Migration och asylpolitik

Betänkande 2002/03:SFU8

Socialförsäkringsutskottets betänkande2002/03:SFU8

Migration och asylpolitik

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens
skrivelse 2002/03:28 Migration och asylpolitik samt
sex motioner som väckts med anledning av skrivelsen.
Dessutom behandlas ett stort antal motioner från den
allmänna motionstiden år 2002 som rör asyl- och
migrationsfrågor.

Regeringen redovisar i skrivelsen den svenska
migrationspolitiken sedan hösten 2001 mot bakgrund
av migrations- och flyktingsituationen i världen. I
skrivelsen redogörs också för Sveriges roll i
Europasamarbetet och det internationella samarbetet
i övrigt.
I motionerna, som rör såväl de nationella frågorna
som internationella, och då främst EG-rättsliga
aspekter och EU-samarbetet, tas bl.a. upp frågor om
flyktingbegreppet, anhöriginvandring, visumkrav och
praxis vid besöksvisum, asylprocessen samt
mottagande av asylsökande. Flera motionsförslag tar
upp frågan om ökad arbetskraftsinvandring till
Sverige.
Utskottet har den 13 mars 2003 hållit en offentlig
utfrågning om Sverige och asylmottagandet. En
utskrift från utfrågningen har fogats till
betänkandet som bilaga.
Samtliga motioner avstyrks. Utskottet föreslår
också att riksdagen lägger regeringens skrivelse
till handlingarna.
I betänkandet finns 73 reservationer och ett
särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Den svenska migrationspolitikens mål och
inriktning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf8
yrkandena 1 och 3 samt 2002/03:Sf256 yrkande 9.
Reservation 1 (fp, c)
Reservation 2 (mp)

2. Återvandring

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf8 yrkande
18, 2002/03:Sf256 yrkande 10 och 2002/03:Sf334
yrkande 22.
Reservation 3 (fp, kd)
Reservation 4 (mp)

3. En kommission för att granska
flyktingpolitiken

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf255.
Reservation 5 (mp)

4. EU:s flyktingpolitik

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf4 yrkande
1, 2002/03:Sf5 yrkandena 7 och 8, 2002/03:Sf7
yrkandena 9 och 10, 2002/03:Sf8 yrkande 12,
2002/03:Sf256 yrkande 12, 2002/03:Sf334 yrkandena
1 och 2, 2002/03:K432 yrkande 9, 2002/03:U323
yrkande 4 och 2002/03:U326 yrkande 8.
Reservation 6 (fp, kd, c)
Reservation 7 (m)
Reservation 8 (mp)

5. Stöd till kandidatländer

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf334 yrkande
3.
Reservation 9 (kd)

6. Sveriges agerande i EU

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf239 yrkandena
2, 5 och 7.
Reservation 10 (v)

7. Arbetskraftsinvandring

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf7
yrkande 8, 2002/03:Sf8 yrkande 4, 2002/03:Sf214
yrkande 9, 2002/03:Sf216 yrkandena 1 i denna del
och 2, 2002/03:Sf239 yrkande 16, 2002/03:Sf248,
2002/03:Sf265, 2002/03:Sf296, 2002/03:A239
yrkande 26 och 2002/03:A320 yrkande 13.
Reservation 11 (m, fp, kd, c, mp)

8. Arbetstillstånd efter inresa m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf4 yrkande
5 och 2002/03:Sf216 yrkande 1 i denna del.
Reservation 12 (fp, c)

9. Handläggningstider för arbetstillstånd

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf8 yrkande
5 och 2002/03:Sf367 yrkande 29.
Reservation 13 (mp)

10. Gäststuderande

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ub486 yrkande
7.
Reservation 14 (m)

11. Anhöriginvandring

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf3 yrkande
2, 2002/03:Sf5 yrkande 1 i denna del, 2002/03:Sf8
yrkandena 6 i denna del och 13, 2002/03:Sf216
yrkande 3 och 2002/03:Sf334 yrkandena 25 och 26.
Reservation 15 (kd, v, c, mp)
Reservation 16 (fp)

12. Direktiv om familjeåterförening

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf239 yrkande
9.
Reservation 17 (v, mp)

13. Försörjningskrav

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf8 yrkande
6 i denna del och 2002/03:Sf216 yrkande 4.
Reservation 18 (fp)
Reservation 19 (mp)

14. Uppehållstillstånd efter inresa

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf239
yrkande 12 och 2002/03:Sf334 yrkande 29.
Reservation 20 (kd, v, c)

15. Uppehållstillstånd före referentens
hemresa

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf223.
Reservation 21 (v)

16. DNA-analys

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf202.
Reservation 22 (m)

17. Uppskjuten invandringsprövning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf8 yrkande
20, 2002/03:Sf239 yrkande 11, 2002/03:Sf334
yrkande 27, 2002/03:Sf367 yrkande 19 och
2002/03:Ju249 yrkande 21.
Reservation 23 (kd, v, c, mp)

18. Seriositetsprövning

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf8 yrkande 6 i
denna del.
Reservation 24 (mp)

19. Registerkontroll

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf334
yrkande 28, 2002/03:A242 yrkande 35 och
2002/03:Ju363 yrkande 10.
Reservation 25 (kd)

20. Fullmaktsäktenskap m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf299 och
2002/03:Ju249 yrkande 19.
Reservation 26 (c)

21. Utvidgat flyktingbegrepp

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf3 yrkande
1, 2002/03:Sf4 yrkande 3, 2002/03:Sf5 yrkande 1 i
denna del, 2002/03:Sf6 yrkande 6, 2002/03:Sf8
yrkande 17, 2002/03:Sf214 yrkande 15,
2002/03:Sf217, 2002/03:Sf228, 2002/03:Sf239
yrkande 8, 2002/03:Sf256 yrkande 2,
2002/03:Sf317, 2002/03:Sf319, 2002/03:Sf320,
2002/03:Sf334 yrkande 7, 2002/03:Sf367 yrkandena
17 och 18, 2002/03:L249 yrkandena 23 och 24,
2002/03:U326 yrkandena 6 och 7 samt 2002/03:U328
yrkande 17.
Reservation 27 (fp, kd, v, c, mp)

22. Avvisningsbeslut vid risk för tortyr

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf5 yrkande 6.
Reservation 28 (fp)

23. Asylsökande från Iran

Riksdagen avslår motion 2002/03:U238 yrkande 7.
Reservation 29 (v)

24. Inre flyktalternativ

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf334 yrkande
20.
Reservation 30 (kd)

25. Vidarebosättning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf5 yrkande
3, 2002/03:Sf6 yrkande 8 och 2002/03:U297 yrkande
1.
Reservation 31 (fp, kd)

26. Människosmuggling

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf5 yrkande
4, 2002/03:Sf7 yrkande 6, 2002/03:Sf8 yrkande 7,
2002/03:Sf239 yrkande 4 och 2002/03:Sf256 yrkande
14.
Reservation 32 (fp, c)
Reservation 33 (m)
Reservation 34 (v)
Reservation 35 (mp)

27. Dublinärenden

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf8 yrkande
16, 2002/03:Sf239 yrkande 6, 2002/03:Sf256
yrkande 13, 2002/03:Sf334 yrkande 6 samt
2002/03:Sf367 yrkandena 26 och 27.
Reservation 36 (fp, kd, c, mp)
Reservation 37 (v)

28. Säkra länder

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf256
yrkande 1 samt 2002/03:Sf334 yrkandena 9 och 10.
Reservation 38 (fp, kd)

29. Humanitära skäl

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf256
yrkandena 3-5 och 2002/03:Sf334 yrkande 17.
Reservation 39 (fp, c)
Reservation 40 (kd)

30. Barnets bästa

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf256
yrkande 6, 2002/03:Sf334 yrkande 23 och
2002/03:Sf367 yrkande 6.
Reservation 41 (fp, kd, c, mp)

31. Uppehållstillstånd efter viss tid

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf239
yrkande 13 samt 2002/03:Sf300 yrkandena 2 och 3.
Reservation 42 (v)

32. Uppehållstillstånd vid
verkställighetshinder

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf334 yrkande
18.
Reservation 43 (kd)

33. Gömda personer

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf8 yrkande
23, 2002/03:Sf256 yrkande 20 och 2002/03:Sf367
yrkande 8.
Reservation 44 (fp, mp)

34. Människohandel

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf5 yrkande
5, 2002/03:Sf6 yrkande 5, 2002/03:Sf8 yrkande 8,
2002/03:Ju248 yrkande 1 och 2002/03:U328 yrkande
3.
Reservation 45 (fp, c)
Reservation 46 (m)
Reservation 47 (kd)
Reservation 48 (mp)

35. Direktivförslag om människohandel

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf239 yrkande
10.
Reservation 49 (v)

36. Skyddade vistelseorter

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf4 yrkande 2.
Reservation 50 (c)

37. Familjesplittring

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf256 yrkande
7.
Reservation 51 (fp, c)

38. S.k. god man vid verkställighet

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf367 yrkande
25.
Reservation 52 (mp)

39. Besöksvisum

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf8 yrkande
15, 2002/03:Sf214 yrkande 3 i denna del,
2002/03:Sf216 yrkande 5, 2002/03:Sf239 yrkande
15, 2002/03:Sf334 yrkande 31 och 2002/03:Sf367
yrkande 24.
Reservation 53 (fp, kd, v, c, mp)

40. Viseringspliktiga länder

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf5 yrkande
9, 2002/03:Sf214 yrkande 3 i denna del,
2002/03:Sf239 yrkande 14 och 2002/03:Sf256
yrkande 16.
Reservation 54 (fp, v, c)

41. Norra Irak

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf224.
Reservation 55 (v)

42. Visum för asylsökande och asylansökan i
utlandet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf8 yrkande
14, 2002/03:Sf239 yrkande 18, 2002/03:Sf334
yrkande 5 och 2002/03:Sf367 yrkande 20.
Reservation 56 (kd, c)
Reservation 57 (v, mp)

43. Handläggningstid

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf7
yrkandena 1-3, 2002/03:Sf8 yrkande 19,
2002/03:Sf214 yrkande 6, 2002/03:Sf264 yrkande 1
och 2002/03:Sf300 yrkande 1.
Reservation 58 (m)
Reservation 59 (c)
Reservation 60 (mp)

44. Asylprocessen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf7 yrkande
4, 2002/03:Sf233, 2002/03:Sf334 yrkandena 8,
12-14 och 16, 2002/03:Sf363, 2002/03:Sf367
yrkandena 21 och 23, 2002/03:A242 yrkande 36,
2002/03:A270 yrkande 3 och 2002/03:Ju363 yrkande
11.
Reservation 61 (kd, v, mp)
Reservation 62 (m)

45. Instansordning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf5 yrkande
2, 2002/03:Sf6 yrkande 1, 2002/03:Sf7 yrkande 11
och 2002/03:Sf239 yrkande 19.
Reservation 63 (m, fp, kd, c)
Reservation 64 (v, mp)

46. Förvar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf8 yrkande
2, 2002/03:Sf239 yrkande 17, 2002/03:Sf334
yrkande 19 och 2002/03:Sf367 yrkande 22.
Reservation 65 (kd, v, c, mp)

47. Mottagande av asylsökande

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf214
yrkande 4, 2002/03:Sf226 yrkandena 3 i denna del
och 4, 2002/03:Sf336 yrkande 3 och 2002/03:Ub555
yrkande 2.
Reservation 66 (fp, c)
Reservation 67 (v)

48. Arbetstillstånd för asylsökande

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf4 yrkande
4, 2002/03:Sf226 yrkande 3 i denna del och
2002/03:Sf334 yrkande 35.
Reservation 68 (fp, kd, c)

49. Ersättningar

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf8 yrkande 9.
Reservation 69 (mp)

50. Barn i asylutredningar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf6 yrkande
2, 2002/03:Sf8 yrkande 22 samt 2002/03:Sf367
yrkandena 5 och 13-15.
Reservation 70 (kd)
Reservation 71 (mp)

51. Särskola och gymnasieskola

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf8 yrkandena
10 och 11.
Reservation 72 (mp)

52. Ansvar för asylsökande barn m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf4 yrkande
6, 2002/03:Sf6 yrkandena 3 och 4, 2002/03:Sf7
yrkande 7, 2002/03:Sf8 yrkande 21, 2002/03:Sf256
yrkande 8, 2002/03:Sf277, 2002/03:Sf321,
2002/03:Sf334 yrkande 24, 2002/03:Sf361,
2002/03:Sf367 yrkande 16 och 2002/03:Sf375.
Reservation 73 (fp, kd, c, mp)

53. Skrivelsen

Riksdagen lägger regeringens skrivelse 2002/03:28
till handlingarna.

Stockholm den 25 mars 2003

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Tomas Eneroth

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tomas
Eneroth (s), Sven Brus (kd), Ronny Olander (s), Sten
Tolgfors (m), Anita Jönsson (s), Mona Berglund
Nilsson (s), Kalle Larsson (v), Mariann Ytterberg
(s), Anita Sidén (m), Lennart Klockare (s), Birgitta
Carlsson (c), Kerstin Kristiansson Karlstedt (s),
Anna Lilliehöök (m), Göte Wahlström (s), Mona
Jönsson (mp), Solveig Hellquist (fp) och Erik
Ullenhag (fp).

Ärendet och dess beredning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens
skrivelse 2002/03:28 Migration och asylpolitik. I
skrivelsen, som är daterad den 19 december 2002,
redovisas den svenska migrations- och asylpolitiken
sedan hösten 2001. Vidare ingår en redogörelse för
Sveriges roll i Europasamarbetet och i det
internationella samarbetet i övrigt.

I betänkandet behandlas vidare sex motioner som
väckts med anledning av skrivelsen och ett stort
antal motioner från den allmänna motionstiden år
2002. Förslagen i motionerna återges i bilaga 1.
Utskottet har under beredningen av ärendet
inhämtat kompletterande information vid besök hos
Utlänningsnämnden och Migrationsverket. Utskottet
har också hållit en offentlig utfrågning om Sverige
och asylmottagandet.
Som bilaga 2 till betänkandet finns en utskrift
från utskottets offentliga utfrågning om Sverige och
asylmottagandet den 13 mars 2003.

2002/03

SfU8

Utskottets överväganden

Migrationspolitiken

Den svenska migrationspolitikens mål och
inriktning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om
- den svenska migrationspolitikens mål och
inriktning
- återvandring
- en kommission för att granska
flyktingpolitiken
Jämför reservationerna 1 (fp, c), 2 (mp), 3
(fp, kd), 4 (mp) och 5 (mp)

Gällande ordning

Enligt riksdagens beslut hösten 1996 (prop.
1996/97:25, bet. 1996/97:SfU5, rskr. 1996/97:80) bör
den svenska migrationspolitiken ses som en helhet,
som omfattar flykting-, invandrings- och
återvändandepolitik och i sin tur ingår i utrikes-,
säkerhets-, handels- och biståndspolitiken.
Migrationspolitikens mål är att verka för att
migration till och från vårt land sker i ordnade
former, att värna asylrätten och upprätthålla den
reglerade invandringen. Vidare skall verksamheten
präglas av rättssäkerhet, humanitet och respekt för
individens mänskliga rättigheter.

Med invandringspolitik avses de principer och
regler som anger vilka utlänningar som skall få
tillstånd att bosätta sig i Sverige. Invandringen
till Sverige är sedan år 1967 reglerad utom för
nordiska medborgare samt, numera, för EU- och EES-
medborgare. Medlemskapet i EU innebär att medborgare
i medlemsländerna fritt kan flytta mellan länderna
för att arbeta, studera, bo och leva utan krav på
arbetstillstånd. Den fria rörligheten omfattar även
familjemedlemmar oavsett medborgarskap.
Mottagandet av flyktingar i Sverige är endast ett
av flera element i den svenska flyktingpolitiken.
Dessutom ingår bl.a. arbete i FN och andra
internationella organisationer, ekonomiskt stöd till
UNHCR (FN:s flyktingkommissarie) och andra
organisationer, arbete inom EU som syftar till ökad
harmonisering av politiken och internationellt
samarbete i syfte att verka för en solidarisk
ansvarsfördelning mellan länder och för att stärka
flyktingars rättsliga skydd och mottagande i Sverige
av andra skyddsbehövande än flyktingar.
En ändring av de migrationspolitiska målen
godkändes av riksdagen hösten 2000 (prop. 2000/01:1,
bet. 2000/01:SfU2, rskr. 2000/01:69 och 70). Jämfört
med målen för migrationspolitiken såsom de uttrycks
i propositionen 1996/97:25 Svensk migrationspolitik
i globalt perspektiv innebär den nya
målformuleringen att harmoniseringen av flykting-
och invandringspolitiken i EU betonas tydligare i
migrationspolitiken. Vidare förtydligades att hela
kedjan från mottagande av asylsökande till
återvändande eller integration i Sverige skall
präglas av rättssäkerhet, humanitet och respekt för
individens mänskliga rättigheter.

Skrivelsen

Av skrivelsen framgår att svensk migrationspolitik
sedan mitten av 1990-talet i allt högre grad utgår
från ett helhetsperspektiv där migrationspolitiken
ses integrerad med utrikes-, säkerhets-, handels-
och biståndspolitiken. Sverige prioriterar därför
Högnivågruppen för asyl- och migrationsfrågor (HLWG)
inom EU som värnar om detta breda perspektiv.

Europeiska kommissionen har under år 2002
presenterat dels en grönbok, dels ett meddelande som
bygger på grönboken om gemensamma
återvändandeprogram för personer som vistas
olagligt. Rådet har i november 2002 antagit ett
program i vilket anges ett antal åtgärder, särskilt
i fråga om operativt samarbete mellan
medlemsstaternas verkställande myndigheter.

Motioner

I motion 2002/03:Sf256 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkandena 9 och 10 begärs tillkännagivanden om
åtgärder för återvändande och förebyggande av flykt.
Motionärerna påkallar ett ökat stöd till olika FN-
organ och generös mottagning av asylsökande i
Sverige. Internationella hjälpinsatser har enligt
motionärerna aldrig varit tillräckliga för
flyktingar i tredje världen. Det krävs ett ökat stöd
i närområdet, som dock aldrig får tas som intäkt för
att bedriva en mer restriktiv asylpolitik i Sverige.
En återvändandepolitik måste enligt motionärerna
fullt ut respektera den enskildes valfrihet, och
konjunkturskäl får aldrig vara orsak till att
stimulera flyktingar att återvända.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf334
yrkande 22 ett tillkännagivande om ett förbättrat
och formaliserat återvändandeprogram. Enligt
motionärerna är det viktigt att seriös, generös och
tidig information ges om möjligheterna till stöd vid
frivillig återvandring. Studier och praktik som
underlättar återkomsten till hemlandet bör
uppmuntras.

I motion 2002/03:Sf8 av Mona Jönsson m.fl. (mp)
begärs i yrkande 1 ett tillkännagivande om att de
migrationspolitiska målen först och främst bör ange
att verksamheten skall präglas av rättssäkerhet,
humanitet och respekt för individens mänskliga
rättigheter. Vidare bör målformulering att den
reglerade invandringen skall upprätthållas utgå
helt. I yrkande 3 anges att Sverige i EU-sammanhang
måste verka för att bidragen till UNHCR inte på
något sätt minskar. Vidare anser motionärerna att
det inte är humant att kräva att folk återvänder
trots att det inte finns förutsättningar i
hemlandet. Motionärerna påtalar behovet av att
hjälpa till med återuppbyggnad av exempelvis
krigshärjade länder för att göra det möjligt att
återvända. Ett tillkännagivande härom begärs i
yrkande 18.

Gustav Fridolin (mp) begär i motion 2002/03:Sf255
att regeringen tillsätter en kommission om
flyktingpolitiken. Kommissionen bör få tillgång till
samtliga relevanta dokument och ha rätt att förhöra
ministrar från regeringarna från 1985 och framåt.
Den bör enligt motionären ges befogenhet att
moraliskt fria eller fälla dessa regeringar från att
ha initierat den flyktingpolitik vi har i dag. Inga
partipolitiker bör ingå i kommissionen, i stället
bör såväl jurister som människor engagerade i den
antirasistiska och flyktingvänliga rörelsen ingå.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att Sverige måste söka samarbete och
aktivt medverka till att migrationsfrågor löses på
ett humant och rättssäkert sätt även i det
internationella samarbetet. Ett viktigt inslag i den
svenska politiken är att ge stöd i närområdet och
att medverka till förebyggande insatser. Utskottet
vill betona att flyktingpolitiken inte bara består
av att ta emot flyktingar i Sverige. Det behövs en
helhetssyn och en samordning av de olika
politikområdena för att förebygga och undanröja
orsaker till flykt och påtvingad migration. Sverige
har enligt utskottets mening i alla sammanhang,
internationellt och nationellt, alltid strävat efter
att flyktingpolitiken skall präglas av humanitet och
respekt för individens mänskliga rättigheter samt
att internationella åtaganden skall följas.

Utskottet anser att stöd till återvandring är ett
viktigt inslag i migrationspolitiken och att det
alltid måste ske med respekt för individen. Ingen
tvekan får råda om att den som fått ett permanent
uppehållstillstånd själv avgör om och när han eller
hon vill återvända till sitt ursprungsland.
Utskottet noterar att det inom det nordiska
samarbetet bl.a. pågår ett projekt för stöd åt äldre
bosnier som vill återvända. Vidare har vid ett
seminarium diskuterats möjligheterna att bidra till
utvecklingen i Somalia och möjligheterna för
somalier att tillfälligt eller stadigvarande
återvända. Motsvarande möjligheter har diskuterats
med afghaner i Sverige. Beträffande stöd till
utvecklingen i ursprungsländer kan utskottet
konstatera att ett sådant arbete också pågår inom
EU.
I samband med ändringen i formuleringen av målen
för migrationspolitiken våren 2000 konstaterade
utskottet att den föreslagna ändringen innebar ett
förtydligande av att hela kedjan från mottagande av
asylsökande till återvändande eller integration i
Sverige skall präglas av rättssäkerhet, humanitet
och respekt för individens mänskliga rättigheter.
Samma mål gäller för 2003 (prop. 2002/03:1, bet.
2002/03:SfU2, rskr. 2002/03:45 och 46). Utskottet
ser ingen anledning att nu göra annan bedömning.
När det gäller internationellt samarbete och
humanitärt bistånd står FN-organen, främst UNHCR, i
fokus. Utskottet vill peka på att Sverige ligger i
topp när det gäller ländernas ekonomiska bidrag till
UNHCR. Sverige spelar också en aktiv roll i UNHCR:s
styrelsearbete liksom i den reformering som skett
och sker inom organisationen. Enligt utskottets
mening bör Sverige också vara pådrivande i fråga om
EU:s roll i det internationella arbetet. Detta kan
ske bl.a. genom att värna om stödet till UNHCR, där
EU och EU:s medlemsländer står för ca 40 % av
UNHCR:s budget.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna
2002/03:Sf8 yrkandena 1, 3 och 18, 2002/03:Sf256
yrkandena 9 och 10 samt 2002/03:Sf334 yrkande 22.
Utskottet kan inte se något skäl till att föreslå
att en kommission får i uppdrag att granska den
förda flyktingpolitiken. Utskottet avstyrker därför
motion 2002/03:Sf255.

EU-samarbetet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om
- harmonisering av EU:s flyktingpolitik
- stöd till kandidatländernas uppbyggnad av
asylsystem
- Sveriges agerande i EU
Jämför reservationerna 6 (fp, kd, c), 7 (m),
8 (mp), 9 (kd) och 10 (v)

Gällande ordning

Genom EU-fördragets ikraftträdande 1993
formaliserades det som kallas det rättsliga och
inrikes samarbetet inom EU. Detta samarbete bildade
då EU:s tredje pelare och handlade om att ge en
allmän ram för uppbyggnaden av ett samarbete mellan
medlemsländerna i fråga om migration,
gränskontroller, asyl- och invandringsfrågor.

Amsterdamfördraget trädde i kraft den 1 maj 1999.
Därigenom fördes bl.a. frågor om asyl, invandring
och vissa frågor om fri rörlighet för personer över
från tredje till första pelaren. Viseringsfrågor,
som tidigare reglerades i EG-fördragets artikel 100
c, återfinns efter Amsterdamfördragets
ikraftträdande i avdelning IV. Också frågan om
fördelning mellan EU-länderna i samband med
mottagandet av flyktingar kom genom
Amsterdamfördraget att omfattas av EG-fördraget.
Efter en övergångsperiod på fem år, dvs. den 1 maj
2004, skall fri rörlighet för personer garanteras.
I och med Amsterdamfördraget blev
Schengensamarbetet, som kom till som en separat
överenskommelse utanför det dåvarande EG-samarbetet
för att skynda på samarbetet kring fri rörlighet för
personer, en del av EU:s gemensamma regelverk.
Schengenregelverket omfattar samtliga EU:s 15
medlemsländer, med undantag av Storbritannien och
Irland. Norge och Island deltar i samarbetet genom
ett specialavtal. Danmark, som har reserverat sig
från att Schengenavtalet flyttas över till den
första pelaren, kan inom sex månader besluta om man
skall genomföra de beslut som fattats av
Schengenländerna i deras nationella lagstiftning.
Vid Europeiska rådets möte i Wien i december 1998
antogs en handlingsplan för att genomföra
bestämmelserna i Amsterdamfördraget om upprättande
av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. I
handlingsplanen anges prioriteringar och tidsramar
för hur uppgifterna i fördraget om fri rörlighet för
personer, asyl, invandring samt civilrättsligt,
polisiärt och straffrättsligt samarbete bör
genomföras och inom vilka tidsramar.
Genomförandetiden varierar mellan två och fem år
från Amsterdamfördragets ikraftträdande.
Vid Europeiska rådets sammanträde hösten 1999 i
Tammerfors drogs riktlinjerna upp för hur man så
snart som möjligt skall kunna genomföra den fria
rörligheten för personer fullt ut. Europeiska rådet
efterlyste vid sitt möte en gemensam politik för
invandring och en gemensam asylpolitik grundad på en
fullständig och absolut tillämpning av FN:s
konvention från 1951 om flyktingars rättsliga
ställning, Genèvekonventionen. Fyra huvuddelar
fastställdes: partnerskap med ursprungsländerna, ett
gemensamt europeiskt asylsystem, som på längre sikt
bör leda till ett gemensamt asylförfarande och en
enhetlig status för dem som beviljas asyl, rättvis
behandling av medborgare i tredjeland och en
effektivare hantering av migrationsflöden.
Vid toppmötet i Laeken i december 2001 bekräftades
de riktlinjer och mål som fastställdes i Tammerfors.
Europeiska rådet konstaterade att det, även om det
går att notera vissa framåtskridanden, behövs nya
uppslag och riktlinjer för att inhämta
eftersläpningarna på vissa områden. Trots vissa
genomförda satsningar, såsom Europeiska
flyktingfonden, Eurodacförordningen och direktivet
om tillfälligt skydd, har framstegen visat sig vara
mindre snabba och mindre betydande än avsett. Enligt
Europeiska rådet förutsätter en genuint gemensam
asyl- och invandringspolitik bl.a. att en
handlingsplan om illegal invandring och
människohandel och ett europeiskt system för utbyte
av information om asyl, migration och
ursprungsländer inrättas. Vidare bör
Dublinförordningen antas liksom gemensamma normer
för asylförfaranden, mot- tagande,
familjeåterförening och en definition av begreppet
"flykting" samt former för subsidiärt skydd.
Europeiska rådet i Sevilla, juni 2002, uttalade
bl.a. att det är fast beslutet att påskynda
genomförandet av samtliga aspekter av det program
som antogs i Tammerfors för att skapa ett område med
frihet, säkerhet och rättvisa och erinrade om
nödvändigheten av att utforma en gemensam politik
för EU när det gäller de skilda men nära förbundna
frågorna om asyl och invandring. Europeiska rådet
uttalade att för de åtgärder som vidtas på kort och
medellång sikt för att hantera migrationsströmmarna
måste en rättvis jämvikt upprätthållas mellan å ena
sidan en politik för integration av invandrare som
är lagligen etablerade och en asylpolitik som
respekterar de internationella konventionerna,
särskilt 1951 års Genèvekonvention, och å andra
sidan en beslutsam kamp mot olaglig invandring och
människohandel.

Skrivelsen

I skrivelsen anges att på det asyl- och
migrationspolitiska området prioriterar Sverige ett
skyndsamt genomförande av fastlagda åtaganden,
särskilt slutsatserna från toppmötena i Tammerfors,
Laeken och Sevilla. Kommissionen har presenterat
samtliga förslag till rättsakter som fördraget
föreskriver. Lagstiftningsarbetet har kommit i gång
men processen mot en harmonisering har enligt
skrivelsen hittills gått långsamt. Sverige arbetar
pådrivande för en utveckling mot en gemensam EU-
politik som återspeglar en harmonisering med hög
standard. Det är enligt skrivelsen av stor vikt att
en EU-politik på asyl- och migrationsområdet formas
utifrån ett helhetsperspektiv där även andra
politikområden vägs in.

Vad rör framtidsfrågorna har Sverige i de senaste
regeringskonferenserna stött tanken på införande av
kvalificerad majoritetsröstning och
medbestämmanderätt för Europaparlamentet på asyl-
och migrationsområdet. Samma linje gäller också
enligt skrivelsen för regeringskonferensen 2004.
Från svensk sida framhålls att ett sådant arbetssätt
borde kunna bana väg för framtagande av ambitiösa
kompromisser. Vidare skulle Europaparlamentet ges en
framträdande roll, vilket skulle främja ökad
öppenhet och ett ökat demokratiskt stöd.
Av skrivelsen framgår att kommissionen i november
2001 lade fram ett meddelande om en gemensam politik
om olaglig invandring (KOM(2001) 672 slutlig).
Syftet med meddelandet var att presentera en
sammanhållen och gemensam politik, som skulle kräva
gemensamma insatser från medlemsstaterna. På
grundval av meddelandet presenterade sedan det
spanska ordförandeskapet en handlingsplan mot
olaglig invandring och människohandel som antogs av
rådet i februari 2002. En färdplan för uppföljning
av slutsatserna från Europeiska rådet i Sevilla
upprättades i juli 2002. Färdplanen innehåller
tidsramar för när olika åtgärder skall vara
genomförda.

Motioner

I motion 2002/03:Sf7 av Sten Tolgfors m.fl. (m)
begärs i yrkandena 9 och 10 tillkännagivanden dels
om betydelsen av gemensamma minimiregler inom EU vad
gäller asylärenden för att därigenom bättre fördela
ansvaret mellan fler länder och där
mottagandekvaliteten är hög, dels om gemensamt
agerande i EU för att undvika och förebygga
flyktingkatastrofer och arbeta för fredsskapande och
fredsbevarande åtgärder. Motionärerna anser att
genom s.k. safe havens kan flyktingar hjälpas i
närområdet.

I motion 2002/03:U323 av Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att EU:s
flyktingpolitik skall baseras på humanitet och
gemensam ansvarsfördelning. Motionärerna menar att
med öppna gränser och fri rörlighet inom Europa blir
det naturligt med gemensamma regler för invandring
och en gemensam flyktingpolitik, vilket också är
nödvändigt för att de immigranter och flyktingar som
kommer till Europa skall kunna åtnjuta samma fria
rörlighet inom EU som medborgare i EU-länder.

Bo Könberg m.fl. (fp) anför i motion 2002/03:Sf5
yrkandena 7 och 8 att länderna tvingas ta ansvar
genom en human gemensam flyktingpolitik inom EU.
Motionärerna anser att de mest solidariska länderna
skall sätta normen. Som ett komplement till en
generös flyktingpolitik i EU bör man på plats
bekämpa orsakerna till flykt och ge stöd till
grannstater. Sverige skall enligt motionärerna vara
ett flyktingpolitiskt föredöme i EU genom att ha en
egen human flyktingpolitik. Tillkännagivanden härom
begärs i motionen.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär ett
tillkännagivande i motion 2002/03:Sf256 yrkande 12
om nödvändigheten av att samordna EU:s
medlemsstaters minimiansvar på det flyktingpolitiska
området. I motionen anförs att en gemensam
flyktingpolitik fördelar flyktingströmmar mellan de
europeiska länderna och medför att alla tvingas ta
ansvar. Praxis för beviljandet av asyl varierar och
en samordning av medlemsstaternas minimiansvar är
nödvändig. Det är enligt motionärerna inte de minst
generösa länderna som skall sätta normen.

I motion 2002/03:K432 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkande 9 begärs ett tillkännagivande om åtgärder
för ökad solidaritet och öppenhet gentemot omvärlden
genom den gemensamma asyl- och flyktingpolitiken
samt utvecklings- och biståndspolitiken.
Motionärerna poängterar att asylrätten på
Genèvekonventionens grund gäller även inom ramen för
en gemensam europeisk flyktingpolitik och att
enskilda medlemsländer bör kunna bedriva en mer
generös politik. Vidare bör bördorna fördelas
bättre.

I motion 2002/03:Sf334 av Sven Brus m.fl. (kd)
begärs i yrkandena 1-3 tillkännagivanden om att
verka för en mer generös och rättighetsbaserad
europeisk flyktingpolitik med full respekt för
internationella åtaganden. Enligt motionen bör man
fokusera på flyktingars rättigheter väl så mycket
som på kontroller. Det är EU:s skyldighet, som en av
världens rikaste regioner, att ta sitt ansvar för
världens flyktingproblem och leva upp till sina
åtaganden enligt bl.a. Genèvekonventionen. EU bör
göra mer inom alla relevanta politikområden, såsom
bistånd, krishantering, handel, m.m., för att
långsiktigt bearbeta flyktingströmmarnas orsaker.
Vidare bör inslaget av finansiell solidaritet i EU:s
flyktingpolitik öka. För att sprida kostnader och
hjälpa de länder som tar emot en oproportionerligt
stor andel flyktingar behövs en ökad solidaritet
mellan medlemsländerna. Kandidatländerna måste ges
hjälp med att bygga upp system och öka kapaciteten
för att ta emot och hantera asylsökande. Bland annat
gäller det att utbilda kompetent personal vid
gränskontroller och migrationsmyndigheter.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion
2002/03:Sf4 yrkande 1 ett tillkännagivande om att
Sverige bör verka för en generös och humanistisk
asylpolitik i EU. Gemensamma regler kan enligt
motionärerna motverka en ojämn fördelning mellan
länderna och s.k. social dumpning. Asylpolitiken
förefaller gå mot en skärpning. Det är därför
viktigt att motverka "fästning Europa".

I motion 2002/03:U326 av Maud Olofsson m.fl. (c)
yrkande 8 begärs ett tillkännagivande om vikten av
att Europa förblir en säker fristad för offer för
förföljelse och att en utvidgad Genèvekonvention
står som grund för den gemensamma asyl- och
flyktingpolitiken i Europa.

Mona Jönsson m.fl. (mp) begär i motion 2002/03:Sf8
yrkande 12 ett tillkännagivande om att
migrationspolitiken inom EU inte bör harmoniseras då
det medför en risk för försämringar.

I motion 2002/03:Sf239 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
begärs i yrkandena 2, 5 och 7 tillkännagivanden om
att regeringen inte bör godta direktivförslag som i
allt väsentligt saknar reellt innehåll. De
direktivförslag som tillförsäkrar asylsökande och
invandrare rättigheter har i många fall fått en
långt utdragen behandling och inte blivit
accepterade eller urvattnade. Regeringen bör också
använda sin vetorätt mot ytterligare repressiva
förslag inom området för asyl och immigration innan
direktivförslag som syftar till att garantera vissa
miniminivåer för skyddsregler och mottagningsvillkor
antagits. Enligt motionärerna borde regeringen ha
vägrat godta direktivet om mottagningsvillkor för
asylsökande. Motionärerna anser att kommissionens
ursprungliga förslag har berövats på allt positivt
innehåll och att det är tveksamt om direktivet
kommer att bidra med en märkbar förbättring av
miniminivån i de stater som haft de sämsta
mottagningsvillkoren.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis påtala vikten av att
Sverige aktivt arbetar för att påverka utformningen
av de gemensamma reglerna inom EU på det
flyktingpolitiska området. Utskottet anser att det
bl.a. till följd av den fria rörligheten inom EU och
för att uppnå målsättningen att utveckla ett område
med frihet, säkerhet och rättvisa behövs en gemensam
politik för invandring och en gemensam asylpolitik.
Som utskottet tidigare uttalat, senast i betänkande
2001/02:SfU8, bör flyktingpolitiken bygga på
flyktingars rättigheter, internationell solidaritet
och full respekt för internationella åtaganden. Den
gemensamma politiken bör utgöras av miniminormer som
läggs på en så hög nivå som möjligt. Utskottet vill
även åter poängtera att mer tyngd måste läggas på
arbetet med de grundläggande direktivförslagen som
rör exempelvis skyddsgrunderna. Utskottet kan
konstatera att kommissionen i sin halvårsuppdatering
(andra halvåret 2002) av resultattavlan för
framstegen i skapandet av ett område med frihet,
säkerhet och rättvisa i EU anger att det vid
Europeiska rådets möte i Laeken konstaterades att
det bl.a. när det gäller den gemensamma asyl- och
invandringspolitiken förekommer en "eftersläpning",
trots att alla nödvändiga förslag för närvarande
behandlas av rådet. Vid Europeiska rådets möte i
Sevilla ville stats- och regeringscheferna ändå ge
ny drivkraft åt arbetet genom att markera sin
beslutsamhet att påskynda genomförandet av alla
aspekter av det program som antogs i Tammerfors.
Kommissionen anger att svårigheterna bl.a. beror på
problemen med att jämka samman olika nationella
förhållningssätt till känsliga frågor, som unionens
institutionella ramar och den nuvarande
beslutsprocessen inte kan bidra till att lösa.

Det krävs vidare enligt utskottets uppfattning ett
ökat inslag av finansiell solidaritet i EU:s
flyktingpolitik. En europeisk flyktingfond har
inrättats för att stödja projekt för mottagande av
asylsökande, integration och återvändande, men medel
kan även användas för s.k. akutåtgärder, föreskrivna
i direktivet om tillfälligt skydd vid massflykt.
Direktivet om tillfälligt skydd har antagits i syfte
att EU skall ta ett gemensamt ansvar för att i en
krissituation ge omedelbart tillfälligt skydd till
ett stort antal fördrivna personer. Direktivet
syftar också till att bidra till en balans mellan
medlemsstaternas insatser samt till att omsätta
principen om solidaritet vid mottagande av fördrivna
personer till praktisk handling. Direktivet har
genomförts i svensk rätt genom nya bestämmelser om
tillfälligt skydd från den 15 januari 2003.
Inom EU behövs det enligt utskottets mening en
helhetssyn och en samordning av de olika
politikområdena för att förebygga och undanröja
orsaker till flykt och påtvingad migration. I
slutsatserna från det Europeiska rådets möte i
Sevilla 2002 slås fast att migrationspolitiken
tydligare skall integreras i gemenskapens
utrikespolitik. Utskottet kan också konstatera att
Sverige inom EU poängterar vikten av förebyggande
insatser och att stöd i närområdet ges. Sverige
prioriterar Högnivågruppen för asyl och
migrationsfrågor (HLWG), som värnar om detta breda
perspektiv. För ett antal länder håller
handlingsplaner, som syftar till att på ett
övergripande sätt angripa orsakerna till
flyktingströmmarna i ursprungslandet, på att
genomföras.
När det gäller tredjelandsmedborgares fria
rörlighet har kommissionen lagt fram ett förslag
till direktiv som rör villkoren för dessa personers
frihet att resa inom unionen och ett förslag som
behandlar de varaktigt bosatta
tredjelandsmedborgarnas rättsliga ställning. Det
sistnämnda förslaget syftar till att ge dem som
varit bosatta i en medlemsstat i fem år en särskild
permanent status som under vissa förutsättningar ger
rätt till bl.a. bosättning i en annan medlemsstat.
Utskottet, som anser att regeringen så aktivt som
möjligt skall verka för en gemensam asyl- och
migrationspolitik inom EU, kan ha förståelse för att
kompromisser kan krävas under
harmoniseringsprocessen. Utskottet utgår dock från
att regeringen i alla lägen strävar efter förslag
till direktiv med miniminormer som höjer den lägsta
nivån bland medlemsländerna.
Utskottet återkommer nedan i skilda avsnitt till
olika EG-rättsliga frågor, direktivförslag m.m.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
2002/03:Sf4 yrkande 1, 2002/03:Sf5 yrkandena 7 och
8, 2002/03:Sf7 yrkandena 9 och 10, 2002/03:Sf8
yrkande 12, 2002/03:Sf239 yrkandena 2, 5 och 7,
2002/03:Sf256 yrkande 12, 2002/03:Sf334 yrkandena 1
och 2, 2002/03:K432 yrkande 9, 2002/03:U323 yrkande
4 och 2002/03:U326 yrkande 8.
När det gäller EU:s utvidgning delar utskottet
uppfattningen i motion 2002/03:Sf334 yrkande 3 att
vad gäller de nya medlemsländerna och andra
kandidatländer, dessa måste ges hjälp med att bygga
upp sina system för att ta emot och hantera
asylsökande. Utskottet kan konstatera att Sveriges
stöd och bistånd på detta område redan ges i form av
bl.a. besöksutbyte och seminarier på både
tjänstemannanivå och politisk nivå. Av
Migrationsverkets årsredovisning för 2002 framgår
att verket har samarbete med de flesta länder i
Central- och Östeuropa som kandiderar till
medlemskap i EU. Syftet med förvaltningsstödet är
att medverka till att aktivt bygga upp en
migrationspolitisk rättsordning som stämmer överens
med de av EU accepterade och internationella
normerna och konventionerna på asyl- och
migrationsområdet. Vidare noterar utskottet att EU
har finansierat projekt i kandidatländerna som gällt
bl.a. asylmottagande och organisations- och
kapacitetsuppbyggnad inom hela migrationsfältet,
exempelvis genom utbildning av kompetent personal
vid gränskontroller och migrationsmyndigheter.
Motionen får anses i huvudsak tillgodosedd och
avstyrks.

Invandringspolitiken

Arbetskraftsinvandring

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om
- behov och utformning av
arbetskraftsinvandring
- arbetstillstånd efter inresa m.m.
- handläggningstider för arbetstillstånd
- arbete för gäststuderande
Jämför reservationerna 11 (m, fp, kd, c, mp),
12 (fp, c), 13 (mp) och 14 (m)

Gällande ordning

Av 2 kap. 6 § utlänningslagen (1989:529), UtlL,
framgår att arbetstillstånd beviljas endast under
vissa särskilda villkor och för viss tid. Ett
uppehållstillstånd får ges till den som fått
arbetstillstånd eller som har sin försörjning
tryggad på annat sätt (2 kap. 4 § UtlL).

I 1 kap. 5 § UtlL anges att en utlänning som
arbetar i Sverige enligt huvudregeln skall ha
arbetstillstånd. Detta gäller oavsett om utlänningen
har anställning här eller utomlands. Den som har
permanent uppehållstillstånd eller är nordisk
medborgare behöver emellertid inte ha
arbetstillstånd. Personer som är medborgare i något
av EES-länderna är också undantagna från kravet på
arbetstillstånd. Detsamma gäller, oavsett
medborgarskap, för deras anhöriga, maka/make/sambo
och barn om dessa är under 21 år eller beroende av
föräldrarna för sin försörjning (4 kap. 1 § UtlF).
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) beslutar om
riktlinjer för bedömningen av ärenden om
arbetstillstånd. Innan sådana riktlinjer utfärdas
eller ändras skall sammanslutningar av arbetsgivare
och arbetstagare få tillfälle att yttra sig (4 kap.
6 § UtlF). Det är Migrationsverket som beviljar
arbetstillstånd.
Av 2 kap. 5 § första stycket och 6 § andra stycket
UtlL framgår att ansökan om arbetstillstånd enligt
huvudregeln skall göras innan ankomsten till
Sverige. Flyktingar som befinner sig här och
personer som till stöd för sin ansökan åberopar
humanitära skäl eller familjeanknytning är
undantagna (2 kap. 5 § andra stycket, 5 a § och 6 §
andra stycket UtlL). Medborgare i ett EES-land och
deras anhöriga behöver inte arbetstillstånd.

Skrivelsen

Av skrivelsen framgår att några mindre justeringar
av utlänningsförordningen har gjorts för att
underlätta för viss utländsk arbetskraft att arbeta
i Sverige. Syftet med ändringarna har varit att
minska administrationen när det gäller besök för
någon enstaka dag. Vidare är det mot bakgrund av den
alltmer internationaliserade ekonomin enligt
skrivelsen rimligt att specialister i
internationella koncerner skall kunna utföra kortare
uppdrag i Sverige utan att behöva gå igenom det
vanliga förfarandet med att söka arbetstillstånd.

I skrivelsen anges att regeringen den 7 februari
2002 beslutade att tillsätta en utredning med
uppdrag att föreslå hur arbetstagare från EU:s nya
medlemsstater från anslutningsdagen skall kunna få
tillgång till den svenska arbetsmarknaden på samma
villkor som medborgare i nuvarande EU- och EES-
länder (dir. 2002:1). Utredningen, som antog namnet
EU:s utvidgning och arbetskraftens rörlighet (UD
2002:01), kommer att redovisa sitt uppdrag i januari
2003.
Ett undantag från kravet på arbetstillstånd för
gäststudenter under hela tiden uppehållstillstånd
för studier gäller i Sverige trädde i kraft den 10
december 2002.

Motioner

Arbetskraftsinvandring

I motion 2002/03:Sf7 av Sten Tolgfors m.fl. (m)
yrkande 8 begärs ett tillkännagivande om en ökad
arbetskraftsinvandring för att klara tillväxten och
välfärden och för att minska trycket på
asylprövningen.

Per Bill (m) begär i motion 2002/03:Sf265 ett
tillkännagivande om att möjliggöra en svensk
motsvarighet till s.k. Green Card. Motionären anser
att Sverige måste konkurrera om den kvalificerade
arbetskraften genom bl.a. lägre skatter. I Östeuropa
finns en kunskapsbank som borde kunna tas till vara.
De slumpmässiga inslagen i Green Card-systemet är
enligt motionären inget att anamma. I stället bör
rekryteringsansvaret läggas över på företag vad
gäller kompetensinvandringen. Ett arbetserbjudande
borde leda till snabb handläggningstid och ett
omedelbart uppehållstillstånd och arbetstillstånd.
I motion 2002/03:Sf248 av Henrik von Sydow (m)
begärs ett tillkännagivande om en ny
immigrationspolitik. Motionären anser att eftersom
pensionärerna blir alltfler och det föds allt färre
barn behöver Sverige fler människor som flyttar hit.
Företagsamhet i allmänhet och företag i synnerhet är
enligt motionären nyckeln till en ny
immigrationspolitik. Regler och skatter som gör det
svårt att anställa måste ses över - och några av dem
måste avskaffas. Arbetstillstånd borde enligt
motionären kunna delas ut direkt vid gränsen.

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion 2002/03:Sf216
yrkandena 1 och 2 tillkännagivanden om att öppna
Sverige för arbetskraftsinvandring även från länder
utanför EU och kandidatländerna och att tillsätta en
utredning som klarlägger behoven av vilka
förändringar i regelverket som krävs för att
möjliggöra en mer omfattande arbetskraftsinvandring.
Enligt motionärerna kommer en växande
arbetskraftsbrist inte att kunna täckas med inhemsk
arbetskraft. De anser att den som inte har
flyktingskäl skall få chansen att söka sig en ny
framtid i Sverige som arbetskraftsinvandrare. Den
som har en anställning som väntar i Sverige skall i
normala fall ges uppehållstillstånd, och den som har
turistvisum och fått arbete skall inte behöva åka
tillbaka till hemlandet för att söka
uppehållstillstånd. Svenska lagar och de flesta
sociala trygghetssystem bör enligt motionärerna
gälla. För rätt till försörjningsstöd enligt
socialtjänstlagen bör en karenstid på tre till fem
år gälla. Permanent uppehållstillstånd skall
erhållas automatiskt efter fem år, men med möjlighet
att få sådant redan efter tre år. Motionärerna anser
att en större turistinvandring med möjlighet att
söka arbetstillstånd i Sverige ökar företagens
möjligheter att själva avgöra vem de vill anställa.

I motion 2002/03:A320 av Stefan Attefall m.fl. (kd)
yrkande 13 begärs ett tillkännagivande om att
arbetskraftens ålderssammansättning och
befolkningsutvecklingen visar att Sverige kommer att
behöva arbetskraftsinvandring. Från länder utanför
EU bör det gälla nyckelpersoner. Mycket talar enligt
motionärerna för att arbetskraftsinvandring också
underlättar för invandrare som i dag står utanför
arbetsmarknaden att få jobb.

I motion 2002/03:Sf214 av Birgitta Carlsson m.fl.
(c) yrkande 9 begärs att regeringen lägger fram
förslag om ett regelverk som underlättar för
arbetskraftsinvandring. I motionen anförs att
Sverige står inför en situation med brist på
arbetskraft som hotar den generella välfärden.

Också i motion 2002/03:A239 av Margareta Andersson
m.fl. (c) yrkande 26 begärs ett tillkännagivande om
ett regelverk för en mer generös
arbetskraftsinvandring. Motionärerna anser att de
invandrare som ordnat sin försörjning, antingen
genom arbete eller eget företagande, skall kunna
erhålla uppehållstillstånd i Sverige. Utländsk
arbetskraft skall kunna komma till Sverige om arbete
är ordnat och det inte finns inhemsk arbetskraft att
tillgå.
Birgitta Carlsson m.fl. (c) anser i motion
2002/03:Sf4 yrkande 5 att det behövs ökad
flexibilitet vid beviljande av uppehållstillstånd
till personer som inte har tillräckliga asylskäl men
som har etablerat sig på arbetsmarknaden och klarar
egen försörjning. Ett tillkännagivande härom begärs.

Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion
2002/03:Sf239 yrkande 16 att regeringen skall
tillsätta en parlamentarisk utredning om behovet av
en framtida arbetskraftsinvandring och hur denna
lämpligen bör regleras. Motionärerna menar att det
inte kommer att vara möjligt att lösa
arbetskraftsbristen enbart genom att sysselsätta
arbetslösa. Inte heller kommer EU:s utvidgning att
kunna bidra då de nya medlemsländerna har en än mer
åldrande befolkning. Det är enligt motionärerna
viktigt att utvecklingsländer inte utsätts för
"brain-drain" och att "gästarbetarsystem", där
utländsk arbetskraft exploateras, inte tillåts. Det
får inte heller förekomma att skyddssökande, som
haft otillräckliga skäl för asyl, ges
arbetstillstånd för att de har en tillräckligt
attraktiv yrkesutbildning.

I motion 2002/03:Sf8 av Mona Jönsson m.fl. (mp)
yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att en
parlamentarisk utredning gällande
arbetskraftsinvandring bör tillsättas. Det krävs
enligt motionärerna en plan för hur
arbetskraftsinvandring skall kunna ske i ordnade
former. Motionärerna vill se en generell öppenhet
med lika möjligheter för kvinnor och män från alla
yrkesgrupper och inte elitgästarbetare.

I motion 2002/03:Sf296 av Anna Grönlund (fp) begärs
ett tillkännagivande om att Norrbotten bör göras
till försökslän för arbetskraftsinvandring. För att
inte arbetskraftsbristen skall bli akut måste
rekrytering ske utifrån, både från andra delar av
landet och från andra länder. Norrbottens län skulle
vara försökslän under en femårsperiod. Förståelsen
för arbetskraftsinvandring och dess positiva
effekter skulle enligt motionären öka.

Andra frågor om arbetstillstånd

I motion 2002/03:Sf8 av Mona Jönsson m.fl. (mp)
yrkande 5 begärs ett tillkännagivande om
handläggningstiderna när det gäller
uppehållstillstånd på grund av arbetsmarknadsskäl.
Motionärerna vill ha förslag till åtgärder.

Peter Eriksson m.fl. (mp) begär i motion
2002/03:Sf367 yrkande 29 ett tillkännagivande om att
handläggningstiderna för arbetstillstånd bör
förkortas.

Gunilla Carlsson m.fl. (m) begär i motion
2002/03:Ub486 yrkande 7 ett tillkännagivande om att
samtliga utländska studenter med utländsk bakgrund
automatiskt bör få arbetstillstånd. Även efter
avlagd examen skall de som så önskar kunna förlänga
sina arbetstillstånd.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har behandlat motioner om
arbetskraftsinvandring i tidigare betänkanden om
migration och asylpolitik, senast i betänkande
2001/02:SfU8.

