Metodutveckling, forskning och utbildning i arbetet för barn som utsatts för sexuella övergrepp

Betänkande 1996/97:SoU16

Socialutskottets betänkande 1996/97:SOU16

Metodutveckling, forskning och utbildning i arbetet för barn som utsatts för sexuella övergrepp

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Innehållsförteckning

1996/97
SoU16

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse 1996/97:93 Metodutveckling,
forskning och utbildning i arbetet för barn som utsatts för sexuella
övergrepp, nio motionsyrkanden som väckts med anledning av skrivelsen och nio
motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1996.
I skrivelsen lämnas en redogörelse för metodutveckling, forskning och
utbildning i arbetet för barn som utsatts för sexuella övergrepp. De åtgärder
som vidtagits av regeringen, myndigheter och enskilda organisationer har
enligt regeringen givit värdefull kunskap inom detta område. Regeringen kommer
att noga följa utvecklingen på området för att kunna ta ställning till om det
behövs ytterligare åtgärder för utsatta barn och ungdomar.
Utskottet anför att barnets bästa måste vara utgångspunkten i allt arbete
med barn som misstänks ha utsatts för sexuella övergrepp liksom i allt arbete
som rör barn. De yrkesgrupper som kommer i kontakt med dessa barn i sin
verksamhet behöver goda kunskaper och genomtänkta arbetsmetoder. Såväl grund-
som vidareutbildningen för polisen är föremål för översyn och i dagarna lämnas
direktiven till en översyn av lärarutbildningarna. Utskottet utgår från att i
utbildningarna även kommer att ingå kunskap om barn som utnyttjats sexuellt
eller misstänks ha utnyttjats sexuellt.
Ett välutvecklat samarbete mellan berörda myndigheter förbättrar
förutsättningarna till en bra handläggning och ett effektivt stöd till det
berörda barnet. Utskottet betonar vidare vikten av att utredningen bedrivs
skyndsamt och att korta handläggningstider eftersträvas hos polis och
åklagare. I propositionen om ändring i socialtjänstlagen föreslås vissa
tidsfrister för att markera att utredningarna inom socialtjänsten skall
bedrivas skyndsamt. Utskottet vill betona att i socialnämndens
utredningsansvar ingår att överväga frågan om barnets kontakt under
utredningstiden med den som misstänks ha utsatt barnet för övergrepp. Barnets
behov av skydd från fortsatta övergrepp och risken om hot och påtryckningar
måste ha helt avgörande betydelse för socialnämndns bedömning av om kontakten
kan och bör upprätthållas under utredningstiden.
Ett omfattande arbete pågår när det gäller att utveckla hjälpen och stödet
till barn som utsatts för sexuella övergrepp. Den arbetsgrupp som regeringen
tillsatt för att utarbeta förslag till en nationell handlingsplan för åtgärder
mot sexuell exploatering av barn kommer inom kort att presentera sina förslag.
Utskottet utgår från att regeringen utan onödigt dröjsmål tar ställning till
förslagen.
Utskottet anser att skrivelsen inte bör föranleda någon åtgärd. Samtliga
motioner avstyrks eftersom de i huvudsak är tillgodosedda.

Regeringens skrivelse
Regeringen har i skrivelsen 1996/97:93 lämnat en redogörelse för
metodutveckling, forskning och utbildning i arbetet för barn som utsatts för
sexuella övergrepp. De åtgärder som vidtagits av regeringen, myndigheter och
enskilda organisationer har enligt regeringen givit värdefull kunskap inom
detta område. Det är enligt regeringens mening viktigt att de pågående
åtgärderna utvärderas ordentligt och att den nyvunna kunskapen sprids.
Regeringen kommer att noga följa utvecklingen på området för att kunna ta
ställning till om det behövs ytterligare åtgärder för utsatta barn och
ungdomar.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av skrivelsen
1996/97:So31 av Chatrine Pålsson och Inger Davidson (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av utbildning till polisen och övriga grupper inom
rättsväsendet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om pediatrisk gynekologi,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning angående pojkar som offer för sexuella övergrepp och
som förövare av sådana övergrepp.
1996/97:So32 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behov av definition av sexuella övergrepp,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sexuella trakasserier i skolan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om forskning och utbildning vad gäller sexuella övergrepp mot barn och
unga,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mottagandet av flyktingbarn som utsatts för sexuella övergrepp,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omedelbara förslag på åtgärder vad gäller behandlingsbehov för barn
och unga som utsatts för sexuella övergrepp.
1996/97:So33 av Margareta Israelsson m.fl. (s, m, c, fp, v, mp, kd) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om utredning av misstänkta sexualbrott mot barn.

Motioner från allmänna motionstiden 1996
1996/97:So605 av Stig Grauers (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag som garanterar barn en ?frizon? under den tid som erfordras för
en omsorgsfull utredning.
1996/97:So658 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av barns säkerhet.
1996/97:So671 av Inger Davidson m.fl. (kd, m, c, fp, v, mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om yrkesförbud inom barnomsorg och skola för personer som är dömda för
sexuella övergrepp mot barn,
1996/97:So810 av Alice Åström m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om psykiatrisk vård för dem som utsatts för sexuella övergrepp,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av behandlingsteam inom varje län,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Statens
institutionsstyrelse bör utreda behovet av behandlingshem för personer som
utsatts för sexuella övergrepp.
1996/97:Ju506 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att barn som utsatts för sexualbrott tillsammans med
vårdnadshavaren skall få psykologhjälp och vård under lång tid efter
förövandet för att förebygga att utsatta barn själva hamnar i förövarställning
därför att de inte har fått hjälp att bearbeta sina traumatiska upplevelser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lämplig utbildning bör genomföras kontinuerligt med polis,
socialtjänst, sjukvårds-, daghems-, fritids- och skolpersonal samt advokater
för att öka kunskaperna om vad som kan göras för att hjälpa barn som utsatts
för sexuella övergrepp.
1996/97:Ju917 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nationell handlingsplan för att motverka sexuell exploatering av
barn.

