<p>Bet&auml;nkanden inneh&aring;ller utskottens f&ouml;rslag till hur riksdagen ska besluta i olika &auml;renden.</p>

Betänkande

<p>Departementsserien, Ds, &auml;r en serie av f&ouml;rslag som olika utredningar har l&auml;mnat till regeringen. Serien inneh&aring;ller utredningar som regeringens departement har gjort.</p>

Departementsserien

<p>EU-initiativ &auml;r dokument fr&aring;n EU-kommissionen, s&aring; kallade COM-dokument. COM-dokument kan till exempel vara f&ouml;rslag till ny eller &auml;ndrad lagstiftning, policydokument eller rapporter. Dokumenten kan ligga till grund f&ouml;r till exempel regeringens fakta-pm om EU-f&ouml;rslag eller utskottens utl&aring;tanden.&nbsp;</p>

EU-dokument

<p>Protokollen fr&aring;n utskottens och EU-n&auml;mndens sammantr&auml;den talar om vilka fr&aring;gor som togs upp.</p>

EU-nämndens protokoll

<p>Skriftligt samr&aring;d inneb&auml;r att regeringen samr&aring;der med EU-n&auml;mnden utan att n&auml;mnden samlas. Samr&aring;det genomf&ouml;rs via e-post.</p>

EU-nämndens skriftliga samråd

<p>I EU-n&auml;mndens uppteckningar st&aring;r det vad som sagts under n&auml;mndens sammantr&auml;den. Uppteckningarna publiceras ungef&auml;r tv&aring; veckor efter sammantr&auml;det.</p>

EU-nämndens uppteckningar

<p>En faktapromemoria, fakta-PM, &auml;r en redog&ouml;relse fr&aring;n regeringen till riksdagen om ett f&ouml;rslag fr&aring;n EU-kommissionen. D&auml;r framg&aring;r vad f&ouml;rslaget g&aring;r ut p&aring;, hur det kan p&aring;verka svenska regler och vad regeringen anser om f&ouml;rslaget.</p>

Fakta-pm om EU-förslag

<p>Framst&auml;llningar &auml;r f&ouml;rslag fr&aring;n organ som utsetts av riksdagen. Exempel p&aring; riksdagsorgan &auml;r Riksrevisionen, Justitieombudsmannen, riksdagsstyrelsen och Riksbanken. Framst&auml;llningar kallades under perioden 1975&ndash;2002/03 f&ouml;r f&ouml;rslag. Riksdagens organ l&auml;mnar ocks&aring; in redog&ouml;relser f&ouml;r &aring;rets verksamhet till riksdagen.</p>

Framställning

<p>Interpellationer &auml;r en typ av fr&aring;gor som debatteras i kammaren n&auml;stan varje vecka. Ledamoten st&auml;ller interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och f&aring;r svar b&aring;de skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.</p>

Interpellation

<p>I f&ouml;redragningslistorna st&aring;r det vilka &auml;renden som ska behandlas under kammarens sammantr&auml;den.</p>

Kammarens föredragningslistor

<p>Kommitt&eacute;ber&auml;ttelser inneh&aring;ller information om de utredningar som regeringen har tillsatt, bland annat om vilka personer som arbetar i utredningarna.</p>

Kommittéberättelse

<p>Kommitt&eacute;direktiv &auml;r riktlinjer f&ouml;r de utredningar, eller kommitt&eacute;er, som regeringen tills&auml;tter.</p>

Kommittédirektiv

<p>Riksdagsledam&ouml;terna kan l&auml;mna in anm&auml;lningar till konstitutionsutskottet, KU, om att KU ska granska olika ministrar i regeringen. KU:s behandling av anm&auml;lningarna finns i KU:s granskningsbet&auml;nkande.</p>

KU-anmälan

<p>S&auml;rskilda kallelser och f&ouml;redragningslistor talar om n&auml;r konstitutionsutskottet, KU, sammantr&auml;der f&ouml;r att behandla de gransknings&auml;renden som initierats efter ledam&ouml;ternas KU-anm&auml;lningar. I dokumenten st&aring;r det &auml;ven vilka &auml;renden KU ska ta upp.</p>

KU:s särskilda kallelser och föredragningslistor

<p>Protokoll fr&aring;n KU:s s&auml;rskilda sammantr&auml;den d&auml;r konstitutionsutskottet, KU, behandlar de gransknings&auml;renden som inletts efter ledam&ouml;ternas KU-anm&auml;lningar.</p>

KU:s särskilda protokoll

<p>Motioner &auml;r f&ouml;rslag som riksdagens ledam&ouml;ter har l&auml;mnat till riksdagen.</p>

Motion

<p>N&auml;r kammarens ledam&ouml;ter tycker olika i en fr&aring;ga kan kammaren fatta beslut genom omr&ouml;stning, votering. H&auml;r syns det hur alla ledam&ouml;terna har r&ouml;stat i de omr&ouml;stningar d&auml;r r&ouml;sterna har r&auml;knats, det vill s&auml;ga n&auml;r ledam&ouml;terna har r&ouml;stat genom att trycka p&aring; knappar. Det &auml;r resultaten fr&aring;n huvudvoteringarna som visas. F&ouml;rberedande voteringar redovisas i kammarens protokoll.</p>

Omröstning

<p>Propositioner &auml;r f&ouml;rslag till nya lagar och lag&auml;ndringar som regeringen l&auml;mnar till riksdagen. Regeringen l&auml;mnar ocks&aring; skrivelser, som har en mer redog&ouml;rande karakt&auml;r och inte inneh&aring;ller f&ouml;rslag till riksdagsbeslut.</p>

Proposition

<p>I kammarens protokoll finns allt som s&auml;gs i kammaren nedskrivet. I protokollet st&aring;r det ocks&aring; hur partierna har r&ouml;stat. Ett snabbprotokoll publiceras ungef&auml;r sex timmar efter att dagens sista debatt i kammaren &auml;r slut. Det slutliga protokollet &auml;r f&auml;rdigt efter n&aring;gra veckor.</p>

Protokoll

<p>Utskotten skriver rapporter n&auml;r de arbetar med att f&ouml;lja upp och utv&auml;rdera de beslut som riksdagen har fattat.</p>

Rapport från riksdagen

Redogörelse

<p>Riksdagsf&ouml;rvaltningens f&ouml;rfattningssamling, RFS, inneh&aring;ller f&ouml;reskrifter beslutade av Riksdagsf&ouml;rvaltningen (riksdagsstyrelsen eller riksdagsdirekt&ouml;ren) eller andra myndigheter under riksdagen, f&ouml;rutom Riksbanken och Riksrevisionen.</p>

<p>Riksdagsskrivelser &auml;r meddelanden fr&aring;n riksdagen till regeringen om vilka beslut som riksdagen har fattat.</p>

Riksdagsskrivelse

<p>Riksrevisionen &auml;r en myndighet som h&ouml;r till riksdagen och ansvarar f&ouml;r den ekonomiska granskningen av regeringen och de statliga myndigheterna. Riksrevisionen l&auml;mnar sina granskningsrapporter direkt till riksdagen.</p>

Riksrevisionens granskningsrapport

<p>Riksdagens ledam&ouml;ter kan kontrollera regeringen genom att st&auml;lla skriftliga fr&aring;gor till ministrarna. Ministrarna besvarar fr&aring;gorna skriftligt.</p>

Skriftlig fråga

Skrivelse

<p>Statens offentliga utredningar, SOU, &auml;r en serie av f&ouml;rslag som olika utredningar har l&auml;mnat till regeringen.</p>

