Mänskliga rättigheter och relationer till andra länder

Betänkande 2003/04:UU9

Utrikesutskottets betänkande2003/04:UU9

Mänskliga rättigheter och relationer till andra länder

Sammanfattning
I detta betänkande behandlas en rad frågor som rör mänskliga rättigheter.
Såväl principiella och övergripande frågor som situationen i ett antal
enskilda länder behandlas.
Ett stort antal yrkanden väcks varje år i olika MR-frågor. Utskottet har
under de senaste åren valt att behandla frågor om de mänskliga rättigheterna
ur olika perspektiv och med olika fokus. Vissa år har tonvikten legat på
bilaterala MR-frågor och andra år på multilaterala frågeställningar. I år
har utskottet beslutat att på ett fördjupat sätt behandla:
Mänskliga rättigheter - politiska, sociala, kulturella rättigheter och
rätten till utveckling
Dödsstraff, tortyr och utomrättsliga avrättningar
Förtryck av etniska eller nationella minoriteter
Jämställdhet, kvinnors situation, könsrelaterad handel, kvinnor och barn
samt FN-resolution 1325
Konflikten i Mellanöstern
Ryssland och dess närområde
Kina
Kuba
Turkiet
De behandlade frågorna är betydelsefulla, men avspeglar inte nödvändigtvis
de frågor som utgör de stora huvudfårorna i svensk utrikes- och biståndspolitik.

Utskottet ställer sig bakom den av regeringen förda politiken på MR-området
som den presenteras i skrivelse 2003/04:20 Mänskliga rättigheter i svensk
utrikespolitik och i de fall som den aktualiseras av motionerna. Arbetet
för att främja respekten för de mänskliga rättigheterna bör enligt utskottet
utgöra en integrerad del i all utrikespolitik och betonar Sveriges ansvar
i detta avseende. Det är ett gemensamt ansvar för det internationella
samfundet att påtala brott mot de mänskliga rättigheterna där sådana begås.
Sverige måste framföra öppen och tydlig kritik när så är befogat. Utskottet
avstyrker samtliga motionsyrkanden.
I ärendet finns 18 reservationer och 1 särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Mänskliga rättigheter - politiska, sociala, kulturella rättigheter och
rätten till utveckling
Riksdagen avslår motionerna 1999/2000:U903 yrkande 5, 2002/03:U204 yrkande
5, 2002/03:U228 yrkandena 1 och 21, 2002/03:U250 yrkande 4, 2002/03:U323
yrkande 25, 2002/03:U325 yrkande 3, 2003/04:U14 yrkandena 1 och 2,
2003/04:U15 yrkandena 2 och 3, 2003/04:U17 yrkandena 1, 2 och 4-6, 2003/04:U209
yrkande 3, 2003/04:U211 yrkande 3, 2003/04:U220 yrkande 2, 2003/04:U230,
2003/04:U246 yrkande 4, 2003/04:U282 yrkandena 1-3 och 7, 2003/04:U298,
2003/04:U299 yrkande 6, 2003/04:U317 yrkande 1, 2003/04:U335 yrkande 1,
2003/04:U341 yrkandena 1, 9 och 10, 2003/04:U348 yrkande 2, 2003/04:U350
yrkande 1 och 2003/04:U352 yrkandena 3 och 5.
Reservation 1 (m, kd)
Reservation 2 (fp)
Reservation 3 (v)
Reservation 4 (mp)

2. Dödsstraff, tortyr och utomrättsliga avrättningar
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U204 yrkandena 1, 2 och 7, 2002/03:U228
yrkande 15, 2002/03:U289 yrkande 2, 2002/03:U313 yrkande 25, 2003/04:U282
yrkande 14 och 2003/04:U299 yrkande 8.
Reservation 5 (m, fp, kd, c)

3. Förtryck av etniska eller nationella minoriteter
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U221, 2002/03:U228 yrkande 16,
2003/04:U17 yrkande 9, 2003/04:U224, 2003/04:U235 yrkande 2, 2003/04:U282
yrkande 15 och 2003/04:Kr388 yrkande 2.

4. Jämställdhet, kvinnors situation, könsrelaterad handel, kvinnor och
barn samt FN-resolution 1325
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U212 yrkande 9, 2002/03:U228 yrkandena
17 och 18, 2002/03:U235 yrkande 1, 2002/03:U313 yrkandena 5-8, 2002/03:U318,
2002/03:U328 yrkandena 1, 2, 4, 5, 7, 9, 12-14, 19-21 och 23, 2003/04:Ju447
yrkande 10, 2003/04:Ju478 yrkande 13, 2003/04:U17 yrkande 8, 2003/04:U203
yrkande 10, 2003/04:U245 yrkande 5, 2003/04:U255 yrkandena 1, 2, 4-6, 8,
10-12, 15-18, 21 och 22, 2003/04:U276 yrkandena 1 och 3, 2003/04:U278
yrkandena 1, 4 och 5, 2003/04:U282 yrkandena 17, 18 och 20, 2003/04:U285
yrkandena 3-6, 2003/04:U286 yrkande 3, 2003/04:U312 yrkande 7, 2003/04:U327
yrkandena 1 och 2, 2003/04:U332, 2003/04:U334, 2003/04:U349 yrkandena 1-5,
2003/04:U350 yrkande 2, 2003/04:U352 yrkande 11, 2003/04:So242 yrkande
1 och 2003/04:A2.
Reservation 6 (m)
Reservation 7 (kd, c)
Reservation 8 (mp)

5. Konflikten i Mellanöstern
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U219, 2002/03:U236 yrkandena 2 och
3, 2002/03:U251, 2002/03:U275 yrkande 4, 2003/04:U14 yrkande 11, 2003/04:U218,
2003/04:U250, 2003/04:U259 yrkande 5, 2003/04:U289 yrkande 4, 2003/04:U302
yrkandena 2 och 3, 2003/04:U325 yrkande 1 och 2003/04:U340 yrkande 2.
Reservation 9 (m, fp, kd)

6. Internationella och regionala aktörer i Mellanöstern
Riksdagen avslår motion 2002/03:U283 yrkandena 1, 3 och 5-10.
Reservation 10 (kd, c)

7. Situationen i Ryssland
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U14 yrkandena 7 och 8 och 2003/04:U249
yrkande 7.
Reservation 11 (m, kd)

8. Ryssland och situationen i angränsande områden
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U212 yrkande 15, 2002/03:U226 yrkandena
1-3, 2003/04:U205 och 2003/04:U220 yrkandena 5 och 6.
Reservation 12 (kd, c)

9. Kina
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U204 yrkandena 3, 4 och 6, 2002/03:U205
yrkandena 3-6, 2002/03:U232, 2002/03:U248 yrkandena 1-5, 2002/03:U279
yrkandena 1 och 2, 2002/03:U289 yrkandena 1 och 3-5, 2002/03:U292,
2002/03:U309, 2003/04:U14 yrkande 15, 2003/04:U252 yrkandena 1-4, 2003/04:U255
yrkande 20, 2003/04:U275 yrkandena 2 och 3, 2003/04:U299 yrkandena 1-5
och 7, 2003/04:U303 yrkandena 1-3, 2003/04:U304, 2003/04:U338 yrkandena
1, 2 och 4-8 och 2003/04:U343 yrkandena 1-6.
Reservation 13 (m, kd)
Reservation 14 (fp)

10. Situationen i Kuba
Riksdagen avslår motion 2003/04:U14 yrkande 16.
Reservation 15 (m, kd)

11. Demokratirörelsen och biståndet till Kuba
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U266 yrkandena 1 och 2 och 2003/04:U328
yrkandena 1-3.
Reservation 16 (fp, kd)

12. Turkiet
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U213, 2002/03:U214, 2002/03:U215,
2002/03:U216, 2002/03:U217 yrkande 1, 2002/03:U227 yrkandena 1-5,
2002/03:U241 yrkandena 1-7, 2002/03:U253 yrkandena 1-6, 2003/04:U14 yrkande
4, 2003/04:U222 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U242 yrkande 1, 2003/04:U273,
2003/04:U279 yrkandena 1-6, 2003/04:U281, 2003/04:U286 yrkandena 4 och
5, 2003/04:U323 och 2003/04:U346 yrkandena 1-5.
Reservation 17 (c)
Reservation 18 (mp)

13. Övriga yrkanden om andra frågor och länder
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L249 yrkandena 21 och 25, 2002/03:U202,
2002/03:U205 yrkande 1, 2002/03:U210 yrkandena 1 och 2, 2002/03:U212
yrkande 6, 2002/03:U222, 2002/03:U224 yrkande 1, 2002/03:U225, 2002/03:U228
yrkande 19, 2002/03:U238 yrkandena 1-6, 8 och 9, 2002/03:U243, 2002/03:U247
yrkandena 1 och 2, 2002/03:U250 yrkandena 1-3 och 5, 2002/03:U254 yrkandena
1 och 2, 2002/03:U257 yrkande 1, 2002/03:U258 yrkandena 1 och 3, 2002/03:U265,
2002/03:U267, 2002/03:U270 yrkandena 1-4, 2002/03:U271 yrkandena 1-5,
2002/03:U272 yrkande 1, 2002/03:U273 yrkandena 2-5, 2002/03:U276 yrkandena
1 och 5-9, 2002/03:U287 yrkandena 2 och 3, 2002/03:U289 yrkandena 6-8,
2002/03:U290 yrkandena 9 och 10, 2002/03:U295 yrkande 3, 2002/03:U304
yrkandena 1 och 2, 2002/03:U312 yrkande 1, 2002/03:U321 yrkandena 1-3,
2003/04:K418 yrkandena 4 och 10, 2003/04:L350 yrkandena 16 och 19,
2003/04:U14 yrkandena 12-14, 2003/04:U16 yrkande 3, 2003/04:U17 yrkandena 3
och 11, 2003/04:U202 yrkandena 1-5, 2003/04:U204, 2003/04:U207, 2003/04:U209
yrkandena 1 och 2, 2003/04:U210, 2003/04:U214 yrkandena 1-5, 2003/04:U216
yrkandena 1 och 2, 2003/04:U217 yrkande 1, 2003/04:U225 yrkandena 1, 2,
4 och 5, 2003/04:U226, 2003/04:U231, 2003/04:U233, 2003/04:U234, 2003/04:U236,
2003/04:U237 yrkandena 1-4, 2003/04:U239 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U244
yrkandena 1 och 4-7, 2003/04:U257 yrkandena 1, 2, 4, 6 och 7, 2003/04:U261
yrkande 11, 2003/04:U264 yrkandena 1 och 3-6, 2003/04:U265, 2003/04:U267
yrkandena 1, 2 och 4, 2003/04:U269 yrkandena 1-4, 2003/04:U272, 2003/04:U277
yrkande 1, 2003/04:U280, 2003/04:U286 yrkande 2, 2003/04:U289 yrkande 2,
2003/04:U290, 2003/04:U301 yrkandena 1-5, 2003/04:U312 yrkandena 2, 6,
8-15 och 17, 2003/04:U314 yrkandena 1-8, 2003/04:U331 yrkandena 1 och 2,
2003/04:U333, 2003/04:U337 yrkandena 3 och 4, 2003/04:U338 yrkande 3,
2003/04:U343 yrkandena 7 och 8, 2003/04:U346 yrkandena 6 och 7, 2003/04:U347
yrkande 1 och 2003/04:So568 yrkandena 24 och 25.

14. Skrivelsen
Riksdagen lägger skrivelse 2003/04:20 till handlingarna.
Stockholm den 18 mars 2004
På utrikesutskottets vägnar
Urban Ahlin
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban Ahlin (s), Gunilla
Carlsson i Tyresö (m), Berndt Ekholm (s), Carl B Hamilton (fp), Carina
Hägg (s), Birgitta Ahlqvist (s), Kent Härstedt (s), Göran Lindblad (m),
Anders Sundström (s), Cecilia Wigström (fp), Agne Hansson (c), Kenneth G
Forslund (s), Ewa Björling (m), Veronica Palm (s), Lotta N Hedström (mp),
Rosita Runegrund (kd) och Sermin Özürküt (v).

Redogörelse för ärendet
I regeringens skrivelse 2003/04:20 Mänskliga rättigheter i svensk
utrikespolitik konstateras att det internationella arbetet för de mänskliga
rättigheterna på ett påtagligt sätt förändrats sedan regeringens tidigare
skrivelse 1997/98:89 lämnades till riksdagen. Kopplingarna mellan mänskliga
rättigheter, hållbar utveckling och fred och säkerhet har blivit allt
tydligare och mer accepterade. Sambanden och nödvändig samverkan mellan
mänskliga rättigheter, demokratiska processer och stärkandet av rättsstatens
institutioner betonas allt starkare.
Skrivelsen redovisar den utveckling som ägt rum och hur Sverige på olika
sätt har kunnat medverka till att stärka skyddet för de mänskliga
rättigheterna i världen. Skrivelsen visar vidare att de principer på området
som Sveriges utrikespolitik vilar på, inklusive den om de mänskliga
rättigheternas universella giltighet, står på fast grund. Ansträngningarna
för att integrera arbetet för de mänskliga rättigheterna med åtgärder på
en rad politikområden, inklusive utvecklingssamarbetet, migrationspolitiken,
säkerhetspolitiken och handelspolitiken, har fortgått och bidragit till
att stärka Sveriges samlade politik för de mänskliga rättigheterna.
Ett stort antal yrkanden väcks varje år i olika MR-frågor. Utskottet har
under de senast åren valt att behandla frågor om de mänskliga rättigheterna
ur olika perspektiv och med olika fokus. Vissa år har tonvikten legat på
bilaterala MR-frågor och andra år på multilaterala frågeställningar. I år
har utskottet beslutat att på ett fördjupat sätt behandla:
Mänskliga rättigheter - politiska, sociala, kulturella rättigheter och
rätten till utveckling
Dödsstraff, tortyr och utomrättsliga avrättningar
Förtryck av etniska eller nationella minoriteter
Jämställdhet, kvinnors situation, könsrelaterad handel, kvinnor och barn
samt resolution FN-1325
Konflikten i Mellanöstern
Ryssland och dess närområde
Kina
Kuba
Turkiet
Bakgrund
Att främja och öka respekten för de mänskliga rättigheterna är en prioriterad
fråga inom svensk utrikespolitik. Engagemanget för de mänskliga rättigheterna
ligger i Sveriges intresse och speglar förhoppningar om en värld där
människor kan leva fria och trygga utan fruktan och nöd. Den svenska
ambitionen är att föra en konsekvent och resultatorienterad politik för de
mänskliga rättigheterna.
Under de drygt femtio år som gått sedan den allmänna förklaringen om de
mänsklig rättigheterna antogs (1948) har rättigheterna slagits fast i ett
antal internationella konventioner. De centrala konventionerna är FN:s
internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och
FN:s internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter från 1966. Inom FN:s ram finns ytterligare fyra viktiga
konventioner som behandlar rasdiskriminering (1965), diskriminering av
kvinnor (1979), tortyr (1984) samt barnets rättigheter (1989). Den centrala
överenskommelsen för de länder som är medlemmar i Europarådet är Europeiska
konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna (Europakonventionen) från 1950.
De rättigheter som inryms i den allmänna förklaringen innehåller, enkelt
uttryckt
de grundläggande friheterna, såsom rätten att hysa eller uttrycka åsikter,
att utöva en religion, att bilda eller gå med i en organisation eller
att ordna möten
rätten till skydd mot övergrepp, t.ex. rätten att inte bli godtyckligt
arresterad eller utsättas för tortyr
rättigheter för att tillgodose de grundläggande behoven, t.ex. rätten
till en tillfredsställande levnadsstandard, till hälsovård och till
utbildning.
År 1993 genomfördes en världskonferens om de mänskliga rättigheterna
(Wienkonferensen) och i den deklaration som antogs vid konferensen fastslogs
en rad grundläggande principer för det internationella arbetet för de
mänskliga rättigheterna. I regeringens skrivelse 1997/98:89 framhölls
vikten av att Sverige i sin utrikespolitik tillämpar, främjar och förstärker
dessa viktiga principer.
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
Det övergripande målet för arbetet med de mänskliga rättigheterna i svensk
utrikespolitik är att bidra till att människor också i andra länder får
del av de rättigheter som fastslagits inom ramen för FN och andra
internationella forum. I betänkande 2003/04:UU3 Sveriges politik för global
utveckling föreslås att ett rättighetsperspektiv, där mänskliga rättigheter
är en central del, skall genomsyra alla politikområden. En effektiv politik
för de mänskliga rättigheterna kräver ett konsekvent agerande för att på
olika sätt öka respekten för de mänskliga rättigheterna.
I regeringens skrivelse Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik
1997/98:89 fastställdes målen för Sveriges utrikespolitik för mänskliga
rättigheter. I regeringens skrivelse 2003/04:20 Mänskliga rättigheter i
svensk utrikespolitik konstateras att det internationella arbetet för de
mänskliga rättigheterna på ett påtagligt sätt förändrats sedan regeringens
tidigare skrivelse lämnades till riksdagen. Kopplingarna mellan mänskliga
rättigheter, hållbar utveckling och fred och säkerhet har blivit allt
tydligare och mer accepterade. Sambanden och nödvändig samverkan mellan
mänskliga rättigheter, demokratiska processer och stärkandet av rättsstatens
institutioner betonas allt starkare. Regeringen understryker vikten av
att driva en politik för de mänskliga rättigheterna som är konsekvent och
resultatinriktad.
Multilateralt arbete
De konventioner och mekanismer som under andra hälften av 1900-talet
utformats och antagits inom FN, Europarådet och OSSE utgör ett ramverk för
det internationella arbetet för mänskliga rättigheter. Sverige deltar
aktivt i det fortsatta arbetet för att komplettera och effektivisera
mekanismerna för att övervaka konventionernas efterföljd. Situationen för
de mänskliga rättigheterna på olika håll i världen behandlas årligen inom
ramen för FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna samt i
generalförsamlingens tredje utskott. Genom antagandet av resolutioner samt genom
uttalanden av en rad olika statliga och icke-statliga aktörer, inklusive
enskilda organisationer, uppmärksammas specifika landsituationer eller
vissa typer av övergrepp. Genom sådana resolutioner kan också tillfälliga
mekanismer, t.ex. en specialrapportör för en viss fråga, etableras för
att förbättra möjligheterna för det internationella samfundet att följa
utvecklingen.
Sverige har under perioden fortsatt att enskilt och tillsammans med övriga
EU-länder ta initiativ till och medverka till behandlingen av ett stort
antal frågor som rör mänskliga rättigheter i specifika länder samt i olika
tematiska frågor. FN:s olika forum för mänskliga rättigheter utgör viktiga
mötesplatser för olika aktörer inom området mänskliga rättigheter samt
för dialog och påverkan beträffande situationen i enskilda länder och i
olika frågor som rör de mänskliga rättigheterna.
Bilateralt arbete
Situationen för mänskliga rättigheter i enskilda länder kan bl.a.
uppmärksammas i offentliga uttalanden eller tal eller genom att myndigheterna
i ett visst land uppvaktas. Det är viktigt att även uppmärksamma de
positiva steg som tagits. Sedan EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik
stärktes genom Amsterdamfördraget 1997 har samarbetet inom området mänskliga
rättigheter successivt förstärkts. EU-länderna gör allt oftare gemensamma
uttalanden och uppvaktningar för att på så sätt kunna lägga hela unionens
tyngd bakom ett viktigt budskap. Sverige har under perioden fortsatt att
ta initiativ och på andra sätt medverka till att EU mer effektivt når ut
med viktiga budskap beträffande de mänskliga rättigheterna, såväl i
generella frågor som i enskilda fall vad rör t.ex. politiska fångar eller
användningen av dödsstraffet.
Det är också viktigt att vid besöksutbyten på alla nivåer samt inom ramen
för den politiska dialogen med andra länder regelbundet föra de mänskliga
rättigheterna på tal. Sverige skall fortsatt verka för att frågor om
mänskliga rättigheter skall få ett allt större utrymme i EU:s kontakter
med andra länder och att stärka mänskliga rättigheter som en central
dimension i Sveriges nationella kontakter med andra länder.
En integrerad politik för de mänskliga rättigheterna
Sveriges arbete för de mänskliga rättigheterna utgörs inte bara av det
politiska arbete som direkt syftar till att påverka regeringar att respektera
de mänskliga rättigheterna. För att Sveriges samlade politik för att främja
de mänskliga rättigheterna skall bli konsekvent och nå resultat är det
nödvändigt att Sveriges politik vad gäller de mänskliga rättigheterna
fortsätter att integreras i utrikespolitiken som helhet. Behovet av
internationella normer för mänskliga rättigheter är i dag i stort sett fyllt
genom de konventioner som har utarbetats inom FN, Europarådet och OSSE,
och som tillsammans utgör den gemensamma värdegrunden.
En allt större mängd aktörer, inklusive frivilligorganisationer och företag,
verkar i dag för att på olika sätt påtala och främja de mänskliga
rättigheterna. Detta ställer större krav på samarbete och transparens, såväl
i EU-arbetet som nationellt. Regeringens beslut att offentliggöra
ambassadernas årliga rapporter om mänskliga rättigheter i världens länder på
Internet var ett steg på den vägen.
Mänskliga rättigheter är i allt större utsträckning en accepterad del av
det internationella politiska arbetet. Frågor om mänskliga rättigheter
har efter visst motstånd från delar av det internationella samfundet vunnit
insteg i mer allmänna politiska forum, inklusive säkerhetsrådet, samt i
internationella handelsforum. Det finns en ökande förståelse för betydelsen
av mänskliga rättigheter för det konfliktförebyggande arbetet, i det
fredsbyggande arbetet efter en konflikt samt i demokratiseringsprocesser.
Denna positiva utveckling måste tillvaratas och förstärkas. Sverige skall
på alla sätt verka för att mänskliga rättigheter i allt större grad skall
genomsyra arbetet i FN och andra internationella forum.
I FN:s politiska huvudforum för mänskliga rättigheter - kommissionen för
de mänskliga rättigheterna - har bilden på senare år varit mindre positiv.
Motsättningarna mellan länder och regionala grupper har ökat, och
kommissionens arbete därmed försvårats. Sverige försöker, tillsammans med
övriga EU, att med olika medel verka för att de konstruktiva krafterna
får större inflytande i kommissionens arbete. Ett system för att bevaka
konventionernas efterföljd finns genom FN:s konventionskommittéer, som
dock verkar under svåra förhållanden. Det växande antalet konventionsstater
- om än glädjande - medför en ökande belastning för kommittéerna när ett
allt större antal rapporter skall granskas. Vid grova och systematiska
övergrepp av de mänskliga rättigheterna måste det finnas instrument ägnade
att framtvinga snabbare förbättringar av de mänskliga rättigheterna.
Sverige verkar för att verktygen för de mänskliga rättigheterna görs mer
effektiva och resultatinriktade samt att dessa verktyg används inom ramen
för en integrerad politik för fred och säkerhet, demokrati och utveckling.

Effektivisering av det internationella arbetet för mänskliga rättigheter
Sverige
har inom EU konsekvent betonat vikten av det gemensamma arbetet för de
mänskliga rättigheterna, liksom vikten av att integrera frågor om mänskliga
rättigheter i unionens övriga politiska arbete.
I den tidigare skrivelsen (skr. 1997/98:89) föresatte sig regeringen att
inom EU verka för en ökad integration av de mänskliga rättigheterna inom
unionens interna och externa politik i syfte att uppnå en samlad och
konsekvent politik med effektiva och öppna processer för styrning och
uppföljning. EU har snabbt gått mot en alltmer konsekvent och integrerad
politik för de mänskliga rättigheterna och frågor om mänskliga rättigheter
lyfts fram i gemensamma strategier och andra övergripande dokument om
unionens utrikespolitik.
EU är även en viktig och kraftfull aktör inom FN:s kommission för de
mänskliga rättigheterna, generalförsamlingens tredje utskott och andra
internationella forum där unionen i ett nära samarbete framför tal och
ger förslag till resolutioner beträffande situationen i olika länder samt
i olika tematiska frågor. Ett nära samarbete i förhållande till andra
aktörers initiativ och frågor ger också möjlighet att lägga tyngd bakom
EU-ländernas agerande i principiellt och politiskt viktiga frågor.
EU-samordningen i frågor om mänskliga rättigheter ger också utrymme för ett
ökat gemensamt agerande inom OSSE och inom Europarådet.
Informationsspridning om mänskliga rättigheter och den svenska nationella
handlingsplanen för de mänskliga rättigheterna
I regeringens skrivelse En nationell handlingsplan för de mänskliga
rättigheterna (skr. 2001/02:83) läggs grunden för ett mer samlat synsätt på
frågor om mänskliga rättigheter i Sverige. I handlingsplanen, som gäller
2002-2004, anges bl.a. att målet för Sveriges långsiktiga strävanden är
att säkerställa full respekt för de mänskliga rättigheterna, ökad kunskap
och medvetenhet om de mänskliga rättigheterna samt bättre samordning av
arbetet med att främja de mänskliga rättigheterna.

Utskottet
1 Mänskliga rättigheter - politiska, sociala, kulturella rättigheter och
rätten till utveckling
Sammanfattning av motionerna
I motion 2002/03:U228 (fp) framhålls att varje människas frihet och lika
värde omfattar alla människor och varje individ i världen utan åtskillnad
av något slag. Erkännandet av alla människors lika värde hänger oupplösligt
samman med att ingen människa får diskrimineras. Trots detta sker dagligen
kränkningar av de mänskliga fri- och rättigheterna. Kränkningar ser olika
ut i olika länder. I yrkande 1 anförs vikten av att kränkningar av mänskliga
rättigheter alltid måste påtalas, kritiseras och åtgärdas oavsett var de
äger rum och i yrkande 21 att Sverige bör verka för en tydligare och mer
sammanhållen strategi för EU:s arbete med mänskliga rättigheter i världen.

I motion 2003/04:U209 (m) yrkande 3 framhålls att Sverige alltid skall
uppmärksamma värdet av demokrati och mänskliga rättigheter i internationella
relationer och i motion 2003/04:U211 (fp) yrkande 3 krävs en handlingsplan
för förstärkning av den demokratiska dialogen i samhället. I motion
2002/03:U204 (m) yrkande 5 liksom i motion 2003/04:U299 (m) yrkande 6
framhålls de mänskliga rättigheternas universalitet.
I motion 2003/04:U14 (m) yrkande 1 framhålls att Sverige som enskilt land
har ett särskilt ansvar för att främja och påverka utvecklingen av demokrati
och mänskliga rättigheter i de länder som Sverige sedan länge har ett
omfattande utvecklingssamarbete med och i yrkande 2 att regeringen årligen
och i god tid före, eller senast i samband med, budgetbehandlingen skall
ge riksdagen en utförlig rapport om situationen och utvecklingen när det
gäller mänskliga rättigheter och demokrati i mottagarländerna.
I motion 2003/04:U15 (kd) yrkande 2 framhålls vikten av ett system för s.
k. tidig förvarning (early warning) för att skydda mänskliga rättigheter
och i yrkande 3 framhålls behovet av konkret stöd till uppbyggnad av
samhällsinstitutioner för att skydda mänskliga rättigheter bl.a. genom att
arbeta mycket mer med det s.k. partinära biståndet - ibland i form av
konkret stöd till partier och direkt kunskapsutbyte med dessa, men också
genom stöd för att bygga upp parlamenten.
I motion 2003/04:U17 (fp) yrkande 1 framhålls att det är regeringens
skyldighet att reagera när mänskliga rättigheter kränks varhelst detta
sker och i yrkande 2 att Sverige bör driva att metodutveckling gällande
instrumenten för legitim inblandning på EU-nivå kommer till stånd samt
att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på hur metoderna
för att säkra de mänskliga rättigheterna kan utvecklas på bilateral nivå.
I yrkande 5 krävs att Sverige inom EU verkar för att fler dialoger med
inriktning på enbart mänskliga rättigheter kommer till stånd med enskilda
länder och i yrkande 6 krävs att endast länder som inte själva bryter mot
principerna de skall övervaka accepteras som ordförande i FN-kommissionen
för mänskliga rättigheter.
I motion 2003/04:U282 (fp) yrkande 1 framhålls att kränkningar av mänskliga
rättigheter alltid måste påtalas, kritiseras och åtgärdas oavsett var de
äger rum och i yrkande 2 att mänskliga rättigheter är absoluta och att
demokrati är den enda styrelseform som kan garantera respekten för de
mänskliga rättigheterna. I yrkande 3 framhålls att Sverige bör intensifiera
sitt arbete med att både försvara och förbättra skyddet för de mänskliga
rättigheterna, dels genom de internationella organisationer såsom FN, EU,
Europarådet och Världsbanken, dels genom Sveriges bilaterala samarbete
med andra länder. Vidare framhålls i yrkande 7 nödvändigheten av att skilja
mellan de absoluta civila och politiska rättigheterna och de sociala,
ekonomiska och kulturella rättigheterna.
I motion 2003/04:U298 (s) framhålls att Sverige i sin utrikespolitik bör
verka för att minska religiösa organisationers inflytande över internationell
politik i syfte att främja ett världssamfund byggt på förvärldsligade
principer, mänskliga rättigheter och religionsfrihet.
I motion 2003/04:U335 (mp) yrkande 1 framhålls att FN skall vara den enda
part som Sverige ger suverän rätt till globalt våldsmonopol och det organ
som samordnar svensk medverkan i fredsbevarande styrkor eller vid grova
brott mot de mänskliga rättigheterna.
I motion 2003/04:U341 (kd) yrkande 1 framhålls vikten av att bjuda in
representanter från folkrörelser, näringsliv och universitet för att
granska och diskutera Sveriges utrikespolitiska åtaganden gentemot FN:s
konventioner och konferenser. I yrkande 9 krävs att regeringen aktivt
driver krav på förbättrad administrativ- och beslutseffektivitet i
samverkande internationella organisationer och i yrkande 10 att regeringen
tar initiativ till att utarbeta gemensamma arbetsmodeller vars syfte är
att förnya och utveckla arbetsformerna för internationella organisationer.

I motion 2003/04:U348 (kd) yrkande 2 framhålls att det är viktigt att i
samarbete med partnerländer arbeta fram nationella handlingsplaner för
mänskliga rättigheter, och en översyn av nationell lagstiftning i dessa
frågor i förhållande till internationella avtal. I motion 2003/04:U350
(kd) yrkande 1 framhålls att grunden vid svenskt ställningstagande till
part i konflikt och kris skall vara huruvida grundläggande värden såsom
mänskliga rättigheter, demokrati, öppenhet och rättssäkerhet respekteras.

I motion 2003/04:U352 (kd) yrkande 3 begärs att Sverige tar initiativ
till en FN-konferens för ökad förståelse mellan konfliktområdens olika
kulturer och religioner och i yrkande 5 att det svenska arbetet bör få
ökad fokusering på de internationella övervaknings- och kontrollmekanismerna
för efterlevnaden av mänskliga rättigheter.
I motion 2002/03:U323 (m) yrkande 25 framhålls att den svenska regeringens
kritik av kränkningar av mänskliga fri- och rättigheter inte skall vara
mildare än den som framförs från Europarådet och OSSE.
I motion 2003/04:U17 (fp) yrkande 4 krävs att tydliga rutiner samt en
handbok utarbetas för situationer då svenska medborgares mänskliga
rättigheter kränks utomlands.
I motion 2003/04:U220 (c) yrkande 2 framhålls att för att säkra demokrati
och mänskliga rättigheter i ett land krävs ett fungerande rättssystem som
anger spelreglerna i samhället. Gott styrelseskick innefattar också att
främja institutioner som är rättvisa, kan ställas till ansvar och som
värnar mänskliga fri- och rättigheter.
I motion 2003/04:U230 (v) krävs att Sverige snarast möjligt bör säga upp
sitt medlemskap och lämna IOM.
I motion 2003/04:U246 (m) yrkande 4 begärs att Sverige och EU skall kräva
att en ländervis översikt över brott mot mänskliga rättigheter och demokrati
redovisas inför och debatteras i FN:s generalförsamling varje år.
I motion 2002/03:U250 (v) yrkande 4 krävs att regeringen utreder möjligheterna
att svenska företag med verksamhet utomlands åläggs att formulera en
bindande uppförandekod förbunden med vissa sanktionsåtgärder för de företag
som bryter mot denna kod.
I motion 1999/2000:U903 (v) yrkande 5 framhålls att i arbetet för en
solidarisk världsordning krävs ökat stöd till ett mer demokratiskt långsiktigt
ägaransvar.
I motion 2002/03:U325 (mp) yrkande 3 krävs att Sverige inom EU och FN
verkar för att uppförandekoder tas fram för utlandsarbetande personal.
I motion 2003/04:U317 (mp) yrkande 1 krävs att det genomförs en utredning
av förekomsten av privata militära företag, PMF, i svenskt affärsliv och
militärt samarbete.
Utskottets överväganden
Utskottet välkomnar regeringens initiativ att presentera en samlad policy
för de mänskliga rättigheterna inom svensk utrikespolitik. Skrivelse
2003/04:20 Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik (hädanefter benämnd
skrivelsen) är enligt utskottet uttryck för den vikt Sverige lägger vid
dessa frågor. Utskottet menar att det är betydelsefullt att de principiella
ståndpunkterna beträffande de mänskliga rättigheterna ligger fast, och
utskottet har i betänkande 2002/03:UU3 Sveriges politik för global utveckling
slagit fast att målen för den samlade politiken för global utveckling
skall vara att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling.
Politiken skall präglas av ett rättighetsperspektiv, vilket innebär att
människors rättigheter skall utgöra grund för de åtgärder som vidtas för
en rättvis och hållbar utveckling. Utskottet framhöll också att de mänskliga
rättigheterna är universella, odelbara, ömsesidigt beroende och relaterar
till varandra. Ett liv i värdighet förutsätter att alla mänskliga rättigheter
respekteras, inklusive ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
Utskottet konstaterar att i FN:s konvention om ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheter stadgas bl.a. rätten till social trygghet, rätten
till en tillfredsställande levnadsstandard, rätten till utbildning, rätten
till hälsa samt rätten till arbete. Dessa rättigheter återknyter till
centrala politiska frågor om ekonomisk fördelning, arbetsliv, hälsovård,
utbildning och familjepolitik vid sidan av mer övergripande aspekter som
en tillfredsställande levnadsstandard. Frågor som rör jämställdhet mellan
könen, lika lön för likvärdigt arbete, fackliga rättigheter för att kunna
hävda sin rätt, rätt till utbildning samt barns skydd mot exploatering är
exempel på tydliga rättighetskrav som också kan återspeglas i rättsregler.
Andra rättigheter låter sig emellertid inte lika lätt ges en rättslig
form. Särskilt vad gäller de mer resurskrävande rättigheterna fordras en
mer sofistikerad metod för en meningsfull värdering av efterlevnaden. I
konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter framhålls
att staten skall ta steg för att gradvis förverkliga rättigheterna. För
detta ändamål skall tillgängliga resurser utnyttjas optimalt.
Under år 2003 har en arbetsgrupp inrättats under FN:s kommission för de
mänskliga rättigheterna för att överväga förslag till ett tilläggsprotokoll
till konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
Sverige kommer att aktivt delta i gruppens arbete och verka för att dessa
rättigheter på ett mer effektivt sätt också kommer att drivas i övriga
delar av FN-systemet, inklusive utvecklingssamarbetet.
Utskottet menar vidare att främjandet av mänskliga rättigheter skall, som
tidigare, utgöra en integrerad del i all utrikespolitik och denna nya
politik har utskottets fulla stöd. Rättigheterna i FN:s allmänna förklaring
om de mänskliga rättigheterna från 1948 är universella. De gäller för
alla människor, utan åtskillnad, och skall respekteras över hela världen,
oavsett land, kultur eller specifik situation. Regimer som kränker de
mänskliga rättigheterna har ibland försvarat detta med att just deras
land har särskilda förhållanden som gör detta befogat, eller att mänskliga
rättigheter inte får hindra utövandet av traditionella kulturella sedvänjor,
t.ex. vad beträffar kvinnors och flickors ställning. Åsikten har också
framförts att de internationella normerna skulle vara ett västerländskt
påfund. Utskottet menar att detta är argument som måste avvisas.
Wienkonferensen 1993 bekräftade de mänskliga rättigheternas universalitet, och
denna princip har under de tio år som gått sedan dess vunnit en allt
bredare förankring i internationella sammanhang.
De internationella regler som finns inom området mänskliga rättigheter
reglerar förhållandet mellan statsmakten och den enskilde. Rättigheterna
är knutna till individen som skall kunna åtnjuta dessa ensam eller
tillsammans med andra. Det är staten, dvs. ett lands regering, som har
ansvaret för att rättigheterna respekteras och att rättigheterna omsätts i
praktiken genom bl.a. ett fungerande rättsväsende, lagstiftning, undervisning,
socialt stöd. Staten är skyldig att se till att dess företrädare agerar
i enlighet med de mänskliga rättigheterna och måste på olika sätt förhindra
att dess företrädare begår brott mot de mänskliga rättigheterna.
Efter antagandet av den allmänna förklaringen 1948 följde fleråriga
förhandlingar mellan FN:s medlemsländer angående införandet av förklaringens
rättigheter i bindande konventioner. Detta resulterade i att två separata
konventioner antogs 1966. I FN:s konvention om medborgerliga och politiska
rättigheter (ICCPR) infördes de grundläggande friheterna samt rätten till
skydd mot övergrepp, medan FN:s konvention om de ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheterna (ICESCR) i stort sett kom att innehålla rättigheter
relaterade till de grundläggande behoven. Den senare kom också att innehålla
en artikel som med hänvisning till behovet av ekonomiska resurser för
rättigheternas förverkligande godkänner att detta sker stegvis allteftersom
resurser blir tillgängliga.
Utskottet menar att i det internationella arbetet har funnits en tendens
att ge de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna lägre prioritet.
Utskottet anser att det är viktigt att framhålla att presentationen av
rättigheterna inte innehåller en gradering. Rättigheternas odelbarhet och
ömsesidiga samverkan hör till de principer som slogs fast vid Wienkonferensen
1993 och detta synsätt har fortsatt att vinna mark. Utskottet menar vidare
att det är viktigt att ge de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna
ökad vikt i utrikespolitiken och i utvecklingssamarbetet. De ekonomiska,
sociala och kulturella rättigheterna ses på sina håll mer som ambitioner
än som verkliga rättigheter. Det finns emellertid ingen saklig grund för
att behandla dessa rättigheter som mindre viktiga eller radikalt annorlunda
än de medborgerliga och politiska rättigheterna.
För att kunna bidra till att en allt större del av världens befolkning
får del av de mänskliga rättigheterna måste Sverige föra en orädd och
aktiv utrikespolitik till stöd för dessa rättigheter. Utskottet konstaterar
att frågor om de mänskliga rättigheterna har en viktig plats i den politiska
dialogen med andra länder och detta ifrågasätts inte längre. Utskottet
ställer sig bakom regeringens ambition att främjandet av de mänskliga
rättigheterna skall genomsyra det svenska agerandet i globala och europeiska
forum, liksom i direkta kontakter med andra länder, utvecklingssamarbetet
inräknat. Utskottet anser det vara av stor vikt att den svenska politiken
för att främja de mänskliga rättigheterna är resultatinriktad. Sverige
skall verka för alla människors möjligheter att åtnjuta mänskliga rättigheter.
Barnets rättigheter, kvinnors rättigheter, funktionshindrades rättigheter
samt rättigheter för personer som tillhör urbefolkningar och nationella
eller etniska, religiösa och språkliga minoriteter måste särskilt beaktas
i syfte att garantera lika förutsättningar.
Utskottet har i tidigare betänkande (bet. 2003/04:UU3 Sveriges politik
för global utveckling) understrukit vikten av att det partinära stödet
stärks och utvecklas. Det behövs en betydligt större satsning än hittills
för att bygga upp och stärka det svaga partiväsendet i många utvecklingsländer.
Utskottet menar också att det partinära stödet kan utformas betydligt
mer flexibelt vad gäller rapportering och redovisning än vad som nu är
fallet, utan att göra avkall på strikta ekonomiska redovisningskrav. De
svenska partierna kan på ett effektivt sätt bidra till utvecklingen av
samarbetsländernas partiorganisationer, genom den kunskap de svenska
partierna samlat under många års internationella kontakter. Liksom för de
enskilda organisationerna är det viktigt att de partinära organisationerna
kan delta i både planerings- och landstrategiarbetet.
Utskottet anser att arbetet för att försvara och genomföra principen om
icke-diskriminering förblir en grundpelare i det internationella arbetet
för de mänskliga rättigheterna. Bekämpande av diskriminering på grund av
kön, etniskt ursprung, religion, funktionshinder eller sexuell läggning
utgör också en av de största utmaningarna för arbetet med de mänskliga
rättigheterna.
Utskottet noterar att regeringen i skrivelsen konstaterar att de grövsta
övergreppen och de svåraste kränkningarna sker just i samband med interna
väpnade konflikter. Sverige skall verka för ett heltäckande, grundläggande
skydd i alla situationer i form av allmänna humanitära grundregler, liksom
för att respekten för de mänskliga rättigheterna blir en central del i
varje fredsprocess. Utskottet menar också att Sverige varit starkt pådrivande
när det gäller att utveckla nya och mer konstruktiva arbetsformer för
både FN som organisation och för FN:s konferenser och hur de senare skall
följa upp.
Utskottet har i tidigare betänkande (bet. 2002/03:UU8) konstaterat att
valet av Libyen som ordförande för kommissionen för mänskliga rättigheter
(MRK) 2002/03 föregicks av omfattande konsultationer, främst mellan olika
regionala grupperingar. Libyen gör sig skyldigt till grova och omfattande
kränkningar av de mänskliga rättigheterna, men beslutet om det libyska
ordförandeskapet var och är en del av FN-systemets roterande beslutsordning
och organisation. Sveriges och även EU:s inflytande över denna process
var mycket begränsad. Utskottet anser att valet av Libyen som ordförande
i FN:s kommission för mänskliga rättigheter var såväl stötande som opassande.

Skyddet av mänskliga rättigheter är enligt FN-stadgan en av FN:s främsta
uppgifter och en del av arbetet för att skapa internationell fred och
säkerhet. Säkerhetsrådet har därför ett mandat att agera mot de grova
kränkningar av de mänskliga rättigheterna som hotar freden. Utskottet har
tidigare konstaterat att Sverige aktivt stöder FN:s generalsekreterares
ansträngningar att - inom ramen för det konfliktförebyggande arbetet - få
säkerhetsrådet att ta ett större ansvar i dessa frågor. Detta kan bl.a.
komma att kräva en förstärkning av de nuvarande övervakningsmekanismerna,
som bl.a. har till uppgift att bevaka att konventionsstaterna efterlever
sina förpliktelser.
De senaste åren har frågan om ett fakultativt protokoll till konventionen
om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter diskuterats i det
internationella samfundet. Ett protokoll skulle möjliggöra för individer
att klaga på sin stat för att den inte skyddar individens ekonomiska,
sociala eller kulturella rättigheter. En liknande mekanism finns redan
vad gäller konventionen för de medborgerliga och politiska rättigheterna.
Utskottet ställer sig tveksamt till huruvida ett individuellt
klagomålsförfarande vore en optimal väg framåt för att förverkliga de
ekonomiska,
sociala och kulturella rättigheterna. Vad som bör vara vägledande är om
en sådan klagorätt skulle leda till en verklig förändring av individers
levnadsförhållanden och därmed förverkliga individernas ekonomiska, sociala
och kulturella rättigheter.
Inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har EU snabbt
gått mot en alltmer konsekvent och integrerad politik för de mänskliga
rättigheterna. Gemensamma uttalanden, tal och uppvaktningar i frågor som
rör de mänskliga rättigheterna är en självklar del i EU:s arbete. EU är
en viktig och kraftfull aktör inom FN och andra internationella forum där
mänskliga rättigheter diskuteras, men utskottet vill samtidigt framhålla
vikten av att EU utvecklar MR-dialoger med ytterligare länder. Utskottet
konstaterar att Sverige redan har bidragit till denna utveckling genom
att inom EU konsekvent betona vikten av det gemensamma arbetet för de
mänskliga rättigheterna, liksom vikten av att integrera frågor om de
mänskliga rättigheterna i EU:s övriga arbete. Tillsammans med övriga EU
och andra likasinnade länder bidrar Sverige inom FN till processer som
skall stärka FN:s förmåga att främja och skydda de mänskliga rättigheterna.
Sverige deltar också aktivt i arbetet med mänskliga rättigheter inom
Organisationen för samarbete och säkerhet (OSSE) och inom Europarådet. En
viktig målsättning för Sverige är även att bidra till att det internationella
arbetet med mänskliga rättigheter, inte minst när det gäller att övervakningen
av de mänskliga rättigheterna blir effektivare.
Utskottet har inhämtat att den svenska regeringen har varit i kontinuerlig
kontakt med de amerikanska myndigheterna angående den svenske medborgaren
som är fängslad på USA:s bas i Guantánamo. Utskottet menar att fången och
hans familj har rätt att få veta på vilka formella grunder han kvarhålls
och hur den fortsatta processen ser ut och att det bara finns två möjliga
sätt att betrakta fångarnas status på. Antingen skall de betraktas som
krigsfångar eller som misstänkta brottslingar i vilket fall vanliga
rättssäkerhetsgarantier skall tillämpas. Eftersom svenskens status är oklar
borde denna fråga avgjorts av en oberoende domstol. På svenskt initiativ
har frågan om Guantanamofångarna också flera gånger tagits upp inom
EU.
Utskottet har inhämtat att IOM (The International Organization for Migration)
på uppdrag av sina medlemsstater bedriver migrationsrelaterade projekt
som huvudsakligen består av att organisera transporter för flyktingar och
frivilliga transporter av personer som avvisats. Sverige använder sig bl.
a. av IOM för överföring av s.k. kvotflyktingar till Sverige. Vidare stöder
Sverige bl.a. IOM:s arbete med återvändande av internflyktingar i Afrika
och Afghanistan samt dess arbete mot människohandel i Östeuropa, främst
på Balkan. Sverige har goda erfarenheter av samarbetet med IOM.
Utskottet har tidigare (bet. 2000/01:UU4) framhållit att Sverige betonar
det våldsmonopol som givits FN:s säkerhetsråd och understryker vikten av
att utveckla och stärka FN:s förmåga att i tid kunna fatta kraftfulla
beslut. Utskottet menar att med ett bättre fungerande säkerhetsråd skulle
tendensen att använda våld utan säkerhetsrådets medgivande kunna stävjas.
Det är viktigt att FN:s våldsmandat inte undermineras eftersom det skulle
riskera att fragmentisera folkrätten samt undergräva det reformarbete som
pågår inom FN. En viktig historisk lärdom är att instrumenten för att
förebygga konflikter och för att bedriva en effektiv sanktionspolitik
måste utvecklas.
Utskottet framhåller vidare att genom globaliseringen har svenska företags
internationella verksamhet ökat kraftig. Detta gäller även i länder där
efterlevnaden brister i fråga om de grundläggande normer och principer
som det internationella samfundet har enats om rörande mänskliga rättigheter,
t.ex. arbetsvillkor och hållbar utveckling.
Utskottet kan konstatera att projektet Globalt ansvar, som presenterades
av regeringen i mars 2002, syftar till att främja OECD:s riktlinjer för
multinationella företag och principerna i FN:s Global Compact och ge stöd
till ett konstruktivt samarbete mellan näringsliv, fackliga organisationer,
enskilda organisationer för mänskliga rättigheter, grundläggande
arbetsvillkor, bekämpning av korruption, en bättre miljö och övriga punkter
i OECD:s riktlinjer. Många svenska företag arbetar i dag aktivt för att
säkerställa att mänskliga rättigheter inte kränks till följd av deras
verksamhet. Utskottet anser att det ökade engagemanget från företag och
andra aktörer för dessa frågor är viktigt men samtidigt får man inte glömma
att det ytterst är staterna själva som har ansvaret för att de mänskliga
rättigheterna efterlevs.
Två viktiga fundament i svensk politik är en aktiv handelspolitik för att
öka företagens möjligheter att verka över nationsgränser och en utrikes-
och utvecklingspolitik som kraftfullt betonar vikten av mänskliga rättigheter
och hållbar utveckling. Att främja företagens sociala ansvar utgör ett
viktigt komplement till, och binder samtidigt samman, dessa grundläggande
målsättningar i svensk utrikespolitik. Utskottet har tydligt framhållit
detta även i betänkande 2003/04:UU3 Sveriges politik för global utveckling.

