Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Landsbygdspolitik m.m.

Betänkande 2012/13:MJU10

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
13 mars 2013

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Landsbygdspolitik m.m.(pdf, 260 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2012/13:10 Landsbygdspolitik m.m.

Beslut

Nej till motioner om landsbygdspolitik (MJU10)

Riksdagen sa nej till motioner från allmänna motionstiden 2012 om landsbygdspolitik. Motionerna tar bland annat upp frågor som rör Sveriges landsbygdsprogram, svensk livsmedelsproduktion, förändring av EU:s jordbrukspolitik och de areella näringarna.

Utskottets förslag till beslut
Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 36

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2013-01-29
Justering: 2013-02-21
Trycklov till Gotab och webb: 2013-02-28
Trycklov: 2013-02-28
Trycklov: 2013-03-05
Reservationer: 9
Betänkande 2012/13:MJU10

Alla beredningar i utskottet

2013-01-29

Nej till motioner om landsbygdspolitik (MJU10)

Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2012 om landsbygdspolitik. Motionerna tar bland annat upp frågor som rör Sveriges landsbygdsprogram, svensk livsmedelsproduktion, förändring av EU:s jordbrukspolitik och de areella näringarna.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2013-03-13
Stillbild från Debatt om förslag 2012/13:MJU10, Landsbygdspolitik m.m.

Debatt om förslag 2012/13:MJU10

Webb-tv: Landsbygdspolitik m.m.

