Miljöpolitiken
Betänkande 1990/91:JoU30
Jordbruksutskottets betänkande
1990/91:JOU30
Miljöpolitiken
Innehåll
1990/91 JoU30
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas proposition 1990/91:90 om en god livsmiljö. Antalet motionsyrkanden som behandlas i betänkandet är 865, varav 403 yrkanden från allmänna motionstiden 1990 resp. 1991 samt 462 yrkanden i följdmotionerna.
Tillsammans med de betänkanden som avges av övriga berörda utskott utgör detta ärende en så gott som heltäckande genomgång av de miljöpolitiska frågorna och naturvårds- och miljöproblemen. Både nationella och internationella miljö- och naturvårdsfrågor behandlas. Mål och riktlinjer för den fortsatta miljöpolitiken diskuteras, liksom hur de miljöpolitiska ambitionerna skall förverkligas genom ett brett, integrerat och decentraliserat arbete. Utöver dessa mer övergripande frågor om mål, inriktning och insatsområden behandlas ett stort antal konkreta åtgärdsförslag på olika områden.
Regeringens förslag innebär bl.a. följande.
Bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar införs i naturresurslagen, miljöskyddslagen, vattenlagen och lagen om kommunal energiplanering.
Ett nytt program för att övervaka miljötillståndet i landet införs, och resursramen för miljöövervakning ökas under en treårsperiod med totalt 75 milj.kr.
Miljöfrågorna integreras i utbildningen på alla nivåer.
Fortsatta resp. ökade resurser avsätts för de ideella miljöorganisationernas internationella verksamhet, för miljöförbättrande och landskapsvårdande åtgärder i jordbruket, för vård och förvaltning av naturreservat, för kemikalieinspektionens verksamhet, för återställning av skadad miljö och för skydd av kulturminnen som påverkas av luftföroreningar.
Skärpta regler införs i naturvårdslagen om markavvattning, biotopskydd och skydd för utrotningshotade arter.
Kontrollen av hälso- och miljöskadliga ämnen och produkter skärps. Användningen av sådana ämnen begränsas. Kommunerna får vidgad rätt att differentiera avfallstaxorna för att stimulera till källsortering av avfall.
Nya fordon kommer att indelas i miljöklasser, till vilka knyts ett system med ekonomiska styrmedel.
Ett program för översyn av industrins utsläppsvillkor genomförs.
En ny lag om kontroll av biologiska bekämpningsmedel införs.
De delar av propositionen som ej remitterats till jordbruksutskottet behandlas i utrikesutskottet, skatteutskottet, utbildningsutskottet, näringsutskottet, trafikutskottet och bostadsutskottet (UU19, SkU24, UbU12, NU40, TU30 och BoU18).
Utskottet tillstyrker i huvudsak regeringens överväganden om riktlinjer för miljöpolitiken och de konkreta åtgärdsförslagen inom olika insatsområden.
På följande områden föreslår utskottet med anledning av motioner att riksdagen gör uttalanden och beslutar om resursförstärkningar utöver vad som innefattas i propositionen.
Enligt utskottets mening finns det starka skäl som talar för att strålskyddslagen och lagen om kärnteknisk verksamhet helt eller delvis infogas i en framtida miljöbalk. Vidare bör det undersökas om radikala fiskemetoder kan innefattas i det framtida systemet för prövning av miljöfarlig verksamhet.
Utskottet föreslår att regeringen med viss förtur undersöker möjligheterna att avskaffa kravet på ekonomisk fördel för att miljöskyddsavgift skall påföras.
Utskottet upprepar sitt tidigare framförda krav att regeringen bör lägga fram en samlad aktionsplan för buller.
Utskottet understryker betydelsen av fortsatt skogsmarkskalkning i de områden som är mest utsatta för försurningen och föreslår ett tillkännagivande härom.
Även tillämpningen av substitutionsprincipen inom kemikaliekontrollen anses så viktig att riksdagen bör göra ett särskilt uttalande om en mer aktiv tillämpning av denna princip.
Utskottet föreslår en höjning av skrotningspremien på bilar som är i bruk till 1 500 kr.
Anslaget till bidrag till miljöarbete föreslås höjt med 20 milj.kr. utöver regeringens förslag. Förstärkningen skall avse kalkning för att motverka försurningens effekter.
Anslaget till investeringar inom miljöområdet föreslås höjt med 60 milj.kr. utöver regeringens förslag i syfte att säkerställa statens förvärv av urskogar m.m. I detta sammanhang föreslår utskottet ett riksdagsuttalande om fortsatta överväganden beträffande ansvarsfördelningen mellan staten och den enskilde i naturvårdsarbetet och strävandena att bevara den biologiska mångfalden.
Anslaget till visst internationellt miljösamarbete höjs med 2 milj. kr., avseende internationella försurningssekretariatets verksamhet.
Till betänkandet fogas 249 reservationer och 5 särskilda yttranden. Från samtliga oppositionspartier har avgetts reservationer beträffande inriktningen av miljöpolitiken. Även i anslutning till de konkreta åtgärdsförslagen i propositionen har oppositionspartierna på ett flertal punkter framlagt egna förslag.
Propositionen
Regeringen (miljödepartementet) har i proposition 1990/91:90 föreslagit
dels att riksdagen antar förslagen till 3. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) (kapitel 8 och avsnitt 12.2), 4. lag om ändring i vattenlagen (1983:291) (kapitel 8 och avsnitt 16.5.6), 7. lag om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel (avsnitt 13.3), 8. lag om ändring i lagen (1985:426) om kemiska produkter (avsnitt 13.3), 9. lag om ändring i renhållningslagen (1979:596) (avsnitten 13.7.2 och 13.8.2), 13. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822) (avsnitten 7.2 och 16.5), 14. lag om ändring i terrängkörningslagen (1975:1313) (avsnitt 16.5.11), 15. lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark (avsnitt 16.5.6), 16. lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) (avsnitt 16.5.8), 17. lag om ändring i ädellövskogslagen (1984:119) (avsnitt 16.5.14), 18. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) (avsnitt 16.5.6), 19. lag om ändring i lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel (avsnitt 17.6.1),
dels att riksdagen godkänner 20. de allmänna riktlinjer för miljöpolitiken som har angetts under rubriken Regeringens förslag i avsnitten Atmosfären och klimatet, Gränsöverskridande luftföroreningar, Miljön i tätorterna, Naturresurser och naturvård samt Vatten och hav (avsnitten 2.1--2.5), 21. tilläggen till Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet (avsnitt 13.8.1), 22. Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall (avsnitt 13.8.2), 23. dispositionen av vissa avgifter fr.o.m. budgetåret 1991/92 (avsnitt 17.6.7). Vidare vill regeringen meddela riksdagen regeringens ställningstaganden i övrigt i fråga om miljöpolitiken. Övriga lagförslag i propositionen (s. 475) har remitterats till andra utskott (SkU, TU och BoU). Under rubriken Vissa anslagsfrågor för budgetåret 1991/92 har regeringen föreslagit
dels under nionde huvudtiteln
G. Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor
(G 6) att riksdagen till Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 58 100 000 kr.
dels under fjortonde huvudtiteln
A. Miljödepartementet m.m.
(A 1) att riksdagen till Miljödepartementet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 34 217 000 kr.
(A 2) att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 19000000 kr.
B. Miljövård
(B 1) 1. att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom naturvårdsverkets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordat,
(B 1) 2. att riksdagen till Statens naturvårdsverk för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 424 816 000 kr.
(B 2) att riksdagen till Bidrag till miljöarbete för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 211855000 kr.
(B 3) att riksdagen till Investeringar inom miljöområdet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 128000000 kr.
(B 4) att riksdagen till Miljöforskning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 133 190 000 kr.
(B 5) att riksdagen till Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Avfallshantering för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 12360000 kr.
(B 6) 1. att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom koncessionsnämndens för miljöskydd ansvarsområde skall vara i enlighet med vad som förordats i propositionen,
(B 6) 2. att riksdagen till Koncessionsnämnden för miljöskydd för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 17863 000 kr. (B 7) att riksdagen till Bidrag till Förenta nationernas miljöfond för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 22 000 000 kr.
(B 8) att riksdagen till Visst internationellt miljösamarbete för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 13 900 000 kr.
(B 9) att riksdagen till Stockholms internationella miljöinstitut för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 25 000 000 kr.
(B 10) 1. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om anskaffning av utrustning till lokaler vid statens naturvårdsverk inom den kostnadsram som förordats,
(B 10) 2. att riksdagen till Inredning och utrustning av lokaler vid vissa myndigheter för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 13 200 000 kr.
(B 11) 1. att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom kemikalieinspektionens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordat,
(B 11) 2. att riksdagen till Kemikalieinspektionen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
(B 12) att riksdagen till Landskapsvårdande åtgärder för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 200000000 kr.
(B 13) att riksdagen till Sanering och återställning av miljöskadade områden för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 25 000 000 kr.
Lagförslagen bifogas som bilaga 1 till detta betänkande. Lagrådet har avgett yttrande över lagförslagen.
Motioner
Motioner väckta med anledning av propositionen
1990/91:Jo60 av Rune Berglund (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelning av anslag för åtgärder för att motverka försurning av mark och vatten.
1990/91:Jo61 av Doris Håvik m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prövning av miljöfarlig verksamhet.
1990/91:Jo62 av Sigrid Bolkéus m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om akut behov av ökade kalkningsinsatser i Norrland.
1990/91:Jo63 av Karin Falkmer (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordning av stödformerna till naturvård, landskapsvård och kulturlandskapsvård, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en samlad bevarandelag.
1990/91:Jo64 av Marianne Andersson i Vårgårda och Jan Hyttring (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvicksilver inom tandvården, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att användningen av kvicksilver inom tandvården snarast bör upphöra med hänvisning till konstaterade och befarade hälsoeffekter och utsläppen till miljön, 3. att riksdagen hos regeringen begär att kemikalieinspektionen får i uppdrag att pröva om tillverkning, import och användning av amalgam är förenligt med lagen om kemiska produkter, 4. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket får i uppdrag att utvärdera rapporter om betydande kvicksilverutsläpp från hushållen till VA-nätet och bedöma utsläppen ur miljösynpunkt, 5. att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen ges i uppdrag att framlägga en tidsplan för avveckling av amalgam och att förbereda åtgärder vid ett omedelbart förbud samt åtgärdsplan för att selektera ut den del av befolkningen som riskerar besvär av amalgamet.
1990/91:Jo65 av Lisbet Calner m.fl. (s, m, fp, c, v, mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till Stiftelsen Bohus avelscentrum.
1990/91:Jo66 av Jens Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förhandlingar med norska regeringen om rening av utsläppen inom Östfold och Osloområdet och återställande av fiskbestånden i gränsvattnen snarast bör upptas.
1990/91:Jo67 av Göran Åstrand m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att den nuvarande svavelskatten omvandlas till en svavelavgift vars intäkter skall komma miljön till godo, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hur intäkterna från svavelavgiften skall användas.
1990/91:Jo68 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om enhetliga fridlysningsregler för plocknings- och uppgrävningsattraktiva växter i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Jo69 av Lennart Pettersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningarna för en väsentligt höjd skrotningspremie.
1990/91:Jo70 av Karin Wegestål (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunala kvävepooler.
1990/91:Jo71 av Ingrid Hasselström Nyvall och Sören Norrby (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användning av kustbevakningens resurser i miljöövervakningen av kust- och havsområden.
1990/91:Jo72 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd av miljöskäl till forskning, utbildning och rådgivning i ekologiskt lantbruk, 2. att riksdagen anvisar 50 milj.kr. till kommunala pilotprojekt för lokala VA-lösningar i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Jo73 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av forskning och fortsatta undersökningar av miljöpåverkan av Vätterns ekosystem.
1990/91:Jo74 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det internationella arbetet med att eliminera utsläpp av ozonnedbrytande ämnen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas skyldighet att på ett miljöriktigt sätt ta om hand CFC från kyl- och frysskåp från den 1 januari 1992, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till miljöavgift på produktion och import av kylar och frysar i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud av haloner i fasta anläggningar från den 1 januari 1995, 5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljöavgift på HCFC i enlighet med vad som anförts i motionen, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud av tillverkning, import och användning av koltetraklorid och 1,1,1,-trikloretan från den 1 januari 1993.
1990/91:Jo75 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa generellt förbud att kvävegödsla skog, 2. att riksdagen hos regeringen begär att den skogspolitiska kommittén får i uppdrag att lämna förslag till finansiering av fortsatt skogsmarkskalkning, 3. att riksdagen till ersättning för landskapsvårdande åtgärder för budgetåret 1991/92 anvisar 500 000 000 kr., alltså 300 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslår, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mer generell och långsiktig utformning av den landskapsvårdande ersättningen, 5. att riksdagen till naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet för budgetåret 1991/92 anvisar 20 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslår att fördela via naturvårdsverket, 6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till system för att återföra miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel till jordbruket i form av kalkningsbidrag, 7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbud eller mycket lågt gränsvärde för kadmium i handelsgödsel, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av bekämpnings- och gödslingsfria zoner i slättbygder.
1990/91:Jo76 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordning nationellt, regionalt och lokalt av arbetet med yttre och inre miljöfrågor, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utökade fackliga befogenheter att ingripa vid missförhållanden som rör den yttre miljön i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändring av arbetsmiljölagen så att begreppet "omedelbar och allvarlig fara" ges en tydlig innebörd i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag som ger lokala fackföreningar rätt att vidta stridsåtgärder mot arbetsgivare som ej rättar till missförhållanden rörande inre eller yttre miljö.
1990/91:Jo77 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag på samordnad bevarandelagstiftning för naturvård och kulturminnesvård, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av enhetlig organisation för bevarandeverksamheten.
1990/91:Jo78 av Lola Björkquist och Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel för skydd av det mycket värdefulla eklandskapet samt ängs- och hagmarkerna i Östergötlands län, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av en generell arealersättning för bevarandet av det öppna eklandskapet och ängs- och hagmarkerna i Östergötland.
1990/91:Jo79 av Leo Persson och Arne Mellqvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny jordbrukspolitik i ekologisk balans.
1990/91:Jo80 av Carl Frick (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att genomföra en kontinuerlig bevarandeodling av vårt genetiska arv av kulturväxter och att detta skall kunna ske snabbt, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det behövs fler ställen i landet där gamla fruktsorter kan odlas, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning för att skyndsamt klarlägga behov och resurser inom hela området.
1990/91:Jo81 av Anna Horn af Rantzien (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en hänsynsparagraf bör införas i rennäringslagen, 2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning som klargör erforderliga åtgärder för att snarast förhindra den pågående nedslitningen av fjällhedarna.
1990/91:Jo82 av Anna Horn af Rantzien och Åsa Domeij (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kulturminneslagen arbetas in i miljöbalken så som angivits i motionen, 2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av medelstilldelningen.
1990/91:Jo83 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till samlat handlingsprogram mot buller.
1990/91:Jo84 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att miljö- och hälsoskyddskontorens övervakningsverksamhet bör behållas och ej sammanföras med verksamheterna vid byggnads- eller tekniska nämnderna, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ytterligare medel för kalkning av sjöar och vattendrag bör tillföras Värmlands län ur det föreslagna ökade anslaget, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ytterligare medel för vitaliseringsgödsling på skogsmark bör tillföras Värmlands län, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av fler fullvärdiga nederbördsstationer i länet, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av resurser för att kontinuerligt följa utvecklingen i landets största och Europas tredje sjö, Vänern, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det öppna kulturlandskapets betydelse i Värmland som turistlän, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av förstärkning av det s.k. NOLA-anslaget, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att odling av energigrödor, biobränslen och lövskogsplantering bör prioriteras framför barrskogsplantering på åkermark, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att skyddet för hotade växt- och djurarter bör förbättras.
1990/91:Jo85 av Hans Dau (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsekvensanalys som del i beslutsunderlaget vid eventuellt ifrågasatt inskränkning av renskötselrätten inom nationalpark.
1990/91:Jo86 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om skärpta gränsvärden för dioxin i enlighet med vad som i motionen anförts.
1990/91:Jo87 av Rune Rydén (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att metalliskt kvicksilver fortsättningsvis får användas till blodtrycksmätare inom sjukvården.
1990/91:Jo88 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sektorsansvaret för de skogliga frågorna, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skogsutredningens uppgifter, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av intensifierad skogskalkning, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om markägarnas kostnadsansvar, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om huvudmannaskapet för skogsmarkskalkningen,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av miljöfond för kalkning och vitaliseringsgödsling i enlighet med vad som i motionen anförts, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åkermarksdikning, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anpassning till EGs regler, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av specifika åtgärder för att minska jordbrukets miljöpåverkan.
1990/91:Jo89 av Marianne Samuelsson (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de företag som i dag inte har tillstånd före 1994 skall ha inkommit med en tillståndsansökan.
1990/91:Jo90 av Göran Engström (c) vari yrkas att riksdagen med avslag på regeringens förslag i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte ändra lagstiftningen på det skogliga området under den tid skogspolitiska kommittén arbetar med förändringar av lagstiftningen inom denna sektor.
1990/91:Jo91 av Kersti Johansson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att ur föreslagen anvisning till medel för miljöövervakning även skall kunna utgå medel till Vätternvårdsförbundets verksamhet i enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:Jo92 av Sören Norrby (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om offensiva åtgärder mot amalgamanvändningen i tandvården.
1990/91:Jo93 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att miljöinriktade ekonomiska beslutsunderlag utarbetas i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen hos regeringen begär att som ett första steg finansplanen och nationalbudgeten kompletteras med miljö- och hälsofaktorer i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Jo94 av Lennart Brunander och Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av ett åtgärdsprogram mot bullerskador från vägtrafiken.
1990/91:Jo95 av Lennart Brunander och Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärdsprogram för att stimulera övergång från mineraloljor till miljövänliga vegetabiliska oljor.
1990/91:Jo96 av Lennart Brunander och Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen beslutar anslå 5 milj.kr. ur de influtna medlen från bekämpningsmedels- och handelsgödselavgiften till utvecklande av slutna odlingssystem inom trädgårdsnäringen, i enlighet med motionen.
1990/91:Jo97 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av auktoriserade externa miljörevisorer enligt vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen beslutar införa koldioxidskatt för industrin om 5 öre per kg utsläppt koldioxid från den 1 januari 1993 enligt vad som anges i motionen, 3. att riksdagen till sanering av miljöskadade områden för budgetåret 1991/92 anvisar 25 000 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit eller således 50 000 000 kr. enligt vad som anförts i motionen.
1990/91:Jo98 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att passagerarfärjor ej skall omfattas av de undantag i SFÖS 1985:19, 5 kap. 4 § som gäller utsläpp av toalettavfall, 2. att riksdagen hos regeringen begär att förbud mot utsläpp av matavfall från färjetrafiken införs, 3. att riksdagen hos regeringen begär att tennorganiska föreningar i bottenfärger förbjuds, 4. att riksdagen hos regeringen begär att föreskrifter för användning av gifter i färjornas kylvattensystem utfärdas, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de planerade bilaterala överenskommelserna med de nordiska länderna också skall innehålla gränsvärden för utsläpp av kväveoxid, 6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg i enlighet med vad som ovan anförts, 7. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket får i uppdrag att utfärda föreskrifter för landanslutning för kraftproduktion för färjor som ligger i hamnar inom tättbebyggt område.
1990/91:Jo99 av Annika Åhnberg (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en miljöavgift på osorterat avfall på 50 kr./ton från den 1 januari 1992, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag på definition av olika avfallsfraktioner och förslag på miljöavgifter på dessa fraktioner.
1990/91:Jo100 av Rolf L Nilson (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att minska trafikens negativa effekter på miljön i Skåne, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att minska industrins negativa effekter på miljön i Skåne, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att minska skogs- och jordbrukets negativa effekter på miljön i Skåne.
1990/91:Jo101 av Björn Samuelson m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning kring Vänern m.m., 2. att riksdagen beslutar att till regeringens disposition ställa 7000000 kr. i enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:Jo102 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen antar den i motionen föreslagna lagen om art- och biotopskydd.
1990/91:Jo103 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen beslutar anta en lag om avfall och återvinning.
1990/91:Jo104 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen anslår 20 000 000 kr. utöver regeringens förslag i proposition 1990/91:90 till nationell miljöövervakning under anslaget B 1, 2. att riksdagen anslår 20 000 000 kr. utöver regeringens förslag i proposition 1990/91:90 till information under anslaget B 1, 3. att riksdagen anslår 20 000 000 kr. utöver regeringens förslag i proposition 1990/91:90 till vård av naturreservat under anslaget B 1, 4. att riksdagen anslår 30 000 000 kr. utöver regeringens förslag i proposition 1990/91:90 till naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet (NOLA) under anslaget B 1, 5. att riksdagen anslår 15 000 000 kr. utöver regeringens förslag i proposition 1990/91 till naturvårdsåtgärder i skogslandskapet ("Skogs-NOLA") under anslaget B1, 6. att riksdagen anslår 25 000 000 kr. utöver regeringens förslag i proposition 1990/91:90 till återskapande av våtmarker under anslaget B 1, 7. att riksdagen anslår 3 000 000 kr. utöver regeringens förslag i proposition 1990/91:90 till handlingsprogram mot buller under anslaget B 1, 8. att riksdagen anslår 5 000 000 kr. utöver regeringens förslag i proposition 1990/91:90 till utredning om plaster under anslaget B 1, 9. att riksdagen anslår 15 000 000 kr. utöver regeringens förslag i proposition 1990/91:90 till projekt för avfallsreduktion under anslaget B 1, 10. att riksdagen anslår 15 000 000 kr. utöver regeringens förslag i proposition 1990/91:90 till utveckling av ekologiska toalettsystem under anslaget B 1, 11. att riksdagen anslår 4 000 000 kr. utöver regeringens förslag i proposition 1990/91:90 till hotade arter under anslaget B 1, 12. att riksdagen anslår 100 000 000 kr. utöver regeringens förslag i proposition 1990/91:90 till investeringar i ny miljöteknik under anslaget B 1, 13. att riksdagen anslår 272 000 000 kr. utöver regeringens förslag i proposition 1990/91:90, Statens naturvårdsverk B 1, dvs. 696 816 000 kr., 14. att riksdagen anslår 50 000 000 kr. utöver regeringens förslag i proposition 1990/91:90 till kalkning under anslaget B2, 15. att riksdagen anslår 20 000 000 kr. utöver regeringens förslag i proposition 1990/91:90 till kalkning av brunnar under anslaget B 2, 16. att riksdagen anslår 9 000 000 kr. utöver regeringens förslag i proposition 1990/91:90 till regional miljöövervakning under anslaget B2, 17. att riksdagen anslår 79 000 000 kr. utöver regeringens förslag i proposition 1990/91:90, Bidrag till miljöarbete B 2, dvs. 290 855 000 kr., 18. att 420 000 000 kr. utöver regeringens förslag i proposition 1990/91:90, Investeringar inom miljöområdet B 3, dvs. 548 000 000 kr., 19. att riksdagen anslår 15 000 000 kr. utöver regeringens förslag i proposition 1990/91:90, Forskning för ett avfallssnålt samhälle B 5, dvs. 27 360 000 kr., 20. att riksdagen anslår 3 000 000 kr. utöver regeringens förslag i proposition 1990/91:90 till de ideella organisationernas miljöarbete under anslaget B 8, 21. att riksdagen anslår 3 000 000 kr. utöver regeringens förslag i proposition 1990/91:90, Visst internationellt miljösamarbete B 8, dvs. 16 900 000 kr., 22. att kemikalieinspektionen får möjlighet att utöka ramen för sin resultatbudget med 15 000 000 kr. nästa budgetår i förhållande till regeringens förslag i proposition 1990/91:90, Kemikalieinspektionen B11, 23. att riksdagen anslår 15 000 000 kr. utöver regeringens förslag i proposition 1990/91:90 till projekt för tillämpning av substitutionsprincipen under anslaget B 11, 24. att riksdagen anslår 100 000 000 kr. utöver regeringens förslag i proposition 1990/91:90, Landskapsvård B 12, dvs. 300000000 kr., 25. att riksdagen anslår 75 000 000 kr. utöver regeringens förslag i proposition 1990/91:90, Sanering och återställning av miljöskadade områden B 13, dvs. 100 000 000 kr.
1990/91:Jo105 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för miljöpolitiken som angetts under rubrikerna 1990-talets utmaningar, bekämpa växthuseffekten, förstärk miljöskyddet, miljöövervakning och myndighetsorganisation och utveckla effektiva ekonomiska styrmedel, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en mer aktiv produktövervakning, 3. att riksdagen hos regeringen begär en studie av hur miljöfrågorna skall prioriteras i enlighet med vad som i motionen anförts, 4. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam redovisning av hur Sverige uppfyller internationella avtal och rekommendationer på klimatvårdsområdet, 5. att riksdagen som nationellt delmål fastställer att de svenska koldioxidutsläppen inte skall få överstiga 1987 års nivå, 6. att riksdagen som nationellt delmål, i enlighet med Torontokonferensens rekommendationer, fastställer att de svenska koldioxidutsläppen skall minska med 20 % från år 1987 till år 2005, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det internationella avvecklingsarbetet vad gäller olika ozonförstörande kemikalier, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av kvalitetsnormer för luft och vatten, 9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sanktionsavgifter i enlighet med vad som i motionen anförts, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hur de ekonomiska anslagen för miljöövervakning skall användas, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de aktörsbaserade miljövårdsorganens roll, 12. att riksdagen hos regeringen begär en samlad översyn av den framtida myndighetsorganisationen på miljöområdet i enlighet med vad som i motionen anförts, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förstärkt ekonomisk kompetens på naturvårdsverket, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas miljövårdsarbete, 15. att riksdagen hos regeringen begär utredning om finansieringen av tillsynsverksamheten i enlighet med vad som i motionen anförts, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användningen av olika -- administrativa eller ekonomiska -- styrmedel på miljöområdet, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EG-anpassning av olika ekonomiska styrmedel, 18. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring som möjliggör användning av överlåtelsebara utsläppsrättigheter på miljöområdet, 19. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en miljörelaterad förmånsbeskattning på bilområdet i enlighet med vad som i motionen anförts, 20. att riksdagen som nationellt delmål fastställer att de svenska kväveoxidutsläppen från vägtrafiken skall minska med mer än 50 % från år 1988 till år 2000, 21. att riksdagen begär att regeringen i förhandlingarna mellan EG och EFTA verkar för skärpta avgaskrav för tunga fordon i enlighet med vad som i motionen anförts, 22. att riksdagen som nationellt delmål fastställer att de svenska kolväteutsläppen från vägtrafiken skall minska med mer än 70 % från år 1988 till år 2000, 23. att riksdagen som nationellt delmål fastställer att de svenska koldioxidutsläppen från vägtrafiken skall hållas oförändrade från år 1989 till år 2000, 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av de nationella delmålen för utsläpp från vägtrafiken, 25. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljörelaterad energibeskattning baserad på en skärpt koldioxidbeskattning i enlighet med vad som i motionen anförts, 26. att riksdagen beslutar att ändra den nuvarande svavelskatten till en svavelavgift i enlighet med vad som i motionen anförts, 27. att riksdagen hos regeringen begär utredning om hur kväveavgifterna även skall kunna omfatta mindre och medelstora förbränningsanläggningar, 28. att riksdagen hos regeringen begär förslag till metod för att minska kväveutsläppen från de kommunala avloppsreningsverken i enlighet med vad som i motionen anförts, 29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöavgifter på de miljömässigt farligaste bekämpningsmedlen, 30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mer aktiv tillämpning av substitutionsprincipen, 31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en aktiv uppföljning av avveckling av olika miljöfarliga kemikalier, 32. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ekonomiska stimulanser för att minska massaindustrins utsläpp av stabila klorerade organiska föroreningar i enlighet med vad som i motionen anförts, 34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samarbete med EG då det gäller miljömärkning, 35. att riksdagen hos regeringen begär förslag till återlämningspremie på de miljöfarliga batterier som i dag inte omfattas av pantsystem i enlighet med vad som i motionen anförts, 36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av kostnadseffektiva metoder för att minska CFC-avgången till atmosfären, 37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nonylfenoletoxylater, 38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen på avfallsforskningen, 39. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om huruvida avfallsreduceringsplaner skulle kunna användas för att minska avfallsmängderna, 40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omhändertagande av hushålls- och industriavfall, 41. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i renhållningslagen (1979:596) i syfte att generellt tillåta kompostering av hushållsavfall i enlighet med vad som i motionen anförts, 42. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att det kommunala monopolet på avfallsområdet avskaffas, 43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om producentansvaret på avfallsområdet, 44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behandlingsmetoder för miljöfarligt avfall, 45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kapacitetsutbyggnad då det gäller omhändertagande av miljöfarligt avfall, 46. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär privatisering av SAKAB, 47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reglering av vattenuttag från enskilda brunnar, 48. att riksdagen begär förslag om hur den ideella naturvården skall kunna stärkas i enlighet med vad som i motionen anförts, 49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om biotopskydd, 50. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medelsanvisning till biotopvård, 51. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inköp av urskogar, 52. att riksdagen hos regeringen begär förslag till samordning av bidragen till naturvård, landskapsvård och kulturvård i enlighet med vad som i motionen anförts, 53. att riksdagen hos regeringen begär förslag till enhetliga fridlysningsregler i enlighet med vad som i motionen anförts, 54. att riksdagen hos regeringen begär utredning av alternativa skyddsinsatser då det gäller skogsmark, 55. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1991/92 anvisa ytterligare 50 milj.kr. till skogsmarkskalkning, sjökalkning, skydd och restaurering av kulturminnen samt förstärkning av åtgärder avseende brunnar att finansieras ur den av oss till svavelavgift omvandlade svavelskatten.
1990/91:Jo106 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det övergripande målet för handlingsprogrammet mot buller skall vara att antalet människor som störs eller skadas av buller skall minska, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att JAS-projektet även ur bullersynvinkel bör avbrytas, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att buller på arbetsplatser skall beaktas i handlingsprogrammet mot buller, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att buller i bostäder skall beaktas i handlingsprogrammet mot buller, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kraven på tystare hushållsapparater, fläktsystem etc. skall beaktas i handlingsprogrammet mot buller,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att minskade bullerstörningar i våra vardagsrekreationsområden skall beaktas i handlingsprogrammet mot buller.
1990/91:Jo107 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekologisk kemikalie- och varuhantering, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om introduktion av nya varor och kemikalier, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att produkter måste följas av återvinnings- och destruktionsbeskrivning, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att produkter måste följas av en miljöklassning, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att principen om den omvända bevisbördan skall skrivas in i lagen om kemiska produkter, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillverkares och försäljares ansvar för varu- och kemikaliehantering, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillämpningen av substitutionsprincipen skall stärkas, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsumenters och yrkesutövares förstärkta möjligheter att handla miljömedvetet, 9. att riksdagen till kemikalieinspektionen för budgetåret 1991/92 anvisar 14 783 000 kr. utöver vad regeringen föreslår eller således 76753000 kr., 10. att riksdagen till information i syfte att minska hushållens kemikalieanvändning för budgetåret 1991/92 anvisar ett projektanslag på 10 000 000 kr. att fördelas via naturvårdsverket, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kloralkaliindustrin senast år 2000 skall ha övergått till kvicksilverfria processer, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kvicksilverhaltiga strömbrytare, mätinstrument etc. skall förbjudas från den 1 januari 1992, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommunerna skall åläggas ansvar för återvinning av lysrör, lampor etc. som innehåller kvicksilver senast den 1 januari 1992, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kvicksilveroxidbatterier skall förbjudas från 1995, 15. att riksdagen som sin mening uttalar att all användning av kadmium utom i forskning skall förbjudas, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöavgift på batterier som innehåller kadmium, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en handlingsplan bör utarbetas för att ta hand om kadmiumhaltigt avfall, 18. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket får i uppdrag att komma med förslag om kraftig minskning av metalläckaget från gruvavfall, 19. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljöavgift på arsenik och krom i träskyddsmedel på 200 kr./kg resp. 100 kr./kg, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en handlingsplan för omhändertagandet av arsenik och krom, 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att trikloretylen, metylenklorid och perkloretylen ej får överlåtas i konsumentförpackningar från den 1 januari 1992, 22. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljöavgift på 50 kr./kg på trikloretylen, metylenklorid och perkloretylen, 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om organiska tennföreningar, ftalater, bromerade flamskyddsmedel och klorparaffiner, 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om aromatiska lösningsmedel, 25. att riksdagen beslutar att användningen av nonylfenoletoxylater skall upphöra senast år 2005, 26. att riksdagen hos regeringen begär att kemikalieinspektionen får i uppdrag att skyndsamt utreda bensenhanteringen och hur användningen skall minska, 27. att riksdagen hos regeringen begär att kemikalieinspektionen får i uppdrag att skyndsamt utreda hur bensinens miljö- och hälsoeffekter skall minska, 28. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljöavgift på utsläpp av klororganisk substans (AOX) som överstiger nivån 0,5 kilo per ton massa.
1990/91:Jo108 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att minska dagens hot mot våra hav, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stärka samarbetet med övriga stater runt våra hav, 3. att riksdagen till naturvårdsverket för budgetåret 1991/92 anvisar 30 000 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit för ett pilotprojekt för att sanera kvicksilverhaltiga fiberbankar.
1990/91:Jo109 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ny översyn av naturvårdslagstiftningen i syfte att tydliggöra en ekologisk grundsyn, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regler för biotopskydd bör utformas så att de ger möjlighet för länsstyrelserna att genom generella regler skydda områden i enlighet med vad som i motionen anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ansvaret för skydd av skogliga biotoper bör ligga på länsstyrelserna, 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny formulering av 4 § lagen om skötsel av jordbruksmark, så att större hänsyn till naturvården garanteras, 5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om generellt förbud mot markavvattning med dispensmöjlighet i enlighet med vad som i motionen anförs, 6. att riksdagen till anläggande av våtmarker för budgetåret 1991/92 anvisar 20 000 000 kr. på nytt anslag, 7. att riksdagen till investeringar inom miljöområdet för budgetåret 1991/92 anvisar 140 000 000 kr. eller 60 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit, 8. att riksdagen till investeringar inom miljöområdet anvisar 100000000 kr. som ett engångsanslag, 9. att riksdagen till skydd av hotade arter för budgetåret 1991/92 anvisar 10 000 000 kr., alltså 2 100 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att upprätta en nationell naturvårdsstrategi, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till utvecklande av den ekologiska kompetensen i kommunerna, 12. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket får i uppdrag att genomföra en utvärdering av det naturvårdsinriktade arbetet på kommunal nivå, i enlighet med vad som i motionen anförts, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skydd av fjällnära skogar, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot användande av främmande trädslag, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot användande av vattenskotrar, s.k. jet-skis.
1990/91:Jo110 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en liberal miljöpolitik, 2. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av de åtgärder som behövs och konsekvenser av dessa för att utsläppen av kväveoxider till luft skall minska med 50 % mellan åren 1980 och 1998, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en vidareutveckling av användandet av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöskyddskommitténs fortsatta arbete, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklande av miljökvalitetsnormer som styrmedel, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om transformation av internationella konventioner i svensk lagstiftning, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljövårdens organisation, 8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett konkret mål för minskning av klorutsläpp från massaindustrin och att målet därefter får vara styrande för de åtgärder som vidtas, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att överväga ett system med överlåtbara utsläppsrätter för klorerade organiska föreningar, 10. att riksdagen hos regeringen begär förslag som möjliggör att kväveutsläpp från avloppsreningsverk kan kvittas mot åtgärder som minskar diffusa kväveutsläpp, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för en samlad aktionsplan mot buller, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om buller i bostäder, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöinsatser i barnomsorgen, 14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om användning av information och kampanjer som styrmedel i miljöpolitiken, 15. att riksdagen beslutar om införande av miljöavgift på träskyddsmedel enligt miljöavgiftsutredningens förslag, 16. att riksdagen beslutar om förbud mot metylenklorid, trikloretylen och perkloretylen i konsumentprodukter från den 1 januari 1992, 17. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljöavgift på perkloretylen, 18. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljöavgift på nonylfenoletoxylater, 19. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag om en återvinningslag och andra förpacknings- och avfallsfrågor,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en höjning av bilskrotningspremien till 4 000 kr., 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnadseffektiv kvävereduktion i jordbruket, 23. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anslår 60 milj.kr. utöver regeringens förslag för bildande av naturreservat -- mark för naturvård, 24. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anslår 15 milj.kr. till Statens naturvårdsverk för utvärdering och utveckling av skogskalkning, 25. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anslår 20 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit till kalkning av sjöar, 26. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anslår 30 milj.kr. för ett bidrag till frivilliga naturvårdsåtgärder i skogsbruket,
27. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anslår 8 milj.kr. utöver regeringens förslag för vård av naturreservat, 28. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anslår 4 milj.kr. utöver regeringens förslag för vård av hotade arter, 29. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anslår 5 milj.kr. för naturvårdsbiologisk forskning, 30. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anslår 3 milj.kr. till de ideella miljöorganisationerna, 31. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anslår 7 milj.kr. för kulturmiljöändamål inom landskapsvården i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Jo111 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att miljöskyddskommittén skall få direktiv om att särskilt beakta tillåtlighetsreglernas begriplighet i det fortsatta utredningsarbetet, 2. att riksdagen hos regeringen begär att den ger miljöskyddskommittén direktiv om att tillåtlighetsreglerna i miljölagstiftningen skall utformas så att kravnivån inte sänks på grund av miljöskatter/avgifter, 3. att riksdagen begär att regeringen ändrar miljöskyddsförordningen och gör trafikanläggningar prövningspliktiga enligt miljöskyddslagen, 4. att riksdagen beslutar att stryka sista meningen i 6 § miljöskyddslagen: "Första stycket eller andra stycket första meningen hindrar ej att sådan flygplats, väg eller järnväg, vars anläggande prövas i särskild ordning, används för avsett ändamål", 5. att riksdagen hos regeringen begär att den ger miljöskyddskommittén direktiv att lägga förslag som kan ge den regionala och lokala tillsynsorganisationen en självständigare roll, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att miljöorganisationer skall betraktas som sakägare i miljömål, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en Miljöombudsman skall inrättas, 8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i naturvårdslagen så att krav på miljökonsekvensbeskrivningar införs, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att länsstyrelserna skall tillämpa miljöskyddslagens kravregler beträffande förorening till vatten orsakad av markavvattning, 10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i vattenlagen där det tydligt framgår att även värden som inte kan mätas i pengar skall tas med i den samhällsekonomiska avvägningen, 11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i vattenlagen så att den biologiska/ekologiska kompetensen alltid garanteras i vattendomstolarna.
1990/91:Jo112 av Carl Frick (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om växthuseffektens beroende av regeringens ekonomiska politik, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att minska den materiella förbrukningen för att komma tillrätta med koldioxidutsläppen och minska risken för den s.k. växthuseffekten, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett koldioxidtak skall fastläggas, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att användningen av fossila bränslen skall minskas med 2 % om året, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att i större omfattning införa gröna skatter och avgifter för att minska den materiella förbrukningen, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa koldioxidskatt på elproduktion.
1990/91:Jo113 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:90 i berörda delar som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mål och inriktning av miljöpolitiken, former och inriktning av det internationella miljöarbetet, behovet av en global miljöfond, krig och miljö, bistånd och miljö, internationellt kunskapsutbyte på miljöområdet samt inriktningen av det nordiska och europeiska miljösamarbetet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet och inriktning av åtgärder för att minska utsläppen av koldioxid, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om former och tidpunkt för införande av koldioxidskatt på fossilbaserad elproduktion, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov och inriktning av åtgärder för att motverka uttunningen av ozonskiktet, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av åtgärder för att motverka försurande utsläpp, 6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett program för minskning av kväveoxidutsläppen enligt de riktlinjer som förordas i motionen, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av insatserna för att minska utsläppen av ammoniak, 8. att riksdagen hos regeringen begär att ett treårsprogram för skyddskalkning och vitaliseringsgödsling av skogsmark upprättas och finansieras i enlighet med vad i motionen anförts,
9. att riksdagen för budgetåret 1991/92 till skyddskalkning och vitaliseringsgödsling anvisar 40 000 000 kr. i enlighet med vad i motionen anförts, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kalkning av försurade vattendrag samt för budgetåret 1991/92 anvisar 30 000 000 kr. utöver regeringens förslag för detta ändamål, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av kartläggning och insatser i hela landet för att förebygga och reparera skadeverkningarna av luftföroreningarna på kulturminnen och kulturmiljöer, 12. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar 4 000 000 kr. till Internationella försurningssekretariatets verksamhet i enlighet med vad i motionen anförts, 13. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket får i uppdrag att lägga förslag om åtgärder för att minska utsläppen av tungmetaller och kväve i hav och vattendrag i enlighet med vad i motionen anförts, 14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder för att återskapa våtmarker i syfte att minska kväveläckaget i enlighet med de riktlinjer som förordas i motionen, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sambanden mellan utnyttjande av naturresurser och markanvändning resp. målsättningen att bevara biologisk mångfald i de ekologiska systemen, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad motionen anförts om förbud mot utsläpp av gentekniskt förändrade organismer i naturen, 17. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar 2 000 000 kr. till Nordens Ark för åtgärder i syfte att bevara hotade nordiska djurarter i enlighet med vad i motionen anförts, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktning och åtgärder för att motverka användningen av kemikalier, 19. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:90 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprättande av en avvecklingsplan för klorutsläppen samt i lag föreskriver att utsläppen av klor från skogsindustrin skall vara högst 0,5 kg AOX per ton klorblekt massa år 1995 resp. 0,1 kg år 1999, 20. att riksdagen i lag föreskriver att en avgift på organiskt bundet klor uttas med 50 kr./kg i enlighet med vad i motionen anförts, 21. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket får i uppdrag att analysera och lägga förslag om åtgärder för att minska halterna av polyklorerade bifenyler (PCB) i ekosystemen i enlighet med vad i motionen anförts, 22. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett handlingsprogram för att minska bullernivåerna i samhället i enlighet med de riktlinjer som förordas i motionen, 23. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:90 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sambanden mellan miljö och ekonomi resp. utformningen av de ekonomiska styrmedlen på miljöområdet, 24. att riksdagen i lag föreskriver att en avfallsavgift uttas på osorterat hushålls- och industriavfall från den 1 januari 1992 med 200 kr. per ton avfall i enlighet med vad i motionen anförts, 25. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med direktiv att lägga förslag om införande av ett pantsystem för återvinning av avfall i enlighet med vad i motionen anförts, 26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordningen av miljölagstiftningen och upprättandet av en särskild miljöbalk, 27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en särskild statsåklagare i miljömål, 28. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i miljöskyddslagen innebärande att en särskild miljöansvarig skall utses i företag som bedriver miljöfarlig verksamhet i enlighet med vad i motionen anförts, 29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en miljöombudsman med de uppgifter som förordas i motionen, 30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i denna motion och motion 1990/91:JoU749 anförts om inriktningen av tillståndsprövningen för ren produktion, 31. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:90 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att bibehålla och förstärka de kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnderna, 32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljörevisioner i företagen, 33. att riksdagen hos regeringen hemställer att sammansättningen av miljömärkningskommittén ändras i enlighet med vad i motionen anförts, 34. att riksdagen för budgetåret 1991/92 till miljöforskning för IVLs verksamhet anvisar 5 000 000 kr. utöver regeringens förslag, 35. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar 50 000 000 kr. till utveckling av lokala avloppssystem i enlighet med vad i motionen anförts, 37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en mer miljöanpassad beskattning av tjänstebilar, 38. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket får i uppdrag att utarbeta regler för bidrag till installationer av reningsutrustning för andra föroreningar än dem som för närvarande regleras i enlighet med vad i motionen anförts, 39. att riksdagen beslutar att en bilskrotningspremie skall utgå med 4 000 kr. vid skrotning av bilar av 1975 års modell eller äldre i enlighet med vad i motionen anförts, 40. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en strategi för en resurssnål avfallshantering enligt de riktlinjer som förordas i motionen, 41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för reduktion av avfall vid tillstånd för företag att bedriva miljöfarlig verksamhet, 42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handel med och transporter av miljöfarligt avfall, 43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jordbrukets betydelse för möjligheterna till en bra miljö och en god naturvård, 44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kadmium i handelsgödsel och slam från reningsverk, 45. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagregleringen av stallgödselhanteringen, 46. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:90 i denna del hos regeringen begär förslag till användning av miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel i enlighet med vad i motionen anförts, 47. att riksdagen avslår proposition 1990/91:90 såvitt avser förslag till inleverans till statskassan av oanvända reserverade medel (100 milj.kr.) från anslaget Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket i enlighet med vad i motionen anförts, 48. att riksdagen avslår proposition 1990/91:90 såvitt avser förslag till disposition av influtna avgifter (78 milj.kr.) för budgetåret 1989/90 i enlighet med vad i motionen anförts, 49. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar 60 000 000 kr. utöver regeringens förslag för inköp av mark för naturvårdsändamål, 50. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar 5 000 000 kr. utöver regeringens förslag till skötsel av naturvårdsobjekt att disponeras i enlighet med vad i motionen anförts, 51. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar 4 000 000 kr. utöver regeringens förslag för bevarande av hotade arter.