Utskottet

Skrivelsen i huvuddrag
I skrivelsen redovisas att Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) på initiativ av
Socialdepartementet under åren 1985-1990 genomförde ett forskningsprojekt om
sexuella övergrepp mot barn och även gav ut flera rapporter i ämnet. Av
rapporterna framgår att det troligtvis finns ett mörkertal när det gäller
sexualbrott i allmänhet och sexuella övergrepp mot barn i synnerhet.
Mörkertalet styrs av i hur hög grad barn kan berätta, i vilken grad de blir
trodda och i vilken utsträckning den som barnet anförtror sig åt går vidare
men en anmälan om händelsen. Benägenheten att anmäla sexualbrott varierar vid
olika tidpunkter, vilket kan bero på den allmänna opinionen, de handläggande
myndigheternas inställning och den syn som människor i offrets närhet har på
denna typ av brottslighet.
BRÅ följer noga utvecklingen av bl.a. antalet rapporterade sexualbrott mot
barn. Antalet sådana brott har stadigt ökat under de senaste tjugo åren.
Mellan 1990 och 1995 ökade de med 53 %.
Socialstyrelsen har givit ut Allmänna råd (1991:3) Sexuella övergrepp mot
barn. Dessa allmänna råd är enligt regeringen såväl en kunskapskälla som en
handbok för handläggning och utredning med redovisning av lämpliga
behandlingsmetoder. Styrelsen har nyligen också påbörjat ett arbete som syftar
till att belysa det aktuella kunskapsläget om sexuella övergrepp mot barn. I
arbetet ingår att samla in och ställa samman resultat från forskning,
utvecklingsinsatser och kvalificerat utredningsarbete. Arbetet beräknas vara
genomfört i början av år 1998.
Under senare år har Socialstyrelsen med utvecklingsmedel stött flera projekt
i landet vars syfte har varit att utveckla arbetet med barn som utsatts för
övergrepp.
Styrelsen har i sina allmänna råd också givit riktlinjer för samverkan
mellan olika myndigheter. Där länsgrupper och samrådsgrupper finns och
fungerar i landet ordnas utbildningsdagar och förs diskussioner om
metodutveckling.
Socialstyrelsen fick i regleringsbrevet för år 1995/96 i uppdrag av
regeringen att genomföra metodutveckling och kvalitetsförbättring i
utrednings- och behandlingsarbetet rörande barn som far illa. I oktober 1995
överlämnade styrelsen rapporten Barn i fokus till Socialdepartementet. Av
rapporten framgår bl.a. att Socialstyrelsen under projekttiden gav ut ett
antal skrifter om sexuella övergrepp på barn, finansierade ett seminarium för
terapeuter som arbetar med grupper riktade till barn, ungdomar eller vuxna som
varit utsatta för sexuella övergrepp och lämnade ekonomiskt stöd till BUP-
Elefanten i Linköping som är ett centrum för aktiv forskning och
metodutveckling. Stödet till BUP-Elefanten gavs för att detta skulle kunna
fungera som ett nationellt kompetens- och utvecklingscentrum vad gäller
misshandel och sexuella övergrepp mot barn.
I skrivelsen betonas vidare det värdefulla arbete som ideella organisationer
utför som ett komplement till olika myndigheters arbete. Ideella
organisationer får organisationsstöd från Socialstyrelsen och har även
möjlighet att söka stöd från Allmänna arvsfonden. Regeringen har som ett
prioriterat område för stöd från Allmänna arvsfonden angivit organisationer
som arbetar med att utveckla metoder för att hjälpa barn som utsatts för
sexuella övergrepp.
I regleringsbrevet för år 1997 har uppdragits åt Socialstyrelsen att senast
den 31 oktober 1997 redovisa utvecklingsarbete som rör utsatta barn.

Nationell handlingsplan
I augusti 1996 ägde världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av
barn rum i Stockholm. Sverige arrangerade konferensen tillsammans med UNICEF,
ECPAT (End Child Prostitution in Asian Tourism) och den internationella NGO-
gruppen för Konventionen om barnets rättigheter. Världskongressen antog en
deklaration och plan för åtgärder mot sexuell exploatering av barn. Planen för
åtgärder innehåller en uppmaning till alla stater att företa ett stort antal
angivna åtgärder mot kommersiell sexuell exploatering av barn och att före år
2000 upprätta en nationell plan för åtgärder.
Mot bakgrund av deklarationen av världskongressen beslöt regeringen den 26
september 1996 att tillsätta en interdepartemental arbetsgrupp med uppgift att
utarbeta en nationell plan för åtgärder mot kommersiell exploatering av barn.
Arbetet skall redovisas senast den 30 april 1997. Regeringen anser att en
begränsning av uppdraget till enbart sexuell exploatering av barn kan bli
alltför snäv när det gäller svenska förhållanden. Arbetsgruppen skall därför
inte vara förhindrad att i sitt arbete även beakta områden som t.ex.
brottsoffers ställning i rättsprocessen, undervisning av barn om deras rätt
att säga nej, skyldigheten att anmäla sexualbrott mot barn, rehabilitering av
förövare samt information för och undervisning av vissa yrkeskategorier, som
kommer i kontakt med barn som utsatts för sexuella övergrepp, oavsett om
brottet kan hänföras till kommersiell sexuell exploatering eller ej.
Regeringen beslutade vidare i december 1996 att tillsätta en
interdepartemental arbetsgrupp med uppdrag att utarbeta en rapport om
tillämpningen och genomförandet i Sverige av FN:s konvention om barnets
rättigheter. Arbetet skall utmynna i Sveriges andra rapport till Kommittén för
barnets rättigheter under artikel 43 i FN:s konvention om barnets rättigheter.
Den andra rapporten skall lämnas den 1 september 1997.
I motion Ju917 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nationell
handlingsplan för att motverka sexuell exploatering av barn (yrkande 13).
Värdskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn antog en
slutdeklaration och en handlingsplan för att samverka i bekämpandet av alla
former av barnsexhandel och barnpornografi. Obligatoriska strategier och
åtgärder skall enligt dokumentet utformas så att varje land år 2000 skall ha
en nationell handlingsplan med klara mål och tidsramar för att stoppa
exploateringen av barn. Motionärerna anser att Sverige som värdland för
kongressen har ett särskilt ansvar för att föregå med gott exempel när det
gäller att genomföra allt det som slås fast i slutdokumentet. Vidare bör
Sverige i internationella forum och genom biståndsverksamheten arbeta för att
världskongressens beslut genomförs internationellt. Detta bör, enligt
motionärerna, ges regeringen till känna.

Utskottets bedömning
Den interdepartementala arbetsgrupp som regeringen tillsatt skall senast den
30 april 1997 föreslå en nationell handlingsplan mot kommersiell exploatering
av barn. Utskottet utgår från att regeringen därefter utan onödigt dröjsmål
tar ställning till förslaget. Motion Ju917 (c) yrkande 13 är därmed
tillgodosedd och avstyrks.

Definition av sexuella övergrepp m.m.
I motion So32 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs tillkännagivande till
regeringen om vad i motionen anförts dels om behov av definition av sexuella
övergrepp (yrkande 1), dels om sexuella övergrepp i skolan (yrkande 2).
Motionärerna anför att det inte finns någon definition eller begränsning av
begreppet sexuella övergrepp mot barn. Är exempelvis kvinnlig könsstympning
att betrakta som sexuellt övergrepp eller är detta ett övergrepp på grund av
kön, frågar motionärerna. Det är enligt deras mening nödvändigt med en
diskussion liknande den JämO för vad gäller sexuella trakasserier för att
klargöra vad som är sexuella övergrepp på barn.
Vidare saknas en diskussion om att barn utsätts för sexuella trakasserier i
skolan, anförs det. Stockholms skolor har gjort en rapport som heter Stopp för
sexuella trakasserier. Undersökningen visade att bland flickor på gymnasiet
hade 47 % någon gång under sin skoltid utsatts för sexuella trakasserier. I
Gävle visade undersökningen Brott mot brytare att drygt hälften av fallen
handlade om beröring. Enligt motionärerna visar dessa undersökningar
ytterligare på behovet av en definition av sexuella övergrepp mot barn.
Regeringen borde uppmärksammat denna distinktion och diskuterat frågan i sin
skrivelse, anförs det.
I Socialstyrelsens Allmänna råd 1991:3 om sexuella övergrepp mot barn
diskuteras begreppet sexuella övergrepp mot barn. Enligt rådet innefattar
begreppet alla former av sexuella handlingar som påtvingas ett barn av en
vuxen person. Övergreppet kan innefatta allt från att barnet tvingas titta i
pornografiska tidningar tillsammans med den vuxne till orala, anala och
vaginala samlag. Sexuellt betonade smekningar och kyssar, onanera inför barnet
eller att tvinga barnet att onanera åt sig, att blotta sig inför barnet är
några andra exempel på sexuella övergrepp. Sexuella övergrepp innefattar också
barnprostitution och utnyttjande av barn i pornografiska sammanhang.
I rådet anförs att det finns många definitioner på sexuella övergrepp men
att de flesta innehåller något eller några av följande komponenter:
- den vuxne utnyttjar barnets beroendeställning
- handlingen kränker barnets integritet
- det är en handling som barnet inte kan förstå, inte är moget för och inte
kan ge sitt informerade samtycke till
- handlingen utgår från den vuxnes behov.
I betänkandet 1996/97:UbU6 har utbildningsutskottet nyligen behandlat ett
antal motioner om åtgärder mot mobbning och våld i skolan. Utskottet anförde
bl.a. följande (s.16 f.):