På senare år har det presenterats ett flertal
studier och rapporter som visat att det råder
arbetskraftsbrist inom en rad olika branscher och
yrken. Migrationsverket och AMS har därför på
regeringens uppdrag utarbetat förslag till ett antal
förändringar i AMS riktlinjer. Vidare har mindre
justeringar av utlänningsförordningen gjorts för att
underlätta för viss utländsk arbetskraft att arbeta
i Sverige.
I rapporten Arbetskraftsinvandring och åtgärder
för att möta framtida arbetskraftsbehov från april
2001 anger AMS och Migrationsverket bl.a. följande.
Inom vissa områden har svårigheten att rekrytera
arbetskraft vuxit markant, framför allt inom flera
yrken som kräver högskoleutbildning, och de
demografiska förändringarna kommer att ha stor
betydelse för utvecklingen på arbetsmarknaden i
början av 2000-talet. Eftersom arbetskraftsbristen
ökar inom EU kommer fler länder att vilja vara med
och dela på denna arbetskraftsreserv som finns i
kandidatländerna. Enligt rapporten bör Sverige
därför i god tid förbereda för ett arbets- och
kompetensutbyte med dessa länder. När det gäller
frågan om en ökad sysselsättning och förbättrad
integration av invandrare i Sverige kan svara för
arbetsmarknadens behov, anges att det på flera håll
i landet pågår arbete med att aktivera högutbildade
arbetslösa från tredjeland men att mer går att göra.
En tröskel att komma över är oftast språkbarriären.
Vidare anges i rapporten att deltidsarbetslösheten
och timanställningen fortfarande är mycket
omfattande i Sverige och att denna grupp utgör ett
viktigt arbetskraftsutbud som torde kunna
tillvaratas på ett bättre sätt än tidigare och att
man bör stimulera rörligheten inom Sverige.
Utskottet kan konstatera att Europeiska rådet i
juni 2001 beslutat om övergångsperioder på minst två
år och upp till sju år för arbetstagare från nya
medlemsstater vad gäller rätten till fri rörlighet
inom EU. Om ett land redan på förhand befarar
negativa effekter har det enligt övergångsreglerna
möjlighet att skjuta upp det fulla ikraftträdandet
av den öppna arbetsmarknaden i maximalt sju år.
Detta måste göras i förväg via nationell
lagstiftning. I januari presenterades betänkandet
EU:s utvidgning och arbetskraftens rörlighet (SOU
2002:116). Utredaren anser att Sverige skall
garantera att seriösa företag och arbetstagare från
de nya medlemsstaterna skall kunna mötas lika lätt
som i övriga EU i dag. Däremot bör effektiva hinder
för missbruk av välfärdssystemet sättas upp. Sverige
bör använda övergångsreglerna som skydd mot brott
och missbruk så länge detta är möjligt. Utredaren
föreslår därför att Sverige inte omedelbart skall
tillämpa EG-reglerna fullt ut, utan i viss
utsträckning behålla den nationella lagstiftningen.
I betänkandet lämnas också förslag om bl.a.
förlängning av vissa arbetstillstånd, förbättrat
samarbete mellan myndigheter, bättre kontroll,
arbetsmarknadspolitiska åtgärder för invandrare i
bristyrken, ökat köp av arbetsmarknadsutbildning
från kommunerna inom vårdområdet samt att regeringen
i samarbete med AMS inbjuder arbetsmarknadens parter
till en överenskommelse om gemensamt organiserad
rekrytering vid stora arbetskraftsbehov. Utredningen
remissbehandlas för närvarande inom
Regeringskansliet.
Också inom EU pågår en intensiv diskussion rörande
behovet av arbetskraft på kort och lång sikt.
Europeiska kommissionen har tidigare presenterat ett
meddelande om en invandringspolitik för gemenskapen,
KOM(2000) 757. Kommissionen menar att frågan om EU:s
roll i samband med migrationen är av särskilt
intresse på grund av bl.a. den demografiska
situationen med en befolkningsnedgång samt bristen
på arbetskraft inom vissa sektorer i flera länder.
Enligt meddelandet måste emellertid EU också granska
och inta en ansvarsfull ställning i fråga om
emigrationens effekter på ursprungsländerna. En mer
öppen och tydlig migrationspolitik skulle enligt
kommissionen, i samverkan med en samordnad politik
för att minska de faktorer som uppmuntrar till
utvandring s.k. push factors i ursprungsländerna och
ökade ansträngningar att verkställa
arbetslagstiftningen i medlemsstaterna, också kunna
hjälpa till att minska den illegala invandringen. I
juli 2001 presenterade kommissionen ett meddelande
som rör en öppen samordningsmetod för gemenskapens
invandringspolitik, KOM(2001) 387. Här
vidareutvecklar kommissionen sina idéer kring en
samordning av invandringspolitiken.
Vidare är frågan om tredjelandsmedborgares fria
rörlighet föremål för debatt inom EU. En rad förslag
härom har presenterats av kommissionen. I förslaget
till direktiv om villkor för tredjelandsmedborgares
inresa och vistelse i syfte att bedriva verksamhet
som anställd eller egenföretagare, KOM(2001) 386,
anges att förslaget syftar till att som en
invandringspolitisk åtgärd harmonisera de nationella
bestämmelserna om tredjelandsmedborgares rätt att
arbeta i EU. Tredjelandsmedborgaren skall ha ett
s.k. uppehållstillstånd för arbetstagare respektive
egenföretagare. Tillstånd kan ges efter en bedömning
av situationen på den nationella arbetsmarknaden.
Viktiga förändringar av arbetsgivare eller yrke
kräver nytt tillstånd.
När det gäller frågan om arbetskraftsinvandring
vill utskottet framhålla följande.
Utbudet av arbetskraft behöver långsiktigt öka för
att undvika arbetskraftsbrist och flaskhalsar och
säkra en hållbar ekonomisk tillväxt och välfärd. En
viktig del i det arbetet är enligt utskottet att
genomföra insatser för att främja ett bättre och
effektivare arbetskraftsutbud genom aktiv
arbetsmarknadspolitik, motverka diskriminering på
arbetsmarknaden och genomföra åtgärder mot den ökade
ohälsan i arbetslivet och de höga sjuktalen. Utöver
dessa åtgärder finns det enligt utskottets
uppfattning skäl att närmare utreda
förutsättningarna för en ökad
arbetskraftsinvandring. Redan under nästa år öppnas
möjligheter för ytterligare arbetskraftsinvandring
inom ramen för EU:s inre marknad. Utskottet anser
emellertid att det finns skäl att även analysera de
behov av arbetskraftsinvandring från länder utanför
EU/EES-området som kan uppstå framöver och att så
sker i ett globalt perspektiv. Utskottet har erfarit
att regeringen kommer att tillsätta en utredning i
syfte att analysera det framtida behovet av
arbetskraft i olika yrken och sektorer och de
konsekvenser som detta kan få på arbetsmarknaden och
samhället i övrigt. En viktig utgångspunkt för en
sådan utredning är att bibehålla och utveckla
trygghetsreglerna på arbetsmarknaden så att även
invandrad arbetskraft omfattas av de arbetsrättsliga
regler som i övrigt gäller på arbetsmarknaden.
Kollektivavtalsrätten måste bevaras. Som utskottet
tidigare framhållit är det inte lämpligt att införa
ett s.k. gästarbetarsystem. Enligt utskottets mening
måste hänsyn även tas till emigrationens ekonomiska,
demografiska, sociala och politiska effekter på
ursprungsländerna. Det är också viktigt att hålla
isär frågorna om flyktinginvandring, dvs. Sveriges
skyldighet att ta emot människor i behov av skydd,
och övrig invandring så att en utökad
arbetskraftsinvandring inte tillåts leda till en
försämrad rättssäkerhet vid prövning av
skyddsgrunderna för asyl. För rätt till asyl är
skyddsskälen avgörande, inte möjligheterna till
förvärvsarbete eller lämplig yrkesutbildning.
Utskottet förutsätter att den kommande utredningen
sker i nära samråd med arbetsmarknadens parter och
riksdagens partier.
Utskottet noterar att det också inom EU och i EU:s
medlemsstater pågår en bred diskussion om behovet av
arbetskraft inom EU utifrån ett demografiskt
perspektiv. Diskussionen rör även frågan om
sambandet mellan invandringspolitiken och
asylpolitiken.
Med det anförda får motionerna 2002/03:Sf8 yrkande
4, 2002/03:Sf216 yrkande 2 och 2002/03:Sf239 yrkande
16 anses delvis tillgodosedda och avstyrks. Även
motionerna 2002/03:Sf7 yrkande 8, 2002/03:Sf214
yrkande 9, 2002/03:Sf216 yrkande 1 i denna del,
2002/03:Sf248, 2002/03:Sf265, 2002/03:A239 yrkande
26 och 2002/03:A320 yrkande 13 avstyrks med det
anförda. Utskottet avstyrker även motion
2002/03:Sf296 om att Norrbotten bör göras till
försökslän för arbetskraftsinvandring.
När det gäller asylsökandes möjlighet att ändra
sin ansökan till att avse ansökan om
uppehållstillstånd av arbetsmarknadsskäl har
utskottet ovan pekat på att det är angeläget att en
utökad arbetskraftsinvandring inte tillåts leda till
en försämrad rättssäkerhet vid prövning av
skyddsgrunderna för asyl. För rätt till asyl är
skyddsskälen avgörande, inte möjligheterna till
förvärvsarbete eller lämplig yrkesutbildning.
Utskottet kan inte heller ställa sig bakom att
arbetstillstånd annat än i undantagsfall skall kunna
sökas av den som redan befinner sig i Sverige. Ett
sådant system skulle bl.a. kunna medföra att skyddet
för personer med skyddsbehov på sikt urholkas.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna
2002/03:Sf4 yrkande 5 och 2002/03:Sf216 yrkande 1 i
denna del.
Under 2002 avgjorde Migrationsverket 20 068
ärenden rörande arbetstillstånd. Den genomsnittliga
handläggningstiden var 49 dagar. Utskottet avstyrker
motionerna 2002/03:Sf8 yrkande 5 och 2002/03:Sf367
yrkande 29 om handläggningstider.
Tanken med systemet för gäststuderande är att de
skall ges en möjlighet att komma till Sverige för
att bedriva studier. Utskottet kan inte ställa sig
bakom yrkanden om att gäststuderande skall ges
uppehållstillstånd med automatik efter avslutade
studier. Utskottet, som konstaterar att ett undantag
från kravet på arbetstillstånd under studietiden har
trätt i kraft i december 2002, avstyrker motion
2002/03:Ub486 yrkande 7.

Anhöriginvandring

Familjeåterförening

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om
- nya regler för anhöriginvandring
- försörjningskrav vid anhöriginvandring
- ansökan om uppehållstillstånd efter inresa
- uppehållstillstånd före referentens hemresa
- DNA-analys
Jämför reservationerna 15 (kd, v, c, mp), 16
(fp), 17 (v, mp), 18 (fp), 19 (mp), 20 (kd,
v, c), 21 (v) och 22 (m)

Gällande ordning

I 2 kap. 4 § UtlL regleras i vilka fall
uppehållstillstånd får ges till en utlänning som är
anhörig till någon som är bosatt i Sverige eller har
fått uppehållstillstånd för bosättning här. De
anhöriga som omfattas enligt paragrafens första
stycke 1-3 är make, maka och sambo (och därmed
jämställda förhållanden), ogifta barn under 18 år,
om de är eller har varit hemmavarande, samt annan
nära anhörig som ingått i samma hushåll som
anknytningspersonen. Homosexuella förhållanden
likställs med heterosexuella. Paragrafens första
stycke 4 föreskriver vidare att tillstånd kan ges
till en utlänning som på annat sätt har särskild
anknytning till Sverige. Om makar eller sambor har
sammanbott stadigvarande utomlands ges de
uppehållstillstånd. En förutsättning för att
tillstånd skall beviljas make, maka eller sambo i
ett förhållande som inte är etablerat sedan tidigare
är att förhållandet bedöms som seriöst och att
särskilda skäl inte talar mot att tillstånd
beviljas.

Vid prövning av en ansökan om uppehållstillstånd
enligt förevarande bestämmelser skall beaktas om
utlänningen kan förväntas föra en hederlig vandel.
Uppehållstillstånd i anknytningsfall skall
utverkas före inresan till Sverige, och en ansökan
om uppehållstillstånd får som huvudprincip inte
bifallas efter inresan. Undantag skall dock kunna
göras om utlänningen har stark anknytning till en i
Sverige bosatt person och det skäligen inte kan
krävas att utlänningen återvänder till ett annat
land för att ge in ansökan där.

Skrivelsen

I skrivelsen anges att utlänningslagens bestämmelser
om anhöriginvandring ändrades den 1 januari 1997.
Bland annat begränsades möjligheterna för nära
anhöriga utanför kärnfamiljen att invandra till
Sverige. Den parlamentariska Anhörigkommittén har i
delbetänkandet Vår anhöriginvandring (SOU 2002:13)
föreslagit att invandringsmöjligheterna för sådana
anhöriga åter skall vidgas något. Kommittén föreslår
som huvudregel vid oetablerade förhållanden och för
nära anhöriga utanför kärnfamiljen att
anknytningspersonen skall svara för försörjningen
under högst två år. Förslagen har remissbehandlats
och bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Samtidigt pågår inom EU förhandlingar om ett
direktiv om familjeåterförening med ambitionen att
ett beslut skall föreligga senast juni 2003. Detta
kan komma att påverka beredningen av
utlänningslagens bestämmelser om anhöriginvandring.

Motioner

I motion 2002/03:Sf216 av Bo Könberg m.fl. (fp)
yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om en
flexiblare lagstiftning i Sverige och EU när det
gäller anhöriginvandring. Motionärerna anser att
antalet månader man levt eller inte levt tillsammans
före eller efter uppbrottet från hemlandet inte bör
vara avgörande vid prövningen av uppehållstillstånd.
På EU-nivå är det synnerligen viktigt att det kommer
till stånd gemensamma minimiregler för rätt till
familjeåterförening. I yrkande 4 begärs ett
tillkännagivande om att införa ett
försörjningsansvar i tre år för dem som inte
definieras som nära släktingar och för
arbetskraftsinvandrare som vill ta med sina
anhöriga. Förhandsprövningen bör hållas så minimal
som möjligt, och enligt motionärerna kan regresskrav
vara en rimlig sanktion gentemot
anknytningspersonen.

I motion 2002/03:Sf5 av Bo Könberg m.fl. (fp)
yrkande 1 i denna del begärs ett tillkännagivande om
en vidgad anhöriginvandring. Motionärerna anser att
den långsamma beredningen av frågan är oacceptabel.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf334
yrkande 25 att riksdagen beslutar att återinföra
bestämmelsen om sista länken. I motionen begärs
också i yrkande 26 att familjebegreppet i
utlänningsärenden bör vidgas och omfatta bl.a. äldre
föräldrar.

I motion 2002/03:Sf3 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)
yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att en
proposition om invandring för anhöriga utanför
kärnfamiljen bör läggas under våren. Förslagen bör
enligt motionärerna grundas på Anhörigkommitténs
betänkande SOU 2002:13.

I motion 2002/03:Sf239 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
begärs i yrkande 9 ett tillkännagivande om att
familjeåterföreningsdirektivet kräver en
grundläggande omarbetning för att bringas i
överensstämmelse med de principer som fastslogs av
Europeiska rådet i Tammerfors 1999. Motionärerna
anser att regeringen annars inte bör godta
förslaget.

Mona Jönsson m.fl. (mp) begär i motion 2002/03:Sf8
yrkandena 6 i denna del och 13 tillkännagivanden om
att familjerna bör få bestämma själva vilka
familjemedlemmar som skall förenas med dem som redan
bor i Sverige. Motionärerna är också bekymrade över
förslag om försörjningsansvar. Motionärerna anser
vidare att eftersom EU-förslaget om
familjeåterförening anger s.k. minimiregler är det
inget som hindrar Sverige från att införa mer
generösa regler.

Sten Tolgfors och Henrik von Sydow (m) begär i
motion 2002/03:Sf202 yrkandena 1 och 2
tillkännagivanden om att DNA-prov skall kunna utgöra
grund för familjeåterförening, i fall där skriftlig
dokumentation saknas eller har brister. Huvudregeln
bör vara att utförande av DNA-prov medges för att
fastställa grund för återförening när detta begärs
av enskild person.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf334
yrkande 29 ett tillkännagivande om att det bör kunna
göras ett undantag från huvudprincipen, att
uppehållstillstånd skall beviljas före inresa, när
utlänningen har barn i Sverige eller kvinnan i
förhållandet väntar barn eller om sökanden med all
sannolikhet skulle få sin ansökan beviljad.

I motion 2002/03:Sf239 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
begär motionärerna i yrkande 12 att regeringen skall
återkomma med förslag om ändring i 2 kap. 5 § andra
stycket UtlL. Intentionerna med lagändringen 2000,
att en ansökan om uppehållstillstånd skulle få
bifallas trots att den i strid mot huvudregeln
ingivits medan den sökande befinner sig i Sverige,
har enligt motionärerna inte fått genomslag i
praktiken. Det har visat sig att praxis blivit ännu
hårdare än tidigare, tvärtemot vad lagstiftaren
åsyftat.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion 2002/03:Sf223
att regeringen lägger fram förslag till ändring i 2
kap. 4 § UtlL så att möjlighet ges för personer som
levt tillsammans utomlands att få uppehållstillstånd
beviljat före referentens hemresa. I motionen anförs
att uppehållstillstånd på grund av anknytning i dag
inte kan ges då bägge parterna befinner sig
utomlands. Detta kan skapa stora problem för
personer som t.ex. arbetat utomlands.

Utskottets ställningstagande

Anhörigkommittén har bl.a. haft i uppdrag att
utvärdera effekterna av de begränsningar vad gäller
utlänningslagens bestämmelser om anhöriginvandring
som infördes den 1 januari 1997. Kommittén har i
sitt delbetänkande Vår anhöriginvandring (SOU
2002:13) anfört bl.a. att en human migrationspolitik
måste innebära att reglerna för anhöriginvandring
ger möjlighet att undvika oacceptabel
familjesplittring och att olika familjemönster och
sociala förhållanden skall beaktas inom rimliga
gränser. Synen på anhöriginvandring utanför
kärnfamiljen har i såväl Sverige som framför allt
övriga EU-länder varit betydligt mer restriktiv än
den som avser kärnfamiljen. Kommittén menar att det
inte går att bortse från detta när riktlinjerna för
svensk praxis läggs fast.

Kommittén har föreslagit att föräldrar och ogifta
barn över 18 år skall kunna ges uppehållstillstånd
om de är beroende av anknytningspersonen eller om
andra särskilda skäl föreligger. Andra särskilda
skäl skall utgöras av särskilt ömmande
omständigheter, t.ex. att sökanden utgör "sista
länk". Kraven på hushållsgemenskap, beroende redan i
hemlandet och snar ansökan skall enligt kommitténs
förslag upphöra. För övriga nära anhöriga utanför
kärnfamiljen förutsätts att synnerliga skäl för
uppehållstillstånd föreligger. Med synnerliga skäl
avses närmast "sista länk". Behovet av
familjekontakt i den gruppen bör i första hand
upprätthållas genom besök. Kraven på
hushållsgemenskap, beroende redan i hemlandet och
snar ansökan skall även här upphöra. När det gäller
återförening med äldre föräldrar påpekar kommittén
att det inte skall vara omöjligt att ta viss hänsyn
till andra kulturers familjegemenskap. Detta skall
emellertid inte innebära ett allmänt sett vidgat
familjebegrepp för personer från vissa
kulturkretsar.
När det gäller uppehållstillstånd för bl.a. nära
anhöriga utanför kärnfamiljen föreslår kommittén
att, om inte särskilda skäl föreligger,
anknytningspersonen skall svara för utlänningens
försörjning. Försörjningskrav liksom uppskjuten
invandringsprövning skall som huvudregel gälla under
högst två år. Om försörjningskravet inte fullgörs
kan förlängning av uppehållstillstånd och permanent
uppehållstillstånd vägras. Enligt kommittén kommer
förslagen i övrigt med största sannolikhet att leda
till en ökad invandring av nära anhöriga utanför
kärnfamiljen. Antalet beviljade tillstånd kan antas
fördubblas på längre sikt och tredubblas under de
två första åren efter ikraftträdandet. Kommittén
anser därför att statsfinansiella skäl starkt talar
för att ett försörjningskrav bör införas.
Ytterligare ett skäl är att de flesta övriga
europeiska länder uppställer ett sådant krav. Om
Sveriges regler för anhöriginvandring avviker
väsentligt från övriga EU-länders kan detta enligt
kommittén leda till att intresset för att invandra
till just Sverige blir större.
I ett frågesvar den 26 februari 2003 anförde
statsrådet Jan O. Karlsson, beträffande vilka
åtgärder som kommer att vidtas för att förslagen i
Anhörigkommitténs delbetänkande Vår
anhöriginvandring (SOU 2002:13) skall kunna
genomföras som planerat och inte fördröjas av EU-
förhandlingarna, att ambitionen är att ett direktiv
skall föreligga i juni 2003. Statsrådet anförde att
regeringen därefter kommer att låta utreda hur
direktivet skall genomföras i Sverige och efter
remissbehandling av utredningsförslaget lämna en
proposition till riksdagen. Ändringar av
utlänningslagens bestämmelser om anhöriginvandring
kommer enligt ministern inte att kunna träda i kraft
under 2003.
Utskottet har i ett yttrande till EU-nämnden
(yttr. 2000/01:SfU7y) över kommissionens förslag
till direktiv om familjeåterförening, KOM(2000) 624,
uttalat att en klar fördel med direktivförslaget är
att rätten till familjeåterförening kommer att
regleras enligt för medlemsstaterna gemensamma
regler och att rätten till familjeåterförening
därmed torde komma att stärkas i vissa
medlemsstater. Utskottet beklagade av det skälet att
subsidiärt skyddsbehövande - på förslag av EU-
parlamentet - inte längre omfattas av direktivför-
slaget och att nationella regler tills vidare kommer
att gälla för den gruppen. Vidare angav utskottet
att eftersom direktivförslaget är utformat som ett
minimidirektiv innebär det att det blir möjligt för
Sverige att ha generösare regler än vad som
föreskrivs i direktivet.
Rådet för rättsliga och inrikes frågor har i
februari i år fattat en politisk överenskommelse om
ändrat förslag till direktiv om familjeåterförening,
KOM(2002) 225. I samband med förhandlingarna
infördes en särskild, avgränsad bestämmelse som
möjliggör en 15-årsgräns för ansökan om
familjeåterförening. Vidare godkändes krav från
vissa medlemsstater i fråga om tillträde till
arbetsmarknaden. En sådan begränsning får gälla
högst ett år.
Utskottet föreslog i betänkande 1998/99:SfU5 ett
tillkännagivande om att det borde göras en
utvärdering av anhöriglagstiftningen som
uppmärksammar speciellt udda och ömmande fall liksom
även sista länken-fall och andra speciella
anknytningar. En sådan utvärdering borde enligt
utskottet ske skyndsamt. Riksdagen gjorde ett
tillkännagivande till regeringen i enlighet med
utskottets förslag. Anhörigkommittén har nu lämnat
sina förslag till regeringen. Utskottet utgår därför
från att regeringen skyndsamt lägger fram förslag.
Med hänsyn till det anförda är det enligt utskottets
mening inte nödvändigt med något uttalande av
riksdagen i dessa frågor. Utskottet avstyrker
motionerna 2002/03:Sf3 yrkande 2, 2002/03:Sf5
yrkande 1 i denna del, 2002/03:Sf8 yrkandena 6 i
denna del och 13, 2002/03:Sf216 yrkandena 3 och 4,
2002/03:Sf239 yrkande 9 samt 2002/03:Sf334 yrkandena
25 och 26.
I några motioner yrkas att möjligheten att göra
undantag från regeln om att uppehållstillstånd skall
sökas för inresan bör utökas. I samband med att
nuvarande undantag från regeln infördes uttalade
utskottet i betänkande 1999/2000:SfU9 bl.a. att det
bör finnas ett principiellt krav på att
uppehållstillstånd skall ha beviljats före inresan
och att detta även bör gälla för den som har stark
anknytning hit. Undantag skall dock kunna göras om
utlänningen har stark anknytning till en i Sverige
bosatt person och det skäligen inte kan krävas att
utlänningen återvänder till ett annat land för att
ge in ansökan där. Utskottet ansåg att när det
gäller de situationer när utlänningen har eller
väntar barn med någon person bosatt i Sverige kan
inte heller detta undantagslöst innebära att
huvudregeln skall frångås men bör liksom tidigare i
de flesta fall innebära att uppehållstillstånd
beviljas, i dessa fall då med uppskjuten
invandringsprövning. Utskottet menade att det får
ankomma på de tillämpande myndigheterna att vid sin
bedömning av de enskilda fallen och med beaktande av
lagstiftningen och de uttalanden som görs i
förarbetena avgöra när undantag skall kunna göras.
Utskottet vidhåller denna inställning.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna
2002/03:Sf239 yrkande 12 och 2002/03:Sf334 yrkande
29.
Utskottet noterar att när det gäller etablerade
förhållanden mellan makar som bott utomlands och där
anknytningspersonen är svensk medborgare ställs krav
på att den anhöriga skall söka uppehålls- och
arbetstillstånd innan makarna reser tillbaka till
Sverige. Ansökan görs via den svenska ambassaden i
det land där makarna bor. Motion 2002/03:Sf223
avstyrks med det anförda.
För att en ansökan om familjeåterförening skall
beviljas krävs bl.a. att sökandens identitet är
fastställd och att det påstådda
släktskapsförhållandet mellan sökanden och
anknytningspersonen i Sverige är styrkt. Om
utredningen inte kan anses tillräcklig avslås
ansökan om familjeåterförening. En sökande kan i dag
själv ta initiativ till och bekosta en DNA-analys
för att styrka ett påstått släktskapsförhållande.
Utlänningsmyndigheterna har däremot inte möjlighet
att erbjuda och bekosta någon sådan analys.
När det gäller DNA-analys för att styrka ett
påstått släktskapsförhållande har Anhörigkommittén
med hänsyn framför allt till barns bästa föreslagit
att en sådan möjlighet bör införas då det rör sig om
släktskap i rakt upp- och nedstigande led. Analysen
skall vara frivillig och kunna göras när tillräcklig
utredning om släktskapsförhållandet inte kan tas
fram på annat sätt. Var och en som undergår testet
skall ge sitt skriftliga samtycke före
provtagningen.
Utskottet anser att beredningen av kommitténs
förslag bör avvaktas och avstyrker motion
2002/03:Sf202 yrkandena 1 och 2.

Nyligen etablerade förhållanden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om
- uppskjuten invandringsprövning
- seriositetsprövning för unionsmedborgare
- registerkontroll vid nyligen etablerade
förhållanden
- invandring efter fullmaktsäktenskap
Jämför reservationerna 23 (kd, v, c, mp), 24
(mp), 25 (kd) och 26 (c)

Gällande ordning

Av 2 kap. 4 § första stycket 1 UtlL framgår att
uppehållstillstånd får ges till en utlänning som är
gift med eller sambo till någon som är bosatt i
Sverige eller har beviljats uppehållstillstånd för
bosättning här, om makarna stadigvarande sammanbott
utomlands. Av andra stycket 1 samma paragraf framgår
att uppehållstillstånd också får ges utan att
makarna eller samborna stadigvarande har sammanbott
utomlands eller har för avsikt att ingå äktenskap
eller inleda ett samboförhållande om det framstår
som seriöst och särskilda skäl inte talar mot att
tillstånd ges.

Den 1 juli 2000 har genom ändringar i
utlänningslagen skyddet för kvinnor i
anknytningsärenden förstärkts (prop. 1999/2000:43,
bet. 1999/2000:SfU9, rskr. 1999/2000:159). När det
gäller anknytningar som inte bestått någon längre
tid, kan ett uppehållstillstånd vid första
beslutstillfället tidsbegränsas, s.k. uppskjuten
invandringsprövning. Ett nytt tidsbegränsat
uppehållstillstånd eller ett permanent
uppehållstillstånd får ges om förhållandet består.
Uppskjuten invandringsprövning tillämpas normalt
under två år innan permanent uppehållstillstånd
beviljas.
Fortsatt uppehållstillstånd kan beviljas även om
förhållandet upphört inom tvåårstiden för den
uppskjutna invandringsprövningen, om förhållandet
har upphört främst på grund av att sökanden eller
sökandens barn utsatts för våld eller för handlingar
som innefattar allvarlig kränkning av sökandens
eller barnets frihet eller frid. Vidare kan ett
första uppehållstillstånd nekas trots att
förhållandet framstår som seriöst, om det finns en
påtaglig risk för att sökanden kommer att utsättas
för våld eller annan allvarlig kränkning i
förhållandet.
En make/maka till en EU/EES-medborgare som arbetar
i Sverige och har utnyttjat sin rätt till fri
rörlighet har rätt att ansluta sig till den som bor
i Sverige med stöd av EG-regler. I dessa fall prövas
inte äktenskapets seriositet. En sambos rätt att
komma till Sverige prövas dock enligt
utlänningslagens regler i 2 kap. 4 §.
Seriositetsprövning görs således när det rör sig om
sambor i nyligen etablerade förhållanden.

Motioner

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf334
yrkande 27 att regeringen ser över lagstiftning och
praxis avseende anknytningsärenden där förhållandet,
på grund av misshandel, upphör före tvåårstiden för
den uppskjutna invandringsprövningen. Motionärerna
anför att om man finner att förhållandet inte varit
seriöst eller varit kortvarigt bedöms orsaken till
uppbrottet i dag som relativt oväsentlig. Kvinnans
situation i hemlandet bör beaktas.

I motion 2002/03:Sf239 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
yrkande 11 begärs att riksdagen beslutar om en
översyn av 2 kap. 4 § UtlL. Den tidigare
lagändringen till skydd för utländska kvinnor som
misshandlats av sin man under den tvååriga
prövotiden begränsades till fall när det varit fråga
om våld eller handlingar som innebär allvarlig
kränkning. Motionärerna anser att försöket att genom
lagändring åstadkomma en rimligare och humanare
rättstillämp-ning inte har fungerat.

Johan Linander m.fl. (c) begär i motion
2002/03:Ju249 yrkande 21 ett tillkännagivande om att
reglerna om uppehållstillstånd för misshandlade
kvinnor bör ses över. Motionärerna anser att det
inte för permanent uppehållstillstånd bör krävas att
kvinnan bor minst två år med mannen i Sverige.

I motion 2002/03:Sf367 av Peter Eriksson m.fl. (mp)
yrkande 19 begärs ett tillkännagivande om att
skyddet för de kvinnor och barn som lever i Sverige
på grund av anknytning skall stärkas. Motionärerna
menar att de ändringar som genomförts för att
underlätta och förbättra möjligheten för
misshandlade kvinnor att få uppehållstillstånd har
fått ett minimalt genomslag i verkligheten.

Mona Jönsson m.fl. (mp) begär i motion 2002/03:Sf8
yrkande 20 ett tillkännagivande om att man bör se
över förändringen av skyddet för kvinnor i
anknytningsärenden. Det har enligt motionärerna inte
blivit särskilt mycket lättare för kvinnorna att få
uppehållstillstånd och hjälp efter lagändringen.
Kvinnor som innan tvåårstiden går ut lämnar sin man
kan ha svårt att bevisa misshandel.
I samma motions yrkande 6 i denna del begärs ett
tillkännagivande om att samma regler bör gälla för
alla dem som bor i Sverige, och som vill ta hit en
anhörig, oavsett om det är EU-medborgare som flyttat
till Sverige eller inte. Kravet på
seriositetsprövningar och kränkande
anknytningsutredningar bör enligt motionärerna
upphöra.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf334
yrkande 28 ett tillkännagivande om kontroll och
information i anknytningsärenden. Det bör enligt
motionärerna finnas en möjlighet att göra utdrag ur
register.

I motion 2002/03:A242 av Annelie Enochson m.fl.
(kd) yrkande 35 begärs ett tillkännagivande om att
Migrationsverket bör ges rätt att i polisregistret
kontrollera män som för in kvinnor till Sverige.
Uppgifterna kan avse bl.a. hur många kvinnor mannen
tidigare fört in i Sverige och om han tidigare
misshandlat någon av dessa.
Även i motion 2002/03:Ju363 av Ragnwi Marcelind
m.fl. (kd) yrkande 10 begärs ett tillkännagivande om
att Migrationsverket bör ges rätt att i
polisregistret kontrollera män som för in en kvinna
till Sverige.

I motion 2002/03:Ju249 av Johan Linander m.fl. (c)
yrkande 19 begärs ett tillkännagivande om att
anhöriginvandring på basis av fullmaktsäktenskap
skall förbjudas. Motionärerna anger att det i dag
förekommer att en flicka i Sverige gifts bort med en
man i ett annat land, genom användandet av fullmakt.
Eftersom äktenskapet accepteras i Sverige kan mannen
flytta hit genom anhöriginvandring och flickan har
då inte någon möjlighet att motsätta sig
äktenskapet.

I motion 2002/03:Sf299 av Carina Hägg (s) begärs ett
tillkännagivande om behovet av att se över frågan om
skenäktenskap och dess följder.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare vid ett antal tillfällen
behandlat motioner om bl.a. seriositetsprövningen
vid s.k. snabba anknytningar, senast i betänkande
2001/02: SfU8.

Makar eller sambor som har sammanbott
stadigvarande utomlands har rätt till
uppehållstillstånd. Är förhållandet inte etablerat
sedan tidigare krävs för uppehållstillstånd att
förhållandet bedöms som seriöst och att särskilda
skäl inte talar mot att tillstånd beviljas. Den
seriositetsprövning som görs innebär inte någon
kontroll av förhållandets allmänna lämplighet eller
parternas moraliska eller andra kvaliteter. Syftet
är främst att förhindra att
invandringsbestämmelserna kringgås och att skydda
parter som riskerar att i förhållandet utsättas för
våld eller annan allvarlig kränkning.
Den 1 juli 2000 infördes i utlänningslagen
uttryckligen möjligheten att ge fortsatt
uppehållstillstånd i vissa fall vid nyligen
etablerade förhållanden. Regleringen motsvarade vad
som dittills gällt i praxis. Av framför allt
rättssäkerhetsskäl infördes möjligheten att ge
uppehållstillstånd trots att det förhållande som
grundade anknytning upphört. Regeln syftar till att
avhjälpa t.ex. att kvinnor som misshandlats under
förhållandet blir utvisade när förhållandet upphört.
Vidare kan ett första uppehållstillstånd nekas trots
att förhållandet framstår som seriöst, om det finns
en påtaglig risk för att sökanden kommer att
utsättas för våld eller annan allvarlig kränkning i
förhållandet.
Anhörigkommittén har i sitt delbetänkande Vår
anhöriginvandring (SOU 2002:13) redovisat hur
seriositetsprövningen vanligtvis går till och lämnat
förslag till viss ändring av dagens
seriositetsprövning av nyligen etablerade
förhållanden. Kommittén anger att i dag gäller att
anknytningspersonen tillfrågas om eventuella
tidigare brott i syfte att förhindra att
uppehållstillstånd ges om det finns påtaglig risk
för att sökanden kommer att utsättas för misshandel
eller annan kränkande behandling i förhållandet.
Vidare görs registerkontroll om det finns särskilda
skäl, t.ex. om något framkommit som ger anledning
att misstänka tidigare relevant kriminalitet.
Migrationsverket har direktåtkomst till registren
och kan kontrollera om personen dömts för brott
enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken eller har
meddelats besöksförbud. Anhörigkommittén föreslår
att utredningens omfattning bör minskas och till
viss del ersättas av att anknytningspersonens
förmåga att försörja sökanden utreds. För att söka
undvika att utsatta parter utnyttjas föreslås vidare
att anknytningspersonens förhållanden i fråga om
eventuell tidigare brottslighet och äktenskap alltid
undersöks genom registerkontroll. Kommittén menar
att skyddsaspekten utgör ett skäl för att införa
försörjningskrav vid nyligen etablerade
förhållanden. Ett försörjningskrav skulle också
enligt kommittén motverka skenförhållanden.
Som anges i föregående avsnitt har utskottet
tidigare yttrat sig till EU-nämnden över förslaget
till direktiv om familjeåterförening
(2000/01:SfU7y). Utskottet berörde frågan om
bestämmelser för unionsmedborgare som inte utövat
sin rätt till fri rörlighet. Vidare uttalade
utskottet att det är mycket kritiskt till
utformningen framför allt när det gäller möjligheten
att göra en seriositetsprövning redan i samband med
prövningen av det första uppehållstillståndet vid
nyligen etablerade förhållanden.
Statsrådet Jan O Karlsson har i ett frågesvar den
13 februari i år angett att regeringen avser att ge
Migrationsverket i uppgift att se över de regler som
ändrades år 2000 i syfte att stärka skyddet för
kvinnor som misshandlas.
Som angetts under tidigare avsnitt har vid möte i
rådet för rättsliga och inrikes frågor den 27-28
februari 2003 uppnåtts en politisk överenskommelse
om familjeåterföreningsdirektivet, KOM(2002) 225.
Direktivet kommer inte att vara tillämpligt på
familjemedlemmar till EU-medborgare, oavsett om de
utnyttjat rätten till fri rörlighet eller inte.
EG-förordningen 1612/68 om arbetskraftens fria
rörlighet omfattar bl.a. make/maka, dock inte sambo
till en arbetstagare som är medborgare i en
medlemsstat och anställd i en annan medlemsstats
territorium, dvs. unionsmedborgare som utnyttjat sin
rätt till fri rörlighet. Eftersom make/maka har rätt
att ansluta sig till den som bor i Sverige med stöd
av EES-reglerna prövas inte äktenskapets seriositet.
Seriositetsprövning görs däremot när det rör sig om
sambor eftersom en sambos rätt att komma till
Sverige prövas enligt utlänningslagens regler.
Utskottet har tidigare i betänkande 1999/2000:SfU9
uttalat att uppehållstillstånd inte skall beviljas
vid tvångsäktenskap. Därvidlag blir den muntliga
utredningen av mycket stor betydelse och måste
omgärdas med olika åtgärder för att säkerställa att
det verkligen är parternas fria vilja som kommer
till uttryck vid så kallade arrangerade äktenskap.
Utskottet anser att beredningen inom
Regeringskansliet av Anhörigkommitténs förslag bör
avvaktas. Utskottet avstyrker motionerna 2002/03:Sf8
yrkandena 6 i denna del och 20, 2002/03:Sf239
yrkande 11, 2002/03:Sf299, 2002/03:Sf334 yrkandena
27 och 28, 2002/03:Sf367 yrkande 19, 2002/03:A242
yrkande 35, 2002/03:Ju249 yrkandena 19 och 21 samt
2002/03:Ju363 yrkande 10.

Flyktingpolitiken

Flyktingbegreppet och andra skyddsgrunder

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om
- ett utvidgat flyktingbegrepp omfattande
bl.a. könsrelaterad förföljelse
- avvisningsbeslut vid risk för tortyr
- asylsökande från Iran
- regeringens bedömning av inre
flyktalternativ
Jämför reservationerna 27 (fp, kd, v, c, mp),
28 (fp), 29 (v) och 30 (kd)

Gällande ordning

FN-konventionen från 1951 angående flyktingars
rättsliga ställning, Genèvekonventionen,
kompletterades år 1967 med ett protokoll angående
flyktingars rättsliga ställning, det s.k. New York-
protokollet. Protokollet innebär att staterna
förbinder sig att tillämpa konventionen utan
begränsning till händelser som inträffat före den
1 januari 1951 och som regel utan geografisk
begränsning till händelser som inträffat i Europa.

Genèvekonventionen innehåller bl.a. en definition
av vem som skall anses som flykting och föreskriver
förbud mot avvisning eller utvisning av personer
till ett land där de riskerar förföljelse eller till
ett land där de inte åtnjuter trygghet gentemot att
bli sända till ett land där de riskerar förföljelse.
I konventionen definieras en flykting som en
person som "i anledning av välgrundad fruktan för
förföljelse på grund av sin ras, religion,
nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp
eller politisk åskådning befinner sig utanför sitt
hemland och som inte kan eller på grund av sin
fruktan inte vill begagna sig av hemlandets skydd".
I Genèvekonventionens artikel 33 anges att en
flykting inte får avvisas eller utvisas till ett
land där hans liv eller frihet hotas på grund av
hans ras, religion, nationalitet, tillhörighet till
viss samhällsgrupp eller politiska åskådning.

En flykting har enligt utlänningslagen en
principiell rätt att få uppehållstillstånd i
Sverige. Definitionen av vem som är flykting är
intagen i 3 kap. 2 § UtlL och har samma lydelse som
i Genèvekonventionen, dock med uttryckligt angivande
att denna rätt gäller oberoende av om förföljelsen
utgår från landets myndigheter eller om dessa inte
kan antas bereda skydd mot förföljelse från
enskilda.

Utöver flyktingar har tre andra kategorier enligt
3 kap. 3 § UtlL en principiell rätt att få skydd i
Sverige. Det rör sig om personer som lämnat sitt
land av andra skäl än av flyktinggrundande orsaker
och som
1. känner en välgrundad fruktan för att straffas
med döden eller med kroppsstraff eller att utsättas
för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning,
2. på grund av en yttre eller inre väpnad konflikt
behöver skydd eller på grund av en miljökatastrof
inte kan återvända till sitt hemland, eller
3. på grund av sitt kön eller homosexualitet
känner välgrundad fruktan för förföljelse.
Som flykting och som skyddsbehövande enligt
ovanstående grunder anses även en person som är
statslös och som av de uppräknade skälen befinner
sig utanför det land där han eller hon tidigare haft
sin vanliga vistelseort, under förutsättning att
personen inte kan eller på grund av sin fruktan inte
vill återvända dit.
Enligt 8 kap. 1 § UtlL får en avvisning eller
utvisning aldrig verkställas om det finns skälig
anledning att tro att utlänningen riskerar
dödsstraff, kroppsstraff eller tortyr eller att
utsättas för annan omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning.
Verkställighet får inte heller ske till ett land
där han eller hon inte är skyddad mot att sändas
vidare till ett land där personen riskerar
dödsstraff m.m.
I 4 kap. 12 § UtlL anges att när en fråga om
avvisning eller utvisning prövas skall hänsyn tas
till om utlänningen på grund av bestämmelserna i
bl.a. 8 kap. 1 § UtlL inte kan sändas till ett visst
land eller om det annars finns särskilda hinder mot
att avgörandet verkställs.

I artikel 3 i FN:s konvention mot tortyr och annan
omänsklig eller förnedrande behandling anges
följande.

1. Ingen konventionsstat skall utvisa, återföra
eller utlämna en person till en annan stat, i vilken
det finns anledning att tro att han skulle vara i
fara för att utsättas för tortyr.
2. För att fastställa huruvida sådan anledning
föreligger, skall de behöriga myndigheterna beakta
alla hänsyn av betydelse, vari i förekommande fall
även skall inbegripas förekomsten i den berörda
staten av ett konsekvent handlingsmönster av grova,
uppenbara eller talrika kränkningar av de mänskliga
rättigheterna.

Också i artikel 3 i Europeiska konventionen angående
skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna, Europakonventionen, finns
ett förbud mot tortyr.

Skrivelsen

Av skrivelsen framgår att regeringen den 11 april
2002 beslutade att en utredare skall föreslå
författningsändringar som är nödvändiga för att
personer som känner en välgrundad fruktan för
förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning
skall kunna betraktas som flyktingar enligt 1951 års
Genèvekonvention (dir. 2002:49).

I skrivelsen anges att EG-kommissionen i oktober
2001 presenterade ett förslag till direktiv om
miniminormer för när medborgare i tredjeland och
statslösa personer skall betraktas som flyktingar
eller som personer som av andra skäl behöver
internationellt skydd samt om dessa personers
rättsliga ställning (KOM(2001) 510 slutlig). Från
svensk sida har framhållits vikten av att icke-
statlig förföljelse liksom förföljelse på grund av
kön och sexuell läggning inkluderas i
flyktingbegreppet. Förhandlingarna pågår alltjämt
och enligt slutsatserna från Europeiska rådet i
Sevilla i juni 2002 skall direktivet vara antaget
senast före utgången av juni 2003.
I skrivelsen anges vidare att FN:s kommitté mot
tortyr (CAT) hittills har prövat 20 ärenden i sak
avseende klagomål mot Sverige. Kommittén har uttalat
kritik mot Sverige i nio fall. För närvarande finns
i kommittén åtta öppna ärenden. En förutsättning för
att kommittén skall kunna pröva klagomål från
enskilda är att staten i fråga har accepterat den
individuella klagorätten. Många av de 131 stater som
är anslutna till konventionen har inte gjort detta.
Ingen avvisning har skett i de fall där Sverige har
kritiserats.
Europadomstolen är behörig att pröva klagomål från
enskilda mot samtliga stater som är anslutna till
Europakonventionen. I skrivelsen anges att Sverige
hittills inte har fällts i Europadomstolen i något
ärende avseende artikel 3 i konventionen.

Motioner

Könsrelaterad förföljelse

I motion 2002/03:Sf5 av Bo Könberg m.fl. (fp) begärs
i yrkande 1 i denna del ett tillkännagivande om att
vidga flyktingbegreppet till att omfatta även
förföljelse på grund av kön och sexuell läggning.
Motionärerna anser att den långsamma beredningen är
oacceptabel.

I motion 2002/03:L249 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) yrkandena 23 och 24 begärs tillkännagivanden om
att flyktingpolitiken bör vara generös och human
inte bara i högtidstalen när det gäller förföljda
homosexuella, bisexuella och transpersoner.
Motionärerna anser att Sverige i internationella
forum bör verka för ett tilläggsprotokoll till
Genèvekonventionen för att ge flyktingstatus även åt
personer som förföljs på grund av kön, könsidentitet
eller sexuell läggning.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion
2002/03:Sf256 yrkande 2 i denna del ett
tillkännagivande om att flyktingbegreppet bör vidgas
till att omfatta även förföljelse på grund av kön
eller sexuell läggning. Svensk lagstiftning bör
enligt motionärerna ändras redan innan det
föreslagna EU-direktivet antas.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf6
yrkande 6 ett tillkännagivande om att en utredare
med uppgift att stärka skyddet för dem som riskerar
förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning
bör tillsättas samt att beslutsunderlag och
kompetens hos myndigheterna bör ses över.

Rosita Runegrund m.fl. (kd) begär i motion
2002/03:U328 yrkande 17 ett tillkännagivande om att
lagstiftning och praxis bör ge ett reellt skydd för
den som söker asyl för förföljelse på grund av kön.
Kvinnlig könsstympning bör enligt motionärerna
erkännas som ett brott mot grundläggande mänskliga
rättigheter.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion 2002/03:Sf3
yrkande 1 ett tillkännagivande om att det omedelbart
bör tillsättas en särskild utredare enligt dir.
2002:49 om flyktingstatus för personer som är
förföljda på grund av kön eller sexuell läggning.

I motion 2002/03:Sf228 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
begärs att regeringen omgående tillsätter en
utredning om nödvändiga författningsändringar för en
utvidgad tolkning av Genèvekonventionen. Personer
som känner en välgrundad fruktan för förföljelse på
grund av kön eller sexuell läggning skall enligt
motionärerna kunna betraktas som flyktingar. Den som
erkänts som flykting har en i flera avseenden
förmånligare ställning än den som beviljats skydd
med stöd av andra bestämmelser i utlänningslagen.

I motion 2002/03:Sf4 av Birgitta Carlsson m.fl. (c)
yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att
regeringen skyndsamt bör lägga förslag för att
stärka möjligheten till asyl för de grupper som
förföljs på grund av kön eller sexuell läggning.

I motion 2002/03:Sf214 av Birgitta Carlsson m.fl.
(c) yrkande 15 begärs att regeringen ser över
könsbestämmelsen i utlänningslagen. Motionärerna
anser att det är av yttersta vikt att kvinnor som
får uppehållstillstånd på grund av genusrelaterad
förföljelse erhåller samma rättigheter och starka
skydd som den som får uppehållstillstånd som
flykting.
Maud Olofsson m.fl. (c) begär i motion
2002/03:U326 yrkande 7 i denna del ett
tillkännagivande om att Genèvekonventionen behöver
ses över. Definitionen av flyktingbegreppet måste
utvidgas till att avse även förföljelse på grund av
kön eller sexuell läggning.
Lena Ek och Jörgen Johansson (c) begär i motion
2002/03:Sf320 ett tillkännagivande om en utredning
för att klargöra rättsläget vad gäller förföljelse
på grund av kön som kriterium vid asylansökan. Det
är enligt motionärerna möjligen rätt att unga
flickor som förföljs på grund av sitt kön och
riskerar könsstympning i stället skall ges skydd
enligt regler om skydd undan tortyr och annan
förnedrande eller omänsklig behandling eftersom
Sverige då också förbjuds att återsända personen
till ett land där hon kan riskera att utsättas för
just tortyr eller annan omänsklig och förnedrande
behandling.

Mona Jönsson m.fl. (mp) begär i motion 2002/03:Sf8
yrkande 17 ett tillkännagivande om att vid t.ex.
hedersmord, könsstympning eller homosexualitet bör
en person ges uppehållstillstånd som skyddsbehövande
i stället för av humanitära skäl.

Peter Eriksson m.fl. (mp) begär i motion
2002/03:Sf367 yrkande 18 ett tillkännagivande om att
förföljelse på grund av kön eller homosexualitet bör
inbegripas i flyktingbegreppet utan att eventuella
beslut i EU avvaktas. Könsstympning skall också
enligt motionärerna utgöra skäl för att erhålla
flyktingstatus.

Hillevi Larsson och Börje Vestlund (s) begär i
motion 2002/03:Sf319 ett tillkännagivande om att i 3
kap. 2 § UtlL skall inbegripas flyktingstatus för
homosexuella.

I flerpartimotionen 2002/03:Sf317 av Ulf Holm m.fl.
(mp, s, fp, v, c) begärs ett tillkännagivande om att
utlänningslagen bör ändras så att förföljelse på
grund av kön, sexuell läggning eller könsidentitet
ger flyktingstatus. Regeringens aviserade ståndpunkt
om att låta ett utvidgat flyktingbegrepp inkludera
kön och sexuell läggning är enligt motionärerna inte
tillräckligt eftersom transpersoner lämnas utanför.
Förföljelse på grund av kön, sexuell läggning eller
könsidentitet måste föras in under 3 kap. 2 § UtlL.

Övriga motioner om flyktingbegreppet

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion
2002/03:Sf256 yrkande 2 i denna del ett
tillkännagivande om att Sverige aktivt bör verka för
att kommissionens förslag och skyddsgrunder inte
urholkas, utan i stället förbättras genom att även
låta personer som flyr undan krig och svält,
krigsvägrare samt personer som förföljs av annan än
staten anses som flyktingar.

I motion 2002/03:Sf334 av Sven Brus m.fl. (kd)
yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om
nödvändigheten av att snarast utarbeta en gemensam
definition av flyktingbegreppet inom EU.
Motionärerna pekar på att en asylsökande som kommer
till Sverige, och som här skulle ha fått
flyktingstatus, enligt Dublinkonventionen kan komma
att avvisas till första asyllandet där en annan
tolkning av flyktingbegreppet leder till avvisning.

I motion 2002/03:Sf239 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
begärs i yrkande 8 ett tillkännagivande om att
regeringen inte bör godta några inskränkningar i
skyddet för flyktingar och andra skyddssökande i
direktivförslaget om miniminormer för när medborgare
i tredjeland skall betraktas som flyktingar eller
som personer som av andra skäl behöver
internationellt skydd.

Maud Olofsson m.fl. (c) begär i motion 2002/03:U326
yrkandena 6 och 7 i denna del tillkännagivanden om
att innan EU kan gå vidare och fastställa en
gemensam asylpolitik måste man vara överens om en
klar och entydig definition på flykting, immigrant,
asylsökande och tvångsflyttade. En gemensam asyl-
och flyktingpolitik inom EU kan enligt motionärerna
förhindra tävlan mellan medlemsländer. Motionärerna
anser vidare att Genèvekonventionen behöver ses
över. Flyktorsaker som krig och inbördeskrig,
odemokratiska regimer, förtryck av minoriteter samt
natur- och hungerkatastrofer innebär enligt
motionärerna att de tidigare definitionerna av
begreppen flykt och asyl måste utvidgas.

Peter Eriksson m.fl. (mp) begär i motion
2002/03:Sf367 yrkande 17 ett tillkännagivande om att
bestämmelsen om övriga skyddsbehövande skall
användas i betydligt mer generös utsträckning än
tidigare.

Övriga motioner

I motion 2002/03:Sf5 av Bo Könberg m.fl. (fp) yrkande 6 begärs
ett tillkännagivande om en samlad analys av vilka
åtgärder som behövs för att Sverige inte skall
fällas av FN:s kommitté mot tortyr.

I motion 2002/03:U238 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande
7 begärs ett tillkännagivande om att händelserna i
Iran sedan våren år 2000 innebär en kraftig
försämring när det gäller mänskliga rättigheter och
att den svenska regeringen beaktar detta när det
gäller behandlingen av iranska flyktingars
möjligheter att få uppehållstillstånd i Sverige.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf334
yrkande 20 att regeringen återkommer med ett
klargörande om hur Sverige ser på asylsökande som
vid utvisning hänvisas till ett liv som
internflyktingar.

Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich (s) begär i motion
2002/03:Sf217 ett tillkännagivande om att många
upplever själva ordet främlingspass som
nedvärderande varför det bör döpas om till t.ex.
resepass.

Utskottets ställningstagande

UNHCR har sett över flyktingbegreppet enligt
Genèvekonventionen och hållit globala konsultationer
med alla 136 länder som har undertecknat
konventionen. Översynen har utmynnat i en
handlingsplan för internationellt skydd, Agenda for
Protection.

Europeiska kommissionen presenterade hösten 2001
ett förslag till direktiv om miniminormer för när en
medborgare i tredjeland och statslösa personer skall
betraktas som flyktingar eller som personer som av
andra skäl behöver internationellt skydd samt om
dessa personers rättsliga ställning, KOM(2001) 510
(skyddsgrundsdirektivet). Förslaget innehåller
bestämmelser för fastställande av vilka av de
personer som söker internationellt skydd som skall
anses uppfylla villkoren för flyktingstatus och
vilka som skall anses berättigade till subsidiärt
skydd. Förslaget omfattar dock inte den som befinner
sig på medlemsstaternas territorier och som
medlemsstaterna fortlöpande tillåter att stanna där
av skäl som inte hänger samman med behovet av
internationellt skydd, t.ex. av humanitära skäl.
En av Genèvekonventionens fem grunder för
förföljelse som kan leda till flyktingstatus är
tillhörighet till viss samhällsgrupp. Europeiska
kommissionen har ansett att denna grund bör tolkas
brett och övergripande och således innefatta även
förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning.
Regeringen har med anledning av direktivförslaget
uttalat att innehållet i förslaget i sak är bra och
att bl.a. tolkningen av begreppet "tillhörighet till
viss samhällsgrupp" är i linje med den svenska
ståndpunkten. Förhandlingarna pågår alltjämt och
enligt slutsatserna från Europeiska rådet i Sevilla
i juni 2002 skall direktivet vara antaget senast
före utgången av juni 2003.
Utskottet kan konstatera att frågan om
internationellt skydd och om definitionen av
begreppet flykting samt alternativa skyddsformer är
föremål för diskussion i olika forum internationellt
och inom EU. Enligt utskottets mening är frågan om
definitionen av begreppet flykting och möjligheten
att erhålla flyktingstatus mycket viktig och
grundläggande inte minst när det gäller det övriga
arbetet inom EU med att utforma en gemensam
asylpolitik. Sverige har varit drivande i dessa
frågor. I utlänningslagen infördes också redan 1997
bestämmelser om att förföljelse från tredje part kan
utgöra grund för flyktingskap. Utskottet vill
understryka vikten av att arbetet med detta
grundläggande direktivförslag inte fördröjs.
Regeringen beslutade i april 2002 om direktiv
(2002:49) för att se över frågan om att i
utlänningslagen införa en möjlighet för personer som
förföljs på grund av kön eller sexuell läggning att
erhålla flyktingstatus. En utredare har förordnats
från den 4 mars 2003 och i tilläggsdirektiv den 13
februari 2003 (dir. 2003:7) anges att utredningen
skall ha slutfört sitt arbete senast den 1 november
2003. I direktivet anges också att utredningen skall
följa utvecklingen av förhandlingarna i rådet
rörande direktivförslaget.
Utskottet anser med det anförda att de motioner
som rör förföljelse på grund av kön eller sexuell
läggning får anses i huvudsak tillgodosedda.
Utskottet avstyrker motionerna 2002/03:Sf3 yrkande
1, 2002/03:Sf4 yrkande 3, 2002/03:Sf5 yrkande 1 i
denna del, 2002/03:Sf6 yrkande 6, 2002/03:Sf8
yrkande 17, 2002/03:Sf214 yrkande 15, 2002/03:Sf228,
2002/03:Sf256 yrkande 2 i denna del, 2002/03:Sf317,
2002/03:Sf319, 2002/03:Sf320, 2002/03:Sf367
yrkandena 17 i denna del och 18, 2002/03:L249
yrkandena 23 och 24, 2002/03:U326 yrkande 7 i denna
del och 2002/03:U328 yrkande 17.
Utskottet avstyrker även med det anförda
motionerna 2002/03:Sf239 yrkande 8, 2002/03:Sf256
yrkande 2 i denna del, 2002/03:Sf334 yrkande 7,
2002/03:Sf367 yrkande 17 i denna del och
2002/03:U326 yrkandena 6 och 7 i denna del.
Flyktingar och övriga skyddsbehövande har rätt
till uppehållstillstånd i Sverige. I samband med
prövningen av en asylansökan skall den beslutande
myndigheten ta hänsyn till eventuella
verkställighetshinder. Framkommer det att beslutet
inte kommer att kunna verkställas bör ett beslut om
avlägsnande inte fattas. Uppstår eller framkommer
hinder mot verkställighet först efter ett
lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning
finns dessutom regler om hinder mot verkställighet i
8 kap., bl.a. anges att en avvisning eller utvisning
aldrig får verkställas till ett land om det finns
skälig anledning att tro att utlänningen där skulle
vara i fara att straffas med döden eller att
utsättas för tortyr. Verkställighet får inte ske
till ett land där utlänningen inte är skyddad mot
att sändas vidare till ett land där han skulle vara
i sådan fara. Utskottet kan konstatera att
verkställighetshindret i dessa fall är absolut och
att svensk lag därmed till fullo överensstämmer med
Europakonventionen och med FN:s tortyrkonvention.
Utskottet utgår från att regeringen även
fortsättningsvis noggrant granskar de fall där
kritik har uttalats mot Sverige. Med det anförda
avstyrker utskottet motion 2002/03:Sf5 yrkande 6.
Vad gäller motionsyrkanden om avvisningar eller
utvisningar till vissa länder förutsätter utskottet
att vid prövningen av uppehållstillståndsfrågor en
bedömning av skyddsbehovet alltid sker individuellt
varvid omständigheterna i det enskilda fallet och
situationen i hemlandet beaktas. Motion 2002/03:U238
yrkande 7 avstyrks med det anförda.
Under det senaste årtiondet har ett viktigt inslag
i den svenska politiken varit att medverka till
åtgärder för att förebygga samt, när det inte kunnat
ske hantera och långsiktigt komma till rätta med
flyktingsituationer i olika delar av bl.a. västra
Balkan. I Daytonöverenskommelsen år 1995 bekräftades
rätten att återvända till hemorterna efter krigen
och fördrivningarna i Bosnien och Hercegovina samt
Kroatien. Regeringen har i april 2002 i ett
praxisbeslut gjort den bedömningen att
normaliseringsprocessen i Bosnien och Hercegovina
fortskridit så långt att det numera finns möjlighet
att tillämpa principen om inre flyktalternativ fullt
ut. Personer som anser sig ha svårigheter på en
bosättningsort i Bosnien och Hercegovina har
möjlighet att i stället välja en annan
bosättningsort inom landet. Utskottet anser att
någon redovisning av regeringen inte är påkallad och
avstyrker med det anförda motion 2002/03:Sf334
yrkande 20.
När det gäller yrkandet om att ordet främlingspass
kan upplevas diskriminerande och därför bör bytas ut
har utskottet tidigare, senast i betänkande
2000/2001:SfU9, avstyrkt likalydande yrkanden med
motiveringen att uttrycket främlingspass är ett väl
inarbetat begrepp och att ett byte av benämning
skulle kunna vara ägnat att skapa förvirring.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och
avstyrker motion 2002/03:Sf217.