1990/91:Jo114 av Viola Claesson och Jan Strömdahl (v) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att Sverige utan att avvakta EGs eller andra internationella organs samtycke skall skärpa miljökraven på trafikområdet, 2. att riksdagen beslutar att de transporter som samhället och enskilda behöver redan på kort sikt måste göras så rena från skadliga utsläpp som de bästa och tillgängliga fordonstekniska lösningarna medger, 3. att riksdagen beslutar att halten av svavel och aromatiska kolväten i dieselolja fr.o.m. 1992 skall sänkas till tekniskt lägsta möjliga nivå.
1990/91:Jo115 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att rätten till god miljö är en grundläggande mänsklig rättighet, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande ökade fackliga befogenheter när det gäller inre och yttre miljö,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om snabbare avveckling av ozonnedbrytande ämnen, 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag på miljöskyddslagstiftning baserad på bindande miljökvalitetsnormer, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kombinera produkters miljöklassning med ett avgiftssystem i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om allmänhetens och berörda yrkesgruppers rätt att föra talan i miljöskyddsärenden, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lagstiftning rörande miljöskador orsakade av joniserande strålning bör föras in i den nya miljöbalken, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att behålla obligatoriska miljö- och hälsoskyddsnämnder, 9. att riksdagen till ideella organisationers internationella miljöarbete för budgetåret 1991/92 anvisar 5 000 000 kr., alltså 3 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslår, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder när det gäller avancerad bioteknik, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige med större kraft måste hävda miljöfrågorna i handelspolitiken.
1990/91:Jo116 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen skall ge miljön en mer överordnad roll i det politiska arbetet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en nationell handlingsplan för att komma till rätta med miljöproblemen skall upprättas, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en parlamentarisk kommitté skall tillsättas för att granska det miljöpolitiska arbetet baserat på aktionsplaner, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att miljökvalitetsnormer i kombination med genomförandeplaner skall införas i miljölagstiftningen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att strategin i miljöarbetet på ett tydligare sätt skall utgå från de kritiska belastningsgränserna, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att riksdagens miljöpolitiska målsättningar skall kopplas tydligare till miljölagstiftningen, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen årligen skall redovisa till riksdagen hur arbetet med att uppnå riksdagens målsättningar går och komma med kompletterande förslag när det behövs för att nå målsättningarna, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de miljöpolitiska målsättningar som föreslås i motionen skall utgöra målsättningar för den miljöpolitiken, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige genom att fatta mer långtgående miljöpolitiska beslut skall verka pådrivande i det internationella miljöarbetet, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen till miljökonferensen i Brasilien 1992 skall lägga konkreta förslag för att minska användningen av naturresurser i Sverige till en nivå som är globalt möjlig, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ekonomiska styrmedel i fortsättningen skall vara en viktig del i miljöpolitiken, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ekonomiska styrmedel inte står i motsatsställning till administrativa styrmedel utan utgör komplement.
1990/91:Jo117 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny miljölagstiftning där miljökvalitetsnormer och genomförandeplaner ingår enligt vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Göteborg bör göras till miljöskyddsområde, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kommunerna bör få rätt att utfärda föreskrifter inom miljöskyddsområden, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av skärpt kontroll av farligt gods och att det skall ske i samarbete med andra berörda länder, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vägar där farligt gods tillåts transporteras skall märkas ut med särskilt vägmärke, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen om anförts om att farligt gods i första hand skall gå per järnväg eller till sjöss med säkra dubbelbottnade fartyg, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att transport av farligt gods skall betraktas som miljöfarlig verksamhet och därmed prövas enligt miljöskyddslagen, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beskattning av fri parkeringsplats, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöavgifter på tungmetaller, kväve och fosfor, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kartläggning av giftiga metaller och halogenerade organiska ämnen.
1990/91:Jo118 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket får i uppdrag att genomföra en kartläggning av industrins utsläpp av giftiga metaller och halogenerade organiska föreningar och att kartläggningen läggs till grund för åtgärder i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att miljöavgifter/skatter i ökad utsträckning skall införas även för utsläpp till vatten, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till miljöskatt på industriutsläpp av tungmetaller, 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till miljöskatt på kväveutsläpp till vatten, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kommunerna, om miljöskatt införs på kväveutsläppen från reningsverk, får möjlighet att reducera skatten också genom att anlägga våtmarker, 6. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket får i uppdrag att lämna förslag till hur miljösituationen i havet kan förbättras med hjälp av genomförandeplaner baserade på flodernas avrinningsområden, 7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i skötsellagen så att minst 5 m obrukad mark lämnas vid öppna vattendrag, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att stora arealer våtmarker måste återskapas i framför allt Halland och Skåne, 9. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som innebär att dikning och skyddsdikning inom skogsbruket förbjuds, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kustnära kommunala avloppsreningsverk vid Västerhavet och Östersjön skall ha infört kvävereduktion motsvarande minst 60 % senast den 1 juli 1993, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kustnära kommunala avloppsreningsverk vid Västerhavet och Östersjön skall ha infört kvävereduktion motsvarande minst 75 % senast den 1 juli 1995, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kustnära kommunala avloppsreningsverk vid Bottenhavet skall ha infört kvävereduktion motsvarande minst 50 % senast den 1 juli 1993, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kustnära kommunala avloppsreningsverk skall ha en fosfatreningsgrad senast den 1 juli 1994 på 95 %, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att dagvatten, miljöfarliga industriutsläpp och avlopp från hushållen inte skall få blandas i samma avloppssystem fr.o.m. den 1 januari 1995, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att i stort sett alla industriutsläpp av tungmetaller skall ha upphört till 1995 och att år 2000 skall vara absolut slutår för utsläppen av kvicksilver, kadmium och bly, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att användning av kvicksilver i klor/alkali-industrin skall ha upphört till den 1 juli 1992, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att utsläppen av klorerade föreningar från skogsindustrin skall ha upphört senast 1995, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att klorblekt papper inte skall få säljas i Sverige efter den 1 juli 1992, 19. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket får i uppdrag att utarbeta en konkret plan för att minimera utsläppen av stabila organiska föreningar och att målsättningen skall vara att minska utsläppen till havet med 70 % till 1995, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att omprövningar av tillstånd enligt miljöskyddslagen också bör innefatta att hårda krav ställs även på organiska stabila föreningar som inte är klorerade, 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de transformatorer och kondensatorer som innehåller PCB skall vara insamlade senast den 1 juli 1992 och att användning av PCB totalförbjuds, 22. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket får i uppdrag att kartlägga och utarbeta ett åtgärdsprogram mot de landbaserade oljeutsläppen, 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att samtliga berörda hamnar skall ha mottagningsstationer för olje- och kemikaliespill väl utbyggda senast den 1 juli 1993, 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att villkoren för de havsbaserade fiskodlingarna skall omprövas allra senast 10 år efter det att varje enskilt tillstånd givits.
1990/91:Jo119 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att målsättningen skall vara att minska produktionen av avfall med 50 % inom en tioårsperiod, 2. att riksdagen begär att regeringen uppdrar åt naturvårdsverket att arbeta fram en konkret plan för reduktion av avfallsmängden med 50%, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att målsättningen skall vara att minska produktionen av miljöfarligt avfall med 80 % på 10 år, 4. att riksdagen begär att regeringen uppdrar åt naturvårdsverket att arbeta fram en konkret plan för att minska produktionen av miljöfarligt avfall med 80 % på 10 år, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att företag som bedriver verksamhet där miljöskyddslagen eller lagen om kemiska produkter är tillämplig skall upprätta materialbalanser, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att materialbalanser, som företagen upprättar, skall ligga till grund för krav på avfallsreduktion, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att krav på miljövarudeklaration skall ställas, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att långtgående, obligatorisk källsortering skall ha införts i kommunerna senast den 1 januari 1993, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att sopförbränning i kommunerna skall vara avvecklad senast den 1 januari 1994, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att användningen av retursystem kraftigt skall utökas och att förpackningsutredningen bör få tilläggsdirektiv om att utforma sådana förslag, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att plaster skall märkas för att underlätta återvinning, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att substitutionsprincipen skall tillämpas fullt ut när det gäller PVC, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att försäljning, tillverkning och import av CFC och varor som innehåller CFC inte skall tillåtas efter den 1 januari 1992, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att försäljning, tillverkning och import av varor innehållande HCFC inte skall tillåtas efter den 1 januari 1992, förutom till kylskåp och värmeväxlare, och att HCFC över huvud taget inte skall tillåtas efter den 1 januari 1994, 17. att riksdagen, om yrkande 18 inte bifalls, hos regeringen begär förslag till skatt på HCFC, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kommunerna skall ha skyldighet att ta hand om CFC och haloner senast den 1 januari 1992, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att all användning av koltetraklorid skall vara förbjuden fr.o.m. den 1 januari 1992, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att all användning av 1,1,1-trikloretan skall vara förbjuden senast den 1 januari 1992, 21. att riksdagen beslutar införa avgift på träskyddsmedel med motsvarande 200 kr./kg arsenik och 100 kr./kg krom, 22. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag i enlighet med lantbruksstyrelsens förslag om obligatoriska kantzoner, 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige skall ta egna initiativ och skärpa kraven när det gäller hantering och import av kemiska produkter och varor och inte invänta beslut i andra länder, 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den lagstiftning som riksdagen beslutat om i kemikaliefrågor inte kan kompromissas bort i uppgörelser med företag och med hänvisning till handelsregler, 25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det bemyndigande som kemikalieinspektionen fått enligt 12§ lagen om kemiska produkter skall innebära att inspektionen har rätt att tillämpa paragrafen fullt ut, 26. att riksdagen beslutar införa avgift med 50 kr./kg för de klorerade lösningsmedlen diklormetan, tetrakloreten och trikloreten, 27. att riksdagen beslutar att användningen av klorerade lösningsmedel i konsumentprodukter skall ha upphört senast den 1 januari 1992, 28. att riksdagen beslutar att all användning av klorerade lösningsmedel skall ha upphört senast den 1 januari 1995, 29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de åtgärder som presenterats i kemikalieinspektionens begränsningsuppdrag måste skärpas, konkretiseras samt kompletteras med absoluta tidsgränser för användning, 30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att all användning och tillverkning av de organiska ämnen som står med på kemikalieinspektionens 13-lista skall ha upphört senast den 1 januari 1995, 31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att användning av de organiska ämnen som står med på kemikalieinspektionens 13-lista i konsumentprodukter inte skall vara tillåten efter den 1 januari 1991, 32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de varor och produkter som innehåller kvicksilver, kadmium och bly och som kan förbjudas med hänvisning till substitutionsprincipen förbjuds den 1 juli 1991, 33. att riksdagen hos regeringen begär system med återlämningspremier för de varor och produkter som innehåller tungmetallerna kvicksilver och kadmium men som inte kan förbjudas omedelbart med substitutionsprincipen, t.ex. kvicksilverhaltiga lysrör, 34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att tillverkning och import av produkter och varor som innehåller kvicksilver och kadmium skall vara förbjudna senast år 2000, 35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att varor med fastmonterade miljöfarliga batterier inte skall få säljas efter den 1 januari 1992, 36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de dispenser och undantag som finns från 1979 års kadmiumförbud skall upphöra att gälla senast den 1 juli 1992, 37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att amalgam som tandfyllningsmaterial inte skall få användas efter den 1 juli 1994, 38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att tennorganiska båtbottenfärger inte skall tillåtas efter den 1 juli 1992.
1990/91:Jo120 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i miljöskyddslagen så att byggandet av större trafikanläggningar måste koncessionsprövas, 5. att riksdagen beslutar att skrotningspremien för bilar 15 år eller äldre höjs till 5 000 kr., 6. att riksdagen beslutar att skrotningspremien för bilar yngre än 15 år höjs till 3 000 kr., 7. att riksdagen beslutar att avgaskraven för bilar skall skärpas i enlighet med vad som anförts i motionen, 8. att riksdagen beslutar att avgaskraven för lätta lastbilar och bussar skall skärpas i enlighet med vad som anförts i motionen, 9. att riksdagen beslutar att avgaskraven för tunga lastbilar och bussar skall skärpas i enlighet med vad som anförts i motionen, 10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljökvalitetsnormer för luftföroreningar i utomhusluft i enlighet med vad som anförts i motionen, 11. att riksdagen beslutar att införa ett gränsvärde för benseninnehållet i motorbränslen, 12. att riksdagen vid bifall till yrkande 11 beslutar att gränsvärdet för bensen skall sättas till en viktprocent fr.o.m. den 1 januari 1992, 13. att riksdagen vid bifall till yrkande 12 beslutar att gränsvärdet för bensen skall sättas till 0,1 viktprocent fr.o.m. den 1 januari 1994, 14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljökrav på arbetsfordon att införas senast fr.o.m. 1993 års modeller, 15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljöklasser och miljöavgifter i enlighet med vad som anförts i motionen, 16. att riksdagen beslutar att färjor i regelbunden trafik på svensk hamn fr.o.m. den 1 juli 1991 endast får framdrivas med tunga motorbrännoljor med en högsta svavelhalt på 0,5 %, 17. att riksdagen beslutar att färjor i regelbunden trafik på svensk hamn fr.o.m. den 1 juli 1992 endast får framföras med tunga motorbrännoljor med en högsta svavelhalt på 0,3 %, 18. att riksdagen beslutar att färjor i regelbunden trafik på svensk hamn fr.o.m. den 1 juli 1991 endast får använda lätta motorbrännoljor med maximalt 0,2 % svavelhalt, 19. att riksdagen beslutar att färjor i regelbunden trafik på svensk hamn fr.o.m. den 1 juli 1992 endast får använda lätta motorbrännoljor med maximalt 0,05 % svavelhalt, 20. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljöavgifter på färjor och handelsfartyg att införas senast fr.o.m. den 1 juli 1992, 21. att riksdagen hos regeringen begär förslag om restriktioner och miljöavgifter för oljetankfartyg som angör svensk hamn på västkusten i enlighet med vad som anförts i motionen, 22. att riksdagen hos regeringen begär förslag om miljökrav, miljöklassning och miljöavgifter för fritidsbåtar att åtminstone delvis införas före den 1 juli 1992 i enlighet med vad som anförts i motionen, 23. att riksdagen beslutar att miljöavgiften för kväveoxidutsläpp skall höjas till 40 kr./kg för inrikes flyg, 24. att riksdagen hos regeringen begär en åtgärdsplan mot miljöstörningar från militärt flyg. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T82.
1990/91:Jo121 av Jan Sandberg (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höjning av skrotningspremien till 1500 kr., 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöklassning av nya fordon, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om restriktioner mot hög bränsleförbrukning, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbete inom EG vad avser strängare krav på dieselmotorn, 5. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om öronmärkta bidrag till etanoldrivna bussar. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T83.
1990/91:Jo122 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen beslutar att vägbygget över våtmarksområdet vid Foteviken skall stoppas omedelbart. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T84.
1990/91:Jo123 av Eva Goës och Krister Skånberg (mp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att radikalt minska utsläppen av koldioxid och kväveoxider (minst 50 % till år 2000) genom att prioritera den rena vätgasen framför fossila bränslen. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N62.
1990/91:Jo124 av Kjell Dahlström m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket redovisar en förteckning över sjöar av riksintresse för dricksvattenförsörjningen, 2. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket utarbetar belastnings- och åtgärdsmål som miljökvalitetsnorm för dricksvattentäkter, bl.a. Göta älv. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Jo124.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1990
1989/90:Jo746 av Lars Ernestam m.fl. (fp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en Nordsjökommission.
1989/90:Jo749 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationella överenskommelser om åtgärder mot oljeutsläpp, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av en internationell luftvårdsfond.
1989/90:Jo750 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att samma svavelkrav bör ställas för dieselbränsle för sjöfarten som för annan verksamhet och att Sverige bör verka för detta genom bilaterala överenskommelser eller genom Östersjökonventionen. Motiveringen återfinns i motion 1989/90:T215.
1989/90:Jo769 av Carl Frick m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att regeringen skall se till att HELCOM (Helsingforskommissionen) skall fungera som bas för samordning av Östersjöländernas interna miljölagstiftning, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall verka för att Helsingforskonventionen utvecklas, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lika stränga krav på lokalisering, teknik och utsläpp bör gälla i samtliga Östersjöstater, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att HELCOM skall se till att bindande kvalitetsnormer för luft och vatten fastställs inom Helsingforskonventionens tillämpningsområde, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att HELCOM skall se till att varje Östersjöstat skall upprätta en genomförandeplan som faställs av HELCOM, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att genomförandeplanerna får rättsverkan och blir bindande för Sverige och de övriga Östersjöstaterna, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att för att kvalitetsnormerna skall kunna upprätthållas det skall införas ett effektivt och fungerande kontrollsystem vars mätningar skall vara offentliga och öppet redovisas så att det klart framgår vilka stater som följer sina villkor, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Helsingforskonventionens bestämmelser måste vara bindande och inte endast utgöras av rekommendationer,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bestämmelser om analysmetod och kvalitetskrav på mätningar måste införas för att inte onödiga tvister skall uppstå vid tillämpningen, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att HELCOM fortlöpande skall övervaka tillämpningen av konventionen, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den internationella rätten skall kompletteras med efterlevnadskontroll med påföljder för fördragsbrott.
1989/90:Jo773 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en fristående expertgrupp vars uppgift skall vara att följa den internationella utvecklingen på miljöområdet.
1989/90:Jo818 av Anders Castberger m.fl. (fp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en Nordsjökommission.
1989/90:Jo820 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige med kraft skall driva ett totalt avvecklingskrav för samtliga freontyper inom ramen för Montrealprotokollet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige skall verka för att en effektiv global konvention om klimatförändringar upprättas, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige skall stödja arbetet inm ECE och se till att en försurningskonvention som utgår från kritiska belastningsgränser upprättas, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige skall verka för att Helsingforskonventionen utvecklas så att den uppfyller de krav som framgår av motionen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige skall verka för att Paris- och Oslokonventionerna utvecklas så att de uppfyller de krav som framgår av motionen, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till Svenska naturskyddsföreningens internationella verksamhet, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de strängaste miljökraven i något nordiskt land skall vara riktlinje för andra nordiska länder. Motiveringen återfinns i motion 1989/90:U637.
1989/90:Jo873 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om synen på naturvården internationellt.
1989/90:Jo879 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett mål för samarbete med de östeuropeiska länderna skall vara att på ett långsiktigt hållbart sätt förbättra miljön.
1989/90:Jo883 av Sven Eric Lorentzon m.fl (m) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att i det internationella förhandlingsarbetet verka för att de kritiska belastningsgränserna bl.a. avseende svavelutsläpp inte överskrids, 8. att riksdagen beslutar att överföra de medel som i dag används inom det s.k. Dalälvsprojektet till anslaget Åtgärder mot miljöskador, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prioriteringar vid användning av anslaget Åtgärder mot miljöskador, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet mot kväveläckage i Polen.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1991
1990/91:Jo201 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förlängning av tiden för ansökan om bidrag för gödselvårdsanläggningar till 1995, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av nuvarande regler för miljöavgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel så att kostnadskompensation för gjorda miljöinvesteringar inom jordbruket kan erhållas.
1990/91:Jo208 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om restriktioner vid spridning av naturgödsel.
1990/91:Jo215 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning om på vilket sätt smörjoljeförbrukare kan förmås använda vegetabiliska oljor.
1990/91:Jo226 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att användningen av handelsgödselkväve skall minska med minst 30 % inom ett år främst genom en ökning av miljöavgiften i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att användningen av handelsgödselkväve bör minska med minst 50 % inom fem år, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att alla gårdar bör ha en lagringskapacitet för stallgödsel på minst 12 månader fr.o.m. 1993, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att alla större gårdar inom problemområden för miljön skall omfattas av koncessionsplikt i enlighet med vad som anförts i motionen, 8. att riksdagen beslutar att jordbruksmark som innehåller mer än 1 mg Cd/kg torrsubstans inte skall få användas för livsmedelsproduktion, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att användningen av kemiska bekämpningsmedel bör minska med minst 80 % inom fem år, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att samma miljökrav som ställs i motionen på livsmedelsproduktion skall gälla för biobränsleproduktion.
1990/91:Jo234 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson (c) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett ökat anslag för landskapsvård till Jönköpings och Kronobergs län, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en enklare hantering av bidrag till naturvården och mer generella villkor.
1990/91:Jo243 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljövänliga oljor.
1990/91:Jo253 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användningen av influtna medel från avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel, 14. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:100, bil. 11, i denna del beslutar att ej föra över 100 000 000 kr. från odisponerade medel på reservationsanslag, som avräknas mot inflytande miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel, till statsbudgetens inkomstsida.
1990/91:Jo255 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam redovisning av hur medlen från handelsgödsels- och bekämpningsmedelsskatterna använts. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sk706.
1990/91:Jo273 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 2. att riksdagen utöver regeringens förslag anslår 300000000 kr. till arealbaserat inkomststöd, som kombinerat areal- och djurbidrag, enligt vad som anförts i motionen.
1990/91:Jo280 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för att det öppna kulturlandskapet skall kunna hävdas. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A491.
1990/91:Jo306 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av lagfästning av allemansrätten samt behovet av informationsinsatser. 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser mot försurningen i skogen genom bl.a. vitaliseringskalkning.
1990/91:Jo311 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas 6. att riksdagen hos regeringen begär tilläggsdirektiv till miljöskyddskommittén så att skogsvårdslagen tas med i översynen av miljölagstiftningen, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ädellövskogslagen skall ses över i enlighet med vad som anförts i motionen, 8. att riksdagen hos regeringen begär att riksskogstaxeringen skall utvidga sin verksamhet till att innefatta parametrar av intresse för naturvården, 11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring för begränsning av dikning av våtmarker och sumpskog i enlighet med vad som anförts i motionen, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att spridning av konstgödsel på naturmark skall förbjudas, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att användningen av kemiska bekämpningsmedel inom skogsbruket skall förbjudas.
1990/91:Jo317 av Lars-Ove Hagberg (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om försöksverksamhet med skötselplaner i Dalarna för ett uthålligt skogsbruk i enlighet med vad som i motionen anförts.
1990/91:Jo425 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöprövning av radikala fiskemetoder.
1990/91:Jo440 av Lola Björkquist m.fl. (fp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om besökscentrum vid sjön Tåkern. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Kr519.
1990/91:Jo443 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett program för avveckling av PVC-användningen i Sverige, 2. att riksdagen hos regeringen begär att statens naturvårdsverk får i uppdrag att utreda förutsättningarna för en avveckling av användningen av PVC i enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:Jo445 av Karin Starrin och Gunnar Björk (c) vari yrkas
1. att riksdagen anvisar ett anslag på 3 000 000 kr. för fiskevård till bidrag för att minska de mest negativa effekterna för fisket inom berörda områden, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att anvisade medel gemensamt bör förvaltas av Sveriges Fiskevattenägareförbund och Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund och att dessa förbund därefter bör fördela anvisade medel till fiskevårdsorganisationer inom berörda län.
1990/91:Jo513 av Åsa Domeij m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i livsmedelsverkets förordning om dricksvatten att förordningen blir tillämplig på varmvatten, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att miljö- och hälsoskyddsnämnderna skall återuppta den rutinmässiga rapporteringen till länsstyrelsen av analysresultat av dricksvattnet i kommunen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om grundvattenkontrollnät, 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan lagändring att kvalitetsnormer för dricksvatten införs i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alternativa metoder i reningsverkens beredningsprocess, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kemikalietransporter nära vattentäkter och distributionsledningarnas sträckning, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beredskap vid vattenbrist, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om asbestcementrör och annat material i vattenledningssystemet.
1990/91:Jo514 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 3. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som tvingar handeln att återta alla förpackningar.
1990/91:Jo528 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av enskilda brunnar, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att livsmedelsverket bör ges huvudansvaret för dricksvatten och konsumtionsvatten, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagändring för att förhindra saltvatteninträngning, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning inom vattenområdet, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning inom vattenområdet, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en samverkansgrupp bör tillsättas på vattenområdet.
1990/91:Jo701 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av insatser för handikappanpassning av naturreservat.
1990/91:Jo702 av Elving Andersson och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av förbud mot blyhagel i Sverige.
1990/91:Jo703 av Ingbritt Irhammar och Pär Granstedt (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot import av PVC-förpackningar.
1990/91:Jo705 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hänsynsområde, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om tillägg rörande hänsynsområde, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fullföljande av nationalparksplanen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skydd av 1 % av den produktiva skogsmarken utanför de fjällnära barrskogarna, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skydd av urskogar i södra och mellersta Sverige, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ägande och skötsel av naturreservat, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om intrångs- och marklösenersättningar, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om naturskydd för friluftslivets behov, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljökonsekvensbeskrivningar, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av hänsynsreglerna i skötsellagen, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om markavvattning och skyddsdikning av skogsmark, 14. att riksdagen beslutar att mark motsvarande 15 000 000 kr. årligen skall överföras från domänfonden till naturvårdsfonden i syfte att underlätta bildandet av naturreservat på privat mark, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överföring av statlig mark med stort naturvårdsvärde till naturvårdsfonden.
1990/91:Jo706 av Lars Ernestam (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höjning av skrotningspremien för bilar av 1975 års modell eller äldre.
1990/91:Jo707 av Elving Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska initiativ för att avvärja miljöhoten mot Skagerrak från vrak och dumpade kemiska stridsmedel.
1990/91:Jo708 av Elving Andersson och Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statsbidrag till kustkommunerna i Göteborgs och Bohus län och i Hallands län för strandstädning. 1990/91:Jo709 av Gunnar Nilsson och Nils T Svensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insamling av kvicksilvertermometrar och åtgärder för övergång till kvicksilverfria alternativ.
1990/91:Jo710 av Åsa Domeij m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i lagen om kemiska produkter så att tillämpningsområdet utvidgas till att gälla även hälso- och miljöfarliga varor, 2. att riksdagen hos regeringen begär ändring i lagen om kemiska produkter så att bestämmelse om förhandsgranskning införs, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i lagen om kemiska produkter så att den omvända bevisbördan införs, 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring så att även lagen om kemiska produkter tillämpas vid koncessionsnämndens prövning, 5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i 13 § miljöskyddslagen i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre märkning av kemiska produkter och varor, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att miljöskyddskommittén bör få tilläggsdirektiv om att göra kemikalielagstiftningen tydligare och mer lättillgänglig, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ansvarsfördelningen för tillsynen enligt lagen om kemiska produkter mellan länsstyrelserna och miljö- och hälsoskyddsnämnderna måste klargöras, 9. att riksdagen hos regeringen begär att kemikalieinspektionen årligen redovisar de kemikalier som är utbytbara så att användningen av dessa omedelbart upphör, 10. att riksdagen hos regeringen begär att kemikalieinspektionen får ett bemyndigande enligt 12 § lagen om kemiska produkter för att kunna förbjuda kemiska produkter, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kommunerna måste få ökade befogenheter att begränsa kemikalieanvändningen i enlighet med vad som anförs i motionen, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kemikalieinspektionens register i sin helhet skall göras offentligt och lättillgängligt, 13. att riksdagen hos regeringen begär att kemikalieinspektionen får i uppdrag att årligen offentliggöra import, export och inrikes användning av miljöfarliga kemikalier, 14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i lagen om kemiska produkter så att krav ställs på kommunerna att upprätta en åtgärdsplan för att minska användningen av kemiska produkter, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att konkreta åtgärder bör vidtas för att minska kemikalieanvändningen inom jordbruket med 80 % inom fem år, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att användning av kemiska bekämpningsmedel i hemträdgårdar, kommunala parker och grönområden skall förbjudas.
1990/91:Jo711 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att leva upp till målen om återanvändning av papper som fiberråvara, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att pappersinsamling skall ske på alla offentliga inrättningar, också skolor, och att detta skall ingå i kommunens åtagande, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om styrmedel för att stimulera till återanvändning av papper.
1990/91:Jo712 av Eva Goës och Marianne Samuelsson (mp) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att 18 § naturvårdslagen skall ges följande ändrade lydelse: dels efter första meningen i första stycket införs en ny mening av följande lydelse: "Tillstånd skall föregås av samråd med berörda föreningar och sakägare", dels till första meningen i andra stycket görs följande tillägg: "Vari även väg till eller från täktområdet skall redovisas", 2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i miljöskyddsförordningen att samtliga berg- och gruvtäkter samt torvtäkter som inte är avsedda för husbehov, liksom uppförandet av krossverk och asfaltverk, blir tillståndspliktiga enligt miljöskyddslagen.
1990/91:Jo713 av Anita Stenberg m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att problemen med krematoriernas kvicksilverutsläpp måste lösas.
1990/91:Jo714 av Lars Ernestam m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett samlat åtgärdsprogram för Mälaren och Hjälmaren.
1990/91:Jo715 av Ragnhild Pohanka och Eva Goës (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pant på bildäck.
1990/91:Jo716 av Lars Ernestam och Anne Wibble (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av gällande lagstiftning i syfte att förhindra saltvatteninträngning i grundvattnet i skärgårdskommunerna.
1990/91:Jo717 av Siw Persson och Kjell-Arne Welin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kustvattenkontroll i Öresund.
1990/91:Jo718 av Bertil Danielsson (m) vari yrkas 1. att riksdagen i första hand beslutar ändra strandskyddsreglerna i enlighet med vad som i motionen anförts, 2. att riksdagen vid avslag av yrkande 1 upphäver naturvårdsverkets rätt att överklaga länsstyrelsens beslut om undantag från strandskyddsbestämmelserna.
1990/91:Jo719 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett pantsystem för kvicksilverhaltiga lampor och lysrör.
1990/91:Jo720 av Håkan Holmberg m.fl. (fp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser på miljöområdet. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:U203.
1990/91:Jo721 av Elving Andersson och Rune Thorén (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående svenskt initiativ för bildande av en Nordsjökommission, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående planerna på oljeutvinning i Skagerrak, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett svenskt initiativ till ett gemensamt nordiskt program för miljöförbättringar i Skagerrak--Kattegatt och att för detta ändamål utnyttja den speciella låneordningen i Nordiska investeringsbanken, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående naturvårdsverkets aktionsplan mot havsföroreningar.
1990/91:Jo722 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som nationellt delmål fastställer att de svenska koldioxidutsläppen skall minska med 20 % från 1987 till år 2005, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en offensiv svensk klimatvårdsstrategi, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den tekniska utvecklingens betydelse för utsläppsminskningar inom transportsektorn, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges klimatvårdande uppgifter inom ramen för ett framtida EG-medlemskap, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återbeskogning i tredje världen.
1990/91:Jo723 av Stina Eliasson och Martin Olsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning gällande allemansrätten.
1990/91:Jo724 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om Emån och den framtida utvecklingen inom dess vattenområde.
1990/91:Jo725 av Kjell-Arne Welin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höjd bilskrotningsersättning.
1990/91:Jo726 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att snabbt öka återvinningen av däck, 2. att riksdagen beslutar om en destruktionsavgift på däck, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nivån på destruktionsavgiften på olika typer av däck.
1990/91:Jo728 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att snabbt utveckla ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken, 2. att riksdagen beslutar att miljöavgifterna som tas ut på jordbruket skall återföras i form av arealbidrag i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett gränsvärde på 30 g kadmium/ton fosfor bör införas för handelsgödsel, 4. att riksdagen beslutar att en miljöfond inrättas i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. att riksdagen beslutar att en avfallsfond inrättas i enlighet med vad som anförts i motionen, 6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en total avveckling av nickel-kadmiumbatterier, 7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till pantsystem på bildäck, 8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till pantsystem på förbrukade katalysatorer från vägfordon, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett pantsystem omgående bör införas på smörjoljor och att en lämplig pant vore 700 kr./kubikmeter, 10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till pantsystem på kvicksilverhaltiga varor i enlighet med vad som anförts i motionen, 11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett system med överlåtbara köplicenser för handelsgödselkväve i enlighet med vad som anförts i motionen. Motiveringen återfinns i motion Sk625.
1990/91:Jo729 av Karin Söder och Pär Granstedt (c) vari yrkas att riksdagen hemställer hos regeringen om en skyndsam utredning rörande metoder för kontroll av efterlevnaden av internationella konventioner på miljöområdet.
1990/91:Jo730 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att kraftigt skärpa målsättningarna vad gäller att minska utsläppen av miljöfarliga ämnen från bl.a. vägtrafiken, 2. att riksdagen beslutar att fr.o.m. år 1992, i enlighet med vad som anförts i motionen, skärpa avgaskraven för personbilar vad gäller kväveoxider resp. kolväten till 0,16 g/km, och vad gäller hållbarhetskravet till tio år eller 16 000 mil, 3. att riksdagen beslutar att bilskrotningspremien höjs till 2 500 kr. från den 1 juli, 4. att riksdagen beslutar att förbjuda tillsatser av giftiga eller miljöfarliga ämnen i drivmedel fr.o.m. den 1 januari 1992, i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att återvinning av bensinångor m.m. skyndsamt skall införas i enlighet med som anförts i motionen, 6. att riksdagen beslutar att avgaskraven för tunga lastbilar och bussar skärps ytterligare till år 1994 i enlighet med vad som anförts i motionen, 7. att riksdagen beslutar att avgaskraven för lätta lastbilar och bussar skärps jämfört med vad som tidigare beslutats i enlighet med vad som anförts i motionen och att dessa skärpningar införs fr.o.m. 1993 års modeller, 9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till avgaskrav på arbetsfordon m.m. som skall vara riksdagen till handa före 1991 års utgång. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T207.
1990/91:Jo731 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar av naturvårdslagen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljökonsekvensbedömningar inom naturvården, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om biotopreservat, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hur den enskilda naturvården skall kunna stärkas, 5. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket får i uppgift att utreda hur statligt ägda naturområden kan överföras till den ideella naturvården, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fauna- och floravården, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av samordning av olika naturinventeringar, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om exploaterade delar av nationalparker, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om syftet med naturreservaten, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av befintliga reservatsbildningar, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av vård- och driftskostnadsplaner för naturreservaten, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riksobjekt för naturvården, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om speciella skyddsinsatser för våtmarker, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återskapande av våtmarker, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om naturvårdande insatser i odlingslandskapet, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad naturvårdshänsyn inom rennäringen, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgat samarbete med Östersjöstaterna inkl. de baltiska staterna och Polen.
1990/91:Jo732 av Eva Goës (mp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kraftigt begränsa skyddsdikning och byggnation av skogsbilvägar, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att statliga medel satsas på kartläggning av försurningen och fortsatt kalkning, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ersätta rennäringen för åtgärder för att minska det radioaktiva upptaget i renar, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skydda myr- och våtmarkerna Tönningflon och Gullhögsflon från exploatering, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Tönningflon och Gullhögsflon bör avsättas som naturreservat eller som nationalpark, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot motoriserat friluftsliv i fjällregionen.
1990/91:Jo733 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utarbetande av en svensk klimatvårdsstrategi, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljölagstiftningen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av miljökonsekvensbedömningar, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utarbetande av kvalitetsnormer för luft och vatten, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vidgad talerätt, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiska styrmedel, 7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om pantsystem för miljöfarliga batterier, 8. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att överlåtelsebara utsläppsrätter prövas även i Sverige, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inträde i EGs miljövårdsorgan, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de miljöfrågor som Sverige bör prioritera inom ramen för ett framtida EG-medlemskap.
1990/91:Jo734 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till avgaskrav och krav på bränslekvalitet för sjöfarten att införas senast den 1 januari 1992, och att kraven därefter trappas upp för att bli minst motsvarande de som gäller för den tunga vägtrafiken, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om märkning av olja för att möjliggöra identifikation vid oljeutsläpp. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T610.
1990/91:Jo735 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet med miljörevisorer i företagen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om företagens miljörapportering.
1990/91:Jo737 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av åtgärder för att begränsa utsläppen av klimatgaser, 2. att riksdagen beslutar om att omformulera koldioxidbeslutet från 1988 i enlighet med vad som i motionen anförts, 3. att riksdagen beslutar om en handlingsplan för att minska koldioxidutsläppen från trafiken, 4. att riksdagen beslutar om en handlingsplan för att minska koldioxidutsläppen från industri- och energisektorn, 5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur Sverige skall kunna bidra till ökad skogsplantering, 6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur Sverige aktivt kan bidra till och sprida användningen av alternativ till freonteknik, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att naturvårdsverket bör få i uppdrag att öka informationen om den s.k. växthuseffekten och hur den kan bemötas.
1990/91:Jo739 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regler för skyddet av miljön skall utgå från vad naturen långsiktigt tål, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principer för naturvården, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principer för miljöskyddslagstiftningen, 4. att riksdagen hos regeringen begär sådana ändringar i lagstiftningen att ideella miljöorganisationer ges talerätt i miljömål, 5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av en miljöombudsman, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt och utökad användning av ekonomiska styrmedel, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om normer för luftkvalitet, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatta förhandlingar inom ramen för konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av likvärdiga ekonomiska styrmedel på miljöområdet i Europa, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en konvention om skydd av jordens biologiska mångfald, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiska styrmedel för att stimulera avfallsåtervinning och resurshushållning, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förhandsgranskning av kemikalier, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om materialbalanser, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljörevisorer.
1990/91:Jo740 av Sture Thun m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en informationsanläggning vid Tåkern.
1990/91:Jo741 av Ingegerd Wärnersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den miljöpolitiska utvecklingen i Skåne.
1990/91:Jo742 av Ingegerd Wärnersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder att förbättra miljön i västra Skåne.
1990/91:Jo743 av Ingela Mårtensson och Siw Persson (fp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till översyn av vattenlagen och naturvårdslagen så att utrotningshotade groddjur ges ett varaktigt skydd, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fiskeriförordningen måste ses över.
1990/91:Jo744 av Ingvar Eriksson och Rune Rydén (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en lag om slamhantering eller utvidgning av lagen om kemiska produkter och en slamförordning med stöd av den, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förbättrad information till hushållen angående hanteringen av farliga ämnen som avfall.
1990/91:Jo745 av Anita Jönsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om decentralisering inom miljövårdsarbetet.
1990/91:Jo746 av Bo Forslund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utlokalisering av statens naturvårdsverk.
1990/91:Jo747 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behandling av konflikten mellan allemansrätten och vilthägn.
1990/91:Jo748 av Johnny Ahlqvist och Maja Bäckström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förändring av naturvårdslagen.
1990/91:Jo749 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöpolitikens utgångspunkter och inriktning, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att fastlagda miljömål ges formen av en miljötraktat, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljölagstiftningens utformning, 4. att riksdagen hos regeringen begär att utredningen om naturvårdsverkets organisation får tilläggsdirektiv att lägga förslag om förändringar i miljövårdens organisation i syfte att stimulera utveckling av slutna kretslopp inom industrin enligt de riktlinjer som i motionen anförts,
1990/91:Jo750 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrad information om allemansrätten. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:K231.
1990/91:Jo751 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett långsiktigt mål för naturvården är att 10 % av alla representativa naturtypers areal skall skyddas,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts för att utarbeta en plan för hur det långsiktiga målet att skydda 10 % av alla representativa naturtypers areal skall nås, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att naturvårdspolitiken bör harmoniseras i enlighet med vad som anförs i Världsstrategin för miljövård, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av marina reservat, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre skydd för våtmarker och sumpskogar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fler nationalparker skall inrättas, 7. att riksdagen beslutar att stryka "inom berörd del" i 26 § naturvårdslagen, 8. att riksdagen hos regeringen begär tilläggsdirektiv till miljöskyddskommittén om att naturresurslagen och naturvårdslagen bör arbetas in i en ny miljöbalk, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpta regler för barmarkskörning på kalfjäll och i våtmarksområden, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsningar av helikopterskidåkning,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsningar för snöskotertrafik.
1990/91:Jo752 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk kommitté tillsätts i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överstatliga beslut på miljöområdet, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en europeisk miljölagstiftning, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige med kraft skall driva ett totalt avvecklingskrav för samtliga freontyper inom ramen för Montrealprotokollet, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall stödja arbetet inom ECE och se till att en försurningskonvention som utgår från kritiska belastningsgränser upprättas, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall verka för att Helsingforskonventionen utvecklas så att den uppfyller de krav som framgår i motionen, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall verka för att Paris- och Oslokonventionerna utvecklas så att de uppfyller de krav som framgår av motionen, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till Svenska naturskyddsföreningens internationella verksamhet, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige måste ställa upp för tredje världen och kräva att Baselkonventionen sätter stopp för export av avfall från i-länder till u-länder, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av en europeisk miljöfond, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett Östersjösekretariat bör upprättas, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de strängaste miljökraven i något nordiskt land skall vara riktlinje för andra nordiska länder, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet att driva frågan om internationella miljöavgifter i internationella förhandlingar. 1990/91:Jo753 av Martin Olsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av ökade anslag för kalkning av sjöar och vattendrag i främst Norrland.
1990/91:Jo754 av Reynoldh Furustrand och Alf Egnerfors (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att Ridö/Sundbyholmsarkipelagen i Mälaren avsätts som nationalpark.
1990/91:Jo755 av Ingvar Johnsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i miljöskyddsförordningen att hänsyn kan tas till både sanitär olägenhet och miljöstörningar vid prövning av utsläpp av avloppsvatten.
1990/91:Jo756 av Siw Persson och Margareta Fogelberg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av samordnade åtgärder för bevarande av vårt kultur- och naturarv.
1990/91:Jo757 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statligt engagemang i det föreslagna niopunktsprogrammet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning avseende erosions- och strandskyddsproblematik m.m.
1990/91:Jo758 av Leif Marklund och Ewa Hedkvist Petersen (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utlokalisering av vissa avdelningar av naturvårdsverket till Norrbotten.
1990/91:Jo759 av Anna Horn af Rantzien m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att möjligheterna att förstärka den svenska myskoxstammen utreds och en räddningsaktion verkställs.
1990/91:Jo760 av Ivar Franzén och Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket får i uppdrag att utforma samtliga författningar rörande bilavgasområdet i enlighet med de krav som riksdagen ställt på att konkurrensen skall upprätthållas.
1990/91:Jo761 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp, m, c, mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggandet av ett informationscentrum vid Tåkern.
1990/91:Jo762 av Anders Castberger m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Vänersjöfartens betydelse från säkerhets- och miljösynpunkt, såväl som statens eget ansvar att föregå med gott exempel vid transportval, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Västervattnens betydelse som dricksvattentäkt för en betydande del av Västsveriges befolkning, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om aktivt arbete för att förverkliga internationellt samarbete inom ramen för riksdagens beslut om Nordsjökommissionen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör ta initiativ avseende kustkommunernas strandstädningsproblem, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om allvaret och omfattningen av utsläpp, även som resultat av olyckor och tillbud, 6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett program för Västervattnen där i motionen redovisade förslag bör ingå, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av lagstiftnings- och administrativa åtgärder, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förbättrad samordning mellan myndigheter och ett klarläggande av dessas ansvar.
1990/91:Jo764 av Carl Frick (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att industrier och offentlig verksamhet som förbrukar processvatten i lag skall åläggas att återföra detta till det egna vatttenintaget, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de reningsmassor som uppkommer vid den interna reningen för att göra cirkulation möjlig skall lagras av industrin så att miljöskadande ämnen inte kan läcka ut till omgivningen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det utfärdas direktiv för återförande av processvatten som leder till att detta har genomförts i landet inom en femårsperiod, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommunerna skall bli befriade från tvånget att ta hand om industriers vatten för rening såvida det inte rör sig om vatten från kök och sanitetsanläggningar.