I 1 kap. 2 § tredje stycket skollagen (1985:1100) föreskrivs att verksamheten
i skolan skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska
värderingar. Var och en som verkar inom skolan skall främja aktning för varje
människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö. Särskilt skall den
som verkar inom skolan bemöda sig om att hindra varje försök från elever att
utsätta andra för kränkande behandling. Därmed förstås enligt förarbetena
mobbningsförsök både mot andra elever och mot exempelvis skolpersonal (prop.
1992/93:220 s. 94).
Skollagens bestämmelser om skolans värdegrund har närmare utvecklats i 1994
års läroplaner. I läroplanen för det obligatoriska skolväsendet (Lpo 94)
betonas att skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos
eleverna förankra de värden som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets
okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde,
jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är
de värden som skolan skall gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den
etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta
genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och
ansvarstagande. Vidare framhålls att skolan skall främja förståelse för andra
människor och förmåga till inlevelse. Ingen skall i skolan utsättas för
mobbning. Tendenser till trakasserier skall aktivt bekämpas.
Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen
diskussion och aktiva insatser.
Vidare redovisades att skolverket under senare år kontinuerligt drivit
utvecklingsprojekt mot mobbning och givit ut stödmaterial för skolornas arbete
med att minska mobbningen. Barnombudsmannens insatser redovisas liksom att
Utbildningsdepartementet i november 1996 tillsatt en Arbetsgrupp för samverkan
kring arbetet med skolans värdegrund. Denna har till uppgift att på olika sätt
underlätta samverkan mellan myndigheter och föreslå åtgärder som stöder skolan
i dess arbete med att fostra till demokratiska värderingar, tolerans och
respekt. Gruppen skall presentera sina slutsatser och förslag i en rapport
senast den 30 juni 1997.
Slutligen anfördes att statsrådet Ylva Johansson inför utskottet i plenum
redovisat att hon, om nuvarande regler uppfattas som otydliga, inte är
främmande för att överväga de förändringar av reglerna på skolområdet som
krävs för att ytterligare tydliggöra vad som åligger kommun och skola i fråga
om att förhindra våld och mobbning. Hon redovisade också att regeringen kommer
att lägga fram en proposition i anslutning till budgetpropositionen hösten
1997, som kommer att innehålla förslag till en ny läroplan för åldrarna 6-16
år, de ändringar i skollagen som krävs med anledning av bl.a. integrationen av
förskola, skola och skolbarnsomsorg samt förslag mot mobbning.
Utbildningsutskottet såg allvarligt på utvecklingen i skolorna med ökat
inslag av våld och mobbning. Självfallet skall det inte råda någon tvekan om
att varje kränkande behandling mellan elever eller mellan elever och vuxna i
skolan är helt otillåten och helt i strid med de grundläggande värden som
gäller. Utskottet underströk att skolhuvudmännen och skolorna medvetet måste
arbeta med värdefrågorna. Mot bakgrund av vad statsrådet uttalat om tidpunkten
för beredningen inom Regeringskansliet av frågan om en skärpning av
bestämmelserna i skollagen mot mobbning avstyrkte utskottet dock de då
aktuella motionerna.
Barnombudsmannen har i april 1997 lämnat en rapport till regeringen där hon
föreslår att kunskap om mobbning skall bli en obligatorisk del av
lärarutbildningen. Hon begär också att regeringen tar initiativ till att
skolpersonal under en treårsperiod får fortbildning om mobbning.
Utskottets bedömning
Det finns inte någon entydig definition av begreppet sexuella övergrepp mot
barn. Socialstyrelsen har dock i Allmänna råd givit vägledning för
bedömningen.
Vad gäller sexuella trakasserier i skolan kan utskottet konstatera att
situationen i skolan för såväl elever som personal har uppmärksammats under
senare tid och att det pågår en intensiv diskussion om hur mobbning och våld i
skolan bör motverkas. Utskottet delar utbildningsutskottets uppfattning att
det självfallet inte får råda någon tvekan om att varje form av kränkande
behandling mellan elever eller mellan elever och vuxna i skolan är helt
otillåten och helt i strid med de grundläggande värden som gäller. Samtidigt
konstaterar utskottet att Arbetsgruppen för samverkan kring arbetet med
skolans värdegrund skall redovisa sitt arbete senast den 30 juni 1997 och
skolministern har till hösten aviserat en proposition med förslag till en ny
läroplan för åldrarna 6-16 år i vilken även skall ingå förslag mot mobbning.
Barnombudsmannen har också i sin senaste rapport till regeringen begärt att
kunskap om mobbning skall ingå i lärarutbildningen. Motion So32 (v) yrkandena
1 och 2 är tillgodosedda och avstyrks därmed.

