Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Miljöbalkens försäkringar och avhjälpande av förorenade områden samt avfall, kretslopp och återvinning

Betänkande 2009/10:MJU6

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
4 november 2009

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Miljöbalkens försäkringar och avhjälpande av förorenade områden samt avfall, kretslopp och återvinning(pdf, 144 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2009/10:6 Miljöbalkens försäkringar och avhjälpande av förorenade områden samt avfall, kretslopp och återvinning

Beslut

Miljöskadeförsäkringen och saneringsförsäkringen avskaffas (MJU6)

Miljöskadeförsäkringen och saneringsförsäkringen avskaffas den 1 januari 2010. Bakgrunden är att försäkringarna används i mycket liten utsträckning. Riksdagen menar att det inte är rimligt att verksamhetsutövare ska betala och staten organisera en ersättningsordning som används i så liten utsträckning. Riksdagen sa också nej till motioner från allmänna motionstiden 2008 om sanering av förorenade områden, avfall, återvinning och kretslopp.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 42
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2009-08-31
Justering: 2009-09-24
Trycklov till Gotab och webb: 2009-09-30
Trycklov: 2009-09-30
Trycklov: 2009-10-06
Reservationer: 6
Betänkande 2009/10:MJU6

Alla beredningar i utskottet

2009-08-31

Miljöskadeförsäkringen och saneringsförsäkringen avskaffas (MJU6)

Miljöskadeförsäkringen och saneringsförsäkringen avskaffas den 1 januari 2010. Bakgrunden är att försäkringarna används i mycket liten utsträckning. Regeringen menar att det inte är rimligt att verksamhetsutövare ska betala och staten organisera en ersättningsordning som används i så liten utsträckning. Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag. Utskottet föreslår också att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2008 om sanering av förorenade områden, avfall, återvinning och kretslopp.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2009-11-04
Stillbild från Debatt om förslag 2009/10:MJU6, Miljöbalkens försäkringar och avhjälpande av förorenade områden samt avfall, kretslopp och återvinning

Debatt om förslag 2009/10:MJU6

Webb-tv: Miljöbalkens försäkringar och avhjälpande av förorenade områden samt avfall, kretslopp och återvinning