Statens offentliga utredningar

Svar på skriftlig fråga

<p>Svensk f&ouml;rfattningssamling (SFS) inneh&aring;ller g&auml;llande lagar och f&ouml;rordningar. Om en f&ouml;rfattning &auml;ndras ers&auml;tts den gamla texten med den nya.&nbsp;</p>

Svensk författningssamling

<p>I talarlistorna st&aring;r det vilka ledam&ouml;ter som p&aring; f&ouml;rhand har anm&auml;lt att de vill tala under kammarens sammantr&auml;den.</p>

Talarlista

<p>Utskotten kan granska meddelanden fr&aring;n EU:s institutioner. Ofta handlar det om s&aring; kallade strategiska dokument fr&aring;n EU-kommissionen som kan vara id&eacute;dokument, diskussionsunderlag och l&aring;ngsiktiga planer f&ouml;r kommande lagstiftning. N&auml;r ett utskott har granskat ett s&aring;dant meddelande skriver det ett utl&aring;tande till kammaren om granskningen.</p>
<p>Utskotten g&ouml;r ocks&aring; subsidiaritetspr&ouml;vningar av EU-f&ouml;rslag. De ska d&aring; bed&ouml;ma om ett beslut b&ouml;r fattas p&aring; EU-niv&aring; eller av p&aring; nationell niv&aring;. Om utskottet anser att f&ouml;rslaget strider mot subsidiaritetsprincipen skriver det ett utl&aring;tande.&nbsp;</p>

Utlåtande

<p>Viktigare utredningar som g&ouml;rs inom Riksdagsf&ouml;rvaltningen ing&aring;r i en serie som kallas f&ouml;r URF. URF st&aring;r f&ouml;r Utredningar fr&aring;n Riksdagsf&ouml;rvaltningen. Utredningarna tills&auml;tts av riksdagsdirekt&ouml;ren eller riksdagsstyrelsen.</p>

Utredning från Riksdagsförvaltningen

Utskottens protokoll

<p>Valpr&ouml;vningsn&auml;mnden, VPN, pr&ouml;var &ouml;verklaganden av val till riksdagen, region- och kommunfullm&auml;ktige samt Sametinget och Europaparlamentet. &Auml;ven &ouml;verklaganden av nationella folkomr&ouml;stningar pr&ouml;vas. N&auml;mndens beslut sedan 1975 finns tillg&auml;ngliga.</p>
<p>F&ouml;r varje beslut anges beslutets diarienummer och i f&ouml;rekommande fall &auml;ven r&auml;ttsfallsbeteckningen. En s&aring;dan fanns f&ouml;r besluten f&ouml;re 2015 d&aring; dessa gavs ut i en skriftlig r&auml;ttsfallssamling.</p>

Valprövningsnämndens beslut

Massmediefrågor

Bilaga: bet_200102_ku_33

<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 2 (mp)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">106</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">25</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">1</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">59</td><td class="rost_franvarande">21</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">15</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">1</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">12</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">37</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">34</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">9</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">15</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">1</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">2</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">157</td><td class="summa_nej">15</td><td class="summa_avstar">110</td><td class="summa_franvarande">67</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>
<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation  ()
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">0</td><td class="summa_nej">0</td><td class="summa_avstar">0</td><td class="summa_franvarande">0</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4>Beslut: oavgjort röstresultat</h4></td></tr>
</table>


<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 3 (m)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">106</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">25</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">60</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">21</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">15</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">13</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">37</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">34</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">9</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">15</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">1</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">220</td><td class="summa_nej">62</td><td class="summa_avstar">0</td><td class="summa_franvarande">67</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 6 (fp)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">106</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">25</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">60</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">21</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">15</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">37</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">5</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">34</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">9</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">15</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">1</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">2</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">269</td><td class="summa_nej">13</td><td class="summa_avstar">0</td><td class="summa_franvarande">67</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


<table class="vottabell" summary="Voteringsresultat">
<tr class="sakfragan"><td colspan="5"><h4>Omröstning i sakfrågan</h4>
<p>Utskottets förslag mot reservation 12 (kd)
</p></td></tr><tr class="vottabellrubik"><th>Parti</th><th>Ja</th><th>Nej</th><th>Avstående</th><th>Frånvarande</th></tr>
<tr><td class="parti">s</td><td class="rost_ja">106</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">25</td></tr>
<tr><td class="parti">m</td><td class="rost_ja">59</td><td class="rost_nej">1</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">21</td></tr>
<tr><td class="parti">c</td><td class="rost_ja">15</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">fp</td><td class="rost_ja">13</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">3</td></tr>
<tr><td class="parti">kd</td><td class="rost_ja">0</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="parti">v</td><td class="rost_ja">34</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">9</td></tr>
<tr><td class="parti">mp</td><td class="rost_ja">15</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">1</td></tr>
<tr><td class="parti">-</td><td class="rost_ja">2</td><td class="rost_nej">0</td><td class="rost_avstar">0</td><td class="rost_franvarande">0</td></tr>
<tr><td class="totalt">Totalt</td><td class="summa_ja">244</td><td class="summa_nej">38</td><td class="summa_avstar">0</td><td class="summa_franvarande">67</td></tr>
<tr><td colspan="5"><h4 class="beslut">Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag</h4></td></tr>
</table>


2002-04-25

Motioner om massmediefrågor (KU33)