Vidarebosättning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om bl.a.
redogörelse för avsatta medel för
vidarebosättning
Jämför reservation 31(fp, kd)

Skrivelsen

I skrivelsen anges att under år 2001 hade 14 stater
i Europa, Amerika och Afrika samt Australien och Nya
Zeeland kommit överens om att regelbundet ta emot
flyktingar för vidarebosättning. Under år 2001 tog
dessa stater emot ca 33 000 personer. Därutöver hade
5 stater tillfälliga överenskommelser om att ta emot
ett mindre antal flyktingar. Under år 2002 har UNHCR
ingått avtal med ett antal länder om att ca 100 000
personer skall kunna överföras för vidarebosättning.
Behovet av ytterligare platser bedöms dock som
mycket stort av UNHCR.

Under budgetåren 2001 och 2002 har riksdagen
anvisat medel motsvarande kostnaderna för
vidarebosättning av 1 840 personer per år. Medlen
har kunnat användas med viss flexibilitet. Av
skrivelsen framgår att år 2001 och 2002 avsattes 10
miljoner kronor för medicinska insatser såväl i
Sverige som i Bosnien-Hercegovina och i provinsen
Kosovo i Förbundsrepubliken Jugoslavien. Medlen har
även använts för samverkan mellan svenska vårdgivare
och medicinsk personal i f.d. Jugoslavien. När det
gäller insatser på plats i Colombia för särskilt
utsatta personer, som påbörjades 1998, avsatte
regeringen i juni 2001 ytterligare 2,7 miljoner
kronor för att projektet skulle kunna fortsätta
under ytterligare ett år.
Under år 2001 överfördes 1 279 personer till
Sverige, huvudsakligen flyktingar från Afghanistan,
Irak och Iran. Under tiden januari-september 2002
har 713 personer överförts till Sverige. Även dessa
kommer främst från Afghanistan, Irak och Iran.

Motioner

I motion 2002/03:Sf5 av Bo Könberg m.fl. (fp)
yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att det för
kvotflyktingar har anvisats medel mot-svarande 1 840
personer 2001. Emellertid överfördes endast 1 279
personer. Motionärerna anser att regeringen bör
återkomma med en förklaring till varför målen inte
uppnåtts.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf6
yrkande 8 ett tillkänna-givande om att regeringen
bör klargöra huruvida medel avsatta för
kvotflyktingar skall användas för att föra över
1 840 personer eller täcka även annat.

I motion 2002/03:U297 av Lotta N Hedström (mp)
yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att Sverige
bör verka internationellt för att en särskild kvot
för afghanska flyktingar skall upprättas inom EU.
Detta skulle under uppbyggnadsåren ge särskild
uppmärksamhet till innevånare i flyktinglägren i
grannländerna och underlätta repatrieringsprogram
samt garantera försörjningen inne i Afghanistan.

Utskottets ställningstagande

Ett viktigt inslag i migrationspolitiken är
beredskapen att ta emot flyktingar för
vidarebosättning i Sverige. Enligt utskottets mening
är det viktigt att uttagningarna, liksom hittills,
görs i samarbete med UNHCR. Utskottet kan också
konstatera att de nordiska länderna har haft ett
nära samarbete när det gäller
vidarebosättningsarbetet. Inom ramen för samarbetet
med UNHCR har Migrationsverket bistått med personal
för att återföra afghanska flyktingar från Pakistan
till Afghanistan. Inom EU har Högnivågruppen för
asyl och migrationsfrågor, HLWG, utarbetat en s.k.
handlingsplan för bl.a. Afghanistan. I en rapport
från HLWG till Europeiska rådet i Nice år 2000 anges
att handlingsplanerna innehåller förslag till
åtgärder för samarbete på tre integrerade områden:
utrikespolitik, utveckling och ekonomiskt bistånd
samt migration och asyl. Viktiga delar i strategin
är enligt högnivågruppen bl.a. stöd för
demokratisering och främjande av
rättsstatsprincipen, social och ekonomisk
utveckling, lindring av fattigdom, stöd för
konfliktförebyggande och försoning, samarbete med
UNHCR och organisationerna för de mänskliga
rättigheterna och integrering av migranter. Vidare
anges i rapporten att UNHCR är en nödvändig aktör
när det gäller att fastställa och genomföra en
migrations- och asylpolitik, med iakttagande av
skyldigheterna i Genèvekonventionen.
Flyktingkommissariatet har knutits till såväl
utarbetandet av handlingsplanerna som deras
genomförande.

Utskottet anser med det anförda att något
tillkännagivande med anledning av motion
2002/03:U297 yrkande 1 inte är nödvändigt. Utskottet
avstyrker motionen.
Utskottet kan konstatera att riksdagen beslutat
att för 2003 avsätta medel motsvarande kostnader för
vidarebosättning för 1 840 flyktingar (prop.
2002/03:1, bet. 2002/03:SfU2, rskr. 2002/03:45 och
46). Utskottet, som i betänkandet uttalade att
medlen även avser att täcka bidrag till lösningar av
flyktingsituationer utanför Sverige också på annat
sätt än genom organiserad överföring hit, delade
regeringens uppfattning att medlen även
fortsättningsvis skall få användas med viss
flexibilitet. Utskottet poängterade vidare att det
vid en massflyktssituation är viktigt att inte andra
angelägna överföringar av skyddsbehövande får stå
tillbaka.
Av regleringsbrevet för Migrationsverket för 2003
framgår att anslagsposterna Vidarebosättning (bl.a.
schablonberäknade ersättningar till kommunerna) och
Resor vid vidarebosättning m.m. inom anslaget 12:3
Migrationspolitiska åtgärder uppgår till sammanlagt
drygt 261 miljoner kronor. Utskottet noterar att av
dessa medel får Migrationsverket utan särskilt
beslut av regeringen disponera knappt 150 miljoner
kronor, dvs. motsvarande ca 1 000 överförda
kvotflyktingar. I budgetunderlaget för 2003-2005
påpekar Migrationsverket att restriktionen i
regleringsbrevet skapar osäkerhet för myndigheten,
UNHCR, Integrationsverket och kommunerna i samband
med planeringen av uttagning, överföring och
mottagande. Härtill kommer att avräkningen mot
kvoten sker, inte med antalet beslut, utan med
antalet anlända. Migrationsverket har därför
föreslagit en planerings- och finansieringsmodell
som sträcker sig över flera år. Denna fråga tas åter
upp i budgetunderlaget. Utskottet vill betona att
möjligheten till vidarebosättning är en mycket
viktig del i det migrationspolitiska arbetet.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
2002/03:Sf5 yrkande 3 och 2002/03:Sf6 yrkande 8.

Människosmuggling

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om
människosmuggling
Jämför reservationerna 32 (fp, c), 33 (m), 34
(v) och 35 (mp)

Gällande ordning

De nuvarande straffbestämmelserna för hjälp till
olaglig inresa finns i 10 kap. 2 a § UtlL. Fängelse
i högst sex månader eller, när omständigheterna är
mildrande, böter kan den dömas till som hjälper en
utlänning att komma in i Sverige i strid med
lagbestämmelserna. Är brottet grovt kan fängelse i
högst två år dömas ut. Vid bedömande av om brottet
är grovt skall domstolen särskilt beakta om
gärningen utförts mot ersättning, avsett ett stort
antal personer eller utförts under hänsynslösa
former. Även försök och förberedelse till brottet är
straffbart.

I och med Sveriges inträde som operativ deltagare
i Schengensamarbetet har bestämmelsen i 10 kap. 2 a
§ UtlL utvidgats till att även avse hjälp till
olaglig inresa i övriga Schengenstater. Förändringen
framgår av 10 kap. 3 a § UtlL. Förutsättningen är i
det fallet, till skillnad från om gärningen avser
inresa i Sverige, att det finns ett vinstsyfte.
I 10 kap. 5 § UtlL stadgas straff för den som i
vinstsyfte organiserar resor till Sverige för
utlänningar som saknar behövliga tillstånd för
inresa. Enligt bestämmelsen kan den som i vinstsyfte
planlägger eller organiserar verksamhet som är
inriktad på att främja att utlänningar reser till
Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för
inresa till Sverige dömas till fängelse i högst fyra
år eller, om brottet är mindre allvarligt, till
böter eller fängelse i högst sex månader. Även vissa
former av medhjälp till sådana brott är straffbara.
Enligt 10 kap. 3 § UtlL kan den som i vinstsyfte
försöker förhindra verkställighet av ett
avvisningsbeslut eller utvisningsbeslut dömas till
fängelse i högst ett år.
Även denna bestämmelse har, i och med Sveriges
inträde i Schengensamarbetet, utvidgats till att
avse gärning som berör övriga Schengenstater (10
kap. 3 a § UtlL).
Enligt 10 kap. 6 § UtlL kan transportmedel som
använts för att begå brott mot 10 kap. 2 a och 5 §§
UtlL förverkas. Enligt 4 kap. 7 § UtlL kan en
utlänning utvisas ur Sverige om han eller hon döms
för brott som kan leda till fängelse.

Motioner

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion 2002/03:Sf7
yrkande 6 ett tillkännagivande om att
människosmuggling är ett gissel som måste motverkas
och bekämpas genom bättre yttre gränskontroll och
polisiära insatser mot internationella och
organiserade ligor. Enligt motionärerna skulle
dessutom lagliga möjligheter till
arbetskraftsinvandring minska marknaden för
smuggling.

I motion 2002/03:Sf5 av Bo Könberg m.fl. (fp)
yrkande 4 anges att debatten bör fokusera på
bristerna i EU-ländernas nuvarande migrations- och
asylpolitik i stället för på hur man skall bekämpa
människosmuggling. Åtgärder mot smugglarna får inte
användas som ett instrument för att försvåra för
människor att ta sig till Europa. I motionen begärs
ett tillkännagivande härom.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion
2002/03:Sf256 yrkande 14 ett tillkännagivande om att
skärpta och harmoniserade straff kan vara nödvändiga
för att komma åt människohandel. Det får dock under
inga omständigheter införas sanktioner mot
människosmugglare där vinstsyftet tagits bort.
Gemensamma regler krävs också enligt motionärerna
för vilka skäl som skall bedömas som tillräckliga
för att bevilja asyl.

I motion 2002/03:Sf239 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
begärs i yrkande 4 ett tillkännagivande om att
regeringen bör begära omförhandlingar av direktivet
och rambeslutet om straff för den som underlättar
icke auktoriserad inresa eller vistelse i
medlemsstat för att eliminera alla inslag som
försvårar för dem som är i behov av asyl att ta sig
till ett EU-land. Det är enligt motionärerna
orimligt att låta medlemsstaterna själva avgöra om
en humanitär klausul skall finnas eller ej.

Mona Jönsson m.fl. (mp) anger i motion 2002/03:Sf8
yrkande 7 att om Sveriges migrationspolitik vore
generösare behövdes inte smugglingsresor. Om
straffen höjs kommer troligtvis smugglingen inte att
minska utan fortsätta till högre kostnader och på
farligare sätt för migranterna. Redan i dag anges i
brottsbalken straff för brott mot liv och hälsa.
Därför behöver straffen för människosmuggling i
utlänningslagen enligt motionärerna inte höjas. I
motionen begärs ett tillkännagivande om detta.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har i tidigare avsnitt betonat vikten av
att EU utarbetar en gemensam asylpolitik grundad på
en fullständig och absolut tillämpning av
Genèvekonventionen och att Sverige i detta
sammanhang bör verka för att politiken utformas i
syfte att stärka flyktingars rättsliga skydd och
värna humaniteten och respekten för individens
mänskliga rättigheter.

Utskottet anser att det migrationspolitiska
utvecklingssamarbetet för svensk del bl.a. syftar
till att aktivt medverka till att i tredjeländer
bygga upp en migrationspolitisk rättsordning i linje
med internationella normer och konventioner. Viktiga
mål för Sveriges samarbete med vissa länder är att
bekämpa människosmuggling och olika former av
människohandel genom utveckling av ett
rättssamhälle.
I det av riksdagen godkända betänkande
2001/02:SfU6 Rambeslut om förstärkning av den
straffrättsliga ramen för bekämpning av olaglig
inresa m.m. har utskottet behandlat regeringens
proposition 2001/02:37 i vilken det föreslås att
riksdagen godkänner att det inom EU upprättade
utkastet till rambeslut antas. Utskottet uttalade
att i utkastet till direktiv fastställs i artikel
1.2 att humanitära handlingar får undantas från det
förbjudna området, vilket medför att Sverige även i
fortsättningen har rätt att behålla ett straffritt
område för humanitära handlingar. Enligt utskottets
mening hade det varit önskvärt att den humanitära
klausulen i vissa avseenden varit bindande för
medlemsstaterna. Utskottet kunde dock konstatera att
det inte varit möjligt att enas om en sådan
utformning av klausulen.
Anhörigkommittén överlämnade i augusti 2002 sitt
slutbetänkande Människosmuggling och offer för
människohandel (SOU 2002:69). Kommittén föreslår att
bestämmelserna i 10 kap. UtlL som i dag
kriminaliserar hjälp till olaglig inresa i Sverige
skall föras samman i en ny bestämmelse med
brottsrubriceringen människosmuggling. Vidare
föreslås en straffskärpning för människosmuggling
till fängelse i lägst två år och högst sex år.
Betänkandet bereds för närvarande inom
Regeringskansliet.
Utskottet, som anser att de kommande förslagen med
anledning av Anhörigkommitténs betänkande bör
avvaktas, avstyrker med det anförda motionerna
2002/03:Sf5 yrkande 4, 2002/03:Sf7 yrkande 6,
2002/03:Sf8 yrkande 7, 2002/03:Sf239 yrkande 4 och
2002/03:Sf256 yrkande 14.

Dublinärenden m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om undantag i
Dublinärenden
Jämför reservationerna 36 (fp, kd, c, mp) och
37 (v)

Gällande ordning

I den s.k. Dublinkonventionen från 1990 behandlades
bestämmandet av den ansvariga staten för prövningen
av en ansökan om asyl som framställts i en av
medlemsstaterna i Europeiska gemenskaperna.
Konventionen, är tillämplig i samtliga EU:s
medlemsstater samt Island och Norge, och gäller i
förhållande till Sverige sedan 1997.

Som en följd av Amsterdamfördragets ikraftträdande
1999 blev de frågor som Dublinkonventionen reglerar
en del av gemenskapsrätten. I juli 2001 presenterade
Europeiska kommissionen ett förslag till förordning
om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken
medlemsstat som har ansvaret för att pröva en
asylansökan som en medborgare i ett tredjeland har
gett in i någon medlemsstat, KOM(2001) 447, den s.k.
Dublin II. Den av rådet beslutade förordningen, EG
nr 343/2003 med samma namn, Dublinförordningen, har
trätt i kraft den 17 mars 2003 och tillämpas fr.o.m.
den 1 september 2003. Förordningen bygger till stor
del på samma principer som Dublinkonventionen.
Ansvaret för prövning av en asylansökan (en ansökan
om internationellt skydd i enlighet med
Genèvekonventionen) åligger den medlemsstat som har
tagit störst del i den asylsökandes inresa (genom
att utfärda visering eller uppehållstillstånd) med
undantag av regler om familjeåterförening.
Förändringarna i förhållande till Dublinkonventionen
går huvudsakligen ut på att förkorta tidsfristerna i
handläggningen av ansökningar för att uppnå en
snabbare asylprocess. Varje medlemsstat får pröva en
asylansökan som lämnats in av en
tredjelandsmedborgare även om det inte föreligger
någon skyldighet enligt förordningen. Vidare får
varje medlemsstat, även om den inte är ansvarig
enligt förordningen, sammanföra familjemedlemmar och
andra släktingar i beroendeställning av humanitära
skäl. I förordningen anges att medlemsstaterna bl.a.
beaktar principen om non-refoulement.

Motioner

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion
2002/03:Sf256 yrkande 13 ett tillkännagivande om att
Sverige bör vara drivande för att Dublinförordningen
inte medför de brister som finns i den nuvarande
Dublinkonventionen. Motionärerna anser att det måste
finnas större utrymme för att av humanitära skäl,
exempelvis på grund av sjukdom eller
familjeanknytning, låta asylprövningen ske i
exempelvis Sverige. Tidsfristerna bör förkortas och
reglerna förenklas. En genomresa i ett annat land än
Sverige skall enligt motionärerna inte hindra att en
asylansökan prövas i Sverige.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf334
yrkande 6 ett tillkännagivande om att Sverige i
större utsträckning bör utnyttja möjligheten i
Dublinkonventionen att pröva asylärenden i syfte att
undvika att asylsökande hamnar i stater som har en
striktare lagstiftning och praxis än vad Sverige
har. Motionärerna anser att det kan uppstå problem
när det gäller tillämpningen av Dublinkonventionen i
förhållande till principen om non-refoulement.

I motion 2002/03:Sf8 av Mona Jönsson m.fl. (mp)
yrkande 16 anges att varje medlemsstat har rätt att
med den sökandes samtycke pröva en asylansökan som
framställs till den, även om prövningen inte åligger
staten enligt Dublinkonventionen. Motionärerna anser
att Sverige i vissa fall bör använda sig av den
möjligheten. Ett tillkännagivande härom begärs.

I motion 2002/03:Sf367 av Peter Eriksson m.fl. (mp)
anförs att principen om non-refoulement skall vara
absolut och att Sverige skall tillämpa en mer
generös tolkning av Dublinkonventionen. Oaktat
principen om första asylland bör Sverige enligt
motionärerna i högre grad pröva asylskälen här, och
särskilt då det gäller barn. I yrkandena 26 och 27
begärs tillkännagivanden härom.

I motion 2002/03:Sf239 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
begärs i yrkande 6 ett tillkännagivande om att
regeringen vid förhandlingarna om Dublinförordningen
bör verka för principen att den asylsökande skall
kunna avgöra i vilket land han eller hon vill söka
asyl.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis peka på att Sverige
liksom övriga medlemsstater i EU är bundna av
folkrättsliga förpliktelser inom såväl
internationell flyktingrätt som mänskliga
rättigheter i övrigt. Detta innebär att viktiga
hörnstenar inom flyktingrätten, t.ex. att en
asylsökande inte får avvisas eller utvisas till ett
land där sökandens liv eller frihet hotas på grund
av hans eller hennes ras, religion, nationalitet,
tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politisk
åskådning, alltid skall följas. Detta gäller
givetvis även i förhållande till Dublinförordningen
och den tidigare Dublinkonventionen. Syftet med
dessa är att bl.a. garantera de asylsökande tillgång
i praktiken till ett förfarande för att avgöra
flyktingstatus men också att förebygga missbruk av
asylförfarandet. Såväl Dublinkonventionen som
förordningen bygger på principen om första asylland.
Detta innebär att medlemsstaterna i varje enskilt
fall skall göra en individuell bedömning av om det
föreligger omständigheter som gör att en asylansökan
skall prövas av ett annat land än det som
huvudregeln anger.

Utskottet kan konstatera att det i
Dublinförordningen anges att en medlemsstat dels får
pröva en asylansökan som lämnats in av en
tredjelandsmedborgare, dels får sammanföra
familjemedlemmar och andra släktingar i
beroendeställning av humanitära skäl. Rekvisiten för
vad som är att anse som humanitära skäl anges vara
särskilt familjeskäl och kulturellt betingade
faktorer. Genom förordningen har en, i förhållande
till konventionen, effektivare och snabbare procedur
skapats där bl.a. barns ställning stärks, liksom
rätten för familjemedlemmar att få sina
asylansökningar prövade av en och samma medlemsstat.
Vid utskottets besök vid Migrationsverket i
februari 2003 angav generaldirektören att det är i
få fall som Sverige gör förfrågningar i andra länder
enligt Dublinkonventionen. Sökanden har oftast
anhöriga i Sverige varför ansökan ändå skall prövas
i sak.
Med det anförda och med hänsyn till de
förbättringar som Dublinförordningen innebär
avstyrker utskottet motionerna 2002/03:Sf256 yrkande
13, 2002/03:Sf334 yrkande 6, 2002/03:Sf8 yrkande 16
och 2002/03:Sf367 yrkandena 26 och 27.
När det gäller frågan om möjligheten för en person
att välja vilket land han eller hon vill söka skydd
i kan utskottet konstatera att principen om första
asylland fortsatt bör gälla som utgångspunkt för
prövningen av en asylansökan. Utskottet avstyrker
motion 2002/03:Sf239 yrkande 6.

Säkra länder

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om säkra länder
Jämför reservation 38 (fp, kd)

Motioner

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion
2002/03:Sf256 yrkande 1 ett tillkännagivande om att
asylrätten måste värnas i Sverige och Europa.
Motionärerna anser att asylansökningar skall prövas
individuellt för den enskilde på hans eller hennes
egna meriter och inte som medlem i en grupp. Alla
stater kan potentiellt kränka mänskliga rättigheter,
och inget land kan automatiskt betraktas som säkert.
EU bör inte införa begreppet säkra ursprungsländer
och säkra tredjeländer.

I motion 2002/03:Sf334 av Sven Brus m.fl. (kd)
yrkandena 9 och 10 begärs tillkännagivanden om att
en lista över "säkra länder" inte skall upprättas
respektive om EU-medborgares rätt att söka asyl.
Motionärerna anför att det inte är otänkbart att
situationer skulle uppstå där människor löper risk
att förlora livet eller sina mänskliga rättigheter
även i Europa och att det s.k. Aznarprotokollet
inskränker EU-medborgares rätt att söka asyl i andra
medlemsländer. Regeringen bör snarast deklarera
huruvida man kommer att verka för en ändring på
denna punkt.

Utskottets ställningstagande

Enligt förslag till EG-direktiv om förfaranden för
att bevilja eller återkalla flyktingstatus skall
miniminormer fastställas för procedurerna, det s.k.
asylprocedurdirektivet, KOM(2002) 326.
Medlemsstaterna ges därigenom en möjlighet att
använda sig av principen om säkert tredjeland vid
prövningen av asylansökningar. Fastställandet av om
ett land skall anses som ett säkert tredjeland skall
i sådana fall ske enligt vissa principer angivna i
bilaga till direktivet. Exempelvis måste landet för
den enskilde asylsökanden betraktas som ett säkert
tredjeland. För att ett land skall anses som ett
säkert tredjeland krävs därvid bl.a. att den
asylsökande där har rätt att söka asyl, att få en
rättvis prövning och inte löper risk att sändas till
ett land där han riskerar att utsättas för
förföljelse.

Rådet för rättsliga och inrikes frågor gjorde i
november 2002 ett uttalande om säkra tredjeländer. I
uttalandet angavs bl.a. att ett gemensamt europeiskt
asylsystem måste grundas på Genèvekonventionen och
principen om non-refoulement. Flyktingar måste
garanteras ett snabbt och effektivt skydd och ett
förfarande måste inrättas för att förhindra
missbruk. Rådet ansåg att den skiftande
lagstiftningen i medlemsstaterna är ett hinder för
en väl fungerande asylpolitik i EU. Rådet uttalade
därefter att de stater som är medlemmar i Efta får
betraktas som säkra tredjeländer och att
kandidatländerna i princip får betraktas som säkra
tredjeländer från det datum de undertecknar
anslutningsfördragen. Rådet beslutade att prioritera
arbetet med hur säkra tredjeländer skall utses inom
ramen för arbetet med förslaget till direktiv om
asylprocedurer.
Den parlamentariska utredningen om en ny instans-
och processordning i utlänningsärenden (NIPU) har i
sitt slutbetänkande Ökad rättssäkerhet i asylärenden
(SOU 1999:16) i samband med övervägandena om en s.k.
snabbprocess för uppenbart ogrundade ansökningar
föreslagit en särskild ordning för vissa
tredjeländer som typiskt sätt kan anses vara säkra
första asylland. Kommittén menade att för att detta
skall kunna tillämpas skall regeringen ha fört upp
landet i fråga på en särskild förteckning.
Statsrådet Jan O Karlsson har i ett
interpellationssvar den 7 mars 2003 anfört att han,
när det gäller diskussionen i ministerrådet om
listor över säkra länder, har gjort klart att inte
ens EU:s medlemsstater i Genèvekonventionens mening
är undantagna från skyldigheten att ge varje person
en individuell prövning av sina asylskäl.
Utskottet har i yttrande 1997/98:SfU4y till
utrikesutskottet över proposition 1997/98:58
Amsterdamfördraget beträffande det s.k.
asylprotokollet eller Aznarprotokollet framhållit
att Sverige alltid i internationella sammanhang lagt
stor vikt vid att verka för en solidarisk
ansvarsfördelning och för att stärka flyktingars
rättsliga skydd. Utskottet kunde inte godta någon
som helst inskränkning av Genèvekonventionen och
dess tilläggsprotokoll och andra internationella
åtaganden avseende asyl. Utskottet delade också
regeringens uppfattning att protokollet inte
inskränker medlemsstaternas skyldigheter enligt
flyktingkonventionen. Utskottet vidhåller denna
uppfattning.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
2002/03:Sf256 yrkande 1 samt 2002/03:Sf334 yrkandena
9 och 10.

Uppehållstillstånd av humanitära skäl

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om innebörden av
begreppet humanitära skäl
Jämför reservationerna 39 (fp, c) och 40 (kd)

Gällande ordning

Enligt 2 kap. 4 § 5 UtlL får uppehållstillstånd ges
till en utlänning som av humanitära skäl bör få
bosätta sig i Sverige.

Motioner

I motion 2002/03:Sf256 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkandena 3-5 begärs tillkännagivanden om dels en
förändring av utlänningslagstiftningen för att
möjliggöra en mer generös tolkning av begreppet
humanitära skäl, dels att vid bedömning av
humanitära skäl skall, förutom klara medicinska
vårdbehov, även vistelsetid samt integration tas i
beaktande, dels att integration och vistelsetid
skall tillmätas särskild betydelse i barnärenden.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf334
yrkande 17 att regeringen tillsätter en utredning
för att se över tillämpningen av bestämmelsen om
uppehållstillstånd av "humanitära skäl".
Motionärerna anför att många gånger anses inte
allvarliga sjukdomar eller, som t.ex. i
Kosovoflyktingarnas fall, såväl psykiska trauman som
risk för konflikter ha varit tillräckligt för att
behandlas som humanitära skäl.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare i betänkande 2001/02:SfU8
avstyrkt liknande motionsyrkanden. Utskottet har då
anfört följande. Möjligheten att få
uppehållstillstånd på grund av humanitära skäl fanns
redan före 1989 års utlänningslag. En genomgång av
gällande praxis gjordes av Invandrarpolitiska
kommittén, SOU 1983:29. Där angavs att
uppehållstillstånd undantagsvis skall kunna ges åt
utlänningar som kan anföra mycket starka humanitära
skäl för att få stanna i landet. I förarbetena till
1989 års utlänningslag anges i fråga om vilka
personer som kan omfattas bl.a. personer som på
grund av sjukdom eller andra personliga förhållanden
inte bör nekas uppehållstillstånd här eller personer
som inte omfattas av asylreglerna men där det ter
sig inhumant att tvinga personen att återvända på
grund av förhållandena i det andra landet, t.ex. ett
pågående krig. I utskottets betänkande 1996/97:SfU5
Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv angavs
att något förslag till ändrad lagstiftning vad avser
uppehållstillstånd av humanitära skäl inte lagts
fram i proposition 1996/97:25. Enligt propositionen
kommer, genom de nya skyddsregler som föreslås för
andra skyddsbehövande än flyktingar, humanitära skäl
i fortsättningen främst att avse dem som har
renodlat humanitära skäl. I ett vägledande
regeringsavgörande anges att behovet av vård skall
avse en livshotande sjukdom för vilken vård inte kan
beredas i hemlandet eller ett handikapp av
synnerligen allvarlig art. I samband med att
portalparagrafen om barnets bästa infördes 1997
betonade regeringen att de humanitära skälen bör
kunna vara av något mindre allvar och tyngd när ett
barn berörs. Bland annat lång vistelsetid i Sverige,
barnens anknytning hit och föräldrarnas hälsa bör
vägas in. Enligt ett regeringsavgörande kan även
släktskap i kombination med skäl av humanitär art
motivera ett uppehållstillstånd.

I yttrande över regeringens lagrådsremiss om en ny
instans- och processordning i utlänningsärenden
uttalade Lagrådet hösten 2002 bl.a. att som
bestämmelsen om humanitära skäl utformats överlåts
till den beslutande myndigheten/domstolen att avgöra
vad som skall anses vara tillräckliga humanitära
skäl för att en utlänning skall få
uppehållstillstånd i Sverige. Det innebär enligt
Lagrådet att en närmast diskretionär prövning
överlåts till migra-tionsdomstolarna. Trots att
bestämmelsen således riktar sig direkt till den
beslutande förvaltningsmyndigheten och domstolarna
finns i lagförslaget även ett bemyndigande för
regeringen att meddela föreskrifter om bl.a.
uppehållstillstånd av humanitära skäl. Lagrådet hade
principiella invändningar häremot och uttalade att i
de fall en bestämmelse riktad direkt till domstolen
finns i lagen bör domstolen döma efter den
bestämmelsen och inte bindas av några mellankommande
direktiv av regeringen. Lagrådet, som anförde att de
ytterligare kriterier som skall gälla måste framgå
av lagen, ansåg att detta borde övervägas i det
fortsatta lagstiftningsarbetet.
Direktiv har nyligen antagits för en kommitté som
skall se över utlänningslagstiftningen (dir.
2003:28). Kommittén skall bl.a. lämna förslag till -
utifrån förarbeten och författningar samt en
kartläggning av praxis - hur förutsättningarna för
uppehållstillstånd av humanitära skäl skall
preciseras i lag. I direktiven anges bl.a. att det
knappast i lagtext är möjligt att försöka räkna upp
alla de kriterier som kan ligga till grund för
uppehållstillstånd av humanitära skäl. Humanitära
skäl är ett begrepp som kan innehålla vitt skilda
omständigheter. Det rör sig ofta om att olika
faktorer vägs samman. I direktiven anges att det
likväl bör vara möjligt att ange några av de
omständigheter som skall beaktas. Kommittén skall
lämna förslag med utgångspunkt i den lagrådsremiss
med förslag till ny instans- och processordning i
utlännings- och medborgarskapsärenden som regeringen
beslutade om den 6 juni 2002 samt Lagrådets yttrande
från den 9 oktober 2002.
Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionerna 2002/03:Sf256 yrkandena 3-5 och
2002/03:Sf334 yrkande 17.

Barnets bästa

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om innebörden av
begreppet barnets bästa
Jämför reservation 41 (fp, kd, c, mp)

Motioner

I motion 2002/03:Sf256 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkande 6 begärs ett tillkännagivande om att se över
bestämmelserna om barnets bästa så att
barnkonventionen uppfylls fullt ut även vad gäller
asylsökande. Motionärerna anser att hänsynen till
barnets bästa som regel måste gå före samhällets
intresse av att reglera invandringen.

Sven Brus m.fl. (kd) anför i motion 2002/03:Sf334
att vid avvisning och utvisning skall barnets bästa
oreserverat sättas främst och att föräldrabalkens
bestämmelser om hämtning vid vårdnads- och
umgängestvister bör gälla. I yrkande 23 begärs ett
tillkännagivande härom.

I motion 2002/03:Sf367 av Peter Eriksson m.fl. (mp)
yrkande 6 begärs ett tillkännagivande om att
barnkonventionens portalparagraf skall prioriteras
framför samhällsintresset av en reglerad invandring.

Utskottets ställningstagande

I samband med att den s.k. portalparagrafen om
barnets bästa infördes i utlänningslagen anförde
regeringen (prop. 1996/97:25 Svensk
migrationspolitik i globalt perspektiv) att barnets
bästa är en omständighet som skall beaktas bland
andra intressen vid utformningen av de svenska
invandringsreglerna. Många gånger måste en avvägning
göras mellan alternativ som har såväl goda som
dåliga konsekvenser för barnet. Avgörande vid
bedömningen av barnets bästa borde enligt regeringen
vara i vilken grad barnet i sin psykosociala
utveckling kan antas ta bestående skada av att
flytta tillbaka till hemlandet, att skiljas från de
oftast tillfälliga påfrestningar som en flyttning
till andra miljöer ofta innebär för ett barn.
Utskottet fann i sitt betänkande 1996/97:SfU5 det
mycket värdefullt att hänsynen till barnets hälsa
och utveckling samt barnets bästa i övrigt, genom
införandet av portalbestämmelsen, sattes i fokus och
att lagen därigenom kom att genomsyras av den hänsyn
som måste tas till barn vid lagens tillämpning.
Utskottet betonade även hur viktigt det är att ett
sådant synsätt också präglar myndigheternas arbete.
Utskottet delade regeringens uppfattning att
prövningen av barnets bästa inte generellt får
tillåtas att ta över samhällsintresset att reglera
invandringen. Utskottet finner inte anledning att nu
göra annan bedömning.

I direktiven till den nämnda parlamentariska
kommittén som skall göra en översyn av
utlänningslagstiftningen (dir. 2003:28) anges att
kommittén bl.a. skall rikta särskild uppmärksamhet
på hur den år 1997 införda portalparagrafen i
utlänningslagen om barnets bästa har kommit till
uttryck i bedömningar huruvida tillräckligt starka
humanitära skäl för uppehållstillstånd skall anses
föreligga i ärenden där barn är berörda.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna
2002/03:Sf256 yrkande 6, 2002/03:Sf334 yrkande 23
och 2002/03:Sf367 yrkande 6.

Uppehållstillstånd efter viss tid m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om
- uppehållstillstånd efter viss tid
- uppehållstillstånd vid
verkställighetshinder
- uppehållstillstånd för gömda personer
Jämför reservationerna 42 (v), 43 (kd) och 44
(fp, mp)

Motioner

Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion
2002/03:Sf239 yrkande 13 att riksdagen beslutar om
sådan ändring av utlänningslagen att den som väntat
längre tid än 18 månader på ett lagakraftägande
avlägsnandebeslut automatiskt beviljas permanent
uppehållstillstånd om det inte föreligger synnerliga
skäl häremot.

I motion 2002/03:Sf300 av Mauricio Rojas m.fl. (fp,
m) yrkandena 2 och 3 begärs tillkännagivanden om
automatiskt uppehållstillstånd då normalväntetiden
sex månader i första instans överskrids och om
automatiskt uppehållstillstånd när ettårsgränsen för
den totala asylprocessen överskrids. Motionärerna
menar att man härmed bara följer regeringens egna
direktiv om att den totala väntetiden för den
asylsökande bör vara högst 12 månader.

I motion 2002/03:Sf334 av Sven Brus m.fl. (kd)
yrkande 18 begärs att regeringen lägger fram förslag
till tidsgräns då uppehållstillstånd måste ges i de
fall verkställighet av utvisningen inte kan ske med
anledning av att ursprungslandet inte tar emot sin
medborgare.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion
2002/03:Sf256 yrkande 20 ett tillkännagivande om att
som en unik engångsåtgärd bör gömda flyktingar
beviljas amnesti. De som i nuläget sedan lång tid
har hållit sig gömda sedan ett avvisningsbeslut har
vunnit laga kraft bör enligt motionärerna kunna
beviljas uppehållstillstånd. Vid synnerliga skäl som
allvarlig brottslighet skall undantag göras.

I motion 2002/03:Sf367 av Peter Eriksson m.fl. (mp)
yrkande 8 begärs att regeringen beviljar en
engångsamnesti för alla barn och deras familjer som
lever gömda i Sverige.

Mona Jönsson m.fl. (mp) menar i motion 2002/03:Sf8
yrkande 23 att gömda barn och deras familjer skall
ges amnesti eller uppehållstillstånd av humanitära
skäl. I motionen begärs ett tillkännagivande härom.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare och senast i betänkande
2001/02:SfU8 behandlat motionsyrkanden om
uppehållstillstånd efter viss tid och då uttalat att
varje ansökan om uppehållstillstånd skall prövas
individuellt. Utskottet uttalade att det måste vara
en rättssäker process där samtliga omständigheter
och skäl för beslutet utreds. I begreppet rättssäker
la då utskottet även frågan om tidsutdräkten och
påtalade att självklart får handläggningstiden inte
vara orimligt lång. Utskottet ansåg sig inte kunna
ställa sig bakom yrkanden om att ett
uppehållstillstånd skall ges enbart på den grund att
en viss tid förflutit. Utskottet vidhåller denna
inställning och avstyrker motionerna 2002/03:Sf239
yrkande 13 samt 2002/03:Sf300 yrkandena 2 och 3.

Ett beslut om avvisning eller utvisning upphör att
gälla om det inte har verkställts inom fyra år från
det att beslutet vunnit laga kraft. Om det finns
hinder mot verkställighet på grund av att
utlänningen bl.a. riskerar dödsstraff, tortyr eller
förföljelse av t.ex. politiska skäl eller på grund
av kön eller sexuell läggning innebär det
regelmässigt att utlänningen har rätt till
uppehållstillstånd som flykting eller som
skyddsbehövande i övrigt. Finns praktiska hinder mot
verkställigheten, exempelvis då det land dit
verkställighet skulle ske vägrar att ta emot
utlänningen och svårigheterna inte till någon del
beror på den enskildes vägran att medverka, kan det
anses strida mot humanitetens krav att verkställa
beslutet om avvisning eller utvisning. Det kan i
dessa fall föreligga grund för uppehållstillstånd.
Kommittén om ny instans- och processordning i
utlänningsärenden (NIPU) har i sitt slutbetänkande
Ökad rättssäkerhet i asylärenden (SOU 1999:16)
anfört att det kan finnas praktiska hinder för
verkställighet, exempelvis när det land dit
avvisning eller utvisning skall ske vägrar att ta
emot utlänningen, och att denna situation i dag inte
är klart reglerad i lag. Kommittén föreslog vissa
ändringar i utlänningslagen. Vidare har Riksdagens
revisorer i sitt förslag om uppehållstillstånd för
asylsökande påtalat att en snabbare verkställighet i
vissa fall är en förutsättning för att asylprocessen
skall kunna avslutas inom rimlig tid. Utskottet
underströk i samband med behandlingen av
revisorernas förslag vikten av att finna en lösning
när det gäller utlänningar som inte kan återvända
hem därför att hemlandet inte tar emot sina egna
medborgare (2001/02:RR16, bet. 2001/02:SfU13, rskr.
2001/02:250 och 251).
Enligt folkrätten är alla länder skyldiga att ta
emot sina egna medborgare. Utskottet utgår från att
regeringen i alla sammanhang arbetar för att alla
länder skall respektera denna princip och att den
även bör gälla personer som varit varaktigt bosatta
i ett land utan att vara medborgare, t.ex.
statslösa. Utskottet anser att det är mycket
olyckligt med fall där en person som har erhållit
ett avvisningsbeslut och som vill återvända inte kan
det. Det kan emellertid handla om en person som inte
vill återvända hem och som därför försvårat
utredningen och verkställigheten. Utskottet vill
också peka på att det i dessa fall handlar om
personer som har fått sina skäl prövade individuellt
och som inte har ansetts vara i behov av
internationellt skydd.
Utskottet avstyrker med det anförda motion
2002/03:Sf334 yrkande 18.
Utskottet kan inte tillstyrka en ordning där
personer som fått avslag på en asylansökan och som
håller sig gömda för att undgå verkställighet av ett
avvisnings- eller utvisningsbeslut enbart på den
grunden beviljas uppehållstillstånd. Prövningen av
en ansökan om uppehållstillstånd skall ske
individuellt i förhållande till gällande lag.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna
2002/03:Sf8 yrkande 23, 2002/03:Sf256 yrkande 20 och
2002/03:Sf367 yrkande 8.

Uppehållstillstånd vid människohandel

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om
- uppehållstillstånd vid människohandel
- EG-direktiv om uppehållstillstånd vid
människohandel
- skyddade vistelseorter för personer utan
uppehållstillstånd
Jämför reservationerna 45 (fp, c), 46 (m), 47
(kd), 48 (mp), 49 (v) och 50 (c)

Skrivelsen

Ett för Sverige prioriterat inslag i all
migrationspolitisk samverkan med andra länder är
enligt skrivelsen att ta initiativ till samarbete
för att bekämpa människohandel som syftar till
sexuell exploatering, liksom att stödja offren för
denna handel. Sverige kommer att fortsatt verka för
att yrkesutbildning organiseras för bl.a. poliser
och åklagare för att på alla sätt medverka till att
stävja detta problem. I skrivelsen anges vidare att
Sverige också stöder ett stort antal insatser direkt
riktade mot olika aspekter av människohandeln i
Central- och Östeuropa, huvudsakligen genom
International Organization for Migration (IOM). Det
handlar bl.a. om informationsinsatser, stöd till
lagstiftningsarbete och utveckling av förmågan att
lagföra förövare. Insatser sker också för att stödja
människohandelns offer med rehabilitering,
repatriering och återintegrering.

Anhörigkommittén har haft i uppdrag att utreda
frågan om uppehållstillstånd till offer för
människosmuggling och människohandel. Kommittén
överlämnade i augusti 2002 sitt slutbetänkande
Människosmuggling och offer för människohandel (SOU
2002:69). Betänkandet remissbehandlas under hösten
2002.

Motioner

Bo Könberg m.fl. (fp) anför i motion 2002/03:Sf5
yrkande 5 att det är angeläget att lagändringar
genomförs som ger möjlighet att lagföra dem som
låter människor bli handelsvaror. Motionärerna anger
att Anhörigkommittén föreslagit att offer för
människohandel skall ges tillfälliga
uppehållstillstånd. I motionen begärs ett
tillkännagivande härom.

I motion 2002/03:Sf6 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkande
5 begärs förslag som motverkar handel med människor.
Motionärerna anför att målet bör vara att skydda och
hjälpa offren och samtidigt upptäcka och straffa
förövarna. Det bör utredas hur offren kan skyddas
när de återvänder hem, och det måste finnas ett
genderperspektiv i biståndet.

Rosita Runegrund m.fl. (kd) begär i motion
2002/03:U328 yrkande 3 ett tillkännagivande om
temporära uppehållstillstånd och riktat stöd till de
genom trafficking utsatta kvinnorna. Motionärerna
förordar uppsökande verksamhet så att utsatta
kvinnor får stöd i de länder de sålts till och de
s.k. beskyddarna åtalas och temporära
uppehållstillstånd beviljas kvinnorna.

I motion 2002/03:Sf239 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
yrkande 10 begärs ett tillkännagivande om
förändringar i förslaget till direktiv om
tillfälligt uppehållstillstånd för offer för
människohandel som är beredda att samarbeta med
myndigheterna. Syftet med direktivförslaget är
enligt motionärerna enbart att underlätta
myndigheternas kamp mot människohandel. I
motivtexten till direktivet sägs mycket klart att
det inte har något som helst syfte att ge skydd till
offren.

Mona Jönsson m.fl. (mp) begär i motion 2002/03:Sf8
yrkande 8 ett tillkännagivande om att offer för
människohandel skall beviljas permanent
uppehållstillstånd av humanitära skäl.

I motion 2002/03:Ju248 av Catharina Elmsäter-Svärd
(m) yrkande 1 anförs att de utsatta kvinnorna bör
ges tillfälliga uppehållstillstånd för att
säkerställa att offren kan vittna om smugglarnas
brottsliga handlingar. Ett tillkännagivande härom
begärs.

I motion 2002/03:Sf4 av Birgitta Carlsson m.fl. (c)
yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att
möjligheterna att stärka tryggheten och den
rättsliga ställningen för utsatta människor som
vistas i landet utan uppehållstillstånd bör
undersökas. Motionärerna menar att det skulle kunna
upprättas särskilda enheter inom bl.a. polisen som
kan hjälpa och skydda illegala invandrare från
människohandlare eller smugglare. Vidare bör det
enligt motionärerna finnas vistelseorter med
särskilt skydd för dem som upplever hot.

Utskottets ställningstagande

I februari 2002 lade kommissionen fram ett förslag
till direktiv om tillfälligt uppehållstillstånd för
offer för medhjälp till olaglig invandring och
människohandel som samarbetar med myndigheterna
KOM(2002) 71. I direktivet anges bl.a. att medhjälp
till olaglig invandring och människohandel är två
skilda brott i lagens ögon, men i praktiken
sammanfaller de ofta. Så är fallet enligt direktivet
när invandrare utnyttjas under resan för att kunna
betala den, när människor hålls i skuldslaveri när
de väl anlänt till resans mål eller när människor
tror sig ha hittat en väg till ett bättre liv i ett
mer utvecklat land men i stället utnyttjas för
sexuella syften eller som arbetskraft. I
direktivför- slaget anges vidare att trots att de
är offer för brottsliga handlingar vågar de ofta
inte vända sig till myndigheterna i värdlandet av
rädsla för att omedelbart skickas tillbaka till
ursprungslandet. Detta är ett misslyckande ur
offrens synvinkel och gör att de inte varnar andra
från att göra samma misstag. Till detta kommer
rädslan för repressalier från människosmugglarna,
antingen direkt mot offren själva eller mot deras
anhöriga i ursprungslandet. Med begreppet offer i
förslaget avses personer som lidit skada, t.ex.
genom att de utsatts för fara eller därför att deras
kroppsliga integritet kränkts. Förhandlingar inom
Europaparlamentet pågår. Europaparlamentet har i
sitt yttrande den 5 december 2002 gjort en positiv
bedömning och framhåller att människohandel innebär
en allvarlig kränkning av de mänskliga
rättigheterna. Parlamentet bekräftar att offren har
möjlighet att utnyttja tillämpligt asylförfarande
samt försvarar frivilligorganisationernas roll när
det gäller att skydda offren.

När det gäller offer för människohandel föreslår
Anhörigkommittén i betänkandet Människosmuggling och
offer för människohandel (SOU 2002:69) att det skall
införas en särskild bestämmelse i utlänningslagen om
att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får ges en
utlänning, om det med hänsyn till genomförandet av
förundersökning eller huvudförhandling i brottmål
kan anses befogat. Ett kortare uppehållstillstånd
föreslås också kunna ges en utlänning som i en akut
och uppslitande situation behöver viss betänketid
för att ta ställning till sin eventuella medverkan i
en brottsutredning. I den mån utlänningar som
beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd under sin
vistelse är i behov av bistånd i form av t.ex.
hälso- och sjukvård, föreslår kommittén att detta
skall ges i samma utsträckning som till asylsökande.
Annat eventuellt bistånd föreslår kommittén att
vistelsekommunen skall ansvara för. Kommittén anser
även att offren i vissa situationer skall kunna
beviljas permanent uppehållstillstånd av humanitära
skäl. Ärendet bereds för närvarande inom
Regeringskansliet.
I ett frågesvar den 30 januari 2003 har statsrådet
Jan O Karlsson angett att han avser att under våren
lägga fram en proposition som utgår från
Anhörigkommitténs förslag och som kommer att
förbättra möjligheterna att lagföra
människohandelsbrott.
Den som är offer för människohandel har utsatts
för en mycket allvarlig brottslighet. Det är därför
enligt utskottets mening ytterst angeläget att
offrets rätt till information, skydd och vistelse i
samband med det straffrättsliga förfarandet
säkerställs. Utskottet finner, med hänsyn till
Anhörigkommitténs förslag och det pågående arbetet i
EU, inte anledning för riksdagen att nu göra något
uttalande. Utskottet avstyrker med det anförda
motionerna 2002/03:Sf4 yrkande 2, 2002/03:Sf5
yrkande 5, 2002/03:Sf6 yrkande 5, 2002/03:Sf8
yrkande 8, 2002/03:Sf239 yrkande 10, 2002/03:Ju248
yrkande 1 och 2002/03:U328 yrkande 3.

Verkställighet av avvisnings- och
utvisningsbeslut

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om
- familjesplittring vid verkställighet
- närvaro av s.k. god man vid verkställighet
Jämför reservationerna 51 (fp, c) och 52 (mp)

Skrivelsen

Av skrivelsen framgår att en särskild utredare
tillkallats i april 2002 med uppgift att se över
regler och praxis vid verkställighet av avvisnings-
och utvisningsbeslut (dir. 2002:43). Utredaren skall
se över om nuvarande regler på området är
ändamålsenliga, särskilt när det gäller ärenden där
utlänningens identitet är oklar. Den 28 november
2002 beslutade regeringen att ge utredningen
tilläggsdirektiv (dir. 2002:147) att se över vissa
sekretessfrågor. Uppdraget skall redovisas senast
den 20 mars 2003.

Motioner

I motion 2002/03:Sf256 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om åtgärder
för att undvika att familjer splittras i samband med
förvarstagning och verkställighet av avvisning.

Peter Eriksson m.fl. (mp) begär i motion
2002/03:Sf367 yrkande 25 ett tillkännagivande om att
en god man skall närvara vid avvisning. Motionärerna
anser att man därigenom kan säkerställa att allt går
rätt till.

Utskottets ställningstagande

När det gäller frågan om att hålla samman familjen
vid en avvisning noterade utskottet i betänkande
2001/02:SfU8 att dåvarande statsrådet med anledning
av en fråga om avvisning av familj till olika länder
uttalat bl.a. att utlänningslagen inte särskilt
reglerar frågan om hur verkställighet av ett
avvisningsbeslut skall ske. Enligt den praxis som
utlänningsmyndigheterna följer skall familjer inte
splittras vid en avvisning. Respekten för de
mänskliga rättigheterna måste vara en ledstjärna i
utlänningsmyndigheternas arbete, och i
utlänningslagen stadgas att myndigheterna särskilt
skall beakta barnets bästa.

Med det anförda och då beredningen av
utredningsförslagen om verkställighet av avvisnings-
och utvisningsbeslut bör avvaktas avstyrker
utskottet motion 2002/03:Sf256 yrkande 7.
Utskottet finner inte skäl att förorda att en s.k.
god man alltid skall närvara vid verkställigheten av
beslut om avvisning eller utvisning. Motion
2002/03:Sf367 yrkande 25 avstyrks.

Visering

Viseringsplikt och besöksvisum

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om
- viseringspliktiga länder
- praxis vid besöksvisum
- norra Irak
Jämför reservationerna 53 (fp, kd, v, c, mp),
54 (fp, v, c) och 55 (v)

Gällande ordning

Av 1 kap. 3 § UtlL framgår att en utlänning som
reser in i eller vistas i Sverige skall ha visering
om inte utlänningen är medborgare i Danmark,
Finland, Island eller Norge. Regeringen får
föreskriva undantag från kravet på visering.
Undantagen finns angivna i 2 kap. 4 och 5 §§ UtlF
och omfattar bl.a. medborgare i EU-länderna.

Enligt Schengenavtalet gäller i princip att ett
visum som är beviljat i ett EU-land (utom
Storbritannien och Irland) eller i Norge och Island
gäller för besök i samtliga dessa länder.
I förordning EG nr 539/2001 regleras vilka länders
medborgare som behöver visering respektive vilka som
är undantagna från viseringskrav.

Skrivelsen

I skrivelsen anges att arbetet med att öka
harmoniseringen av viseringspolitiken inom EU och
Schengenstaterna fortsätter. En revidering av
förordningen över vilka länders medborgare som måste
ha visering vid inresa i medlemsstaterna och vilka
som är befriade från detta krav är under
utarbetande. En enhetlig utformning av visering och
uppehållstillstånd skall ha införts i
medlemsstaterna under 2003.

De nya gemensamma konsulära anvisningarna skall
tas i bruk senast den 1 januari 2003.
I handlingsplanen gällande olaglig invandring
anges att ett europeiskt identifieringssystem för
viseringar skall inrättas. Kommissionen har fått i
uppdrag att lägga fram en genomförbarhetsstudie
gällande dessa frågor. En delrapport planeras till
början av 2003, och slutrapporten förväntas i slutet
av mars 2003.

Motioner

Allmänt om visumpolitiken

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion 2002/03:Sf256 yrkande
16 ett tillkännagivande om att viseringspolitiken i
dag används på ett oacceptabelt sätt för att göra
det svårare för människor med skyddsbehov att söka
asyl i Västeuropa och att Sverige aktivt måste verka
för att korta listan över viseringspliktiga länder.

Också i motion 2002/03:Sf5 av Bo Könberg m.fl.
(fp) yrkande 9 begärs ett tillkännagivande om att
Sverige aktivt bör verka för att korta listan över
viseringspliktiga länder.

I motion 2002/03:Sf239 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
yrkande 14 begärs ett tillkännagivande om att
regeringen i EU bör verka för en förkortning av
listan över visumpliktiga länder och att visumkrav
inte får används som medel att utestänga flyktingar
och andra skyddsbehövande från EU:s medlemsstaters
territorium.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion
2002/03:Sf214 yrkande 3 i denna del ett
tillkännagivande om att den restriktiva
visumpolitiken har gjort det svårt för människor att
ta sig in i EU. Bland annat har listan över länder
med visumtvång ökat.

Visum vid besök

I motion 2002/03:Sf216 av Bo Könberg m.fl. (fp)
yrkande 5 anförs att om den normala
viseringspolitiken för släktbesök gjordes enklare,
snabbare och generösare skulle många anhöriga, inte
minst åldriga föräldrar, inte se sig tvingade att
söka uppehållstillstånd i Sverige. Motionärerna
begär ett tillkännagivande härom.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf334
yrkande 31 ett tillkännagivande om rutiner och
praxis vid svenska ambassader avseende besöksvisum.
Motionärerna anser att samma krav skall gälla
oavsett från vilket land man söker och att
regelförenklingar bör genomföras.

I motion 2002/03:Sf239 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
yrkande 15 begärs ett tillkännagivande om att
regeringen bör utfärda tydliga riktlinjer så att
Migrationsverkets handläggning av visumärenden
genomsyras av en inställning av humanitet och icke-
diskriminering.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion
2002/03:Sf214 yrkande 3 i denna del ett
tillkännagivande om att personer som bor permanent i
Sverige skall kunna få besök av sina anhöriga.