Ökat rättsskydd m.m.
I motion So658 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av barns
säkerhet (yrkande 4). Motionärerna anför att flera utredningar de senaste åren
har visat på behovet av ett ökat rättsskydd för barn. Av polisanmälningar
gällande sexuella övergrepp mot barn och ungdom väcks åtal i ca 10 % av
fallen. 90 % av polisanmälningarna avskrivs utan att åtal väcks, oftast på
grund av att ?brott ej kan styrkas?. Bland dessa finns naturligtvis
anmälningar där inget brott begåtts, men det är rimligt att anta att en del av
dem handlar om verkliga sexuella övergrepp, vilka det inte gått att
övertygande kunna påvisa under förundersökningsstadiet. Att så få ärenden som
10 % kan prövas i domstol visar, enligt motionärerna, på ett stort behov av
kompetenshöjning bland dem som utreder dessa ärenden. Motionärerna konstaterar
också att anlitandet av sakkunniga minskat åtminstone i de ärenden där åtal
väcks. Socialstyrelsens genomgång av ärenden angående ansökningar om
omhändertagande av barn jämlikt LVU vid länsrätter och kammarrätter visar,
enligt motionärerna, på en skrämmande slumpmässighet i hur
förvaltningsdomstolar dömer i dessa ärenden. Varken kvaliteten i
socialtjänstens utredning eller anlitande av experter med barnkompetens tycks
spela någon roll för domstolens avgörande i målet.
Motionärerna pekar vidare på att barn som utnyttjas i pornografiska bilder
och filmer först faller offer för brottsliga handlingar i form av sexuella
övergrepp och sedan tvingas leva med vetskapen om att dokumentationen av
kränkningarna lagligen kan innehas av pedofiler. Barnpornografikommittén som
arbetar med hur kriminaliseringen av innehav av barnpornografi kan ske har
begärt förlängd utredningstid. Motionärerna anser att det är hög tid att ta
ställning för barnen i denna fråga och införa ett effektivt förbud mot innehav
av barnpornografi.
Slutligen konstaterar motionärerna att ?barnens bästa? skall prioriteras men
att de gång på gång får bevittna att så inte sker och att t.ex. barn utvisas
ur vårt land trots att socialtjänsten och/eller barnpsykiatrisk expertis
angivit att detta strider mot barnets bästa.
I motion So33 av Margareta Israelsson m.fl. (s, m, c, fp, v, mp, kd) begärs
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om utredning av
misstänkta sexualbrott mot barn. Motionärerna anför att då anmälan om
misstänkta eller klart påvisade sexualbrott mot barn utreds är det av största
betydelse att barnet inte tvingas umgås med den utpekade förövaren. Barnet
står ofta i någon form av beroendeställning till förövaren. För att kunna göra
en saklig utredning är det därför av största vikt att umgänget upphör under
utredningstiden, anförs det. Den föreslagna förändringen i socialtjänstlagen
att särskilt beakta vad hänsynen till barnets bästa kräver bör, enligt
motionärerna, leda till att ansvariga myndigheter ser till barnets hela
situation och tar i beaktande om andra vuxna kan ta förövarens parti och söka
påverka barnets berättelse.
I motion So605 av Stig Grauers (m) hemställs att riksdagen hos regeringen
begär förslag som garanterar barn en ?frizon? under den tid som erfordras för
en omsorgsfull utredning. Det åligger socialtjänsten och polisen att vid en
anmälan om sexuella övergrepp göra en förutsättningslös och opartisk
utredning. Motionärerna anför att det trots detta händer att socialtjänsten
missuppfattar anmälan som en förälder, vanligtvis mamman, gör av den andre
föräldern för sexuella övergrepp mot barnet. Socialtjänsten bortser från
anmälan och tolkar den i stället som en vårdnadstvist. I stället för att
utreda om övergrepp har skett inriktas arbete på att upprätta ett fungerande
umgänge mellan den brottsanmälde pappan och barnet. I de fall barnet verkligen
utsatts för övergrepp kommer det vid en sådan handläggning att befinna sig i
en omöjlig situation. Barn är ofta lojala mot sina föräldrar oavsett vad de
utsätter barnen för. De vågar inte eller kan inte vidhålla sin berättelse när
de märker att den inte accepteras som de framfört den. Barnet upplever också
att det blir sviket av mamman som inte heller förmår skydda eller hjälpa sitt
barn. Motionären anför att myndigheter som handlägger ett ärende på detta sätt
bryter mot tre artiklar i barnkonventionen: artikel 3, som säger att ?barnets
bästa? alltid skall beaktas, artikel 12, som säger att barn har rätt att komma
till tals och artikel 19, som garanterar barn skydd från misshandel och
sexuella övergrepp. Ärenden av detta slag är oerhört svåra att handlägga, och
motionären understryker att det därför inte finns grund för någon generell
kritik av socialtjänsten eller polisen. En åtgärd som skulle kunna stärka
barnets och mammans ställning i första hand, men också de utredande
myndigheternas möjligheter, vore att ge barnet ett fungerande skydd under den
tid fallen utreds, anför motionären.
I motion So31 av Chatrine Pålsson och Inger Davidson (båda kd) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels
om behovet av utbildning till polisen och övriga grupper inom rättsväsendet
(yrkande 1), dels om pediatrisk gynekologi (yrkande 2). Motionärerna anför att
det inte tillräckligt tydligt har betonats vilken central roll den utredande
polisen har i arbetet med att utreda sexuella övergrepp mot barn. Det är
enligt motionärerna nödvändigt att en genomgripande utbildning ges till denna
yrkesgrupp eftersom hela processen bygger på de första förhören. Om det första
ledet inte fungerar spelar det ingen roll hur välutbildat det övriga
rättsväsendet är. Motionärerna oroas av att de nedskärningar som drabbat
polisen under senare år kan innebära att kampen mot sexuella brott mot barn
inte kommer att prioriteras på det sätt som är önskvärt. Regeringen bör enligt
motionärernas mening ta speciell hänsyn till detta inför det stundande
budgetarbetet. Motionärerna anser också att satsning på pediatrisk gynekologi
är central och att det är angeläget att kompetensen ökar. För att möta behoven
bör de tilldelade resurserna till detta område öka enligt motionärernas
uppfattning.
Även i motion Ju506 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs tillkännagivande
till regeringen om vad i motionen anförts om att lämplig utbildning bör
genomföras kontinuerligt med polis, socialtjänst, sjukvårds-, daghems-,
fritids- och skolpersonal samt advokater för att öka kunskaperna om vad som
kan göras för att hjälpa barn som utsatts för sexuella övergrepp (yrkande 3,
delvis). Motionärerna anför att många fall avskrivs då brott inte kan styrkas.
Detta kan bero på de svåra omständigheter under vilka förhör och utredningar
med de utsatta, ofta små barnen, skall ske. Dessutom visar en färsk
undersökning att de sakkunniga i denna typ av mål minskat från 22 % år 1985
och 24 % år 1989 till 14 % år 1992. Risk finns att allt mindre tid och
resurser avsätts och att barnen lämnas ensamma. Brottsförebyggande rådet menar
att det enbart är 10 % av alla övergrepp mot barn som anmäls. Undersökningar
visar också att personalen inom barnomsorgen inte informerar socialtjänsten om
misstänkta övergrepp trots anmälningsplikten. Det främsta skälet till det låga
antalet anmälningar tros vara att personalen inom barnomsorgen inte är
medveten om innebörden av anmälningsplikten. Motionärerna anser att det är
angeläget att personal som arbetar med barn, genom utbildning, får större
kännedom om hur man upptäcker barn som kan ha utsatts för kränkning av något
slag.
I skrivelsen anförs att ärenden där barn varit utsatta för sexuella övergrepp
hör till de känsligaste och mest komplicerade uppgifterna för de yrkesgrupper
som kommer i kontakt med sexuella övergrepp i sin verksamhet. Goda kunskaper,
genomtänkta arbetsmetoder och väl utvecklad samverkan är viktiga
förutsättningar för att arbetet inom t.ex. polisväsendet, socialtjänsten,
kris- och behandlingsarbete och inom rättsväsendet skall lyckas. Regeringen
ser det som mycket viktigt att verka för kontinuerlig fortbildning för att
sprida kunskap om nya metoder. I skrivelsen redovisas bl.a. den utbildning som
sker inom rättsväsendet. Domstolsverket har anordnat regionala
utbildningsdagar vid flera domstolar om sexuella övergrepp mot barn. Verket
bekostar även deltagandet för domare i kurser och konferenser anordnade av
bl.a. BRÅ, Rädda Barnen och Barnens Rätt i Samhället (BRIS). I januari 1996
höll riksåklagaren ett seminarium för åklagare om mål om sexuella övergrepp
mot barn. Eventuellt kommer riksåklagaren även att utarbeta en handbok för
åklagare.
Enligt skrivelsen finns på många håll i landet fungerande s.k.
samrådsgrupper mellan bl.a. socialtjänsten, hälso- och sjukvården samt polis
och åklagare. Samarbetet utgår oftast från enskilda aktuella ärenden men kan
också bestå av regelbundna gemensamma utbildningar och aktiv metodutveckling.
I skrivelsen redovisas vidare att vid de specialenheter som finns för
utredning av sexuella övergrepp mot barn har det vuxit fram ett väl fungerande
samarbete mellan olika vetenskaper för behandling och omhändertagande av barn
som utsatts för sexuella övergrepp. Vid de flesta av dessa utförs kropps-
undersökningar av barnläkare med särskild erfarenhet eller med barnläkare
tillsammans med rättsmedicinare där sådana resurser finns. För att närmare
belysa frågan har Socialdepartementet inhämtat yttranden av ett antal experter
bl.a. på barnkirurgi och rättsmedicin. Av experternas svar framgår att barn-
och tonårsgynekologi är en specialitet på framväxt över hela världen.
Experterna bedömer att det är angeläget att utveckla ämnesområdet.
Socialstyrelsen har i sina Allmänna råd (1991:3) om sexuella övergrepp mot
barn givit riktlinjer för den medicinska utredningen. Socialstyrelsen
rekommenderar att det i varje landsting finns tillgång till särskild personal
som på ett kompetent sätt kan utföra utredningar vid misstänkta sexuella
övergrepp. Det bör även finnas rutiner för hur dessa utredningar skall
hanteras inom sjukvården.
I proposition 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen föreslås ändringar i
syfte att stärka barnets ställning inom socialtjänsten. Portalparagrafen
kompletteras med en ny bestämmelse som svarar mot artikel 3 i FN:s konvention
om barnets rättigheter. Bestämmelsen stadgar att när åtgärder rör barn skall
särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. En bestämmelse om
barns rätt att komma till tals beträffande åtgärder som rör dem införs i 9 §.
Barnets inställning skall klarläggas så långt det är möjligt i ärenden som rör
barnet personligen. Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av dess
ålder och mognad. Socialtjänstens utredningsskyldighet när det gäller barn
tydliggörs vidare genom att vissa tidsfrister införs. Det införs även regler
som ger socialtjänsten möjlighet att konsultera sakkunniga och att ta de
kontakter som är nödvändiga för att genomföra utredningen.
Barnpornografiutredningen avlämnade den 17 mars 1997 sitt betänkande
Barnpornografifrågan (SOU 1997:29) till justitieministern. Utredningen
föreslår att alla former av befattning med barnpornografi skall vara
förbjuden, även innehav samt import och export. Vidare föreslår utredningen
att med barn skall avses en person under 18 år.
Justitieutskottet har i betänkande 1996/97:JuU11 nyligen behandlat en motion
om att handläggningen av mål om sexuella övergrepp mot barn måste förbättras;
som exempel nämns i motionen bl.a. kortare handläggningstider.
Justitieutskottet hänvisade till regeringens nu aktuella skrivelse.
Justitieutskottet ansåg att det givetvis är av största vikt att formerna för
handläggning av mål om sexuella övergrepp mot barn uppmärksammas. Utskottet
fann dock inte skäl att göra något uttalande i frågan och avstyrkte därmed den
aktuella motionen.