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Roland Bäckman (S)
Anf. 91 Roland Bäckman (S)
Fru talman! Regeringen föreslår att bestämmelserna i 33 kap. miljöbalken om miljöskadeförsäkring och saneringsförsäkring upphävs. Regeringen bedömer vidare att kravet på delfinansiering i förordningen om statsbidraget till åtgärder för avhjälpande av föroreningsskador behöver avskaffas samt att rättsliga förutsättningar för myndigheter att ingå avtal med verksamhetsutövare och fastighetsägare bör utredas. I propositionen redovisar regeringen även ett antal ytterligare åtgärder som syftar till att förtydliga ansvarsfördelningen i den statliga organisationen för avhjälpande av förorenade områden. Propositionens lagförslag har inte föranlett något motionsyrkande eller några erinringar under utskottsbehandlingen. Fru talman! Det finns däremot en rad motionsyrkanden från den allmänna motionstiden som hör hemma inom området och som jag tänker lyfta fram och prata lite grann om. Först vill jag yrka bifall till reservationerna 1, 4 och 5. Runt om i vårt land finns många stora saneringsobjekt där kommunerna är huvudmän. Kostnaderna för saneringen är trots en statlig finansiering med 90 procent ofta mycket höga för en kommun, och särskilt då för en mindre kommun. Enligt propositionens förslag bör kravet på kommunal delfinansiering med 10 procent avskaffas, vilket i sig kan vara en bra lösning. Vän av ordning undrar naturligtvis hur förslaget ska finansieras, och det hade givetvis varit önskvärt med speciellt avsatta medel för ändamålet. Med tanke på att det inte är några medel avsatta för att täcka den kostnadsökning med 10 procent som kommer att ligga på staten infinner sig givetvis en fundering, och kanske en utmaning: Blir det framgent färre objekt som kommer att saneras, eller kommer kraven på sanering att urholkas? Denna typ av sanering är, som sagt, ofta mycket kostsam men samtidigt väldigt viktig och angelägen. Ansvaret för att miljösanera marken efter att en bensinmack lagts ned ligger i dag på fastighetsägaren, vilket innebär att det är svårt att ta över privatdrivna mackar. Saneringsansvaret, framför allt det ekonomiska ansvaret, är i många fall alldeles för stort för att någon ska kunna överta och fortsätta driften av en bensinmack, inte minst i glesbygd. Mackdöden, framför allt i Norrland, blir ett tydligt resultat när lönsamheten inte genererar det kapital som ett saneringsansvar kräver. Om regeringen känner någon form av ansvar för att hela Sverige ska leva är det hög tid att agera, för annars kommer det att saknas många tankställen i Norrland inom en relativt kort tid. Fru talman! Maud Olofsson har yttrat sig över att bensinbolagen och inte staten ska ta det sociala ansvaret. Jag för min del känner mig inte riktigt övertygad om att bensinbolagen kommer att säkerställa att det finns tankställen i hela Sverige. Regeringen bör därför skyndsamt ta initiativ till en översyn av saneringsansvaret vid miljösanering efter nedlagda bensinstationer. Kanske kan en statlig saneringsfond vara lösningen. När det gäller att uppnå gällande mål för återvinning har målen i stort sett redan överträffats, och vad gäller vissa förpackningar är vi mycket nära att uppnå målet. Fru talman! Det finns en uppenbar risk att initiativ och nytänkande upphör om inte ambitionsnivån för återvinning blir högre allteftersom gällande mål uppnås. För en långsiktig och hållbar avfallspolitik med ett utvecklat producentansvar måste det vara av största vikt att komma så nära en hundraprocentig återvinningsgrad som möjligt. Förvåningen över regeringens passivitet i frågan är mycket stor. Varför inte ta vara på den medvetenhet och det engagemang som finns för en utvecklad återvinning? Regeringen bör därför omgående göra en samlad analys av aktuell återvinningsgrad inom ramen för producentansvaret. Ambitionsnivån bör höjas och nya incitament utformas för att ytterligare höja återvinningsgraden. Avfall är en resurs som i så stor utsträckning som möjligt bör återanvändas och återvinnas. Tillverkade produkter bör därför ha en viss varaktighet och vara omställningsbara. Att tillverka produkter med kortvarig hållbarhet eller som snabbt förslits och inte kan repareras bör därför ske i begränsad omfattning. Regeringen bör därför se över reglerna om producentansvar för att på så sätt minska mängden avfall samt eftersträva en bättre kvalitet på tillverkade produkter. Regeringen bör samtidigt verka för att produktionen av omställningsbara produkter ökar. Fru talman! Jag vill återigen yrka bifall till reservationerna 1, 4 och 5. (Applåder)
Jacob Johnson (V)
Anf. 92 Jacob Johnson (V)
Fru talman! Jag fullföljer min strategi för dagen att vara ganska kortfattad. Jag kan instämma i vad föregående talare, Roland Bäckman, sade i många avseenden. Jag tänkte kort lyfta fram en argumentation för reservation 1, som jag härmed yrkar bifall till. Det handlar om problemet med saneringen av gamla bensinstationsområden, framför allt i landsbygden, som vi brukar säga i Vänsterpartiet i stället för glesbygd. Vi vill att hela Sverige ska leva, och det har väckts en motion från Vänsterpartiets sida i den här frågan. Vi har också enats om en gemensam reservation mellan socialdemokrater, Vänsterpartiet och Miljöpartiet därför att vi tycker att det är viktigt att se över lagstiftningen i den här frågan för att möjliggöra att det finns mackar över hela Sverige, också i Sveriges landsbygd. Jag avslutar mitt anförande med att yrka bifall till reservation nr 1. (Applåder)
Tina Ehn (Mp)
Anf. 93 Tina Ehn (Mp)