I motion 2002/03:Sf367 av Peter Eriksson m.fl. (mp)
yrkande 24 begärs ett tillkännagivande om en mer
generös linje när det gäller utfärdandet av
besöksvisum. Motionärerna anser att det är
diskriminerande att anse vissa länder som mer
riskabla utifrån avhoppsbenägenhet.

Också i motion 2002/03:Sf8 av Mona Jönsson m.fl.
(mp) yrkande 15 begärs ett tillkännagivande om besök
i Sverige.

Visum i andra fall

I motion 2002/03:Sf224 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkandena 1
och 2 begärs tillkännagivanden om att en restriktiv
hållning när det gäller visum för utbytesstudier
mellan Sverige och irakiska Kurdistan lett till att
alla vägar är stängda. Utbyte skulle vara till gagn
för hela regionens uppbyggnad och bör enligt
motionärerna snarast möjliggöras. Vidare bör
resehandlingar för kurder som lever i den autonoma
zonen i irakiska Kurdistan kunna utställas av FN.
Dessa personer lever under ett ständigt hot från
regimen i Bagdad och kan härmed inte få tillgång
till nödvändiga resedokument.

Utskottets ställningstagande

Av det av riksdagen godkända betänkandet Svensk
migrationspolitik i globalt perspektiv (bet.
1996/97:SfU5, rskr. 1996/97:80) framgår att det
övergripande målet för den svenska
viseringspolitiken är att skapa så stor frihet som
möjligt för personer att röra sig över gränserna.
Det är av största vikt att kontakter mellan
människor i olika länder underlättas, såväl i fråga
om släktkontakter som kommersiella och kulturella
förbindelser på olika plan. Önskemålet om fri
rörlighet måste dock ställas mot nödvändigheten av
att upprätthålla den reglerade invandringen.

Beträffande förhållandet mellan viseringspolitik
och möjligheten att söka asyl har utskottet
tidigare, senast i betänkande 2001/02:SfU8,
vidhållit den uppfattning som kommit till uttryck i
proposition 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i
globalt perspektiv, nämligen att viseringskrav
endast i mycket liten utsträckning torde hindra
människor från att söka skydd, men att det däremot
kan vara ett hinder för dem att söka asyl just i
Sverige samt att det inte finns någon rätt för
asylsökande att själv välja asylland. Utskottet
vidhåller denna uppfattning. Utskottet vill också
åter nämna att genom förordning EG nr 539/2001 om
vilka länders medborgare som behöver visering
respektive vilka som är undantagna från
viseringskrav harmoniseras viseringspolitiken fullt
ut vad avser landförteckningarna, vilket i sin tur
innebär att det inte längre finns några tredjeländer
för vilka medlemsstaterna ensidigt får bestämma om
medborgarna i dessa länder skall omfattas av
viseringskrav eller inte. Utskottet vill understryka
vikten av att Sverige inom EU fortsatt aktivt driver
frågan om viseringsfrihet för så många länder som
möjligt.
Anhörigkommittén har när det gäller frågan om
viseringskrav liksom visum för släktbesök i sitt
betänkande Vår anhöriginvandring (SOU 2002:13)
angett att målet för viseringspolitiken, att
möjliggöra kontakter och besök, uppfylls genom att
Sverige beviljar en stor del - mellan 85 och 90 % -
av de dryga 200 000 ansökningar i viseringsärenden
som avgörs varje år. Anhörigkommittén anför
emellertid att regeringens tidigare gjorda
uttalanden om vikten av en så generös
viseringspolitik som möjligt bör få större
genomslag. Kommitténs bedömning är att det är
viktigt att besöksmöjligheterna för släktingar inte
begränsas mer än nödvändigt. Presumtionen vid en
tillståndsprövning måste vara att det inte är fråga
om en person som avser att hoppa av. Exempelvis bör
en tidigare ansökan om permanent uppehållstillstånd
enligt kommittén inte nödvändigtvis negativt påverka
bedömningen av om tillstånd kan ges. Kommittén pekar
på svårigheten att i enskilda fall försöka avgöra
vad som väger tyngst, en generös viseringspolitik
eller risken för avhopp. Det är svårt att utfärda
mer precisa riktlinjer för var gränsen skall gå.
Just den individuella bedömning som skall göras i
varje fall talar enligt kommittén för att
riktlinjerna måste ges ett ganska allmänt innehåll.
Migrationsverkets styrelse utfärdar riktlinjer för
beslut i ärenden om visering. I varje ärende skall
göras en bedömning av om det finns risk för att den
sökande, på grund av personliga eller andra
förhållanden, inte återvänder till hemlandet.
Utskottet kan i detta sammanhang dela
Anhörigkommitténs bedömning att det är viktigt att
besöksmöjligheterna för släktingar inte begränsas
mer än nödvändigt. En strikt viseringspolitik
drabbar särskilt hårt invandrare som inte själva har
möjlighet att resa till hemlandet för släktbesök.
Utskottet vill framhålla vikten av att varje
visumansökan noga prövas utifrån de individuella
omständigheterna.
Utskottet kan konstatera att viseringspolitiken
inom EU och Schengensamarbetet har harmoniserats vad
avser vilka länders medborgare som skall ha visering
och vilka som skall vara befriade från
viseringstvång vid inresa i medlemsstaterna (för. EG
nr 539/2001). Förordningen innebär inte att praxis
harmoniseras. Svenska myndigheter beslutar vem som
skall beviljas visering. När det gäller den
praktiska handläggningen av viseringsansökningar,
handböckers innehåll och utveckling av datasystem
återstår mycket arbete. I maj 2001 antog
ministerrådet slutsatser om lokalt konsulärt
samarbete som ett led i strävan att harmonisera
tolkningen av det gemensamma regelverket.
En migrationspolitisk utvärdering av Sveriges
tillträde till det operativa Schenegensamarbetet har
genomförts (Ds 2002:64). I promemorian beskrivs
konsekvenserna av deltagandet i det operativa
samarbetet vad gäller bl.a. visumhanteringen.
Direktiv har nyligen antagits för en kommitté som
skall se över utlänningslagstiftningen (dir.
2003:28). Kommittén skall bl.a. lämna förslag till -
utifrån förarbeten och författningar samt en
kartläggning av praxis - hur förutsättningarna för
visering skall preciseras i lag.
Med det anförda och med hänsyn till bl.a.
beredningen av Anhörigkommitténs betänkande anser
utskottet att riksdagen inte bör göra något
uttalande med anledning av motionerna 2002/03:Sf5
yrkande 9, 2002/03:Sf8 yrkande 15, 2002/03:Sf214
yrkande 3, 2002/03:Sf216 yrkande 5, 2002/03:Sf239
yrkandena 14 och 15, 2002/03:Sf256 yrkande 16,
2002/03:Sf334 yrkande 31 och 2002/03:Sf367 yrkande
24. Motionerna avstyrks.
När det gäller frågor om visum för personer från
norra Irak förutsätter utskottet att utlännings- och
utlandsmyndigheterna gör en prövning i varje enskilt
fall. Utskottet kan också konstatera att Sverige
sedan ett flertal år ger humanitärt bistånd till
norra Irak. Förra året uppgick detta bistånd, som
kanaliseras via ett antal enskilda humanitära
organisationer, till totalt 45 miljoner kronor.
Utskottet vill även peka på att Sverige i samarbete
med UNHCR tar emot personer i behov av skydd för
vidarebosättning i Sverige. Utskottet avstyrker med
det anförda motion 2002/03:Sf224 yrkandena 1 och 2.

Visum för asylsökande och asylansökan i
utlandet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om visum för
asylsökande och asylansökan i utlandet
Jämför reservationerna 56 (kd, c) och 57 (v,
mp)

Motioner

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf334
yrkande 5 ett tillkännagivande om att Sverige inom
EU bör ta initiativ till att visumsystemet ses över
samt till en undersökning av hur "nödvisum" till
asylsökande skulle fungera. I motionen anförs att
det i dag inte går att söka asyl från utlandet och
att det inte heller går att få visum till Sverige
för att söka asyl. Detta har till viss del medfört
att alltfler människor på flykt ser sig hänvisade
till illegala metoder som den växande organiserade
flyktingsmugglingen.

I motion 2002/03:Sf239 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
yrkande 18 begärs att regeringen tillsätter en
utredning med uppgift att lägga fram förslag om en
möjlighet för beskickningar att utfärda visum till
skyddsbehövande antingen när dessa befinner sig i
hemlandet eller i tredjeland (asylvisum). Flera
stater har redan infört olika varianter av denna
möjlighet, som dock enligt motionärerna endast bör
få utgöra ett komplement till det traditionella
sättet att söka asyl. Praktiska problem kan vara
avsaknad av en svensk ambassad i flyktingens
hemland, risker för den asylsökande att besöka
ambassaden, problem med sekretessen, frånvaro av
möjlighet till advokathjälp m.m.

Peter Eriksson m.fl. (mp) begär i motion
2002/03:Sf367 yrkande 20 ett tillkännagivande om att
regeringen bör se över förslaget om ett s.k.
humanitärt visum. Motionärerna anser att det bör
skapas en möjlighet för presumtiva flyktingar att
snabbt lämna ursprungsregionen eller transitländer
genom att kunna söka humanitärt visum via
ambassader, under förutsättning att personen kan
göra gällande att han eller hon annars skulle
utsättas för mycket grava hot till liv och frihet.

I motion 2002/03:Sf8 av Mona Jönsson m.fl. (mp)
yrkande 14 begärs ett tillkännagivande om att
möjligheten att införa ett s.k. humanitärt visum bör
ses över.

Utskottets ställningstagande

Europeiska kommissionen har för avsikt att följa upp
en studie av tre forskare om möjligheten att söka
asyl vid EU-ländernas ambassader runt om i världen.
Kommissionen avser att komma med ett meddelande så
att medlemsländerna får diskutera denna och andra
möjligheter.

Statsrådet Jan O Karlsson har i svar på en
interpellation den 7 mars 2003 angett att han tagit
del av studien och att argumentet för möjligheten
att söka asyl vid en ambassad är att förhindra
människosmuggling. Statsrådet, som till fullo stöder
arbetet mot människosmuggling, menar att man i detta
sammanhang måste beakta första asyllandsprincipen
och att det är utlänningsmyndigheterna och inte
utlandsmyndigheterna som har att pröva vem som är i
behov av skydd.
Viseringsinstrumentet är inte avsett att ta till
vara personers behov av skydd. Utlänningslagens
bestämmelser uppfyller enligt utskottets uppfattning
Genèvekonventionen i fråga om skyldigheten att ge
skydd till den som riskerar förföljelse i hemlandet.
Sverige tar också emot personer i behov av skydd för
vidarebosättning i Sverige, genom den s.k.
flyktingkvoten. Detta sker efter samråd med UNHCR.
Med det anförda och då något tillkännagivande
beträffande möjligheten att söka asyl från utlandet
inte enligt utskottets mening bör göras avstyrker
utskottet motionerna 2002/03:Sf8 yrkande 14,
2002/03:Sf239 yrkande 18, 2002/03:Sf334 yrkande 5
och 2002/03:Sf367 yrkande 20.

Asylprocessen

Handläggningen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om
- handläggningstiden i asylprocessen
- processen och handläggningen av asylärenden
- instansordningen i asylprocessen
Jämför reservationerna 58 (m), 59 (c), 60
(mp), 61 (kd, v, mp), 62 (m), 63(m, fp, kd,
c) och 64 (v, mp)

Motioner

Handläggningstid

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion 2002/03:Sf7
yrkande 1 förslag till åtgärder för att motverka
pass- och dokumentlöshet. Motionärerna anför att
nära 90 % av de asylsökande saknade pass 2002. Detta
försvårar fastställandet av identitet och därmed
möjligheterna att snabbt och korrekt bedöma
skyddsbehov. En förutsättning för kortare väntetider
är enligt motionärerna att de som söker asyl
samverkar under utredningen genom att lämna riktiga
uppgifter och dokument. Människor med genuina
asylskäl kan sakna pass, varför innehav av
identitetshandlingar inte kan vara ett orubbligt
krav.

I yrkandena 2 och 3 begärs tillkännagivanden om
åtgärder för att korta väntetiderna vid asylprövning
och om flexiblare anslagsanvändning för
Migrationsverket. Detta skulle enligt motionärerna
möjliggöra en långsiktig, fungerande verksamhet och
kortare väntetider.
I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om
agerande vid avvisningar. Motionärerna anser att det
krävs att Migrationsverket åtnjuter förtroende och
att verket alltid måste agera oklanderligt.
Gränslinjen mellan verket och polisen måste bli
tydligare.

Per Bill m.fl. (m) begär i motion 2002/03:Sf264
yrkande 1 ett tillkännagivande om kortare
handläggningstider i asylprocessen. Motionärerna
anför att det vid den förestående ändringen av
asylprocessen finns en risk att själva
omorganiserandet tar större tid och plats än själva
kärnuppgiften, nämligen att behandla
asylansökningar. Det är viktigt att det skapas en
bättre ordning i den del av asylhanteringen som
sköts av Migrationsverket.

I motion 2002/03:Sf300 av Mauricio Rojas m.fl. (fp,
m) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att de
oacceptabelt långa väntetiderna måste kortas.

I motion 2002/03:Sf214 av Birgitta Carlsson m.fl.
(c) yrkande 6 anförs att en utökad handläggningstid
är nödvändig ur rättssäkerhetssynpunkt och medför
att handläggarna på Migrationsverket får en verklig
möjlighet att utföra en bra utredning där alla olika
aspekter vägs in. Motionärerna begär därför att
regeringen lägger fram förslag om en bortre
tidsgräns för beslut om asyl vid tolv månader från
ansökningsdagen.

I motion 2002/03:Sf8 av Mona Jönsson m.fl. (mp)
yrkande 19 begärs ett tillkännagivande om
nödvändigheten av att korta handläggningstiderna hos
Migrationsverket och Utlänningsnämnden.

Övrigt om asylprocessen

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf334
yrkandena 8, 14 och 16 tillkännagivanden om
möjlighet att få rättshjälp vid Dublinärenden, om
att ta större hänsyn till psykologers, psykiatrikers
och kuratorers intyg och om att kompetensen vid
invandringsmyndigheterna och beslutsunderlaget om
situationen i hemländerna för homosexuella
respektive för kvinnor ses över. Motionärerna anser
att flyktingars och asylsökandes hälsoproblem,
fysiska såväl som psykiska, måste uppmärksammas mer
och i ett tidigare skede.

I yrkandena 12 och 13 begärs att regeringen ser
över frågan om asylsökandes rätt till auktoriserad
tolk och/eller översättare samt att
Migrationsverkets bruk av språktester bör upphöra i
avvaktan på resultatet av översynen.

I motion 2002/03:A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd)
yrkande 36 begärs ett tillkännagivande om att
Migrationsverkets personal, som skall handlägga
ärenden om utvisning där kvinnan kommit till Sverige
för att leva med en man men där förhållandet
upphört, bör ha specialkompetens.

Också i motion 2002/03:Ju363 av Ragnwi Marcelind
m.fl. (kd) yrkande 11 begärs ett likadant
tillkännagivande.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion 2002/03:Sf233
ett tillkännagivande om att regeringen i
regleringsbrev till Migrationsverket bör
uppmärksamma de risker som kurdiska flyktingar
utsätts för i kontakter med den irakiska ambassaden
angående upprättande av giltiga resehandlingar.
Enligt praxis ges inte irakiska kurder främlingspass
med undantag från konventionsflyktingar.
Praxisändringen motiveras med att berörda flyktingar
kan vända sig till irakiska ambassaden och ansöka om
pass där.

I motion 2002/03:Sf367 av Peter Eriksson m.fl. (mp)
yrkandena 21 och 23 begärs tillkännagivanden om att
landinformationen måste baseras på en bred basis och
utifrån flera olika källor i landet. Motionärerna
anser att det bör ses över på vilket sätt Sverige
får sin landinformation. Slutligen bör en
auktoriserad tolk alltid användas och om så önskas
en tolk av samma kön som asylsökanden.

Hans Stenberg och Agneta Lundberg (s) begär i motion
2002/03:Sf363 ett tillkännagivande om att eftersom
de uppgifter som en asylsökande lämnar i den första
intervjun tillmäts så stor betydelse i den fortsatta
handläggningen av asylansökan är det viktigt att den
genomförs med största kvalitet och noggrannhet. Det
är också av största vikt att man tillser att den
asylsökande inte är uttröttad efter en lång resa när
intervjun genomförs.

I motion 2002/03:A270 av Hillevi Larsson (s) yrkande
3 begärs ett tillkännagivande om att
Migrationsverket skall ge alla utländska medborgare
som kommer hit som au pair information om sina
rättigheter på ett språk de förstår.

Instansordning m.m.

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion 2002/03:Sf7
yrkande 11 ett tillkännagivande om att det krävs en
rättssäker bedömning i utlänningsärenden.
Motionärerna anser att de av Lagrådet påtalade
problemen måste utredas innan en ny instansordning
sjösätts. Överklagande bör ske till
förvaltningsdomstol och bl.a. tvåpartsförfarande med
muntlig förhandling införas.

I motion 2002/03:Sf5 av Bo Könberg m.fl. (fp)
yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att
utlänningsärenden skall flyttas över till
förvaltningsdomstolar. Motionärerna anser att
Lagrådets synpunkter från oktober 2002 bör beaktas.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf6
yrkande 1 ett tillkännagivande om en ny
processordning i utlänningsärenden. Enligt
motionärerna är det viktigt med rättssäkerhet och
att den nya processen blir juridiskt hållbar.
Motionärerna anser att Migrationsverket skall göra
en grundlig utredning och fatta ett första beslut.
Om det är negativt skall ärendet gå vidare till
länsrätt och sedan kunna överklagas till kammarrätt.

I motion 2002/03:Sf239 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
yrkande 19 begärs ett tillkännagivande om
ovillkorlig rätt till muntlig förhandling i
länsrätten i asylärenden. Regleringen i 9 §
förvaltningsprocesslagen bör enligt motionärerna
frångås.

Utskottets ställningstagande

Beträffande handläggningstiderna i asylärenden har
utskottet vid ett flertal tillfällen tidigare
påtalat att det är mycket viktigt att förkorta
handläggningstiderna. Utskottet har emellertid också
påtalat att utredningarna måste ske på ett
rättssäkert sätt och att problem med att exempelvis
fastställa någons identitet förekommer allt oftare.
Utskottet har senast i betänkande 2002/03:SfU2
påpekat att det är viktigt att de medel som anvisas
för migrationspolitiken används rationellt. Långa
handläggningstider blir särskilt kostsamma i
asylärenden, inte bara på grund av att de sökande
under tiden vistas i Migrationsverkets
mottagandesystem utan också på grund av den psykiska
press som sökandena under tiden tvingas leva under.
Vad gäller frågan om anslagsstruktur och
flexibilitet inom Migrationsverket har utskottet i
betänkande 2001/02:SfU13 vid behandlingen av ett
förslag från Riksdagens revisorer framhållit att det
är nödvändigt att anlägga ett flerårigt synsätt på
resursfördelningen till migrationspolitiken. Inte
minst i asylprövningen, där det måste ställas höga
krav på personalens kompetens, finns det gränser för
hur mycket verksamheten med kort varsel kan utökas.
Utskottet delade revisorernas uppfattning att det
behövs ett förbättrat underlag för bedömning av
behovet av och utnyttjandet av resurser för
asylprocessen. Detta gav riksdagen som sin mening
regeringen till känna (rskr. 2001/02:250 och 251).

Vid utskottets offentliga utfrågning om
flyktingmottagandet den 13 mars i år påtalades att
både Migrationsverket och Utlänningsnämnden har fått
resursförstärkningar för att bl.a. kunna korta
handläggningstiderna. Det framkom också att
handläggningstiderna inte har blivit längre hos vare
sig Migrationsverket eller Utlänningsnämnden trots
den stora inströmningen av asylärenden.
Genomsnittstiden ligger på sju månader för både
verket och nämnden, dvs. en total genomsnittlig
handläggningstid på 14 månader för ett
lagakraftvunnet beslut efter överklagande till
Utlänningsnämnden.
Enligt utskottets mening är det viktigt att noga
följa utvecklingen när det gäller
handläggningstiderna. Utskottet avstyrker med det
anförda motionerna 2002/03:Sf7 yrkandena 1-3,
2002/03:Sf8 yrkande 19, 2002/03:Sf214 yrkande 6,
2002/03:Sf264 yrkande 1 och 2002/03:Sf300 yrkande 1.
Utskottet kan konstatera att Migrationsverket
fortlöpande arbetar med att förbättra kvaliteten i
asylutredningarna. Bland annat pågår utveckling inom
områdena bevisvärdering och kognitiv
intervjumetodik. På regeringens uppdrag har
Migrationsverket utformat riktlinjer för
homosexuella i asylprocessen. Det har skett i
samverkan med företrädare för HomO, Statens
folkhälsoinstitut och RFSL. Verket har även inhämtat
synpunkter från Amnesty International och UNHCR.
Riktlinjerna, som tar upp såväl utredningsfasen som
bedömningsaspekterna, syftar till att uppmärksamma
personalen på de särskilda omständigheter som kan
gälla i ärenden där homosexualitet åberopas.
Migrationsverket har också utarbetat riktlinjer för
utredning och bedömning av kvinnors skyddsbehov.
Dessa riktlinjer skall följas upp med kunskaps- och
kompetensutveckling hos personalen för att få en
ökad lyhördhet för kvinnor i en så här utsatt
situation. Kompetensutveckling sker också då det
gäller tortyrutsatta personer. Migrationsverket har
genomgångar av vägledande beslut, genomför
praxisdagar och har kontinuerlig uppdatering av
landinformationssystemet för att härigenom
kvalitetssäkra utredningarna.
Utskottet noterar vidare att det av
Migrationsverkets regleringsbrev för 2003 framgår
att verket senast den 31 mars 2003 skall redovisa
dels hur riktlinjerna för att kvinnors skyddsbehov
bättre skall uppmärksammas i asylprocessen har
genomförts, dels hur arbetet framöver skall
bedrivas. Vid utskottets utfrågning den 13 mars 2003
angavs att Migrationsverket nyligen bland
handläggarna genomfört fördjupningsutbildningar
gällande bl.a. kvinnors asylskäl.
När det gäller frågan om utlänningsmyndigheternas
bedömningsunderlag, speciellt i fråga om de s.k.
länderrapporterna, vill utskottet först peka på
vikten av att handläggarna och beslutsfattarna har
stor kunskap om de länder som de asylsökande kommer
ifrån. Det kan gälla det politiska läget, etniska
konflikter, rättssystemet, tillämpning av
lagstiftning m.m. Utskottet som i mars i år besökt
Utlänningsnämnden har där fått en redogörelse för
bl.a. informationsinhämtandet. Vid nämnden finns en
speciell enhet som ansvarar för inhämtande och
analys av landinformationen. Utlänningsnämnden gör
också egna utredningsresor till länder varifrån
asylsökande personer kommer. Vid utskottets
offentliga utfrågning i mars i år anfördes att
Migrationsverket kontinuerligt försöker bredda och
fördjupa informationsbilden. Den länderinformation
som samlas in har systematiserats i datasystem som
all personal som handlägger ärenden har tillgång
till. Verket och nämnden hämtar sin information om
respektive land från bl.a. Utrikesdepartementet,
UNHCR samt från en rad olika
frivilligorganisationer.
Beträffande bl.a. länderrapporter har Kommittén om
ny instans- och processordning i utlänningsärenden
(NIPU) i slutbetänkandet Ökad rättssäkerhet i
asylärenden (SOU 1999:16) redogjort för hur olika
slags information inhämtas och lagras inom
Migrationsverket och Utlänningsnämnden. Kommittén
ansåg att domstolarnas bibliotek och tillgång till
informationskällor får utvecklas och kompletteras
med hänsyn till de nya uppgifterna. Domstolarna bör
också enligt kommittén självfallet ha enkel tillgång
till de externa tillgängliga uppgifterna i
Migrationsverkets länderinformationssystem. Den
kunskapsuppbyggnad som finns inom Utlänningsnämnden
bör även tas till vara av domstolarna.
Utskottet har vid flera tillfällen, senast i
betänkande 2001/02:SfU8, uttalat att rätten till
offentligt biträde är en väsentlig del av en
rättssäker asylprocess. Det är därför av vikt att
ett biträde kan förordnas på ett så tidigt stadium
som möjligt och därmed bidra till att
Migrationsverkets asylutredning kan påbörjas och
även avslutas så fort som möjligt. Generellt gäller
enligt utlänningslagen att offentligt biträde skall
förordnas i ärende hos Migrationsverket om avvisning
om det inte måste antas att behov av biträde saknas.
Beträffande tolkar angavs att utskottet utgår från
att auktoriserade tolkar anlitas i första hand och
att en asylsökande vid behov får en tolk av samma
kön.
I ett reviderat förslag till EG-direktiv om
miniminormer för förfaranden vid beviljande eller
återkallande av flyktingstatus, KOM(2002) 326,
berörs rätten till tolk och rättshjälp samt frågan
om länderkunskap och förvarsmöjligheter.
Med hänsyn till att en rad åtgärder vidtagits i
syfte att förbättra asylprocessen, exempelvis då det
gäller asylsökande kvinnor, och då beredningen inom
Regeringskansliet av NIPU:s förslag liksom de
pågående förhandlingarna rörande EG-
direktivförslaget bör avvaktas, avstyrker utskottet
motionerna 2002/03:Sf7 yrkanden 4, 2002/03:Sf233,
2002/03:Sf334 yrkandena 8, 12-14 och 16,
2002/03:Sf363, 2002/03:Sf367 yrkandena 21 och 23,
2002/03:A242 yrkande 36 och 2002/03:Ju363 yrkande
11.
I ett frågesvar den 12 mars 2003 av statsrådet
Hans Karlsson anges att det för den som är au pair
finns särskilda arbetsmiljö- och arbetstidsregler.
Migrationsverket har ett informationsblad som anger
kraven för att tillstånd skall beviljas, exempelvis
högst 25 timmars arbetsvecka och lägsta lön.
Statsrådet påtalar dock att reglerna ofta inte följs
och att myndigheterna inte känner till
missförhållandena, varför informationen till dem som
söker som au pair om deras rättigheter skulle kunna
förbättras. Motion 2002/03:A270 yrkande 3 avstyrks
med det anförda.
I samband med behandlingen av betänkande
2001/02:SfU2 (rskr. 2001/02:69 och 70) gav riksdagen
regeringen i uppdrag att under våren återkomma med
förslag om en ny instans- och processordning i
utlänningsärenden för riksdagsbeslut före sommaren
2002. Regeringen överlämnade i juni 2002 ett förslag
om ny instans- och processordning i
utlänningsärenden till Lagrådet.
I sitt yttrande över lagrådsremissen uttalade
Lagrådet att det är en fördel från
rättssäkerhetssynpunkt om proceduren organiseras som
ett tvåpartsförfarande med inslag av muntlig
förhandling. De föreslagna åtgärderna rörande
proceduren är koncentrerade till överprövningen av
beslut som fattas i första instans. En grundläggande
förutsättning för att regleringen skall ge
godtagbara rättssäkerhetsgarantier är enligt
Lagrådet att de materiella reglerna är utformade så
att tillämpningen kan bli enhetlig och förutsebar.
Lagrådet menade vidare att det måste beaktas hur
denna nyordning återverkar på handläggningstiderna.
Ett alldeles särskilt problem på rättsområdet är
enligt Lagrådet att överklagandefrekvensen i
avlägsnandeärenden är ytterligt hög. Lagrådet var
vidare tveksamt till tanken på den föreslagna
ordningen med att lägga ansvaret för praxisbildning
på utlänningsrättens område på en kammarrätt
(migrationsöverdomstol).
Den 6 mars 2003 beslutades om direktiv för
utredningen om översyn av utlänningslagstiftningen
(dir. 2003:28 ). Kommittén skall göra en genomgång
av utlänningslagens materiella bestämmelser och
anpassa dessa till en övergång från handläggning hos
förvaltningsmyndigheter och regeringen till ett
system där överprövningen sker i domstol. Kommittén
skall därvid, med utgångspunkt i den lagrådsremiss
med förslag till ny instans- och processordning i
utlännings- och medborgarskapsärenden som regeringen
beslutade om den 6 juni 2002 samt Lagrådets yttrande
från den 9 oktober 2002, utreda hur vissa materiella
bestämmelser i utlänningslagen skall utformas för
att säkerställa en rättssäker, förutsebar och
enhetlig tillämpning i såväl första instans som i
högre instans vid en reformerad instans- och
processordning. I detta ligger att utredningen skall
överväga hur regeringen genom bemyndiganden eller på
annat sätt skall kunna påverka rättstillämpningen
utan att domstolarnas oberoende roll och
självständighet skall kunna sättas i fråga och lämna
förslag till eventuella lagändringar.
För att inte föregripa den parlamentariska
utredningen bör enligt utskottets uppfattning något
uttalande i dessa frågor inte göras nu. Utredningens
förslag bör avvaktas, varför utskottet avstyrker
motionerna 2002/03:Sf5 yrkande 2, 2002/03:Sf6
yrkande 1, 2002/03:Sf7 yrkande 11 och 2002/03:Sf239
yrkande 19.

Förvar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om bl.a.
förvarstidens längd
Jämför reservation 65 (kd, v, c, mp)

Gällande ordning

Migrationsverket har sedan den 1 oktober 1997
ansvaret för de utlänningar som tas i förvar enligt
utlänningslagen och för de lokaler där de
förvarstagna skall vistas.

I 6 kap. utlänningslagen finns regler om förvar.
En utlänning över 18 år får enligt 2 § tas i förvar
om identiteten är oklar, om det är nödvändigt för
utredningen om hans rätt att stanna i Sverige eller
om det är sannolikt att han kommer att avvisas eller
utvisas. Beslut om förvar får endast meddelas om det
finns anledning att anta att personen kommer att
hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet.
Av 4 § samma kapitel framgår att om det är
nödvändigt för utredningen av en persons rätt att
stanna i Sverige får förvaret vara i högst 48 timmar
och i övriga fall högst två veckor, om det inte
finns synnerliga skäl för en längre tid. Finns ett
beslut om avvisning eller utvisning får förvaret
vara högst två månader om inte synnerliga skäl finns
för längre tid.
Reglerna för förvar av barn är betydligt mer
restriktiva. Vidare gäller att förvar av barn får
tillgripas först efter det att man prövat att ställa
barnet under uppsikt. Uppsikt innebär inte något
frihetsberövande men kan förenas med vissa villkor,
såsom anmälningsplikt. Barn får inte hållas i förvar
längre tid än 72 timmar och vid synnerliga skäl i
ytterligare 72 timmar. Ett barn får inte skiljas
från sin vårdnadshavare eller, om de är flera, en av
dem genom att vårdnadshavaren eller barnet tas i
förvar.

Skrivelsen

I betänkandet Utlandsmyndigheternas medverkan i
utlänningsärenden m.m. (SOU 2001:110) som lades fram
i december 2001 behandlas bl.a. frågor om
användningen av tvång i samband med förvarstagande.
Betänkandet har remissbehandlats och enligt
skrivelsen pågår utarbetandet av en lagrådsremiss.

Motioner

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf334
yrkande 19 att regeringen utreder frågan om
tidsbegränsning m.m. avseende förvarstagande.
Motionärerna anser att förvarstagande endast skall
ske i undantagsfall och att det måste finnas en
tidsbegränsning. Den asylsökande får i dag inget
besked om hur länge hon eller han kommer att
frihetsberövas. Även alternativa former till
förvarstagning bör enligt motionärerna utredas och
prövas. Kvinnor skall erbjudas förvar avskilt från
män.

I motion 2002/03:Sf239 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
yrkande 17 begärs att regeringen tillsätter en
utredning för att se över 6 kap. 2 och 4 §§ UtlL.
Att beröva en människa friheten är en ur
integritetssynpunkt oerhört ingripande åtgärd. Den
nuvarande regleringen i utlänningslagen ger enligt
motionärerna stort utrymme för godtycke från
tillämpande myndigheter. Det är inte acceptabelt att
det inte finns någon tidsbegränsning av förvar om
det föreligger synnerliga skäl.

Även i motion 2002/03:Sf367 av Peter Eriksson m.fl.
(mp) yrkande 22 begärs att regeringen lägger fram
förslag om att införa en bortre tidsgräns för
förvarstagande.

I motion 2002/03:Sf8 av Mona Jönsson m.fl. (mp)
yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att det bör
införas en bortre tidsgräns för förvarstagning. För
att ta någon i förvar bör det föreligga synnerliga
skäl, såsom att personen är kriminell. Att frånta en
människa hennes rörelsefrihet är enligt motionärerna
en kränkande handling. Det föreligger mycket starka
skäl att inte ta vuxna med barn i förvar.

Utskottets ställningstagande

Förutsättningarna för att hålla en asylsökande i
förvar regleras i utlänningslagen. Ett barn kan
enligt utlänningslagen under starkt begränsade
förutsättningar tas i förvar och får inte skiljas
från sin vårdnadshavare genom att denne eller barnet
tas i förvar. Är det tillräckligt att barnet ställs
under uppsikt får förvar inte tillgripas. Utskottet
kan konstatera att det, sedan nuvarande regler
gällande förvarstagning av barn infördes 1993, vid
ytterst få tillfällen förekommit att barn har tagits
i förvar.

Utskottet kan inte ställa sig bakom yrkanden om
att en absolut tidsgräns skall införas för
förvarstagande av vuxna. Utskottet beaktar därvid
att ett beslut om förvar fattas av den myndighet som
handlägger ärendet, och beslutet kan enligt gällande
ordning överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Beslutet omprövas inom vissa tidsfrister, och varje
ny prövning av ett beslut om förvar skall föregås av
en förhandling.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna
2002/03:Sf8 yrkande 2, 2002/03:Sf239 yrkande 17,
2002/03:Sf334 yrkande 19 och 2002/03:Sf367 yrkande
22.

Mottagande av asylsökande

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om
- asylsökandes möjligheter i mottagandet
- arbetstillstånd för asylsökande
- asylsökandes ersättningar
Jämför reservationerna 66 (fp, c), 67 (v), 68
(fp, kd, c) och 69 (mp)

Gällande ordning

Under tiden som asylansökan prövas omfattas den
asylsökande av lagen (1994:137) om mottagande av
asylsökande.

Personer som väntar på beslut om
uppehållstillstånd får välja om de vill bo hos t.ex.
släkt och vänner eller på någon av Migrationsverkets
anläggningar. De flesta anläggningarna består av
vanliga lägenheter, där de asylsökande själva sköter
sitt hushåll. För asylsökande som saknar medel och
bor på en av Migrationsverkets anläggningar är
bostaden kostnadsfri. Den som väljer att ordna
bostad på egen hand erhåller en bostadsersättning
med 500 kr per månad för ensamstående och med 1 000
kr för en familj. Till de personer som inte har egna
inkomster eller tillgångar utges bidrag, s.k.
dagersättning, som skall räcka till mat, kläder,
telefon och andra utgifter. En ensamstående vuxen
får 71 kr i dagersättning. Om den asylsökande i
anslutning till ankomsten inkvarteras vid ett
mottagningscenter där bl.a. mat och logi ingår,
lämnas en lägre ersättning. Regeringen fastställer
nivån på ersättningen.
Migrationsverket har skyldighet att erbjuda
organiserad verksamhet till alla vuxna asylsökande
och ungdomar över 16 år. Deltagande i verksamheten
är obligatoriskt. För asylsökande som utan giltigt
skäl vägrar att delta i den organiserade
verksamheten skall dagersättningen reduceras.
Detsamma gäller för den som håller sig undan så att
asylutredningen försvåras.

I det fall en utlänning utan giltigt skäl vägrar att
medverka till åtgärd som är nödvändig för att ett
beslut om avvisning eller utvisning skall kunna
verkställas kan Migrationsverket enligt 10 § LMA
sätta ned bostadsersättning och dagersättning.

Enligt 4 kap. 3 a § UtlF är en asylsökande
undantagen från skyldigheten att ha arbetstillstånd
i de fall Migrationsverket bedömer att beslut i
ärendet inte kan fattas inom fyra månader.

Skrivelsen

Av skrivelsen framgår att antalet asylsökande i
Sverige har ökat under de senaste tre åren.

Jämfört med övriga EU samt Norge och Schweiz,
tillhör Sverige den grupp av länder som haft en
relativt sett stor ökning av antalet asylsökande
under de senaste åren.
I skrivelsen anges att regeringen i november 2001
beslutade att tillsätta en utredning med uppdrag
att, utifrån ett helhetsperspektiv, göra en översyn
av mottagandet av och introduktionen för flyktingar.
Översynen skall även omfatta systemet för statlig
ersättning till kommunerna för flyktingmottagandet
samt i relevanta delar mottagandet av asylsökande.
Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 1
september 2003.

Motioner

I motion 2002/03:Sf226 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
yrkande 3 begärs tillkännagivanden om att arbete och
egenförsörjning bör vara regel i väntan på
uppehållstillstånd. Om den asylsökande inte kan få
ett arbete på den öppna arbetsmarknaden bör
subventionerad arbetspraktik och studier kopplat
direkt till yrkeslivet, varvat med
språkundervisning, erbjudas.

I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att det
krävs åtgärder för att förbättra mottagandet av
asylsökande. Riksrevisionsverket har enligt
motionärerna angett att det finns brister i form av
otydliga mål med verksamheten, en svag
individanpassning, undermålig svenskundervisning och
möjligheten till praktik och arbete. Attityden är
enligt motionärerna omhändertagande och planering
inte en verksamhet där de sökande själva är
delaktiga och drivande.

Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion
2002/03:Sf336 yrkande 3 ett tillkännagivande om att
integrationsinsatser, såsom svenskundervisning,
skall börja omedelbart då en asylsökande söker asyl
i Sverige och att dessa inte bör avbrytas vid avslag
hos Migrationsverket. Betyg skall ekvivaleras och
nödvändig kompletterande utbildning ges utan
dröjsmål.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf334
yrkande 35 ett tillkännagivande om att underlätta
möjligheten för asylsökande att få arbetstillstånd.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär ett
tillkännagivande i motion 2002/03:Sf4 yrkande 4 om
att alla asylsökande automatisk skall ges ett
arbetstillstånd. Alla som önskar skall enligt
motionärerna kunna försörja sig på eget arbete.

I motion 2002/03:Sf214 av Birgitta Carlsson m.fl.
(c) begärs i yrkande 4 ett tillkännagivande om ökat
samarbete mellan kommuner och berörda myndigheter
vid mottagandet av asylsökande. Byråkrati och
trubbiga direktiv har gjort att samarbetet varit
bristfälligt. Genom ett ökat samarbete skapas enligt
motionärerna en helhetsbild i ärendet, och individen
ges ökat inflytande över sin situation.

Luciano Astudillo (s) begär i motion 2002/03:Ub555
yrkande 2 ett tillkännagivande om att se över bl.a.
svenskundervisningen för asylsökande som är
bristfällig och dåligt planerad.

I motion 2002/03:Sf8 av Mona Jönsson m.fl. (mp)
yrkande 9 begärs ett tillkännagivande om att
asylsökandes bostadsersättning och dagersättning bör
ses över. Ersättningarna är enligt motionärerna i
dag mycket låga och stämmer inte med de faktiska
kostnaderna. Det bör vidare krävas starka skäl för
att reducera ersättningarna.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har i betänkande 2001/02:SfU8 behandlat en
rad liknande yrkanden om mottagandet av asylsökande.
Utskottet kan nu vidhålla sin mening att de
fastställda målen för migrationspolitiken innebär
ett tydligt ställningstagande för att hela kedjan
från mottagande av asylsökande till återvändande
eller integration i Sverige skall präglas av
rättssäkerhet, humanitet och respekt för individens
mänskliga rättigheter. Utskottet utgår från att
Migrationsverket i samarbete med kommuner och andra
aktörer gör sitt yttersta för att erbjuda ett
värdigt mottagande för de asylsökande, där vistelsen
tas till vara på ett bra sätt bl.a. vad gäller
svenskundervisning. Utskottet vill peka på att
Migrationsverket enligt lagen om mottagande av
asylsökande skall ge den asylsökande tillfälle att
delta i svenskundervisning och att detta inte är
begränsat till tiden för handläggning i första
instans. Vid utskottets offentliga utfrågning den 13
mars 2003 framkom att numera gäller samma läroplan
för undervisningen i svenska för asylsökande som vid
sfi-undervisningen. Detta innebär att planeringen av
innehållet i undervisningen kan samordnas bättre och
övergången underlättas. Utskottet vill i detta
sammanhang poängtera vikten av att egenförsörjning
uppmuntras och att individen ges att ökat ansvar. Om
Migrationsverket bedömer att ett beslut i ett
asylärende inte kan fattas inom fyra månader kan den
asylsökande arbeta utan krav på arbetstillstånd. Vid
utskottets utfrågning angav Migrationsverkets
generaldirektör bl.a. att denna regel gällt sedan
1992 men att det ankommer på den asylsökande att
finna lämpligt arbete. Hon hänvisade dock till de
särskilda insatser på arbetsmarknadsområdet som
beslutats om i samband med budgetbehandlingen.

I budgetpropositionen för 2003 (prop. 2002/03:1
utg.omr. 13 Arbetsmarknad, bet. 2002/03:AU1, rskr.
2002/03:78) anför regeringen när det gäller insatser
för att öka sysselsättningen och minska
arbetslösheten bland invandrare bl.a. att tidiga
insatser för att underlätta inträdet på
arbetsmarknaden för dem som nyligen kommit till
Sverige är av central betydelse. AMS har tillförts
extra medel och skall i samverkan med bl.a.
kommunerna och Migrationsverket medverka till att
nyanlända invandrares och asylsökandes kompetens
tidigt tas till vara på ett sådant sätt att
arbetsmarknadsinträdet effektiviseras och
tidigareläggs.
I regleringsbrev för Migrationsverket för 2003
anges att i utformningen och genomförandet av
verksamheten skall den asylsökandes kompetens
tillvaratas så att arbetsmarknadsinträdet
effektiviseras och tidigareläggs så att
introduktionen i det svenska samhället underlättas
vid ett eventuellt beslut om uppehållstillstånd.
Regeringen har beslutat att ge en särskild
utredare i uppdrag att göra en översyn av mottagande
av och introduktion för flyktingar (dir. 2001:87). I
direktivet anges att det behövs en samlad översyn av
mottagande av och introduktion för flyktingar i
syfte att identifiera, analysera och förklara hinder
för en effektiv och individuellt anpassad
introduktion. En sådan översyn bör utgå från ett
helhetsperspektiv och även omfatta systemet för
statlig ersättning för flyktingmottagandet och i
relevanta delar den tid en asylsökande vistas i
landet och väntar på beslut i asylärendet. Utredaren
skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 september
2003. Vidare har regeringen beslutat att en särskild
utredare skall ta ställning till hur rådets direktiv
om miniminormer för mottagande av asylsökande i
medlemsstaterna skall genomföras i Sverige (dir.
2003:11). Uppdraget skall redovisas senast den 31
oktober 2003.
Utskottet har i betänkande 2002/03:SfU2 uttalat
att Migrationsverkets organiserade verksamhet, som
syftar till att ge den asylsökande meningsfull
sysselsättning medan han eller hon väntar på besked
om uppehållstillstånd, skall vara av värde oavsett
om personen senare kommer att få uppehållstillstånd
eller inte. Vidare menade utskottet att det är
viktigt att de delar av aktiviteterna som är
inriktade på vistelse i Sverige utformas så att de
förbereder för kommunernas introduktionsprogram.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna
2002/03:Sf4 yrkande 4, 2002/03:Sf214 yrkande 4,
2002/03:Sf226 yrkandena 3 och 4, 2002/03:Sf334
yrkande 35, 2002/03:Sf336 yrkande 3 och
2002/03:Ub555 yrkande 2.
När det gäller nivåerna på asylbidraget vill
utskottet hänvisa till att det ankommer på
regeringen att besluta om dessa inom ramen för
anvisade medel. Enligt lagen om mottagande av
asylsökande är det möjligt för Migrationsverket att
besluta om nedsatt dagersättning för vuxna
asylsökande som utan giltigt skäl vägrar att delta i
den organiserade sysselsättningen, t.ex.
svenskundervisning, som genom att hålla sig undan
försvårar utredningen i ärendet om
uppehållstillstånd eller som utan giltigt skäl
vägrar att medverka till verkställigheten.
Nedsättningen får inte avse den del som är avsedd
att täcka utgifter för egen mathållning. Beslutet
kan överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Utskottet avstyrker med det anförda motion
2002/03:Sf8 yrkande 9.

Barn i asylprocessen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om
- barn i asylutredningar
- gymnasie- och särskola för asylsökande barn
och ungdomar
- fördelningen av ansvaret för asylsökande
barn
Jämför reservationerna 70 (kd), 71 (mp), 72
(mp) och 73 (fp, kd, c, mp)

Skrivelsen

Av skrivelsen framgår att Migrationsverket och
Socialstyrelsen i juni 2002 redovisade uppdraget
från regeringen att gemensamt och i samråd med
Integrationsverket och Barnombudsmannen förbättra
mottagandet av barn från annat land som kommer till
Sverige utan legal vårdnadshavare. I redovisningen
anges bl.a. vikten av att ansvarsfördelningen mellan
berörda myndigheter tydliggörs. Vidare föreslås att
Migrationsverket skall träffa överenskommelser med
ett mindre antal kommuner om mottagande av
ensamkommande barn samt att statens ersättning skall
gå till den kommun som har ansvaret. Dessa kommuner
bör få full täckning för sina kostnader för alla
ensamkommande barn, asylsökande såväl som inte
asylsökande. Dessutom föreslås införandet av ett
nytt institut, företrädare för ensamkommande barn,
med större ansvar och befogenheter än dagens gode
män. I övrigt redovisas förslag rörande förbättrat
samarbete mellan berörda myndigheter, förbättrad
statistik samt förbättrad information till
landsting, kommuner och berörda myndigheter.

Förslaget till förändringar av lagstiftningen
rörande företrädare för ensamkommande barn kommer
att beaktas inom ramen för Justitiedepartementets
utredning om förmyndare, gode män och förvaltare. En
särskild utredare tillkallades i april 2002 (dir.
2002:55) med uppgift att utvärdera 1995 års
förmyndarskapsreform. I utredningen rörande översyn
av mottagande av och introduktion för flyktingar
ingår bl.a. att särskilt uppmärksamma situationen
för barn som kommer till Sverige utan
vårdnadshavare. Utredningen kan inom ramen för sitt
direktiv komma att föreslå ytterligare åtgärder.

Motioner

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf6
yrkande 2 ett tillkännagivande om att en tidsfrist
på tre månader skall gälla för handläggningen av
asylansökan för ensamkommande barn. Motionärerna
noterar att detta redan finns angivet i
Migrationsverkets regleringsbrev men att verket
också måste ges resurser så att det klarar målet.

I motion 2002/03:Sf8 av Mona Jönsson m.fl. (mp)
yrkande 22 begärs ett tillkännagivande om att
handläggningstiden inte bör överstiga tre månader
för ensamkommande barn.

I motion 2002/03:Sf367 av Peter Eriksson m.fl.
(mp) yrkandena 5, 13-15 begärs tillkännagivanden om
att alla handläggare på Utlänningsnämnden skall ha
s.k. barnkompetens, att ytterligare åtgärder bör
sättas in för att göra asylprocessen mer barnvänlig,
att ensamkommande barn endast skall intervjuas av
personal med barnkompetens och att
handläggningstiden för ensamkommande barn inte skall
överstiga tre månader.
I motion 2002/03:Sf8 av Mona Jönsson m.fl. (mp)
yrkandena 10 och 11 begärs tillkännagivanden om att
särskola för asylsökande ej folkbokförda barn bör
genomföras som en rättighet och att alla ungdomar i
gymnasieåldern, dvs. t.o.m. det år man fyller 20 år,
skall erbjudas undervisning i ordinarie
gymnasieskola. Undervisningen skall kunna anpassas
efter de asylsökande ungdomarnas behov och
kunskapsnivå.

I motion 2002/03:Sf7 av Sten Tolgfors m.fl. (m)
yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om
ensamkommande barn. Motionärerna efterlyser ett
fungerande samarbete mellan Migrationsverket,
kommuner och landsting och anser att det är
regeringens ansvar att se till att dessa barn inte
far illa. Finns det behov av att förtydliga eller
ändra lagstiftningen för att omsorgen om de
ensamkommande barnen skall kunna garanteras bör
förslag läggas fram.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion
2002/03:Sf256 yrkande 8 ett tillkännagivande om att
socialtjänsten bör ta hand om ensamma flyktingbarn
redan vid ankomsten. Kommuner och landsting bör ges
särskilda resurser att ta hand om flyktingbarn på
bästa möjliga sätt.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2002/03:Sf6
yrkande 3 förslag till inrättande av en särskild
företrädare för ensamkommande barn. Enligt
motionärerna är det en akut situation, och systemet
med en företrädare bör inrättas snarast enligt BO:s
förslag. Företrädaren skall utses inom 24 timmar och
en familjehemsplacering skall ske snabbt. I yrkande
4 begärs ett tillkännagivande om att landsting och
kommun måste uppmärksammas på asylsökande barns rätt
till vård och skolgång.

I motion 2002/03:Sf334 av Sven Brus m.fl. (kd)
yrkande 24 begärs att regeringen lägger fram förslag
till ändring av mottagandet av ensamkommande
flyktingbarn i enlighet med Migrationsverkets och
Socialstyrelsens förslag.
I motion 2002/03:Sf277 av Mikael Oscarsson (kd)
begärs ett tillkännagivande om att socialtjänsten
skall ha det entydiga ansvaret för att ge de
ensamkommande barnen bästa möjliga omhändertagande i
form av boende och särskilt stöd. Socialtjänsten
måste få kompetensutveckling. Migrationsverket skall
enbart utreda barnets asylskäl och barnet omgående
beviljas en god man som har stor kunskap om barn i
utsatta situationer.

I motion 2002/03:Sf4 av Birgitta Carlsson m.fl. (c)
yrkande 6 begärs ett tillkännagivande om att ensamma
barn bör placeras i familjemiljö.

Lena Ek och Jörgen Johansson (c) begär i motion
2002/03:Sf321 ett tillkännagivande om en nationell
handlingsplan för behandlingen av ensamma
asylsökande barn. Motionärerna menar att man måste
klara ut behovet av regeländringar,
myndighetsstyrning och myndighetsutövning liksom
frågan om samverkan mellan olika myndigheter.

I motion 2002/03:Sf8 av Mona Jönsson m.fl. (mp)
yrkande 21 begärs ett tillkännagivande om vikten av
att socialtjänsten kopplas in i ett tidigt skede i
asylutredningen. Kommuner som tar emot ett flertal
ensamkommande barn borde få extra resurser.

I motion 2002/03:Sf367 av Peter Eriksson m.fl.
(mp) yrkande 16 begärs att extra resurser måste
tillföras socialtjänsten i kommuner med barnenheter.
I motion 2002/03:Sf361 av Lars Ångström och Gustav
Fridolin (mp) begärs ett tillkännagivande om att ett
tydligt ansvar måste finnas för de barn som vistas
på flyktingmottagningar i Sverige.

I motion 2002/03:Sf375 av Maria Hassan (s) begärs
ett tillkännagivande om åtgärder för att förbättra
mottagandet av ensamkommande flyktingbarn. I
motionen anges att många av de ensamkommande barnen
har grava problem i form av ångest, stark oro och
depressiva symtom. De hamnar olyckligtvis i kläm
mellan Migrationsverket och socialtjänsten på grund
av en otydlig ansvarsfördelning.

Utskottets ställningstagande

I början av 2001 presenterade Migrationsverket
rapporten Barn i utlänningsärenden. Verket för i
rapporten ett resonemang kring de åsikter som
framförts i Barnombudsmannens rapport Barnets bästa
i asylärenden (Barnombudsmannen 2000). I
Migrationsverkets rapport lämnas förslag till
åtgärder mot de problem som uppmärksammats. Som ett
direkt resultat av rapporten har Migrationsverket
beslutat att genomföra en utbildning om bl.a.
barnkonventionen och dess betydelse i
utlänningsrätten, samtalsmetodik och hur barnet
påverkas av en utredningssituation. Utbildningen har
tillkommit i samarbete med UNHCR, Rädda Barnen,
Barnombudsmannen och Universitetet i Linköping.