Fru talman! I konstitutionsutskottets betänkande
nr 33 behandlas 43 motioner från de allmänna mo-
tionstiderna 2000 och 2001, vilka alla på olika sätt rör
massmediefrågor. Inte helt oväntat avstyrker utskot-
tets majoritet samtliga 43.
Att Socialdemokraterna, ofta med benäget bistånd
från Vänstern och Miljöpartiet, förkastar alla icke
egna förslag, om jag uttrycker det så, synes snarare
vara regel än undantag. Det är något som jag med all
tydlighet har hunnit erfara under min korta sejour i
den här kammaren.
Att det finns skillnader mellan majoritet och op-
position i massmediefrågor är nog givet, och att det
går en skarp skiljelinje mellan socialdemokrater och
moderater i dessa frågor blir mycket tydligt när man
blickar bakåt och har facit i hand.
Flera av de yrkanden som framförs i de nu be-
handlade motionerna avser förslag som har redovisats
och lagts fram ett antal gånger under föregående
riksmöten. Därmed har de också varit föremål för
debatt i denna kammare ett flertal gånger. Varje gång
har de avstyrkts, antingen med hänvisning till någon
utredning som man säger sig inte vilja föregripa eller
med hänvisning till att man tidigare avstyrkt och inte
funnit skäl att frångå tidigare bedömning.
Fru talman! KU33 är därmed i mångt och mycket
en repris, och mycket av det som jag nu kommer att
framföra har sagts tidigare, men det tål att upprepas.
Den moderata mediepolitiken tål att granskas.
Vi tycker att det ska råda stor frihet att ge ut och
distribuera medieprodukter utan klåfingrighet från
statens sida. Vi tycker att det är en viktig uppgift att
se till att det är den enskildes frihet och rätt som
präglar den nya informationsteknikens tillämpning i
samhället. Strävanden att politiskt kontrollera tekni-
ken begränsar, enligt vår uppfattning, möjligheterna
till utveckling och måste därför undvikas så långt det
är möjligt.
Vi anser vidare att det inom ramen för dagens
tekniska begränsningar för medier ska vara läsarna,
lyssnarna, tittarna och användarna som genom sina
val avgör vilka medier som ska ha förutsättningar att
distribueras. Det kan och får inte vara politiskt grun-
dat godtycke som avgör mediernas framtida utveck-
ling.
Vi moderater anser att statens ansvar bör vara att
slå vakt om yttrande- och etableringsfriheten. Därmed
uppnås en mångfald på publikens och samhällets
villkor. I statens åtagande på medieområdet bör också
ingå att underlätta för nya kanaler att etableras utan
att man i onödan lägger sig i deras programverksam-
het utöver det som regleras i radio- och TV-lagen.
Vägledande ska hela tiden vara ansvaret gentemot
publiken.
Vi tycker också att koncessioner till radio och TV
ska fördelas på samma sätt som enligt den privata
lokalradions ursprungliga regelverk, nämligen genom
ett auktionsförfarande.
Vi anser vidare att det är viktigt att vidga yttran-
defriheten och öppna för såväl nya regionala kanaler
som fria nationella kanaler. Det finns inga tekniska
eller demokratiska skäl att begränsa den fria radions
utveckling. Outnyttjade radiofrekvenser och de fre-
kvenser som frigörs när Sveriges Radios behov mins-
kar ska bjudas ut.
En politik för fria medier kommer också att leda
till att teknikens utveckling sker utifrån de enskilda
medborgarnas behov och intressen. Det innebär att
gränserna mellan olika medier luckras upp samtidigt
som lagar och regler som är teknikbundna snabbt
kommer att bli både otidsenliga och motverka sina
egna syften. Det ställer krav på en lagstiftning som
ger en frihet för de nya mediernas utveckling, allti-
från Internettjänster till television. Vi tycker att Sve-
rige ska vara ett land där denna utveckling är naturlig
och internationellt ledande.
Fru talman! Jag yrkar därmed bifall till reserva-
tion 3.
Avslutningsvis hade jag tänkt att mycket kort re-
dovisa våra yrkanden vad gäller dels det s.k. TV-
direktivet, dels den s.k. must carry-regeln, vilka åter-
finns i våra reservationer nr 9 respektive nr 11.
Vi anser att EU ska arbeta för att utvidga den inre
marknaden och få bort offentliga monopol. TV-
bolagen bör fritt förfoga över programinnehållet i
enlighet med respektive länders tryckfrihetsförord-
ningar. Det finns ingen anledning för EU att reglera
vilka länder som program ska komma från eller ställa
krav på viss andel europeiska program. Vi finner det
oacceptabelt att EU ställer krav på viss sammansätt-
ning av programmen, och vi upprepar därför vårt
tidigare yrkande om att TV-direktivet bör avskaffas.
Den s.k. must carry-regeln innebär att kabel-TV-
företagen är skyldiga att i kabelnäten distribuera ett
antal program som sänds med tillstånd av regeringen
utan någon avgift.
Det finns enligt vår mening ingen anledning att
ålägga kabelägare att kostnadsfritt distribuera kom-
mersiella program. Kravet på allmänhetens tillgång
till allsidig information måste rimligen anses tillgodo-
sett genom att de licensbetalda public service-
kanalerna, TV 1 och TV 2, omfattas av must carry-
skyldigheten. Som public service-kanaler är det fak-
tiskt deras uttryckliga uppdrag att tillhandahålla just
allsidig information. Must carry-regeln bör därför
enligt vår uppfattning begränsas till enbart de licens-
finansierade public service-kanalerna.
Fru talman! Jag står självfallet bakom alla de re-
servationer som vi moderater ligger bakom men har
för tids vinnande nöjt mig med att yrka bifall till
reservation nr 3.


Fru talman! Informationsutbyte och dialog är de-
mokratins livsluft. När formerna för medierna föränd-
ras påverkas givetvis den åsiktsbildning som är grun-
den för demokratin. Demokratin och den fria åsikts-
bildningen är knutna till kvalitet mer än kanske till
kvantitet. Det är också på dessa grundvalar som det i
olika delar av världen har uppstått en debatt kring
mediernas roll i demokratin. Vi är om inte mitt uppe i
så i alla fall med rasande fart på väg in i ett informa-
tions- och kunskapssamhälle. Kanske är den relevanta
beteckningen "ett mediesamhälle". Den mediala ut-
vecklingen har varit enorm under en lång följd av år.
Fru talman! I en politisk demokrati har den fria
åsiktsbildningen en avgörande betydelse. Den politis-
ka kommunikationen och åsiktsbildningen kan ske på
olika sätt, t.ex. inom ramen för personliga samtal och
genom organisationer och föreningsliv. Det är dock
genom massmedierna som skilda åsikter och opinio-
ner kan nå ut till den stora allmänheten. Massmedier-
na har en sådan genomslagskraft och mångsidighet att
de är av central betydelse för demokratin i Sverige.
Det yttersta målet för statsmakternas agerande gen-
temot massmedierna måste vara att demokratin stärks
och fördjupas.
Fru talman! Medierna borde rimligtvis alltså förse
medborgarna med sådan information att de fritt och
självständigt kan ta ställning i frågor som rör sam-
hällets angelägenheter. En del i den fria åsiktsbild-
ningen är att massmedierna kan fungera som själv-
ständiga aktörer och driva egna linjer i samhällsde-
batten.
Kommentarer kring samhällsutvecklingen, kultur-
yttringar, strömningar och maktstrukturer i samhället
är också en del av den fria åsiktsbildningen. Tillsam-
mans kan medierna genom debatt, nyhetsförmedling
och annan information ge underlag för medborgarnas
fria och självständiga ställningstaganden.
Också den kritiska granskningen i massmedierna
är central för den fria åsiktsbildningen och demokra-
tin. Massmedierna kan på ett fristående och oberoen-
de sätt granska de inflytelserika i samhället. En
granskning genomförd av mångfasetterade massme-
dier motverkar maktmissbruk.
Fru talman! Viktiga strömningar och företeelser i
samhällslivet kan alltså avslöjas och belysas genom
en sådan granskning. Medborgarnas möjligheter att
komma till tals i medierna är en viktig del av medier-
nas uppgifter i fråga om den fria åsiktsbildningen,
och den bör betraktas som en mer självständig uppgift
för massmedierna, jämställd med informationsupp-
giften och granskningsuppgiften.
Men, fru talman, medieutvecklingen innebär inte
bara positiva saker. Den innehåller också risker. Flö-
det av information leder till ett uppmärksamhetsun-
derskott. Alltfler budskap fladdrar förbi utan att vi
kan ta dem till oss. Därmed skärps kravet på drama-
turgi för att man ska nå fram till oss som medborgare
och mediekonsumenter. På väg hit i dag hörde jag på
Ekot en opinionsforskare notera att de senaste dagar-
nas larm om akrylamid kanske är borta ur människor-
nas medvetande om ett par månader. Det säger en del
om informationsflödet och överskottet på informa-
tion.
Fru talman! Det är denna dramaturgi som innebär
risker. Det är inte ovanligt att journalisten eller re-
daktören i förarbetet till inslag eller artikel målar upp
ett tänkt scenario och en tänkt konfliktyta. Därefter
vidtar arbetet med att bekräfta denna bild. Jag har
själv flera gånger varit på andra sidan så att säga och
registrerat hur syftet många gånger varit att bekräfta
den journalistiska vinklingen, inte att beskriva verk-
ligheten. Och jag har också sett ilskan sjuda över att
man inte lyckas bekräfta vad man föresatt sig att få
bekräftat.
Jag har tidvis noterat en metod som jag hoppas
inte är alltför vanlig men som ibland används. Först
börjar journalisten mjukt, vänligt och nästan hem-
trevligt för att försätta intervjupersonen i en avslapp-
nad stämning. När sedan bandspelare eller kamera går
på ökas fränheten successivt och tempot drivs upp.
Och om tempot blir väldigt högt blockeras snabbt
hjärnans överblick, och det blir svårt att se samman-
hangen. Då kan man få intervjupersonen att säga
oövertänkta saker. Den som inte är medveten om
detta blir lätt ett offer för mediedramaturgin.
Som väl är är inte alla journalister av den kali-
bern. Väldigt många är seriösa och sakliga. Men i
detta snabbt föränderliga mediesamhällle finns det
risker, där medborgaren inte ges en relevant bild av
fakta eller sammanhang.
I går när jag skulle fullfölja min medborgerliga
plikt att deklarera hittade jag bland mina verifikat av
en tillfällighet en artikel av Olof Peterson från Pres-
sens Tidning där han just tar upp denna problematik.
Han pekar på att det finns olika faktorer som präglar
journalismen, som han kallar det, på den ena sidan,
och forskningen och politiken på den andra sidan.
Han pekar på att journalismen gärna satsar på till-
spetsning, medan forskare och politiker måste syssla
med avvägningar mellan vanskliga dilemman. Vi har
också motsatser mellan förenkling och komplexitet,
polarisering och nyanser, nuet och långsiktiga kon-
sekvenser, konkretisering och generella principer
samt personifiering i motsats till teorier och program.
Fru talman! Politiker har förstås inte så stora möj-
ligheter att påverka denna situation med lagstiftning
eller andra åtgärder. Men opinionsbildning och med-
vetenhet är viktiga för att inse dessa risker i medie-
samhället och därmed också riskerna för demokratin.
I arbetet med att hävda den enskildes integritet
och värdighet, och för den delen även företags och
organisationers, borde Granskningsnämnden för Ra-
dio och TV ha en viktig uppgift att fylla. Den borde i
sitt arbete vara ett värn mot mediesamhällets avigsi-
dor. Det har ibland riktats kritik mot Gransknings-
nämnden med hänvisning till att nämnden rutinmäs-
sigt och utan närmare analys avfärdar en hel del an-
mälningar om kränkningar. Det är allvarligt om lag
och avtal uppställer krav på opartiskhet, saklighet,
allsidighet, granskning och relevans och Gransk-
ningsnämnden sedan underlåter att ta hänsyn till så-
dana kriterier i sina bedömningar av anmälda pro-
gram.
Det är alltså viktigt att statliga myndigheter seriöst
ägnar sig åt det som de är tillsatta att sköta. Därför
har vi en längre tid drivit kravet på att det borde ge-
nomföras en allsidig och saklig utvärdering av
Granskningsnämndens verksamhet. Det bör alltså ske
en granskning av granskarna i detta sammanhang.
Några ord om lokalradion också. Den årliga av-
giften för att sända lokalradio varierar kraftigt mellan
de nya tillstånden och de gamla. I det nya systemet är
koncessionsavgiften en enhetstaxa för alla, medan
den i det gamla systemet kunde uppgå till 1,4 miljo-
ner kronor. Det är ett spann mellan 40 000 kr och 1,4
miljoner kronor. Flertalet av programföretagen med
de gamla tillstånden har uppvisat förluster. Mycket
talar för att man borde avveckla de genomgående
höga koncessionsavgifterna så att de kommer i mer
rimlig paritet med varandra. Vi tycker att regeringen
borde återkomma till riksdagen med ett förslag till ett
sådant avvecklingsschema.
Den lagstiftning för lokalradio som ursprungligen
fanns ledde till att nätverk bildades, nätverk som i
dess helhet inte är rikstäckande men mycket omfat-
tande. Många andra länder tolererar fria nationella
radiostationer som är kommersiellt finansierade. I
Sverige finns inte den möjligheten. Vi anser att man
bör pröva en sådan möjlighet. Regeringen borde åter-
komma till riksdagen med förslag om detta.
Fru talman! Vi står givetvis bakom samtliga våra
reservationer, men jag yrkar bifall endast till reserva-
tion 12 om avveckling av koncessionsavgifter.


