Livsmedelskontroll
Betänkande 1990/91:JoU5
Jordbruksutskottets betänkande
1990/91:JOU05
Livsmedelskontroll
Innehåll
1990/91 JoU5
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande ett sextiotal motionsyrkanden från föregående riksmöte om livsmedelskontroll. Motionerna om importkontroll av livsmedel har därvid blivit föremål för en fördjupad behandling. Övriga motioner behandlas på ett förenklat sätt.
Utskottet avstyrker motionskraven om importförbud för livsmedel som producerats med i Sverige otillåtna metoder bl.a. på den grunden att ensidiga handelspolitiska åtgärder från Sveriges sida inte bedöms som någon realistisk eller framkomlig väg i det internationella samarbetet på livsmedelskontrollens område. De strider dessutom mot Sveriges åtaganden inom ramen för GATT-samarbetet. I motiveringen redovisas relativt utförligt vissa bakgrundsuppgifter om importkontrollen, reglerna för användning av bekämpningsmedel, aktuella bestämmelser om handelshinder i GATT-avtalet m.m. Vidare görs en analys av de definitionsproblem som måste lösas vid en sådan jämförelse mellan svenska och utländska produktionsmetoder som förutsätts i motionerna.
Till betänkandet fogas 4 reservationer och 4 särskilda yttranden.
Motioner
1989/90:Jo224 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot import av trädgårdsprodukter som odlats på ett i Sverige ej tillåtet sätt.
1989/90:Jo246 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att livsmedel som producerats på ett i Sverige förbjudet sätt ej skall få importeras.
1989/90:Jo266 av Ingbritt Irhammar och Ulla Tillander (c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot import av livsmedel som producerats på ett i Sverige förbjudet sätt.
1989/90:Jo267 av Annika Åhnberg m.fl. (vpk) vari yrkas 12. att riksdagen beslutar att samma krav skall gälla för importerade som för inhemska livsmedel i enlighet med vad som i motionen anförs, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges roll vid internationella förhandlingar angående livsmedelskvalitet.
1989/90:Jo270 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att samma kvalitativa krav skall gälla för importerade som för inhemska livsmedel, 14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om märkning av oförpackade livsmedel med ursprungsland.
1989/90:Jo424 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att livsmedelsverket verkställer en noggrann utredning av våra fiskprodukters status.
1989/90:Jo425 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kravet på att det sker en översyn i syfte att skärpa gränsvärdena för miljö- eller hälsofarliga ämnen i konsumtionsfisk.
1989/90:Jo501 av Lars Ernestam m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skydd för råvattentäkter, 2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagstiftning, myndighetsorganisation och beredskap beträffande farliga transporter och elavbrott som kan drabba dricksvattenförsörjningen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompletteringar av dricksvattenkungörelsen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statsbidrag för att höja vattenkvaliteten i enskilda brunnar, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kontrollen av de kommunala vattenledningarna.
1989/90:Jo503 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i livsmedelsverkets förordning om dricksvatten att förordningen blir tillämplig på varmvatten, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att miljö- och hälsoskyddsnämnderna skall återuppta den rutinmässiga rapporteringen till länsstyrelsen av analysresultat av dricksvattnet i kommunen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om grundvattenkontrollnät, 4. att riksdagen hos regeringen begär sådan lagändring att kvalitetsnormer för dricksvatten införs i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alternativa metoder i reningsverkens beredningsprocess, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alternativ till vattentoaletten vid renoveringen av landets vattendistributionssystem, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kemikalietransporter nära vattentäkter och om distributionsledningarnas sträckning, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beredskap vid vattenbrist, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om asbestcementrör och annat material i vattenledningssystemet, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kalkning av försurade brunnar.
1989/90:Jo504 av Lennart Brunander och Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av märkning av tillsatser i vin på vinförpackningarna.
1989/90:Jo505 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige inom GATT skall verka för ett vidgat kvalitetsbegrepp i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att livsmedelslagens tillämpningsområde ändras så att även miljöhänsyn beaktas i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att substitutionsprincipen skall införas i livsmedelslagen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de smak- och färgämnen som är förbjudna i något annat land också skall förbjudas i Sverige, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att livsmedelsverket får i uppdrag att utarbeta förslag för hur livsmedelskontrollen kan vidgas till att gälla även primärproduktionen, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att begreppet berikning inte skall få användas då en tillsats används som ersättning för något som produkten förlorat vid beredningen av produkten, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att livsmedel skall märkas med vilka bekämpningsmedel som använts i produktionen, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att färska grönsaker, rotsaker och frukt skall märkas med skördedatum, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ägg, smör och bröd bör märkas med produktionsdatum, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att livsmedelsverket senast den 1 juli 1991 tar initiativ till positiv märkning av animalieprodukter som framtagits under mycket djurvänliga förhållanden, i enlighet med vad som anförts i motionen, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att användningen av naturfrämmande konserveringsmedel upphör inom två år, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de ideella konsumentrörelserna ges plats i livsmedelsverkets styrelse.
1989/90:Jo512 av Stina Gustavsson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att samma krav skall ställas på importerade livsmedel som på de inhemskt producerade livsmedlen, 2. att riksdagen beslutar att märkning med det verkliga ursprungslandet skall anges på förpackningen eller för oförpackade livsmedel på skylt eller anslag i anslutning till varans exponering, 3. att riksdagen beslutar att ursprungsland skall anges för den största ingående råvarumängden i en livsmedelsprodukt, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utbildning inom parti- och detaljhandel i den "nya" gymnasieskolan, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om årlig utbildning av butikspersonal i livsmedelsbutiker.
1989/90:Jo513 av Viola Furubjelke m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring av livsmedelslagen att från 1 januari 1991 också livsmedel som säljs oförpackade omfattas av kravet på märkning med ursprungsland, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring i livsmedelslagen att från 1 januari 1991 även lösviktsförsäljning av frukt och grönsaker omfattas av krav på märkning med ursprungsland.
1989/90:Jo516 av Ingrid Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utarbetande av strategi och forskning kring vårt dricksvatten.
1989/90:Jo524 av Lars Ahlmark (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär åtgärder i syfte att åstadkomma campylobacterfri kyckling i vårt land.
1989/90:Jo525 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att förbjuda användning av aluminiumsulfat samt användandet av aluminium som vattenkemikalie, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbud för utsläpp av hälso- och miljöfarliga ämnen till recipient som samtidigt är råvattentäkt, 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till översyn och skärpta regler för äldre anläggningars utsläpp, 5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en 20-årig avvecklingsplan för halogenering av dricksvatten, 6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett handlingsprogram för att få bort bekämpningsmedelsrester ur dricksvatten, 7. att riksdagen uppdrar åt regeringen att ta fram gränsvärden för radon i dricksvatten.
1989/90:Jo529 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om restsubstanser från i Sverige förbjudna ämnen vid import.
1989/90:Jo531 av Bertil Måbrink och Annika Åhnberg (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de mindre slakterierna.
1989/90:Jo538 av Lars Norberg (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att åtgärder bör vidtas för att återintroducera gamla energisnåla och hälsosamma metoder för livsmedelskonservering i Sverige.
1989/90:Jo829 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 3. att riksdagen ger regeringen till känna att gränsvärdet för kvicksilver i fisk skärps i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen i uppdrag att se till att en övergripande kartläggning av metaller, cesium och dioxin i fisk sker i Gävleborgs län, 5. att riksdagen hos regeringen begär att livsmedelsverket får i uppdrag att utöka kontrollen av och upprätta gränsvärden för gifter i fisk.
1989/90:Jo880 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om länsveterinärers ställning.
Utskottet
Inledning
Utskottet behandlar i detta betänkande ett sextiotal motionsyrkanden från allmänna motionstiden 1990 om livsmedelskontroll m.m.
På grund av en ständigt ökande arbetsbelastning har utskottet beslutat att fristående motioner i princip skall sakbehandlas högst en gång under varje valperiod. Det innebär att vissa motionsgrupper och ämnesområden skall kunna behandlas på ett förenklat sätt inom ramen för t.ex. en treårsperiod. Samtidigt innebär beslutet att varje ämnesområde skall kunna bli föremål för en fördjupad hantering inom en treårsperiod.
I enlighet med utskottets principbeslut om behandlingen av fristående motioner har utskottet gjort en fördjupad behandling av de motioner som gäller importkontroll av livsmedel med avseende på produktionsmetoder m.m. Övriga motioner föreslås lämnade utan vidare åtgärd med hänvisning bl.a. till att frågorna blev föremål för en grundlig behandling i samband med beredningen av proposition 1988/89:68 om livsmedelskontrollen (1988/89:JoU14).