Rädda Barnen har i början av året kommit med
rapporten Barns egna asylskäl. I studien har
undersökts i vilken utsträckning ansvariga
myndigheter hör barn i asylsökande familjer, om de
tar reda på om barnen har egna asylskäl, eller
humanitära skäl, att få uppehållstillstånd och
vilken hänsyn som har tagits till barnens egna
asylskäl. Enligt rapporten finns det stora brister i
hanteringen. Bland annat har endast en tredjedel av
barnen i familj som åberopat egna asylskäl eller
humanitära skäl fått en noggrann bedömning av skälen
i Migrationsverkets eller Utlänningsnämndens beslut.
I rapporten föreslås att Migrationsverket i princip
skall höra varje barn. Om ett barn inte hörs
personligen måste Migrationsverket höra barnets
vårdnadshavare extra noga om barnets egna asylskäl.
Vidare måste Migrationsverket och Utlänningsnämnden
beakta barns egna grunder för asyl och göra en
noggrann bedömning av barns skäl i sina beslut.
Slutligen skall asylutredningar av barn ske i
barnanpassad miljö.
Vid utskottets offentliga utfrågning i mars i år
anförde Migrationsverket att det finns visst fog för
den kritik som framförs i Rädda Barnens rapport men
påpekade att de ärenden som gåtts igenom är ett år
gamla. Sedan dess har verket genomfört ett
omfattande utbildningsprogram kring barnkonventionen
för all personal. Generaldirektören angav att det
alltid är föräldrarna som har det yttersta ansvaret
men att barnen som huvudprincip alltid bör få komma
till tals. När det gäller utbildningsinsatser har
flera regioner haft fördjupningsutbildningar och
inom verket har ett barnnätverk bildats. De
kontorsrum där barn intervjuas har anpassats till en
mer hemlik miljö. Barnombudsmannen angav vid
utfrågningen att myndigheten samarbetat med
Migrationsverket när det gäller bl.a.
utbildningsfrågor. Syftet har varit att vidga
kunskaperna om barnkonventionen och att barnen
alltid måste ses som individer i asylprocessen.
Barnombudsmannen påpekade också att det fortfarande
finns brister, framför allt för ensamkommande barn
när det gäller stödet av en god man.
Utlänningsnämnden har en särskilt utsedd
handläggare som bevakar tillämpningen av
barnkonventionen och den särskilda bestämmelsen om
barnets bästa i utlänningslagen. Enligt
Utlänningsnämnden uppmärksammas barnperspektivet i
varje ärende som rör ett barn.
Enligt utskottets mening bör barnkonventionens
innehåll alltid stå i blickpunkten för
myndigheternas agerande i olika situationer. Det får
anses särskilt betydelsefullt i asylprocessen, då de
barn som kommer hit som asylsökande på olika sätt
kan ha varit utsatta för svåra trauman och andra
umbäranden. Utskottet kan mot bakgrund av det ovan
anförda konstatera att det pågår ett väl utvecklat
arbete som syftar till att sätta barn och deras
särskilda behov i fokus i asylprocessen. Vidare kan
utskottet konstatera att beträffande
handläggningstider i barns asylärenden framgår av
regleringsbrev för 2003 för Migrationsverket att
särskilt stöd skall ges till s.k. ensamkommande barn
och att beslut om uppehållstillstånd eller avvisning
skall fattas inom tre månader. Migrationsverket har
också tillförts 118 miljoner kronor 2003 för att
kunna minska balansen av ärenden.
Utskottet avstyrker mot bakgrund av det anförda
motionerna 2002/03:Sf6 yrkande 2, 2002/03:Sf8
yrkande 22 och 2002/03:Sf367 yrkandena 5 och 13-15,
När det gäller barns utbildning har riksdagen vid
ett flertal tillfällen tidigare avslagit motioner
som rör särskola och gymnasieskola för asylsökande
(senast bet. 2001/02:SfU4, rskr. 2002/03:47).
Utskottet redogjorde därvid för gällande regler i
bl.a. skollagen, förordningen om utbildning,
förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg för
asylsökande barn m.fl. samt specialskole-
förordningen. Utskottet uttalade att genom de nya
reglerna om skolgång för asylsökande barn m.fl., som
trädde i kraft den 1 januari 2002, ges dessa barn
rätt att delta i bl.a. obligatorisk särskola och
grundskola på samma villkor som barn som är bosatta
i Sverige. Från den 1 januari 2002 höjdes även den
statliga ersättningen till kommunerna för nämnda
barns skolgång. Utskottet utgick från att regeringen
följer frågan om kostnadsersättningen till
kommunerna. Beträffande gymnasieundervisning anförde
utskottet att rätt för asylsökande m.fl. barn att
delta i gymnasieundervisning gäller för dem som
påbörjar sina gymnasiala studier före 18 års ålder.
Ungdomar bosatta i Sverige kan påbörja
gymnasieskolan fram t.o.m. det första
kalenderhalvåret det år de fyller 20 år. I samband
med införandet av rätten till gymnasieutbildning för
asylsökande m.fl. barn anfördes att barnkonventionen
omfattar barn upp till 18 år, varför det är rimligt
att rätten till gymnasieutbildning för dessa barn
bör gälla om studierna påbörjas före 18 års ålder
(prop. 2000/01:115, bet. 2001/02:UbU3, rskr.
2001/02:11). Utskottet såg ingen anledning att då
göra en annan bedömning och påtalade också att
kommunerna även har full frihet att erbjuda även
asylsökande ungdomar som fyllt 18 år
gymnasieutbildning. Utskottet vidhåller sina
tidigare ställningstaganden och avstyrker motion
2002/03:Sf8 yrkandena 10 och 11.
Ett antal motioner tar upp frågor om dels
kommuners och landstings resurser och ansvar när det
gäller asylsökande barn, dels de ensamkommande
utländska barnens situation. Den 12 mars 2002 höll
utskottet, i samband med beredningen av motioner om
ensamkommande barn, en sluten utfrågning med
Migrationsverket, Svenska Kommunförbundet,
Socialstyrelsen och Rädda Barnen. Vid utfrågningen
angavs bl.a. att de barn som kommer ofta har ett
större behov av vård, stödåtgärder eller sociala
insatser än tidigare och att asylutredningen i dessa
fall endast utgör en mindre del. Mer än hälften av
dem som då var är inskrivna hos Migrationsverket
bodde i eget boende, dvs. hos släkt och vänner.
Rädda Barnen förordade vid utfrågningen en
ansvarsfördelning där det också i praktiken är
socialtjänsten som ansvarar för omhändertagandet av
barnen och Migrationsverket endast ansvarar för
asylutredningen. Rädda Barnen påtalade också behovet
av ett ökat samarbete mellan Migrationsverket och
kommunerna. Socialstyrelsen anförde att enligt
socialtjänstlagen ligger det yttersta ansvaret för
barnen på kommunerna. Det är emellertid viktigt att
barnets bästa tillgodoses fullt ut i det praktiska
utförandet.
Våren 2002 gjorde riksdagen ett tillkännagivande
till regeringen om att regeringen snarast bör
återkomma till riksdagen vad gäller ansvar för
ensamkommande barn beträffande asylfrågan, boendet
och hälsan (bet. 2001/02:SfU15, rskr. 2001/02:287).
En särskild utredare tillkallades i april 2002
(dir. 2002:55) med uppgift att utvärdera 1995 års
förmyndarskapsreform. I utredningen rörande översyn
av mottagande av och introduktion för flyktingar
ingår bl.a. att särskilt uppmärksamma situationen
för barn som kommer till Sverige utan
vårdnadshavare. Utredningen kan inom ramen för sitt
direktiv komma att föreslå ytterligare åtgärder. I
ett tilläggsdirektiv (dir. 2003:23) till utredningen
anges att utredningen med förtur skall behandla
frågan om det rättsliga skyddet för ensamkommande
barn. Utredningen skall senast den 30 juni 2003
redovisa denna del.
Migrationsverket och Socialstyrelsen har haft i
uppdrag att gemensamt och i samråd med
Integrationsverket och Barnombudsmannen förbättra
mottagandet av de ensamkommande barnen. Uppdraget
genomfördes i samverkan med Svenska Kommunförbundet,
Landstingsförbundet och andra berörda
organisationer. I juni 2002 redovisade
Migrationsverket och Socialstyrelsen uppdraget. I
rapporten om förbättringar i mottagandet av barn
från annat land som kommer till Sverige utan legal
vårdnadshavare föreslås bl.a. att Migrationsverket
skall träffa överenskommelser med ett mindre antal
kommuner om mottagande av ensamkommande barn.
Statlig ersättning utgår till den kommun som har
ansvaret med full täckning för kostnader för alla
ensamkommande barn, asylsökande såväl som inte
asylsökande. Dessutom föreslås införandet av ett
nytt institut, företrädare för ensamkommande barn,
med större ansvar och befogenheter än dagens gode
män. I övrigt redovisas förslag om förbättrat
samarbete mellan berörda myndigheter, förbättrad
statistik samt förbättrad information till
landsting, kommuner och berörda myndigheter. I
redovisningen anges bl.a. vikten av att
ansvarsfördelningen mellan berörda myndigheter
tydliggörs. Med anledning av redovisningen gav
regeringen Migrationsverket i uppdrag att, i
samarbete med Svenska Kommunförbundet, undersöka
förutsättningarna för att träffa överenskommelser
med kommuner om att ta emot ensamkommande barn.
I november 2002 redovisade Migrationsverket
regeringsuppdraget. Av redovisningen framgår att
förhandlingar pågår mellan verket och
Kommunförbundet om att teckna avtal med ett
femtontal kommuner. Kommunförbundet har tillfrågat
ett antal kommuner, samtliga ligger i geografisk
närhet till barnpsykiatrisk klinik och med tidigare
erfarenhet av kontakt med ensamkommande barn.
Redovisningen pekar på vikten av att bygga nätverk i
syfte att få tillstånd en god samverkan mellan
berörda myndigheter. De kostnadsberäkningar som
redovisats analyseras för närvarande inom
Regeringskansliet.
Enligt överenskommelse mellan staten och
Landstingsförbundet skall landstingen ge asylsökande
m.fl. akut sjukvård samt sådan vård som inte kan
anstå. Barn och ungdomar under 18 år skall ges samma
vård som barn bosatta i Sverige. Staten ersätter
landstingen för den vård som ges enligt
överenskommelsen. Efter uppföljning i samråd med
Migrationsverket, Socialstyrelsen och
Landstingsförbundet har i februari 2002 träffats en
ny överenskommelse mellan staten och
Landstingsförbundet. Den nya överenskommelsen
innebär främst att statens ersättning höjts för att
täcka landstingens ökade kostnader för denna vård.
Vidare ersätts hälsoundersökningar/hälsosamtal i
särskild ordning i syfte att fler asylsökande skall
erbjudas sådan undersökning.
Utskottet utgår från att de problem som bl.a.
Rädda Barnen påtalat vid utskottets utfrågning år
2002 skyndsamt rättas till. Utskottet, som
förutsätter att regeringen så snart som möjligt
återkommer enligt riksdagens tidigare beslut om
ansvar för ensamkommande barn beträffande
asylfrågan, boendet och hälsan, avstyrker mot
bakgrund av det anförda motionerna 2002/03:Sf4
yrkande 6, 2002/03:Sf6 yrkandena 3 och 4,
2002/03:Sf7 yrkande 7, 2002/03:Sf8 yrkande 21,
2002/03:Sf256 yrkande 8, 2002/03:Sf277,
2002/03:Sf321, 2002/03:Sf334 yrkande 24,
2002/03:Sf361, 2002/03:Sf367 yrkande 16 och
2002/03:Sf375.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. Den svenska migrationspolitikens mål och
inriktning (punkt 1)

av Birgitta Carlsson (c), Solveig Hellquist (fp)
och Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf256 yrkande 9 och avslår
motion 2002/03:Sf8 yrkandena 1 och 3.

Ställningstagande

Internationella hjälpinsatser har aldrig varit
tillräckliga för flyktingar i tredje världen. Det
krävs därför kraftfulla åtgärder för förebyggande av
flykt och ett ökat stöd till olika FN-organ. Ett
ökat stöd i närområdet får dock aldrig tas som
intäkt för att bedriva en mer restriktiv asylpolitik
i Sverige.

2. Den svenska migrationspolitikens mål och
inriktning (punkt 1)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf8 yrkandena 1 och 3 och
avslår motion 2002/03:Sf256 yrkande 9.

Ställningstagande

De migrationspolitiska målen bör först och främst
ange att verksamheten skall präglas av
rättssäkerhet, humanitet och respekt för individens
mänskliga rättigheter. Målformuleringen att den
reglerade invandringen skall upprätthållas bör utgå
helt. Vidare bör Sverige i EU-sammanhang verka för
att bidragen till UNHCR inte på något sätt minskar.

3. Återvandring (punkt 2)

av Sven Brus (kd), Solveig Hellquist (fp) och
Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Sf256 yrkande 10 och
2002/03:Sf334 yrkande 22 samt avslår motion
2002/03:Sf8 yrkande 18.

Ställningstagande

Åtgärder för återvändande måste alltid fullt ut
respektera den enskildes valfrihet. Konjunkturskäl
får aldrig vara orsak till att stimulera flyktingar
att återvända. Det är viktigt att seriös, generös
och tidig information ges om möjligheterna till stöd
vid frivillig återvandring. Studier och praktik som
underlättar återkomsten till hemlandet bör
uppmuntras. Återvändandeprogrammen bör förbättras
och formaliseras.

4. Återvandring (punkt 2)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf8 yrkande 18 samt avslår
motionerna 2002/03:Sf256 yrkande 10 och
2002/03:Sf334 yrkande 22.

Ställningstagande

Det finns ett stort behov av att hjälpa till med
återuppbyggnad av exempelvis krigshärjade länder för
att göra det möjligt att återvända. Det är inte
humant att kräva att människor skall återvända till
ett hemland där det saknas förutsättningar för ett
drägligt liv.

5. En kommission för att granska
flyktingpolitiken (punkt 3)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 5. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion 2002/03:Sf255.

Ställningstagande

Regeringen bör tillsätta en oberoende kommission för
att utvärdera den svenska flyktingpolitiken.

6. EU:s flyktingpolitik (punkt 4)

av Sven Brus (kd), Birgitta Carlsson (c), Solveig
Hellquist (fp) och Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 6. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Sf4 yrkande 1,
2002/03:Sf5 yrkandena 7 och 8, 2002/03:Sf256 yrkande
12, 2002/03:Sf334 yrkandena 1 och 2, 2002/03:K432
yrkande 9 samt 2002/03:U326 yrkande 8 och avslår
motionerna 2002/03:Sf7 yrkandena 9 och 10,
2002/03:Sf8 yrkande 12 och 2002/03:U323 yrkande 4.

Ställningstagande

Det är av mycket stor betydelse att EU får
gemensamma minimiregler på det flyktingpolitiska
området. EU:s flyktingpolitik bör baseras på
humanitet och gemensam ansvarsfördelning, fri
rörlighet inom Europa och en hög kvalitet i
mottagandet. Europa bör förbli en säker fristad för
offer för förföljelse. Härför krävs en
rättighetsbaserad europeisk flyktingpolitik med full
respekt för internationella åtaganden och med
Genèvekonventionen som grund. Genom att fördela
flyktingströmmar mellan de europeiska länderna
tvingas alla ta ansvar. Inslaget av finansiell
solidaritet i EU:s flyktingpolitik bör öka. Som ett
komplement till mottagandet av flyktingar i Europa
bör man på plats bekämpa orsakerna till flykt och ge
stöd till grannstater. Det behövs ett gemensamt
agerande i EU för att undvika och förebygga
flyktingkatastrofer. Vidare bör EU göra mer inom
alla relevanta politikområden, såsom bistånd,
krishantering, handel, m.m., för att långsiktigt
bearbeta flyktingströmmarnas orsaker.

7. EU:s flyktingpolitik (punkt 4)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 7. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Sf7 yrkandena 9 och 10
och 2002/03:U323 yrkande 4 samt avslår motionerna
2002/03:Sf4 yrkande 1, 2002/03:Sf5 yrkandena 7 och
8, 2002/03:Sf8 yrkande 12, 2002/03:Sf256 yrkande 12,
2002/03:Sf334 yrkandena 1 och 2, 2002/03:K432
yrkande 9 och 2002/03:U326 yrkande 8.

Ställningstagande

Det är lika tragiskt som oacceptabelt att Europa
alltjämt är en flyktingproducerande kontinent. Genom
ett gemensamt agerande i EU kan många orsaker till
tragedier och flyktingkatastrofer undvikas.
Diplomatiskt agerande liksom biståndsinsatser kan
via den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
fungera förebyggande. Gemensamma fredsbevarande och
fredsskapande åtgärder kan hindra akuta kriser och
stoppa situationer som urartar. Med hjälp av säkra
zoner, s.k. safe havens, kan flyktingar i
krissituationer hjälpas i närområdet.

Det är nödvändigt och naturligt med en utveckling
mot gemensamma regler för flyktingpolitiken. En EU-
gemensam politik för mottagande av flyktingar gör
att ansvaret delas av flera länder.
Det ligger i Sveriges intresse med höga
miniminivåer i EU:s gemensamma regler. Det kan
innebära både att fler nuvarande EU-länder tar
större ansvar för flyktingmottagande och att de nya
EU-medlemmarna blir asylmottagande länder av hög
kvalitet.

8. EU:s flyktingpolitik (punkt 4)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 8. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf8 yrkande 12 och avslår
motionerna 2002/03:Sf4 yrkande 1, 2002/03:Sf5
yrkandena 7 och 8, 2002/03:Sf7 yrkandena 9 och 10,
2002/03:Sf256 yrkande 12, 2002/03:Sf334 yrkandena 1
och 2, 2002/03:K432 yrkande 9, 2002/03:U323 yrkande
4 och 2002/03:U326 yrkande 8.

Ställningstagande

Migrationspolitiken inom EU bör inte harmoniseras
utan varje medlemsstat måste få forma sin egen
migrationspolitik. Det är viktigt att Sverige i EU-
samarbetet motsätter sig införandet av bestämmelser
som innebär att det blir svårare för människor att
röra sig inom och till EU. Sverige bör inte ge
avkall på sin nationella politik till förmån för en
mer restriktiv EU-politik.

9. Stöd till kandidatländer (punkt 5)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 9. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf334 yrkande 3.

Ställningstagande

Att ta emot flyktingar i enlighet med EU:s
gemensamma regler kan för nya medlemsländer och
kandidatländer bli en svår börda, särskilt då många
av dem kommer att utgöra EU:s yttre gräns till de
regioner där de största flyktingströmmarna finns.
Unionen bör planera för stöd efter kandidatländernas
anslutning till unionen genom hjälp med att bygga
upp system och kapacitet för att ta emot
asylsökande. Det gäller att utbilda kompetent
personal vid gränskontroller och
migrationsmyndigheter och att dessa får en god
skolning i hur flyktingmottagning i EU-länderna
förväntas gå till. Tillämpningen av minimiregler som
unionen kommit överens om bör ges särskild omsorg i
kandidatländerna.

10. Sveriges agerande i EU (punkt 6)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 10. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf239 yrkandena 2, 5 och 7.

Ställningstagande

Inom EU-samarbetet bör regeringen inte godta
direktivförslag som i allt väsentligt saknar reellt
innehåll. De direktivförslag som tillförsäkrar
asylsökande och invandrare rättigheter har i många
fall fått en långt utdragen behandling, och
resultatet har ofta blivit urvattnat. Exempelvis när
det gäller direktivet om mottagningsvillkor för
asylsökande har kommissionens ursprungliga förslag
berövats på allt positivt innehåll. Det är tveksamt
om direktivet kommer att bidra till en märkbar
förbättring av miniminivån i de stater som haft de
sämsta mottagningsvillkoren. Ett antagande av
direktivförslaget om skyddsgrunder, som syftar till
att garantera vissa miniminivåer för skyddsregler,
bör prioriteras. Regeringen bör i vissa fall använda
sig av vetorätten för att stoppa repressiva förslag
inom området för asyl och immigration.

11. Arbetskraftsinvandring (punkt 7)

av Sven Brus (kd), Sten Tolgfors (m), Anita Sidén
(m), Birgitta Carlsson (c), Anna Lilliehöök (m),
Mona Jönsson (mp), Solveig Hellquist (fp) och
Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 11. Därmed bifaller
riksdagen delvis motionerna 2002/03:Sf7 yrkande 8,
2002/03:Sf8 yrkande 4, 2002/03:Sf214 yrkande 9,
2002/03:Sf216 yrkandena 1 i denna del och 2,
2002/03:A239 yrkande 26 samt 2002/03:A320 yrkande 13
och avslår motionerna 2002/03:Sf239 yrkande 16,
2002/03:Sf248, 2002/03:Sf265 och 2002/03:Sf296.

Ställningstagande

Invandring är i grunden en stor tillgång för ett
land, givet att förutsättningarna som skapas för att
ta till vara möjligheter för mänsklig utveckling och
ökat välstånd är tillräckligt goda.

Det finns starka skäl - både ekonomiska och
mänskliga - att skapa regler som möjliggör vidgad
arbetskraftsinvandring till Sverige. I dag finns
regler som endast medger mycket begränsad invandring
av främst utländska experter.
I en globaliserad värld är det naturligt att
människor kan röra sig över nationsgränser och bygga
sig en ny framtid i ett annat land än födelselandet.
Ett Sverige som öppnar för arbetskraftsinvandring
ger människor denna möjlighet, samtidigt som
arbetskraftsinvandring skulle göra Sverige till en
mer dynamisk ekonomi.
När det gäller arbetskraftsinvandring från EU-
länder bör enligt vår uppfattning unionens regler om
fri rörlighet få genomslag så snart som möjligt.
Regeringens särskilda utredare kring dessa frågor,
Berit Rollén, har nyligen överlämnat ett förslag
enligt vilket Sverige skulle utnyttja de längre
övergångstider som avtalen med ansökarländerna
medger. Utredningen remissbehandlas för närvarande,
men vår bedömning är att Sverige skall besluta om
att fri rörlighet skall gälla för alla medborgare i
EU från medlemskapets första dag.
Sverige kommer att behöva fler som arbetar för att
klara framtidens välfärd och tillväxt. I Sverige
råder redan arbetskraftsbrist, samtidigt som en
mycket stor andel människor är arbetslösa,
sjukskrivna eller sjukpensionerade.
Att som regeringen hänvisa till att de som står
utanför arbetsmarknaden först skall få arbete innan
arbetskraftsinvandring medges håller inte. Det
synsättet innebär ett alldeles för statiskt synsätt
på arbetsmarknaden. Framtida arbetskraftsbrist
riskerar att leda till lägre tillväxt och därmed
till högre arbetslöshet.
I dag står en stor andel av de nya svenskarna
utanför arbetsmarknaden och mångas kompetens tas
inte till vara. Vi anser det centralt att lyckas med
integrationen, men arbetskraftsinvandring står inte
emot integration. Snarare tvärtom,
arbetskraftsinvandring kan bidra till tillväxt och
nya arbetstillfällen. Det är vidare sannolikt att
arbetskraftsinvandring, genom att den medför en ökad
representation av människor med utländsk bakgrund på
arbetsmarknaden, kan leda till förbättrad
integration av de invandrare som redan lever i
Sverige.
En rad rapporter från bl.a. AMS, Kommunförbundet
och Svenskt Näringsliv pekar på en kommande brist på
arbetskraft. De bekräftar vår bild att dagens
omfattning av arbetskraftsinvandringen är för
restriktiv.
Riksdagen bör därför begära att regeringen mot
bakgrund av hittillsvarande erfarenheter låter
utreda hur ett vidgat regelverk för
arbetskraftsinvandring skall se ut. I detta uppdrag
bör ingå att se över hur socialförsäkringar, sociala
förmåner och arbetsrätt skall utformas. Lön,
försäkringsskydd och övriga anställningsvillkor får
inte vara sämre för arbetskraftsinvandrare än vad
som gäller för svensk arbetskraft. Sambandet med
asylrätten bör också studeras, så att den inte
urholkas. Ett EU-perspektiv bör finnas i
utredningens arbete.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till
känna vad i reservationen anförs om tillsättande av
en parlamentarisk utredning med uppdrag att utreda
konsekvenser av och ta fram ett regelverk som medger
vidgad arbetskraftsinvandring från länder utanför
EU.

12. Arbetstillstånd efter inresa m.m. (punkt 8)

av Birgitta Carlsson (c), Solveig Hellquist (fp)
och Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 12. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Sf4 yrkande 5 och
2002/03:Sf216 yrkande 1 i denna del.

Ställningstagande

Det behövs ökad flexibilitet vid beviljande av
uppehållstillstånd till personer som inte har
tillräckliga asylskäl men som har etablerat sig på
den svenska arbetsmarknaden och klarar egen
försörjning. Dessa personer bör inte avvisas eller
tvingas att lämna landet. De bör i stället få
chansen att söka sig en ny framtid i Sverige som
arbetskraftsinvandrare. Med dagens stelbenta system
kan de inte anställas utan måste resa ut ur Sverige
för att söka arbetstillstånd. Personer som finns i
Sverige med turistvisum och som har fått arbete
skall inte heller behöva åka tillbaka till hemlandet
för att ansöka om arbets- och uppehållstillstånd.

13. Handläggningstider för arbetstillstånd
(punkt 9)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 13. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Sf8 yrkande 5 och
2002/03:Sf367 yrkande 29.

Ställningstagande

Handläggningstiderna när det gäller
uppehållstillstånd på grund av arbetsmarknadsskäl är
alldeles för långa. Regeringen bör se över hur de
kan förkortas.

14. Gäststuderande (punkt 10)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 14. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion 2002/03:Ub486 yrkande 7.

Ställningstagande

I syfte att skapa så jämlika och bra förhållanden
som möjligt för utländska studenter bör samtliga
gäststuderande självklart kunna jobba extra på
kvällar, helger och lov. Det kan konstateras att
regeringen numera har infört undantag från kravet på
arbetstillstånd för gäststuderande. Det finns
exempel på studenter som efter fullföljd utbildning
inte tillåts stanna och arbeta i Sverige, trots att
de är mycket eftersökta av landets företag och andra
arbetsgivare. De som så önskar bör därför kunna få
arbetstillstånd efter avlagd examen.

15. Anhöriginvandring (punkt 11)

av Sven Brus (kd), Kalle Larsson (v), Birgitta
Carlsson (c) och Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 15. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Sf3 yrkande 2,
2002/03:Sf8 yrkande 13 samt 2002/03:Sf334 yrkandena
25 och 26 samt bifaller delvis motionerna
2002/03:Sf5 yrkande 1 i denna del, 2002/03:Sf8
yrkande 6 i denna del och 2002/03:Sf216 yrkande 3.

Ställningstagande

Anhöriginvandringen i Sverige och EU bör vidgas. Den
s.k. sista länken-bestämmelsen bör återinföras och
familjebegreppet i utlänningsärenden bör utvidgas
och omfatta bl.a. äldre föräldrar. Det behövs vidare
en mer flexibel lagstiftning där t.ex. antalet
månader man levt eller inte levt tillsammans före
eller efter uppbrottet från hemlandet inte är
avgörande vid prövningen av uppehållstillstånd. Det
nu antagna direktivet om familjeåterförening anger
endast minimivillkor varför detta inte hindrar
Sverige från att ha en generösare lagstiftning.

Regeringens långsamma beredning, när det gäller
ändringar i utlänningslagen för att möjliggöra en
vidgad anhöriginvandring, är oaccep-tabel. En
proposition om invandring för anhöriga utanför
kärnfamiljen grundad på Anhörigkommitténs förslag i
dessa delar bör därför föreläggas riksdagen under
våren.

16. Anhöriginvandring (punkt 11)

av Solveig Hellquist och Erik Ullenhag (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 16. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Sf5 yrkande 1 i denna
del och 2002/03:Sf216 yrkande 3 och bifaller delvis
motionerna 2002/03:Sf3 yrkande 2, 2002/03:Sf8
yrkandena 6 i denna del och 13 samt 2002/03:Sf334
yrkandena 25 och 26.

Ställningstagande

Det är en rimlig human utgångspunkt att människor
skall kunna träffa en livskamrat från ett annat land
och att familjer som skingrats i största möjliga mån
skall kunna återförenas.

Den praxis som utvecklats efter 1996 års ändringar
i utlänningslagen gör att såväl "hushållsgemenskap"
som "beroendeförhållande" skall ha funnits i
hemlandet och dessutom mycket nära i tiden i
förhållande till att ansökan om anhöriginvandring
sker. Antalet månader man levt eller inte levt
tillsammans före eller efter uppbrottet från
hemlandet bör inte vara avgörande för om man skall
bevilja uppehållstillstånd.
På EU-nivå är det synnerligen viktigt att det
kommer till stånd gemensamma minimiregler för rätt
till familjeåterförening. Det är ohållbart - i ett
EU med fri rörlighet - att det hos medlemsstaterna
finns olika definitioner av vem som är att klassa
som anhörig.

17. Direktiv om familjeåterförening (punkt 12)

av Kalle Larsson (v) och Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 17. Därmed bifaller
riksdagen delvis motion 2002/03:Sf239 yrkande 9.

Ställningstagande

Det direktiv om familjeåterförening som man nu nått
politisk enighet kring torde inte stå i
överensstämmelse med de principer som tidigare
fastslagits av Europeiska rådet i Tammerfors.
Regeringen bör verka för en grundläggande
omarbetning av direktivet.

18. Försörjningskrav (punkt 13)

av Solveig Hellquist och Erik Ullenhag (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 18. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf216 yrkande 4 och avslår
motion 2002/03:Sf8 yrkande 6 i denna del.

Ställningstagande

Det behövs en betydligt mer generös lagstiftning när
det gäller anhöriginvandring. För dem som inte
definieras som nära släktingar och för
arbetskraftsinvandrare som vill ta med sina anhöriga
bör det emellertid införas ett försörjningsansvar
under tre år. Människor måste i stor utsträckning
själva få avgöra sin möjlighet att ensam eller
tillsammans med andra ta det aktuella
försörjningsansvaret. En formell förhandsprövning
bör således hållas så minimal som möjligt.
Regresskrav torde kunna vara en rimlig sanktion
gentemot den anknytningsperson som med avsikt
frånträder sitt åtagande om försörjningsansvar.

19. Försörjningskrav (punkt 13)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 19. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf8 yrkande 6 i denna del
och avslår motion 2002/03:Sf216 yrkande 4.

Ställningstagande

Det förslag som Anhörigkommittén lagt fram om att en
anknytningsperson i vissa fall skall ha ett
försörjningsansvar, under två års tid, för anhöriga
som vill bosätta sig i Sverige bör inte införas.

20. Uppehållstillstånd efter inresa (punkt 14)

av Sven Brus (kd), Kalle Larsson (v) och Birgitta
Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 20. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Sf239 yrkande 12 och
2002/03:Sf334 yrkande 29.

Ställningstagande

Undantag från huvudprincipen, att uppehållstillstånd
skall beviljas före inresa, bör kunna göras när
utlänningen har barn i Sverige eller kvinnan i
förhållandet väntar barn eller om sökanden med all
sannolikhet skulle få sin ansökan beviljad.
Intentionerna med den lagändring som trädde i kraft
2000, att en ansökan om uppehållstillstånd skall
kunna bifallas trots att den i strid mot huvudregeln
ingivits medan sökanden befinner sig i Sverige,
torde inte ha fått tillräckligt genomslag i
praktiken. Regeringen bör därför återkomma med
förslag i enlighet med det anförda.

21. Uppehållstillstånd före referentens hemresa
(punkt 15)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 21. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf223.

Ställningstagande

Uppehållstillstånd på grund av anknytning kan i dag
inte alltid ges då bägge parterna befinner sig
utomlands. Detta kan skapa stora problem för
personer som t.ex. arbetat utomlands. Regeringen bör
därför återkomma med förslag till ändring i 2 kap. 4
§ första stycket 1 UtlL så att personer som levt
tillsammans utomlands kan få uppehållstillstånd
beviljat före referentens hemresa.

22. DNA-analys (punkt 16)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 22. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf202.

Ställningstagande

DNA-prov bör kunna utgöra grund för
familjeåterförening i de fall skriftlig
dokumentation saknas eller har brister. Huvudregeln
bör vara att utförande av DNA-prov medges för att
fastställa grund för återförening när detta begärs
av enskild person. Regeringen bör återkomma med
förslag enligt det anförda.

23. Uppskjuten invandringsprövning (punkt 17)

av Sven Brus (kd), Kalle Larsson (v), Birgitta
Carlsson (c) och Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 23. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Sf8 yrkande 20,
2002/03:Sf239 yrkande 11, 2002/03:Sf334 yrkande 27,
2002/03:Sf367 yrkande 19 och 2002/03:Ju249 yrkande
21.

Ställningstagande

Den tidigare lagändringen till skydd för utländska
kvinnor som misshandlats av sin man under den
tvååriga prövotiden begränsades till fall när det
varit fråga om våld eller handlingar som innebär
allvarlig kränkning. Det har varit svårt för kvinnor
som lämnat sin man före tvåårstiden att bevisa att
misshandel förekommit. Kvinnans situation i
hemlandet har inte heller tillräckligt beaktats.
Försöket att genom lagändring åstadkomma en
rimligare och humanare rättstillämpning har således
inte fungerat. För att komma till rätta med de
fortsatta missförhållandena bör regeringen se över
lagstiftning och praxis avseende anknytningsärenden
där förhållandet, på grund av misshandel, upphör
före tvåårstiden för den uppskjutna
invandringsprövningen, och snarast återkomma med
förslag som på ett bättre sätt skyddar kvinnorna.

24. Seriositetsprövning (punkt 18)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 18
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 24. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf8 yrkande 6 i denna del.

Ställningstagande

Alla seriositetsprövningar och kränkande
anknytningsutredningar bör upphöra. De regler som
gäller för att ta en anhörig till Sverige bör vara
samma för alla som bor i Sverige oavsett om de är
EU-medborgare som flyttat till Sverige eller inte.
Regeringen bör återkomma med förslag enligt det
anförda.

25. Registerkontroll (punkt 19)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 19
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 25. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Sf334 yrkande 28,
2002/03:A242 yrkande 35 och 2002/03:Ju363 yrkande
10.

Ställningstagande

Migrationsverket bör ges rätt att vid
anknytningsförfrågningar begära utdrag ur
brottsregistret angående vissa typer av brott samt
utföra kontroll utifrån folkbokföringsregistret samt
registret om tidigare anknytningsförfrågningar för
referenspersonen. På så sätt kan fastställas t.ex.
hur många kvinnor en man tidigare fört in i Sverige
och om referenspersonen dömts för misshandel eller
övergrepp mot tidigare partner. Regeringen bör
återkomma med förslag härom.

26. Fullmaktsäktenskap m.m. (punkt 20)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 20
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 26. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Ju249 yrkande 19 och avslår
motion 2002/03:Sf299.

Ställningstagande

I dag förekommer det att en flicka i Sverige gifts
bort med en man i ett annat land genom användandet
av fullmakt. Eftersom äktenskapet accepteras i
Sverige kan mannen flytta hit genom
anhöriginvandring och flickan har då inte någon
möjlighet att motsätta sig äktenskapet. Denna
anhöriginvandring, på basis av ett
fullmaktsäktenskap, bör förbjudas. Regeringen bör
återkomma med förslag enligt det anförda.

27. Utvidgat flyktingbegrepp (punkt 21)

av Sven Brus (kd), Kalle Larsson (v), Birgitta
Carlsson (c), Mona Jönsson (mp), Solveig
Hellquist (fp) och Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 27. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Sf4 yrkande 3,
2002/03:Sf5 yrkande 1 i denna del, 2002/03:Sf6
yrkande 6, 2002/03:Sf8 yrkande 17, 2002/03:Sf214
yrkande 15, 2002/03:Sf228, 2002/03:Sf239 yrkande 8,
2002/03:Sf256 yrkande 2, 2002/03:Sf320,
2002/03:Sf334 yrkande 7, 2002/03:Sf367 yrkandena 17
och 18, 2002/03:L249 yrkandena 23 och 24,
2002/03:U326 yrkandena 6 och 7 samt 2002/03:U328
yrkande 17 och bifaller delvis motionerna
2002/03:Sf317 och 2002/03:Sf319 samt avslår
motionerna 2002/03:Sf3 yrkande 1 och 2002/03:Sf217.

Ställningstagande

Flyktingpolitiken bör vara generös och human och
flyktingbegreppet vidgas till att omfatta även
förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning.
Den som erkänts som flykting har en i flera
avseenden förmånligare ställning än den som
beviljats skydd med stöd av andra bestämmelser i
utlänningslagen. Bland annat kvinnor som får
uppehållstillstånd på grund av genusrelaterad
förföljelse måste erhålla samma rättigheter och
starka skydd som den som får uppehållstillstånd som
flykting. Kvinnlig könsstympning är att betrakta som
ett brott mot grundläggande mänskliga rättigheter
och bör utgöra skäl för att erhålla flyktingstatus.
Vid t.ex. risk för hedersmord, könsstympning eller
homosexualitet är det inte tillräckligt att en
person ges uppehållstillstånd av humanitära skäl.
Svensk lagstiftning bör ändras även om det
föreslagna EU-direktivet om skyddsgrunder inte
antagits.

Den långsamma beredningen när det gäller att
stärka skyddet för dem som riskerar förföljelse på
grund av kön eller sexuell läggning är oacceptabel.
Regeringen bör därför snarast återkomma till
riksdagen med förslag till nödvändiga
författningsändringar. Eftersom den utredare som
avses i motion 2002/03:Sf3 yrkande 1 nu utsetts, får
motionsyrkandet anses tillgodosett och avstyrks.
Innan EU kan gå vidare och fastställa en gemensam
asylpolitik måste man vara överens om en klar och
entydig definition av begreppet flykting. I annat
fall kan en person avvisas från ett EU-land men inte
ett annat på grund av olika definitioner av
flyktingbegreppet. Det är viktigt att kommissionens
förslag om miniminormer för när medborgare i
tredjeland skall betraktas som flyktingar eller som
personer som av andra skäl behöver internationellt
skydd, det s.k. skyddsgrundsdirektivet, inte
urholkas. Regeringen bör verka för att det snarast
inom EU antas en gemensam definition av begreppet
flykting. Personer som förföljs av annan än staten
bör också omfattas.
Flyktorsaker som krig och inbördeskrig,
odemokratiska regimer, förtryck av minoriteter,
natur- och hungerkatastrofer och förtryck på grund
av kön eller sexuell läggning innebär att de
tidigare definitionerna i Genèvekonventionen av
begreppet flykting bör utvidgas. Sverige bör verka
härför i internationella sammanhang.

28. Avvisningsbeslut vid risk för tortyr
(punkt 22)

av Solveig Hellquist och Erik Ullenhag (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 28. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf5 yrkande 6.

Ställningstagande

Regeringen bör återkomma med en samlad analys av
vilka åtgärder som behövs för att Sverige inte skall
fällas av FN:s kommitté mot tortyr.

29. Asylsökande från Iran (punkt 23)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 23
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 29. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:U238 yrkande 7.

Ställningstagande

Utvecklingen i Iran har inneburit en kraftig
försämring när det gäller mänskliga rättigheter.
Detta bör beaktas när det gäller behandlingen av
iranska flyktingars möjligheter att få
uppehållstillstånd i Sverige.

30. Inre flyktalternativ (punkt 24)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 24
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 30. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf334 yrkande 20.

Ställningstagande

Regeringen bör återkomma till riksdagen och redovisa
hur den ser på frågan om asylsökande som vid
avvisning från Sverige hänvisas till ett liv som
internflyktingar.

31. Vidarebosättning (punkt 25)

av Sven Brus (kd), Solveig Hellquist (fp) och
Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 31. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Sf5 yrkande 3 och
2002/03:Sf6 yrkande 8 samt avslår motion
2002/03:U297 yrkande 1.

Ställningstagande

För kvotflyktingar har för budgetåret 2001 anvisats
medel motsvarande 1 840 personer. Enligt vad som
anges i skrivelsen har endast 1 279 personer dock
överförts. Regeringen bör åter-komma med en
förklaring till varför målen inte uppnåtts och i
vilken omfattning medel avsatta för kvotflyktingar
har täckt även annat.

32. Människosmuggling (punkt 26)

av Birgitta Carlsson (c), Solveig Hellquist (fp)
och Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 32. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Sf5 yrkande 4 och
2002/03:Sf256 yrkande 14 samt avslår motionerna
2002/03:Sf7 yrkande 6, 2002/03:Sf8 yrkande 7 och
2002/03:Sf239 yrkande 4.

Ställningstagande

Inom EU bör arbetet fokuseras på bristerna i
medlemsländernas nuvarande migrations- och
asylpolitik i stället för på hur man skall bekämpa
människosmuggling. Åtgärder mot smugglarna får inte
användas som ett instrument för att försvåra för
människor att ta sig till Europa. Skärpta och
harmoniserade straff kan emellertid vara nödvändiga
för att komma åt dem som bedriver människohandel.
När det gäller sanktioner mot människosmugglare får
sådana införas endast om ett vinstsyfte kan påvisas.

33. Människosmuggling (punkt 26)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 33. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf7 yrkande 6 och avslår
motionerna 2002/03:Sf5 yrkande 4, 2002/03:Sf8
yrkande 7, 2002/03:Sf239 yrkande 4 och 2002/03:Sf256
yrkande 14.

Ställningstagande

Kombinationen av organiserad brottslighet som ser
stor potentiell ekonomisk lönsamhet, visumregler och
sanktioner mot resebolag som inte kontrollerar pass
gör att människosmugglingen ökar. Detta är av många
skäl problematiskt. Människosmugglingen organiseras
av kriminella ligor som är mer intresserade av
ekonomisk förtjänst än flyktingars väl och ve.
Människosmuggling medför inte bara problem vid
asylbedömningen på grund av dokumentlöshet, den
skapar också problem genom illegal
arbetskraftsinvandring och sexhandel.

Förutsättningen för lönsam människosmuggling är
att den är illegal och att inga andra möjligheter
till migration finns. Det är detta som gör att
människor är villiga att betala pengar till
smugglare.
Människosmuggling är ett gissel som måste bekämpas
genom bättre yttre gränskontroll och polisiära
insatser mot internationella, organiserade ligor.
Samtidigt skulle lagliga möjligheter till
arbetskraftsinvandring minska marknaden för
smuggling.

34. Människosmuggling (punkt 26)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 26
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 34. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf239 yrkande 4 och avslår
motionerna 2002/03:Sf5 yrkande 4, 2002/03:Sf7
yrkande 6, 2002/03:Sf8 yrkande 7 och 2002/03:Sf256
yrkande 14.

Ställningstagande

För att eliminera alla inslag som försvårar för dem
som är i behov av asyl att ta sig till ett EU-land
bör regeringen begära omförhandlingar av direktivet
och rambeslutet om straff för den som underlättar
icke auktoriserad inresa eller vistelse i
medlemsstat. Det är orimligt att låta
medlemsstaterna själva avgöra om en humanitär
klausul skall finnas eller ej.

35. Människosmuggling (punkt 26)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 26
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 35. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf8 yrkande 7 och avslår
motionerna 2002/03:Sf5 yrkande 4, 2002/03:Sf7
yrkande 6, 2002/03:Sf239 yrkande 4 och 2002/03:Sf256
yrkande 14.

Ställningstagande

Med en mer generös svensk migrationspolitik skulle
människor inte behöva smugglas. Om straffen för
smugglarna höjs kommer smugglingen troligen att
fortsätta till högre kostnader och på farligare sätt
för migranterna. Redan i dag anges i brottsbalken
straff för brott mot liv och hälsa. Straffen för
människosmuggling i utlänningslagen behöver därför
inte höjas.

36. Dublinärenden (punkt 27)

av Sven Brus (kd), Birgitta Carlsson (c), Mona
Jönsson (mp), Solveig Hellquist (fp) och Erik
Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 36. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Sf8 yrkande 16,
2002/03:Sf256 yrkande 13, 2002/03:Sf334 yrkande 6
samt 2002/03:Sf367 yrkandena 26 och 27 samt avslår
motion 2002/03:Sf239 yrkande 6.

Ställningstagande

I Dublinförordningen som ersätter Dublinkonventionen
måste större utrymme ges för att av humanitära skäl,
exempelvis på grund av sjukdom eller
familjeanknytning, låta asylprövningen ske i
Sverige, särskilt då det gäller barn. Sverige bör
pröva en persons ansökan om asyl i syfte att undvika
att ansökan prövas i ett land som har en striktare
lagstiftning och praxis än vad Sverige har.
Principen om non-refoulement måste vara absolut. Det
anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

37. Dublinärenden (punkt 27)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 27
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 37. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf239 yrkande 6 och avslår
motionerna 2002/03:Sf8 yrkande 16, 2002/03:Sf256
yrkande 13, 2002/03:Sf334 yrkande 6 samt
2002/03:Sf367 yrkandena 26 och 27.

Ställningstagande

Regeringen bör verka för en omarbetning av
Dublinförordningen i syfte att införa principen att
den asylsökande skall kunna avgöra i vilket land han
eller hon vill söka asyl.

38. Säkra länder (punkt 28)

av Sven Brus (kd), Solveig Hellquist (fp) och
Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 38. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Sf256 yrkande 1 och
2002/03:Sf334 yrkandena 9 och 10.

Ställningstagande

Asylansökningar skall prövas individuellt för den
enskilde på hans eller hennes egna meriter och inte
som medlem i en grupp. Alla stater kan potentiellt
kränka mänskliga rättigheter och inget land kan med
automatik betraktas som säkert. Det är inte
otänkbart att situationer skulle kunna uppstå där
människor löper fara att förlora livet eller sina
mänskliga rättigheter även i Europa. En lista över
säkra länder bör inte upprättas. EU-medborgares rätt
att söka asyl i andra medlemsländer inskränks redan
i dag genom det s.k. Aznarprotokollet. Regeringen
bör därför dels verka för en ändring när det gäller
Aznarprotokollet, dels verka för att begreppet säkra
ursprungsländer och säkra tredjeländer inte införs
inom EU.

39. Humanitära skäl (punkt 29)

av Birgitta Carlsson (c), Solveig Hellquist (fp)
och Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 39. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf256 yrkandena 3-5 och
avslår motion 2002/03:Sf334 yrkande 17.

Ställningstagande

Utlänningslagstiftningen bör förändras för att
möjliggöra en mer generös tolkning av begreppet
humanitära skäl. Vid bedömningen av humanitära skäl
bör, förutom klara medicinska vårdbehov, även
vistelsetid och integration tas i beaktande. När det
gäller barnärenden skall vistelsetiden tillmätas
särskild betydelse. Regeringen bör återkomma med
förslag till ändringar i utlänningslagen enligt det
anförda.

40. Humanitära skäl (punkt 29)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 29
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 40. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf334 yrkande 17 och avslår
motion 2002/03:Sf256 yrkandena 3-5.

Ställningstagande

Många gånger anses allvarliga sjukdomar, psykiska
trauman eller risk för konflikter inte vara
tillräckliga skäl för att få uppehållstillstånd på
humanitära grunder. Regeringen bör tillsätta en
utredning för att se över tillämpningen av
bestämmelsen om uppehållstillstånd av humanitära
skäl.

41. Barnets bästa (punkt 30)

av Sven Brus (kd), Birgitta Carlsson (c), Mona
Jönsson (mp), Solveig Hellquist (fp) och Erik
Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 30 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 41. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Sf256 yrkande 6,
2002/03:Sf334 yrkande 23 och 2002/03:Sf367 yrkande
6.

Ställningstagande

Hänsynen till barnets bästa bör som regel gå före
samhällets intresse av att reglera invandringen.
Bestämmelserna om barnets bästa bör ses över så att
barnkonventionen uppfylls fullt ut även vad gäller
asylsökande barn. Också vid verkställighet av
avvisnings- och utvisningsbeslut bör barnets bästa
oreserverat sättas främst.

42. Uppehållstillstånd efter viss tid
(punkt 31)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 31
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 42. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf239 yrkande 13 och avslår
motion 2002/03:Sf300 yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Utlänningslagen bör ändras så att den som väntat
längre tid än 18 månader på ett lagakraftägande
avlägsnandebeslut automatiskt beviljas permanent
uppehållstillstånd, om det inte föreligger
synnerliga skäl häremot. Regeringen bör återkomma
med förslag härom.

43. Uppehållstillstånd vid
verkställighetshinder (punkt 32)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 32
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 43. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf334 yrkande 18.

Ställningstagande

Regeringen bör lägga fram förslag till tidsgräns då
uppehållstillstånd måste ges i de fall
verkställighet av avvisnings- eller
utvisningsbeslutet inte kan ske på grund av att
ursprungslandet inte tar emot sin medborgare.

44. Gömda personer (punkt 33)

av Mona Jönsson (mp), Solveig Hellquist (fp) och
Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 33 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 44. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Sf8 yrkande 23,
2002/03:Sf256 yrkande 20 och 2002/03:Sf367 yrkande
8.

Ställningstagande

Som en engångsåtgärd bör gömda personer beviljas
amnesti. Uppehållstillstånd bör kunna beviljas alla
barn och deras familjer som i nuläget sedan lång tid
har hållit sig gömda efter att ett avvisningsbeslut
har vunnit laga kraft. Vid synnerliga skäl som
allvarlig brottslighet skall undantag kunna göras.

45. Människohandel (punkt 34)

av Birgitta Carlsson (c), Solveig Hellquist (fp)
och Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 34 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 45. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf5 yrkande 5 och avslår
motionerna 2002/03:Sf6 yrkande 5, 2002/03:Sf8
yrkande 8, 2002/03:Ju248 yrkande 1 och 2002/03:U328
yrkande 3.

Ställningstagande

Människohandel är en modern form av slaveri där
människor hänsynslöst utnyttjas. När det gäller
offer för människohandel föreslog Anhörigkommittén
att det skall införas en särskild bestämmelse i
utlänningslagen om att ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd får ges en utlänning om det med
hänsyn till genomförandet av en förundersökning
eller huvudförhandling i brottmål kan anses befogat.
Det är angeläget att lagändringar genomförs som ger
möjlighet att lagföra dem som låter människor bli
handelsvaror.

46. Människohandel (punkt 34)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 34 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 46. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Ju248 yrkande 1 och avslår
motionerna 2002/03:Sf5 yrkande 5, 2002/03:Sf6
yrkande 5, 2002/03:Sf8 yrkande 8 och 2002/03:U328
yrkande 3.

Ställningstagande

Snara insatser bör ske för att bekämpa
människohandel. Målet bör vara att skydda och hjälpa
offren, oftast kvinnor, samtidigt som de ges
möjlighet att medverka till att brottliga gärningar
beivras. Det bör införas möjlighet för en kvinna som
utsatts för människohandel att få stanna i Sverige
under den tid som behövs för att medverka i
polisutredning och domstolsförhandling.

Ett stöd riktat direkt till de utsatta kvinnorna
behövs. Det bör vidare utredas hur offren kan
skyddas när de återvänder hem.

47. Människohandel (punkt 34)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 34
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 47. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Sf6 yrkande 5 och
2002/03:U328 yrkande 3 samt avslår motionerna
2002/03:Sf5 yrkande 5, 2002/03:Sf8 yrkande 8 och
2002/03:Ju248 yrkande 1.

Ställningstagande

Snara insatser bör ske på olika nivåer för att
bekämpa människohandel. Målet bör vara att skydda
och hjälpa offren, oftast kvinnor, samtidigt som de
ges möjlighet att vittna om de brottsliga
handlingarna så att de s.k. beskyddarna kan åtalas
och förövarna straffas. En kvinna som utsatts för
människohandel måste få stanna i Sverige under den
tid som en rättsprocess pågår. Ett stöd riktat
direkt till de utsatta kvinnorna behövs, och genom
uppsökande verksamhet bör dessa få stöd i de länder
de sålts till. Det bör vidare utredas om offren kan
beredas ett skydd när de återvänder hem. De kvinnor
som inte kan garanteras skydd vid hemkomsten bör
kunna söka asyl.

48. Människohandel (punkt 34)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 34
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 48. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf8 yrkande 8 och avslår
motionerna 2002/03:Sf5 yrkande 5, 2002/03:Sf6
yrkande 5, 2002/03:Ju248 yrkande 1 och 2002/03:U328
yrkande 3.

Ställningstagande

Alltför många av offren för människohandel, oftast
kvinnor, återvänder till ren misär och utfrysning
och med psykiska och kanske fysiska skador som kan
ge men för livet om de inte får adekvat hjälp och
stöd. Det vore därför inhumant att inte bevilja
personer som är offer för människohandel permanent
uppehållstillstånd.

49. Direktivförslag om människohandel
(punkt 35)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 35
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 49. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf239 yrkande 10.

Ställningstagande

Syftet med förslaget till direktiv om tillfälligt
uppehållstillstånd för offer för människohandel som
är beredda att samarbeta med myndigheterna är enbart
att underlätta myndigheternas kamp mot
människohandel. I motivtexten till direktivet sägs
mycket klart att förslaget inte syftar till att
skydda offren. Regeringen bör inte godkänna
förslaget utan grundläggande förändringar som ger
uttryck för att många av dem som omfattas av
direktivförslaget torde uppfylla kraven på att
betraktas som konventionsflyktingar.

50. Skyddade vistelseorter (punkt 36)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 36
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 50. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf4 yrkande 2.

Ställningstagande

Särskilda enheter inom bl.a. polisen borde kunna
upprättas i syfte att hjälpa och skydda illegala
invandrare som t.ex. utsätts för hot från
människosmugglare. Vidare bör det finnas
vistelseorter med särskilt skydd för dem som
upplever hot. Möjligheterna att stärka tryggheten
och den rättsliga ställningen för utsatta människor
som vistas i landet utan uppehållstillstånd bör
undersökas.

51. Familjesplittring (punkt 37)

av Birgitta Carlsson (c), Solveig Hellquist (fp)
och Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 37 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 51. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf256 yrkande 7.

Ställningstagande

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag
till åtgärder för att undvika att familjer splittras
i samband med förvarstagning och verkställighet av
avvisningsbeslut.

52. S.k. god man vid verkställighet (punkt 38)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 38
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 52. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf367 yrkande 25.

Ställningstagande

För att säkerställa att allt går rätt till bör en
god man närvara vid alla avvisningar. Regeringen bör
återkomma med förslag härom.

53. Besöksvisum (punkt 39)

av Sven Brus (kd), Kalle Larsson (v), Birgitta
Carlsson (c), Mona Jönsson (mp), Solveig
Hellquist (fp) och Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 39 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 53. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Sf8 yrkande 15,
2002/03:Sf214 yrkande 3 i denna del, 2002/03:Sf216
yrkande 5, 2002/03:Sf239 yrkande 15, 2002/03:Sf334
yrkande 31 och 2002/03:Sf367 yrkande 24.

Ställningstagande

Viseringspolitiken bör förändras så att utfärdandet
av besöksvisum för släktbesök kan ske enklare,
snabbare och generösare. Många anhöriga, inte minst
åldriga föräldrar, skulle därigenom inte se sig
tvingade att söka uppehållstillstånd i Sverige.
Beträffande rutiner och praxis bör samma krav gälla
oavsett från vilket land personen är som söker
visum. Personer som bor permanent i Sverige skall
inte hindras från att få besök av sina anhöriga.
Regeringen bör utfärda tydliga riktlinjer så att
Migrationsverkets handläggning av visumärenden
genomsyras av en inställning av humanitet och icke-
diskriminering.

54. Viseringspliktiga länder (punkt 40)

av Kalle Larsson (v), Birgitta Carlsson (c),
Solveig Hellquist (fp) och Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 40 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 54. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Sf5 yrkande 9,
2002/03:Sf214 yrkande 3 i denna del, 2002/03:Sf239
yrkande 14 och 2002/03:Sf256 yrkande 16.

Ställningstagande

Viseringspolitiken används i dag på ett oacceptabelt
sätt och försvårar för människor med skyddsbehov att
söka asyl i Europa. Visumkrav får aldrig användas
som ett medel att utestänga flyktingar och andra
skyddsbehövande från EU:s medlemsstaters
territorium. Sverige måste aktivt verka för att
korta listan över viseringspliktiga länder.

55. Norra Irak (punkt 41)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 41
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 55. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf224.

Ställningstagande

En restriktiv hållning när det gäller visum för
utbytesstudier mellan Sverige och norra Irak har
lett till att alla vägar är stängda. Ett utbyte
skulle vara till gagn för hela regionens uppbyggnad
och bör snarast möjliggöras. Kurder som lever i den
autonoma zonen i norra Irak lever under ett ständigt
hot från regimen i Bagdad och kan inte få tillgång
till nödvändiga resedokument. FN bör därför ges
möjlighet att ställa ut resehandlingar för dessa
personer.

56. Visum för asylsökande och asylansökan i
utlandet (punkt 42)

av Sven Brus (kd) och Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 42 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 56. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf334 yrkande 5 samt avslår
motionerna 2002/03:Sf8 yrkande 14, 2002/03:Sf239
yrkande 18 och 2002/03:Sf367 yrkande 20.

Ställningstagande

Det går i dag inte att söka asyl från utlandet eller
att få visum till Sverige för att söka asyl. Detta
har till viss del medfört att alltfler människor på
flykt ser sig hänvisade till illegala metoder med en
växande organiserad flyktingsmuggling som följd.
Sverige bör därför inom EU ta initiativ till att
visumsystemet ses över och att möjligheten att
utfärda visum för personer som vill söka asyl
undersöks.

57. Visum för asylsökande och asylansökan i
utlandet (punkt 42)

av Kalle Larsson (v) och Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 42 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 57. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Sf8 yrkande 14,
2002/03:Sf239 yrkande 18 och 2002/03:Sf367 yrkande
20 samt avslår motion 2002/03:Sf334 yrkande 5.

Ställningstagande

Det bör införas en möjlighet för ambassader och
beskickningar att utfärda visum till skyddsbehövande
antingen när dessa befinner sig i hemlandet eller i
tredjeland. Denna möjlighet får dock endast utgöra
ett komplement till det traditionella sättet att
söka asyl. Flera stater har redan infört olika
varianter av denna möjlighet. Praktiska problem med
ett sådant system skulle kunna vara bl.a. att det
inte finns någon svensk ambassad i flyktingens
hemland, risker för den asylsökande att besöka
ambassaden, problem med sekretessen och frånvaro av
möjlighet till advokathjälp. Systemet skulle ge
personer som annars skulle utsättas för mycket grava
hot till liv och frihet möjlighet att snabbt lämna
ursprungsregionen eller transitländer. Regeringen
bör tillsätta en utredning med uppgift att lägga
fram förslag i enlighet med det anförda.

58. Handläggningstid (punkt 43)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 43 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 58. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Sf7 yrkandena 1-3,
2002/03:Sf264 yrkande 1 och 2002/03:Sf300 yrkande 1
samt avslår motionerna 2002/03:Sf8 yrkande 19 och
2002/03:Sf214 yrkande 6.