Utskottets bedömning
Barnets bästa måste vara utgångspunkten i allt arbete med barn som misstänks
ha utsatts för sexuella övergrepp liksom i allt arbete som rör barn. Detta
synsätt markeras genom de ändringar som nyligen föreslagits i
socialtjänstlagen (prop. 1996/97:124). Ett nytt stycke införs sålunda i 1 § om
att det när åtgärder rör barn särskilt skall beaktas vad hänsynen till barnets
bästa kräver. När en åtgärd inom socialnämndens verksamhet rör ett barn skall
barnets inställning så långt det är möjligt klarläggas. Hänsyn skall också tas
till barnets vilja med beaktande av dess ålder och mognad (9 §).
Utskottet delar uppfattningen i skrivelsen att ärenden där barn varit
utsatta för sexuella övergrepp är mycket känsliga och komplicerade. De
yrkesgrupper som kommer i kontakt med dessa barn i sin verksamhet behöver goda
kunskaper och genomtänkta arbetsmetoder.
Dessa ärenden fordrar också nära samarbete mellan olika myndigheter.
Utredningar och insatser måste samordnas. De samrådsgrupper som nu finns i
allt fler kommuner har här en viktig uppgift. I samrådsgrupperna ingår
representanter för socialtjänsten, åklagarmyndigheten och/eller polisen samt
BPU/PBU. Företrädare för andra myndigheter deltar i den mån de är berörda. Ett
välutvecklat samarbete mellan berörda myndigheter förbättrar förutsättningarna
för en bra handläggning och ett effektivt stöd till det berörda barnet.
Utskottet vill vidare betona vikten av att utredningen bedrivs skyndsamt.
Korta handläggningstider måste eftersträvas hos polis och åklagare. Utskottet
instämmer med justitieutskottet att det är av största vikt att uppmärksamma
formerna för handläggningen av dessa ärenden. I propositionen om ändring i
socialtjänstlagen föreslås att vissa tidsfrister införs i socialtjänstlagen
för att markera att dessa utredningar skall bedrivas skyndsamt. Utskottet vill
betona att i socialnämndens utredningsansvar också ingår att överväga frågan
om barnets kontakt under utredningstiden med den som misstänks ha utsatt
barnet för övergrepp. Barnets behov av skydd från fortsatta övergrepp och
risken för hot och påtryckningar måste enligt utskottets mening ha helt
avgörande betydelse för socialnämndens bedömning av om kontakten kan och bör
upprätthållas under utredningstiden.
Utskottet vill även betona vikten av en god utbildning av berörda
yrkeskategorier. Såväl grundutbildningen som vidareutbildningen för poliser är
föremål för översyn. I dagarna har regeringen beslutat om direktiven till en
översyn av lärarutbildningarna (dir. 1997:54). Enligt direktiven ingår även
att se över vidareutbildningen av lärare. Utskottet utgår från att i
utbildningarna även kommer att ingå kunskap om barn som utnyttjats sexuellt
eller misstänks ha utnyttjats sexuellt.
Slutligen kan utskottet konstatera att förslag till en nationell
handlingsplan presenteras i dagarna för att ligga till grund för det fortsatta
arbetet med ärenden om barn som utsatts för sexuella övergrepp.
Barnpornografiutredningen har lagt förslag om att förbjuda innehav av
barnpornografi.
Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att det inte behövs något
tillkännagivande med anledning av motionerna So31 (kd) yrkande 1, So33 (s, m,
c, fp, v, mp, kd), So605 (m), So658 (fp) yrkande 4 samt Ju506 (kd) yrkande 3,
delvis. Motionerna avstyrks därmed.
Den pediatriska gynekologin är enligt skrivelsen under utbyggnad. Frågan om
tillgången till denna verksamhet är dock i första hand en landstingskommunal
fråga. Även motion So31 (kd) yrkande 2 avstyrks därför.