Importkontrollen
Motionerna
Huvuddelen av motionerna går ut på att riksdagen bör besluta om importförbud för trädgårdsprodukter och andra livsmedel som producerats med metoder som ej är tillåtna i Sverige (Jo224 yrkande 1, Jo246 yrkande 5, Jo266 yrkande 2, Jo267 yrkande 12 och Jo512 yrkande 1). I motiveringen hänvisas bl.a. till svenska bestämmelser om användning av kemiska medel, medicinska preparat, hormoner, djurskydd, livsmedelskvalitet och miljöhänsyn. I motion Jo224 (c) avser yrkandet i första hand trädgårdsprodukter som behandlats med medel som vi i Sverige ej tillåtit registrering av. Motion Jo246 (c) är mer vittsyftande och nämner bl.a. "metoder som är oetiska eller direkt skadliga för konsumenterna". Livsmedel som producerats "på ett i Sverige förbjudet sätt" skall enligt motionen ej få importeras. Enligt motion Jo266 (c) bör ej tillåtas import av trädgårdsprodukter och övriga livsmedel som behandlats med i Sverige förbjudna medel. I motionerna Jo267 och Jo270 (v) hänvisas till höga svenska krav på djurskydd, miljöhänsyn och livsmedelskvalitet m.m. Man kan enligt motionerna inte tillåta import av livsmedel som framställts utan sådana krav. "Samma krav" skall gälla för importerade livsmedel som för inhemska livsmedel (yrkandena 12 resp. 11). Ett liknande yrkande framförs i motion Jo512 (c) yrkande 1. Enligt motionerna Jo267 yrkande 13 (v) och Jo505 (mp) yrkande 1 bör Sverige i GATT verka för ett synsätt där utökade kvalitetskrav kan beaktas. Enligt motion Jo505 bör i detta sammanhang beaktas hela odlingssystemets inverkan på produktens kvalitet och på miljön samt husdjurens livsmiljö.
I motion Jo529 (m) anförs att Sverige ej bör acceptera resthalter av i vårt land förbjudna ämnen vid import av livsmedel. Som exempel nämns att amitrol, lindan och kaptafol förbjudits i Sverige men används av vissa länder som exporterar livsmedel hit.
Allmänt om kraven på den svenska livsmedelsproduktionen
Den svenska råvaruproduktionen för livsmedel omfattas av ett stort och svåröverskådligt komplex av lagar och andra föreskrifter som alla kan hänföras till begreppet produktionsmetoder i den mening som avses i motionerna. Bestämmelserna omfattar både primärproduktion, förädling och saluhållande. Med en vidare definition av begreppet kan även uppsamlingsledet (transporter m.m.) beröras. För vegetabilieproduktionen är i första hand bestämmelserna om bekämpningsmedel av intresse. Bestämmelserna om miljökrav på odlingen, hänsyn till naturvården, arbetarskydd, arbetsmiljö, arbetstid och teknisk utrustning hör också hit. I såväl utsädes- som växtskyddslagstiftningen finns bestämmelser som kan innebära restriktioner för vegetabilieproduktionen.
Många politiska beslut rörande miljökraven på den svenska livsmedelsproduktionen gäller mer övergripande målsättningar som endast indirekt påverkar det enskilda företaget. Hit hör t.ex. beslutet om halvering av bekämpningsmedelsanvändningen och minskning av kväveläckaget från jordbruket. Bestämmelserna om jordbrukets hänsyn till naturvårdens intressen är av liknande slag. I dessa fall torde kraven på likartade produktionsmetoder innebära att exportländerna skall ha samma eller möjligen jämförbara krav på livsmedelsproduktionen i sitt regelsystem.
I den mån det enskilda företaget är koncessionspliktigt enligt miljöskyddslagen kan det finnas mer konkreta föreskrifter som grund för en jämförelse. Det är dock tveksamt om det är praktiskt möjligt att göra jämförelser mellan enskilda företag inom och utom Sverige.
Bland de centrala bestämmelserna om animalieproduktionen märks främst djurskyddslagen med tillhörande detaljföreskrifter om storlek och utformning av stallar m.m. Vidare bör foderlagstiftningen och de veterinärmedicinska författningarna beaktas (foderlagen, epizootilagen, lagen om kontroll av husdjur, lagen om bekämpande av salmonellainfektion hos djur m.fl. författningar). Miljökraven på produktionen har bl.a. konkretiserats i regler om begränsning av antalet djur per ytenhet, lagring och spridning av stallgödsel m.m. Dessa krav kan dock differentieras beroende på företagets storlek och läge m.m. Särskilda regler finns om miljöskyddsprövning av uppfödningsanläggningar. För fiske och vattenbruk finns regler om förprövning av anläggningar, krav på fiskeredskap m.m. (t.ex. storleken på nätmaskor), minimimått på fisk, foder m.m.
Flertalet bestämmelser om förädling och saluhållande av livsmedel finns i livsmedelslagen med tillhörande detaljföreskrifter (hantering, tillsatser, märkning, personalhygien, livsmedelslokaler m.m.). Eventuellt bör även bestämmelser om arbetarskydd, arbetsmiljö, arbetstid m.m. beaktas.
Gemensamt för flertalet bestämmelser är att riksdagen i lag fastställt vissa grundläggande krav på produktionen och samtidigt bemyndigat regeringen eller en viss myndighet att meddela detaljföreskrifter i ämnet. Utöver lagar och förordningar finns ett mycket stort antal myndighetsföreskrifter angående de olika leden i livsmedelsproduktionen vilka alla torde falla in under begreppet produktionsmetoder. I många fall, framför allt där det är fråga om s.k. ramlagstiftning angående kraven på livsmedelsproduktionen, är det först i detaljföreskrifterna som kraven konkretiseras på ett sätt som kan vara av intresse från miljö-, hälso- och djurskyddssynpunkt m.m.
Även med en relativt snäv definition av begreppet produktionsmetoder torde det således vara svårt att finna något land som ställer likartade krav på sin livsmedelsproduktion som Sverige och därmed skulle kunna motsvara de krav som ställs i de mera långtgående motionerna.
En annan väsentlig fråga är vilka möjligheter t.ex. livsmedelsverket har att kontrollera huruvida vissa varupartier i produktionsländerna faktiskt framställts eller odlats med metoder som godkänns eller ej godkänns i vårt land. Verket har i dag i princip endast uppgifter om vilka substanser som är tillåtna i de olika producentländerna. Om kontrollen skall avse annat än den importerade produktens beskaffenhet vid importtillfället krävs emellertid -- om kontrollen skall vara meningsfull -- information om enskilda odlares produktionsmetoder i samtliga ursprungsländer. Det kan vidare diskuteras vilken myndighet som skall ansvara för kontrollen om denna skall avse exportländernas ambitionsnivå på t.ex. miljövårds- och djurskyddsområdet snarare än produktens beskaffenhet vid importtillfället.
Bekämpningsmedel
Enligt uppgift från kemikalieinspektionen finns i Sverige ca 540 godkända bekämpningsmedel. Uppgiften avser januari 1990. Sedan januari 1986 har antalet godkända preparat minskat med 145. Ett bekämpningsmedel måste vara godkänt av kemikalieinspektionen för att få importeras, saluhållas, överlåtas eller användas. Om medlet godkänns fastställer kemikalieinspektionen bl.a.
1. användningsområde inklusive sätt och tidpunkt för användningen, t.ex. karenstid, 2. behörighetsklass (1, 2 eller 3), 3. farlighetsklass, kategori och farosymbol, 4. övriga villkor, t.ex. särskilda riskupplysningar och skyddsanvisningar avsedda att förebygga skada vid användandet.
För spridning av bekämpningsmedel finns särskilda föreskrifter som i huvudsak meddelas av naturvårdsverket. Bl.a. är spridning av bekämpningsmedel från luften i princip förbjuden.
Kemikalieinspektionen ger regelbundet ut information om godkända bekämpningsmedel. För varje godkänt medel anges tillåtet användningsområde och användningssätt m.m. All användning av bekämpningsmedel utöver det av kemikalieinspektionen fastställda användningsområdet är otillåten.
Bekämpningsmedel som inte används i Sverige utan endast i t.ex. tropiska länder prövas ej av kemikalieinspektionen. Vid importkontrollen gäller som tidigare nämnts gränsvärden som fastställs av livsmedelsverket.
Någon samlad redovisning av de livsmedelsproducerande ländernas produktionsmetoder såvitt avser användningen av bekämpningsmedel torde vara svår att åstadkomma. Vissa översikter har publicerats beträffande bl.a. godkända preparat i de viktigaste exportländerna. De skillnader som förekommer mellan olika länder i detta avseende kan bero på dels de nationella regelsystemen, dels de naturliga produktionsbetingelserna.