Fru talman! Betänkandet handlar om miljöbalkens försäkringar och avhjälpande av förorenade områden samt avfall, kretslopp och återvinning. Propositionen har inte föranlett någon motion. Det är en lång och tung titel, och under den vilar förslag från riksdagens ledamöter under allmänna motionstiden. Det handlar om gamla vrak, utveckling av pantsystem och strandstädning, för att nämna några förslag. Flera motioner som finns här dyker upp varje höst under allmänna motionstiden, från helt olika partiers representanter. Ibland skriver Miljöpartiet om strandstädning, och nästa gång gör någon moderat ledamot detsamma. Det är fokus på samma problem, men synen på lösningarna är inte alltid gemensam. Ibland skiljer den sig åt mellan partier, och ibland skiljer den sig åt beroende på var i landet man bor. Nedskräpning av ilandflutet skräp på västkusten är ett exempel. Jag tror att alla partiers representanter från västkusten någon gång har skrivit på en motion om kustskräpet. Det är likadant med de vrak som ligger på havsbotten och läcker olja. Själv har jag under allmänna motionstiden lyft upp frågan om den ökande nedskräpning som pågår i samhället och som är en följd av vår flexibla livsstil. Vi äter mat, men någon annan lagar den alltmer. Det innebär att vi köper mer färdigförpackad mat och med det mycket material i form av plast och papper. Vi har en snabbmatskultur som genererar oerhörda mängder förpackningar. En fin sommarkväll inbjuder till gemenskap utomhus med engångsgrill, pizza i kartong, dryckesburkar, kaffemuggar och allt därtill - en trevlig stund på en trevlig plats. Men om alla rester lämnas kvar blir den trevliga platsen en mindre trevlig plats. För mig är det obegripligt att man tar sig sådana rättigheter att man bara släpper det man har i handen precis var som helst. Vi räknar oss som ganska upplysta i det här samhället. Om man från politiskt håll inte mäktar med att hitta på nya sätt att tackla den ökande nedskräpningen får man väl avsätta pengar för mer resurser för att någon annan ska städa upp. Nedskräpning bollas alltid till kommunerna att lösa. Nedskräpning är alltid en kommunal fråga, även när det blåser i land skräp från fjärran på kustremsor utsedda till naturreservat i Bohuslän. Men någonstans finns det en gräns för hur många idéer en kommun kan klara av att hitta på för att stävja nedskräpningen. Jag och andra tror att vi ska se mer på materialflöden och se att materialet är en begränsad resurs. Då verkar utvecklingen av pantsystem tilltalande. Detsamma gäller även de näringsämnen som samhället producerar och som vi i dag har svårt att recirkulera och få ut på åkern igen, eftersom de är så hopblandade med andra, mindre angenäma ämnen. Därför behöver vi satsa på källsortering även av det som används i en rötprocess, så att rester från en sådan också kan återgå i kretsloppet. Det är också viktigt att höja ribban när man lätt uppfyllt målen på återvinningsgraderna. Detta föreslår vi från oppositionen i en gemensam reservation. Den allvarligaste frågan gäller de förorenade områdena. Även om det inte är motioner på själva ändringarna i miljöskadeförsäkringen och saneringsförsäkringen är själva problematiken runt alla de förorenade områden som finns i vårt land stor och ett tickande hot. Förra året besökte jag Ale kommun för att få information om det stora saneringsprojekt som man satte i gång där och som pågår vid Göta älv. Det är enorma föroreningar som kräver enorma resurser och som i många fall är helt nödvändiga att ta tag i. På Naturvårdsverkets hemsida kan man läsa att när det gäller förorenade områden har fler än 75 000 objekt bransch- eller riskklassats hittills. 1 400 av dem uppskattas finnas i den högsta riskklassen som är 1. De bedöms utgöra en stor risk för miljön och vår hälsa. I riskklass 2 uppskattas det finnas ytterligare ca 16 000 objekt. Det är riskklasserna 1 och 2 som i första hand utreds och vid behov efterbehandlas. Det finns fler klasser, och det finns områden som kanske inte är så farliga som man kanske i första hand tror. Det är dock en ganska stor mängd förorenade områden som finns utspridda över vårt land. Börjar man läsa om det blir man lite orolig för hur, när och var vi ska kunna ta hand om allt detta. Sakanslaget säger man är en viktig drivkraft för efterbehandlingsarbetet i Sverige. Det är en av grundförutsättningarna för ett effektivt arbete med förorenade områden. För att vi ska klara miljömålet God bebyggd miljö krävs det att vi tar tag i en hel del av dessa områden. Jag avslutar precis som jag gjorde tidigare: Att satsa på miljö är välfärdspolitik. Jag står naturligtvis bakom alla Miljöpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till nr 1 och 4. (Applåder)
Sofia Arkelsten (M)
Anf. 94 Sofia Arkelsten (M)
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet. I dag ska vi fatta beslut om en proposition och 52 olika motionsyrkanden som rör de viktiga men oglamorösa avfallsfrågorna. Vi har 16 motionsyrkanden som har förenklad beredning eftersom de redan har behandlats under mandatperioden. Propositionen som vi hanterar handlar om miljöbalkens miljöskadeförsäkring och saneringsförsäkring. Där är alla eniga. Försäkringarna används inte, och då är det onödigt att betala för dem. Vi tar därför bort detta system. Dessutom tar vi bort kravet på kommunernas medfinansiering av sanering av förorenade områden. Det är en bra sak. Kostnaderna för kommunerna är ofta höga, även om kommunerna bara står för 10 procent. Kommunerna avstår därför ibland från sanering. Nu kan i stället behovet styra den statligt finansierade saneringen, inte kommunernas ekonomi. Ansvaret för sanering är en utmaning. Vi politiker utreder saker innan vi fattar beslut, så vi utreder möjligheten för myndigheter att ingå bindande avtal med verksamhetsutövare plus ett antal andra planerade åtgärder som gör det enklare med ansvarsfördelningen och den statliga organisationen för avhjälpandet. Vi behöver