Ställningstagande

Regeringen har löpande underskattat antalet
asylsökande. Handläggningstiderna i asylärenden är
oacceptabelt långa. Väntetiden i första instans,
Migrationsverket, skall normalt inte överstiga sex
månader. En flexiblare anslagsanvändning för
Migrationsverket skulle möjliggöra en långsiktig,
fungerande verksamhet och kortare väntetider.

Nära 90 % av de asylsökande saknade pass 2002.
Detta försvårar fastställandet av identitet och
därmed möjligheterna att snabbt och korrekt bedöma
en persons skyddsbehov. En förutsättning för kortare
väntetider är att de som söker asyl samverkar under
utredningen genom att lämna riktiga uppgifter och
dokument. Människor med genuina asylskäl kan
emellertid sakna pass varför innehav av
identitetshandlingar inte kan vara ett orubbligt
krav.

59. Handläggningstid (punkt 43)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 43
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 59. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf214 yrkande 6 samt avslår
motionerna 2002/03:Sf7 yrkandena 1-3, 2002/03:Sf8
yrkande 19, 2002/03:Sf264 yrkande 1 och
2002/03:Sf300 yrkande 1.

Ställningstagande

En utökad handläggningstid är nödvändig ur
rättssäkerhetssynpunkt och medför att handläggarna
på Migrationsverket får en verklig möjlighet att
utföra en bra utredning där alla olika aspekter vägs
in. Regeringen bör lägga fram förslag om en bortre
tidsgräns för beslut om asyl vid tolv månader från
ansökningsdagen.

60. Handläggningstid (punkt 43)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 43
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 60. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf8 yrkande 19 samt avslår
motionerna 2002/03:Sf7 yrkandena 1-3, 2002/03:Sf214
yrkande 6, 2002/03:Sf264 yrkande 1 och 2002/03:Sf300
yrkande 1.

Ställningstagande

Det är omänskligt att människor skall behöva vänta
ca ett år på ett beslut i första instans. Därefter
kan det ta flera år innan en person slutgiltigt får
veta om han eller hon får stanna eller ej. Ur
rättssäkerhetssynpunkt är det nödvändigt att korta
handläggningstiderna hos Migrationsverket och
Utlänningsnämnden. Regeringen bör återkomma med
förslag i syfte att förkorta handläggningstiderna.

61. Asylprocessen (punkt 44)

av Sven Brus (kd), Kalle Larsson (v) och Mona
Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 44 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 61. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Sf233, 2002/03:Sf334
yrkandena 8, 12-14 och 16, 2002/03:Sf367 yrkandena
21 och 23, 2002/03:A242 yrkande 36 och 2002/03:Ju363
yrkande 11 samt avslår motionerna 2002/03:Sf7
yrkande 4, 2002/03:Sf363 och 2002/03:A270 yrkande 3.

Ställningstagande

En rad förbättringar krävs för att stärka den
asylsökandes ställning i asylprocessen. Bland annat
bör det finnas möjlighet att få rättshjälp även vid
s.k. Dublinärenden. Asylsökandes hälsoproblem,
fysiska såväl som psykiska, måste uppmärksammas mer
och i ett tidigare skede. Det måste också tas större
hänsyn till psykologers, psykiatrikers och
kuratorers intyg. Vidare bör en auktoriserad tolk
alltid användas och om så önskas en tolk av samma
kön som asylsökanden. Migrationsverkets bruk av
språktester bör upphöra i avvaktan på den pågående
översynen av dessa. Personal som handlägger ärenden
om avvisning där kvinnan kommit till Sverige för att
leva med en man men där förhållandet upphört bör ha
specialkompetens. Generellt bör kompetensen vid
utlänningsmyndigheterna och beslutsunderlaget om
situationen i hemländerna för homosexuella
respektive för kvinnor ses över. När det gäller
landinformationen bör denna inhämtas från flera
olika källor i landet och utifrån så bred basis som
möjligt. Regeringen bör se över dessa frågor och vid
behov återkomma till riksdagen med förslag. Även
praxis vid utfärdande av främlingspass bör ses över,
särskilt när det gäller kurder från norra Irak.

62. Asylprocessen (punkt 44)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 44 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 62. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf7 yrkande 4 samt avslår
motionerna 2002/03:Sf233, 2002/03:Sf334 yrkandena 8,
12-14 och 16, 2002/03:Sf363, 2002/03:Sf367 yrkandena
21 och 23, 2002/03:A242 yrkande 36, 2002/03:A270
yrkande 3 och 2002/03:Ju363 yrkande 11.

Ställningstagande

Migrationsverkets agerande vid avvisningar måste
vara oklanderligt för att verket skall åtnjuta
förtroende. Gränslinjen mellan Migrationsverket och
polisen måste bli tydligare. Regeringen bör
återkomma med förslag härom.

63. Instansordning (punkt 45)

av Sven Brus (kd), Sten Tolgfors (m), Anita Sidén
(m), Birgitta Carlsson (c), Anna Lilliehöök (m),
Solveig Hellquist (fp) och Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 45 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 63. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Sf5 yrkande 2,
2002/03:Sf6 yrkande 1 och 2002/03:Sf7 yrkande 11
samt avslår motion 2002/03:Sf239 yrkande 19.

Ställningstagande

För att bibehålla tilltron till flyktingpolitiken
krävs att bedömningen i utlänningsärenden sker på
ett rättssäkert sätt. Regeringen har nu beslutat om
direktiv för en parlamentarisk kommitté att göra en
översyn av utlänningslagstiftningen. Kommitténs
arbete måste ske skyndsamt så att riksdagens beslut
om en ny instans- och processordning så snart
möjligt kan genomföras. Det är viktigt att de
problem Lagrådet påtalade i samband med
lagrådsremissen om en ny instans- och processordning
i utlänningsärenden därvid beaktas. Innan en ny
instansordning kan sjösättas måste det stå klart att
den nya processen är juridiskt hållbar. En ny
instansordning måste bygga på ett tvåpartsförfarande
med ökad möjlighet till muntlig förhandling och med
överprövning i de allmänna förvaltningsdomstolarna.

64. Instansordning (punkt 45)

av Kalle Larsson (v) och Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 45 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 64. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf239 yrkande 19 samt
avslår motionerna 2002/03:Sf5 yrkande 2, 2002/03:Sf6
yrkande 1 och 2002/03:Sf7 yrkande 11.

Ställningstagande

Det är nödvändigt att vid en ny instansordning i
utlänningsärenden frångå regleringen i 9 §
förvaltningsprocesslagen och i stället införa en
ovillkorlig rätt till muntlig förhandling i
asylärenden hos länsrätt när yrkande härom
framställs av den asylsökande. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

65. Förvar (punkt 46)

av Sven Brus (kd), Kalle Larsson (v), Birgitta
Carlsson (c) och Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 46 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 65. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Sf8 yrkande 2,
2002/03:Sf239 yrkande 17, 2002/03:Sf334 yrkande 19
och 2002/03:Sf367 yrkande 22.

Ställningstagande

Att beröva en människa friheten är en ur
integritetssynpunkt oerhört ingripande åtgärd. Den
nuvarande regleringen i utlänningslagen ger
tillämpande myndigheter stort utrymme för
bedömningar. För att ta någon i förvar bör det
föreligga synnerliga skäl. Förvarstagande bör
således ske endast i undantagsfall och det måste
finnas en tidsbegränsning. Den asylsökande bör få
besked om hur länge hon eller han kan komma att
frihetsberövas. Mycket starka skäl finns för att
inte ta vuxna med barn i förvar, och kvinnor skall
erbjudas förvar avskilt från män. Alternativa former
till förvarstagning bör utredas och prövas.
Regeringen bör utreda frågan om tidsbegränsning och
alternativa förvarsformer och därefter återkomma med
förslag enligt det anförda.

66. Mottagande av asylsökande (punkt 47)

av Birgitta Carlsson (c), Solveig Hellquist (fp)
och Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 47 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 66. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Sf214 yrkande 4 och
2002/03:Sf226 yrkandena 3 i denna del och 4 samt
avslår motionerna 2002/03:Sf336 yrkande 3 och
2002/03:Ub555 yrkande 2.

Ställningstagande

Omfattande åtgärder krävs för att förbättra
mottagandet av asylsökande, som i dag har brister i
form av otydliga mål med verksamheten, en svag
individanpassning, undermålig svenskundervisning och
få möjligheter till praktik och arbete. Arbete och
egenförsörjning bör vara regel för asylsökande som
väntar på beslut om uppehållstillstånd. Om den
asylsökande inte kan få ett arbete på den öppna
arbetsmarknaden bör subventionerad arbetspraktik och
studier kopplade direkt till yrkeslivet, varvat med
språkundervisning, erbjudas. Verksamheten måste
präglas av att de sökande själva är delaktiga och
drivande. Byråkrati och trubbiga direktiv har gjort
att samarbetet mellan kommuner och berörda
myndigheter varit bristfälligt. Genom ett ökat
samarbete skapas en helhetsbild i ärendet, och
individen ges ett ökat inflytande över sin
situation.

67. Mottagande av asylsökande (punkt 47)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 47
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 67. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf336 yrkande 3 samt avslår
motionerna 2002/03:Sf214 yrkande 4, 2002/03:Sf226
yrkandena 3 i denna del och 4 samt 2002/03:Ub555
yrkande 2.

Ställningstagande

Integrationsinsatser, såsom svenskundervisning,
skall börja omedelbart då en asylsökande söker asyl
i Sverige. Dessa insatser bör inte avbrytas vid ett
beslut av Migrationsverket om avslag på ansökan om
uppehållstillstånd. Vidare bör betyg ekvivaleras och
nödvändig kompletterande utbildning erbjudas den
asylsökande utan dröjsmål.

68. Arbetstillstånd för asylsökande (punkt 48)

av Sven Brus (kd), Birgitta Carlsson (c), Solveig
Hellquist (fp) och Erik Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 48 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 68. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Sf4 yrkande 4,
2002/03:Sf226 yrkande 3 i denna del och
2002/03:Sf334 yrkande 35.

Ställningstagande

Möjligheten för asylsökande att få arbetstillstånd
bör underlättas. Alla asylsökande som önskar
försörja sig på eget arbete bör kunna få ett
arbetstillstånd.

69. Ersättningar (punkt 49)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 49
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 69. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf8 yrkande 9.

Ställningstagande

Asylsökandes bostadsersättning och dagersättning är
i dag mycket låga och stämmer inte med de faktiska
kostnaderna. Det bör också krävas starka skäl för
att reducera ersättningarna. Regeringen bör se över
reglerna för reducering av ersättningarna och nivån
på dessa.

70. Barn i asylutredningar (punkt 50)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 50
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 70. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf6 yrkande 2 samt avslår
motionerna 2002/03:Sf8 yrkande 22 och 2002/03:Sf367
yrkandena 5 och 13-15.

Ställningstagande

I dag är handläggningstiderna för asylansökningar
långa. Detta drabbar inte bara vuxna asylsökande
utan även barn. Även om det understryks att barnen
skall ha förtur i hanteringen kan det ta upp till
åtta månader innan ett barn får ett första beslut
från Migrationsverket. Regeringen har nu i
regleringsbrev för Migrationsverket angett att
handläggningen av asylansökan för ensamkommande barn
inte bör överstiga tre månader. Det är dock av
största vikt att Migrationsverket nu även får
resurser för att leva upp till detta mål.

71. Barn i asylutredningar (punkt 50)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 50
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 71. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Sf8 yrkande 22 och
2002/03:Sf367 yrkandena 5 och 13-15 samt avslår
motion 2002/03:Sf6 yrkande 2.

Ställningstagande

Trots att Migrationsverket vidtagit åtgärder för att
stärka barnkompetensen bland sin anställda fungerar
det fortfarande inte tillfredsställande. Alla
handläggare, inte bara särskilt utsedda, vid verket
och Utlänningsnämnden bör vidareutbildas och ges
särskild barnkompetens. Asylprocessen behöver göras
mer barnvänlig och samtliga ensamkommande barn
intervjuas av personal som har särskild kompetens
att tala med barn. De ensamkommande barnen måste i
första hand behandlas som barn och inte som
asylsökande. De bör när de kommer till Sverige
genast beviljas en god man eller särskild
företrädare som har kunskap om barn i utsatta
situationer. För ensamkommande barn bör
handläggningstiden inte överstiga tre månader. Dessa
asylärenden måste ha högsta prioritet.

72. Särskola och gymnasieskola (punkt 51)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 51
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 72. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:Sf8 yrkandena 10 och 11.

Ställningstagande

Särskola för asylsökande ej folkbokförda barn bör
genomföras som en rättighet. Vidare bör alla
asylsökande ungdomar i gymnasieåldern, dvs. t.o.m.
det år de fyller 20 år, erbjudas undervisning i
ordinarie gymnasieskola. Undervisningen skall kunna
anpassas efter de asylsökande ungdomarnas behov och
kunskapsnivå.

73. Ansvar för asylsökande barn m.m. (punkt 52)

av Sven Brus (kd), Birgitta Carlsson (c), Mona
Jönsson (mp), Solveig Hellquist (fp) och Erik
Ullenhag (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 52 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservation 73. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:Sf4 yrkande 6,
2002/03:Sf6 yrkandena 3 och 4, 2002/03:Sf8 yrkande
21, 2002/03:Sf256 yrkande 8, 2002/03:Sf277,
2002/03:Sf321, 2002/03:Sf334 yrkande 24 och
2002/03:Sf367 yrkande 16 samt avslår motionerna
2002/03:Sf7 yrkande 7, 2002/03:Sf361 och
2002/03:Sf375.

Ställningstagande

När det gäller asylsökande barn i familj och
ensamkommande barn är det helt avgörande att det
finns ett fungerande samarbete mellan
Migrationsverket, kommuner och landsting. Kommuner
och landsting bör uppmärksammas på asylsökande barns
rätt till skolgång och vård. De måste också ges
särskilda resurser att ta hand om barnen på bästa
möjliga sätt.

Socialtjänsten bör ha det entydiga ansvaret för de
ensamkommande barnen redan vid ankomsten och bör ges
möjlighet till särskild kompetensutveckling härför.
Barnen måste få bästa möjliga omhändertagande i form
av boende och särskilt stöd. En särskild företrädare
bör utses inom 24 timmar enligt BO:s förslag. I
vissa fall kan en familjehemsplacering vara det
bästa för barnen. Migrationsverket bör endast ha
ansvar för att utreda barnens asylskäl.
Våren 2002 gjorde riksdagen ett tillkännagivande
till regeringen om att regeringen snarast bör
återkomma till riksdagen vad gäller ansvar för
ensamkommande barn beträffande asylfrågan, boendet
och hälsan. Vid utskottets utfrågning den 13 mars i
år angav Migrationsverket och Svenska
Kommunförbundet att man för närvarande avvaktar
besked från regeringen beträffande de avtal som
avses slutas mellan Migrationsverket och ett antal
kommuner om mottagande av ensamkommande barn.
Regeringen bör snarast återkomma med förslag till
ändring av mottagandet av asylsökande barn enligt
vad som anförts och vad gäller ensamkommande barn i
enlighet med Migrationsverkets och Socialstyrelsens
förslag.
Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett
följande särskilda yttrande. I rubriken anges inom
parentes vilka punkter i utskottets förslag till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Humanitära skäl m.m. (punkterna 29, 30, 31, 45
och 52)

av Sten Tolgfors, Anita Sidén och Anna Lilliehöök
(alla m).

Ensamkommande barn

Det råder oklarhet kring ansvaret för de barn som
anländer ensamma till Sverige. Vi efterlyser därför
ett fungerande samarbete mellan Migrationsverket,
kommuner och landsting. Ytterst är det dock
regeringens ansvar att se till att dessa barn inte
far illa och att de ges samma möjligheter till
utbildning och vård som andra barn. Vi förväntar oss
förslag från regeringen för det fall att det finns
behov av att förtydliga eller ändra lagstiftningen,
så att omsorgen om de ensamkommande barnen skall
kunna garanteras.

Översyn av utlänningslagen

Vi har hävdat och sedermera fått regeringens stöd
för att en ny instansordning kräver en förändrad
utlänningslag.

En del av utlänningslagen som behöver ses över
inför en ny instansordning är regleringen av
humanitära skäl. Lagen är oklar om vilka skäl det är
frågan om.
Det bör vidare ses över hur FN:s barnkonvention
får genomslag i hanteringen av asylärenden.
Länderkunskapen finns inom Migrationsverket, som
även fattar beslut som första instans i asylärenden.
I andra instans kommer Migrationsverket i en ny
instansordning att vara part i målet. Tillgång till
kunskap och underlag riskerar därmed att bli
ojämlikt mellan parterna. En lösning som skulle
kunna prövas är om länderunderlag kan tas fram av en
från parterna skild, särskild verksamhet.
Regeringen har inte gjort någon bedömning av hur
handläggningstiderna kommer att förändras med ny
instansordning. Eftersom en ny instans läggs till
instansordningen kan tidsutdräkten i
utlänningsärenden förväntas öka enligt Lagrådet.
Resurserna för hantering av utlänningsärenden kan
bedömas behöva öka.
I lagöversynen bör också uppmärksammas hur nya
ansökningar från personer som fått avslag på
tidigare asylansökningar skall hanteras.
Utgångspunkten skall vara att asylärenden prövas en
gång, men att utrymme för undantagssituationer måste
finnas i lagen.
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelse 2002/03:28

Regeringen har till riksdagen överlämnat skrivelse
2002/03:28 Migration och asylpolitik.

Följdmotioner

2002/03:Sf3 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillsättande av en
särskild utredare.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om framläggande av en
proposition grundad på Anhörigkommitténs
betänkande.

2002/03:Sf4 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om Sveriges
hävdande av en generös och humanistisk asylpolitik
i EU:s beslutsfattande.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om undersökning av
möjligheterna att stärka tryggheten och den
rättsliga ställningen för utsatta människor som
vistas i landet utan uppehållstillstånd.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om flyktingstatus för
personer förföljda på grund av kön eller sexuell
läggning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om automatiskt
arbetstillstånd åt alla asylsökande under
handläggningstiden.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av ökad
flexibilitet vid beviljande av uppehållstillstånd
till personer utan tillräckliga asylskäl som har
etablerat sig på arbetsmarknaden och klarar egen
försörjning.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att placera
ensamkommande barn i familjemiljö.

2002/03:Sf5 av Bo Könberg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att den långsamma beredningen av förslaget
om en vidgad anhöriginvandring är oacceptabel samt
att regeringen snarast bör tillsätta den tidigare
utlovade utredningen om att vidga
flyktingbegreppet till att omfatta förföljelse på
grund av kön och sexuell läggning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att utlännings- och medborgarskapsärenden,
med beaktande av Lagrådets synpunkter från oktober
2002, snarast skall överflyttas från
Utlänningsnämnden till förvaltningsdomstolar.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om s.k.
kvotflyktingar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder mot
människosmuggling.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om offer för
människohandel.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att regeringen skall återkomma till
riksdagen med en samlad analys av vilka åtgärder
som behöver vidtas för att Sverige inte i
framtiden skall fällas av FN:s kommitté mot
tortyr.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
human gemensam europeisk flyktingpolitik.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om att Sverige
skall vara ett flyktingpolitiskt föredöme inom EU.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att aktivt verka
för att korta listan över viseringspliktiga
länder.

2002/03:Sf6 av Sven Brus m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om en ny
processordning i utlänningsärenden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om handläggningen av
asylansökan för ensamkommande barn.

3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med ett
förslag till inrättandet av en särskild
företrädare för ensamkommande barn.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att landsting och
kommun på lämpligt sätt måste uppmärksammas på
asylsökande barns obestridliga rätt till vård och
skolgång.

5. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag som motverkar handel med människor, i
enlighet med vad som anförs i motionen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om tillsättandet av
en utredare som har till uppgift att stärka
skyddet för dem som riskerar förföljelse på grund
av sexuell läggning och/eller kön, samt att se
över beslutsunderlag och kompetens hos
invandringsmyndigheterna.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att frågan om
kvotflyktingar bör förtydligas.

2002/03:Sf7 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

1. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag till åtgärder om hur pass- och
dokumentlöshet skall motverkas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om åtgärder för
att korta väntetiderna vid asylprövning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om flexiblare
anslagsanvändning för Migrationsverket.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om
Migrationsverkets agerande vid avvisning.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om åtgärder för
att motverka människosmuggling.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om ensamkommande
barn.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
arbetskraftsinvandring.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om betydelsen av
gemensamma minimiregler inom EU vad gäller
asylärenden.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om gemensamt
agerande i EU för att undvika och förebygga
flyktingkatastrofer och för att arbeta
fredsskapande och fredsbevarande.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i motionen om en rättssäker
bedömning i utlänningsärenden.

2002/03:Sf8 av Mona Jönsson m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ändring av de
migrationspolitiska målen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förvar.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om UNHCR.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utredning gällande
arbetskraftsinvandring.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
handläggningstiderna vad gäller uppehållstillstånd
på grund av arbetsmarknadsskäl.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs anförts om
anhöriginvandring.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om människosmuggling.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om människohandel.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om översyn av
bostadsersättning och dagersättning.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om särskolan.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om gymnasieskolan.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om
harmoniseringen av migrationspolitiken inom EU.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa
generösare regler vad gäller familjeåterförening.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att se över
möjligheten att införa ett s.k. humanitärt visum.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om besök i Sverige.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
Dublinkonventionen.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om övriga
skyddsgrunder.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om återvändande.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av
att korta handläggningstiderna hos
Migrationsverket och Utlänningsnämnden.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om översyn av
förändringen av skyddet för kvinnor i
anknytningsärenden.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att
socialtjänsten kopplas in i ett tidigt skede.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
handläggningstiden inte bör överstiga tre månader
för ensamkommande barn.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ge gömda barn
och deras familjer amnesti.

Motioner från allmänna motionstiden

2002/03:Sf202 av Sten Tolgfors och Henrik von Sydow
(m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att DNA-prov skall
kunna utgöra grund för familjeåterförening, i fall
där skriftlig dokumentation saknas eller har
brister.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att huvudregeln
bör vara att utförande av DNA-prov medges, för att
fastställa grund för återförening, när detta
begärs av enskild person.

2002/03:Sf214 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för
humanare visumregler.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ökat samarbete
mellan kommuner och berörda myndigheter vid
mottagandet av asylsökande och flyktingar.

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om en bortre tidsgräns för beslut om asyl
vid tolv månader från ansökningsdagen.

9. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om ett regelverk som underlättar för
arbetskraftsinvandring.

15. Riksdagen begär hos regeringen en översyn av
könsbestämmelsen i utlänningslagen (1989:529) i
enlighet med vad i motionen anförs.

2002/03:Sf216 av Bo Könberg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att öppna Sverige
för arbetskraftsinvandring.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att tillsätta en
utredning som klarlägger behoven av vilka
förändringar i regelverket som krävs för att
möjliggöra en mer omfattande
arbetskraftsinvandring.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en flexiblare
lagstiftning i Sverige och EU när det gäller
anhöriginvandring.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa ett
försörjningsansvar för anhöriginvandring som går
utanför den invandring som i dag sker på denna
grund.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en enklare,
snabbare och mer generös besöksviseringspolitik.

2002/03:Sf217 av Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om främlingspass.

2002/03:Sf223 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till ändring i 2 kap. 4 § 1 utlänningslagen i
enlighet med vad som anförs i motionen.

2002/03:Sf224 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om visum för
utbytesstudenter från irakiska Kurdistan.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utställning av
resehandlingar.

2002/03:Sf226 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om arbete och
egenförsörjning för nyanlända asylsökande och
invandrare.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
förbättra mottagandet av asylsökande.

2002/03:Sf228 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen omgående tillsätter
en utredning om nödvändiga författningsändringar för
en utvidgad tolkning av Genèvekonventionen.

2002/03:Sf233 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att regeringen i
regleringsbrev till Migrationsverket bör
uppmärksamma de risker som kurdiska flyktingar
utsätts för i kontakter med den irakiska ambassaden
angående upprättande av giltiga resehandlingar.

2002/03:Sf239 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
inte bör godta direktivförslag som i likhet med
det som behandlar mottagningsvillkoren för
asylsökande i allt väsentligt saknar reellt
innehåll.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
begära omförhandlingar av direktivet och
rambeslutet om straff för den som underlättar icke
auktoriserad inresa eller vistelse i medlemsstat
för att eliminera alla inslag som försvårar för
dem som är i behov av asyl att ta sig till ett EU-
land.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
använda sin vetorätt mot ytterligare repressiva
förslag inom området för asyl och immigration
innan direktivförslag som syftar till att
garantera vissa miniminivåer för skyddsregler och
mottagningsvillkor antagits.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen vid
förhandlingarna om Dublinförordningen kraftfullt
bör verka för principen att den asylsökande skall
avgöra i vilket land han eller hon vill söka asyl.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om villkor för
regeringens stöd för förslaget till direktiv om
mottagningsvillkor för asylsökande.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
inte bör godta några inskränkningar i skyddet för
flyktingar och andra skyddssökande i det
direktivförslag kommissionen lade fram den 12
september 2001 om miniminormer för när medborgare
i tredjeland skall betraktas som flyktingar eller
som personer som av andra skäl behöver
internationellt skydd.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om grundläggande
omarbetning av familjeåterföreningsdirektivet för
att bringa det i överensstämmelse med de principer
som fastslogs av Europeiska rådet i Tammerfors
1999.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förändringar i
förslaget till direktiv om tillfälligt
uppehållstillstånd för offer för människohandel
som är beredda att samarbeta med myndigheterna.

11. Riksdagen beslutar om en översyn av 2 kap. 4 §
utlänningslagen.

12. Riksdagen begär förslag hos regeringen om sådan
ändring i 2 kap. 5 § andra stycket utlänningslagen
att intentionerna i lagändringen 2000 får
genomslag i praktiken.

13. Riksdagen beslutar om sådan ändring av
utlänningslagen att den som väntat längre tid än
18 månader på ett lagakraftägande
avlägsnandebeslut automatiskt beviljas permanent
uppehållstillstånd om det inte föreligger
synnerliga skäl häremot.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen i
EU bör verka för en förkortning av listan över
visumpliktiga länder och att visumkrav inte
används som medel att utestänga flyktingar och
andra skyddsbehövande från EU:s medlemsstaters
territorium.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
utfärda tydliga riktlinjer för Migrationsverket
att dess handläggning av visumärenden skall
genomsyras av en inställning av humanitet och
icke-diskriminering.

16. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
parlamentarisk utredning om behovet av en framtida
arbetskraftsinvandring och hur denna lämpligen bör
regleras.

17. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning för att se över 6 kap. 2 och 4 §§
utlänningslagen i enlighet med vad i motionen
anförs.

18. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning med uppgift att lägga fram förslag om en
procedur för att söka asylvisum.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ovillkorlig rätt
till muntlig förhandling i länsrätten i
asylärenden.

2002/03:Sf248 av Henrik von Sydow (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om en ny
immigrationspolitik.

2002/03:Sf255 av Gustav Fridolin (mp):

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
kommission om flyktingpolitiken i enlighet med
intentionerna i motionen.

2002/03:Sf256 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att värna
asylrätten i Sverige och Europa.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett vidgat
flyktingbegrepp.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en förändring av
utlänningslagstiftningen för att möjliggöra en mer
generös tolkning av begreppet humanitära skäl.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att vid bedömning
av humanitära skäl skall, förutom klara medicinska
vårdbehov, även vistelsetid samt integration tas i
beaktande.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att integration
och vistelsetid skall tillmätas särskild betydelse
i barnärenden.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att se över
bestämmelserna om barnets bästa så att
barnkonventionen uppfylls fullt ut även vad gäller
asylsökanden.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för att
undvika att familjer splittras i samband med
förvarstagning och verkställighet av avvisning.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om omhändertagande av
asylsökande barn.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för
förebyggande av flykt och återvändande.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att all
återvändandepolitik fullt ut måste respektera den
enskildes valfrihet och att konjunkturskäl aldrig
får vara orsak till att stimulera flyktingar att
återvända.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av
att samordna EU:s medlemsstaters minimiansvar på
det flyktingpolitiska området.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige bör
vara drivande för att Dublin II inte medför de
brister som den nuvarande Dublinkonventionen har.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att den enda rätta
vägen att bekämpa människosmuggling är att
tillämpa en mer human europeisk flyktingpolitik.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att aktivt verka
för att korta listan av viseringspliktiga länder.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att som en unik
engångsåtgärd bevilja gömda flyktingar amnesti.

2002/03:Sf264 av Per Bill m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kortare
handläggningstider i asylprocessen.

2002/03:Sf265 av Per Bill (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att möjliggöra en
svensk motsvarighet till Green Card.

2002/03:Sf277 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att förbättra stödet
till ensamma flyktingbarn.

2002/03:Sf296 av Anna Grönlund (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att göra Norrbotten
till försökslän för arbetskraftsinvandring.

2002/03:Sf299 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av att se över
frågan om skenäktenskap och dess följder.

2002/03:Sf300 av Mauricio Rojas m.fl. (fp, m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om väntetiden i
asylprocessen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om automatiskt
uppehållstillstånd då normalväntetiden sex månader
i första instans överskrids.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om automatiskt
uppehållstillstånd när ettårsgränsen för den
totala asylprocessen överskrids.

2002/03:Sf317 av Ulf Holm m.fl. (mp, s, fp, v, c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att göra en ändring i
utlänningslagen så att förföljelse på grund av kön,
sexuell läggning eller könsidentitet ger
flyktingstatus enligt Genèvekonventionen.

2002/03:Sf319 av Hillevi Larsson och Börje Vestlund
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att flyktingstatus för
homosexuella införs i 2 § flyktinglagen.

2002/03:Sf320 av Lena Ek och Jörgen Johansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en utredning för att
klargöra rättsläget vad gäller förföljelse på grund
av kön som kriterium vid asylansökan.

2002/03:Sf321 av Lena Ek och Jörgen Johansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om nationell handlingsplan för
behandlingen av ensamma asylsökande barn.

2002/03:Sf334 av Sven Brus m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att verka för en
mer generös och rättighetsbaserad europeisk
flyktingpolitik med full respekt för
internationella åtaganden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att öka inslaget
av finansiell solidaritet i EU:s flyktingpolitik.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att hjälpa
kandidatländerna att bygga upp system och
kapacitet för att ta emot och hantera asylsökande.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige inom
EU bör ta initiativ till att visumsystemet ses
över samt till en undersökning av hur "nödvisum"
till asylansökande skulle fungera.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om problemet med
Dublinkonventionen och principen om non-
refoulement.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att snarast
utarbeta en gemensam definition av
flyktingbegreppet inom EU.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om möjlighet att få
rättshjälp vid "Dublinärende".

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att lista över
"säkra länder" ej skall upprättas.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om EU-medborgares
rätt att söka asyl.

12. Riksdagen begär att regeringen utreder frågan om
asylsökandes rätt till auktoriserad tolk och/eller
översättare, i enlighet med vad som anförs i
motionen.

13. Riksdagen begär att regeringen utreder
Migrationsverkets bruk av språktester.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om psykologers,
psykiatrikers och kuratorers intyg.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att kompetensen
vid invandringsmyndigheterna och beslutsunderlaget
om situationen i hemländerna för homosexuella
respektive för kvinnor ses över.

17. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning för att se över tillämpningen av 2 kap.
3 § första stycket 5 utlänningslagen om
"humanitära skäl", i enlighet med vad som anförs i
motionen.

18. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till en faktisk tidsgräns avseende
verkställighetshinder för utvisningsbeslut, i
enlighet med vad som anförs i motionen.

19. Riksdagen begär att regeringen utreder frågan om
tidsbegränsning m.m. avseende förvarstagande, i
enlighet med vad som anförs i motionen.

20. Riksdagen begär att regeringen återkommer med
ett klargörande om hur Sverige ser på asylsökande
som vid utvisning hänvisas till ett liv som
internflykting, i enlighet med vad som anförs i
motionen.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett förbättrat och
formaliserat återvändandeprogram.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om barnperspektivet
vid utvisning och avvisning samt att barnets bästa
oreserverat skall sättas främst i
utlänningsärenden.

24. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag till ändring av mottagandet av
ensamkommande flyktingbarn, i enlighet med vad som
anförs i motionen.

25. Riksdagen beslutar återinföra sista länken-
bestämmelsen, i enlighet med vad som anförs i
motionen.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett vidgat
familjebegrepp i utlänningsärenden.

27. Riksdagen begär att regeringen ser över
lagstiftning och praxis avseende
anknytningsärenden där förhållandet, på grund av
misshandel, upphör före tvåårstiden för den
uppskjutna invandringsprövningen, i enlighet med
vad som anförs i motionen.

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kontroll och
information i anknytningsärenden.

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att undantag från
huvudprincipen, att uppehållstillstånd skall
beviljas före inresa, skall göras när utlänningen
har barn i Sverige eller kvinnan i förhållandet
väntar barn eller om sökanden med all sannolikhet
skulle få sin ansökan beviljad.

31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om rutiner och praxis
vid svenska ambassader avseende besöksvisum.

35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att underlätta
möjligheten för asylsökande att få
arbetstillstånd.

2002/03:Sf336 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
integrationsinsatser skall börja omedelbart då en
asylsökande söker asyl i Sverige och att dessa
inte avbryts vid avslag hos Migrationsverket.

2002/03:Sf361 av Lars Ångström och Gustav Fridolin
(mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ett tydligt ansvar
måste finnas för de barn som vistas på flyktingmot-
tagningar i Sverige.

2002/03:Sf363 av Hans Stenberg och Agneta Lundberg
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om den första intervjun vid
asylansökan.

2002/03:Sf367 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att alla
handläggarna på Utlänningsnämnden skall ha en s.k.
barnkompetens.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
barnkonventionens portalparagraf skall prioriteras
framför samhällsintresset av en reglerad
invandring.

8. Riksdagen begär att regeringen beviljar en
engångsamnesti för alla barn och deras familjer
som lever gömda i Sverige.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ytterligare
åtgärder sätts in för att göra asylprocessen mer
barnvänlig.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ensamkommande
barn endast skall intervjuas av personal med
barnkompetens.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att för
ensamkommande barn skall handläggningstiden inte
överstiga tre månader.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om extra resurser
till socialtjänsten i kommuner med barnenheter.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att bestämmelsen
om övriga skyddsbehövande skall användas i
betydligt mer generös utsträckning än tidigare.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att könsstympning
skall utgöra skäl för att erhålla flyktingskap.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att skyddet för de
kvinnor och barn som lever i Sverige på grund av
anknytning skall stärkas.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att se över
förslaget angående ett s.k. humanitärt visum.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om kvaliteten på
landinformation.

22. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om att införa en bortre tidsgräns för
förvarstagande.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av tolk.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en mer generös
linje när det gäller utfärdandet av besöksvisum.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att god man skall
närvara vid avvisning.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att principen om
non-refoulement skall vara absolut.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige skall
tillämpa en mer generös tolkning av
Dublinkonventionen.

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att förkorta
handläggningstiderna för arbetstillstånd.

2002/03:Sf375 av Maria Hassan (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om åtgärder för att förbättra
mottagandet av ensamkommande flyktingbarn.

2002/03:K432 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om åtgärder för ökad
solidaritet och öppenhet gentemot omvärlden genom
den gemensamma asyl- och flyktingpolitiken samt
utvecklings- och biståndspolitiken.

2002/03:Ju248 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om vikten av att de
utsatta kvinnorna borde få tillfälliga
uppehållstillstånd för att säkerställa att offren
kan vittna om smugglarnas brottsliga handlingar.

2002/03:Ju249 av Johan Linander m.fl. (c):

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
anhöriginvandring på bas av fullmaktsäktenskap
skall förbjudas.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att se över
reglerna om uppehållstillstånd för misshandlade
kvinnor.

2002/03:Ju363 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ge
Migrationsverket rätt att i polisregistret
kontrollera män som för in en kvinna till Sverige.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om specialkompetens
hos personal som skall handlägga utvisningsärenden
av kvinnor som kommit till Sverige för att leva
med en man, vilka trots anmälan om misshandel
utsätts för utvisningshot.

2002/03:L249 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om den svenska
flyktingpolitiken rörande förföljda homosexuella,
bisexuella och transpersoner.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ett
tilläggsprotokoll till Genèvekonventionen,

2002/03:U238 av Lars Ohly m.fl. (v):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att händelserna i
Iran sedan våren år 2000 innebär en kraftig
försämring när det gäller mänskliga rättigheter
och att den svenska regeringen beaktar detta när
det gäller behandlingen av iranska flyktingars
möjligheter att få uppehållstillstånd i Sverige.

2002/03:U297 av Lotta N Hedström (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av särskild
afghansk flyktingkvot.

2002/03:U323 av Bo Lundgren m.fl. (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att EU:s
flyktingpolitik skall baseras på humanitet och
gemensam ansvarsfördelning.

2002/03:U326 av Maud Olofsson m.fl. (c):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en klar och
entydig definition på flykting, immigrant,
asylsökande och tvångsflyttande bidrar till en
rättvis och koherent politik.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en översyn av
Genèvekonventionen.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att det är viktigt
att Europa förblir en säker fristad för offer för
förföljelse och att Europa erbjuder skydd för
människor som har fått sina mänskliga rättigheter
kränkta.

2002/03:U328 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om temporära
uppehållstillstånd och riktat stöd till de genom
trafficking utsatta kvinnorna.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att lagstiftningen
och praxis innebär ett reellt skydd för den som
söker asyl på grund av förföljelse på grund av
kön.

2002/03:Ub486 av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl.
(m):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utländska
studenters möjlighet att få arbetstillstånd.

2002/03:Ub555 av Luciano Astudillo (s):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om översynen av
mottagandet av och introduktionen för flyktingar.

2002/03:A239 av Margareta Andersson m.fl. (c):

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs om regelverk för
en mer generös arbetskraftsinvandring.

2002/03:A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ge
Migrationsverket rätt att i polisregistret
kontrollera män som för in kvinnor till Sverige.

36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om specialkompetens
hos personal som skall handlägga utvisningsärenden
av kvinnor som kommit till Sverige för att leva
med en man, vilka trots anmälan om misshandel
utsätts för utvisningshot.

2002/03:A270 av Hillevi Larsson (s):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att alla utländska medborgare som kommer
hit som au pair skall få information på ett språk
de förstår från Migrationsverket om sina
rättigheter.

2002/03:A320 av Stefan Attefall m.fl. (kd):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
arbetskraftsinvandring.

Bilaga 2

Offentlig utfrågning om Migration och asylpolitik

Datum: torsdagen den 13 mars 2003

Tid: 09.00-12.00

Lokal: andrakammarsalen

Program:

Inledning

Socialförsäkringsutskottets ordförande Tomas
Eneroth

Vilka söker asyl i Sverige?
Lena Häll Eriksson, generaldirektör,
Migrationsverket
Charles Westin, professor, Centrum för
invandringsforskning (Ceifo) vid
Stockholms Universitet

Hur tas de asylsökande emot?

Lena Häll Eriksson, generaldirektör,
Migrationsverket
Kent Andersson, kommunalråd, Malmö stad
Per Östberg, chef för invandraravdelningen,
Sundsvalls kommun

Följande myndigheter och organisationer deltog vid
utfrågningen:
Migrationsverket
Lena Häll Eriksson
Torsten Torstensson
Anna Wessel
Jan Larsheim
Clas Lind
Kjell Ekfeldt
Centrum för invandringsforskning (Ceifo)
Charles Westin
Malmö Stad
Kent Andersson
Sundsvalls kommun
Per Östberg
Saleh Dirawi
Utrikesdepartementet, enheten för migration och
asylpolitik
Nils Eliasson
Christina Sandqvist
Björn Berselius
Tommy Arwitz
Utlänningsnämnden
Håkan Sandesjö
Barnombudsmannen
Lena Nyberg
Rikspolisstyrelsen
Per Löwenberg
Hans Rosenqvist
Kenneth Edholt
Svenska Kommunförbundet,
Qaisar Mahmood
Utredningen om mottagande av och introduktion för
flyktingar
Birgitta Ornbrant
Wiwi Samuelsson
Svenska Röda Korset
Brita Sydhoff
Rickard Olseke
Eva Ulfvebrand
Svenska flyktingrådet
Maria Appelqvist
Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar,
Anders Sundquist
Maja Rajs Lundström
Bo Johansson
Sveriges Kristna Råd
Misha Jaksic
Margareta Björn
Caritas
George Joseph
FARR, Flyktinggruppernas och asylkommittéernas
Riksråd,
Michael Williams
Sanna Vestin

Inledning

Ordföranden Tomas Eneroth (s): Hjärtligt välkomna
hit till socialförsäkringsutskottets utfrågning om
asyl- och migrationspolitik. Särskilt välkomna hit
till riksdagen och andrakammarsalen är förstås de
inbjudna talarna och andra inbjudna gäster.

Det är socialförsäkringsutskottet som är ansvarigt
i riksdagen för asyl- och migrationsfrågorna. Det är
ju ett ständigt aktuellt och omdebatterat område
både i den politiska debatten och i medierna och
bland allmänheten. Kanske är det just därför som det
är angeläget för oss att öka våra kunskaper om det
aktuella läget men också faktiskt att avslöja en del
myter som förekommer i debatten om asyl- och
migrationspolitiken. Jag tror också att det är
viktigt att ha en sådan här utfrågning för att kunna
bedöma förutsättningarna för framtida förändringar i
politiken. Vi vet alla att det pågår debatter om ny
instans- och processordning och andra förändringar.
Då är det viktigt att vi får den avstämning som en
utfrågning kan innebära.
I socialförsäkringsutskottet håller vi just nu på
att behandla regeringens skrivelse om migrations-
och asylpolitik. Det är högaktuellt för oss att få
en uppdaterad information om läget inför
utskottsbehandlingen.
Vi har valt att dela in utfrågningen i två delar.
Vi inleder med att fokusera på vilka det är som
kommer till Sverige, men också vilka som kommer till
vår omvärld och hur strömningarna och rörelserna
faktiskt ser ut. Jag tror att det är viktigt att vi
gör internationella jämförelser och att vi får en
bild av vilka skäl man anför i sina asylsökningar
och hur många som faktiskt får uppehållstillstånd.
Till vår hjälp i den diskussionen har vi dels
Migrationsverkets generaldirektör Lena Häll Eriksson
och också Charles Westin, som är professor vid
Stockholms universitet och arbetar vid Centrum för
invandringsforskning.
Den andra delen handlar om själva mottagandet, och
då inte minst om kommunernas
planeringsförutsättningar. Det är en fråga som har
varit högaktuell det senaste året och som jag tror
att det finns skäl för oss att belysa. Där ger vi
också generaldirektören för Migrationsverket, Lena
Häll Eriksson, en möjlighet att inleda. Därefter får
en företrädare för Malmö kommun, Kent Andersson, som
är kommunalråd där, och dessutom Per Östberg, som är
chef för invandraravdelningen i Sundsvalls kommun,
möjlighet att ge sina perspektiv och sin bild av
kommunernas planeringsförutsättningar.
Frågor till talarna och till inbjudna gäster och
företrädare för organisationer och myndigheter
ställs i första hand av utskottets ledamöter, men
givetvis finns det också möjlighet för er andra att
begära ordet och ställa frågor i mån av tid.
Det här är en utfrågning som sänds direkt i TV.
Den sänds dessutom på webb-TV. Går man in på
www.riksdagen.se kan man säkert se oss även där. Vi
kommer att ha stenografer som dokumenterar
utfrågningen. Vad vi säger kommer att finnas med i
riksdagens handlingar.
Vi kommer att ha en liten paus om fem minuter
mellan de båda avdelningarna. Jag beräknar att den
kommer att vara ungefär vid kl. 10.30. Ambitionen är
att hela utfrågningen avslutas ungefär kl. 11.50.
Klockan tolv har vi en aktuell debatt i kammaren som
jag vet att många är engagerade i och vill delta i
eller lyssna på. Av det skälet avslutar vi
utfrågningen ungefär tio i tolv.
Varmt välkomna allihop! Med denna korta inledning
tänkte jag ge ordet till Lena Häll Eriksson.
Varsågod!

Vilka söker asyl i Sverige?

Lena Häll Eriksson, Migrationsverket: Tack, herr
ordförande! En kraftig ökning av antalet asylsökande
de senaste tre åren har ställt stora krav på svenska
migrationsmyndigheter och kommuner. Regeringen har
dock ökat anslagen till Migrationsverket, och vi har
anställt mer personal. 25 % av vår personal är
anställd under det senaste året. En sådan kraftig
ökning av arbetsstyrkan tar mycket tid och kraft.
Därför är jag särskilt glad över att vi hela tiden
har lyckats erbjuda alla asylsökande ett rimligt
boende och försörjning.

Jag är också väldigt stolt över att vi förra året
klarade av att fatta hela 27 000 beslut i
asylärenden mot bara 16 500 året innan. Det är en
mycket kraftig ökning av vår kapacitet. Men tyvärr
räcker inte detta goda resultat för att nå
regeringens mål för handläggningstider i
asylärenden.
Den stora rekryteringsomgång som jag nämnde
påbörjades 2001 och accelererade förra året. Den gör
att vi ändå kan se ljuset i tunneln det här året, om
nu inte antalet asylsökande fortsätter att öka. Jag
vill passa på att nämna att högen med öppna ärenden
för första gången på flera år sjönk lite grann i
februari. Låt oss hoppas att det är ett trendbrott -
men det vågar jag inte vara säker på förrän jag har
sett några månader till. Men jag blev oerhört glad
över de siffrorna. Vi har hittills i år gjort ett
gigantiskt jobb och fattat över 5 000 beslut i
asylärenden på två månader.
Under förra året genomförde vi en stor satsning på
kompetensutveckling både på bredden och på djupet.
All personal - och då talar jag om 2 700 personer -
har till exempel fått en dags förvaltningsjuridisk
utbildning. Många har ju det sedan tidigare, men den
typen av utbildning behöver upprepas, och
kunskaperna behöver aktualiseras. Vi har samordnat
våra introduktionsutbildningar i regionerna så att
vi ger alla samma introduktion. Hundratals
handläggare och beslutsfattare har fått
fördjupningsutbildning inom flera sakområden, till
exempel om barnkonventionen och om att utreda barn,
om kvinnor och om att utreda kvinnors asylskäl samt
om tortyrskador. Vi har haft intervjuteknik och
samtalsmetodik på schemat, liksom väldigt mycket
annat utvecklingsarbete inom ärendeprövningen. Det
här är en utbildningssatsning som kommer att
fortsätta. Vi har startat Migrationsverkets högskola
- det vi kallar migrationsprogrammet.
Utbildningspaketet kommer att fortsätta för all
personal.
Exempel på utvecklingsarbete är helt nya sätt att
jobba med ärenden, där advokater spelar en aktivare
roll än i dag. Kvalitetssäkring och bättre styrning
genom en mer enhetlig organisation är ett annat
exempel. Alla dessa insatser tillsammans med löpande
uppdateringar av länderkunskap och annan
omvärldsbevakning tror och förutser vi kommer att
leda till en smidigare och ännu bättre handläggning
och prövning av både asylärenden och andra
tillståndsärenden. Detta kan vi se resultatet av i
och med att vi har fått upp produktionssiffrorna
till en så bra nivå.
Ökningen av antalet asylärenden gör att vi inom
kort kommer att öppna två nya transitenheter. Vi har
tre i dag - i Malmö, Mölndal och Stockholm - och vi
öppnar nu en i Norrköping och en i Gävle. Det gör
att det blir fler enheter som tar emot
asylansökningar och gör den första utredningen av
asylärenden. Det här kommer på sikt att ytterligare
förbättra situationen både för de sökande och för
personalen, som får en rimligare arbetssituation.
Som jag nämnde inledningsvis är det många som
söker asyl i Sverige. Förra året kom det drygt
33 000 personer, 10 000 fler än året innan. Den
ovanliga ökning vi har sett de senaste åren är inte
kopplad till något krig eller någon akut kris i vårt
närområde, som under Bosnien- eller Balkankrigen. De
konflikter som finns i bakgrunden är Tjetjenien och
Västbanken/Gaza, men det är inte lika stora
konflikter som då. Trafiken över Öresundsbron och
det faktum att vi öppnade våra gränser mot
Schengenområdet är nog de tydligaste skälen till att
vi har en ökning av sökande i Sverige.
(Bild 1) Detta mönster är däremot inte typiskt för
Europa. Några länder hade en klar minskning av
antalet asylsökande förra året. För hela EU var
antalet sökande i stort sett oförändrat. De röda
pilarna visar de länder som har haft en minskning,
och de blå pilarna visar länder där antalet
asylsökande ökar. Ni kan se att Sverige är det land
som har den kraftigaste ökningen procentuellt, om
man bortser från Finland. Finland hade en mycket låg
nivå när man fick en kraftig inströmning av 1 600
romer från Östeuropa. Det slog igenom högt om man
ser till procent, men ni ser att det är ganska låga
tal det handlar om.
Länder som har stora minskningar är Danmark,
Nederländerna och Spanien. Siffrorna talar för sig
själva. Det är intressant att se att inströmningen
till EU:s länder - listan innehåller också några
länder som inte är EU-länder, nämligen Schweiz och
Norge - inte har ökat eller minskat. Den ligger på
en ganska konstant nivå. Så var det 2000 också. Det
sker alltså omfördelningar inom och mellan EU:s
medlemsstater. Det är intressant och kan väcka en
del frågor.
Förra året kom de flesta asylsökande till Sverige
fortfarande från Irak och Jugoslavien - det som då
hette Förbundsrepubliken Jugoslavien men nu heter
någonting annat. Det kom drygt 5 000 personer från
vardera landet. De senaste åren har vi märkt en
tydlig ökning av sökande från länder i forna
Sovjetunionen. De sökande som kommer därifrån
åberopar en mängd olika skäl, till exempel att de
saknar skydd från staten mot trakasserier eller att
de förföljs av maffian.
Sökande från afrikanska länder har också ökat.
Exempel på länder i Afrika som inströmningen ökar
ifrån är Burundi och Somalia. Där åberopar man
framför allt motsättningar mellan etniska grupper
eller klaner. Andra länder är Nigeria, där man
hänvisar till religiösa motsättningar, och Algeriet,
där man hänvisar till islamiskt förtryck. Från
Libyen har vi också haft ökad inströmning. Där
åberopar man rädsla för regimen sedan man deltagit i
aktioner som varit negativa till Qadhdha`fi.
Eritreaner uppger att de har deserterat och riskerar
hårda straff vid återkomst till hemlandet.
Vi kan också konstatera att kandidatländer till EU
fortfarande genererar många asylsökande till
Sverige. Det är mycket ovanligt att några av dem har
asylskäl. Det är många som tillhör den romska
minoriteten, och deras skäl för att söka asyl är att
de hoppas på ett bättre liv än det de har i dag i de
forna östeuropeiska länderna. Man talar alltså om
arbete och bostad som skäl till att man söker asyl.
(Bild 2) På den här overheadbilden ser ni de
tendenser jag pratar om. Det är en kraftig ökning
från före detta Sovjetunionen och från Jugoslavien,
där det ju inte pågår någon konflikt längre. Från
kandidatländerna i Östeuropa är det framför allt
romerna. Vi ser en liten minskning från Mellanöstern
och en ökning från Afrika. Tendenserna är väldigt
tydliga. Av de 33 000 personer som sökte asyl förra
året var majoriteten män och pojkar. 37 % var
kvinnor, och knappt en tredjedel var minderåriga
under 18 år. Det handlar då framför allt om barn i
familj. 550 minderåriga sökte asyl utan att ha sin
vårdnadshavare med sig, även om många kom i sällskap
med släktingar eller landsmän.
Vi prövar naturligtvis varje asylärende för sig,
oavsett varifrån människor kommer. Det gäller även
ogrundade ansökningar, även om vi där satsar på en
snabb utredning för att om möjligt minska
belastningen i vårt system och få tid för andra
sökande, vars skäl behöver prövas grundligt. Den
totala ökningen av antalet sökande, liksom ökningen
av antalet ogrundade ansökningar, har påskyndat vår
satsning på att utreda ärenden så tidigt som
möjligt. Vi har tillfört nya resurser till
inledningsskedet av asylprocessen. Förra året
avgjordes 33 % av alla asylärenden inom tre månader.
Det är så kallade korta ärenden.
Det är intressant och glädjande att
handläggningstiderna trots den stora inströmningen
inte har ökat vare sig hos oss eller hos
Utlänningsnämnden. Vi klarade 77 % av alla ärenden
inom tio månader. På den nivån har vi legat de
senaste åren. Så trots den stora ökningen och all
kraft som har gått åt till att bygga ut systemet
håller vi ställningarna. Vi skulle naturligtvis
vilja komma ännu längre när det gäller
handläggningstiderna.
Sedan 1999 har vi ansvaret för att personer som
får avvisningsbeslut lämnar landet. Vi tycker att
det är rätt ordning att vi har ansvar för det. Vi
lyckas motivera många att åka hem utan att ta till
tvångsåtgärder, men det är ett tungt arbete eftersom
de flesta sökande saknar rese- och
identitetshandlingar. Vi behöver ofta den sökandes
aktiva samverkan för att ambassaden ska utfärda nya
handlingar. Förra året var det 88 % av dem som sökte
asyl som saknade handlingar. I dag är det flera
tusen som är inskrivna hos oss med lagakraftvunna
avvisningsbeslut, men där vårt återvändandearbete
drar ut på tiden, liksom polisens arbete gör i de
fall vi har överlämnat ärenden till dem. Det beror
väldigt ofta på bristen på handlingar, men det beror
också på att vissa hemländer vägrar ta tillbaka sina
medborgare.
(Bild 3) Jag har en bild som visar på vilka
grunder människor fick uppehållstillstånd förra
året. Vi avgjorde 27 000 asylärenden, som jag sade
tidigare. Bara 5 500 hade sådana skäl som ger
uppehållstillstånd. De flesta fick
uppehållstillstånd av humanitära skäl. Det är den
gula delen av staplarna. 900 ansågs ha skyddsbehov.
Det är det röda fältet på staplarna. Det blå fältet
längst ned är de som har asylskäl, alltså skäl
enligt flyktingkonventionen. Det ljusblå fältet är
kvotflyktingarna.
Som ni ser är det en väldigt liten andel som har
asylskäl i konventionens mening. Merparten får
uppehållstillstånd på humanitära grunder. Med
"humanitära skäl" avses här i allmänhet politiskt
humanitära skäl. Det handlar alltså inte om sjukdom
eller liknande. Däremot får till exempel alla
irakier från Bagdadkontrollerat område
uppehållstillstånd av politiskt humanitära skäl.
Helt nyligen presenterade Rädda Barnen en rapport
där man har tittat på 87 minderårigas ärenden och
hur deras asylskäl hade utretts av myndigheterna. I
den rapporten kritiseras våra utredningar för att
alltför få barn har blivit hörda. Nu talar vi inte
om ensamkommande barn utan om barn i familj. Alltför
få har blivit hörda om sina egna skäl. Den kritiken
har Rädda Barnen ett visst fog för. Förra året
genomförde vi emellertid, som jag sade tidigare, ett
utbildningsprogram om barnkonventionen för all
personal. Vi genomförde även annan utbildning med
inriktning på barnärenden. Därför är jag
förhoppningsfull och övertygad om att alla barn som
kan och vill bli hörda nu blir det. De ärenden som
Rädda Barnen har tittat på är ett år gamla. Nu har
vi fått en annan ordning.
När det gäller barn måste man dock komma ihåg att
det alltid är föräldrarna som har det yttersta
ansvaret. Om inte föräldrarna vill att barnen ska
höras kan vi inte kräva det. Det kan också vara en
förklaring till att inte tillräckligt många barn
anses bli hörda. Föräldrarnas mening har varit en
annan. Det tycker jag också är viktigt att notera i
sammanhanget.