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Pyry Niemi (S)
Anf. 49 Pyry Niemi (S)
Herr talman! Vi ska debattera landsbygdspolitik. Vi socialdemokrater står bakom samtliga våra reservationer, men för att vinna lite tid yrkar vi bifall enbart till reservationerna 1 och 6. Den svenska landsbygden bubblar av kreativitet och entreprenörsanda. Det finns minst en ny idé hos varje landsbygdsentreprenör, och den måste vi ta vara på. Landsbygdsprogrammet ger oss den möjligheten. Ifall hela Sverige ska leva måste vi också vilja ta det positiva med landsbygdsprogrammet och utveckla det ännu mer. I den gemensamma jordbrukspolitiken är just insatserna kring och i landsbygdsprogrammet de som vi socialdemokrater ser som framtidens smörjmedel för att utveckla landsbygden ytterligare. Det handlar om att nå miljömålen, bevara och förvalta den biologiska mångfalden, skapa nya innovationer, utveckla turistnäringen, skapa fler riktiga och hållbara jobb samt utveckla primärproduktionen av mat. Herr talman! Det är därför extra bekymmersamt att regeringen inte följde upp och arbetade tillräckligt hårt i den pågående förhandlingen om EU:s långtidsbudget och den kommande jordbruksbudgeten kring att dra en extra lans för att föra över eller åtminstone så långt som möjligt ha likvärdiga möjligheter till finansiering av den andra pelaren. I denna ingår landsbygdsprogrammet. Det har så gjort under denna period och kommer så att göra under den kommande perioden. Det kommer tyvärr att hämma möjligheterna till en fortsatt positiv landsbygdsutveckling. Många positiva satsningar kommer att avslutas eller inte kunna förlängas, och för oss socialdemokrater är just jobben avgörande för välfärden. Landsbygden kan bidra med nya jobb och innovationer om vi väljer att skapa möjligheter politiskt, vetenskapligt och ekonomiskt. Landsbygds- och regionalpolitiken har såväl historiskt värde som framtidssubstans. När förtätningen ökar i storstäderna måste vi vara redo att satsa på en väl fungerande regionalpolitik. Det går aldrig att jämna ut skillnaderna helt, men det går att skapa positiv tillväxt med regional särart som hela landet i ett samlat grepp kan ha nytta och framgång av. Hela Sverige ska leva. Det ska inte bara vara ett slagord, utan reell handling. Herr talman! För att vi ska kunna minska beroendet av import av soja till foder behöver regeringen ge Jordbruksverket i uppdrag att stimulera ökad odling av proteingrödor i Sverige. Det handlar om att värna den biologiska mångfalden där sojabönorna odlas, då bland annat regnskogar skövlas för att bereda plats för åkermark. Det handlar också om att minska användningen av bekämpningsmedel vid odlingarna. Vi vet redan nu att generationer av lantarbetare drabbats av obotliga sjukdomar på grund av bland annat ökad herbicidtolerans hos växterna. Odling av proteingrödor, till exempel åkerbönor i Sverige, gör produktionen av kött mer hållbar. Det minskar transporterna och ökar lönsamheten för bönderna. Det behövs mer statliga investeringar och forskningsinsatser i nära samverkan med primärproduktionen. Det behövs nya grödor. Landsbygdsprogrammet kan återigen vara nyckeln till en positiv, hållbar och ekonomiskt gynnsam produktion av proteingrödor. Herr talman! Mycket talar för att vi nått maxgränsen för den globala oljeproduktionen. Det finns överhängande risker för att oljepriserna kommer att stiga successivt om fler länder får ökade behov av olja. På sikt kan det bli så att oljepriset fördubblas, vilket skulle påverka Sverige och naturligtvis också andra länder väldigt hårt. Vid en kraftig ökning av oljepriserna skulle bland annat vår matförsörjning drabbas väldigt hårt. Transporterna till matförädlingen och jordbruksmaskinerna är i princip helt beroende av oljebaserad diesel. Det är inte långsiktigt hållbart. Men det finns många metoder och åtgärder som på både kort och lång sikt kan minska oljeberoendet inom livsmedelssektorn. Lantbruksmaskiner och traktorer kan ställas om till etanol- och biogasdrift, vilket dessutom är bränslen som kan produceras på den egna gården. Mattransporter kan i större utsträckning föras över till järnvägen eller vägtransporter med förnybara bränslen. Mycket mer av matproduktionen och matförsörjningen kan ske regionalt och lokalt med målet att minska transporterna. Regeringen bör därför i allt väsentligt ta nya initiativ till branschövergripande samtal och dialog med alla berörda parter med syftet att ta fram en tydlig åtgärdsplan för att på sikt minska oljeberoendet och sårbarheten i den svenska matförsörjningen. (Applåder)
Kew Nordqvist (MP)
Anf. 50 Kew Nordqvist (MP)
Herr talman! Vi debatterar betänkandet Landsbygdspolitik m.m. Jag tror att jag börjar där Pyry Niemi slutade. Jag vet inte om alla vi är riktigt medvetna om hur totalt oljeberoende vi är. Bakom allt finns den fossila energin. Vi har träd som fälls, kapas, transporteras och bearbetas. Det är ett exempel på en förnybar råvara som i dag - inte i går, men i dag - är helt beroende av olja, denna ändliga fossila olja, som dessutom vid förbränning frigör växthusgasen koldioxid. Samma oljeberoende gäller också för vår livsmedelsförsörjning, från järnmalmen som bryts långt nere i underjorden till däcken på traktorn. Någon har sagt att traktorn är en ekologisk omöjlighet. Så kanske det är, men de ändliga resurser som oljan utgör måste användas klokt och sparsamt. Att ge det svenska lantbruket förutsättningar för att på ett någorlunda rationellt sätt producera vår dagliga mat är förståndig användning av oljan. På Sveriges åkrar läggs det årligen ut ca 200 000 ton konstgödselkväve. För att framställa detta kväve går det åt ungefär en liter olja per kilo kväve. Vi lägger ut 80 kilo kväve per hektar. Då är även ekoåkrarna inräknade. Vi multiplicerar det med 2,6 miljoner hektar, och vips har vi energi motsvarande en supertanker olja som vi lägger ut varje år på våra svenska åkrar. Detta är inte ett uthålligt lantbruk. Förutom enorma utsläpp av koldioxid vid produktionen sker också stora utsläpp av lustgas, både vid tillverkningen och vid användandet. Lustgas är som vi alla vet en mycket potent växthusgas och är dessutom det enskilt viktigaste oreglerade ämnet bakom nedbrytningen av stratosfärens ozonskikt. Dessutom orsakar kvävgasavgångar försurning av mark och vatten. Vad ser vi då för möjligheter att komma ur oljeberoendet för lantbrukets del? Vi kan dramatiskt minska konstkväveanvändningen. Luften består som bekant av 78 procent kväve. Genom att arbeta med naturen kan kvävefixerande växter göra jobbet åt oss nästan gratis. Tack vare de gröna växterna och fotosyntesen kan energi framställas på den svenska landsbygden och användas till jordbrukets arbetsfordon. Mattransporter kan som vi hörde ställas om både till järnväg och till vägtransporter där vi använder förnybara energislag. Matförsörjningen kan i ökande grad ske lokalt och regionalt för att minska transportavstånden, till exempel genom små slakterier och mejerier. Detta var några tankar om hur livsmedelsförsörjningens oljeberoende kan minska. Jag tycker att regeringen bör ta initiativ till branschövergripande samtal och i dialog med de berörda parterna ta fram en åtgärdsplan för att så snabbt som möjligt minska oljeberoendet och därmed sårbarheten i svensk matförsörjning. För att försörja landet med mat och foder litar Sverige till stor del på import. Det betyder i praktiken att Sverige använder åkrar utomlands till sin försörjning. Siffran 800 000 hektar brukar nämnas. Detta är något som jag tycker är fel. Jag vill att vi ska använda den åkermark och de bönder vi har i Sverige för att öka den svenska produktionen. Speciellt har importen av proteinfodermedel uppmärksammats. Det handlar om att regnskog får ge plats åt sojaodling för export. Mycket av sojan är genmodifierad - GMO - och kemisk bekämpning används i stor utsträckning. Belastningen på ekosystemen är alltså hög. Dessutom förekommer uppgifter om att sojan kan innehålla höga halter av den giftiga metallen kadmium, som på så vis hittar in i det svenska kretsloppet. De svenska djurbönderna har trängts hårt mellan låga avräkningspriser och höga foderpriser. Det finns alltså goda skäl att öka den inhemska produktionen av proteinfodermedel. Mycket görs redan, men staten kan till exempel öka rådgivningen. En annan sak är att satsa på växtförädling, så att lämpliga anpassade sorter tas fram, exempelvis av soja. Herr talman! Jag ställer mig givetvis bakom samtliga Miljöpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 6 om minskat oljeberoende.
Josef Fransson (SD)
Anf. 51 Josef Fransson (SD)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 4 och 9. Något som varit på de flestas läppar, inte minst i debatterna här i dag, är den senaste tidens fusk med kött. Det har uppdagats att hästkött blandats i flera produkter som saluförts i Sverige och på andra platser i Europa. Som pricken över i visade det sig i slutet av februari att salmonellasmittat kött levererats till 143 svenska skolor. Frågan man måste ställa sig är om detta är otur eller kanske snarare är resultatet av en målinriktad politik från Alliansens sida, där man sätter renläriga marknadsekonomiska principer framför medborgarnas intresse. Nu när det svenska djurskyddet och den svenska hälsopolitiken har satts ur spel på detta sätt, är detta då inte resultatet av en högst medveten och målinriktad politik? Våra inhemska råvaruproducenter lider svårt av dålig lönsamhet. Branschorganisationen Sveriges Mjölkbönder och dess medlemmar beskriver situationen som värre än någonsin förr. Mjölkproducenter tvingas lägga ned på löpande band. Alltså: De producenter som efterlever svenska lagar och föreskrifter tvingas ned på knä och konkurreras ut. I stället importerar vi färgad fläskfilé som säljs som oxfilé, köttbullar med inblandning av häst, kyckling fullpumpad med antibiotika och nötkött från djur som slaktats under vedervärdiga former utan bedövning, och så vidare. Listan kan göras lång. I vissa fall handlar det om rent fusk, i andra om en lagstiftning som ligger årtionden efter den svenska. Attityderna på kontinenten är ofta väsensskilda från dem i Sverige när det gäller till exempel antibiotikaanvändning, tillväxthormoner, långa djurtransporter och brutala djurhållningsformer. Det rör sig dessutom om mycket komplicerade led av uppfödare, förädlare och grossister som gör det väldigt svårt att spåra upp de skyldiga när oegentligheter sker. Inte sällan kan en köttprodukt innehålla djurkött från flera olika länder och uppenbarligen till och med fel art. När problem uppdagas är det de långa komplicerade producentkedjorna som vi har att förhålla oss till. Det är dem man skyller på inför ansvar. Det har vi tydligt kunnat se prov på de senaste månaderna. De här så omhuldade globala värdekedjorna tycker åtminstone jag är en del av problemet. Det Sveriges producenter och medborgare behöver i dagsläget är stärkta lokala och regionala värdekedjor där man kan återskapa ett förtroende mellan producenter och konsumenter. Vi måste få fram nya varumärken som bygger på värden djupare än lågpris. Hur vi når dit kommer jag kanske inte att kunna ge svar på här i dag i alla delar i alla fall, men vi har en arbetsgrupp tillsatt som just nu arbetar brett med frågan. Nya mötesplatser för aktörer från hela värdekedjan tror jag är centralt. I tidningen Främja Hälsa läste jag en ganska intressant artikel i går om hur Norrbottens läns landsting börjat arbeta på ett nytänkande sätt med maten inom sin verksamhet. Enligt egen utsago säger de: Vi beslöt att ändra synen på maten i landstinget. I stället för att se maten som en budgetregulator där man städigt försökte spara pengar, började vi eftersträva kvalitet för samma peng. Resultatet blev ett nytt sätt att upphandla mat, med fokus på kvalitet och med större möjligheter för små och lokala leverantörer att vara med. Resultatet har, om man ska ta dem på orden, inte låtit vänta på sig. På fyra år har man ökat kundnöjdheten från 38 till 55 procent, och bland annat djurskyddskraven har kunnat uppfyllas. Svenska djurskyddskrav vad gäller mat har kunnat uppfyllas inom landstinget. Ändå har kostnaderna, som de hävdar, snarare minskat än ökat. Här finns det kanske någonting man kan lära sig av. Upphandlingar måste vi bli bättre på, och jag tror att vi från riksplanet kan förtydliga direktiven och jobba med detta på olika sätt. Herr talman! I detta betänkande har Sverigedemokraterna en reservation där vi menar att politiska mål för den svenska självförsörjningsgraden inom livsmedelsproduktionen måste till, vilket skulle kunna fungera som en motvikt mot andra politiska mål som i praktiken driver produktionen utomlands. Bara att ha en målsättning tror jag kan bidra till att frågan hamnar på dagordningen och diskuteras, med anledning av en lång trend av sjunkande självförsörjningsgrad. Jag hoppas att sådana mål snart kommer att kunna formuleras, även om jag vet att det inte finns majoritet i riksdagen för den saken än så länge.