Fru talman! Medier som radio och TV har en
mycket stor genomslagskraft som förmedlare av kul-
tur- och samhällsliv. Detta gäller inte minst till ung-
domar. Därför ser vi i Folkpartiet det som en viktig
kulturpolitisk uppgift att säkra att det som kallas för
public service präglas av kvalitet och bildning. Vi
behöver naturligtvis förströelser, men om det går ut
över fördjupning uppstår problem.
Med tanke på det enorma utbudet av lättare un-
derhållning i de kommersiella kanalerna som vi har i
dag anser vi i Folkpartiet att public service bör bli
mer fokuserad på kvalitetsproduktion än vad som är
fallet i dag. Breda underhållningsprogram och viss
sportbevakning kräver inte offentlig finansiering för
att produceras och distribueras. Det behövs fler kvali-
ficerade kommenterande program, svenska filmer och
pjäser, barnprogram av hög kvalitet och två rikstäck-
ande fullbemannade nyhetskanaler.
Det svenska språket är litet, och i globaliseringens
tid är program på engelska så billiga att de lätt tränger
ut de svenskspråkiga programmen. I förlängningen
riskerar en marginalisering av svenskan att skingra ett
svenskt kulturarv. Därför krävs det större satsningar
av public service på ett kvalitetsutbud på svenska i
nya och gamla medier.
Finansiering genom TV-avgifter kommer i läng-
den inte att kunna fungera som en inkomstkälla för
public service. Ett skäl till detta är att systemet med
TV-avgifter inte är teknikneutralt. Att betala för inne-
hav av en mottagare, dvs. en TV-apparat, är inte tids-
enligt eftersom mottagare numera är ett mycket vida-
re begrepp. Det går t.ex. att se på TV genom datorn.
Därför menar vi i Folkpartiet att det är dags att söka
ett nytt system. Medan vi fortfarande lever kvar i det
gamla systemet motsätter sig Folkpartiet höjningar av
TV-avgifterna.
Ett finansieringssystem som bygger på skatter el-
ler reklamintäkter kan riskera mediernas oberoende
ställning. I stället vill vi i Folkpartiet bygga upp ett
nytt finansieringssystem med hjälp av public service-
fonder. Hos dessa fonder ska företag ansöka om me-
del för att producera och distribuera kvalitetsprogram.
Folkpartiet föreslår att fem fonder bildas för att stödja
public service-produktion inom radio, TV och nya
medier. Fonderna får dels ett stort eget kapital genom
att staten gör en engångsöverföring, dels årliga till-
skott. Engångsöverföringen föreslås komma från en
försäljning av bl.a. statens återstående aktier i Telia.
Det årliga tillskottet ska komma från intäkter från
nätavgifter. Att ersätta systemet med TV-avgifter
innebär också att man slipper den största delen av
dess kostnader för administration och kontroller som
för närvarande uppgår till 140 miljoner kronor.
De public service-fonder som vi föreslår ska ge
stöd till programproduktion och säkra sådana distri-
butionskanaler så att public service kan nå ut bland
publiken. Även kommersiella radio- och TV-stationer
liksom webbplatser ska kunna få stöd från fonderna.
Resursnivån till public service ska ligga på 20-
25 % över dagens resurser för att möjliggöra en högre
kvalitet.
De tillgångar som Sveriges Television, Sveriges
Radio och Utbildningsradion har bör komma den
fortsatta public service-verksamheten till del. Deras
arkiv kan exempelvis överföras till Arkivet för ljud
och bild. Dessa bolag bör övertas av personalen eller
säljas som folkaktier på börsen. I båda fallen kommer
naturligtvis den befintliga personalen att få ett bety-
dande inflytande på hur verksamheten ska bedrivas i
fortsättningen.
Folkpartiet motsätter sig de omfattande statliga
subventioner för utbyggnaden av det digitala
marknätet som nu föreligger. Folkpartiet anser att
marknaden kan ta ett större ansvar när det gäller ut-
byggnaden av distributionsnät.
Distributionen behöver inte vara en tung utgift-
spost ens när ett digitalt och ett analogt nät ska an-
vändas parallellt.
Fru talman! Vi menar att public service-
programmen genom sitt innehåll och sin attraktions-
kraft är en tillgång för alla distributörer.
Med hänvisning till vad jag just har sagt yrkar jag
bifall till reservation nr 6.