verkligen titta vidare på och utreda detta, för det är dyrt och ofta svårt att hitta vem som är ansvarig, alltså själva verksamhetsutövaren. Därför tittar vi på hur man kan göra civilrättsliga avtal mellan myndigheter och ansvariga verksamhetsutövare och hur man kan hjälpa till med det. Rättsläget är dock lite oklart. Möjligtvis kommer vi att ändra i 10 kap. i miljöbalken efter utredningen. Vi ser över en sak till. Kostnaden för sanering är hög och kan tvinga företag i konkurs; det har hänt. Därför föreslår regeringen en möjlighet till tidssatta planer som är kopplade till ekonomiska säkerheter eller en möjlighet till lån. Detta är viktiga och stora frågor som kanske inte har synts så mycket i debatten här. Vi kommer också att titta på frågan om markägare som medvetet fördröjer saneringen. Allt detta är kopplat till ett ganska stort direktiv som heter IPPC-direktivet. En särskild fråga som finns med i betänkandet är sanering efter nedlagda bensinstationer. Miljöminister Andreas Carlgren svarade på en interpellation om det redan i februari. I första hand är det verksamhetsutövaren som är ansvarig. I andra hand ansvarar fastighetsägaren som förvärvat fastigheten. Den som är ansvarig ska förebygga, förhindra och motverka skador på hälsa och miljö. Sådan är lagstiftningen. För bensinstationer har oljebolagen faktiskt tagit förstahandsansvaret i de allra flesta fall. Den som tar över en bensinstation ska träffa avtal med oljebolaget om saneringen. Reglerna om detta ansvar finns just för att man inte ska fortsätta använda marken, utan den ska undersökas innan den köps. Vi är inte beredda att ändra på det. Det finns också en skälighetsbedömning, men den saknar praxis. Miljöministern var noga med att påpeka att det här finns förbättringspotential och att han kommer att följa detta noga. Vi har också ett antal motionsyrkanden om sopfrågorna, mina favoriter. Producentansvaret är en utmärkt fråga som många gillar att debattera. Varför får man kasta en plasthink som innehållit lingonsylt i förpackningsinsamlingen men inte en hink som använts för att plocka lingon i? Jo, för att det ena är en förpackning. Det kan låta krångligt, men det funkar. Mycket har hänt i sopfrågorna sedan alliansen tog över. En riktigt bra sak är att förpacknings- och tidningsinsamlingen har slutat med sina sopspioner. Ni minns kanske de pensionerade poliserna som var anställda för att sitta och spana på människor som gjorde fel och sedan fånga in dem. De är borta. Det finns numera ett samarbete mellan sopmarknadens aktörer. Vi hade en statlig sopsamordnare som levererade; återvinningsgraden ökar. Vi har fått svar på om det verkligen är bättre att samla in avfall i det som kallas materialströmmar. Svaret blev: nej, egentligen inte. Vi är ödmjuka i dessa frågor. Vi vet att alla system kan utvecklas. Vi jobbar med producentansvaret vid Regeringskansliet och Naturvårdsverket. Ingen av motionerna har tyvärr gått igenom eftersom vi arbetar med frågan. Så funkar det ibland här i riksdagen. Det funkar ändå hyfsat, och vi försöker få aktörerna att samarbeta mer. Jag ska säga några ord om nedskräpning också. Det är ett annat viktigt och lokalt miljöproblem. Vi vill inte ändra på lagstiftningen nu vad gäller straffet för nedskräpning eftersom det kan ge ganska stora effekter. Lagstiftning är något man måste förändra ansvarsfullt. Däremot har justitieminister Beatrice Ask uttalat sig positivt om hårdare straff och möjlighet till ordningsbot, men det är en förändring som vi inte hann få med i detta betänkande. Flera av mina kolleger, bland andra den moderata borgmästaren i Helsingborg, Peter Danielsson, driver denna fråga med kraft och kläm. Regeringen arbetar vidare med nedskräpningsfrågorna. De ingår i miljömålsarbetet, så där finns en liten möjlighet till politiskt utrymme. Jag stannar där eftersom jag har fått en replik. Låt oss se om vi kan åstadkomma ytterligare politisk debatt i de stora och viktiga sopfrågorna. (Applåder)
Roland Bäckman (S)
Anf. 95 Roland Bäckman (S)
Fru talman! Mackdöden i Norrland sprider sig. Med dagens lagstiftning är det mycket svårt att överta en bensinmack i glesbygd eftersom man samtidigt övertar ett mycket dyrbart saneringsansvar. Vilka initiativ avser majoriteten att ta för att garantera tillgång på drivmedel i hela Sverige genom att agera vad gäller saneringsansvaret för bensinmackar?
Sofia Arkelsten (M)
Anf. 96 Sofia Arkelsten (M)
Fru talman! Denna debatt handlar naturligtvis inte om mackdöden, men vi kan titta på ett av de fantastiskt bra initiativ som har tagits. Spimfab är en förkortning för SPI Miljösaneringsfond AB. Det handlar om ett miljöproblem som har funnit en frivillig lösning. Bakom Svenska Petroleuminstitutet, SPI, står ett antal oljebolag. Dessa oljebolag, Naturvårdsverket och Sveriges Kommuner och Landsting samarbetar och har träffat en överenskommelse om ett åtgärdsprogram för att sanera mackar. Jag frågar Socialdemokraterna: Vill ni stoppa detta? Varför vill ni ha en statlig fond när det redan finns ett privat alternativ?
Roland Bäckman (S)
Anf. 97 Roland Bäckman (S)
Fru talman! Min fråga gällde vilket initiativ majoriteten tänker ta. Det verkar som om majoriteten saknar idéer för att säkra drivmedelstillgången i Norrland, framför allt i Norrlands inland. Varför inte göra en översyn av saneringsansvaret för miljösanering efter nedlagda bensinmackar? Varför inte se över möjligheten att skapa en saneringsfond? Varför tar inte majoriteten några som helst initiativ för att underlätta för människor i glesbygd? De kanske måste åka 20 mil för att tanka eftersom ingen kan ta över macken på grund av att det kräver ett saneringsansvar.
Sofia Arkelsten (M)
Anf. 98 Sofia Arkelsten (M)