Utskottet menar att Sverige och svenska företag har en mycket stark
internationell trovärdighet när det gäller engagemang och kunskap om mänskliga
rättigheter, arbetsvillkor, korruptionsbekämpning och miljöhänsyn. Många
företag har beslutat sig för att de skall arbeta med frågorna och med att
omsätta detta i praktiken.
Den svenska politiken tar avstånd från synen att det skulle vara en
otillbörlig inblandning i andra staters angelägenheter att påtala kränkningar
av de mänskliga rättigheterna. Den princip om icke-inblandning som uttrycks
i FN-stadgans artikel 2:7 skall inte tolkas som en begränsning av stadgans
tydliga krav på insatser för att främja de mänskliga rättigheterna. Statens
suveränitet kan inte åberopas som en sköld för kränkningar av mänskliga
rättigheter. Stater skall inte kunna hänvisa till interna angelägenheter
och på det sättet kunna hålla världssamfundet borta när det är en akut
nödsituation, mänskliga rättigheter undertrycks och människor mördas.
Rapporter om läget för de mänskliga rättigheterna i världens länder
sammanställs sedan ett antal år tillbaka av Utrikesdepartementet. Regeringen
har beslutat att göra sammanställningen av 2002 års rapporter offentliga
och i januari 2003 publicerades de nära 190 landrapporterna på regeringens
webbplats för mänskliga rättigheter.
http://www.manskligarattigheter.gov.se/extra/page/
Mot bakgrund av det ovan anförda och utskottets övriga överväganden
avstyrker utskottet motionerna 2003/04:U14 (m) yrkandena 1 och 2, 2003/04:U15
(kd) yrkandena 2 och 3, 2003/04:U17 (fp) yrkandena 1, 2 och 4-6, 1999/2000:U903
(v) yrkande 5, 2002/03:U204 (m) yrkande 5, 2002/03:U228 (fp) yrkandena 1
och 21, 2002/03:U250 (v) yrkande 4, 2002/03:U323 (m) yrkande 25, 2002/03:U325
(mp) yrkande 3, 2003/04:U209 (m) yrkande 3, 2003/04:U211 (fp) yrkande 3,
2003/04:U220 (c) yrkande 2, 2003/04:U230 (v), 2003/04:U246 (m) yrkande
4, 2003/04:U282 (fp) yrkandena 1-3 och 7, 2003/04:U298 (s), 2003/04:U299
(m) yrkande 6, 2003/04:U317 (mp), yrkande 1, 2003/04:U335 (mp) yrkande 1,
2003/04:U341 (kd) yrkandena 1, 9 och 10, 2003/04:U348 (kd) yrkande 2,
2003/04:U350 (kd) yrkande 1 samt 2003/04:U352 (kd) yrkandena 3 och 5.
2 Dödsstraff, tortyr och utomrättsliga avrättningar
Sammanfattning av motionerna
I motion 2002/03:U228 (fp) yrkande 15 liksom i motion 2003/04:U282 (fp)
yrkande 14 konstateras att dödsstraffet är en av de grövsta kränkningarna
av mänskliga rättigheter och bör avskaffas i hela världen. Ett rättssystem
som sanktionerar dödsstraff fördömer inte avsiktligt dödande utan bryter
snarare mot den egna rättsmoralen genom att utdöma dödsstraff i lagens
namn. De länder som fortfarande tillämpar och utför dödsstraff måste
fördömas kraftfullt. Genom aktiva påtryckningar och krav kan positiva
resultat åstadkommas och EU:s ovillkorliga krav på denna punkt har exempelvis
lett till att samtliga EU:s kandidatländer avskaffat dödsstraffet. Även
tortyr förekommer i många länder och måste fördömas. Motionärerna menar
att Sverige aktivt skall verka för att dödsstraffet och användningen av
tortyr avskaffas.
I motion 2002/03:U204 (m) framhålls att Folkrepubliken Kina avrättar fler
människor än världens övriga länder tillsammans. Dödsstraffen utmäts efter
rättegångar som med varje mått mätt måste anses som summariska, politiserade
och orättvisa. Möjligheterna att överklaga är starkt begränsade. I yrkande
1 anförs att Sverige och EU måste verka för att användningen av dödsstraffet
i Folkrepubliken Kina upphör och, i yrkande 2, att tortyren upphör. Även
i motionerna 2002/03:U289 (fp) yrkande 2 och i 2002/03:U313 (c) yrkande
25 krävs att Sverige och EU kraftfullt måste fördöma utdömanden och
verkställanden av dödsstraff i Kina. I motionerna 2002/03:U204 (m) yrkande
7 liksom i 2003/04:U299 (m) yrkande 8 framhålls att Sverige bör markera
sitt stöd för Taiwans öppning om att avskaffa dödsstraffet.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att Sverige aktivt driver frågan om ett universellt
avskaffande av dödsstraffet och, i avvaktan på att detta skall ske, att
användningen av dödsstraffet skall inskränkas och ske med iakttagande av
de begränsningar som finns i internationell rätt. Dödsstraffet är enligt
svensk uppfattning ett djupt omänskligt straff. Dess grymhet och dess
oåterkalleliga natur gör det till ett straff som inte bör ha någon plats
i en modern och civiliserad rättsordning.
I FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna fortsätter Sverige
tillsammans med övriga EU att driva och söka ökat stöd för den resolution
mot dödsstraffet som antagits i kommissionen sedan 1997. Sverige var
initiativtagare till utarbetandet av tilläggsprotokoll nr 13 till
Europakonventionen om mänskliga rättigheter om ett totalt avskaffande av
dödsstraffet. Protokollet, som föreskriver avskaffande av dödsstraffet även
i krigstid, antogs 2002 och ratificerades av Sverige i april 2003.
Utskottet har inhämtat att antagandet 1998 av EU:s riktlinjer mot
dödsstraffet har inneburit att unionens bilaterala arbete koncentrerat på att
påverka andra länder att avskaffa dödsstraffet eller begränsa dess användande
har intensifierats. Uppvaktningar av ett lands myndigheter har ofta
inriktats på användningen av dödsstraffet generellt men även på individuella
dödsdomar. Vanligen publiceras uppvaktningens innehåll i inhemska medier
för att på så sätt bidra till att påverka opinionen mot dödsstraffet.
Inom OSSE tar EU regelmässigt upp enskilda fall där dödsstraff är aktuellt
i OSSE:s deltagarländer. Genom att på detta sätt uppmana andra länder att
avskaffa eller begränsa dödsstraffet kan Sverige och övriga EU bidra till
att påskynda den internationella utvecklingen mot ett universellt avskaffande.
Sverige fäster stor vikt vid detta arbete och inom ramen för EU:s
utvecklingssamarbete finns särskilda medel avsatta för detta.
Utskottet konstaterar att enligt FN:s särskilde rapportör om summariska
avrättningar förekommer utomrättsliga, summariska och godtyckliga
avrättningar, och hot om sådana övergrepp, i alla världsdelar. Avrättningarna
utförs av ett lands polis- och säkerhetsstyrkor, med regeringens goda
minne, eller av andra personer eller grupper som samarbetar med, eller
tolereras av, landets regering. En avrättning är summarisk då den verkställs
trots att den inte föregås av en korrekt rättegång. Sverige stöder den
särskilde rapportörens arbete och är sedan flera år initiativtagare till
en resolution i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna om
utomrättsliga, summariska eller godtyckliga avrättningar. Ett motsvarande
initiativ drivs av Finland i FN:s generalförsamling.
Utskottet menar att det förekommer i flera länder i världen att människor
frihetsberövas för att senare inte höras av. Skälet är ofta att den
försvunne berövats livet summariskt eller genom tortyr. Sådana ofrivilliga
försvinnanden innebär ett oerhört lidande för den enskilde och hans eller
hennes familj. De utgör också ett medel för en repressiv politik. Inom
ramen för FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna pågår för närvarande
ett arbete som syftar till att utarbeta en separat konvention om ofrivilliga
försvinnanden. Sverige verkar inom ramen för detta arbete särskilt för
att konventionen skall innefatta en rätt för anhöriga till information om
vad som hänt den försvunne samt en rätt till skadestånd.
Utskottet är av den bestämda uppfattningen att inga former av tortyr eller
annan grym eller förnedrande behandling kan accepteras i vilket syfte det
än vara må. Förbudet mot tortyr finns i de centrala instrumenten om
mänskliga rättigheter samt i FN:s konvention mot tortyr och annan grym,
omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (CAT) från 1984.

Under det svenska ordförandeskapet i Europeiska unionen svarade Sverige
för författandet av EU:s riktlinjer mot tortyr som antogs av unionens
utrikesministrar i april 2001. Riktlinjerna är framför allt avsedda att
på samma sätt som riktlinjerna mot dödsstraffet utgöra underlag för
uppvaktningar i tredje land om bruket av tortyr. Till skillnad från
dödsstraffet, som tillkännages i domslut, så utgör tortyr en dold verksamhet
vars förekomst många länder anstränger sig för att dölja för omvärlden.
Riktlinjerna mot tortyr används också till stöd för EG-kommissionens
utvecklingssamarbete inriktat på att genom bl.a. utbildning av poliser
stävja bruket av tortyr i individuella länder. I slutet av 2002 kunde
FN:s generalförsamling anta ett tilläggsprotokoll till FN:s tortyrkonvention
som syftar till att stärka möjligheterna att förebygga tortyr.
EU:s agerande i frågor om mänskliga rättigheter utgår ifrån FN:s konventioner
för de mänskliga rättigheterna samt de olika regionala konventionerna.
Under de senaste åren har dock vissa verktyg tillkommit som skall underlätta
samordningen mellan EU-länderna i unionens agerande i frågor om de mänskliga
rättigheterna. Med hjälp av EU-ländernas ambassader i olika länder kan
kunskaperna öka inom EU angående bruket av tortyr i enskilda länder och
hur EU bäst kan hjälpa till att stävja det.
Med vissa länder har EU på senare år valt att inleda separata dialoger på
expertnivå om mänskliga rättigheter. En sådan dialog förs sedan 1997 med
Kina. År 2002 inleddes på försök en liknande dialog med Iran. Dialogerna
förs halvårsvis mellan representanter från EU-trojkan samt relevanta
ministerier i dialogländerna. De politiska dialogmötena kompletteras med
möten mellan akademiska experter och organisationer inom EU respektive
dialogländerna för att fördjupa diskussionerna och samtidigt bredda
kontaktytorna mellan länderna vad gäller frågor om mänskliga rättigheter.
Utskottet
har inhämtat att Sverige vid flera tillfällen och på hög nivå har tagit
upp dödsstraffet med Kinas regering och uppmanat Kina att upphöra med att
utdöma dödsstraff och att det helt avskaffas. Detta har skett i direkta
samtal och kontakter med den kinesiska regeringen, både bilateralt och
vid olika multilaterala dialogtillfällen, som vid EU:s dialog om mänskliga
rättigheter, samt genom anföranden i bl.a. FN. Sverige kommer även
fortsättningsvis att noga bevaka användandet av dödsstraffet i Kina och
framföra den principiella ståndpunkten att dödsstraffet bör avskaffas.
Liksom dödsstraffet står tortyren också högt på agendan för EU:s dialog
med Kina om de mänskliga rättigheterna. Utskottet konstaterar att ett
avskaffande av dödsstraffet i Taiwan givetvis är i linje med Sveriges och
EU:s ansträngningar att avskaffa dödsstraffet varhelst det förekommer och
understryker att detta kan verka som förebild för den vidare utvecklingen
i Kina.
Utskottet konstaterar även att strävan att bistå Kina i moderniseringen
av rättsväsendet sedan många år har inneburit en rad insatser och
kunskapsutbyte mellan Kina och Sverige samt Kina och EU. Kinas rättsväsen och
lagstiftning har under de senaste 20 åren genomgått omfattande reformering
och bringats i mer formell överensstämmelse med internationellt rättstänkande.
Graden av politisering av rättsapparaten har minskat, och denna trend
tycks fortsätta. Full rättssäkerhet kan dock inte uppnås under det
enpartisystem som råder. Utskottet ser allvarligt på situationen när det
gäller de mänskliga rättigheterna i Kina och understryker vikten av att
Sverige och EU vid varje givet tillfälle uppmanar Kinas regering att
upphöra med de kränkningar som görs både mot enskilda och organisationer.

Mot bakgrund av det ovan anförda och utskottets övriga överväganden
avstyrker utskottet motionerna 2002/03:U204 (m) yrkandena 1, 2 och 7,
2002/03:U228 (fp) yrkande 15, 2002/03:U289 (fp) yrkande 2, 2002/03:U313 (c)
yrkande 25, 2003/04:U282 (fp) yrkande 14 samt 2003/04:U299 (m) yrkande
8.
3 Förtryck av etniska eller nationella minoriteter
Sammanfattning av motionerna
I motion 2002/03:U228 (fp) yrkande 16 liksom i motion 2003/04:U282 (fp)
yrkande 15 framhålls vikten av att vidta åtgärder för att motverka alla
former av etnisk diskriminering. Under senare år har en mer uttalad och
aggressiv rasism och främlingsfientlighet uppträtt i olika former. Den
har bl.a. tagit sig uttryck i våldshandlingar och trakasserier med rasistiska
eller antisemitiska förtecken. Invandrare och nationella minoriteter liksom
aktiva antirasister samt journalister, debattörer, poliser och politiker
i deras egenskap av företrädare för det demokratiska samhället har drabbats.
Brott av detta slag har sin udd riktad mot det demokratiska styrelseskicket
och den grundläggande uppfattningen om alla människors lika värde.
I motion 2003/04:U17 (fp) yrkande 9 framhålls vikten av att ILO-konvention
nr 169 ratificeras snarast av Sverige.
I motion 2003/04:U235 (kd) yrkande 2 krävs att Sverige verkar för att
alla medlemsländer i OSSE skyndsamt inför ett system för att specifikt
registrera alla antisemitiska incidenter som sker i respektive hemländer.

I motion 2003/04:Kr388 (fp) yrkande 2 framhålls att Sverige som nation
skall uppmärksamma och aktivt agera mot antisemitism när den uppstår i
andra länder.
I motion 2002/03:U221 (kd) liksom i motion 2003/04:U224 (kd) anförs vikten
av stöd till religionsfriheten i Europa och dess närhet.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att de mänskliga rättigheterna främst reglerar
förhållandet mellan individen och staten. Individen skall ha ett skydd mot
övergrepp, och det är statens skyldighet att skydda individen. De mänskliga
rättigheterna slår fast att alla människor är födda fria och lika i värde
och rättigheter. Utgångspunkten för det svenska biståndet till mänskliga
rättigheter är att ökad respekt för mänskliga rättigheter har ett värde
i sig. Samarbetet sker såväl med stater som med enskilda organisationer.
Utbildning, opinionsbildning och dokumentation är vanliga arbetsformer.
Grunden för det svenska utvecklingssamarbetet inom området mänskliga
rättigheter är de internationella konventioner och deklarationer som
utarbetats och som accepteras av en övervägande del av det internationella
samfundet. Arbete med mänskliga rättigheter utgår från principen att alla
rättigheter är lika värda och universella samt att de är nära relaterade
och beroende av varandra. Arbetet kan vara både långsiktigt och kortsiktigt
och kan ske i samarbete både med statliga och icke-statliga organisationer
och institutioner. Stödet till det civila samhället omfattar ofta stöd
till dokumentation av kränkningar, rättshjälp och medvetandegörande om
medborgarnas rättigheter och skyldigheter, och arbetet genomförs ofta i
samarbete med svenska och internationella organisationer.
Utskottet menar att minoritetsgrupper i många länder inte har samma
möjligheter som majoritetsbefolkningen. Minoriteterna tillhör ofta de
fattigaste och mest marginaliserade grupperna i samhället, med den största
arbetslösheten, de sämsta bostäderna och flest antal ungdomar med ingen
eller oavslutad skolgång. Det är angeläget att öka respekten för dessa
individers rättigheter, något som Sverige verkar för såväl internationellt
som nationellt.
Det har beräknats att antalet nationella eller etniska, religiösa och
språkliga minoritetsgrupper världen över uppgår till många tusen, med
långt mer än en och en halv miljard personer eller mer än en fjärdedel av
jordens befolkning. Staterna har ett ansvar att utan diskriminering ge
personer ur minoritetsgrupperna samma rättigheter som landets övriga
befolkning, t.ex. till socialt skydd, utbildning, hälsovård eller kommunikation
med domstolarna.
En rad internationella dokument behandlar nationella eller etniska,
religiösa och språkliga minoriteter. Enligt artikel 27 i FN:s konvention om
medborgerliga och politiska rättigheter skall de personer som tillhör
etniska, religiösa eller språkliga minoriteter tillåtas att i gemenskap
med andra i sin grupp ha ett eget kulturliv, utöva sin religion och använda
sitt eget språk. Europarådets ramkonvention om skydd för nationella
minoriteter liksom stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk utvecklar
skyddet för personer som tillhör nationella minoriteter. Sverige verkar
för att personer som tillhör nationella eller etniska, språkliga och
religiösa minoriteter i alla länder ges möjlighet att på lika villkor som
majoritetsbefolkningen effektivt åtnjuta alla de mänskliga rättigheterna.

Utskottet har vidare inhämtat att arbetet med att utreda möjligheten till
svensk ratifikation av ILO-konvention nr 169 om ursprungsfolk och stamfolk
i självstyrande länder fortsätter, och målsättningen är att kunna ratificera
konventionen inom innevarande mandatperiod.
Religionsfriheten anges uttryckligen i den allmänna förklaringen om de
mänskliga rättigheterna. Många länder begränsar emellertid religionsfriheten
på grund av att vissa religiösa uttrycksformer betraktas som ett hot mot
statens överhöghet. Statliga bestämmelser mot religion på grundval av
politiska ideologier är mindre vanliga nu sedan det kalla krigets slut,
men de förekommer fortfarande i vissa länder. Begränsningarna kan vara
allt från förbud mot att utöva en religion till trakasserier och förföljelse
av de troende. Det finns flera rapporter om att religiösa ledare har
gripits, torterats och fängslats. Olika kristna samfund diskrimineras ofta
i kommunistiska eller post-kommunistiska länder, och även i vissa muslimska
länder.
Olika FN-organisationer har påpekat att muslimska minoriteter i Europa
ofta diskrimineras och att folk har fördomar och stereotypa uppfattningar
om dem. Händelserna den 11 september 2001 och ny militans hos vissa
islamiska rörelser har stärkt en del europeiska krafter som propagerar för
bilden av islam som en expansiv, aggressiv och primitiv religion. Dessa
krafter har lyckats skapa viss oro hos en ansenlig del av en europeisk
opinion, men det som en enskild muslim eller en grupp muslimer gör eller
hävdar sammanfaller inte nödvändigtvis med vad islam föreskriver, och de
representerar inte heller den muslimska världen i sin helhet.
Etnisk diskriminering måste motverkas kraftfullt. FN, EU och varje enskild
medlemsstat måste vidta alla åtgärder som krävs för att bekämpa intolerans,
rasism, diskriminering och våldshandlingar i samband med religionsutövande.
FN:s konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering antogs
1965. Konventionen innefattar förbud för rasistiska och fascistiska
organisationer. Utskottet behandlar konventionen i betänkandet om folkrätt
(bet. 2003/04:UU11).
Under senare år har en mer uttalad och aggressiv rasism och främlingsfientlighet
uppträtt i olika former. Den har bl.a. tagit sig uttryck i våldshandlingar
och trakasserier med rasistiska eller antisemitiska förtecken. Invandrare
och nationella minoriteter liksom aktiva antirasister samt journalister,
debattörer, poliser och politiker i deras egenskap av företrädare för
det demokratiska samhället har drabbats. Brott av detta slag har sin udd
riktad mot det demokratiska styrelseskicket och den grundläggande
uppfattningen om alla människors lika värde. Utskottet kostaterar att Sverige
har starkt engagerat sig i kampen mot antisemitismen. Förintelsekonferensen
är det främsta exemplet på detta engagemang. Även antisionism är oacceptabel,
om den går ut på att förvägra det judiska folket en rätt till ett hemland
eller förnekar Israels rätt att existera.
Sverige och EU ger stöd till framväxten av en demokratisk palestinsk
rättsstat, och i detta stöd ingår att försöka utveckla och förbättra den
palestinska myndigheten. Utskottet har inhämtat att en fråga som ständigt
tas upp i kontakterna med den palestinska myndigheten är efterlevnaden av
de mänskliga rättigheterna.
Mot bakgrund av det ovan anförda och utskottets övriga överväganden
avstyrker utskottet motionerna 2003/04:U17 (fp) yrkande 9, 2002/03:U221
(kd), 2002/03:U228 (fp) yrkande 16, 2003/04:U224 (kd), 2003/04:U235 (kd)
yrkande 2, 2003/04:U282 (fp) yrkande 15 samt 2003/04:Kr388 (fp) yrkande
2.
4 Jämställdhet, kvinnors situation, könsrelaterad handel, kvinnor och
barn samt resolution 1325
Sammanfattning av motionerna
I motionerna 2003/04:U285 (c, m, fp, kd, v, mp) yrkande 3 och 2003/04:U349
(s) yrkande 3 framhålls vikten av att Sverige arbetar för att ett datum
skall fastställas för när FN:s generalsekreterares rapport om resolution
1325 skall presenteras och i motion 2003/04:U285 (c, m, fp, kd, v, mp)
yrkande 5 konstateras att FN-systemet är starkt mansdominerat och av de
landrapporter som lämnats till rådet är det bara en liten del som tar upp
genderfrågor. En stor del av rapporterna innehåller ingen information om
hur kvinnors och mäns behov beaktas vid utformning av programmen.
Motionärerna kräver att Sverige skall arbeta för att genderperspektivet blir
en obligatorisk del i alla landrapporter och temarapporter till FN:s
säkerhetsråd. Även i motion 2003/04:U349 (s) yrkande 5 krävs att Sverige
skall arbeta för att genusperspektivet blir en obligatorisk del i alla
landrapporter och temarapporter till FN:s säkerhetsråd.
I motion 2002/03:U212 (c) yrkande 9 krävs att Sverige skall verka för
kvinnors deltagande i FN-insatser, fredsförhandlingar och fredsprocesser.
I motion 2003/04:U203 (c) yrkande 10 framhålls att i resolution 1325
uppmanas FN:s medlemsstater att öka det frivilliga finansiella och tekniska
stödet för att kunna genomföra missioner och program med ett starkt
genusperspektiv. Motionärerna menar att Sverige måste öka stödet till FN:s
arbete för en ökad införlivning av genusperspektivet i FN-missioner och
övrigt arbete. I motion 2003/04:U327 (v) yrkande 2 krävs att Sverige i
internationella sammanhang aktivt bör arbeta för att alla länder som
ratificerat konventioner och resolutioner om kvinnor också lever upp till
dem.
I motion 2003/04:U349 (s) yrkande 1 krävs att Sverige i EU och i allt
bilateralt och multilateralt samarbete arbetar för att resolution 1325
skall implementeras i allt FN-arbete och i de enskilda länderna. I motion
2003/04:U350 (kd) yrkande 2 krävs att Sverige i alla relevanta utrikes-,
säkerhets- och försvarspolitiska kontakter och sammanhang skall betona
att världens stater och nationer måste leva upp till FN:s säkerhetsråds
resolution 1325.
I motion 2003/04:U285 (c, m, fp, kd, v, mp) yrkande 4 liksom i motion
2003/04:U349 (s) yrkande 4 krävs att Sverige skall arbeta för att
undersökningsdelegationer till krigsområden skall ha kvinnliga deltagare, att
checklistor angående kvinnors erfarenheter och behov skall upprättas, att
delegationerna skall träffa kvinnoorganisationer på fältet och att program
för nedrustning, demobilisering och återuppbyggnad också måste beakta
kvinnors behov och ta vara på kvinnors kunskaper.
I motion 2002/03:U235 (fp) yrkande 1 krävs att Sverige i internationella
forum som FN aktivt verkar för att kvinnors rätt till fri abort erkänns
som en av de grundläggande mänskliga rättigheterna. Samma krav framförs
i motion 2003/04:U276 (fp) yrkande 1. I motion 2003/04:U17 (fp) yrkande
8 framhåller motionärerna att frågan om fri abort på kvinnans egna villkor
bör drivas tydligt av Sverige i internationella forum. Även i motion
2003/04:U276 (fp) yrkande 3 krävs att Sverige verkar för att kvinnors rätt
till fri abort och god sexuell och reproduktiv hälsa blir ett prioriterat
politiskt mål i svensk utrikespolitik. Liknande krav framförs även i motion
2003/04:So242 (v) yrkande 1 där motionärerna begär att Sverige aktivt
inom EU skall verka för kvinnors rätt till abort.
I motion 2003/04:U245 (m) yrkande 5 framhålls vikten av att arbeta för
ökad respekt för mänskliga rättigheter och stärkande av kvinnors rätt
till egen bestämmanderätt över sin sexualitet samt att minska våld mot
kvinnor, unga flickor och barn.
I motion 2003/04:U255 (kd) yrkande 1 framhålls att Sverige i bilaterala
och multilaterala kontakter med andra länder skall verka för att traditionella
lagar som diskriminerar kvinnor avskaffas och i yrkande 2 att en
uppföljningsmekanism för resolution 1325 skall upprättas. Samma krav framförs
i motion 2003/04:U285 (c, m, fp, kd, v, mp) yrkande 6.
I motion 2003/04:U255 (kd) yrkande 4 krävs att Sverige måste initiera ett
ökat samarbete mellan regeringar, FN-systemet och det civila samhället
för en ökad global jämlikhet. I yrkande 5 betonas att kvinnors utsatta
situation i krig kräver ökad uppmärksamhet av FN och andra internationella
organ samt att kvinnor på flykt skall få särskilt skydd mot sexuella
övergrepp och våld i flyktinglägren, och i yrkande 6 framhålls att Sverige
måste verka för en ökning av antalet deltagande kvinnor på högsta politiska
nivå. Vidare framhålls i yrkande 8 vikten av att öka trycket på
utvecklingsländerna att höja andelen kvinnor i beslutande församlingar.
I motion 2003/04:U332 (s) framhålls att av tradition har frågorna om fred
och människors livsmiljö legat nära kvinnorna. Kampen för fred och fredlig
samlevnad människor emellan har alltid varit en kvinnofråga såväl
internationellt som nationellt, och det finns en historisk koppling mellan
kvinnorörelsen och fredsrörelsen. Motionärerna kräver att Sverige kraftfullt
bör agera för att öka kvinnors inflytande och förändra normer i samhället
som rör lösningar på krig, våld och konflikter.
I motion 2003/04:U349 (s) yrkande 2 framhålls att Sverige bör arbeta för
att kvinnofrågor blir en stående punkt på säkerhetsrådets agenda. Det är
en angelägen fråga att detta formaliseras, och detta bör göras utifrån
perspektivet att kvinnor utgör en underutnyttjad resurs med stora möjligheter
att medverka till betydligt bättre resultat inom alla områden. I motion
2003/04:A2 (s) konstateras att en risk med politiken där jämställdhet
skall integreras i den ordinarie verksamheten är att man inte lika kraftfullt
driver de särskilda insatser som är riktade till just kvinnor. EU:s och
övriga världens handelspolitik är ett stort hinder för kvinnors möjlighet
till egen försörjning, inte minst i utvecklingsländerna. Frihandel är en
viktig del i arbetet för långsiktig ekonomisk utveckling. Motionärerna
anser att jämställdhetsperspektivet i det internationella utvecklingsarbetet
måste stärkas, och jämställdhet skall tydligt genomsyra alla led av
utvecklingssamarbetet.
I motion 2002/03:U228 (fp) yrkande 17 anförs att Sverige inte kan vara
passivt när kvinnor och flickor dödas till följd av våld som riktats
specifikt mot dem just därför att de är födda till kvinnor. Motionärerna
anser att det är viktigt att våga gå i frontlinjen för att på allvar komma
till tals med ett av de allvarligaste fattigdomsproblemen som just
kvinnovåldet utgör. I yrkande 18 krävs åtgärder för att motverka handel med
kvinnor och barn, s.k. trafficking, som är ett snabbt växande problem i
Europa. Samma krav framförs i motion 2003/04:U282 (fp) yrkandena 17 och
18. I motion 2003/04:U282 (fp) yrkande 20 framförs behovet av att genomföra
åtgärder för att stärka barns rättigheter.
I motion 2002/03:U313 (c) yrkande 5 krävs att Sverige verkar för att våld
mot kvinnor blir en straffbar handling i hela världen, och i yrkande 6
krävs att Sverige verkar för att ekonomiska reformprogram, program för
jordbruksutveckling och utbildning inte missgynnar kvinnor och i yrkande
7 att fattiga kvinnor involveras i arbetet med åtgärder för att bekämpa
fattigdom och hunger. I yrkande 8 framhålls att det inte går att nå en
hållbar utveckling om inte alla människor ges lika villkor till en dräglig
tillvaro. Kvinnors rättigheter kränks dagligen på de mest brutala sätt,
och detta måste stoppas. Det är viktigt att lyfta fram frågan om kvinnors
rättigheter i alla tänkbara sammanhang, inte minst vid toppmöten.
I motion 2002/03:U318 (s) framhålls att handeln med kvinnor och barn är
starkt förknippad med andra former av internationell organiserad kriminalitet.
Det är samma kriminella nätvärk som tidigare under kriget smugglade vapen
som nu organiserar handeln med kvinnor och barn. Sverige är ett av de få
länder som har kriminaliserat köpet av sexuella tjänster, men det behövs
en ny förbättrad EU-gemensam straffrättslig lagstiftning, samarbete med
de länder som inte är medlemmar i EU - särskilt kandidatländerna - för
förebyggande åtgärder och ökat skydd för offren och för att bekämpa
fattigdom, stärka jämlikheten och öka respekten för de mänskliga rättigheterna.

I motion 2002/03:U328 (kd) konstateras att Sverige är ett föregångsland
i jämställdhetsfrågan och därmed har ett ansvar för att i olika internationella
sammanhang driva den frågan. Jämställdhet, mänskliga rättigheter och
demokrati är begrepp som när de skall realiseras i verkligheten ligger
mycket nära varandra. Hedersmorden är ett uttryck för att kvinnans kropp
betraktas som en ägodel, en begärlig vara likvärdig med mark, pengar,
boskap eller hus, och motionärerna kräver i yrkande 1 att Sverige verkar
för att föra upp hedersmorden högt på FN:s dagordning. I yrkande 2 krävs
att Sverige skall verka för att hedersmord skall ingå i EU:s förhandlingar
om Turkiets medlemskap i Europeiska unionen. I yrkande 4 framhålls att
Sverige skall verka för att det dokument som FN antagit om trafficking
snarast implementeras i medlemsländernas lagstiftning. I yrkande 5 krävs
att Sverige skall verka för att sambandet mellan droghandel och trafficking
följs upp och åtgärder vidtas på europeisk nivå och i yrkande 7 att Sverige
i EU och andra internationella sammanhang skall verka för att prostitution
förbjuds. Även i motion 2003/04:U255 (kd) yrkande 15 framförs samma krav.

I motion 2003/04:U328 (kd) yrkande 9 krävs att Sverige bör verka för att
UNHCR ges extra resurser för att skydda flickor och kvinnor på flykt och,
i yrkande 12, att det är angeläget att det multi- och bilaterala biståndet
skall riktas till bl.a. kvinnoorganisationer som är engagerade i arbete
mot kvinnlig könsstympning och till intensiva informations- och
upplysningskampanjer i biståndsländerna. I yrkande 13 framhålls att Sverige
genom biståndet skall verka för utbildning av inhemska "barnmorskor" så
att de inser skadligheten med könsstympning och upphör med denna verksamhet
och i yrkande 14 att Sverige i EU skall verka för att kvinnlig könsstympning
erkänns som ett brott mot mänskliga rättigheter. Även i motion 2003/04:U255
(kd) yrkande 18 framförs samma krav.
I motion 2002/03:U328 (kd) framhålls att länder som anstränger sig för
att förbättra kvinnors rättigheter och kvinnors tillgång till skolutbildning
och andra resurser får lägre andel fattigdom, snabbare ekonomisk tillväxt
och mindre korruption än länder som inte gör sådana ansträngningar. I
yrkande 19 krävs att ökat stöd bör ges till allmän utbildning och
upplysningskampanjer för att ändra attityder till flickors/kvinnors
människovärde
och mänskliga rättigheter. I yrkande 20 krävs att Sverige i olika bilaterala
och multilaterala sammanhang för upp den afrikanska flickans skolsituation
för att få afrikanska myndigheter att ta tag i problemet med sexuella
trakasserier och våld riktat mot flickor i skolorna. I yrkande 21 krävs
att Sverige internationellt skall arbeta mot att flickor/kvinnor används
som handelsvaror och slavar och, i yrkande 23, verka för att traditionella
lagar som diskriminerar kvinnor skall avskaffas.
I motion 2003/04:Ju478 (mp) yrkande 13 krävs att Sverige tar initiativ i
FN att hålla en världskonferens om mansrollen.
I motion 2003/04:U255 (kd) framhålls att nästan alla världens samhällen
och resurser styrs och kontrolleras av män. Enligt FN:s utvecklingsfond
(UNDP) är det våldet mot kvinnor och flickor som har identifierats som
det största hindret för att kvinnor skall få mer inflytande och makt.
Kvinnor är fattigast i världen och också de minst utbildade, men ändå
utför kvinnor i många utvecklingsländer det mesta av arbetet i jordbruket.
Kvinnors rätt till mark, krediter och produktionsmedel är därför av
grundläggande betydelse. Ojämlikheten mellan könen minskar möjligheterna
till en effektiv fattigdomsbekämpning, vilket i sin tur påverkar både
kvinnor och män. Motionärerna menar i yrkande 10 att Sverige bör verka
för att det internationella samfundet intensifierar arbetet med att stoppa
det könsrelaterade våldet och, i yrkande 11, att Sverige verkar för att
"hedersmord" sätts upp som ett prioriterat ämne på den politiska dagordningen
i Sverige och inom EU. I yrkande 12 krävs att bekämpningen av trafficking
bör prioriteras och att Sverige inom ramen för biståndspolitiken bör rikta
stöd till kampen mot kvinnlig könsstympning (yrkande 16). I yrkande 17
krävs att Sverige skall rikta utbildningsinsatser gällande kvinnlig
könsstympning till invandrarkvinnor och svensk hälso- och sjukvårdspersonal
och i yrkande 21 krävs att Sverige uppmanar Sydafrika att presentera en
nationell handlingsplan för att motverka mäns våld mot kvinnor bl.a. i
landets skolor, och i yrkande 22 krävs skärpta krav från Sverige och EU
i förhandlingar med kandiderande medlemsländer till Europeiska unionen
för att förhindra barnäktenskap. I motion 2003/04:U352 (kd) yrkande 11
krävs att de grundläggande rättigheterna för barn även skall omfatta rätten
att tillhöra en familj.
I motion 2003/04:U278 (fp, m, c kd,) yrkande 1 krävs att Sverige skall
verka för att alla FN:s medlemsländer skall anta och uppfylla resolution
1325, och i yrkande 4 krävs att Sverige bör arbeta för att systematiskt
våldtagna kvinnor skall kunna kräva skadestånd av den stat som beordrat
eller underlåtit att avstyra sådana övergrepp och i yrkande 5 att Sverige
i alla internationella insatser bör erbjuda stöd och rehabilitering på
plats åt våldtagna kvinnor.
I motion 2003/04:U286 (c) yrkande 3 framhålls att Turkiet bör ge garantier
för att kroppsvisitering av kvinnliga fångar utförs av kvinnlig personal
och att övergrepp kommer att straffas. I motion 2003/04:U312 (kd) yrkande
7 krävs att Sverige, inom EU och FN, mer kraftfullt bör agera mot brott
mot mänskliga rättigheter, övergrepp och tortyr och för förbud av kvinnlig
könsstympning. I motion 2003/04:U327 (v) konstateras att en feministisk
analys av verkligheten visar på nödvändigheten av genomgripande förändringar
av den rådande ordningen. I det avseendet anser vi att de resolutioner
som antagits av det internationella samfundet är viktiga i kampen för
kvinnors mänskliga rättigheter. I yrkande 1 krävs att en tillgänglig,
användbar och hanterlig sammanställning av alla de internationella
konventioner och resolutioner som berör kvinnors situation i världen skapas
och ges en omfattande spridning.
I motion 2003/04:U334 (s) framhålls att våldtäkter i krig först nu har
kommit att betraktas som ett brott mot mänskligheten och sedan 2002 är
uppförda som krigsbrott enligt Romstadgan för den internationella domstolen
i Haag. Brotten begås främst i inomstatliga konflikter med avsikt att
åstadkomma etnisk rensning. År 2000 antog FN:s säkerhetsråd resolution
1325. Resolutionen gav generalsekreteraren möjlighet att göra en studie
om kvinnor, fred och säkerhet. Rapporten som presenterades under hösten
2002 understryker att kvinnor och flickor betalar ett särskilt högt pris
för väpnade konflikter och att kvinnor skall sättas i centrum för FN:s
fredsbevarande aktiviteter. Världens kvinnor och män måste gemensamt ta
avstånd ifrån de krigsförbrytelser som riktas mot civila kvinnor och
flickor i krig runt om i världen.
I motion 2003/04:Ju447 (fp) yrkande 10 krävs att Sverige verkar för att
få internationella organisationer och fler länder att mer aktivt bekämpa
människohandel.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att en av det nybildade FN:s första åtgärder var
att i organisationens stadga slå fast att de mänskliga rättigheterna gäller
för både kvinnor och män, flickor och pojkar. FN har därefter under årens
lopp fortsatt att konsekvent föra in denna princip i olika konventioner.
FN:s konvention om avskaffande av allt slags diskriminering av kvinnor
(kvinnokonventionen) från 1979 ger ett ramverk för att säkerställa lika
rätt för kvinnor och män. Konventionen lyfter fram regeringars skyldighet
att i lagstiftning och praxis utrota de vanligaste formerna av diskriminering
av kvinnor på grund av kön. Sverige var bland de första länderna att
ratificera konventionen, som trädde i kraft 1981.
Med utgångspunkt i kvinnokonventionen driver Sverige i samarbete med
likasinnade stater en rad frågor som syftar till att uppmärksamma bristande
respekt för kvinnors rättigheter. Sverige tar upp frågan om kvinnors och
flickors rättigheter i den utvecklingspolitiska dialogen, liksom i
diskussioner med regeringsföreträdare i multilaterala sammanhang. Målsättningen
är att jämställdhetsaspekten skall genomsyra alla delar av den svenska
politiken. Det övergripande målet för svensk jämställdhetspolitik i ett
internationellt perspektiv är att kvinnor och män skall ha samma möjligheter,
rättigheter och skyldigheter inom alla väsentliga områden i livet.
Kvinnodiskrimineringskommittén är ett oberoende expertorgan inom FN som
har till uppgift att granska konventionsstaternas efterlevnad av
kvinnokonventionen. Medlemsländerna måste rapportera vart fjärde år till
kommittén om hur man lagstiftningsmässigt, juridiskt och administrativt
lever upp till konventionens olika artiklar. Rapporterna behandlas sedan
vid kommitténs möten dit representanter kallas för de regeringar vars
rapporter är uppe till behandling. Kommittén kan även ta emot information
från enskilda organisationer. Kopplat till FN:s kvinnokonvention finns
också ett fakultativt protokoll, som ger enskilda individer eller grupper
av individer klagorätt till FN:s kvinnodiskrimineringskommitté. Protokollet
ger också kommittén en möjlighet att på eget initiativ undersöka påstådda
kränkningar av de rättigheter som anges i konventionen.
Utskottet framhåller att Sverige aktivt har medverkat i uppföljningsarbetet
av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor i väpnade konflikter som
antogs 2000. Resolutionen betonar bl.a. vikten av att öka kvinnors deltagande
i fredsprocesser och återuppbyggande av det civila samhället samt uppmanar
stater att tillse att kvinnors, flickors och pojkars mänskliga rättigheter
respekteras under och efter väpnade konflikter.
Utskottet har i betänkande 2003/04:UU3 Sveriges politik för global utveckling
framhållit betydelsen av att förstärka det praktiska arbetet med att
konsekvent införliva en könsmedvetenhet och ett jämställdhetsperspektiv i
den internationella verksamheten och i utvecklingssamarbetet.
Könskonsekvensanalyser skall genomföras och mål och indikatorer identifieras
inom
alla politikområden, och dessa skall vara vägledande för verksamheten.
Utskottet framhåller att kvinnor och flickor bör tillförsäkras samma
rättigheter som män och pojkar. Diskriminering av kvinnor och flickor såväl
i samhället som i familjen hindrar att de erkänns som fullvärdiga medborgare
med lika rättigheter som män och pojkar och dessutom tillhör ofta kvinnor
och flickor den fattigaste delen av befolkningen.
Kvinnors och flickors deltagande och intressen skall säkerställas i alla
delar av politiken. Det praktiska arbetet med att införliva ett
jämställdhetsperspektiv i arbetet och att tillämpa befintlig kunskap och
information bör därför intensifieras, och metodutvecklingen på området bör
stärkas.
Utskottet framhåller att Sverige förstärker sina insatser för integrering
av ett jämställdhetsperspektiv i arbetet med Agenda 21 och uppföljningen
av resultatet från världstoppmötet i Johannesburg 2002. Arbetet med att
uppfylla intentionerna i FN:s millenniedeklaration och millennieutvecklingsmålen
innebär dels ökade satsningar på stöd riktade till kvinnor och flickor,
dels förbättrad biståndseffektivitet så att stödet når de fattiga och
mest behövande. Utskottet menar att Sverige antagit en roll som pådrivare
internationellt i genderfrågor och i arbetet med millenniemålen måste
genderperspektivet ständigt beaktas och samtidigt måste mansrollen, det
manliga våldet och inte minst männens ansvar när det gäller spridningen
av hiv/aids uppmärksammas. Män utövar våld mot barn, mot kvinnor och mot
andra män, och det är viktigt att även uppmärksamheten riktas på denna
realitet. I FN:s millennieutvecklingsmål finns inte sexuell och reproduktiv
hälsa som ett angivet mål. Många, bl.a. FN:s befolkningsfond (UNFPA),
menar att FN:s millenniemål om fattigdomsreduktion, jämställdhet, att
bekämpa hiv/aids och att förbättra mödrars och barns hälsa inte kan uppnås
om man inte gör omfattande satsningar på sexuell och reproduktiv
hälsa.
Utskottet menar att Sverige är ett av de länder som är pådrivande när det
gäller att i internationella forum lyfta fram frågor kring sexuell och
reproduktiv hälsa och rättigheter, inklusive kvinnors rättigheter, våld
mot kvinnor och flickor samt jämställdhet mellan kvinnor och män och
ungdomars särskilda behov. Det dokument som länderna enades om i samband
med FN:s världskonferens i Kairo 1994 avspeglar denna syn. De internationella
överenskommelserna har dock under senare år hotats av den rörelse av
abortmotståndare som vuxit sig stark i synnerhet i USA. I vissa fall har
bistånd från USA-administrationen villkorats så att internationella
organisationer i utvecklingsländer begränsas i sitt arbetet med att informera
om eller förespråka aborter. Konsekvensen blir bl.a. att alltfler kvinnor
dör i samband med en graviditet, många till följd av försök att genomföra
en illegal abort.
Utskottet konstaterar att även Vatikanen och vissa islamiska stater inte
sällan ifrågasätter internationella överenskommelser inom området sexuell
och reproduktiv hälsa.
Utskottet framhåller att vid den fjärde kvinnokonferensen som anordnades
i Beijing i Kina 1995 antogs ett handlingsprogram som innehåller förslag
om åtgärder inom områden där kvinnor diskrimineras. Det handlar om utbildning,
hälsa, våld, väpnade konflikter, inflytande, mänskliga rättigheter, medier,
miljö och flickors situation. Handlingsprogrammet innehåller 361 paragrafer
med förslag på hur flickors och kvinnors situation kan förbättras. Dokumentet
är inte juridiskt bindande men innehåller rekommendationer som är moraliskt
bindande för de 189 länder som antog handlingsprogrammet genom konsensus,
dvs. utan omröstning. 62 länder reserverade sig dock mot olika paragrafer
i dokumentet. De flesta reservationer gällde kvinnors sexuella rättigheter,
frågan om aborter och flickors arvsrätt. Vatikanstaten reserverade sig
mot hela avsnittet om hälsa.
Utskottet menar att arbetet med att implementera rättigheterna och
handlingsprogrammet från Kairokonferensen försvåras när hot kommer från USA
om indragna medel. På ett liknande sätt villkoras de amerikanska anslagen
för de internationella organisationer som arbetar med hiv/aids. Risken är
överhängande att de organisationer som förespråkar avhållsamhet som den
rätta metoden mot hiv/aids blir de som gynnas av USA:s politik.
Utskottet menar att det är utomordentligt angeläget att besluten från
Kairo- konferensen om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter följs
upp och efterlevs. Det är mycket oroande att USA och en rad andra länder
strävar efter att riva upp besluten, men glädjande att det råder enighet
inom EU om försvar av resultaten från Kairokonferensen. Det är angeläget
att finna allierade även utanför EU-kretsen för att få till stånd ett så
starkt motstånd som möjligt mot de krafter som vill underminera de beslut
som fattades i Kairo. Utskottet menar också att det är viktigt att fortsätta
att ge stöd till enskilda länder, FN-organisationer och frivilligorganisationer
så att besluten från Kairo kan fullföljas. Sedan mitten av 1990-talet
arbetar FN:s befolkningsprogram UNFPA med att förankra Kairoprogrammets
breda synsätt på frågor om sexuell och reproduktiv hälsa och öka förståelsen
för kopplingen mellan befolkning och utveckling. Organisationen har också
bidragit till att avdramatisera dessa frågor i delar av arabvärlden och
Afrika.
Utskottet menar att det är angeläget och nödvändigt att öka kvinnors
inflytande i arbetet med fred, konflikthantering och återuppbyggnad, både
för att hitta fredliga sätt att lösa hotande konflikter och för att påverka
vilka frågor som bör stå i fokus. Detta är viktigt för att föra fram
perspektiven från de civila som är krigets stora offer, obeväpnade kvinnor,
barn och gamla, till de beslutsfattare som initierar krig och som dominerar
förhandlingar om konflikter, krigföring och återuppbyggnad.
Utskottet understryker vidare vikten av att utforma en sammanhängande
strategi för att öka kvinnors medverkan i alla led av arbetet med väpnade
konflikter. Sverige har sedan länge varit ledande både i arbetet med
fredsfrämjande insatser och med jämställdhet och borde kunna vara ledande
även i frågor om kvinnor i fredsfrämjande verksamhet. Utskottet har
inhämtat att Utrikesdepartementet håller på att utarbeta förslag till
åtgärder för utbildning, kompetensutveckling och ledarskapsutveckling för
att öka antalet kvinnor i internationella konflikthanteringsuppdrag. En
viktig fråga är att utarbeta förslag för att förankra en genusbaserad
konflikthanteringspolitik i FN, i EU och i det internationella samfundet
i övrigt, dvs. en dialog och en politik där både mäns och kvinnors synpunkter
förs fram.
Sverige arbetar aktivt i FN, bl.a. genom bidrag till FN:s enhet för
fredsbevarande verksamhet och genom aktiv medverkan i FN:s s.k. C 34-kommitté,
för att kvinnors prioriteringar skall synliggöras. I detta arbete behandlas
bl.a. mandaten för FN:s fredsbevarande operationer, utbildningen och
sammansättningen av de kontingenter som sänds ut av FN, liksom vikten av
att tala med kvinnor på samma villkor som med män i krigsdrabbade områden.
Konkret har arbete gått ut på att föra upp kvinnors angelägenheter på
agendan så att bl.a. våld mot kvinnor åtgärdas och att förövare av sådant
våld lagförs. Andra frågor som har uppmärksammats är kvinnors rätt till
egendom, kvinnors hälsa och reproduktiva rättigheter samt att handel med
kvinnor och barn förbjuds och motverkas. Sverige har under många år lämnat
betydande ekonomiska bidrag också till organisationer som Kvinna till
Kvinna, främst för stöd till lokala kvinnoorganisationer som arbetat på
dessa viktiga områden.
Utbildning är en av de viktigaste faktorerna när det gäller att minska
fattigdomen och öka människors möjligheter att aktivt kunna delta i
samhällets ekonomi, politik och kultur. Det är utskottets bestämda uppfattning
att basutbildning, lika för flickor och pojkar, är en nyckel till ekonomisk,
politisk och social utveckling och därmed också till en rättvis och
hållbar global utveckling. Utskottet har tidigare (bet. 2003/04:UU3 Sveriges
politik för global utveckling) framhållit att arbetet med att uppfylla
intentionerna i FN:s millenniedeklaration och millennieutvecklingsmålen
innebär ökade satsningar på stöd riktade till kvinnor och flickor. I
arbetet med millenniemålen måste genderperspektivet ständigt beaktas, och
utskottet menar att satsningar på flickors utbildning och hälsa är en av
de viktigaste investeringarna ett samhälle kan göra. När kvinnor och män
har möjlighet att delta på lika villkor blir utvecklingen starkare.
Utskottet har inhämtat att regeringen arbetar aktivt för att identifiera
och nominera fler kvinnor till freds- och konfliktarbete och för att
påverka FN, OSSE m.fl. att utse fler kvinnor på sådana poster. Andra viktiga
insatser kan omfatta stöd till organisationer som aktivt arbetar för att
få kvinnor i krigsdrabbade områden och involverade i återuppbyggnadsarbetet,
arbetet med ny konstitution, uppbyggnaden av polisväsen och civila
myndigheter liksom i budgetarbete och administration om fördelning av
begränsade ekonomiska resurser.
Sverige bör arbeta för att genderperspektivet skall bli en obligatorisk
del i alla landrapporter och temarapporter. En uppföljningsmekanism krävs
för resolution 1325, enligt mönster från CEDAW-konventionen (Convention
on the Elimination of All Forms of Discrimination against Women), vilket
skulle kunna öppna för bättre bevakning och rapportering, liksom för
möjligheten att utse speciella rapportörer och ta hänsyn till enskilda
klagomål.
Utskottet menar att satsningar på flickors utbildning och hälsa är en av
de viktigaste investeringarna ett samhälle kan göra. När kvinnor och män
har möjlighet att delta på lika villkor blir utvecklingen starkare. Sverige
har aktivt verkat för att förekomsten av alla former av våld mot kvinnor
uppmärksammas inom FN och andra internationella forum, såsom Europarådet
och OSSE, samt att det motverkas där det förekommer. Sverige deltar aktivt
i arbetet i FN:s generalförsamling, kvinnokommission och kommission för
mänskliga rättigheter med FN:s resolutioner om våld mot kvinnor, och
kommissionen fördömer all form av våld mot kvinnor och uppmanar stater att
anta och genomföra lagstiftning om våld mot kvinnor. Även inom Europarådet
är arbetet för att motverka våld mot kvinnor ett prioriterat område inom
jämställdhetsarbetet. År 2002 antog ministerkommittén en rekommendation
om våld mot kvinnor för att förstärka medlemsländernas arbete inom området.