Jens Holm (V)
Anf. 52 Jens Holm (V)
Herr talman! Jag ska främst prata om två saker: vikten av att vi bevarar bördig jordbruksmark och att vi minskar oljeberoendet inom svensk livsmedelsproduktion. Jag börjar med den bördiga jordbruksmarken. Det här börjar alltmer bli något av en knapp resurs både i Sverige och runt om i världen. Det kanske inte är så konstigt. Det är många intressen som står på spel. Med en växande befolkning får vi större städer som måste breda ut sig någonstans. Vi får mer infrastruktur, industrier och mer av kommersiella lokaler. Det finns också en konflikt mellan produktion av kanske biobränsle och produktion av livsmedel. Alla de här sakerna kräver sin beskärda del, och alla verksamheter kräver en yta. Väldigt ofta används jordbruksmark för att de här verksamheterna ska kunna expandera. Naturvårdsverket har konstaterat att ett av våra miljömål, det som heter Ett rikt odlingslandskap, kommer inte att uppnås med gällande och framtida styrmedel. Ska miljömålet Ett rikt odlingslandskap uppnås måste vi ha nya styrmedel. Vi i Vänsterpartiet har motionerat om det, och det finns med i betänkandet men i en förenklad behandling denna gång. Likväl är det en del av betänkandet. Vi kräver nya styrmedel för att bevara bördig åkermark. Vilka former av styrmedel kan man då tänka sig? För att bara ta ett område för att göra det konkret skulle jag titta på externa köpcentra, dessa shoppingcenter som växer som svampar ur marken runt våra städer. De svenska kommunerna konkurrerar ofta med varandra för att man ska kunna etablera stora externa köpcentra. Förutom att det leder till ökad bilism och ökade utsläpp leder det ofta till att våra stadskärnor dör ut. Det leder också till att en väldigt stor del av mark, ofta bördig jordbruksmark, tas i anspråk för att anlägga dessa externa köpcentra. I våra grannländer Danmark och Norge har man exempelvis kommit på att det här är ett problem. Man har mycket hårdare lagstiftning än vad vi har i Sverige för att motverka utvecklingen av för mycket etablering av externa köpcentra. Det tycker jag är ett konkret förslag som man kan spela in i diskussionen om hur vi ska kunna värna bördig åkermark, hur vi ska verka för att våra stadskärnor får leva vidare i stället för att vi anlägger mer av stora externa köpcentra på bördig åkermark. Kew Nordqvist från Miljöpartiet nämnde tidigare reservation 6 som handlar om att vi behöver en åtgärdsplan för ett minskat oljeberoende inom svensk livsmedelsproduktion. Precis som Kew Nordqvist konstaterar är vår livsmedelsproduktion väldigt fossilberoende. Det handlar om jordbruksmaskiner som behöver oljebaserad diesel. Det handlar om fossila insatsvaror, alltså konstgödsel och en del kemikalier. Det handlar om långa transporter av djur men också förädling av livsmedel. Det handlar om en väldigt stor import av inte minst foder för att föda upp djur. Vi måste ta tag i det här problemet. Alla verksamheter i Sverige måste bära sitt klimatansvar, och det finns många konkreta saker som vi vill att branschen tillsammans med oss som lagstiftare ska komma överens om. Från Vänsterpartiets sida säger vi särskilt att vi vill ha mer av lokalproducerade livsmedel. Då får vi mindre import och färre transporter. Ett bra sätt att främja lokalproducerade livsmedel är att införa en kilometerskatt på långa långtradartransporter. Då ser man till att det blir lönsamt att producera mer lokalt. Det blir också mer lönsamt att transportera mer på räls. Vi behöver självklart en skatt på handelsgödsel. Viktigt att komma ihåg då är att intäkterna från skatten ska gå till lantbrukarnas miljöarbete. Då blir det dubbel effekt, både minskade utsläpp av kväve och fosfor och pengar för ett miljöarbete inom jordbruket. Vi behöver en höjd koldioxidskatt. Då kostar det mer att transportera och, återigen, då lönar det sig mer att producera lokalt. Framför allt behöver vi ett direktstöd för biogasproduktion, så att lantbrukarna kan ta hand om sitt överskott av biogas på sina gårdar och går från att vara utsläppare av biogas till att producera biogas, sälja den eller använda den själv. Som jag sade tidigare måste alla sektorer ta sitt klimatansvar. I det här sammanhanget handlar det inte bara om att livsmedelsproduktionen tar ansvar för klimatet, utan det handlar också om att om vi bryter beroendet av oljan är det bra för livsmedelsbranschen i framtiden, för vi kan inte vara beroende av olja för all tid och evighet. Oljan kommer inte att finnas kvar. Oljan kommer att bli väldigt mycket dyrare. Därför är reservation 6 så viktig. Jag yrkar bifall till reservation 6.
Åsa Coenraads (M)
Anf. 53 Åsa Coenraads (M)
Herr talman, åhörare! I dag debatterar vi betänkande 10 som behandlar 46 motionsyrkanden från den allmänna motionsperioden 2012. Motionerna som vi behandlar här i dag rör bland annat frågor om Sveriges landsbygdsprogram och EU:s jordbrukspolitik. Sedan jag kom in i riksdagen och fick förmånen att sitta i miljö- och jordbruksutskottet har jag varit engagerad i frågor som vi behandlar här i dag. Jordbruksfrågor och djurskydd har legat mig extra varmt om hjärtat. Jag har besökt lantbrukare och entreprenörer från norr till söder i Sverige, i vårt avlånga land. Jag har hört deras berättelser om hur politiken som vi skapar här i kammaren påverkar deras möjlighet till försörjning och hur EU:s regelverk tillsammans med vårt påverkar konkurrenskraften för svenskt jordbruk. Jag har hört historier om kärlek och passion till det yrke som man faktiskt har valt. Herr talman! Flera av betänkandets motioner uttrycker en oro över landsbygdsprogrammets ändrade fokus, att landsbygdsprogrammet de kommande åren kommer att offra miljövärden till förmån för regelförenklingar. Jag förstår vad motionärerna är oroliga för, men det är en balansgång som vi måste gå för att stärka konkurrenskraften för den svenska landsbygden. Lantbrukare är egenföretagare. När jag talar med dem om vilka utmaningar de möter som just företagare får jag ofta höra om regelkrångel och svårigheter med att få vardagen att gå ihop. Att minska regelbördan har därför varit en av de prioriteringar som alliansregeringen har gjort. Miljö- och naturvärden bör självklart bevaras och brukas på ett sunt sätt åt framtida generationer. Genom regelförenklingarna ger vi därför mer tid för lantbrukare att lägga på sin verksamhet. Tid ska inte läggas på onödig byråkrati som i stället skulle kunna läggas på att göra smarta saker. Det vinner inte minst miljön på. Landsbygdsprogrammet är ett ambitiöst program. Uppföljningen av landsbygdsprogrammet visar att programmet är ett av statens viktigaste medel för att få en positiv landsbygdsutveckling. Landsbygdsfrågorna har kunnat uppmärksammas mer, och vi har fått en samlad satsning på jordbruksnäringarna i det här landet. I kommande landsbygdsprogram kommer vi att fortsätta satsa på att stärka landsbygdens utveckling, särskilt när det gäller primärproduktion och klimat- och miljöprofilen. Regeringen är lyhörd. I enlighet med Jordbruksverkets och Skogsstyrelsens rapporter och förslag kommer nästa landsbygdsprogram, för åren 2014-2020, att innehålla mindre regelkrångel, förbättrad djurvälfärd och ambitiösa miljökvalitetsmål. Herr talman! Jag skulle vilja nämna bönderna och framför allt mjölkbönderna en smula. Mjölkbönderna i Sverige står under hård konkurrens. Vi har sett antalet mjölkbönder minska drastiskt. Under perioden 1995-2010 minskade antalet mjölkföretag med 68 procent. Lönsamheten har varit ett problem i många år. Mjölkbönderna har kämpat för högre mjölkpriser, men världsmarknadspriset har hållit priserna på en relativt låg nivå. Regeringen har genomfört stimulansåtgärder för att värna de svenska mjölkböndernas framtid, generella åtgärder som sänkning av till exempel egenavgifterna. Vi har tagit bort handelsgödselskatten och sänkt slaktavgifterna. Detta har absolut gynnat mjölkbönderna. Frågan är om den samlade oppositionen har för avsikt att återigen införa extra kostnader för svensk mjölkproduktion. Målsättningen är att minska de administrativa kostnaderna för lantbrukare med 50 procent vid utgången av 2014 jämfört med när Alliansen tog över regeringsmakten 2006. Minskningen ska samtidigt uppgå till minst 25 procent för varje lagstiftningsområde. Det här är en ambitiös politik som visar skiljelinjer i svensk politik. Det är tydliga besked från en gemensam allians och väldigt oklara besked från en splittrad opposition. Vi vill att såväl svenska mjölkbönder som andra lantbrukare ska vara konkurrenskraftiga på den europeiska marknaden. Utöver regelförenklingarna som regeringen arbetar med har vi även tittat på stödverksamheten. Vi har förbättrat styrningen och hanteringen av stödverksamheten, vilket gett en snabbare utbetalningstid och säkrare material för jordbrukarna. Livsmedelsverket hjälper till med rådgivning för att underlätta tillämpningen av livsmedelslagstiftningen. Livsmedelsverket tar också fram branschriktlinjer och information till den som vill starta och driva livsmedelsföretag. Regeringen fortsätter ständigt att utvärdera hindren för en livskraftig mjölkproduktion i Sverige. I EU-förhandlingarna driver vi frågan om lika villkor för medlemsänderna. För oss är det en viktig utmaning att arbeta för bättre djurskydd i hela Europa. Vi hoppas också på att de kommande jordbrukspolitiska ställningstagandena i EU kommer att ge mer pengar till den aktiva produktionen av livsmedel i stället för till stöd utan grund. Den svenska matindustrin ska inte bara konkurrera med pris. Vi har en stor produktion av egna unika matvaror med hög kvalitet i hela produktionsledet. Vi tror att svenska matproducenter kan konkurrera. Det handlar väldigt mycket om hur man marknadsför sig. Vi tror och har målsättningen att allt fler jobb ska växa fram i landsbygdssektorn till 2020. Visionen är bekant och kallas för Matlandet Sverige. Vi ska inte bara konkurrera med kvalitet, vi ska även konkurrera med ett bättre djurskydd och en hållbarhet i våra miljövänliga produkter. Herr talman! I de länder där soja odlas händer det ofta en hel del saker som inte är bra för miljön. Regnskog skövlas för att ge plats åt sojaodlingar som alltför ofta har övergödning och förstörda miljöer i sitt kölvatten. Vi är inte emot soja som produkt. Vi är emot den negativa miljökonsekvens som följer. Detta har flera motionärer tagit upp i betänkandet. Vi skulle mycket väl kunna odla alternativ till soja som djurfoder här i Sverige. Våra djur behöver på inget sätt soja som en del i sitt foder, men det är ett billigt och smidigt alternativ. Vi ser gärna att man använder sig av alternativa grödor som inte odlats på andra sidan jordklotet för proteinets skull. Frågan har varit uppe förut, och vi svarar på samma sätt nu som vi gjorde