I den svenska vegetabilieproduktionen utgörs den största gruppen bekämpningsmedel av ogräsbekämpningsmedel. I den svenska frukt- och grönsaksodlingen dominerar svampbekämpningsmedlen. Bl.a. av klimatskäl används relativt små mängder insektsmedel. Vissa producentländer med likartat klimat (Holland, Danmark, Västtyskland) har ungefär samma fördelning på användningen av växtskyddsmedel. Däremot är insektsmedel betydligt vanligare i länder med varmt och fuktigt klimat. I dessa länder används dock ogräsmedel i mindre omfattning. Svampmedel används ofta på produkter som skall lagras länge eller transporteras långt innan de konsumeras.
Ett bekämpningsmedel som används både utanför och inom Sverige kan vara föremål för olika nationella regler om användningssätt och användningsområde. Vid livsmedelsverkets rutinkontroller av pesticidrester i färska frukter m.m. påträffas ibland substanser som i Sverige ej är godkända för fruktodling. Vissa av dessa substanser är dock godkända för användning på livsmedelsproducerande gröda i vårt land. Några av de påträffade substanserna är inte godkända i Sverige men utgör en omvandlingsprodukt till substanser som är godkända.
Ett ämne som är förbjudet i Sverige kan vidare i ett annat land vara godkänt t.ex. för användning fram till blomningen. Denna användning innebär att det inte finns några resthalter i den mogna frukten. Andra ämnen kan vara godkända enbart för användning på frukt med icke ätbart skal (citrusfrukter, bananer, avocado m.m.).
Ett svenskt förbud mot ett visst ämne kan vara motiverat av enbart arbetarskyddsskäl och inte av hänsyn till konsumenternas hälsa.
Som framgår av redovisningen i det föregående förekommer det att t.ex. vissa insektsbekämpningsmedel har relativt hög toxicitet men att de bryts ned på ganska kort tid.
Som exempel på ämnen som i Sverige ej är godkända för användning i fruktodling m.m. kan nämnas ditiokarbamater. Dessa ämnen påträffas relativt ofta i importerad frukt, bl.a. päron och äpplen, från Argentina, Italien, Frankrike, Västtyskland och USA. Medlen används framför allt mot vissa svampangrepp. I Sverige får dessa medel endast användas på icke ätbara växtdelar, såsom potatisblast och liknande. Behandling får ej ske senare än 30 dagar före skörd. Skälet till de svenska restriktionerna är att ditiokarbamater innehåller eller bildar en nedbrytningsprodukt som anses cancerframkallande. Vid en närmare definition av begreppet produktionsmetoder måste således hänsyn tas till att ditiokarbamater visserligen inte är totalförbjudna i Sverige men att de har ett annat tillåtet användningsområde än i vissa producentländer. Med en viss definition av begreppet otillåtna produktionsmetoder skulle således enligt motionerna all import förbjudas från de berörda länderna i den mån ditiokarbamater används på ett sätt som ej är tillåtet i Sverige.
Enligt vad utskottet erfarit gör livsmedelsverket i samarbete med kemikalieinspektionen en ny utvärdering av ditiokarbamater, som förväntas bli klar senare i höst.
I motion Jo529 nämns särskilt bekämpningsmedlen lindan, amitrol och kaptafol.
Lindan förbjöds i Sverige år 1988 på grund av misstänkt cancerframkallande effekter. Det godkänns dock för behandling mot termitangrepp av kablar och trä för export från Sverige. Det svenska gränsvärdet är satt till 1,0 mg per kg i frukt och grönsaker och 0,1 mg per kg i potatis och morötter.
Registreringen för amitrol återkallades redan år 1972 på grund av misstankar om att ämnet kunde ge cancer. Medlet användes för bekämpning av kvickrot på åker, vegetation på banvallar m.m. Riskerna med amitrol är enligt uppgift från kemikalieinspektionen yrkesmässiga eftersom det är ett totalbekämpningsmedel mot vegetation. Det kan därför inte användas i ört- och gräsgrödor utan endast före blomning eller efter skörd runt fruktträd och bärbuskar e.d. Denna användning ger inte rester i frukt eller bär.
Ett importförbud för produkter som behandlats med amitrol riktar sig således inte mot produktens eventuella hälsofarlighet utan mot ursprungslandets produktionsmetoder.
Godkännandet för kaptafol återkallades år 1978 på grund av att oegentligheter förekommit på det laboratorium som utförde toxicitetstesterna. Någon ny ansökan om registrering har inte inlämnats därefter.
I codex-gruppen för resthalter i livsmedel har kaptafol diskuterats åren 1984 och 1985 på grund av nyinkommen dokumentation om bl.a. cancerrisker. WHO har skrivit att resthalter inte bör förekomma eftersom ämnet kan klassas som cancerframkallande på djur. Livsmedelsverket har satt gränsvärdet till lägsta möjliga, dvs. det får inte finnas resthalter (mätt med detektionsgränsen 0,05 mg per kg).
Vissa bakgrundsuppgifter om kost och hälsa m.m.
Den svenska livsmedelslagstiftningen innebär att det ställs samma krav på importerade livsmedel som på inhemska när det gäller att skydda konsumenterna mot hälsorisker. Beslut har fattats våren 1989 om en skärpt livsmedelskontroll och om ökade resurser för livsmedelsverkets kontrollverksamhet (1988/89:JoU14). I samband härmed beslutades också vissa ändringar i livsmedelslagen (1971:511).
I rapporten Ds 1989:63 med förslag om en ny livsmedelspolitik behandlas bl.a. hygienkravet i livsmedelslagstiftningen. Enligt vad som är känt om de olika riskfaktorernas betydelse för hälsan är det inte t.ex. främmande ämnen som dominerar bilden. Om riskerna rangordnas efter belagda negativa hälsoeffekter får man enligt rapporten i stället följande ordning:
1. Fel sammansatt kost 2. Mikrobiella förgiftningar 3. Naturliga gifter 4. Restsubstanser 5. Tillsatser
(Se Ds 1989:63 En ny livsmedelspolitik, s. 106 f.)
I livsmedelsverkets år 1989 utgivna bok om mat, miljö och hälsa framhålls bl.a. att det tvärtemot vad flertalet konsumenter föreställer sig är våra matvanor och inte främmande ämnen eller tillsatser som är det verkliga hälsoproblemet.
I den allmänna debatten har framför allt riskerna förknippade med rester av bekämpningsmedel kommit i förgrunden. Ett skäl att ställa höga krav när det gäller halter av främmande ämnen är att sådana risker inte kan påverkas av den enskilde på samma sätt som kostens sammansättning. Livsmedelsverket fastställer gränsvärden för halterna av sådana substanser i livsmedlen. Dessa sätts med betryggande säkerhetsmarginal. Underlaget hämtas till största delen från toxikologiska försök på djur avseende både kortsiktiga och långsiktiga effekter. Den högsta dosen (mg per kilogram kroppsvikt) som inte ger påvisbara effekter på djuren divideras med en faktor (vanligtvis 100) vilket ger det s.k. acceptabla dagliga intaget (ADI).
Bekämpningsmedlens giftighet för människan varierar mycket. Några som används vid svåra insektsangrepp har hög akut toxicitet men bryts ned på några dagar. Andra är verksamma bara mot växter eller insekter och har inga effekter på människan. Enligt livsmedelsverket har inga sjukdomsfall rapporterats i Sverige från personer som ätit livsmedel innehållande rester av bekämpningsmedel.
Livsmedelsverket har i augusti 1990 startat en kampanj för bättre kostvanor. För detta arbete har anslagits 7 milj.kr. Kampanjen kommer att pågå åren 1990--1992.
Några uppgifter om produktion och import m.m.
Den totala produktionen av frukt och bär i Sverige som passerar genom handeln är ca 40 000 ton. Härav utgör ca 35 000 ton äpplen. Enligt vissa uppskattningar är äppleskörden i hemträdgårdarna ungefär tre gånger större än den yrkesmässiga skörden.
Varje år importeras 400 000--500 000 ton frukt till ett värde av drygt 2 miljarder kronor. Den inhemska yrkesmässiga produktionen motsvarar således mindre än 10% av totalkonsumtionen.
De största importvarorna är bananer, äpplen och apelsiner. Den svenska per capita-konsumtionen av bananer är störst i världen, frånräknat produktionsländerna.
Tabell över större importvaror år 1988 (tusental ton)
Bananer 126 Äpplen 78 Apelsiner 75 Småcitrus 34 Vindruvor 25 Persikor och nektariner 14 Meloner 14 Citroner 10 Kiwi 8
Den svenska fruktimporten kommer till stor del från tropiska länder, däribland flera u-länder. Under år 1988 importerades t.ex. 28 301 ton bananer från Costa Rica till ett värde av 112 milj.kr.