Stöd och behandling för barn som utsatts för övergrepp m.m.
I motion Ju506 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om att barn som
utsatts för sexualbrott tillsammans med vårdnadshavaren skall få psykologhjälp
och vård under lång tid efter förövandet för att förebygga att utsatta barn
själva hamnar i förövarställning därför att de inte har fått hjälp att
bearbeta sina traumatiska upplevelser (yrkande 2), dels om att lämplig
utbildning bör genomföras kontinuerligt med polis, socialtjänst, sjukvårds-,
daghems-, fritids- och skolpersonal samt advokater för att öka kunskaperna om
vad som kan göras för att hjälpa barn som utsatts för sexuella övergrepp
(yrkande 3, delvis). Trots en rad stödinsatser i samband med anmälan, under
utredningstiden och under en eventuell rättegång, larmar i dag föräldrar till
utsatta barn om att de lämnas för fort åt sitt eget öde, anför motionärerna.
Föräldrarna skulle önska att de fått behålla kontakten med socialtjänst och
psykologer under en längre tid. Många av problemen kommer inte förrän flera år
senare när det utsatta barnet kommer upp i tonår/pubertet.
Motionärerna understryker också att socialsekreterarna behöver mer tid,
utbildning, träning och handledning. De måste också ha en inre mognad för att
kunna hantera dessa frågor i kontakten med drabbade familjer och vid
omhändertagande. Framför allt bör dock psykologisk expertis utnyttjas i högre
grad än i dag, anförs det.
Motionärerna anser att det är angeläget att personal som arbetar med barn,
genom utbildning, får större kännedom om hur man upptäcker barn som kan ha
utsatts för kränkning av något slag. Det främsta skälet till det låga antalet
anmälningar tros vara att personalen inom barnomsorgen inte är medveten om
innebörden av anmälningspliken.
I motion So810 av Alice Åström m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om psykiatrisk vård för
dem som utsatts för sexuella övergrepp (yrkande 1), dels om behovet av
behandlingsteam inom varje län (yrkande 2) och dels att Statens
institutionsstyrelse bör utreda behovet av behandlingshem för personer som
utsatts för sexuella övergrepp (yrkande 3). Motionärerna konstaterar att
problemet med sexuella övergrepp mot barn uppmärksammats ur många olika
aspekter under senare år. Brottsrubriceringar och strafftider har ändrats och
preskriptionstiden har förlängts då man vet att det kan ta många år innan den
som blivit utsatt vågar berätta och göra en anmälan. Det ordnas
utbildningsdagar för personal som kan tänkas komma i kontakt med problemet, så
att de skall kunna förebygga, upptäcka, utreda och anmäla misstänkta fall. De
som blivit utsatta lämnas dock åt sitt öde och hamnar många gånger inom
psykiatrin eller missbrukarvården där de får hjälp och behandling för sina
symptom men inte för det verkliga problemet, anför motionärerna. De anser att
de som utsatts behöver kvalificerad hjälp av personer som har utbildning och
erfarenhet av att arbeta med sådana som utsatts för sexuella övergrepp.
Speciella behandlingshem med denna inriktning behöver byggas upp, förslagsvis
genom Statens institutionsstyrelse, SIS. Vidare bör det finnas behandlingsteam
i varje län med inriktning mot dessa grupper inom såväl vuxen- som
barnpsykiatrin. Slutligen anser motionärerna att det är angeläget att de som
utsatts får möjlighet att gå i psykoterapi till vanlig sjuktaxa.
I motion So32 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om omedelbara
förslag till åtgärder vad gäller behandlingsbehov för barn och unga som
utsatts för sexuella övergrepp (yrkande 5), dels om forskning och utbildning
vad gäller sexuella övergrepp mot barn och unga (yrkande 3). Motionärerna
anser att diskussionen om sexuella övergrepp mot barn hittills mest har
handlat om att förebygga, upptäcka, utreda och anmäla och allt för litet om
hur de som varit utsatta för övergrepp skall kunna komma vidare i sina liv.
Det är bra att regeringen uppmärksammar unga manliga förövares problematik och
behandlingsbehov, anför de, men nu krävs det insatser för offren. I motion
So810 har Vänsterpartiet föreslagit en rad åtgärder som nu måste omsättas i
praktiken. Motionärerna anser att regeringen inte kan invänta
Barnpsykiatrikommitténs betänkande utan omedelbart måste återkomma till
riksdagen med förslag till åtgärder som kan vidtas redan nu vad gäller
behandlingsbehov för de barn och unga som utsatts för sexuella övergrepp.
Detta bör ges regeringen till känna.
Vidare anser motionärerna att det i regeringens skrivelse redovisas mycket
litet av den forskning som pågår. En fylligare redovisning av pågående
forskningsarbete hade varit av intresse. I takt med metodutveckling och
framsteg inom forskningen behövs också utbildning av t.ex. lärare, socionomer
och läkare kompletteras med aktuella uppgifter, heter det. Många av dem som
möter barn som utsatts för sexuella övergrepp utbildades för många år sedan
och behöver därför ständig kompetensutveckling. Motionärerna pekar på att
Kvinnovåldskommissionen hade flera förslag på hur och var utbildning om
kvinnomisshandel skulle ingå. Liknande utbildning skulle kunna förekomma även
vad gäller sexuella övergrepp mot barn, anför de.
I skrivelsen redovisas att Barnpsykiatrikommittén (S 1995:06) enligt
direktiven (dir. 1995:75) har till uppgift att överväga och föreslå olika
åtgärder för att förbättra samarbetet mellan hälso- och sjukvården och
socialtjänsten och i förekommande fall andra samhällsinstanser. Kommittén
kommer i ett särskilt projekt att fokusera på strukturer inom barnpsykiatrin
och socialtjänsten för att garantera metodutveckling och möjliggöra
ackumulering av kunskap när det gäller sexuella övergrepp på och misshandel av
barn och ungdomar. Kommitténs arbete skall vara slutfört den 31 december 1997.
Socialstyrelsen har inom ramen för det s.k. Barn i fokus-projeket (SoS-rapport
1996:19) stöttat ett antal projekt i landet där metoder utvecklas för arbete
med barn som utsatts för sexuella övergrepp. Projekt kring metodutveckling i
arbete med unga förövare har också fått stöd, liksom projekt som arbetar med
samarbetsmodeller mellan olika myndigheter.
BUP-Elefanten i Linköping, vars verksamhet stöds av Socialstyrelsen, utgör ett
centrum för aktiv forskning och metodutveckling kring barn som utsatts för
sexuella övergrepp. Mottagningsverksamheten bygger på ett samarbete mellan
barn- och ungdomspsykiatriska kliniken vid universitetssjukhuset i Linköping
och Linköpings kommun. Verksamheten är en specialiserad enhet för
psykoterapeutisk hjälp när ett sexuellt övergrepp eller misshandel mot barn
misstänks eller konstateras. Den skall vid behov kunna erbjuda krisbearbetning
och olika terapiformer och samla kunskap för metodutveckling både vad gäller
förebyggande och behandlande arbete. BUP-Elefanten har också till uppgift att
utbilda personal inom såväl barn- och ungdomspsykia-trin som polisen och
socialtjänsten. Inför höstterminen 1997 planeras en universitetskurs vid
Hälsouniversitetet i Linköping med inriktning mot personal inom barn- och
ungdomspsykiatrin, allmänpsykiatrin, socialtjänsten och polisen. Inriktningen
kommer att omfatta tre terminers studier och planeras återkomma regelbundet.
I forskningspropositionen 1996/97:5 framhöll regeringen att det är viktigt med
en kontinuerlig och bred forskning om barns villkor och att det är särskilt
viktigt att öka kunskapen om utsatta barns villkor.
Inom Statens institutionsstyrelse, SIS, har man stor erfarenhet av att arbeta
med människor som utsatts för sexuella övergrepp som barn. Vid Tunagården i
Malmö finns också behandlingsmöjligheter för ungdomar som begått sexuella
övergrepp mot barn.

Utskottets bedömning
Utskottet delar uppfattningen i motionerna att det är angeläget med ett
kvalificerat stöd till de barn som utsatts för sexuella övergrepp. I
regeringens skrivelse redovisas det metodutvecklingsarbete som pågår på olika
håll i landet. Socialstyrelsen har påbörjat ett arbete som syftar till att
belysa det aktuella kunskapsläget om sexuella övergrepp mot barn. I arbetet
ingår att samla in och ställa samman resultat från forskning,
utvecklingsinsatser och kvalificerat utredningsarbete. Arbetet, som beräknas
vara klart i början av år 1998, kan bl.a. komma att leda till en revidering av
styrelsens allmänna råd. Frivilligorganisationer som arbetar med att utveckla
metoder för att hjälpa barn som utsatts för sexuella övergrepp prioriteras när
det gäller stöd från Allmänna arvsfonden. Barnpsykiatrikommittén, som skall
slutföra sitt arbete till den 31 december 1997, kommer att särskilt belysa
strukturen inom barnpsykiatrin och socialtjänsten för att garantera
metodutveckling och möjliggöra insamling av kunskap om sexuella övergrepp och
misshandel av barn och ungdomar. Ett värdefullt arbete bedrivs också vid BUP-
Elefanten i Linköping med inriktning på behandling av barn som utsatts för
sexuella övergrepp samt forskning och metodutveckling. Där bedrivs också
utbildning av personal från polisen, socialtjänsten och den psykiatriska
hälso- och sjukvården. Inom Statens institutionsstyrelse bedrivs aktivt
behandlingsarbete med ungdomar och vuxna som utsatts för sexuella övergrepp
som barn. Här finns också behandlingsmöjligheter för ungdomar som begått
sexuella övergrepp. En arbetsgrupp kommer inom kort att presentera förslag
till en nationell handlingsplan för åtgärder mot sexuell exploatering av barn.
Ett omfattande arbete pågår således när det gäller att utveckla hjälpen och
stödet till barn som utsatts för sexuella övergrepp. Utskottet utgår från att
regeringen noga följer utvecklingen och skyndsamt vidtar ytterligare åtgärder
om det behövs. Utskottet anser att motionerna i huvudsak är tillgodosedda.
Något initiativ från riksdagens sida behövs inte. Motionerna So32 (v)
yrkandena 3 och 5, So810 (v) och Ju506 (kd) yrkande 2 och 3, delvis, avstyrks.