då. Sedan 2010 har miljöersättningen höjts för ekologiska spannmål och proteingrödor. Vi ser gärna att de odlas mer och används mer. Men vi vill inte skjuta till mer pengar för att ytterligare subventionera någon specifik gröda. Marknadsekonomiska principer borde vara en självklarhet vid det här laget, men så är inte fallet. Vi har fortfarande riksdagsledamöter som tror att i längden går allt att lösa med subventioner och bidrag. En självförsörjningsgrad som princip för ett land som ingår i en större union och lever i fred känns lite omodern och inte helt realistisk i dag. Vi är partier här i dag som gärna skulle vilja reglera ännu mer än vad som redan sker i dag. När vi gick med i EU sade vi ja till en gemensam marknad, och den marknaden inkluderar en gemensam jordbrukspolitik. Jag ser gärna att den gemensamma jordbrukspolitiken får en minskad budget och att länderna kan jobba mer utifrån marknadens önskan. En del i det är att minska EU:s totala budget. Att införa mål om svensk självförsörjningsgrad kan slå hårt på vårt handlingsutrymme inom den gemensamma marknaden. Vi vill ju gärna se fler svenska produkter på den europeiska marknaden, inte färre. Vi moderater är medvetna om att en del nostalgiskt ser tillbaka på den tid då vi hade prisregleringar och handelshinder, men vi står fast vid att medlemskapet i EU betyder, och kommer att betyda, mycket för Sverige. Herr talman! Hur det svenska landskapet ser ut påverkar oss alla. Vi vill inte se skogen växa igen över åkerlandskapet. Vi vill ha en mångfald och vi vill ha öppna landskap. Vi behöver biologisk mångfald inte bara för att den är viktig utan också för att den gör Sverige till vad Sverige är i dag. Vi vill att hela Sverige ska leva och vara konkurrenskraftigt, och då måste vi föra en politik för det. Svenska lantbrukare behöver verktyg för att kunna arbeta effektivt och smidigt, inte ytterligare regler och lagar som tvingar dem till ännu mer administration. Vi vill att folk brukar våra marker. Vi vill ha en levande landsbygd med friska skogar och välmående våtmarker. Vi vill ha öppna landskap med betesmarker och frodig grönska. I och med Jordbruksverkets regleringsbrev för 2013 handlar det mer om kvaliteten på marken än om antalet hektar som brukas. Pengarna kan bland annat användas till miljöförbättrande åtgärder. Med planer för strategi och långsiktighet kommer vi att kunna upprätta hållbar markanvändning och ett konkurrenskraftigt jordbruk och därmed en levande landsbygd. Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet. (Applåder)
Kew Nordqvist (MP)
Anf. 54 Kew Nordqvist (MP)
Herr talman! Tack, Åsa Coenraads! Jag lyssnade på dig när du talade om betänkandet, men jag hörde inte något om hur du tycker att vi ska uppfylla de miljökvalitetsmål som vi har - ett rikt odlingslandskap, giftfri miljö, rikt växt- och djurliv, grundvatten av god kvalitet, ingen övergödning och begränsad klimatpåverkan. Dessa mål klarar dagens jordbruk inte av att leva upp till. Vi hörde tidigare i något anförande talas om principen förorenaren betalar. Det är den lösningen jag tycker att vi ska använda. Vad tycker du?
Åsa Coenraads (M)
Anf. 55 Åsa Coenraads (M)
Herr talman! Kew tar upp någonting mycket viktigt. Jag kunde i mitt anförande naturligtvis inte ta upp allt som finns i betänkandet. Då hade vi fått hålla på fram till kvällen. Miljömålen som du nämner, Kew, är viktiga. De finns med i betänkandet, men det är inte det som betänkandet i dess helhet handlar om utan om en bredare bild av landsbygdspolitiken. Vi får kanske gå in djupare i en annan debatt om miljömålen, och så att säga ta dem del för del, än vad vi kan göra i dag. Du har helt rätt när du talar om polluter-pays-principen. Det är något som också vi tror på. Den frågan behöver vi återkomma till i en helt annan debatt och betona vikten av att de lagar och regler som vi ställer upp följs. Om man bryter mot de lagar som vi i demokratisk anda stiftat i riksdagen ska man också få betala för det, och det ska betalas dyrt.
Kew Nordqvist (MP)
Anf. 56 Kew Nordqvist (MP)
Herr talman! Jag ser fram emot att få återkomma i den debatten, men jag hörde att du, Åsa Coenraads, i svepande ordalag nämnde biologisk mångfald och så vidare. Jag lämnar det. En annan fråga du tog upp, som också är viktig, gäller sojaodlingen. Där tycker vi i mångt och mycket likadant. Du sade att vi ska byta proteinfodermedel, men du nämnde inte på vilket sätt. Har du några lösningar? Jag pekade i mitt anförande på några förslag. Har regeringen några förslag på hur vi ska få bättre proteinförsörjning i den svenska animalieproduktionen?
Åsa Coenraads (M)
Anf. 57 Åsa Coenraads (M)
Herr talman! Kew Nordqvist nämner sojan som proteinfoder. Den är intressant att diskutera. Sojan är ett billigt alternativ till de grödor som vi på mer naturlig basis kan odla i Sverige. Vi har redan vidtagit en del stödåtgärder för att kunna odla vanliga produkter i Sverige, men vi vill inte rikta bidrag till specifika grödor. Sedan tror jag att sojan kommer att kunna bli en konkurrensfördel för Sverige. Om vi odlar produkter i Sverige på ett miljövänligt sätt, sådant som våra djur kan äta, är det en konkurrensfördel på marknaden.
Josef Fransson (SD)
Anf. 58 Josef Fransson (SD)
Herr talman! Jag har en liten fråga till Moderaterna. I Nya moderaternas Sverige vet vi sedan tidigare att vi i princip inte behöver några gränser, vi behöver tydligen inte något försvar och numera behöver vi uppenbarligen inte heller någon livsmedelsproduktion. Därför vill jag fråga: Hur ser Nya moderaterna på Sverige? Är vi fortfarande ett land eller är vi bara en region i superstaten EU?
Åsa Coenraads (M)
Anf. 59 Åsa Coenraads (M)
Herr talman! Det är en mycket intressant fråga som vi skulle kunna debattera länge i kammaren, den om synen på Sverige. Vi har definitivt olika syn på Sverige. Framför allt har vi olika syn på vilka medborgare vi har i Sverige och vilka som kan färdas fram och tillbaka över våra gränser. Moderaterna ser Sverige som en del i EU och som en del i världen. Vi bygger vår politik på öppna gränser. Vi försöker föra en politik för att riva handelshindren så att varor och människor ska kunna flöda fritt över gränserna. Sverige är en liten marknad. Sverige är ett exportberoende land. Vi behöver övriga EU att handla med. Här tror jag att det skiljer en hel del mellan oss, för vi har väldigt olika syn på människan. Jag vet att Sverigedemokraterna anser att vi ska bygga tullmurar och stänga in oss i det här landet. Det är ingenting som någon av oss skulle gynnas av, och framför allt skulle det föra Sverige tillbaka till en medeltid som jag inte vill se. (Applåder)
Josef Fransson (SD)
Anf. 60 Josef Fransson (SD)
Herr talman! Det var mycket klargörande. Jag tackar för svaret.
Anita Brodén (FP)
Anf. 61 Anita Brodén (FP)
Herr talman! Människor som valt att bo på landsbygden ska ha rätt att ha både samhällsservice, närhet till utbildning och tillgång till goda kommunikationer. Många av oss har arbetat för att visa hur stad och land är beroende av varandra. Vi vill öka möjligheterna för företagande, pendling, utbildning och service på landsbygden. Inte minst genom arbetet i riksdagens landsbygdsnätverk har dessa frågor uppmärksammats. Mycket har gjorts och görs, herr talman. Det går i rätt riktning även om vi inte är i mål ännu. Med stor entusiasm medverkar jag just nu i Folkpartiets interna arbete för att ytterligare vässa vår liberala politik för landsbygden. Att finna generella lösningar som är bra för såväl landsbygden som övriga delar av Sverige är en viktig utgångspunkt. Att säkerställa samhällsservice, infrastruktur, basnäringar, kultur-, utbildnings- och arbetstillfällen är A och O. För oss liberaler är det viktigt att människor har makt, och får ha makt, över sin situation samt har möjligheter att forma sin framtid oavsett i vilken kommun man är född och vilka föräldrar man har. Skillnaderna är stora runt om i landet. Att det ser olika ut är på många sätt bra, men förutsättningarna för att forma sin framtid måste gälla alla även om lösningarna skiljer sig åt. Politiken måste dock erkänna landets olikheter och förstå sig på skillnaderna. Herr talman! När vi talar om möjligheter för landsbygden känns det viktigt att i det sammanhanget lyfta fram turismens betydelse för att utveckla många delar av vårt land. Få är medvetna om att turistbranschen är en av de snabbast växande näringarna i Sverige. År 2011 omsatte turistnäringen i Sverige enligt Tillväxtverket 264 miljarder kronor och bidrog till 162 300 arbetstillfällen. 2,9 procent av bnp utgörs av turistnäringen. Det är viktigt att ha den kunskapen och stödja och underlätta en innovativ turism med högt kunskapsinnehåll och förädlingsvärde. För att det ska vara möjligt krävs bra kommunikationer, kunniga människor och en företagarpolitik som gör det värt att våga satsa på sina idéer. Det anser jag, herr talman, att alliansregeringen arbetar framgångsrikt med. Något som också är en viktig utgångspunkt i arbetet med landsbygd och landsbygdsutveckling är den fantastiskt bra och gedigna utvärdering som har gjorts helt nyligen och presenterats. Som en av punkterna lyfts det särskilt fram hur viktigt det är att stödja näringslivets utveckling. Jag vill ytterligare ta fram vikten av att se entreprenörer och näringsidkare som motorn för levande landsbygder. Där är mikroföretagsstöd ett gott exempel. Det handlar också om fortsatta biosgasatsningar. Där kan jag konstatera och är oerhört tacksam över att regeringen förlängde biogasstödet med 280 miljoner under 2013-2016. Detta har hittills hjälpt 49 olika biogasanläggningar. Där har man också inom LBU, landsbygdsprogrammet, fått 109 miljoner att dela på. Herr talman! EU:s gemensamma jordbrukspolitik håller nu på att slutförhandlas. Pelare 2, som vi brukar säga, handlar om landsbygdsutveckling och landsbygdsutvecklingsprogrammet. Där håller vi också nationellt på att mejsla fram de områden där vi vill fokusera för att kunna stärka landsbygden. Det handlar om att ge utvecklingskraft. Där stärks speciellt primärproduktion och klimat- och miljöarbetet. Under förra programperioden gjordes det vi kallar för hälsokontrollen under 2010. De extra medel som då tillsköts användes till klimat, förnybar energi, vattenhushållning, biologisk mångfald, omstrukturering av mjölksektorn och bredband. Det är områden som tack vare extra medel fick en skjuts och kunde utvecklas. Herr talman! På grund av borttagande av handelsgödselskatten missade vi återtaget till forskningen om de areella näringarna. Inom parentes måste jag tillfoga att jag inte var helt nöjd med det beslutet. Men trots detta beslut har forskningsmedel tillskjutits i en stor omfattning. I den senaste forskningspropositionen handlade det om 100 nya miljoner 2013-2016 för forskning om areella näringar. Det är viktigt att nämna i sammanhanget. Herr talman! Man kan inte debattera landsbygd utan att tala om de frågor som jag redan lyft fram lite grann. Det handlar om service, företagande, utbildning och infrastruktur. Det måste lyftas fram samtidigt som energi-, klimat- och miljöfrågorna också har en viktig plats. Det visar att vi behöver ett helhetsgrepp. Alla dessa frågor har beröringspunkter med varandra. Vi vet att en av världens största utmaningar handlar om klimatförändringarna. Där är användningen av fossilt bränsle den största orsaken. Att då i vår värld använda 400 miljarder dollar årligen till subventioner av fossilt bränsle är fullständigt oacceptabelt. Detta måste brytas snarast. Vi vet att exempelvis transportsektorn är en stor utsläppskälla beroende på användning av en stor mängd fossilt bränsle. Jag välkomnar därför alldeles speciellt den särskilde utredare som nu kommer att kartlägga olika handlingsalternativ för att kunna reducera transportsektorns utsläpp. Med tanke på att transportsektorn har ökat med 70 procent och att 80 