Bananimporten från Honduras omfattade år 1988 23 783 ton och från Panama 63 022 ton. De största apelsinexportörerna var Israel (25 357 ton), Marocko (18 847 ton) och Spanien (15 828 ton).
På grönsakssidan är bilden något annorlunda. Svensk produktion står för mer än tre fjärdedelar av konsumtionen. Hemträdgårdsskörden är betydande men svår att uppskatta. Europa spelar en helt avgörande roll för tillförseln utifrån. Totalimporten av färska köksväxter exkl. potatis uppgår till ca 175 000 ton per år till ett värde av en dryg miljard kronor.
Tabell över stora importvaror 1988 (tusental ton)
Potatis 79 Tomater 39 Lök 22 Isbergssallad 16 Slanggurka 16 Vitkål 14 Paprika 12 Salladskål 11
Resultat av livsmedelsverkets provtagningar
Under år 1989 analyserades på uppdrag av livsmedelsverket 4 374 prov av färska frukter och grönsaker (stickprovskontrollen). Av dessa innehöll 3,2 % halter av bekämpningsmedel över gällande gränsvärden eller tillämpade riktvärden. Provtagningen har också omfattat 59 prov av djupfrysta, torkade eller konserverade produkter av frukter och grönsaker samt juicer och drycker. Samtliga dessa prover var fria från rester av bekämpningsmedel.
Vid stickprovskontrollen under år 1989 innehöll de svenska proven av frukt och bär i ett fall (vinbär) halt över gällande gränsvärden (0,4 %). Fyra av de svenska grönsaksproven (sallat och slanggurka) innehöll för höga halter (0,6 %). Importproven av frukt och grönsaker svarade för 73 överskridanden eller 2,4 %.
Om otillåtet hög halt påträffas i stickprovskontrollen ökas provtagningen till att omfatta samtliga partier av varan från en viss leverantör eller samtliga leverantörer från ett visst land. I samband med detta utfärdar livsmedelsverket villkor som innebär att nästkommande partier inte får distribueras förrän de undersökts och godkänts. Denna provtagning kallas riktad provtagning. De varupartier som blir föremål för stickprovskontroll får dock distribueras på sedvanligt sätt utan hinder av provtagningen.
Den riktade provtagningen omfattade totalt 434 prov av huvudsakligen sallat, slanggurka, paprika, päron och potatis. 61 prov eller 14 % överskred gällande gränsvärden. De svenska proven var anmärkningsfria.
334 ton frukt och grönsaker fördelade på 56 partier stoppades under år 1989 på grund av otillåtna halter av bekämpningsmedel. Huvuddelen, närmare bestämt 32 partier, utgjordes av paprika från Spanien. Ytterligare exempel: ananas från Honduras (5 partier), potatis från Storbritannien (4 partier), potatis från Kanada (3 partier), druvor från Turkiet (3 partier).
Rättsliga och handelspolitiska förutsättningar för en utökad importkontroll
I ett yttrande till skatteutskottet (1989/90:JoU3y) har jordbruksutskottet redovisat den inhemska lagstiftningen samt GATT-avtalet och TBT-överenskommelsen (överenskommelsen om tekniska handelshinder).
I lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor anges bl.a. vilka skyddsintressen som får tillgodoses genom import- och exportkontrollen. Regeringen får, med viss begränsning i fråga om tullar, meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor om det är påkallat av hänsyn till risk för störning inom samhällsekonomin eller folkförsörjningen, av särskilda handelspolitiska skäl eller av hänsyn till behov att trygga kvaliteten hos produkter av visst slag, till hälsovården, miljövården, växtskyddet, skyddet mot djursjukdomar eller skyddet för utrotningshotade eller sällsynta arter av djur eller växter eller till kontrollen av materiel som kan få militär användning.
En central bestämmelse beträffande importen av livsmedel finns i 11 § livsmedelslagen (1971:511).
Som framgår av redovisningen i utskottets yttrande 1989/90:JoU3y ger 11 § livsmedelslagen möjlighet att vidta åtgärder mot importerade livsmedel endast om det behövs från hälso- och näringssynpunkt eller annars för att tillgodose konsumentintresset. Enligt utskottets mening kan paragrafen inte tillgodose de tämligen vittsyftande motionskraven på likartade eller godtagbara produktionsmetoder i ursprungsländerna. Av yttrandet 1989/90:JoU3y framgår att utskottet även ansåg det vara ett konsumentintresse att det finns ett brett varusortiment på frukt- och grönsaksområdet. Åtgärder som innebär kraftiga inskränkningar av frukt- och grönsaksimporten eller stora prishöjningar på dessa varor kan således med denna definition också komma i konflikt med konsumentintresset.
Med begreppet konsumentintresse enligt gällande rätt torde således avses ett intresse som är någorlunda direkt knutet till produktens beskaffenhet eller möjligheten att bedöma produktens kvalitet, sammansättning, smak, färskhet, näringsinnehåll m.m. Önskemålet att kontrollera produktionsmetoder i exportlandet som t.ex. påverkar närmiljön i anslutning till odlingen eller arbetsmiljön i produktionen kan knappast hävdas med hänvisning till konsumentintresset, under förutsättning att metoderna inte ger upphov till resthalter i produkten. Samma bedömning kan göras beträffande t.ex. förhållandena i animalieproduktionen hos utländska uppfödare. Frågor om djurens tillsyn och skötsel, utrymme och inredning i stallar, stallklimat, betesgång m.m. kan knappast inrymmas i begreppet konsumentintresse. Detsamma torde gälla slaktmetoderna i den utländska produktionen. Sammanfattningsvis måste det framhållas att konsumentintresset inte kan åberopas som stöd för åtgärder som närmast motiveras av ett önskemål att kontrollera exportländernas miljövårds- eller djurskyddspolitik m.m. eller att tillgodose svenska producentintressen.
Enligt artikel 20 i GATT-avtalet får en part genomföra åtgärder som annars skulle vara otillåtna enligt avtalet om syftet är att skydda människors, djurs eller växters liv eller hälsa. I TBT-överenskommelsen finns liknande formuleringar. Enligt en allmänt omfattad tolkning godkänns som skyddsobjekt endast hälsa och miljö i det mottagande landet (alltså ej i producentlandet).
Sverige har i GATT-avtalet förbundit sig att följa vissa regler för den internationella handeln. Avtalet är i hög grad inriktat på att främja ett fritt utbyte av varor som ett medel att öka den totala produktiviteten och därmed välfärden i de deltagande länderna. Skillnader i produktionsförutsättningar mellan olika länder för olika produkter utgör grunden för de välfärdsvinster och effektivitetsvinster som handeln är avsedd att ge. Att på administrativ väg söka utjämna dessa skillnader är ej förenligt med GATT-avtalet. Till produktionsförutsättningarna räknas även de regler varje land väljer att ställa upp för att uppfylla sina politiska målsättningar (t.ex. sociala och miljöpolitiska målsättningar). Det står enskilda länder fritt att införa strängare krav för sin egen produktion. Dessa krav får dock inte utsträckas till utländska produkter. Den högre kostnad som kan vara förknippad med ett strängare inhemskt krav betraktas som självvald. Kompensation genom särskilt gränsskydd skulle anses strida mot GATT-avtalets förpliktelser.
I GATT-överenskommelsen i april 1989 enades de deltagande länderna bl.a. om att tullar och icke-tariffära handelshinder för jordbruksprodukter inte skulle höjas eller utvidgas till nya produkter.
Krav som riktas mot exportlandets val av produktionsmetod i stället för produkten bör enligt GATT-avtalet grundas på det förhållandet att metoden påverkar den slutliga produktens egenskaper på sådant sätt att svenska normer underskrids. I annat fall är sådana krav för närvarande inte tillåtna. Inom Uruguay-rundan diskuteras att utvidga användningsmöjligheterna för krav på produktionsmetoderna. Inom ramen för dessa diskussioner avser Sverige att arbeta för en förstärkning av möjligheten att uppställa krav av miljöskäl m.m. (jfr prop. 1988/89:68 s. 13).
Kvalitetskrav kan komma att uppfattas som handelshinder om de går utöver GATT-avtalets tämligen snäva skyddskriterier. GATTs s.k. TBT-kod föreskriver att internationella normer skall tillämpas på importerade produkter om det inte tydligt kan visas att särskilda förhållanden i importlandet nödvändiggör ett lägre gränsvärde för att skydda liv eller hälsa (artikel 2.2). I GATT-avtalet antas således internationella normer representera ett rimligt skydd. Bakgrunden till detta är att man velat minska möjligheten att använda mycket låga gränsvärden eller höga kvalitetskrav som förtäckta handelshinder.