När det gäller Sveriges möjligheter att i det internationella arbetet, t.
ex. inom FN, förhindra prostitution, handlar det först och främst om att
flytta fram positionerna genom fortsatt diskussion och debatt i frågan
och genom att försöka informera, påverka attityder och väcka opinion. Som
ett led i detta arbete anordnade Sverige, i samband med FN:s kvinnokommissions
session våren 2003, ett seminarium om handel med kvinnor och prostitution.
Frågan om prostitution är kontroversiell internationellt eftersom synen
på prostitution varierar kraftigt mellan olika stater, och Sveriges
position är i minoritet i världen. Därför är det viktigt att understryka
att trycket på förändring även måste komma från den inhemska opinionen i
respektive land.
Utskottet har inhämtat att Sverige bl.a. finansierar ett projekt som
Svenska institutet genomför i form av seminarier runt om i världen för att
informera om prostitution och människohandel. Erfarenheterna från
informationsarbetet har varit mycket positiva. Inom EU planeras för närvarande
inte några förslag till bindande rättsakter om straffrättslig koordinering
i prostitutionsfrågan. Ett antagande av sådana rättsakter kräver att alla
EU:s medlemsstater är överens, men i denna fråga, och för närvarande,
saknas en sådan grundläggande samsyn.
Utskottet konstaterar att människohandel i dag förekommer över hela världen
och berör såväl fattiga länder som rika. Enligt FN har omfattningen och
organiseringen av handeln och den globala spridningen ökat under senare
år. Detta gäller inte bara handel för sexuella ändamål utan även andra
former av exploatering, såsom tvångsarbete och handel med organ.
Utskottet menar att bekämpningen av människohandel är en svensk profilfråga
i internationella sammanhang, och flera initiativ har tagits i olika forum.
Bl.a. har Sverige inom ramen för EU:s regionala samarbeten med Asien och
Afrika tagit initiativ till att utarbeta gemensamma handlingsplaner för
att bekämpa människohandel. Den europeiska säkerhetsorganisationen OSSE
har antagit en handlingsplan mot människohandel, och Sverige har aktivt
verkat för planens tillkomst och beslutet om inrättandet av en särskild
representant för att bekämpa människohandel. I Europarådet är Sverige
engagerat i utarbetandet av en europeisk konvention mot människohandel.
Sverige finansierar dessutom olika projekt för att bekämpa människohandel
genom såväl OSSE som Europarådet. Utskottet understryker vikten av att de
organisationer som har ansvar för frågor om trafficking och prostitution
skall arbeta för att utforma internationella uppförandekoder, som även
kan fungera som riktlinjer för näringslivet.
Kvinnlig könsstympning karakteriseras som en sådan skadlig traditionell
sedvänja som orsakar kvinnor och flickor fysiskt och psykiskt lidande och
som det åligger regeringar enligt konventioner om mänskliga rättigheter
att avskaffa. Frågan är föremål för behandling i olika internationella
organ, bl.a. i FN:s övervakningskommittéer av konventioner om mänskliga
rättigheter, FN:s barnfond (Unicef), FN:s fond för befolkningsfrågor
(UNFPA) och Världshälsoorganisationen (WHO). Frågan behandlas även av FN:s
specialrapportörer. Särskilda insatser görs, och program läggs fast, för
att sprida kunskap om sedvänjans skadliga effekter och för att medverka
till att kvinnlig könsstympning avskaffas. Kvinnlig könsstympning har
även behandlats i FN:s generalförsamlingsresolution Traditionella skadliga
sedvänjor där stater uppmanats att förbjuda kvinnlig könsstympning och
att lagföra dem som utför könsstympning. I resolutionen i FN:s kommission
för mänskliga rättigheter om Avskaffande av våld mot kvinnor fastslås
att kvinnlig könsstympning skall ses som en form av våld mot kvinnor som
skall fördömas, förbjudas och förövarna skall lagföras. Sverige, och EU,
har tagit initiativ till att FN aktivt skall verka för att eliminera
kvinnlig könsstympning.
Utskottet är av den bestämda uppfattningen att sociala, kulturella och
religiösa faktorer aldrig kan användas som ursäkt för att orsaka kvinnor
lidande och fysisk och psykisk skada. Även döda kvinnor skall skyddas
från könsstympning. Sverige ser med intresse på de initiativ som tagits
i länder i Nord- och Västafrika där lokala kvinnoorganisationer, ofta med
aktiv medverkan av män, arbetar med att ersätta könsstympning med andra
mer symboliska riter för att markera att unga flickor upptas i samhällens
gemenskap.
Utskottet kan konstatera att inom ramen för arbetet med kvinnors åtnjutande
av de mänskliga rättigheterna har Sverige givit hög prioritet till frågor
kopplade till kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter,
inklusive människors möjlighet att själva fatta beslut om sexualitet och
barnafödande. Kvinnor har en rätt att bestämma över sina egna kroppar och
sin sexualitet, däri inbegripet en möjlighet att bestämma om de vill föda
barn eller inte. Frågan om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter,
i synnerhet kopplingen till abort, är dock mycket kontroversiell, inte
minst i FN-sammanhang. Utskottet menar att Sverige i internationella
sammanhang måste fortsätta att verka för att frågan om kvinnors sexuella
och reproduktiva hälsa och rättigheter har ett starkt skydd och utskottet
vidhåller tidigare ståndpunkt (bet. 2003/04:UU3 Sveriges politik för global
utveckling) att alla kvinnor skall ha rätt till fri och säker abort.
Mot bakgrund av det ovan anförda och utskottets övriga överväganden
avstyrker utskottet motionerna 2003/04:U17 (fp) yrkande 8, 2003/04:A2 (s),
2002/03:U212 (c) yrkande 9, 2002/03:U228 (fp) yrkandena 17 och 18,
2002/03:U235 (fp) yrkande 1, 2002/03:U313 (c) yrkandena 5-8, 2002/03:U318
(s), 2002/03:U328 (kd) yrkandena 1, 2, 4, 5, 7, 9, 12-14, 19-21 och 23,
2003/04:Ju447 (fp) yrkande 10, 2003/04:Ju478 (mp) yrkande 13, 2003/04:U203
(c) yrkande 10, 2003/04:U245 (m) yrkande 5, 2003/04:U255 (kd) yrkandena
1,2, 4-6, 8, 10-12, 15-18, 21 och 22, 2003/04:U276 (fp) yrkandena 1 och
3, 2003/04:U278 (fp, m, c, kd) yrkandena 1, 4 och 5, 2003/04:U282 (fp)
yrkandena 17, 18 och 20, 2003/04:U285 (c, m, fp, kd, v, mp) yrkandena 3-6,
2003/04:U286 (c) yrkande 3, 2003/04:U312 (kd) yrkande 7, 2003/04:U327
(v) yrkandena 1 och 2, 2003/04:U332 (s), 2003/04:U334 (s), 2003/04:U349
(s) yrkandena 1-5, 2003/04:U350 (kd) yrkande 2, 2003/04:U352 (kd) yrkande
11 samt 2003/04:So242 (v) yrkande 1.
5 Konflikten i Mellanöstern
Sammanfattning av motionerna
I motion 2002/03:U236 (m, kd) yrkande 2 krävs att svenskt bistånd till
palestinierna inte får ges på ett sådant sätt att det direkt eller indirekt
kan användas för våld mot Israel och i yrkande 3 att när fredsprocessen
i området visar önskat resultat bör det svenska biståndet kunna öka och
då mot bakgrund av det stora behovet av återuppbyggnad bidra till att en
palestinsk stat skall existera i fred tillsammans med staten Israel.
I motion 2002/03:U251 (m) framhålls att det är en avgörande viktig politisk
uppgift för världssamfundet att genom tydliga krav och opinionsbildning
medverka till en demokratisk utveckling i arabvärlden. Förtrycket av
mänskliga fri- och rättigheter kan och får aldrig ursäktas av kulturella
eller religiösa skäl. Människor som lever i arabiska länder har samma
rätt till frihet, demokrati och respekt för den enskilda individen som
människor i andra länder. Sverige bör artikulera kraven på frihet och
demokrati i bilaterala kontakter med länderna och genom det utrikespolitiska
arbetet i Europeiska unionen. Även i motion 2003/04:U325 (m) yrkande 1
framhålls att arabvärldens medborgare har samma rätt till respekt för
sina mänskliga fri- och rättigheter som varje annan person.
I motion 2002/03:U275 (mp) yrkande 4 framhålls att både den israeliska
regeringen med Sharon i spetsen och de palestinska självmordsbombarna har
bidragit till att förvärra krisen i Mellanöstern. Sverige bör ta initiativ
till att FN-trupper sänds till området för att förhindra de grova brott
mot de mänskliga rättigheterna som ständigt pågår.
I motion 2002/03:U283 (kd) krävs en mer balanserad svensk Mellanösternpolitik
som medför bra relationer till konfliktens alla parter. De mänskliga
rättigheterna bör sättas i fokus, och Sveriges roll som "tredje land" är
framför allt att verka som en opartisk medlare. Sverige kan däremot inte
ställa sig neutralt i kampen för demokrati och det öppna samhället.
Speciellt viktigt är det att arbeta för försoning och ökad respekt mellan
israeler och araber. Den politiska dialogen behöver kompletteras av en
religiös dialog för att främja och utveckla det som är gemensamt av
värderingar inom islam, judendom och kristendom. I yrkande 1 krävs att
parterna i Mellanösternkonflikten uppmanas uppfylla sina åtaganden enligt
FN:s resolutioner och i enlighet med tidigare ingångna avtal och i yrkande
3 att alla parter måste arbeta för försoning och ökad respekt mellan
israeler och araber. I yrkande 5 krävs ett utökat utbyte mellan israeliska
och arabiska historiker för att arbeta fram gemensamma riktlinjer för
historiebeskrivningen och i yrkande 6 att främja den judiska, muslimska
och kristna dialogen för att utveckla det som är gemensamt av värderingar
inom de tre världsreligionerna. I yrkande 7 krävs att Sverige och EU bör
uppmana Syrien att inleda sin del av fredsförhandlingarna med Israel utan
dröjsmål och att Sverige och EU bör uppmana Egypten och Jordanien att
fortsätta att bidra till regional fred och stabilitet genom diplomatiskt
stöd och stimulans till en fortsatt fredsprocess (yrkande 8). I yrkande
9 krävs att EU skall bidra till en lösning av konflikten som en s.k.
facilitator och i yrkande 10 att det politiska och ekonomiska stödet från
Sverige och EU måste vara kopplat till en respekt för mänskliga rättigheter
och relateras till en vilja att uppnå fred i regionen.
I motion 2003/04:U14 (m) yrkande 11 krävs att Sverige och EU aktivt bör
verka för att den syriska ockupationen av Libanon upphör.
I motion 2003/04:U250 (s) krävs att det tas ytterligare svenska initiativ
för att EU skall intensifiera sitt arbete för en förbättring av situationen
för de palestinska flyktingarna i allmänhet och barnen i synnerhet. I
motion 2002/03:U219 (kd) framhålls att en förändring av attityder i
Mellanöstern måste börja hos barn och ungdomar, och då är innehållet i
läroböckerna viktigt. Genom att inte insistera på att de palestinska
läroböckerna skall ändras är Sverige genom biståndet i någon mening delaktigt
i ansvaret för det hat som är terrorismens grogrund. Samma yrkande framförs
i motion 2003/04:U218 (kd).
I motion 2003/04:U259 (s) framhålls att de palestinska extremistiska
terrorbombningarna bör fördömas och bekämpas men att det finns en tydlig
skillnad mellan palestinska och israeliska terrordåd. I Israels fall
handlar det om utomrättsliga avrättningar som måste stoppas (yrkande
5).
I motion 2003/04:U289 (m) framhålls att när länderna i Mellanöstern inte
längre känner sig hotade till sin existens så bör det öka deras möjligheter
till fredlig utveckling. I yrkande 4 krävs att EU bör etablera samarbete
med Arabförbundet för att fokusera på värdet av integration. Lärdomen
från Europa understryker vikten av att länder minskar och slutligen tar
bort sina gränshinder för att möjliggöra en snabb och uthållig ekonomisk
och demokratisk utveckling.
I motion 2003/04:U302 (mp) framhålls behovet en stadig internationell
närvaro inom FN:s ram för att säkerställa att den israeliska armén inte
kränker palestinier. I yrkande 2 understryks behovet av stark kritik mot
det israeliska våldet mot internationella fredsaktivister och i yrkande
3 behovet av att skydda de svenska fredsaktivister som agerar med icke-våld
i Mellanöstern.
I motion 2003/04:U340 (kd) konstateras att Mellanösternkonflikten är en
av de mest allvarliga och utdragna konflikterna i världen. Den har såväl
politiska som kulturella och religiösa dimensioner. Det mänskliga lidandet
har varit och är enormt. I yrkande 2 framhålls att världssamfundets
politiska stöd förutsätter att "vägkartan" för fred respekteras av parterna.

Utskottets överväganden
Israel
Utskottet konstaterar att israelisk lagstiftning garanterar och slår vakt
om domstolsväsendets oberoende. Israel saknar en skriven författning. Ett
antal s.k. Basic Laws stadfäster en rad friheter som i andra länder är
angivna i författningen. Vissa rättigheter är också angivna i Israels
självständighetsförklaring från 1948. Tortyr är förbjuden i lag. Israel
har ratificerat CAT (Convention against Torture) men den är inte inkorporerad
i israelisk lag. Dödsstraff för ordinära brott avskaffades 1954 men finns
kvar för vissa brott i krig. Dödsstraff har endast verkställts i ett fall
(Adolf Eichmann 1962).
Utskottet har inhämtat att Israel har ratificerat kvinnokonventionen och
att ingen könsdiskriminering återfinns i lagstadgad form. Familjelagstiftningen
ligger under de religiösa samfundens jurisdiktion. I mars 2000 antogs en
lag om kvinnans rättigheter som stipulerar jämställdhet vad gäller t.ex.
arbete, militärtjänst, utbildning samt reglerar skydd för kvinnan mot
våld, sexuella trakasserier och exploatering. De finns inga lagliga hinder
för kvinnligt deltagande i det politiska livet men kvinnor är i praktiken
underrepresenterade. Våldet mot kvinnor har inte minskat utan snarare
finns oro hos kvinnorättsorganisationer för att tendensen går mot ökat
våld.
Under de senaste åren har insikten om att även barn har rättigheter vuxit,
och uppmärksamheten kring barnmisshandel har ökat. En indikation om en
förändrad attityd var ett beslut i Knesset 1995 om att inte undanta
föräldrar, lärare eller ungdomsledare från brottsligt ansvar för barnmisshandel.
Arabiska barn drabbas i större utsträckning än andra av ekonomiska och
sociala nedskärningar, och uppgifter förekommer om barnarbete bland den
arabiska befolkningen. Barnprostitution förekommer bland den växande
gruppen utländska - ofta illegala - gästarbetare.
Utskottet konstaterar att den största minoriteten i Israel utgörs av 20
% av befolkningen som är araber. Icke-judiska israeliska medborgare har
inte samma rätt att köpa fast egendom som judiska israeliska medborgare.
Drygt 93 % av staten Israels territorium förvaltas/ägs av staten genom
Israel Lands Authority eller genom de halvofficiella organisationerna
Jewish National Fund och Jewish Agency. Organisationernas stadgar förbjuder
upplåtelse eller uthyrning av mark till icke-judar. Arabiska medborgare
äger mindre än 2,5 % av den privat ägda marken i Israel. I praktiken är
det omöjligt för en icke-jude att förvärva statsägd mark. Utskottet menar
att det är ett betydande problem även för konflikten mellan Israel och
Palestina att alla medborgare i Israel inte har samma rätt till markägande.
Utskottet anser att Israel mer effektivt och systematiskt måste beivra
övergrepp från bosättare och rättsföra de skyldiga.
Tidigare hade drygt 120 000 palestinier från Västbanken och Gaza
arbetstillstånd i Israel. Efter den andra intifadan är antalet avsevärt mindre.
Palestinsk arbetskraft har kommit att ersättas med utländsk arbetskraft
i form av legala och illegala gästarbetare. Regeringen försöker nu minska
antalet utländska gästarbetare genom olika åtgärder samtidigt som deras
eftersatta situation alltmer uppmärksammats.
Palestinska myndigheten
Utskottet konstaterar att enligt interimsöverenskommelsen från 1995 är
den palestinska myndigheten förhindrad att ingå internationella
överenskommelser. PLO:s rätt att ingå avtal begränsas till vissa angivna
områden.
Varken den palestinska myndigheten eller PLO kan således tillträda
internationella konventioner på MR-området. PLO har undertecknat den s.k.
Barcelonadeklarationen, vilken innehåller avsnitt om respekten för
demokratiska processer och efterlevnad av principer om mänskliga rättigheter.

Den israeliska ockupationen av Västbanken, Gaza och östra Jerusalem
fortsatte under 2003 och konfrontationerna mellan israeler och palestinier
sedan slutet av september 2000, den s.k. andra intifadan, har haft djupt
negativa konsekvenser vad gäller respekten för de mänskliga rättigheterna
och den humanitära rätten på de palestinska områdena. Allvarliga kränkningar
av mänskliga rättigheter från ockupationsmakten förekommer genom kollektiv
bestraffning, förstörelse av egendom, utomrättsliga avrättningar i form
av s.k. targeted killings, förnedrande behandling i samband med arresteringar
och bristande rättssäkerhet vid militärdomstolar. Israel har vid upprepade
tillfällen i strid med den humanitära rätten använt oproportionerligt
våld som i första hand drabbat civila. Effekterna av avspärrningar,
utegångsförbud på de ockuperade områdena liksom byggnationerna av barriären
på Västbanken har fått kännbara negativa effekter vad gäller de mänskliga
rättigheterna för den palestinska civilbefolkningen. Till följd av
avspärrningar har också arbetsmöjligheterna för internationell humanitär
assistans och medicinsk personal kommit att försvåras. På grund av den
israeliska ockupationsmakten har den palestinska myndighetens institutioner
ytterligare försvagats under senare år. Det gäller t.ex. de institutioner
vars fungerande är av avgörande betydelse för MR-situationen, bl.a. det
palestinska lagstiftande rådet (PLC), polisen och domstolarna.
Frågan om en internationell fredsstyrka på de palestinska områdena har
aktualiserats vid ett flertal tillfällen under de senaste åren. Sverige
och EU står sedan länge bakom kravet på en internationell närvaro i
regionen. En sådan styrka kräver parternas godkännande, och Israel har
hittills inte accepterat omvärldens krav på internationell närvaro.
Utskottet menar att Israels agerande på de ockuperade områdena är
oacceptabelt. Israel har en självklar rätt att bekämpa terrorism, men inte
med medel som bryter mot den internationella humanitära rätten och de
mänskliga rättigheterna. Sverige och EU har påtalat kränkningarna av den
internationella humanitära rätten och de mänskliga rättigheterna vid de
associeringsrådsmöten som hålls med Israel i enlighet med associeringsavtalet.

Utskottet menar att det är positivt om enskilda organisationer engagerar
sig i försöken att reducera våldet och öka respekten för mänskliga
rättigheter. Det är dock djupt olyckligt om personer som gör sådana insatser
för fred kommer till skada genom att de utsätts för våldshandlingar.
År 1995 inrättade den palestinska myndigheten särskilda säkerhetsdomstolar
men tog beslut i juni 2003 att avskaffa dem, vilket bara delvis har
verkställts. Säkerhetsdomstolarna fungerar i praktiken som ett slags parallellt
rättssystem på de palestinska områdena, men det råder stor oklarhet om
vilka fall som förs till säkerhetsdomstol. Godtyckligheten härvidlag är
ett stort problem och ett antal personer hålls häktade trots att palestinska
domstolar beslutat om deras frigivning. Dödsstraffet finns i straffskalan
både på Västbanken (för 17 brottsrubriceringar) och i Gaza (15 brott).
PLO:s strafflag från år 1979, som tillämpas i säkerhetsdomstolarna på de
palestinska områdena, tillåter dödsstraff för 42 brott. Dödsstraff har
vid ett flertal tillfällen utdömts av säkerhetsdomstolar efter summariska
rättegångar där den anklagades försvar närmast beskrivs som en formalitet.
Ett utdömt dödsstraff måste godkännas av presidenten före verkställandet.
En dödsdom utfärdades under det senaste året, men har ej verkställts.
Våldet har också drabbat Israel. Självmordsbombare har skördat många
israelers liv, och för den enskilde israelen har säkerheten successivt
försämrats under året som gått. Utskottet menar att situationen är
oacceptabel och att utvecklingen skadar de palestinska intressena och att
den palestinska myndigheten måste ta ett större ansvar för att få ett
slut på det våld som kommer från de självstyrande områdena och arrestera
och rättsföra de skyldiga bakom våldet. I detta sammanhang vill utskottet
upprepa sin åsikt att antisemitiska uttalanden och handlingar är alltför
vanligt förekommande i olika delar av världen, även inom EU. Utskottet
framhåller att det är viktigt att understryka att antisemitism alltid
måste bekämpas men att omvärlden samtidigt måste kunna inta en kritisk
hållning till Israel och landets politik och att en sådan kritisk hållning
inte nödvändigtvis är antisemitisk.
En växande kritik har riktats från det civila samhället och från oberoende
politiker mot den palestinska myndighetens maktutövning. Det gäller främst
den verkställande maktens obehöriga påverkan på rättssystemet och också
fenomen som tjänstetillsättningar på politiska grunder och känslighet för
kritisk granskning av utomstående. Kritik mot förhållandena kommer både
från det civila samhället och från givarhåll.
Frihetsberövanden utan rättegång förekommer främst i form av s.k.
administrativt frihetsberövande. Sådana frihetsberövanden som sker i Israel
regleras numera i israelisk lag medan de som sker på de ockuperade områdena
regleras genom militära order. Den palestinska myndigheten har brustit i
ansträngningarna att beivra brott som begås av palestinska civila eller
av den palestinska säkerhetstjänsten mot civila israeler på Västbanken
och i Gaza. Den har även brustit i ansträngningarna att beivra brott mot
palestinier. Detta gäller framför allt palestinier misstänkta för att ha
dödat andra palestinier som misstänks för att vara kollaboratörer.
Behovet av att förbättra rättssäkerheten och stärka den institutionella
kapaciteten i det palestinska samhället har fått stor uppmärksamhet i
givarsamfundets dialog med den palestinska myndigheten. En växande kritik
har riktats från det civila samhället och från oberoende politiker mot
den palestinska myndighetens maktutövning. Utskottet menar samtidigt att
den israeliska ockupationen skapar stora svårigheter för den palestinska
myndigheten att uppfylla kraven från den egna befolkningen.
Barriären som för närvarande byggs gör det svårt eller omöjligt för många
palestinska barn i Jerusalems förorter att ta sig till sina skolor.
Möjligheterna för den palestinska myndighetens institutioner att tillhandahålla
grundläggande social service undergrävs av den ekonomiska krisen,
avstängningspolitiken samt av utegångsförbuden.
Utskottet har inhämtat att det finns palestinska skolböcker som innehåller
antijudiska referenser. Detta gäller framför allt äldre böcker av jordanskt
eller egyptiskt ursprung. I det spända läge som nu råder i Mellanöstern
är det ytterst viktigt att förtroende skapas mellan parterna. Detta gäller
inte minst i fråga om vilken bild som sprids av den andra parten genom
medierna och i skolan. Vanföreställningar och fördomar om den andra sidan
försvårar detta. I kontakter med konfliktens parter kommer Sverige och EU
även fortsättningsvis att trycka på hur viktigt det är att ge en balanserad
och rättvis bild av den andra parten i läromedel och medier.
Den första intifadans inledande period innebar en framflyttning av kvinnans
position i det palestinska samhället. En mängd nya formella och informella
strukturer skapades, och de många välutbildade unga ledarna för upproret
påverkade synen i samhället rörande demokrati, självbestämmande och
självhjälp. För många kvinnor innebar intifadan en period av frigörelse
från invanda mönster. I början av 1990-talet militariserades upproret.
Skolor stängdes, antalet fängslade ökade och den allmänna samhällsordningen
ifrågasattes alltmer. Hemmet och familjen, och de traditionella normsystemen
kring dessa, återtog sin dominerande roll. Det sena 1990- talets ekonomiska
och politiska instabilitet förstärkte denna trend.
Skolan ses ofta som ett av de mest jämställda områdena i det palestinska
samhället. I skolans lägre årskurser finns det inga nämnbara skillnader
mellan pojkar och flickor vad gäller möjligheter. De könsrelaterade
skillnaderna är relativt små inom utbildningssystemet men är desto tydligare
i arbetslivet och i samhället i stort.
Ett särskilt FN-organ, UNRWA, skapades för att bistå de personer som blev
flyktingar år 1948 och deras familjer. Flyktingfrågan utgör en av
slutstatusfrågorna i fredsprocessen mellan Israel och palestinierna. Hos
flyktingorganet UNRWA fanns år 2000 3,7 miljoner palestinier registrerade
som flyktingar varav drygt 1,4 miljoner på Västbanken och i Gaza. I Gaza
beräknas 78 % av befolkningen vara flyktingar, ett faktum som sätter sin
tydliga prägel på hela samhällslivet.
Sverige och EU ger stöd till framväxten av en demokratisk palestinsk
rättsstat; i detta stöd ingår att försöka utveckla och förbättra den
palestinska myndigheten. En fråga som ständigt tas upp i kontakterna med
den palestinska myndigheten är efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna.
För Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete med palestinierna är stödet
till MR-organisationer en mycket viktig komponent.
Dialogen mellan parterna
Utskottet menar att målet för den svenska regeringens och EU:s
Mellanösternpolitik är att bidra till en rättvis, varaktig och allomfattande
fred mellan Israel och dess grannar. Detta förutsätter säkra och erkända
gränser i området samt bildandet av en självständig palestinsk stat. Att
upprätta en palestinsk stat och normalisera de bilaterala förbindelserna
mellan länderna utgör fredsprocessens logiska slutmål. Regionens framtid
hänger på att den israelisk-palestinska konflikten kan avslutas genom en
fredlig, hållbar och rättvis lösning enligt folkrättens regler och att de
relevanta FN-resolutionerna uppfylls och genomförs. En hållbar fred i
regionen är inte möjlig utan fredsavtal också mellan Israel och Syrien
samt Israel och Libanon.
Utskottet konstaterar att det s.k. Genèveinitiativet har förhandlats fram
av framträdande israeler och palestinier. Genèveinitiativet skiljer sig
på viktiga punkter från tidigare fredsförslag i och med att det även
innehåller konkreta förslag till lösningar av frågor som de israeliska
bosättningarna, den palestinska flyktingfrågan, Jerusalem, de heliga
platserna, gränser och status. Genèveinitiativet behöver inte anses stå i
motsättning till färdplanen för fred utan utgör ett konkret förslag på en
permanent lösning enligt färdplanens tredje fas. Utskottet ser därför
positivt på initiativet som bl.a. visar på att det även i ett känsligt
läge finns möjlighet till fortsatta förhandlingar.
Utskottet menar att även om den s.k. Barcelonaprocessen inte är en del av
fredsprocessen i Mellanöstern utan drivs parallellt och självständigt
påverkas den politiska utvecklingen i regionen av processen. Det är för
närvarande det enda forum förutom FN där israeler och araber möts på
ministernivå. Inom Barcelonaprocessen finns flera parlamentariska forum
och för närvarande pågår arbete för att upprätta en parlamentarisk församling
för Barcelonaprocessen. Genom EU:s MEDA-bistånd går stöd till ekonomisk
omvandling, stärkande av den socio-ekonomiska jämvikten och stöd för
utveckling av det civila samhället samt av regionalt samarbete. Även detta
är ett viktigt bidrag till fredsprocessen i Mellanöstern.
Utskottet menar att det är av stor vikt att USA åter engagerar sig mer
intensivt i regionen och, tillsammans med alla inblandade parter, söker
en lösning på problemen. I den rådande situationen, då behovet av engagemang
av utomstående blivit större, anser utskottet att EU måste agera mer
kraftfullt och med större enighet för att bidra till att parterna återupptar
arbetet med fredsprocessen.
Mot bakgrund av det ovan anförda och utskottets övriga överväganden
avstyrker utskottet motionerna 2003/04:U14 (m) yrkande 11, 2002/03:U219
(kd), 2002/03:U236 (m, kd) yrkandena 2 och 3, 2002/03:U251 (m), 2002/03:U275
(mp) yrkande 4, 2002/03:U283 (kd) yrkandena 1, 3 och 5-10, 2003/04:U218
(kd), 2003/04:U250 (s), 2003/04:U259 (s) yrkande 5, 2003/04:U289 (m)
yrkande 4, 2003/04:U302 (mp) yrkandena 2 och 3, 2003/04:U325 (m) yrkande
1 samt 2003/04:U340 (kd) yrkande 2.
6 Ryssland, Östeuropa, Kaukasus och Centralasien
Sammanfattning av motionerna
I motion 2002/03:U212 (c) framhålls att det ligger i Sveriges intresse
att ha så förtroendefulla relationer som möjligt med Ryssland och bidra
till att Ryssland inlemmas i ett bredare multilateralt säkerhetssamarbete.
I yrkande 15 framhålls dels att nyckeln till många av konflikterna och
problemen i Kaukasus och i övriga f.d. sovjetrepubliker ligger i hur
Ryssland agerar i sitt närområde och i att OSSE:s samarbete med Ryssland
ges allt stöd.
I motion 2003/04:U14 (m) yrkande 7 framhålls att de svenska och europeiska
kraven på Ryssland skall vara tydliga. Det är ett europeiskt intresse att
rättsstaten och respekten för mänskliga fri- och rättigheter samt
utvecklingen av fria medier står starka även i den stora del av Europa som
Ryssland utgör. Sverige bör driva frågan om att utvidga nuvarande
frihandelsområde genom avveckling av handelstullarna mellan EU och Ryssland.
Europarådet har en central roll att spela för att värna respekten för
mänskliga rättigheter och demokrati i landet. OSSE bör engagera sig i
Tjetjenienkonflikten och upprätta en mission i området.
I motion 2003/04:U220 (c) konstateras att utvecklingen i Vitryssland,
Ukraina och Moldavien i hög grad bör ses som en fråga av svenskt nationellt
intresse och att samarbetet måste bli intensivare. I yrkande 5 krävs att
med olika samarbetspartner i EU, OSSE och FN driva demokratiprocessen i
Vitryssland, Ukraina och Moldavien. I yrkande 6 framhålls att Sverige har
begränsade kontaktytor med Vitryssland, Ukraina och Moldavien men borde,
i dialog med Ryssland, kunna bidra till en demokratisk utveckling i de
forna sovjetstaterna.
I motion 2003/04:U205 (kd) framhålls att Vitryssland troligen är det enda
land i Europa där den demokratiska utvecklingen går åt fel håll. ILO har
pekat ut Vitryssland som ett av fyra länder i världen där det sker flest
kränkningar av mänskliga rättigheter i arbetslivet. Situationen är ett
hot mot andra länder. Motionärerna kräver att Sverige tydligare måste
agera för en demokratisk utveckling av en aktiv svensk Vitrysslandspolitik
där det svenska arbetet särskilt inriktas på att stödja arbetet för
demokrati och mänskliga rättigheter.
I motion 2003/04:U249 (m) yrkande 7 begärs att Sverige tar initiativet
till att det utökade Nordiska rådet främjar respekt för mänskliga rättigheter
och utveckling av demokrati i Vitryssland.
I motion 2002/03:U226 (v) konstateras att Armenien efter Sovjetunionens
sammanbrott blev en självständig stat och förblev medlem av OSS (Oberoende
staters samvälde). Armeniens territorium var dock inte helt sammanhängande
genom att enklaven Nagorno-Karabach, belägen i Azerbajdzjan, var territoriellt
avskild från övriga Armenien. Nagorno-Karabach har förklarat sig självständigt
och utsett egen regering och egen president. Denna statsbildning erkänns
dock inte av någon i dag. I yrkande 1 krävs att Sverige inom OSSE aktivt
bör verka för att frågan om Nagorno-Karabach löses. I yrkande 3 krävs att
Sverige i EU, sedan val genomförts i Turkiet, intensifierar sina ansträngningar
att stimulera den fortsatta dialogen mellan Turkiet och Azerbajdzjan å
ena sidan och Armenien å andra sidan när det gäller att lösa frågan
Nagorno-Karabach, häva blockaden mot Armenien och normalisera relationerna
mellan länderna.
I motion 2003/04:U14 (m) yrkande 8 begärs att Sverige stöder OSSE och
Europarådet för att organisationerna skall spela en central roll i värnandet
om mänskliga rättigheter och demokrati i södra Kaukasien och Centralasien.

I motion 2002/03:U226 (v) framhålls att i den konflikt som uppstod mellan
Armenien och Azerbajdzjan tog Turkiet ställning för Azerbajdzjan. Man tog
sannolikt ställning mer på grundval av gamla motsättningar mellan armenier
och turkar och en traditionell samhörighet mellan turkar och azerer, än
på hur konflikten egentligen utlösts. Turkiet och Azerbajdzjan genomför
sedan ett tiotal år tillsammans en ekonomisk blockad mot Armenien. Denna
olagliga blockad har inget i stöd i folkrätten och den har inte vunnit
något gehör i FN. I yrkande 2 krävs att Sverige inom EU aktivt bör verka
för att Turkiet och Azerbajdzjan häver blockaden mot Armenien.
Utskottets överväganden
Utskottet menar att den nu pågående samhällsomvandlingen i Ryssland är en
process som kommer att ta tid. Landet lider fortfarande av arvet från det
förflutna och det gäller även inom området mänskliga rättigheter. Den
omfattande samhällsomvandling som Ryssland genomgår sedan början av
1990-talet fortsätter att innebära stora ekonomiska och sociala påfrestningar
för folkflertalet.
De kvarvarande bristerna beträffande de mänskliga rättigheterna beror i
stor utsträckning på att samhällsomvandlingen från en auktoritär enpartistat
med kommandoekonomi till en demokratisk rättsstat med marknadsekonomi
ännu inte har genomförts fullt ut.
Utskottet välkomnar att valet i Ryssland genomfördes på ett öppet och
transparent sätt med högt valdeltagande men uttrycker sin oro för
statskontrollerad ryska medier som visade prov på partiskhet för den sittande
presidenten samt att den ryska administrationen misslyckades med att komma
till rätta med detta inför och under valkampanjen. En öppnare och fri
debatt i medier är grundläggande i en pluralistisk demokrati. EU uppmanar
även Ryssland att tillgodose att framtida val helt uppfyller Europarådets
och OSSE:s kriterier inklusive fria medier.
Utskottet understryker att konflikten i Tjetjenien fortsätter att inge
djup oro. Sverige agerar på olika sätt för att bibehålla frågan på
dagordningen och om möjligt bidra till att bringa konflikten till ett slut.
Det handlar om bilaterala kontakter med Ryssland och den ryska regeringen
och om agerande tillsammans med övriga EU-länder och inom organisationer
som FN, OSSE och Europarådet. FN:s kommission för mänskliga rättigheter
har antagit resolutioner med kritik av situationen i Tjetjenien. Vid båda
tillfällena tillkom resolutionerna på EU:s initiativ. Det har varit av
stort värde att EU:s medlemsstater kunnat agera gemensamt i denna fråga.
EU:s politiska tyngd medför att synpunkter och kritik torde ha större
möjligheter att vinna gehör och påverka Ryssland än om samma budskap hade
framförts enbart från enskilda medlemsstater.
Sveriges och övriga EU:s budskap är entydigt i det att ingen ifrågasätter
Rysslands territoriella integritet eller rätt att bekämpa terrorism. Men
endast en politisk lösning, med fredliga medel, kan bringa konflikten i
Tjetjenien till ett varaktigt slut. Det tjetjenska folkets förtroende kan
inte vinnas med vapenmakt. Situationen beträffande mänskliga fri- och
rättigheter måste förbättras. Misstänkta övergrepp under konflikten,
inklusive brott mot mänskliga rättigheter och internationell humanitär
rätt, måste utredas snabbt och grundligt och de ansvariga ställas inför
rätta. Förhållandena för civilbefolkningen, såväl i Tjetjenien som i
grannrepubliken Ingusjien, måste förbättras. Utskottet konstaterar att den
europeiska säkerhetsorganisationen OSSE har gjort vissa försök att få
slut på kriget men inte lyckats. Även Europarådet har starkt kritiserat
Ryssland när det gäller respekten för mänskliga rättigheter under
Tjetjenienkriget.
Utskottet menar att situationen i Vitryssland ger anledning till oro.
Landet har genom presidentdekret inrättat myndigheter för statsideologi
och i dekretet anges även hur många ideologer - totalt ca 10000 - som
skall anställas i olika lokala myndigheter, och enligt administrationen
anser 80 % av befolkningen att en statsideologi behövs. Utskottet menar
att Sverige bör ta initiativ till att det utökade Nordiska rådet främjar
respekt för mänskliga rättigheter och demokrati i Vitryssland.
Utskottet konstaterar att konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan om
Nagorno-Karabach är utdragen. Eldupphör råder i princip sedan 1994, men
någon överenskommelse om fredsavtal har ännu inte träffats. Inom ramen
för OSSE söker Minskgruppen, vars ordförandetrojka utgörs av USA, Ryssland
och Frankrike, finna en lösning på konflikten, tillsammans med parterna.
Motsättningarna mellan de båda berörda länderna är emellertid stora, och
kompromissviljan hos parterna är låg. Turkiets blockad mot Armenien och
USA:s blockad mot Azerbajdzjan utgör allvarliga komplikationer i den svåra
konflikten. Utskottet konstaterar att Sverige stöder OSSE:s och Minskgruppens
arbete med att få till stånd en fredsuppgörelse. Sverige stöder också
EU:s ansträngningar att bidra till en lösning av regionens konflikter.
Dessa ansträngningar inriktar sig bl.a. på att stimulera regionalt samarbete.

Utskottet har inhämtat att tortyr och annan grym eller förödmjukande
behandling är uttryckligen förbjuden i den ryska författningen. Det finns
dock omfattande och trovärdiga uppgifter om att de ryska rättsvårdande
myndigheterna i betydande utsträckning använder misshandel och annan
förödmjukande behandling i samband med förhör av misstänkta. Grundliga,
opartiska utredningar av rapporterade övergrepp i Tjetjenien har hittills
skett ytterst sporadiskt. Dödsstraff får endast förekomma i särskilt
lagstadgade fall som gäller exceptionellt grova brott mot person. Ett av
villkoren för Rysslands inträde i Europarådet var att landet förpliktade
sig att i lag införa ett moratorium för verkställande av dödsstraff.
Fortfarande saknas dock en sådan lag. I ett läge då kriminaliteten uppfattas
som ett stort och kanske t.o.m. växande samhällsproblem har det visat sig
svårt att vinna stöd för ett sådant förslag i det ryska parlamentet. Oaktat
detta innebär medlemskapet i Europarådet och ratificeringen av den europeiska
konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande
friheterna en folkrättslig förpliktelse för Ryssland att inte på nytt
börja tillämpa dödsstraffet. President Putin har offentligt uttalat att
han är emot ett återupptagande av dödsstraffet och att han avser att
upprätthålla det gällande moratoriet.
Även om Ryssland ännu inte kan sägas vara en rättsstat pågår ett tämligen
ambitiöst arbete med att modernisera lagstiftning och förvaltning. En ny
förvaltnings- och domstolslagstiftning har antagits, och diskussioner
pågår om att göra det möjligt för den enskilde att få förvaltningsbeslut
prövade i särskild domstol.
Utskottet framhåller att det generellt råder betydande öppenhet och
pluralism i ryska medier, åtminstone i tryckta massmedier. Många medier är
dock fortfarande beroende av antingen stöd från staten och/eller lokala
myndigheter eller från mäktiga finans- och industriintressen. Massmediernas
beroendeförhållande till antingen offentliga eller privata intressen skapar
ibland ett ganska begränsat utrymme för oberoende, kritisk granskning.
Detta gäller i synnerhet i politiskt eller ekonomiskt känsliga frågor
samt inför och under valkampanjer på federal, regional och lokal nivå.
Diskriminering av kvinnor i Ryssland kommer till uttryck genom de
traditionella könsstereotyper som alltjämt är djupt rotade i det ryska
samhället.
Detta gäller t.ex. synen på kvinnans roll i familjen samt i arbetslivet.
Omkring 30 % av kvinnorna i Ryssland är arbetslösa, mindre bemedlade
eller ensamstående mödrar. Kvinnor och män är likställda när det gäller
rösträtt och valbarhet till offentliga uppdrag, men ryska kvinnornas reella
politiska inflytande är dock betydligt mindre än männens. Prostitutionen
är ett växande problem och utvecklingen vad gäller trafficking med kvinnor
är oroande, såväl beträffande ryska kvinnor som förs utomlands som kvinnor
från övriga f.d. sovjetrepubliker som förs till Ryssland.
Utskottet kan konstatera att Ryssland har ratificerat FN:s barnkonvention,
men konventionen tillämpas inte fullt ut på grund av bristande resurser.
Situationen på landets barnhem är i allmänhet besvärlig. Systematisk,
organiserad och av statsmakterna sanktionerad diskriminering på grund av
ras, hudfärg, etnisk härkomst och religiös och politisk eller annan
åskådning kan inte anses förekomma i Ryssland. Bland stora delar av allmänheten
i Ryssland finns dock alltjämt fördomar mot vissa befolkningsgrupper.
Dessa fördomar gäller i första hand personer från Kaukasus och i viss mån
även från Centralasien samt personer av afrikanskt ursprung. Den viktigaste
förklaringen till att den negativa inställningen till tjetjener förblir
stark torde dock vara konflikten i Tjetjenien, särskilt de terrordåd som
från tjetjensk sida har genomförts på olika håll i Ryssland.
Utskottet konstaterar att det svensk-ryska utvecklingssamarbetet främst
syftar till att främja integrationen i Europa, den regionala samhörigheten
och förtroendet mellan länderna. Det sker bl.a. genom stöd till att bygga
upp ett demokratiskt försvar, gränsbevakning och kamp mot organiserad
brottslighet. Samarbetet inriktas även på att bygga upp starka relationer
mellan institutioner i Sverige och Ryssland.
Mot bakgrund av det ovan anförda och utskottets övriga överväganden
avstyrker utskottet motionerna 2003/04:U14 (m) yrkandena 7 och 8, 2002/03:U212
(c) yrkande 15, 2002/03:U226 (v) yrkandena 1-3, 2003/04:U205 (kd),
2003/04:U220 (c) yrkandena 5 och 6 samt 2003/04:U249 (m) yrkande 7.
7 Kina
Sammanfattning av motionerna
I motion 2003/04:U14 (m) yrkande 15 framhålls att brotten mot de mänskliga
rättigheterna är många i dagens Kina där fler människor avrättas än i
resten av världen. Människor döms fortfarande till arbetsläger utan
rättegång, och rätten att demonstrera eller bilda föreningar saknas. Isolering
och blockad har tidigare visat sig vara en ineffektiv metod för att bekämpa
diktaturer. Öppenhet, utbyte av studenter och delegationer samt ökad handel
är ett betydligt effektivare sätt att underminera regimer som förtrycker
den egna befolkningen. Motionärerna menar att EU tillsammans med USA bör
vara tydligt i sin kritik mot de brott mot de mänskliga rättigheterna som
kommunistregimen i Kina begår.
I motion 2002/03:U204 (m) framhålls att den svenska regeringen måste
reagera hårdare mot de övergrepp mot mänskliga fri- och rättigheter som
sker i Folkrepubliken Kina och mot användningen av dödsstraffet i synnerhet.
I yrkande 3 krävs att Sverige och EU måste verka för att rättsväsendet
i Folkrepubliken Kina avpolitiseras. I yrkande 4 krävs att Sverige och EU
måste verka för att politiska fångar i Folkrepubliken Kina friges och att
förföljelsen av oppositionella samt av religiösa personer upphör och i
yrkande 6 att utplåningen av tusentals flickebarn måste stoppas.
I motion 2002/03:U205 (m) framhålls att Folkrepubliken Kina på många sätt
är ett betydande land med stor potential för ekonomisk tillväxt och
internationell handel. Det är viktigt både för landets och omvärldens
välstånd att landet integreras i den fria världsekonomin. I kraft av ökad
ekonomisk styrka kommer landets politiska betydelse att växa. I yrkande
3 krävs att Sverige med största tydlighet måste markera att det inte är
acceptabelt att hota sina grannar, eller söka styra resultaten i fria och
demokratiska val i andra länder. Detta krav måste finnas med i Sveriges
agerande i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken så att Sverige
och EU alltid finns på demokratins sida. Motionärerna menar att i politisk
mening påverkar Folkrepubliken Kinas fientlighet mot Taiwan också Västeuropa.
I yrkande 4 krävs att Sverige och EU arbetar för att hindra att Folkrepubliken
Kina försöker påverka utfallet av fria och demokratiska val i Taiwan. I
yrkande 5 framhålls vikten av att etablera kontakter mellan Folkrepubliken
och Taiwan och att maktspråk och hot bara kan bidra till att fjärma
länderna från varandra. I yrkande 6 framhålls vikten av att tydliggöra
Sveriges ställningstaganden gentemot Folkrepubliken Kina och att ökad
tydlighet förutsätter en ny, konsekvent och sammanhållen Kinapolitik.
I motion 2002/03:U232 (kd) konstateras att Sverige är en av de fem största
bidragsgivarna till UNFPA. Om stödet till UNFPA hade gått till en
organisation som arbetar med preventivmedelsrådgivning kulle stödet vara
lovvärt, men det faktum att UNFPA lovprisar Kinas ettbarnspolitik och de
tvångsaborter och tvångssteriliseringar som förekommit där blir stödet
till UNFPA diskutabelt, och motionärerna menar att Sverige inte bör ge
bidrag till organisationen.
I motion 2002/03:U248 (m, fp, kd, v, c, mp) framhålls att tibetanerna
förvägras yttrandefrihet, mötesfrihet och religionsfrihet. Tibetanerna
diskrimineras vad gäller sjukvård, utbildning och ekonomiska förutsättningar.
Det primära undervisningsspråket i skolorna är numera kinesiska och unga
tibetaner omskolas vad gäller politisk och kulturell historia. Varje år
flyr tusentals tibetanska barn och ungdomar från Tibet för att få utbildning.
Under senare år har det kommit positiva signaler om att en dialog kan
vara på väg att öppnas och det är därför av stor vikt att omvärlden
uppmuntrar denna utveckling och verkar för att förhandlingar om Tibets
framtid snarast kommer till stånd. I yrkande 1 krävs att Sverige skall
verka för att Tibetfrågan löses med fredliga medel och i yrkande 2 att
Sverige och EU skall verka för att en dialog inleds mellan Folkrepubliken
Kinas ledning och den tibetanska exilregeringen. I yrkande 3 krävs att
det skapas en beredskap att stödja och underlätta en dialog mellan
Folkrepubliken Kinas ledning och den tibetanska exilregeringen. Vidare
framhålls i yrkande 4 att Sverige och EU skall följa utvecklingen av mänskliga
rättigheter i Kina, särskilt i Tibet, och klart och tydligt i FN och andra
internationella forum påtala övergrepp och brott mot mänskliga rättigheter.
I yrkande 5 krävs att regeringen i sina kontakter med Folkrepubliken
Kina verkar för att Gedhun Chökyi Nyima, tillsammans med sin familj, samt
de övriga som greps vid erkännandet av denne som elfte Panchen lama,
omedelbart släpps.
I motion 2002/03:U279 (kd, s, m, fp, c, mp) yrkande 1 framhålls att Kina
har mycket att göra inom området mänskliga rättigheter och den svenska
regeringen i sina kontakter med den kinesiska ledningen kan bistå Kina i
dess demokratiska utveckling och då speciellt i Xinjiang. Från svenskt
håll bör man särskilt verka för att minoriteterna skall kunna leva i
trygghet utan fruktan för tortyr och dödsstraff och att troende oavsett
religion skall kunna samlas fritt, att yttrandefrihet och tryckfrihet
införs och att det blir tillåtet med fackföreningar och självständiga
demokratiska politiska partier. I yrkande 2 krävs att Sverige följer
utvecklingen i Xinjiang och protesterar mot Kinas brott mot de mänskliga
rättigheterna där.
I motion 2002/03:U289 (fp) framhålls att Folkrepubliken Kina är värdens
folkrikaste stat och dessutom världens största diktatur. Den kommunistiska
enpartiregimen i Beijing slår till med brutal hårdhet mot missnöjes- eller
protestyttringar i Kina. De fortsatta övergreppen och den omfattande
förföljelsen av falungongrörelsen är tecken på att regimen inte kan tolerera
något uttryck som den inte har full kontroll över. Likaså utövar regimen
i Beijing ytterst sträng kontroll och förtryck av ursprungsfolken i de
båda av Beijing kontrollerade icke-kinesiska provinserna Tibet och Xinjiang.
I yrkande 1 framhålls att Sverige måste verka för att Kina förmås anta
hela det internationella regelverket gällande mänskliga fri- och rättigheter
liksom att införliva det i sin dagliga rättstillämpning och i yrkande 3
att Sverige och EU har ett stort ansvar för att FN:s auktoritet hävdas
när det gäller tillsynen av respekten för de mänskliga rättigheterna. I
yrkande 4 krävs att Beijing bör uppmuntras att ge Tibet och Xinjiang
långtgående självbestämmande för att upprätthålla respekt för mänskliga
rättigheter samt att skapa förutsättningar för minoriteter att vårda och
utveckla kulturella och religiösa särdrag utan att riskera hot och
förföljelser. I yrkande 5 krävs att Sverige och EU gentemot den kinesiska
maktledningen entydigt fördömer all kinesisk maktpolitik mot Taiwan.
I motion 2002/03:U292 (kd) framhålls att Sverige bör föra en dialog med
Kina om utvecklingen inom de officiellt godkända religiösa samfunden.
Sverige bör verka mycket mer aktivt för att de kristna i Kina kan samlas
fritt utan krav på registrering. Inom EU-länderna finns en värdefull
erfarenhet om hur länder kan förvandlas från diktaturer till demokratier
med respekt för mänskliga rättigheter. Motionärerna menar att Sverige
därför bör verka för att även EU bistår Kina i den demokratiska utvecklingen.