procent av alla transporter sker med fossilt bränsle inser var och en att det är en gigantisk utmaning. Det är därför extra angeläget att de gröna näringarnas möjligheter granskas. Det gäller givetvis också den negativa påverkan som man kan se sker. Vi ska aldrig glömma markens förmåga att binda kol gör landsbygden extra viktig i detta sammanhang. Det finns ytterligare en utredning som jag vill lyfta fram. Det är en utredning som ska belysa värdet av ekosystemtjänster. Vi har i denna kammare talat om ekosystemtjänster år efter år. Jag känner att jag är glad att tillhöra en regering som nu går från ord till handling. Det handlar också om, som direktivet anger, att se till att den biologiska mångfalden och ekosystemtjänsternas värden blir allmänt kända. Det är en förutsättning för att få förståelse för vikten av att integrera dessa tjänster i ekonomiska ställningstaganden. Herr talman! Här finns många utmaningar. Vi står också inför någonting annat som är problematiskt. Det handlar om ändliga resurser. Det jag vill lyfta fram just nu är peak fosfor. Vi har tidigare i dag nämnt slammet och fosfor. Att återföra slammet till våra åkrar och på så sätt sluta kretsloppet måste vara det optimala. Vi måste kämpa för att få så rent slam som möjligt så att vi når dit och kan ta till vara den ändliga resursen fosfor. Vi har en tuff kemikalielagstiftning. Men det är alldeles nödvändigt att uppgradera den och med Reach ta ett tuffare steg i EU. Vi måste också fortsätta att arbeta nationellt med dessa frågor. Det har vi redan arbetat med i Miljömålsberedningen. Detta är frågor som vi måste fortsätta att arbeta med. Det är inte hållbart att till exempel göra som vi nu gör och lägga slam som slutdeponier på våra soptippar. Det är en resurs som vi måste se till att rena. Vi måste se till att vår miljö är ren inte minst med tanke på våra barn. Utmaningarna i glesa områden med sviktande befolkningsunderlag måste tas på allvar. Det blir ingen levande landsbygd om inte människor som vill bo på landsbygden själva hittar lösningar som fungerar. Vi måste därför uppmuntra både ideella krafter och kommersiella tjänster på landsbygden genom att se över stelbenta regelverk och öppna för annorlunda lösningar. Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga yrkanden. (Applåder)
Kew Nordqvist (MP)
Anf. 62 Kew Nordqvist (MP)
Herr talman! Det som fick i gång mig var talet om slam. Jag delar uppfattningen att det som lämnar åkern ska tillbaka till åkern. Problemet är bara att vi i vårt industriella kemikaliesamhälle lyckas förorena slammet. Jag skulle vilja fråga dig, Anita: Hur ser Folkpartiet på själva återförandet av växtnäringsmänena? Tänker ni er ett uppströmsarbete? Tänker ni er urin- och fekalieseparering? Hur tänker ni er det?
Anita Brodén (FP)
Anf. 63 Anita Brodén (FP)
Herr talman! Det är inte så att vi har de konkreta lösningarna på allting. Här är det en mängd entreprenörer, forskare och andra som får medverka med de goda lösningarna. Det jag kan konstatera är att vi har ett politiskt ansvar att se till att nå dithän att vårt slam och våra ändliga resurser tillvaratas och att vi kommer in i ett kretsloppssamhälle. Det vi från mitt parti har pekat ut alldeles speciellt är kadmium. Här pågår forskning för att plocka ut kadmium ur fosforn. Vi vill markera det ytterligare. Där kommer vi in på principen att förorenaren ska betala. Vi anser att det är viktigt att vi pushar på den utvecklingen. Det är inte okej att vi tillför våra jordar till exempel kadmium som förorsakar så mycket skador och är en oerhört giftigt kemikalie. Det är ett exempel. Det finns oerhört många lösningar, men hela tiden måste vi ha en tydlig linje när det gäller vart vi vill. Under den tidigare debatten togs miljömålen upp. Jag upplever att vi i det arbete som vi nu har i Miljömålsberedningen kommer fram till mycket konkreta förslag och etappmål. Vi kommer att gå igenom miljömål efter miljömål och har redan levererat en hel del inom olika områden till regeringen.
Kew Nordqvist (MP)
Anf. 64 Kew Nordqvist (MP)
Fru talman! Jag delar uppfattningen om den giftiga tungmetallen kadmiums oerhörda betydelse, inte minst ur jämställdhetssynpunkt eftersom det i större utsträckning är kvinnor som drabbas av benskörhet, som kadmium ger upphov till. Där kanske vi kan ha en allians i alla fall. Anita Brodén nämnde fosfor speciellt. Det gör mig lite orolig för att Folkpartiet ska hamna i en position där man förordar att vi ska bränna slammet och sedan plocka ut fosforn ur askan. I och med att man bränner slammet skickar man kolet upp i atmosfären, och då får vi en lösning där vi förvärrar klimatsituationen. Det var en av anledningarna till min fråga.
Anita Brodén (FP)
Anf. 65 Anita Brodén (FP)
Fru talman! Jag vet helt enkelt inte hur det konkret går till när man plockar bort kadmium ur fosfor. Här har jag vilat i forskningen och haft en tilltro till att den jobbar vidare med detta. Jag ser redan nu att det finns olika typer av fosfor - nu talar vi ju specifikt om det - på marknaden som innehåller en lägre andel kadmium. Det är klart att detta utvecklas hela tiden, men målet måste definitivt vara att vi inte för ut denna typ av tungmetaller. Sedan har vi en hel rad andra problem där vi måste begränsa det hela. Det är vårt arbete, som jag nämnde från talarstolen. Som vi från Miljömålsberedningen också har skickat med handlar det om Reach, kemikalielagstiftningen inom EU, som behöver utvecklas och skärpas. Fler ämnen behöver komma in i den så kallade kandidatlistan. Vi måste gemensamt driva på det som många av oss också för fram, nämligen en FN-klimatpanel. Det ska vara en FN-kemikaliepanel, precis som den klimatpanel som vi har, där man gemensamt är överens om vilka som är de absolut farligaste ämnena och de som snabbast behöver fasas ut. Det finns en hel del sådana konkreta förslag som jag vill nämna här.
Roger Tiefensee (C)
Anf. 66 Roger Tiefensee (C)
Fru talman, åhörare och riksdagsledamöter! Vi debatterar miljö- och jordbruksutskottets betänkande nr 10 om landsbygdspolitik med mera. Det är ett rätt så brett område, men inom utskottets ansvarsområde handlar det framför allt om frågor som rör Sveriges landsbygdsprogram och svensk livsmedelsproduktion. För mig som centerpartist är frågor om landsbygd något som ligger extra varmt om hjärtat. Landsbygden och landsbygdens befolkning är en fantastisk tillgång om rätt förutsättningar ges. Delar av detta är i och för sig utanför vårt verksamhetsområde, men det handlar om kommunikationer, vägar, järnvägar och digitala kommunikationer. En del av detta, nämligen bredbandspengar, finns i landsbygdsprogrammet, och det är nog så viktigt. Det handlar om tillgång till utbildning. Jag är själv ordförande för en föräldradriven friskola på landsbygden. Friskolor diskuteras nu i en utredning. Om man inför ett kommunalt veto, som det bland annat finns påtryckningar för från framför allt Socialdemokraterna, är risken om en kommun har lagt ned en landsbygdsskola att kommunen inte är så värst benägen att tillåta att föräldrar startar en landsbygdsskola. Utan landsbygdsskolan i Dunker, där jag bor, skulle inte Dunker vara en lika levande landsbygd. Skolan är navet, hjärtat och drivkraften i bygden. På den sörmländska landsbygden, där jag bor, har vi nu en handfull fristående föräldradrivna skolor på landsbygden där kommunen först har lagt ned och föräldrarna sedan startat om. Detta bara sagt som en parentes, men det är ändå en viktig förutsättning för att en landsbygd ska vara levande. Fru talman! Om man tittar på regeringens fokus för det kommande landsbygdsprogrammet handlar det om att fortsätta arbetet med att säkra landsbygdens utvecklingskraft, särskilt avseende primärproduktionen och klimat- och miljöprofilen. Landsbygdsprogrammet står framför allt för de miljöersättningar, ofta kopplade till djurhållning, som är otroligt viktiga för både lönsamheten och utvecklingskraften i svensk livsmedelsproduktion. Nu har vi sett utkomsten av förhandlingarna om EU:s långtidsbudget. Vi vet att Sverige kommer att få en halv miljard mindre per år till det svenska landsbygdsprogrammet från EU. Samtidigt behöver inte detta innebära att landsbygdsprogrammets omfattning, som är 5 miljarder per år, behöver minska utifrån att det finns en förutsättning för Sverige där vi ligger på en medfinansiering på drygt 50 procent i dag, och det finns ett tak för medfinansiering på 80 procent. Teoretiskt sett skulle vi med EU-pengarna kunna komma upp i ett landsbygdsprogram som rymmer 10 miljarder. Det handlar helt och hållet om vilken ambition regeringen och den här kammaren har för landsbygdsprogrammet. Vi kan konstatera att Sverige fick 1 miljard lägre medlemsavgift. Jag tycker att en prioritering då borde vara att behålla landsbygdsprogrammet på dess nuvarande nivå. Fru talman! Om man lyssnade på Pyry Niemi här tidigare kunde man höra en återhållen men ändock kritik mot överenskommelsen om EU:s långtidsbudget. Det handlar om att den inte innebär möjligheter att föra över från pelare 1 till pelare 2, alltså från direktstöd till miljöersättningar. Det gäller både en överföring per se och en flexibilitet i det hela. Pyry Niemi och Socialdemokraterna vet mycket väl att det är såväl Centerpartiets som regeringens och Socialdemokraternas åsikt att vi hade velat ha en större sådan flexibilitet. Men vi fick inte det. EU-budgeten handlar om att 27 medlemsstater ska komma överens. Vi nådde inte ända fram. Det är lätt att vara lite lagom kritisk i EU-nämnden eller från kammarens talarstol, men samtidigt kan man ställa sig frågan om Socialdemokraterna skulle ha varit så mycket mer framgångsrika. Magdalena Andersson, socialdemokratisk ekonomisk talesman, har sagt att hon gärna skulle vilja halvera EU:s jordbruksbudget. Då hade vi nog sett en större minskning av landsbygdsprogrammet. Det gäller att vara konsekvent. Vi har fortsatt en möjlighet att behålla landsbygdsprogrammet på dagens nivå. En annan del, fru talman, som handlar om livsmedelsproduktionen och förutsättningar för denna i Sverige är den konkurrenskraftsutredning som den svenska regeringen har tillsatt. Den ska titta på hinder och möjligheter för livsmedelsproduktion. Det finns i betänkandet ett resonemang om en lite bredare livsmedelsstrategi. Jag ser att konkurrenskraftsutredningen är starten på att kunna bygga ut detta och forma en livsmedelsstrategi för Sverige. Jag tror att det skulle vara bra. Jag tycker mig märka lite grann att vi tar primärproduktionen för given lite så där allmänt. Vi har haft en diskussion om livsmedel här tidigare. Man säger att man är beredd att betala för kvalitet, och sedan köper man ändå det billiga. Både från politikens håll och från konsumenternas håll behöver vi resonera om hur vi ska försörja oss med livsmedel, helt enkelt. Jag tror att det inte bara ska vara en livsmedelsstrategi där man talar om produktionen, utan vi ska ha en strategi som svarar mot alla de utmaningar som livsmedelsproduktionen står inför. Det handlar dels om att öka produktionen, dels om att minska behovet av importerade livsmedel i Sverige. En del av detta handlar om att forma EU:s jordbruksstöd och landsbygdsprogrammet på ett sådant sätt att det gynnar innovation och aktivt brukande. Som flera andra har varit inne på handlar det också om att sluta näringsämnenas kretslopp. Det handlar om att minska beroendet av fossila bränslen och om att få åkermarken att binda kol i stället för att vara nettoutsläppare av kol. Jens Holm var inne på att värna tillgången till bördig jordbruksmark. Det är också jätteviktigt. I andra miljösammanhang har det formats planetary boundaries, det vill säga planetens gränser. Där tas jordbruksmarken för given. Det är därför man kan komma fram till ganska hårresande effekter. Om man skulle lägga ned all animalieproduktion och i stället odla energigrödor skulle man kunna få fantastiska