Pojkar som offer för sexuella övergrepp och som förövare av sådana övergrepp
I motion So31 av Chatrine Pålsson och Inger Davidson (båda kd) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en utredning angående pojkar som offer för sexuella övergrepp och som förövare
av sådana övergrepp (yrkande 3). Motionärerna anser att pojkar som blivit
offer för sexuella övergrepp och som själva blir förövare av sådan övergrepp
behöver uppmärksammas mer. Den behandling som finns i dag är ytterst begränsad
och kunskapen är liten. Kan man hjälpa dessa unga pojkar som har varit
drabbade har det på sikt en starkt preventiv verkan. Det finns verksamheter
som arbetar med dessa pojkar, inte minst inom den ideella sektorn, men det
räcker inte, enligt motionärernas uppfattning. Ytterligare resurser bör
avsättas för detta arbete, och i ett nästa steg bör regeringen tillsätta en
utredning som vidare analyserar dessa frågor.
I skrivelsen anför regeringen att det behövs mer kunskap kring övergrepp på
pojkar och att det är viktigt att finna nya vägar och metoder att nå pojkar
som varit offer för eller förövare av sexuella övergrepp. Erfarenheter tyder
på att unga förövare själva har varit utsatta för sexuella övergrepp. Inom
Barn i fokus-projektet stödde Socialstyrelsen ekonomiskt fyra olika
utvecklingsprojekt i Kristianstads kommun kring arbetet med sexuella
övergrepp. Ett av delprojekten behandlade frågor kring unga förövare, vilka
ofta själva varit utsatta för fysiska eller sexuella kränkningar som barn. En
metod för att bedöma unga förövares problematik och behandlingsbehov samt
arbetsmodeller för att nå unga förövare har utarbetats. Vidare redovisas att
sedan år 1996 pågår också ett projekt om gruppbehandling för unga förövare -
ett metod- och behandlingsprojekt i vilket Rädda Barnens pojkmottagning, Wasa
PBU-mottagning i Stockholm, BUP-Elefanten och socialförvaltningen i
Kristianstad deltar i syfte att få metod- och behandlingsstöd i arbetet med
att starta gruppverksamhet för unga förövare. Projektet, som stöds av
Socialstyrelsen, skall utvärderas.

Utskottets bedömning
Utskottet delar uppfattningen i skrivelsen och motionen att det behövs mer
kunskap kring övergrepp på pojkar och att det är viktigt att finna metoder att
nå pojkar som varit offer för eller förövare av sexuella övergrepp.
Socialstyrelsen har genom projektmedel stött flera utvecklingsprojekt i
Kristianstad och Stockholm. Projekten skall utvärderas. Här kan också nämnas
det behandlingsarbete som bedrivs inom Statens institutionsstyrelse för
ungdomar som begått sexuella övergrepp mot barn. Motion So31 (kd) yrkande 3 är
i huvudsak tillgodosedd och avstyrks därmed.

Flyktingbarn som utsatts för sexuella övergrepp
I motion So32 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs tillkännagivande om vad i
motionen anförts om mottagandet av flyktingbarn som utsatts för sexuella
övergrepp (yrkande 4). Motionärerna anför att ett antal flyktingbarn som
kommer från länder som härjats av krig eller där krigshandlingar pågår har
utsatts för sexuella övergrepp. Flera har också starka krigstrauma.
Motionärerna konstaterar att regeringen i sin skrivelse inte berör detta svåra
problem. Enligt dem borde Invandrarverket, eller någon annan instans, ha till
uppgift att organisera ett särskilt mottagande av dessa barn och tillse att
adekvat hjälp finns på flyktingförläggningarna för dessa barn. Motionärerna
anser att regeringen särskilt måste behandla denna fråga och komma med förslag
till åtgärder. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Utskottet har inte tidigare behandlat frågan om flyktingbarn som utsatts för
sexuella övergrepp. Däremot har utskottet behandlat frågan om behovet av
insatser för flyktingar som utsatts för tortyr i betänkande 1993/94:SoU28 med
anledning av proposition 1993/94:218 om psykiskt stördas villkor. I
propositionen föreslogs att åtgärder skulle vidtas för att förbättra
rehabiliteringen av tortyrskadade flyktingar och att ett statligt stöd om 50
miljoner kronor skulle avsättas för att stimulera insatserna på detta område.
Regeringen föreslog att en särskild arbetsgrupp inom Socialdepartementet med
representanter för berörda intressen borde tillsättas för att närmare överväga
hur dessa medel borde användas och fördelas. Utskottet gjorde följande
bedömning (s. 31):

Psykiatriutredningen har föreslagit att ett institut inrättas med uppgifter
som bl.a. avser information och kunskapsspridning om skadeverkningar av
tortyr, forskning om tortyr och organiserat våld, utveckling av
rehabiliteringsprogram samt arbete med att förhindra tortyr i de länder där
den förekommer.
Utskottet delar regeringens bedömning att 50 miljoner kronor avsätts för att
förbättra rehabiliteringen av tortyrskadade flyktingar, vilket innebär att 25
miljoner kronor skall anvisas budgetåret 1994/95. Utskottet utgår från att de
konkreta förslag som presenterats av Psykiatriutredningen, bl.a. om
inrättandet av ett institut, kommer att beaktas när frågan övervägs om hur
medlen skall användas och fördelas.
Utskottet behandlade även i betänkande 1994/95:SoU2 motioner med krav på
inrättande av ett centrum för diagnostik och dokumentation av tortyrskador
samt krav på specialutbildning för läkare som arbetar med sjuk- och hälsovård
på flyktingförläggningar m.m. Motionerna avstyrktes med hänvisning till
utskottets tidigare ställningstagande.
I socialförsäkringsutskottets betänkande 1996/97:SfU2 angående anslagen inom
utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar behandlas bl.a. hälso- och
sjukvården för asylsökande. I betänkandet redovisas att Statens invandrarverk
är statlig huvudman för mottagandet av asylsökande och flyktingar. Hur
flyktingar skall tas emot regleras i lagen (1994:137) om mottagande av
asylsökande (LMA). Asylsökande barn har i princip rätt till samma hälso- och
sjukvård som de barn som är bosatta i Sverige. Målsättningen är att hälso- och
sjukvården för asylsökande så långt som möjligt bör organiseras på samma sätt
som för befolkningen i övrigt. Staten bör emellertid ha kostnadsansvaret för
vården. Vad gäller de asylsökandes psykiska hälsa utgick
socialförsäkringsutskottet från att vederbörande myndigheter uppmärksammar och
så långt möjligt försöker tillgodose behoven. Vidare anförde utskottet (s.
18):