Önskemålen om utökad kontroll av andra länders produktionsmetoder berör i viss utsträckning den grundläggande principen om exportländernas nationella suveränitet och rätten att bestämma över interna angelägenheter. Om dessa krav går ut på att förhindra vissa produktionsmetoder oberoende av metodernas eventuella effekt på produktens kvalitet är det inte längre en fråga om livsmedelskontroll utan snarare en fråga om förhållandet mellan Sverige och andra nationer. Dvs. importkontrollen och handelspolitiken används som ett medel att påverka exportländerna till ett beteende som överensstämmer med svenska normer på t.ex. miljövårdens, djurskyddets och hälsoskyddets områden.
Problemanalys
Ett riksdagsbeslut om importförbud för livsmedel som berör ett flertal exportländer och inskränker näringsfriheten för bl.a. importörerna måste givetvis innehålla någon form av precisering av den svenska kravnivån. I annat fall skulle de praktiska konsekvenserna av beslutet knappast kunna överblickas på ett tillfredsställande sätt. Det är dock förenat med stora svårigheter att klart och entydigt beskriva vad det i motionerna föreslagna kontrollsystemet innebär för olika varugrupper i olika situationer. Det gäller framför allt de motioner som syftar till ett generellt importförbud för livsmedel som producerats med i Sverige otillåtna produktionsmetoder, utan närmare precisering av dessa metoder (Jo246, Jo267 och Jo512). Utskottet skall här ge några exempel på dessa definitionsproblem.
I sin analys av motionsyrkandena utgår utskottet från att motionärerna i kraven på likformighet mellan svenska och utländska produktionsmetoder åsyftar vissa lagar och andra föreskrifter som omfattar livsmedelsproduktionens olika led, från primärproduktion till saluhållande. Dessa har översiktligt redovisats i ett föregående avsnitt. Vid en sådan jämförelse måste först bestämmas vilken statsrättslig dignitet den aktuella svenska författningen skall ha för att ingå i jämförelsematerialet (lag, förordning eller myndighetsföreskrift). Som utskottet anfört ovan har den svenska lagstiftningen på detta område ofta karaktären av ramlagstiftning som först i samband med utfärdandet av detaljföreskrifter konkretiseras på ett sätt som är av intresse från miljö- eller djurskyddssynpunkt m.m. Exempel på sådana föreskrifter är storleken av djurstallar, karenstider för läkemedel i animalieproduktionen, detaljregler om användningssättet för olika bekämpningsmedel, föreskrifter om livsmedelshantering m.m. Utöver de bestämmelser som är av mera generell karaktär kan det finnas föreskrifter som gäller enskilda företag. Tillsammans utgör dessa föreskrifter ett synnerligen omfattande och svåröverskådligt regelverk. Till myndighetsuppgifterna hör också att utfärda allmänna råd angående livsmedelsproduktionens hänsyn till olika allmänna intressen. Dessa är dock ej bindande för det enskilda företaget och borde därmed falla utanför begreppet otillåtna eller förbjudna produktionsmetoder. Det är oklart huruvida motionärerna anser att produktionsmetoder som kräver tillstånd enligt svenska regler skall anses ingå i jämförelsematerialet. Samma oklarhet råder i fråga om dispensabla bestämmelser, t.ex. kravet på betesgång för nötkreatur.
Det bör också framhållas att många politiska beslut rörande miljökrav m.m. gäller mer övergripande målsättningar som endast indirekt påverkar det enskilda företaget. Hit hör t.ex. besluten om halvering av bekämpningsmedelsanvändningen och minskning av kväveläckaget från jordbruket. Kraven på likartade produktionsmetoder skulle i detta avseende möjligen innebära att exportlandet skall ha samma eller högre ambitionsnivå på motsvarande område för att undgå det i motionerna föreslagna importförbudet.
Ytterligare ett definitionsproblem beträffande det svenska jordbruket bör påpekas: Föreskrifter om miljöhänsyn i odling/uppfödning kan vara olika stränga i olika delar av landet. Framför allt i de områden som med stöd av 8 a § miljöskyddslagen har förklarats som särskilt föroreningskänsliga områden kan det finnas föreskrifter rörande jordbruk och djurhållning som går längre än i landet i övrigt. Bestämmelserna om lagring och spridning av stallgödsel m.m. kan också variera beroende på såväl geografiskt område som på storleken av företagen. En obesvarad fråga är därvid om jämförelsen mellan andra länder och Sverige skall avse de strängaste föreskrifterna i Sverige eller en viss miniminivå.
Det går således ej att dra några säkra slutsatser angående omfattningen av begreppet produktionsmetoder så som det används i några av motionerna. Någon klar avgränsning görs ej heller mellan metoder som påverkar resp. inte påverkar den slutliga produktens kvalitet vid importtillfället. Det är oklart om man avser samtliga produktionsmetoder i de olika leden av livsmedelskedjan och oberoende av om vissa metoder i primärproduktionen får effekter på produkten i de senare förädlingsleden.
Av ordalydelsen att döma omfattar motionerna all livsmedelsproduktion i samtliga länder, inkl. produkter som av klimatskäl inte kan odlas i Sverige (t.ex. kaffe, kakao, kryddor, tropiska frukter, kokosnötter m.m.). Motionerna berör dock ej den problematik som består i att de naturliga produktionsförutsättningarna skiftar mellan nationerna och att det framför allt i de tropiska länderna kan förekomma t.ex. insekter och växtsjukdomar som ej förekommer i Sverige.
Denna distinktion kan vara betydelsefull vid en jämförelse mellan svenska och utländska produktionsmetoder. När det gäller t.ex. användningen av bekämpningsmedel används vissa av de utomlands förekommande preparaten inte i Sverige. Förklaringen härtill är i regel att medlet i fråga över huvud taget inte behövs under de odlingsbetingelser som råder i vårt land, beroende antingen på att vissa grödor, som t.ex. tropiska frukter, kaffe och kryddor m.m., inte odlas eller på att skadegörarfaunan är begränsad i förhållande till den ymniga förekomsten i tropiska länder. Vid riskbedömningen bör beaktas att vissa medel bryts ned på kort tid eller att de av annan anledning ej kan ge upphov till resthalter i produkten. När det gäller riskbedömningen kan det dessutom finnas anledning att skilja mellan frukt med icke ätbart skal (ananas, bananer, citrusfrukter m.m.) och annan frukt. Oavsett om ett ämne används i vårt land eller ej bör det givetvis finnas underlag för en riskvärdering med avseende på eventuella resthalter av medlet. I ett tidigare avsnitt redovisas livsmedelsverkets verksamhet när det gäller fastställande av gränsvärden m.m. i dessa fall.
I anslutning till de motioner som närmast riktar sig mot användning av i Sverige förbjudna bekämpningsmedel m.m. (Jo224, Jo266) bör särskilt framhållas att även begreppet förbjudna medel inrymmer vissa definitionsproblem. Som framgår av utskottets redovisning i det föregående kan ett visst ämne förbjudas i Sverige men ändå tillåtas för behandling av varor som exporteras till länder där växtsjukdoms- och skadegörarproblematiken är annorlunda än i vårt land. Behovet av precisering är ännu större när det gäller medel som i vårt land har ett visst av kemikalieinspektionen godkänt användningsområde som avviker från det tillåtna användningsområdet i andra länder. Ett aktuellt exempel på detta är ditiokarbamater (se ovan under rubriken Bekämpningsmedel). Det är oklart huruvida begreppet förbjudna medel enligt motionerna Jo224 och Jo266 skall innefatta även de fall då medlet i produktionslandet använts på ett sätt som ej tillåts i Sverige. Däremot synes motionerna omfatta i Sverige förbjudna medel även i de fall medlen används på ett sätt som ej kan ge upphov till resthalter i produkten. Det kan t.ex. vara ämnen som får användas endast före blomning eller efter skörd.