I motion 2002/03:U309 (s) krävs att det internationella samfundet genom
Förenta nationerna initierar, stöder och uppmuntrar en fredlig lösning på
konflikten mellan Folkrepubliken Kina och Tibet genom att det tibetanska
folkets vilja prioriteras.
I motion 2003/04:U252 (m, fp, kd, v, c, mp) yrkande 1 krävs att Sverige
stöder principen om icke-våld och verkar för att seriösa förhandlingar
kommer till stånd mellan Kinas regering och den tibetanska exilregeringen
för en snar lösning av Tibetfrågan i enlighet med vad som föreslagits i
Dalai lamas Strasbourgföredrag. I yrkande 2 krävs att regeringen i sina
kontakter med Folkrepubliken Kina verkar för att Gedhun Chökyi Nyima,
samt de övriga som greps vid erkännandet av denne som den elfte Panchen
lama, omedelbart släpps. I yrkande 3 krävs att regeringen i sina kontakter
med Folkrepubliken Kina ställer krav på att dödsdomen mot den buddhistiske
läraren Tenzin Delek Rinpoche upphävs och att hans fall omprövas i en
rättvis och offentlig rättegång och, i yrkande 4, att Sverige skall följa
utvecklingen av mänskliga rättigheter i Kina, särskilt i Tibet, och klart
och tydligt i FN och andra internationella forum påtala övergrepp för
brott mot mänskliga rättigheter.
I motion 2003/04:U303 (mp) konstateras att Kinas politik mot Tibet är och
har varit dokumenterat grym. Omkring en miljon tibetaner har dödats av
kineserna eller svultit ihjäl under den kinesiska ockupationen som inleddes
1950. Förföljelsen och trakasserierna mot tibetanerna - religiöst, politiskt,
kulturellt och ekonomiskt - har pågått under lång tid. Även om en ljusning
ses i och med de trevande fredssamtalen behövs fortfarande stöd för den
tibetanska exilregeringens förhandlingslinje i relationerna med Kina. I
yrkande 1 krävs att Sverige bör ta till vara varje tillfälle att påtala
Kinas övertramp mot de mänskliga fri- och rättigheterna i Tibet. I yrkande
2 krävs att Sverige bör verka för att FN:s miljöorgan UNEP får i uppdrag
att inventera miljökonsekvenser av Kinas militära verksamheter i Tibet
till följd av ockupationen och i yrkande 3 att Sverige bör verka för att
förhandlingar mellan den tibetanska exilregeringen och den kinesiska
ledningen kommer till stånd under FN:s överinseende.
I motion 2003/04:U255 (kd) yrkande 20 framhålls att Sverige bör ställa
ökade krav på bl.a. Kina och Indien vad gäller kvinnoförtrycket i länderna
och förekomsten av s.k. prenatal könsdiskriminering.
I motion 2003/04:U275 (kd, fp, c, v) yrkande 2 krävs att Sverige
fortsättningsvis verkar för, både i dialogen mellan Sverige och Kina samt i
EU:s dialog med Kina, att de mänskliga rättigheterna i Kina respekteras
fullt ut och i yrkande 3 att Sverige i alla sina utrikespolitiska kontakter
kräver att Kinas många miljoner troende får möjlighet att samlas fritt.
I
motion 2003/04:U299 (m) framhålls att Folkrepubliken Kina är världens
folkrikaste land men också jordens största diktatur. Landet visar grova
brister i respekten för mänskliga fri- och rättigheter. Enligt Amnesty
har landet dödsstraff för våldsbrott, mutbrott och skattefusk. Dessutom
genomför landet offentliga massavrättningar. I yrkande 1 krävs att den
bristande respekten för mänskliga fri- och rättigheter i Folkrepubliken
Kina måste vara en central fråga på Sveriges utrikespolitiska agenda och,
i yrkande 2, att Sverige och EU dels måste verka för att användningen av
dödsstraffet i Folkrepubliken Kina upphör, dels verka för att tortyr i
Folkrepubliken Kina upphör (yrkande 3). Vidare krävs att Sverige och EU
måste verka för att rättsväsendet i Folkrepubliken Kina avpolitiseras
(yrkande 4). I yrkande 5 krävs att Sverige och EU måste verka för att
politiska fångar i Folkrepubliken Kina friges och att förföljelsen av
oppositionella samt religiösa personer upphör och i yrkande 7 att
försvinnandet av hundratusentals flickor är en oacceptabel konsekvens av
"ettbarnspolitiken" i Kina och synen på mäns och kvinnors olika värde.
I motion 2003/04:U304 (v) framhålls att så länge omvärlden avstår från
att kritisera den kinesiska regeringens förföljelser av falungong och
andra regimkritiker kan förtrycket fortsätta. Sveriges regering går ofta
i täten när det gäller att sätta fokus på mänskliga fri- och rättigheter,
men gör alltför lite för att uppmärksamma Kinas förföljelse av
falungonganhängare och andra regimkritiker. Motionärerna anser att regeringen
borde påtala de brott mot de mänskliga fri- och rättigheterna som Kina
gör sig skyldigt till i de internationella forum Sverige är representerat
i.
I motion 2003/04:U338 (m) konstateras att Sverige, EU och det internationella
samfundet stöder principen om ett Kina. En utgångspunkt för Sverige och
EU måste vara att varje diskussion om återförening mellan Folkrepubliken
Kina och Taiwan sker på demokratins grund och med respekt för mänskliga
fri- och rättigheter. Våld eller hot om våld är inte acceptabelt i
sammanhanget. I yrkande 1 framhålls att det finns anledning att varna för
risken för en upprustningsspiral i Asien och i yrkande 4 framhålls faran
av att omvärlden inte förmår att hantera Nordkoreas kärnvapenplaner och
dämpa Kinas nukleära rustning. I yrkande 2 understryks Kinas politiska
och ekonomiska betydelse i världen. I yrkande 5 framhålls vikten av att
relationerna mellan Folkrepubliken Kina och Taiwan kan hanteras på ett
konstruktivt sätt. Maktspråk och hot kan bara bidra till att fjärma Kina
och Taiwan ifrån varandra. Därför är samtal och dialog mellan Folkrepubliken
Kina och Taiwan av intresse för hela världen (yrkande 7). I yrkande 6
framhålls att Folkrepubliken Kina vid upprepade tillfällen har hotat Taiwan
med militärt våld och invasion och genomfört militära övningar i syfte
att påverka fria val på Taiwan. I yrkande 8 framhålls vikten av att Sverige
deklarerar att det inte är acceptabelt för något land att hota sina grannar,
eller söka styra resultaten av fria och demokratiska val. Sverige och EU
skall alltid stödja demokrati. Svensk Kinapolitik måste bli tydlig och
Sverige och EU måste politiskt verka för att Folkrepubliken Kina utövar
sitt ledamotskap och använder sin vetorätt i FN:s säkerhetsråd med ansvar.

I motion 2003/04:U343 (fp) konstateras att Kina måste förmås att anta
hela det internationella regelverket gällande mänskliga fri- och rättigheter
liksom att införliva det i den dagliga rättstillämpningen på hemmaplan.
Kinas storlek får inte innebära att dess brott tystas ned. Oförmågan att
i de årliga förhandlingarna inom FN:s kommission för de mänskliga
rättigheterna (UNCHR) påtala Kinas brott mot mänskliga rättigheter ifrågasätter
hela FN-systemets hantering av de internationella konventionerna om
mänskliga rättigheter. I yrkande 1 framhålls att taiwanesiska medborgare i
ledande ställning bör beviljas besöksvisum till både hela EU och Sverige
och att hänsyn till Beijingregimen inte får stå i vägen för detta. I
yrkande 2 krävs att Kina måste förmås tillämpa hela det internationella
regelverket gällande mänskliga fri- och rättigheter liksom att införliva
det i sin dagliga rättstillämpning och i yrkande 3 att Sverige och EU
kraftfullt måste fördöma utdömanden och verkställanden av dödsstraff i
Kina. I yrkande 4 framhålls att Sverige och EU har ett stort ansvar för
att FN:s auktoritet hävdas när det gäller tillsynen av respekten för de
mänskliga rättigheterna. Vidare, i yrkande 5, krävs att Beijing bör
uppmuntras att ge Tibet och Xinjiang långtgående självbestämmande, upprätthålla
respekt för mänskliga rättigheter där samt skapa förutsättningar att vårda
och utveckla kulturella och religiösa särdrag utan hot och förföljelser
och i yrkande 6 att Sverige och EU gentemot den kinesiska ledningen
entydigt måste fördöma all kinesisk maktpolitik mot Taiwan.
Utskottets överväganden
Utskottet menar att de politiska reformerna i Kina har varit begränsade,
och Kina är fortfarande en enpartistat präglad av kommunistpartiets
maktmonopol. Framsteg har dock gjorts i vissa avseenden vad gäller respekten
för de mänskliga rättigheterna sedan de ekonomiska reformerna påbörjades
i slutet av 1970-talet. Mediernas utbud har ökat, men vissa ämnen förblir
tabubelagda i det offentliga samtalet. Det är t.ex. inte möjligt att
kritiskt granska kommunistpartiets maktmonopol, den centrala politiska
ledningen, kinesisk överhöghet i Tibet och Xinjiang, återföreningen med
Taiwan, händelserna i juni 1989 eller kampanjen mot falungongrörelsen.
Samtidigt tänjs gränserna för yttrandefriheten, bl.a. av aktiva journalister
och genom Internetanvändning, även om myndigheternas kontroll av Internet
och åtgärder för att begränsa dess användning stärkts under senare år.
Kina har ratificerat fem av de sex centrala konventionerna om mänskliga
rättigheter. Kinas uttalade ambition är att ratificera konventionen om de
medborgerliga och politiska rättigheterna (ICCPR) utan omfattande
reservationer, men för att göra detta krävs många ändringar av lagarna och
deras tillämpning.
Utskottet ser dock mycket allvarligt på bristerna i respekten för de
mänskliga rättigheterna i Kina. Utskottet har tidigare konstaterat att
dödsstraffet är ett djupt inhumant straff och Sverige har vid upprepade
tillfällen tagit upp frågan om avskaffande av dödsstraffet med företrädare
för den kinesiska regeringen, såväl inom ramen för de bilaterala relationerna
med Kina som genom EU. Frågan om dödsstraffets avskaffande är ett
återkommande tema i EU:s MR-dialog med Kina.
Utskottet konstaterar att användandet av dödsstraffet är fortsatt omfattande.
Den kinesiska regeringen offentliggör inte - trots påstötningar från bl.
a. EU - det verkliga antalet avkunnade och verkställda dödsdomar. Antalet
brott som kan medföra dödsstraff uppgår till nära 70 och inbegriper ett
stort antal ekonomiska brott samt narkotikabrott. Amnesty rapporterar om
1 060 kända fall av verkställda dödsdomar under 2002, att jämföras med 2
468 kända avrättningar för år 2001. Amnestys siffror är baserade på
uppgifter i kinesisk press, dvs. officiellt bekräftade. Det verkliga antalet
avkunnade och verkställda dödsdomar är med stor sannolikhet betydligt
högre. Uppvisning av dödsdömda efter rättegång på idrottsarenor och torg
inför stora folkskaror förekommer. Avrättning får enligt lagen utföras
genom arkebusering, giftinjektion eller andra metoder. I provinsen Yunnan
har man även infört mobila avrättningskammare. Amnesty uttrycker oro över
att detta system kan komma att öka antalet genomförda avrättningar
ytterligare.
Ett ytterligare krav som Sverige ställt på Kina är en ökad transparens
beträffande det kinesiska innehavet av kärnvapen och kärnvapenmaterial.
Kina och de övriga kärnvapenstaterna har gjort ett politiskt åtagande
avseende ökad transparens i kärnvapeninnehavet.
Utskottet menar att kärnvapen och kärnenergi inte enbart är en bilateral
angelägenhet mellan Nordkorea och USA. Det är en angelägenhet för hela
det internationella samfundet. Sverige arbetar på flera sätt för att
Nordkorea skall förbli part till icke-spridningsavtalet (NPT) samt återuppta
sitt samarbete med internationella atomenergiorganet IAEA. Utskottet har
vidare inhämtat att EU kommer att vara berett att, vid ett lämpligt
tillfälle, åta sig en mer aktiv roll för att påverka Nordkorea och försöka
få landet att ta intryck av omvärldens kritik och agera på ett konstruktivt
sätt.
Utskottet har inhämtat att det kinesiska inre kabinettet (State Council)
tidigare har deklarerat att om Taiwans myndigheter skjuter upp förhandlingar
om återförening på obestämd tid tvingas den kinesiska ledningen vidta
alla tänkbara åtgärder inklusive bruk av maktmedel. Utskottet tar avstånd
från militära hot som påtryckningsmedel och har tidigare konstaterat att
den svenska regeringen vid flera tillfällen starkt reagerat mot att
Folkrepubliken Kina använt militära hot som påtryckningsmedel. Sveriges
inställning är att Taiwans framtida status är en fråga som måste lösas på
fredlig väg av de berörda parterna.
Utskottet understryker att det är en grundsten i svensk utrikespolitik
att överallt stödja utveckling mot demokrati och respekt för de mänskliga
rättigheterna. Den utveckling som skett i Taiwan mot demokrati är av stor
betydelse. Utskottet ser positivt på det senaste decenniets utveckling i
Taiwan och på att landet nu är en demokrati. Taiwans exempel visar att
demokrati väl kan utvecklas i ett kinesiskt samhälle och kan stå som
demokratisk förebild för hela regionen liksom dess möjligheter att positivt
påverka utvecklingen i Folkrepubliken Kina.
Utskottet konstaterar att de senaste valen på Taiwan genomfördes utan
uttalanden från Kina eller försök från Kina att påverka utgången, vilket
tidigare skett under t.ex. presidentvalet 2000. Inte heller har hot
upprepats i kinesisk press med anledning av valutgången. Från svensk sida
uppmuntras båda parter att utveckla kontakterna och möjligheten till
politisk dialog på hög nivå. Kinas och Taiwans inträde i WTO kan också ses
som ett viktigt steg i utvecklingen av relationerna och vara av värde för
en fredlig lösning av Taiwanfrågan. Sverige eftersträvar ett utbyggt
kontaktnät med Taiwan och uppmuntrar kontakter både av politisk, ekonomisk,
akademisk och kulturell karaktär mellan länderna.
Utskottet anser att Kinas inträde i Världshandelsorganisationen, WTO,
2001 innebär att Kina måste genomföra omfattande förändringar genom att
t.ex. publicera nya handelsrelaterade lagar och förordningar, vilket ökar
transparensen och förhoppningsvis även påverkar andra områden inom
rättssystemet.
Utskottet ser det som angeläget att omvärlden verkar för att Kina
inkorporerar internationella normer och som ansvarstagande part engageras i
det globala arbetet för fred och säkerhet, respekt för mänskliga rättigheter,
demokrati och frihandel. En uppriktig politisk dialog med Kina är ett
viktigt medel att främja denna integrering.
Offentlig opposition mot kommunistpartiet bemöts repressivt och leder
inte sällan till långa fängelsestraff. Myndigheterna söker även begränsa
rörelser utan allmänpolitiska mål som organiserar sig utanför kommunistpartiets
ramar, t.ex. lokala arbetargrupper, religiösa grupper eller meditationsgrupper.
Mötes-, religions- och föreningsfriheterna är starkt beskurna i hela
landet, vilket t.ex. drabbar anhängare av falungongrörelsen och underjordiska
kyrkor, demokrati- och arbetaraktivister m.fl. Religionsutövningen i bl.
a. Tibet och Xinjiang kontrolleras noga av myndigheterna och begränsas av
en rad förordningar och förbud.
FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter undertecknade 2000 ett
Memorandum of Understanding om samarbete med Kina. Detta har följts av
flera Kinabesök av högkommissarien samt av ett samarbetsprogram inriktat
på seminarier om MR-frågor. Högkommissarien uttryckte vid sitt besök i
Kina i augusti 2002 tillfredsställelse vad gäller samarbetet. Flera av
FN:s specialrapportörer har uttryckt önskemål om att besöka Kina. Till
dessa hör tortyrrapportören, den särskilde rapportören för summariska,
utomrättsliga och godtyckliga avrättningar, rapportören för yttrandefrihet,
samt rapportören för religionsfrihet. FN:s kommitté mot tortyr uttryckte
2000 oro över fortsatta uppgifter om allvarlig tortyr, särskilt mot
tibetaner och andra nationella minoriteter. Kommittén rekommenderade bl.a.
att Kina skulle införa en definition av tortyr i sin lagstiftning som
överensstämmer med internationella normer. Amnesty har uttryckt oro för
att förekomsten av tortyr ökar till följd av trycket att producera snabba
resultat under kampanjer mot brottslighet.
Utskottet konstaterar att den kinesiska författningen garanterar allmän
åsikts-, yttrande-, tryck-, förenings-, mötes-, demonstrations- och
trosfrihet. I verkligheten är alla dessa friheter inskränkta i varierande
grad och utifrån en skiftande blandning av praxis och förankring i lagen.
I 2003 års undersökning av Reporters sans Frontières (reportrar utan
gränser) hamnar Kina på sjätte plats från slutet när det gäller pressfriheten
i världen.
Utbrottet av SARS under 2003 ledde efter att myndigheterna inledningsvis
försökt begränsa informationen om sjukdomen men har senare lett till en
stark mobilisering inom hälsosektorn för att bekämpa epidemin. Fram till
för ett par år sedan var hiv/aids-frågan fortfarande ett tabubelagt ämne
i kinesiska medier. Kunskapen om hiv/aids är mycket låg, vilket bidrar
till att smittade ofta stigmatiseras av sin omgivning. Under senare år
har dock öppenheten kring hiv/aids ökat, och regeringen erkänner att det
finns nära en miljon smittade.
Utskottet har inhämtat att Kina 1980 anslöt sig till kvinnokonventionen
(CEDAW) och att kvinnors jämställdhet med män och rätt till lika lön
fastslås i författningen. I UNDP:s jämställdhetsindex, GDI, hamnar Kina på
83:e plats av 144. 1998 räknade UNDP med att 73 % av alla kvinnor ingick
i den förvärvsarbetande delen av befolkningen.
Prenatal könsdiskriminering bottnar i vanföreställningen att män har ett
högre värde än kvinnor. I vissa asiatiska länder, främst i Kina och Indien,
är abort av flickfoster vanligt, och denna företeelse måste bekämpas där
den förekommer. Utskottet menar att det mest effektiva sättet att bekämpa
selektiva aborter är att i ett brett perspektiv arbeta för att motverka
föreställningen om att flickor och kvinnor är underordnade män. FN:s
konvention för utrotandet av all diskriminering av kvinnor utgör det främsta
instrumentet för att få upp frågan på FN:s agenda eftersom de länder som
undertecknat konventionen har åtagit sig att bekämpa sådan diskriminering.

Mot bakgrund av den traditionella preferensen för söner och de ökade
egenavgifterna har flickors och kvinnors tillgång till utbildning och
sjukvård försämrats, särskilt i fattiga familjer. Enligt folkräkningen
från år 2000 föds det nära 118 pojkar på 100 flickor (en normal proportion
anses vara 105 pojkar på 100 flickor). En anledning till underskottet på
flickor är att kvinnliga foster aborteras trots att ultraljud för
könsbestämning är förbjudet i lag. Det förekommer uppgifter om flickebarnsmord,
men detta torde endast utgöra ett mycket litet skäl till underskottet.
Det är inte olagligt att ha fler än ett barn i Kina och de facto föds 1,
6 barn per familj. Däremot finns regler som sätter olika typer av
restriktioner för antalet barn beroende på familjesituation, etnisk tillhörighet
och geografisk hemvist, och överträdelser kan bestraffas med avgifter, t.
ex. för sociala tjänster. Handel med kvinnor för äktenskap och prostitution
förekommer. Unga kvinnor, kvinnor som tillhör nationella minoriteter och
arbetssökande kvinnor på landsbygden utgör särskilt utsatta grupper.
Utskottet konstaterar att Kina tillträdde barnkonventionen 1992 och har
undertecknat de båda frivilliga protokollen avseende barnhandel,
barnprostitution och barnpornografi respektive barn i väpnade konflikter. Handel
med barn förekommer, främst på landsbygden och i mindre tätorter, där det
sociala trycket att skaffa manliga arvtagare är starkt samtidigt som
bristen på kvinnor kan vara påtaglig. Kinesisk lagstiftning förbjuder
anställning av personer under 16 år. I verkligheten är barnarbete ganska
vanligt, men kan överlag inte sägas ha några mer utpräglade drag av tvång
eller exploatering.
Utskottet har inhämtat att Sverige genom utvecklingssamarbetet bistår
ansträngningarna att reformera det kinesiska rättsväsendet och bringa det
mer i överensstämmelse med internationella normer. Därigenom läggs också
en grund för en demokratisk utveckling i framtiden. De 56 officiella
minoriteterna utgör knappt 10 % av hela befolkningen och återfinns främst
i de sydvästra provinserna och i Tibet, Xinjiang och Inre Mongoliet.
Inflyttningen av etniska kineser, inte sällan uppmuntrad av de kinesiska
myndigheterna, till traditionella minoritetsområden har i vissa fall gjort
de etniska grupperna till minoriteter i sina egna ursprungsområden. I
både Tibet och Xinjiang finns hos befolkningen ett motstånd mot den
kinesiska överhögheten. Uttryck för detta motstånd - även fredliga - stämplas
av myndigheterna ofta som "separatism", och behandlas som ett allvarligt
brott. Det förekommer att vanliga uttryck för kulturell eller religiös
identitet tolkas som uttryck för separatism, liksom att fredliga uttryck
för önskemål om ökad autonomi likställs med separatism i bemärkelsen
upprättandet av en stat separat från övriga Kina. Utskottet ser allvarligt
på bristerna i respekten för de mänskliga rättigheterna i Tibet. Sverige
verkar för att situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina, inklusive
Tibet där kränkningarna är särskilt allvarliga, skall uppmärksammas i
internationella sammanhang. Förutom att verka i FN:s kommission för de
mänskliga rättigheterna och i andra FN-sammanhang bedriver Sverige en
dialog med Kina, både enskilt och inom EU, och framhåller vikten av att
Kina respekterar den tibetanska befolkningens mänskliga rättigheter och
uppmanar Kina att samarbeta med FN:s MR-organ.
Utskottet har vidare inhämtat att Sverige i kontakter med kinesiska
regeringsföreträdare och ansvariga i Tibet har fört fram kravet på att Gedhun
Chökyi Nyima skall beredas tillfälle att ta emot besök av utomstående
observatörer. Detta krav har dock avvisats av den kinesiska sidan. Enligt
vad utskottet erfarit kommer Sverige att fortsätta att föra fram detta
krav, vilket också framförs av EU i dialogen med Kina om mänskliga
rättigheter. Förutsatt att en öppning skymtar vad avser dialog mellan
Folkrepubliken Kinas ledning och den tibetanska exilregeringen och att
medlemsstaterna kan enas om en roll för FN skulle en sådan process också
kunna stöttas av FN.
Mot bakgrund av det ovan anförda och utskottets övriga överväganden
avstyrker utskottet motionerna 2003/04:U14 (m) yrkande 15, 2002/03:U204
(m) yrkandena 3, 4 och 6, 2002/03:U205 (m) yrkandena 3-6, 2002/03:U232
(kd), 2002/03:U248 (m, fp, kd, v, c, mp) yrkandena 1-5, 2002/03:U279 (kd,
s, m, fp, c, mp) yrkandena 1 och 2, 2002/03:U289 (fp) yrkandena 1 och
3-5, 2002/03:U292 (kd), 2002/03:U309 (s), 2003/04:U252 (m, fp, kd, v, c,
mp) yrkandena 1-4, 2003/04:U255 (kd) yrkande 20, 2003/04:U275 (kd, fp,
c, v) yrkandena 2 och 3, 2003/04:U299 (m) yrkandena 1-5 och 7, 2003/04:U303
(mp) yrkandena 1-3, 2003/04:U304 (v), 2003/04:U338 (m) yrkandena 1, 2 och
4-8 samt 2003/04:U343 (fp) yrkandena 1-6.
8 Kuba
Sammanfattning av motionerna
I motion 2002/03:U266 (fp) konstateras att Sveriges politik gentemot Kuba
tar sin utgångspunkt i EU:s gemensamma ståndpunkt gällande Kuba från 1996,
vars mål bl.a. är att bidra till en övergång till pluralistisk demokrati
och främja respekten för de mänskliga rättigheterna. I yrkande 1 krävs
att den kubanska regeringen uppmanas att upphöra med att kränka enskilda
människors rättigheter. Lika viktigt är det att verka för att de lagar
som gör kränkningarna lagliga avskaffas, för utan en grundlig förändring
av det kubanska statsskicket i demokratisk riktning kommer enskilda
kubaners rättigheter aldrig att respekteras. I yrkande 2 krävs att Sverige
öppet bör ställa sig bakom demokratirörelsens arbete och använda svenska
biståndsmedel för att stödja de kubanska demokraternas arbete.
I motion 2003/04:U14 (m) yrkande 16 krävs att EU är tydligt i sin kritik
mot de brott mot mänskliga rättigheter som begås av den kommunistiska
regimen på Kuba.
I motion 2003/04:U328 (fp) konstateras att när Sverige och EU nu antagit
en inriktning som utgår från att samarbeta med demokratirörelsen på Kuba,
borde samma öppna attityd förstås visas gentemot kubanska demokratiaktivister
som bor i Sverige och i resten av Europa. I yrkande 1 krävs att Sverige
stärker demokratirörelsen på Kuba för att möjliggöra en demokratisering
i framtiden, och i yrkande 2 krävs att regeringen bör utarbeta ett
Kubaprogram och samarbeta med de organisationer för kubaner i Sverige som
arbetar för demokrati på Kuba. I yrkande 3 krävs att Sverige även bör
engageras i att utarbeta EU:s nya gemensamma position gentemot Kuba.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar att de oppositionella rörelserna i Kuba har växt
betydligt under 1990-talet, men det faktum att de arbetar under ständig
bevakning och stort tryck från myndigheterna resulterar i att de uppnår
begränsad politisk räckvidd. Oppositionens genomslagskraft har ökat under
senare år, inte minst genom det s.k. Varelaprojektet. Projektets undertecknare
vill lagstifta om en folkomröstning om demokratiska reformer, och drygt
25 000 kubaner står med sin namnteckning bakom Varelaprojektets krav.
Under 2003 rapporterades det om en rad övergrepp mot Varelaprojektets
aktivister. Utskottet framhåller att det inte finns något oberoende
rättsväsende, och det råder inte yttrandefrihet, tryckfrihet eller
föreningsfrihet. Människorättsläget har kraftigt försämrats under 2003. I mars
dömdes 75 oliktänkande - journalister, MR-aktivister, politiker - till
långa fängelsestraff för brott mot statens säkerhet och samröre med USA.
Antalet politiska fångar ökade markant och uppgår enligt inhemska bedömare
nu till mellan 300 och 400 personer.
Utskottet kan vidare konstatera att FN-kommissionen för de mänskliga
rättigheterna i Genève (MRK) årligen har antagit en resolution i vilken
MR-situationen i Kuba anges som mycket bristfällig. Kuba har av FN:s
MR-kommitté att vidta åtgärder för att möjliggöra ett besök i landet av
Högkommissariens personliga representant. Kuba har emellertid kritiserat
MR-resolutionen och motsatt sig ett besök. Vidare framhåller utskottet
att FN-kommittén mot tortyr 1997 underströk vikten av att Kuba kriminaliserade
tortyr. Kommittén betonade även att landet borde etablera en procedur för
att behandla enskilda anmälningar om tortyr. Kuba tillåter inte Internationella
Röda korset (ICRC) eller andra oberoende organ att besöka fängelser. Ingen
offentlig statistik återfinns över situationen i landets anstalter eller
över antalet fångar. Enligt tillgängliga källor är en anmärkningsvärt hög
andel av befolkningen frihetsberövad i jämförelse med andra länder.
Utskottet har inhämtat att den kubanska strafflagen föreskriver att domstolarna
kan utdöma dödsstraff vid en rad olika brott. Enligt strafflagen kan
dödsstraff inte utdömas till personer under 20 år eller till gravida.
Dödsstraff överklagas automatiskt och måste fastställas av Högsta domstolen
och statsrådet.
Utskottet menar att omfattande kränkningar av den personliga friheten
äger rum. Den kubanska konstitutionen garanterar grundläggande fri- och
rättigheter, men artikel 62 stipulerar att dessa inte kan utövas om de
går emot den socialistiska staten och dess mål. Oliktänkande trakasseras
och motarbetas på olika sätt, bl.a. genom orimligt långa politiskt motiverade
fängelsestraff, tillfälliga frihetsberövanden, hemfridsbrott, avskedanden,
vräkningar och förtal.
Utskottet framhåller att det inte finns någon yttrandefrihet i Kuba. Alla
massmedier ägs och kontrolleras av staten. Radio, TV och tidningar söker
mobilisera stöd för regimen och sprider dess budskap. Sedan början av
2004 begränsas Internetanvändningen till officiella företag och regeringskontor.
Kommunistpartiorganet Granma är den viktigaste dagstidningen. Normalt
brukar regimen inte rapportera om oppositionella och medlemskap i fristående
illegala partier, fackföreningar eller skrån. Möten och aktiviteter
saboteras, bl. a. genom tillfälliga frihetsberövanden och infiltration.
Konstitutionen garanterar sedan 1992 religionsfrihet, men religiösa och
sociala aktiviteter kringskärs i varierande grad av myndigheterna. Andelen
av befolkningen som är kyrkligt engagerad har ökat markant sedan början
av 1990-talet. Den katolska kyrkan och andra trossamfund tillåts, med
vissa begränsningar.
Utskottet konstaterar att kvinnor och män enligt lag har samma rättigheter.
Även i praktiken har framsteg gjorts beträffande jämställdhet, och kvinnor
är väl representerade inom många yrken som traditionellt har varit
mansdominerade. FN:s kvinnokommitté underströk 2000 Kubas framsteg på
jämställdhetsområdet. I takt med den ökande turismen har prostitutionen ökat,
vilket myndigheterna inte tar tillräckliga krafttag för att motverka.
Enligt uppgift förekommer det även barnprostitution. Barn utgör generellt
en privilegierad grupp på Kuba. Utbildningsväsendet fungerar enligt Unicef
väl och tillhandahåller obligatorisk fri skolgång med god kvalitet åt
alla. Mot bakgrund av den ekonomiska krisen är tillgången på
undervisningsmaterial
emellertid bristfällig. De kubanska myndigheterna arbetar aktivt för att
säkra en dräglig tillvaro för de handikappade och att integrera de
funktionshindrade i samhället.
Utskottet har inhämtat att Kuba inte har tillträtt 1951 års flyktingkonvention.
Den kubanska asylpolitiken utgår från politiska och inte humanitära hänsyn.
Konstitutionen medger asyl för personer som kämpat mot eller för politiska
mål i linje med regimens ideal. Enligt uppgift har mer än en miljon kubaner
lämnat Kuba sedan revolutionen 1959. Att lämna landet utan utresetillstånd
är illegalt och kan leda till fängelsestraff, böter samt förlust av egendom.
USA och Kuba samarbetar om migrationsfrågor och ca 20 000 kubaner beviljas
varje år uppehållstillstånd i USA. Många försöker även lämna Kuba illegalt,
bl.a. med hjälp av professionella människosmugglare. De kubaner som den
amerikanska kustbevakningen träffar på i Floridasundet återbördas av USA,
enligt överenskommelse, till Kuba. Enligt amerikansk lag får de kubaner
som bokstavligen når amerikansk mark stanna i USA.
Sverige har aktivt stött EU:s gemensamma ståndpunkt om Kuba och har genom
förklaringar, demarcher och andra kontakter med Kubas regering vid upprepade
tillfällen framhållit vikten av att landet respekterar de mänskliga
rättigheterna. Även FN:s kommission för mänskliga rättigheter är ett viktigt
forum för att verka för respekten för mänskliga rättigheter i Kuba.
Utskottet konstaterar att från svensk sida fästs stor vikt vid demokratirörelsen
i Kuba. Sverige har kontakt med såväl myndigheter som organisationer och
enskilda. Dessa kontakter skall utvecklas vidare på lämpligt sätt, bl.a.
genom att främja en dialog om mänskliga fri- och rättigheter liksom
yttrande- och pressfrihet med olika delar av det kubanska samhället.
Värdefulla erfarenheter från demokrati- och MR-insatser från samarbeten med
andra länder kan tas till vara och användas i den mån de är relevanta i
den kubanska kontexten. Utskottet menar att denna form av utbyte av
erfarenheter bör öka.
Utskottet har vidare inhämtat att EU:s ministerråd år 2003 antog en ny
inriktning av politiken gentemot Kuba. Relationerna på hög diplomatisk
nivå skall skäras ned, relationerna till representanter för demokratirörelsen
utökas och arbetet skall inledas för att revidera den gemensamma position
som styrt relationerna till Kuba sedan 1996. Utskottet menar att detta är
en välkommen förändring i EU:s hållning.
Mot bakgrund av det ovan anförda och utskottets övriga överväganden
avstyrker utskottet motionerna 2003/04:U14 (m) yrkande 16, 2002/03:U266
(fp) yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:U328 (fp) yrkandena 1-3.
9 Turkiet
Sammanfattning av motionerna
I motion 2003/04:U14 (m) yrkande 4 konstateras att EU-kommissionens
översynsrapport av den 5 november 2003 visar att betydande framsteg gjorts
på MR-området i Turkiet de senaste åren. Turkiet är synbarligen på rätt
väg när det gäller att uppfylla de politiska Köpenhamnskriteriernas krav
men det är lika tydligt att det återstår mycket att göra, och motionärerna
anser att samma krav måste ställas på Turkiet som på andra länder när det
gäller respekt för mänskliga rättigheter. Sverige bör aktivt stödja
reformprocessen i Turkiet med syfte att anpassa landets MR-nivå till europeiska
normer.
I motion 2003/04:U273 (s) krävs att Sverige fortsätter att vara en pådrivande
kraft för demokrati och mänskliga rättigheter i Turkiet, särskilt med
tanke på kurdernas och andra minoriteters situation i landet. Motionären
framhåller också att Sverige har en viktig roll att fylla inom Europeiska
unionen för att garantera att mänskliga rättighetsfrågorna lyfts fram i
förhandlingarna mellan Turkiet och EU.
I motion 2003/04:U286 (c) konstateras att Turkiet har undertecknat en rad
internationella avtal som rör mänskliga rättigheter men att efterlevnaden
av dessa ofta brustit. I yrkande 4 krävs att Sverige driver på för att EU
tillsammans med Turkiet utarbetar konkreta planer för respektive minoritet
som lever i Turkiet och i yrkande 5 att det även är viktigt att Turkiet
vidtar ytterligare åtgärder för att inom ramen för sitt lands territoriella
suveränitet tillgodose minoritetsgruppernas legitima intressen och se
till att de kan medverka i det demokratiska arbetet.
I motion 2002/03:U227 (v) yrkande 1 krävs att Sverige inom EU bör verka
för att förmå Turkiet att respektera dess medborgares demokratiska
rättigheter och upphöra med förföljelsen av oliktänkande och i yrkande 2 att
Sverige inom EU bör verka för en politik som innebär tolerans mellan olika
folkgrupper i Turkiet och ett slut på förtrycket av nationella minoriteter
i landet. Vidare bör Sverige inom EU verka för att den turkiska staten
upphör med trakasserier mot landets minoriteter (yrkande 3) och verka för
att människor som utvandrat från Turkiet till andra länder skall ha rätt
att fritt besöka de områden i landet som de ursprungligen kommer från
(yrkande 4). I yrkande 5 krävs att Sverige inom EU skall arbeta med att
förmå Turkiet att uppfylla Köpenhamnskriterierna och att landet lägger
särskild vikt vid kvinnornas mänskliga rättigheter.
Minoriteter - assyrier/syrianer/kaldéer, kurder
I motion 2002/03:U213 (s) konstateras att assyrier/syrianer är en kristen
folkgrupp med ursprung i landet runt Eufrat och Tigris och att hemländerna
för denna folkgrupp är Iran, Libanon, Syrien och Turkiet. Vid sekelskiftet
bodde mer än 2 miljoner assyrier/syrianer i främst sydöstra Turkiet men
i dag finns bara några tusen kvar. Den stora utrensningen skedde under
den period som går under namnet "Svärdets år", 1915-1918. Efter andra
världskriget har omfattande och dramatiska utrensningar och diskriminering
genomförts. Motionärerna menar att det finns ett behov av forskning kring
assyriers/syrianers situation under "Svärdets år". Det är det internationella
samfundets plikt att inte enbart fördöma och minnas det som hände och att
reda ut frågetecken i historien och bedöma och fördöma händelser utifrån
internationella principer och konventioner. Även i motion 2002/03:U214
(s) framhålls vikten av att den assyriska/syrianska gruppen uppmärksammas
som ett led i Sveriges strävanden för mänskliga rättigheter och
demokratiseringen i Mellanöstern. Vidare framhålls i motion 2002/03:U215 (s)
att Unesco borde vara en sådan aktör som kan göra insatser för att bevara
viktiga historiska kulturminnen i Turkiet med anknytning till assyrier/syrianer,
och i motion 2002/03:U216 (s) framhålls att FN- och EU-resolutioner är
viktiga instrument för att assyrierna/syrianerna skall få upprättelse. I
motion 2002/03:U217 (kd) yrkande 1 liksom i motion 2003/04:U242 yrkande
1 krävs att Turkiet, med anledning av sin EU-kandidatur, uppmanas att ta
sitt kulturansvar för de assyrisk-syrianska kyrkor och kloster som finns
inom landets gränser.
I motion 2002/03:U241 (fp) yrkande 1 konstateras att Turkiet är medlem av
FN, ESK och Europarådet, och i dessa församlingar bör Sverige arbeta för
att Turkiet följer sina åtaganden om mänskliga rättigheter och upphöra
med diskrimineringen av den assyriska/syrianska minoriteten. I yrkande 2
krävs att Turkiet skall uppmanas att vårda assyriers/syrianers kulturarv
och språk och i yrkande 3 att erkänna assyrierna/syrianerna/kaldéerna som
folk. Vidare krävs i yrkande 4 att Sverige bör verka för ett centrum för
forskning om assyriernas/syrianernas/kaldéernas öde och framför allt
"seyfo", folkmordet, samt att det inbegrips i Levande historia och i yrkande
5 att arbeta för att den etniska diskrimineringen av assyrier/syrianer i
deras hemländer förs upp på FN:s och EU:s dagordning. I yrkande 6 krävs
att Sverige i diskussioner med USA och FN skall understryka
assyriernas/syrianernas/kaldéernas extrema utsatthet i Irak vid ett förestående
krig och i yrkande 7 att assyriernas/syrianernas/kaldéernas medborgerliga
rättigheter bör tas i beaktande vid bildandet av en ny regering i Irak.
I
motion 2002/03:U253 (kd) konstateras att assyriernas/syrianernas situation
vid åtskilliga tillfällen har behandlats av riksdagen, och i yrkande 1
krävs att Sverige arbetar för att den etniska diskrimineringen av
assyrier/syrianer i deras hemländer förs upp på FN:s och EU:s dagordning och
i yrkande 2 att Sverige erkänner assyrierna/syrianerna som ett folk. I
yrkande 3 framhålls vikten av att det assyriska kulturarvet, som också är
kristenhetens kulturarv, bevaras i länder som Turkiet och Irak, och i
yrkande 4 understryks vikten av att föra upp frågan om assyriernas/syrianernas
kulturarv i Unesco. Motionärerna kräver vidare i yrkande 5 att Riksarkivet
får uppdraget att sammanställa svenskt arkivmaterial rörande det
assyriska/syrianska folkmordet, seyfo, och i yrkande 6 att ett centrum för
forskning om Mesopotamiens folkslag, historia och utveckling skapas, och
att centrumet även omfattar forskning om invandrare till Sverige från
Mesopotamien. Samma krav framställs även i motion 2003/04:U279 (kd)
yrkandena 1-6.
I motion 2003/04:U222 (m) yrkande 1 begärs att assyrier/syrianer betraktas
och erkänns som ett folk internationellt och nationellt och i yrkande 2
att förintelserna av assyrier/syrianer/kaldéer 1846, 1915 och 1933 betecknas
som folkmord. Även i motion 2003/04:U281 (s) krävs att assyrier/syrianer
bör erkännas som etnisk folkgrupp i Sverige och andra länder.
I motion 2003/04:U323 (s) framhålls att det finns skäl att se med stort
allvar på det internationella samhällets ansvar för assyriers/syrianers
kulturarv i sydöstra Turkiet. Turkiets närmande till EU och de incitament
till ökat engagemang för mänskliga rättigheter som märkts i delar av det
turkiska samhället utgör ett starkt hopp för den lilla grupp assyrier/syrianer
som fortfarande lever kvar i landet. Sverige måste ta initiativ inom EU
och andra internationella sammanhang för att i samverkan med församlingarna
i sydöstra Turkiet och den turkiska staten vidta åtgärder för att säkra
att det kulturarv assyrier/syrianer har i sydöstra Turkiet bevaras och
utvecklas.
I motion 2003/04:U346 (mp) framhålls att förtrycket mot kurderna har pågått
oavbrutet alltsedan den turkiska staten bildades efter första världskriget.
Kurderna har förnekats inte bara sin existens, utan även sin kultur,
sitt språk och sina mänskliga och nationella rättigheter. Den turkiska
statens förtryck och förföljelse mot kurderna har varit främsta anledningen
till att olika, ibland beväpnade, motståndsrörelser har bildats bland
kurderna. I yrkande 1 krävs att Turkiet skall redogöra för en nöjaktig
lösning av den kurdiska frågan innan EU-medlemskap kan bli aktuellt och
i yrkande 2 att Sverige skall verka för att en FN-sanktionerad folkomröstning
anordnas i den turkiska delen av Kurdistan i syfte att få veta hur det
kurdiska folket vill utforma sin framtid. I yrkande 3 framhålls att Sverige
skall verka internationellt för att alla rättsliga bestämmelser som
förhindrar bildandet av politiska partier på etnisk och kulturell grund i
Turkiet bör avskaffas. I yrkande 4 krävs att Sverige skall verka
internationellt för att lagstiftningen i Turkiet skall garantera rätten till
användning av det kurdiska språket som utbildningsspråk och fri användning
i opinionsbildande syfte i alla medier och i yrkande 5 att regeringen
skall verka internationellt för att befolkningen i de kurdiska byar i
Turkiet som förstörts och där befolkningen tvångsförflyttats skall
återupprättas.
Utskottets överväganden
Utskottet menar att politisk pluralism råder i Turkiet och partierna
representerar ett brett spektrum av skilda uppfattningar och intressen.
Tröskeln på 10 % för representation i parlamentet har medfört att folkets
politiska vilja inte helt speglas i parlamentet. Endast 54 % av de röstande
i valet i november 2002 valde något av de två partier som fick säte i
parlamentet. Det rådgivande nationella säkerhetsrådet, med företrädare
för såväl landets civila som militära ledning, har reformerats på så sätt
att rådet numera har civil majoritet och i författningen har det betonats
att rådet endast har en rådgivande funktion. Fortfarande har dock militären
en stark politisk roll i landet.
Utskottet anser att situationen för de mänskliga rättigheterna i Turkiet
ännu inte är tillfredsställande. Genom reformerna har dock landets regering
demonstrerat en politisk vilja att snarast uppnå en nivå av respekt för
de mänskliga rättigheterna som motsvarar europeiska normer. Reformerna
fokuserar på bl.a. förstärkt yttrande- och mötesfrihet, bekämpande av
tortyr, förbättrad ställning för andra språk som brukas i landet än
turkiska, exempelvis kurdiska, och en begränsning av militärens politiska
roll. Reformerna har emellertid inte helt genomförts i praktiken.
Utskottet har inhämtat att Europarådet anser att Turkiet under de senaste
tre åren tydligt har visat beslutsamhet och förmåga att uppfylla sina
föreskrivna åtaganden som medlem och att Turkiet bör avföras från listan
på länder vars demokratiska tillkortakommanden granskas. Utskottet
konstaterar vidare att Europarådet framhåller att Turkiet är en fungerande
demokrati med ett flerpartisystem, fria val och maktfördelning men att
landet rekommenderas att genomföra vissa lagändringar, bl.a. av lagar om
hedersbrott, politiska partier, fackföreningar och medier.
Utskottet konstaterar att den turkiska regeringen har deklarerat nolltolerans
mot tortyr och har genomfört en rad lagreformer för att uppnå detta mål.
Bland reformerna märks snabbehandling av åklagare och domstolar av mål
som rör tortyr, förhindrande av att fällande domar i tortyrmål suspenderas
eller omvandlas till böter samt att överordnades samtycke ej länge är
erforderligt för att väcka åtal för tortyr.
I augusti 2002 avskaffades dödsstraffet för brott i fredstid. Dödsstraff
har inte verkställts sedan 1984. I juni 2003 ratificerades det sjätte
tilläggsprotokollet (dödsstraff) till Europeiska konventionen om mänskliga
rättigheter.
Utskottet har inhämtat att mål med anknytning till mänskliga rättigheter
ofta behandlas av statssäkerhetsdomstolar. Sedan 1999 består dessa endast
av civila domare, och regeringen har instiftat s.k. MR-nämnder över hela
landet med uppgift att ta emot klagomål om kränkningar av de mänskliga
rättigheterna.
Yttrandefrihet garanteras i Turkiets konstitution, och det råder ett stort
utbud av tidningar samt radio- och TV-kanaler, och bredden av åsikter
inom medierna är stor. Likväl föreligger restriktioner i yttrandefriheten,
vilket resulterar i att många författare och journalister har dömts för
yttrandefrihetsbrott eller är föremål för pågående process. Radio- och
TV-kanaler drabbas av sändningsförbud och tidningar kan beslagtas.
Föreningsfrihet garanteras i konstitutionen men rättsliga ingripanden mot
organisationer som verkar för de mänskliga rättigheterna är inte ovanliga.
Genom förändringar i den författning som reglerar demonstrationer har
församlingsfriheten dock stärkts, och demonstrationer får nu endast
förbjudas om det föreligger fara för brott.
Endast vissa religiösa minoriteter (judar, greker och armenier) erkänns
i Turkiet i enlighet med den turkiska tolkningen av Lausannetraktaten
från 1923. Detta medför svårigheter för att andra icke-muslimska trossamfund
att förvärva egendom och att verka i landet. Ett dekret som nyligen
utfärdats möjliggör öppnandet av icke-muslimska gudstjänstlokaler, men det
föreligger ännu svårigheter för utländska präster att få tillstånd att
verka i landet. Assyriernas/syrianernas och kaldéernas ställning har
förbättrats under senare år men vissa problem återstår, bl.a. att
assyrier/syrianer hindras från att återvända till de gamla hembyar som lämnats
i samband med tidigare konflikter. Utskottet förutsätter att även dessa
problem kommer att undanröjas.
Utskottet understryker att det alltid är staters regeringar som har det
yttersta ansvaret för att mänskliga rättigheter respekteras i förhållande
till egna och andras medborgare inom den egna jurisdiktionen. Det är den
turkiska regeringen som har ansvaret för att minoritetsrättigheter -
däribland kurders - upprätthålls. Sverige anser att kurderna skall ges
utrymme inom befintlig statsbildning att komma i åtnjutande av sina
rättigheter, samtidigt som Iraks, Irans, Syriens och Turkiets territoriella
integritet ej kan ifrågasättas. Om kurdernas rättigheter kränks har det
internationella samfundet skyldighet att reagera. Utskottet understryker
vidare att Sverige alltid uttryckt stark solidaritet med det kurdiska
folket och upprepade gånger har fördömt brott mot de mänskliga rättigheterna
begångna mot kurder.
Möjligheterna för minoriteterna att bruka sitt modersmål har stärkts genom
att radio/TV: sändningar på andra språk än turkiska, t.ex. kurdiska, nu
tillåts under begränsad tid per vecka. Ännu har dock inte denna reform
genomförts i praktiken. Även privatundervisning i minoritetsspråk är nu
tillåten, och på två ställen har nu sådan undervisning kommit i gång. En
större tolerans för bruket av kurdiska i offentliga sammanhang kan noteras,
och kurdisk press finns sedan länge.
Utskottet anser att betydande framsteg har gjorts under det senaste året
för att öka respekten för de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Det
återstår dock mycket arbete inte minst vad gäller kvinnors rättigheter, där
det fortfarande finns allvarliga brister. Tradition och sedvänjor får
inte utgöra en ursäkt för våld mot kvinnor och flickor. Det är viktigt
att våld mot kvinnor rubriceras som ett brott mot individen och inte som
ett brott mot samhället eller familjen. Turkiet är sedan 1986 anslutet
till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor
och har därmed bl.a. åtagit sig att skapa rättsligt skydd för kvinnors
rättigheter på samma grunder som för män samt att upphäva alla nationella
straffbestämmelser som innebär diskriminering av kvinnor. Sverige är
pådrivande för att kvinnors rättigheter i Turkiet skall värnas och har
till företrädare för den turkiska regeringen framhållit vikten av att
straffregler för våld mot kvinnor regleras på ett sätt som står i
överensstämmelse med de internationella konventioner Turkiet är anslutet till
och med EU:s normer. Frågan uppmärksammas även genom det svenska
utvecklingssamarbetet med Turkiet, som riktas mot områden som stöder och främjar
Turkiets EU-anpassning och uppmuntrar den demokratiska samhällsutvecklingen
i Turkiet.
Utskottet framhåller att det i Turkiet förkommer s.k. hedersmord mot
kvinnor. Om morden leder till åtal bedöms oftast omständigheterna i målet,
heder, av domstolen som förmildrande. Det är ännu oklart om den kommande
reviderade strafflagen kommer att grundas på ett europeiskt synsätt vad
gäller kriminaliseringen av våld mot kvinnor. Civilrätten reviderades år
2001 med utgångspunkt att jämställdhet råder mellan könen. Utskottet kan
konstatera att implementeringen och uppföljningen av demokratireformer
och mänskliga rättigheter på t.ex. den turkiska landsbygden kräver tid
och stora informations- och utbildningsinsatser av lokala beslutsfattare
och inom det juridiska systemet.
Turkiet har ratificerat barnkonventionen dock med reservation mot vissa
artiklar som man inte anser vara förenliga med den turkiska synen på
minoritetsrättigheter. Den nya civillagen ger barnen stärkta rättigheter
och barnets bästa skall nu beaktas vid skilsmässa, och utomäktenskapliga
barn åtnjuter samma rättigheter som övriga barn. Enligt undervisningsministeriet
finns det mer än en miljon handikappade barn i landet, men de offentliga
resurserna för att bistå funktionshindrade är knappa.
Utskottet menar att Turkiets önskan om EU-medlemskap innebär att de
mänskliga rättigheterna måste sättas högt på dagordningen. Det är angeläget
att Turkiet erkänner sina minoriteter och deras kulturhistoriska arv för
att visa att man är värdig ansökarstatus. Detta kulturarv berör inte endast
assyrier/syrianer och kaldéer, utan har även en omistlig kyrkohistorisk
och kulturhistorisk betydelse för hela världen. Enligt Europakonventionen
skall envar stå helt fri att välja och utöva sin religion. Turkiet lovade
respektera vissa minoriteter redan vid Lausannefördraget 1923. Turkiet
har även undertecknat FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Det
måste anses ingå i EU:s grundläggande principer att respektera såväl
religionsfriheten som minoritetsrättigheterna i övrigt. Utskottet har
tidigare (bet. 2001/02:UU8 Mänskliga rättigheter m. m. - länder, områden,
enskilda folkgrupper och vissa FN-frågor) framhållit vikten av öppenhet
och förutsättningslös historisk forskning. Den turkiska regeringen har,
liksom alla regeringar, ett ansvar att uppmuntra och underlätta historisk
forskning och ge tillgång till sina historiska arkiv. Utskottet konstaterar
att det finns omfattande dokumentation om vad som hänt med olika folkgrupper
främst i gränsområdena Turkiet/Syrien/Irak/Iran/Armenien. Till stor del
saknas dock källkritisk forskning kring det existerande materialet.
Utskottet menar att de framsteg som skett under året bl.a. är en konsekvens
av de krav EU har ställt på Turkiet, särskilt de konstitutionella reformerna.
Utskottet understryker vidare vikten att följa utvecklingen av hur skyddet
för de mänskliga rättigheterna i Turkiet verkligen förbättras och stärks.
Det är utskottets mening att tolkningen av de konstitutionella tilläggen,
detaljerna i genomförandelagstiftningen och den praktiska tillämpningen
av lagarna av myndigheterna kommer att vara avgörande för utvecklingen.
Mot
bakgrund av det ovan anförda och utskottets övriga överväganden avstyrker
utskottet motionerna 2003/04:U14 (m) yrkande 4, 2002/03:U213 (s),
2002/03:U214 (s), 2002/03:U215 (s), 2002/03:U216 (s), 2002/03:U217 (kd)
yrkande 1, 2002/03:U227 (v) yrkandena 1-5, 2002/03:U241 (fp) yrkandena 1-7,
2002/03:U253 (kd) yrkandena 1-6, 2003/04:U222 (m) yrkandena 1 och 2,
2003/04:U242 (kd) yrkande 1, 2003/04:U273 (s), 2003/04:U279 (kd) yrkandena
1-6, 2003/04:U281 (s), 2003/04:U286 (c) yrkandena 4 och 5, 2003/04:U323
(s) samt 2003/04:U346 (mp) yrkandena 1-5.
10 Övriga yrkanden om andra frågor och länder
Utskottets ställningstagande
Utöver de yrkanden som behandlats tidigare i detta betänkande finns
motionsvis framförda förslag rörande bl.a. barn, HBT-frågor och ett antal
landspecifika yrkanden. I många fall är dessa yrkanden identiska eller i
hög grad överensstämmande med sådana som utskottet behandlat under något
av de senaste riksmötena. Det förekommer också yrkanden som är överspelade
av den snabba omvärldsutvecklingen samt yrkanden som rör frågor/länder
där den svenska utrikespolitikens nuvarande inriktning ligger väl i linje
med utskottets uppfattning.
Utskottet har vid en genomgång av yrkandena i följande tabell funnit att
de förslag som framförs inte kan vara aktuella för något riksdagens
tillkännagivande, varför de avstyrks. Mot bakgrund av det ovan anförda och
utskottets övriga överväganden avstyrker utskottet motionerna:
Yrkanden:

2003/04:U14 (m) yrkandena 12-142003/04:U16 (mp) yrkande 32003/04:U17 (fp)
yrkandena 3 och 112002/03:L249 (fp) yrkandena 21 och 252002/03:U202
(m)2002/03.U205 (m) yrkande 12002/03:U210 (m) yrkandena 1 och 22002/03:U212
(c) yrkande 62002/03:U222 (fp)2002/03:U224 (m) yrkande 12002/03:U225
(fp)2002/03:U228 (fp) yrkande 192002/03:U238 (v) yrkandena 1-6, 8 och
92002/03:U243 (kd)2002/03:U247 (m) yrkandena 1 och 22002/03:U250 (v)
yrkandena 1-3 och 52002/03:U254 (kd) yrkandena 1 och 22002/03:U257 (mp)
yrkande 12002/03:U258 (mp) yrkandena 1 och 32002/03:U265 (s)2002/03:U267
(m, v, kd, mp)2002/03:U270 (v) yrkandena 1-42002/03:U271 (v) yrkandena
1-52002/03:U272 (v) yrkande 12002/03:U273 (v) yrkandena 2-52002/03:U276
(mp) yrkandena 1, 5-92002/03:U287 (fp) yrkandena 2 och 32002/03:U289 (fp)
yrkandena 6-82002/03:U290 (kd) yrkandena 9 och 102002/03:U295 (m) yrkande
32002/03:U304 (v) yrkandena 1 och 22002/03:U312 (s) yrkande 12002/03:U321
(s) yrkandena 1-32003/04:K418 (fp) yrkandena 4 och 10 2003/04:L350 (c)
yrkandena 16 och 192003/04:U202 (m) yrkandena 1-52003/04:U204 (m)2003/04:U207
(c)2003/04:U209 (m) yrkandena 1 och 22003/04:U210 (m) 2003/04:U214 (v)
yrkandena 1-52003/04:U216 (v) yrkandena 1 och 22003/04:U217 (v) yrkande
12003/04:U225 (mp) yrkandena 1, 2, 4 och 52003/04:U226 (c)2003/04:U231
(m)2003/04:U233 (v)2003/04:U234 (s)2003/04:U236 (s)2003/04:U237 (s)
yrkandena 1-42003/04:U239 (m) yrkandena 1 och 22003/04:U244 (v) yrkandena
1, 4-72003/04:U257 (s) yrkandena 1, 2, 4, 6, 72003/04:U261 (kd) yrkande
112003/04:U264 (mp, fp, v) yrkandena 1, 3-62003/04:U265 (mp, v)2003/04:U267
(s) yrkandena 1, 2 och 42003/04:U269 (mp, fp, kd) yrkandena 1-42003/04:U272
(s)2003/04:U277 (s) yrkande 12003/04:U280 (kd)2003/04:U286 (c) yrkande
22003/04:U289 (m) yrkande 22003/04:U290 (m)2003/04:U301 (v) yrkandena 1-
52003/04:U312 (kd) yrkandena 2, 6, 8-15 och 172003/04:U314 (mp) yrkandena
1-82003/04:U331 (s) yrkandena 1 och 22003/04:U333 (fp)2003/04:U337 (s)
yrkandena 3 och 42003/04:U338 (m) yrkande 32003/04:U343 (fp) yrkandena 7
och 82003/04:U346 (mp) yrkandena 6 och 72003/04:U347 (s) yrkande 12003/04:So568
(mp) yrkandena 24 och 25
Sammanfattningsvis ställer sig utskottet bakom den av regeringen redovisade
politiken för att stärka arbetet med att främja de mänskliga rättigheterna
och tillse att detta blir en integrerad dimension i all utrikespolitik.
Utskottet föreslår att skrivelsen läggs till handlingarna.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett
följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Mänskliga rättigheter - politiska, sociala, kulturella rättigheter och
rätten till utveckling, punkt 1 (m, kd)
av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Göran Lindblad (m), Ewa Björling (m)
och Rosita Runegrund (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:U14
yrkandena 1 och 2 och 2003/04:U246 yrkande 4 och avslår motionerna
1999/2000:U903 yrkande 5, 2002/03:U204 yrkande 5, 2002/03:U228 yrkandena 1
och 21, 2002/03:U250 yrkande 4, 2002/03:U323 yrkande 25, 2002/03:U325
yrkande 3, 2003/04:U15 yrkandena 2 och 3, 2003/04:U17 yrkandena 1, 2 och
4-6, 2003/04:U209 yrkande 3, 2003/04:U211 yrkande 3, 2003/04:U220 yrkande
2, 2003/04:U230, 2003/04:U282 yrkandena 1-3 och 7, 2003/04:U298, 2003/04:U299
yrkande 6, 2003/04:U317 yrkande 1, 2003/04:U335 yrkande 1, 2003/04:U341
yrkandena 1, 9 och 10, 2003/04:U348 yrkande 2, 2003/04:U350 yrkande 1 och
2003/04:U352 yrkandena 3 och 5.
Ställningstagande
Mänskliga rättigheter bygger på individens frihet. Att erkänna en persons
rättigheter är att ge henne utrymme att välja och handla fritt. Den som
handlar fritt har ansvar för sina handlingar och måste således stå för
vad man gjort samt bära konsekvenserna av sina handlingar, inte minst om
konsekvenserna av ens handlingar medför problem för en själv eller andra.
Individen har rätt att handla så länge hon inte begränsar någon annans
frihet. I grund och botten handlar det om medmänsklighet, dvs. den egna
rätten till frihet förutsätter och leder till respekt för andras lika
värde. Skrivelse om mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik ger en
korrekt men ofullständig bild av utvecklingen och hur Sverige kan stärka
skyddet för de mänskliga rättigheterna i världen.
Det saknas en redogörelse om de mänskliga rättigheterna i de länder som
Sverige samarbetar med. Inte ens med de länder som Sverige sedan länge
har ett omfattande utvecklingssamarbete finns det något om MR-situationen.
Det finns inte heller några konkreta förslag om hur Sverige i framtiden
avser att främja de mänskliga rättigheterna i de länder där Sverige har
särskilt stora möjligheter att påverka.
Riksdagen har i flera år begärt att regeringen årligen och senast i samband
med budgetbehandlingen skall ge riksdagen en utförlig rapport om situationen
och utvecklingen när det gäller respekten för mänskliga rättigheter och
demokrati i mottagarländerna. En sådan rapport skulle utgöra ett underlag
för en utförlig debatt i riksdagen inför beslut om framtida svenska
biståndsinsatser. Vetskapen om att den svenska riksdagen noggrant följer
och värderar utvecklingen av mänskliga rättigheter och demokrati skulle
vara en viktig signal till mottagarländerna. Sverige och EU skall kräva
att en ländervis översikt över brott mot mänskliga rättigheter och demokrati
redovisas inför och debatteras i FN:s generalförsamling varje år.
Utskottet konstaterar att USA har valt att betrakta fångarna på Guantanamo
som en tredje och ny kategori av fångar: Irregular combatants. Utskottet
uttrycker förståelse för att stridande personer eller personer som kan
vara terrorister inte kan få verka i frihet.
Eftersom svenskens status är oklar borde denna fråga avgjorts av en
oberoende domstol. På svenskt initiativ har frågan om Guantanamofångarna
också flera gånger tagits upp inom EU.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna 2003/04:U14
yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:U246 yrkande 4.

2. Mänskliga rättigheter - politiska, sociala, kulturella rättigheter och
rätten till utveckling, punkt 1 (fp)
av Carl B Hamilton (fp) och Cecilia Wigström (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:U17
yrkande 4 och 2003/04:U282 yrkande 7 och avslår motionerna 1999/2000:U903
yrkande 5, 2002/03:U204 yrkande 5, 2002/03:U228 yrkandena 1 och 21,
2002/03:U250 yrkande 4, 2002/03:U323 yrkande 25, 2002/03:U325 yrkande 3,
2003/04:U14 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U15 yrkandena 2 och 3, 2003/04:U17
yrkandena 1, 2, 5 och 6, 2003/04:U209 yrkande 3, 2003/04:U211 yrkande 3,
2003/04:U220 yrkande 2, 2003/04:U230, 2003/04:U246 yrkande 4, 2003/04:U282
yrkandena 1-3, 2003/04:U298, 2003/04:U299 yrkande 6, 2003/04:U317 yrkande
1, 2003/04:U335 yrkande 1, 2003/04:U341 yrkandena 1, 9 och 10, 2003/04:U348
yrkande 2, 2003/04:U350 yrkande 1 och 2003/04:U352 yrkandena 3 och 5.

Ställningstagande
Politiska kontra socioekonomiska och kulturella rättigheter
Varje människas frihet och lika värde omfattar alla människor och således
varje individ i världen utan åtskillnad av något slag, såsom hudfärg, kön,
språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller
socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Erkännandet av
alla människors lika värde hänger oupplösligt samman med att ingen människa
får diskrimineras på grund av ovanstående eller annan anledning.
Trots detta för oss självklara sker dagligen kränkningar av de mänskliga
fri- och rättigheterna. Kränkningar ser olika ut i olika länder. I vissa
länder diskrimineras människor på grund av sitt kön, sin sexuella läggning
eller på grund av sitt ursprung. Rättighetsperspektivet är den grund som
garanterar individens grundläggande rättigheter. Dessa genomförs i en
demokratisk process. I proposition 2002/03:122, Gemensamt ansvar - Sveriges
politik för global utveckling, slås fast att rättighetsperspektivet skall
genomsyra politiken på området. Det är ett verkligt genombrott för liberala
värderingar. Vi vill dock förstärka det liberala inslaget i
utvecklingssamarbetet
genom att göra demokrati till dess övergripande mål.
Politiska riktningar har många gånger haft svårt att enas om en gemensam
syn på mänskliga rättigheter. Dessa åsiktsskillnader är inte överspelade.
Om man ser till verkligheten är en principiell uppdelning mellan politiska
och ekonomiska rättigheter ofta på sin plats. Politiska rättigheter syftar
till att skydda den enskilde från olika övergrepp. De flesta civila och
medborgerliga rättigheter är absoluta och bör, även i fattiga länder,
genomföras omgående.
De kommunistiska regimer som bara för ett årtionde sedan kontrollerade
halva Europa hävdade att civila och medborgerliga rättigheter, alltså
individuella rättigheter inriktade på att garantera den enskildes personliga
frihet och möjlighet att på lika villkor delta i det politiska livet,
saknade relevans "under socialismen". I stället gjorde dessa regimer
anspråk på att ha förverkligat rättigheter av annat slag: rätt till arbete,
rätt till sjukvård, etc. I verkligheten var anspråken falska. Dessa
"sociala rättigheter" uppfylldes i allmänhet sämre under socialismen än i
demokratiska marknadsekonomier.
Sociala rättigheter av det slag som dessa regimer gjorde oriktigt anspråk
på att förverkliga är av annan karaktär än de politiska rättigheterna.
Sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter är i högre grad processuella
- dvs. de genomförs efterhand som möjligheter skapas. De fordrar ofta
prioriteringar och är mer beroende av tillgång till förändrade ekonomiska
förutsättningar.
Det är under alla omständigheter oacceptabelt att söka försvara frånvaro
av t.ex. tryckfrihet, rätt till en opartisk rättegång eller liknande med
hänvisning till att en s.k. social rättighet upprätthålls.
Det är viktigt att påpeka att alla rättigheter finns noggrant preciserade
och tolkade till sin innebörd. Ändå sker det ofta en vantolkning av de
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. De påstås ofta ha en
vidare omfattning än vad det finns grund för i konventioner och rättspraxis.
Därför är det viktigt att det är en väldefinierad syn med sin grund i
den internationella rätten, och inte allmänt hållna politiska önskningar,
som präglar tolkningen av rättighetsperspektivet.
Bistånd till svenskar vars mänskliga rättigheter kränks av annan stat
Alla svenskar vars mänskliga rättigheter kränks utomlands har rätt till
likvärdig hjälp från Sverige för att skydda sina medborgerliga rättigheter.
Det kan t.ex. handla om fall där svenska medborgare fängslats i utlandet
utan rättegång. Regeringen har agerat snabbare, oftare och på högre
politisk nivå för att bistå Mehmed Ghezali än Dawit Isaac, en svensk journalist
fängslad utan rättegång i Eritrea sedan september 2001. Det är av yttersta
vikt att UD tillämpar tydliga rutiner och att en handbok med strategier
för just dessa tillfällen tas fram så att det tydliggörs vilket bistånd
UD bidrar med i situationer som dessa så att alla får samma möjlighet
till likvärdigt bistånd.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna 2003/04:U17
yrkande 4 och 2003/04:U282 yrkande 7.

3. Mänskliga rättigheter - politiska, sociala, kulturella rättigheter och
rätten till utveckling, punkt 1 (v)
av Sermin Özürküt (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U230 och
avslår motionerna 1999/2000:U903 yrkande 5, 2002/03:U204 yrkande 5,
2002/03:U228 yrkandena 1 och 21, 2002/03:U250 yrkande 4, 2002/03:U323 yrkande
25, 2002/03:U325 yrkande 3, 2003/04:U14 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U15
yrkandena 2 och 3, 2003/04:U17 yrkandena 1, 2 och 4-6, 2003/04:U209 yrkande
3, 2003/04:U211 yrkande 3, 2003/04:U220 yrkande 2, 2003/04:U246 yrkande
4, 2003/04:U282 yrkandena 1-3 och 7, 2003/04:U298, 2003/04:U299 yrkande
6, 2003/04:U317 yrkande 1, 2003/04:U335 yrkande 1, 2003/04:U341 yrkandena
1, 9 och 10, 2003/04:U348 yrkande 2, 2003/04:U350 yrkande 1 och 2003/04:U352
yrkandena 3 och 5.
Ställningstagande
IOM (The International Organisation for Migration) grundades 1951 på
initiativ av USA. Organisationen, vars namn först var Inter-Governmental
Committee on Migration in Europe, har i motsats till FN:s flyktingkommissariat
(UNHCR) inte sin grund i internationell rätt och internationella
överenskommelser, utan är en medlemsorganisation. Det innebär att den inte har
något demokratiskt organ utan enbart svarar inför medlemsstaterna. Sedan
1989 har organisationen förvandlats till en transnationell organisation
för global styrning av migration utifrån ekonomiska utgångspunkter.
Sverige är medlem i IOM. IOM utför transporter av kvotflyktingar till
Sverige, men också transporter av s.k. frivilliga återvändande. Ett exempel
gäller verkställighet av avvisningar till den autonoma zonen i norra Irak,
som genomfördes före kriget. Ett stort projekt som Sverige stöder gäller
människohandel på västra Balkan. Ett sådant projekt är naturligtvis oerhört
känsligt, risken är ju stor att genuina flyktingar hindras från att fly
om det genomförs med personal som saknar tillräckliga kunskaper om
internationell rätt.
Human Rights Watch (HRW), International Catholic Migration Committee och
World Council of Churches har givit uttryck för sin oro över IOM:s aktiva
deltagande i arbetet att borda och stoppa fartyg med asylsökande som
passagerare, ofta i situationer där FN:s flyktingkommissariat inte är
närvarande. Organisationerna framhåller att IOM varken har mandat eller
expertis för att identifiera och ge skydd åt dem som är i behov av
internationellt skydd. Det finns inte tillräckliga garantier för att flyktingar
i behov av skydd skall kunna få kontakt med flyktingkommissariatet eller
tillgång till en godtagbar asylprocedur.
IOM har organiserat återvändande till Afghanistan som tveklöst ägt rum
för tidigt med hänsyn till förhållandena både ur säkerhetssynpunkt och
vad beträffar den materiella situationen. Också beträffande tidigare
återvändande till norra Irak har IOM agerat på ett icke försvarbart sätt.
IOM har vid dessa tillfällen agerat bakom UNHCR:s rygg. UNHCR, som är
den FN-institution som skall vaka över att flyktingars skydd garanteras,
har först i efterhand fått information om dessa IOM-projekt.
Jesuit Refugee Service (JRC) har riktat stark kritik mot IOM för
organisationens sätt att behandla de 2,5 miljonerna burmesiska migrerande
arbetstagarna i Thailand. IOM har redan medverkat till ett
registreringsförfarande
som lett till en månatlig deportering av upp till 66 000 personer, något
som orsakat kritik från MR-organisationer. JRC pekar på att IOM inte bryr
sig om vad som händer med de återvändande, så snart de passerat gränsen.

Amnesty International (AI) och HRW anser att IOM inte borde tillhandahålla
ett alternativ för stater som vill undvika sina förpliktelser beträffande
mänskliga rättigheter, vilket även det är en allvarlig anklagelse.
Romska Nationella Kongressen (RNC) i Tyskland, som direkt berörs av IOM:s
verksamhet, säger om IOM: "Organisationen är känd som en springpojke, som
i åratal har handhaft deporteringen av romer och sinti, s.k. återvändande
som inte kan genomföras av enskilda stater, ett smutsigt arbete i skuggan,
i ett utrymme utanför lagen. Den är en legoknektorganisation." RNC
anklagar också IOM för att kringgå de europeiska dataskyddsreglerna och
utbyta information med stater som RNC anser utöva förföljelse. HRW har,
i en rapport publicerad 2002, riktat utomordentligt hård kritik mot
Australiens regering för att man hindrar asylsökande att nå landets territorium
för att där söka asyl. I stället tvingar man, i strid med internationell
rätt, fartyg med asylsökande ombord att vända och gå till Indonesien eller
andra stater där inget effektivt skydd ges till flyktingar. Man kritiserar
också Australien för att behandla de asylsökande som tvingas vända på ett
godtyckligt och inhumant sätt och för att utsätta dem för godtyckliga
frihetsberövanden. HRW uppmanar med anledning av detta IOM att upphöra
med sin administration och förvaltning av läger som Nauru och Manus Island,
Papua Nya Guinea. Asylsökande från fartyg som bordats och hindrats från
att nå Australien hålls där godtyckligt fängslade under förhållanden som
strider mot internationella regler. HRW kräver också att IOM i fortsättningen
skall avstå från att göra inbrytningar i FN:s flyktingkommissariats mandat.
IOM bör vidare avstå från förvaltande uppgifter avseende stora grupper
asylsökande som inte erhållit effektivt skydd. Vidare kräver organisationen
att IOM skall upprätta genomskinliga regler och riktlinjer för sina
fältkontor med grund i mänskliga rättigheter när det gäller mottagande av
och hjälp till asylsökande och flyktingar. HRW gav IOM ytterligare ett
antal rekommendationer för att uppnå acceptabla förhållanden i organisationens
verksamhet.
Den 15 april 2003 undertecknade Spaniens invandringsminister Ignacio
González och verkställande direktören för IOM Brunson McKinley en
överenskommelse om att IOM skulle sätta upp "ett nätverk för att ta emot
anmälningar" med syftet att upptäcka "nya illegala invandrade och bekämpa
illegal invandring". Avsikten är att få med frivilligorganisationer i
samarbetet för att få fram uppgifter om "olagligt invandrade" och att
dessa sedan skall överlämnas till myndigheterna. Alla stora oppositionspartier
i parlamentet har riktat hård kritik mot överenskommelsen. Tidsskriften
Migration Newssheet anser att överenskommelsen framkallar obehagliga minnen
av Spaniens förgångna när spanjorerna levde i skräck för att bli anmälda
av polisspioner under general Francos diktatur.
IOM är samarbetspartner till fonden Memory, Responsibility and Future som
betalar ekonomisk kompensation till offer för Nazitysklands system med
slavarbetare. IOM arbetar med kompensationen till icke-judiska offer, bl.
a. romer. IOM har av professor Ian Hancock kallats för "det romska folkets
fiende" i hans rapport om situationen för romer i Europa. IOM:s huvudstrategi
förefaller vara att begränsa antalet mottagare av kompensationen så långt
som någonsin möjligt. Av 320 000 anspråk har endast 75 000 godkänts. Vissa
IOM-kontor förhandsgranskade ansökningar och föreslog att ansökningarna
inte skulle lämnas in. I motsats till andra organisationer accepterar
inte IOM kompensation till tidigare slavarbetare i jordbruksindustrin,
inte heller till deporterade slavarbetares barn. Statistik visar att IOM
i jämförelse med andra organisationer är extremt långsam med att genomföra
utbetalningar. Hittills har bara 16 879 personer fått kompensation medan
t.ex. den polska fonden redan kompenserat 305 000 personer. RNC anser att
IOM:s sätt att genomföra kompensationen av romer kan jämföras med en andra
omgång förföljelse.
IOM strävar efter att upptäcka och kartlägga migrationsvägar och
migrationsmönster för att ge råd till regeringar och träna
gränsbevakningsstyrkor
i användandet av ny teknologi. IOM ansvarar för pilotprojekt för att bistå
EU:s grannländer att anpassa sig till EU:s krav. Organisationen har
arrangerat resor till gränsen mellan USA och Mexico för ukrainska
immigrationstjänstemän för att de skulle lära sig om stängsel, löpgravar och
högteknologisk utrustning för att fånga illegala invandrare. Ofta beskriver
IOM syftet med sina projekt vara att stoppa trafficking av kvinnor, men
huvudsyftet är att hindra migration till väst.
IOM påstår sig endast medverka vid frivilligt återvändande, men ofta är
detta återvändande bara skenbart frivilligt, eftersom de asylsökande som
fått avslag berövats allt stöd och i sin nöd är tillräckligt desperata
för att underteckna en överenskommelse om återvändande. Norra Irak, Kosovo,
Angola, Afghanistan, Sierra Leone - listan över destinationsländer väcker
tvivel om frivilligheten i återvändandet.
HRW och AI har i samband med IOM:s styrande råds möte i december 2002
gemensamt i skarpa ordalag kritiserat IOM för att organisationen har "en
negativ effekt på migranters, flyktingars och asylsökandes grundläggande
mänskliga rättigheter inklusive rätten att inte bli utsatt för godtyckliga
frihetsberövanden och den grundläggande rätten att söka asyl" och kräver
att IOM:s styrande råd "omedelbart upphör att engagera sig i någon som
helst aktivitet som har effekten, antingen direkt eller indirekt, att
obstruera mot migranters, flyktingars och asylsökandes åtnjutande av
grundläggande mänskliga rättigheter". Man har rekommenderat IOM att "avstå
från att ta en ledande roll i situationer som faller under ett skyddsmandat
eller andra internationella organisationer som FN:s flyktingkommissariat".
Man har också förklarat att "IOM inte skall tillhandahålla en alternativ
institution för stater som vill undvika sin förpliktelser när det gäller
mänskliga rättigheter eller där FN:s flyktingkommissariat har avböjt att
engagera sig i en viss situation på grund av att man ser allvarliga problem
eller faror. HRW och AI förklarade även att trots "de bästa motiv kan
IOM:s engagemang i sådana situationer leda till att man mot sin vilja
underlättar övergrepp och skadar migranter, flyktingar och asylsökande.
IOM:s närvaro borde inte få förlänga en ohållbar politik och praktik från
stater som själva underlåter att följa internationella regler om mänskliga
rättigheter.
Mot bakgrund av att IOM i viktiga avseenden har handlat och handlar på
ett sådant sätt att grundläggande mänskliga rättigheter för migranter,
flyktingar och asylsökande kränks bör Sverige snarast möjligt säga upp
medlemskapet och lämna organisationen.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U230.

4. Mänskliga rättigheter - politiska, sociala, kulturella rättigheter och
rätten till utveckling, punkt 1 (mp)
av Lotta N Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:U325
yrkande 3, 2003/04:U317 yrkande 1 och 2003/04:U335 yrkande 1 och avslår
motionerna 1999/2000:U903 yrkande 5, 2002/03:U204 yrkande 5, 2002/03:U228
yrkandena 1 och 21, 2002/03:U250 yrkande 4, 2002/03:U323 yrkande 25,
2003/04:U14 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U15 yrkandena 2 och 3, 2003/04:U17
yrkandena 1, 2 och 4-6, 2003/04:U209 yrkande 3, 2003/04:U211 yrkande 3,
2003/04:U220 yrkande 2, 2003/04:U230, 2003/04:U246 yrkande 4, 2003/04:U282
yrkandena 1-3 och 7, 2003/04:U298, 2003/04:U299 yrkande 6, 2003/04:U341
yrkandena 1, 9 och 10, 2003/04:U348 yrkande 2, 2003/04:U350 yrkande 1 och
2003/04:U352 yrkandena 3 och 5.
Ställningstagande
FN:s våldsmonopol
FN är det enda legitima världsomfattande organet för gemensam konfliktlösning
och det enda som har rätt att efterfråga truppinsatser tillsammans med
det land vari konflikten utspelar sig. FN skall vara den enda part som
Sverige ger suverän rätt till globalt våldsmonopol och det skall vara det
organ som samordnar svensk medverkan i fredsbevarande styrkor. FN borde
få utvidgat mandat för att kunna agera militärt i samband med grova brott
mot de mänskliga rättigheterna.
Sverige sluter helhjärtat upp bakom FN:s generalsekreterare och hans försök
att förändra och stärka FN. FN måste demokratiseras, folkrätten anpassas
till nya förutsättningar och krig, terror, liksom aggressioner utan FN:s
sanktioner måste ses som illegitima och irrationella sätt att avgöra
konflikter. Miljöfrågor och hållbar utveckling bör dessutom genomsyra hela
FN:s verksamhet.
Uppförandekoder för utlandsarbetande personal
Sverige antog i juli 2002 en lag som kriminaliserar människohandel för
sexuella ändamål. FN:s konvention om gränsöverskridande organiserad
brottslighet och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och
barn, öppnades för undertecknande i december 2000. Inom EU håller ett
rambeslut på att antas gällande människohandel som syftar till sexuell
exploatering och arbetskraftsexploatering. Rambeslutet, vars bestämmelser
sedan skall genomföras av medlemsstaterna, behandlar bl.a. definitioner
av människohandel och strafflängd. Varje år hämtas hundratusentals kvinnor
och barn från fattiga områden och tvingas arbeta inom framför allt
prostitution.
Utländsk personal ute på internationella uppdrag köper sex och utnyttjar
kvinnor och flickor som ofta har fallit offer för människohandlare. I den
allmänna debatten om hur vi skall kunna arbeta mot människohandel för
sexuellt utnyttjande är det viktigt att lyfta fram det ansvar som svenska
organisationer, företag, myndigheter och institutioner har för den personal
som skickas ut på uppdrag i annat land. Sverige behöver en gemensam
uppförandekod så att inte svenskar bidrar till att kvinnor och barn tas som
slavar och berövas alla sina mänskliga rättigheter. Det är en nationell
angelägenhet att inte svenskar genom sina sexköp bidrar till att pumpa in
pengar i den organiserade brottsligheten som människohandeln i många fall
är en del av. Den som arbetar utomlands, antingen på tillfällig resa eller
som anställd på plats, representerar sin arbetsgivare.
Det krävs något så tydligt som en uppförandekod med tydliga påföljder vid
brott för att på ett verkningsfullt sätt motverka att svenska anställda
bidrar till fortsatt människohandel. Det ligger i linje med svensk
utrikespolitik att verka i denna riktning. Uppförandekoder vad avser köp av
sexuella tjänster för svenskar i utlandstjänst ligger också helt i linje
med Sveriges jämställdhetspolitik och kan ses som en förlängning av de
jämställdhetsplaner företag, organisationer och myndigheter i dag är
skyldiga att upprätta.
Privata militära företag
Privata militära företag (PMF) återfinns i dag i många konfliktområden
och företagen erbjuder en mängd militära uppdrag. Fenomenet med privata
militära företag är intressant då det direkt sätter i fråga en stats
våldsmonopol inom sitt territorium. Det är framför allt i svaga statsbildningar
som har problem att klara dessa åtaganden med egna kapaciteter som man
ser förekomsten av PMF. Det är också mycket intressant att se att en del
länder använder dessa företag som policyredskap i sin utrikespolitik.
Dessa privata militära företag kan samarbeta med varandra och tillsammans
få ett alltför stort inflytande över svaga stater. PMF skiljer sig från
besläktade säkerhetsföretag, då de också erbjuder rent militära tjänster.
Det rör sig om allt från stridsunderstöd och uthyrning av elitförband
till militär utbildning, rådgivningstjänster vid krigsmaterielförsäljning,
militära analyser och logistiskt stöd.
Det är viktigt att vi skaffar oss kunskap inte bara om hur dessa privata
militära företag fungerar, utan även tar till vara vad konfliktforskare
och fredsinstitut gjort för rön om våldets konsekvenser och mekanismer.
Det entydiga och rationella svaret är att våldsanvändning föder mer våld
och att det förebyggande arbetet och de smarta fredliga åtgärderna har
störst genomgripande verkan.
En utredning bör tas fram dels för kartläggning av hur dessa företag
används som policyredskap av vissa stater och i Sveriges utrikes relationer,
dels för att paras med en analys av hur de berättigar och legitimerar en
kontraproduktiv och våldsbaserad rationalitet i internationell konfliktlösning.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna 2002/03:U325
yrkande 3, 2003/04:U317 yrkande 1 samt 2003/04:U335 yrkande 1.

5. Dödsstraff, tortyr och utomrättsliga avrättningar, punkt 2 (m, fp, kd,
c)
av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Carl B Hamilton (fp), Göran Lindblad
(m), Cecilia Wigström (fp), Agne Hansson (c), Ewa Björling (m) och Rosita
Runegrund (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:U204
yrkandena 1, 2 och 7, 2002/03:U289 yrkande 2 och 2002/03:U313 yrkande 25
och avslår motionerna 2002/03:U228 yrkande 15, 2003/04:U282 yrkande 14
och 2003/04:U299 yrkande 8.
Ställningstagande
Utskottet konstaterar att Sverige aktivt driver frågan om ett universellt
avskaffande av dödsstraffet och, i avvaktan på att detta skall ske, att
användningen av dödsstraffet skall inskränkas och ske med iakttagande av
de begränsningar som finns i internationell rätt. Dödsstraffet är enligt
svensk uppfattning ett djupt omänskligt straff. Dess grymhet och dess
oåterkalleliga natur gör det till ett straff som inte bör ha någon plats
i en modern och civiliserad rättsordning.
I FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna fortsätter Sverige
tillsammans med övriga EU att driva och söka ökat stöd för den resolution
mot dödsstraffet som antagits i kommissionen sedan 1997. Sverige var
initiativtagare till utarbetandet av tilläggsprotokoll nr 13 till
Europakonventionen om mänskliga rättigheter om ett totalt avskaffande av
dödsstraffet. Protokollet, som föreskriver avskaffande av dödsstraffet även
i krigstid, antogs 2002 och ratificerades av Sverige i april 2003.
Utskottet har inhämtat att antagandet 1998 av EU:s riktlinjer mot
dödsstraffet har inneburit att unionens bilaterala arbete som koncentrerats
på att påverka andra länder att avskaffa dödsstraffet eller begränsa dess
användande har intensifierats. Uppvaktningar av ett lands myndigheter har
ofta inriktats på användningen av dödsstraffet generellt men även på
individuella dödsdomar. Vanligen publiceras uppvaktningens innehåll i
inhemska medier för att på så sätt bidra till att påverka opinionen mot
dödsstraffet. Inom OSSE tar EU regelmässigt upp enskilda fall där dödsstraff
är aktuellt i OSSE:s deltagarländer. Genom att på detta sätt uppmana andra
länder att avskaffa eller begränsa dödsstraffet kan Sverige och övriga EU
bidra till att påskynda den internationella utvecklingen mot ett universellt
avskaffande. Sverige fäster stor vikt vid detta arbete, och inom ramen
för EU:s utvecklingssamarbete finns särskilda medel avsatta för detta.
Utskottet konstaterar att det enligt FN:s särskilde rapportör om summariska
avrättningar förekommer utomrättsliga, summariska och godtyckliga
avrättningar, och hot om sådana övergrepp, i alla världsdelar. Avrättningarna
utförs av ett lands polis- och säkerhetsstyrkor, med regeringens goda
minne, eller av andra personer eller grupper som samarbetar med, eller
tolereras av, landets regering. En avrättning är summarisk då den verkställs
trots att den inte föregås av en korrekt rättegång. Sverige stöder den
särskilde rapportörens arbete och är sedan flera år initiativtagare till
en resolution i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna om
utomrättsliga, summariska eller godtyckliga avrättningar. Ett motsvarande
initiativ drivs av Finland i FN:s generalförsamling.

Utskottet menar att det förekommer i flera länder i världen att människor
frihetsberövas för att senare inte höras av. Skälet är ofta att den
försvunne berövats livet summariskt eller genom tortyr. Sådana ofrivilliga
försvinnanden innebär ett oerhört lidande för den enskilde och hans eller
hennes familj. De utgör också ett medel för en repressiv politik. Inom
ramen för FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna pågår för närvarande
ett arbete som syftar till att utarbeta en separat konvention om ofrivilliga
försvinnanden. Sverige verkar inom ramen för detta arbete särskilt för
att konventionen skall innefatta en rätt för anhöriga till information om
vad som hänt den försvunne samt en rätt till skadestånd.
Utskottet är av den bestämda uppfattningen att inga former av tortyr eller
annan grym eller förnedrande behandling kan accepteras i vilket syfte det
än vara må. Förbudet mot tortyr finns i de centrala instrumenten om
mänskliga rättigheter samt i FN:s konvention mot tortyr och annan grym,
omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (CAT) från 1984.

Under det svenska ordförandeskapet i Europeiska unionen svarade Sverige
för författandet av EU:s riktlinjer mot tortyr som antogs av unionens
utrikesministrar i april 2001. Riktlinjerna är framför allt avsedda att
på samma sätt som riktlinjerna mot dödsstraffet utgöra underlag för
uppvaktningar i tredje land om bruket av tortyr. Till skillnad från
dödsstraffet, som tillkännages i domslut, utgör tortyr en dold verksamhet
vars förekomst många länder anstränger sig för att dölja för omvärlden.
Riktlinjerna mot tortyr används också till stöd för EG-kommissionens
utvecklingssamarbete inriktat på att genom bl.a. utbildning av poliser
stävja bruket av tortyr i individuella länder. I slutet av 2002 kunde
FN:s generalförsamling anta ett tilläggsprotokoll till FN:s tortyrkonvention
som syftar till att stärka möjligheterna att förebygga tortyr.
EU:s agerande i frågor om mänskliga rättigheter utgår ifrån FN:s konventioner
för de mänskliga rättigheterna samt de olika regionala konventionerna.
Under de senaste åren har dock vissa verktyg tillkommit som skall underlätta
samordningen mellan EU-länderna i unionens agerande i frågor om de mänskliga
rättigheterna. Med hjälp av EU-ländernas ambassader i olika länder kan
kunskaperna öka inom EU angående bruket av tortyr i enskilda länder och
hur EU bäst kan hjälpa till att stävja det.
Med vissa länder har EU på senare år valt att inleda separata dialoger på
expertnivå om mänskliga rättigheter. En sådan dialog förs sedan 1997 med
Kina. År 2002 inleddes på försök en liknande dialog med Iran. Dialogerna
förs halvårsvis mellan representanter från EU-trojkan samt relevanta
ministerier i dialogländerna. De politiska dialogmötena kompletteras med
möten mellan akademiska experter och organisationer inom EU respektive
dialogländerna för att fördjupa diskussionerna och samtidigt bredda
kontaktytorna mellan länderna vad gäller frågor om mänskliga rättigheter.
Utskottet
har inhämtat att Sverige vid flera tillfällen och på hög nivå har tagit
upp dödsstraffet med Kinas regering och uppmanat Kina att upphöra med att
utdöma dödsstraff och att det helt avskaffas. Detta har skett i direkta
samtal och kontakter med den kinesiska regeringen, både bilateralt och
vid olika multilaterala dialogtillfällen, som vid EU:s dialog om mänskliga
rättigheter, samt genom anföranden i bl.a. FN. Sverige kommer även
fortsättningsvis att noga bevaka användandet av dödsstraffet i Kina och
framföra den principiella ståndpunkten att dödsstraffet bör avskaffas.
Liksom dödsstraffet står tortyren också högt på agendan för EU:s dialog
med Kina om de mänskliga rättigheterna. Utskottet konstaterar att ett
avskaffande av dödsstraffet i Taiwan givetvis är i linje med Sveriges och
EU:s ansträngningar att avskaffa dödsstraffet varhelst det förekommer och
understryker att detta kan verka som förebild för den vidare utvecklingen
i Kina.
Folkrepubliken Kina avrättar fler människor än världens övriga länder
tillsammans. På några månader har Kina avrättat fler människor än övriga
världen sammantaget under de senaste tre åren. Dödsstraffen utmäts efter
rättegångar som med varje mått mätt måste anses som summariska, politiserade
och orättvisa. Möjligheterna att överklaga är starkt begränsade. Det
förekommer politiskt styrda skenrättegångar och att polisen använder tortyr
och misshandel är vanligt. Rättsapparaten används också för politisk
förföljelse och oliktänkande och religiösa människor förtrycks och fängslas.
Oppositionella förtrycks, förföljs och interneras och staten kontrollerar
Internet, tidningar och andra medier. Religiösa grupper förföljs och
betraktas som politiska hot. Den ekonomiska liberaliseringen har inte
åtföljts av politisk demokratisering. Det fria ordet är beskuret och
förtryckt. Den som protesterar eller är oliktänkande utsätter sig för stora
risker.
Samtidigt som Folkrepubliken Kina genomförde massavrättningar under "slå
hårt"-kampanjen, kommer signaler om att det demokratiska Taiwan, som i
lika hög grad är en del av den kinesiska kultursfären, kan vara på väg
att inleda ett avskaffande av dödsstraffet. Taiwans justitieminister
öppnade 2001 för att under de kommande tre åren diskutera att ersätta
dödsstraffet med längre fängelsestraff. Ett avskaffande av dödsstraffet
skulle understryka Taiwans omvandling till en fullvärdig demokrati, med
full respekt för mänskliga fri- och rättigheter. Samtidigt skulle Taiwans
avskaffande av dödsstraffet påvisa genomskinligheten i Folkrepubliken
Kinas försvar för massbruket av dödsstraff. Det finns inga "särskilda
omständigheter" som nödvändiggör eller försvarar dödsstraff i den kinesiska
kultursfären.
Utskottet konstaterar även att strävan att bistå Kina i moderniseringen
av rättsväsendet sedan många år har inneburit en rad insatser och
kunskapsutbyte mellan Kina och Sverige samt Kina och EU. Kinas rättsväsen och
lagstiftning har under de senaste 20 åren genomgått omfattande reformering
och bringats i mer formell överensstämmelse med internationellt rättstänkande.
Graden av politisering av rättsapparaten har minskat, och denna trend
tycks fortsätta. Full rättssäkerhet kan dock inte uppnås under det
enpartisystem som råder. Utskottet ser allvarligt på situationen när det
gäller de mänskliga rättigheterna i Kina och understryker vikten av att
Sverige och EU vid varje givet tillfälle uppmanar Kinas regering att
upphöra med de kränkningar som görs både mot enskilda och organisationer.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna 2002/03:U204
yrkandena 1, 2 och 7 och 2002/03:U289 yrkande 2.

6. Jämställdhet, kvinnors situation, könsrelaterad handel, kvinnor och
barn samt FN-resolution 1325, punkt 4 (m)
av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Göran Lindblad (m) och Ewa Björling
(m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U245
yrkande 5 och avslår motionerna 2002/03:U212 yrkande 9, 2002/03:U228
yrkandena 17 och 18, 2002/03:U235 yrkande 1, 2002/03:U313 yrkandena 5-8,
2002/03:U318, 2002/03:U328 yrkandena 1, 2, 4, 5, 7, 9, 12-14, 19-21 och
23, 2003/04:Ju447 yrkande 10, 2003/04:Ju478 yrkande 13, 2003/04:U17 yrkande
8, 2003/04:U203 yrkande 10, 2003/04:U255 yrkandena 1, 2, 4-6, 8, 10-12,
15-18, 21 och 22, 2003/04:U276 yrkandena 1 och 3, 2003/04:U278 yrkandena
1, 4 och 5, 2003/04:U282 yrkandena 17, 18 och 20, 2003/04:U285 yrkandena
3-6, 2003/04:U286 yrkande 3, 2003/04:U312 yrkande 7, 2003/04:U327 yrkandena
1 och 2, 2003/04:U332, 2003/04:U334, 2003/04:U349 yrkandena 1-5, 2003/04:U350
yrkande 2, 2003/04:U352 yrkande 11, 2003/04:So242 yrkande 1 och 2003/04:A2.