1990/91:Jo765 av Rolf Kenneryd (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler och rekommendationer för märkning av emballage och förpackningar med avseende på dessas källsorteringsmöjlighet.
1990/91:Jo766 av Bertil Danielsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyddet för Stora Alvaret på Öland.
1990/91:Jo767 av Rune Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot luft- och vattenföroreningar i regionen Lilla Edet--Trollhättan--Vänersborg.
1990/91:Jo768 av Rolf Kenneryd och Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen anvisar ett i förhållande till nuvarande anslag med 10 milj.kr. förhöjt belopp för försökskalkning av skogsmark.
1990/91:Jo769 av Anders Björck och Ulf Melin (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försök med miljöavgifter och utsläppsrätter i Vätternområdet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användningen av intäkter från miljöavgifter och emission av utsläppsrätter.
1990/91:Jo770 av Nic Grönvall och Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av koncessionslagstiftningen som anförts i motionen.
1990/91:Jo771 av Viola Furubjelke och Maj-Inger Klingvall (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kalkning av försurade sjöar i Östergötland.
1990/91:Jo772 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pantsystem på glasförpackningar.
1990/91:Jo773 av Viola Claesson och Jan Strömdahl (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av lagstiftningen beträffande snöskoterkörning i enlighet med vad som anförts i motionen. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T422.
1990/91:Jo774 av Ivar Franzén och Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att A90-bestämmelserna (SNFS 1989:12 MS 22) bör ändras på sätt som anges i motionen.
1990/91:Jo775 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Göteborg bör göras till miljöskyddsområde, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att miljökvalitetsnormer och krav på genomförandeplaner skall införas i miljölagstiftningen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kommunerna bör få rätt att utfärda föreskrifter inom miljöskyddsområden. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T231.
1990/91:Jo776 av Lars De Geer och Karin Falkmer (fp, m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att uppdra åt naturvårdsverket att göra en vetenskaplig utredning angående det hälsomässiga behovet av att införa stoftutsläppsgränser som ligger 80 % lägre än de lägsta som tillämpas i något annat ståltillverkande industriland. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sk673.
1990/91:Jo777 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att som i motionen beskrivits utreda hur kustkommunerna långsiktigt skall hjälpas att lösa problemen med nedsmutsningen från Nordsjön och Kattegatt.
1990/91:Jo778 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prövning av "Bubble-modellen" inom miljövårdsarbetet.
1990/91:Jo779 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en skärpning av miljöskyddslagen och införande av utsläppsgränser för vissa miljöskadliga ämnen.
1990/91:Jo780 av Monica Öhman m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillämpningen av naturvårdslagens bestämmelse om strandskydd.
1990/91:Jo781 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett åtgärdsprogram för en bättre havsmiljö.
1990/91:Jo782 av Sven-Åke Nygårds och Barbro Evermo Palmerlund (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att minska och om möjligt stoppa användningen av tungmetaller och naturfrämmande ämnen.
1990/91:Jo783 av Britta Bjelle och Per-Ola Eriksson (fp, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att återställa den ursprungliga miljön för Merasjoki och Kinnerpuska.
1990/91:Jo784 av Arne Mellqvist och Leo Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel för kulturmiljöinsatser.
1990/91:Jo785 av Leif Olsson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dumpade fartyg med krigslaster i Västerhavet, 2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag hur en sanering av laster skall gå till.
1990/91:Jo786 av Leif Olsson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillsätta en utredning i syfte att behandla frågor om vad som är en statlig respektive kommunal angelägenhet vid miljöföroreningar av havsstränder, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inom ramen för miljövårdande insatser göra en positiv bedömning av anslagsframställningar från kommuner och regionala organ.
1990/91:Jo787 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av större resurser och bättre samordning i miljötillsynsarbetet.
1990/91:Jo788 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om allemansrätten.
1990/91:Jo790 av Karl-Erik Svartberg och Sverre Palm (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättning till kommunerna för drift och skötsel av toaletter och sopställ inom de statliga naturreservaten.
1990/91:Jo791 av Ingvar Eriksson m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om angelägenheten av forsknings- och försöksprojekt i syfte att återställa döda havsbottnar i de i motionen berörda vattnen, 2. att riksdagen beslutar att bestrida kostnaderna för det i yrkande 1 angivna projektet med medel ur anslaget till Statens Naturvårdsverk B 4 Miljövårdsforskning.
1990/91:Jo792 av Ingbritt Irhammar och Karin Starrin (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en omarbetning av miljöskyddslagen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vilka lagar som bör ingå i en samlad miljöbalk, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av tillståndsgivningen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en effektivare kontroll av miljöutsläppen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att fastställa exakta gränsvärden för miljöutsläpp, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om obligatoriska miljökonsekvensbeskrivningar, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpta påföljder vid brott mot miljöskyddslagen, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationella miljökonventioner, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöansvariga på företagen, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av en miljöombudsman, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöorganisationernas talerätt.
1990/91:Jo793 av Anders Castberger och Elver Jonsson (fp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av miljöskyddsområde för Göta älvdalsbäckenet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att forcera arbetet med bildandet av Nationalpark Tresticklan i Dalsland. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A474.
1990/91:Jo794 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statligt delansvar för genomförandet av åtgärdsprogram för Vättern.
1990/91:Jo795 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökat skydd av skog, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en större nationalpark i Medelpad, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad kalkning m.m. mot försurning i Västernorrland, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att göra Sundsvall--Timrå-området till särskilt miljöskyddsområde, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skyndsamt genomföra miljödelegationens förslag.
1990/91:Jo796 av Bengt Silfverstrand och Jan Andersson (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt för organisationer att överklaga beslut enligt miljöskyddslagen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om koncessionsnämndens sammansättning.
1990/91:Jo797 av Roy Ottosson och Åsa Domeij (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de krav som anförts i motionen skall beaktas i naturvårdsverkets arbete med ett aktionsprogram mot buller, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att naturvårdsverket skall ha det samlade föreskriftansvaret för buller i den yttre miljön.
1990/91:Jo798 av Lola Björkquist och Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av stöd till forskning och förebyggande skydd av Vättern som natur- och kulturområde och som dricksvattentäkt.
1990/91:Jo799 av Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att i Sverige utveckla ett heltäckande system för hantering av förpackningsavfall.
1990/91:Jo801 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om grunderna för miljöpolitiken, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöfrågor som grund för nästa GATT-runda, 3. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att redovisa sambanden mellan handelspolitik och miljöpolitik samt att skyndsamt lämna förslag till riktlinjer för det fortsatta arbetet på detta område.
1990/91:Jo802 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förtydliganden vad gäller den av riksdagen beslutade ersättningen för landskapsvård, 2. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av ersättningen för landskapsvård i enlighet med vad som i motionen anförts.
1990/91:Jo803 av Lars Norberg och Inger Schörling (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att anordnandet av nationalpark i S:t Anna ytterskärgård inte är förenligt med intresset att bevara natur och kultur, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till bättre skyddsinstitut för skärgårdarna i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de fastigheter som domänverket förvärvat i syfte att upprätta nationalparker i S:t Anna ytterskärgård försäljs till fastboende befolkning med bo- och brukarplikt, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de erfarenheter som kan dras av förhållandena i S:t Anna skärgård också skall tillämpas på andra skärgårdar av liknande struktur.
1990/91:Jo804 av Hans Leghammar (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att snarast praktiskt prova lagbegreppet kvalitetsnormer för vatten och luft i Laholmsbuktens avrinningsområde.
1990/91:Jo805 av Karin Wegestål m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordning, finansiering och lagstiftning när det gäller återställande av åsystemen i Skåne.
1990/91:Jo806 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt rensning av Emån.
1990/91:Jo808 av Gunnar Björk och Karin Starrin (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöpolitiska åtgärder i Gävleborg. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A494.
1990/91:Jo809 av Elisabet Franzén m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att varuförpackningarna bör reduceras. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:L735.
1990/91:Jo810 av Carl Frick och Inger Schörling (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ansvariga myndigheter som kemikalieinspektionen, konsumentverket och livsmedelsverket skall få i uppdrag att göra en revision av vilka kemikalier som skall vara tillåtna i Sverige med utgångspunkt i vad som är förbjudet i andra länder, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillämpningen av substitutionsprincipen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen har anförts om att gränsvärden för att kunna accepteras måste av de myndigheter, som sätter dem, redovisas hur de har satts och hur olika gifter i våra livsmedel samverkar samt att det måste göras en översyn av nu tillämpade gränsvärden, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förpackningar skall utformas så att de kan återanvändas, återbrukas eller komposteras. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:L736.
1990/91:Jo811 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljön i Skåne. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A495.
1990/91:Jo812 av Carl Frick (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att för att kvalitetsnormerna skall kunna upprätthållas skall det införas ett effektivt och fungerande kontrollsystem vars mätningar skall vara offentliga och öppet redovisas så att det klart framgår vilka stater som följer sina villkor, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att bestämmelser om analysmetod och kvalitetskrav på mätningar måste införas för att inte onödiga tvister skall uppstå vid tillämpningen. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:U670.
1990/91:Jo813 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att pröva kostnadseffektiva metoder för kvävereduktion från avloppsreningsverk, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att målet skall vara att massaindustrins utsläpp av klorföreningar är avvecklade vid sekelskiftet.
1990/91:Jo814 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att naturvårdsverket får i uppdrag att lägga fram förslag till skärpta avgasnormer för personbilar fr.o.m. 1995 års modeller, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höjning av skrotningspremie för bilar till 4 000 kr., 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av skrotningsavgift på däck. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:T267.
1990/91:Jo816 av Krister Skånberg m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det behövs utökad lagstiftning och effektivare åtgärder mot miljöbrott bl.a. snabbare ingripanden och kraftigare sanktioner,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det behövs utbildning och kan behövas personalförstärkning för att bredda och höja kompetensen hos övervakande, utredande och dömande myndighet, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en sanktionsavgift bör införas, som kan utdömas när ett företags utsläpp överskrider tillåtna gränsvärden, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en miljöombudsman bör tillsättas, 5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till utvidgning av sakägarbegreppet i mål och ärenden om miljöskydd till att även omfatta miljöorganisationer, 6. att riksdagen beslutar om sådan ändring i miljöskyddslagen att det kriminaliseras att inte följa förelägganden om försiktighetsmått eller förbud enligt lagens 40 § första stycket, 7. att riksdagen beslutar om sådan ändring i miljöskyddslagen att det blir möjligt att både utdöma vite och väcka åtal för samma miljöbrott, 8. att riksdagen beslutar att till de miljöövervakande myndigheterna anvisa ett reservationsanslag på 6 000 000 kr. för personalförstärkning och utbildningsinsatser för att bredda och höja kompetensen hos dem som handlägger miljöskyddsmål.
1990/91:Jo817 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förklara Stockholmsregionen som särskilt föroreningskänsligt område, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bevara bra miljöer och värdefulla naturområden samt förhindra exploatering i känsliga naturområden, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kväverening vid reningsverken. Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Bo543.
1990/91:Jo818 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att miljökonsekvensanalyser bör göras inför varje aktualiserad större förändring av natur eller bebyggelse i huvudstadsregionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rening av avgaser från dieselfordon, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att skyddet av Mälaren skall förstärkas genom att restriktioner införs för kemikalieanvändning på tillrinningsområden av särskild betydelse, 4. att riksdagen beslutar att tankfartyg i Stockholms skärgård och på Mälaren skall beläggas med krav på dubbelskrov, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om obligatorisk rapportering för fartyg i Mälaren samt om ökade befogenheter för lotsarna, 6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lagändring som innebär att miljöskyddslagen skall gälla också för farleder i svenskt vatten, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i övrigt anförts i motionen om att åtgärder för att begränsa luftföroreningarna skall beaktas vid olika myndigheters arbete, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skydd för känsliga naturområden, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen i övrigt anförts om skydd för miljön i Stockholms län.
1990/91:Jo819 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av tillämpningen av internationella överenskommelser på miljöområdet, i enlighet med motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprättande av en lista över Sveriges nationalarv i enlighet med motionen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fond för mark för naturvård, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljömål för jordbruk, skogsbruk och fiske, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om genbanker.
1990/91:Jo921 av Åsa Domeij och Roy Ottosson (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att tillståndsplikt för uttag av grundvatten, även för husbehovstäkt, skall införas i känsliga områden, t.ex. skärgårdsområden, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de lokala myndigheterna måste få befogenhet att utfärda lokala föreskrifter med inskränkningar i rätten till husbehovstäkt av vatten, 3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om de juridiska och hydrologiska problemen i samband med den enskildes rätt att ta ut vatten, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att myndighetsansvaret bör klargöras och tillsynen förbättras i enlighet med vad som anförts i motionen.
Motion väckt med anledning av proposition 1990/91:87
1990/91:Jo54 av Hans Leghammar m.fl. (mp) vari yrkas 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utvidga talerätten för enskilda och organisationer i mål som berör fiskevårdsintressen, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omprövning av vattendomar.
Motioner överlämnade från andra utskott
1989/90:U232 av Per Stenmarck m.fl. (m) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående ett gemensamt svenskt-danskt organ, där forskare och politiker söker lösa den miljösituation som blivit ett allt större miljöproblem i Kattegatt, Öresund och Östersjön. Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo824.
1989/90:U617 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk utredning om miljöproblemen m.m. tillsätts i enlighet med vad som i motionen framförts.
1990/91:K17 av Hans Leghammar m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förtydligande text i miljöskyddslagens § 45, så att de tolkningsproblem som JO har påpekat i sin ämbetsberättelse undanröjs och att syftet med motionens ändringsförslag uppfylls,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av extra utbildningsinsatser i miljöjuridik för de tjänstemän som arbetar med miljöfrågor på länsstyrelser och i kommuner.
1990/91:Sk59 av Gösta Lyngå m.fl. (mp) vari yrkas 13. att riksdagen beslutar att skrotningspremien för bilar 15 år eller äldre höjs till 5 000 kr., 14. att riksdagen beslutar att skrotningspremien för bilar yngre än 15 år höjs till 3 000 kr., 15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjning av bilskrotningsavgiften för att finansiera höjda skrotningspremier enligt motionens förslag.
1990/91:T253 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari yrkas 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en tillfällig höjning av skrotningspremien till 1 500 kr.
1990/91:Sk625 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas 19. att riksdagen hos regeringen begär förslag till miljöavgifter på lösningsmedel i enlighet med vad som anförts i motionen, 20. att riksdagen beslutar att en avfallsavgift på 200 kr./ton skall införas på osorterade eller bristfälligt sorterade sopor som läggs på deponi, i enlighet med vad som anförts i motionen, 21. att riksdagen beslutar införa en avfallsavgift på 160 kr./ton på osorterade eller bristfälligt sorterade sopor som förbränns, i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:L735 av Elisabet Franzén m.fl. (mp) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att produkter som i någon del av sin livscykel kan ge långsiktiga skador på det ekologiska systemet bör förbjudas och avlägsnas från marknaden.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Regeringen redovisar i denna proposition vidtagna åtgärder på miljöområdet, mål och riktlinjer för den fortsatta miljöpolitiken samt hur de miljöpolitiska ambitionerna förverkligas genom ett brett, integrerat och decentraliserat arbete. Regeringen lämnar konkreta förslag till åtgärder för att nå målen.
Bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) införs i naturresurslagen, miljöskyddslagen, vattenlagen samt i lagen om kommunal energiplanering.
Ett nytt program för att övervaka miljötillståndet i landet införs och tilldelas 13 milj.kr. för budgetåret 1991/92. För den kommande treårsperioden ökas resursramen för miljöövervakning med totalt 75 milj.kr.
Miljöfrågorna integreras i utbildningen på alla nivåer. Miljöutbildning blir ett viktigt inslag i läroplanen på grundskolan och i gymnasiet. Antalet platser för miljö- och hälsoskyddsutbildningen utökas från 62 till 90 per år. Den ettåriga kompletteringsutbildningen för naturvetare och tekniker genomförs under ytterligare tre år.
Två milj.kr. anvisas för ideella miljöorganisationers internationella verksamhet.
Anslaget till miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket tillförs 58,1 milj.kr. för en treårsperiod för försöks- och utvecklingsverksamhet samt information för att minska jordbrukets växtnäringsläckage, främst med avseende på stallgödselhantering.
Resurserna för landskapsvårdande åtgärder inom jordbruket förstärks med 100 milj.kr. under budgetåret 1991/92. En ny lag införs med föreskrifter om att ett biologiskt bekämpningsmedel måste vara godkänt innan det får saluhållas eller användas.
Verksamheten för vård och förvaltning av naturreservat m.m. förstärks med 26 milj.kr. Resurserna för arbetet med hotade arter förstärks med 4 milj.kr. Totalt 48 milj.kr. anslås för den slutliga restaureringen av Hornborgasjön.
Bl.a. följande ändringar föreslås i naturvårdslagen: skärpta regler om markavvattning ökade möjligheter att skydda små biotoper förstärkt skydd för utrotningshotade arter.
Ädellövskogslagen ändras så att all skog med mer än 70 % lövskog skall anses som ädellövskog om skogen innehåller minst 50 % ädla lövträd.
Nya fordon kommer fr.o.m. 1993 års modeller att indelas i miljöklasser, till vilka knyts ett system med ekonomiska styrmedel.
Nya skattesatser med större skatteskillnader införs på motorbrännolja (diesel) av olika kvaliteter samt för blyad resp. blyfri bensin.
Ett program för översyn av industrins utsläppsvillkor genomförs genom omprövning enligt miljöskyddslagen. Utövarens utredningsskyldighet i samband med omprövningsärenden klargörs genom ett tillägg till miljöskyddslagen.
Resursramen för kemikalieinspektionens verksamhet höjs med 8,6 milj.kr. för budgetåret 1991/92.
För att underlätta och påskynda genomförandet av det avfallsprogram som riksdagen tog ställning till år 1990 införs nya bestämmelser i renhållningslagen som ger kommunerna en vidgad rätt att differentiera avfallstaxorna.
Ökade insatser föreslås för att återställa skadad miljö. Programmet för kalkning av sjöar och vattendrag fullföljs och byggs ut. För nästa budgetår utökas programmet med 40 milj.kr.
Ytterligare 4 milj.kr. föreslås för att skydda och återställa värdefulla kulturminnen som påverkas av luftföroreningar.
25 milj.kr. per år avsätts för att återställa miljöskadade områden. Programmet skall utvärderas efter fem år.
Utfrågningar, uppvaktningar m.m.
Utskottet har i detta ärende anordnat en utfrågning med representanter för statens naturvårdsverk. En särskild utfrågning har hållits med förre generaldirektören för naurvårdsverket Valfrid Paulsson. Vidare har utskottet uppvaktats av representanter för Svenska kommunförbundet, Grossistförbundet Svensk Handel, Skogsindustrierna, Skogsägarnas riksförbund, Sågverkens riksförbund, Värmeverksföreningen och Hydro Supra AB.
I samband med ett studiebesök på kemikalieinspektionen har utskottet fått information om vissa frågor inom kemikaliekontrollens område.
Utskottet har vidare deltagit i en av skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län arrangerad skogsexkursion och erhållit information om luftföroreningarnas effekter på skogsmark och om skogsmarkskalkning som ett medel att motverka sådana effekter.
Utskottet
Inledning
Detta betänkande följer i huvudsak regeringens disposition i propositionen. De fyra första kapitlen i propositionen behandlar miljöpolitikens mål, inriktning och insatsområden liksom en kortfattad redogörelse för förslagen. Därefter följer en mer detaljerad genomgång av regeringens förslag jämte lagförslag och vissa anslag för budgetåret 1991/92. Vissa kapitel och avsnitt i propositionen som ligger utanför jordbruksutskottets beredningsområde behandlas i utrikesutskottet, skatteutskottet, utbildningsutskottet, näringsutskottet, trafikutskottet och bostadsutskottet (UU19, SkU24, UbU12, NU40, TU30 och BoU18).
I ett inledningsavsnitt erinrar regeringen om att 1988 års miljöpolitiska proposition bildar utgångspunkten för det fortsatta miljöarbetet (prop. 1987/88:85, JoU23, rskr. 383). Vidare redovisar regeringen de utredningar, aktionsplaner och rapporter m.m. som ligger till grund för de nu framlagda förslagen (se prop. s. 6--11). Av redovisningen framgår att det finns ett synnerligen omfattande underlagsmaterial till propositionen. Det bör vidare nämnas att miljödepartementet upprättat en rapport med titeln Hur mår Sverige, som beskriver miljösituationen. Rapporten har fogats till propositionen som bilaga A.
I enlighet med den av regeringen valda dispositionen behandlar utskottet i de inledande avsnitten motioner av mer övergripande karaktär om bl.a. den miljöpolitiska inriktningen, miljöpolitikens mål och strategier, miljöpolitikens medel och instrument och vissa målsättningsyrkanden i övrigt. I anslutning till kapitel 5 i propositionen -- som remitterats till utrikesutskottet -- behandlar jordbruksutskottet vidare ett antal fristående motioner om vissa internationella miljöfrågor som tidigare hänvisats till jordbruksutskottet. Huvuddelen av motionerna behandlas dock i anslutning till de mer detaljerade förslagen under resp. kapitel i propositionen.
Den miljöpolitiska inriktningen
Propositionen
Målet med miljöpolitiken är att skydda människors hälsa, bevara den biologiska mångfalden, hushålla med uttaget av naturresurser så att de kan utnyttjas långsiktigt samt skydda natur- och kulturlandskap. Detta redovisas närmare på s. 11--18 i propositionen. Enligt regeringens uppfattning skall den framtida miljöpolitiken utvecklas längs följande huvudlinjer:
Ökat internationellt samarbete för att begränsa gränsöverskridande och globala miljöproblem. I detta ingår att stödja en miljöanpassad utveckling i tredje världen och i Öst- och Centraleuropa. Förbättrad kunskapsuppbyggnad och uppföljning av miljötillståndet för att få ett bra underlag för det förebyggande arbetet. Ökat sektorsansvar och ökad decentralisering i vid mening för att få en bred förankring av miljöarbetet. Det gäller det personliga ansvaret, företagens och kommunernas insatser liksom medverkan av myndigheter inom alla samhällssektorer. Arbetet med att utvärdera resultat av insatta medel ges ökad tyngd.
Åtgärder för att säkra en uthållig ekonomisk tillväxt är en viktig del av den ekonomiska politiken. Miljölagstiftningen skall utgå från vad hänsynen till människor och miljö samt en god hushållning med naturresurser kräver. Lagarna skall samordnas, skärpas och samlas i en miljöbalk. Utsläppen från industriprocesser skall vid sekelskiftet ha nått ned till ofarliga nivåer. Metoder för att begränsa varors hälso- och miljöpåverkan skall utvecklas. Tillverkarens ansvar för produkterna gäller under hela deras livstid. En bättre avfallshantering skall uppnås genom bl.a. hårdare krav redan vid tillverkning av varor och genom avveckling av farliga ämnen. Mängden avfall skall begränsas genom återanvändning och återvinning samt minskad användning av engångsmaterial och emballage. Mycket hårda miljökrav ställs på det avfall som slutligen måste tas om hand. Utsläppen från trafiksystemet måste minskas till vad hälsan och miljön tål. I propositionen om energipolitiken föreslås riktlinjer för ett energisystem utan kärnkraft där sektorns bidrag till försurning och klimatpåverkan minskar kraftigt och där de orörda älvarna inte byggs ut. Ytterligare insatser görs i fråga om el- och värmeproduktionens utformning i form av skärpta utsläppskrav m.m. Åtgärder vidtas för ett uthålligt jordbruk och skogsbruk. Det personliga ansvaret för miljöfrågorna understryks mot bakgrund av att många små utsläpp står för en allt större del av miljöpåverkan. Arbetet för att trygga en god livsmiljö för oss själva och kommande generationer påkallar nya konsumtionsmönster och en omläggning av livsstilen. Miljöfrågorna får en starkare ställning i utbildningsväsendet.
Regeringen framhåller avslutningsvis i kapitel 1 att det kommer att ta tid innan effekterna av insatta åtgärder blir påtagliga. De senaste 20 årens framgångar med att minska olika utsläpp visar samtidigt att naturen kan återhämta sig. Miljöarbetet måste därför drivas med styrka under lång tid. Med de förslag som regeringen redovisar i de miljö-, energi- och näringspolitiska propositionerna anges hur Sverige kan byggas starkt för framtiden. Regeringen kommer också att i det internationella arbetet verka för en långsiktigt hållbar global utveckling som förenar ekonomisk tillväxt med rätten till arbete, välfärd och en god livsmiljö. Regeringen avser vidare att lämna årliga redovisningar om utvecklingen på miljöområdet.
Motionerna
I partimotioner från samtliga oppositionspartier har utförliga synpunkter lämnats på den miljöpolitiska inriktningen m.m.
I motion Jo105 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för miljöpolitiken som angetts i motionen, att regeringen ges till känna vad i motionen anförts om behovet av en mer aktiv produktövervakning samt att en studie görs av hur miljöfrågorna skall prioriteras (yrkandena 1--3). Motionärerna framhåller bl.a. att det internationella miljösamarbetet bör stärkas och att de största miljöinsatserna uppnås genom ett offensivt miljövårdsarbete inom EG. En svaghet i propositionen är att många förslag riktas mot själva produktionsprocesserna, trots att deras negativa miljöeffekter har minskat. Större insatser måste läggas på produktövervakning. Naturvårdsverket bör få i uppdrag att med utgångspunkt i Brundtlandkommissionens rapport göra en studie av hur miljöfrågorna skall prioriteras. På klimatvårdsområdet finns anledning att rikta skarp kritik mot regeringens agerande. Riksdagen bör uppdra åt regeringen att följa de internationella rekommendationerna. Inom ramen för FNs konferens om miljö och utveckling i Brasilien år 1992 bör regeringen arbeta för preciserade mål för olika ländergrupper rörande bl.a. koldioxidutsläpp och CFC-användning. Sverige måste sträva efter att nå bindande överenskommelser rörande konkreta minskningar av koldioxid och andra växthusgaser. Vidare anförs i motionen att miljöskyddet bör förstärkas genom utbildningsinsatser m.m. på åklagarsidan, inrättande av en professur i miljörätt, skärpningar av miljölagstiftningen m.m. Det finns starka skäl att se över hela myndighetsorganisationen på miljöområdet och överväga bl.a. en sammanslagning av naturvårdsverket med kemikalieinspektionen till ett nytt miljövårdsverk. Beträffande kommunerna anförs bl.a. att det även i framtiden kommer att finnas ett behov av en fristående kommunal övervakningsverksamhet. En utredning bör göras som klarlägger de ekonomiska konsekvenserna av att tillsynsverksamheten bekostas av budgetmedel och ej avgifter. Olika ekonomiska styrmedel bör utvecklas. De statsfinansiella styrinstrumenten bör inte användas i statsfinansiellt syfte utan användas för miljöförbättrande ändamål. Ekonomiska stimulanser bör användas för att premiera mer miljövänliga alternativ.
I folkpartiet liberalernas partimotion Jo110 yrkas tillkännagivande av vad i motionen anförts om en liberal miljöpolitik (yrkande 1). Denna del av motionen innehåller i huvudsak endast en beskrivning av innebörden av en sådan politik. Den tar sin utgångspunkt i den enskilda människan. Det är hennes överlevnad och önskan om och behov av en god miljö som utgör motivet för det liberala miljöengagemanget. En liberal och engagerad miljöideologi utgår från att naturen inte får utnyttjas mera än vad den tål. Den bygger vidare på en förvaltarskapstanke som innebär att människan har rätt att bruka och utveckla men inte att utnyttja och utarma. En oförstörd miljö och bevarande av en mångfald av naturmiljöer utgör förutsättningen för överlevnad och valfrihet för framtidens generationer. Liberalismen kännetecknas också av ett starkt internationellt engagemang. Ett svenskt medlemskap i EG ökar påtagligt Sveriges möjligheter att påverka våra egna miljöförhållanden. I motionen hänvisas även till folkpartiet liberalernas partimotion Jo739.
I motion Jo739 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkas ett tillkännagivande att regler för skydd av miljön skall utgå från vad naturen långsiktigt tål (yrkande 1). Denna princip innebär bl.a. att mål för miljökvalitet skall vara styrande för vilka verksamheter och utsläpp som skall tillåtas. För naturvårdspolitiken innebär det att bevarande av biologisk mångfald, dvs. artrikedom och genetisk variation, prioriteras. För miljöskyddet innebär principen att kritiska gränser -- s.k. miljökvalitetsnormer -- måste fastställas med stöd av lag. Motionen innehåller även krav på en samordnad och effektiviserad miljölagstiftning. Vidare anförs att ett viktigt inslag i liberal miljöpolitik är ekonomiska styrmedel.
I centerns partimotion Jo113 yrkande 1 hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i motionen om bl.a. mål och inriktning av miljöpolitiken. Denna del av yrkande 1 synes främst avse rubrikerna Sammanfattning och Vår miljövision. Centerpartiet anser att frisk natur, med ren luft och rent vatten, är det naturliga tillståndet, dit vi skall nå med klara miljömål och genomtänkta åtgärder. Några huvudpunkter i motionen är att slutna kretslopp och ren produktion är nyckeln till en hållbar utveckling. Allt avfall skall antingen återföras till naturens kretslopp eller till ny användning. Människans och naturens toleransgränser samt solidariteten med människor i andra länder och kommande generationer skall vara utgångspunkten för miljömålen. I motionen understryks behovet av en minskning av utsläppen av växthusgaser, avveckling av CFC och upphörande av försurningen. Den biologiska mångfalden måste säkerställas. Miljöhänsyn måste ingå i all planering. I ett decentraliserat samhälle möjliggörs en hushållande samhällsstruktur med livsmönster som är hushållande, eftersom konsekvenser och eget ansvar är nära förknippade med varandra. Under rubriken Livsstil för överlevnad anförs att miljöansvaret stimuleras när besluten decentraliseras och man ser samband mellan beslut och handlande.
De mål som sätts upp för miljöarbetet skall utgå från människans och naturens toleransgränser. De skall vara solidariska i förhållande till människor i andra länder och med kommande generationer. Under rubriken Gränslöst samarbete anför motionärerna bl.a. att en global miljöfond bör inrättas och att Sverige vid FNs miljökonferens driver på för att formulera en deklaration om miljörättigheter för individer, grupper och organisationer. Sverige bör också ta initiativ till en studie om sambandet mellan krig och miljö. I motionen understryks också behovet av internationellt kunskapsutbyte samt nordiskt och europeiskt miljösamarbete.
Även i motion Jo749 av Olof Johansson m.fl. (c) utvecklas de fyra miljöprinciperna: slut kretsloppen, skapa hushållande samhällsstruktur, stimulera livsstil för överlevnad och utveckla ren produktion (yrkande 1).
I motion Jo115 av Lars Werner m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om att rätten till en god miljö är en grundläggande mänsklig rättighet. Kampen för människors rätt till en god miljö är en fortsättning på arbetarrörelsens ursprungliga kamp. Det finns en tydlig klasstruktur i hur miljöproblemen drabbar.
I motion Jo801 redovisas mer utförligt vänsterpartiets syn på miljöpolitikens grunder (yrkande 1). Det framhålls att industrisamhället för länge sedan sprängt de ekologiska ramarna. Vårt samhälles produktion och konsumtion är inte delar i ett fungerande kretslopp. I ett globalt perspektiv är användandet av världens tillgångar ytterst orättvist fördelat. Vi måste alltså gå över till andra system som bygger på användandet av förnybara råvaror, återvinning och hushållning med ändliga resurser.
I motion Jo116 av Inger Schörling m.fl. (mp) yrkas 1. att miljön skall ges en mer överordnad roll i det politiska arbetet, 2. att en samlad nationell handlingsplan upprättas för att komma till rätta med miljöproblemen, 3. att en parlamentarisk kommitté tillsätts med uppgift att granska det miljöpolitiska arbetet baserat på aktionsplaner, 5. att strategin i miljöarbetet på ett tydligare sätt skall utgå från de kritiska belastningsgränserna, 6. att riksdagens miljöpolitiska målsättningar skall kopplas tydligare till miljölagstiftningen och 7. att regeringen årligen redovisar till riksdagen hur arbetet med att uppnå riksdagens målsättningar fortskrider. I motiveringen anförs bl.a. att miljön måste få sätta gränser för politik och samhällsutveckling på samma sätt som finanspolitiken. Ett miljöutskott bör inrättas med samma överordnade ställning som finansutskottet. Regeringen bör också i sitt arbete ge miljödepartementet samma roll som finansdepartementet när det gäller att sätta gränser för den politik som andra departement föreslår. Den nationella handlingsplan som avses i yrkande 2 bör innefatta hela miljöproblematiken och så utförligt som möjligt redogöra för de politiska förslagens relevans i förhållande till de miljöpolitiska målsättningarna. När det visar sig att målsättningarna inte nås måste planen skärpas. Det nuvarande systemet med aktionsplaner och dessas effektivitet bör granskas i en parlamentarisk kommitté.
Utskottets överväganden
Som framgår av propositionen har miljöarbetet under de senaste decennierna varit framgångsrikt när det gäller t.ex. utsläppen från processindustrin och energisystemet. Trots mångdubblad produktion är dessa utsläpp tillbaka på 1940- och 1950-talsnivåer. Även på trafikområdet har insatta åtgärder börjat ge viss effekt. Samtidigt har de globala miljöproblemen, framför allt utsläppen av växthusgaser som påverkar klimatet och ozonskiktet, ökat i omfattning och svårhetsgrad. I propositionen anförs bl.a. att huvuddelen av belastningen på svensk miljö nu kommer från andra länder eller andra källor än industrin och energisystemet. Från att ha varit lokala och påtagliga har utsläppen blivit diffusa och globalt spridda. Västvärldens miljöproblem beror i allt större utsträckning på ökade utsläpp från många små föroreningskällor. Till den utvecklingen bidrar bl.a. den ökande användningen av olika kemiska produkter i samhället. I Öst- och Centraleuropa är de stora punktutsläppen från industri- och energianläggningar fortfarande de dominerande problemen. Utvecklingsländernas miljöproblem är i hög grad kopplade till fattigdomsproblemen och exploateringen av naturresurser. Utskottet kan konstatera att det föreligger en betydande politisk enighet om miljöproblemens omfattning och karaktär. De motioner som utskottet återkommer till i det följande ger uttryck för en gemensam målsättning att såväl de nationella som de internationella miljöproblemen kräver kraftfulla åtgärder inom alla samhällssektorer och i det internationella samarbetet.
Mot angivna bakgrund delar utskottet regeringens uppfattning att den framtida miljöpolitiken bör utvecklas längs de huvudlinjer som anges i propositionen (s. 11 f.). De övergripande målen med miljöpolitiken skall vara att skydda människors hälsa, bevara den biologiska mångfalden, hushålla med uttaget av naturresurser så att de kan utnyttjas långsiktigt samt skydda natur- och kulturlandskap.
Som framgår av redovisningen angående dagens miljöproblem är ett utökat internationellt samarbete nödvändigt för att begränsa gränsöverskridande och globala miljöproblem. För att få ett bra underlag för det förebyggande arbetet krävs en förbättrad kunskapsuppbyggnad och uppföljning av miljötillståndet. Ett ökat sektorsansvar och en ökad decentralisering är viktiga inslag för att få en bred förankring av miljöarbetet. Det gäller det personliga ansvaret, företagens och kommunernas insatser och medverkan av myndigheter inom alla samhällssektorer.
Utskottet ansluter sig även till regeringens allmänna överväganden i de delar som redovisas under rubrikerna En värld inför gemensamma problem och möjligheter, Ekonomi och miljö, Miljöbalk och skärpt miljölagstiftning, Rena industriprocesser, Rena varor, Bättre avfallshantering, Rent trafiksystem, Rent energisystem, Uthålligt jordbruk och skogsbruk och Det personliga ansvaret. Dessa överväganden har i korthet redovisats av utskottet i det föregående.
Utskottet vill erinra om att vissa miljöfrågor under innevarande vårsession kommer att behandlas i samband med riksdagens beredning av de näringspolitiska och energipolitiska propositionerna (prop. 1990/91:87 och 88). I den förstnämnda propositionen anförs bl.a. att begreppet välfärd innefattar många olika aspekter varav ekonomiskt välstånd är en. En god livsmiljö och möjligheten till ett innehållsrikt liv utgör andra viktiga värden. Ekonomiskt framåtskridande genom ett mer effektivt resursutnyttjande är emellertid en viktig grundval för förbättringar även inom dessa områden.
I den energipolitiska propositionen understryks att energipolitiken skall utgå från vad natur och miljö kan bära.
Vidare bör nämnas att regeringen i proposition 1990/91:156 lagt fram förslag om miljöklasser för nya fordon, m.m. och i proposition 1990/91:140 föreslagit skärpningar i arbetsmiljölagen m.m. I proposition 1990/91:117 om ny kommunallag framläggs förslag om bl.a. den kommunala miljöorganisationen.
Utskottet övergår härefter till att kommentera de partimotioner m.m. som behandlas i detta avsnitt. Som nyss anförts ger många motioner uttryck för en gemensam målsättning när det gäller de övergripande miljöfrågorna. Det huvudsakliga intrycket av motionerna är att de i dessa frågor innehåller relativt få synpunkter som står direkt i strid med regeringens överväganden. En stor del av motionerna kan anses tillgodosedda genom uttalanden i propositionen som antingen direkt överensstämmer med motionerna eller ger uttryck för samma målsättning, om än i något varierande ordalag jämfört med motionstexterna. Det anförda innebär givetvis också att utskottet i stor utsträckning kan instämma i de synpunkter på miljöpolitikens inriktning som framförs i motionerna. Det bör vidare framhållas att många av de mer övergripande synpunkterna i motionerna också behandlas i andra avsnitt i detta betänkande, t.ex. om de internationella miljöfrågorna, FNs miljökonferens år 1992, ekonomiska styrmedel, miljölagstiftningen och miljövårdens organisation.
När det gäller t.ex. motion Jo105 (m) delar utskottet motionärernas uppfattning att det internationella miljösamarbetet bör stärkas och att större insatser bör göras för produktövervakning. Konkreta förslag härom framläggs även i propositionen. Utskottet vill än en gång understryka att det med hänsyn till miljöproblemens karaktär är av den största betydelse att det internationella samarbetet utvecklas. När det gäller prioriteringen av miljöfrågorna har regeringen utförligt angivit hur miljöproblemen successivt ändrat karaktär och redovisat överväganden angående de mål och medel för miljöpolitiken som mot denna bakgrund bör hävdas. Härigenom har erhållits ett underlag för en sådan prioritering som efterlyses i motionen. Motionärernas synpunkter i övrigt tillgodoses i stor utsträckning genom dels de allmänna övervägandena i inledningskapitlen, dels de mer specificerade åtgärdsförslagen som utskottet behandlar i det följande. När det gäller motionens synpunkter på organisationsfrågorna bör nämnas två faktorer som tillkommit efter det motionen väcktes: dels har utredningen om naturvårdsverkets organisation slutförts, med förslag om bl.a. ett utökat och formaliserat samarbete mellan naturvårdsverket och kemikalieinspektionen, dels har förslag framlagts om den kommunala organisationen på miljöområdet. Utskottet föreslår att motionen i denna del (yrkandena 1--3) lämnas utan någon vidare åtgärd från riksdagens sida.
Vad utskottet anfört om samstämmigheten beträffande den allmänna inriktningen av miljöpolitiken gäller i hög grad även centermotionerna Jo113 och Jo749. Utskottet har givetvis ingen invändning mot att frisk natur, med ren luft och rent vatten, är det naturliga tillståndet och ett mål som skall uppnås med klara miljömål och genomtänkta åtgärder. Motionens önskemål om slutna kretslopp och ren produktion kan utskottet också i princip ställa sig bakom. Utskottet ser för sin del ingen motsättning mellan regeringens överväganden och motionärernas synpunkter i denna del. Detsamma gäller motionens krav på hänsyn till människans och naturens toleransgränser och solidaritet med människor i andra länder och kommande generationer. Utskottet kan också instämma i att det finns ett behov av att motverka utsläppen av växthusgaser, CFC och försurande utsläpp, att den biologiska mångfalden måste säkerställas och att miljöhänsyn bör ingå i all planering. Som anförs i motionen är också det nordiska och europeiska miljösamarbetet av stor betydelse. När det gäller sambandet mellan krig och miljö har de svåra miljöeffekterna av kriget vid Persiska viken blivit föremål för en omfattande internationell uppmärksamhet. Frågan om den militära verksamhetens påverkan på miljön har t.ex. behandlats i stiftelsen Worldwatch Institutes miljörapport Tillståndet i världen -91. Utskottet utgår från att denna fråga kommer att grundligt studeras i FNs miljövårdsorgan eller i annat lämpligt sammanhang. Eftersom utskottet sålunda inte ser någon klar skiljelinje mellan regeringens och motionärernas överväganden föreslår utskottet att motionerna Jo113 yrkande 1 och Jo749 yrkande 1 lämnas utan vidare åtgärd.
Folkpartiet liberalernas grundtanke att reglerna för miljöskyddet skall utgå från vad naturen långsiktigt tål överensstämmer med regeringens och utskottets uppfattning. Regeringens uttalanden om det personliga ansvaret för att trygga en god livsmiljö åt oss själva och åt kommande generationer ligger i sin praktiska tillämpning delvis i linje med den förvaltarskapstanke som beskrivs i motionen. Det anförda innebär att motion Jo739 yrkande 1 inte kan läggas till grund för något riksdagsuttalande som innebär någon preciserad avvikelse från propositionen. När det gäller motion Jo110 yrkande 1 har motionärerna i motiveringen redovisat innebörden av en liberal miljöpolitik utan att framföra några bestämda yrkanden eller önskemål i övrigt. Ett tillkännagivande i enlighet med motionen skulle därför inte fylla någon funktion utöver den information om partiets miljöpolitik som innefattas i motionen och i utskottets redovisning ovan.
Utskottet har förståelse för synpunkterna i motion Jo115 (v) om rätten till en god miljö som en grundläggande mänsklig rättighet. Ett riksdagsuttalande som markerar samhällets ansvar gentemot individen för rätten till en god livsmiljö skulle väl överensstämma med propositionens syften och allmänna inriktning. Som framgår av det tidigare anförda har utskottet emellertid också anslutit sig till regeringens uppfattning att det personliga ansvaret för miljön bör framhävas ytterligare. När det gäller grundläggande fri- och rättigheter bör framhållas att bestämmelserna i regeringsformen om dessa rättigheter endast tar sikte på förhållandet mellan den enskilde och det allmänna. Rätten till en god miljö är emellertid också i stor utsträckning en fråga om förhållandet mellan enskilda rättssubjekt som påverkar miljön resp. utsätts för miljöstörningar. Ett riksdagsbeslut som syftar till att påverka rättsförhållanden av nyss angivet slag måste i princip ha formen av lagstiftning. Med det anförda föreslår utskottet att motion Jo115 yrkande 1 lämnas utan någon vidare åtgärd.
I motion Jo801 yrkande 1 anförs bl.a. att utsläppen måste minskas och att vi måste gå över till andra system som bygger på förnybara råvaror. Mot dessa synpunkter har utskottet inget att invända. Att det mänskliga handlandet skall ta sin utgångspunkt i en realistisk uppfattning om problemens karaktär och omfattning kan utskottet också instämma i. Utskottet gör även här den bedömningen att motionen inte kan läggas till grund för något riksdagsuttalande som i nämnvärd grad avviker från propositionens allmänna överväganden. Motionen avstyrks i denna del.
I anslutning till mp-motionen Jo116 bör framhållas att utskottet nyligen i ett yttrande till konstitutionsutskottet förordat en utredning om inrättande av ett miljöutskott (1990/91:JoU5y). I yttrandet framhålls bl.a. att sektoriserings- och decentraliseringsprincipen bör innebära att miljöfrågorna beaktas inom hela utskottsorganisationen. Detta bör dock inte utgöra något hinder mot att det inrättas ett utskott som har huvudansvaret för de övergripande miljöfrågorna, varmed avses främst miljölagstiftningen, miljövårdens organisation och skyddet av naturresurserna i stort. Utskottet känner en viss tveksamhet inför förslaget att miljöfrågorna skall ges en överordnad roll i det politiska arbetet, bl.a. av den anledningen att det kan uppstå betydande osäkerhet om vad en sådan princip egentligen innebär och hur den skall tillämpas i det praktiska arbetet. Utskottet kan instämma med motionärerna så till vida att miljöhänsyn bör ges en ökad tyngd i den avvägning mellan olika, ofta motstående, intressen som måste göras i samhällsplaneringen. Även regeringen har i flera sammanhang uttalat att miljöhänsyn bör genomsyra alla sektorer i samhället. Utskottet föreslår med det anförda att yrkande 1 i motion Jo116 lämnas utan någon vidare åtgärd.