Ett kontrollsystem som tar sikte på produktionsmetoderna i första hand och inte enbart på produktens kvalitet i fråga om resthalter m.m. vid import- eller konsumtionstillfället kan resultera i restriktioner som är svåra att motivera från konsumenthälsosynpunkt. En utländsk odlare/uppfödare drabbas i ett sådant system av importförbud om han använder i Sverige otillåtna medel i mycket små doser men inte om han använder ett i Sverige tillåtet medel i betydligt större doser. Oberoende av medlets mängd och farlighet skulle importförbudet drabba en producent som låtit sprida medlet från luften, eftersom denna spridningsmetod i princip är förbjuden i vårt land. Användning av stråförkortningsmedel skulle ej föranleda importförbud om det används i rågodling till utgången av år 1992 (se SFS 1988:77). Om samma medel däremot används i andra grödor än råg måste produkterna stoppas vid gränsen. Beroende på räckvidden av begreppet produktionsmetoder kan resultatet bli detsamma om t.ex. en odlare/uppfödare underskridit svenska normer beträffande arbetsmiljö, djurhållning, foderproduktion, djurhälsovård, lagring och spridning av stallgödsel m.m. Som exempel på omfattningen av begreppet produktionsmetoder inom animalieproduktionen kan nämnas att enbart begreppet djurhållning innefattar bl.a. utformningen av djurstallar, klimat, buller och belysning, inredning och utrustning, betesgång, fixeringsanordningar, s.k. kodressörer, boxar, båspallar och liggbås, transport av djur, operativa ingrepp och slaktmetoder. Även högförädlade produkter och produkter sammansatta av flera olika råvaror skulle kunna omfattas av importförbudet om någon i Sverige otillåten metod förekommit i något av produktionsleden och oavsett graden av påverkan på slutprodukten.
Möjligheterna att åstadkomma ett meningsfullt kontrollsystem i fråga om exportländernas produktionsmetoder har direkt samband med de ovan beskrivna definitionsproblemen. Enligt utskottets mening är det ej realistiskt att räkna med att svenska myndigheter skall kunna kontrollera samtliga odlare och livsmedelsproducenter i samtliga exportländer. Ett annat alternativ skulle kunna vara att kräva intyg av exportlandet som utvisar att inga i Sverige otillåtna metoder förekommit i något av produktionsleden. Detta förutsätter dock att exportlandets myndigheter känner till exakt vad exportintyget skall innehålla; dvs. även i detta avseende måste de svenska kraven preciseras när det gäller begreppet otillåtna produktionsmetoder för samtliga livsmedelsprodukter som kan komma i fråga i exportsammanhang.
Som framgår av utskottets analys är det svårt att dra några bestämda slutsatser angående omfattningen av de importförbud som motionärerna föreslår. Med den ytterst vida definition av begreppet produktionsmetoder som det här är fråga om måste dock importförbuden antas gälla mycket stora varugrupper från åtskilliga exportländer både inom och utom Europa.
Utskottets slutsatser
Utskottet har ovan dragit den slutsatsen att flera av de nu aktuella motionerna vid ett eventuellt bifall skulle leda till långtgående inskränkningar av livsmedelsimporten. Enligt vissa motioner skulle ett sådant agerande motiveras med att exportlandet t.ex. använt vissa bekämpningsmedel som ej är godkända i Sverige. Enligt andra motioner skulle importförbuden också grundas på -- oklart definierade -- omständigheter som inte på ett mätbart sätt påverkar produktens kvalitet och som i stor utsträckning saknar betydelse från konsumenthälsosynpunkt. Vad särskilt beträffar användningen av bekämpningsmedel m.m. bör framhållas att den svenska livsmedelskontrollen ställer samma krav på importerade livsmedel som på svenskproducerade när det gäller eventuella hälsorisker för konsumenterna. Vidare vill utskottet i detta sammanhang understryka att det föreligger stor enighet om att det inte är främmande ämnen i maten eller tillsatser utan felaktiga matvanor som är det verkliga hälsoproblemet. Enligt utskottets mening har riksdagen liksom regeringen och berörda myndigheter ett ansvar för att det ej vidtas åtgärder som kan ge konsumenterna missledande information om sambandet mellan kost och hälsa. Det nu anförda innebär givetvis inte att man bör förringa de eventuella hälsorisker som är förknippade med förekomsten av främmande ämnen i livsmedel. Som utskottet anfört i det föregående finns det anledning att ställa höga säkerhetskrav i fråga om resthalter av främmande ämnen i livsmedel framför allt av den anledningen att den enskilde inte kan påverka dessa risker på samma sätt som kostens sammansättning. De gränsvärden som fastställs av livsmedelsverket sätts med betryggande säkerhetsmarginal och oberoende av om ett visst ämne förekommer eller inte förekommer i den inhemska produktionen. När det gäller riskbedömning m.m. deltar svenska myndigheter i ett omfattande internationellt samarbete. Det är enligt utskottets mening viktigt att man i detta arbete ständigt strävar efter att flytta fram positionerna på livsmedelskontrollens område.
När det gäller motionärernas krav i förhållande till exportländernas produktionsmetoder i en vidare bemärkelse vill utskottet understryka att det är en nordisk utgångspunkt i GATT-förhandlingarna att även andra än rent hälsomässiga skäl i vissa fall bör kunna accepteras i GATTs regelsystem (se bl.a. prop. 1988/89:68 s. 13). I propositionen anförs att det kan vara fråga om t.ex. förbud att saluhålla valkött, använda köttmjöl från sjuka djur eller utnyttja djur producerade med hjälp av genteknik. Det kan också vara fråga om att veterinärmedicinska preparat, t.ex. hormoner, används i tillväxtbefrämjande syfte. Vidare pågår ett arbete för att åstadkomma särregler på det sanitära och fytosanitära området. Utskottet kan ansluta sig till motionärernas synpunkter så till vida att det är viktigt att man når framgång i detta samarbete och kan åstadkomma ett vidgat kvalitetsbegrepp. En internationell harmonisering av kraven är en angelägen uppgift. Som nyss anförts innebär emellertid flera motioner att riksdagen, oberoende av det pågående internationella samarbetet, skall besluta om ett generellt importförbud för samtliga livsmedel som producerats med metoder som ej tillåts i Sverige. Sådana ensidiga åtgärder från Sveriges sida skulle enligt utskottets mening allvarligt försvåra ett fortsatt svenskt deltagande i arbetet med att uppnå internationella samförståndslösningar på detta område. Som framgår av redovisningen ovan är de ej heller förenliga med Sveriges åtaganden i GATT-avtalet. De strider dessutom mot den särskilda GATT-överenskommelsen i april 1989 om att tullar och icke-tariffära handelshinder för jordbruksprodukter inte skall höjas eller utvidgas till nya produkter. Mot denna bakgrund är det enligt utskottets mening inte realistiskt att nu införa en lång rad nya handelshinder. Eventuella motåtgärder från övriga handelsnationer skulle dessutom försvåra de svenska exportmöjligheterna.
När det gäller konsumentintresset har utskottet i tidigare sammanhang framhållit att långtgående inskränkningar av livsmedelsimporten knappast är förenliga med detta intresse eftersom de kan resultera i både minskat utbud och prishöjningar på livsmedel (1989/90:JoU3y).
Det bör tilläggas att ett riksdagsbeslut av angivet slag rimligen måste bygga på någon form av analys angående omfattningen och utformningen av de krav som enligt motionerna skall hävdas gentemot exportländerna. Detta har utförligt redovisats i utskottets problemanalys ovan. Till skillnad från motionärerna anser utskottet det t.ex. inte möjligt att helt bortse från de komplikationer som består i att de naturliga produktionsförutsättningarna skiftar från land till land och att framför allt de tropiska ländernas livsmedelsproduktion sker under helt andra yttre betingelser än den svenska produktionen. Motionerna ger ingen närmare vägledning i dessa avseenden.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo246 yrkande 5, Jo267 yrkande 12, Jo270 yrkande 11 och Jo512 yrkande 1.
Vidare avstyrks motionerna Jo224 yrkande 1 och Jo266 yrkande 2.
Motionerna Jo267 yrkande 13 och Jo505 yrkande 1 får anses tillgodosedda med vad utskottet nyss anfört om Sveriges agerande i internationella sammanhang för ett vidgat kvalitetsbegrepp.
Motion Jo529 innehåller den preciseringen att resthalter av i Sverige förbjudna bekämpningsmedel m.m. ej bör accepteras vid import. Utskottet hänvisar till vad som nyss anförts om gränsvärden för främmande ämnen i livsmedel. När det gäller i motionen anförda exempel på bekämpningsmedel som ej är tillåtna i Sverige (lindan, amitrol, kaptafol) bör framhållas att motionen redan är tillgodosedd så till vida att gränsvärdet för kaptafol är satt till noll. Amitrol har ett användningsområde som innebär att det ej kan finnas resthalter i den importerade produkten. För lindan, liksom för andra ämnen, gäller gränsvärden som satts med betryggande säkerhetsmarginal. Med det anförda avstyrker utskottet motionen, i den mån den inte tillgodoses med vad utskottet anfört.