Fru talman! Fonden finns ju redan. Nu hjälper vi kommunerna genom att ta bort medfinansieringen så att de statliga pengarna kan användas till de saneringar de är avsedda för. Alliansen gör regelförenklingar för att komma åt att sanera de områden som behöver saneras. Som Socialdemokraterna säkert vet är detta en pågående process. Den stora identifieringsprocessen är redan klar. Det har genomförts ganska få saneringar. Jag tror att det blir många fler redan nu dels för att vi gör det enklare för kommunerna, dels för att vi gör det tydligare och plockar bort de försäkringar som ingen använder.
Claes Västerteg (C)
Anf. 99 Claes Västerteg (C)
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Låt mig konstatera att det är olyckligt att vi har förorenade områden runt om i landet. Det är en situation som har kommit av att företag och enskilda inte har tagit tillräckligt ansvar och kanske inte heller har haft kunskap för att kunna ta det ansvar som kan krävas av dem. Vi måste därför se till att vi skapar system och verktyg som fungerar och att vi har en lagstiftning som reglerar det här området. Vi måste också se till att det är förorenaren som i slutändan får betala. I det här betänkandet, som bygger på regeringens proposition, avskaffar vi den försäkring - miljöskadeförsäkringen - som Sofia Arkelsten tidigare berörde. Det är en försäkring som har använts i väldigt liten utsträckning. Miljöansvarsutredningen fick i uppdrag att titta på om vi kunde ändra systemet. Utredningen konstaterade - det gör vi också nu - att det inte är rimligt att verksamhetsutövare ska betala och att staten samtidigt organiserar en ersättningsordning som används i så liten utsträckning. De medlen och det arbetet kan vi använda på ett mycket effektivare sätt. Det finns andra delar i den proposition som utskottet har ställt sig bakom där vi ser över myndigheternas roller och gör ansvarsfördelningen ännu tydligare, just för att vi ska kunna komma åt de förorenade områdena. Fru talman! Jag ska som en del tidigare talare försöka hålla mig förhållandevis kort. Jag ska avslutningsvis beröra det som Roland Bäckman har lyft fram om den situation vi har i landet där en del bensinmackar läggs ned. Det är oroväckande. Den synen delar jag. Det är en situation som är olycklig för många människor som bor och verkar på landsbygden. Vi måste också se att det finns en utveckling på vissa håll där det lyfts fram andra alternativ och där mackar kommer tillbaka. I min hembygd, Sjuhäradsbygden, som innehåller en del landsbygd kommer det tillbaka mackar som har lagts ned av de större bensinbolagen. Nu tar lokala bolag ett ansvar och ser en möjlighet att utveckla sina företag. Man bygger upp mackarna igen. Vi ser exempel på att man hittar enklare lösningar som inte är lika kostsamma och där själva bensintanken är ovan jord. Jag tycker att det är vilseledande och direkt felaktigt av Roland Bäckman att påstå att regeringen inte tar några initiativ. Näringsminister Maud Olofsson har tagit initiativ och träffat bensinbolagen för att se hur vi kan utveckla detta tillsammans och hur vi kan vidta åtgärder. Det kommer medel via landsbygdsprogrammen för att förbättra samhällsservicen. Ett antal steg har tagits för att möta den här utvecklingen. Det är en grundläggande skillnad i alliansens och Roland Bäckmans syn på vem som ska ta ansvar. Det är en ganska tydlig skillnad. I grunden är det verksamhetsutövare eller företag som har ansvaret om man har förorenat marken. Det är den grundläggande principen. Jag har svårt att se att man frångår den principen. Då frångår vi principen att förorenaren ska betala. (Applåder)
Karin Granbom Ellison (Fp)
Anf. 100 Karin Granbom Ellison (Fp)
Fru talman! Utvecklingen av Sverige som industriland har efterlämnat ett stort antal förorenade områden. Från söder till norr hittar vi marker som är så förorenade att de riskerar att skada människors hälsa och miljö. Det är framför allt träimpregneringsverksamhet, sågverk, massa- och pappersindustri, glasindustri och gruvor som har lämnat kvicksilver, bly, arsenik och dioxiner kvar i mark och vatten. För att avhjälpa ett område utan ansvarig ägare eller någon som kan betala finns det statliga medel att söka. Kommunen är ofta huvudman och avkrävs en egenavgift på 10 procent. Som vi tidigare har hört kan en sådan här behandling ofta vara mycket omfattande och dyr. Kommunerna vet många gånger inte ens vad notan kommer att landa på - hur mycket det kommer att kosta. Framför allt små kommuner har inte pengar till egenavgiften. Det innebär att prioriterade områden som skulle kunna åtgärdas inte saneras i dag. Propositionen föreslår att kravet på delfinansiering från kommunerna ska avskaffas. Behovet av sanering ska fullt ut stå i centrum. Detta är utmärkt, tycker jag. Propositionen förtydligar också ansvarsfördelningen och den statliga organisationen för avhjälpande av förorenade områden. Syftet är att arbetet ska gå fortare och att kunskapen hos myndigheterna ska tas till vara bättre. Det är förstås välkommet. Ägarlösa vrak och övergivna båtar kan också utgöra föroreningsproblem genom till exempel läckage av oljor, metaller och farlig last. Problemen med de ägarlösa vraken och myndighetsansvaret för dem behandlades i våras i propositionen En sammanhållen svensk havspolitik . Vid EU:s senaste miljöråd som, liksom övriga miljöråd just nu, leddes av den svenske miljöministern antogs slutsatser för att förbättra situationen gällande nedmontering av dagens fartyg. De flesta av västvärldens fartyg, vilket också kan inkludera svenska fartyg, hamnar på Asiens stränder för upphuggning och nedmontering. EU-länderna har nu enats om en strategi om att fartyg med stark koppling till EU ska nedmonteras endast vid säkra anläggningar. Miljörådet uppmanar EU-länderna att