Ordföranden: Tack för det. Vi går direkt vidare till
Charles Westin. Sedan finns möjlighet att ställa
frågor med anledning av Lenas och Charles
anföranden, både till talarna och till andra
inbjudna, och att komma med reflexioner om det som
har sagts. Varsågod, Charles Westin från Stockholms
universitet.

Charles Westin (Ceifo): Tack, herr ordförande. Jag
blev ombedd att ge forskningsperspektiv i dag. Jag
var lite osäker över vad det innebär. Rent allmänt
kan man säga att forskares frågor inte nödvändigtvis
är de frågor som politiker ställer. Forskare är ofta
intresserade av de större sammanhangen, av längre
tidsperioder och teoretiska aspekter. Jag ska inte
gå in på teori här, men jag vill ge en viss
överblick tidsmässigt.

Under andra världskriget och tiden strax därefter
tog Sverige emot hundratusentals flyktingar från
grannländerna. Det känner vi alla väl till. Men vi
tog inte emot flyktingar från Jugoslavien, som också
i allra högsta grad var indraget i andra
världskriget, eller från Grekland, Nordafrika eller
Vietnam, som alla var krigsskådeplatser under andra
världskriget.
Under det kalla kriget fram till 1970-talet tog
Sverige emot kvotflyktingar genom samarbete med FN,
men under vissa perioder - Ungern 1956, Polen och
Tjeckoslovakien 1968-1969 - kom det flyktingar i
lite större mängder. Vad vi inte tänker på är att
det under hela perioden från andra världskriget fram
till 1970-talet också kom flyktingar som
arbetskraftsinvandrare från Jugoslavien och
Grekland. De behövde inte ansöka om asyl utan kom
som arbetare, rekryterade av den svenska industrin.
Att de var flyktingar uppmärksammades inte.
I och med att arbetskraftsinvandringen upphörde
kom allt större fokus att riktas just mot
flyktinginvandringen och flyktingskälen, eftersom
detta var det sätt på vilket man kunde komma in i
Sverige. Samma sak gällde andra länder i Västeuropa.
De införde ungefär samtidigt samma förändring av
arbetskraftsinvandringen, som upphörde då. Under
1970-talet kom utökade kvoter av indier från
Östafrika, som jag själv har studerat. 1973 kom det
många chilenare, och den invandringen fortsatte
sedan. Det kom syrianer, assyrier och under slutet
av 1970-talet vietnameser, kurder och in på 1980-
talet iranier. Att jag nämner just dessa grupper
beror på att de har varit föremål för forskning. Vi
vet lite grann om hur det gick, för de har varit
tillräckligt länge i Sverige. Forskare vet inte så
mycket om vad som har hänt med till exempel de
irakier som har kommit något av de senaste åren. Det
har gått för kort tid.
Sammanfattningsvis kan man säga att
globaliseringen har förändrat hela situationen. Hela
världen har blivit grannländer på sätt och vis - som
Danmark, Norge, Finland och Baltikum var under andra
världskriget.
Jag vill också fästa uppmärksamhet på att de
kvotflyktingar som Sverige tog emot under 1950-,
1960- och 1970-talen var ganska få. Det var inga
större grupper. Men när det gällde exempelvis romer
från Östeuropa och indier från Östafrika gick
Sverige in för att satsa på grupper - individer och
familjer - som på något sätt var handikappade.
Kanske fanns det någon förståndshandikappad eller
fysiskt handikappad person i familjen, eller så var
det stora familjer. Skälet till att Sverige gjorde
på det viset var att andra mottagande länder hade en
mer krass syn. Man ville ha folk med utbildning
eller pengar. Sverige anförde ett slags humanitär
och humanistisk grundsyn som jag tycker är värd att
uppmärksamma och som det är viktigt att vi håller
fast vid.
De stora flyktingskarorna i världen finns förstås
i Afrika och Asien, i tredje världen. Det handlar om
miljontals människor i länder som Pakistan, Iran,
Tanzania och så vidare. Flyktingströmmarna mot
västvärlden är i det perspektivet små, nästan
försumbara. Ändå lägger vi givetvis stor vikt vid
det som händer i vårt eget land och i Europa. Ur
forskningsperspektiv, bland forskare, har dock de
globala strömmarna i Afrika och Asien rönt mest
uppmärksamhet.
Om vi tar det land i Europa som i dag har största
antalet asylsökande - jag såg på Lenas siffror att
det var Storbritannien - finner vi att det är en
ganska ny företeelse. Storbritannien har visserligen
under lång tid varit ett invandringsland, men det
har varit fråga om postkolonial invandring. Det har
handlat om folk från före detta kolonier, inte
flyktingar från Irak eller Afghanistan.
I Storbritannien verkar man nu vara lite vilsen.
Man söker efter förebilder och modeller och tittar
bland annat just på Sverige eftersom man uppfattar
att vi i Sverige har lång erfarenhet av
flyktingmottagning. Det vi gör här är alltså viktigt
och kan också påverka vad som sker i andra länder
inom EU och i vårt grannskap.
Jag var nyligen på en konferens om migrations- och
integrationsfrågor i Sydney. Under en lunch frågade
en svensk ambassadtjänsteman vad jag ansåg om den
australiska flyktingpolitiken. Jag kände inte till
den så väldigt väl men sade att den är väldigt tuff,
och att det är den i Europa och Sverige också. Det
är tuffa beslut som måste fattas. Han blev lite
konfunderad, funderade en kort stund och sade sedan
att han inte höll med mig. Jag pratade vidare om
detta med honom och därefter med australier. Ni
känner säkert redan till att Australien har en
mycket tuff politik på så sätt att man i princip
internerar asylsökande, och de har inga rättigheter.
En del kritiker menar att det som pågår där nästan
är ett brott mot mänskliga rättigheter.
Med detta vill jag säga att bara för att
Australien missköter sig stort i det här fallet
betyder det inte att vi ska slå oss till ro och
tycka att det är bra här. Vi måste fortsätta att
vara kritiska och uppmärksamma det som inte har
fungerat bra. Det är glädjande att höra att framsteg
nu görs när det gäller långa handläggningstider. Det
är mycket positivt. De väldigt långa
handläggningstiderna har varit en black om foten
just med tanke på hur individer mår.
När det gäller en del av den forskning som
bedrivits kring flyktingfrågor i Sverige kan man
grovt säga att det finns en inriktning på juridiska
frågor i ett internationellt sammanhang, alltså hur
man ska utforma regler och system för att kunna
hantera flyktingkriser i världen. Bland annat
bedrivs sådant arbete vid Wallenberginstitutet i
Lund, och av jurister och statsvetare.
En annan inriktning är mera politisk. Man söker
hållbara lösningar i framför allt tredje världen för
hur man ska hantera flyktingfrågorna. En stor del av
forskningsintresset är också riktat mot medicinska
frågor, hälsofrågor, psykologiska frågor när det
gäller flyktingkriser i tredje världen. Det handlar
om hur man ska undsätta svältande barn och kvinnor,
motverka epidemier och få fram hjälp i rimlig
omfattning. Det handlar bland annat om logistik.
Men det finns också en medicinsk, psykiatrisk,
psykologisk dimension, eftersom många flyktingar och
asylsökande i dag har drabbats av psykiska trauman
genom tortyr, politiskt våld och krigserfarenheter.
I Sverige har vi behandlingsenheter som bland annat
Röda Korset står för, och vi har också CTD vid
Karolinska Institutet, som både forskar om och
verkar för rehabilitering.
Det är viktigt att komma ihåg att kraven och
skälen för att få uppehållstillstånd har skärpts,
eller tolkningen av vad som gäller har skärpts,
vilket nog är ganska klart åtminstone om man ser
tillbaka till 80-talet. Det innebär att en större
andel av dem som kommer hit också har traumatiska
erfarenheter. Det i sin tur har visat sig vara
problematiskt när det sedan gäller integrationen.
Det är också viktigt att påpeka att trauma,
krigserfarenheter, tortyr inte är det enda
problematiska i sammanhanget. Det är inte den enda
förklaringen, utan det spelar också stor roll för
hur människor med sådana erfarenheter kan komma in i
samhället. Arbetslöshet, diskriminering och rasism
bidrar i allra högsta grad till att förstärka och
ytterligare försvåra integrationen.
Det handlar om ett komplext sammanhang. Jag tror
att forskningen nu framför allt uppmärksammar
barnens situation. Det gäller inte bara de
ensamkommande flyktingbarnen, utan också de barn som
växer upp i familjer där föräldrarna inte mår bra
efter trauman och uteslutningsprocesser i samhället.
Forskare vid min institution, bland annat psykologen
Vysse Linde, bedriver studier kring detta.

Ordföranden:Vi tackar för detta. Det finns givetvis
möjlighet att ställa frågor såväl till Charles
Westin som till Lena Häll Eriksson och övriga
inbjuda gäster.

Vice ordföranden, Sven Brus (kd): Ordförande! Lena
Häll Eriksson har fokuserat på en av de centrala
frågorna i den flyktingpolitiska debatten, nämligen
handläggnings tiderna i asylärenden. Under en debatt
i höstas aktualiserade vi det krav som Rädda Barnen
hade fört fram när det gäller de ensamkommande
barnen och menade att dessa barn borde garanteras en
handläggningstid på högst tre månader. Verkligheten
pekade då mot att handläggningstiden låg på mellan
åtta och nio månader, vilket naturligtvis är helt
oacceptabelt. Kravet skulle också skrivas in i
utlänningslagen, men i avvaktan på det har ministern
- berättade han alldeles före jul - skrivit in i
Migrationsverkets regleringsbrev att dessa barn ska
garanteras högst tre månaders handläggningstid.

Jag skulle vilja fråga generaldirektören, Lena
Häll Eriksson, vilka möjligheter det finns för
verket att komma ned till denna handläggningstid.
Det är ett tufft beting, men jag förutsätter att
Migrationsverket naturligtvis gör allt som är
möjligt för att leva upp till det tuffa kravet. Jag
vill gärna be generaldirektören kommentera frågan om
de ensamkommande barnen och handläggningstiden på
tre månader.

Lena Häll Eriksson, Migrationsverket: För det första
tycker vi att det är väldigt bra att vi har fått ett
så tydligt mål för handläggningstider när det gäller
just gruppen ensamkommande barn.

För det andra har vi satsat på att utbilda
särskilda barnhandläggare så att varje region, varje
asylenhet, nu har särskilda barnhandläggare som
utreder bland annat de ensamkommande barnen, men som
självklart också kan göra utredningar med barn i
familj. Det är en kraftsamling på just den
ärendekategorin.
För det tredje förändrar vi vårt arbetssätt.
Tidigare har utredningarna av de ensamkommande
barnen i hög grad varit inriktade på att hitta
föräldrarna, vilket man börjat med redan i
inledningsskedet. Och att hitta föräldrarna kan ta
lång tid. Man gör det i allmänhet, men det kan ta
väldigt lång tid. Nu får vi i stället vända på hela
arbetssättet och göra en ordentlig utredning av
asylskälen. Om vi då konstaterar att det finns
asylskäl blir det ett uppehållstillstånd. Kan vi
konstatera att det inte finns det blir det ett
avslag. Därefter påbörjar arbetet med att hitta
föräldrarna. Alltså först beslut i ärendet, och
sedan i steg två återföreningsproblematiken. Det
tror vi ska vara sättet att nå målet för
handläggningstiderna.
När det gäller återföreningsarbetet kan det komma
att bli så att kommunerna - i samverkan med oss -
får bidra till att hitta föräldrarna till de barn
som får uppehållstillstånd.

Anne-Marie Ekström (fp): Charles Westin nämnde att
när arbetskraftsinvandringen upphörde sökte fler
personer asyl. Likaså nämnde Lena Häll Eriksson att
många av dem som kommer hit i dag saknar asylskäl.
De kommer hit för att få arbete och bostad.

Jag tror inte att de är lycksökare, som
medarbetare på Migrationsverket kallar dem, men när
man av olika skäl inte kan försörja sig och sin
familj gör man allt för att hitta en utväg. Då är
ett alternativ att komma hit som
arbetskraftsinvandrare, naturligtvis utan att
urholka asylrätten.
Jag skulle därför vilja fråga Lena Häll Eriksson
om hon tror att antalet asylsökande skulle påverkas
om det fanns möjlighet att komma till Sverige som
arbetskraftsinvandrare.

Lena Häll Eriksson, Migrationsverket: Nej skulle
mitt korta svar kunna vara, men jag ska motivera det
också. Nej, jag tror inte det eftersom det inte är
utbytbart. Det handlar inte om samma människor. I så
fall beror det också på hur möjligheten att invandra
som arbetskraft kommer att se ut.

De grupper jag nämnde tidigare var från Östeuropa,
och de säger att de kommer till Sverige just för att
de vill ha arbete och bostad. Det är människor med
låg eller ingen utbildning alls. De skulle i så fall
bara kunna gå in på arbetsmarknaden i arbeten som
kräver icke-kvalificerad arbetskraft. Det är i och
för sig arbetsmarknadsmyndigheternas sak att bedöma
behovet av arbetskraft, och vilken typ av kompetens
som behövs, men min bedömning är att vi inte behöver
den typen av arbetskraft. Vi behöver framför allt
kvalificerat och utbildat folk.
Den arbetskraftsinvandring vi har i dag, som inte
är så liten, är framför allt i den senare kategorin.
Det är fråga om kvalificerad arbetskraft: läkare,
sjuksköterskor, specialister på tekniska områden och
så vidare. Därför tror jag inte att en ökad
arbetskraftsinvandring skulle få några effekter för
just den grupp som i dag söker asyl som en möjlighet
att få ett bättre liv.

Göte Wahlström (s): Tack för två intressanta
föredragningar. Lena Häll Eriksson gav oss två
bilder av situationen i Europa under de senaste två
åren. Vi har haft en ganska stabil migrationsström
in i Europa under dessa två år.

Om vi tittar på några av de länder som beskrivs
kan vi konstatera att tre av Europas länder tar emot
ungefär 180 000 asylsökande. Nu vet vi att några av
de länderna har fattat beslut, eller står i begrepp
att fatta beslut, om begränsande åtgärder. Eller
också har de en situation som gör att de kommer att
vidta åtgärder. Det innebär att strömmarna in i
Europa är konstanta, men kommer att gå till andra
länder.
Kan vi för de kommande åren göra en bedömning av
vad detta kan innebära för Sveriges del? Det gäller
exempelvis Storbritanniens beslut att försöka
halvera inströmningen till just Storbritannien.

Lena Häll Eriksson, Migrationsverket: Vi gör
prognoser över hur vi bedömer antalet asylsökande
till Sverige och väger in den typen av faktorer. Det
är alldeles uppenbart att de länder som vidtagit
åtgärder i sina mottagnings system också fått
effekter i form av minskad asylinströmning, medan
Sverige, som fortfarande har ett i europeiskt
perspektiv generöst system, fått en kraftig ökning.
Det finns alltså en samvariation här, men det är
svårt att peka på vad exakt det är i systemen som
bidrar till detta.

Man kan dock misstänka att om fler länder i Europa
skärper sina system, och Sverige inte gör någonting,
kommer vi att få ytterligare ökningar.
Storleksordningen är naturligtvis svår att sia om,
men det är i någon utsträckning fråga om
kommunicerande kärl.

Kjell Ekfeldt, Migrationsverket: Jag vill bara nämna
att till exempel Storbritannien har vidtagit ett
antal åtgärder, eller aviserat ett antal åtgärder,
för att försöka få ned antalet asylsökande. De
kommer att ändra lagstiftningen för sådana
ansökningar som motsvaras av våra humanitära skäl.
De har alltså som målsättning att minska antalet
asylsökande med ca 50 % jämfört med den högsta
siffran de hade, som var i oktober förra året och
låg på ca 10 000 sökande. Det kan givetvis få vissa
effekter. Man har också ändrat bidragssystemen för
de asylsökande, liksom rätten att arbeta.

Annika Qarlsson (c): Herr ordförande! Jag skulle
lite grann vilja ta upp den grupp som kommer från
det forna Jugoslavien. Trots att det inte är krig
där i dag kommer stora strömmar därifrån. Jag har
hört ryktas om och förstått att många av dem som
flydde kriget och då befann sig på andra håll i
Europa har, när de efter freden återvänt hem,
betraktats som paria. De har inte kunnat etablera
ett normalt liv utan har återigen gett sig ut på
flykt. Efter vad jag har förstått har många sådana
kommit till oss. Hur hanterar man dessa grupper? Här
är det ju inte fråga om en krigs- eller
konfliktsituation, men situationen i hemlandet är
omöjlig för dem.

Lena Häll Eriksson, Migrationsverket: Det är delvis
en praxisfråga varför Utlänningsnämnden kanske också
vill säga någonting om detta. Om man tittar på hela
före detta Jugoslavien domineras inströmningen
därifrån av två grupper. Den ena gruppen är romer
från Kosovo, och vi bedömer att romer från Kosovo
fortfarande har skyddsbehov. De är förföljda på
grund av sin etnicitet och får alltså
uppehållstillstånd i Sverige.
Den andra gruppen är bosnier, och jag förstår att
det kanske framför allt var dem som frågeställaren
tänkte på. Det är helt riktigt att dessa bosnier har
varit på flykt i Europa tidigare, kanske inte just i
Sverige men i andra europeiska länder som Tyskland
och så vidare. En del personer har rört sig i Europa
under kanske tio års tid, och många mår mycket
dåligt.
Vi ger en del uppehållstillstånd till den gruppen
av humanitära skäl, men det faktum att man får det
svårt med bostad och sitt sociala liv på grund av
att man betraktas som paria är inte
skyddsbehovsgrundande. I de allra flesta fall blir
det alltså avslag och återsändande till Bosnien.

Håkan Sandesjö, Utlänningsnämnden: Jag vill bara
tillägga att regeringen tog ett beslut när det
gäller Bosnien. Det innebär att man kan utnyttja
internflyktalternativet när det gäller personer från
Bosnien-Hercegovina, vilket naturligtvis gör att
väldigt många inte får tillstånd.

Karin Enström (m): Herr ordförande! Jag har en fråga
med anledning av det som Charles Westin talade om,
nämligen kvotflyktingarna. Dem pratar vi ganska lite
om. Charles sade att vi tidigare hade en policy att
framför allt ta hand om utsatta familjer, när det
var fråga om handikapp i familjen eller när
familjerna var väldigt stora.

Jag vet inte riktigt vem som kan svara, men mina
frågor är: Har vi ändrat den policyn, och hur väljs
kvotflyktingarna ut? Är det Migrationsverket eller
Utlänningsnämnden som väljer ut vilka kvotflyktingar
vi ska ta emot, och hur går det till?

Lena Häll Eriksson, Migrationsverket: Det är svårt
att kort svara på frågan, men Migrationsverket är
ansvarigt för flyktingkvoten. Det är ett uppdrag som
vi har från riksdag och regering.

Arbetet går till så att vi gör en avstämning med
FN:s flyktingkommissarie kring behovet av bosättning
i andra länder än de länder som flyktingarna
befinner sig i. Med ledning av den avstämningen
bestämmer vi till vilka flyktingläger vi ska resa
för att ta ut flyktingar i lägren. Vi gör det
utifrån en prioritering som innehåller flera olika
faktorer. Dels försöker vi hitta personer som har
anknytning till Sverige. Det kan handla om personer
som är släkt - kanske nära släkt - och vi väljer ut
dem eftersom det är bra av flera skäl. Det kan vara
bra för dem som redan bor i Sverige, och det är
också bra för de kvotflyktingar som ska komma hit.
Vi väljer ut kvinnor som har särskilt
behjärtansvärda skäl. Det kan vara ensamma kvinnor
med barn som skulle få det mycket svårt om de
återvände till sina hemländer, och som också har det
svårt i flyktinglägren. Vi väljer också i viss
utsträckning ut sjuka och handikappade. Ungefär så
går det till.
Vi försöker ta hela familjer i den mån det finns
hela familjer att ta, alltså inte bara delar av
familjer, och familjebegreppet kan vara ganska
stort. Det är så vi jobbar.
Dessutom håller vi undan ett par hundra platser
varje år för att kunna ta emot akutfall. Det kan
till och med handla om människor som finns kvar i
sina hemländer men som löper stor risk att bli
mördade eller fängslade av regimerna. Vi kan då göra
akutinsatser och snabbt lyfta ut dem inom ramen för
de platser som vi håller undan. Av de kvotländer som
finns är Sverige det enda land som har sådana
platser, och UNHCR är mycket glad för just den
verksamheten.

Mona Jönsson (mp): Jag skulle vilja ställa en fråga
om anhöriginvandring. Vi har ju en regel som säger
att anhöriginvandring ska gälla barn upp till 18 år.
Jag vet att vi inte kan diskutera enskilda fall, men
det finns exempel på familjer som har blivit
splittrade i kriget i Jugoslavien. Familjemedlemmar
har kommit till olika länder, och först i efterhand
har de kunnat hitta varandra. Och vid det laget har
barnen blivit över 18 år. Det har varit problem med
detta i flera fall, och jag undrar hur ni hanterar
det.

Lena Häll Eriksson, Migrationsverket: Vi är tvungna
att följa utlänningslagen, och om vi ska göra det
kan vi inte ge uppehållstillstånd till de barn som
har hunnit bli äldre än 18 år. Då är man enligt
Barnkonventionen inte heller att betrakta som barn,
och utlänningslagens gräns går vid 18 år. I så fall
måste det finnas beroendeförhållande och
hushållsgemenskap. Det finns också inskrivet i
utlänningslagen. Det kan i den typen av fall som
beskrivs vara högst sannolikt att hushållsgemenskap
och beroendeförhållande till föräldrarna föreligger,
och på den grunden kan man då få uppehållstillstånd
i Sverige. Det är den möjlighet vi har i dag.

En kommitté har tittat på lagstiftningen och haft
synpunkter och förslag på förändringar i den. De är
ännu inte genomförda, och i den delen kanske det
snarast är en fråga för departementet.

Håkan Sandesjö, Utlänningsnämnden: Jag ska bara göra
ett litet tillägg. När det gäller åldersgränsen 18
år tillämpar man alltså utlänningslagen vid det
tillfälle då man fattar beslutet. Detta gör att det
kan få sådana här effekter. Det finns andra länder
som tillämpar lagen så att det är åldern vid
ansökningstillfället som är det gällande. Men så har
vi det inte i Sverige.

Anita Jönsson (s): Anledningen till den här
hearingen är bland annat att vi vill försäkra oss om
att den lagstiftning som vi har fattat beslut om i
riksdagen får ett rättssäkert och humant
tillämpningssätt ute i verksamheten.

Ibland dyker det upp uppgifter i medierna om att
den ansökande inte tycker att myndigheterna vet
tillräckligt om det land som det hänvisas till. Min
fråga gäller den länderkunskap som Migrationsverket
har. Den ansökande åberopar skäl och känner
samtidigt att han eller hon inte blir rätt behandlad
eftersom myndigheterna inte riktigt har samma
uppgifter som den ansökande om det aktuella landet.
Därför undrar jag hur Migrationsverket utvecklar
sitt arbete för att skaffa sig så goda kunskaper som
möjligt om de länder som människorna kommer ifrån.
Det var den ena frågan.
Den andra frågan vill jag ställa till Svenska Röda
Korset. Jag fick i morse med posten en rapport från
Integrationsverket som handlar om ensamkommande
barn. Som ni förstår har jag inte hunnit läsa igenom
den utan bara skummat lite. Vi har från utskottet
tagit olika initiativ eftersom vi behöver utveckla
vårt arbete med att ta emot just ensamkommande barn.
Vad jag bland annat kan se i rapporten är att i de
åtta kommuner som man frågat under 2002 har det
skett en klar förbättring. Det hänvisas bland annat
till att man utvecklat samarbetet med Röda Korset.
Eftersom vi nu har den möjligheten vill jag höra om
även Röda Korset har den uppfattningen.

Jan Larsheim, Migrationsverket: Frågan om
länderkunskap är kanske enkel att ställa, med det är
lite komplicerad att ge en totalbild av den.
Informationsinhämtningen är ju inte en
engångsföreteelse, utan det handlar om en
kontinuitet. Växlingarna på den politiska scenen i
olika länder varierar kraftigt. Det gäller
Balkanområdet och framför allt utvecklingsländerna i
Afrika. Vi har komplicerade problem i många länder,
inte minst i Afrika.

Vi följer upp detta så långt det går. Vi har våra
utlandsmyndigheter, som tyvärr inte finns i alla
länder. Vi har nära kontakt med internationella
organisationer, humanitära organisationer och
NGO:er. Vi har Internet, som väsentligt ökat
möjligheterna att få fram en både djup och bred
allmäninformation. Vi har också våra
ambassadanställda, alltså migrationstjänstemän som
tjänstgör vid vissa ambassader.
Totalt sett försöker vi så gott det nu går att
både bredda och fördjupa informationsbilden och
kontinuerligt följa upp den. Men i vissa lägen, och
när det gäller vissa länder, är det svårt. Inte
minst är det tidskrävande. Det är svårt även för
ambassaderna att komma till olika platser för att
göra objektiva utvärderingar. Den är ett av de
bidragande faktorerna till att utredningstiderna i
vissa ärenden kan dra ut på tiden. Vi anser dock att
det är rimligt att i dessa fall lägga ned den tiden
för att få en hög grad av rättssäkerhet genom att så
noga som möjligt kolla upp läget.

Lena Häll Eriksson, Migrationsverket: Jag vill bara
göra ett kort tillägg. Den länderinformation som vi
på olika sätt samlar in, antingen genom
ambassadrapporter eller rapporter från
frivilligorganisationer och på annat sätt, har vi
systematiserat i ett datasystem, ett
länderinformationssystem. All personal som
handlägger ärenden och arbetar med
återvändandeärenden har tillgång till det.
Tillgängligheten till den kunskap vi har är alltså
mycket god ute i verksamheten. Det är en viktig
faktor i sammanhanget.

Brita Sydhoff, Svenska Röda Korset: Tack för frågan.
Svenska Röda Korset har naturligtvis uppmärksammat
att väldigt många barn - 550 barn är alldeles för
många - kommer utan vårdnadshavare. Detta har vi
särskilt uppmärksammat för att vi tror att vi kan
hjälpa till.

Svenska Röda Korset har 30 000 frivilliga som
arbetar i Sverige. Vårt ungdomsförbund har framför
allt ägnat sig åt dem som är något äldre, dock
fortfarande under 18 år, genom att helt enkelt vara
en medmänniska. Det handlar om att ha aktiviteter
med dem, som att spela schack eller fotboll, så att
deras väntan inte ska bli så odräglig och menen på
deras psyken inte så stora.
Vi har också gjort en appell till våra Röda Kors-
medlemmar att komma och ställa sig till förfogande
som gode män eftersom vi vet att det är svårt att få
tag på gode män till dessa barn. Vi står också i
begrepp att ha en utbildning med Flyktingrådet, just
för att utbilda fler gode män, för det är där jag
tror att det ligger en stor brist. Men hur sedan
detta ska hanteras i framtiden är fortfarande en
öppen fråga.

Kalle Larsson (v): Jag tackar för inledningarna och
vill börja med att rikta mig till Lena Häll
Eriksson. Min fråga gäller kvinnors asylskäl.
Möjligen finns det också anledning för Håkan
Sandesjö från Utlänningsnämnden att kommentera
detta.

Jag skulle vilja veta hur man använder de
riktlinjer som man för ett par år sedan tog fram på
Migrationsverket för att särskilt väcka
uppmärksamhet runt utredning och bedömning av
kvinnors asylskäl. Vi har till utskottet inför den
här utfrågningen fått ett brev från Terrafem, en
organisation som har god kunskap om kvinnors
asylskäl. Man menar att praxis ännu inte har
förändrats på den här punkten och att det
fortfarande finns oerhört mycket att göra.
Det är ju viktigt med utbildning, och efter att ha
besökt flera mottagningsenheter - för några veckor
sedan den som är belägen i Flen - har jag ställt
frågan om kvinnors asylskäl. I alla fall har det
inte nått fram till de mottagningsenheter jag har
besökt att det finns möjlighet att få utbildning om
kvinnors särskilda asylskäl. Man har inte hört talas
om den här utbildningen från ansvariga på plats.
Därför vill jag veta hur det går med de
satsningarna.
Min andra fråga riktar sig till Micael Williams
och Sanna Vestin från Flyktinggruppernas och
asylkommittéernas riksråd. Jag skulle vilja veta hur
ni bedömer humanitära skäl. Vi såg ju tidigare under
föredragningen att så mycket som 70 % ungefär av dem
som beviljas uppehållstillstånd får det av
humanitära skäl. Då är det ju viktigt att veta
vilken bedömning man egentligen gör av vad som är
humanitära skäl. Ni företräder en organisation som
har nära kontakt med många av de människor som,
skulle jag vilja säga, drabbas av asylprocessen i
dag, och därför är jag intresserad av att veta er
syn på det.
Vi står förhoppningsvis inte inför ett krig mot
Irak, eftersom vi är många som kommer att göra vad
vi kan för att förhindra ett sådant, men det är ändå
ett tillfälle att rikta särskild uppmärksamhet mot
vad som behöver göras om ett sådant krig skulle
utbryta. Jag skulle därför vilja höra, också det
från FARR, hur man ser på verkställigheten i dag när
det gäller asylsökande från norra Irak som redan
befinner sig i Sverige och vad man anser behöver
göras för att förbättra situationen för dessa. Också
här riktar jag frågan till FARR därför att man har
en nära koppling till de människor som faktiskt
berörs, och det är av avsevärd betydelse för oss som
sysslar med frågorna att känna till hur verkligheten
faktiskt artar sig för människor.

Ordföranden: Vi börjar med den första frågan som var
riktad till Migrationsverket om kunskap om övergrepp
etcetera.

Lena Häll Eriksson, Migrationsverket: Som jag sade i
min inledning gör vi stora satsningar på
utbildningar. Vi gjorde det under förra året, och
det kommer att fortsätta. Det här med att utreda
kvinnor och kvinnors asylskäl är en del av det. Men
det tar tid att utbilda 2 700 anställda, så alla
har inte fått gå igenom utbildningen än, men den
kommer. Exakt hur region Mitt ligger i sin planering
för Flen kan jag inte svara på, men där ska man
också ha den här utbildningen. Det rullar alltså på.

Men av det faktum att handläggare i
mottagningsverksamheten och asylverksamheten får
utbildning och lär sig använda de riktlinjer som
finns i vår utlänningshandbok på vårt verksnät kan
man däremot inte dra slutsatsen att det leder till
förändrad praxis i ärendena. Det sambandet finns
inte där tydligt. Hur praxis ser ut beror ju på
vilka skäl man finner att människor har i
utredningarna. Så om man förväntar sig att
riktlinjerna i sig ska leda till förändrad praxis så
tror jag att man kanske har förväntningar som inte
riktigt kommer att motsvaras i verkligheten.

Ordföranden: Då gäller det de andra
frågeställningarna om humanitära skäl och
verkställigheten när det gäller norra Irak till
FARR.

Sanna Vestin, FARR: Vi möter ju en viss kategori av
de asylsökande. Vi möter i stor utsträckning dem som
har bedömts inte ha några skäl över huvud taget,
varken humanitära eller andra, och den del av dem
som i alla fall inte klarar av att återvända. Det är
en speciell kategori. Vi anser nog ändå att vi genom
mötena med dem kan påstå att bedömningen av såväl
asylskäl som humanitära skäl har skärpts. De som vi
möter har berättelser, upplevelser och erfarenheter
från bedömningen i Sverige som är så att säga värre
än vad de kunde vara för några år sedan. Det finns
ju vissa mätbara saker, som till exempel den tid som
räknas som anknytning till Sverige för ett barn, som
alltså har ökat under några år från ett år till
uppemot fyra år för att räknas som anknytning. Vi
upplever nu också att man bedömer anknytning omvänt:
Har ett barn bott i Sverige i två tre år och
fungerar i Sverige - har kamrater och fungerar bra i
skolan - så är det ett skäl mot uppehållstillstånd,
vilket bidrar till den väldigt destruktiva effekt
som asylprövningen har på en del familjer, nämligen
att det blir något slags drivkraft att man måste må
dåligt för att få uppehållstillstånd.

Bland dem vi möter är det ofta så att de
humanitära skälen, det vill säga hur dåligt man mår,
är något som har sin grund i upplevelser i
hemlandet. Det kan i och för sig vara många år
sedan, som har sagts här vad gäller bosnier till
exempel. Det handlar alltså om sådant som att pappa
har suttit i koncentrationsläger, mamma har blivit
våldtagen, man har själv sett människor dödas och
sådana saker. Nu talar jag alltså fortfarande om
barn, därför att vi just har gjort en praxissamling
om barn, så jag har det aktuellt för mig.
Under asylprocessen i Sverige, som redan innan man
har fått ett slutligt besked, alltså den ordinarie
processen, kan vara ett par år, förvärras de problem
man har genom den utdragna osäkerheten. Det finns
alltså, som vi kan se, mycket starka humanitära skäl
för många som ändå till slut får avslag därför att
de inte uppfyller kravet på att man ska befara
någonting mer eller mindre livshotande när man
kommer hem.

Michael Williams, FARR: Vad gäller norra Irak menar
vi att man omedelbart borde införa beslutsstopp, och
om jag är rätt informerad så har det skett under de
senaste dagarna både vad gäller Migrationsverket och
Utlänningsnämnden, och det gläder vi oss åt. Men
redan har många människor från norra Irak fått
avslagsbeslut. De är kvar i Sverige och får inte
rätt att arbeta. Barnen får inte rätt att gå i
skolan. Vi tycker att det snart, om det värsta
inträffar, borde vara läge att överväga att ge dessa
grupper tillfälliga uppehållstillstånd så att den
tid som de tvingas vistas kvar i Sverige kan bli mer
meningsfull än nu. De bryts ju ned av den tillvaro
de tvingas leva i när de har fått verkställbara
avvisningsbeslut. Vi tycker också att det är fel om
myndigheterna utövar påtryckningar på dem att
återvända genom att minska deras dagbidrag. Det
borde man sluta med omedelbart.

Lena Häll Eriksson, Migrationsverket: Jag reagerar
när Michael Williams talar om att införa
beslutsstopp. Du får inte säga sådant om JO hör på,
för vi får nämligen inte lägga beslutsstopp på
ärenden. Det strider emot förvaltningslagen. Däremot
är det riktigt i den meningen att vi just nu
faktiskt avvaktar med handläggningen och väntar på
vad som sker. Ett viktigt skäl för det är att vi har
hört rykten om att den turkiska gränsen är stängd,
och vi försöker få det bekräftat. Om det är sant går
det ju inte längre att verkställa avvisning av
personer till norra Irak, och då får vi ett helt
nytt läge som vi måste ta ställning till hur vi ska
hantera.

När det gäller reducering av dagbidrag, som
Michael var inne på, sker det i enlighet med lagen
om mottagande av asylsökande. Men det ska ju göras
för personer som vägrar medverka till sitt
återvändande, och går det inte att verkställa så får
vi ju också en ny situation i den delen som vi måste
ta ställning till.

Birgitta Carlsson (c): Jag har en fråga till Charles
Westin, och den gäller forskning om de människor som
kommer till Sverige. Jag kommer själv från en kommun
där vi hade väldigt stor arbetskraftsinvandring,
eller rättare sagt: Flyktingar kom och fick direkt
bostad och arbete. De kom ena veckan och började
arbeta kanske veckan därpå. Det ser ju helt
annorlunda ut i dag.

Frågan är hur hälsotillståndet var hos de
människor som kom till Sverige vid den tiden. Det
måste ni ju nästan ha kunnat forska på, för det var
ju 60- och 70-talen. Hur klarade de av den
omställning som det var att komma till ett främmande
land med ett helt annat språk och direkt gå ut i
arbete? Frågan gäller om det finns forskning på
detta och om man tar del av det på Migrationsverket.
Jag ställer då frågan till Lena Häll Eriksson. I dag
får ju människor förvaras alldeles för länge på
flyktingförläggningar, tycker vi, och det tar
alldeles för lång tid för människor som kommer hit
innan de får chansen att arbeta och genom det, tror
vi, få bättre hälsa. Att bara vänta och vänta gör ju
att människor bryts ned ganska fort.

Charles Westin, Ceifo: Arbetskraftsinvandrarna och
de som var flyktingar - de flesta var inte
flyktingar - var ju relativt unga personer i
tjugoårsåldern. Det normala vid migration är att det
handlar om unga personer. De hade alltså god hälsa
när de kom. Sedan var givetvis omställningen ganska
svår för en del. Man kom direkt ut i arbete, och på
den tiden, på 50- och även 60-talen, var det ju inte
fråga om till exempel språkundervisning. Det fick
man lära sig i jobbet.

Nu efteråt har det ju visat sig att väldigt många
av arbetskraftsinvandrarna har dålig hälsa nu som
äldre. De har förslitningsskador och andra typer av
skador. Det var ju ett väldigt hårt arbetsliv som de
kom ut i inom industrin och i städbranschen och
andra tunga jobb. På lång sikt har de alltså fått
betala ett ganska högt pris i form av försämrad
hälsa.
Jag tror dock att modellen att så snart som
möjligt komma ut i arbete var en bra modell, därför
att arbetslivet är den kanske viktigaste arenan där
människor kan integreras i samhället vid sidan av
utbildning. Frågan är hur man ska åstadkomma det när
det inte lägre finns samma behov av okvalificerad
arbetskraft. Samhället har ju ändrats mycket. Det
finns ju ingen återgång till det som gällde på 50-
och 60-talen, men likafullt är det viktigt att sikta
mot arbete så snart som möjligt.

Håkan Sandesjö, Utlänningsnämnden: Jag skulle vilja
backa tillbaka till den förra frågan. Det är närmast
en kommentar till vad Sanna Vestin och även Charles
Westin har sagt om att det har skett en skärpning av
praxis. Det är inte rätt. Det finns inget som helst
vetenskapligt stöd för att det har skett. Däremot
har vi under årens lopp fått ändrad lagstiftning på
väldigt många olika punkter och förändrad praxis
genom till exempel så kallade amnestiförordningar.
Skärpningen vad gäller anhöriginvandringen för några
år sedan har gett väldiga negativa resultat för dem
som söker.

Vad gäller frågan om humanitära skäl påstår Sanna
Vestin att något slags tidsregel har förändrats från
ett år till fyra år när det gäller barn. Det är en
totalt felaktig historieskrivning. Vad som finns
beträffande tidsregler och barnfamiljer är två
stycken praxisbeslut från Utlänningsnämnden från
1996 och 1997, där man säger att har man vistats i
Sverige i fyra år och har barn som är över tre år så
får anknytningen till Sverige anses vara så stark
att det finns skäl att bevilja uppehållstillstånd av
humanitära skäl. Några andra tidsregler finns inte.
Det åberopas också att det finns ett slags
treterminsregel. Den regeln fanns en gång i tiden.
Den infördes av regeringen och togs bort av
regeringen 1992 i november.
Det gäller för FARR att hålla sig till sanningen.

Ordföranden: Det finns nog skäl att återkomma till
det senare, ser jag på några handuppräckningar. Men
först vet jag att Lena Häll Eriksson också vill
kommentera Birgitta Carlssons fråga.

Lena Häll Eriksson, Migrationsverket: Vi var
inledningsvis inne på några myter som finns inom
migrationsområdet, och jag skulle vilja ta upp myten
om de långa handläggningstiderna. Jag sade i min
inledning att vi klarar knappt 80 % av alla ärenden
inom tio månader. Tittar man på de genomsnittliga
handläggningstiderna ligger vi på sju månader.
Utlänningsnämnden har också sju månader i
genomsnitt, och det innebär 14 månader totalt,
alltså lite drygt ett år om man inte får
uppehållstillstånd i första skedet utan överklagar
till nämnden. 14 månader är lång tid, förvisso, men
det är inte extremt lång tid. Extremt långa tider
får vi i ärenden där det inte har varit möjligt att
verkställa ett avvisningsbeslut, antingen därför att
hemlandet inte tar emot eller för att den sökande
själv inte medverkar utan i stället lämnar in nya
ansökningar gång efter gång och på så sätt förlänger
processen.

Myndigheterna har i dag inte extremt långa
handläggningstider - det är en myt. När man talar om
långa handläggningstider handlar det ofta om att den
sökande inte accepterar avvisningsbeslutet och söker
på nytt om och om igen. Jag lägger ingen värdering i
det, utan jag berättar bara att det är så processen
ser ut.

Solveig Hellquist (fp): Jag tänkte ta upp fall från
verkligheten. Jag träffar många människor som har
kontakt med människor som kommer och söker asyl hos
oss. Det som är gemensamt för dessa är att alla tar
upp just barnens situation. Det är barn som själva
har utsatts för övergrepp. Det är barn vars
föräldrar mår så dåligt, så i princip är barnen så
att säga föräldralösa - de är som föräldrar till
sina egna föräldrar. Det är barn som inte får
erforderligt stöd av socialtjänsten. Det är barn som
inte heller får erforderligt stöd i skolan, och det
kan vara kö till barnpsykiatrin.

De människor jag kommer i kontakt med åberopar
alltid barnkonventionen, barns bästa och
barnperspektiv. Min fråga går först till
Utlänningsnämnden, och jag önskar ett förtydligande
om den roll barnkonventionen spelar eftersom den
alltid förs fram i debatten. Vilken roll spelar
barnkonventionen de facto?
Sedan vill jag gärna ha respons från Röda Korset
och Barnombudsmannen om den verklighetsbild jag har
och om barnens situation i dag.

Håkan Sandesjö, Utlänningsnämnden: Egentligen är det
inte särskilt lätt att svara på det här. Självklart
beaktar vi barnkonventionen och portalparagrafen i
utlänningslagen genom att väga in barnens situation
i varje enskilt ärende. Men det innebär ju inte att
man därigenom ska bevilja uppehållstillstånd i alla
situationer, utan man får väga in situationen för
barnen och ta hänsyn till de uttalanden som gjorts.

Lena Nyberg, Barnombudsmannen: Tack för frågan, och
tack för att jag fick komma hit! Jag kan börja med
att säga så här: Rent generellt har vi från
Barnombudsmannen haft samarbete framför allt med
Migrationsverket, och där har vi också varit med i
en del av de här diskussionerna om att utbilda
personalen om barnkonventionen och kunskap kring
barnkonventionen. Vi har just nu ett väldigt
spännande projekt tillsammans med regionen i
Stockholm där vi är med när man ska utbilda
handläggare i hur man bättre kan samtala med barn.
Vi har också haft kontakter med Utlänningsnämnden
och diskuterat hur man kan jobba med att vidga
kunskapen om barnkonventionen, men framför allt hur
man kan tänka om de här fallen. Barnkonventionen är
ju varken en lag eller en handledning, utan det
handlar väldigt mycket om att hela tiden ha ett
perspektiv i det beslutsfattande som ska ske.

Min bild är att det ser väldigt blandat ut. Jag
får också indikationer som liknar dem du beskriver,
och inte minst känner jag en väldigt stor oro för
psykiatrin, där vi vet att det är väldigt många barn
som står i kö och inte får den behandling som de
behöver ha. Där vet vi att den här gruppen barn
finns med i rätt stor omfattning. Man kan också
konstatera att det finns - tycker vi - brister
framför allt för de ensamkommande barnen när det
gäller stöd i sådana sammanhang som till exempel det
här med god man. En god man har ju mer ett
ekonomiskt och juridiskt ansvar. Det vi ser är att
man också måste ha mer av vårdnadshavarens ansvar,
och det är en av de frågor som vi har fört fram i de
diskussioner som har förekommit mellan
Socialstyrelsen och Migrationsverket där
Barnombudsmannen har varit med.
Det finns, tycker jag, en ambition och en
intention som vi kan se hos både Migrationsverket
och hos alla andra myndigheter som träffar de här
barnen att ha ett barnperspektiv, men det är
självklart så att på det individuella planet finns
det ju inte alltid det goda bemötande som skulle
behövas. Bristerna finns i att de här barnen behöver
bo så hemlikt som möjligt, att gode männen inte har
det uppdrag som de behöver ha när det gäller
ensamkommande flyktingbarn och att man inte stöttar
barnen vad gäller den psykiska hälsan. I synnerhet
vad gäller de ensamkommande barnen är det ju
fullständigt självklart att ett barn som har gett
sig av från både sin familj och sitt hemland och
kommer själv till ett nytt land behöver ha hjälp för
att kunna ha bra psykisk hälsa.
Det vi har fört fram är vikten av att man
verkligen ser barnen, oavsett om barnen är själva
eller kommer med en familj, så att de får den
information som de behöver - att barnen får
information på ett språk och ett sätt som är
tillgängligt för dem. Man måste se barnet som en
egen individ i de här sammanhangen. Vi tycker att
man måste se behovet av introduktion och information
särskilt för barnen.

Göte Wahlström (s): Charles Westin gav oss en
historisk bild av rörelser i Europa och mot Sverige,
och Lena Häll Eriksson beskrev att det i dagsläget
är helt andra strömningar som sker och helt andra
personer som kommer till Sverige. I medierna får vi
en bild av det historiska perspektivet, och det är
ganska kort. Här vid dagens utfrågning har vi FARR
som säger att praxis bestämt har skärpts. Det sker
alltså förändringar över tid.

Därför skulle jag vilja fråga: Bedömer exempelvis
Röda Korset att det har skett en skärpning av praxis
under senare år och det senaste året? Är det er
bedömning av hur det ser ut just nu?

Brita Sydhoff, Svenska Röda Korset: Det där är
oerhört svårt att svara på. Jag kan faktiskt inte
svara så generellt om praxis har skärpts. Jag tror
att problematiken är så mycket större än vad vi
anar. Vi talar om personer som är asylsökande, men
där många är migranter av andra skäl, och eftersom
jag inte har överblick över de ärenden som finns på
Migrationsverket kan jag inte svara på om praxis har
blivit hårdare.

Det vi däremot från Röda Korset starkt har
framhållit i Europa är att vi behöver en ordentlig
migrationspolitik som gör att inte alla behöver söka
asyl. Det är väl där som jag ser en brist i Sverige:
Vi har inte ett system för dem som faktiskt önskar
sig ett bättre liv och som har sociala, ekonomiska
och kulturella skäl för att lämna sitt land.
Jag avstår från att göra den bedömning som
efterfrågades.

Anita Sidén (m): Min fråga är delvis densamma som
Solveig Hellquist från Folkpartiet ställde. Lena
Häll Eriksson nämnde de akuta fallen. Här fanns ju
stora familjer, och inom dem finns naturligtvis barn
i alla olika åldrar. De svårigheter som de barnen
går igenom tror jag att man knappast kan tänka sig i
sinnevärlden.

Vad kan vi göra för att förbättra situationen för
de här utsatta barnen och för alla andra barn? Är
det någonting i lagstiftningen som behöver förändras
för att ge dem en bättre tillvaro? Den här frågan
kan likaväl rikta sig till Barnombudsmannen, Rädda
Barnen eller Röda Korset som till Lena Häll
Eriksson.

Lena Häll Eriksson, Migrationsverket: Det är alltså
inte flyktingkvoten det handlar om, utan det är
asylsökande i Sverige du tänker på. Det är
naturligtvis massor av saker som kan göras.
Självklart har handläggningstiderna betydelse. Jag
sade att genomsnittet är 14 månader. Det uppdrag vi
har tillsammans med Utlänningsnämnden är 12 månaders
handläggningstid, så där finns det ett par månader
till att ta.

Det är självklart viktigt att barnen också får
komma till tals i asylärendet, och att skolan
fungerar för barnen. De måste ha stöd från andra
vuxna när de vuxna runtomkring dem inte riktigt
orkar vara vuxna.
Just nu genomför vi konferenser över hela landet
tillsammans med landstingen om just
sjukvårdsfrågorna och inte minst psykiatrin - det
finns stora brister där - och där diskuterar vi med
landstingen hur vi ska kunna förbättra samarbetet
och samverkan oss emellan. Tyvärr är det väl så att
landstingen - trots att den här ordningen har gällt
i flera år - inte riktigt är klara över att det är
de som har ansvaret för sjukvård också för
asylsökande. Landstingsledningarna vet nog det, men
det finns brister i deras organisation när det
gäller kunskapen om vilket ansvar de har. Det finns
inte heller resurser. Resurserna räcker ju inte för
barn som är bosatta i Sverige heller, och det
drabbar naturligtvis också de asylsökande barnen.
Jag kan räkna upp säkert 20 områden där det finns
anledning att utveckla och förbättra arbetet, och
det här var några.

Brita Sydhoff, Svenska Röda Korset: Jag skulle
vilja understryka det Lena Häll säger om
landstingens ansvar för dessa barn. Röda Korset har
ju också fem centrum för torterade och krigsskadade
personer. Vi kan med glädje säga att genom att vi
har fått ett bidrag från Allmänna arvsfonden, men
framför allt ett bidrag från EU, så kan vi nu arbeta
med barn och ungdom på ett helt annat sätt, och det
är viktigt.

Det andra är att de här personerna när de har fått
sin behandling måste komma ut till någonting som är
så bedrövligt att de blir sjuka igen. Ofta handlar
det om att det nätverk som vi i Sverige vanligtvis
har inte finns. Därför är det återigen så att många
inom Frivillig-Sverige kan göra en väldigt god
gärning bara genom att vara medmänniska. Många
landsting har inte velat ge till exempel Röda
Korsets center för asylsökande något stöd, och jag
hoppas att det här kommer att ändras.

Lena Nyberg, Barnombudsmannen: Den stora förändring
som håller på att ske, men som inte är helt klar än,
är ju att man faktiskt ser barnen. De här barnen har
inte varit sedda i familjerna förut när de har
kommit. Nu lyssnar man till dem och förstår att man
faktiskt måste ta hänsyn till dem som individer,
inte bara som en del av ett kollektiv, nämligen
familjen.

Mona Jönsson (mp): Jag hade tänkt ställa en del
frågor som jag redan har fått svar på om
traumabehandling av barn och vuxna. Ni säger att ni
har fått bättre resurser just nu. Är det tillfälligt
eller ser ni att det är långsiktigt? Jag skulle
också ville höra lite om behovet. Frågan riktas dels
till Lena Häll Eriksson, dels till Röda Korset. Det
handlade om samarbetet med landstingen och om de
frivilliga organisationerna. Det är viktigt att både
vuxna och barn får tillgång till det här eftersom
det har bäring på hur man klarar sig senare i livet.

Lena Häll Eriksson, Migrationsverket: Jag vet inte
om jag är rätt person att svara på den frågan. Det
kanske är utskottets ordförande som ska svara, eller
regeringen. Jag hoppas naturligtvis att den
resursförstärkning som vi har fått i år inte är
tillfällig. Vi har begärt resurser på motsvarande
nivå både för nästa år och för året därpå. Men det
är ju statskassan och slutgiltigt riksdagen som
bestämmer hur mycket pengar vi ska få.

När det gäller resurser till sjukvård är det inte
vi som har bristande resurser utan det är ju i
landstinget resurserna brister. Det kan tyvärr inte
jag bidra till att göra något åt.

Ordföranden: Det är alldeles sant. Huvuddelen av
resursfrågan är en budgetfråga. Vi får vänta ett tag
till innan vi så småningom får höra sanningen om
detta. Ville Röda Korset också kommentera Mona
Jönssons fråga?

Brita Sydhoff, Svenska Röda Korset: Jag skulle
snarare vilja komplettera. Det gäller inte just dem
som har starkt behov av psykisk hjälp, men Röda
korset har ställt upp med ett erbjudande till
Migrationsverket just när det gäller ungdomar. Det
handlar om att vi på vår folkhögskola ska kunna ta
hand om större grupper av ungdomar som sitter ganska
sysslolösa och bara väntar. Väntetiderna är
möjligtvis inte så långa, men 14 månader är i alla
fall alldeles för länge för en ung människa. Jag
tror att vi måste se på tiden i Sverige och använda
den. Vare sig detta barn eller denna ungdom ska
stanna eller inte så får vi inte bryta ned
människor. Jag tror att vi alla får försöka hjälpas
åt där.

Mona Jönsson(mp): Jag vet mycket väl att det är vi
som har hand om pengarna, men vi behöver också
signaler om hur det ser ut. Hur mycket är
tillfredsställt av behovet, hur mycket ser ni
behövs? Det var mer något åt det hållet jag tänkte
mig.

Lena Häll Eriksson, Migrationsverket: Det här finns
i vårt budgetunderlag som är inlämnat till
regeringen den 1 mars. Vad vi säger är att vi
behöver ha kvar den här resursförstärkningen vi har
begärt i år under de kommande två åren. Sedan är vi
i fas med handläggningstiderna. Det är inte 14
månader hos oss utan det är 14 månader totalt om man
överklagar vårt beslut, om det blir ett avslag hos
oss. De analyserna finns och det underlaget är
alltså gjort och finns tillgängligt på
Regeringskansliet.

Kalle Larsson (v): Jag tänkte begränsa mig till en
snabb fråga som möjligen kräver ett lite längre
svar. Det gäller Utlänningsnämndens nedläggning. Jag
ska börja med att instämma i den bild som FARR här
tidigare gav om svensk praxis, eftersom den hårt
attackerades. Vi är många som är eniga om att vi ser
en bild i Sverige där praxis förändras och skärps,
och vi är oroliga för det. Vi har också en enig
riksdag som har ställt sig bakom att
Utlänningsnämnden ska läggas ned. Jag skulle vilja
fråga Håkan Sandesjö: Hur går det med
förberedelserna för nedläggningen?

Håkan Sandesjö, Utlänningsnämnden: Det är inte en
fråga som du ska ställa till mig. Ställ den till
regeringen!

Ordföranden: Det är alldeles rätt. Det är i huvudsak
en fråga som regeringen och sedan riksdagen har att
hantera. Vi har ju från utskottets sida varit på
Utlänningsnämnden och fått information om
förutsättningarna för det arbete som pågår.

Då tänker jag göra så att jag utnyttjar detta
tillfälle till att få en paus i utfrågningen på sju
minuter.

Hur tas de asylsökande emot?

Ordföranden: Hjärtligt välkomna till utfrågningens
andra halva. Som ni vet, och som jag inledningsvis
sade, kommer vi att använda denna andra halva åt
själva mottagandet. När vi gjorde upp detta i
utskottet var inte heller tanken att titta på de
riktigt långsiktiga integrationsaspekterna. Det
finns det andra tillfällen att göra. Nu är det mer
mottagandet som sådant det gäller, och inte minst
kommunernas planeringsförutsättningar. Det är av det
skälet som vi inte bara ska låta Migrationsverkets
generaldirektör inleda utan även två företrädare för
kommunerna. Det får gå på rad, och sedan har vi
samma princip för frågorna därefter. Jag försöker
fördela dem så jämnt det bara går. Jag börjar med
att ge ordet till Lena Häll Eriksson igen. Varsågod!

Lena Häll Eriksson, Migrationsverket: Tack så
mycket! Jag har ju tidigare berättat om att
människor kommer till Sverige i stora antal, kanske
med förhoppningen om ett tryggare liv, kanske för
att de har hört att Sverige tar emot asylsökande på
ett bra sätt. Vårt mottagande har ju ställts på
ganska stora och svåra prov det senaste året med den
tydliga ökning av antalet asylsökande som har varit.
Vi har nu drygt 40 000 sökande inskrivna hos oss. Av
de personerna valde ungefär 47 % att ordna sitt eget
boende förra året. Resten, alltså drygt 50 %, bor i
bostäder som är hyrda av oss.