Övriga frågor om livsmedelskontroll
De motioner som utskottet beslutat behandla på ett förenklat sätt avser bl.a. livsmedelslagstiftningen samt därutöver olika detaljfrågor om märkning av livsmedel, tillsatser, berikningsmedel, konserveringsmedel m.m. Utskottet erinrar om att utskottet under våren 1989 ingående behandlade olika frågor om livsmedelskontroll i anslutning till en proposition i ämnet (1988/89:JoU14). I samband härmed anordnade utskottet även en offentlig utfrågning. Vidare bör framhållas att en stor del av motionerna avser frågor som enligt bemyndigande av riksdagen handläggs av livsmedelsverket och som kräver särskild sakkunskap i medicin, toxikologi och livsmedelshygien m.m.
I anslutning till de motioner som avser dricksvatten vill utskottet framhålla att en god vattenkvalitet är viktig från många synpunkter. Emellertid har livsmedelsverket nyligen utarbetat en ny dricksvattenkungörelse, som trädde i kraft den 1 januari 1990 (SLV FS 1989:30). I juni 1990 har verket avslutat en kartläggning av dricksvattensituationen i landet. Statens naturvårdsverk har fått i uppdrag att i samråd med livsmedelsverket m.fl. myndigheter utarbeta underlag för en nationell strategi för god vattenkvalitet. Uppdraget har nyligen redovisats.
Med hänsyn till det anförda har utskottet funnit att dessa motioner nu kan lämnas utan vidare åtgärd. Utskottet har emellertid för avsikt att vid ett senare tillfälle göra en fördjupad behandling av frågor om dricksvatten på grundval av bl.a. det material som nämns ovan.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande generellt importförbud för livsmedel som producerats med i Sverige otillåtna metoder
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo246 yrkande 5, 1989/90:Jo267 yrkande 12, 1989/90:Jo270 yrkande 11 och 1989/90:Jo512 yrkande 1, res. 1 (c, v, mp)
2. beträffande importförbud för livsmedel som behandlats med i Sverige otillåtna medel
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo224 yrkande 1 och 1989/90:Jo266 yrkande 2, res. 1 (c, v, mp)
3. beträffande importförbud för livsmedel med resthalter av i Sverige förbjudna medel
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo529, res. 2 (m)
4. beträffande Sveriges agerande för ett vidgat kvalitetsbegrepp
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo267 yrkande 13 och 1989/90:Jo505 yrkande 1, res. 3 (v) res. 4 (mp)
5. beträffande övriga frågor om livsmedelskontroll
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo270 yrkande 14, 1989/90:Jo424 yrkande 1, 1989/90:Jo425 yrkande 15, 1989/90:Jo501, 1989/90:Jo503, 1989/90:Jo504, 1989/90:Jo505 yrkandena 2--12, 1989/90:Jo512 yrkandena 2--5, 1989/90:Jo513, 1989/90:Jo516, 1989/90:Jo524, 1989/90:Jo525 yrkandena 2--7, 1989/90:Jo531, 1989/90:Jo538, 1989/90:Jo829 yrkandena 3--5 och 1989/90:Jo880 yrkande 7.
Stockholm den 9 oktober 1990
På jordbruksutskottets vägnar
Grethe Lundblad
Närvarande: Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad (s), Sven Eric Lorentzon (m), Martin Segerstedt (s), Bengt Rosén (fp), Jens Eriksson (m), Margareta Winberg (s), Åke Selberg (s), Inge Carlsson (s), Ingvar Eriksson (m), Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (v), Marianne Samuelsson (mp), Kaj Larsson (s), Karin Starrin (c), Anders Castberger (fp) och Dag Ericson (s).
Reservationer
1. Generellt importförbud för livsmedel som producerats med i Sverige otillåtna metoder m.m. (mom. 1 och 2)
Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (v), Marianne Samuelsson (mp) och Karin Starrin (c) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Problemanalys bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "Utskottet har" och på s. 19 slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motioner från centern och vänsterpartiet ställs det i Sverige stränga krav på den inhemska livsmedelsproduktionen. Det är framför allt bestämmelserna om hänsyn till miljö, hälsa, djurskydd och livsmedelskvalitet som ger uttryck för en hög ambitionsnivå. Vid en internationell jämförelse måste det konstateras att de svenska kraven går längre än i flertalet av de länder som exporterar livsmedel till Sverige. När det gäller vegetabilieproduktionen har de svenska kraven kommit till uttryck i ett program för omfattande neddragningar av bekämpningsmedelsanvändningen och övergång till mindre hälsofarliga preparat. Som en konsekvens härav är svenska produkter genomgående av högre kvalitet än utländska när det gäller resthalter av bekämpningsmedel m.m. Generellt sett finns det fog för påståendet att svensk mat är säkrare och därmed av bättre kvalitet för konsumenterna än importerade livsmedel. Det framgår otvetydigt av livsmedelsverkets provtagningar, som publiceras regelbundet. På frukt- och grönsakssidan är det i huvudsak importvarorna som uppvisar resthalter över gällande gränsvärden och i många fall även resthalter av ämnen som i Sverige förbjudits av hälso-, miljö- eller arbetsmiljöskäl. De svenska produkterna är genomgående anmärkningsfria, med några få undantag. Som motionärerna framhåller är det oacceptabelt för både svenska konsumenter och producenter att man tillåter import av produkter som i detta avseende inte motsvarar de krav som ställs på den inhemska produktionen. Vad särskilt beträffar de hälsorisker som är förknippade med förekomsten av främmande ämnen måste det ställas högre säkerhetskrav än vad som nu sker i den svenska importkontrollen. Vidare är det angeläget att den nuvarande kontrollen, som främst består av stickprovsundersökningar, utökas så att man åstadkommer en effektiv kontroll av importerade livsmedel.
Även när det gäller animalieproduktionen avviker djurhållningen i många länder från de krav som ställs i Sverige. Det gäller dels användningen av läkemedel och fodertillsatser m.m., dels de etiska frågorna kring djurhållningen som kan exemplifieras med kraven på betesgång för nötkreatur och restriktioner för burhållningssystemet för värphöns. Exempel på preparat som får användas i många producentländer men ej i Sverige är sexualhormoner, sköldkörtelpreparat, neuroleptika, arsenikpreparat och tungmetaller. Orsaken till att preparaten förbjudits i vårt land är de risker som en användning av medlen för med sig för människorna och de krav på en någorlunda etisk djurhållning som vi har i vårt land. Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt att importen av kött och köttkonserver inte omgärdas av en noggrann kontroll. Enligt utskottets mening är det självklart att konsumenterna har ett berättigat intresse att få information och kunskap om de skilda metoder som används i djurhållningen. Vidare är det ett naturligt krav att importerade livsmedel av importören garanteras vara producerade med sådana metoder som är tillåtna i Sverige i de fall det är omöjligt att analysera förekomsten av vissa hormoner och andra preparat i importerat kött.