snarast implementera den nya IMO-konventionen om fartygsåtervinning. Det är viktiga steg framåt internationellt. Jag ska nu övergå till att tala om det avfall som vi alla träffar på i vår vardag. I Sverige producerar vi ungefär 500 kilo avfall per person varje år. Det finns ett stort engagemang från medborgare, fastighetsägare och entreprenörer och även från kommuner och producenter för att avfallet ska tas om hand på bästa sätt. Samtidigt finns det mycket kvar att göra. Det finns ett citat som jag tycker är bra: Avfall är det som finns kvar när fantasin är slut. Detta har jag sett många exempel på. Det finns mycket att göra av avfallet. I mitt hemlän, Östergötland, har jag besökt många företag som gör nya produkter av andras avfall. Av frityroljor blir det tvättmedel och drivmedel. Restprodukter från pappersmassefabriker blir trädgårdsprodukter. Uttjänta produkter blir råmaterial för nya produkter. I betänkandet finns det en reservation om att nya mål bör sättas för återvinningen. Jag håller med om att vi behöver sikta högre och skapa drivkrafter för nya lösningar. I januari träffade producenter och kommuner en överenskommelse om att öka målen för återvinningen. Ett samverkansorgan kallat Återvinningsforum har inrättats. Regeringen ser positivt på denna överenskommelse och ger dem två år för att komma till ett resultat. Jag utgår från att det går framåt i diskussionerna och att regeringen följer detta arbete. Nästa år kommer Naturvårdsverket med en ny avfallsplan i vilken man kommer att se över målen för den totala materialåtervinningen. Med ett gott underlag kommer vi att kunna sätta genomtänkta och ambitiösa mål för den framtida återvinningen. När miljö- och jordbruksutskottet tidigare har haft debatter om avfallsfrågor har jag särskilt betonat omhändertagandet av farligt avfall, särskilt elektronikavfallet. Ungefär 10 000 ton av hushållens farliga avfall är på drift. Ett problem tror jag är att många behöver åka till återvinningscentraler utanför städerna för att lämna smått elavfall och ljuskällor. Fastighetsnära insamling som finns i ungefär en tredjedel av kommunerna kan till exempel vara en lösning. Kiruna är Sverigebäst på att hantera det farliga avfallet. Man har satt upp en nollvision och har för avsikt att det inte ska finnas något farligt avfall i det brännbara avfallet inom fem år. Vad har man gjort i Kiruna? Man har analyserat hushållsavfallet genom plockanalyser och satt in särskilda åtgärder mot det som man har hittat. Man har placerat ut återvinningsholkar och massivt informerat i medier och i skolor. Genom detta har det farliga avfallet på kort tid drastiskt minskat. På köpet har insamlingen av förpackningar och tidningar ökat kraftigt. Jag tycker att fler kommuner borde följa Kirunas exempel. I EU behandlas just nu två avfallsdirektiv för elprodukter. Bland annat finns det förslag om ett ökat informationsansvar för producenterna. Det är angeläget att Sveriges regering driver på för att ett sådant beslut fattas. Naturvårdsverket har inför diskussionerna arbetat fram en rapport där man har föreslagit att det behövs bättre information till hushållen. Utskottet välkomnar i betänkandet detta arbete. Avfallshantering handlar till stor del om information och motivation, där vi alla som individer kan göra en hel del. Men samhället har ett ansvar för att se till att det finns en infrastruktur som underlättar för människor att göra rätt. Producentansvarssystemet - där producenter tar ansvar för vissa utpekade produkter från design, via produktion till omhändertagande - är i sig bra men bör förstås fortsätta att utvecklas både vad gäller krav på servicenivå och vad gäller det som ska falla under producentansvaret. Jag har till exempel läst ett förslag om producentansvar för kläder. Det har varit uppe till diskussion men förkastats. Det är möjligt att det finns bättre system att få hållbarhet i den stora produktionen av kläder. Men helt klart är att det finns utvecklingspotential på detta område. I tidningen Avfall och Miljö läste jag att i England är textilier ett av sju prioriterade avfallsslag att ta om hand för återvinning. Det används som fyllnadsmaterial och industritrasor och kan i viss mån också spinnas om till ny textil. Ren bomull kan till och med göras om till biogas och etanol. Mot den bakgrunden är det väl dumt att kläder som har blivit en så stor konsumtionsvara ofta går till förbränning? EU har ställt upp en hierarki som jag tycker är ett väldigt användbart rättesnöre för vad vi ska göra med vårt avfall. Vi ska främst minska det, sedan återanvända det, därefter återvinna det, sedan förbränna och energiutvinna det och slutligen deponera det. Vi bör inte gå nedåt i hierarkin förrän det är nödvändigt. Ju högre vi stiger i hierarkin, desto bättre är det för klimatet och desto förnuftigare hushållar vi med jordens råvaror. Från riksdag och regering kommer vi att fortsätta att arbeta med ökade styrmedel och regler för att nå ett bättre omhändertagande av avfallet och sluta kretsloppet. Med detta sagt yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder)
Roland Bäckman (S)
Anf. 101 Roland Bäckman (S)
Fru talman! De flesta av de mål för återvinning som riksdagen har beslutat om har överträffats. Inom området förpackningar finns det lite att jobba med. Men vi är mycket nära att uppfylla målen. Det är alltså av stor vikt att det görs en samlad analys av den aktuella återvinningsgraden inom ramen för producentansvaret just för att vi ska kunna höja återvinningsgraden. Om vi i stället lutar oss tillbaka och sitter nöjda, som majoritetens företrädare verkar göra, kommer det troligtvis inga initiativ för att höja återvinningsgraden. Jag vet inte om jag hörde rätt nyss, men har majoriteten och Karin Granbom Ellison några planer på att vässa målen för återvinning och höja återvinningsgraden, eller ska det utredas lite till?