Fru talman! För att tryck- och yttrandefriheten i
praktiken ska kunna fungera krävs det också distribu-
tionskanaler så att tidningar och tidskrifter som trycks
verkligen kan nå sina läsare.
Det är en mycket intressant historia från slutet av
1980-talet och fram till i dag. Den visar hur distribu-
tionen av framför allt tidskrifter har misskötts i ett
tryck- och yttrandefrihetsperspektiv. Jag ska inte ta
upp kammarens tid med en beskrivning av detta, utan
jag hänvisar här till motionen.
Den stora mängden tidskrifter i dag distribueras
till pressbyråer och butiker med distributionsföretaget
Tidsam som ägs av Bonniers, Allers, Egmont och
Albinsson  &  Sjöberg. Genom att företaget i princip
kan välja vilka tidskrifter det vill distribuera på grund
av de villkor som tidskrifterna ska klara är det mycket
svårt att komma med i Tidsams distributionsapparat.
Exemplet med tidningen ETC visar hur det kan gå
till.
Några stora ägare kontrollerar den enda distribu-
tionskanalen för massmarknadstidskrifter. Det gör att
yttrandefriheten och den fria konkurrensen hotas.
Under Presams tid, i slutet av 1980-talet, rådde också
monopol. Skillnaden är att det då fanns ett tryck att
alla skulle behandlas lika - konkurrensen mellan
förlag och titlar fungerade faktiskt. Distributionssys-
temen har lett till en utarmning av marknaden och
gjort att mindre förlag i dag har mycket stora pro-
blem.
I betänkandets bakgrundstext beskriver utskottet
situationen för dagstidningar - inte för tidskrifter,
som vår motion handlar om - och diskuterar sam-
hällsfrågor och opinionsfrågor, medan vi i motionen
pekar på att yttrande- och tryckfriheten även måste
omfatta t.ex. kultur- och facktidskrifter. Något distri-
butionssystem och stöd motsvarande vad som finns
för dagstidningar finns nämligen inte för tidskrifter
som vill nå ut till pressbyråer och affärer, utan de är
utlämnade till Tidsams goda vilja.
Miljöpartiet har tidigare motionerat i frågan.
Riksdagen har då avslagit Miljöpartiets förslag med
motiveringen att beredningen av Mediekoncentra-
tionskommitténs förslag inte borde föregripas samt att
effekterna av vidtagna åtgärder först ska utvärderas.
Men nu när kommittén faktiskt föreslagit ungefär det
som vi har drivit avstyrks motionen med hänvisning
till att utskottet "utgår från att regeringen delar upp-
fattningen att frågor om mångfald - - -". Kommit-
téns förslag blir det tydligen ingenting av.
Fru talman! Saken är den att de problem som vi
beskriver har funnits i snart två decennier. Mångfal-
den har minskat rejält inom tidskriftsområdet. Ett
fåtal förlag dominerar helt. Ingenting har blivit bättre.
Men det enda utskottet säger är att det "är viktigt att
ägna frågan uppmärksamhet".
Vi i Miljöpartiet konstaterar att det som i texten
kallas för åtgärder på inget sätt har medfört någon
förändring av det i praktiken rådande distributions-
monopolet för tidskrifter.
Konkurrenslagen är i dag underordnad yttrande-
friheten. Denna princip är viktig för att inte ge möj-
lighet åt en myndighet eller annat organ att hindra
tryckning eller utgivning av skriften på grund av dess
innehåll. Dock måste den rådande situationen, där
lagstiftningen i praktiken medför en begränsning av
tryckfriheten, förändras. Miljöpartiet föreslår därför
att en utredning görs av distributionskanalerna för
tidskrifter och att detta görs ur ett tryck- och yttrande-
frihetsperspektiv och med hänsyn till de förslag som
Mediekoncentrationskommittén har kommit med.
För att det ytterligare ska säkerställas att konkur-
renslagen tillämpas med beaktande av mediesektorns
särart anser Miljöpartiet att en särskild regel ska tas in
i konkurrenslagen om att prövningen i fall som har
betydelse för den grundlagsskyddade sektorn ska ske
under beaktande av de grundläggande intressena av
att säkerställa ett fritt meningsutbyte, en fri och allsi-
dig upplysning samt ett fritt och konstnärligt skapan-
de.
Fru talman! I denna fråga föreslår Miljöpartiet en
mediekoncentrationslag för att förhindra situationer
där bolag med dominerande ställning hämmar en
effektiv konkurrens.
Med detta yrkar jag bifall till reservation 1.
Det finns ytterligare en reservation från Miljöpar-
tiet, och den handlar om pornografi. Statens biograf-
byrå sköter ju kontrollen av film och videogram, men
kontrollen av videogram är i dag frivillig. Det är
endast scener med riktigt grovt våld som klipps bort.
Detta innebär att det inte finns något obligatoriskt
åldersskydd från samhällets sida när det gäller vad
dagens ungdomar kommer att kunna se. För att mins-
ka våldsutbudet menar vi i Miljöpartiet att kontrollen
ska vara obligatorisk och att den ska utsträckas till att
också gälla samtliga videogram.
En annan metod för att begränsa medievåldet kan
vara att de filmbolag som i dag säljer sitt utbud till-
sammans med porrfilmer via det digitala TV-
marknätet, satellit eller kabel-TV åläggs att så att
säga separera ut porrfilmerna till en egen kanal. De
som verkligen vill se pornografisk film får då göra ett
aktivt val. Regeringen bör återkomma till riksdagen
med ett förslag till hur en sådan reglering kan se ut.
Fru talman! Vidare vill vi att en utredning tillsätts
som ser över pornografins utveckling. Bilden av den
glada horans tid är för länge sedan förbi. Nu är det ett
grymt utnyttjande av flickebarn och unga kvinnor i
profitens namn. Den kriminella handeln och verk-
samheterna kring den, t.ex. när det gäller droger, ökar
också, men samhällets sanktioner släpar helt uppen-
bart efter. I dag är det mer lukrativt att sälja barn,
unga flickor och kvinnor än att sälja knark.
Till sist vill vi att regeringen tar på sig ansvaret
för att utveckla ett kontrollprogram för skolor och
förskolor så att inte barn och ungdomar som surfar på
nätet får se bilder som de inte är psykologiskt mogna
att hantera. Många föräldrar står i dag utan kunskap
om vad deras barn och ungdomar har sett. Därför kan
de heller inte hjälpa sitt barn att bearbeta chockartade
upplevelser. Vi i Miljöpartiet vill att ett kontrollpro-
gram tas fram för att skydda mot pornografiskt inne-
håll på Internet.
Fru talman! Av tidsskäl yrkar jag inte bifall till
denna reservation, men givetvis står jag bakom den.