Enligt yrkande 2 i motionen bör en samlad nationell handlingsplan upprättas för att komma till rätta med miljöproblemen. Enligt utskottets mening måste den nu framlagda propositionen anses uppfylla även högt ställda krav på en sådan handlingsplan. Det kan knappast ses som någon nackdel att propositionen utöver de nationella miljöproblemen också utförligt behandlar de internationella miljöproblemen. Motionen är således tillgodosedd i denna del. Som framgår av propositionen (s. 18) ämnar regeringen lämna årliga redovisningar om utvecklingen på miljöområdet. Härigenom tillgodoses även yrkande 7 i motionen.
Yrkande 3 i motion Jo116 om en parlamentarisk granskning av arbetet med aktionsplaner har anknytning till utredningen om naturvårdsverkets organisation. I avbidan på den fortsatta prövningen av denna fråga avstyrks motionen i denna del.
Enligt yrkandena 5 och 6 i motionen skall strategin i miljöarbetet på ett tydligare sätt utgå från de kritiska belastningsgränserna och riksdagens miljöpolitiska målsättningar tydligare kopplas till miljölagstiftningen. Dessa frågor behandlas, som närmare anförs i det följande, av miljöskyddskommittén. Utskottet utgår från att det kommer att bli möjligt att höja ambitionsnivån i miljöarbetet och ytterligare skärpa och precisera kraven på de verksamheter som påverkar miljön när resultatet av kommitténs arbete föreligger. I avbidan på detta arbete är utskottet inte berett att tillstyrka motionen i angivna delar.
Miljöpolitikens mål och strategier
Tillståndet i miljön och hur människan genom olika aktiviteter påverkar bl.a. atmosfären, klimatet, naturen, sjöar och hav redovisas kortfattat i kapitel 2 i propositionen. I Sverige finns stora naturvärden och en lång tradition att skydda och bevara värdefulla miljöer.
I många avseenden har miljötillståndet förbättrats avsevärt under de senaste åren. Resultatet av hittills genomförda åtgärder redovisas. Trots att goda resultat har uppnåtts måste föroreningarna begränsas ytterligare för att människors hälsa och miljön skall skyddas varaktigt. Regeringen redovisar de miljöpolitiska mål och strategier som föreslås som riktlinjer för det fortsatta arbetet. De medel och de åtgärder som föreslås för att uppnå miljömålen redovisas i sammanfattning i kapitlen 3 och 4.
Propositionen
Atmosfären och klimatet
Som riktlinjer för det fortsatta arbetet med att begränsa påverkan på atmosfären och klimatet skall följande gälla. Uttunningen av ozonskiktet hejdas så att människors hälsa och de ekologiska systemen inte skadas. Avvecklingsplanen för CFC-föreningar fullföljs, samtidigt som den utvidgas till andra ämnen med liknande negativa effekter på ozonskiktet.
Regeringen föreslår en samlad strategi för minskad klimatpåverkan. Utsläppen av samtliga klimatpåverkande gaser begränsas inom alla samhällssektorer. Sverige skall verka för att de totala koldioxidutsläppen i Västeuropa år 2000 inte överstiger nuvarande nivå för att därefter minska. Detta mål kan senare utsträckas till övriga industriländer.
Regeringen tog hösten 1990 initiativ till överläggningar med företrädare för riksdagspartierna folkpartiet liberalerna och centerpartiet, i syfte att skapa ett underlag för långsiktigt hållbara beslut om energipolitiken. Överläggningarna slutfördes den 15 januari 1991 med en överenskommelse om riktlinjer för energipolitiken. I överenskommelsen ingår förslag till en strategi för minskad klimatpåverkan. Regeringen föreslår att de i överenskommelsen angivna riktlinjerna om minskad klimatpåverkan antas av riksdagen. Överenskommelsen återges på s. 20--24 i propositionen.
Partiöverenskommelsen om energipolitiken innebär kraftfulla satsningar på energihushållning och miljöanpassad kraftproduktion. Regeringen föreslår i propositionen om energipolitiken riktlinjer för energipolitiken.
Regeringen tar i denna proposition ställning till en rad åtgärder för minskad klimatpåverkan. Inom trafikområdet gäller det bl.a. miljöklasser för nya fordon. I 1991 års proposition om näringspolitik för tillväxt har regeringen föreslagit en kraftig satsning på kollektivtrafik och järnväg samt ytterligare försök med automatisk hastighetsövervakning. Regeringen föreslår i propositionen om energipolitiken stöd till demonstrations- och utvecklingsinsatser för motoralkoholdrivna fordon.
I denna proposition redovisar regeringen också en breddad avvecklingsplan för ozonnedbrytande ämnen. Regeringen anmäler att krav skall införas om återvinning och destruktion av CFC och haloner.
Regeringen har tidigare redovisat åtgärder för att minska avfallshanteringens miljöpåverkan. Den pågående omställningen av det svenska jordbruket bidrar till en minskad klimatpåverkan. Regeringen anger i denna proposition att utsläppen av flyktiga organiska ämnen skall halveras till år 2000, räknat från 1988 års nivå.
Dessa åtgärder innebär en kraftig minskning av det svenska bidraget till klimatförändringarna.
Det är dock angeläget att kostnader och effekter av möjliga åtgärder utreds ytterligare. Det gäller i synnerhet åtgärder mot utsläpp av andra växthusgaser än koldioxid. Regeringen har för avsikt att ge naturvårdsverket i uppdrag att i samarbete med berörda myndigheter redovisa en fördjupad analys av klimatfrågan som underlag för Sveriges politik nationellt och internationellt. Statistiska centralbyrån redovisade i slutet av januari 1991 utsläppen för år 1988 och preliminärt för år 1989. Enligt redovisningen var utsläppen av koldioxid i stort sett oförändrade mellan åren 1988 och 1989 (62,8 miljoner ton år 1988, 62,2 miljoner ton år 1989).
År 1989 var ett betydligt varmare år än 1988. Trots detta minskade utsläppen av koldioxid endast marginellt. Detta illustrerar svårigheterna att vid normala temperaturförhållanden klara delmålet om att utsläppen inte bör överstiga 1988 års nivå. I partiöverenskommelsen understryks att detta mål, bl.a. med hänsyn till trafikutvecklingen, torde vara svårt att klara under de närmaste åren.
Gränsöverskridande luftföroreningar
Som riktlinjer för det fortsatta arbetet gäller att nedfallet av svavel- och kväveoxider samt av flyktiga organiska ämnen begränsas till nivåer som inte skadar naturen eller människors hälsa.
Riksdagens uttalanden från år 1988 innebär att de svenska svavelutsläppen skall minska med 80 % mellan åren 1980 och 2000. Tidigare uttalanden från riksdagen innebär att kväveoxidutsläppen skall minska med 30 % till år 1995 räknat från 1980 års nivå. Dessa utsläppsmål skall även i fortsättningen vara vägledande för arbetet. Omfattande åtgärder behövs för att uppnå kvävemålet. Det åtgärdsprogram som regeringen föreslår beräknas leda till en minskning av kväveoxidutsläppen med omkring 30 % till år 1998.
Ammoniakutsläppen bör minska med 25 % till år 1995. Möjligheterna att halvera utsläppen i södra och västra Götaland till sekelskiftet undersöks. Utsläppen av flyktiga organiska ämnen bör minska med 50% till år 2000 räknat från 1988 års nivå.
Sveriges insatser i det internationella arbetet de närmaste åren inriktas främst på att få till stånd skärpta bilavgaskrav i Europa. Nya internationella överenskommelser för att minska utsläppen av svavel- och kväveoxider skall också prioriteras. Utgångspunkten skall vara kritiska belastningsgränser för miljön. Sverige skall verka för att en överenskommelse om minskning av utsläppen av flyktiga organiska ämnen kommer till stånd.
Miljön i tätorterna
Som riktlinjer för det fortsatta arbetet gäller att luftkvaliteten förbättras så att de återstående riskerna för människors hälsa till följd av utsläpp av luftföroreningar från trafik, industri och energianläggningar undanröjs. Den värdefulla kulturmiljön i städerna skall bevaras.
Behovet av grönområden i tätorter och tätortsnära områden skall tillgodoses i den kommunala planeringen.
Vid år 2000 skall halterna av koloxid, kväveoxid, svaveldioxid, sot och partiklar underskrida de riktvärden som utarbetats av naturvårdsverket. Riktvärdena syftar till att undanröja akuta hälsoeffekter.
Utsläppen av cancerframkallande ämnen bör minskas med 90 % i tätorterna för att de långsiktiga hälsoeffekterna skall vara på en acceptabel nivå. Ett delmål är att halvera utsläppen till år 2005.
Buller i tätorter bör minska så att det kommer att ligga under naturvårdsverkets nuvarande riktlinjer.
Naturresurser och naturvård
Som riktlinjer för användningen av naturresurser och vård av naturmiljön gäller följande:
Förnybara resurser skall utnyttjas inom ramen för ekosystemens produktionsförmåga. Användning av icke förnybara naturresurser skall i ännu högre grad präglas av en ansvarsfull hushållning.
Den biologiska mångfalden och den genetiska variationen skall säkerställas. Växt- och djursamhällen skall bevaras så att i landet naturligt förekommande växt- och djurarter ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftigt bestånd.
Införande av främmande arter eller genetiskt modifierade organismer skall ske med stor restriktivitet och under betryggande kontroll så att förutsättningarna för den inhemska floran och faunan inte äventyras.
Utöver förslagen till riktlinjer föreslår regeringen att naturvårdslagen ändras. Regeringen föreslår också att resurserna för vård och förvaltning av naturreservat samt för arbetet med hotade arter förstärks med 30 milj.kr. för nästa budgetår.
Vatten och hav
Som riktlinjer för det fortsatta arbetet skall gälla att naturligt förekommande arter i havs- och vattenområden skall kunna bevaras i livskraftiga, balanserade populationer. Föroreningar skall inte begränsa användningen av vatten från sjöar och vattendrag samt grundvatten som vattentäkt.
Återställningen av Östersjön prioriteras under den närmaste tiden i det internationella arbetet. Sverige skall bidra aktivt till att konkreta handlingsprogram för samtliga Östersjöstater utarbetas och genomförs.
De vattenburna utsläppen av kväve från mänskliga verksamheter skall halveras mellan åren 1985 och 1995.
Det långsiktiga målet är att stabila organiska och miljöskadliga ämnen inte skall få förekomma i miljön. Utsläppen av stabila organiska ämnen skall begränsas, så att de till sekelskiftet nått en sådan nivå att miljön inte tar skada. Åtgärder för att minska utsläppen av klorerade organiska ämnen från skogsindustrin prioriteras.
Utsläppen av kvicksilver, kadmium och bly skall minskas med 70 % mellan åren 1985 och 1995. Utsläppen av övriga viktiga metaller skall halveras under samma tid.
Användningen av miljöskadliga ämnen begränsas kraftigt.
Motionerna
I partimotionen Jo105 (m) redovisas 1988 års riksdagsbeslut om det s.k. koldioxidtaket och den internationella verksamheten på klimatvårdsområdet. Enligt motionen har regeringen ej efterkommit riksdagsbeslutet och ej heller följt uppmaningar och rekommendationer från världskonferensen om klimatfrågor i Noordwijk år 1989 resp. Bergenmötet år 1990. Vidare hänvisas till den officiella statistiken rörande koldioxidutsläppen som visar att de svenska utsläppen har minskat kontinuerligt sedan år 1987. I de energipolitiska överläggningarna lyckades emellertid regeringen övertyga övriga deltagande partier att koldioxidtaket redan hade överskridits. Den andra världsklimatkonferensen uppmanade alla utvecklade länder att analysera möjligheterna att reducera utsläppen av sådana växthusgaser som inte regleras i Montrealprotokollet. Analysen, som skall omfatta de två närmaste decennierna, skall således omfatta koldioxid, metan och dikväveoxid. Regeringen har ännu inte redovisat hur eller ens om den avser att följa världsklimatkonferensens uppmaning. För att säkerställa att dessa analyser utförs i enlighet med de internationella överenskommelserna föreslår motionärerna (yrkandena 4--6) att riksdagen uppdrar åt regeringen att följa de internationella rekommendationerna. När det gäller de svenska koldioxidutsläppen utgår motionärerna från år 1987 som basår för oförändrade utsläpp enligt riksdagens beslut år 1988. De svenska utsläppen får enligt motionen inte överstiga 1987 års nivå. Valet av basår ansluter till internationell praxis. Västtysklands beslut om minskning av koldioxid till år 2005 utgår från basåret 1987. Detta beslut grundar sig på Torontokonferensens rekommendationer som utfärdades sommaren 1988. Även detta utgår från år 1987. Enligt motionen bör riksdagen fastställa att de svenska koldioxidutsläppen skall minska med 20 % från år 1987 till år 2005. Samma yrkande framställs i motion Jo722 yrkande 1 (m). I yrkande 2 understryks behovet av en offensiv svensk klimatvårdsstrategi. Sistnämnda yrkande upprepas i motion Jo733 yrkande 1 (m).
I partimotion Jo110 (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av de åtgärder som behövs och konsekvenser av dessa för att utsläppen av kväveoxider till luft skall minska med 50 % mellan åren 1980 och 1998 (yrkande 2).
I partimotion Jo113 (c) yrkande 2 anförs att uppgifterna till grund för energiöverenskommelsen utgick från att koldioxidutsläppen hade ökat. Enligt SCBs bedömning har dock utsläppen minskat sedan år 1986, med undantag av en viss ökning år 1988. Miljöpropositionen präglas i denna del av uppgivenhet. För att begränsa växthuseffekten måste utsläppen av växthusgaser enligt den internationella expertgruppen IPCC minska med minst 60 %. För att klara detta krävs ett målmedvetet arbete både nationellt och internationellt. Det är viktigt att Sverige driver på arbetet och inte drar på sig kritik för att vara bromsare, som skedde vid klimatmötet i Genève. Enligt centerns uppfattning måste Sverige kraftfullt agera för att få till stånd ett gemensamt program för EFTA och EG i enlighet med energiuppgörelsen. En huvuduppgift måste vara att verka för att prissättningen på energi avspeglar de verkliga kostnaderna, inkl. miljöpåverkan. Regeringen bör snarast återkomma med ett program för att minska utsläppen till vad naturen tål.
Enligt yrkande 4 bör riksdagen göra ett uttalande enligt motionen om behov och inriktning av åtgärder för att motverka uttunningen av ozonskiktet.
Enligt yrkandena 5, 6 och 7 i motion Jo113 bör riksdagen göra ett uttalande om betydelsen av att minska försurande utsläpp. Svavelutsläppen bör minskas med 80 %, kväveoxidutsläppen med 75 % och utsläppen av flyktiga organiska föreningar med 75 % jämfört med 1980 års nivå. Förslag bör framläggas om minskning av ammoniakutsläppen på alla samhällsområden, inte bara jordbrukets område.
I v-motionen Jo737 yrkas: 1. ett riksdagsuttalande om vikten av åtgärder för att begränsa utsläppen av klimatgaser, 2. att riksdagen omformulerar koldioxidbeslutet från år 1988 och 4. att riksdagen beslutar om en handlingsplan för att minska koldioxidutsläppen från industri- och energisektorn. Beträffande koldioxidbeslutet anförs att riksdagsbeslutet från år 1988 är alltför diffust. Det omfattar inte hela klimatförändringsproblematiken och inte alla samhällssektorer. Beslutet är ett provisorium som snarast måste ersättas. Det måste innehålla svenska åtaganden på den nationella nivån och på den internationella. Det måste innehålla åtgärder som leder till reducerade utsläpp från alla sektorer. Det måste vara långsiktigt och omfatta samtliga klimatförändrande gaser av betydelse.
Några grundtankar i motion Jo112 av Carl Frick (mp) är att vi måste ändra vår livsstil för att effektivisera energianvändningen och minska den materiella förbrukningen på ett socialt ansvarigt sätt. Det är dags att kvalificera det ekonomiska tillväxtbegreppet så att den tillväxt som skadar människor och natur kan motarbetas. Motionen utmynnar i yrkanden att koldioxidutsläppen måste minskas och den s.k. växthuseffekten motverkas och att ett tak för koldioxidutsläppen fastställs. Vidare bör användningen av fossila bränslen minska med 2% om året (yrkandena 1--4).
I mp-motionen Jo123 yrkas att utsläppen av koldioxid och kväveoxider minskas med minst 50 % till år 2000 genom att man prioriterar den rena vätgasen framför fossila bränslen.
I motion Jo116 yrkande 8 (mp) yrkas att de miljöpolitiska målsättningar som anges i motionen skall utgöra mål för miljöpolitiken. Motionen innehåller i denna del följande förslag:
Svaveldioxid: Utsläppen skall minska med 75 % (1988--2000), kväveoxid med med 50 % (1988--2000) och med 70 % (1988--2005), kolväten med 75 % (1988--2000); koldioxid: utsläppen skall ha börjat minska i förhållande till dagens nivå år 2000 och ha minskat med 85% år 2015; klorerade organiska ämnen: utsläppen från massaindustrin skall ha upphört år 1995; stabila organiska ämnen: utsläppen till hav och vatten skall ha minskat med 70 % till 1995; klorerade lösningsmedel: användningen skall ha upphört år 1995; kvicksilver och kadmium: punktutsläpp till luft och hav samt användning i produkter och varor skall ha upphört år 2000; blyhaltig bensin: användningen skall ha upphört senast år 1995; bekämpningsmedel: skall ha minskat med 80% i jordbruket till år 1995, även räknat på behandlad areal; kväveläckage: skall ha minskat med 50 % från jordbruket dagens nivå till år 1995 och med 70 % till år 1998; handelsgödselkväve: användningen skall ha minskat med 30 % till 1992 och med 50 % till 1995; ammoniak: utsläppen från jordbruket skall ha minskat med 25 % till 1995 och med 50 % till år 2000.
I motion Jo818 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) yrkas att åtgärder för att begränsa luftföroreningarna skall beaktas vid olika myndigheters arbete.
Utskottets överväganden
Atmosfären och klimatet
I samband med 1988 års miljöpolitiska beslut framhöll utskottet att risken för långsiktiga klimatförändringar till följd av utsläpp av bl.a. koldioxid utgör ett av de särskilt allvarliga hoten mot miljön. Vidare underströk utskottet att problemet är av internationell och global natur och att det inte kan lösas enbart genom nationella åtgärder. Utskottet anförde att regeringen borde klarlägga energianvändningens effekter på koldioxidhalten i atmosfären och utarbeta ett program för att minska utsläppen till vad naturen tål. Som ett nationellt delmål borde anges att koldioxidutsläppen inte bör ökas utöver den nivå de hade vid tiden för beslutet. Riksdagen följde utskottet (JoU1987/88:23 s. 83, rskr. 383).
Den i propositionen redovisade partiöverenskommelsen om energipolitiken innebär kraftfulla satsningar på energihushållning och miljöanpassad kraftproduktion. I propositionen framläggs vidare en rad förslag för minskad klimatpåverkan inom trafikområdet, jordbruksområdet och vissa andra områden. En av utgångspunkterna för den energipolitiska propositionen är att tidigare beslut om avveckling av kärnkraften inte varit föremål för förnyad prövning eller nytt ställningstagande. När avvecklingen kan inledas och i vilken takt den kan ske avgörs av resultaten av hushållningen med el, tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion och möjligheterna att bibehålla internationellt konkurrenskraftiga elpriser. I denna del skiljer sig såväl den energipolitiska som den miljöpolitiska propositionen från de utgångspunkter som ligger till grund för yrkandena i moderata samlingspartiets motion Jo105. När det gäller det statistiska underlagsmaterialet kan utskottet dock, i likhet med vad som anförs i motionerna Jo105 och Jo113, konstatera att de svenska utsläppen av koldioxid enligt tillgängliga uppgifter fortsatt att minska även efter år 1988. Dessa uppgifter bygger dock på icke temperaturkorrigerade utsläppsvärden. För att erhålla rättvisande värden mellan åren måste hänsyn tas till resp. års temperatur. Utskottet vill här hänvisa till den långa tradition av temperaturkorrigeringar som föreligger inom t.ex. statistiken över elkonsumtionen.
Enligt en rapport från statistiska centralbyrån (SCB) uppgick utsläppen i Sverige av koldioxid år 1989 till ca 62 miljoner ton. Detta motsvarar 77 % av utsläppen år 1980 och 99 % av utsläppen år 1988. Den dominerande källan för koldioxidutsläpp är dels förbränning av oljeprodukter och gas, dels samfärdselns drivmedelsförbrukning, vilka svarade för 39 resp. 39 % av de totala utsläppen år 1989. Trafikutsläppen har emellertid ökat under 1980-talet med i genomsnitt knappt 3 % per år till följd av det växande trafik- och transportarbetet. Förbränningsutsläppen av koldioxid har däremot sjunkit med ca 40 % mellan åren 1980 och 1989, vilket starkt bidragit till den nettominskning av utsläppen som skett. 1990 års totala utsläpp förväntas ha varit ca 61 miljoner ton enligt den prognosberäkning som gjorts av SCB i samråd med statens naturvårdsverk.
Även om de redovisade uppgifterna tyder på att koldioxidutsläppen fortsatt att minska efter år 1988 delar utskottet regeringens bedömning att kostnader och effekter av möjliga åtgärder bör utredas ytterligare. Det gäller i synnerhet åtgärder mot utsläpp av andra växthusgaser än koldioxid. Som framgår av propositionen har regeringen för avsikt att ge naturvårdsverket i uppdrag att i samarbete med berörda myndigheter redovisa en fördjupad analys av klimatfrågan som underlag för Sveriges politik nationellt och internationellt. Beträffande uppgifterna om de svenska utsläppsminskningarna gör utskottet samma bedömning som regeringen, nämligen att de marginella minskningar som noterats bör ses mot bakgrund av att det inte rått normala temperaturförhållanden under t.ex. år 1989. Dessa uppgifter utgör därför inte i sig anledning att frångå regeringens överväganden i denna del. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en samlad strategi för minskad klimatpåverkan. Utsläppen av samtliga klimatpåverkande gaser bör begränsas inom alla samhällssektorer. Sverige skall verka för att de totala koldioxidutsläppen i Västeuropa år 2000 inte överstiger nuvarande nivå för att därefter minska. Detta mål kan senare utsträckas till övriga industriländer.
Det anförda innebär att utskottet avstyrker motionerna Jo105 yrkandena 4--6, Jo112 yrkandena 1--4, Jo113 yrkande 2, Jo123 yrkande 2, Jo737 yrkandena 1, 2 och 4, Jo722 yrkandena 1 och 2 samt Jo733 yrkande 1.
Yrkande 4 i motion Jo113 är i huvudsak tillgodosett genom regeringens allmänna överväganden och konkreta åtgärdsförslag om insatser för att skydda ozonskiktet. Dessa behandlas närmare i ett följande avsnitt.
Gränsöverskridande luftföroreningar m.m.
Som framgår av propositionens bakgrundsbeskrivning har markerna i södra Sverige försurats i stor omfattning under de senaste decennierna. Markförsurningen påverkar grundvattnet och markens förråd av näringsämnen m.m. samt bidrar till att metaller frigörs som under vissa omständigheter är giftiga för växter och djur. Den fortsatta försurningen av skogsmarker utgör ett ökande hot mot miljön och skogarnas värde. De marknära halterna av ozon kan medföra skador på grödor och på människors hälsa.
De viktigaste föroreningarna som bidrar till försurning, kvävemättnad och bildning av fotokemisk smog är svaveldioxid, kväveoxider och flyktiga organiska ämnen.
Svavelutsläppen i Sverige har minskat kraftigt sedan början av 1970-talet till följd av vidtagna åtgärder. Sedan år 1980 har de totala svavelutsläppen minskat med drygt 60 %. Svavelnedfallet i Sverige överskrider dock i större delen av landet den s.k. kritiska belastningsgränsen, som är den gräns över vilken det är vetenskapligt belagt att långsiktiga skador på miljön uppstår. Utsläpp som kan hänföras till utländska källor, tillsammans med sådana utsläpp som inte kunnat hänföras till ursprungsländer, svarar för i genomsnitt 90 % av svavelnedfallet i Sverige. För att minska nedfallet till de kritiska belastningsgränserna krävs, som anförs i propositionen, bl.a. långtgående åtgärder i Europa. Ett stort antal länder i Västeuropa arbetar nu på att minska sina utsläpp i enlighet med överenskommelser inom ECE och EG. Enligt regeringens bedömning kan den ekonomiska förändringen i östra Tyskland samt i Polen och Tjeckoslovakien komma att innebära kraftiga minskningar av utsläppen. Situationen ser följaktligen betydligt ljusare ut nu än vid tiden för 1988 års miljöproposition.
För att minska de svenska svavelutsläppen har införts en svavelskatt och i energiskattelagen miljöklasser för oljor. Det senare innebär en styrning mot dieselbränsle med mindre svavelinnehåll. Regeringen har i ett antal överklagade ärenden enligt miljöskyddslagen skärpt utsläppskraven på svavel. Regeringen har vidare ändrat förordningen om svavelhaltigt bränsle så att krav på högsta tillåtna svavelhalt nu omfattar samtliga svavelhaltiga bränslen.
Kväveoxidutsläppen kommer huvudsakligen från olika förbränningsprocesser och växte snabbt i Sverige under 1950- och 1960-talen. Under 1980-talet har de totala utsläppen i stort sett varit konstanta. Utsläppen från energianläggningar har minskat med ungefär en tredjedel. Utsläppen från trafiken har ökat under 1980-talet. I vissa delar av Sverige överskrider kvävenedfallet de kritiska belastningsgränserna. I propositionen redovisas (s. 27) bl.a. de åtgärder i form av avgift på kväveoxidutsläpp och skärpta avgaskrav för fordon som vidtagits för att minska utsläppen.
Utsläpp av flyktiga organiska ämnen bidrar tillsammans med kväveoxider till bildningen av höga halter av fotokemiska oxidanter, främst ozon. Höga halter av fotokemiska oxidanter kan skada grödor och skog och påverka människors hälsa. Trafiken är den största källan till utsläpp av flyktiga organiska ämnen i Sverige. Bensinhantering och användning av lösningsmedel ger också betydande bidrag. Vissa organiska ämnen, som klorerade lösningsmedel, ger också direkta effekter på hälsa och miljö. I samband med beslut i ärenden enligt miljöskyddslagen i november 1988 har regeringen uttalat att begränsning av lösningsmedelsutsläpp bör prioriteras högre i miljöskyddsarbetet på alla nivåer.
Utskottet delar regeringens bedömning att svavelnedfallet behöver minska med 75 % i sydvästra Sverige och med 50 % i Svealand räknat från 1980 års nivå. Kvävenedfallet behöver minska med 50 % i södra och västra Götaland. Bakgrundshalterna av ozon bör minska med 10--30 % och de episodvis höga halterna med 50 % i södra och mellersta Sverige. Ytterligare minskningar kan vara nödvändiga för att skydda de mest känsliga naturtyperna.
I det av riksdagen år 1985 beslutade programmet mot luftföroreningar och försurning ingår att de svenska svavelutsläppen skall minska med 65 % mellan åren 1980 och 1995. Kväveoxidutsläppen bör enligt riksdagsbeslutet år 1985 minska med 30 % mellan åren 1980 och 1995. Riksdagen har år 1988 uttalat att svavelutsläppen bör minska med 80% mellan åren 1980 och 2000 samt att möjligheterna att minska kväveoxidutsläppen med 50 % mellan åren 1980 och 2000 bör utredas.
Utskottet anser i likhet med regeringen att de beslut som redan fattats torde vara tillräckliga för att minska de svenska svavelutsläppen med 65 % till år 1995, räknat från 1980 års nivå. Med de åtgärder som regeringen nu föreslår bör utsläppen vidare kunna minska med 80 % till år 2000.
När det gäller kväveoxider är utvecklingen mer problematisk, framför allt på grund av en större ökning av trafiken än vad som beräknades år 1985 då målet lades fast. Mot bakgrund av de uppgifter som lämnas i propositionen och den information som utskottet erhöll i samband med en utfrågning med företrädare för naturvårdsverket ansluter sig utskottet till regeringens överväganden i propositionen (s.28f.). Det av riksdagen tidigare beslutade utsläppsmålet för kväveoxider bör således vara vägledande för det fortsatta arbetet. Att ange ett mål för år 2000 är givetvis angeläget men bör anstå till dess att en minskning med 30 % har säkrats och acceptans har kunnat nås i de internationella förhandlingarna. Som anförs i propositionen kräver en effektiv strategi mot kväveoxidutsläppen ytterligare åtgärder bl.a. inom trafiksektorn. Svensk bilprovning har dock nyligen redovisat siffror som visar att katalysatorreningen varit mera framgångsrik än man vågat hoppas på. Vidare behöver utsläppen av kväveoxider minska från industrier och från stora förbränningsanläggningar. Dessa frågor redovisas närmare i ett följande avsnitt. Det omfattande åtgärdsprogram som regeringen föreslår beräknas leda till en minskning av kväveoxidutsläppen med omkring 30 % till år 1998.
Utskottet tillstyrker med det anförda regeringens förslag till riktlinjer såvitt avser svavel- och kväveoxider och avstyrker motionerna Jo110 yrkande 2 och Jo113 yrkande 6 om kväveoxidutsläppen.
Motion Jo113 yrkande 5 om betydelsen av att minska försurande utsläpp överensstämmer med regeringens och utskottets uppfattning. Motionen föranleder således ingen särskild åtgärd i denna del.
Utskottet tillstyrker även regeringens förslag om ett nytt delmål för utsläppen av flyktiga organiska ämnen, innebärande en minskning med 50 % till år 2000, räknat från 1988 års nivå.
Som regeringen anfört bör målsättningen såvitt avser ammoniak vara en minskning av utsläppen i södra Sverige med 25 % till år 1995. Möjligheten att halvera utsläppen till sekelskiftet bör utredas. I samband härmed kan synpunkterna i motion Jo113 yrkande 7 beaktas. Utskottet har inte funnit anledning att i detta sammanhang tillstyrka motionen i denna del.
I mp-motionen Jo116 yrkas att användning resp. utsläpp av sammanlagt 13 kemiska ämnen och produkter skall minska med 30--85 % eller helt upphöra enligt en särskild tidtabell för resp. ämne och produkt (yrkande 8). Yrkandena har redovisats ovan under rubriken Motionerna.
Utskottet vill framhålla att motionen på de flesta punkter innebär kraftiga skärpningar av de målsättningar som ställs upp i propositionen. Den utgår vidare från andra tidsmässiga jämförelseperioder än de som tidigare beslutats av riksdagen eller som anges i propositionen. Ett synnerligen omfattande beslutsunderlag ligger till grund för de riktlinjer och målsättningar som föreslås i propositionen. På grundval av detta underlagsmaterial anser utskottet det inte möjligt att bedöma förutsättningarna för och konsekvenserna av de målsättningar som föreslås i motionen. När det gäller förslagen om minskning av klorerade organiska ämnen, klorerade lösningsmedel, kvicksilver och kadmium, bekämpningsmedel och handelsgödselkväve har förslag framlagts i andra motioner från miljöpartiet, vilka behandlas i resp. avsnitt i det följande. Utskottet anser det ej realistiskt att föreslå att kraven på utsläppsminskningar m.m. i motion Jo116 yrkande 8 läggs till grund för ett riksdagsbeslut om de miljöpolitiska målsättningarna och avstyrker således motionen i angiven del.
Motion Jo818 yrkande 7 är tillgodosedd genom regeringens uttalanden att miljöarbetet förutsätter medverkan av myndigheter inom alla samhällssektorer och att miljöansvaret skall skrivas in i instruktionen för ett antal myndigheter.
Utskottet tillstyrker även i övrigt regeringens förslag till riktlinjer i avsnitt 2 om miljöpolitikens mål och strategier.
Miljöpolitikens medel och instrument
Propositionen
Lagstiftning och olika typer av ekonomiska styrmedel utgör grunden för att genomföra intentionerna i miljöpolitiken. Genom att miljöproblemen på senare tid har ändrat karaktär behöver de medel och instrument som används ses över och göras så effektiva som möjligt. Samtidigt skall svenska regler anpassas till internationella i så stor utsträckning som möjligt. Därigenom underlättas det internationella samarbetet.
Den enskilda människan och hennes livsföring kommer att spela en allt större roll för att undvika framtida miljöproblem. Miljöutbildning på alla nivåer är en av förutsättningarna för att underlätta en ansvarsfull hushållning med naturresurserna.
De mål och strategier som regeringen föreslagit i kapitel 2 relateras till förhållandena i miljön. Detta ställer stora krav på en effektiv övervakning och uppföljning av miljötillståndet.
Propositionen innehåller i detta kapitel överväganden om internationellt samarbete, övervakning av tillståndet i miljön, ekonomiska styrmedel, en ny miljöbalk, miljövårdsorganisationen och miljömedvetande och utbildning.
Ekonomiska styrmedel
Sverige är enligt propositionen ett av de internationellt ledande länderna när det gäller användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken.
I samband med skatteomläggningen infördes vissa nya miljöskatter, t.ex. koldioxidskatt, svavelskatt och en differentiering av oljeskatten. Samtidigt infördes en mervärdeskatt på energi.
Den 1 januari 1992 införs miljöavgifter på utsläpp av kväveoxider från stora förbränningsanläggningar.
Regeringen anser att ekonomiska styrmedel bör komma till ökad användning i fortsättningen. Ekonomiska styrmedel bör införas när det gäller nickel/kadmiumbatterier. Ett system med miljöklasser införs på nya fordon. Miljöklasserna på dieselbränsle skärps. En ökad skattedifferentiering på blyad och blyfri bensin föreslås också.
Miljömedvetande och utbildning
I propositionen framhålls att utbildning är en av förutsättningarna för att miljöfrågorna skall kunna genomsyra alla verksamheter. Miljöfrågorna skall integreras i grundutbildningen på alla nivåer. Miljöutbildning införs i läroplanerna för grundskolan och gymnasiet. Regeringen tillkallar en läroplanskommitté med uppgift att se över hur miljöutbildningen skall utformas.
Miljöfrågorna ges också ökad vikt i all grundläggande högskoleutbildning. Särskilda medel avsätts för lärarfortbildning och utvecklingsarbete. Universitets- och högskoleämbetet får i uppdrag att tillkalla en särskild referensgrupp för att initiera och följa detta arbete.
Regeringen föreslår en utökning av antalet antagningsplatser på miljö- och hälsoskyddslinjen vid universitetet i Umeå och att den ettåriga kompletteringsutbildningen för naturvetare och tekniker genomförs under ytterligare tre år.
Motionerna
I motion Jo105 (m) yrkande 16 redovisas utförligt vissa allmänna synpunkter på användningen av ekonomiska styrmedel. Dessa styrmedel skall komplettera de rent administrativa regleringarna på miljöområdet. De bör utformas på ett sådant sätt att miljöförbättringarna uppnås med lägsta möjliga totalkostnad. De finansiella styrinstrumenten skall ej användas i statsfinansiellt syfte utan bör öronmärkas för olika miljöförbättrande ändamål. Endast när det gäller koldioxid accepterar motionärerna miljöskatter. I övrigt skall andra styrmedel, företrädesvis miljöavgifter, användas. Det är angeläget att Sverige följer utvecklingen inom EG och inte inför nya skatter och avgifter som strider mot vad som kommer att gälla i den gemensamma marknaden den 1 januari 1993 (yrkande 17). Vidare yrkas förslag om miljörelaterad energibeskattning baserad på en skärpt koldioxidbeskattning, att svavelskatten ändras till en svavelavgift och en utredning om hur kväveavgifterna skall kunna omfatta mindre och medelstora förbränningsanläggningar (yrkandena 25--27). Liknande synpunkter anförs i motion Jo733 (m) yrkande 6.
I motion Jo67 (m) yrkas att svavelskatten ändras till en svavelavgift och att intäkterna används för att reparera skador i miljön.
I motion Jo110 (fp) yrkande 3 föreslås att riksdagen uttalar sig för en vidareutveckling av ekonomiska styrmedel på miljöområdet. Med sådana styrmedel avses främst utsläppsavgifter, överlåtbara utsläppsrätter och panter. Utsläppsavgifter är framför allt lämpade när det gäller många små och diffusa utsläppskällor. Liknande synpunkter anförs i motion Jo739 yrkande 6 (fp).
Enligt motion Jo113 (c) yrkandena 3 och 23 bör riksdagen förorda en koldioxidskatt på fossilbaserad elproduktion från den 1 januari 1992. Vidare yrkas ett tillkännagivande om sambanden mellan miljö och ekonomi och utformningen av de ekonomiska styrmedlen. Ekonomiska styrmedel skall innebära att produkter och verksamheter bär sina kostnader fullt ut. Målet för den ekonomiska politiken skall vara en långsiktigt hållbar utveckling.
Enligt motion Jo97 yrkande 2 (v) bör riksdagen införa en koldioxidskatt för industrin om 5 öre per kg utsläppt koldioxid från den 1 januari 1993.
Från miljöpartiets sida yrkas i motion Jo112 yrkandena 5 och 6 tillkännagivanden om användning av gröna skatter och avgifter för att minska den materiella förbrukningen och om koldioxidskatt på elproduktion. I motion Jo116 yrkandena 11 och 13 anförs att ekonomiska styrmedel i fortsättningen skall vara en viktig del i miljöpolitiken och ett riksdagsuttalande att ekonomiska styrmedel inte står i motsatsställning till administrativa styrmedel utan utgör komplement.
I motion Jo117 (mp) yrkas beskattning av fri parkeringsplats och miljöavgifter på tungmetaller, kväve och fosfor (yrkandena 8 och 9). I motion Jo118 (mp) yrkas förslag till miljöskatt på industriutsläpp av tungmetaller, på kväveutsläpp till vatten, möjlighet för kommunerna att reducera kväveutsläppsskatten genom att anlägga våtmarker och höjning av miljöavgiften för kväveoxidutsläpp till 40 kr./kg för inrikes flyg (yrkandena 2--5 och 23).
I motion Jo728 (mp) föreslås ett riksdagsuttalande om behovet av att snabbt utveckla ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken (yrkande 1). Enligt yrkande 4 bör avgifterna användas för att bygga upp en miljöfond för miljöförbättrande åtgärder.
De motioner som har anknytning till avsnittet om miljömedvetande och utbildning är bl.a. Jo110 yrkandena 13 och 14 (fp), där motionärerna förordar miljöinsatser i barnomsorgen och användning av information och kampanjer som styrmedel i miljöpolitiken.
I motion Jo816 (mp) yrkande 2 anförs att det behövs utbildning och personalförstärkning för att bredda och höja kompetensen hos övervakande, utredande och dömande myndigheter.
Enligt motion K17 (mp) yrkande 2 finns ett behov av extra utbildningsinsatser i miljöjuridik för de tjänstemän som arbetar med miljöfrågor på länsstyrelser och i kommuner.
Utskottets överväganden
Under inledningskapitlet Miljöpolitikens medel och instrument (kapitel 3 i propositionen) behandlar utskottet i huvudsak endast frågor om ekonomiska styrmedel samt miljömedvetande och utbildning. Övriga avsnitt behandlas närmare i det följande i anslutning till de konkreta åtgärdsförslagen i propositionen. De konkreta åtgärdsförslagen rörande utbildning m.m. behandlas av utbildningsutskottet.
Ekonomiska styrmedel
Som anförs i propositionen är det en uppgift för miljöpolitiken att se till att kostnader i form av miljöeffekter beaktas när företagen och hushållen väljer mellan olika handlingsalternativ. Detta kan i princip göras genom ekonomiska styrmedel i form av miljöskatter, miljöavgifter eller miljösubventioner. Enligt den internationellt accepterade principen om att förorenaren skall betala bör miljöskatter eller miljöavgifter användas i större utsträckning än miljösubventioner.
I likhet med vad som anförs i propositionen och i flertalet motioner anser utskottet att ekonomiska styrmedel bör komma till ökad användning i fortsättningen. De ekonomiska styrmedlen måste dock anpassas till förändringarna i miljösituationen. Nya styrmedel måste utvecklas för att miljöhänsyn skall tas även vid diffus spridning från många små utsläppskällor. Ekonomiska styrmedel är i detta sammanhang väl lämpade för att miljöeffekter skall beaktas på ett rationellt och kostnadseffektivt sätt.
Över huvud taget bör ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken utformas med hänsyn till olika typer av krav för att ge tillfredsställande resultat ur miljöpolitisk, administrativ, ekonomisk-politisk och internationell synvinkel. Som regeringen anfört är det bl.a. angeläget att noga följa utvecklingen inom EG vad gäller skatter och ekonomiska styrmedel.
Utskottet delar den uppfattning som framförs i några motioner att ekonomiska styrmedel i många fall kan framstå som komplement till andra regleringar på miljöområdet. Ytterligare överväganden om ekonomiska styrmedel som komplement till sådana regleringar kan behövas, om t.ex. miljöskyddskommitténs arbete resulterar i förslag om generella föreskrifter för vissa miljöstörande verksamheter, miljökvalitetsnormer m.m.
Vad särskilt beträffar överlåtbara utsläppsrätter känner utskottet viss tveksamhet men utgår från att det görs en noggrann undersökning av lämpligheten och möjligheten att införa sådana system i Sverige. Bl.a. miljöskyddskommittén har framhållit att det i det fortsatta arbetet finns anledning att ha dessa frågor i åtanke (SOU 1991:4 s. 36).
Med det anförda tillgodoses i stor utsträckning motionerna Jo105 yrkandena 16 och 17, Jo110 yrkande 3, Jo113 yrkande 23, Jo112 yrkande 5, Jo116 yrkandena 11 och 12, Jo728 yrkande 1, Jo733 yrkande 6 och Jo739 yrkande 6. Motionerna bör i detta sammanhang -- utöver vad utskottet anfört ovan -- inte föranleda något särskilt uttalande från riksdagens sida.
I anslutning till motionsyrkandena om ändring av svavelskatten till en svavelavgift får utskottet erinra om att det inte i första hand är dispositionen av intäkterna från en viss pålaga som avgör om pålagan skall betecknas som skatt eller avgift. Även om intäkterna av olika miljöskatter skulle specialdestineras för t.ex. miljöförbättrande ändamål skulle dessa pålagor knappast kunna i statsrättsligt hänseende betecknas som avgifter. Ett aktuellt exempel på detta förhållande är den s.k. miljöskatten på gödselmedel och bekämpningsmedel. Denna pålaga har rubricerats som en avgift men är i statsrättslig bemärkelse en skatt. Det bör tilläggas att en del av den allmänna energiskatten för oljeprodukter, för närvarande 9 kr. per kubikmeter, redovisas som en s.k. försurningsavgift.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Jo105 yrkande 26 och Jo67.
Frågor om koldioxidbeskattningen, kväveavgifter och vissa ekonomiska styrmedel i övrigt har relativt nyligen behandlats i riksdagen. I partiuppgörelsen om energipolitiken anges att en koldioxidskatt som belastar elproduktionen förutsätter internationell samordning. Sverige bör i detta sammanhang verka för att prissättningen av el avspeglar de verkliga kostnaderna inkl. miljöpåverkan. I den energipolitiska propositionen framhålls (s. 9) att Sverige bör eftersträva sådana internationella överenskommelser som möjliggör en ökad användning av gentemot omvärlden konkurrensneutrala koldioxidskatter.
Med det anförda avstyrks motionerna Jo105 yrkandena 25 och 27, Jo113 yrkande 3, Jo97 yrkande 2 och Jo112 yrkande 6.
Utskottet avstyrker motion Jo117 yrkande 8 med hänvisning till att skatteutskottet nyligen avstyrkt ett identiskt motionsyrkande i en mp-motion (1990/91:SkU17). Jordbruksutskottet, som ej ansvarar för beredningen av skattefrågor, har självfallet ingen anledning att frångå skatteutskottets bedömning i denna fråga.
Vidare avstyrks motion Jo118 yrkandena 2--5, Jo117 yrkande 9, Jo120 yrkande 23 och Jo728 yrkande 6.