klimateffekter. Orsaken till att man får de analysresultaten är att man inte ser något värde i återförandet av gödsel till jordbruksmarken. Finns det någonting som jordbruksmark behöver är det mullhalt för att inte bli långsamt magrare. Jag bejakar att värna tillgången till bördig jordbruksmark, men det handlar inte bara om hur kommuner planerar - det är en viktig del - utan det handlar också om att se till att jordbruksmarken är bördig. Jordbruksverket har fått i uppdrag att titta på detta men då mest ur ett planeringsperspektiv. Det har förts diskussioner om att man skulle göra jordbruksmarken till ett nytt riksintresse. Jag tror inte på det, men däremot tror jag att man ska lägga fokus på att verkligen tänka en gång till i den kommunala planeringen när man planerar att bygga. Man kan förtäta en stad snarare än att sprida ut den. Man brukar prata om the urban sprawl, det vill säga den urbana mattfransen, när man pratar om hur städer sprider ut sig. Vi behöver ha mer koncentrerade städer i stället. Det underlättar inte minst kollektivtrafiken. Jordbruksverket har också fått i uppdrag att leverera en rapport om biotopskyddade odlingshinder i odlingslandskapet. Det är också en jätteviktig grej. Det handlar om en regelförenkling, precis som Åsa Coenraads pratade om. Biotopskyddet finns för att man ska skydda den biologiska mångfalden vid till exempel en stenmur, ett öppet dike eller någonting sådant. Den biologiska mångfalden är beroende av stenmuren och av att det är öppet, ljust och brukas runt omkring. Skyddet för stenmuren är detsamma om det finns en eller hundra stenmurar i landskapet. Nu har Jordbruksverket levererat ett förslag som innebär att det kan finns lite mer flexibla dispensmöjligheter utifrån förekomsten i odlingslandskapet och utifrån att verkligen kunna behålla och utveckla brukandet. Det är superviktigt. Jag har själv varit på Öland och tittat. Där byggs det - apropå diskussionen om mjölkproduktion - nya mjölkladugårdar för 300 kor. Om grannen bygger måste jag också bygga. Samtidigt har de mycket små åkerlappar att kryssa mellan tack vare stenmurarna. Vi ska skydda 1600-talsmurarna som är kulturmärkta. De måste värnas, men en stenmur och ett stenröse som är upplagda på 60-talet har kanske inte ett lika stort skyddsvärde. Därför måste det finnas en dispensmöjlighet. Fru talman! Det var avslutningsvis ett exempel på regelförenklingar som pågår och som kan tas in i en långsiktig strategi för en ökad livsmedelsproduktion i det här landet. Med detta vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)
Irene Oskarsson (KD)
Anf. 67 Irene Oskarsson (KD)
Fru talman! Den här debatten är den av de tre debatter som vi nu har som jag har sett mest fram emot. Jag blev glatt överraskad av en del av det Vänsterns företrädare sade här. Men jag vill rekommendera att man tar in det material som presenterades i går på KSLA i samband med åkermarkens betydelse och vikten av att vi har ett företagande som kan fungera på landsbygden. Det sades oerhört mycket klokt där i går, inte minst av Elisabet Weber från Länsstyrelsen i Skåne län. Hon gav oss en mycket god inblick i hur de har jobbat i en bygd med en oerhört expansiv utveckling för att hitta ett skydd som gör att vi inte bebygger det bästa vi har, det vill säga det som kommer att vara en förutsättning för att vi ska kunna försörja oss med både livsmedel och energi framgent. Det är en mycket viktig fråga. Fru talman! Jag vill också passa på att säga att den som fick mig att vakna för dessa frågor tyvärr inte är i livet längre. Det visar vad en enskild person kan göra. Anders Stenström var i miljö- och jordbruksutskottet under den förra mandatperioden och pratade om detta. Då var vi inte särskilt många som var djupt engagerade, men i dag är frågan allas läppar. Det visar vilken betydelse enskilda personer har i det här sammanhanget. Vi debatterar landsbygdspolitik och landsbygdsutveckling. Vi i miljö- och jordbruksutskottet har också gjort en uppföljning av de här frågorna. Det var mycket spännande att se den uppföljningen eftersom vi tidigare har sett den stora halvtidsutvärderingen. Men det finns saker i landsbygdsprogrammet som kanske inte mäts lika lätt i nollor och ettor i vilken ordning vi än sätter dem. Det är ett sätt för människor att bli rakare i ryggen, få mer tilltro till sin förmåga och få mer utvecklingspotential. De delar vi tittade på handlar om mikroföretagande, grundläggande tjänster och biogasproduktion. Tillsammans med näringsutskottet hade vi också ett oerhört intressant seminarium i det här ämnet. Detta visar vad som är viktigt att ta med sig in i det nya landsbygdsprogrammet. Det är viktigt att krånglet minskar. Det är viktigt att vi satsar på att det finns service i hela vårt land. Det är viktigt att vi ger stimulans, ersättningar och möjligheter för företag att utvecklas i hela landet. Precis som Roger Tiefensee var inne på är det också viktigt att vi tänker annorlunda i det nya landsbygdsprogrammet när det gäller medfinansiering. Fru talman! Jag tror att vi behöver se en större andel svenska resurser i det nya landsbygdsprogrammet. Det är mycket centralt att vi ger resurser på ett sådant sätt att hela Sverige kan leva. Inför det kommande programmet behöver vi dra lärdom av det som de miljöersättningar som vi har haft under innevarande programperiod har åstadkommit. Vi måste också se vilka nya satsningar som vi behöver göra för att utveckla ett grönt företagande i vidare bemärkelse än det mer traditionella lantbruksföretaget. Där ska det också finnas möjligheter till ersättningar och kompensationer för de åtgärder man vidtar på ett bra sätt. Roger Tiefensee var också inne på en oerhört spännande utveckling som handlar om att den biologiska mångfalden är beroende av att det finns människor som ser till att den sköts och vårdas. Om det ska ske måste man också kunna göra det på ett någorlunda rationellt sätt. Det betyder att en och annan av dessa stenmurar och stenrösen som jag själv har varit med och plockat upp borde få plockas bort, det vill säga grävas ned eller läggas någon annanstans, så att man kan möjliggöra för ett mer effektivt lantbruk och utnyttjande av de resurser som finns. Alla ska naturligtvis inte hanteras på det sättet, men det är bra om man kommer in genom grindhålet med maskinen i fråga. Det är också oerhört viktigt att vi får en struktur på det nya programmet som ger möjligheter att lyfta de svenska mervärden som vi alla här stolta pratar om men som vi också måste betala för. Vi var inne på det i en tidigare debatt här i dag. Vi har faktiskt mervärden som vi måste betala för på ett eller annat sätt, antingen direkt från vår plånbok som konsumenter eller från den gemensamma plånboken. Det behöver vi hitta regelverk för. Vi har varit inne på Matlandet i tidigare debatter. Jag tänker säga någon mening om det här också. I en utvecklad form är det ett första steg till en landsbygds- och matlandsstrategi eller vad vi nu väljer att kalla den här strategin. Det går troll i ord ibland. Vi måste uppvärdera det vi producerar på den svenska landsbygden och de gemensamma nyttigheter som produceras för att vi ska kunna konsumera dem. Det här sammantaget behöver vi titta på när vi nu ska formulera det svenska nya landsbygdsprogrammet. Vi har, fru talman, även om det inte låter så här, varit djupt överens i EU-nämnden om huvuddragen i hur den svenska ingången i förhandlingarna i Bryssel om den gemensamma budgeten ska se ut. Och jag har inte hört någon - jag får väl, fru talman, skicka med en brasklapp, för jag har inte varit på alla EU-nämndssammanträden - som har sagt att vi ska prioritera mer resurser till landsbygdssidan och de satsningarna, utan vi ska prioritera forskning, utveckling, innovation och så vidare. Det är naturligtvis en viktig del av att en landsbygd ska leva att vi har ett offensivt forskningsarbete både på gemenskapsnivå och här hemma. Sedan kan jag rekommendera nästa lyssning. Ibland får man höra sanningar när personer lämnar denna kammare. För någon onsdag sedan deltog Göran Persson i ett seminarium som ABF anordnade i samarbete med LRF Mjölk. Han diskuterade svensk landsbygd och svensk jordbrukspolitik. Det hade varit oerhört spännande om mannen i fråga hade uttalat samma saker när han var finansminister och statsminister i denna kammare. Då hade det sett annorlunda ut i dag. Det är jag övertygad om. Det finns en del att ta till sig av det som sades där. Fru talman! Det är också viktigt att vi själva satsar våra resurser på forskning och att vi forskar inom den gröna sektorn. Jag måste erkänna att jag fick upp ögonen för en fråga som jag själv inte hade förstått. Det gäller det sista seminarium som Otto von Arnold, min kollega som nu har lämnat riksdagen för att helt ägna sig åt den gröna näringen igen, hade för några veckor sedan om växtförädling. Om vi nu säger att vi ska leva mer i harmoni med naturen, att vi ska producera mer effektivt och att vi ska använda mindre bekämpningsmedel, ha mindre tillförsel av konstgödning och så vidare, vilket vi nog alla håller med om, måste vi också ha grödor som fungerar i den miljön. Där fattas otroligt mycket kompetens och kunnande just nu och utvecklingsmöjligheter i de led som finns mellan basforskning och att vi faktiskt har den på marknaden i kommersiell form. Här behöver vi ta krafttag gemensamt. Jag tror att även i detta arbete kan det kommande landsbygdsprogrammet vara en viktig del, men även andra forskningsresurser måste satsas i det här sammanhanget. Vi måste också lägga mer resurser, via landsbygdsprogram eller på annat sätt, på att utveckla nya drivmedel. More Biogas föreläste för oss, och det finns att läsa om i den rapport som vi gjorde i uppföljningen. Möre Biogas heter det på svenska. Plocka bort prickarna! Den ordvitsen tycker jag är oerhört bra. Vi behöver mer förnybar energi och förnybara drivmedel. Här är landsbygden en nyckel och landsbygdens företagare nycklar till att komma vidare. Därför måste vi få ett regelverk i de kommande processerna som möjliggör det här. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner. (Applåder)
Jens Holm (V)
Anf. 68 Jens Holm (V)
Fru talman! Jag frågade tidigare om Matlandet Sverige. Enligt vissa uppgifter ska det leverera 10 000 nya jobb. Jag har också sett uppgifter från regeringen om att man utlovar 20 000 nya jobb. Vad är Irene Oskarssons bedömning? Hur många nya jobb har vi fått med Matlandet Sverige? Du hade ju läst den här utvärderingen. Jag har inte läst varenda sida, men jag har i alla fall försökt hitta de 10 000 och de 20 000 nya jobben.
Irene Oskarsson (KD)
Anf. 69 Irene Oskarsson (KD)
Fru talman! Då tror jag att Jens Holm också har läst de underlag som finns för "Sverige - det nya matlandet". Jag tittade på det alldeles innan jag gick upp i talarstolen. Där står det 10 000 nya jobb. Sedan har vi i andra sammanhang diskuterat 20 000 nya jobb. Det beror på att mina allianskolleger har lyft fram att det finns andra faktorer som vi kan lyfta in i det sammanhanget, där maten sitter i sin helhet och där vi pratar om de här olika projekten. Men, Jens Holm, det är inte i dag, 2013, det här ska vara uppnått. Det här är långsiktiga satsningar. År 2020 är ett känt årtal. Det gäller även i detta sammanhang. Min förhoppning är att vi med de satsningar som kommer att göras i det landsbygdsprogram som är på väg ut och med andra budgetsatsningar vad det gäller förändrade regelverk runt arbetsrätt och så vidare får fler människor i arbete. Det kommer också landsbygden till del, och det kommer in i det här sammanhanget. Det nya landsbygdsprogrammet kommer också att vara ett redskap för att få fler arbetstillfällen på plats inom "Sverige - det nya matlandet". Jag tror också att vi kommer att se en utvecklingspotential utifrån den utvärdering som nu är gjord. Jag ska bekänna att jag inte har lusläst varenda sida, men jag har skummat igenom det. Jag konstaterar att det som vanligt finns bra tabellverk där man kan få en ganska snabb överblick över hur det jobb som är gjort så här långt uppfattas.