Fru talman! Som flera av debattörerna här har
nämnt är det inte första gången vi debatterar massme-
diefrågor. Det är väl ganska naturligt att något så
viktigt i ett demokratiskt samhälle - Ingvar Svensson
berörde detta på ett mycket bra sätt i inledningen av
sitt anförande - är en viktig sak för det här parla-
mentet och för många andra parlament när det gäller
hur det fungerar och vilken inriktningen ska vara i
massmediefrågor.
Det är klart att vi som politiker ibland kan ha
många synpunkter på hur massmedierna sköter sitt
jobb, på hur massmedierna i olika sammanhang
granskar oss som makthavare och som politiker, på
hur vissa intervjuer och debattprogram är osv. - det är
ganska naturligt.
Men det är väl ändå välgörande att vi håller fing-
rarna borta från hur de professionella journalisterna
sköter sitt jobb. Om det finns några som tycker att vi
ibland råkar lite i kläm finns det bara ett sätt råda bot
på det: Vi, som ska granskas, måste bli bättre på att
hantera massmedierna och inte försöka analysera och
ha synpunkter på hur de sköter sitt jobb.
Även om vi ibland har olika åsikter om förhållan-
det mellan massmedierna och oss makthavare kan vi
ändå fråga oss vad som skulle hända om vi inte hade
fria medier som granskade oss.
I min hemkommun finns en lokaltidning som har
en mycket stark ställning - ingen monopolställning
direkt, men ändå en mycket stark ställning. Den skö-
ter sitt jobb alldeles utmärkt. Den har inte en social-
demokratisk ledarsida utan en moderat ledarsida. Det
är klart att man kanske tycker ett och annat när man
läser ledarsidan på morgonen. Det är nog många av
mina partivänner hemma som tycker och tänker en
hel del om lokaltidningen, men man kan fråga sig vad
som skulle hända om lokaltidningen över huvud taget
inte fanns. Hur skulle vi då få reda på vad som händer
i vår kommun? Hur skulle vi då få reda på vilka poli-
tiska beslut som har tagits i vår kommun? Hur skulle
vi kunna få ut information om vad som händer i
landstinget osv.?
Detta är inte något unikt för min kommun. Så är
det nästan över allt. Man måste fråga sig vad som
skulle hända om vi inte hade de massmedier som vi
har.
Visst är det spännande att se den utvecklingen
som rör nya medier. Det blir spännande att se hur de i
dag traditionella medierna klarar sig i förhållande till
den nya tekniken. Men jag tror att vi ska vara försik-
tiga med att lägga oss i för mycket när det gäller hur
de nya medierna ska fungera och vad de ska få för
inriktning, av samma skäl som vi har varit mycket
försiktiga med att lägga oss i hur de i dag traditionella
medierna fungerar.
Det är väl precis samma sak med de nya medierna
som med de gamla. Visst finns det risker om man inte
har ett regelsystem och om man inte har viss gransk-
ning av hur det fungerar. Jag tror att det skulle bli
mycket vanskligt om vi släppte sådant helt fritt. Mar-
gareta Nachmanson noterade i sitt anförande lite
besviket att när vi diskuterar massmediefrågor hänvi-
sar vi antingen till utredningar eller till gamla ställ-
ningstaganden. Jag vill påstå att det är en god tradi-
tion, oavsett om det gäller massmediefrågor eller
annat. Har vi tillsatt utredningar är det väl naturligt att
vi ska följa vad som sägs där och de slutsatser som
man kommer fram till innan vi fattar beslut. Det är ett
grannlaga sätt att granska vad som kan komma och
hur de nya medierna blir.
Samtidigt finns det naturligtvis klassiska motsätt-
ningar. Det finns de som tycker att marknaden helt
fritt ska sköta ägarkoncentrationen, avgöra vem som
ska ha möjlighet att öppna radio- och TV-kanaler,
och samhället i övrigt ska inte lägga sig i. Den skilje-
linjen har funnits, och den kvarstår. Vi får väl leva
med det. Det finns en majoritet i den här riksdagen
som vill värna om mångfalden. Vi stöder t.ex. tid-
ningar med presstöd osv. Det är inte bara marknaden
och kapitalet som ska styra den delen. Samhället
måste också underlätta för att få en bra mångfald.
När det gäller ägarkoncentrationen håller jag med
om att det är lite vanskligt om några få blir alltför
dominerande. Det är en fördel om det finns flera
aktörer, framför allt om vi står inför ett skeende där
flera olika typer av medier går samman och det blir
ett korsägande. Det ger massmedierna totalt sett en
väldigt dominerande roll för vissa. Vi ska nog vara
lite försiktiga och hålla koll på vad som kan hända
där. Jag tror att samhället behöver försöka stödja den
mångfald som finns.
Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till ut-
skottets förslag och avslag på samtliga motioner.


Fru talman! Jag tycker att Mats Berglind är lite
försiktig när han diskuterar avarterna inom journalis-
tiken. Inser inte Mats Berglind att om man på lång
sikt hamnar i en situation där medierna beskriver
demokratin och politikerna på ett icke relevant sätt
kan det innebära ett hot mot demokratin?
Jag vet att när man diskuterar och ifrågasätter vis-
sa journalistiska tendenser är det väldigt farligt för
politikerna. Man kan bli missgynnad inför framtiden.
Ska vi inte vara så pass rakryggade att vi påtalar
missförhållanden när vi ser dem?
Jag har bara en liten fråga om detta med konces-
sionsavgifterna för lokalradion. Anser Mats Berglind
att det verkligen är rimligt att det är sådana oerhörda
skillnader när det gäller koncessionsavgifterna som
mellan 40 000 och 1,4 miljoner? Är det bra för kon-
kurrenssituationen?


Fru talman! Nej, det är klart. Så till vida håller jag
med Ingvar Svensson: Om rena avarter förekommer i
journalistisk verksamhet tar vi väl alla avstånd från
det. Men som jag sade i mitt anförande tror jag vi ska
vara väldigt försiktiga med att recensera det journa-
listiska arbetet i stort. Jag vet inte att det är några som
inte får komma till tals eller blir helt utlämnade.
Om vi känner att vi som politiker blir missgynna-
de eller inte får framföra våra åsikter på ett tillräckligt
bra sätt tror jag att vi ska vara försiktiga med att kriti-
sera journalisterna. Vi ska nog vara mer självkritiska
och bli mer professionella, om jag får uttrycka mig
så, dvs. bli duktigare på att hantera massmedierna.
Den enda chans vi har att föra fram våra åsikter och
de olika värderingar vi har som politiker är genom att
kunna delta, få delta och ha möjligheter att delta i
debatten och framföra våra åsikter. Där tror jag att vi
ska lägga tyngdpunkten. Jag tycker att journalisterna
allmänt sett sköter sig bra.


Fru talman! Väldigt många journalister sköter sig
bra. Jag har ingen invändning mot att vi som politiker
blir mer professionella i vårt möte med medierna.
Men visst är det väl rimligt att vi, liksom andra med-
borgare - i synnerhet eftersom vi får en viss kunskap
genom kontakterna med medierna - också deltar i den
mediepolitiska debatten?
Mats Berglind svarade inte på min fråga om kon-
cessionsavgifterna.


Fru talman! Jag tror att vi är ganska överens, Ing-
var Svensson och jag, om hur journalister och medi-
erna sköter sig och om att det inte är någon större
fara.
När det gäller koncessionsavgifterna är det klart
att det är en fördel om man kan få ett mer neutralt sätt
än man har i dagsläget. Det är därför vi inte säger ja
till auktionsförfarandet, där det enbart är pengar som
ska råda när nya radio- och TV-kanaler i framtiden
ska fördelas. Det finns andra värderingar som också
ska vara med i det sammanhanget.


Fru talman! Utskottet säger i sitt ställningstagande
att fri åsiktsbildning är ett omistligt inslag i ett demo-
kratiskt samhälle och att mångfalden inom massme-
dierna med möjlighet för många olika röster att göra
sig hörda är av vital betydelse för vårt samhälle, det
är vi alla överens om. Men jag skulle vilja fråga Mats
Berglind om han inte räknar in också tidskrifterna i
detta.
Jag beskrev i mitt anförande problemet för tid-
skrifterna, speciellt när det gäller distributionen. Det
sätt som tidskrifter i dag distribueras på gör att det är
väldigt många av de mindre förlagen som slås ut.
Räknar Mats Berglind inte in också dessa i detta om
den fria åsiktsbildningen där vi har en gemensam
syn?