Frågan om var de sökande ska bo i väntan på att
asylansökan prövas är fastlagd i lag sedan 1994. Då
ansåg riksdagen att alla människor, även
asylsökande, har rätt att välja var de vill bo i
Sverige. Vi på Migrationsverket har inte, och inte
någon annan heller, gjort någon större uppföljning
av det egna boendet. Därför har vi inte heller något
underlag för att säga vad som är att föredra, eget
boende eller boende i av oss hyrda lägenheter,
varken för den sökande eller utifrån en
administrativ horisont.
De senaste åren har andelen sökande som väljer att
använda våra bostäder ökat från 44 % till 53 %. En
orsak kan vara att släkt, landsmän och vänner som
man har bott hos tidigare inte längre räcker till
för att erbjuda boende till de stora grupper av
asylsökande som har kommit den senaste tiden. En del
släktingar och landsmän kan också vara avskräckta av
tidigare erfarenheter med personer som varit
inneboende i långa perioder i små lägenheter. Det
tär på relationerna. En annan orsak kan vara att det
kommer nya grupper av asylsökande som inte har släkt
och landsmän här och inte heller någon vidare djup
kunskap om hur vårt samhälle fungerar. Det är
svårare för dem att välja eget boende.
Jag är inte emot principen om eget boende, och det
är sannolikt bra för dem som är nyanlända om de kan
landa en kortare tid i en bekant omgivning. Det
finns en trygghet i att bo tillsammans med människor
som man känner. Men boendetiden blir ju ofta för
lång beroende på överklaganden och upprepade nya
ansökningar. Därför är det inte ovanligt att de
sökande vill byta boendeform, och då erbjuder vi
plats hos oss.
Vårt så kallade anläggningsboende består i dag
huvudsakligen av vanliga lägenheter i vanliga
bostadsområden i vanliga hyreshus. Det är ett ganska
spritt boende. Vi har gått in i många kommuner som
har haft tomma lägenheter. Det har passat vår
ambition för boendet att sprida det så mycket som
möjligt. Det har också gynnat kommunerna, som har
minskat sina utgifter för tomma lägenheter.
Alla asylsökande får inte en egen lägenhet, utan
principen är två personer per rum och att en familj
ska kunna stänga dörren om sig. Alla sköter sitt
dagliga liv själva, det vill säga det här med tvätt,
städning och matlagning. Det är också ett sätt att
fylla väntetiden med meningsfulla aktiviteter och
att förbereda sig för det fortsatta livet i Sverige.
Dagbidraget på 71 kronor per dag för en vuxen person
räcker ju inte heller till att äta ute och till att
köpa tjänster. Den sökande får alltså leva precis
som alla vi andra med att handla själv och planera
sin vardag.
En övergripande idé med att låta personer bo på
egen hand och klara sitt vardagsliv är att vi ser
den sökande som en person med vilja och förmåga att
ta ansvar för sin vardag. Då behövs inte personal
ständigt, dygnet runt, där det bor vuxna eller
familjer. Däremot kan verkets personal kontaktas på
dagtid precis som alla andra stödfunktioner i
samhället som de sökande får information om när de
kommer till Sverige. Ensamkommande barn och ungdomar
har självklart personal hos sig dygnet runt om de
bor på våra grupphem.
Under förra året fick vi allt större svårigheter
att hyra tomma lägenheter. Därför har vi också hyrt
några turistanläggningar, bland annat på Gotland,
men med fortsatt inriktning på självhushåll i alla
fall.
Ju fler som kommer desto större blir också
spridningen över landet. Mottagandet i Norrland har
mer än fördubblats på två år. I dag finns
asylsökande i 260 av landets 290 kommuner, och
verket har verksamhet eller hyr bostäder i ett
nittiotal kommuner. I Stockholm bodde 9 % av de
sökande, i Göteborg 5 % och i Malmö 4 %. Det säger
jag för att indikera att merparten av de asylsökande
inte finns i storstäderna utan på helt andra ställen
i landet.
Vår ambition är att göra mottagandet för
asylsökande så normalt som möjligt. Synen på den
sökande har ändrats ganska rejält under de 20 år som
vi har haft ansvaret för mottagandet. Under 80-talet
försökte vi hjälpa de sökande med allt. Jag måste
säga att vi inte visade någon större tilltro till
deras egen förmåga att ordna saker. Följden av det
blev passivitet.
I dag har vi en tydlig vision för arbetet. Vi
sätter den sökande i centrum och ser honom eller
henne som en vuxen person som kan ta ansvar för sig
själv och sin familj och fatta sina egna beslut. Vår
uppgift är att erbjuda boende och viss
sysselsättning, och självklart också att pröva
asylansökningarna. I övrigt ska deras liv fungera
som för andra boende i svenska kommuner. Landstinget
svarar för hälso- och sjukvård, som vi har varit
inne på tidigare. Den kommunala skolan svarar för
barnens undervisning. Det är polisen som beivrar
brott, biblioteken som lånar ut böcker och så
vidare. Så är det även för asylsökande.
Vi har i uppdrag att ordna sysselsättning under
väntetiden, och trots den snabba ökningen av antalet
inskrivna har vi lyckats hålla en stor andel
sysselsatta. Vid det senaste uppföljningstillfället,
i höstas, var det 27 214 personer som var mellan 16
och 65 år bland de inskrivna. 81 % av dem bedömdes
kunna delta i någon form av verksamhet. Resultatet
av den här uppföljningen visade att de deltar 27
timmar per vecka och person. Jag tycker att det är
ett jättebra resultat med tanke på omständigheterna.
Man är alltså sysselsatt mer än halvtid.
Rätten för de asylsökande att arbeta finns sedan
1992, men myndigheterna har inte aktivt sökt arbete
för sökande, varken vi eller
arbetsmarknadsmyndigheterna. I dag är det bara 2 %
av de asylsökande vuxna som har eget arbete. Kraven
på vad vi kan åstadkomma för asylsökande i
förhållande till arbetsmarknaden måste vara
realistiska både vad gäller yrkesrelaterad praktik
och arbete under väntetiden. Det är först i år som
AMS har fått pengar i sin budget och ett uppdrag att
arbeta med asylsökande som målgrupp. Det arbetet ska
nu hitta sina former. När det gör det kan de
sökande, med erfarenhet från arbetslivet,
naturligtvis få bättre förutsättningar som de kan ha
nytta av om de sedan får uppehållstillstånd men
också om de återvänder hem.
Jag vill peka på hur vår verklighet ser ut i det
här sammanhanget. Drygt 7 000 personer flyttade ut
till en kommun för fortsatt liv i Sverige förra året
samtidigt som verket arbetade med att verkställa
avvisningsbeslut för nästan 17 000 personer. Var och
en förstår ju då att den delen av vårt arbete tar
mycket tid och kraft. Det gör det komplext för våra
anställda att satsa helhjärtat på
integrationsbefrämjande åtgärder, särskilt som vi
inte fick några nya resurser för att klara
återvändandearbetet.
Vi har inte heller något uttalat uppdrag att
arbeta för asylsökandes integration i samhället
under väntetiden. Vårt uppdrag är att erbjuda
aktiviteter som gynnar de sökande oavsett om de ska
stanna i Sverige eller återvända till sina
hemländer.

Ordföranden: Tack för det, Lena! Det var en utmärkt
inledning från Migrationsverkets sida. Då går vi
över till Malmö stad och Kent Andersson, som är
kommunalråd där. Han ska få möjlighet att ge oss det
sydliga perspektivet på dessa frågor.

Kent Andersson, Malmö stad: Tack så mycket, herr
ordförande! Jag tackar för möjligheten att få komma
hit och ge en lokal bild av något som diskuteras
väldigt mycket. Förhoppningsvis ska jag klara av att
ge en flerdimensionell bild av någonting som väldigt
ofta diskuteras i termer av antingen-eller när det i
själva verket borde vara mycket mer både-och. Jag
ska försöka sätta in det här i ett perspektiv, det
som sker och det som vi ser från vår horisont i
Malmö.

(Bild 4) Där har vi gått igenom en väldigt
dramatisk utveckling näringslivsmässigt och
demografiskt. Tittar vi näringslivsmässigt för
Malmös del förlorade vi i början av 90-talet vart
fjärde jobb på tre och ett halvt år. Och det var
efter varven, efter textilindustrin. Under den här
nedgången under perioden ökade naturligtvis vår
arbetslöshet något alldeles oerhört. Vårt näringsliv
växer i dag. Det ser inte alls likadant ut som då.
Omställningen är mycket svår för många människor som
förlorade sina arbeten, men det handlar också om
möjligheten att få tillämpa den kunskap och
kompetens man hade med sig hit. Den omställningen
var väldigt stor.
(Bild 5) Parallellt med detta har Malmö förändrats
demografiskt. Vi har haft två linjer de senaste 30
åren. Vi minskade vår befolkning med 35 000
människor från 1970 till 1985. Det är ungefär som
ett Trelleborg, lokalpolitiskt, som flyttar ut. Från
1985 till år 2000 har ungefär 35 000 fler blivit
Malmöbor. Men det är naturligtvis inte samma
människor.
(Bild 6) I samband med det här utbytet har det
skett flera saker som är intressanta. Tittar vi på
det här med sysselsättning och arbetsmarknad så har
vi väldigt hög arbetslöshet. Men det är också så att
många av dem som valde att flytta till Malmö hade
varit kort tid i Sverige. Väldigt många hade lång
väg till arbetsmarknaden. Förvärvsfrekvensen sjönk
då dramatiskt. Tittar vi på utvecklingen ser vi att
mellan 1990 och 1995 sjönk förvärvsfrekvensen i
Malmö från 78 % till 60 %. Sedan fortsatte den att
sjunka för att därefter, de senaste åren, krypa
uppåt igen.
(Bild 7) De här förändringarna sker samtidigt som
det sker en rad andra förändringar i omvärlden. För
vår del innebär detta att vi i dag har ett läge där
väldigt många nya Malmöbor har sina rötter i andra
länder och att vi har en väldigt internationellt
sammansatt befolkning. I dag är det ungefär 40 % av
Malmöborna som har utländsk bakgrund. Nästan var
fjärde är född utomlands. Det är drygt 100 000
Malmöbor som har utländsk bakgrund. Vi har 165
nationaliteter representerade i Malmö stad.
Det här har förstärkts av dem som har valt att
flytta till Malmö. Jag lägger nu på en overheadfigur
som visar nyanlända till Sverige som har valt att
flytta till Malmö. Det är den översta kurvan. Nästa
kurva visar andelen som är flyktingar. Den första
kurvan tar slut. Det var på den tid då vi hade ett
avtal med staten, på den tiden Invandrarverket, om
hur många som skulle flytta till Malmö. Som ni ser
fanns det ingen stor samstämmighet med det som i
själva verket hände. Den gröna kurvan visar dem som
väljer eget boende och som då väljer att stanna i
Malmö. Det är en växande grupp, och där har vi haft
synpunkter.
I Malmö har vi i själva verket ett läge, tack vare
den befolkningsinvandring som beskrivs i
Sydsvenskan, en stor Malmötidning, förra året, där,
som Charles Westin påpekade, yngre människor flyttar
mer än äldre. Vi har ett läge där 52 % av Malmöborna
under 19 år pratar ett annat språk än svenska i sitt
hem. Vi har en situation i skolorna där vi väldigt
ofta har tio eller tolv språk närvarande i varje
klass. Det enda språk man inte delar är det som
läraren har.
Det här skapar speciella situationer. Det skapar
situationer som vi har ganska lite kunskap om, och
som det faktiskt också finns ganska lite forskning
om.
(Bild 8) I den här förändringen, det här snabba
flödet, har vi ett antal bekymmer. Och det finns
också ett antal möjligheter. Ett av bekymren är att
vi i den kommunala världen ibland tycker att de
statliga strukturerna definierar bort människor. Det
här är en bild som visar utrikes födda och deras
situation på arbetsmarknaden i Malmö. Den visar dem
som arbetar. Så visar den dem som är arbetslösa, det
är den lilla biten i mitten. Så visar den dem som
bor i Malmö som är i yrkesverksam ålder och som inte
har arbete men som inte heller är arbetslösa på
grund av definitionen att man ska stå till
arbetsmarkandens förfogande.
Det här är naturligtvis ett stort bekymmer när det
gäller att se till att ge människor de redskap de
behöver för att göra sitt inträde på
arbetsmarknaden. Det ser vi till exempel också i
försäkringskassans verksamhet. Människor som inte
har gjort inträde på arbetsmarknaden är inte heller
klassade, eller de är så kallade nollklassare. Då
kommer man inte heller i åtnjutande av exempelvis
rehabilitering även om det skulle vara det
nödvändiga steget för att få arbete. Denna
diskrepans i definition och grupper som vi har att
arbeta med är ett bekymmer. Det är ett bekymmer för
kommunen, och det är ett bekymmer för
kommuninvånarna.
Avslutningsvis skulle jag vilja peka på ett par
saker. Den ena är att vi har ett bra samarbete i dag
med väldigt många statliga myndigheter. En viktig
grund för det är det storstadsarbete som riksdagen
med sitt beslut har lagt grunden för och som ger
möjligheter till och utrymme för en ny typ av
samarbete mellan stat och kommun.
En annan sak att peka på nu när vi hört så mycket
berättas om problemen är det positiva. Människor är
yngre, och de rör sig mer än vi andra. Det innebär
att vi i Malmö inte har ett av de stora problemen i
Sverige och Västeuropa. Vi har en ung befolkning.
(Bild 9) Det här är en kurva som visar
utvecklingen i åldersgruppen 20-34 år i Malmö och i
riket. Den visar att vi har en väldigt stark ökning.
Det innebär tillväxt och möjlighet att klara en
generationsväxling. Det är en tillgång om vi förmår
att utnyttja den.
För att vi ska klara det krävs det att vi hittar
samarbetsformer men också att man från statligt håll
accepterar att Sverige inte ser likadant ut i olika
delar. En strategi för Sverige som tillämpas i alla
kommuner som går ut på att den här åldersgruppen
faktiskt minskar kommer att misslyckas i Malmö.
Därför måste vi hitta medel för att kunna klara
flera strategier som bygger på lokala
förutsättningar. Det är oerhört viktigt för
kommunvärlden.
Vi har tagit ett initiativ och haft synpunkter på
eget boende. Som ni förstår förenklas debatten
ibland. Det har sagts att det är ett sätt att stänga
Malmö eller bygga murar. Om ni kommer ihåg
föregående bild hade ungefär en fjärdedel av dem som
väljer att komma till Malmö eget boende.
Vi är inte emot att människor flyttar till Malmö,
oavsett var de är födda. Vi är emot systemet som
förenklat bygger på tre parter: Staten, som har en
nationell strategi, individen, som har ett fritt
val, och kommunen, som står för möjligheter. I
systemet för eget boende i dag är en av parterna
inte med, och det är en orimlig situation. Tack.

Ordföranden: Tack för det, Kent. Vi går direkt över
till Per Östberg, som är chef för
invandraravdelningen på Sundsvalls kommun. Vi får nu
höra också Sundsvalls perspektiv. Varsågod, Per.

Per Östberg, Sundsvalls kommun: Tack, herr
ordförande. Jag vill börja med att säga att
Sundsvalls kommuns förhållande till Migrationsverket
är gott. För Sundsvalls del är det bra att
Migrationsverket finns i kommunen. Alla verksamheter
som är viktiga för människan finns i
Migrationsverkets verksamhet,
förläggningsverksamhet, tillståndsprövning och
asylprövning. Det finns en geografisk närhet till
besluten för de människor som är beroende av
besluten.

För kommunen är det viktigt att verksamheten är
balanserad och välskött och att man bedriver god
information i närsamhället. Det är också viktigt att
man samråder med kommunen vid förändringar. Vi
tycker nog att samarbetet fungerar väl i vardagen.
Det är bra dialoger, och det är bra lösningar. Vi är
inte alltid överens, men det ska man heller inte
alltid vara.
Långsiktighet i etableringen, ömsesidiga
erfarenheter och tydlig rollfördelning är viktiga
ingredienser för god samverkan. Antalet asylsökande
i en kommun är alltid relativt. Strävan är att
resurserna i närsamhället måste vara i balans och
tillräckliga för att ge de asylsökande ett bra
mottagande och en god miljö.
För Sundsvalls del är det positivt att invandrare
och flyktingar väljer att bosätta sig i vår kommun.
Den kommunala planeringen förutsätter också att
Sundsvall växer. Kommunen arbetar därför med flera
strategier samtidigt varav en gäller nya
sundsvallsbor med invandrar- och flyktingbakgrund.
Tillgången till bostäder är för det mesta den
förutsättning som leder till att Migrationsverket
etablerar sig på en ort. Men endast bostäder räcker
inte. Det måste till mycket mer. Det är där kommunen
kommer in.
För Sundsvalls del att är viktigt att man som
asylsökande också trivs i kommunen. Det kan kanske
låta lite patetiskt. Det handlar om att den
kommunala servicen kommer asylsökande till del. Jag
tänker på bibliotek, fritidsgårdar, kultur, bad och
sporthallar.
Det är viktigt att barnen trivs i skolan och får
en bra skolgång. Det ger också föräldrarna trygghet
för sina barn. Trivs man i kommunen är chansen också
stor att man väljer att bosätta sig i Sundsvall om
man får uppehållstillstånd.
Jag är medveten om att förhållandena i landet är
olika. Alltför ofta blir storstadsperspektivet
allenarådande. Sundsvall är inte för litet och inte
för stort, vilket jag tror bidrar till bra
förutsättningar.
En av frågorna till utfrågningen var om det ska
vara anläggningsboende eller eget boende. I
Sundsvall finns det inte särskilt många i eget
boende. Det beror naturligtvis på att de som kommer
till Sundsvall väljer att bosätta sig hos
Migrationsverket.
Migrationsverket erbjuder flera kontraster i
boendet i vår kommun. Det är dels boende med mer
stöd inbyggt och närhet till personal, dels utspritt
normaliserat boende i vanliga bostadsområden. Jag
tror att variation i boendet är en förutsättning för
en väl fungerande verksamhet. Det finns ungefär
700-800 asylsökande varav ungefär en tredjedel är
barn.
En självklarhet i sammanhanget är också att det
finns god tolkservice. Här är det viktigt med
tillgång och kvalitet. Här medverkar vi i kommunen
med vår kompetens. Vi har också en lokal
överenskommelse med arbetsförmedlingen kring
utveckling av introduktionen.
Vi håller nu också på att utveckla en
överenskommelse med Migrationsverket där vi ska
arbeta tillsammans med asylsökande som har
bristyrkesutbildningar, spetsutbildningar eller
bristyrkeserfarenheter. Vi behöver bagare i det här
landet, säger vi. På det här sättet kommer också den
kompetensen till nytta under asyltiden. Då skulle vi
också kunna erbjuda svenska för invandrare för dem
som finns i målgruppen.
Kompetens är ofta en färskvara och bör underhållas
och förbättras. Vinsten blir med det en förbättrad
integration. Man börjar tidigare. Kompetensen kan
också bibehållas och utvecklas så att återvändandet
underlättas för dem som blir avvisade.
Sundsvalls gymnasieskola bedriver ett program för
nyanlända. Det kallas för IREK-programmet. Det är
ett individuellt förberedelseprogram innan man går
in på de nationella programmen. Där deltar även de
asylsökande ungdomarna.
De ungdomarna är inte aktiva på riktigt samma sätt
som svenska ungdomar är. Fritiden blir ofta ett
problem för de ungdomarna. Skolan är den naturliga
förankringen i tillvaron. När skolan tar ledigt blir
ledigheten ett bekymmer. Tio veckors sommarledighet
kan upplevas som en katastrof. Många frågar om de
inte får komma till skolan i alla fall.
Till sommaren planerar skolan och Migrationsverket
en sommarskola för dessa ungdomar med inslag av
specialstudier, praktiska ämnen och
fritidsaktiviteter. Likaså är satsningen på bra
skolgång och förskola för de yngre asylsökande
barnen viktiga inslag.
En obalans just nu är att den statliga
ersättningen inte räcker till. Numera ska kommunerna
också erbjuda samma timtal som för svenska barn. Det
gör att det inte räcker med det statliga
marginalkostnadsresonemanget. Det håller inte
längre.
I sammanhanget är det också viktigt med en aktiv
kommunal socialtjänst så att barn och unga som far
illa under asyltiden får nödvändig hjälp och stöd.
Här har Migrationsverket och kommunen tillsammans
bedrivit ett gemensamt utvecklingsarbete för
asylsökande ungdomar på glid för att stödja dem att
klara boende och skola på bättre sätt.
Det finns många viktiga utvecklingsperspektiv på
området som Migrationsverket och socialtjänsten
skulle kunna samverka mer kring, till exempel
metodutveckling för nätverksbyggandet till stöd för
familjer och barn i krissituationer.
I ett bostadsområde som vi har, Nacksta, bor många
asylsökande. Det finns en aktiv bogrupp som tar
temperaturen på området och kan fungera som ett
tidigt varningssystem. Vi har problem med
ersättningen till kommunerna där staten inte
ersätter utredningskostnaderna i samband med
anmälningar.
En fråga som var uppe här för en stund sedan var
frågan om psykiatrin. Jag får rapporter från
psykiatrin om den obalans som har uppstått med
anledning av att asylsökande som sviktar på grund av
asylbesluten söker sig till psykiatrin. Här menar
företrädare för psykiatrin att det för det mesta
handlar om förtvivlan över avslagsbeslut och inte om
psykiatriska sjukdomstillstånd. Man begär intyg och
uttalar självmordshot. Landstinget försöker nu möta
behoven genom att flytta ut psykiatrisk och
barnpsykiatrisk kompetens till asylverksamheten.
I Sundsvall finns ett antal aktiva frivilliga
organisationer som i sina aktiviteter bidrar
positivt i tillvaron även för asylsökande, ingen
nämnd och ingen glömd. Det är många som bidrar. Men
det är en organisation som jag vill nämna där det
här arbetet genomsyrar vardagen. Det är Sundsvalls
boxningsklubb.
Skärningspunkten mellan stat och kommun brukar för
det mesta reduceras till att bli en fråga om
transfereringar. Jag har valt att tala mer om
verksamhetens problem och bekymmer, och möjligheter,
och hur vi försöker att lösa dem. Ändå är asyltiden
en statlig angelägenhet som påverkar kommunen på
många sätt.
Kort sagt måste också kommunen kompenseras rätt
utifrån statens uppdrag till kommunerna inom detta
område. Tack för ordet.

Vice ordförande, Sven Brus (kd): Den här
utfrågningen har hittills handlat ganska mycket om
barnens situation. Det tycker jag är bra. Det är
angeläget. Jag ska vara konsekvent med min fråga på
området och också uppehålla mig kring barnen.

Jag skulle gärna vilja att både Migrationsverket
och gärna Svenska Kommunförbundets representant
kommenterar läget och om man kommit överens om ett
förhållningssätt när det gäller de ensamkommande
barnen. Vi vet att det finns ett uppdrag att
förhandla med ett antal kommuner om att stärka
kompetensen och möjligheterna att hantera just de
svåra situationerna.
Vi har här tidigare talat om att kommunerna har
ansvaret att utse god man. Men god man är ett mycket
begränsat uppdrag i det här sammanhanget. Det barnet
behöver är en person att identifiera sig med, ett
slags vårdnadshavare, som kan ställa upp för barnets
totala behov och trygghet. Jag skulle kunna tänka
mig att man kan hitta andra lösningar,
familjehemsplacering i någon form eller annat.
Jag vill gärna höra Migrationsverket,
Kommunförbundet och kanske gärna också någon annan
kommentera detta förhållande. Hur långt har man
kommit, och hur löser man problemen?

Anna Wessel, Migrationsverket: Först till frågan om
överenskommelse med kommunerna. Migrationsverket
fick i slutet av juli ett uppdrag att räkna på
kostnaden för de förslag som lades fram i vår och
Socialstyrelsens skrivelse från juni om ändrat
mottagande av ensamkommande barn. Vi lämnade den
rapporten till regeringen den 11 november.

Vi har ännu inte fått regeringens reaktion på det
förslag som vi lade fram. Det väntar vi idogt på. Så
fort som vi får ett svar från regeringen kommer vi
att tillsammans med Kommunförbundet gå vidare, men
vi väntar alltså på regeringens svar.
Du ställde också en fråga om ställföreträdarskap
för ensamkommande barn. Lena Nyberg berörde också
detta. Det är en fråga som vi inte äger. Men jag vet
att den särskilde utredaren som utvärderar 1995 års
förmyndarskapsreform har fått ett uppdrag att se
över ställföreträdarskapet för ensamkommande barn,
och han har också fått i uppdrag att särredovisa
denna del av sitt utredningsuppdrag. Det ska vara
klart till den sista juni. När jag sist talade med
sekreteraren i den utredningen beräknade man att
hålla tidsplanen.

Qaisar Mahmood, Svenska Kommunförbundet: Jag
instämmer med Anna Wessel från Migrationsverket.
Migrationsverket lämnade i samråd med oss en rapport
under november månad. Vi väntar fortfarande på att
regeringen ska reagera på den rapporten, eller
snarare det förslaget.

Göte Wahlström(s): Herr ordförande! Det var en
ganska bred bild av mot tagandet som vi fick. Det är
en bild som också ibland lanseras i medierna och som
vi får i olika doser.

Frågan om eget boende och anläggningsboende är
naturligtvis central för många kommuner. Vi såg
också här olika bilder presenteras av
kommunföreträdarna. I ett perspektiv av det vi
tidigare diskuterade under förmiddagen om ett
eventuellt ökat mottagande är min fråga: Vad gör man
för bedömningar av möjligheterna att hantera frågan?
Vilka bostadspolitiska åtgärder behöver vidtas för
att vi skall kunna hitta en infallsvinkel som gör
att vi klarar situation? Frågan är kanske i första
hand ställd till Migrationsverket men naturligtvis
också till kommunföreträdarna.

Lena Häll Eriksson, Migrationsverket: Till att börja
med kan jag glädja både mig själv och andra med att
säga att vi just nu har en ganska hygglig balans i
vårt mottagningssystem. Vi hade det väldigt
besvärligt i höstas med att få fram nya platser
eftersom inströmningen ökade kraftigt.

Med hjälp av de nya resurser vi fick vid
halvårsskiftet förra året har vi nu fått en väldig
skjuts på beslutsfattandet. Det gör att
inströmningen i systemet just nu korresponderar mot
utströmningen. Vi har för närvarande ett ringa behov
av att utöka vårt platsantal. Det känns väldigt bra
att det är fart på beslutsfattandet. Det är det
viktiga.
Självklart kan det komma att inträffa situationer
som gör att vi kommer att behöva fler platser i
mottagningssystemet. För det har vi kartlagt och
haft kontakter med nästan samtliga kommuner i landet
i frågan. Vi känner oss tillfredsställda med att
veta att det i norra Sverige finns en stor reserv av
tomma lägenheter och också en väldigt positiv
hållning från kommunerna. De är villiga att ta emot
oss som hyresgäster när det behovet uppstår.
Ska vi hålla oss till södra Sverige, och jag talar
då om någonstans från norr eller söder om Stockholm,
ser situationen helt annorlunda ut. Där finns ingen
tillgång till bostäder, och kommunernas hållning är
inte heller lika positiv. Även om vi hittar andra
typer av anläggningar är det inte säkert att
kommunerna vill ha oss.
Vi är glada för Norrland. De tar emot oss med
öppna armar. Jag känner mig ganska lugn på den
punkten för närvarande.

Annika Qarlsson (c): Herr ordförande! Jag tyckte att
det var väldigt intressant att få bilden även från
verksamheterna i kommunerna.

Jag har suttit med och lyssnat på olika
seminarier, bland annat seminariet om hederskulturer
och liknande. En av frågorna som kom upp då var: Vad
ger man för introduktion från början? Vilken ingång
får människor i det svenska samhället vad gäller
lagar och regler men också koder? Det är de saker
som kanske inte finns på papper och på pränt.
Jag antar att man på något sätt informerar. Följer
man upp och arbetar med de sakerna under den första
tiden som dessa människor befinner sig i Sverige?
Jag vet inte vem som kan svara på det. Det får den
som besitter kunskapen och känner sig manad göra.
Jag satt också med på ett seminarium i går som
handlade om de kommersiellt sexuellt exploaterade
barnen. Man säger i dag att det inte finns ett så
stort antal bland de ensamkommande flyktingbarnen
som hamnar i dessa situationer. Men man har sett
runtomkring i Europa att de som exploaterar barnen
använder sig av flyktinganläggningar och dessa barn.
Har man från till exempel polisen och
Migrationsverket några planer och strategier för hur
man ska se till att vara vaksam och se dessa saker
så att det inte utvecklar sig så i Sverige, om man
nu säger att det inte finns i dag? Jag vill även
lite grann höra om Barnombudsmannen finns med i
dessa frågor och tittar på dem.
Sedan tyckte jag att det var roligt att höra hur
man även arbetar med fritiden. Förutom arbetet, som
är ett viktigt integrationsinstrument, har vi en
mängd olika ideella organisationer och föreningar
runtomkring i landet. Det skulle vara ett väldigt
bra instrument både för föreningarna själva att
utvecklas men också för att få ungdomar och vuxna
att få en naturlig kontakt med samhället
runtomkring.
Finns det något mer arbete, förutom det jag hörde
från Sundsvall, och konkreta planer för hur man
arbetar med de frågorna för att integrera den vägen?

Anna Wessel, Migrationsverket: När det gäller
introduktionen om lagar, regler och koder i vårt
samhälle är det en fråga som man tar upp för
nyanlända asylsökande. Hur man väljer att arbeta
metodmässigt ser lite olika ut beroende på om de
anlända väljer att bo i eget boende eller på
förläggning. Frågan tas upp i den information som
ges till nyanlända asylsökande.

Anna Qarlsson (c): Sker det en gång och inget mer,
eller följer man upp det? Det handlar om en process.

Anna Wessel, Migrationsverket: Det tas upp med
asylsökande. Det tas också upp i svenskutbildning,
som är en del av utbildningen. Det följs upp. Men
våra metoder kan säkert utvecklas och bli bättre.
Jag tror säkert också att det följs upp i samband
med introduktionen när en person har fått
uppehållstillstånd. Men även där kan vi säkert
utveckla metoderna mer.

Sedan var det också en fråga om hur vi samarbetar
till skydd för de utsatta barnen. Vi fick en
beskrivning från Sundsvalls kommun av hur man från
kommunens sida samarbetar med Migrationsverket.
Motsvarande samarbete finns på de orter där vi är
etablerade. Det är ett samarbete med
polismyndigheten, socialtjänsten och så vidare. Det
är det sätt som vi kan arbeta på till skydd för
barnen.
Även där kan vi utveckla metoderna. Vi har i
dagarna fått in en ansökan från Upplands Väsby
kommun där man söker pengar ur Europeiska
flyktingfonden och vill utarbeta metoder för
utredning av just ensamkommande barn som har
särskilda behov. Det är vi jätteglada för. Där
kommer vi att fortsätta utvecklingsarbetet
tillsammans med kommunerna.

Lena Nyberg, Barnombudsmannen: När det gäller
information och introduktion till barnen tycker vi
att det finns väldigt mycket kvar att göra. Barnen
behöver själva få reda på vilka rättigheter och
kanske också en del av de skyldigheter de har i
Sverige och vilka möjligheter, vilken hjälp och
vilket stöd de kan få.

Det som egentligen inte är mitt uppdrag men som
jag ändå möter i mycket stor omfattning är vuxna som
säger att de inte har fått den introduktion som de
behöver i egenskap av föräldrar.
Föräldraperspektivet finns inte med tillräckligt
mycket. De frågor som du snuddade vid är väldigt
mycket värderingsfrågor.
Det handlar oerhört mycket som att försöka påverka
föräldrar i tidigt skede och att föräldraskapet
kanske ser annorlunda ut i Sverige än i det land de
kommer ifrån. Där tror jag att det finns mycket att
göra.
I det gemensamma förslag som lades fram från
Migrationsverket och Socialstyrelsen förra våren
fanns det också med ett förslag om att vi skulle ta
fram särskilt material som introduktion till barnen.
Det har vi inte fått någon respons på.

Brita Sydhoff, Svenska Röda Korset: Tack för ordet.
I mycket vill jag hålla med Barnombudsmannen. Jag
vill också peka på det viktiga i att det inte bara
är myndigheter som sköter information och
introduktion.

Detta är levande människor som behöver träffa
vanliga människor av annan karaktär som bor i
Sverige. Röda Korset har ökat sitt arbete just med
introduktion i det svenska samhället. Jag tror att
det är väldigt viktigt att påpeka att det inte bara
är myndigheter som ska kontakta nya människor i
Sverige.
I övrigt vill jag hålla med Barnombudsmannen. Jag
upprepar mig inte där.

Per Östberg, Sundsvalls kommun: Det finns mycket att
göra. Det är alldeles riktigt. Traditionellt är
introduktionen väldigt vuxenfokuserad. Tanken är att
man bidrar med verktyg till vuxna och föräldrar som
kommer barnen och ungdomarna indirekt till del.

Det vi försöker att göra inom ramen för
introduktionen är ett arbete för att synliggöra
barnen på ett kanske lite nytt och annorlunda sätt.
Det gör vi just för att förbättra deras
introduktionsplaner, följa upp dem och hitta nya
metoder. Det är ett arbete tillsammans med många
andra aktörer.
Utgångspunkten är det förebyggande perspektivet.
Synliga handikapp ser man, men inte de bekymmer som
ligger på insidan. Vi har sådana saker som
läxläsningsprojekt med den stora fotbollsklubben,
samhällsinformation inom sfi och sådana saker. Det
finns otroligt mycket att göra. Tack.

Anne-Marie Ekström (fp): Lena Häll Eriksson nämnde i
sin inledning Migrationsverkets vision för hur man
ska jobba. Där står det väldigt många fina ord. Man
ska värna mänskliga rättigheter, stå för humanitet,
respekt, rättssäkerhet och engagemang. Man ska
arbeta med empati och sätta den sökande i centrum.

Tyvärr har det uppdagats alldeles för många
händelser som inte stämmer med detta. Det är
asylsökande som lurats, asylsökande som placerats på
landet utan hjälp och blivit hänvisade till vänliga
grannar - tack alla frivilliga organisationer - och
det har varit negativa attityder hos personalen.
Detta tror jag har lite att göra med att man har
de dubbla roller som Lena Häll Eriksson också var
inne på. Man ska både utreda asylärenden och stötta
de människor som kommer hit i deras dagliga liv.
Hur ska man jobba för att få asylsökande att känna
förtroende för Migrationsverket? Hur ska man i
framtiden klara av de dubbla rollerna? Ska man
kanske dela på de två rollerna? Jag vore intresserad
av att få höra Migrationsverkets åsikter och kanske
även någon annans.

Lena Häll Eriksson, Migrationsverket: Egentligen är
det en politisk fråga. Det är inte jag som bestämmer
vilket uppdrag verket ska ha. Min bestämda
uppfattning är att det vore mycket olyckligt att
dela på mottagning och asyl. De är båda delar i
samma process.

Det vi har gjort under de senaste åren är att vi
har satt den sökande i centrum. Metoden för att
sätta den sökande i centrum är att vi har utvecklat
ett processorienterat arbetssätt där man samverkar
och samarbetar mellan mottagningsverksamheten och
asylprövningen för att få den sökandes väg genom
systemet att gå så smidigt som möjligt och för att
klara återvändandearbetet för dem som inte får
uppehållstillstånd. Det är nämligen
mottagningsverksamheten som svarar för den delen av
uppdraget. Det har visat sig att vi har varit
väldigt lyckosamma i att få människor att återvända
frivilligt och självmant i stället för att
överlämnas till polisen för verkställighet.
Den bild du ger av Migrationsverket har du väl
hämtat i tidningarna, misstänker jag. Den stämmer
väldigt dåligt med den bild jag har av min
verksamhet, som jag reser runt i väldigt mycket. Det
har påståtts att vi har lurat människor. När man
tittar på vad som faktiskt har hänt är det inte
sant. Vi har haft lite otydligheter i regelverket,
men vi har i princip skött oss enligt skolboken.
Jag känner inte igen detta med människor på landet
utan hjälp. Vi betraktar asylsökande - och det står
också i våra värderingar - som människor som har
förmåga och vilja att ta ansvar för sin egen
situation. Det var jag också inne på tidigare.
Jag såg något TV-inslag där det påstods att de
asylsökande inte hade tillgång till en telefon.
Femton av dem som bodde på den enheten hade
mobiltelefoner. Det fanns gott om telefoner.
Det är den bild jag har av verkligheten. Medierna
ger ofta en annan bild därför att det finns ett
intresse av att framhålla asylsökande som hjälplösa.
Så ser inte verkligheten ut.

Sven-Erik Sjöstrand (v): Jag tror att en av de
viktigaste uppgifter som Migrationsverket har, och
kanske vi andra också, är ambitionen att göra
mottagningen så normal som möjligt. Det tror jag att
Lena Häll Eriksson framhöll i inledningen.

Jag vill ge lite exempel på ett anläggningsboende.
Jag har varit runt på ganska många
mottagningsenheter. Det finns ett anläggningsboende
i Hässleholms kommun, Finjabacken. Det ligger
väldigt nära min hemkommun. Därför har jag varit
därute ganska ofta.
Mottagningsenheten startade i höstas. Den har nu
ungefär 270 asylsökande. De bor alla på en plats.
När man besöker enheten får man uppgift om att
kanske sex personer lever i ett rum på 20
kvadratmeter. Ibland är det åtta på 24 kvadratmeter,
och så vidare.
De ekonomiska villkoren är att en vuxen har 24
kronor per dag. Små barn har 6 kronor och lite
större barn 12 kronor. Med det ska man köpa kläder,
hygienartiklar, godis, cigaretter med mera. Många är
väldigt oroliga för det.
Det som oroar många mest är att man inte har råd
att ta sig ifrån mottagningsanläggningen. Det tycker
jag är ett mycket stort problem. Det passificerar.
Barn behöver till exempel gå på olika aktiviteter
och besöka kulturinrättningar. Det behöver vuxna
också.
Därför vill jag i första hand ställa en fråga till
Migrationsverket. Borde inte Migrationsverket
undersöka möjligheten att ordna gratis transporter
från anläggningarna? Finns det uppgifter på hur
många asylsökande som får dessa lägre belopp? Det är
inte rimligt. Jag tror inte att många kan klara sig
på 24 kr. 71 kr är också lite pengar. Hygienartiklar
och sådant kostar mycket pengar.

Lena Häll Eriksson, Migrationsverket: Jag är rädd
för att jag blir lite långrandig. Frågan kräver en
ordentlig beskrivning av hur vårt system fungerar.

När man kommer till Sverige och söker asyl vänder
man sig i dag till en av våra transitenheter. Som
jag sade förut finns det en i Malmö, en i Stockholm
och en i Mölndal. En är på gång i Norrköping och en
i Gävle. De öppnar under våren.
Man lämnar in sin asylansökan på transitenheten.
Där görs också den första utredningen. Principen är
att tiden där ska vara fem dagar, men den kan bli
längre när vi finner att det är en uppenbart
ogrundad asylansökan och det ska ske en snabb
verkställighet. Det kan bli längre tider i enskilda
fall, dock inte längre än ett par tre veckor.
Du nämnde Finja. Den är en del av transitenheten i
Malmö. Man var tvungen att utöka antalet
boendeplatser genom att hyra en anläggning i
Hässleholm.
Under tiden man bor på transitenheten får man tre
mål mat om dagen. Systemet är då sådant att man ska
bara ha 24 kr i fickpengar för att klara utgifterna
för godis, cigaretter eller vad folk nu har för
behov av den arten. I den mån man behöver
vinterkläder får man pengar till vinterkläder eller
vinterkläder genom frivilligorganisationernas
försorg. Tanken är att när man sedan flyttar vidare
ut i systemet till en ordinarie mottagningsenhet får
man det höga dagbidraget. Då har man resurser för
att klara detta. Det är skälet till varför det ser
ut på det sättet.
När vi finner att det är fråga om ett ärende som
inte är en uppenbart ogrundad asylansökan som kan
leda till omedelbar verkställighet flyttar man
vidare till en mottagningsenhet. Där bor man när
asylärendet handläggs. Är det ett uppenbart ogrundat
ärende försöker vi att fatta ett snabbt beslut. Vi
klarar 33 % inom tre månader, och man får lämna
landet.

Sten Tolgfors (m): Min fråga går till Röda Korset.
Jag vill veta hur ni ser på sambandet mellan
behandling av tortyr- och traumaskador och möjlighet
till integration och hur ni ser på att vården i
allmänhet klarar av att hjälpa personer som har
upplevt tortyr, trauman, våldtäkter, försvinnanden
av närstående och så vidare. Hur förmår myndigheter
att ha bra kontakt med dessa personer? Hur klaras
kombinationen fysisk och psykisk vård som kan
behövas vid tortyrskador?

Jag har flera gånger besökt er verksamhet vid
centret för tortyrskador, och jag har imponerats
mycket. När man är där uppstår några speciella
frågor.
Hur fungerar kunskapsspridningen från dessa center
till sjukvården och övriga myndigheter? Finns det
ett nationellt uppdrag för detta, eller borde det
finnas ett tydligare nationellt uppdrag för den
kunskapsspridningen?
Jag vet att verksamheten periodvis har haft en
ansträngd finansiering, trots att behovet är
skriande. Mycket har byggt på lokal eller regional
finansiering. Finns det, eller borde det finnas, en
nationell finansiering av den typen av verksamhet?
Sedan var det dimensioneringen. Har man möjlighet
att hjälpa alla dem som behöver den typen av
speciell hjälp för att komma vidare i livet?
Sedan är det den organiserade verksamheten.
Riksrevisionsverket har gjort två utvärderingar av
dels den organiserade verksamheten, dels det
kommunala mottagandet av människor. De är mycket
kritiska. Jag ska inte gå igenom hela rapporten. Den
kan var och en läsa. Men den går ut på att det är
för lite individualisering och att det är för dålig
samordning mellan organiserad verksamhet och det som
sedan sker i kommunerna. Till exempel pekar de på
svenskundervisningen. Man får börja om med sfi när
man kommer ut i kommunen, och ingen bryr sig om att
följa upp vad man kan och har lärt sig innan.
Planerna för undervisningen är inte heller
koordinerade, vilket gör att många tröttnar. Det är
lite allvarligt med system som inte är koordinerade
med varandra, vilket förlänger och försvårar
introduktion. Hur gör vi för att få ett enhetligt
fungerande system tidigare?

Brita Sydhoff, Svenska Röda Korset: Tack för dina
goda omdömen om centret i Stockholm, som jag
förmodar att du har besökt.

Röda Korset driver fem center för torterade och
krigsskadade i Sverige. Centren har oerhört långa
väntetider. Behovet är stort. Vi kämpar enormt med
att få ekonomisk täckning. Alla center har avtal med
landstingen, men det har funnits landsting som inte
har velat ersätta asylsökande. Vi behandlar både
asylsökande och personer som har fått
uppehållstillstånd. Efter det att vi nu har fått
bidrag från Arbetsfonden och EU prioriterar vi barn
och ungdom.
Vi satsar mer på att utveckla vår egen verksamhet
genom bidraget vi har fått. Vi kommer att ha en
nationell konferens i november i år. Där ska vi
framför allt ta upp situationen i Sverige och vad vi
kan vidareutveckla, till exempel hur samarbetet
mellan Röda Korset och landstingen kan utvecklas. Vi
har en kunskapsspridning. Vi har arbetat tillsammans
med Migrationsverket när det gäller utbildning av
Migrationsverkets egen personal. Det kan säkert
utvecklas ytterligare. Så mycket personalen hinner
på dessa center försöker man undervisa i kommuner
och där efterfrågan finns. Vi prioriterar
behandlingen. Vi skulle önska att vi kunde göra
mycket mer. Vi kan göra mycket mer. Det som hindrar
oss är naturligtvis ekonomin.
Du frågar om vi vill ha ett nationellt uppdrag. Vi
skulle kunna öppna fler center om vi hade mer
pengar. Det som är viktigt är att vi kompletterar
landstingens vård, och det vi kan erbjuda, som ett
landsting inte kan erbjuda, och som är värt något
mer, nämligen att vi genom frivilligrörelsen också
kan ta hand om människor efter det att vården är
färdig. Även om du har fått vård för ett svårt
krigstrauma tar det inte slut när behandlingen är
över, utan du behöver någon typ av nätverk efteråt.
Det är det som vi strävar efter att utveckla i
Svenska Röda Korset. Jag hoppas att jag på detta
sätt har svarat på dina frågor.

Kent Andersson, Malmö stad: Först var det frågan om
människor med traumatiska upplevelser. Vi ser långt
i processen. I Malmö har vi gjort ett
utvecklingsarbete tillsammans med Röda Korset,
framför allt på grundval av de erfarenheter som
finns. Vi har upptäckt att trots att det har gjorts
en lång rad insatser som i sig är adekvata och
individualiserade tar det ändå stopp någonstans. Man
går inte vidare i utvecklingen. Då finns det
anledning att misstänka att det finns en grupp som
bär på upplevelser som kräver den extra insatsen.

Problemet är naturligtvis finansieringen, framför
allt landstingens bristande resurser när det gäller
psykiatrin. Vi har gjort utvecklingsarbetet
tillsammans med europeisk finansiering. Vi mäktar
som kommun inte med att själva bära den delen av
ansvaret, och det ligger inte heller inom vårt
uppdrag.
Hur löser vi det här? Jag har en bestämd
uppfattning att all form av individualisering bygger
på att vi klarar myndighetssamverkan, att vi
faktiskt klarar av att allokera resurser så att de
leder vidare för individen. Vi har ett
utvecklingsarbete i Malmö kring arbets- och
utvecklingscenter, där arbetsförmedling,
försäkringskassa och kommun sitter runt samma bord
och möter en person och gör en individuell
handlingsplan. Arbetet utvärderas nu, och vi ser
mycket goda resultat, både i möjligheten till
individualisering men också i att vi klarar att på
handläggarnivå skapa lösningar som vi inte klarar på
systemnivå.

Det finns hinder i strukturerna mellan myndigheter
som vi inte alltid kan lösa upp utan att gå till
riksdagen och ändra lagar och förordningar. Men
lagstiftningen ger handläggarna möjligheter att
hitta individuella lösningar lokalt. Det är ett
viktigt framsteg framöver.

Per Östberg, Sundsvalls kommun: Det var bra frågor.
Jag vill kort säga något om övergång. Det är en
utvecklingsfråga för Migrationsverket att titta på
vilket underlag som ska presenteras för kommunerna.
Jag upplever ofta att det är alltför övergripande.
Den enskilde kan tycka att vi ställer samma frågor
igen. Det borde inte vara nödvändigt.

Den individuella uppläggningen av sfi är otroligt
viktig. Det ska finnas preparandkurser, kurser för
analfabeter, för psykiskt sköra, normalkurser och så
vidare.
I Sundsvall har det blivit en effekt, och 70 % av
dem som har slutat under de senaste åren har fått
godkänt betyg. En trend är att 60 % av dem som
slutar utan godkänt betyg får arbete.
I vår överenskommelse med Migrationsverket tänker
vi oss att detta måste ses över.

Lena Häll Eriksson, Migrationsverket: Det var frågan
om informationen till kommunerna. Vi håller på att
utveckla det vi kallar för individplan, och vi ska
se till att bättre dokumentera den information som
finns och som kan föras vidare, om den enskilde så
önskar. Att information går vidare från oss till en
kommun måste ske med den enskildes godkännande.

RFV har i sin rapport inte tagit särskilt mycket
hänsyn till det utvecklingsarbete som pågår på
Migrationsverket. Bland annat har den här frågan
inte tagits upp där.
När det gäller svenskundervisningen har vi ett
uppdrag som härrör från en proposition från 1993/94
om mottagande av asylsökande. Där gör regeringen
bedömningen att asylsökande bör erbjudas
svenskundervisning i annan form än sfi, det vill
säga genom Invandrarverkets försorg - som vi hette
då. Det uppdraget har vi följt, men vi har inte
tyckt att det har varit särskilt bra. För något år
sedan tog vi kontakt med Skolverket och efterhörde
om inte den läroplan som hade tagits fram för sfi
kunde anpassas till asylsökande. Det har verket
gjort, och vi genomför svenskundervisning enligt den
läroplanen, vilket ger helt nya förutsättningar för
en fortsättning i kommunerna.
Vi har skrivit på en överenskommelse med AMS,
Integrationsverket med flera. Det är inom ramen för
den överenskommelsen som vi nu ska skriva avtal med
Sundsvalls kommun och många andra kommuner i landet
om hur vi ska kunna få en bra övergång för dem som
får uppehållstillstånd till den svenska
arbetsmarknaden. AMS har också fått pengar för detta
i år. Mycket är på gång.

Charles Westin, Ceifo: Jag är medlem av styrelsen
för Röda Korsets center i Stockholm sedan 1989, och
jag har följt verksamheten nära.

Kunskapsspridningen och kunskapsutvecklingen är
ett centralt uppdrag hos dessa center, men
resurserna har inte varit tillräckliga. Som Brita
Sydhoff nämnde är köerna långa, och personalen har
mycket att stå i när det gäller behandling.
Under några år hade Socialstyrelsen ett särskilt
kansli för trauma- och tortyrskadade. Där fanns
möjlighet till visst utvecklingsarbete. Jag
understryker vikten av att stödja kunskapsutveckling
på området.
Mona Jönsson (mp): Jag uttryckte mig tydligen dåligt
förra gången. Jag fick nu svar på frågor om trauman.
Dessutom hade jag tänkt att ställa frågor om sfi.
Den grupp som vi i Sverige över huvud taget inte
tänker på att den finns är analfabeterna. Jag skulle
vilja höra lite om hur ni hanterar den gruppen i
svenskundervisning och annan stöd- och
hjälpverksamhet.

Lena Häll Eriksson, Migrationsverket: Alla erbjuds
svenskundervisning. För analfabeter är det en
anpassad undervisning. De får använda sig av andra
metoder för att lära sig språket.

Mona Jönsson (mp): Är det ett förhållandevis stort
antal analfabeter som kommer? Hur ser problemen ut i
kommunerna för den gruppen? Det handlar om att de
ska gå vidare i livet. Alla ska, som bekant, så
småningom anmäla sig till arbetsförmedlingar och så
vidare.

Lena Häll Eriksson, Migrationsverket: Jag kan inte
svara på några antal eller procentsatser. Visst
finns det en andel analfabeter. Jag tror inte att i
första hand vi har så stor andel av dem. Många
kommer som anknytningar till personer som har fått
uppehållstillstånd av asylskäl. Det är till exempel
vanligt att från norra Irak kommer mannen först och
familjen sedan. Där finns ofta analfabeter.

Självklart finns det analfabeter i vår verksamhet
också. Det finns kurser för analfabeter. Man erbjuds
speciell undervisning.

Kent Andersson, Malmö stad: Det finns två
perspektiv. Ja, det kommer analfabeter. Vi upptäcker
att vi tvingas att utveckla nya metoder och ett nytt
sätt att tänka. Det sker på flera ställen i Sverige,
också i Malmö. Skolverket är en aktör och är med och
utvecklar detta gemensamt. Det sker mycket
utveckling.

Vi har byggt en strategi i enlighet med
Kunskapslyftet. Vi har byggt en strategi kring
livslångt lärande. Det finns ett bekymmer med
människor som kommer hit till Sverige eftersom de
inte passar in i den struktur vi ser framför oss:
alla ska ha gått nio år i skolan, nästan alla ska ha
gått tolv år i skolan. Sedan finns det ett
vuxenutbildningssegment. Vi upplever att många av
dem som kommer till Malmö är antingen eller. Det är
människor som är analfabeter eller har tre fyra års
skolgång, eller 18-20 års skolgång. Det finns också
högutbildade. Det gör att de inte passar in i den
allmänna vuxenutbildningsstrategin. Det är ett
problem på flera ställen i Malmö.

Ronny Olander (s): Med tanke på tiden ska jag fatta
mig kort. Min fråga vänder sig till
kommunföreträdarna, främst till Kent Andersson från
Malmö stad. Han nämnde en av kärnfrågorna, nämligen
de tre benen: den nationella strategin, individens
egen önskan och att kommuner i Sverige ska ta emot.

Vilka förväntningar har egentligen Malmö stad på
just staten att försöka se perspektivet - vilka krav
har ni på staten?
Jag noterar också att storstadssatsningen har
varit positiv. Det är glädjande med tanke på den
intensiva debatt vi har haft i riksdagen.

Kent Andersson, Malmö stad: I grunden är allting en
resursfråga. Vi har en ganska stor grupp som kommer
till Malmö som ligger inom ramen för
schablonbidraget. Vi upplever i kommunen att
resurserna inte är tillräckliga för att nå målen om
självförsörjning.

Det andra är planeringshorisonten. Vi vill ha
mycket bättre och närmare samarbete med statliga
myndigheter, avlämnande myndigheter. Vi utvecklar i
dag modeller med Migrationsverket, men vi har
fortfarande bekymmer med eget boende såtillvida att
även om Lena Häll Erikssons siffror är rätt när det
gäller eget boende är det fråga om en person. När
man får permanent uppehållstillstånd är det fem-sju
som kommer till kommunen. Hos oss blir de
automatiskt bostadslösa och hamnar inom ramen för en
annorlunda verksamhet än vad vi skulle vilja ge
människor som ska introduceras till det svenska
samhället. Vi måste se helheten i det sambandet.
Bättre samarbete och mer kunskapsöverföring är
nycklarna.

Avslutning

Ordföranden: Vi tackar för det. Det innebär att
utfrågningen närmar sig sitt slut. För att betona
den ofta breda politiska enigheten i dessa frågor
tänker jag låta avslutningen genomföras av vår vice
ordförande, Sven Brus.

Vice ordföranden, Sven Brus (kd): Vi har kommit till
slutet på de tre förmiddagstimmarna. Det har varit
mycket spännande, givande och berikande för
utskottet - för oss alla. Tack till alla som har
medverkat, kanske främst till de huvudtalare vi har
bjudit in.

Lena Häll Eriksson från Migrationsverket har haft
en huvudroll denna förmiddag. Tack för din
medverkan. Det gäller också Charles Westin från
Stockholms universitet, Kent Andersson från Malmö
stad och Per Östberg från Sundsvalls kommun.
Tack alla ni som har kommit från myndigheter och
organisationer och berikat denna förmiddag med er
medverkan. Tack till utskottets ledamöter för kloka
frågor.
I socialförsäkringsutskottet har vi fyra
utgiftsområden. Dit hör migrationsfrågorna. Det är
förvisso inte vårt största utgiftsområde ekonomiskt
sett, men det är ett av de mest centrala
politikområdena både i utskottet och i den allmänna
samhällsdebatten. Vi lever ständigt med behovet,
värdet och vikten av att förmera våra kunskaper och
bredda våra perspektiv. Jag upplever att den här
förmiddagen har berikat oss, givit oss vidare
perspektiv och ökat våra kunskaper. Det var
huvudsyftet med att mötas vid denna utfrågning.
Varje ord har dokumenterats och bevaras till
eftervärlden. Mycket klokt har sagts. Både
ordföranden och jag får sammanfatta med ett citat av
Charles Westin: Hela världen har blivit grannländer.
Det är i den världen vi lever, i den världen vi ska
gå ut och göra något bättre.
Lycka till allesammans, och tack för denna
förmiddag!

Bild 1

Bild 2

Bild 3

Bild 4

Bild 5

Bild 6

Bild 7

Bild 8

Bild 9