Karin Granbom Ellison (Fp)
Anf. 102 Karin Granbom Ellison (Fp)
Fru talman! Jag försökte verkligen i mitt anförande visa engagemang för dessa frågor och inte alls säga att jag var nöjd. Vid flera tillfällen sade jag att det är viktigt att vi arbetar framåt. Det system som vi har i dag är grundläggande bra, men det kan förbättras. Visst är det så. Självklart ska vi arbeta med det. Jag nämnde att vi inväntar bland annat en nationell avfallsplan som ska komma från Naturvårdsverket nästa år där man ser över den totala situationen för materialåtervinningen. Det är väldigt viktigt att vi har realistiska mål men förstås också ambitiösa. Målsättningen ska vara att så mycket som möjligt ska materialåtervinnas. Men det är viktigt att vi också gör detta på goda grunder. Jag skulle vilja ställa följande fråga till Roland Bäckman: Vad tycker du är en bra siffra att ha för dagens mål? Jag tycker också att det är viktigt att vi höjer målen. Men exakt vilken siffra tycker du att vi ska ha?
Roland Bäckman (S)
Anf. 103 Roland Bäckman (S)
Fru talman! Att vänta i flera år innan vi ska öka målsättningen tycker jag är en väldigt lång tid. Jag tycker att man borde kunna skynda på det lite grann. Målet för en långsiktig och hållbar avfallspolitik och ett utvecklat producentansvar måste komma så nära en hundraprocentig återvinningsgrad som möjligt. Ambitionsnivån måste därför ständigt höjas genom att man ständigt sätter upp nya mål som incitament för att ytterligare höja återvinningsgraden. Jag vet inte om jag hörde rätt, men är det verkligen så att vi måste vänta i två år innan det kommer några som helst seriösa förslag som gör att vi kan höja målsättningen?
Karin Granbom Ellison (Fp)
Anf. 104 Karin Granbom Ellison (Fp)
Fru talman! Självklart är detta någonting som vi hela tiden måste arbeta med och försöka plocka fram nya goda idéer. Men i fallet med de två åren är det så att producenterna tillsammans med kommunerna själva har bestämt sig för att ha en dialog. De vill gemensamt höja målen, och de har satt upp denna tidsplan. Regeringen bedömer att det arbetet är viktigt och att det är viktigt att dessa två parter får diskutera med varandra. Sedan är det klart att det är viktigt att vi från riksdagens sida och från regeringens sida lämnar uppdrag och också följer myndigheternas arbete. Jag vet att det har kommit till exempel en rapport från Naturvårdsverket nyligen om insamling i materialströmmar. Den rapporten kan vara viktig att analysera för att man ska se om den ska påverka de mål och de insamlingssystem som vi har. Jag håller med om och jag är glad för det visade engagemanget när det gäller att vi naturligtvis ska fortsätta att höja våra mål. Som individer kan vi hela tiden göra det genom att anstränga oss. Men jag tror även mycket på information, motivation och enkelhet. Jag vet också att kommunerna kan göra mycket själva.
Jan Erik Ågren (Kd)
Anf. 105 Jan Erik Ågren (Kd)
Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga motionsyrkanden. I den proposition som betänkandet bygger på föreslås en lagändring som vi verkar vara väldigt överens om när det gäller att avskaffa miljöskadeförsäkringen och saneringsförsäkringen. Den som har upplevt de problem som har funnits i en del kommuner som har velat göra insatser men inte har haft de resurser som krävs för det inser att detta är någonting som kommer att göra skillnad och som kommer att underlätta. Det tycker jag att vi ska vara tacksamma för när vi har fattat detta beslut. Det är också någonting som jag som kristdemokrat i andra sammanhang vid olika tillfällen under ett antal år har varit med och jobbat för. För att inte alltför mycket upprepa vad som tidigare sagts - det kan ju bli så när man kommer upp i slutet av en debatt - ska jag bara säga några ord om avfallsproblemet med uttjänta fritidsbåtar - plast- och aluminiumbåtar som lämnas vind för våg, som det händer en olycka med eller som kanske inte används av rätt ägare. Den uttjänta båten finns där och utgör en miljöfara. För barn och ungdomar är den spännande. Kanske läcker den olja och annat och är ett elände. Statskontoret har utrett frågan om ägarlösa vrak och övergivna båtar. Det behövdes verkligen. I januari 2009 träffades en överenskommelse - den hörde vi nyss lite grann om - mellan producenter och kommuner, med det gemensamma målet ökad återvinning. Producenterna var företrädda av FTI och Svensk Glasåtervinning. Kommunerna var företrädda av Sveriges Kommuner och Landsting och av Avfall Sverige. Samförståndslösningen är resultatet av ett förhandlingsarbete som skett på uppdrag av regeringen. I överenskommelsen uttalas att medborgarnas vilja att källsortera ska mötas med en ambition om närhet, tydlighet och återkoppling. Syftet är att insamlingssystemet genom en ständig utveckling ska säkerställa att 100 procent av de förpackningar som hushållen väljer att sortera ut omhändertas. Jag tycker att detta är ett bra exempel på hur man ytterligare kan öka motivationen för den enskilde att ta sin del av ansvaret för en bättre totalmiljö. Det här är också något som gör det lätt att för barnen tala om varför man ska göra på ett visst sätt - för att vi ska få en bättre miljö måste vi lära också barnen. Det handlar alltså inte bara om beslut utan också om att vara ett föredöme och om att leva efter våra regelverk på olika områden. Fru talman! Det sagda är helt kort något om olika problemområden men också exempel på vad som händer utifrån regeringens tydliga agerande även i de här delarna av miljöområdet. (Applåder)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2009-11-04
Förslagspunkter: 8, Acklamationer: 5, Voteringar: 3