Fru talman! Nog kan jag räkna in tidskrifterna,
men om Per Lager är ute efter att vi ska utöka press-
stödet till att gälla även tidskrifter tror jag inte att vi
beredda att ställa upp på den kostnaden.


Fru talman! Nej, det har inte så mycket med det
ekonomiska stödet att göra, utan det gäller mera en ny
lagstiftning. Mediekoncentrationsutredningen hade ett
förslag till lagstiftning, dvs. en mediekoncentrations-
lag. Där hade man inte inkluderat tidskrifter, men om
man hade gjort det skulle ett helt annat utbud garante-
ras och de mindre förlagen skulle få en helt annan
möjlighet att vara med i Tidsams distribution.
De regler som Tidsam tillämpar i dag gör att det
inte är möjligt för små förlag att komma upp till de
upplagor som krävs.
Utskottet skriver att regeringen bereder frågan.
Men för närvarande har regeringen inte några lag-
stiftningsåtgärder på gång. Vad menar majoriteten när
den hänvisar till regeringen samtidigt som det, enligt
uppgift, inte sker någonting hos regeringen?


Fru talman! Jag tror att vi alla här överens om hur
hanteringen ska gå till. Först presenterar utredningen
sina förslag som sänds ut på ett brett remissförfaran-
de. Eventuella nya lagförslag, eller vad det nu kan
handla om, bereds sedan av regeringen. Om Per La-
ger påstår att det inte är några lagförslag på gång och
jag påstår att det är det, tror jag att varken Per Lager
eller jag egentligen vet hur förslaget från regeringen
så småningom kommer att se ut. Det får både Per
Lager och jag vänta på med spänning.


Fru talman! Jag vill börja det här anförandet med
att säga att jag ligger ganska nära Ingvar Svenssons
sätt att problematisera och föra en kritisk debatt om
tendenser i massmedierna.
Jag vill inleda med att berätta en historia ur det
verkliga livet.
För en tid sedan bekantgjordes Författningsutred-
ningens förslag om vissa förändringar i regeringsfor-
men i anledning av vårt EU-medlemskap. Det innebär
en förändring så att tre fjärdedels majoritet av riksda-
gens ledamöter ska i framtiden kunna överlämna viss
beslutanderätt, om man så önskar, till EU-samarbetet
och inte som nu bara till det som kallas EG.
Men möjligheterna att överlämna beslutanderätt
begränsades till sådant som inte rör principerna för
vårt statsskick, t.ex. de som rör riksdagen som
främsta lagstiftare och offentlighetsprincipen.
Som ledamot av utredningen, men samtidigt som
kritiker av Sveriges EU-medlemskap, blev jag upp-
ringd av TV.
- Du är väl emot EU, sade producenten, eller om
det var scriptan, i luren.
- Ja, jag röstade nej, och jag är alltjämt kritisk,
sade jag.
- Vi har fått hit en EU-anhängare som ska kom-
mentera den där utredningen som du har varit med i,
och nu vill vi också ha med en som är emot EU.
- Det är bra. Jag är EU-kritiker, men jag tycker
faktiskt att utredningens förslag är ganska bra. Vis-
serligen innebär det att kretsen mottagare av möjlig
beslutsmakt kan vidgas, om nu tre fjärdedelar av
riksdagen så önskar. Men samtidigt sätter ju utred-
ningen snävare gränser än nu för hur mycket makt
som kan överlämnas, och det är bra, sade jag.
- Jaså, du är inte emot EU?
- Jo, jag är emot EU. Jag röstade nej och skulle
göra det också i dag. Men utredningens förslag
handlar om reglerna i Sverige för hur beslutsmakt ska
överföras. Vi är ju redan med i EU, och dessa regler
blir nu, enligt min mening, bättre, svarade jag.
Vårt samtal löpte en stund, och jag försökte uti-
från kraften av min förmåga att förklara saken ytterli-
gare. Producenten lät väldigt positiv och sade:
- Det här var verkligen intressant. Jag ska tala
med programledaren, så ringer jag igen.
Sedan ringde jag hem till min hustru och min mor
och berättade att jag skulle vara med i TV så att de
kunde ju titta på debatten, och jag sade det också till
mina partikamrater. Så ringde producenten igen.
- Du, jag berättade vad du sade, men programle-
daren tyckte att det var alldeles för nyanserat, så vi
strök EU-debatten. Men tack för den här gången. Vi
hörs väl igen, hoppas jag.
Händelsen fick mig att reflektera kring en bok
som jag läste för en tid sedan av den nyss avlidne
franske sociologen Pierre Bourdieu, en bok som heter
Om televisionen. Det är en talande skrift som analyse-
rar televisionen som vår tids viktigaste medium och
som visar på många av de starka dragen av tidsstress,
grova förenklingar, strävan att finna tillspetsade och
dramatiska konfrontationer, medvetna försök att und-
vika nyanser, djup, eftertanke och utvecklande reso-
nemang, makt åt programledare och reportrar att
kunna censurera genom att styra vem som får tala,
vem som får vara med och vid klippmaskinen avgöra
vad vederbörande egentligen ska få ha sagt.
Det är en tendens att allting ska gå väldigt fort,
vara kort, tydligt och koncentrerat - en tendens som
har slagit igenom på många håll i samhället, kanske
också när det gäller talartider i riksdagen.
Bourdieu såg i dessa tendenser faror för demokra-
tin. Han skrev t.ex.: En första implicit förutsättning
för detta språkspel - alltså i televisionen - är att de-
mokratiska debatter tänks i termer av catch-brottning:
Det ska vara konfrontationer, hjälten mot busen osv.
I en passus i boken erinrar Bourdieu om Platon.
Det var på sin tid en aristokratisk och privilegierad
person, men han påpekade: Där brådska rådet är det
omöjligt att tänka.
Bourdieu fortsätter: Ett av de stora problemen te-
levisionen ställer oss inför är frågan mellan tänkande
och hastighet. Han menar att TV faller tillbaka på en
stab av det som han kallade för fast-thinkers, forttän-
kare, som vill leverera en kulturell och för den delen
också en politisk snabbmat, färdigtänkt, färdigtuggad
och anpassad till det som Bourdieu kallade för bråds-
kans diktatur.
Tid är en bristvara i TV, framhöll Bourdieu, men
TV lägger ned mycket tid på vardagsdramer, såpor
eller dokusåpor där människor sätts in i konstruerade
dramatiska sammanhang och ska lösa skapande
"verkliga" problem. Det är en sorts vardagsdramer
om konstruerade situationer, egentligen om strunt,
och då har TV mycket tid.
För att nu anföra Bourdieus vidare resonemang är
tid en bristvara i TV. Och om man använder så dyrba-
ra minuter till att prata om struntsaker framstår det för
människorna, enligt Bourdieu, som om människorna
ska tycka att detta är det viktiga, och så tränger de
undan de egentligen viktiga sakerna. Bourdieus  sä-
ger: "Televisionen har ett faktiskt monopol på att
utforma världsbilden för en stor del av befolkningen.
Och genom att lägga tonvikten på trivialiteter, genom
att fylla dyrbar sändningstid med strunt, tränger den
undan de relevanta upplysningar medborgarna behö-
ver för att kunna utöva sina demokratiska rättigheter.
Därmed ökar den informationsklyftan mellan dem
som kan läsa så kallade seriösa dagstidningar och
dem som inte har annat intellektuellt bagage än den
information de får i TV."
Han visade att televisionen, som utger sig för att
vara ett instrument för återgivning av verkligheten, i
stället är ett instrument som skapar den. Vi närmar
oss alltmer en värld där det samhälleliga beteendet
inte blott beskrivs utan föreskrivs av TV, säger Bour-
dieu.
De förhållanden som Bourdieu framhöll menar
jag är mycket viktiga att reflektera över i en debatt
om mediepolitiken. Det är nämligen politikens upp-
gift att skapa förutsättningar för ett medielandskap
som tillåter verklig mångfald, bredd och djup, för-
ströelse och allvar, kultur i varje form, idrott och
sport och information i allehanda ämnen.
De reflexioner man kan göra med anledning av
författare som Bourdieu - eller för den delen av me-
diekritiker här i landet, t.ex. Maria-Pia Boethius - är
att de slutsatser man drar understryker vikten av
verklig mångfald. Och verklig mångfald är ju någon-
ting annat än den s.k. etableringsfrihet endast grundad
på tillgången till stora ekonomiska tillgångar, som
Margareta Nachmanson talade sig varm för.
Verklig mångfald förutsätter att vi ser till att
massmedier kan leva som reflekterar en mångfald av
olika intressen i samhället. Det är alltså vikten av
public service-medier som egentligen understryks i de
resonemang som förs. De borde ha styrkan att ibland
våga visa att de är annorlunda i förhållande till de
kommersiella medierna, att vara både breda och dju-
pa. Båda sakerna måste de vara, för utan breda pro-
gram i public service-medierna minskar ju de s.k.
smala programmens möjligheter att nå en bred publik,
något som borgerliga partier i sin syn på public ser-
vice helt tycks ha missat.
Av mediekritikernas analyser följer också att vi
kan härleda vikten av en vidareutveckling av TV-
mediet till en markburen digital TV som i princip kan
nås av alla. En digital teknik kan nämligen ge möjlig-
het och utrymme för tittaren  i framtiden att inte bara
nöja sig med snabbmatsartade budskap utan också
klicka sig vidare till fördjupning och vidare kunskap
och på så sätt vidga sina insikter. Även om det är
viktigt att i Bourdieus och andra mediekritikers anda
klargöra farorna i den utveckling vi ser, är det också
viktigt att betona, möjliggöra och släppa loss de rika
möjligheter som finns med dagens tekniska utveck-
ling.
När vi, fru talman, ser kritiskt på tendenserna på
medieområdet framstår alla de borgerliga motionsyr-
kandena, i alla fall nästan alla, som aningslösa i för-
hållande till de demokratiska problem som faktiskt
finns. De vill bara ha mera av kommersialism, vilket
tenderar att dra fram likformighet och att verkligheten
görs om till rappa talkshows eller undflys med kon-
struerade dokusåpors  skenverklighet. De ser inte att
om bara de ekonomiska musklerna får avgöra vid
auktionsförfarande blir medierna bara ett reservat för
de penningstarkaste intressena. De är inte bekymrade
över koncentrationstendenserna på etermedieområdet
eller pressområdet.
Det är därför mycket gott, fru talman, att utskot-
tets majoritet i dessa principfrågor har orienterat sig
åt rätt håll. Det skapar förutsättningar för att vi ska
kunna gå vidare med en fri och öppen mediedebatt
och få en medieutveckling som kanske inte bara går i
den för demokratin ödesdigra riktning som Pierre
Bourdieu så målande varnade för.
Fru talman! Detta inlägg skulle jag velat göra så-
väl mer reflexivt som djupare, men det hade då blivit
ännu längre. Jag försöker i alla fall lojalt finna mig i
den brådskans diktatur som råder i en hårt arbetsbe-
mängd kammare. Jag ber därför att få avsluta med att
yrka bifall till utskottets förslag till riksdagsbeslut i
dess helhet.