Miljömedvetande och utbildning
I anslutning till motion Jo110 yrkande 13 om miljöinsatser i barnomsorgen får utskottet anföra följande. Utskottet delar motionärernas åsikt att miljöfrågorna bör beaktas både när det gäller utbildningen av förskollärare och i samband med den praktiska utformningen av barnomsorgsarbetet. Som anförs i motionen har ideella organisationer, bl.a. Friluftsfrämjandet, gjort betydelsefulla insatser i dessa sammanhang. Det är givetvis viktigt att miljömedvetandet kan väckas så tidigt som möjligt hos den unga generationen. Som anförs i propositionen bör både förskolan och grundskolan ge en allmänbildning om miljön. Vidare vill utskottet erinra om att socialstyrelsen gett ut allmänna råd om innehållet i förskolan och om pedagogiskt program för fritidshem. I dessa råd ägnas särskild uppmärksamhet åt växter, djur, natur, klimat och miljö. Som framgår av det anförda är det i första hand ett ansvar för vederbörande myndigheter och ej riksdagen att tillse att den pedagogiska utbildningen får en lämplig utformning för att tillgodose förevarande önskemål. Utskottet utgår från att syftet med motionen i denna del kan tillgodoses utan något särskilt initiativ från riksdagens sida.
Utskottet kan i stor utsträckning också instämma med motionärernas syfte enligt yrkande 14 i motion Jo110. Information och kampanjer kan i vissa fall vara effektiva inslag i miljöarbetet. Det bör i första hand ankomma på berörda myndigheter och ideella organisationer att ta initiativet till sådana insatser som motionärerna efterlyser. Bl.a. bör framhållas att statens naturvårdsverk har ett särskilt ansvar för utbildning och information. Med det anförda föreslår utskottet att motionen lämnas utan någon vidare åtgärd såvitt avser yrkande 14.
Motionerna Jo816 och K17, som väcktes innan miljöpropositionen framlades, tar upp behovet av utbildning för bl.a. övervakande, utredande och dömande myndigheter. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att regeringen tillsatt en domarutredning och en åklagarutredning som båda torde komma att behandla behovet av utbildning och kompetensutveckling för de berörda yrkeskategorierna (dir. 1989:56 och 1990:27). I den nyligen framlagda propositionen om ny kommunallag (prop. 1990/91:117) aviseras en utredning som skall genomlysa hur miljöskyddsarbetet fungerar i kommunerna och på vilket sätt det lokala miljöarbetet kan förstärkas. En sådan förstärkning skall gälla myndighetsutövningen liksom kompetens- och organisationsfrågor. Även behovet av ökad utbildning och annat utvecklingsarbete skall kartläggas. Det anförda innebär att motionerna Jo816 yrkande 2 och K17 yrkande 2 kan tillgodoses utan någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Åtgärder inom olika områden
Under huvudrubriken Åtgärder inom olika områden redovisas regeringens allmänna överväganden i fråga om miljö och utveckling, jordbruket och skogsbruket, trafiken, energiförsörjningen, industrin, varor och kemiska produkter, avfall och återställningsåtgärder. Huvuddelen av dessa avsnitt behandlas närmare i det följande i anslutning till de konkreta åtgärdsförslagen.
Propositionen
Miljö och ekonomisk utveckling
Välfärd, trygghet och rättvis fördelning är viktiga hörnstenar i det svenska samhällsbyggnadet. De sociala trygghetssystemen har kunnat byggas ut, och den materiella välfärden har ökat i takt med tillväxten i ekonomin. Målet om en hög tillväxt är centralt för en ekonomisk politik med sikte på ökad välfärd, social trygghet och en god miljö.
Miljösituationen påkallar en förändring av grundläggande attityder i vår livsföring. I ett längre perspektiv hotas såväl den materiella tillväxten som vår allmänna välfärd av en pågående miljöförstöring. Konsumtion på bekostnad av investeringar leder till såväl långsiktiga ekonomiska problem som miljöproblem.
Ekonomisk tillväxt måste vägas mot andra mål i politiken. Tillväxt innebär ökad kapacitet att tillverka varor och tillhandahålla tjänster. En ökad varu- och tjänsteproduktion till priset av försämrad hälsa eller miljö är inte en önskvärd utveckling i ett välfärdssamhälle.
En kortsiktig syn på tillväxt som inte beaktar miljöeffekter försämrar tillväxtmöjligheterna på längre sikt, eftersom resurser förbrukas och kostnaderna för att återställa och bekämpa uppkomna miljöskador i ett senare skede kan öka.
För att säkerställa tillväxtmöjligheterna på sikt måste vi vårda samhällets tillgångar, inkl. naturresurserna. En hållbar utveckling är med detta synsätt en utveckling där framtida generationer får ta över en nationalförmögenhet som är minst lika stor som i dag.
Möjligheterna att förena ambitionerna om ekonomisk tillväxt med målet om en god livsmiljö har ibland ifrågasatts. Erfarenheter visar dock att avsevärda miljöförbättringar har kunnat åstadkommas genom de resurser den ekonomiska tillväxten skapat.
Ökade miljökrav har härigenom framgångsrikt kunnat mötas med ny produktions- eller reningsteknik, och industriproduktionen har kunna öka samtidigt som utsläppen har minskat. Ekonomisk tillväxt och miljökrav initierar investeringar i exempelvis miljöanpassad produktions-, energi- eller transportteknik som behövs för att driva utvecklingen i riktning mot ett miljövänligare samhälle.
Miljökraven får dock inte ses för snävt. Miljöskydd är inte bara fråga om reningsteknik vid själva tillverkningen. God miljö- och resurshushållning måste tillgodoses i alla led från råvara till slutligt avfall. Detta blir alltmer tydligt ju bättre reningstekniken blivit. Framtidens miljöproblem kommer, som vi tidigare framhållit, mer och mer att relateras till varornas innehåll och utformning, samt till konsumtionen.
Den ekonomiska tillväxten har stor betydelse för våra möjligheter att lösa miljöproblemen. Det är därför viktigt att förutsättningarna för ekonomisk tillväxt säkerställs genom att olika insatser görs för att främja främst en utveckling och förnyelse av näringslivet. Regeringen redovisar i propositionen om näringspolitik för tillväxt förslag som främjar en sådan utveckling. Eftersom ökade ambitioner inom miljö- och näringspolitiken ömsesidigt påverkar varandra är långsiktighet, förutsägbarhet och omställningstid väsentliga i detta sammanhang.
För att hålla omställningskostnaderna på en rimlig nivå behöver industrin och andra aktörer erforderlig tid för att genomföra nödvändiga investeringar och utveckla nya miljöanpassade tekniker, processer eller produkter. Längre omställningstider kan också möjliggöra längre gående miljökrav. Det är vidare väsentligt, såsom nämns i avsnitt 3.1, att ambitionerna för miljöpolitiken undviker handelspolitiska svårigheter samt står i samklang med strävan mot en internationell harmonisering av miljökraven.
Ett långsiktigt mål är att all produktion skall vara ren från början. Det kommer dock under överskådlig tid, bl.a. vid energiproduktion, att behövas satsningar på efterhandsrening. I det perspektivet blir det nödvändigt att lägga allt större vikt vid att reningskraven riktas mot de områden där reningskostnaderna är lägst.
En god ekonomisk tillväxt förutsätter en anpassning av ekonomin till nya villkor och förändrade förutsättningar. Ineffektiv verksamhet måste bereda plats för ny, effektiv och efterfrågad produktion. En ekonomisk politik som utformas för att underlätta strukturomvandling och skapa gynnsamma tillväxtförhållanden i allmänhet har stor betydelse även för att förbättra miljön. Det kan dock inte uteslutas att kommande miljökrav kan ge upphov till betydande kostnader för vissa enskilda företag eller branscher för anpassning och strukturell omställning till miljöanpassade verksamheter. Ambitionen måste därför vara att minimera dessa kostnader.
Vårt sätt att uttrycka välfärd genom att mäta ekonomisk tillväxt efter förändringar i bruttonationalprodukten bör vidareutvecklas. Välfärdsbegreppet bör representera mer av helhetssyn och uttrycka andra kvalitativa faktorer, vilka inte utan vidare kan uttryckas i traditionella ekonomiska termer.
För att kunna använda oss av det vidare begreppet nationalförmögenhet måste nya metoder utvecklas för att värdera naturtillgångarna. Vidare bör underlag för ekonomiska beslut utformas på ett sätt som även innefattar och tar hänsyn till förändringar i miljön samt exploateringen av naturresurserna. Mot denna bakgrund har regeringen under år 1990 tillsatt en särskild utredare med uppgift att utreda frågan om hur nationalräkenskaperna skall kunna kompletteras. Avsikten är att de skall utgöra ett bättre underlag när det gäller att ge miljön en större vikt vid ekonomiska bedömningar. Miljöräkenskapsutredningen, MIR, kommer att redovisa resultaten av sitt arbete senast den 1 april 1991.
Miljöhänsyn skall genomsyra samhällets alla sektorer, samtidigt som förutsättningar skall skapas för en långsiktigt uthållig tillväxt. Regeringen har i årets finansplan understrukit att den ekonomiska politiken skall bidra till att ställa om produktion och konsumtion för att säkra balans mellan ekonomisk tillväxt och miljö.
Trafiken
Regeringens överväganden innebär sammanfattningsvis att hälsofarliga effekter begränsas kraftigt till början av 2000-talet. Trafikens miljöstörande effekter skall kraftigt begränsas. Regeringen bedömer att miljöeffekter förorsakade av den svenska trafiken kommer att vara undanröjda till år 2010. Trafikens klimatpåverkande effekter skall begränsas i enlighet med strategin för minskad klimatpåverkan.
Trafikens kostnadsansvar ses över. Investeringar i infrastrukturen skall öka för att minska miljöskadorna och för att öka tillgängligheten. Ett program för att minska trafikens miljöeffekter och förbättra framkomligheten genomförs i tre storstäder.
Regeringen är beredd att avsätta 5 500 milj. kr. som bidrag till finansieringen av åtgärder i storstadsområdena.
Det internationella samarbetet intensifieras. Regeringen avser att inom ramen för EES-processen verka för att avgaskraven för personbilar, lätta lastbilar och bussar skärps snarast men senast fr.o.m. år 1996. Regeringens ambition är att genom ett brett nordiskt samarbete införa skärpta regler för svavelhalt i bränslen som används i färjor och andra fartyg. Internationella avgaskrav bör införas för flyget.
Utsläppen från enskilda fordon skall minskas ytterligare, bl.a. genom att miljöklasser införs för att ge ekonomisk stimulans till miljövänliga fordon. Miljöklasser kommer att införas för personbilar, bussar och lastbilar fr.o.m. 1993 års modeller. Miljöklassindelningen skärps för dieselbränsle.
Vid projektering av nya spårsystem skall miljökonsekvensbeskrivningar upprättas. Inom vägplaneringen introduceras miljökonsekvensbeskrivningar redan i planeringen.
Regeringen föreslår i propositionen om energipolitiken att 30 milj. kr. om året avsätts under fyra år för utvecklings- och demonstrationsprojekt rörande användning av motoralkoholer.
Motionerna
I centerns partimotion Jo113 yrkande 23 (delvis) anförs beträffande sambanden mellan ekonomi och miljö bl.a. att ökad tillväxt måste vägas mot andra icke-materiella mål såsom bättre miljö, resurshushållning och ökad frihet. Kommande generationers välfärd måste beaktas i den ekonomiska politiken. Det övergripande målet för den ekonomiska politiken bör definieras i överensstämmelse med kraven på en långsiktigt hållbar utveckling. S.k. gröna nationalräkenskaper måste utvecklas och sätta spår i de beslut som fattas så att miljö- och naturresursaspekter blir grundläggande i all samhällsplanering.
Enligt motion Jo93 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) bör miljöinriktade ekonomiska beslutsunderlag utarbetas i enlighet med vad som anförs i motionen. Beslutsunderlaget bör visa såväl ekologiska och mänskliga som finansiella aspekter på utvecklingen. Ett lämpligt första steg kan vara att komplettera finansplanen och nationalbudgeten med viktiga nyckeltal av miljö- och hälsofaktorer och också i nationalbudgeten översiktligt beskriva utvecklingstendenserna inom dessa områden. Till motionen fogas en rapport av nationalekonomen Torbjörn Linderson om en kravspecifikation på ett nationellt "grönt" ekonomiskt beslutsunderlag.
I motion Jo105 (m) yrkas att riksdagen som nationella delmål fastställer att de svenska utsläppen från trafiken skall, i fråga om kväveoxid minska med mer än 50 % från år 1988 till år 2000, i fråga om kolväten med mer än 70 % från år 1988 till år 2000 och i fråga om koldioxid att utsläppen skall vara oförändrade från år 1989 till år 2000. Vidare yrkas ett tillkännagivande om uppföljningen av dessa delmål (yrkandena 20 och 22--24).
Enligt motion Jo737 av Lars Werner m.fl. (v) bör riksdagen besluta om en handlingsplan för att minska koldioxidutsläppen från trafiken. I motionen anges att målet bör vara en minskning med 60--80 %.
Utskottets överväganden
Miljö och ekonomisk utveckling
Utskottet delar regeringens och motionärernas uppfattning att ekonomisk tillväxt måste vägas mot andra mål i politiken. En kortsiktig syn på tillväxt som inte beaktar miljöeffekter försämrar tillväxtmöjligheterna på längre sikt, eftersom resurser förbrukas och kostnaderna för att återställa och bekämpa uppkomna miljöskador i ett senare skede kan öka. I finansplanen (bilaga 1 till budgetpropositionen 1991) anförs att den ekonomiska politiken skall medverka till en uthållig tillväxt; produktion och konsumtion måste ställas om så att balansen mellan ekonomi och ekologi säkras. Miljösituationen påkallar en förändring av grundläggande attityder i vår livsföring. I ett längre perspektiv hotas vår allmänna välfärd av miljöförstöringen. Därför skall miljöhänsyn genomsyra samhällets alla sektorer.
Som framgår av miljöpropositionen har år 1990 tillsatts en utredare som skall utreda frågan om hur nationalräkenskaperna skall kunna kompletteras. Avsikten är att de skall utgöra ett bättre underlag när det gäller att ge miljön en större vikt vid ekonomiska bedömningar. Utredaren har nyligen framlagt betänkandet Räkna med miljön! (SOU 1991:37).
Utskottet avstyrker motionerna Jo93 och Jo113 yrkande 23 delvis, i den mån motionerna ej tillgodoses genom det anförda.
Utsläpp från trafiken
Utskottet behandlar här mer övergripande frågor om målsättningen för att reducera trafikens miljöeffekter. Det bör nämnas att denna fråga har starka beröringspunkter med de frågor om luftföroreningar m.m. som behandlats i ett föregående avsnitt. De konkreta åtgärdsförslagen i fråga om avgaskrav m.m. redovisas och behandlas närmare i det följande.
Utskottet delar regeringens bedömning att åtgärdsbehovet är stort när det gäller trafikens hälso- och miljöstörande effekter. Detta kräver en strikt prioritering av insatserna. Arbetet bör inriktas på åtgärder beträffande storstadstrafiken, investeringar i järnvägar samt skärpta krav på fordon och bränsle. Det närmare västeuropeiska samarbetet ger möjlighet till en sådan samlad insats. Utskottet ansluter sig till regeringens målsättning att hälsofarliga effekter skall begränsas kraftigt till början av 2000-talet. Även trafikens miljöstörande effekter bör kraftigt begränsas. De svenska utsläppen av kväveoxider, svaveldioxid och kolväten från trafiken bör minskas kraftigt genom skärpta avgaskrav. Trafikens bidrag till klimatpåverkan bör begränsas i enlighet med klimatstrategin. När det gäller bullerfrågorna hänvisar utskottet till ett följande avsnitt.
I partimotionerna från moderata samlingspartiet och vänsterpartiet yrkas ytterligare preciseringar i fråga om begränsningar av de svenska utsläppen från trafiken. För närvarande har utskottet inget underlag för att bedöma i vad mån de i motionerna föreslagna målsättningarna för reducering av utsläppen av koldioxid, kvävedioxid och kolväten är realistiska. Utskottet utesluter inte att frågan om mer preciserade målsättningar kan tas upp när ytterligare erfarenheter vunnits av t.ex. avgaskraven och det förslag som utskottet i det följande lägger fram beträffande höjning av bilskrotningspremien. Med det anförda föreslår utskottet att motionerna Jo105 yrkandena 20 och 22--24 och Jo737 yrkande 3 lämnas utan vidare åtgärd.
Mål och riktlinjer för det internationella samarbetet
De internationella miljöfrågorna faller i regeringskansliet under såväl miljödepartementets som utrikesdepartementets verksamhetsområde. En motsvarande ärendefördelning tillämpas i riksdagen. Det internationella kapitlet av förevarande proposition har, liksom flertalet följdmotioner, hänvisats till utrikesutskottet. Jordbruksutskottet behandlar i det följande de motioner som hänvisats till utskottet, och följer därvid samma disposition som propositionen.
Inledning -- miljösamarbetet inom FN
Propositionen
I propositionen sammanfattas regeringens ställningstaganden på följande sätt.
Sverige bör engagera sig starkt i det internationella miljösamarbetet och fortsätta att vara pådrivande.
Sverige måste, tillsammans med andra länder, göra betydande insatser för att en varaktigt hållbar utveckling skall uppnås över hela världen.
De övriga målen för den svenska miljöpolitiken är också giltiga för Sveriges agerande i det internationella miljösamarbetet. Omsorgen om miljön, skyddet av människors hälsa, bevarandet av den biologiska mångfalden, hushållningen med naturresurserna samt bevarandet av natur- och kulturlandskapen är också riktlinjer i vårt internationella arbete.
Regeringen anför inledningsvis bl.a. följande (s. 104 f).
Sverige har traditionellt spelat en pådrivande roll i det internationella miljösamarbetet. För att intensifiera det internationella arbetet och föra in utvecklingen i en varaktigt hållbar riktning har Sverige tagit initiativ till en FN-konferens om miljö och utveckling, vilken kommer att äga rum år 1992 i Brasilien. En första FN-konferens om miljön ägde rum i Stockholm år 1972. Konferensen ledde till ett genombrott för det internationella miljösamarbetet.
-- -- -- Det finns två huvudskäl till att Sverige skall engagera sig i det internationella miljösamarbetet.
Vi har ett med andra länder gemensamt ansvar för den globala miljön. Ett aktivt deltagande i det internationella samarbetet är ett sätt att värna också om vår egen miljö.
Exempel på det första är att Sverige aktivt medverkar i en internationell strategi för en varaktigt hållbar utveckling. De rika länderna utnyttjar merparten av naturresurserna och orsakar direkt eller indirekt de största miljöproblemen. Huvuddelen av ansvaret för de nödvändiga omställningsprocesserna skall därför bäras av dessa länder. Andra exempel på globala miljöfrågor är arbetet för att uppnå ett klimatavtal och överenskommelser för att bevara den biologiska mångfalden och att skydda världens skogar.
Vad gäller skyddet av den svenska miljön är de viktigaste problemen från andra länder försurningen resp. övergödningen av mark och vatten. I takt med att de svenska utsläppen fortsätter att minska kommer en allt större andel av den totala belastningen på svensk miljö från utsläpp i andra länder. Dessa problem delar vi med övriga länder i norra Europa, dvs. Europa norr om Alperna och Karpaterna.
En varaktig återhämtning av svensk miljö kan endast ske i takt med en motsvarande återhämtning i norra Europa i sin helhet. Detta gäller såväl länder i Väst- som i Öst- och Centraleuropa.
Dessutom spelar kemikalier och varor i internationell handel som används i Sverige en viktig roll för belastningen på svensk miljö.
Allt fler länder i Västeuropa driver nu en aktiv miljöpolitik. Det närmare EG-EFTA-samarbetet som växer fram ger Sverige nya möjligheter att agera och uppnå positiva miljöeffekter. Möjligheten att skapa en bred europeisk front mot miljöproblemen har därför ökat markant.
Regeringen avser även framdeles driva en ambitiös miljöpolitik och tillsammans med andra i miljösammanhang framträdande nationer vara pådrivande internationellt. Sverige har genom sina erfarenheter goda möjligheter att påverka andra länder att föra en radikal miljöpolitik. Åtgärder mot luftföroreningar liksom avvecklingen av ozonnedbrytande ämnen samt förbud mot vissa typer av batterier är exempel där svenska initiativ har påskyndat internationella överenskommelser.
Den ökade internationaliseringen kommer att avsätta spår också i vårt inhemska arbete. Det blir nödvändigt att på ett tidigt stadium få internationell förståelse för de nya åtgärder till skydd för miljö och hälsa som vi vill föreslå.
Regeringen sammanfattar sina ställningstaganden till miljösamarbetet inom FN enligt följande.
Sverige skall verka för att FNs konferens om miljö och utveckling i Brasilien år 1992 behandlar miljöfrågorna i ett brett utvecklingsperspektiv. Samtidigt eftersträvar vi en handlingsinriktad konferens som på olika områden fastställer konkreta åtgärdsprogram med precisa mål, kostnader och tidtabeller för att uppnå målen. 1992 års konferens bör bl.a. anta bindande konventioner om klimatförändringar, biologisk mångfald och skogsfrågor. Övriga åtgärdsprogram bör gälla andra stora miljöproblem och politiken inom olika ekonomiska sektorer, framför allt energi och transporter. Konferensen bör också medverka till att bryta den onda cirkeln kring fattigdom och miljöförstöring i u-länderna. U-ländernas behov av finansiella resurser och miljövänlig teknik blir därmed mycket centrala frågor för konferensen och för dess slutliga resultat.
FNs framtida arbete i fråga om miljö och utveckling bör vägledas av följande principer:
Miljöfrågornas globala karaktär och deras betydelse för utveckling och säkerhet motiverar en förstärkning av FN-systemets arbete med dessa frågor. Arbetet bör syfta till att främja en varaktigt hållbar utveckling.
Miljöproblemen måste förebyggas genom att miljöhänsyn byggs in i politiken på skilda områden. Därför måste alla FN-organ ta ansvar för miljöfrågorna inom sina resp. ansvarsområden.
Miljöfrågor inom olika sektorer och FN-organ har nära inbördes samband. Det behövs därför en förstärkt samordning mellan FN-organen för att nå bästa resultat.
FNs verksamhet för att mäta miljöförändringar, värdera miljörisker och fatta vägledande beslut för nationellt och mellanstatligt miljöarbete bör stärkas ytterligare.
FN bör i lämpliga former fortsätta att understödja alla länders och särskilt u-ländernas miljöarbete.
Motionerna
Utskottet behandlar i detta sammanhang ett antal motioner med allmän anknytning till Sveriges internationella miljöpolitik.
Enligt moderata samlingspartiets partimotion Jo105 yrkande 7 bör riksdagen göra ett tillkännagivande om det internationella avvecklingsarbetet vad gäller olika ozonförstörande kemikalier. Sverige bör verka för att Sveriges och EGs långtgående beslut om avveckling av ozonförstörande kemikalier vinner allmän acceptans bland i-länderna och att avvecklingsstödet till u-länderna får en utformning som är operativ. I motion 1989/90:Jo883 (m) yrkas att regeringen i det internationella förhandlingsarbetet verkar för att de kritiska belastningsgränserna bl.a. avseende svavelutsläpp inte överskrids (yrkande 1).
Enligt partimotion 1989/90:Jo773 (m) bör en fristående expertgrupp tillsättas vars uppgift skall vara att följa den internationella utvecklingen på miljöområdet (yrkande 12). Enligt motionerna Jo752 yrkande 1 och U617 (mp) bör en parlamentarisk utredning tillsättas. Miljöpartiets förslag innebär ett vidare uppdrag än det som lagts på den nationalkommitté som arbetar med att förbereda Sveriges deltagande i den internationella miljökonferensen i Brasilien 1992, anför motionärerna.
I partimotion Jo116 (mp) yrkas att Sverige genom att fatta mer långtgående miljöpolitiska beslut skall verka pådrivande i det internationella miljöarbetet (yrkande 9), och att regeringen till miljökonferensen i Brasilien 1992 skall lägga konkreta förslag för att minska användningen av naturresurser i Sverige till en nivå som är globalt möjlig (yrkande 10).
I partimotion Jo739 (fp) yrkas att en konvention om skydd av jordens biologiska mångfald utarbetas (yrkande 10). Enligt partimotion 1989/90:Jo820 (mp) bör en effektiv global konvention om klimatförändringar upprättas (yrkande 2).
I partimotion Jo737 (v) begärs förslag om hur Sverige skall kunna bidra till ökad skogsplantering (yrkande 5), och i partimotion Jo722 (m) begärs tillkännagivande om återbeskogning i tredje världen (yrkande 5). Motionärerna framhåller (i motion Jo105 vilken i denna del hänvisats till UU) att skogsfrågorna skulle kunna knytas till det internationella förhandlingsarbetet om en klimatvårdskonvention på så sätt att nyplantering av skog i tredje världen inräknas som ett sätt att minska CO2-utsläppen.
Utskottets överväganden
Utskottet konstaterar inledningsvis att det råder betydande samstämmighet i riksdagen om Sveriges internationella miljöpolitik. Det råder också samstämmighet om att vår inrikes miljöpolitik skall fylla högt ställda anspråk och kunna anföras som exempel för andra länder. Som regeringen anför i propositionen är de övergripande målen för den svenska miljöpolitiken också giltiga för Sveriges agerande i det internationella miljösamarbetet. Omsorgen om miljön, bevarandet av den biologiska mångfalden, hushållningen med naturresurserna samt bevarandet av natur- och kulturlandskapen är också riktlinjer i vårt internationella arbete. Utskottet kan också ansluta sig till den redogörelse som görs i propositionen om förberedelserna inför FNs konferens om miljö och utveckling i Brasilien år 1992.
När det gäller de yrkanden som framställs i motionerna får utskottet anföra följande.
Utskottet har ingen annan mening än motionärerna om vikten av att alla länder minskar användningen av ozonförstörande kemikalier. Det är en global miljövårdsuppgift. Som anförs i motion Jo105 yrkande 7 bör det ingå som en viktig del i Sveriges internationella förhandlingsarbete att verka för allmän acceptans av att CFC-användningen och utsläppen av andra ozonförstörande ämnen nedbringas till ofarliga nivåer. Avvecklingsstödet till u-länderna bör, som motionärerna påpekar, få en utformning som är operativ. Utskottet erinrar samtidigt om att den svenska regeringen och dess förhandlare varit pådrivande och spelat en viktig roll för tillkomsten och utformningen av Montrealprotokollet om en successiv avveckling av produktion och användande av ozonnedbrytande substanser. Sverige har också aktivt verkat för upprättandet av en särskild finansiell mekanism för att bl.a. ersätta u-länderna för merkostnader då inte de billigare ozonnedbrytande ämnena får användas. Överenskommelse om en sådan träffades i juni 1990 i ett tilläggsprotokoll till Montrealprotokollet. Utskottet förordar i ett följande avsnitt av detta betänkande att riksdagen ratificerar bl.a. detta tilläggsprotokoll och utgår från att regeringen fortsatt verkar aktivt i samma riktning som hittills. Motion Jo105 yrkande 7 synes därmed i allt väsentligt tillgodosedd och påkallar icke någon ytterligare riksdagens åtgärd. Motsvarande bedömning gäller även motion 1989/90:Jo883 yrkande 1 om den svenska aktiviteten för att de kritiska belastningsgränserna avseende svavelutsläppen inte överskrids. Som nämnts i det inledande avsnittet avser regeringen att verka för att ett nytt avtal mellan de europeiska länderna om begränsningar av svavelutsläppen undertecknas senast år 1993.
Utskottet delar även den uppfattning som framförs i motion Jo116 (mp) att Sverige kan verka pådrivande i det internationella miljöarbetet endast om vi fattar långtgående miljöpolitiska beslut för vårt eget land. Vi har, vilket också framhålls i propositionen, ett med andra länder gemensamt ansvar för den globala miljön. Ett aktivt deltagande i det internationella samarbetet är ett sätt att värna också om vår egen miljö. Yrkande 9 i motionen får därmed anses tillgodosett. Däremot är utskottet icke berett att tillstyrka motionens yrkande 10 om att Sverige kortsiktigt, inför FN-konferensen, skall lägga förslag om att minska användningen av naturresurser i Sverige till en nivå som är globalt möjlig. En sådan minskning måste genomföras successivt, i takt med motsvarande åtgärder i vår omvärld.
I oktober 1990 avgav utredningen om Sveriges internationella miljösamarbete betänkandet (SOU 1990:88) Sveriges internationella samarbete: Nya mål och möjligheter. I betänkandet söker utredningen besvara fyra grundläggande frågor för den internationella miljöpolitiken, nämligen 1. vilken avvägning i stort som bör göras mellan nationellt och internationellt miljöarbete, 2. vilken avvägning som bör göras mellan olika former av internationellt miljöarbete, 3. hur arbets- och kompetensfördelningen mellan regeringskansliet och centrala myndigheter samt inom regeringskansliet bör se ut samt 4. vilka övergripande principer som bör vägleda Sveriges agerande inom de internationella organ som har störst betydelse för den svenska miljön.
För att medverka i det svenska förberedelsearbetet inför FNs konferens 1992 om miljö och utveckling har regeringen tillkallat en särskild kommitté, nationalkommittén för förberedelser inför 1992 års FN-konferens. I nationalkommittén ingår bl.a. representanter för riksdagspartierna. En huvuduppgift för nationalkommittén är att medverka i utarbetandet av en svensk nationalrapport till konferensen.
Som framgår av redogörelsen ovan har Sveriges internationella miljöpolitik nyligen utretts under medverkan av experter. De politiska partierna har möjlighet att påverka vårt agerande i FN-konferensen inom nationalkommitténs ram. Enligt utskottets mening bör syftet med motionerna Jo752 yrkande 1, U617 och 1989/90:Jo773 yrkande 12 i stor utsträckning vara tillgodosett härigenom.
Regeringen anser enligt propositionen att 1992 års konferens bl.a. bör anta bindande konventioner om klimatförändringar, om biologisk mångfald och om skogsvård. Sverige deltar aktivt i utarbetandet av de nämnda konventionerna. Den förberedande kommittén för konferensen har nyligen hållit sin andra session i mars/april 1991. Märkbara framsteg har, enligt vad utskottet inhämtat, gjorts i den mellanstatliga förhandlingsgrupp som förbereder en klimatkonvention. I denna fråga har arbetet med ett konventionsutkast redan inletts.
Konventionsarbetet i frågan om biologisk mångfald och bioteknik drivs i UNEPs regi. Till den förberedande kommitténs andra session förelåg en rapport med förslag om ett integrerat program för dels internationell säkerhetskontroll, riskvärdering och miljökonsekvensutvärdering av bioteknik ("biosafety"), dels främjande av utveckling och spridning av bioteknik. Kommittén beslöt på svenskt förslag att överlämna rapporten till förhandlingarna rörande konventionen om biologisk mångfald eftersom det biotekniska programmet borde utgöra en integrerad del av konventionen.
Från svensk sida har ett aktivt arbete bedrivits på att få till stånd en global konvention om skog och skogsbruk som komplement till de två planerade konventionerna om biologisk mångfald och om klimat. Denna fråga har visat sig kontroversiell. De stora timmerexporterande tropiska länderna har varnat för att frågan om avskogning alltför mycket fokuseras på den tropiska skogen medan utvecklingen i de boreala och tempererade skogarna enligt deras mening är väl så betydelsefull för frågorna om klimat och biologisk mångfald. Vid den nu avslutade sessionen med förberedande kommittén lyckades man efter segslitna förhandlingar nå fram till en text som konsoliderar situationen. Begreppet "ett varaktigt hållbart skogsbruk" fick stort genomslag i debatten. Den svenska förhandlingsledningen anser möjlighet öppnad för framtida diskussioner om ett skogsinstrument.
Som framgår av det anförda bedrivs inom ramen för bl.a. förberedelsearbetet inför 1992 års miljökonferens ett intensivt internationellt arbete i vilket Sverige deltar aktivt för att få till stånd bindande konventioner om klimatvård, biologisk mångfald och skogsvård. Enligt utskottets mening får motionerna Jo722 yrkande 5, Jo737 yrkande 5, Jo739 yrkande 10 och 1989/90:Jo820 yrkande 2 anses besvarade med hänvisning till det anförda.
Miljösamarbetet inom ramen för den västeuropeiska integrationen
Propositionen
Regeringens ställningstaganden sammanfattas enligt följande.
Integrationen i Västeuropa skapar nya möjligheter för ett intensifierat miljösamarbete. Avsikten är att ett avtal om det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) skall ge oss ökade möjligheter att aktivt delta i utformningen av miljöpolitiken i Västeuropa. Avtalet kommer även att få konsekvenser för den svenska miljöpolitiken och kommer att innebära krav på ökad samordning av särskilt de handelsrelaterade miljöreglerna.
På det miljöpolitiska området avser regeringen inom ramen för ett EES-avtal att:
verka för skärpta miljöregler som kan ge en bättre miljö i Västeuropa,
verka för att stärka det miljöpolitiska samarbetet i Västeuropa,
aktivt delta i gemensamma forskningsprogram och andra miljöaktiviteter, såsom den europeiska miljöbyrån (EEA),
bidra till att stärka och samordna samarbetet med Öst- och Centraleuropa, samt
bidra till att stärka det internationella miljösamarbetet.
Motionerna
Sverige bör enligt motion Jo733 (m) prioritera följande miljöfrågor inom EG-samarbetet, nämligen klimatvården, uppföljningen av internationella avtal och stöd till demokratiseringsprocessen i Östeuropa (yrkande 10). Ett liknande yrkande framförs i motion Jo722 yrkande 4 (m). Enligt motion Jo733 (m) bör Sverige söka inträde i EGs miljövårdsbyrå EEA (yrkande 9).
Enligt motion Jo739 (fp) bör Sverige aktivt verka för att likvärdiga ekonomiska styrmedel på miljöområdet införs i Europas länder (yrkande 9). Alla goda argument för miljöavgifter som gäller i Sverige är också giltiga i andra länder, anför motionärerna. I motion Jo752 (mp) framhålls behovet att driva frågan om internationella miljöavgifter i internationella förhandlingar (yrkande 13). Enligt sistnämnda motion behövs det en överstatlig europeisk miljöpolitik (yrkande 3).
Utskottets överväganden
Utskottet kan i stora delar instämma i de synpunkter som framförs i motion Jo733. Som framgår av propositionen enades EGs och EFTAs miljöministrar vid ett möte i november 1990 om att utarbeta en gemensam västeuropeisk miljöstrategi vad gäller stabilisering och minskning av utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser. Utskottet delar även uppfattningen att samarbetet med Öst- och Centraleuropa bör stärkas och samordnas. Som framgår av referatet av propositionen prioriteras även denna punkt av regeringen. Av propositionen framgår även att den svenska regeringen, tillsammans med de övriga EFTA-länderna, har begärt förhandlingar om deltagande i EEA. Utskottet utgår från att med deltagande avses fullt medlemskap. Motionerna Jo722 yrkande 4 och Jo733 yrkandena 9 och 10 får därmed anses besvarade.
Utskottet har även förståelse för den mening som framförs i folkpartiets och miljöpartiets motioner om införande av likvärdiga ekonomiska styrmedel i Europa och internationella miljöavgifter. Vid det ovan omnämnda EG/EFTA-mötet i november 1990 enades miljöministrarna om att öka samarbetet på bl.a. sådana områden som ekonomiska styrmedel. Utskottet förutsätter att regeringen verkar för att dessa strävanden fullföljs. Som motionärerna framhåller är det en fördel om industrins konkurrensförhållanden inte snedvrids av nationella särbestämmelser. Någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av motionerna Jo739 yrkande 9 och Jo752 yrkande 13 påkallas alltså inte.
Riksdagen uttalade hösten 1990 att Sverige bör eftersträva att bli medlem i den Europeiska gemenskapen med bibehållen neutralitetspolitik. Samtidigt uppmanades regeringen att återkomma till riksdagen i frågan om förhandlingarnas uppläggning och konstitutionella aspekter på medlemskapet (skr. 1990/91:50, UU8, rskr. 74). En ansökan om medlemskap kommer troligen att göras under år 1991. Inom ramen för den europeiska gemenskapen kommer Sverige att kunna arbeta för en grundläggande gemensam miljölagstiftning för Europa. Motion Jo752 yrkande 3 påkallar mot den bakgrunden ingen särskild åtgärd.
Miljösamarbetet med Öst- och Centraleuropa
Propositionen
Regeringens ställningstaganden sammanfattas enligt följande.
Miljösamarbetet med Öst- och Centraleuropa baseras på två roller, den stödjande och den kravställande. Dessa roller skiljs så långt möjligt åt.
Stödjarrollen utgår från det mottagande landets prioriteringar och samordnas med landets egna insatser. Stödinsatserna organiseras företrädesvis på multilateral bas. Bilaterala stödinsatser samordnas så långt det över huvud taget är möjligt med andra länders och multilaterala organisationers stöd.
Kravställarrollen måste utgå från våra egna prioriteringar.
Motionerna
I motion 1989/90:Jo879 (v) förordas att ett mål för samarbetet med de östeuropeiska länderna skall vara att på ett långsiktigt hållbart sätt förbättra miljön (yrkande 27). I motion Jo731 (m) yrkas på ett utvidgat samarbete på naturvårdens område med Östersjöstaterna inkl. de baltiska staterna och Polen (yrkande 20), och i motion 1989/90:Jo883 (m) efterlyses en försöksverksamhet mot kväveläckage i Polen. I motion Jo720 (fp) yrkas på insatser på miljöområdet i Baltikum (yrkande 2).
Enligt motion 1989/90:Jo749 (c) bör Sverige ta initiativ till att flera europeiska länder går samman för att bilda en internationell luftvårdsfond (yrkande 9). Ett motsvarande yrkande, om en miljöfond, framförs i motion Jo752 yrkande 10 (mp).
Utskottets överväganden
Som framgår av redovisningen av regeringens ställningstagande bör miljösamarbetet med Öst- och Centraleuropa utgå från två olika roller: Dels Sveriges rätt att skydda sin egen miljö och därvid ställa krav på att andra länder minskar de utsläpp som påverkar Sverige, dels Sveriges skyldighet att i solidaritet lämna stöd till länder som av olika skäl har svårigheter att skydda sin egen miljö. I båda fallen är syftet att utsläppen i det stödda landet skall minska. I det förra fallet prioriteras de utsläpp som är viktigast sett utifrån svensk miljövårdssynpunkt. I det senare fallet skall de utsläpp prioriteras som är viktigast för det stödda landets miljö. Många gånger, men långt ifrån alla, kan prioriteringarna sammanfalla. Det är viktigt att de olika rollerna hålls klart åtskilda. Det är vidare en fördel om stödet kan kanaliseras multilateralt. För att underlätta detta skall bilateralt stöd vara tydligt inordnat i en i det mottagande landet nationellt utarbetad och förankrad plan. De multilaterala insatserna spelar en central roll för att skapa sådana planer.
Våren 1990 beslutade riksdagen att 1 miljard kronor skall användas för samarbete med Öst- och Centraleuropa under treårsperioden 1990/91--1992/93. Omkring 400 milj.kr. beräknas gå till miljösamarbete av olika slag.
Utskottet delar regeringens mening att ett riktat myndighetssamarbete bör ske med Öst- och Centraleuropa som ett led i den nationella svenska miljöpolitikens strävan att nedbringa belastningen på den svenska miljön. Av olika geografiska och meteorologiska skäl kommer detta samarbete att koncentreras till vatten- och luftföroreningar i Polen, vattenföroreningar i de baltiska republikerna och Leningradområdet samt luftföroreningar i Tjeckoslovakien.
Detta samarbete bör administreras gemensamt av Sverige och resp. länder. Det bör vara konkret och myndighetsanknutet samt bygga på det under 1970-talet inledda miljösamarbetet. Vidare bör samarbetet i möjligaste mån knytas till arbetet inom Helsingforskonventionen och konventionen om gränsöverskridande luftföroreningar samt till de aktionsplaner som beslutades vid regeringschefskonferensen i Ronneby.
Vad utskottet anfört i anslutning till propositionen är även ägnat att tillgodose syftet med vänstermotionen 1989/90:Jo879 yrkande 27. Ett mål för samarbetet med de östeuropeiska länderna skall, som motionärerna understryker, vara att på ett långsiktigt hållbart sätt förbättra miljön.
Enligt utskottets mening bör även motionerna Jo720 yrkande 2, Jo731 yrkande 20 och 1989/90:Jo883 yrkande 12 kunna besvaras med hänvisning till det anförda.
Vad gäller centerns och miljöpartiets yrkanden om en europeisk luftvårdsfond resp. miljöfond får utskottet hänvisa till vad i propositionen anförs om att ett samnordiskt miljöfinansieringsbolag, kallat Nordic Environment Finance Corporation (NEFCO) etablerats för att delta i finansiering av samriskföretag som tillverkar miljöutrustning och tillhandahåller miljötjänster i Östeuropa. Ytterligare ett exempel på det omfattande internationella samarbete som vuxit fram som en följd av omvälvningarna i Öst- och Centraleuropa är den konferens på regeringschefsnivå om Östersjöns miljö som hölls i Ronneby i september 1990. I denna konferens deltog även finansieringsorgan som Världsbanken, Europeiska utvecklingsbanken, Europeiska investeringsbanken och den Nordiska investeringsbanken. Mötet följs upp av en arbetsgrupp benämnd Baltic Sea Task Force i vilken bankerna medverkar, med uppgift att ta fram ett samlat program för åtgärder inklusive sådana större investeringar som förutsätts bli nödvändiga. De insatser som en miljöfond eller luftvårdsfond skulle möjliggöra enligt motionerna bör enligt utskottets mening kunna genomföras inom ramen för det internationella samarbete som skisserats här. Även miljö- och vattenkommittén inom FNs ekonomiska kommission för Europa -- ECE -- har vid ett möte i mars 1991 konstaterat att målsättningen med införandet av en europeisk miljöfond i stort sett uppfyllts genom det omfattande finansiella stöd till Östeuropa som har skett.
Syftet med motionerna Jo752 yrkande 10 och 1989/90:Jo749 yrkande 9 får anses tillgodosett med hänvisning till vad utskottet anfört.
Utskottet erinrar i detta sammanhang om att Världsbanken enligt propositionen (s. 122) tillsammans med UNEP och UNDP utarbetat ett förslag om en särskild miljöfond, den s.k. Global Environment Facility, för att finansiera åtgärder i u-länderna.
Övrigt miljösamarbete
Propositionen
Regeringens ställningstaganden sammanfattas enligt följande.
Sverige skall verka för att konferensen för säkerhet och samarbete i Europa (ESK) fortsatt aktivt behandlar miljöfrågorna och ger impulser till det internationella miljösamarbetet.
Sverige avser spela en fortsatt pådrivande roll i OECDs miljöarbete.
Inom det europeiska regionala miljösamarbetet läggs särskilt stor vikt vid samarbetet kring Östersjön och gränsöverskridande luftföroreningar. (s. 116)
Motionerna
Miljöpartiet yrkar i motionerna Jo752 yrkande 12 och 1989/90:Jo820 yrkande 8 att riksdagen uttalar att de strängaste miljökraven i något nordiskt land skall vara riktlinje för andra nordiska länder.
I motion Jo739 (fp) föreslås ett riksdagsuttalande om fortsatta förhandlingar inom ramen för ECE-konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar. Dessa bör omfatta begränsning av såväl ozonbildande ämnen och tungmetaller som även svavel- och kväveutsläpp (yrkande 8). I motionerna Jo752 yrkande 5 och 1989/90:Jo820 yrkande 3 betonas vikten av att Sverige verkar för en försurningskonvention som utgår från att kritiska belastningsgränser upprättas.
Det marina miljöskyddsarbetet är föremål för ett antal motioner.
Enligt motion Jo108 (v) bör riksdagen göra ett uttalande om att minska dagens hot mot våra hav (yrkande 1) och om behovet att stärka samarbetet med övriga stater runt våra hav (yrkande2). Särskilt viktigt är det enligt motionen att stärka samarbetet med öststaterna runt Östersjön.