Mot angivna bakgrund ansluter sig utskottet till motionärernas uppfattning att import av livsmedel som producerats med metoder som underskrider svenska normer bör förhindras. Givetvis bör Sverige föra fram sina krav på livsmedelsproduktionen i internationella förhandlingar. Över huvud taget är det viktigt att söka nå ökad internationell förståelse för ett vidgat kvalitetsbegrepp i enlighet med vad utskottet anfört ovan. Det finns dock anledning att klart markera den svenska positionen genom att förbjuda import av livsmedel som producerats på ett i Sverige otillåtet sätt. Härmed avses givetvis även sådan användning av i Sverige otillåtna medel som anges i motionerna Jo224 och Jo266. Det bör ankomma på regeringen och berörda myndigheter att mera i detalj definiera och bestämma den svenska kravnivån och med utgångspunkt häri föreslå ett system för utökad importkontroll.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo224 yrkande 1, Jo246 yrkande 5, Jo266 yrkande 2, Jo267 yrkande 12, Jo270 yrkande 11 och Jo512 yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse:
1. beträffande generellt importförbud för livsmedel som producerats med i Sverige otillåtna metoder
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Jo246 yrkande 5, 1989/90:Jo267 yrkande 12, 1989/90:Jo270 yrkande 11 och 1989/90:Jo512 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. beträffande importförbud för livsmedel som behandlats med i Sverige otillåtna medel
att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Jo224 yrkande 1 och 1989/90:Jo266 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Importförbud för livsmedel med resthalter av i Sverige förbjudna medel (mom. 3)
Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "Motion Jo529" och på s. 20 slutar med "utskottet anfört" bort ha följande lydelse:
Den svenska livsmedelskontrollen innebär vid en internationell jämförelse att det ställs mycket stränga krav från hälso- och miljösynpunkt på växtskyddsmedel m.m. De riksdagsbeslut som fattats beträffande halvering av bekämpningsmedelsanvändningen går i samma riktning och innebär bl.a. att ett flertal ämnen sorteras ut från marknaden. Vid utvärdering och riskanalys har svenska myndigheter funnit att svenska konsumenter bör skyddas för restsubstanser av vissa ämnen som bl.a. misstänks för cancerframkallande effekter eller andra hälsorisker. I det internationella arbetet med fastställande av gränsvärden är bedömningen ofta mindre sträng än den svenska. Det förekommer därför att importerade livsmedel innehåller restsubstanser av ämnen som förbjudits i Sverige. Utskottet delar motionärens åsikt att man vid importkontrollen ej bör acceptera restsubstanser av ämnen som förbjudits i Sverige. Som framgår av utskottets redovisning i det föregående bör en sådan inställning ej ge upphov till handelshinder i GATT-avtalets mening. Det är dessutom i god överensstämmelse med bestämmelserna i 11 § livsmedelslagen beträffande åtgärder till skydd för konsumentintresset att man förhindrar import av sådana livsmedel som nu åsyftas. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande importförbud för livsmedel med resthalter av i Sverige förbjudna medel
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jo529 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Sveriges agerande för ett vidgat kvalitetsbegrepp (mom. 4)
Annika Åhnberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "Motionerna Jo267" och slutar med "vidgat kvalitetsbegrepp" bort ha följande lydelse:
Riksdagen beslutade år 1989 att konsumentkrav skall kunna utgöra en laglig grund för förbud eller restriktioner på importerade livsmedel. Detta nya lagrum är fullt möjligt att använda även när det gäller andra kvalitetskrav. Sverige måste också i internationella sammanhang verka för att detta synsätt accepteras. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo267 yrkande 13 bör ges regeringen till känna. Härigenom tillgodoses i viss mån även motion Jo505 yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande Sveriges agerande för ett vidgat kvalitetsbegrepp
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jo267 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motion 1989/90:Jo505 yrkande 1,
4. Sveriges agerande för ett vidgat kvalitetsbegrepp (mom. 4)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "Motionerna Jo267" och slutar med "vidgat kvalitetsbegrepp" bort ha följande lydelse:
I dagens livsmedelslagstiftning och livsmedelspolitik används ett mycket snävt kvalitetsbegrepp där bara sådana egenskaper hos produkterna som är direkt mätbara räknas. I det ekologiska lantbruket anläggs en vidare syn på kvalitet, där t.ex. hela odlingssystemets inverkan på miljön liksom husdjurens livsmiljö beaktas. Livsmedelslagens tillämpningsområde bör ändras till att gälla även miljöhänsyn och formerna för djurhållning. Dessutom bör Sverige framföra detta nya synsätt på produktkvalitet i GATT-förhandlingarna. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo505 yrkande 1 bör ges regeringen till känna. Härigenom tillgodoses i viss mån även motion Jo267 yrkande 13.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande Sveriges agerande för ett vidgat kvalitetsbegrepp
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jo505 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motion 1989/90:Jo267 yrkande 13,
Särskilda yttranden
Övriga frågor om livsmedelskontroll
1. Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m) anför:
Riksdagen beslutade våren 1989 om vissa förändringar av livsmedelslagen. Bl.a. togs beslut om märkning angående ursprungsland på förpackade livsmedel. Vidare har konsumenterna under senare år fått ytterligare hjälpmedel inför varuvalet genom den märkning i övrigt som blivit allt vanligare, såsom svenskodlat, symbolmärkning, information om hög fiberhalt och lågt fettinnehåll m.m. Vi anser att dessa möjligheter på ett positivt sätt ökat information och kunskap till konsumenterna inför valet av produkter. Dessa system kan och bör vidareutvecklas utan att de komplikationer uppstår som så utförligt redovisas i betänkandet under rubriken Problemanalys.
2. Lennart Brunander och Karin Starrin (båda c) anför:
Märkning av livsmedel
Märkningen av livsmedel har förbättrats genom att varorna märks med ursprungsland och symbolmärkning för hög fiberhalt eller låg fetthalt. Genom riksdagsbeslutet våren 1989 skall förpackade livsmedel märkas med ursprungsland. Enligt centerpartiets uppfattning är inte detta tillräckligt utan kravet om märkning med ursprungsland borde även gälla oförpackade livsmedel. Detta skulle kunna ske genom en skylt i anslutning till varans plats i butiken. Även blandprodukter borde märkas med det land varifrån den största andelen råvaror kommer. Exempel på sådana produkter är korv, köttbullar, sylt och saft.
Kunskaper om livsmedel
I annat sammanhang har centerpartiet tagit upp skolans viktiga roll för att ge en bättre kunskap om mat och kostvanor. En aldrig så bra vara blir dålig om den i ett senare led behandlas felaktigt. Det är därför viktigt att de människor som arbetar med livsmedel har tillräckligt bra utbildning om livsmedel och hur de skall behandlas. De gymnasiala utbildningarna med anknytning till handeln borde i större utsträckning än i dag ta upp denna del. Enligt centerpartiets uppfattning borde kost--hälsa-inslag med praktisk tillämpning ingå som en naturlig del i utbildningen.
Märkning av vintillsatser
Under senare år har det vid ett antal tillfällen kommit alarmerande rapporter om giftiga tillsatser i vin. För allergiker kan olika färgämnen och tillsatser skapa bekymmer. Det är enligt vår mening angeläget att det på vinförpackningar finns uppgifter om vad drycken innehåller av sådana ämnen.
3. Annika Åhnberg (v) anför:
En del av motionerna i detta betänkande har blivit föremål för fördjupad hantering och jag har där reserverat mig till förmån för de krav vi från vänsterpartiets sida fört fram i våra motioner.
Men många av motionerna har i stället blvivit föremål för förenklad hantering, dvs. utskottet har på grund av arbetsbelastningen avstyrkt dem utan egentlig sakbehandling. Det är för vänsterpartiets del framför allt motioner kring dricksvatten och småskalig livsmedelsförädling som därigenom ej behandlats. Vad gäller dricksvattnet utgår vi från att denna oerhört angelägna fråga återkommer till riksdagen i samband med riksdagsbehandlingen av miljöpolitiken våren 1991.
När det gäller den småskaliga livsmedelsförädlingen avser vi att återkomma till den i samband med den fortsatta hanteringen av jordbrukets omställning. Dessa frågor måste då få en fördjupad behandling. Vi står självfallet fast vid de krav som vi fört fram i våra motioner.
4. Marianne Samuelsson (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna anser inte att livsmedelskontrollen och informationen om innehållet är tillräcklig i dag. Detta är något som de många som lider av överkänslighet, astma och allergier ofta får erfara.
Information och märkning
Människor i dagens samhälle har oftast dålig kontakt med produktionen av livsmedel, och de livsmedel som säljs är ofta inte råvaror utan olika former av färdigmat. Avståndet mellan producent och konsument har ökat. Detta gör att det är svårt för människor att bedöma kvaliteten på livsmedel. Urvalet av olika slags livsmedel är mycket stort, vilket gör att det finns behov av information för att göra medvetna val. Information om olika produkter är en förutsättning för att marknadsekonomin skall kunna fungera. Därför är kontroll och märkning av livsmedel, konsumentkunskap i skolan, konsumentrådgivning och aktiva ideella konsumentorganisationer nödvändiga.
Miljöpartiet de gröna arbetar för att användningen av kemiska bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen skall upphöra. Men det går inte att klara av omedelbart. Vi anser att konsumenterna har rätt att veta vilka bekämpningsmedel som använts vid odlingen av den mat de köper. Därför bör matvaror märkas med de bekämpningsmedel som använts i produktionen.
Länsstyrelsernas roll
Vi anser att det behövs en person på varje länsstyrelse som tillsammans med länsveterinären ansvarar för livsmedelsfrågorna och kan verka samordnande inom länet, främja mellankommunalt samarbete och se till att kommunerna sköter tillsynen på ett tillfredsställande sätt.
Vatten som livsmedel
Vatten är vårt viktigaste livsmedel. I Sverige har vi varit bortskämda med god tillgång på vatten av god kvalitet. Som med så mycket annat är detta inte längre någon självklarhet. Den långtgående miljöförstöringen, t.ex. försurningen, utgör ett starkt hot mot vårt dricksvatten. Grundvatten håller på att förändras som en direkt följd av luftföroreningarna från bilismen, flyget, sopförbränningen och industrin samt av gödsling vid jord- och skogsbruk. Utsläpp av svavel, kväveoxider och kolväten måste drastiskt minska i Sverige och utomlands. Annars kommer försurningen att fortskrida med svåra följder för dricksvattenförsörjningen.
De krav som vi framfört i våra motioner och som på grund av att utskottet är överbelastat inte tagits upp till behandling nu kommer vi att återkomma med, om de inte tillgodosetts via regeringsförslag.