Fru talman! Två tredjedelar av Kenneth Kvists an-
förande var väldigt intressant och roligt att lyssna på.
Sedan kom tyvärr en tredjedel som var vänsterpartis-
tisk rappakalja, skulle jag vilja säga, och påhopp på
oss borgerliga politiker. Det var synd, för jag hade i
min replik tänkt ta upp ett par saker i inledningen där
jag trodde att Kenneth Kvist möjligen kunde tycka
lika som jag.
Men först vill jag säga, fru talman, att jag delar
precis den erfarenhet som Kenneth Kvist inlednings-
vis beskrev, detta att bli uppringd av medier och få
höra att det man förklarar är för komplicerat. Vi sitter
i samma utredning och brottas med samma problem.
Inte heller jag fick vara med i det program som inte
Kenneth Kvist fick vara med i.
Man kan också undra varför utländska TV-
program - framför allt anglosaxiska, amerikanska och
engelska - tillåter så mycket djupare och mer reflek-
terande debatter än man gör i svensk television. Det
är synd att man inte tar lärdom av amerikansk och
engelsk TV därvidlag.
Jag vill ställa en fråga till Kenneth Kvist med an-
ledning av de första två tredjedelarna av hans anfö-
rande. Det resonemang som jag förde fram i mitt
inlägg handlade om möjligheten att bygga upp sär-
skilda public service-fonder, som har till uppgift att
koncentrera sig på precis det som Kenneth Kvist och
jag vill ha, nämligen kvalitetsproduktion. Det skulle
kunna vara en bra modell för att åstadkomma detta.
Vi vill ha lättare underhållning, och vi vill ha sport i
TV, men man behöver kanske inte använda allmänna
medel så mycket för detta. Jag hade, som sagt, en viss
förhoppning om att vi skulle  bli överens om detta när
jag hörde den första delen av Kenneth Kvists anfö-
rande. Nu är jag väl mera tveksam.


Fru talman! Utan att det var någon som helst rap-
pakalja är jag inte överens med Helena Bargholtz på
den punkten. Jag anser att det är bättre att ha starka
public service-kanaler och att vi ska slå vakt om och
utveckla dem. De får också, om vi skulle få en mark-
bunden digital-TV, möjligheter att utvecklas vidare
och kan kanske dra sig ifrån denna s.k. brådskans
diktatur, som det ofta är i många samtalsprogram i
TV.
Sedan är det klart att traditionerna är olika i olika
länder. Det finns naturligtvis exempel på länder där
man har lyckats kringgå detta bättre eller sämre. Jag
tror att man ska söka sig till ett mer reflexivt och
djuplodande offentligt samtal. Det är viktigt att det
finns i våra medier, om det är vi överens. Däremot
tror jag att vägen till mångfald är att vi har starka,
breda public service-kanaler.


Fru talman! Jag tycker faktiskt att Kenneth Kvist
har en mycket statisk och nästan gammalmodig syn
på medierna när han talar om public service-kanaler.
Det finns ju nu, som jag framhöll i mitt inled-
ningsanförande, flera nya typer av ställen där man
kan ha någon typ av TV-program, inte minst på dato-
rer. Själv lägger jag på min egen hemsida ut en liten
video i TV-liknande form. Nu kanske det inte kan
klassas som public service, men tanken är att man ska
kunna få använda pengar ur public service-fonderna
för att göra public service-program i alla möjliga
olika medier. Det är det som är så fint med vårt för-
slag.
Det är synd. Jag tror att Kenneth Kvist är lite efter
sin tid och framför allt inte har en tillräcklig känsla
för att det kommer en massa nya medier.


Fru talman! Vi ska nog inte diskutera vem som är
efter eller före sin tid. Jag vet också att public service
satsar oerhört på att ha en kombination av detta. Jag
tror inte på systemet med fonder, privata kanaler. Då
får man ändå en sorts ägt monopol över medieföreta-
gandet. Jag tror att det är nödvändigt med just den typ
av public service-företag som vi har, och de bör stär-
kas.



Riksdagen avslog motioner från allmänna motionstiden 2000 och 2001 om massmediefrågor.