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Miljöbalkens försäkringar och avhjälpande av förorenade områden m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2008/09:217.
  2. Sanering av förorenade områden

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:T483 yrkande 4, 2008/09:MJ269, 2008/09:MJ285 yrkandena 1 och 2, 2008/09:MJ312, 2008/09:MJ317, 2008/09:MJ372, 2008/09:MJ396, 2008/09:MJ414, 2008/09:MJ422 och 2008/09:MJ460.
    • Reservation 1 (s, v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s, v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1114015
    m820015
    c26003
    fp24004
    kd20004
    v01606
    mp01405
    Totalt153144052
    Ledamöternas röster
  3. Avfallshantering

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ306, 2008/09:MJ495 och 2008/09:N440 yrkande 16.
    • Reservation 2 (mp)
  4. Producentansvar

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ236, 2008/09:MJ243, 2008/09:MJ344, 2008/09:MJ376, 2008/09:MJ384, 2008/09:MJ391 yrkandena 1 och 2 samt 2008/09:MJ503 yrkande 1.
    • Reservation 3 (mp)
  5. Återvinning

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ244, 2008/09:MJ247, 2008/09:MJ295, 2008/09:MJ337 yrkandena 1-3 och 2008/09:MJ503 yrkande 2.
    • Reservation 4 (s, v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (s, v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s0114016
    m820015
    c25004
    fp24004
    kd20004
    v01606
    mp01405
    Totalt151144054
    Ledamöternas röster
  6. Förebyggande av avfall

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:MJ291 yrkandena 1 och 2.
    • Reservation 5 (s)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (s)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s0115015
    m820015
    c26003
    fp24004
    kd20004
    v00166
    mp13006
    Totalt1651151653
    Ledamöternas röster
  7. Nedskräpning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2008/09:MJ233, 2008/09:MJ325 och 2008/09:MJ498 yrkandena 1-3.
    • Reservation 6 (mp)
  8. Motioner som bereds förenklat

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.