Inom Östersjösamarbetet yrkas i motion Jo752 (mp) att Sverige skall verka för att Helsingforskonventionen utvecklas så att den uppfyller vissa krav: den bör fungera som bas för samordning av de olika ländernas interna miljölagstiftning, och kraven på lokalisering, teknik och utsläpp bör gälla i samtliga stater (yrkande 6). Motsvarande yrkanden återfinns i motionerna 1989/90:Jo820 yrkande 4 (mp) och 1989/90:Jo769 yrkandena 1--10 (mp). I motion Jo752 yrkande 11 efterlyses ökat stöd till enskilda och organisationer för att kunna sätta upp ett Östersjösekretariat.
Yrkanden om bildande av en Nordsjökommission framställs i motionerna Jo721 (c) yrkande 1, Jo762 (fp) yrkande 3, 1989/90:Jo746 (fp) yrkande 3 och 1989/90:Jo818 (fp) yrkande 3. Enligt motionerna Jo752 (mp) yrkande 7 och den likalydande 1989/90:Jo820 yrkande 5 bör Paris- och Oslokonventionerna utvecklas så att försiktighetsprincipen tillämpas där den kritiska belastningsgränsen inte kan fastställas. Vidare bör Oslokonventionens ämneslistor revideras.
I motion Jo721 (c) yrkas att Sverige bör agera kraftfullt mot Norge för att stoppa planer på oljeutvinning i Skagerrak (yrkande 2). Vidare bör Sverige ta initiativet till ett gemensamt nordiskt program för miljöförbättringar i Skagerrak--Kattegatt och för detta ändamål utnyttja den speciella låneordningen i Nordiska investeringsbanken (yrkande 3). I motion Jo66 (m) begärs att Sverige tar upp förnyade förhandlingar med norska regeringen om reningen av utsläppen inom Östfold och Osloområdet och om återställande av fiskbestånden i gränsvattnen.
Enligt motion 1989/90:Jo749 (c) yrkande 7 bör riksdagen göra ett uttalande om internationella överenskommelser om åtgärder mot oljeutsläpp. Regeringen bör vid internationella överläggningar föreslå skärpta insatser mot oljeutsläpp. En annan åtgärd som behöver vidtas för att begränsa oljeskadorna är att påskynda ingripandena i samband med oljeutsläpp, anser motionärerna.
Utskottets överväganden
Norden
Utskottet erinrar om att 1974 års nordiska miljöskyddskonvention likställer grannländernas miljöskyddsintressen med det egna landets vid prövning av tillstånd för miljöfarlig verksamhet.
För att fördjupa det nordiska samarbetet antog nordiska ministerrådet år 1990 en handlingsplan avseende luftföroreningar, en handlingsplan avseende föroreningar av havet, ett handlingsprogram för renare teknologi, avfall och återanvändning.
De tre dokumenten innehåller vissa målformuleringar från de deltagande regeringarnas sida.
Utskottet konstaterar att det nordiska samarbetet på miljöområdet fortsätter att utvecklas. Utskottet är dock icke berett att för närvarande förorda ett svenskt initiativ av det innehåll som motionärerna påyrkar. Motionerna Jo752 yrkande 12 och 1989/90:Jo820 yrkande 8 avstyrks således.
Luftvården
Som framgår av propositionen har inom ramen för 1979 års ECE-konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar slutits överenskommelser om bindande tilläggsprotokoll om minskning av svavel- och kväveutsläpp. Sverige har godkänt dessa protokoll. Ett stort antal västeuropeiska länder inkl. Sverige har gjort betydligt mer långtgående åtaganden. Arbetet inom konventionen inriktas för närvarande på reviderade protokoll om begränsningar av utsläppen av svavel och kväveoxider samt på ett nytt protokoll om begränsningar av utsläppen av flyktiga organiska ämnen. Regeringen anser att målformuleringarna måste baseras på kritiska belastningsgränser till skillnad från tidigare överenskommelser. Detta innebär att nya åtaganden om utsläppsminskningar blir olika för enskilda länder eller grupper av länder. Kraven kan därmed variera mellan Nord- och Sydeuropa.
Vad utskottet anfört i anslutning till propositionen om den aktuella situationen och den planerade aktiviteten inom konventionsarbetet på luftvårdsområdet i Europa bör tillgodose syftet med motionerna Jo739 yrkande 8, Jo752 yrkande 5 och 1989/90:Jo820 yrkande 3.
Det marina miljöskyddsarbetet
Det internationella samarbetet till skydd för våra hav kanaliseras genom Helsingforskommissionen (HELCOM) för skyddet av Östersjöns miljö inkl. Kattegatt samt av Paris- och Oslokommissionerna avseende utsläpp till Nordostatlanten från landbaserade källor resp. från dumpning och förbränning till havs. I gemensamma frågor verkar de båda senare tillsammans och kallas då OSPARCOM. Under senare år har dessutom tre Nordsjökonferenser hållits på ministernivå med deltagande av Nordsjöns strandstater samt Schweiz och EG. Även om Nordsjökonferensernas överenskommelser inte har samma formellt bindande karaktär som de överenskommelser som finns i konventionstexterna, är ändå i praktiken de beslut som fattas vid samtliga dessa fora av ungefärligen samma genomslagskraft nationellt. Besluten vid Nordsjökonferenserna genomförs via OSPARCOM samt via den internationella sjöfartsorganisationen IMO eller andra etablerade organ.
Ett omfattande nordiskt samarbete bedrivs inom ramen för Nordiska ministerrådet. Dessutom förekommer ett utvecklat bilateralt samarbete. Den ovan redovisade nordiska handlingsplanen avseende föroreningar av havet innehåller i princip samma element och ambitionsnivåer som de beslut som tagits i konventionssammanhangen och den senaste Nordsjökonferensen.
När det gäller miljösamarbetet kring Östersjön framhåller naturvårdsverket i rapporten Hav 90 att de åtgärder som genomförts och planeras i Sverige blott obetydligt kan bidra till förbättringen av havet som helhet. Det stora arbetet måste sättas in i Leningradområdet, i de baltiska republikerna och i Polen. Det totala investeringsbehovet för att i dessa länder komma till samma basnivå som vi har i Norden och övriga Nordvästeuropa ligger säkert i storleksordningen många tiotals miljarder kronor, anför verket. Regeringen har uppdragit åt naturvårdsverket att utarbeta ett förslag till program för ett intensifierat miljösamarbete mellan Sverige och Östeuropa.
Utskottet har i det föregående redogjort för de överläggningar som förts vid konferensen på regeringschefsnivå om Östersjöns miljö i Ronneby hösten 1990. En arbetsgrupp tillsattes då med uppgift ta fram ett samlat program för åtgärder inklusive sådana större investeringar som förutsätts bli nödvändiga.
Utskottet har ingen annan mening än motionärerna om att ett konsekvent och målmedvetet arbete måste göras för att minska dagens hot mot våra hav, i nära samarbete med övriga strandstater. Som framgår av den lämnade översikten pågår för närvarande ett aktivt arbete i detta syfte. Utskottet finner därmed att syftet med motion Jo108 yrkandena 1 och 2 i allt väsentligt är tillgodosett.
Utskottet delar även den mening som framförs i motionerna Jo752 yrkande 6, 1989/90:Jo820 yrkande 4 och 1989/90:Jo769 yrkandena 1--10 att det multilaterala miljösamarbetet i Östersjöområdet bör ha sin bas i Helsingforskommissionen. Det är dock knappast riksdagens uppgift att i detalj reglera hur verksamheten inom kommissionen skall utformas och hur de enskilda staterna skall genomföra de överenskommelser som träffas inom kommissionen. Motionerna bör således icke föranleda någon vidare riksdagens åtgärd. På motsvarande sätt får syftet med motion Jo752 yrkande 11 anses till stor del tillgodosett genom att regeringen i budgetavsnittet föreslår att 2 milj.kr. skall avsättas till stöd för de svenska ideella miljöorganisationernas arbete främst i Öst- och Västeuropa.
Riksdagen har våren 1988 förordat (1987/88:JoU23, rskr. 373) att regeringen arbetar för tillskapandet av en Nordsjökommission. Regeringen erinrar i propositionen om att Nordsjöns miljöproblem fått ökad uppmärksamhet genom Nordsjökonferenserna. Detta gäller också arbetet inom Oslo- och Pariskommissionerna, vilkas geografiska arbetsfält är sådant att även Nordsjön täcks. Vidare finns det i Paris- och Oslokonventionernas gemensamma sekretariat i dag särskilt avdelad personal som arbetar med Nordsjöfrågor enbart. Fortsatta Nordsjökonferenser i kombination med en sammanslagning och effektivisering av Oslo- och Pariskonventionerna gör att Nordsjöfrågorna i det fortsatta arbetet kommer att vara väl tillgodosedda. Regeringen anser därför att det för närvarande inte föreligger ett behov av att tillskapa en separat Nordsjökommission. Utskottet finner med hänsyn till den utveckling som ägt rum sedan riksdagens ställningstagande år 1988, att riksdagen nu bör ansluta sig till regeringens bedömning. Med det anförda avstyrks motionerna Jo721 yrkande 1, Jo762 yrkande 3, 1989/90:Jo746 yrkande 3 och 1989/90:Jo818 yrkande 3.
Som framgår av det anförda pågår en aktiv utveckling av innehållet i Paris- och Oslokonventionerna. Vid den tredje Nordsjökonferensen förband sig ministrarna att sträva mot en användning av icke förorenande eller lågförorenande processer och icke vådliga produkter. Vid denna konferens fattades också ett viktigt principbeslut om att reduktionsmålet för de stabila och toxiska substanserna skall omfatta i princip alla ämnen som uppfyller de krav som angavs i den andra Nordsjödeklarationen, och inte bara sådana ämnen som av olika anledningar placerats på exempelvis prioriterade åtgärdslistor. Med det anförda får motionerna Jo752 yrkande 7 och 1989/90:Jo820 yrkande 5 anses besvarade.
Motion Jo721 yrkandena 2 och 3 kan enligt utskottets mening besvaras med hänvisning till vad som i det föregående anförts om den särskilda nordiska åtgärdsplanen mot förorening av bl.a. den marina miljön.
Utskottet har vidare erfarit att man i Glomma och Oslofjorden under de senaste åren vidtagit omfattande åtgärder för utbyggnad av kommunala reningsverk och även genomfört reningsåtgärder av bl.a. titanutsläppen från metallindustrin. Vidare har enligt uppgift beslut fattats om nedläggning av en massafabrik i Halden vilken länge utgjort en belastning på utsläppssidan. Resultatet har enligt svenska marinbiologer blivit att föroreningen från norsk sida av de svensk-norska gränsvattnen redan reducerats väsentligt och att ytterligare förbättring är att vänta. Anledning synes således icke föreligga att ta upp några bilaterala diskussioner i den riktning som förordas i motion Jo66.
När det gäller förslaget i motion 1989/90:Jo749 yrkande 7 om ett riksdagsuttalande om internationella överenskommelser om åtgärder mot oljeutsläpp får utskottet hänvisa till den omfattande reglering som ges i de internationella konventionerna MARPOL 73/78 och Helsingforskonventionen. I 1967 års Köpenhamnsöverenskommelse mellan de nordiska länderna regleras bl.a. underrättande om iakttagelser av oljeförekomster och hjälp vid bekämpning. I sammanhanget må även nämnas att Sverige helt nyligen, i mars 1991, undertecknat en IMO-konvention om beredskap för samt insatser och samarbete vid föroreningar genom oljeutsläpp. Syftet med motionen tillgodoses i väsentlig grad genom det anförda.
Miljö och folkrätt
Propositionen
I propositionen anförs att en fortsatt utveckling av folkrätten på miljöns område är angelägen. Bindande konventioner är den mest långtgående formen av internationella åtaganden och kan vara nödvändiga för att komma till rätta med vissa miljöproblem. Valet mellan globala och regionala konventioner avgörs av problemets karaktär.
Motionerna
Enligt motion Jo752 (mp) är miljöproblemen så allvarliga att det behövs ett överstatligt beslutsfattande som ett komplement till arbetet med konventioner (yrkande 2). I motion 1989/90:Jo769 (mp) yrkas att den internationella rätten skall kompletteras med efterlevnadskontroll med påföljder för fördragsbrott (yrkande 11).
Utskottets överväganden
Utskottet erinrar om att internationella överenskommelser kräver att samtliga parter medverkar i överenskommelserna. Sverige driver sedan årtionden ett aktivt arbete för att få till stånd långtgående överenskommelser på miljöområdet, och Sverige förhandlar för närvarande om ökat deltagande i det europeiska samarbetet. Utskottet delar regeringens uppfattning att en konventions karaktär måste bli beroende av såväl innehållet som av vilka parter som deltar i konventionsarbetet. Med det anförda avstyrks motionerna Jo752 och 1989/90:Jo769 i berörda delar.
Miljö och handel
Propositionen
Regeringens ställningstaganden sammanfattas enligt följande.
Varor i internationell handel spelar en allt större roll för belastningen på svensk miljö. För ett litet internationellt beroende land med höga miljöambitioner som Sverige utgör fasta och väl fungerande regler en grund på vilken vi kan bygga en aktiv miljöpolitik. Genom att vara pådrivande och tillsammans med andra länder verka för att de internationella reglerna utvecklas kan vi ... förbättra miljön samtidigt som vi undviker handelstvister. Vårt syfte bör vara att så långt möjligt nå fram till gemensamma uppfattningar om risker, behov av åtgärder och slag av åtgärder till fördel för miljön.
En samsyn på en så hög miljöskyddsnivå som möjligt bör därför eftersträvas.
För Sverige kommer inte minst EES-samarbetet att vara av stor betydelse i detta avseende.
Motionerna
I motion Jo115 (v) yrkas att Sverige med större kraft måste hävda miljöfrågorna i handelspolitiken (yrkande 11), och i motion Jo801 av samma parti yrkas att miljöfrågorna läggs till grund för nästa GATT-runda (yrkande 2) samt att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att redovisa sambanden mellan handelspolitik och miljöpolitik och att skyndsamt lämna förslag till riktlinjer för det fortsatta arbetet på detta område (yrkande 3).
Utskottets överväganden
Utskottet delar motionärernas uppfattning att miljöfrågorna bör vägas in i de handelspolitiska övervägandena. Så torde hittills ha varit fallet i blott ringa utsträckning. Som framgår av redovisningen av propositionens innehåll har Sverige och övriga EFTA-länder föreslagit att GATT skall diskutera huruvida de nuvarande reglerna på ett tillfredsställande sätt kan hantera den snabba utvecklingen på det miljöpolitiska området. För att förbereda sådana överläggningar har Sverige tagit initiativet till en analys av frågan i OECD. Utskottet understryker betydelsen av att denna fråga förs framåt. Vad utskottet sålunda anfört i anslutning till propositionen synes ägnat att tillgodose syftet med motionerna. Dessa bör alltså icke föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida. Miljölagstiftningen i framtiden
Inledning
Propositionen
I propositionen sammanfattas regeringens ställningstaganden enligt följande.
Miljöskyddskommitténs fortsatta arbete skall ta sikte på att samla miljölagarna i en miljöbalk Tillåtlighetsreglerna skall skärpas Kommittén skall studera om de nuvarande omprövningsreglerna behöver ändras Regleringen av trafikens miljöfrågor skall harmonieras med annan miljölagstiftning Frågan om en förstärkning av allmänhetens inflytande i miljöskyddsprövningen skall övervägas av kommittén Utrymmet för ekonomiska sanktioner i miljölagstiftningen skall utvidgas Förhållandet mellan Sveriges internationella åtaganden och den svenska miljölagstiftningen skall utredas särskilt
Motionen
Enligt centerpartiets motion Jo749 bör de fastlagda miljömålen ges formen av en miljötraktat med klara mål: för hushållningen med naturresurser för bevarande av livsviktiga ekosystem för miljön i mark, vatten och luft för bevarande av arter, populationer och genetisk variation för bevarande av naturtyper, biotoper och kulturlandskap för bioteknikens möjligheter och begränsningar
När riksdagen fattat beslut om dessa miljömål skall enligt motionen ett åtgärdsprogram utarbetas på grundval av vetenskapliga bedömningar utifrån vad som behöver göras för att åstadkomma ett livskraftigt samhälle.
Utskottets överväganden
Som framgår av vad som anförts inledningsvis biträder utskottet regeringens förslag att samla miljölagarna i en miljöbalk. Någon särskild miljötraktat av det slag som förordas i motionen är med hänsyn härtill knappast påkallad. I övrigt hänvisas till vad utskottet anfört i det föregående om inriktningen av miljöpolitiken. Motionen avstyrks i denna del (yrkande 2).
Samordning
Propositionen
Regeringens ställningstaganden sammanfattas enligt följande i propositionen.
Kommitténs fortsatta arbete skall ta sikte på att miljölagarna skall samlas i en miljöbalk för att underlätta överblicken och tillämpningen både för myndigheter, verksamhetsutövare och allmänheten. Naturresurslagen och naturvårdslagen bör ingå i miljöbalken.
I propositionen anförs vidare bl.a. följande (s. 131--132).
Ambitionen för kommitténs arbete bör vara att inordna den centrala miljölagstiftningen i en samlad lag, en miljöbalk. Regeringen konstaterar att den nuvarande miljöskyddslagen har som främsta syfte att skydda mot farliga utsläpp från vissa punktkällor. Miljöproblemen är dock betydligt mer komplexa än så. Detta visar sig också i att miljöproblem behandlas i ett betydande antal lagar. Med tiden har detta medfört en brist i samordningen mellan de olika lagarna och konsekvensen härav har blivit en reducering i vissa lagar. De olika lagarna kan i vissa fall komma att motverka varandras syften helt i strid med vad som var avsikten när de kom till. Regeringen anser att det nu är dags att överväga förutsättningarna för att samordna lagstiftningen för att göra den till ett effektivare redskap i miljöpolitikens tjänst. För att åstadkomma detta behövs dock en god planering och ett mer samlat grepp än vad kommittén har föreslagit. Alla lagar som i första rummet avser att bevara, skydda och förbättra tillståndet i miljön, att garantera medborgarna rätten till en ren och hälsosam miljö och att säkerställa en långsiktigt god hushållning med naturresurserna bör därför samlas i en miljöbalk. Ett sådant synsätt är också naturligt i ett internationellt sammanhang. Som annan lagstiftning av övergripande slag bör en ny miljöbalk innehålla dels avdelningar av gemensamt slag, dels specialregler för olika miljörättsliga frågor.
En miljöbalk bör sålunda delas upp i kapitel och eventuellt i skilda avdelningar. Balken bör inledningsvis behandla övergripande frågor, särskilt med inriktning på hushållning och hänsyn till natur- och kulturmiljön i planeringsprocessen. Därefter kan olika kapitel följa de särskilda verksamheterna var för sig. Miljöbalken kan i de avslutande delarna innehålla samordnade kapitel i fråga om tillsyn, ansvar m.m. Det bör dock stå kommittén fritt att själv utforma en miljöbalk indelad i den ordning med kapitel och -- om det gagnar ändamålet -- avdelningar som behövs för att vinna tydlighet, begriplighet och enhetlighet.
Föreskrifter motsvarande naturresurslagen, som brukar betecknas som en paraplylag, bör i en samlad lagstiftning överordnas de olika i miljöbalken särskilt behandlade verksamheterna. Härigenom åstadkoms också en naturlig koppling mellan de olika intressen i fråga om miljöhänsyn och exploatering som kan stå mot varandra. Denna intressemotsättning har alltid funnits som en bakgrund i all lagstiftning med sikte på att värna miljövårdens intressen.
Regeringen gör den bedömningen att det övergripande ansvaret på myndighetsnivå för de frågor som regleras i plan- och bygglagen och naturresurslagen bör ligga på samma myndighet.
Motionerna
Förslag som har anknytning till miljöskyddskommitténs arbete framförs i en rad motioner.
I motioner från flera partier lämnas synpunkter på vilka lagar som bör inarbetas i den kommande miljöbalken. I motionerna Jo110 (fp) yrkande 4, Jo113 (c) yrkande 26 och Jo115 (v) yrkande 7 yrkas att strålskyddslagen och lagen om kärnteknisk verksamhet tas in i miljöbalken. Enligt motion Jo82 (mp) bör kulturminneslagen arbetas in i miljöbalken. Riksdagen bör hos regeringen begära en översyn av medelstilldelningen. Enligt motion Jo733 (m) bör miljölagstiftningens regler så långt möjligt vara övergripande. Punktinsatser -- speciella förbud och selektiva regleringar -- bör undvikas (yrkande 2).
Förslag om tilläggsdirektiv till miljöskyddskommittén framförs i en rad motioner.
Enligt motion Jo76 (v) bör riksdagen göra ett uttalande om samordning nationellt, regionalt och lokalt av arbetet med yttre och inre miljöfrågor (yrkande 1). Vidare begärs förslag om utökade fackliga befogenheter att ingripa vid missförhållanden som rör den yttre miljön (yrkande 2). Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till förändring av arbetsmiljölagen så att begreppet "omedelbar och allvarlig fara" ges en tydlig innebörd (yrkande 3). I motionen begärs slutligen förslag till lag som ger lokala fackföreningar rätt att vidta stridsåtgärder mot arbetsgivare som ej rättar till missförhållanden rörande inre eller yttre miljö (yrkande 4). I samma anda begärs i motion Jo115 (v) förslag innebärande ökade fackliga befogenheter när det gäller inre och yttre miljö (yrkande 2).
Enligt motion Jo111 (mp) bör vattenlagen ändras så att det tydligt framgår att även värden som inte kan mätas i pengar skall tas med i den samhällsekonomiska avvägningen (yrkande 10). Den biologiska/ekologiska kompetensen bör alltid garanteras i vattendomstolarna (yrkande 11). Ett motsvarande yrkande framförs i motion Jo796 (s) yrkande 2 beträffande koncessionsnämndens sammansättning.
Transport av farligt gods skall enligt motion Jo117 (mp) yrkande 7 betraktas som miljöfarlig verksamhet och därmed prövas enligt miljöskyddslagen. Kemikalielagstiftningen bör enligt motion Jo710 (mp) yrkande 7 göras tydligare och mer lättillgänglig. Enligt motion Jo311 yrkande 6 från samma parti bör även skogsvårdslagen tas med i översynen. Enligt motion Jo425 (m) yrkande 10 bör radikala fiskemetoder, exempelvis bomtrålning, göras till föremål för miljöprövning, och enligt motion Jo770 (m) bör som kriterium för koncessionsvillkor gälla att den totala miljöeffekten av en åtgärd skall bli positiv för att koncession skall meddelas.
I motion Jo710 (mp) framläggs förslag till ändring av 13 § miljöskyddslagen. Det bör krävas att det i ansökan uppges vilka kemiska produkter som skall tillverkas eller hanteras. Denna fråga är enligt motionärerna av så brådskande karaktär att miljöskyddsutredningen inte hinner avvaktas (yrkande 5).
I några fristående motioner framläggs förslag om samordningen av lagar i en miljöbalk av samma innehåll som förslagen i propositionen. Det gäller motionerna Jo739 (fp) yrkande 3, Jo751 (mp) yrkande 8 och Jo792 (c) yrkandena 1--2.
Bostadsutskottets yttrande 1990/91:BoU3y
Bostadsutskottet har i yttrande över propositionen i denna del jämte motionerna Jo751 och Jo792 yrkande 2 anslutit sig till regeringens uppfattning om att "NRL-föreskrifter" bör tas in i en miljöbalk. Utskottet vill dock icke föregripa kommande ställningstaganden om hur de föreskrifter som i balken kommer att motsvara naturresurslagen skall utformas. Det får därvid anses lämpligt att de mot NRL svarande föreskrifterna tas in som en särskild avdelning i balken och att de därmed hålls samman så som för närvarande eller så som kan bli följden bl.a. av om lagen kompletteras med ett kapitel om miljökonsekvensbeskrivningar. Bostadsutskottet finner anledning stryka under att miljöfrågorna -- om "NRL" ingår i balken -- får en central plats i den fysiska planeringen och i samhällsplaneringen i vid mening. Bostadsutskottet finner det också viktigt att framhålla att NRLs karaktär av paraplylag bör bestå även i en miljöbalk. Till denna fråga avser utskottet att återkomma i sitt betänkande om bl.a. miljökonsekvensfrågor.
Utskottets överväganden
Som framgår av propositionen har miljöskyddskommittén i sitt principbetänkande (SOU 1991:4) framhållit att det i det fortsatta utredningsarbetet får övervägas om ytterligare lagar, exempelvis strålskyddslagen, skall samordnas med miljöskyddslagstiftningen i övrigt. Regeringen anför för sin del att det bör stå kommittén fritt att i sitt fortsatta arbete överväga om ytterligare lagar eller delar därav skall infogas i en ny miljölag.
Utskottet delar den mening som framförs i motionerna Jo110 yrkande 4, Jo113 yrkande 26 och Jo115 yrkande 7 att det finns starka skäl som talar för att strålskyddslagen och lagen om kärnteknisk verksamhet eller delar av dessa lagar infogas i en miljöbalk. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna i denna del bör ges regeringen till känna.
Utskottet delar även regeringens syn på värdet av att NRLs regler införs i en miljöbalk. Som bostadsutskottet anfört får en sådan konstruktion till följd att miljöfrågorna stärks och får en central plats i den fysiska planeringen och i samhällsplaneringen i vid mening. Det anförda är även ägnat att tillgodose motionerna Jo751 yrkande 8 och Jo792 yrkande 2.
Med anledning av motionerna Jo76 och Jo115 yrkande 2 får utskottet anföra följande.
Miljöskyddskommittén skall enligt sina direktiv utreda förhållandet mellan kemikalielagstiftningen och arbetsmiljölagstiftningen. Substitutionsprincipen måste få ökad genomslagskraft. Kommittén framhåller i sitt principbetänkande (SOU 1991:4) att den bör närmare överväga om de som lokalt och regionalt är verksamma på arbetsmiljöns område, dvs. skyddsombud och skyddskommittéer samt yrkesinspektionen, skulle kunna ges uppgifter i ett framtida tillsynssystem.
Regeringen har lämnat ett uppdrag till arbetarskyddsstyrelsen att i samråd med naturvårdsverket och kemikalieinspektionen kartlägga förutsättningarna för en ökad samverkan i den regionala och lokala tillsynen av arbetsmiljön och den yttre miljön i syfte att förbättra och effektivisera den offentliga tillsynen. Syftet med förändringsarbetet är främst att verksamheten på ett effektivare sätt skall kunna uppfylla ställda mål (prop. 1990/91:150 del 2 s.88).
Utskottet finner det för sin del angeläget att man kan åstadkomma en samordning mellan det yttre och det inre miljöarbetet. Enligt utskottets mening bör de fackliga företrädarna som har nära anknytning till produktionen kunna bidra till bättre miljöåtgärder. Det finns dock anledning att avvakta de utredningar om sambandet mellan den yttre och inre miljön som kommer att göras inom ramen för miljöskyddskommitténs uppdrag och den nämnda kartläggningen. Det bör vidare nämnas att regeringen nyligen framlagt en proposition om arbetsmiljö och rehabilitering (prop. 1990/91:140), som behandlas i arbetsmarknadsutskottet. Propositionen innehåller bl.a. förslag om skärpningar av ansvaret för arbetsmiljön och utökade möjligheter för arbetstagare att påverka den egna arbetssituationen. Vad utskottet anfört bör vara ägnat att i hög grad tillgodose syftet med motion Jo76 yrkandena 1--3 och motion Jo115 yrkande 2. Någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av motionerna i denna del påkallas icke.
I anslutning till yrkande 4 i motion Jo76 vill utskottet fästa uppmärksamheten på att regeringen nyligen lagt fram förslag som avser bl.a. frågan om de fackliga organisationernas möjligheter att påverka villkoren för arbete i Sverige och rätten att delta i internationella solidaritetsaktioner (prop. 1990/91:162). Även denna proposition behandlas i arbetsmarknadsutskottet. Jordbruksutskottet, som ej ansvarar för beredningen av dessa frågor, är inte berett att föreslå en sådan utvidgning av rätten att vidta fackliga stridsåtgärder som motion Jo76 yrkande 4 innebär.
Utskottet delar i övrigt regeringens bedömning av vilka lagar som bör inarbetas i en kommande miljöbalk. Utskottet är således icke berett att tillstyrka förslaget i motion Jo82 om att även kulturminneslagen bör föras in under miljöbalken. Som framgår av den fortsatta genomgången biträder utskottet regeringens förslag att naturvårdslagen (1964:822; NVL) förtydligas genom en föreskrift att även kulturpräglade delar av naturmiljön omfattas av lagens tillämpningsområde (3 § NVL). Något behov av att, som motionärerna yrkar, se över medelstilldelningen i klargörande syfte kommer knappast att föreligga i fortsättningen. De myndigheter som på det regionala planet beslutar om olika bidrag till natur- och kulturvård -- inkl. bidrag till miljövårdande insatser i jordbruket -- kommer från den 1 juli 1991 att ingå i de nya länsstyrelserna. Utskottet utgår från att en samordning kommer att ske inom länsstyrelserna och avstyrker därmed motion Jo82.
Enligt utskottets mening finns det ingen anledning att på nuvarande stadium av utredningsarbetet lämna tilläggsdirektiv om övergripande regler i miljölagstiftningen. Motion Jo733 yrkande 2 avstyrks på den grunden.
Utskottet erinrar om att allmänna förutsättningar för vattenföretag regleras i 3 kap. vattenlagen (1983:291). Som framgår av lagrummen i detta kapitel måste en rad förutsättningar även av icke ekonomisk natur uppfyllas för att vattenföretag skall beviljas. Bl.a. stadgas i 3 § att ett vattenföretag inte får komma till stånd om någon skada eller olägenhet av större betydelse därigenom uppkommer för allmänna intressen. Lagen har således utformats på ett sätt som överensstämmer med yrkande 10 i motion Jo111. Frågan om vattendomstolarnas sammansättning har nyligen behandlats av utskottet med anledning av ett motionsyrkande om att en person med ekologisk kompetens borde ingå i dessa (1990/91:JoU28). Utskottet avstyrker motion Jo111 yrkandena 10 och 11. -- När det gäller koncessionsnämndens sammansättning finner utskottet icke anledning att föregripa kommitténs ställningstagande. Motion Jo796 yrkande2 bör alltså icke föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet ansluter sig till regeringens formulering, att miljölagstiftningen skall utgå från vad hänsynen till människor och miljö samt en god hushållning med naturresurer kräver. Lagarna skall samordnas, skärpas och samlas i en miljöbalk. Lagstiftningen skall utvecklas till ett fullgott styrmedel för de problem som vi förutser under 1990-talet och början av nästa sekel. Därigenom tillgodoses syftet med motionerna Jo739 yrkande 3 och Jo792 yrkande 1.
Syftet med motion Jo710 yrkande 7 synes till väsentlig del kunna tillgodoses med hänvisning till miljöskyddskommitténs arbete. Däremot avstyrks motion Jo311 yrkande 6. De skogspolitiska frågorna utreds av den skogspolitiska kommittén (dir. 1990:47). Likaså avstyrks motion Jo710 yrkande 5. Motionärernas förslag att särbehandla 13 § miljöskyddslagen är knappast ägnat att tillfredsställande lösa de problem som tas upp i motionen. Utskottet är inte heller berett att förorda något riksdagsuttalande med anledning av motion Jo117 yrkande 7 om transport av farligt gods.
Motion Jo425 yrkande 10 om miljöprövning av nya fiskemetoder är värd att beaktas. Under senare år har en effektivisering av fiskeinsatserna skett med hjälp av modern teknik. Denna effektivisering kan i vissa fall medföra så starka ingrepp i havsmiljön att ekosystemet påverkas och fiskens reproduktionsmöjligheter hotas. I motionen anförs som exempel bomtrålning. Utskottet erinrar om att fiskeristyrelsen har att verka för vården av fiskbestånden. Dock finns det skäl att miljöskyddskommittén undersöker i vad mån radikala fiskemetoder och fiskets totala miljöpåverkan inom svensk fiskezon kan omfattas av prövningen av miljöstörande verksamhet. Riksdagen bör ge regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av motionen i denna del.
Utskottet finner däremot icke anledning att förorda något riksdagsuttalande med anledning av motion Jo770 om kriterier för koncessions beviljande. Det bör ankomma på kommittén att bedöma i vilken mån denna fråga bör tas upp.
Utsläppsgränser och tillåtlighet
Propositionen
Regeringens ställningstaganden sammanfattas enligt följande.
Utsläppen av föroreningar bör nedbringas till ofarliga nivåer. Tillåtlighetsreglerna skall skärpas. Miljöskyddskommittén bör studera om de nuvarande omprövningsreglerna behöver ändras.
I propositionen anförs vidare bl.a. följande.
Kommittén bör i sitt fortsatta arbete ytterligare överväga frågorna om kvalitetsnormer och presentera närmare förslag till hur s.k. miljökvalitetsnormer skulle kunna utformas och lämna förslag till sådana normer eller riktlinjer.
Kommitténs förslag om föreskrifter med generell räckvidd bör innebära möjligheter både för skärpta regler där det behövs och samtidigt kunna bidra till ett effektivare miljöskyddsarbete.
Av tillåtlighetsreglerna måste klart framgå att all miljöfarlig verksamhet skall bedömas mot människors hälsa och miljön och vid en sådan prövning skall omsorgen om hälsa och miljö stå i centrum.
Motionerna
Miljökvalitetsnormer m.m.
I motion Jo105 (m) begärs ett tillkännagivande om införande av kvalitetsnormer för luft och vatten. Normerna skall utgå från den nivå naturen tål (yrkande 8). I motion Jo110 (fp) yrkas att miljökvalitetsnormer utvecklas som styrmedel. Motionärerna förordar att miljöskyddskommittén i första hand söker lösningar efter marknadsekonomiska linjer. I motion Jo115 (v) begärs förslag på miljöskyddslagstiftning baserad på bindande miljökvalitetsnormer (yrkande 4), och i motionerna Jo116 yrkande4, Jo117 yrkande 1 och Jo120 yrkande 10 (samtliga mp) yrkas att miljökvalitetsnormer i kombination med genomförandeplaner skall införas i miljölagstiftningen. I de fristående motionerna Jo733 (m) yrkande 4, Jo739 (fp) yrkande 7, Jo775 (mp) yrkande 2 framför resp. partier motsvarande yrkanden. I centermotionerna Jo113 yrkande 30 och Jo749 yrkande 3 förordas ett riksdagsuttalande om inriktningen av tillståndsprövningen för ren produktion, nämligen att man prövar anläggningar utifrån principen "ren produktion" med slutna kretslopp. Motsvarande yrkanden framförs i motion Jo792 (c) yrkandena 4 och 5.
Även i motion Jo779 (s) efterlyses en skärpning av miljöskyddslagstiftningen, och i motion Jo804 (mp) yrkas att lagbegreppet kvalitetsnormer prövas praktiskt i Laholmsbuktens avrinningsområde.
Tillåtlighet
Enligt motion Jo86 (m) bör riksdagen begära förslag om skärpta gränsvärden för dioxin.
I motionerna Jo105 (m) yrkande 18, Jo110 (fp) yrkande 9, Jo733 (m) yrkande 8 och Jo778 (m) föreslås att ett system med överlåtbara utsläppsrätter på miljöområdet resp. för klorerade organiska föreningar övervägs.
Enligt motion Jo113 (c) bör villkor införas på avfallsreduktion i samband med att ett företag får tillstånd till miljöfarlig verksamhet (yrkande 41).
Enligt motion Jo116 (mp) bör kommittén få tilläggsdirektiv om att särskilt beakta tillåtlighetsreglernas begriplighet (yrkande 1), att utforma tillåtlighetsreglerna så att kravnivån inte sänks på grund av miljöskatter och -avgifter (yrkande 2), att trafikanläggningar görs prövningspliktiga (yrkande 3; samma yrkande framförs i motion Jo120 (mp) yrkande 1. Vidare bör riksdagen besluta att stryka sista meningen i 6 § miljöskyddslagen (ML) (yrkande 4).
Omprövning
Enligt motion Jo118 (mp) bör vid omprövning av tillstånd enligt ML hårda krav ställas även på icke klorerade stabila organiska föreningar (yrkande 20), och villkoren för de havsbaserade fiskodlingarna bör omprövas allra senast 10 år efter det att varje enskilt tillstånd givits. Vid omprövning av vattendomar bör enligt motion Jo54 (mp) yrkande 19 alltid prövas om exploatören kan återskapa sträckor som kan bli möjliga reproduktionsplatser för vandrande laxfisk. Enligt motion Jo792 (c) yrkande 3 bör tillståndsgivningen ses över.
Utskottets överväganden
Miljökvalitetsnormer m.m.
Utskottet delar i viktiga delar de synpunkter på miljökvalitetsnormer som framförs i motionerna. Dessa skiljer sig dock åtskilligt sinsemellan.
Utskottet ansluter sig till miljöskyddskommitténs uppfattning att kvalitetsnormer måste bygga på ingående kunskaper om dels vad naturen tål, dels vilka effekter för människors hälsa och naturen som en viss verksamhet får. För att nå kunskap om vad som kan accepteras krävs såväl grundläggande forskning som utredningar med direkt praktisk tillämpbarhet, utförda exempelvis av de statliga sektorsmyndigheterna.
En tilltalande modell för miljöskyddsarbetet skulle i och för sig vara att kvalitetsnormer intogs i lagar eller andra författningar så att de fick rättsligt bindande verkan och sedan direkt kunde läggas till grund för de tillämpande myndigheternas beslut. Ett konsekvent användande av lagfästa kvalitetsnormer är emellertid av olika anledningar svårt att genomföra. Bl.a. beror detta till viss del på kunskapsbrist i fråga om många ämnens hälso- och miljöfarlighet.
Även om det enligt kommittén kan vara förenat med praktiska svårigheter att införa ett system med kvalitetsnormer, beroende på bl.a. den kunskapsbrist som alltjämt finns i fråga om hur ett system med miljökvalitetsnormer skulle kunna anpassas till en individuell prövning och tillståndsgivning, bör ett system med miljökvalitetsnormer kunna tjäna som komplement till andra styrsystem. I första hand synes systemet kunna vara användbart för särskilda områden av landet. Det skulle också kunna ge i vart fall vägledning vid prövning av enskilda ärenden. Miljökvalitetsnormer skulle i vissa fall kunna göras rättsligt bindande, t.ex. i fråga om trafik i storstädernas kärnor när ett i författningen angivet gränsvärde för luftkvaliteten överskrids.
Kommittén bör därför, som regeringen förordar, i sitt fortsatta arbete ytterligare överväga frågorna om kvalitetsnormer och presentera närmare förslag till hur s.k. miljökvalitetsnormer skulle kunna utformas och lämna förslag till sådana normer eller riktlinjer. Det anförda innebär att syftet med motionerna Jo105 yrkande 8, Jo110 yrkande 5, Jo115 yrkande 4, Jo116 yrkande4, Jo117 yrkande 1, Jo120 yrkande 10, Jo733 yrkande 4, Jo739 yrkande 7 och Jo775 yrkande 2 delvis tillgodoses. Något särskilt uttalande från riksdagens sida med anledning av dessa motioner synes icke påkallat.
Utskottet har ingen annan mening än motionärerna om att man vid tillståndsprövningen bör eftersträva lösningar som innebär en ren produktion. Utskottet är dock icke berett att som förordas i motionerna Jo113 yrkande 30 och Jo749 yrkande 3 utvidga kommitténs direktiv i detta syfte. Det anförda innebär att även motion Jo792 yrkandena 4 och 5 avstyrks.
Utskottet har erfarit att man inom naturvårdsverket har planer på att, inom ramen för ett projekt kallat MIST-projektet, inför nästa åtgärdsprogram göra en förstudie i ett aktuellt område, exempelvis Laholmsbukten, för prövning av kvalitetsnormer beträffande exempelvis närsalttillförseln. En sådan förstudie skulle i viss mån motsvara förslaget i motion Jo804 om praktisk prövning av lagbegreppet kvalitetsnormer i Laholmsbuktens avrinningsområde. Motionens syfte får därmed anses delvis tillgodosett.
Motion Jo779 synes tillgodosedd genom regeringens förslag och redovisningen av miljöskyddskommitténs arbete.
Tillåtlighet
Utskottet har ingen annan mening än motionären i motion Jo86 om angelägenheten av att dioxinbildningen i förbränningsprocesserna hålls på ett absolut minimum. Som framhålls i propositionen anser kommittén att tillståndsmyndigheterna vid prövningen bör beakta även storskaliga miljöproblem, t.ex. dioxiner och freoner, ämnen som många gånger inte ger upphov till några nämnvärda lokala föroreningsproblem. Uppgiften att fastställa gränsvärden torde i detta fall åvila naturvårdsverket. I detta sammanhang kan erinras om att utskottet för ett år sedan konstaterade att det utökade kommunala ansvaret för avfallshanteringen tillsammans med nyligen införda möjligheter att föreskriva om källsortering medför att förbränning av osorterat avfall i allt väsentligt skall ha upphört vid utgången av år 1992 (1989/90:JoU16 s. 43). Någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av motion Jo86 är med hänsyn härtill icke påkallad.
Frågan om tillståndsmyndighetens möjlighet att inom ett visst geografiskt område kunna fastställa ett övre tak för utsläppen av ett miljöfarligt ämne, och sedan överlåta åt producenterna inom området, det må vara industri eller kommunala reningsverk, att sinsemellan fördela utsläppen upp till takets nivå, har under en följd av år varit föremål för diskussion. I Sverige har principen tillämpats av tillståndsmyndigheterna i fråga om enskilda företag. Det har då varit fråga om verksamheter belägna inom ett relativt begränsat område och med många utsläppspunkter. Tillståndsmyndigheten har därvid nöjt sig med att fastlägga en total utsläppsgräns för företaget. Miljöministern anför i direktiven till kommittén att en möjlighet är att för ett visst område komplettera gällande tillståndsbeslut med riktvärden för miljökvalitet som kopplas till den totala utsläppsmängden för vissa förekommande ämnen och för alla miljöfarliga verksamheter inom området. Det bör utredas om det skall finnas möjlighet att införa sådana högsta värden vid sidan av sådana som meddelats med stöd av 5 kap. 7 § första stycket 11 plan- och bygglagen (dir. 1989:32).
Kommittén anför i sitt betänkande att det kan finnas anledning att i det fortsatta arbetet ha även dessa frågor i åtanke. Bl.a. bör de förslag om miljömål och kvalitetsmål övervägas som Miljödelegationen västra Skåne lagt fram i sitt betänkande (SOU 1990:93) Miljön i västra Skåne.
Utskottet vill än en gång understryka vikten av ökade kunskaper när det gäller gränsen för vad naturen tål av utsläpp av olika miljöfarliga ämnen. Som naturvårdsverket i olika sammanhang framhåller i sina bakgrundsrapporter finns det stora brister i våra kunskaper om storleken av diffusa utsläpp, nedfall av långväga gränsöverskridande ämnen liksom om den naturliga bakgrundsförekomsten av olika miljöstörande ämnen. Det finns alltså anledning att iaktta stor försiktighet vid bestämmande av högsta tillåtna utsläppsmängd inom en geografiskt avgränsad region. Enligt utskottets mening är det dock angeläget att det utröns i vilka sammanhang en regional lösning på utsläppsproblem från olika källor skall kunna finnas. Som framgår av det anförda har kommittén sin uppmärksamhet riktad mot hithörande frågor. Frågan är nära kopplad till problematiken med miljökvalitetsnormer. Utskottet har det sammanhanget nämnt de planer naturvårdsverket har att göra en förstudie i ett aktuellt område, t.ex. Laholmsbukten. Någon särskild riksdagens åtgärd med anledning av motionerna Jo105 yrkande 18, Jo110 yrkande 9, Jo733 yrkande 8 och Jo778 bör alltså icke aktualiseras.
Utskottet biträder vad som anförs i propositionen om att avfallsfrågorna bör uppmärksammas vid tillståndsgivningen i en vidare bemärkelse än vad som sker i dag. Därmed får syftet med motion Jo113 yrkande 41 anses tillgodosett.
De förslag om tilläggsdirektiv som läggs fram i motionerna Jo111 yrkandena 1 och 2 och Jo120 yrkande 1 har den karaktär att deras angelägenhetsgrad bäst bedöms av kommittén. Utskottet är med hänsyn till kommitténs uppdrag icke berett att biträda förslaget om prövning enligt ML av stora trafikplatser som prövas i särskild ordning och avstyrker således motionerna Jo111 yrkandena 3 och 4 samt Jo120 yrkande 1.