Jens Holm (V)
Anf. 70 Jens Holm (V)
Fru talman! Jag är rädd för att "Sverige - det nya matlandet" håller på att bli "Sverige - det nya pratlandet". Allvarligt talat, det går inte att utvärdera om det har blivit några nya jobb. Då hade väl Eskil Erlandsson varit den första att berätta hur många nya jobb det hade blivit. Jag tycker att det hade varit ärligare ifall man hade sagt: Det här är en satsning som vi gör. Vi hoppas att den leder till en del nya jobb, men vi kan inte kvantifiera det på något vis. Irene Oskarsson säger att vi får vänta till 2020 innan vi får se någon jobbeffekt av "Sverige - det nya matlandet". Men det är att vänta väldigt länge. Den här kampanjen har pågått sedan 2008, tror jag. Det är ungefär fem år. Om vi inte kan se någon jobbeffekt alls av "Sverige - det nya matlandet" kan jag inte kalla det här något annat än ett stort fiasko utifrån ett jobbskapande perspektiv. Jag vill understryka att vi i Vänsterpartiet inte alls är motståndare till att man satsar på livsmedelssektorn, tvärtom. Vi har lagt fram ett konkret förslag som vi kallar för det hållbara matlandet Sverige. Med det vill vi understryka att om man gör sådana här satsningar måste det ha någon positiv effekt också för miljön och klimatet. Det kan inte bara handla om att man inviger en massa matmässor och att man hjälper en del industrier att exportera sina produkter. Det måste också handla om att man tar fram nya hållbara livsmedel och att man hjälper dem fram på marknaden.
Irene Oskarsson (KD)
Anf. 71 Irene Oskarsson (KD)
Fru talman! Jag var i tidigare anföranden i en annan debatt inne på att "Sverige - det nya matlandet" har fem olika delar. Primärproduktionen är en del. Storhushåll och så vidare är en annan del. Det handlar just om att få till stånd kvalitetsförbättringar, kunskapsökning och utveckling som gör att vi får ett företagande på landsbygd och att vi får fler arbetstillfällen. Nu har jag inte, Jens Holm, siffran i minnet. Men den finns på pränt. Det har tillskapats ett antal nya företag utifrån detta. Det är också arbetstillfällen. Företag går bättre utifrån de här satsningarna. Det har framför allt, vilket utvärderingen säger, gått in i medvetandet hos väldigt många vad tanken är med "Sverige - det nya matlandet", att vi behöver uppvärdera vår egen matproduktion och att vi behöver bli bättre på att kommunicera kvalitet och därmed också utveckla vår kvalitet. Jag tror att det här är ett arbete som verkligen går i rätt riktning, och det finns uppgifter om arbetstillfällen och företagande i den rapporten. Det här är en utveckling som är under process. Därför är 2020 ett avstämningsår som är kopplat också till att vi då ska se miljöeffekter i andra sammanhang. Matlandets och landsbygdens företagare har en viktig roll att spela i det arbetet. Det är alltså ett långsiktigt arbete och inga kortsiktiga kampanjer.
Pyry Niemi (S)
Anf. 72 Pyry Niemi (S)
Fru talman! Irene Oskarsson hävdar indirekt att oppositionspartier inte har hävdat att vi ska satsa på landsbygdsprogrammet i EU-nämnden och i andra sammanhang. Jag säger bestämt att Irene Oskarsson har fel. Det räcker att läsa de stenografiska uppteckningarna från ett antal EU-nämndssammanträden under både förra året och året dessförinnan. Det går också att läsa i vår kommittémotion. Vi har varit exempellöst tydliga från Socialdemokraterna när vi bestämt hävdat att pengar i första hand ska gå, om det ska förändras, från pelare 1, det vill säga där gårdsstöd och direktstöd ligger, till pelare 2, där landsbygdsprogrammet ligger. Skälet till det är att vi vet värdet av ett väl fungerande landsbygdsprogram. Vi vet också att en flexibilitet och möjlighet som Sverige har att styra i landsbygdsprogrammet när det gäller miljömålen, när det gäller att ha biologisk mångfald och när det gäller att stödja innovativ och bra landsbygdsnäring och så vidare är en styrka för Sverige. Vi har varit oerhört konsekventa i det här. Jag satt själv med i de här telefonsammanträdena. Jag påpekade också bristen på transparens, för jag var väldigt orolig över att de länder som står bakom minskningen av landsbygdsprogrammen, det vill säga pelare 2, kommer att vinna i det här. Det var det kritiken som jag framförde i mitt debattinlägg handlade om. Vi fick rätt. Så blev det. Regeringen noterade våra synpunkter, men vi fick pressa fram uppgifterna om att det skulle ske minskningar i landsbygdsprogrammet vid det tredje telefonsammanträdet. Därför hävdar jag bestämt, Irene Oskarsson, att om du antyder att vi skulle ha stått stilla i den här frågan är det bara att gå och läsa de stenografiska anteckningar och titta på vår kommittémotion. Det är en helt annan uppfattning.
Irene Oskarsson (KD)
Anf. 73 Irene Oskarsson (KD)
Fru talman! Jag kan bara konstatera att i den här kammaren har det varit en rörande enighet vad gäller hur vi ska prioritera inom EU:s gemensamma budget som var det stora diskussionsämnet och gällde hur mycket man skulle dra ned inom CAP i förhållande till övriga delar. Sedan, när den förändringen är på plats, måste man också se till att CAP får en sådan utformning att den möjliggör för oss som nation att ta hem resurser, att möjliggöra för oss att också se till att primär produktion fungerar i vårt land i förhållande till övriga Europa. Det är oerhört centralt. Jag var inte själv med på alla telefonmöten, och det var därför jag lade in herr Brask i talarstolen, Pyry Niemi, men jag kan konstatera att vi har haft en utgångspunkt där jag inte har kunnat avläsa några större skiljaktigheter mellan de flesta av partierna i EU-nämnden. Något parti har mält ut sig, dock inte Socialdemokraterna på det sättet. Utifrån detta kan jag se att det nu låter som om ni är de enda som skulle ha drivit de här frågorna, och då känner jag att det inte heller är en riktig historiebeskrivning. Det som är viktigt att se nu är väl att det fortsatta arbete som just nu i dagarna pågår och som vi ska ha på utskott i morgon, tror jag, är att se att vi får regelverk i nästa del som möjliggör att vi faktiskt kan använda resurser som vi vill och i bästa fall förhindra andra att använda dem på ett felaktigt sätt.
Pyry Niemi (S)
Anf. 74 Pyry Niemi (S)
Fru talman! Just därför blev jag lite förvånad över antydan, för det fanns i EU-nämnden, precis som Irene Oskarsson säger, en klar samstämmighet inför de här telefonsammanträdena och inför debatten och diskussionen kring långtidsbudgeten. Därför blev vi socialdemokrater också väldigt förvånade över att det här bara dök upp lite grann by the way efter en väldigt kraftfull uppmaning från oss om att få höra vad som hände med, eftersom vi hade en samsyn i att det är där vi egentligen ska lägga tyngden när det gäller själva jordbruksbudgeten. De preliminära siffrorna som vi har fått del av nu är att pelare 1, det vill säga där gårdsstöden ligger, kommer att sjunka med 9-10 procent under den kommande åtagandeperioden, medan landsbygdsprogrammet för Sveriges del kommer att sjunka med mellan 14 och 15 procent, med viss reservation. Det kan man bara tolka som att vi förlorade i den här förhandlingen. Men det var inte så att vi kände någonstans efter de goda samsynsdiskussionerna som vi ändå har haft i EU-nämnden att det var här som det fokus låg som vi ändå hade en bra samsyn i. Det är väl ändå bra för regeringen att kunna känna det här stödet från huvuddelen av EU-nämnden och att ha med sig det i ryggen framgent i de fortsatta förhandlingarna när det gäller de tekniska direktiven och referensramarna kring hur vi kommer att utforma fortsättningen av jordbruksbudgeten. Det förvånar mig alltså lite grann att vi har så olika syn på hur processen har gått fram. Vi har dock aldrig backat i frågan, och vi har också gett våra signaler väldigt tydligt till landsbygdsministern. Jag tror också att landsbygdsministern har hållit med oss om att det är den här vägen vi ska gå. Därav vår förvåning när det väl blev skarpt läge.
Irene Oskarsson (KD)
Anf. 75 Irene Oskarsson (KD)
Fru talman! Jag var inte med i Bryssel och förhandlade. Jag vet att det finns ett oerhört tryck från övriga medlemsstater, och jag kan också konstatera att Sverige fick med sig ett kuvert hem som gör att det här tappet kunde ha varit ännu större än vad den är nu, detta utifrån att vi har ett Europa med medlemsstater som inte ser på det här på samma sätt som Sverige. Jag hade kanske personligen haft en helt annan önskan om hur allt detta skulle sluta. Jag skulle personligen kunna lägga mer resurser på landsbygdsutveckling och på CAP över huvud taget om vi fört ett annat resonemang och hade lyckats få med oss andra nationer i Europa på ett annat resonemang kring CAP. Men nu har vi inte det, och vi har varit överens i EU-nämnden och i kammaren här hur vi ska jobba med dessa frågor. Utifrån detta har Sveriges regering jobbat, och utifrån det får vi nu också fortsätta processen. Jag konstaterade nyss i talarstolen att nu kommer vi också till den inhemska processen, där vi måste se hur vi prioriterar resurser på ett optimalt sätt och hur vi hittar programskrivningar som möjliggör att vi får ett landsbygdsprogram som ger största möjliga flexibilitet och utvecklingspotential för det lantbruks- och landsbygdsföretagande vi vill se. Det handlar också om hur vi får resursförstärkningar på ett annat sätt till regioner i Sverige som finns i Norrland och även hemma hos mig på småländska höglandet som har de behoven. Här finns alltså mycket kvar att göra. Jag tycker dock att vi har en större skiljaktighet i talarstolen än vad jag har upplevt att det har varit tidigare.
Olle Larsson (SD)
Anf. 76 Olle Larsson (SD)
Fru talman! Jag heter alltså Olle Larsson. Det är min tredje dag här i riksdagen och mitt första framträdande. Landsbygdspolitik är en fråga som kommer att bli viktigare och viktigare. Sverige ligger långt efter våra grannländer när det gäller utvecklingen av landsbygden och landsbygdspolitiken. Jag ska försöka presentera några förslag som jag hoppas att ni tar med er, funderar över och ser över. Utmarksbetet är en resurs som vi nyttjar dåligt. I Norge har man forskat på detta. Varje hektar kan generera 50-150 kronor vid utmarksbete. I Norge har man beräknat att det är ett värde på 1 miljard norska kronor. Sverige har betydligt större utmarksbeten än vad Norge har. Utmarksbete ökar också den biologiska mångfalden och skapar som sagt mycket jobb på landsbygden. Vi får kött- och mjölkprodukter av världsklass. Österrike har om det är 6 000 eller 9 000 fäbodbrukare. Barnen står i kö för att ta över dessa gårdar. Vi behöver bara åka till Österrike och se och lära och helt enkelt importera kunskapen om hur det fungerar hit till Sverige. Norge har transportabla slakterier. Det minskar lidandet för djuren. Man åker ut på gårdarna och slaktar djuren. Det finns många fördelar med detta, och det kan även skapa en hel del jobb på landsbygden. Elinor Ostrom, mottagare av ekonomipriset - märk väl, ekonomi - till Alfred Nobels minne 2009, forskade på lokal förvaltning och kom fram till att det var en ekonomisk fördel att människor förvaltade naturresurser lokalt. Det var bättre än att staten eller storföretag förvaltade dessa resurser. Någon nämnde att Sverige är det nya pratlandet. Jag hoppas att ni har fått några förslag som kan göra Sverige till ett land som tar landsbygdsfrågorna på allvar. Det är elfte timmen och femtionionde minuten för att vi ska kunna ta till vara de kunskaper som många äldre i dag sitter på. Med dessa kunskaper, förenade med ny teknik, är jag övertygad om att landsbygden har en mycket ljus framtid. (Applåder)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2013-03-13
Förslagspunkter: 7, Acklamationer: 3, Voteringar: 4