Ställningstagande
Utskottet menar att Sverige är ett av de länder som är pådrivande när det
gäller att i internationella forum lyfta fram frågor kring sexuell och
reproduktiv hälsa och rättigheter, inklusive kvinnors rättigheter, våld
mot kvinnor och flickor samt jämställdhet mellan kvinnor och män och
ungdomars särskilda behov. Det dokument som länderna enades om i samband
med FN världskonferens i Kairo 1994 avspeglar denna syn. De internationella
överenskommelserna har dock under senare år hotats av den rörelse av
abortmotståndare som vuxit sig stark bland annat i USA. I vissa fall har
bistånd från USA-administrationen villkorats så att internationella
organisationer i utvecklingsländer begränsas i sitt arbetet om att informera
om eller förespråka aborter. Konsekvensen blir att allt fler kvinnor dör
till följd av försök till illegal abort.
Utskottet konstaterar att även Vatikanen och vissa islamska stater inte
sällan ifrågasätter internationella överenskommelser inom området sexuell
och reproduktiv hälsa.
Utskottet framhåller att vid den fjärde kvinnokonferensen som anordnades
i Beijing i Kina 1995 antogs ett handlingsprogram som innehåller förslag
om åtgärder inom områden där kvinnor diskrimineras. Det handlar om utbildning,
hälsa, våld, väpnade konflikter, inflytande, mänskliga rättigheter, media,
miljö och flickebarnets situation. Handlingsprogrammet innehåller 361
paragrafer med förslag på hur flickors och kvinnors situation kan förbättras.
Dokumentet är inte juridiskt bindande men innehåller rekommendationer
som är moraliskt bindande för de 189 länder som antog handlingsprogrammet
genom konsensus, dvs. utan omröstning. 62 länder reserverade sig dock mot
olika paragrafer i dokumentet. De flesta reservationer gällde kvinnors
sexuella rättigheter, frågan om aborter och flickors arvsrätt. Vatikanstaten
reserverade sig mot hela avsnittet om hälsa.
Utskottet menar att arbetet med att implementera rättigheterna och
handlingsprogrammet från Kairokonferensen försvåras när man riskerar att få
minskade medel från USA. USA är den överlägset största anslagsgivaren vad
gäller stöd till Hiv/aids-forskning och det är därför angeläget att
anslagen inte villkoras. De internationella organisationerna som arbetar
med Hiv/aids måste kunna ges ett fritt mandat att optimera sina insatser.

Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U245
yrkande 5.

7. Jämställdhet, kvinnors situation, könsrelaterad handel, kvinnor och
barn samt FN-resolution 1325, punkt 4 (kd, c)
av Agne Hansson (c) och Rosita Runegrund (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U313
yrkandena 5-8 och avslår motionerna 2002/03:U212 yrkande 9, 2002/03:U228
yrkandena 17 och 18, 2002/03:U235 yrkande 1, 2002/03:U318, 2002/03:U328
yrkandena 1, 2, 4, 5, 7, 9, 12-14, 19-21 och 23, 2003/04:Ju447 yrkande 10,
2003/04:Ju478 yrkande 13, 2003/04:U17 yrkande 8, 2003/04:U203 yrkande 10,
2003/04:U245 yrkande 5, 2003/04:U255 yrkandena 1, 2, 4-6, 8, 10-12, 15-18,
21 och 22, 2003/04:U276 yrkandena 1 och 3, 2003/04:U278 yrkandena 1, 4
och 5, 2003/04:U282 yrkandena 17, 18 och 20, 2003/04:U285 yrkandena 3-6,
2003/04:U286 yrkande 3, 2003/04:U312 yrkande 7, 2003/04:U327 yrkandena
1 och 2, 2003/04:U332, 2003/04:U334, 2003/04:U349 yrkandena 1-5, 2003/04:U350
yrkande 2, 2003/04:U352 yrkande 11, 2003/04:So242 yrkande 1 och 2003/04:A2.

Ställningstagande
FN:s generalförsamling antog 1994 en deklaration om avskaffande av våld
mot kvinnor. Den fördömer fysiskt, sexuellt och psykologiskt våld mot
kvinnor vare sig det inträffar inom familjen, i samhället eller om det
utförs av eller accepteras av statsmakten. Medlemsstater uppmanas att
fördöma våld mot kvinnor och varken hänvisa till sedvänja, tradition eller
religiösa överväganden för att undvika sitt ansvar att avskaffa det.
Sverige måste verka för att våld mot kvinnor blir en straffbar handling i
hela världen.
Den kvinnosyn som kommer till uttryck i våldet mot kvinnor låter sig inte
förenas med samhällets jämställdhetsmål. I ett jämställt samhälle utsätts
inte kvinnor för tvång, utnyttjande, våld och sexuella övergrepp. I ett
jämställt samhälle finns inga förövare som måste uttrycka makt med våld
och sexuella övergrepp. Mäns våld mot kvinnor är både en folkhälsofråga
och en fråga om mänskliga rättigheter Vid Världstoppmötet fem år senare
framfördes ett tydligt budskap till enskilda länder och aktörer om vikten
av att förbättra fattiga kvinnors villkor för att effektivare bekämpa
fattigdom och hunger och uppnå internationella åtaganden på detta område.

I många av världens länder är merparten av livsmedelsproducenterna kvinnor.
Endast en begränsad del av jordens tillgångar i form av mark, finansiella
resurser, teknologi m.m. ägs eller kontrolleras av kvinnor. Kvinnor, bl.
a. i Afrika och Indien, tillåts inte ärva sina män. Änkor tvingas lämna
tillbaka sina hem när den jord de brukat i decennier tillfaller makens
bröder eller andra manliga släktingar.
"Könsblinda" ekonomiska reformprogram, jordbruksutveckling, utbildning m.
m. tenderar enligt bl.a. Världsbanken att missa kvinnor, eller direkt
missgynna dem. Denna snedfördelning återfinns på alla nivåer i samhället:
i familjen, på bynivå, i företag och i offentliga förvaltningar och
politiska organ. Sverige bör verka för att ekonomiska reformprogram, program
för jordbruksutveckling och utbildning inte missgynnar kvinnor. Detta bör
ges regeringen till känna.
Kvinnor utesluts ofta från beslutsfattande församlingar på alla nivåer i
frågor som rör fördelning av gemensamma ekonomiska resurser. Kvinnors
rättigheter måste stärkas. Ett sätt är att hitta sätt för att aktivt
involvera fattiga kvinnor i arbetet med åtgärder för att bekämpa fattigdom
och hunger.
En hållbar utveckling kan inte uppnås om inte alla människor ges lika
villkor till en dräglig tillvaro. Kvinnors rättigheter kränks dagligen på
de mest brutala sätt. Detta måste stoppas. Därför är det viktigt att lyfta
upp frågan om kvinnors och barns situation i alla tänkbara sammanhang,
inte minst vid toppmöten.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2002/03:U313
yrkandena 5-8.

8. Jämställdhet, kvinnors situation, könsrelaterad handel, kvinnor och
barn samt FN-resolution 1325, punkt 4 (mp)
av Lotta N Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju478
yrkande 13 och avslår motionerna 2002/03:U212 yrkande 9, 2002/03:U228
yrkandena 17 och 18, 2002/03:U235 yrkande 1, 2002/03:U313 yrkandena 5-8,
2002/03:U318, 2002/03:U328 yrkandena 1, 2, 4, 5, 7, 9, 12-14, 19-21 och
23, 2003/04:Ju447 yrkande 10, 2003/04:U17 yrkande 8, 2003/04:U203 yrkande
10, 2003/04:U245 yrkande 5, 2003/04:U255 yrkandena 1, 2, 4-6, 8, 10-12,
15-18, 21 och 22, 2003/04:U276 yrkandena 1 och 3, 2003/04:U278 yrkandena
1, 4 och 5, 2003/04:U282 yrkandena 17, 18 och 20, 2003/04:U285 yrkandena
3-6, 2003/04:U286 yrkande 3, 2003/04:U312 yrkande 7, 2003/04:U327 yrkandena
1 och 2, 2003/04:U332, 2003/04:U334, 2003/04:U349 yrkandena 1-5, 2003/04:U350
yrkande 2, 2003/04:U352 yrkande 11, 2003/04:So242 yrkande 1 och 2003/04:A2.

Ställningstagande
Samhällets insatser för att minska våldet mot kvinnor i allmänhet, och i
nära relationer i synnerhet, måste ske och sker från flera håll samtidigt.
Våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem.
Män liksom kvinnor underställs föreskrivna normer om hur de skall bete
sig som man respektive kvinna. Därför är det av största vikt att männens
roll undersöks, analyseras och förändras. En tvärpolitisk utredning bör
tillsättas för att analysera den nya mansrollen och hur detta skall föras
ut till allmänheten. Regeringen bör ta initiativ i FN för att hålla en
världskonferens om mansrollen och dess konsekvenser inom samhällets alla
områden samt hålla frågan levande i Sverige med hjälp av bl.a. nationella
manskonferenser.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:Ju478
yrkande 13.

9. Konflikten i Mellanöstern, punkt 5 (m, fp, kd)
av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Carl B Hamilton (fp), Göran Lindblad
(m), Cecilia Wigström (fp), Ewa Björling (m) och Rosita Runegrund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:U236
yrkandena 2 och 3, 2002/03:U251, 2003/04:U14 yrkande 11, 2003/04:U289
yrkande 4 och 2003/04:U325 yrkande 1 och avslår motionerna 2002/03:U219,
2002/03:U275 yrkande 4, 2003/04:U218, 2003/04:U250, 2003/04:U259 yrkande
5, 2003/04:U302 yrkandena 2 och 3 och 2003/04:U340 yrkande 2.
Ställningstagande
Israel
Israels rätt att existera inom erkända och säkra gränser måste tydligt
erkännas av alla inklusive den palestinska sidan. Fredsprocessen gjorde
glädjande framsteg men avbröts i september 2000 av systematiskt våld (den
s.k. andra intifadan).
Israel befinner sig i en svår situation eftersom man både måste skydda
sig mot terror och de krafter som vill förgöra landet och samtidigt
stimulera och förhandla med de krafter som är beredda att erkänna Israels
existens. Bekämpningen av terrorism och angrepp på landet måste ske i
enlighet med folkrätten. Självmordsbombningar och terrorattacker på civila
Israeler kan aldrig ursäktas och knappast ens förklaras.
Utskottet konstaterar att israelisk lagstiftning garanterar och slår vakt
om domstolsväsendets oberoende. Israel saknar en skriven författning. Ett
antal s.k. Basic Laws stadfäster en rad friheter som i andra länder är
angivna i författningen. Vissa rättigheter är också angivna i Israels
självständighetsförklaring från 1948. Tortyr är förbjuden i lag. Israel
har ratificerat CAT (Convention against Torture) men den är inte inkorporerad
i israelisk lag. Dödsstraff för ordinära brott avskaffades 1954 men finns
kvar för vissa brott i krig. Dödsstraff har endast verkställts i ett fall
(Adolf Eichmann 1962).
Utskottet har inhämtat att Israel har ratificerat kvinnokonventionen och
att ingen könsdiskriminering återfinns i lagstadgad form. Familjelagstiftningen
ligger under de religiösa samfundens jurisdiktion. I mars 2000 antogs en
lag om kvinnans rättigheter som stipulerar jämlikhet vad gäller t.ex.
arbete, militärtjänst, utbildning samt reglerar skydd för kvinnan mot
våld, sexuella trakasserier och exploatering. De finns inga lagliga hinder
för kvinnligt deltagande i det politiska livet men kvinnor är i praktiken
underrepresenterade. Våldet mot kvinnor har inte minskat utan snarare
finns oro hos kvinnorättsorganisationer för att tendensen går mot ökat
våld.
Under de senaste åren har insikten om att även barn har rättigheter vuxit,
och uppmärksamheten kring barnmisshandel har ökat. En indikation om en
förändrad attityd var ett beslut i Knesset 1995 om att inte undanta
föräldrar, lärare eller ungdomsledare från brottsligt ansvar för barnmisshandel.
Arabiska barn drabbas i större utsträckning än andra av ekonomiska och
sociala nedskärningar, och uppgifter förekommer om barnarbete bland den
arabiska befolkningen. Barnprostitution förekommer bland den växande
gruppen utländska - ofta illegala - gästarbetare.
Utskottet konstaterar att den största minoriteten i Israel utgörs av 20
% av befolkningen som är araber. Icke-judiska israeliska medborgare har
inte samma rätt att köpa fast egendom som judiska israeliska medborgare.
Drygt 93 % av staten Israels territorium förvaltas eller ägs av staten
genom Israel Lands Authority eller genom de halvofficiella organisationerna
Jewish National Fund och Jewish Agency. Organisationernas stadgar förbjuder
upplåtelse eller uthyrning av mark till icke-judar. Arabiska medborgare
äger mindre än 2,5 % av den privat ägda marken i Israel. I praktiken är
det omöjligt för en icke-jude att förvärva statsägd mark. Utskottet menar
att det är ett betydande problem även för konflikten mellan Israel och
Palestina att alla medborgare i Israel inte har samma rätt till markägande.
Utskottet anser att Israel mer effektivt och systematiskt måste beivra
övergrepp från bosättare och rättsföra de skyldiga.
Tidigare hade drygt 120 000 palestinier från Västbanken och Gaza
arbetstillstånd i Israel. Efter den andra intifadan är antalet avsevärt mindre.
Palestinsk arbetskraft har kommit att ersättas med utländsk arbetskraft
i form av legala och illegala gästarbetare. Regeringen försöker nu minska
antalet utländska gästarbetare genom olika åtgärder samtidigt som deras
eftersatta situation alltmer uppmärksammats.
Palestina myndigheten
Palestinierna har rätt att leva i en egen demokratisk stat med erkända
och säkra gränser. Dessa gränser måste erkännas av Israel. Fredsprocessen
avbröts av den palestinske presidenten i strid med den uttalade viljan
till fred och försoning hos en bred palestinsk opinion med ömsesidigt
erkännande som mål. Detta gav utrymme åt de krafter som motsätter sig en
fredlig uppgörelse. De palestinska krafter som strävar efter en fredlig
uppgörelse är i en svår situation. De måste samtidigt bekämpa terrorism
och få stöd av den palestinska befolkningen. Även den palestinska sidan
måste följa folkrätten.
På grund av centralism korruption, och bristande insyn har den palestinska
myndighetens institutioner ytterligare försvagats under senare år. Allvarliga
kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer genom kollektiva bestraffningar.
Israel har i strid med den humanitära rätten brukat oproportionerligt
våld.
En växande kritik har riktats från det civila samhället och från oberoende
politiker mot den palestinska myndighetens maktutövning. Det gäller främst
den verkställande maktens obehöriga påverkan på rättssystemet och också
fenomen som tjänstetillsättningar på politiska grunder och känslighet för
kritisk granskning av utomstående. Kritik mot förhållandena kommer både
från det civila samhället och från givarhåll.
Frihetsberövanden utan rättegång förekommer främst i form av s.k.
administrativt frihetsberövande. Sådana frihetsberövanden som sker i Israel
regleras numera i israelisk lag medan de som sker på de ockuperade områdena
regleras genom militära order. Den palestinska myndigheten har brustit i
ansträngningarna att beivra brott som begås av palestinska civila eller
av den palestinska säkerhetstjänsten mot civila israeler på Västbanken
och i Gaza. Den har även brustit i ansträngningarna att beivra brott mot
palestinier. Detta gäller framför allt palestinier misstänkta för att ha
dödat andra palestinier som misstänks för att vara kollaboratörer.
Behovet av att förbättra rättssäkerheten och stärka den institutionella
kapaciteten i det palestinska samhället har fått stor uppmärksamhet i
givarsamfundets dialog med den palestinska myndigheten. En växande kritik
har riktats från det civila samhället och från oberoende politiker mot
den palestinska myndighetens maktutövning. Utskottet menar samtidigt att
den israeliska ockupationen skapar stora svårigheter för den palestinska
myndigheten att uppfylla kraven från den egna befolkningen.
Barriären som för närvarande byggs gör det svårt eller omöjligt för många
palestinska barn i Jerusalems förorter att ta sig till sina skolor.
Möjligheterna för den palestinska myndighetens institutioner att tillhandahålla
grundläggande social service undergrävs av den ekonomiska krisen,
avstängningspolitiken samt av utegångsförbuden.
I detta sammanhang vill utskottet upprepa sin åsikt att antisemitiska
uttalanden och handlingar är alltför vanligt förekommande i olika delar
av världen, även inom EU. Utskottet framhåller att det är viktigt att
understryka att antisemitism alltid måste bekämpas men att omvärlden
samtidigt måste kunna inta en kritisk hållning till Israel och landets
politik och att en sådan kritisk hållning inte nödvändigtvis är antisemitisk.

Utskottet har inhämtat att det finns palestinska skolböcker som innehåller
antijudiska referenser. Detta gäller framför allt äldre böcker av jordanskt
eller egyptiskt ursprung. I det spända läge som nu råder i Mellanöstern
är det ytterst viktigt att förtroende skapas mellan parterna. Detta gäller
inte minst i fråga om vilken bild som sprids av den andra parten genom
medierna och i skolan. Vanföreställningar och fördomar om den andra sidan
försvårar detta. I kontakter med konfliktens parter kommer Sverige och EU
även fortsättningsvis att trycka på hur viktigt det är att ge en balanserad
och rättvis bild av den andra parten i läromedel och medier.
En fråga som ständigt tas upp i kontakterna med den palestinska myndigheten
är efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna. För Sveriges bilaterala
utvecklingssamarbete med palestinierna är stödet till MR-organisationer
en mycket viktig komponent. Det har framkommit att svenskt skattefinansierat
bistånd, som varit avsett som stöd för den palestinska befolkningen, även
felaktigt gått till Arafats privata konton och till korruption i den
palestinska myndigheten samt dessutom indirekt till våldsåtgärder vidtas
för att säkerställa att svenskt bistånd till regionen enbart går till
avsett ändamål.
När fredsprocessen i området visar önskat resultat bör det svenska biståndet
kunna öka och då mot bakgrund av det stora behovet av återuppbyggnad bidra
till att en demokratisk palestinsk stat skall existera i fred tillsammans
med staten Israel.
Dialogen mellan parterna
Utskottet menar att samtidigt som ansträngningar görs för att få i gång
fredsprocessen begås brott mot folkrätten och de mänskliga rättigheterna.
Övergrepp om förödmjukelser drabbar både israeler och palestinier i strid
de folkrättsliga konventioner som gäller.
Utskottet konstaterar att det s.k. Genèveinitiativet har förhandlats fram
av framträdande israeler och palestinier. Genèveinitiativet skiljer sig
på viktiga punkter från tidigare fredsförslag i och med att det även
innehåller konkreta förslag till lösningar av frågor som de israeliska
bosättningarna, den palestinska flyktingfrågan, Jerusalem, de heliga
platserna, gränser och status. Genèveinitiativet behöver inte anses stå i
motsättning till färdplanen för fred utan utgör ett konkret förslag på en
permanent lösning enligt färdplanens tredje fas. Utskottet ser därför
positivt på initiativet som bl.a. visar på att det även i ett känsligt
läge finns möjlighet till fortsatta förhandlingar.
Utskottet menar att även om den s.k. Barcelonaprocessen inte är en del av
fredsprocessen i Mellanöstern utan drivs parallellt och självständigt
påverkas den politiska utvecklingen i regionen av processen. Det är för
närvarande det enda forum förutom FN där israeler och araber möts på
ministernivå. Inom Barcelonaprocessen finns flera parlamentariska forum,
och för närvarande pågår arbete för att upprätta en parlamentarisk församling
för Barcelonaprocessen. Genom EU:s MEDA-bistånd går stöd till ekonomisk
omvandling, stärkande av den socio-ekonomiska jämvikten och stöd för
utveckling av det civila samhället samt av regionalt samarbete. Även detta
är ett viktigt bidrag till fredsprocessen i Mellanöstern. Utskottet menar
att det är av stor vikt att USA åter engagerar sig mer intensivt i regionen
och, tillsammans med alla inblandade parter, söker en lösning på problemen.
I den rådande situationen, då behovet av engagemang av utomstående blivit
större, anser utskottet att EU måste agera mer kraftfullt och med större
enighet för att bidra till att parterna återupptar arbetet med fredsprocessen.

Det finns en del av världen där diktaturerna kvarstår i stort sett i
oförändrad omfattning och som återfinns inom arabvärlden. Vi har där ett
block av diktaturregimer som genom sitt förtryck av egna befolkningar
också utgör ett hot mot freden och stabiliteten i sin region och ytterst
i världen. Det är ingen överdrift att i dag kalla stora delar av arabvärlden
för världens enda återstående diktaturblock. Hur prekärt tillståndet i
den delen av världen är framgår tydligt och klart av en FN-rapport som
publicerades i juli i år med titeln UN-report on Arab Development. Rapporten
är den första från FN:s utvecklingsprogram UNDP som inriktar sig på just
Arabförbundets 22 medlemsländer från Atlanten till Persiska viken. Inte
i något enda arabland finns det politiska oppositionspartier som på laglig
väg kan utmana odemokratiska makthavare och av egen kraft bilda en regering.

Debattklimatet i Sverige i anslutning till Mellanösternkonflikten tycks
i viss mån ha som effekt att dessa hot och våldsinslag bagatelliseras hos
vissa grupper, bl.a. i olika medier. Regering och riksdag har ett stort
ansvar för att dessa tendenser inte får breda ut sig i vårt land. Det är
en avgörande viktig politisk uppgift för världssamfundet att genom tydliga
krav och opinionsbildning medverka till en demokratisk utveckling i dessa
länder. Förtrycket av mänskliga fri- och rättigheter kan och får aldrig
ursäktas av kulturella eller religiösa skäl.
Människor som lever i arabiska länder har samma rätt till frihet, demokrati
och respekt för den enskilda individen som människor i andra länder. Den
muslimska tron innebär på inget sätt vare sig något argument eller något
stöd för diktatorernas förtryck av sina egna medborgare. Den människosyn
som kommer till uttryck i dessa diktaturer är ett hot mot fred och
internationell stabilitet. Det är uppenbart inte bara när man följer vad
deras ledare säger utan också av deras handlingar.
Befolkningen i Syrien förtrycks sedan länge av en diktatur under ledning
av Syriens Baathparti. Libanon har gemensam historia med Syrien och kan
närmast betraktas som ett lydrike. Syriens militära närvaro innebär en
påtaglig begränsning av landets självständighet och möjlighet till demokrati
med representation för olika etniska och religiösa grupper samt för
politiska partier. Det finns också goda förutsättningar för en positiv
utveckling av de mänskliga rättigheterna om ockupationen upphör. Sverige
och EU bör därför aktivt verka för att syrisk ockupation upphör så att en
demokratisk utveckling med fria och allmänna val snarast kan påbörjas.
När fredsprocessen i området visar önskat resultat bör det svenska biståndet
kunna öka och då mor bakgrund av det stora behovet av återuppbyggnad bidra
till att en palestinsk stat skall existera i fred tillsammans med staten
Israel.
Sverige bör artikulera kraven på frihet och demokrati i bilaterala kontakter
med alla länder i regionen och genom det utrikespolitiska arbetet i
Europeiska unionen. Det bör vara en viktig biståndsdel i EU:s gemensamma
utrikespolitik.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna 2002/03:U236
yrkandena 2 och 3, 2002/03:U251, 2003/04:U14 yrkande 11, 2003/04:U289
yrkande 4 samt 2003/04:U325 yrkande 1.

10. Internationella och regionala aktörer i Mellanöstern, punkt 6 (kd,
c)
av Agne Hansson (c) och Rosita Runegrund (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:U283
yrkandena 1, 3 och 5-10.
Ställningstagande
Sedan början av 1990-talet har en fredsprocess inletts i Mellanösternkonflikten
med vissa uppnådda framgångar. Samtidigt har terrorattacker och motåtgärder
hindrat ytterligare framsteg, speciellt i fredssamtalen mellan Israel och
palestinier. Detta kräver en mer balanserad svensk Mellanösternpolitik
som medför bra relationer till konfliktens alla parter för att uppnå fred
i området.
De mänskliga rättigheterna bör sättas i fokus och Sveriges roll som "tredje
land" är framför allt att verka som en opartisk medlare. Sverige kan
däremot inte ställa sig neutralt i kampen för demokrati och det öppna
samhället. Speciellt viktigt är det att arbeta för försoning och ökad
respekt mellan israeler och araber. Den politiska dialogen behöver
kompletteras av en religiös dialog för att främja och utveckla det som är
gemensamt av värderingar inom islam, judendom och kristendom.
Sverige bör ge sitt fulla stöd till FN:s centrala resolutioner: resolution
242 från 1967 som talar om återlämnande av ockuperade områden, resolution
338 från 1973 som uppmanar parterna att stoppa all militär verksamhet och
genomföra resolution 242 fullt ut, resolution 1397 från mars 2002 som
bekräftar säkerhetsrådets vision om en region där två stater, Israel och
Palestina, lever sida vid sida inom säkra och erkända gränser och att
parterna i Mellanösternkonflikten uppmanas uppfylla sina åtaganden enligt
FN:s resolutioner och i enlighet med tidigare ingångna avtal.
De kringliggande arabstaterna och Israel har fört en kamp om och försvarat
sina nationella intressen. I centrum av konflikten står frågan om
palestinierna. Israel kämpar för att få sin rätt att existera erkänd av sina
grannar, samtidigt som palestinierna kämpar för att få en egen stat och
en sammanhållen nationell hemvist. Alla nationer har rätt till trygghet
inom fasta och erkända gränser och alla människor har rättigheter och
skyldigheter. Israel är den enda demokratin i Mellanöstern med ett
parlamentariskt system. En ny palestinsk intifada bröt ut och användningen
av militära stridsmedel för att bekämpa upplopp och terrorism har ökat.
Arafat anklagas för att elda på det palestinska upproret i stället för
att i enlighet med avtalet bekämpa palestinsk terrorism. Israel anklagas
för att ta till övervåld i kampen mot våld och terrorism.
Det är viktigt att parterna uppmanas uppfylla sina åtaganden i enlighet
med tidigare ingångna avtal och bekämpa terrorism på alla olika plan och
stoppa utbyggnader av fler judiska bosättningar på Västbanken och Gazaremsan.
De palestinska myndigheterna bär ett ansvar för att förhindra och motverka
ökat våld och uppror mot israeler. Samtidigt måste Israel följa folkrättens
lagar om bl.a. proportionella insatser i självförsvar och för att förhindra
väpnade angrepp.
Den libanesiska frågan har under många år medfört ett inslag av instabilitet
i Mellanöstern. I maj 2000 fullföljde Israel FN:s resolution 425 och drog
sig tillbaka från Libanon. FN:s generalsekreterare har också bekräftat
att Israel fullgjort sina åtaganden. Tyvärr har Libanon å sin sida inte
lyckats fullgöra sina och etablera säkerhet och stabilitet i området.
Detta har indirekt resulterat i att Hizbollah praktiskt taget har makten
i södra Libanon. Syrien stöder fortfarande terrororganisationer som arbetar
med bas i Syrien. Kristdemokraterna anser att Sverige och EU bör uppmana
Syrien att inleda fredsförhandlingar med Israel utan dröjsmål. Egypten
och Jordanien har visat återhållsamhet och en vilja att bidra till stabilitet
i Mellanöstern, och Sverige och EU bör uppmana dessa länder att fortsätta
att bidra till regional fred och stabilitet genom diplomatiskt stöd och
stimulans till en fortsatt fredsprocess.
En av de centrala och viktigaste frågorna i det multilaterala samarbetet
i regionen är vattenfrågan. Vatten är dels en orsak till många konflikter,
dels en ändlig resurs som fordrar samarbete över nationsgränserna. EU
bör i sin gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik fortsätta att stödja
de processer som finns och hårdare driva frågan om att institutionalisera
vattensamarbetet, bl.a. genom att tillsammans med parterna upprätta
gemensamma data.
En viktig bidragande orsak till att konflikten i Mellanöstern gror och
fortlever är att hat förs vidare från generation till generation. Barn
och ungdomar växer upp med en bild av sina grannar som onda och hatiska
varelser. Den antijudiska opinionsbildning som bl.a. kommer till uttryck
i delar av arabisk press och i vissa palestinska skolböcker, och ibland
även tar sig uttryck i ett förnekande av Förintelsen, är mer än förkastlig.
Den religiösa dialogen måste främjas mellan judiska, muslimska och kristna
företrädare, utifrån det som är gemensamt av värderingar inom de tre
världsreligionerna.
Sveriges Mellanösternpolitik måste syfta till att stödja parterna att
uppnå fred i området. Tyvärr har den svenska regeringens politik inte
alltid varit nyanserad. De senaste årtiondena har det mestadels vägt över
till ett stöd för palestiniernas sak. Sveriges roll som tredje land är
framför allt som en opartisk medlare, en s.k. "facilitator", där Sverige
stöder parterna i deras strävan att själva finna en lösning på konflikten.
Samtidigt kan Sverige inte ställa sig neutralt i kampen för demokrati,
det öppna samhället och mänskliga rättigheter. Sverige och västvärlden
har en tydlig värdegemenskap med Israel som den enda parlamentariska
demokratin i Mellanöstern, med grundlagfästa mänskliga fri- och rättigheter.
Denna värdegemenskap bör ytterligare utvecklas och odlas med de arabiska
samhällena. Speciellt viktigt är att betona det som är gemensamt av
värderingar inom de tre världsreligionerna islam, judendom och kristendom.
Tillsammans måste kampen mot de militanta och extrema grupperna föras,
de grupper som använder och skyddar sig bakom bl.a. religioners namn i
syfte att vinna personlig makt och politiska vinningar.
EU bör kunna spela en större roll i Mellanösternkonflikten. Sverige bör
inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall verka
för att EU intar en mer balanserad hållning gentemot parterna i konflikten.
EU skall uppmuntra parterna i konflikten att uppnå ett fullständigt och
varaktigt fredsfördrag genom förhandlingar - både genom den s.k. vägkartan
för fred och Genèveinitiativet. Det politiska och ekonomiska stödet måste
dock vara kopplat till respekt för mänskliga rättigheter och relateras
till en vilja att uppnå fred i regionen.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U283
yrkandena 1, 3 och 5-10.

11. Situationen i Ryssland, punkt 7 (m, kd)
av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Göran Lindblad (m), Ewa Björling (m)
och Rosita Runegrund (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed (inget beslut satt) riksdagen motionerna
2003/04:U14 yrkandena 7 och 8 och 2003/04:U249 yrkande 7.
Ställningstagande
Utskottet menar att den nu pågående samhällsomvandlingen i Ryssland är en
process som kommer att ta tid. Landet lider fortfarande av arvet från det
förflutna och det gäller även inom området mänskliga rättigheter. Den
omfattande samhällsomvandling som Ryssland genomgår sedan början av
1990-talet fortsätter att innebära stora ekonomiska och sociala påfrestningar
för folkflertalet. De kvarvarande bristerna beträffande de mänskliga
rättigheterna beror i stor utsträckning på att samhällsomvandlingen från
en auktoritär enpartistat med kommandoekonomi till en demokratisk rättsstat
med marknadsekonomi ännu inte har genomförts fullt ut.
Utskottet välkomnar att valet i Ryssland genomfördes på ett öppet och
transparent sätt med högt valdeltagande men uttrycker sin oro över
statskontrollerade ryska medier som visade prov på partiskhet för den sittande
presidenten samt att den ryska administrationen misslyckades med att komma
till rätta med detta inför och under valkampanjen. En öppnare och fri
debatt i medier är grundläggande i en pluralistisk demokrati. EU uppmanar
även Ryssland att tillgodose att framtida val helt uppfyller Europarådets
och OSSE:s kriterier inklusive fria medier.
Utskottet understryker att konflikten i Tjetjenien fortsätter att inge
djup oro. Sverige agerar på olika sätt för att bibehålla frågan på
dagordningen och om möjligt bidra till att bringa konflikten till ett slut.
Det handlar om bilaterala kontakter med Ryssland och den ryska regeringen
och om agerande tillsammans med övriga EU-länder och inom organisationer
som FN, OSSE och Europarådet. FN:s kommission för mänskliga rättigheter
har antagit resolutioner med kritik av situationen i Tjetjenien. Vid båda
tillfällena tillkom resolutionerna på EU:s initiativ. Det har varit av
stort värde att EU:s medlemsstater kunnat agera gemensamt i denna fråga.
EU:s politiska tyngd medför att synpunkter och kritik torde ha större
möjligheter att vinna gehör och påverka Ryssland än om samma budskap hade
framförts enbart från enskilda medlemsstater.
Sveriges och övriga EU:s budskap är entydigt i det att ingen ifrågasätter
Rysslands territoriella integritet eller rätt att bekämpa terrorism. Men
endast en politisk lösning, med fredliga medel, kan bringa konflikten i
Tjetjenien till ett varaktigt slut. Det tjetjenska folkets förtroende kan
inte vinnas med vapenmakt. Situationen beträffande mänskliga fri- och
rättigheter måste förbättras. Misstänkta övergrepp under konflikten,
inklusive brott mot mänskliga rättigheter och internationell humanitär
rätt, måste utredas snabbt och grundligt och de ansvariga ställas inför
rätta. Förhållandena för civilbefolkningen, såväl i Tjetjenien som i
grannrepubliken Ingusjien, måste förbättras. Utskottet konstaterar att den
europeiska säkerhetsorganisationen OSSE har gjort vissa försök att få
slut på kriget men inte lyckats. Även Europarådet har starkt kritiserat
Ryssland när det gäller respekten för mänskliga rättigheter under
Tjetjenienkriget.
Utskottet menar att situationen i Vitryssland ger anledning till oro.
Landet har genom presidentdekret inrätta myndigheter för statsideologi
och i dekretet anges även hur många ideologer - totalt ca 10000 - som
skall anställas i olika lokala myndigheter, och enligt administrationen
anser 80 % av befolkningen att en statsideologi behövs. Utskottet menar
att Sverige bör ta initiativ till att det utökade Nordiska rådet främjar
respekt för mänskliga rättigheter och demokrati i Vitryssland.
Utskottet konstaterar att konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan om
Nagorno-Karabach är utdragen. Eldupphör råder i princip sedan 1994, men
någon överenskommelse om fredsavtal har ännu inte träffats. Inom ramen
för OSSE söker Minskgruppen, vars ordförandetrojka utgörs av USA, Ryssland
och Frankrike, finna en lösning på konflikten, tillsammans med parterna.
Motsättningarna mellan de båda berörda länderna är emellertid stora, och
kompromissviljan hos parterna är låg. Turkiets blockad mot Armenien och
USA:s blockad mot Azerbajdzjan utgör en allvarlig komplikation i den svåra
konflikten. Utskottet konstaterar att Sverige stöder OSSE:s och Minskgruppens
arbete med att få till stånd en fredsuppgörelse. Sverige stöder också
EU:s ansträngningar att bidra till en lösning av regionens konflikter.
Dessa ansträngningar inriktar sig bl.a. på att stimulera regionalt samarbete.

Utskottet har inhämtat att tortyr och annan grym eller förödmjukande
behandling är uttryckligen förbjuden i den ryska författningen. Det finns
dock omfattande och trovärdiga uppgifter om att de ryska rättsvårdande
myndigheterna i betydande utsträckning använder misshandel och annan
förödmjukande behandling i samband med förhör av misstänkta. Grundliga,
opartiska utredningar av rapporterade övergrepp i Tjetjenien har hittills
skett ytterst sporadiskt. Dödsstraff får endast förekomma i särskilt
lagstadgade fall som gäller exceptionellt grova brott mot person. Ett av
villkoren för Rysslands inträde i Europarådet var att landet förpliktade
sig att i lag införa ett moratorium för verkställande av dödsstraff.
Fortfarande saknas dock en sådan lag. I ett läge då kriminaliteten uppfattas
som ett stort och kanske t.o.m. växande samhällsproblem har det visat sig
svårt att vinna stöd för ett sådant förslag i det ryska parlamentet. Oaktat
detta innebär medlemskapet i Europarådet och ratificeringen av den europeiska
konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande
friheterna en folkrättslig förpliktelse för Ryssland att inte på nytt
börja tillämpa dödsstraffet. President Putin har offentligt uttalat att
han är emot ett återupptagande av dödsstraffet och att han avser att
upprätthålla det gällande moratoriet.
Även om Ryssland ännu inte kan sägas vara en rättsstat pågår ett tämligen
ambitiöst arbete med att modernisera lagstiftning och förvaltning. En ny
förvaltnings- och domstolslagstiftning har antagits, och diskussioner
pågår om att göra det möjligt för den enskilde att få förvaltningsbeslut
prövade i särskild domstol.
Utskottet framhåller att det generellt råder betydande öppenhet och
pluralism i ryska medier, åtminstone i tryckta massmedier. Många medier är
dock fortfarande beroende av antingen stöd från staten och/eller lokala
myndigheter eller från mäktiga finans- och industriintressen. Massmediernas
beroendeförhållande till antingen offentliga eller privata intressen skapar
ibland ett ganska begränsat utrymme för oberoende, kritisk granskning.
Detta gäller i synnerhet i politiskt eller ekonomiskt känsliga frågor
samt inför och under valkampanjer på federal, regional och lokal nivå.
Diskriminering av kvinnor i Ryssland kommer till uttryck genom de
traditionella könsstereotyper som alltjämt är djupt rotade i det ryska
samhället.
Detta gäller t.ex. synen på kvinnans roll i familjen samt i arbetslivet.
Omkring 30 % av kvinnorna i Ryssland är arbetslösa, mindre bemedlade
eller ensamstående mödrar. Kvinnor och män är likställda när det gäller
rösträtt och valbarhet till offentliga uppdrag, men ryska kvinnornas reella
politiska inflytande är dock betydligt mindre än männens. Prostitutionen
är ett växande problem, och utvecklingen vad gäller trafficking med kvinnor
är oroande, såväl beträffande ryska kvinnor som förs utomlands som kvinnor
från övriga f.d. sovjetrepubliker som förs till Ryssland.
Utskottet kan konstatera att Ryssland har ratificerat FN:s barnkonvention,
men konventionen tillämpas inte fullt ut på grund av bristande resurser.
Situationen på landets barnhem är i allmänhet besvärlig. Systematisk,
organiserad och av statsmakterna sanktionerad diskriminering på grund av
ras, hudfärg, etnisk härkomst, religiös och politisk eller annan åskådning
kan inte anses förekomma i Ryssland. Bland stora delar av allmänheten i
Ryssland finns dock alltjämt fördomar mot vissa befolkningsgrupper. Dessa
fördomar gäller i första hand personer från Kaukasus och i viss mån även
från Centralasien samt personer av afrikanskt ursprung. Den viktigaste
förklaringen till att den negativa inställningen till tjetjener förblir
stark torde dock vara konflikten i Tjetjenien, särskilt de terrordåd som
från tjetjensk sida har genomförts på olika håll i Ryssland.
Sverige och EU skall föra en aktiv politik gentemot Ryssland. Det ligger
i vårt intresse att bistå Ryssland att bygga de strukturer som krävs för
att utveckla en stark demokrati och väl fungerande marknadsekonomi där
individen har full frihet. Kränkningar av mänskliga fri- och rättigheter
är fortfarande vanligt förekommande, och för detta har den ryska regeringen
ansvar. Det pågående kriget i Tjetjenien är oacceptabelt och måste få en
fredlig lösning. De svenska och europeiska kraven på Ryssland skall vara
tydliga. Det är ett europeiskt intresse att rättsstaten och respekten för
mänskliga fri- och rättigheter samt utvecklingen av fria medier står starka
även i den stora del av Europa som Ryssland utgör. Ett sådant Ryssland
kommer att kunna forma ett ekonomiskt och politiskt partnerskap med
EU-länderna. Sverige bör driva frågan om att utvidga nuvarande frihandelsområde
genom avveckling av handelstullarna mellan EU och Ryssland. Europarådet,
där Ryssland blev medlem 1996, har understött av EU och Nato en central
roll att spela för att värna respekten för mänskliga rättigheter och
demokrati i landet. OSSE bör engagera sig i Tjetjenienkonflikten och
upprätta en mission i området.
Azerbajdzjan är visserligen på väg mot demokrati, men mycket återstår
innan regimen uppfyller kraven på respekt för mänskliga rättigheter och
demokrati. Dödsstraffet är avskaffat, men fortfarande förekommer summariska
arresteringar, och demonstrationsfriheten är inskränkt. Politiska motståndare
uppger att de ofta utsätts för trakasserier. Azerbajdzjan är formellt i
krig med Armenien som har ockuperat den armeniska enklaven Nagorno-Karabach
och ett stort landområde runtomkring. Ungefär en miljon azerer av en
befolkning på åtta miljoner är sedan tio år på intern flykt. Flyktingarna
har inte inlemmats i det azeriska samhället utan en stor majoritet bor
under miserabla förhållanden i hyddor i stora flyktingläger.
Azerbajdzjans regerings hållning är att den uppstådda situationen är
Armeniens fel. Flyktingfrågan måste lösas och allas grundläggande rättigheter
respekteras. Azerbajdzjan har en stark önskan om att upptas i den europeiska
gemenskapen. Före detta Sovjetrepubliker i Centralasien såsom Turkmenistan
och Uzbekistan med flera länder har långt kvar till demokrati och mänskliga
rättigheter. I flera av dessa stater styr starka presidenter med stor
makt genom dekret. Den enda egentliga oppositionen består av islamiska
fundamentalister som om möjligt utgör ett än värre alternativ vad gäller
respekt för människor. OSSE måste med kraft engagera sig för att främja
en god utveckling i hela Centralasien.
Utskottet konstaterar att det svensk-ryska utvecklingssamarbetet främst
syftar till att främja integrationen i Europa, den regionala samhörigheten
och förtroendet mellan länderna. Det sker bl.a. genom stöd till att bygga
upp ett demokratiskt försvar, gränsbevakning och kamp mot organiserad
brottslighet. Samarbetet inriktas även på att bygga upp starka relationer
mellan institutioner i Sverige och Ryssland.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna 2003/04:U14
yrkandena 7 och 8 samt 2003/04:U249 yrkande 7.

12. Ryssland och situationen i angränsande områden, punkt 8 (kd, c)
av Agne Hansson (c) och Rosita Runegrund (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U220
yrkandena 5 och 6 och avslår motionerna 2002/03:U212 yrkande 15, 2002/03:U226
yrkandena 1-3 och 2003/04:U205.
Ställningstagande
För att fortsättningsvis ha fred och stabilitet i Europa bör våra närmaste
grannar vara självständiga, ha politiskt stabila institutioner och vara
ekonomiskt starka. Länderna i Sveriges absoluta närhet efter utvidgningen,
dvs. Vitryssland, Ukraina och Moldavien, har inte uppnått detta än. EU,
Europarådet och OSSE var oroade över denna utveckling och har vid ett
flertal tillfällen gjort samlade insatser i länderna. EU har uttalat en
önskan om att Vitryssland skulle ta sin plats bland de europeiska
demokratiska länderna och har erbjudit Vitryssland hjälp i detta avseende.
Även Moldavien har ett s.k. partnerskaps- och samarbetsavtal med EU, och
Moldavien är det fattigaste landet av dessa tre. Landet är på grund av
sin låga inkomstnivå starkt beroende av utländskt stöd under många år.
Sverige har utarbetat landstrategier om utvecklingsarbete tillsammans med
Vitryssland, Ukraina och Moldavien, liksom för de övriga prioriterade
länderna i Central- och Östeuropa. Strategierna skall styra inriktningen
på det svenska utvecklingssamarbetet med berörda länder. Det övergripande
målet är, enligt landstrategierna, att främja en hållbar utveckling,
fördjupad integration och partnerskap utifrån behoven i samarbetsländerna
och med utnyttjande av den svenska resursbasen. Det är ytterst viktigt
att Sverige fortsätter sitt arbete i och med länderna. Eftersom Sverige
som nation har begränsade kontaktytor till Vitryssland, Ukraina och
Moldavien är det svårt att direkt påverka regimerna. Däremot kan Sverige i
sitt samarbete med Ryssland vara mer pådrivande för en demokratisk utveckling.

Europeiska unionen uttryckte på Europeiska rådets möte i december 2002
att unionen vill stärka sina förbindelser med Ukraina, Moldavien och
Vitryssland på grundval av en långsiktig strategi för att främja demokratiska
och ekonomiska reformer samt hållbar utveckling och handel. Sverige måste
genom EU lägga mer tyngd i sitt engagemang för det närområde som finns
strax bortom EU:s utvidgade gränser. Sverige bör inom ramen för sitt arbete
i EU uppmärksamma hur samarbetet med dessa länder fortskrider. Framför
allt bör frågor som demokratisk utveckling, mänskliga rättigheter,
gränsöverskridande brottslighet, jämställdhet och miljö prioriteras.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U220
yrkandena 5 och 6.