Omprövning
Omprövningsreglerna måste som all tillståndsprövning utformas med den utgångspunkten att industriutsläppen skall nedbringas till ofarliga nivåer. Hittills har omprövning av villkoren enligt miljöskyddslagen skett i förhållandevis begränsad utsträckning. Utskottet delar regeringens mening att kommittén bör närmare studera om de nuvarande omprövningsreglerna behöver ändras. Ett särskilt uttalande från riksdagens sida med anledning av motionerna Jo118 yrkandena 20 och 24, Jo54 yrkande 19 och Jo792 yrkande 3 ter sig med hänsyn härtill opåkallat.
Miljövårdens organisation m.m.
Propositionen
Regeringens ställningstaganden sammanfattas enligt följande:
Miljöskyddskommittén bör ytterligare överväga frågan om en förstärkning av allmänhetens inflytande över prövningen av miljöskyddsfrågorna.
Motionerna
Miljörevisorer m.m.
I motionerna 97 (v) yrkande 1 begärs förslag om inrättande av auktoriserade externa miljörevisorer. Förslag om miljörevisorer framförs även i folkpartimotionerna Jo110 yrkande 7 (delvis) och Jo739 yrkande 14 (miljörevisorer utsedda av aktieägarna), i centermotionen Jo113 yrkande 32 och i den socialdemokratiska motionen Jo735 yrkande 1. Enligt centermotionerna Jo113 yrkande 28 och Jo792 yrkande 9 bör en särskild miljöansvarig utses på företagen, och i motion Jo735 (s) föreslås tillkännagivande om företagens miljörapportering (yrkande 2).
Talerätten
Förslag om utvidgning av talerätten enligt miljöskyddslagen väcks i motionerna Jo111 (mp) yrkande 6, Jo115 (v) yrkande 6, Jo733 (m) yrkande 5, Jo739 (fp) yrkande 4, Jo792 (c) yrkande 11, Jo796 (s) yrkande 1 och Jo816 (mp) yrkande 5. Yrkandena avser främst ideella miljöorganisationer, i något fall allmänheten och berörda yrkesgrupper. I motion Jo54 (mp) yrkande 14 förordas att talerätten utvidgas för enskilda och organisationer i mål som berör fiskevårdsintressen.
Miljöombudsman
I följande motioner framförs yrkanden om inrättande av ett miljöombudsmannaämbete, nämligen i motionerna Jo111 (mp) yrkande 7, Jo113 (c) yrkande 29, Jo739 (fp) yrkande 5, Jo792 (c) yrkande 10 och Jo816 (mp) yrkande 4.
Den regionala och kommunala miljöorganisationen
Enligt motion Jo105 (m) bör varje kommun ha rätt att utveckla den organisation som är bäst avpassad till de lokala behoven (yrkande 14). I motion Jo110 (fp) förordas ett riksdagsuttalande om länsstyrelsernas samarbete med kommunerna. Motionärerna betonar angelägenheten av att kommunernas miljöskydd och miljötillsyn kan bedrivas med stor integritet gentemot konkurrerande intressen och verksamheter (yrkande 7 delvis). Enligt motion Jo111 (mp) yrkande 5 bör kommittén få direktiv att lägga förslag som kan ge den regionala och lokala tillsynsorganisationen en självständigare roll. I motionerna Jo113 (c) yrkande 31 och Jo115 (v) yrkande 8 betonas behovet av att bibehålla och förstärka de obligatoriska miljö- och hälsoskyddsnämnderna i kommunerna. I motionerna Jo117 yrkande 3 och Jo775 yrkande 3 (båda mp) förordas att kommunerna skall få utfärda föreskrifter för miljöskyddsområden, och i motion Jo710 (mp) yrkande 8 diskuteras ansvarsfördelningen mellan länsstyrelse och kommun för tillsynen enligt kemikalielagen.
Enligt motion Jo105 (m) yrkande 11 bör riksdagen uttala sig till förmån för de aktörsbaserade miljövårdsorganens roll. Organisationer av den typ vattenvårdsförbund och luftvårdsförbund representerar bör få en stärkt ställning (yrkande 11). Vidare bör riksdagen enligt motionärerna begära en samlad översyn av den framtida myndighetsorganisationen på miljöområdet. Exempelvis kan det finnas anledning överväga en sammanslagning av kemikalieinspektionen och naturvårdsverket (yrkande 12), och en utredning bör tillsättas för att klarlägga de ekonomiska konsekvenserna av att låta tillsynsverksamheten bekostas av budgetmedel (yrkande 15).
I motion Jo117 (mp) yrkas att transport av farligt gods skall betraktas som miljöfarlig verksamhet och därmed prövas enligt miljöskyddslagen. Enligt motion Jo787 (s) finns det behov av större resurser och bättre samordning i miljötillsynsarbetet.
Utskottets överväganden
Miljörevisorer
Utskottet erinrar om att det primära ansvaret för att verksamheter som bedrivs inom ramen för miljöskyddslagstiftningens regler vilar på företag och andra huvudmän för verksamheterna. Egenkontrollen är basen för myndigheternas tillsyn och kontroll. Den som har tillstånd enligt ML är sedan den 1 juli 1989 skyldig att årligen avge en miljörapport till tillsynsmyndigheten. I rapporten skall redovisas bl.a. vilka miljöskyddsåtgärder som har vidtagits och resultaten av dessa. Allt fler företag har frivilligt inlett en verksamhet med intern miljörevision som ett viktigt led i egenkontrollen och som grund för miljörapporterna. Från industrins sida pågår en försöksverksamhet med interna miljörevisorer i åtskilliga företag. Länsstyrelserna har under de senaste åren fått väsentligt stärkta resurser för tillsynsarbetet. Enligt vad utskottet inhämtat är det ännu för tidigt att bedöma effekten av den skärpta egenkontrollen och tillsynsverksamheten. Utskottet är därför icke berett att i förevarande sammanhang förorda något riksdagsuttalande i den riktning som anges i motionerna Jo97 yrkande 1, Jo110 yrkande 7 (delvis), Jo739 yrkande 14, Jo113 yrkandena 28 och 32, Jo735 yrkande 1 och Jo792 yrkande 9. Motion Jo735 yrkande 2 är tillgodosedd i gällande lagstiftning.
Talerätten
Utskottet biträder regeringens förslag att kommittén med tanke på miljöfrågornas stora betydelse även fortsättningsvis bör överväga frågan om allmänhetens inflytande över prövningen av miljöskyddsärenden kan vidgas och formerna för detta. Det anförda innebär att syftet med följande motioner i hög grad tillgodoses, nämligen motionerna Jo54 yrkande 14, Jo111 yrkande 6, Jo115 yrkande 6, Jo733 yrkande 5, Jo739 yrkande 4, Jo792 yrkande 11, Jo796 yrkande 1 och Jo816 yrkande 5.
Miljöombudsman
Regeringen erinrar i propositionen om att den särskilde utredaren om naturvårdsverkets uppgifter och organisation skall överväga om den centrala tillsynsverksamheten enligt miljöskyddslagen bör samlas hos ett särskilt organ med möjlighet att koncentrera sig på denna uppgift och andra uppgifter som skulle framstå som naturliga för en eventuell miljöombudsman.
Den särskilde utredaren har numera slutfört sitt uppdrag. I betänkandet (SOU 1991:32) Naturvårdsverkets uppgifter och organisation avvisas tanken på bildandet av en separat kontrollerande tillsynsmyndighet. Enligt utredningen bör naturvårdsverket ha det centrala tillsynsansvaret enligt ML. För att stärka tillsynsarbetet bör ett tillsynsråd bildas enligt utredningen som i sammanhanget anför följande.
Genom de lagändringar, den omorganisation och de resursförstärkningar som genomfördes år 1989 har förutsättningarna för en effektiv tillsyn förbättrats väsentligt. Effekterna av förändringarna har dock ännu inte hunnit slå igenom fullt ut. Genomförandet av ett utvecklings- och förändringsarbete med resursförstärkningar och kompetensuppbyggnad pågår fortfarande.
Både den tidigare resursbristen och den stora mängden inkommande ärenden har gjort det svårt för myndigheterna att prioritera en aktiv och offensiv tillsyn. För att tillsynen skall få den omfattning och prioritet som är nödvändig måste resurser för denna verksamhet fredas. Detta kan åstadkommas genom att skilja tillsynen från det övriga miljöskyddsarbetet till en helt fristående organisation.
Tillsynen enligt ML innehåller såväl mer kontrollerande, formella, som mer teknikutvecklande, pådrivande och uppföljande funktioner av stor betydelse för att begränsa utsläppen. Från strikt juridisk synpunkt kan det finnas fördelar att skilja på dessa funktioner genom att fördela ansvaret på olika instanser. En sådan uppdelning skulle också innebära att den mera formellt granskande tillsynen skiljs helt från myndigheternas arbete med prövning, policies för åtgärder etc.
Enligt vår mening skulle bildandet av en separat mera kontrollerande tillsynsmyndighet innebära väsentliga nackdelar. Kompetenser i miljöskyddsfrågor på myndighetssidan skulle behöva dubbleras. Svårigheterna att tillgodogöra sig erfarenheter från tillsynen i övrigt miljöskyddsarbete skulle öka.
Vi anser att naturvårdsverket bör ha det centrala tillsynsansvaret enligt ML. Tillsynen bör utgöra en särskild organisatorisk enhet. Resurser för tillsyn bör kunna fredas genom att särskilda resurser för tillsynsarbetet avdelas av verket i internbudgeten.
För att stärka tillsynsarbetet, öka samordningen mellan olika tillsynsmyndigheter och utveckla arbetet med prioriteringar och inriktning föreslår vi att ett tillsynsråd bildas. I tillsynsrådet bör -- förutom representanter för naturvårdsverket -- ingå företrädare för kemikalieinspektionen, länsstyrelserna och miljö- och hälsoskyddsnämnderna. Även näringslivet bör ha representation i tillsynsrådet (SOU 1991:32 s. 70 f.).
Regeringen har i kompletteringspropositionen (prop. 1990/91:150) redovisat utredningens förslag i vissa delar. Enligt denna proposition avser regeringen att ta ställning till flertalet organisatoriska förslag i utredningen, bl.a. det här aktuella, före den 1 juli 1991 då nuvarande organisationsplan löper ut.
Utskottet konstaterar att frågan om förvaltningens organisation i första hand faller under regeringens ansvarsområde. Med hänvisning härtill och till vad som anförts i den refererade utredningen avstyrker utskottet motionerna Jo111 yrkande 7, Jo113 yrkande 29, Jo739 yrkande 5, Jo792 yrkande 10 och Jo816 yrkande4.
Den regionala och kommunala miljöorganisationen
Kommunernas roll i miljöarbetet har aktiverats sedan miljö- och hälsoskyddsnämnderna den 1 juli 1989 övertog tillsynsansvaret för alla verksamheter som inte är tillståndspliktiga enligt miljöskyddslagen. Kommunernas kompetens och ansvar i hälso- och miljöskyddsarbetet har som regeringen betonar gett ökade förutsättningar för en kommunal miljövårdsplanering. På avfallsområdet har det kommunala ansvaret ökat genom riksdagens beslut 1990. Det kommunala tillsynsarbetet befinner sig dock i många kommuner fortfarande i ett uppbyggnadsskede.
Miljöskyddskommittén konstaterar i sitt principbetänkande att ambitionsnivån höjts i de kommuner där miljö- och hälsoskyddsnämnderna övertagit tillsynen. Kommittén skisserar en modell för samordning där tillsynen över den samordnade lagstiftningen får utövas av miljö- och hälsoskyddsnämnderna lokalt och av länsstyrelserna regionalt. Det är viktigt, inte minst på kemikalieområdet, att det dras en klar gräns mellan länsstyrelsernas och miljö- och hälsoskyddsnämndernas tillsynsuppgifter, anför kommittén.
Regeringen har i propositionen (prop. 1990/91:117) om en ny kommunallag föreslagit att det i den nya kommunallagen bara skall krävas att det i varje kommun och landsting skall finnas en styrelse med vissa övergripande uppgifter. På de specialreglerade områdena ges kommunerna ökad frihet att bestämma vilka nämnder som skall finnas för att fullgöra uppgifterna och att bestämma deras verksamhetsområden. I lagförslaget ingår en bestämmelse som förhindrar att en kommunal nämnd utövar viss tillsyn över sådan verksamhet som nämnden själv bedriver. En särskild utredare skall tillkallas med uppgift att se över hur kommunernas miljöarbete kan förstärkas. Propositionen behandlas för närvarande i konstitutionsutskottet.
Miljöministern har i en frågedebatt i riksdagens kammare understrukit att den nämnd som utövar tillsyn över miljöfarlig verksamhet inte kan ha ansvar för reningsverk, sopförbränningsanläggningar eller andra verksamheter som kräver tillsyn. Dessutom har regeringen i propositionen starkt betonat att en ökad organisatorisk frihet för kommunerna inte innebär att nationella mål eller statliga regler som avser att garantera allmänna intressen av rikspolitisk natur får överges. De tillsynsuppgifter på miljöområdet som kommunerna har, måste -- oavsett hur kommunen väljer att organisera sitt arbete -- bli utförda i enlighet med gällande författningar. Regeringen anser det också viktigt att miljöhänsyn kommer in så tidigt som möjligt i all kommunal planering, anförde miljöministern.
Utskottet får för egen del anföra följande.
Utskottet ser uppenbara fördelar i att det offentliga tillsynsarbetet ligger så nära de miljöfarliga verksamheterna som möjligt. Samtidigt får kraven på hög kompetens, ofta på specialistnivå, inom tillsynsmyndigheten icke eftersättas. Den samordning mellan de regionala och kommunala miljövårdande organen som skisseras i kommitténs betänkande bör således fullföljas. Därmed tillgodoses i allt väsentligt syftet med motionerna Jo110 yrkande 7 i denna del, Jo710 yrkande 8 och Jo787.
Utskottet betonar vikten av att miljöarbetet i kommunerna kan bedrivas på ett självständigt och effektivt sätt. Utskottet anser sig dock inte böra föregripa riksdagsbehandlingen av regeringens förslag till ny kommunallag och avstyrker därför motionerna Jo111 yrkande 5, Jo113 yrkande 31 och Jo115 yrkande 8. Det ovan anförda innebär vidare att syftet med motionerna Jo105 yrkande 14 och Jo110 yrkande 7 i denna del tillgodoses.
Utskottet avstyrker förslagen i motionerna Jo117 yrkande 3 och Jo775 yrkande 3 att kommunerna skall få utfärda föreskrifter för miljöskyddsområden. Däremot finns det anledning för kommittén att överväga kommunernas möjligheter att meddela föreskrifter till skydd för hälsa och miljön, t.ex. i fråga om gödselhantering, halmbränning m.m.
Som framhålls i motion Jo105 (m) yrkande 11 bör de aktörsbaserade miljövårdsorganen kunna spela en aktiv roll i miljöarbetet. Något särskilt riksdagsuttalande i den frågan bedöms icke påkallat. Utskottet avstyrker vidare yrkande 12 i motionen. Naturvårdsverkets organisation har nyligen utretts. Utskottet är heller icke berett att förorda någon åtgärd med anledning av yrkande 15 i motionen.
Sanktionssystemet
Propositionen
Regeringens ställningstaganden sammanfattas i propositionen enligt följande.
Möjligheten att använda ekonomiska sanktioner mot enskilda och andra som inte följer föreskrifter och villkor för verksamheten skall utvidgas.
Regeringen anför vidare följande.
De straffrättsliga reglerna i miljöskyddslagen har ändrats och utvidgats vid flera tillfällen sedan miljöskyddslagen tillkommit, senast i samband med 1988 års miljöpolitiska beslut. Det bör dock stå kommittén fritt att utforma förslag till miljöbalkens straffrättsliga regler på det sätt som kommittén finner lämpligt.
Även om den nuvarande miljöskyddsavgiftens effektivitet ... kan ifrågasättas vill regeringen dock understryka att ekonomiska sanktioner har en given plats vid sidan av gängse straffrättsliga sanktioner i en miljöbalk. Det bör ankomma på kommittén att lämna förslag till hur föreskrifter om ekonomiska sanktionsformer skall utformas så att ett system med avgifter i framtiden kan fungera som en verksam del av sanktionssystemet.
Motionerna
I motion Jo105 (m) yrkande 9 begärs förslag om att sanktionsavgifter bör utdömas vid alla överträdelser av koncessionsvillkoren, oavsett om överträdelsen medfört ekonomisk nytta eller ej. Enligt motion Jo113 (c) yrkande 27 bör riksdagen göra ett uttalande om behovet av en särskild statsåklagare i miljömål. I motion K17 (mp) yrkande 1 begärs förslag om förtydligande text i miljöskyddslagens 45 §, så att de tolkningsproblem som JO har påpekat i sin ämbetsberättelse undanröjs. Enligt motionerna Jo792 (c) yrkande 7 och Jo816 (mp) yrkande 1 bör riksdagen uttala sig för skärpta påföljder vid brott mot miljöskyddslagen. I sistnämnda motion framförs vidare yrkanden om sanktionsavgift vid utsläpp som överskrider tillåtna gränsvärden (yrkande 3), om kriminalisering av bristande följsamhet mot förelägganden enligt 40 § ML (yrkande 6) samt att det bör bli möjligt att både utdöma vite och väcka åtal för samma miljöbrott (yrkande 7).
Utskottets överväganden
Som framgår av redovisningen av propositionen har miljöskyddsavgift utdömts endast i ett fåtal fall. Så har varit fallet trots att reglerna för denna sanktionsavgift skärpts vid ett par tillfällen. Utskottet delar regeringens mening att kommittén bör föreslå en sådan utformning av reglerna om ekonomiska sanktioner att ett system med avgifter i framtiden kan fungera som en verksam del av sanktionssystemet. Utskottet finner även att förslaget i motion Jo105 yrkande 9, att miljöskyddsavgift bör kunna utdömas oavsett om en överträdelse av koncessionsvillkoren medfört ekonomisk vinning eller ej, bör övervägas närmare. Regeringen bör undersöka möjligheten att särbehandla denna fråga och framlägga förslag med viss förtur. Riksdagen bör med anledning av motionen i denna del ge regeringen till känna vad utskottet anfört. Därmed tillgodoses i väsentlig del även motionerna Jo792 yrkande 7 och Jo816 yrkandena 1 och 3.
Utskottet biträder i övrigt regeringens förslag att det bör stå kommittén fritt att utforma förslag till miljöbalkens straffrättsliga regler på sätt som kommittén finner lämpligt. Motionerna Jo113 yrkande 27, K17 yrkande 1 och Jo816 yrkandena 6 och 7 ingår på ett naturligt sätt i kommitténs verksamhet och bör icke föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Miljölagstiftningen och Sveriges internationella åtaganden
Propositionen
Regeringens ställningstagande: Förhållandet mellan Sveriges internationella åtaganden, EGs rättssystem inbegripet, och den svenska miljölagstiftningen övervägs särskilt.
Av propositionen framgår vidare bl.a. följande.
Sverige har med avseende på den internationella rätten en dualistisk rättsordning. För att ett med främmande makt ingånget avtals regler skall bli tillämpliga på nationell nivå krävs en nationell rättsakt varigenom reglerna införlivas med den interna rättsordningen. Detta kan ske antingen genom transformation eller genom inkorporering. Vid transformation omarbetas i Sverige de delar av den internationella överenskommelsen som behöver införlivas med svensk rätt till svensk författningstext. Inkorporering innebär att det i en lag eller annan författning föreskrivs att överenskommelsens bestämmelser gäller i Sverige och följaktligen skall tillämpas av enskilda och myndigheter.
Regeringen är av den uppfattningen att den svenska miljölagstiftningen är tillfredsställande utformad med hänsyn till landets internationella åtaganden. Den svenska lagstiftningen har vid behov anpassats så att konventionsåtaganden har omsatts i lagstiftningen.
I propositionen redovisas ett fall som har uppmärksammats särskilt av bl.a. konstitutionsutskottet och som gäller våtmarkskonventionen (SÖ 1975:76) i samband med fråga om småbåtshamn och anläggning av väg i Vellinge kommun. Vid sin bedömning uttalade konstitutionsutskottet att det är en grundläggande regel att regeringen och myndigheterna skall känna till förekomsten av och innehållet i de regler de har att tillämpa. Frågan om intrång i det med konventionen avsedda våtmarksområdet borde enligt KU ha uppmärksammats under ärendets behandling (1989/90:KU30). I propositionen framhålls att flera våtmarksområden på den svenska listan inte är föremål för några särskilda förordnanden enligt naturvårdslagen. Detta förklaras främst bero på resursbrist. Någon kritik mot lagstiftningen som sådan finns det alltså inte skäl att framföra. Däremot är det anförda ett exempel på den otydlighet som kan bli en följd av att Sverige folkrättsligt tillämpar transformationsprincipen. Det är inte möjligt att omedelbart i svensk lagstiftning identifiera de bestämmelser som innebär att våtmarkskonventionens åtaganden uppfylls.
Förhållandet mellan den svenska miljölagstiftningen och internationella åtaganden bör kartläggas. En genomgång aktualiseras enligt propositionen också genom den lagharmonisering som blir en följd av ett närmande till EG.
Med hänsyn till den arbetsbelastning i övrigt som ligger på kommittén kan det enligt propositionen vara lämpligt att befria den från uppdraget att kartlägga Sveriges internationella åtaganden i förhållande till vår miljölagstiftning. Detta arbete bör i stället utföras inom regeringskansliet och samordnas med de lagstiftningsfrågor som blir en konsekvens av harmoniseringen med EGs regler.
Motionerna
Frågan om inlemmande i svensk rätt av internationella överenskommelser på miljöområdet tas upp i motionerna Jo110 (fp) yrkande 6, Jo729 (c), Jo792 (c) yrkande 8 och Jo819 (c) yrkande 1. Enligt förstnämnda motion riktas ingen invändning mot att frågan skall göras till föremål för en inventering i regeringskansliet. Men motionärerna är inte övertygade att regeringen förstått vad kritiken mot den svenska lagstiftningen gått ut på. Den kommande utredningen bör därför få andra utgångspunkter. I de nämnda fristående motionerna som är framlagda före propositionen framhålls vikten av att Sverige lever upp till sina internationella åtaganden, och en utredning efterlyses. I motion Jo122 (mp) yrkas ett riksdagsbeslut om stopp på vägbygget över våtmarksområdet i Foteviken.
Enligt motion Jo812 (mp) bör riksdagen uttala sig för införandet av ett effektivt och fungerande internationellt kontrollsystem för kvalitetsnormerna. Mätningarna skall vara offentliga och öppet redovisade så att det klart framgår vilka stater som följer sina villkor (yrkande 1). Vidare bör bestämmelser om analysmetod och kvalitetskrav på mätningar införas för att inte onödiga tvister skall uppstå vid tillämpningen (yrkande 2).
Utskottets överväganden
Enligt artikel 4 i våtmarkskonventionen skall parterna främja bevarandet av våtmarker och våtmarksfåglar genom att tillskapa naturreservat inom våtmarksområden -- vare sig dessa är uppförda på listan eller ej -- samt genom att ordna med lämplig tillsyn. Om fördragsslutande part till följd av trängande nationella intressen utesluter ett våtmarksområde från listan eller minskar det, skall parten enligt artikeln så långt det är möjligt kompensera varje förlust av våtmarksresurser.
På den svenska listan över våtmarker av internationell betydelse -- s.k. CW-områden -- är Falsterbo--Fotevikenområdet antecknat som nummer 1. Det i propositionen omnämnda fallet innebär ett intrång i detta våtmarksområde. Intrånget har enligt propositionen kunnat göras på grund av ett glapp mellan behovet att bilda ytterligare naturreservat inom våtmarksområdena och gällande förordnanden om sådana. Glappet förklaras främst av en resursbrist.
Utskottet har ingen annan mening än motionärerna om det önskvärda i att frågan om inlemmande i det svenska rättssystemet av internationella överenskommelser på miljöområdet bör utredas. Som framgår av propositionen anser även regeringen att problematiken bör kartläggas. Kommittén bör befrias från denna uppgift, och arbetet kan i stället utföras inom regeringskansliet och samordnas med de lagstiftningsfrågor som blir en konsekvens av harmoniseringen med EGs regler. Däremot bör kommittén givetvis, i enlighet med direktiven, beakta de internationella aspekterna på de förslag den själv lägger fram till ändringar i den svenska lagstiftningen. Med det anförda får motionerna Jo110 yrkande 6, Jo729, Jo792 yrkande 8 och Jo819 yrkande 1 anses tillgodosedda.
Utskottet har inhämtat att den skada som drabbat våtmarksområdet i första hand gäller själva strandområdet som utgör en helt unik geologisk formation. Något annat område med samma karaktär, vilket skulle kunna tjäna som ersättningsobjekt enligt konventionen, kan enligt naturvårdsverket icke utpekas i Sverige. Utskottet anser av konstitutionella skäl inte att riksdagen bör göra något uttalande om det enskilda förvaltningsärende som ligger till grund för konstitutionsutskottets citerade yttrande och som åberopas i propositionen. Med det anförda avstyrks motion Jo122 om vägbygget över Foteviken.
Utskottet avstyrker även motion Jo812. Frågan om införande av ett internationellt kontrollsystem är av den komplexitet och långsiktighet att den knappast utan närmare utredning lämpar sig för ett riksdagsuttalande.
Samhällsbyggande för en god miljö Vattenresursernas nyttjande och skydd
Propositionen
Regeringens ställningstaganden i propositionen sammanfattas enligt följande.
En ansvarsfull hushållning med naturresurserna är ett villkor för en god ekonomisk utveckling. Natur- och kulturmiljön skall värnas genom förebyggande åtgärder och genom att skadade miljöer återställs.
De nationella miljömålen skall tillgodoses och konkretiseras i de statliga myndigheternas beslut liksom i den kommunala planeringen. Den fysiska planeringen skall användas som ett viktigt instrument i det förebyggande miljöarbetet.
Det är en uppgift för länsstyrelserna att konkretisera de nationella miljömålen som underlag för planerings- och miljövårdsarbete i län och kommuner. Det ankommer på främst naturvårdsverket och boverket att ge råd och vägledning för kommunernas och länsstyrelsernas arbete för att förverkliga miljömålen.
För att stödja tillämpningen av naturresurslagen ankommer det på boverket att samordna utarbetandet av ett utbildningsprogram riktat till länsstyrelser och kommuner. I programmet bör erfarenheter från myndigheternas och företagens arbete med miljökonsekvensbeskrivningar tillvaratas. Vattenresursernas nyttjande och skydd skall övervägas i samarbete mellan kommuner och länsstyrelser. De miljömål som föreslås i naturvårdsverkets rapport Hav 90 och de riktlinjer för god vattenkvalitet som föreslås i rapporten Sötvatten 90 skall beaktas.
Myndigheternas arbete för långsiktigt skydd av grundvattnet bör samordnas. Naturvårdsverket och Sveriges geologiska undersökning bör gemensamt överväga formerna för en sådan samordning. En särskild utredare tillkallas för att utreda hur rätten till rent grundvatten kan säkras bl.a. genom reglering i vissa fall av vattenuttaget ur enskilda brunnar.
Det ankommer på myndigheterna inom respektive sektorer att bevaka att åtgärder sätts in mot bullerproblemen samt att arbeta vidare för att förebygga och begränsa bullerstörningar. Naturvårdsverket får i uppdrag att lämna förslag till åtgärder mot buller i fjällområden och skärgårdar.
De riktlinjer om skyddsavstånd vid miljöstörande verksamhet som anges i rapporten Plats för arbete bör normalt följas vid planläggning enligt plan- och bygglagen och vid prövning enligt miljöskyddslagen.
Berörda myndigheter bör ge hög prioritet åt arbetet med beredskap mot kemikalieolyckor och för säkerhet vid transporter av farligt gods.
De särskilda miljödelegationerna för Göteborg, Dalälven, västra Skåne och Sundsvall-Timrå har lagt grunden för handlingsprogram på miljöområdet i berörda regioner. Det ankommer på länsstyrelserna att följa upp åtgärdsförslagen bl.a. inom ramen för de regionala miljöanalyserna.
Ett effektivt ADB-stöd är ett värdefullt hjälpmedel i arbetet med miljövård, naturresurshushållning och fysisk planering. En nära samverkan mellan myndigheterna är angelägen såväl i utvecklingen av geografiska informationssystem som i hanteringen av lägesbestämda data för planering och miljövård.
Vattenresursernas nyttjande och skydd skall övervägas i samarbete mellan kommuner och länsstyrelser. De miljömål som föreslås i naturvårdsverkets rapport Hav 90 och de riktlinjer för god vattenkvalitet som föreslås i rapporten Sötvatten 90 skall beaktas.
Motionerna
Havsföroreningar
Enligt motion Jo113 (c) yrkande 13 bör naturvårdsverket lägga förslag om åtgärder för att minska utsläppen av tungmetaller och kväve i hav och vattendrag. Metallhalterna bör enligt motionen begränsas till en nivå som motsvarar de naturliga variationerna. I motion Jo118 (mp) begärs förslag till hur miljösituationen i havet kan förbättras med hjälp av genomförandeplaner baserade på flodernas avrinningsområden (yrkande 6). Naturvårdsverket bör få i uppdrag att kartlägga och utarbeta ett åtgärdsprogram mot de landbaserade oljeutsläppen (yrkande 22).
I motion Jo781 (s) förordas ett riksdagsuttalande om behovet av ett åtgärdsprogram för en bättre havsmiljö. Framför allt krävs enligt motionen en kraftig utökning av antalet mätstationer längs det starkt förorenade Öresund. I motion Jo721 yrkande 4 begärs ett uttalande om naturvårdsverkets aktionsplan mot havsföroreningar (avser 1987 års plan), och enligt motion 1989/90:U232 (m) yrkande 3 bör ett gemensamt svenskt-danskt organ bildas, där forskare och politiker söker lösa den miljösituation som blivit ett allt större miljöproblem i Kattegatt, Öresund och Östersjön.
I motionerna Jo707 (c) och Jo785 (fp) uppmärksammas de miljöhot som kvarvarande vrak och dumpade kemiska stridsmedel från andra världskriget kan utgöra i Västerhavet. Enligt förstnämnda motion bör svenska initiativ tas för att avvärja hoten, och i den sistnämnda begärs förslag om hur en sanering av laster skall gå till.
Kustkommunernas strandstädningsproblem tas upp i motion Jo708 (c) samt i folkpartimotionerna Jo764 yrkande 4, Jo777 och Jo786. Motionärerna påtalar att skräp från hela Nordsjön samlas på västkusten genom strömmar och stormar. Kommunerna borde få statsbidrag för att hålla stränderna rena.
De stora sjöarna, m.m.
I motion Jo73 (s) betonas behovet av forskning och fortsatta undersökningar av miljöpåverkan på Vätterns ekosystem. Detta måste ske inom ramen för den forskning m.m. som ligger under naturvårdsverkets övergripande ansvar. Motionärerna förutsätter att detta i första hand sker i samarbete med Vätternförbundet, men att även Ekoregion Vätterbygden kan bli en intressant samarbetspartner. Motsvarande yrkanden framförs i motionerna Jo794 (c) och Jo798 (fp).
Forskningsinsatser i Vänern efterlyses i motion Jo101 (v). Enligt motionen bör särskilda medel anslås för att garantera laxfondsprojektet och för att initiera forskning i samverkansform kring olika för västkusten, Vänern, Klarälven och de norska vattenföringsområdena viktiga ekologiskt-näringspolitiska villkor (yrkande 1). Enligt yrkande 2 bör riksdagen ställa 7 milj.kr. till regeringens disposition för ändamålet. Även i motion Jo762 (fp) berörs Vänerns vattensystem, kallat västervattnen i motionen. Yrkandena omfattar Vänersjöfartens betydelse (yrkande 1), västervattnens betydelse som dricksvattentäkt (yrkande 2,) allvaret och omfattningen av utsläpp och olyckor (yrkande 5), förslag om ett program (yrkande 6), behovet av lagstiftnings- och administrativa åtgärder (yrkande 7) samt behovet av samordning (yrkande 8).
Frågan om Göta älvs betydelse som dricksvattentäkt tas även upp i motion Jo124 (mp) yrkande 2. Naturvårdsverket bör enligt motionen utarbeta belastnings- och åtgärdsmål som miljökvalitetsnorm. Enligt yrkande 1 i samma motion bör verket redovisa en förteckning över sjöar av riksintresse för dricksvattenförsörjningen.
I motion Jo714 (fp) yrkas på ett samlat åtgärdsprogram för Mälaren och Hjälmaren. Ett yrkande om stärkt skydd för Mälaren genom restriktioner på kemikalieanvändningen i vissa tillrinningsområden återfinns i motion Jo818 (fp) yrkande 3. Enligt motion Jo805 (s) krävs samordning, finansiering och lagstiftning för att återställa åsystemen i Skåne.
Utskottets överväganden
Av kapitel 7 Samhällsbyggande för en god miljö i propositionen har avsnitten 7.1.1 Kommunernas och länsstyrelsernas arbete, 7.1.3 Behovet av mark för friluftsliv och naturvård samt 7.5Skyddsavstånd för miljöstörande verksamhet hänvisats till bostadsutskottet för beredning. I detta betänkande behandlar jordbruksutskottet övriga avsnitt av kap. 7.
Som framgår av propositionen förordar regeringen att de miljömål som naturvårdsverket föreslår i rapporten Hav 90 och de riktlinjer för god vattenkvalitet som föreslås i Sötvatten 90 skall beaktas i arbetet med fysisk planering för vattenresursernas nyttjande och skydd. Utskottet har ingen invändning mot det ställningstagandet.
Naturvårdsverket lämnar i Hav 90 en redogörelse för kunskapsläget beträffande belastning, effekter och miljömål för metaller i havet. Verket konstaterar att underlaget för en övergripande bedömning av föroreningsläget i kustområdena ännu saknades vid tillkomsten av den första aktionsplanen. Sedan dess har kunskaperna i vissa stycken fördjupats. Bland kvarstående kunskapsluckor kan nämnas bristen på information från andra länder om utsläppens storlek och fördelning över omgivande havsområden. Kunskaperna är även bristfälliga om metallhalter i sediment och organismer. I rapporten redovisas beräknade utsläppsmängder av olika metaller från skilda källor. Vid den tredje Nordsjökonferensen träffades år 1990 en överenskommelse om minskning med 50 % av utsläppen från 1985 till 1995. Naturvårdsverket redovisar även den planering som gäller för att Sverige skall efterleva överenskommelsen. När det gäller kvävebelastningen anförs i rapporten att åtgärder för närsaltreduktion måste omfatta både fosfor och kväve för att eutrofieringen av våra omgivande havsområden och dess negativa effekter skall nedbringas. Endast då lokala förhållanden så motiverar bör ensidiga satsningar på långtgående kväverening prioriteras. Ett åtgärdsprogram syftande till en 50-procentig reduktion av kväveutsläppen redovisas i rapporten. I en kommentar understryker verket att de reduktionsmål som satts upp endast avser den antropogena tillförseln av närsalter. Olika former av bakgrundsbelastning skall alltså inte räknas in. De aktuella närsaltsmålen omfattar inte heller kväveföreningar som transporterats via luften, vare sig sådant som faller ner direkt på havsytan eller sådant som via sjöar och vattendrag når havet.
Utskottet vill för egen del understryka vikten av att ökad kunskap vinns om effekterna av metallutsläppen och kväveläckaget till våra havsområden. Som framhålls i motion Jo113 utgör de diffusa utsläppen och nedfallen ett stort problem. Utskottet bedömer även att de insatser för forskning, undersökningar och åtgärder som förordas i propositionen i anslutning till naturvårdsverkets rapport Hav 90 är ägnade att tillgodose motionen i denna del (yrkande 13). Den bör således icke föranleda något särskilt uttalande av riksdagen.
Även oljeföroreningarna behandlas i Hav 90. I rapporten understryks behovet av att söka begränsa tillförseln av olja via floderna. Även om vi ännu har relativt litet grepp om källorna bör tillsynen över förmodade källor förbättras. Exempel på sådana källor är bensinstationer och dagvatten från vägnätet, framhåller naturvårdsverket. Med hänvisning till det anförda bedömer utskottet att syftet även med motion Jo118 yrkandena 6 och 22 i väsentlig utsträckning tillgodoses genom åtgärdsprogrammet. Utskottet utgår från att den fortsatta verksamheten på såväl forsknings- och undersökningssidan som i form av åtgärder för att ytterligare begränsa utsläppen kommer att bedrivas med kraft och konsekvens.
Med hänvisning till åtgärdsprogrammet får även syftet med motionerna Jo721 yrkande 4 och Jo781 anses tillgodosett.
Utskottet erinrar om att de svensk-danska gränsvattnen, nämligen södra Östersjön, Öresund och Kattegatt upp till en linje från Göteborg till Skagen, hör under Helsingforskommissionens kompetens. Efter Ronnebykonferensen hösten 1990 arbetar även Baltic Task Force med problemen i detta område, och sedan ett par decennier bedriver Öresundskommissionen undersökningar i sundet. Utskottet anser det inte befogat att inrätta ytterligare ett separat danskt-svenskt organ för dessa vatten och avstyrker motion 1989/90:U232 yrkande 3.
Riksdagen har i det föregående vid flera tillfällen avslagit motioner om bärgning av dumpade fartyg och vapen från andra världskriget. Den 7 februari 1991 har regeringen uppdragit åt sjöfartsverket att kartlägga förekomsten av dumpade stridsmedel på den svenska kontinentalsockeln. Utskottet bedömer det inte nödvändigt att förorda någon ytterligare åtgärd med anledning av motionerna Jo707 och 785.
Som framgår av flera motioner utgör den nedskräpning av stränderna på västkusten som föranleds av att avfall från områden kring Nordsjön förs med strömmar och vindar mot Sverige ett besvärligt problem. Strandstädningen är kostsam och fordrar stora insatser från kustkommunernas sida. Utskottet har, då frågan tidigare tagits upp i motioner, hänvisat till att avfallsfrågor av denna art faller under det kommunala ansvaret. Regeringen konstaterar nu i den miljöpolitiska propositionen att vissa medel från pantsystemet för dryckesförpackningar av aluminium kan disponeras för insatser i akuta nedskräpningssituationer. Utskottet välkomnar detta besked. Det får numera anses belagt att betydande delar av nedskräpningen på den svenska västkusten härrör från soptömning i Nordsjöområdet. Problemet bör från svensk sida tas upp i samband med de ordinarie överläggningarna inom Paris- och Oslokonventionernas ram. Med det anförda får syftet med motionerna Jo708, Jo762 yrkande 4, Jo777 och Jo786 anses vara tillgodosett. Något särskilt uttalande från riksdagens sida bedöms icke påkallat.
De stora sjöarna m.m.
Naturvårdsverket anser enligt rapporten Sötvatten 90 att som övergripande miljömål för sjöar, vattendrag och grundvatten gäller att
Naturligt förekommande arter finns i livskraftiga balanserade populationer. Föroreningar begränsar inte vattenområdets värde för fiske, för friluftsliv, eller som vattentäkt, inkl. användning av grundvatten för direkt konsumtion.
Hushållning med naturresurser karakteriserar allt nyttjande av mark och vatten -- förnybara resurser utnyttjas inom ramen för ekosystemens produktionsförmåga, och användningen av icke förnybara resurser präglas av ansvarsfull hushållning.
Som bilaga till rapporten Sötvatten 90 är fogad en rapport betitlad Stora sjöar: miljösituation och förslag till åtgärder (SNV Rapport 3839). I rapporten redovisas miljösituationen i Vänern, Vättern, Mälaren, Ringsjön och Dellensjöarna. Rapporten bör enligt naturvårdsverket ses som ett första underlag för fortsatta överväganden och beslut om åtgärder. Förslag framläggs om miljömål, miljövårdande åtgärder, vissa undersökningar samt kompletteringar av program för uppföljning och övervakning.
Enligt utskottets mening utgör de nämnda rapporterna ett gott underlag när det gäller att besvara de motioner under detta avsnitt som rör de stora sjöarna och deras tillrinnings- och utflöden. Utskottet vill i sammanhanget särskilt betona angelägenheten av fortsatt forskning och fortsatta undersökningar av miljöstörande utsläpp. Därigenom kan grunden läggas för ytterligare åtgärder i syfte att bevara ett naturligt ekosystem. Utskottet anser att det övergripande mål som naturvårdsverket satt upp enligt det lämnade referatet bör gälla i det fortsatta forsknings- och åtgärdsprogrammet. De förslag till lösningar som lämnas i motionerna Jo73, Jo794 och Jo798 om Vättern, i motionerna Jo101 yrkande 1, Jo762 yrkandena 1, 2 och 5--8, samt Jo124 om Vänern och dess vattensystem, Jo714 och Jo818 yrkande 3 om Mälaren och Hjälmaren samt Jo805 om åarna i Skåne bör därvid i valda delar kunna tjäna som inspirationskälla. Motionerna påkallar i denna del inget särskilt uttalande från riksdagens sida.
Utskottet avstyrker motion Jo101 yrkande 2 om anvisande av ytterligare medel till forskning m.m. om Vänerns vattensystem.
Grundvatten
Propositionen
Regeringen förordar i propositionen att myndigheternas arbete för långsiktigt skydd av grundvattnet samordnas. Naturvårdsverket och Sveriges geologiska undersökning bör tillsammans med övriga berörda myndigheter överväga formerna för en sådan samordning. En särskild utredare tillkallas för att utreda hur rätten till rent grundvatten kan säkras bl.a. genom reglering i vissa fall av vattenuttaget ur enskilda brunnar. Ett problem som alltmer uppmärksammas är att saltvatten tränger in i enskilda brunnar i områden som tidigare har varit täckta av havsvatten.
Motionen
I motion Jo105 (m) begärs ett tillkännagivande om regleringen av vattenuttag från enskilda brunnar (yrkande 47). Motionärerna förordar att ett förrättningsförfarande används av den typ som används vid markavvattningsföretag. Nyttjare av samma grundmagasin kan då bilda en samfällighet och därigenom reglera uttagen ur enskilda brunnar.
Utskottets överväganden
Utskottet har tidigare haft anledning att uppmärksamma det problem som sammanhänger med försämring av grundvattnet på grund av att alltför många fastighetsägare i kustområdena borrar egna djupbrunnar och därigenom sammantaget tar ut mer vatten än vad som nybildas. Det är mot den bakgrunden angeläget att den aviserade utredningen snarast genomförs. Den metod som rekommenderas i motion Jo105 synes kunna övervägas av utredningen. Något särskilt uttalande från riksdagens sida med anledning av motionen i denna del är inte påkallat. Det bör tilläggas att bostadsutskottet f.n. behandlar en proposition som ger möjlighet att införa bygglovsplikt för vissa vattentäkter (prop. 1990/91:146).
Buller
Propositionen
Regeringens ställningstaganden sammanfattas enligt följande.
Bullerstörningar i samhället skall begränsas. Det ankommer på myndigheterna inom respektive sektorer att bevaka att åtgärder sätts in mot bullerproblemen samt att arbeta vidare för att förebygga och begränsa bullerstörningar.
Naturvårdsverket får i uppdrag att lämna förslag till åtgärder mot buller i fjällområden och skärgårdar.
I propositionen framhålls vidare bl.a. att buller i första hand är ett problem i bostadsområden där bullerstörningar från olika verksamheter har ökat successivt. Bullerdämpande åtgärder vid källan medför minskade störningar. Sådana åtgärder är därför ofta kostnadseffektiva, men de har nackdelen att de får full effekt först efter lång tid. I många befintliga miljöer är det inte möjligt att med tillgänglig teknik reducera bullret från fordon tillräckligt för att uppnå god miljökvalitet. Andra åtgärder som hindrar bullret att nå bostäder och känsliga områden kommer därför att vara nödvändiga under överskådlig tid. Denna typ av åtgärder får vägas mot andra typer av hälso- och miljöinsatser som är angelägna. Genomförandet får ske inom ramen för befintliga resurser. Myndigheterna bör ha ett utökat sektorsansvar för att begränsa buller. Alla sektorer måste enligt regeringens uppfattning arbeta vidare för att förebygga och minimera bullerstörningar.
Det är med dagens teknik inte möjligt att reducera bullret från fordonen tillräckligt mycket för att uppnå god miljökvalitet, framhåller regeringen. Ytterligare åtgärder för att undvika bullerstörningar i bostäder och känsliga områden kommer därför att vara nödvändiga under överskådlig tid. Vallar, skärmar och fasadisolering är de möjligheter som vid sidan av trafikregleringar står till buds.