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Landsbygdsprogrammet

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2012/13:MJ221 och 2012/13:MJ447.
      • Reservation 1 (S)
      • Reservation 2 (MP)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (S)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S093019
      M920213
      MP00205
      FP18006
      C18005
      SD20000
      KD16003
      V16003
      Totalt180932254
      Ledamöternas röster
    2. Svensk livsmedelsproduktion m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2012/13:MJ240, 2012/13:MJ276 och 2012/13:MJ454.
      • Reservation 3 (S)
      • Reservation 4 (SD)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (SD)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S109219
      M930014
      MP19015
      FP18006
      C18005
      SD02000
      KD16003
      V16003
      Totalt181209355
      Ledamöternas röster
    3. Ökad odling av proteingrödor i Sverige

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2012/13:MJ425 yrkande 21.
      • Reservation 5 (S, MP)
    4. Åtgärdsplan för minskat oljeberoende inom svensk matförsörjning

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2012/13:MJ399.
      • Reservation 6 (S, MP, V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (S, MP, V)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S093019
      M940013
      MP02005
      FP18006
      C18005
      SD20000
      KD16003
      V01603
      Totalt166129054
      Ledamöternas röster
    5. Gårdsstöd

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2012/13:MJ205, 2012/13:MJ228 och 2012/13:MJ417.
      • Reservation 7 (S)
    6. Prissättning m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2012/13:MJ409 yrkande 2 och 2012/13:MJ445 yrkandena 2 och 3.
      • Reservation 8 (MP)
      • Reservation 9 (SD)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 9 (SD)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S930019
      M940013
      MP00205
      FP18006
      C18005
      SD02000
      KD16003
      V16003
      Totalt255202054
      Ledamöternas röster
    7. Motioner som bereds förenklat

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.