13. Kina, punkt 9 (m, kd)
av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Göran Lindblad (m), Ewa Björling (m)
och Rosita Runegrund (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U299
yrkandena 1-5 och 7 och avslår motionerna 2002/03:U204 yrkandena 3, 4 och
6, 2002/03:U205 yrkandena 3-6, 2002/03:U232, 2002/03:U248 yrkandena 1-5,
2002/03:U279 yrkandena 1 och 2, 2002/03:U289 yrkandena 1 och 3-5,
2002/03:U292, 2002/03:U309, 2003/04:U14 yrkande 15, 2003/04:U252 yrkandena
1-4, 2003/04:U255 yrkande 20, 2003/04:U275 yrkandena 2 och 3, 2003/04:U303
yrkandena 1-3, 2003/04:U304, 2003/04:U338 yrkandena 1, 2 och 4-8 och
2003/04:U343 yrkandena 1-6.
Ställningstagande
Utskottet menar att de politiska reformerna i Kina har varit begränsade,
och Kina är fortfarande en enpartistat präglad av kommunistpartiets
maktmonopol. Framsteg har dock gjorts i vissa avseenden vad gäller respekten
för de mänskliga rättigheterna sedan de ekonomiska reformerna påbörjades
i slutet av 1970-talet. Mediernas utbud har ökat, men vissa ämnen förblir
tabubelagda i det offentliga samtalet. Det är t.ex. inte möjligt att
kritiskt granska kommunistpartiets maktmonopol, den centrala politiska
ledningen, kinesisk överhöghet i Tibet och Xinjiang, återföreningen med
Taiwan, händelserna i juni 1989 eller kampanjen mot falungongrörelsen.
Samtidigt tänjs gränserna för yttrandefriheten, bl.a. av aktiva journalister
och genom Internetanvändning, även om myndigheternas kontroll av Internet
och åtgärder för att begränsa dess användning stärkts under senare år.
Kina har ratificerat fem av de sex centrala konventionerna om mänskliga
rättigheter. Kinas uttalade ambition är att ratificera konventionen om de
medborgerliga och politiska rättigheterna (ICCPR) utan omfattande
reservationer, men för att göra detta krävs många ändringar av lagarna och
deras tillämpning.
Utskottet ser dock mycket allvarligt på bristerna i respekten för de
mänskliga rättigheterna i Kina. Utskottet har tidigare konstaterat att
dödsstraffet är ett djupt inhumant straff, och Sverige har vid upprepade
tillfällen tagit upp frågan om avskaffande av dödsstraffet med företrädare
för den kinesiska regeringen, såväl inom ramen för de bilaterala relationerna
med Kina som genom EU. Frågan om dödsstraffets avskaffande är ett
återkommande tema i EU:s MR-dialog med Kina.
Utskottet konstaterar att användandet av dödsstraffet är fortsatt omfattande.
Den kinesiska regeringen offentliggör inte - trots påstötningar från bl.
a. EU - det verkliga antalet avkunnade och verkställda dödsdomar. Antalet
brott som kan medföra dödsstraff uppgår till nära 70 och inbegriper ett
stort antal ekonomiska brott samt narkotikabrott. Amnesty rapporterar om
1 060 kända fall av verkställda dödsdomar under 2002, att jämföras med 2
468 kända avrättningar för år 2001. Amnestys siffror är baserade på
uppgifter i kinesisk press, dvs. officiellt bekräftade. Det verkliga antalet
avkunnade och verkställda dödsdomar är med stor sannolikhet betydligt
högre. Uppvisning av dödsdömda efter rättegång på idrottsarenor och torg
inför stora folkskaror förekommer. Avrättning får enligt lagen utföras
genom arkebusering, giftinjektion eller andra metoder. I provinsen Yunnan
har man även infört mobila avrättningskammare. Amnesty uttrycker oro över
att detta system kan komma att öka antalet genomförda avrättningar
ytterligare.
Ett ytterligare krav som Sverige ställt på Kina är en ökad transparens
beträffande det kinesiska innehavet av kärnvapen och kärnvapenmaterial.
Kina och de övriga kärnvapenstaterna har gjort ett politiskt åtagande
avseende ökad transparens i kärnvapeninnehavet.
Utskottet menar att kärnvapen och kärnenergi inte enbart är en bilateral
angelägenhet mellan Nordkorea och USA. Det är en angelägenhet för hela
det internationella samfundet. Sverige arbetar på flera sätt för att
Nordkorea skall förbli part till icke-spridningsavtalet (NPT) samt återuppta
sitt samarbete med internationella atomenergiorganet IAEA. Utskottet har
vidare inhämtat att EU kommer att vara berett att, vid ett lämpligt
tillfälle, åta sig en mer aktiv roll för att påverka Nordkorea och försöka
få landet att ta intryck av omvärldens kritik och agera på ett konstruktivt
sätt.
Utskottet har inhämtat att det kinesiska inre kabinettet (State Council)
tidigare har deklarerat att om Taiwans myndigheter skjuter upp förhandlingar
om återförening på obestämd tid tvingas den kinesiska ledningen vidta
alla tänkbara åtgärder inklusive bruk av maktmedel. Utskottet tar avstånd
från militära hot som påtryckningsmedel och har tidigare konstaterat att
den svenska regeringen vid flera tillfällen starkt reagerat mot att
Folkrepubliken Kina använt militära hot som påtryckningsmedel. Sveriges
inställning är att Taiwans framtida status är en fråga som måste lösas på
fredlig väg av de berörda parterna.
Utskottet understryker att det är en grundsten i svensk utrikespolitik
att överallt stödja utveckling mot demokrati och respekt för de mänskliga
rättigheterna. Den utveckling som skett i Taiwan mot demokrati är av stor
betydelse. Utskottet ser positivt på det senaste decenniets utveckling i
Taiwan och på att landet nu är en demokrati. Taiwans exempel visar att
demokrati väl kan utvecklas i ett kinesiskt samhälle och kan stå som
demokratisk förebild för hela regionen liksom dess möjligheter att positivt
påverka utvecklingen i Folkrepubliken Kina.
Utskottet konstaterar att de senaste valen i Taiwan genomfördes utan
uttalanden från Kina eller försök från Kina att påverka utgången, vilket
tidigare skett under t.ex. presidentvalet 2000. Inte heller har hot
upprepats i kinesisk press med anledning av valutgången. Från svensk sida
uppmuntras båda parter att utveckla kontakterna och möjligheten till
politisk dialog på hög nivå. Kinas och Taiwans inträde i WTO kan också ses
som ett viktigt steg i utvecklingen av relationerna och vara av värde för
en fredlig lösning av Taiwanfrågan. Sverige eftersträvar ett utbyggt
kontaktnät med Taiwan och uppmuntrar kontakter både av politisk, ekonomisk,
akademisk och kulturell karaktär mellan länderna.
Utskottet anser att Kinas inträde i Världshandelsorganisationen, WTO,
2001 innebär att Kina måste genomföra omfattande förändringar genom att
t.ex. publicera nya handelsrelaterade lagar och förordningar, vilket ökar
transparensen och förhoppningsvis även påverkar andra områden inom
rättssystemet.
Utskottet ser det som angeläget att omvärlden verkar för att Kina
inkorporerar internationella normer och som ansvarstagande part engageras i
det globala arbetet för fred och säkerhet, respekt för mänskliga rättigheter,
demokrati och frihandel. En uppriktig politisk dialog med Kina är ett
viktigt medel att främja denna integrering.
Offentlig opposition mot kommunistpartiet bemöts repressivt och leder
inte sällan till långa fängelsestraff. Myndigheterna söker även begränsa
rörelser utan allmänpolitiska mål som organiserar sig utanför kommunistpartiets
ramar, t.ex. lokala arbetargrupper, religiösa grupper eller meditationsgrupper.
Mötes-, religions- och föreningsfriheterna är starkt beskurna i hela
landet, vilket t.ex. drabbar anhängare av falungongrörelsen och underjordiska
kyrkor, demokrati- och arbetaraktivister m.fl. Religionsutövningen i bl.
a. Tibet och Xinjiang kontrolleras noga av myndigheterna och begränsas av
en rad förordningar och förbud.
FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter undertecknade 2000 ett
Memorandum of Understanding om samarbete med Kina. Detta har följts av
flera Kinabesök av högkommissarien samt av ett samarbetsprogram inriktat
på seminarier om MR-frågor. Högkommissarien uttryckte vid sitt besök i
Kina i augusti 2002 tillfredsställelse vad gäller samarbetet. Flera av
FN:s specialrapportörer har uttryckt önskemål om att besöka Kina. Till
dessa hör tortyrrapportören, den särskilde rapportören för summariska,
utomrättsliga och godtyckliga avrättningar, rapportören för yttrandefrihet
samt rapportören för religionsfrihet. FN:s kommitté mot tortyr uttryckte
2000 oro över fortsatta uppgifter om allvarlig tortyr, särskilt mot
tibetaner och andra nationella minoriteter. Kommittén rekommenderade bl.a.
att Kina skulle införa en definition av tortyr i sin lagstiftning som
överensstämmer med internationella normer. Amnesty har uttryckt oro för
att förekomsten av tortyr ökar till följd av trycket att producera snabba
resultat under kampanjer mot brottslighet.
Utskottet konstaterar att den kinesiska författningen garanterar allmän
åsikts-, yttrande-, tryck-, förenings-, mötes-, demonstrations- och
trosfrihet. I verkligheten är alla dessa friheter inskränkta i varierande
grad och utifrån en skiftande blandning av praxis och förankring i lagen.
I 2003 års undersökning av Reporters sans Frontières (reportrar utan
gränser) hamnar Kina på sjätte plats från slutet när det gäller pressfriheten
i världen.
Utbrottet av SARS under 2003 ledde, efter att myndigheterna inledningsvis
försökt begränsa informationen om sjukdomen, till en stark mobilisering
inom hälsosektorn för att bekämpa epidemin. Fram till för ett par år sedan
var hiv/aids-frågan fortfarande ett tabubelagt ämne i kinesiska medier.
Kunskapen om hiv/aids är mycket låg, vilket bidrar till att smittade ofta
stigmatiseras av sin omgivning. Under senare år har dock öppenheten kring
hiv/aids ökat, och regeringen erkänner att det finns nära en miljon
smittade.
Utskottet har inhämtat att Kina 1980 anslöt sig till kvinnokonventionen
(CEDAW) och att kvinnors jämställdhet med män och rätt till lika lön
fastslås i författningen. I UNDP:s jämställdhetsindex, GDI, hamnar Kina på
83:e plats av 144. 1998 räknade UNDP med att 73 % av alla kvinnor ingick
i den förvärvsarbetande delen av befolkningen.
Prenatal könsdiskriminering bottnar i vanföreställningen att män har ett
högre värde än kvinnor. I vissa asiatiska länder, främst i Kina och Indien,
är abort av flickfoster vanligt, och denna företeelse måste bekämpas där
den förekommer. Utskottet menar att det mest effektiva sättet att bekämpa
selektiva aborter är att i ett brett perspektiv arbeta för att motverka
föreställningen om att flickor och kvinnor är underordnade män. FN:s
konvention för utrotandet av all diskriminering av kvinnor utgör det främsta
instrumentet för att få upp frågan på FN:s agenda eftersom de länder som
undertecknat konventionen har åtagit sig att bekämpa sådan diskriminering.

Mot bakgrund av den traditionella preferensen för söner och de ökade
egenavgifterna har flickors och kvinnors tillgång till utbildning och
sjukvård försämrats, särskilt i fattiga familjer. Enligt folkräkningen
från år 2000 föds det nära 118 pojkar på 100 flickor (en normal proportion
anses vara 105 pojkar på 100 flickor). En anledning till underskottet på
flickor är att kvinnliga foster aborteras trots att ultraljud för
könsbestämning är förbjudet i lag. Det förekommer uppgifter om flickebarnsmord,
men detta torde endast utgöra ett mycket litet skäl till underskottet.
Det är inte olagligt att ha fler än ett barn i Kina och de facto föds 1,
6 barn per familj. Däremot finns regler som sätter olika typer av
restriktioner för antalet barn beroende på familjesituation, etnisk tillhörighet
och geografiskt hemvist, och överträdelser kan bestraffas med avgifter,
t.ex. för sociala tjänster. Handel med kvinnor för äktenskap och prostitution
förekommer. Unga kvinnor, kvinnor som tillhör nationella minoriteter och
arbetssökande kvinnor på landsbygden utgör särskilt utsatta grupper.
Utskottet konstaterar att Kina tillträdde barnkonventionen 1992 och har
undertecknat de båda frivilliga protokollen avseende barnhandel,
barnprostitution och barnpornografi respektive barn i väpnade konflikter. Handel
med barn förekommer, främst på landsbygden och i mindre tätorter, där det
sociala trycket att skaffa manliga arvtagare är starkt samtidigt som
bristen på kvinnor kan vara påtaglig. Kinesisk lagstiftning förbjuder
anställning av personer under 16 år. I verkligheten är barnarbete ganska
vanligt men kan överlag inte sägas ha några mer utpräglade drag av tvång
eller exploatering.
Utskottet har inhämtat att Sverige genom utvecklingssamarbetet bistår
ansträngningarna att reformera det kinesiska rättsväsendet och bringa det
mer i överensstämmelse med internationella normer. Därigenom läggs också
en grund för en demokratisk utveckling i framtiden. De 56 officiella
minoriteterna utgör knappt 10 % av hela befolkningen och återfinns främst
i de sydvästra provinserna och i Tibet, Xinjiang och inre Mongoliet.
Inflyttningen av etniska kineser, inte sällan uppmuntrad av de kinesiska
myndigheterna, till traditionella minoritetsområden har i vissa fall gjort
de etniska grupperna till minoriteter i sina egna ursprungsområden. I
både Tibet och Xinjiang finns hos befolkningen ett motstånd mot den
kinesiska överhögheten. Uttryck för detta motstånd - även fredliga - stämplas
av myndigheterna ofta som "separatism", och behandlas som ett allvarligt
brott. Det förekommer att vanliga uttryck för kulturell eller religiös
identitet tolkas som uttryck för separatism, liksom att fredliga uttryck
för önskemål om ökad autonomi likställs med separatism i bemärkelsen
upprättandet av en stat separat från övriga Kina. Utskottet ser allvarligt
på bristerna i respekten för de mänskliga rättigheterna i Tibet. Sverige
verkar för att situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina, inklusive
Tibet där kränkningarna är särskilt allvarliga, skall uppmärksammas i
internationella sammanhang. Förutom att verka i FN:s kommission för de
mänskliga rättigheterna och i andra FN-sammanhang bedriver Sverige en
dialog med Kina, både enskilt och inom EU, och framhåller vikten av att
Kina respekterar den tibetanska befolkningens mänskliga rättigheter och
uppmanar Kina att samarbeta med FN:s MR-organ.
Utskottet har vidare inhämtat att Sverige i kontakter med kinesiska
regeringsföreträdare och ansvariga i Tibet har fört fram kravet på att Gedhun
Chökyi Nyima skall beredas tillfälle att ta emot besök av utomstående
observatörer. Detta krav har dock avvisats av den kinesiska sidan. Enligt
vad utskottet erfarit kommer Sverige att fortsätta att föra fram detta
krav, vilket också framförs av EU i dialogen med Kina om mänskliga
rättigheter. Förutsatt att en öppning skymtar vad avser dialog mellan
Folkrepubliken Kinas ledning och den tibetanska exilregeringen och att
medlemsstaterna kan enas om en roll för FN skulle en sådan process också
kunna stöttas av FN.
Sverige och EU måste verka för att användningen av dödsstraffet upphör,
att rättsväsendet avpolitiseras, att tortyren upphör, att politiska fångar
friges och att förföljelsen av oppositionella samt religiösa personer
upphör. Sverige måste ta avstånd från tvångsaborter och barnamord och
verka för att flickor uppvärderas. Utplåningen av tusentals flickebarn
måste stoppas. De mänskliga rättigheterna är universella och måste
respekteras universellt, också i Folkrepubliken Kina. Att framhäva detta
måste vara en hörnsten i svensk utrikespolitik.
Folkrepubliken Kina har dödsstraff för mer än 60 olika brott. Enligt
Amnesty har landet dödsstraff förutom för våldsbrott även för mutbrott och
skattefusk. Till och med bensinstöld har lett till dödsstraff och resulterat
i avrättning. Dessutom genomför landet offentliga massavrättningar, och
människor har fått dödsdomar tilldelade offentligt på stora idrottsarenor.

Mellan 1990 och 1998 registrerade Amnesty 25 400 dödsdomar och mer än 16
500 verkställda avrättningar i Folkrepubliken Kina. Den verkliga siffran
är sannolikt än högre, eftersom det saknas officiell statistik. Folkrepubliken
Kina avrättar fler människor än världens övriga länder tillsammans. På
några månader avrättade Folkrepubliken Kina fler människor än övriga
världen sammantaget gjorde under de tre senast föregående åren.
Dödsstraffen utmäts efter rättegångar som med varje mått mätt måste anses
som summariska, politiserade och orättvisa. Möjligheterna att överklaga
är starkt begränsade, eller icke existerande. En avrättads familj krävs
efter avrättningen på betalning för kulan som använts för att döda den
närstående. Det förekommer politiskt styrda skenrättegångar. Att polisen
använder tortyr och misshandel är vanligt.
Eftersom män anses vara viktigare än kvinnor i Kina har landets
"ettbarnspolitik" lett till att blivande föräldrar aborterat flickfoster för
att de skall få en pojke som enda barn. Kina har offentliggjort en vitbok
om sin befolkningspolitik. Fortfarande gäller ettbarnsnormen, men tvånget
skall betonas mindre och belöningarna mer. Respekten för "ettbarnspolitiken"
skall höjas genom förbättrad ekonomisk trygghet i form av pensionsfonder
och andra former av bidrag.
Det är naturligtvis bra att Kina uppger att tvånget skall minskas, men i
grunden handlar frågan om att respekt för människors lika värde måste
upprättas. Att hundratusentals, kanske miljoner flickor "försvinner" i
Kina är en oacceptabel konsekvens av "ettbarnspolitiken" och synen på
mäns och kvinnors olika värde. Övergreppen i Kina har inte väckt berättigad
politisk uppmärksamhet i Sverige. Situationen är så allvarlig att den
borde vara en dominerande fråga på den utrikespolitiska agendan. Den
svenska regeringen måste reagera hårdare mot övergreppen mot mänskliga
fri- och rättigheter som sker i Folkrepubliken Kina och mot användningen
av dödsstraffet i synnerhet.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna 2003/04:U299
yrkandena 1-5, 7, 8.

14. Kina, punkt 9 (fp)
av Carl B Hamilton (fp) och Cecilia Wigström (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:U289
yrkandena 1 och 3-5 och 2003/04:U343 yrkandena 1-6 och avslår motionerna
2002/03:U204 yrkandena 3, 4 och 6, 2002/03:U205 yrkandena 3-6, 2002/03:U232,
2002/03:U248 yrkandena 1-5, 2002/03:U279 yrkandena 1 och 2, 2002/03:U292,
2002/03:U309, 2003/04:U14 yrkande 15, 2003/04:U252 yrkandena 1-4,
2003/04:U255 yrkande 20, 2003/04:U275 yrkandena 2 och 3, 2003/04:U299 yrkandena
1-5 och 7, 2003/04:U303 yrkandena 1-3, 2003/04:U304 och 2003/04:U338
yrkandena 1, 2 och 4-8.
Ställningstagande
Den kommunistiska enpartiregimen i Beijing slår till med brutal hårdhet
mot missnöjes- eller protestyttringar i Kina. De fortsatta övergreppen
och den omfattande förföljelsen av falungongrörelsen är ett tecken på att
regimen inte kan tolerera något uttryck som den inte har full kontroll
över. Regimen i Beijing utövar ytterst sträng kontroll och förtryck av
ursprungsfolken i de båda av Beijing kontrollerade icke-kinesiska provinserna
Tibet och Xinjiang, där s.k. Han-kineser (Kinas majoritetsfolk) numera
efter omfattande invandring också utgör majoritet.
Det folkliga missnöjet med de negativa konsekvenserna av den snabba
ekonomiska utvecklingen och den därav följande urbaniseringen och de sociala
problemen är baksidan av det "ekonomiska undret" i Kina. Tillsammans med
politiska och kulturella missnöjesyttringar kan det blomma ut i stor intern
politisk oro. Det förklarar den känslighet med vilken dagens kinesiska
ledare slår till mot varje okontrollerad folklig opinionsyttring. Trots
otaliga centralt lanserade kampanjer mot politisk och ekonomisk korruption,
ofta ackompanjerade av drakoniskt utmätta straff, tycks inte vare sig
vilja eller förmåga finnas att på allvar ta itu med den utbredda korruption
som sträcker sig ända till de högsta ledarna och deras närmaste. Sammantaget
utgör detta grunden för den alltmer försvagade auktoritet och legitimitet
som den politiska ledningen i Beijing förfogar över.
Dagens Kina är ett resultat av en ofta dramatisk historisk expansion under
vilken stora områden med icke-kinesisk befolkning införlivats under
Beijings kontroll. I officiell kinesisk ideologi - kommunistisk såväl som
nationalistisk - är det en nationell plikt att slå vakt om varje tum av
det Kina som därmed uppnåtts. Det är i det perspektivet man skall se den
kollektiva förödmjukelse som kineser upplevde och fortfarande upplever
sig ha utstått under omvärldens agerande i Kina under de två senaste
århundradena. Det är inte minst i det perspektivet man skall se den
fullständigt kompromisslösa synen på Taiwanfrågan, som onekligen har ett
mycket starkt folkligt stöd - ett resultat av generationer av nationalistisk
indoktrinering. I framför allt två av de historiskt erövrade områdena med
egen icke-kinesisk ursprungsbefolkning med en helt egen inhemsk religion
eller islam - Tibet och Xinjiang i västra Kina - reses krav på självbestämmande.

I Tibet fullbordas den kinesiska ockupationen effektivt med hjälp av
massinflyttning, militär kontroll och förtryck samt massiva investeringar
som skall knyta Tibet till resten av den kinesiska ekonomin och infrastrukturen.
Det finns ingen anledning att förvänta sig en lösning av Tibetfrågan, om
inte ledarna i Beijing är beredda att gå Dalai Lama till mötes i hans
krav på långtgående autonomi för Tibet.
Xinjiang är av stor strategisk och ekonomisk betydelse för Kina. I
Taklimakanöknen finns Kinas största olje- och gasreserver. Kina söker utländskt
kapital för att bygga erforderliga pipeliner. I Xinjiang produceras en
tredjedel av Kinas bomull. Under det senaste året har de kinesiska
myndigheterna vid upprepade tillfällen slagit till mot oppositionella uigurer
i Xinjiang. Dödsdomar och långvariga fängelsestraff utdöms efter ofta
ytterst summariska rättgångar mot s k terrorister.
Beijing bör uppmuntras att ge Tibet och Xinjiang långtgående självbestämmande,
upprätthålla respekt för mänskliga rättigheter samt skapa förutsättningar
att vårda och utveckla kulturella och religiösa särdrag utan att riskera
hot eller förföljelser.
All kinesisk maktpolitik mot Taiwan måste fördömas klart och entydigt.
Oavsett om Taiwan vunnit internationellt erkännande är det i strid med
folkrätt och ett hot mot den internationella säkerheten i FN-stadgans
mening. Varje antydan om att Beijing kan komma att använda väpnat våld
eller utpressning för att uppnå sina mål gentemot Taiwan måste avvisas.
Medborgarna i Taiwan avgör själva om de vill bli en del av Folkrepubliken
eller fortsätta leva sitt eget liv. Sverige och EU måste göra detta helt
entydigt klart gentemot den kinesiska statsledningen. Sverige bör på olika
sätt utveckla sina förbindelser med Taiwan och t.ex. inte vägra att utfärda
besöksvisum för taiwanesiska medborgare i ledande ställning.
Sverige motsätter sig ett eventuellt upphävande av vapenembargot mot Kina
i ljuset av fortsatta brott mot mänskliga rättigheter i Kina samt Kinas
politik gentemot Taiwan.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motionerna 2002/03:U289
yrkandena 1 och 3-5 samt motion 2003/04:U343 yrkandena 1-6.

15. Situationen i Kuba, punkt 10 (m, kd)
av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Göran Lindblad (m), Ewa Björling (m)
och Rosita Runegrund (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U14
yrkande 16.
Ställningstagande
I Latinamerika är det numera bara Kuba som inte har en folkvald regering.
Åtskilliga demokratier är dock bräckliga, och respekten för mänskliga
rättigheter är inte tillfredsställande i många av länderna.
Kuba har nu åter drabbats av kraftig repression med avrättningar och
fängslande av oliktänkande. EU bör vara tydligt i sin kritik av de brott
mot mänskliga rättigheter som begås av den kommunistiska regimen. Samtidigt
bör omvärldens handel och turism med Kuba fortgå. Erfarenheterna är att
sanktionerna har gynnat regimen som hänvisar till en hotfull omvärld för
att söka legitimitet för det inhemska förtrycket.
Utskottet konstaterar att de oppositionella rörelserna i Kuba har växt
betydligt under 1990-talet, men det faktum att de arbetar under ständig
bevakning och stort tryck från myndigheterna resulterar i att de uppnår
begränsad politisk räckvidd. Oppositionens genomslagskraft har ökat under
senare år, inte minst genom det s.k. Varelaprojektet. Projektets undertecknare
vill lagstifta om en folkomröstning om demokratiska reformer, och drygt
25 000 kubaner står med sin namnteckning bakom Varelaprojektets krav.
Under 2003 rapporterades det om en rad övergrepp mot Varelaprojektets
aktivister. Utskottet framhåller att det inte finns något oberoende
rättsväsende, och det råder inte yttrandefrihet, tryckfrihet eller
föreningsfrihet. Människorättsläget har kraftigt försämrats under 2003. I mars
dömdes 75 oliktänkande - journalister, MR-aktivister, politiker - till
långa fängelsestraff för brott mot statens säkerhet och samröre med USA.
Antalet politiska fångar ökade markant och uppgår enligt inhemska bedömare
nu till mellan 300 och 400 personer.
Utskottet kan vidare konstatera att FN-kommissionen för de mänskliga
rättigheterna i Genève (MRK) årligen har antagit en resolution i vilken
MR-situationen i Kuba anges som mycket bristfällig. Kuba har av FN:s
MR-kommitté ålagts att vidta åtgärder för att möjliggöra ett besök i landet
av högkommissariens personliga representant. Kuba har emellertid kritiserat
MR-resolutionen och motsatt sig ett besök. Vidare framhåller utskottet
att FN-kommittén mot tortyr 1997 underströk vikten av att Kuba kriminaliserade
tortyr. Kommittén betonade även att landet borde etablera en procedur för
att behandla enskilda anmälningar om tortyr. Kuba tillåter inte Internationella
Röda Korset (ICRC) eller andra oberoende organ att besöka fängelser. Ingen
offentlig statistik återfinns över situationen i landets anstalter eller
över antalet fångar. Enligt tillgängliga källor är en anmärkningsvärt hög
andel av befolkningen frihetsberövad i jämförelse med andra länder.
Utskottet har inhämtat att den kubanska strafflagen föreskriver att domstolarna
kan utdöma dödsstraff vid en rad olika brott. Enligt strafflagen kan
dödsstraff inte utdömas till personer under 20 år eller till gravida.
Dödsstraff överklagas automatiskt och måste fastställas av Högsta domstolen
och statsrådet.
Utskottet menar att omfattande kränkningar av den personliga friheten
äger rum. Den kubanska konstitutionen garanterar grundläggande fri- och
rättigheter, men artikel 62 stipulerar att dessa inte kan utövas om de
går emot den socialistiska staten och dess mål. Oliktänkande trakasseras
och motarbetas på olika sätt, bl.a. genom orimligt långa politiskt motiverade
fängelsestraff, tillfälliga frihetsberövanden, hemfridsbrott, avskedanden,
vräkningar och förtal.
Utskottet framhåller att det inte finns någon yttrandefrihet i Kuba. Alla
massmedier ägs och kontrolleras av staten. Radio, TV och tidningar söker
mobilisera stöd för regimen och sprider dess budskap. Sedan början av
2004 begränsas Internetanvändningen till officiella företag och regeringskontor.
Kommunistpartiorganet Granma är den viktigaste dagstidningen. Normalt
brukar regimen inte rapportera om oppositionella och medlemskap i fristående
illegala partier, fackföreningar eller skrån. Möten och aktiviteter
saboteras, bl. a. genom tillfälliga frihetsberövanden och infiltration.
Konstitutionen garanterar sedan 1992 religionsfrihet, men religiösa och
sociala aktiviteter kringskärs i varierande grad av myndigheterna. Andelen
av befolkningen som är kyrkligt engagerad har ökat markant sedan början
av 1990-talet. Den katolska kyrkan och andra trossamfund tillåts, med
vissa begränsningar.
Utskottet har inhämtat att Kuba inte har tillträtt 1951 års flyktingkonvention.
Den kubanska asylpolitiken utgår från politiska och inte humanitära hänsyn.
Konstitutionen medger asyl för personer som kämpat mot eller för politiska
mål i linje med regimens ideal. Enligt uppgift har mer än en miljon kubaner
lämnat Kuba sedan revolutionen 1959. Att lämna landet utan utresetillstånd
är illegalt och kan leda till fängelsestraff, böter samt förlust av egendom.
USA och Kuba samarbetar om migrationsfrågor och ca 20 000 kubaner beviljas
varje år uppehållstillstånd i USA. Många försöker även lämna Kuba illegalt,
bl.a. med hjälp av professionella människosmugglare. De kubaner som den
amerikanska kustbevakningen träffar på i Floridasundet återbördas av USA,
enligt överenskommelse, till Kuba. Enligt amerikansk lag får de kubaner
som bokstavligen når amerikansk mark stanna i USA.
Sverige har aktivt stött EU:s gemensamma ståndpunkt om Kuba och har genom
förklaringar, demarcher och andra kontakter med Kubas regering vid upprepade
tillfällen framhållit vikten av att landet respekterar de mänskliga
rättigheterna. Även FN:s kommission för mänskliga rättigheter är ett viktigt
forum för att verka för respekten för mänskliga rättigheter i Kuba.
Utskottet konstaterar att från svensk sida fästs stor vikt vid demokratirörelsen
i Kuba. Sverige har kontakt med såväl myndigheter som organisationer och
enskilda. Dessa kontakter skall utvecklas vidare på lämpligt sätt, bl.a.
genom att främja en dialog om mänskliga fri- och rättigheter liksom
yttrande- och pressfrihet med olika delar av det kubanska samhället.
Värdefulla erfarenheter från demokrati- och MR-insatser från samarbeten med
andra länder kan tas till vara och användas i den mån de är relevanta i
den kubanska kontexten. Utskottet menar att denna form av utbyte av
erfarenheter bör öka.
Utskottet har vidare inhämtat att EU:s ministerråd år 2003 antog en ny
inriktning av politiken gentemot Kuba. Relationerna på hög diplomatisk
nivå skall skäras ned, relationerna till representanter för demokratirörelsen
utökas och arbetet, skall inledas för att revidera den gemensamma position
som styrt relationerna till Kuba sedan 1996. Utskottet menar att detta är
en välkommen förändring i EU:s hållning.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U14
yrkande 16.

16. Demokratirörelsen och biståndet till Kuba, punkt 11 (fp, kd)
av Carl B Hamilton (fp), Cecilia Wigström (fp) och Rosita Runegrund (kd).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed (inget beslut satt) riksdagen motionerna
2002/03:U266 yrkandena 1 och 2 och 2003/04:U328 yrkandena 1-3.
Ställningstagande
Under 2002 skördade demokratirörelsen på Kuba framgångar. Därför satte
Fidel Castro brutalt stopp för den genom att i mars 2003 arrestera 90 av
rörelsens ledande personer. Det var den mest omfattande arresteringsvågen
på två decennier och ett oerhört bakslag för demokratirörelsen och en
försämring av situationen för de mänskliga rättigheterna.
I april 2003 dömdes 75 av de arresterade till fängelse i sammanlagt 1 456
år. Ett fyrtiotal av dessa var aktiva i Varela-projektet. Rättegångarna
uppfyllde på intet sätt internationella standarder. Kuba har nu 335
politiska fångar varav 89 samvetsfångar. Det gör Kuba till det land i världen
som har högst antal samvetsfångar per capita. Situationen i fängelserna
är extra allvarlig för dem som fängslats för politiska handlingar.
Dissidenter stängs in på psykiatriska kliniker och blir ofta föremål för
våld och trakasserier.
Kuba använde dödsstraffet flitigt under 1990-talet, men sedan april 2000
verkade det som att regeringen hade instiftat ett moratorium, även om
domstolarna fortsatte att utdöma dödsstraff. I början av 2003 avrättades
dock tre båtkapare brutalt och det tillfälliga moratoriet har därmed
upphört.
Demokratirörelsen i Kuba har under det senaste året ställts inför allvarliga
problem. De som inte är fängslade smutskastas i officiella medier,
trakasseras och hotas. Allt arbetsmaterial har försvunnit i samband med
tillslagen, och 22 av de fria biblioteken har blivit av med samtliga böcker,
faxar och pedagogiskt material. Rörelsen är dock inte bruten utan fortsätter
sitt arbete. Effekten av varje fängslad person blir att åtminstone ett
antal familjemedlemmar blir aktiverade i arbetet för ett demokratiskt
Kuba.
Samtidigt befinner sig det svenska biståndet till Kuba i ett helt nytt
läge. Regeringen har tidigare inte velat bidra öppet med stöd till de
organisationer och personer på Kuba som faktiskt arbetar för demokrati.
Men i samband med arresteringsvågen våren 2003 gjordes flera mycket skarpa
uttalanden som förklarade bl.a. att det borde vara lika motiverat att
stötta demokratirörelsen på Kuba som det en gång var att stötta ANC i
Sydafrika. En strategi för att genomföra detta saknas dock fortfarande.
Även
EU:s ministerråd antog år 2003 en ny inriktning beträffande Kuba. Man
förklarade bl.a. att relationerna på hög diplomatisk nivå skall skäras
ned, kulturutbytet minska, relationerna till representanter för
demokratirörelsen utökas - bl.a. skall demokratiaktivister bjudas in till
EU-ambassaderna på medlemsländernas nationaldagar - och arbetet med att
revidera den gemensamma position som styrt relationerna till Kuba sedan
1996 inledas.
När Sverige och EU nu antagit en inriktning som utgår från att samarbeta
med demokratirörelsen på Kuba, borde samma öppna attityd förstås visas
gentemot kubanska demokratiaktivister som bor i Sverige och i resten av
Europa. Det finns inga som har större engagemang för ett demokratiskt
Kuba, och de nödvändiga kunskaperna och kontakterna, än kubanerna själva.

Regeringen bör med utgångspunkt i erfarenheterna från Vitrysslandsprogrammet
och stödet till ANC på 1980-talet utarbeta ett Kubaprogram. I såväl
förberedelserna som genomförandet av programmet bör regeringen skapa en
form för samarbete med de organisationer av kubaner i Sverige som arbetar
för demokrati på Kuba. Programmet bör ha som främsta mål att stärka
demokratirörelsen på Kuba för att möjliggöra en demokratisering i framtiden.
Regeringen bör även arbeta utifrån dessa principer i framtagandet av
EU:s nya gemensamma position gentemot Kuba.
Vi anser att brotten mot medborgarnas politiska rättigheter på Kuba på
intet sätt kan ursäktas med att jämställdhet och hälso- och sjukvård är
relativt bra på Kuba. När utskottet tar upp det sistnämnda i betänkandet
skickar det signaler om motsatsen. Syftet med hela betänkandet är ju att
kritisera ett antal länder, inte att dela ut diplom.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som ovan framförs.
Förslaget lämnas med anledning av motionerna 2003/04:U328 yrkandena 1-3.

17. Turkiet, punkt 12 (c)
av Agne Hansson (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U286
yrkandena 4 och 5 och avslår motionerna 2002/03:U213, 2002/03:U214,
2002/03:U215, 2002/03:U216, 2002/03:U217 yrkande 1, 2002/03:U227 yrkandena
1-5, 2002/03:U241 yrkandena 1-7, 2002/03:U253 yrkandena 1-6, 2003/04:U14
yrkande 4, 2003/04:U222 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U242 yrkande 1,
2003/04:U273, 2003/04:U279 yrkandena 1-6, 2003/04:U281, 2003/04:U323 och
2003/04:U346 yrkandena 1-5.
Ställningstagande
Turkiet är ett kandidatland som är förutbestämt att ansluta sig till
unionen på grundval av samma kriterier som tillämpas på de övriga
kandidatländerna. För att hjälpa Turkiet i denna process inrättades redan 1998
en strategi för anslutning. Denna omfattade en önskan från EU:s sida om
att fördjupa samarbetet med Turkiet till bl.a. områden som mänskliga
rättigheter, forsknings- och utvecklingssamarbete, jordbruk samt tjänstehandel.

Turkiet bör slå vakt om den kulturella mångfalden och garantera alla
medborgare, oavsett ursprung, sina kulturella rättigheter. För minoritetsfolk
är det ytterst viktigt att de har tillgång till såväl radio- som tv-program
på sitt språk. De bör även ha rätt till undervisning på sitt språk. För
att minoriteternas rättigheter skall kunna garanteras bör Sverige driva
på att EU tillsammans med Turkiet utarbetar konkreta planer för respektive
minoritet som lever i Turkiet.
Turkiet har undertecknat en rad internationella avtal som rör mänskliga
rättigheter, och landet bör agera i enlighet med andan i europeiska stadgan
om regionala språk eller minoritetsspråk, ramkonventionen om skydd för
nationella minoriteter och Europeiska unionens stadga om grundläggande
rättigheter. Det är även viktigt att Turkiet vidtar ytterligare åtgärder
för att inom ramen för sitt lands territoriella suveränitet tillgodose
minoritetsgruppernas legitima intressen i Turkiet och se till att de kan
medverka i det demokratiska arbetet.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U286
yrkandena 4 och 5.

18. Turkiet, punkt 12 (mp)
av Lotta N Hedström (mp).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:U346
yrkande 2 och avslår motionerna 2002/03:U213, 2002/03:U214, 2002/03:U215,
2002/03:U216, 2002/03:U217 yrkande 1, 2002/03:U227 yrkandena 1-5,
2002/03:U241 yrkandena 1-7, 2002/03:U253 yrkandena 1-6, 2003/04:U14 yrkande
4, 2003/04:U222 yrkandena 1 och 2, 2003/04:U242 yrkande 1, 2003/04:U273,
2003/04:U279 yrkandena 1-6, 2003/04:U281, 2003/04:U286 yrkandena 4 och
5, 2003/04:U323 och 2003/04:U346 yrkandena 1 och 3-5.
Ställningstagande
Under de senaste decennierna har såväl folkrätten, de mänskliga rättigheternas
tillämpning som den nationella demokratin i alla jordens länder alltmer
uppmärksammats. I många delar av världen råder det fortfarande förtryck
och ockupation, som i Palestina, Kurdistan och Västsahara. I dag borde
det inte råda någon tvekan om att även kurderna, detta i fem nationalstater
utspridda folk, har samma rätt till demokrati, mänskliga rättigheter och
självbestämmande som andra. Den självklara rätten till självbestämmande
och kränks och Sverige skall verka för att en FN-sanktionerad folkomröstning
anordnas i den turkiska delen av Kurdistan, i syfte att få veta hur det
kurdiska folket vill utforma sin framtid.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
som ovan framförs. Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U346
yrkande 2.
Särskilt yttrande

Konflikten i Mellanöstern, punkt 5 (mp)
Lotta N Hedström (mp) anför:

Genèveinitiativet framställs som en positiv ansats i utskottets betänkande
och det kan det också vara, men vissa svagheter bör påpekas och påtalas,
nämligen att initiativet:
inte ligger i linje med de resolutioner som FN tagit om
Israel-Palestinakonflikten
genom åren,
inte säkerställer de palestinska flyktingarnas status och hemvändande,
inte garanterar en palestinsk stat eftersom land och luftrum inte kan
upprätthållas på ett autonomt sätt, och israelisk militär kommer enligt
förslaget att finnas kvar på palestinskt territorium.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Skrivelsen
Regeringens skrivelse 2003/04:20 Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik.
Följdmotioner
2003/04:U14 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige som enskilt land har ett särskilt ansvar för att
främja och påverka utvecklingen av demokrati och mänskliga rättigheter i
de länder som Sverige sedan länge har ett omfattande utvecklingssamarbete
med.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen årligen och i god tid före, eller senast i samband
med, budgetbehandlingen skall ge riksdagen en utförlig rapport om situationen
och utvecklingen när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati i
mottagarländerna.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Turkiet.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Europarådets centrala roll i värnandet om mänskliga rättigheter
och demokrati i Ryssland.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att OSSE och Europarådet bör spela en central roll i värnandet
om mänskliga rättigheter och demokrati i södra Kaukasien och Centralasien.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige och EU aktivt bör verka för att den syriska
ockupationen av Libanon upphör.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige och EU är tydligare i sin kritik mot brott mot
mänskliga rättigheter som begås av regimen i Iran.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör stödja uppbyggnaden av demokrati i Irak.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige och EU bör betona vikten av och bidra till att det
skapas regionala strukturer för mänskliga rättigheter och demokrati i
Afrika.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att EU sluter upp bakom USA i en tydlig kritik mot de brott mot
mänskliga rättigheter som kommunistregimen i Kina begår.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att EU är tydlig i sin kritik mot de brott mot mänskliga
rättigheter som begås av den kommunistiska regimen på Kuba.
2003/04:U15 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av s.k. early warning-system för att skydda mänskliga
rättigheter.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av konkret stöd till uppbyggnad av samhällsinstitutioner
för att skydda mänskliga rättigheter.
2003/04:U16 av Lotta N Hedström och Ulf Holm (båda mp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i FN-sammanhang bör verka för att det hålls en
världskonferens om diskriminering på grund av sexuell läggning.
2003/04:U17 av Cecilia Wigström m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det är regeringens skyldighet och plikt att reagera när
mänskliga rättigheter kränks, varhelst detta sker.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör driva att metodutveckling gällande instrumenten
för legitim inblandning på EU-nivå kommer till stånd samt att regeringen
bör återkomma till riksdagen med förslag på hur metoderna gällande legitim
inblandning kan utvecklas på bilateral nivå.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om betydelsen av att regeringen inom ramen för Medelhavsavtalets
organ, associeringsrådet och associeringskommittén, driver frågorna om
mänskliga rättigheter och Algeriets efterlevnad av internationella
MR-konventioner med kraft.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om betydelsen av tydliga rutiner samt att en handbok utarbetas för
situationer då svenska medborgares mänskliga rättigheter kränks utomlands.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige inom EU bör verka för att fler dialoger med inriktning
på enbart mänskliga rättigheter kommer till stånd med enskilda länder.
6.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att endast länder som inte själva bryter mot principerna de är satta
att övervaka skall accepteras som ordförande i FN-kommissionen för mänskliga
rättigheter.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att frågan om fri abort på kvinnans egna villkor bör drivas
tydligt av Sverige i internationella forum.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om betydelsen av att ILO-konvention nr 169 ratificeras snarast.
11.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att Sverige skall driva frågan om en sanningskommission i Irak.
2003/04:A2 av Anne Ludvigsson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om jämställdhet i det internationella utvecklingsarbetet.
Motion från allmänna motionstiden hösten 1999
1999/2000:U903 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att stödja ett mer demokratiskt långsiktigt ägaransvar.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2002
2002/03:L249 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Sveriges arbete inom internationella organisationer för
homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter.
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en FN-konvention mot diskriminering på grund av sexuell läggning
eller könsidentitet.
2002/03:U202 av Sten Tolgfors (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att Sverige bör verka för att EU:s inofficiella praxis gällande
visumfrågor för vissa personer från Taiwan ändras.
2002/03:U204 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige och EU måste verka för att användningen av dödsstraffet
i Folkrepubliken Kina upphör.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige och EU måste verka för att tortyren i Folkrepubliken
Kina upphör.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige och EU måste verka för att rättsväsendet i Folkrepubliken
Kina avpolitiseras.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige och EU måste verka för att politiska fångar i
Folkrepubliken Kina friges och att förföljelsen av oppositionella samt
religiösa personer upphör.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om de mänskliga rättigheternas universalitet.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att försvinnandet av hundratusentals flickor är en oacceptabel
konsekvens av "ettbarnspolitiken" i Kina och synen på mäns och kvinnors
olika värde.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör markera sitt stöd för Taiwans öppning om att
avskaffa dödsstraffet.
2002/03:U205 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Taiwans demokratiseringsprocess som ett gott exempel för
demokratisering av Folkrepubliken Kina.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Folkrepubliken Kinas hot om våld mot Taiwan.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Folkrepubliken Kinas försök att påverka utfallet av fria och
demokratiska val i Taiwan.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om samtal mellan Folkrepubliken Kina och Taiwan.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en tydlig svensk Kinapolitik.
2002/03:U210 av Inger René m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i FN bör verka för ett inlemmande av Taiwan i det
internationella samarbetet eller verka för Taiwans deltagande i det
internationella samarbetet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bereder Taiwans representationskontor i Stockholm
villkor som är likvärdiga dem som kommer andra utländska beskickningar
till del.
2002/03:U212 av Maud Olofsson m.fl. (c):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att USA bör framlägga bevis för FN innan beslut fattas i
säkerhetsrådet om en eventuell gemensam aktion mot Irak, samt att en attack
utanför FN:s regi vore destabiliserande för det internationella systemet.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige skall verka för kvinnors deltagande i FN-insatser,
fredsförhandlingar och fredsprocesser.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Rysslands nyckelroll i konflikterna i Kaukasus, Vitrysslands
oroande utveckling samt EU:s ansvar att tydligt stödja OSSE:s verksamhet.