Enligt utskottets mening är det särskilt viktigt att barnets situation
uppmärksammas i asyl- och kommunmottagandet. Barnets situation fokuseras också
i den migrationspolitiska propositionen (1996/97:25). Regeringen föreslår där
att en bestämmelse införs i utlänningslagen om att ? i fall som rör ett barn
skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt
barnets bästa i övrigt kräver?. Inom flyktingmottagandet har också vidtagits
åtgärder för att på ett bättre sätt tillgodose barnets behov.
Socialförsäkringsutskottet ansåg dock inte att något tillkännagivande med
anledning av de aktuella motionerna var påkallat. Motionerna avstyrktes.
Den föreslagna ändringen i utlänningslagen (1 § andra stycket) trädde i kraft
den 1 januari 1997.
Socialstyrelsen stöder flera utvecklingsprojekt om flyktingbarn. I Göteborgs
stad finns ett projekt som vänder sig till ensamma flyktingbarn utan
vårdnadshavare i familjehem, i Norrköpings kommun bedrivs en uppsökande
verksamhet riktad till flyktingfamiljer med barn under sju år och i Kalmar län
finns projekt som vänder sig till familjer från Bosnien. Samtliga projekt är
inriktade mot att upptäcka signaler om att barnet inte har det bra och att
vidta adekvata åtgärder för att stödja det i dess utveckling.

Utskottets bedömning
Utskottet delar socialförsäkringsutskottets uppfattning att det är särskilt
viktigt att barnens situation uppmärksammas i asyl- och kommunmottagandet.
Portalparagrafen i utlänningslagen har kompletterats med en bestämmelse om att
det i alla fall som rör ett barn särskilt skall beaktas vad hänsynen till
barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver. Flyktingbarn
har rätt till samma hälso- och sjukvård som barn som är bosatta i Sverige. För
barn som kommer ensamma till Sverige finns en särskild mottagningsverksamhet.
Det ingår som en normal del i mottagandet av flyktingfamiljer att
Invandrarverkets personal beaktar att många flyktingbarn har utsatts för olika
trauma och kan behöva hjälp med att hantera dessa. Socialarbetare,
barnomsorgspersonal och skolpersonal har en viktig uppgift att möta dessa barn
och se de särskilda behov de kan ha. Fortbildningsverksamhet om
barnkonventionen och bemötandet av barn har nyligen hållits inom verket. Inför
hösten planeras utbildning om hur barns trauma skall beaktas i utredningar och
hur föräldrar kan motiveras att ta ett aktivt föräldraansvar. Utskottet vill
här peka på att flyktingbarn kan ha utsatts för både sexuella övergrepp och
krigstrauma vilket kräver särskilda insatser av Invandrarverkets personal.
Utskottet utgår från att regeringen noga följer utvecklingen när det gäller
flyktingbarn som utsatts för sexuella övergrepp. Motion So32 (v) yrkande 4
avstyrks.

Yrkesförbud för personer som är dömda för sexuella övergrepp på barn
I motion So671 av Inger Davidson m.fl. (kd, m, c, fp, v, mp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
yrkesförbud inom barnomsorg och skola för personer som är dömda för sexuella
övergrepp mot barn (yrkande 1). Motionärerna anför att sexuella övergrepp mot
barn är ett stort problem över hela världen i dag. Vid världskongressen i
Stockholm mot sexuell exploatering av barn antogs ett dokument där länderna
förbinder sig att vidta alla tänkbara åtgärder för att komma till rätta med
problemet. Med utgångspunkt i det vill motionärerna föreslå bl.a. att personer
som är dömda för sexuella övergrepp mot barn ej bör få arbeta inom barnomsorg
eller inom lägre skolstadier.
Regeringen har i dagarna beslutat om direktiv till en utredning om
lämplighetskontroll av personal inom förskoleverksamhet, skola och
skolbarnsomsorg (dir. 1997:69). En särskild utredare skall tillkallas med
uppgift att analysera om arbetsgivare bör ges ökade möjligheter eller
skyldighet att pröva lämpligheten hos en person som skall anställas eller som
redan är anställd inom förskoleverksamhet, skola eller skolbarnsomsorg. Syftet
med en sådan lämplihetsprövning skall vara att stärka barns och ungdomars
skydd mot främst sexuella övergrepp. Finner utredaren att det behövs
förbättrade kontrollmöjligheter skall utredaren lämna förslag till de
författningsändringar som behövs. Utredningen skall redovisa sina
ställningstaganden senast den 30 april 1998.

Utskottets bedömning
Utskottet anser att det är en angelägen fråga som motionärerna tar upp.
Motionsyrkandet är dock tillgodosett genom regeringens beslut att utreda
frågan om lämplighetskontroll inom förskoleverksamhet, skola och
skolbarnsomsorg. Motion So671 (kd, m, c, fp, v, mp) yrkande 1 avstyrks därmed.

Regeringens skrivelse
Regeringens skrivelse bör, enligt utskottet, inte föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande nationell handlingsplan
att riksdagen avslår motion1996/97:Ju917 yrkande 13,
2. beträffande definition av sexuella övergrepp m.m.
att riksdagen avslår motion1996/97:So32 yrkandena 1 och 2,
3. beträffande ökat rättsskydd m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So31 yrkande 1, 1996/97: So33,
1996/97:So605, 1996/97:So658 yrkande 4 och 1996/97:Ju506 yrkande 3
(delvis),
4. beträffande pediatrisk gynekologi
att riksdagen avslår motion1996/97:So31 yrkande 2,
5. beträffande stöd och behandling för barn som utsatts för
övergrepp m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So32 yrkandena 3 och 5, 1996/97:So810
och 1996/97:Ju506 yrkandena 2 och 3 (delvis),
6. beträffande pojkar som offer för sexuella övergrepp och som
förövare av sådana övergrepp
att riksdagen avslår motion 1996/97:So31 yrkande 3,
7. beträffande flyktingbarn som utsatts för sexuella övergrepp
att riksdagen avslår motion 1996/97:So32 yrkande 4,
8. beträffande yrkesförbud för personer som är dömda för sexuella
övergrepp på barn
att riksdagen avslår motion 1996/97:So671 yrkande 1,
9. beträffande regeringens skrivelse
att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna.

Stockholm den 29 april 1997

På socialutskottets vägnar

Ingrid Andersson

I beslutet har deltagit: Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans
Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Roland Larsson
(c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Mariann
Ytterberg (s), Stig Sandström (v), Christin Nilsson (s), Birgitta Wichne (m),
Thomas Julin (mp), Catherine Persson (s), Annika Jonsell (m) och Michael
Stjernström (kd).

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1
Regeringens skrivelse.................................2
Motionerna............................................2
Motioner väckta med anledning av skrivelsen.........2
Motioner från allmänna motionstiden 1996............3
Utskottet.............................................3
Skrivelsen i huvuddrag..............................3
Nationell handlingsplan.............................5
Utskottets bedömning..............................5
Definition av sexuella övergrepp m.m................6
Ökat rättsskydd m.m.................................8
Utskottets bedömning.............................12
Stöd och behandling för barn som utsatts för övergrepp m.m.13
Utskottets bedömning.............................15
Pojkar som offer för sexuella övergrepp och som förövare av sådana
övergrepp 16
Utskottets bedömning.............................17
Flyktingbarn som utsatts för sexuella övergrepp....17
Utskottets bedömning.............................18
Yrkesförbud för personer som är dömda för sexuella övergrepp på barn19
Utskottets bedömning.............................19
Regeringens skrivelse..............................20
Hemställan.........................................20