2002/03:U213 av Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av en opartisk historisk forskning kring assyriers/syrianers
situation 1915-1918.
2002/03:U214 av Yilmaz Kerimo (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att uppmärksamma assyriers/syrianers situation i Mellanöstern.
2002/03:U215 av Yilmaz Kerimo och Carina Hägg (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om en begäran av Unescos stöd angående bevarande av assyriers/syrianers
kulturarv i Turkiet.
2002/03:U216 av Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om insatser inom EU och FN för internationellt erkännande av folkmordet
på assyrier/syrianer 1915-1918.
2002/03:U217 av Annelie Enochson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Turkiet, med anledning av sin EU-kandidatur, uppmanas ta
sitt kulturansvar för de assyrisk-syrianska kyrkor och kloster som finns
inom landets gränser.
2002/03:U219 av Tuve Skånberg (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om utformningen av palestinska läromedel.
2002/03:U221 av Tuve Skånberg (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om religionsfriheten i Europa och dess närhet.
2002/03:U222 av Erling Bager (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om åtgärder för att uppmärksamma situationen i Iran.
2002/03:U224 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i den bilaterala dialogen inom EU verkar för en
struktur som främjar och kontrollerar respekten för mänskliga rättigheter
och demokrati i södra Afrika.
2002/03:U225 av Lennart Kollmats (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av att ge Taiwans representant i Sverige officiell status.
2002/03:U226 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den svenska regeringen inom OSSE aktivt bör verka för att
frågan om Nagorno-Karabach löses.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den svenska regeringen inom EU aktivt bör verka för att
Turkiet och Azerbajdzjan häver blockaden mot Armenien.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i EU efter att val genomförts i Turkiet intensifierar
sina ansträngningar att stimulera den fortsatta dialogen mellan Turkiet
och Azerbajdzjan å ena sidan och Armenien å andra sidan när det gäller
att lösa frågan Nagorno-Karabach, häva blockaden mot Armenien och normalisera
relationerna mellan länderna.
2002/03:U227 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige inom EU bör verka för att förmå Turkiet att respektera
dess medborgares demokratiska rättigheter och upphöra med förföljelsen av
oliktänkande.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige inom EU bör verka för en politik som innebär tolerans
mellan olika folkgrupper i Turkiet och ett slut på förtrycket av nationella
minoriteter i landet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige inom EU bör verka för att den turkiska staten upphör
med trakasserier mot landets minoriteter.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige inom EU bör verka för att människor som utvandrat
från Turkiet till andra länder skall ha rätt att fritt besöka de områden
i landet varifrån de ursprungligen kommer.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige inom EU skall arbeta med att förmå Turkiet att
uppfylla Köpenhamnskriterierna och att landet lägger särskild vikt vid
kvinnornas mänskliga rättigheter.
2002/03:U228 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att kränkningar av mänskliga rättigheter alltid måste påtalas,
kritiseras och åtgärdas oavsett var de äger rum.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige aktivt skall verka för att dödsstraffet och
användningen av tortyr avskaffas.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för att motverka alla former av etnisk diskriminering.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för att motverka våld mot och diskriminering av kvinnor.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för att motverka handel med kvinnor och barn.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för att motverka diskriminering av homosexuella,
bisexuella och transpersoner.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör verka för en tydligare och mer sammanhållen
strategi för EU:s arbete med mänskliga rättigheter i världen.
2002/03:U232 av Tuve Skånberg (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om Kinas ettbarnspolitik och svenskt stöd till UNFPA.
2002/03:U235 av Birgitta Ohlsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att Sverige i internationella forum som Förenta nationerna aktivt
bör verka för att kvinnors rätt till fri abort erkänns som en av de
grundläggande mänskliga rättigheterna.
2002/03:U236 av Lennart Hedquist m.fl. (m, kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att svenskt bistånd till palestinierna inte får ges på ett sådant
sätt att det direkt eller indirekt kan användas för våld mot Israel.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om svenskt bistånd till en palestinsk stat när fredsprocessen givit
önskat resultat.
2002/03:U238 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den svenska regeringen i den kritiska dialogen med Iran med
kraft skall hävda det iranska folkets rätt att fritt organisera sig i
partier och fackföreningar.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den svenska regeringen i olika internationella organ skall
verka för att omständigheterna kring flera författares samt en rad politiskt
och religiöst oliktänkande människors död närmare granskas av en opartisk
internationell humanitär organisation.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den svenska regeringen skall verka för att FN:s speciella
sändebud när det gäller mänskliga rättigheter i Iran måste få möjlighet
att besöka landet.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den svenska regeringen bör verka för att ett FN-kontor
upprättas i Iran.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen i den kritiska dialogen bör lägga stor vikt vid
kvinnornas situation när det gäller deras ställning inom rättssystemet,
deras rätt till arbete och deras möjligheter att delta i samhällsdebatten.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den svenska regeringen inom EU skall verka för att politiska,
diplomatiska och ekonomiska punktsanktioner skall kunna tas i bruk som
en del av den kritiska dialogen.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen i sina direkta relationer med den iranska regeringen
samt i EU- och FN-sammanhang bör verka för yttrandefrihet för alla och
att t.ex. alla författare och journalister ges möjlighet att fritt ge ut
sina verk, tidskrifter och tidningar.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen skall verka för att alla som fängslats på grund
av sin politiska eller religiösa uppfattning försätts på fri fot.
2002/03:U241 av Erling Bager och Karin Pilsäter (båda fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utöva påtryckning på Turkiet att erkänna
assyrierna/syrianerna/kaldéerna
som minoritet i landet och upphöra med diskrimineringen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att uppmana Turkiet att vårda assyriernas/syrianernas/kaldéernas
kulturarv och språk.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att erkänna assyrierna/syrianerna/kaldéerna som folk.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör verka för ett centrum för forskning om
assyriernas/syrianernas/kaldéernas öde och framför allt "seyfo", folkmordet,
samt att det inbegrips i Levande historia.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige skall arbeta för att föra upp
assyriernas/syrianernas/kaldéernas
fråga på FN:s och EU:s dagordning.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i diskussioner med USA och FN skall påpeka
assyriernas/syrianernas/kaldéernas extrema utsatthet i Irak vid ett förestående
krig.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att också assyriernas/syrianernas/kaldéernas medborgerliga
rättigheter bör tas i beaktande vid bildandet av en ny regering i
Irak.
2002/03:U243 av Annelie Enochson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av att Sverige verkar för att bistå Sudan i den demokratiska
utvecklingen.
2002/03:U247 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige skall verka för att Taiwan ges möjlighet att ansluta
sig till FN och WHO.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att Sverige tydligt deklarerar hållningen att Taiwan,
liksom andra suveräna, fria och demokratiska stater, fritt och självständigt
avgör sitt lands framtid.
2002/03:U248 av Kent Olsson m.fl. (m, fp, kd, v, c, mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att verka för att Tibetfrågan löses med fredliga medel.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige och EU skall verka för att en dialog inleds mellan
Folkrepubliken Kinas ledning och den tibetanska exilregeringen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att FN bör ha en beredskap att stödja och underlätta en dialog
mellan Folkrepubliken Kinas ledning och den tibetanska exilregeringen.
4.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att Sverige och EU skall följa utvecklingen av mänskliga rättigheter
i Kina, särskilt i Tibet, och klart och tydligt i FN och andra internationella
forum påtala övergrepp för brott mot mänskliga rättigheter.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen i sina kontakter med Folkrepubliken Kina verkar
för att Gedhun Choekyi Nyima, tillsammans med sin familj, samt de övriga
som greps vid erkännandet av denne som elfte Panchen lama, omedelbart
släpps.
2002/03:U250 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör ge sitt kraftfulla stöd till de två fredsprocesser
som pågår när det gäller inbördeskriget i Sudan: i första hand till
IGAD-processen men eventuellt också till den process som leds av Egypten
och Libyen.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör ta initiativ i FN till en resolution angående
inbördeskriget i Sudan.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i EU tar upp frågan om att agera för en fredlig
lösning i Sudan.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör utreda möjligheterna att för svenska företag
med verksamhet utomlands formulera en bindande uppförandekod förbunden
med vissa sanktionsåtgärder för de företag som bryter mot denna kod.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige inom EU bör verka för att kyrkliga organisationer
och inhemska frivilligorganisationer som arbetar i Sudan skall ges ökade
ekonomiska resurser för biståndsverksamhet i landet.
2002/03:U251 av Gunnar Hökmark (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om mänskliga rättigheter i arabvärlden.
2002/03:U253 av Annelie Enochson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen arbetar för att den etniska diskrimineringen av
assyrier i deras hemländer förs upp på FN:s och EU:s dagordning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige erkänner assyrierna som ett folk.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det assyriska kulturarvet, som också är kristenhetens
kulturarv, bevaras i länder som Turkiet och Irak.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att föra upp frågan om assyriernas kulturarv till FN:s organ
Unesco.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Riksarkivet får uppdraget att sammanställa svenskt arkivmaterial
rörande det assyriska/syrianska folkmordet, seyfo.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ett centrum för forskning om Mesopotamiens folkslag, historia
och utveckling skapas, och att centrumet även omfattar forskning om
invandrare till Sverige från Mesopotamien.
2002/03:U254 av Tuve Skånberg (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av fördjupade kontakter med och fortsatt svenskt stöd
till Republiken Kongo.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nödvändigheten av att de utländska ekonomiska intressen som
påverkat och påverkar utvecklingen i Republiken Kongo kartläggs.
2002/03:U257 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i sina politiska och ekonomiska relationer med Sudan
måste uppmärksamma pågående brott mot mänskliga rättigheter i landet, t.
ex. tvångsförflyttningarna, i samband med oljeutvinningen.
2002/03:U258 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Kurdistan - en nation utan gränser.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör verka för att en FN-sanktionerad folkomröstning
anordnas i olika delar av Kurdistan.
2002/03:U265 av Christer Engelhardt och Hillevi Larsson (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om Sveriges stöd till FN:s folkomröstningsprocess i Västsahara.
2002/03:U266 av Cecilia Nilsson Wigström m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för att främja respekten av mänskliga rättigheter i
Kuba.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige öppet bör ställa sig bakom demokratirörelsens arbete
och använda svenska biståndsmedel för att stödja de kubanska demokraternas
arbete.
2002/03:U267 av Patrik Norinder m.fl. (m, v, kd, mp):
Riksdagen beslutar att Sveriges regering skall verka för att Taiwan skall
kunna delta i arbetet inom WHO som observatör.
2002/03:U270 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det är av största vikt att Sverige verkar för att de i
februari 2002 avslutade fredssamtalen mellan Colombias regering och
gerillarörelserna FARC och ELN återupptas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i FN och i andra internationella sammanhang aktivt
uppmärksammar och tar vara på kvinnornas förslag och initiativ för en
lyckosam fredsprocess när en sådan åter kommer till stånd i Colombia.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige skriftligen bör formulera en strategi för Sveriges
arbete för Colombia som inkluderar insatser inom EU och FN till stöd för
mänskliga rättigheter, demokrati, social rättvisa och nya fredsförhandlingar.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör verka för att gerillaorganisationerna FARC och
ELN tas bort från EU:s lista över terroristorganisationer.
2002/03:U271 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige som enskilt land och som medlem i EU bör understödja
en demokratisk utveckling, förstärka respekten för mänskliga rättigheter
och medverka till uppkomsten av ett rättssamhälle i Eritrea.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige som enskild nation och i internationella forum som
EU och FN bör verka för att den rättsvidriga eritreanska specialdomstolen,
vilken underminerar respekten för mänskliga rättigheter, avskaffas.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör verka för att de tidningar som stängts av
regeringen i Eritrea öppnas och att de journalister som arresterats friges.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör verka för att regeringstjänstemän i den eritreanska
administrationen f.d. regeringsmedlemmar som arresterades den 18 september
2001 och andra politiska fångar omedelbart friges.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör verka för att de studenter som arresterades i
samband med studentdemonstrationerna snarast friges.
2002/03:U272 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i FN måste göra sitt yttersta för att förhindra ett
krig i Irak.
2002/03:U273 av Lars Ohly m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kvinnors mänskliga rättigheter i norra Irak/irakiska Kurdistan.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om minoriteternas ställning i norra Irak/irakiska Kurdistan.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör ge stöd och bistånd till norra Irak/irakiska
Kurdistan när det gäller regionens demokratiska utvecklingsarbete.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i FN och EU skall verka för att norra Iraks/irakiska
Kurdistans självbestämmande i folkrättsligt avseende stärks och skyddas
genom att de kurdiska delarna i Irak ingår i en federation med övriga
Irak.
2002/03:U275 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör ta initiativ till att FN-trupper sänds till
området för att förhindra de grova brott mot de mänskliga rättigheterna
som ständigt pågår.
2002/03:U276 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen på alla nivåer skall verka för att Unmovic snarast
möjligt återtar sitt arbete i Irak i enlighet med FN:s säkerhetsråds
resolutioner, i synnerhet resolution 1284 (1999).
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen på alla nivåer skall uppmärksamma vilka konsekvenser
ett krig mot Irak får, nämligen hundratusentals civila offer, regional
destabilisering, nya krigshot, nya terroristhot, underminering av FN samt
nya risker för global spridning av biologiska och kemiska vapen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen på alla nivåer bör verka för en FN-ledd,
fredsfrämjande nedrustnings- och vapenkontrollverksamhet i Irak som respekteras
av alla medlemsstater.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om USA och andra länders bakomliggande syfte med ett krig mot Irak,
nämligen att tillförsäkra sig kontroll över världens näst största oljereserv.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör engagera sig för en fredlig demokratisering
av Irak.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen på alla nivåer skall verka för att sanktionerna
mot Irak upphävs, eftersom de främst drabbar det irakiska folket och
orsakar humanitärt lidande.
2002/03:U279 av Annelie Enochson m.fl. (kd, s, m, fp, c, mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stärka de mänskliga rättigheterna i Xinjiang.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den svenska regeringen följer utvecklingen i Xinjiang och
protesterar mot Kinas brott mot de mänskliga rättigheterna där.
2002/03:U283 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att parterna i Mellanösternkonflikten uppmanas uppfylla sina
åtaganden enligt FN:s resolutioner och i enlighet med tidigare ingångna
avtal.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att arbeta för försoning och ökad respekt mellan israeler och
araber.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att främja ett utökat utbyte mellan israeliska och arabiska
historiker för att arbeta fram gemensamma riktlinjer för historiebeskrivningen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att främja den judiska, muslimska och kristna dialogen för att
utveckla det som är gemensamt av värderingar inom de tre världsreligionerna.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige och EU bör uppmana Syrien att inleda sin del av
fredsförhandlingarna med Israel utan dröjsmål.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige och EU bör uppmana Egypten och Jordanien att fortsätta
att bidra till regional fred och stabilitet genom diplomatiskt stöd och
stimulans till en fortsatt fredsprocess.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att verka för att EU skulle bidra till en lösning av konflikten
som en s.k. facilitator.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det politiska och ekonomiska stödet från Sverige och EU
måste vara kopplat till en respekt för mänskliga rättigheter och relateras
till en vilja att uppnå fred i regionen.
2002/03:U287 av Ulf Holm m.fl. (mp, s, fp, v, c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att främja attitydförändring i länder med en negativ värdegrund
gentemot homo-, bisexuella och transpersoner.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i EU bör driva att fastställelse av nytt juridiskt
kön skall erkännas i samtliga EU-länder.
2002/03:U289 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Kina måste förmås anta hela det internationella regelverket
gällande mänskliga fri- och rättigheter liksom att införliva det i sin
dagliga rättstillämpning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige och EU kraftfullt måste fördöma utdömanden och
verkställanden av dödsstraff i Kina.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige och EU har ett stort ansvar för att FN:s auktoritet
hävdas när det gäller tillsynen av respekten för de mänskliga rättigheterna.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Beijing bör uppmuntras att ge Tibet och Xinjiang långtgående
självbestämmande, upprätthålla respekt för mänskliga rättigheter samt
skapa förutsättningar att vårda och utveckla kulturella och religiösa
särdrag utan att riskera hot och förföljelser.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige och EU gentemot den kinesiska maktledningen entydigt
måste fördöma all kinesisk maktpolitik mot Taiwan.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige på olika sätt bör utveckla sina förbindelser med
Taiwan.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att taiwanesiska medborgare i ledande ställning bör beviljas
besöksvisum till både hela EU och Sverige.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitik bör verka för att det demokratiska Taiwan ges plats i FN och
dess underorgan vid sidan av Folkrepubliken Kina till dess att folken i
Kina och på Taiwan i demokratiska val kan ta ställning till sin eventuella
gemensamma framtid.
2002/03:U290 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen skall verka för att FN, IGAD, IPF och AU ser
till att det fredsavtal som skrivits mellan Sudan och SPLA efterföljs.
10.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att regeringen genom FN och AU bör arbeta för att vapenstilleståndet
i Angola blir till en varaktig fred.
2002/03:U292 av Annelie Enochson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av att Sverige verkar för att bistå Kina i den demokratiska
utvecklingen.
2002/03:U295 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att FN nu skall fokusera på fred i Afrika.
2002/03:U304 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att den svenska regeringen håller fast vid sin inställning att
stödja västsahariernas rätt till självbestämmande.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att Sverige tydliggör sina ståndpunkter när det gäller Västsaharas
framtid och markerar sin vilja att förverkliga tidigare åtaganden genom
att förklara att Sverige är villigt att i samband med folkomröstningen
sända observatörer.
2002/03:U309 av Christer Engelhardt och Lilian Virgin (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om Tibet.
2002/03:U312 av Börje Vestlund (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs angående en världskonferens om homo- och bisexuellas situation i
världen.
2002/03:U313 av Agne Hansson m.fl. (c):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att Sverige måste verka för att våld mot kvinnor blir en straffbar
handling i hela världen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att Sverige bör verka för att ekonomiska reformprogram, program
för jordbruksutveckling och utbildning inte missgynnar kvinnor.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att aktivt involvera fattiga kvinnor i arbetet med åtgärder för
att bekämpa fattigdom och hunger.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om vikten av att vid toppmöten lyfta fram frågan om kvinnors och
barns situation.
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om dödsstraffets avskaffande.
2002/03:U318 av Marie Granlund (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om människohandel.
2002/03:U321 av Anders Ygeman (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige genom
EU och FN skall verka för att militärregimen i Burma erkänner de demokratiska
valen från 1990.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige genom
EU och FN skall verka för att den burmesiska regeringen släpper alla
politiska fångar.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att genom EU och FN verka för att omvärlden riktar hårdare
sanktioner mot Burma.
2002/03:U323 av Bo Lundgren m.fl. (m):

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den svenska regeringens kritik av kränkningar av mänskliga
fri- och rättigheter inte skall vara mildare än den som framförs från
Europarådet och OSSE.
2002/03:U325 av Lars Ångström (mp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att Sverige inom EU och FN verkar för att liknande uppförandekoder
tas fram för utlandsarbetande personal.
2002/03:U328 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att föra upp hedersmorden högt på FN:s dagordning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen skall verka för att hedersmord skall ingå i EU:s
förhandlingar om Turkiets medlemskap i Europeiska unionen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen skall verka för att det dokument som FN antagit
om trafficking snarast implementeras i medlemsländernas lagstiftning.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen skall verka för att sambandet mellan droghandel
och trafficking följs upp och åtgärder vidtas på europeisk nivå.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i EU och i andra internationella sammanhang skall
verka för att prostitution förbjuds.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sveriges regering bör verka för att UNHCR ges extra resurser
för att skydda flickor och kvinnor på flykt.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att stödja organisationer som i olika u-länder arbetar
mot kvinnlig könsstympning.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att via biståndet verka för utbildning av inhemska "barnmorskor"
så att de inser skadligheten med könsstympning och upphör med denna
verksamhet.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i EU skall verka för att kvinnlig könsstympning
erkänns som ett brott mot mänskliga rättigheter.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stöd bör ges till allmän utbildning och upplysningskampanjer
för att ändra attityder till flickors/kvinnors människovärde och mänskliga
rättigheter.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i olika bilaterala och multilaterala sammanhang för
upp den afrikanska flickans skolsituation för att få afrikanska myndigheter
att ta tag i problemet med sexuella trakasserier och våld riktat mot
flickor i skolorna.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen internationellt skall arbeta mot att flickor/kvinnor
används som handelsvaror och slavar.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen verkar för att traditionella lagar som diskriminerar
kvinnor skall avskaffas.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:K418 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter i
EU:s ansökarländer.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Sveriges arbete i Europarådet och OSSE.
2003/04:Ju447 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att få internationella organisationer och fler länder att bekämpa
människohandel mer aktivt.
2003/04:Ju478 av Mikaela Valtersson m.fl. (mp):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ta initiativ i FN att hålla en världskonferens om mansrollen.

2003/04:L350 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om ett tydligt HBT-perspektiv i Sveriges utrikespolitik.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om HBT-perspektivet i Sveriges arbete i EU.
2003/04:U202 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Nordkoreas kärnvapenprogram.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Nordkoreas hot mot sina grannar.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att FN:s säkerhetsråd tar sitt utpekade ansvar för
internationell fred och säkerhet i fallet med Nordkoreas aggression och
kärnvapenprogram.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att Sverige och EU ger sitt stöd för demokratin
Sydkorea.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om rätten för Nordkoreas folk att leva i demokrati och med åtnjutande
av respekt för mänskliga fri- och rättigheter.
2003/04:U203 av Maud Olofsson m.fl. (c):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om stödet till FN:s arbete för en ökad införlivning av genusperspektivet
i missioner.
2003/04:U204 av Carl-Axel Roslund (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att Sverige skall erkänna Taiwan och kraftfullt verka internationellt
för att landet åter släpps in i FN-gemenskapen.
2003/04:U205 av Torsten Lindström (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om en aktiv svensk Vitrysslandspolitik med inriktning på stöd för demokrati
och mänskliga rättigheter.
2003/04:U207 av Lena Ek och Annika Qarlsson (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om kränkning av kvinnor och respekten för mänskliga rättigheter i
Nigeria.
2003/04:U209 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om möjligheten till visum för besök i Sverige för Taiwans demokratiskt
valda ledare, när de reser hit i egenskap av privatpersoner.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den svenska regeringen bör verka för en förändring av
EU-ländernas visumpraxis, i syfte att avveckla hindren för Taiwans demokratiskt
valda ledare att besöka EU-länderna i privat kapacitet.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige alltid skall driva värdet av demokrati och mänskliga
rättigheter i internationella relationer.
2003/04:U210 av Sten Tolgfors (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att Sverige bör verka för att Taiwan skall få observatörsstatus i WHO
för att stärka det internationella samarbetet mot smittspridning.
2003/04:U211 av Ana Maria Narti (fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en handlingsplan för förstärkning av den demokratiska dialogen
i samhället.
2003/04:U214 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att kravet på en oberoende internationell undersökningskommission
med uppgift att utreda de s.k. kedjemorden bör kompletteras med uppgiften
att undersöka vad som skedde med de tusentals oppositionella som massavrättades
eller försvann 1988.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i FN, EU och andra internationella organisationer
bör verka för kurdernas rättigheter i Iran att använda sitt eget språk i
tal och skrift och egna medier.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i FN, EU och andra internationella organisationer
bör verka för att kurdernas mänskliga rättigheter i Iran respekteras.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i FN, EU och andra internationella organisationer
bör verka för att kurderna i Iran får rätt till lokalt självstyre.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i internationella sammanhang bör verka för att Iran
undertecknar tilläggsprotokollet till icke-spridningsavtalet.
2003/04:U216 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den bör göra sitt yttersta för att få den svenske journalisten
och svenske medborgaren Dawit Issac frigiven.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den ger Migrationsverket och Utlänningsnämnden i uppdrag
att informera sig om den allvarliga bristen på respekt för mänskliga
rättigheter i Eritrea och situationens allvar för asylsökande eritreaner.

2003/04:U217 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör skaffa sig en god beredskap att bistå FN med
övervakningspersonal under en flerårsperiod i Västsahara.
2003/04:U218 av Tuve Skånberg (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om utformningen av palestinska skolböcker.
2003/04:U220 av Agne Hansson m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om fungerande rättssystem och fasta spelregler i samhället.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att i samarbete med Vitryssland, Ukraina, Moldavien, samarbetspartner
i EU, OSSE och FN driva demokratiseringens betydelse för utveckling.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om dialogen med Ryssland.
2003/04:U222 av Nils Oskar Nilsson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att assyrier/syrianer betraktas och erkänns som ett folk
internationellt och nationellt.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förintelserna 1846, 1915 och 1933 betecknas som
folkmord.
2003/04:U224 av Tuve Skånberg (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att värna religionsfriheten i Europa och dess närhet.
2003/04:U225 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige i
sina utrikespolitiska bedömningar väger in risken för nya väpnade konflikter
i Västsahara, något som måste uppmärksammas och motverkas i internationella
forum.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige verkar
för att FN:s och OAU:s fredsplan följs och Marockos illegitima ockupation
fördöms.
4. Riksdagen begär att regeringen i FN verkar för att folkomröstningen
kan genomföras för att bilda utgångspunkt för en stabil statsbildning i
Västsahara.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att skyddet för
de mänskliga rättigheterna bevakas med större intensitet och att Marocko
uppmanas att tolerera opinionsyttringar från västsaharier och upphöra med
tortyr och diskriminering av västsaharier.
2003/04:U226 av Margareta Andersson och Lena Ek (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om förnyade åtgärder för att lösa konflikten mellan Indien och Pakistan
om Kashmirområdet.
2003/04:U230 av Kalle Larsson m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att Sverige snarast möjligt bör säga upp sitt medlemskap och lämna IOM.

2003/04:U231 av Patrik Norinder (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om Taiwans tillträde som observatör inom WHO och andra
världsorganisationer.
2003/04:U233 av Lars Ohly m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att vad i motionen
anförs om Sverige verkar för att EU i ökande grad engagerar sig i
fredsprocessen, den s.k. IGAD-processen, i Sudan i förhandlingarna inte bara
med SPLA/SPLM utan även med de rörelser som är verksamma i östra och västra
Sudan.
2003/04:U234 av Kerstin Andersson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att intensifiera insatserna mot barnarbete.
2003/04:U235 av Annelie Enochson (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör verka för att alla medlemsländer i OSSE skyndsamt
inför ett system för att specifikt registrera alla antisemitiska incidenter
som sker i respektive hemländer.
2003/04:U236 av Hillevi Larsson och Anders Bengtsson (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att regeringen bör driva kravet på att sexualrådgivning,
preventivmedel och abort skall ingå i FN:s katalog över mänskliga rättigheter.

2003/04:U237 av Rezene Tesfazion m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att öka Sveriges stöd till demokratirörelsen i Eritrea.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att flytta den eritreanska frågan högre upp på den politiska
dagordningen inom EU och FN.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stödja den demokratiska processen i Eritrea.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att de politiska fångarna i Eritrea omedelbart friges.
2003/04:U239 av Inger René m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i FN bör verka för Taiwans deltagande i det
internationella samarbetet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bereder Taiwans representationskontor i Stockholm
villkor som är likvärdiga dem som kommer andra utländska beskickningar
till del.
2003/04:U242 av Annelie Enochson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Turkiet, med anledning av sin EU-kandidatur, uppmanas ta
sitt kulturansvar för de assyrisk/syrianska kyrkor och kloster som finns
inom landets gränser.
2003/04:U244 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den öppet bör deklarera på vilket sätt Sverige samarbetar
med Colombia när det gäller narkotikabekämpning.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige verkar för att de internationellt överenskomna avtal
gällande skydd av personer i utsatt situation respekteras även när det
gäller Colombia.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs att en oberoende kommission tillsätts för att utreda om militärer
i den colombianska armén opererar och begår brott mot mänskliga rättigheter
i paramilitära organisationer.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att i den händelse anklagelserna är riktiga om att den reguljära
colombianska armén deltar och samarbetar med de paramilitära styrkornas
brutala hantering bör den svenska regeringen frysa sina förbindelser med
Colombia.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen lämnar en officiell protest till USA mot den av
USA:s senat öppet deklarerade avsikten att godkänna förändringen i Plan
Colombia som innebär att de resurser som planen avser används för militär
inblandning i ett annat lands interna konflikter.
2003/04:U245 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att arbeta för ökad respekt för mänskliga rättigheter och
stärkande av kvinnors roll i Afrika.
2003/04:U246 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige och EU skall kräva att en ländervis översikt över
brott mot mänskliga rättigheter och demokrati redovisas inför och debatteras
i FN:s generalförsamling varje år.
2003/04:U249 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige tar initiativet till att det utökade Nordiska rådet
främjar respekt för mänskliga rättigheter och utveckling av demokrati i
Vitryssland.
2003/04:U250 av Luciano Astudillo och Leif Jakobsson (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om ytterligare svenskt initiativ för att EU skall intensifiera sitt arbete
för en förbättring av situationen för de palestinska flyktingarna i
allmänhet och barnen i synnerhet.
2003/04:U252 av Kent Olsson m.fl. (m, fp, kd, v, c, mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stödja principen om icke-våld och verka för att seriösa
förhandlingar kommer till stånd mellan Kinas regering och den tibetanska
exilregeringen för en snar lösning på den långvariga Tibetfrågan i enlighet
med vad som föreslagits i Dalai lamas Strasbourgfördrag.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen i sina kontakter med Folkrepubliken Kina verkar
för att Gedhun Chökyi Nyima, tillsammans med sin familj, samt de övriga
som greps vid erkännandet av denne som den elfte Panchen lama, omedelbart
släpps.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen i sina kontakter med Folkrepubliken Kina ställer
krav på att dödsdomen mot den buddistiske läraren Tenzin Delek Rinpoche
upphävs och att hans fall omprövas i en rättvis och offentlig rättegång.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige skall följa utvecklingen av mänskliga rättigheter
i Kina, särskilt i Tibet, och klart och tydligt i FN och andra internationella
forum påtala övergrepp för brott mot mänskliga rättigheter.
2003/04:U255 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen i bilaterala och multilaterala kontakter med
andra länder skall verka för att traditionella lagar som diskriminerar
kvinnor avskaffas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en uppföljningsmekanism för resolution 1325 enligt mönster
från CEDAW-konventionen upprättas.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att initiera ett ökat samarbete mellan regeringar, FN-systemet
och det civila samhället för en ökad global jämlikhet.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att kvinnors utsatta situation i krig kräver ökad uppmärksamhet
av FN och andra internationella organ samt att kvinnor på flykt skall få
särskilt skydd mot sexuella övergrepp och våld i flyktinglägren.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att verka för en global ökning av antalet deltagande kvinnor på
högsta politiska nivå.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör öka trycket på utvecklingsländerna att höja
andelen kvinnors deltagande i beslutande församlingar.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör verka för att det internationella samfundet
intensifierar arbetet med att stoppa det könsrelaterade våldet.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör verka för att "hedersmord" sätts upp som ett
prioriterat ämne på den politiska dagordningen i Sverige och inom EU.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att bekämpningen av trafficking bör prioriteras.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige inom EU och internationellt skall verka för ett
förbud av prostitution.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige inom ramen för biståndspolitiken bör rikta stöd
till kampen mot kvinnlig könsstympning.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att rikta utbildningsinsatser gällande kvinnlig könsstympning
till invandrarkvinnor och svensk hälso- och sjukvårdspersonal.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör verka för att EU erkänner kvinnlig könsstympning
som brott mot de grundläggande mänskliga rättigheterna.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör ställa ökade krav på bl.a. Kina och Indien vad
gäller kvinnoförtrycket i länderna och förekomsten av s.k. prenatal
könsdiskriminering.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör uppmana Sydafrika att presentera en nationell
handlingsplan för att motverka mäns våld mot kvinnor bl.a. i landets skolor.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om skärpta krav från Sverige och EU i förhandlingar med kandiderande
medlemsländer till Europeiska unionen för att förhindra barnäktenskap.
2003/04:U257
av Joe Frans och Maria Hassan (båda s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om stöd till genomförandet av en folkomröstning i irakiska Kurdistan
beträffande områdets framtida federala styrelseskick samt graden av
regionalt självstyre.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs genomförandet av FN:s resolution 986.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om stöd till demokratiseringsprocessen i irakiska Kurdistan genom
satsningar på jämställdhet, utbildning och pedagogik samt modernisering
av polisväsendet.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om stöd till minröjning och återuppbyggnad.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att regeringen arbetar för en samstämmig politik för
irakiska Kurdistan inom ramen för EU-samarbetet.
2003/04:U259 av Hillevi Larsson m.fl. (s):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att Israels utomrättsliga avrättningar måste stoppas.
2003/04:U261 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör sätta hård press på konflikthärjade stater i
Afrika så att barn skyddas från tvångsrekrytering till egna eller andra
väpnade trupper.
2003/04:U264 av Lotta N Hedström m.fl. (mp, fp, v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige skall agera för ett omedelbart stopp på Indonesiens
militära övergrepp i Aceh.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige skall agera för en fredlig lösning av konflikten i
Aceh.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige skall agera för att Indonesien skall respektera de
mänskliga rättigheterna överallt.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige skall agera för att Indonesien skall ställa de
ansvariga för övergreppen inför rätta.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige skall agera för att Indonesien skall ansluta sig
till den internationella brottmålsdomstolen.
2003/04:U265 av Lotta N Hedström och Lars Ohly (mp, v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att Sverige skall agera för att FN tar initiativ till en oberoende
granskning av FN:s roll i Papua under 1960-talet.
2003/04:U267 av Hillevi Larsson m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att FN:s senaste resolution angående Västsahara måste genomföras
utan dröjsmål.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att Sverige bör verka för att journalister och internationella
observatörer snarast möjligt släpps in i Västsahara.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att FN i samarbete med västsaharierna bör bestämma vilka som
skall ha rösträtt i den planerade folkomröstningen om Västsaharas framtid.

2003/04:U269 av Lotta N Hedström m.fl. (mp, fp, kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i samarbete med FN och inom EU kraftfullt skall
verka för kurdernas mänskliga fri- och rättigheter i Iran.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i samarbete med FN och andra internationella
organisationer skall verka för att kurderna i Iran fritt skall få utöva sin
kultur utan att någon på grund av det straffas.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i samarbete med FN och andra internationella
organisationer verkar för att kurderna i Iran skall få använda det kurdiska
språket i tal och skrift och att det kurdiska språket undervisas i skolorna.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i samarbete med FN och inom EU skall verka för att
mänskliga rättigheter i Iran respekteras och att kurderna i Iran får lokal
självständighet.
2003/04:U272 av Mikael Damberg m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om Sveriges och EU:s ansvar för framtiden för irakiska Kurdistan.
2003/04:U273 av Mikael Damberg m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om kurdernas situation i Turkiet.
2003/04:U275 av Annelie Enochson m.fl. (kd, fp, c, v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige
fortsättningsvis verkar för, både i dialogen mellan Sverige och Kina samt
i EU:s dialog med Kina, att de mänskliga rättigheterna i Kina respekteras
fullt ut.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige i
alla sina utrikespolitiska kontakter kräver att Kinas många miljoner
troende får möjlighet att samlas fritt.
2003/04:U276 av Birgitta Ohlsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i internationella forum som Förenta nationerna aktivt
bör verka för att kvinnors rätt till fri abort erkänns som en av de
grundläggande mänskliga rättigheterna.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör verka för att kvinnors rätt till fri abort och
god sexuell och reproduktiv hälsa blir ett prioriterat politiskt mål i
svensk utrikespolitik.
2003/04:U277 av Hillevi Larsson m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om HBT-rättigheter i världen.
2003/04:U278 av Eva Flyborg m.fl. (fp, m, c, kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen skall arbeta för att alla FN:s medlemsländer
skall anta och uppfylla resolution 1325.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör arbeta för att systematiskt våldtagna kvinnor
skall kunna kräva skadestånd av den stat som beordrat eller underlåtit
att avstyra sådana övergrepp.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i alla internationella insatser bör erbjuda stöd
och rehabilitering på plats åt våldtagna kvinnor.
2003/04:U279 av Annelie Enochson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör arbeta för att den etniska diskrimineringen
av assyrier i deras hemländer förs upp på FN:s och EU:s dagordning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige erkänner assyrierna som ett folk.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det assyriska kulturarvet, som också är kristenhetens
kulturarv, bevaras i länder som Turkiet och Irak.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att föra upp frågan om assyriernas kulturarv till FN:s organ
Unesco.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Riksarkivet får i uppdrag att sammanställa svenskt arkivmaterial
rörande det assyriska/syrianska folkmordet, Seyfo.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ett centrum för forskning om Mesopotamiens folkslag, historia
och utveckling skapas och att centret även omfattar forskning om invandrare
till Sverige från Mesopotamien.
2003/04:U280 av Tuve Skånberg och Johnny Gylling (båda kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att av praktiska skäl bevilja Taipei Mission in Sweden diplomatiska
ID-kort.
2003/04:U281 av Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att assyrier-syrianer bör erkännas som etnisk folkgrupp i Sverige och
andra länder.
2003/04:U282 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att kränkningar av mänskliga rättigheter alltid måste påtalas,
kritiseras och åtgärdas oavsett var de äger rum.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om sambandet mellan demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör intensifiera sitt arbete med att både försvara
och förbättra skyddet för de mänskliga rättigheterna dels genom de
internationella organisationer där Sverige bereds möjlighet att påverka,
såsom exempelvis FN, EU, Europarådet och Världsbanken, dels genom Sveriges
bilaterala samarbete med andra länder.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nödvändigheten av att skilja mellan civila och politiska
rättigheter, vilka är absoluta, och sociala, ekonomiska och kulturella
rättigheter.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige aktivt skall verka för att dödsstraffet och
användningen av tortyr avskaffas.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för att motverka alla former av etnisk diskriminering.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för att motverka våld mot och diskriminering av kvinnor.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för att motverka handel med kvinnor och barn.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för att stärka och förbättra barns rättigheter.
2003/04:U285 av Viviann Gerdin m.fl. (c, m, fp, kd, v, mp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige skall arbeta för att ett datum skall fastställas
för när generalsekreterarens rapport angående resolution 1325 skall
presenteras.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige skall arbeta för att undersökningsdelegationer till
krigsområden skall ha kvinnliga deltagare, att checklistor angående
kvinnors erfarenheter och behov skall upprättas, att delegationerna skall
träffa kvinnoorganisationer på fältet och att program för nedrustning,
demobilisering och återuppbyggnad också måste innehålla kvinnors behov
och ta vara på kvinnors kunskaper.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige skall arbeta för att genderperspektivet blir en
obligatorisk del i alla landrapporter och temarapporter till FN:s
säkerhetsråd.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige skall arbeta för att en uppföljningsmekanism angående
resolution 1325 enligt mönster från CEDAW-konventionen skall
inrättas.
2003/04:U286 av Eskil Erlandsson m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den turkiska regeringen måste ta till krafttag för att lagen
om barnäktenskap skall följas.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Turkiet bör ge garantier för att kroppsvisitering av kvinnliga
fångar utförs av kvinnlig personal och att övergrepp kommer att straffas.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att EU tillsammans med Turkiet bör utarbeta konkreta planer för
respektive minoritet.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tillgodoseendet av minoritetsgruppers legitima intressen och
möjlighet till medverkan i det demokratiska arbetet.
2003/04:U289 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den demokratiska utvecklingen i Irak skall stödjas av Sverige,
EU och FN.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att EU bör etablera samarbete med Arabförbundet för att fokusera
på värdet av integration.
2003/04:U290 av Gunnar Axén (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige skall
verka för att Taiwan skall kunna delta i arbetet inom WHO som observatör
i enlighet med vad som anförs i motionen.
2003/04:U298 av Christin Nilsson och Michael Hagberg (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att regeringen i sin utrikespolitik bör verka för att minska
religiösa organisationers inflytande över internationell politik i syfte
att främja ett världssamfund byggt på förvärldsligade principer, mänskliga
rättigheter och religionsfrihet.
2003/04:U299 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den bristande respekten för mänskliga fri- och rättigheter
i Folkrepubliken Kina måste vara en central fråga på Sveriges utrikespolitiska
agenda.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige och EU måste verka för att användningen av dödsstraffet
i Folkrepubliken Kina upphör.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige och EU måste verka för att tortyren i Folkrepubliken
Kina upphör.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige och EU måste verka för att rättsväsendet i Folkrepubliken
Kina avpolitiseras.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige och EU måste verka för att politiska fångar i
Folkrepubliken Kina friges och att förföljelsen av oppositionella samt
religiösa personer upphör.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om de mänskliga rättigheternas universalitet.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att försvinnandet av hundratusentals flickor är en oacceptabel
konsekvens av "ettbarnspolitiken" i Kina och synen på mäns och kvinnors
olika värde.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör markera sitt stöd för Taiwans öppning om att
avskaffa dödsstraffet.
2003/04:U301 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör understödja kravet på att norra Irak/irakiska
Kurdistan bör ingå i en federation med övriga Irak.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör stödja kravet på en folkomröstning i norra
Irak/irakiska Kurdistan när det gäller områdets framtida federala styrelseskick
och graden av regionalt självstyre.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör stödja demokratiseringsprocessen i norra
Irak/irakiska Kurdistan genom bistånd till utbildning, olika
jämställdhetsprojekt,
pedagogisk verksamhet och modernisering av polisväsendet.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige i FN och andra internationella organisationer bör
verka för att grannländerna respekterar norra Irak/irakiska Kurdistans
integritet.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör medverka till att röja minerade områden i norra
Irak/irakiska Kurdistan.
2003/04:U302 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om behovet av stark kritik mot det israeliska våldet mot internationella
fredsaktivister.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om behovet av att skydda de svenska fredsaktivister som agerar
icke-våldsligt i Mellanöstern.
2003/04:U303 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör tillvarata varje tillfälle att påtala Kinas
övertramp mot de mänskliga fri- och rättigheterna i Tibet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör verka för att FN:s miljöorgan UNEP får i uppdrag
att inventera miljökonsekvenser av Kinas militära verksamheter i Tibet
till följd av ockupationen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör verka för att förhandlingar mellan den tibetanska
exilregeringen och den kinesiska ledningen kommer till stånd under FN:s
överinseende.
2003/04:U304 av Karin Thorborg och Sven-Erik Sjöstrand (båda v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att regeringen bör påtala, i de internationella forum Sverige är
representerat i, de brott mot de mänskliga fri- och rättigheterna som Kina
gör sig skyldigt till.
2003/04:U312 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen kraftfullt skall verka för att stoppa all form
av handel med barnarbetare inom ramen för EU och ILO.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige inom landet och i övriga världen fortsätter att
arbeta för att stärka flickors ställning och motverka diskriminering.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige, inom EU och FN, mer kraftfullt bör agera mot brott
mot mänskliga rättigheter, övergrepp och tortyr och för förbud av kvinnlig
könsstympning.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen inom det internationella samfundet skall sätta
tryck på stater att ratificera och implementera konventionen om barnens
rättigheter och därmed sätta 18 år som minimigräns för rekrytering av
soldater.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av införandet av genomarbetade program för att hjälpa
barnsoldater att bearbeta sina traumatiska händelser och reintegrera dem
i samhället.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige bör vara pådrivande för att nationell suveränitet
inte får hindra skyldiga från att straffas för brott mot barn.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att barnen bör få en mer central roll på den politiska dagordningen
för fred och säkerhet.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att rapporteringen om kränkningar av barns rättigheter måste
förbättras.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att öka de riktade insatserna för att förbättra kvinnors och
barns situation i det konfliktförebyggande och fredsuppbyggande arbetet.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att i ökad utsträckning låta ungdomar vara föremål för utbildningar
och nationella återuppbyggnadsprogram.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utöka Unicefs resurser och möjligheter att förbättra analys,
statistik och undersökningar för att tydliggöra barns utsatthet vid
konflikter och krig.
17. Riksdagen begär att regeringen verkar för ett komplement till FN:s
barnkonvention och tillsätter en representant för barns utsatthet i
miljöproblematiska områden.
2003/04:U314 av Lotta N Hedström (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att med kraft i alla verksamma internationella forum
ta avstånd från USA:s behandling av de traditionella dineh/navajo- och
hopiindianerna på Big Mountain, Black Mesa i Arizona.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att stoppa gruvverksamheten i det i yrkande 1 omnämnda området.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att skyndsamt få stopp på industriell exploatering av indianernas
dricksvatten.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att medverka till och arbeta för att den av Europaparlamentet
antagna resolutionen den 17 februari 2000 följs upp och implementeras.
5.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om internationellt ifrågasättande av de amerikanska lagarna Public Law
935-31: Relocation Act och Public Law 104-301: the Accommodation Agreement.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att rekommendera FN att följa upp och kritisera USA:s agerande
utifrån ett folkrätts- och människorättsperspektiv.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att världssamfundet skyndsamt föranstaltar miljökonsekvensanalyser
och sociala konsekvensanalyser vad exploateringen av kolfyndigheterna och
tvångsförflyttningarna av indianer anbelangar samt upprättar nödvändiga
rehabiliteringsprogram.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att undersöka möjligheten om humanitärt bistånd med bl.a. akuta
vattenleveranser kan ges till människor och djur på Black Mesa.
2003/04:U317 av Lotta N Hedström (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om en utredning av förekomsten av privata militära företag, PMF,
i svenskt affärsliv och militärt samarbete.
2003/04:U323 av Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om det kristna kulturarvet i sydöstra Turkiet.
2003/04:U325 av Gunnar Hökmark (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om mänskliga rättigheter i arabvärlden.
2003/04:U327 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en sammanställning av internationella resolutioner om kvinnor
samt deras efterlevnad.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige i
internationella sammanhang aktivt bör arbeta för att alla länder som
ratificerat konventioner och resolutioner om kvinnor också lever upp till
dem.
2003/04:U328 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om åtgärder för att främja respekten för mänskliga rättigheter i
Kuba.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör utarbeta ett Kubaprogram och samarbeta med
de organisationer av kubaner i Sverige som arbetar för demokrati på Kuba.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om EU:s position gentemot Kuba.
2003/04:U331 av Luciano Astudillo (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige självt, och tillsammans med EU, verkar för att
fredssamtalen i Colombia återupptas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige riktar kritik mot Colombias militärdomstolar eftersom
allt tyder på att de i dag formar ett led i en medveten strategi för
straffrihet hos colombianska militärer och paramilitärer.
2003/04:U332 av Kristina Zakrisson och Carina Ohlsson (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om kvinnorepresentation.
2003/04:U333 av Erling Bager (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om åtgärder för att uppmärksamma situationen vad gäller mänskliga rättigheter
i Iran.
2003/04:U334 av Anne Ludvigsson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om våldtäkt och sexuella övergrepp i väpnade konflikter.
2003/04:U335 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att FN skall vara den enda part som Sverige ger suverän rätt
till globalt våldsmonopol och det organ som samordnar svensk medverkan i
fredsbevarande styrkor eller vid grova brott mot de mänskliga rättigheterna.

2003/04:U337 av Anders Bengtsson m.fl. (s):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om attityden till homosexuella, bisexuella och transpersoner.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om EU och frågan om ett nytt juridiskt kön.
2003/04:U338 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om risken för en upprustningsspiral i Asien.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Kinas politiska och ekonomiska betydelse i världen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Taiwans demokratiseringsprocess.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Folkrepubliken Kinas kärnvapenupprustning samt missilprogram.
5.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om Folkrepubliken Kinas hot om våld mot Taiwan.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Folkrepubliken Kinas försök att påverka utfallet av fria och
demokratiska val i Taiwan.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av dialog mellan Folkrepubliken Kina och Taiwan.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om riktlinjer för en tydlig svensk Kinapolitik.
2003/04:U340 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att världssamfundets politiska stöd förutsätter att "vägkartan"
för fred respekteras av parterna.
2003/04:U341 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att bjuda in representanter från folkrörelser, näringsliv och
universitet för att granska och diskutera Sveriges utrikespolitiska
åtaganden gentemot FN:s konventioner och konferenser.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen aktivt driver krav på förbättrad administrativ
effektivitet och beslutseffektivitet i samverkande internationella
organisationer.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen tar initiativ till utarbetandet av gemensamma
arbetsmodeller vars syfte är att förnya och utveckla arbetsformerna för
internationella organisationer.
2003/04:U343 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att taiwanesiska medborgare i ledande ställning bör beviljas
besöksvisum till både hela EU och Sverige och att hänsyn till Pekingregimen
inte får stå i vägen för detta.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Kina måste förmås tillämpa hela det internationella regelverket
gällande mänskliga fri- och rättigheter liksom att införliva det i sin
dagliga rättstillämpning.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige och EU kraftfullt måste fördöma utdömanden och
verkställanden av dödsstraff i Kina.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige och EU har ett stort ansvar för att FN:s auktoritet
hävdas när det gäller tillsynen av respekten för de mänskliga rättigheterna.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Beijing bör uppmuntras att ge Tibet och Xinjiang långtgående
självbestämmande, upprätthålla respekt för mänskliga rättigheter där samt
skapa förutsättningar att vårda och utveckla kulturella och religiösa
särdrag utan hot och förföljelser.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige och EU gentemot den kinesiska maktledningen entydigt
måste fördöma all kinesisk maktpolitik mot Taiwan.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige på olika sätt bör utveckla sina politiska förbindelser
med Taiwan.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitik bör verka för att det demokratiska Taiwan ges plats i FN och
dess underorgan vid sidan av Folkrepubliken Kina till dess att folken i
Kina och på Taiwan i demokratiska val kan ta ställning till sin eventuella
gemensamma framtid.
2003/04:U346 av Lotta N Hedström (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att Turkiet skall redogöra för en nöjaktig lösning av den
kurdiska frågan innan EU-medlemskap kan bli aktuellt.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att regeringen skall verka internationellt för att en FN-sanktionerad
folkomröstning anordnas i turkiska delen av Kurdistan i syfte att få veta
hur det kurdiska folket vill utforma sin framtid.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att regeringen skall verka internationellt för att alla rättsliga
bestämmelser som förhindrar bildandet av politiska partier på etnisk och
kulturell grund i Turkiet bör avskaffas.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att regeringen skall verka internationellt för att lagstiftningen
i Turkiet skall garantera rätten till användning av det kurdiska språket
som utbildningsspråk, samt rätten till fri användning av det i opinionsbildande
syfte i alla medier.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att regeringen skall verka internationellt för att befolkningen
i de kurdiska byar i Turkiet som förstörts och där befolkningen
tvångsförflyttats skall återupprättas.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att regeringen bör visa sitt stöd för det irak-kurdiska folkets
önskemål om federala lösningar.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att regeringen bör inleda ett EU-biståndprogram riktat till
irakiska Kurdistan för återuppbyggnad, mänskliga rättigheter och demokrati.

2003/04:U347 av Börje Vestlund m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en världskonferens om homosexuellas och bisexuellas situation
i världen.
2003/04:U348 av Alf Svensson m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att i samarbete med partnerländer arbeta fram nationella
handlingsplaner för mänskliga rättigheter, översyn av nationell lagstiftning
i dessa frågor i förhållande till internationella avtal samt allianser
för support och handling.
2003/04:U349 av Sonja Fransson (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att Sverige i EU och i allt bilateralt och multilateralt samarbete
arbetar för att resolution 1325 skall implementeras i allt FN-arbete och
i de enskilda länderna.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att Sverige skall arbeta för att genusfrågor blir en stående
punkt på säkerhetsrådets agenda.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att Sverige skall arbeta för att ett datum skall fastställas
för när generalsekreterarens rapport angående resolution 1325 skall
presenteras.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att Sverige skall arbeta för att undersökningsdelegationer till
krigsområden skall ha kvinnliga deltagare, att checklistor angående
kvinnors erfarenheter och behov skall upprättas, att delegationerna skall
träffa kvinnoorganisationer på fältet och att program för nedrustning,
demobilisering och återuppbyggnad också måste innehålla kvinnors behov
och ta vara på kvinnors kunskaper.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om att Sverige skall arbeta för att genusperspektivet blir en
obligatorisk del i alla landrapporter och temarapporter till FN:s säkerhetsråd.

2003/04:U350 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att grunden vid svenskt ställningstagande till part i konflikt
och kris skall vara huruvida grundläggande värden såsom mänskliga rättigheter,
demokrati, öppenhet och rättssäkerhet respekteras.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen i alla relevanta utrikes-, säkerhets- och
försvarspolitiska kontakter och sammanhang skall betona att världens stater
och nationer måste leva upp till FN:s säkerhetsråds resolution 1325.
2003/04:U352 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om initiativ till FN-konferens för ökad förståelse mellan
konfliktområdens olika kulturer och religioner.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringens arbete bör få ökad fokusering på de internationella
övervaknings- och kontrollmekanismerna för efterlevnaden av mänskliga
rättigheter.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att grundläggande rättigheter för barn också skall omfatta rätten
att tillhöra en familj.
2003/04:So242 av Ingrid Burman m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige aktivt inom EU skall verka för kvinnors rätt till
abort.
2003/04:So568 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om Sveriges möjlighet att agera påtryckare internationellt gällande
HBT-frågor.
25. Riksdagen begär att regeringen i FN driver frågan om en världskonferens
med temat sexuell läggning.
2003/04:Kr388 av Birgitta Ohlsson (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sverige som nation skall uppmärksamma och aktivt agera mot
antisemitism när den uppstår i andra länder.

Bilaga 2
Förkortningar
CAT Konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning (Convention Against Torture and
Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment)
CDDH Europarådets styrkommitté för mänskliga rättigheter (Steering Committee
for Human Rights)
CEDAW FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor
(Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against
Women)
CERD Internationell konvention om avskaffandet av alla former av
rasdiskriminering (International Convention on the Elimination of All Forms
of Racial Discrimination)
COHOM EU:s rådsarbetsgrupp för mänskliga rättigheter (Council Working
Group on Human Rights)
CPT Europarådets antitortyrkommitté (The European Committee for the
Prevention of Torture and Inhuman or Degrading Treatment or Punishment)
CRC Konvention om barnets rättigheter (Convention on the Rights of the
Child)
CSP EU-kommissionens ramverk för utvecklingssamarbete (Country Strategy
Paper)
DAW FN:s avdelning för främjande av kvinnors utveckling (The Division for
the Advancement of Women)
ECHA FN:s exekutivkommitté för humanitära frågor (Executive Committee on
Humanitarian Affairs)
Ecosoc Ekonomiska och sociala rådet (Economic and Social Council)
Ecowas Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (Economic Community of
West African States)
ECRI Europarådets kommission mot rasism och intolerans (European Commission
against Racism and Intolerance)
EG Europeiska gemenskaperna (European Community)
ESCAP FN:s ekonomiska och sociala kommission för Asien och Stillahavsområdet
(United Nations Economic and Social Commission for Asia
and the Pacific)
ESK Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa
EU Europeiska unionen (European Union)
EUMC Europeiska övervakningscentret mot rasism och främlingsfientlighet
(European
Monitoring Centre on Racism and Xenophobia)
ExCom FN:s flyktingkommissariats exekutivkommitté (Executive Committee of
the United Nations High Commissioner for Refugees)
FAO FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (Food and Agriculture
Organization of the United Nations)
FN Förenta nationerna (United Nations)
GUSP EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik
HCNM Högkommissarien för frågor om nationella minoriteter (High Commissioner
on National Minorities)
HLWG EU:s pelaröverskridande högnivågrupp för asyl och migration (High
Level Working Group on Asylum and Migration)
HomO Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning
HURIST UNDPs Human Rights Strengthening Programme
ICC Internationella brottmålsdomstolen (International Criminal Court)
ICCPR Internationell konvention om medborgerliga och politiska rättigheter
(International Covenant on Civil and Political Rights)
ICESCR Internationell konvention om ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter (International Covenant on Economic, Social and Cultural
Rights)
ICRC Internationella rödakorskommittén (International Committee of the
Red Cross)
IHL Internationell humanitär rätt (International Humanitarian Law)
ILO Internationella arbetsorganisationen (International Labour
Organization)
International IDEA Internationella institutet för demokrati och fria
val
(International Institute for Democracy and Electoral Assistance)
IOM Internationella organisationen för migration (International Organisation
for Migration)
NEPAD Nytt partnerskap för Afrikas utveckling (New Partnership for Africa's
Development)
NKP Nationella kontaktpunkten
ODIHR Kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter
(Office for Democratic Institutions and Human Rights)
OECD Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (Organisation
for Economic co-operation and Development)
OSSE Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (Organization for
Security and Co-operation in Europe)
PRSP FN:s fattigdomsstrategier (Poverty Reductions Strategy Papers)
Sida Styrelsen för internationellt utvecklingsarbete (Swedish International
Development Cooperation Agency)
UNDG FN:s utvecklingsgrupp (United Nations Development Group)
UNDP FN:s utvecklingsprogram (United Nations Development Programme)
Unesco FN:s organisation för undervisning, vetenskap och kultur (United
Nations Educational, Scientific and Cultural Organization)
UNFPA FN:s befolkningsfond (The United Nations Population Fund)
UNHCHR FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (United Nations High
Commissioner for Human Rights)
UNHCR FN:s högkommissarie för flyktingar (United Nations High Commissioner
for Refugees)
Unicef FN:s barnfond (United Nations Children's Fund)
WTO Världshandelsorganisationen (World Trade Organization)