I propositionen redovisas kostnadsberäkningar som utförts av trafikverken. Vägverket beräknar kostnaderna för bullerskydd vid gator och vägar i hela landet till 5,5 miljarder kronor. Banverkets bullerplan beräknas kosta ca 200 milj.kr. Kostnaderna för att isolera mot flygbuller kan variera mellan 50 000 och 250000 kr. per lägenhet i småhus och 10000--50000kr. per lägenhet i flerfamiljshus.
Motionerna
I motionerna Jo83 (mp), Jo94 (c), Jo106 (v) yrkandena 1--6, Jo110 (fp) yrkandena 11 och 12, Jo113 (c) yrkande 22, Jo797 (mp) yrkandena 1 och 2 efterlyses, med något varierande formuleringar och varierande detaljeringsgrad, ett handlingsprogram mot buller.
Utskottets överväganden
Riksdagen uttalade hösten 1990 att en samlad aktionsplan mot buller skyndsamt borde föreläggas riksdagen (1990/91:JoU17, rskr. 27). Utskottet framhöll i det sammanhanget att även om naturvårdsverket arbetar med målsättningar för bullerbekämpning inom varje samhällssektor saknas ett samlat program mot buller. Detta ansåg utskottet vara en allvarlig brist mot bakgrund av det miljöproblem som buller utgör.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att uppdra åt naturvårdsverket att i samråd med boverket belysa möjligheterna till och konsekvenserna av restriktioner mot bullrande aktiviteter i fjällområdena och i skärgårdsområdena där tystnaden borde vara en viktig kvalitet.
Däremot anser utskottet icke att regeringens ställningstagande, att fördela ansvaret för bullerbekämpningen på de olika samhällssektorerna, tillgodoser riksdagens begäran om en samlad aktionsplan mot buller. Utskottet delar den kritik som motionärerna härvidlag riktar mot propositionen. Riksdagen bör därför, med anledning av motionerna Jo83, Jo94, Jo106 yrkandena 1 och 3--6, Jo110 yrkandena 11 och 12, Jo113 yrkande 22 och Jo797 yrkande 1, ånyo hos regeringen begära att en samlad aktionsplan mot buller läggs fram. Därvid bör de synpunkter som anläggs i motionerna i denna del beaktas. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet avstyrker motion Jo106 yrkande 2 om avbrytande av JAS-projektet även ur bullersynvinkel. Utskottet avstyrker även motion Jo797 yrkande 2 om huvudansvaret för aktionsplanen mot buller. Det finns på nuvarande stadium anledning att icke binda regeringen på denna punkt.
Regionala miljöanalyser och miljöprojekt
Propositionen
Regeringens ställningstaganden sammanfattas enligt följande.
Det är en uppgift för länsstyrelserna att konkretisera de nationella miljömålen som underlag för planerings- och miljövårdsarbetet i län och kommuner. Det ankommer på främst naturvårdsverket och boverket att ge råd och vägledning för kommunernas och länsstyrelsernas arbete för att förverkliga miljömålen. De regionala miljöanalyserna är ett viktigt led i detta arbete.
De särskilda miljödelegationerna för Göteborg, Dalälven, västra Skåne och Sundsvall-Timrå har lagt grunden för handlingsprogram för åtgärder på miljöområdet i berörda regioner. Det ankommer på länsstyrelserna att följa upp åtgärdsförslagen bl.a. inom ramen för de regionala miljöanalyserna.
Regeringen har utsett en fristående förhandlare för Dalälvsregionen. Förhandlarens uppdrag avser en uppgörelse mellan myndigheter, berörda företag och markägare om genomförande av den av delegationen föreslagna åtgärdsplanen.
Delegationen för Miljöprojekt västra Skåne får i uppgift att förankra de förslag som avser regional och lokal verksamhet hos berörda länsorgan, kommuner, kommunalförbund och företag samt att följa ett särskilt utbildningsprojekt.
En särskild samordnare för Sundsvall-Timråregionen kommer att tillkallas för att ytterligare bearbeta miljöprojektets förslag när det gäller regionens kommunikationsnät och de interregionala sambanden.
Motionerna
I motion Jo84 (m) lämnas en rad förslag avseende miljöproblemen i Värmland. Dessa avser 1. ett uttalande om miljö- och hälsoskyddskontorens övervakningsverksamhet, 2. att ytterligare medel för kalkning av sjöar och vattendrag bör tillföras Värmlands län, 3. att ytterligare medel för vitaliseringsgödsling på skogsmark bör tillföras Värmlands län, 4. att det finns behov av fler fullvärdiga nederbördsstationer i länet, 5. behovet av resurser för att kontinuerligt följa utvecklingen i landets största och Europas tredje sjö, Vänern, 6. det öppna kulturlandskapets betydelse i Värmland som turistlän, 7. förstärkning av det s.k. NOLA-anslaget 8, att energigrödor, biobränslen och lövskogsplantering bör prioriteras framför barrskogsplantering på åkermark, 9. att skyddet för hotade växt- och djurarter bör förbättras. I motion Jo100 (v) begärs åtgärder för att minska de negativa effekterna på miljön i Skåne från 1. trafiken, 2. industrin och 3. jordbruket. Den miljöpolitiska utvecklingen i Skåne är föremål även för de socialdemokratiska motionerna Jo741 och Jo742 (västra Skåne) samt fp-motionen Jo811. Enligt mp-motionerna Jo117 yrkande 2 och Jo775 yrkande 1 bör Göteborg göras till miljöskyddsområde. I motion Jo767 (s) begärs åtgärder mot luft- och vattenföroreningar i regionen Lilla Edet--Trollhättan--Vänersborg. I motion Jo769 (m) begärs försök med miljöavgifter och utsläppsrätter i Vätternområdet. Förslag om inrättande av miljöskyddsområden framförs även i motion Jo793 (fp) yrkande 1 om Göta älvdalsbäckenet och i motion Jo795 (mp) yrkandena 4 och 5 om Sundsvall--Timrå-området. Miljödelegationens förslag bör genomföras. I motion Jo808 (c) begärs miljöpolitiska åtgärder i Gävleborg. Slutligen yrkas i motion Jo817 (c) yrkandena 1--2 att Stockholmsregionen förklaras som särskilt föroreningskänsligt område och att bra miljöer och värdefulla naturområden bevaras samt att exploatering i känsliga naturområden förhindras, och i motion Jo818 (fp) yrkandena 8 och 9 om åtgärder till skydd för känsliga naturområden och i övrigt skydd för miljön i Stockholms län.
Utskottets överväganden
Regeringen har redan hösten 1990 berett riksdagen tillfälle att ta del av de åtgärdsförslag som lämnats av delegationen för Miljöprojekt Göteborg och uppföljningen av dessa förslag (skr.1990/91:6, JoU16). Utskottet och riksdagen hade ingen erinran mot den redovisningen.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens konstaterande i propositionen att erfarenheterna från arbetet med de särskilda miljödelegationerna för Göteborg, Dalälven, västra Skåne och Sundsvall--Timrå är positiva. Delegationerna har dels redovisat väl genomarbetade rapporter med konkreta åtgärdsförslag, dels lagt grunden för ett mer samlat synsätt på de övergripande regionala miljöfrågor som kommer att aktualiseras i det fortsatta miljöarbetet.
De yrkanden som framförs i motioner redovisade under detta avsnitt rör både områden som behandlats av några av delegationerna och andra avgränsade geografiska områden. Förstnämnda motioner kan besvaras med hänvisning till de överväganden som gjorts av respektive miljödelegationer. Göteborgsdelegationens rapport har som nämnts redan behandlats av riksdagen. Övriga motioner bör enligt utskottets mening inte göras till föremål för riksdagens närmare överväganden i detta sammanhang. De frågor som där tas upp är antingen delar av nationella problemområden eller har sådan karaktär att de i första hand bör hänvisas till vederbörande länsorgan eller kommunala organ för åtgärd. Motionerna Jo84 yrkandena 1--9, Jo100, Jo117 yrkande 2, Jo741, Jo742, Jo767, Jo769, Jo775 yrkande 1, Jo793 yrkande 1, Jo795 yrkandena 4 och 5, Jo808, Jo811, Jo817 yrkandena 1 och 2 och Jo818 yrkandena 8--9 bör således, med hänvisning till det anförda, icke föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Miljökonsekvensbeskrivningar
Propositionen
Regeringen föreslår att en ansökan om tillstånd enligt naturresurslagen (NRL) alltid skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. Vidare föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att det i ärende enligt någon av de NRL-anknutna lagarna skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning. Miljökonsekvensbeskrivningen skall möjliggöra en samlad bedömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser. Miljökonsekvensbeskrivningen skall bekostas av den som ansvarar för verksamheten eller den som skall vidta åtgärden i fråga. Miljöskyddslagen, vattenlagen och lagen om kommunal energiplanering kompletteras med krav på miljökonsekvensbeskrivningar.
Motionerna
Enligt motion Jo733 (m) yrkande 3 skall all verksamhet som kan påverka miljön analyseras från miljösynpunkt och alternativa lösningar undersökas. Avsikten med miljökonsekvensbedömningar är att finna bästa tillgängliga teknik som ger minsta möjliga miljöpåverkan. I folkpartiets motion Jo705 yrkande 10 yrkas att miljökonsekvensbeskrivningar skall införas. Sådana beskrivningar skall göras före en eventuell exploatering, och innan brukningsmetoder som starkt påverkar naturmiljö, flora och fauna tillåts. Kravet på miljökonsekvensbeskrivningar skall även omfatta användningen av nya metoder som kan anses vara ett led i pågående markanvändning. I motion Jo818 (fp) yrkande 1 framhålls att miljökonsekvensanalyser även bör göras inför varje aktualiserad större förändring av natur eller bebyggelse i huvudstadsregionen. Krav på obligatoriska miljökonsekvensbeskrivningar framförs i motion Jo792 (c) yrkande 6. Beskrivningarna skall redovisa direkta och indirekta miljöeffekter som ett projekt kan medföra. Vidare skall eventuella alternativ och deras miljöeffekter samt s.k. nollalternativ redovisas. Miljöpartiet yrkar i motion Jo111 yrkande 8 att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i naturvårdslagen så att krav på miljökonsekvensbeskrivningar införs.
Utskottets överväganden
Propositionen behandlas i denna del av riksdagens bostadsutskottet. Jordbruksutskottet kan för sin del konstatera att regeringens förslag synes väl ägnat att i allt väsentligt tillgodose de under detta avsnitt redovisade motionsyrkandena. Motionerna Jo111 yrkande 8, Jo705 yrkande 10, Jo733 yrkande 3, Jo792 yrkande 6 och Jo818 yrkande 1 bör således inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Övervakning av tillståndet i miljön
Propositionen
Det nationella miljöövervakningsprogrammet byggs ut i syfte att förbättra insamling och beskrivning av såväl nationell som internationell information. Enhetliga regionala miljöövervakningsprogram införs successivt i varje län för att ge erforderliga kunskaper om regionala miljöförhållanden och som underlag för regional och kommunal planering. Det föreslagna miljöövervakningsprogrammet bör enligt regeringen uppfylla målen för en effektiv miljöövervakning. Länsstyrelserna skall ha ansvar för den regionalt utformade miljöövervakningen. En jourcentral inrättas vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI). Centralen skall genom fortlöpande övervakning kunna slå larm om akuta miljöhot. Kostnaderna och omfattningen av ett utökat miljöövervakningssystem bör preciseras närmare i det utredningsarbete som pågår inom naturvårdsverket. Miljöövervakningen tillförs totalt 75 milj.kr. under den kommande treårsperioden. För budgetåret 1991/92 föreslås en ram på 40 milj.kr. för nationell miljöövervakning och 9 milj.kr. för regional övervakning.
Motionerna
I motion Jo105 (m) yrkande 10 konstateras att det redan i dag finns en mycket stor informationsmängd på miljöområdet. Problemet är enligt motionärerna att informationen många gånger varken är sammanställd eller bearbetad. Det är enligt motionärerna viktigare att prioritera bearbetning och sammanställning av befintliga miljödata än att intensifiera övervakningsinsatserna. Insamlingen bör dock fortgå i oförändrad omfattning. En viss del av tillgängliga medel bör användas för att stärka de aktörsbaserade organen (vattenvårdsförbund, luftvårdsförbund). En förbättrad miljöövervakning förutsätter att även enskilda intressenter ges ett större ansvar. Enligt motion Jo71 (fp) utgör miljöövervakningen ett grundläggande hjälpmedel för att öka kunskapen om tillståndet i miljön. Behovet av förstärkt beredskap inför akuta miljöhot ökar. Det är då väsentligt att i största möjliga omfattning rationellt utnyttja redan befintliga resurser. Det är bl.a. angeläget att kustbevakningens resurser i största möjliga omfattning tas i anspråk i den utbyggda miljöövervakningen av våra kust- och havsområden. I motion Jo717 (fp) framförs krav på en utökad kustvattenkontroll i Öresund. Enligt motionärerna finns ingen kontrollstation i Öresund. Ett antal stationer bör flyttas dit så att alla delar av den svenska kusten täcks in.
Utskottets överväganden
I likhet med regeringen anser utskottet att ökad kunskap om miljötillståndet är en viktig förutsättning i det fortsatta arbetet för en god livsmiljö. Med hjälp av forskning och miljöövervakning kan de miljöpolitiska insatserna stämmas av i förhållande till satta mål och vidare kan eventuella nya problem identifieras. Som framhålls i propositionen är verksamheten med miljöövervakning omfattande men relativt splittrad på olika nivåer i samhället. Åtskilliga miljöproblem är gränsöverskridande och många har global räckvidd. Det krävs därför internationell samverkan om miljöövervakningen. En viktig förutsättning för en sådan samverkan är en väl fungerande nationell miljöövervakning. För att åstadkomma en ändamålsenlig miljöövervakning krävs stora insatser när det gäller bl.a. samordning av kontrollprogram och mätmetoder. Behovet av sammanställd och utvärderad information är stort hos olika intressenter och i likhet med regeringen anser utskottet därför att datahantering och analys- och resultatvärdering inom miljöövervakningen måste stärkas i det fortsatta arbetet. Den medelsram som regeringen nu anger innebär en betydande förstärkning av den nationella miljöövervakningen och att ett regionalt system kan börja byggas ut. Kostnaderna och omfattningen av ett utökat miljöövervakningssystem skall som framhållits i propositionen preciseras närmare i det utredningsarbete som pågår inom naturvårdsverket. Utskottet finner mot bakgrund av det anförda inte anledning att nu föreslå någon riksdagens åtgärd i anledning av motion Jo105 yrkande 10. Motionen avstyrks således i berörd del.
Utöver vad som anförts ovan beträffande förutsättningarna för en väl fungerande och ändamålsenlig miljöövervakning kan utskottet konstatera att en förbättrad beredskap inför akuta miljöhot mot havet kräver en fastare bevaknings- och ledningsorganisation. Naturvårdsverket har det övergripande ansvaret för miljöövervakningen. Det är därför naturligt att naturvårdsverket leder bevaknings- och undersökningsverksamheten. Till sin hjälp behöver dock verket en central för mottagning och bearbetning av bl.a eventuella larm. Regeringen föreslår inrättandet av en särskild jourcentral vid SMHI för att möta de akuta miljöhoten. Larm om akuta förändringar i havet inrapporteras till centralen och vidarebefordras bl.a. till berörda myndigheter. Utskottet anser i likhet med regeringen att SMHI har de bästa förutsättningarna för en sådan jourverksamhet. SMHI har tillgång till fartyg och specialister och inte minst till databaser, satellitdata och prognosmodeller. SMHI upprätthåller dessutom jour dygnet runt. Samtidigt vill utskottet betona de olika sektorsmyndigheternas betydelsefulla roll i miljöövervakningen. Dessa myndigheter bör löpande följa och dokumentera eventuella miljöskadliga effekter från verksamheter inom resp. sektor. De bör dessutom ha ansvar för att utarbeta förslag till åtgärder som syftar till att begränsa de skadliga effekterna. Den föreslagna organisationen avser dels bevakningen av storskaliga förändringar i miljön som kan leda till akuta miljöhot, dels uppföljning av vad som händer i miljön under och efter sådana händelser liksom vid direkta miljöolyckor. Det är därför angeläget med ett nära samarbete och viss samordning med såväl den centrala som regionala organisationen för bevakning av och direkta räddningsinsatser vid miljöolyckor, dvs. kustbevakningen och länsstyrelsernas räddningstjänstorganisation samt samutnyttjande av kustbevakningens fartyg. Enligt utskottets mening tillgodoser det anförda i allt väsentligt syftet med motion Jo71. Motionen bör således inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Utskottet gör samma bedömning beträffande motion Jo717 och finner således inte anledning att föreslå något riksdagens initiativ när det gäller utökad kustvattenkontroll.
Återställning av miljöskadade områden
Återställning av skador förorsakade av luftföroreningar och försurning
Propositionen
Regeringen föreslår att medlen för återställning av skador förorsakade av luftföroreningar och försurning ökas med 44 milj.kr. till 176,5 milj.kr. för budgetåret 1991/92. Som ytterligare stöd för dessa åtgärder betonas i propositionen betydelsen av forskning, övervakning, m.m. Enligt förslaget bör medlen för återställning av skador förorsakade av luftföroreningar och försurning användas till förstärkt övervakning av skogsskador och markförändringar samt pågående försöksverksamhet med praktisk skogsmarkskalkning. Vidare bör medlen användas till utökad kalkning av sjöar och försurade vattendrag, utökad verksamhet för skydd och restaurering av kulturminnen samt förstärkning av åtgärder avseende brunnar. Det höjda kalkningsbidraget bör användas för omkalkningar så att tidigare återställning kan säkerställas och för nykalkningar i försurade sjöar och vattendrag i Norrlands inland och fjälltrakter. För kommande budgetår beräknar regeringen kostnaderna för omkalkningsprojekt till 140milj.kr. Kalkningsbidraget bör även användas för att sänka kvicksilver- och cesiumhalterna i försurade sjöar.
Motionerna
Enligt motion Jo88 (m) är nedfallet av svavel och kväve över framför allt Götaland tre till fem gånger större än vad naturen tål. I Norrland är nedfallet mindre men där är marken och vattnens känslighet för försurning betydligt större än i södra Sverige. Enda sättet att rädda mark och vatten är att få ner utsläppen till den nivå naturen tål. I avvaktan härpå måste försurningen bemötas med bl.a. kalkning. Enligt motionärerna föreligger ett stort behov av intensifierad skogskalkning (yrkande 3). I motionen framhålls vidare att det är rimligt att en viss del av de totala kostnaderna för kalkningen betalas av skogsägarna själva. Motionärerna föreslår att bidrag skall utgå med 80 % av kostnaderna inklusive markägarens egen arbetsinsats (yrkande 4). Huvudman för skogsmarkskalkningen skall vara skogsstyrelsen (yrkande 5). Enligt motionärerna är det inte rimligt att i framtiden använda budgetmedel för dessa åtgärder. Den mest logiska lösningen vore att svenska föroreningskällor betalar reparationen av de skador som utsläppen förorsakar. Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag om inrättande av miljöfonder för kalkning och vitaliseringsgödsling. Miljöavgifter avsätts till fonderna som sedan skall bekosta eventuella återställningsåtgärder (yrkande 6). Enligt motion Jo113 (c) yrkande 8 bör riksdagen hos regeringen begära att ett treårsprogram för skyddskalkning och vitaliseringsgödsling av skogsmark upprättas. Programmet skall under de tre kommande budgetåren tillföras 40, 75, resp. 130 milj.kr. Krav på ökade insatser mot försurningen i skogen genom vitaliseringsgödsling framförs även i motion Jo306 (c) yrkande 8. I motion Jo753 (c) konstateras att statsbidragen till kalkningsverksamhet i de norrländska sjöarna och vattendragen är otillräckliga. Det bör uppmärksammas att vårt land inte kan undgå att göra erforderliga insatser. Ytterligare skador hinner uppstå om tillräckliga medel inte anslås under de närmaste åren. I motion Jo75 (v) framhålls att skogsmarken i de södra delarna av landet är kraftigt försurad. De grundläggande problemen kan bara lösas genom att orsakerna till luftföroreningarna åtgärdas. På kort sikt måste försöken med vitaliseringsgödsling genomföras och skogsmarkskalkningen fortsätta. Hur dessa nödlösningar skall finansieras bör den skogspolitiska kommittén lämna förslag om (yrkande 2). Enligt miljöpartiets motion Jo732 yrkande 3 måste ytterligare statliga medel satsas på en kartläggning av försurningen och på fortsatt kalkning. I motion Jo795 (mp) yrkande 3 framhålls att ökad kalkning m.m. krävs mot försurningen i Västernorrland. Den dåliga försurningssituationen i stora delar av Västernorrland beror på låg motståndskraft i jordarna, stora regionala utsläpp och en betydande import av luftföroreningar. Kalkningsprogrammet hinner inte längre med. I motionerna Jo62 (s) och Jo771 (s) framhålls nödvändigheten av ökade kalkningsinsatser i Norrland resp. Östergötland.
I motion Jo113 (c) yrkande 11 betonas behovet av kartläggning och insatser i hela landet för att förebygga och reparera skadeverkningarna av luftföroreningar på kulturminnen och kulturmiljöer. I motion Jo445 (c) konstateras att fiskevårdsorganisationernas möjligheter att bedriva fiskevård och fiskekortsförsäljning drastiskt försämrats inom de områden som drabbades av nedfallet från Tjernobyl. Några särskilda statliga medel för fiskevårdsorganisationerna att bedriva bl.a. fiskevård i dessa områden har inte anvisats. Riksdagen bör därför anvisa ett anslag på 3milj.kr. för fiskevård till bidrag för att minska de mest negativa effekterna för fisket inom berörda områden (yrkande 1). Anvisade medel bör gemensamt förvaltas av Sveriges Fiskevattenägareförbund och Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund. Dessa förbund bör därefter fördela anvisade medel till fiskevårdsorganisationerna inom berörda län (yrkande 2). Miljöpartiet kräver i motion Jo732 att rennäringen skall ersättas för de åtgärder som vidtas för att minska det radioaktiva upptaget i renar (yrkande 4).
Utskottets överväganden
Som redovisas i propositionen har försurningen och kvävemättnaden förvärrats. Genomförda och beslutade krav förväntas minska de svenska svavelutsläppen med ca 70 % till år 2000, räknat från 1980 års nivå. Målet att minska utsläppen med 65 % till år 1995 uppnås sannolikt med redan beslutade åtgärder. Genom den föreslagna minimeringen av svavelutsläpp som redovisas senare i detta betänkande bör det av riksdagen tidigare faställda målet om 80 % minskning av dessa utsläpp fram till sekelskiftet kunna nås (JoU 1987/88:23, rskr. 373). Utvecklingen vad gäller kväveoxider ter sig inte lika gynnsam. Det krävs ett omfattande åtgärdsprogram för att nå målet på 30% utsläppsminskning till år 1995. För att minska nedfallet till sådana nivåer att människor och natur inte kommer till skada måste Sverige arbeta aktivt för att få till stånd gemensamma åtgärder för EFTA och EG. Inom FNs ekonomiska kommission för Europa, ECE, pågår arbete med ett protokoll för begränsning av flyktiga organiska ämnen samt en revidering av protokollen för svavel- och kväveoxider grundade på kritiska belastningsgränser.
Även om länderna i Europa lyckas begränsa de försurande utsläppen väsentligt mer än vad som nu planeras kommer det att ta decennier innan effekterna av utsläppsbegränsningarna slår igenom i mark- och vattensystemen. Den samlade erfarenheten visar att kalkning av försurade sjöar och vattendrag är en effektiv och väl fungerande metod för att vidmakthålla en god vattenkvalitet och en god livsmiljö för växter och djur. Utskottet delar regeringens bedömning att kalkningen kommer att behöva fortsätta i ett flertal år. När belastningen upphör och tillförseln av försurade ämnen har begränsats skall de biologiska systemen kunna fortleva och utvecklas naturligt. Som framhålls i propositionen bör omkalkningar prioriteras. Tidigare kalkningsinsatser måste följas upp genom omkalkning. Vid utebliven omkalkning hotas annars växt- och djurlivets existens eftersom de efter varje kalkning återbundna metallerna i bottenslammet löses ut igen. Nya kalkningsinsatser behöver i första hand genomföras i Norrlands inland. Vattendrag och fjällsjöar, flera klassade som riksintressen för vetenskaplig naturvård, är starkt försurade. Samtidigt bör påpekas att en försiktig kalkningsstrategi för Norrlands inland och fjälltrakter är att föredra eftersom kalkningarna måste föregås av en noggrann detaljplanering. En sådan saknas i dag i stora delar av området. Kalkningarna kommer att bli omfattande och kräva delvis ny teknik. I likhet med regeringen anser utskottet därför att verksamheten måste utvidgas successivt så att man kan återföra erfarenheter från de tidiga projekten. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att naturvårdsverket genomfört ett omfattande fältexperiment för att sänka kvicksilver- och cesiumhalter i fisk. Enligt verkets redovisning i Aktionsprogrammet mot luftföroreningar och försurning, Luft 90, ger kalkningsinsatserna en betydande sänkning av kvicksilverhalterna. Samma projekt visar även att kalkning i dag är den metod som mest effektivt sänker cesiumhalterna i insjöfisk. Det arbete som bedrivs både nationellt och internationellt kan förväntas ge ökade möjligheter att tillgodose de i motionerna Jo62, Jo753, Jo771 och Jo795 yrkande 3 framförda kraven om utökad kalkning av sjöar och vattendrag. Utskottet anser med hänsyn härtill att motionsyrkandena inte påkallar någon riksdagens vidare åtgärd.
Utskottet har vid flera tillfällen betonat vikten av att åtgärder vidtas mot den fortsatta försurningen av skogsmarken och de negativa effekter denna kan få för skogstillväxten (senast 1989/90:JoU14). Vid utskottets tidigare behandling av denna fråga har bl.a. uppmärksammats att flera forskningsresultat visat på att basmättnadsgraden i marken i södra Sverige har sänkts och att surhetsgraden ökat med upp till en pH-enhet under de senaste 50 åren. Den regionala ökningen av försurningen i marken har ett tydligt samband med depositionen av surgörande luftföroreningar. Basmättnadsgraden i mineraljorden i de mest föroreningsbelastade delarna av västra Götaland är väsentligt lägre än i norra Sverige. Andelen skogsmark med oroväckande lågt pH-värde (under 4,4) ökar kraftigt från norr till söder. pH-värden under 4,4 indikerar en kritiskt låg basmättnadsgrad. Höga halter löst oorganiskt aluminium och vissa tungmetaller förekommer då i markvätskan. Därför betraktas detta som en nedre pH-gräns som ej bör underskridas om man skall undvika negativa effekter på ekosystemet, skogsproduktionen och grundvattnet. Depositionen av försurande ämnen bedöms under en lång tid framöver förbli betydligt högre än vad marken långsiktigt kan tåla.
För att få beredskap för ett framtida storskaligt kalkningsprogram startade skogsstyrelsen år 1990 en praktisk försöksverksamhet med skogsmarkskalkning. Försöksverksamheten har i första hand lokaliserats till områden i sydvästra Sverige med hög belastning av sur deposition. Projektet omfattar Skånelänen, Hallands, Blekinge, Kronobergs, Göteborgs och Bohus län samt Västgötalänen. Enligt vad utskottet erfarit har sammanlagt 8000ha kalkats under åren 1990 och 1991. Budgetåret 1991/92 är sista året för försöksverksamheten. Syftet är att skogsvårdsorganisationen år 1992 skall ha en beredskap med kunskaper och praktiska erfarenheter för att kunna genomföra ett kontinuerligt och storskaligt kalkningsprogram på ett ekologiskt och ekonomiskt godtagbart sätt.
Utskottet kan för egen del konstatera att nedfallen av försurande ämnen på sikt bör minskas till en nivå som naturen tål. Då en sådan minskning ännu icke kan skönjas fordras omedelbara och kraftfulla åtgärder för att hindra en fortsatt försämring av marktillståndet samt för att skydda skogsmarken mot försurning. Vidare krävs åtgärder som motverkar skogsskador och förbättrar yt- och grundvattenkvaliteten. Kalkning av skogsmark är i dag enligt tillgänglig expertis den mest beprövade åtgärden mot markförsurningen och dess effekter. Kalkningens effekter på barrskogsekosystemen är väl dokumenterad genom ett stort antal forskningsprojekt inom och utom Sverige. Man har även betydande praktisk erfarenhet av storskalig kalkning i framför allt västra Tyskland. Kalkning är både en förebyggande och långsiktig skyddsåtgärd. Utskottet gör den bedömningen att skogsmarkskalkning i större omfattning kommer att behövas i de mest utsatta områdena. Det slutliga ställningstagandet bör dock göras när resultatet av försöksverksamheten redovisats. I avvaktan på detta bör verksamheten drivas vidare i minst nuvarande omfattning. Beträffande den långsiktiga finansieringen av skogsmarkskalkning bör den skogspolitiska utredningen få i uppdrag att lämna förslag. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo75 yrkande 2, Jo88 yrkande 3, Jo306 yrkande 8 och Jo732 yrkande 3 bör ges regeringen till känna.
Utskottet är inte berett att tillstyrka de ytterligare förslag beträffande skogsmarkskalkning som redovisas i motionerna Jo88 yrkandena 4, 5 och 6 samt Jo113 yrkande 8. Motionerna avstyrks i berörda delar i den mån de inte tillgodoses genom utskottets förslag ovan.
Utskottet har inte något att anföra mot de synpunkter på förutsättningarna för fiskevård och fiskekortsförsäljning som framförs i motion Jo445 men ser ingen anledning att tillmötesgå kravet på ytterligare medel för verksamheten. Motionen avstyrks.
Utskottet anser i likhet med regeringen att insatser mot luftföroreningarnas effekter på kulturminnen och kulturföremål utgör ett område för förstärkta insatser. För att komma till rätta med detta problem krävs att utsläppen av svavel- och kväveföreningar minskar. Vidare krävs direkta skydds- och konserveringsinsatser på de viktigaste grupperna av värdefulla kulturminnen. Regeringen föreslår att de medel som över naturvårdsverkets budget anvisas till riksantikvarieämbetet skall förstärkas. För skydd och restaurering av kulturminnen föreslås en förstärkning med 4milj.kr. Detta innebär att sammanlagt 9 milj.kr. anvisas för detta ändamål över naturvårdsverkets budget. Sammanlagt förfogar riksantikvarieämbetet därmed över ca 14,6 milj.kr. (ca 5,6 milj. kr. över anslaget G 28. Kulturmiljövård, se prop. 1990/91:100, bil. 10, KrU25, rskr. 234) för åtgärder enligt ämbetets handlingsprogram för luftföroreningsinsatser under budgetåret 1991/92. Enligt utskottets bedömning är syftet med motion Jo113 yrkande 11 med det anförda i allt väsentligt tillgodosett. Yrkandet påkallar således ingen ytterligare riksdagens åtgärd.
Med stöd av förordningen (1986:621) om ersättning till jordbruks-, trädgårds- och renskötselföretag samt till vissa fiskare med anledning av Tjernobylolyckan lämnas ersättning till bl.a. renskötselföretag för merkostnader och inkomstförluster till följd av åtgärder som har vidtagits i syfte att förebygga hälsorisker från livsmedel. Riksdagen har på regeringens förslag för detta ändamål fastställt ett förslagsanslag på 1000 kr. för budgetåret 1991/92 (prop. 1990/91:100, bil 11, JoU22, rskr. 202). Mot bakgrund av det anförda avstyrks motion Jo732 yrkande 4 i den mån den inte kan anses tillgodosedd.
Sanering och återställning av miljöskadade områden
Propositionen
Regeringen föreslår att ett femårigt program för sanering och återställning av miljöskadade områden genomförs. 25 milj.kr. per år avsätts för detta ändamål med början budgetåret 1991/92. Programmet skall utvärderas mot slutet av femårsperioden.
Motionen
I motion Jo107 (v) yrkande 18 framhålls att metalläckage från gruvavfall utgör en stor utsläppskälla för ett flertal metaller. Enligt motionärerna bör naturvårdsverket ges i uppdrag att lägga fram förslag om en kraftig minskning av metalläckaget från gruvavfall.
Utskottets överväganden
På många platser i Sverige finns gamla avfallsupplag, förorenade markområden och förorenade bottensediment. Dessa miljöskadade områden utgör ett hot mot hälsa och miljö eftersom risken för utlakning av farliga ämnen på många platser är avsevärd. Naturvårdsverket har sedan mitten av 1970-talet arbetat med frågor om sanering och återställning av miljöskadade områden. Antalet konkreta åtgärder är hittills förhållandevis litet, beroende bl.a. på att kunskapen om problemens art och omfattning liksom lämpliga metoder för återställning behövt byggas upp successivt. Genom att särskilda medel budgetåret 1988/89 ställdes till förfogande för åtgärder mot miljöskador har naturvårdsverket påbörjat ett mer systematiskt och långsiktigt arbete med återställningsfrågorna. Parallellt härmed har verket satt i gång konkreta återställningsåtgärder beträffande bl.a. gruvavfall. Som exempel på sådana åtgärder kan nämnas efterbehandling av metallinnehållande sandmagasin vid Saxberget, Ludvika. Gruvavfall utgör den största enskilda källan för läckage av metaller till svenska vatten. Belastningen av metaller på Östersjön från svenska källor kan till stor del härledas från gammalt gruvavfall i Dalälvens tillrinningsområde. I detta sammanhang bör erinras om de särskilda insatser som görs för Dalälvens avrinningsområde. En särskild delegation, Dalälvsdelegationen (ME1987:02), har tillsatts med uppgift att utarbeta ett åtgärdsprogram för att minska föroreningarna till Dalälven. Delegationen har slagit fast att åtgärder som begränsar utsläppen av tungmetaller från upplag med gruvavfall bör ha högsta prioritet. Delegationen har också genomfört ett stort projekt beträffande återställning av gamla gruvavfallsupplag. Projektet ligger till grund för de åtgärder som planeras för att minska metalläckaget från gruvavfallsupplagen. Utskottet anser i likhet med miljöministern att åtgärder beträffande gruvavfallsupplag även fortsättningsvis måste ha hög prioritet. Arbetet i övrigt med sanering och återställning bör fortsätta i huvudsak enligt de av naturvårdsverket i anslutning till den fördjupade anslagsframställningen för budgetåren 1991/92--1993/94 lämnade förslagen. Mot bakgrund av det anförda avstyrks motion motion Jo107 yrkande 18 i den mån den inte kan anses tillgodosedd.
Industrin och andra enskilda utsläppskällor
Åtgärder för att minska utsläppen från industrier
Propositionen
Miljöskyddslagen (1969:387) förtydligas och kompletteras så att det klart framgår att utövaren av en miljöfarlig verksamhet är ansvarig för att ta fram det underlag som behövs i ett omprövningsärende.
Naturvårdsverket ges i uppdrag att upprätta och genomföra ett tioårigt program för översyn av industrins utsläppsvillkor i syfte att till år 2000 minska utsläppen ned till sådana nivåer att miljön inte tar skada. Programmet skall upprättas efter samråd med statens industriverk och länsstyrelserna. Det skall bl.a. grundas på de regionala miljöanalyserna. Vidare bör överläggningar ske med representanter för de aktuella branscherna och de berörda kommunerna när planen utarbetas. De ur miljösynpunkt viktigaste branscherna och anläggningarna skall om möjligt vara avklarade före år 1995. I samband med genomgången bör fördelningen mellan interna åtgärder (miljörevision, egenkontroll) och myndigheternas uppgifter göras klarare. Stor vikt skall läggas vid företag som har stora utsläpp av föroreningar, utsläpp till känsliga recipienter och gamla tillstånd eller villkor. Vid prövningen skall lokala miljöförhållanden och företagens produktionsförhållanden beaktas. Hänsyn skall vidare tas till vad som är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt.
Motionerna
I motion Jo776 (m, fp) yrkas att naturvårdsverket ges i uppdrag att göra en vetenskaplig utredning angående det hälsomässiga behovet av att införa stoftutsläppsgränser för ståltillverkning som ligger 80 % under de lägsta utsläppsgränser som tillämpas i något annat ståltillverkande industriland. I motion Jo749 (c) framförs krav på förändringar i miljövårdens organisation som syftar till att stimulera utveckling av slutna kretslopp med målsättningen att resursförbrukningen skall upphöra (yrkande 4). Miljöpartiet yrkar i motion Jo89 att de företag som i dag inte har tillstånd för sin verksamhet före år 1994 skall ha inkommit med en tillståndsansökan. Enligt motion Jo117 (mp) yrkande 10 skall naturvårdsverket ges i uppdrag att kartlägga giftiga metaller och halogenerade organiska ämnen. Kartläggningen skall sedan ligga till grund för omprövning inom 10 år. Sistnämnda krav återkommer även i miljöpartiets motion Jo118 yrkande 1. Enligt motionärerna skall i stort sett alla industriutsläpp av tungmetaller ha upphört till år 1995 och år 2000 skall vara absolut slutår för utsläppen av kvicksilver, kadmium och bly (yrkande 15). I motion Jo61 (s) framhålls att de anläggningar som ännu inte har tillstånd i många fall borde prövas. Sådan prövning skulle underlättas genom bl.a. automatik i lagstiftningens syn på prövningsförfarandet.
Enligt motion Jo118 (mp) yrkande 14 skall dagvatten, miljöfarliga industriutsläpp och avlopp från hushållen inte få blandas i samma avloppssystem fr.o.m. den 1 januari 1995. Miljöpartiet yrkar vidare i motion Jo764 att industrier och offentlig verksamhet som förbrukar processvatten i lag skall åläggas att återföra detta till det egna vatttenintaget (yrkande 1). De reningsmassor som uppkommer vid den interna reningen för att göra cirkulation möjlig skall lagras av industrin så att miljöskadande ämnen inte kan läcka ut till omgivningen (yrkande 2). Direktiv bör utfärdas för återförande av processvatten med krav på genomförande inom en femårsperiod (yrkande 3). Kommunerna skall befrias från tvånget att ta hand om industriers vatten för rening såvida det inte rör sig om vatten från kök och sanitetsanläggningar (yrkande 4). I motion Jo755 (s) begärs förslag till sådan ändring i miljöskyddsförordningen att hänsyn kan tas till både sanitär olägenhet och miljöstörningar vid kommunal prövning av utsläpp av avloppsvatten.
Utskottets överväganden
Kvaliteten i miljöarbetet varierar mellan branscher och mellan dem som utövar den miljöfarliga verksamheten. Liknande anläggningar kan idag ha olika villkor beroende på om deras verksamhet har prövats enligt miljöskyddslagen och i så fall när den prövats. Myndigheternas bedömningar av miljöfarlig verksamhet kan skifta i olika delar av landet och kunskaperna om miljöskydd varierar bland utövarna. Medvetenhet om att en miljöfarlig verksamhet påverkar miljön saknas hos många som utövar sådan verksamhet. En av miljöskyddslagens huvudprinciper är att utövaren av miljöfarlig verksamhet har ett ansvar både för sin verksamhet och för kontrollen av den. Den med anledning av 1988 års miljöpolitiska beslut förstärkta egenkontrollen hos företagen underlättar ett effektivt myndighetsarbete samtidigt som det interna miljöarbetet även kan förbättras. Tillsynsmyndigheternas utvärdering och bedömning av företagens rapporter från egenkontrollen är därmed avgörande för en effektiv tillsyn. Utskottet delar miljöministerns bedömning att all verksamhet måste omprövas utifrån de senaste kunskaperna och modernaste metoderna för att nå målet, en ren processindustri, till sekelskiftet. I samband denna genomgång bör fördelningen mellan interna åtgärder, t.ex. miljörevision och egenkontroll, och myndigheternas uppgifter göras klarare. Lokala miljöförhållanden och företagens produktionsförhållanden skall beaktas. Det i propositionen aviserade uppdraget till naturvårdsverket att upprätta och genomföra ett tioårigt program för översyn av industrins utsläppsvillkor bör kunna skapa goda förutsättningar för att till år 2000 minska utsläppen ned till sådana nivåer att miljön inte tar skada. Utskottet vill i detta sammanhang särskilt betona önskvärdheten av att de från miljösynpunkt viktigaste, liksom de mest eftersatta, branscherna och anläggningarna prioriteras och om möjligt klaras av före år 1995. Utskottet ansluter sig med det anförda till regeringens ställningstagande beträffande översynen av industrins utsläppsvillkor. Syftet med motionerna Jo117 yrkande 10, Jo118 yrkandena 1 och 15, Jo749 yrkande 4 och Jo776 synes därmed i allt väsentligt tillgodosett. Motionerna bör därför inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Utskottet ansluter sig även till regeringens förslag till förtydligande och komplettering av miljöskyddslagen så att det klart framgår att utövaren av en miljöfarlig verksamhet är ansvarig för att ta fram det underlag som behövs i ett omprövningsärende. Som framhålls i propositionen skall målet för det av regeringen föreslagna omprövningsprogrammet vara att varje miljöstörande anläggning skall ha moderna och ändamålsenliga villkor, och att utsläppen till början av 2000-talet skall ha nått sådana nivåer att miljön inte tar skada och hälsan inte påverkas. Samtidigt erinras om att miljöskyddskommittén i januari 1991 till regeringen överlämnade sitt principbetänkande Miljölagstiftningen i framtiden (SoU 1991:4). Utskottet är mot bakgrund av vad som anförts ovan och med hänsyn till kommitténs fortsatta arbete inte berett att tillstyrka de ytterligare förslag till tillståndsprövning som förs fram i motionerna Jo61 och Jo89. Motionerna avstyrks.
Med samma motivering avstyrks även motion Jo755.
Beträffande omhändertagandet av industrins processvatten m.m. konstaterar utskottet att prövningsmyndigheterna i samband med tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen av industriell verksamhet bör göra en bedömning av om avloppsvattnet är av sådan beskaffenhet att det är lämpligt att behandla vattnet i ett kommunalt reningsverk eller om vattnet bör behandlas på annat sätt. Vidare bör uppmärksammas att kommunerna i egenskap av huvudmän har möjlighet att ställa krav på anslutna industrier och därigenom begränsa tillförseln av sådant avloppsvatten som påverkar reningsverkets drift i negativ riktning. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna har dessutom genom sin tillsyn enligt lagen (1985:426) om kemiska produkter att kontrollera att företagen inte förorenar avloppsvattnet med kemikalieavfall. Utskottet vill med det anförda betona betydelsen av att berörda myndigheter i de konkreta fallen utövar sin tillsynsuppgift så att de kommunala reningsverkens effektivitet kan upprätthållas. Utskottet utgår vidare ifrån att berörda statliga och kommunala myndigheter följer den vidare utvecklingen med uppmärksamhet och vidtar de åtgärder som kan anses erforderliga för en fortlöpande förbättring av miljösituationen. Med det anförda avstyrks motionerna Jo118 yrkande 14 och Jo764.
Stabila organiska ämnen och metaller
Propositionen
Regeringen föreslår att utsläppen från skogsindustrin av stabila organiska ämnen till år 2000 skall begränsas till en sådan nivå att miljön ej tar skada. Vid prövningen skall eftersträvas att bästa tillgängliga teknik tillämpas. Ett sätt att påskynda arbetet med att vidta åtgärder för att minska skogsindustrins utsläpp skulle vara att belägga utsläppen med en miljöavgift. En sådan avgift måste enligt miljöministern sättas högt för att vara styrande. Härvid kan inte uteslutas att den skulle kunna försvaga branschens lönsamhet och konkurrensförmåga.
Kvicksilverfri teknik skall införas vid kloralkaliindustrier. I samband med omprövning bör en tidsplan för övergång till kvicksilverfri teknik lägggas fast. Härvid bör utvecklingen i EG på motsvarande område beaktas.
Som riktlinjer för prövning enligt miljöskyddslagen av industriella processutsläpp skall gälla att åtgärder vidtas upp till en kostnad av 30 kr. per kg svavel och 40 kr. per kg kväveoxider.
Motionerna
Enligt motion Jo105 (m) yrkande 32 bör riksdagen hos regeringen begära förslag till ekonomiska stimulanser för att minska massaindustrins utsläpp av stabila klorerade organiska föroreningar. Motionärerna föreslår att en ytterligare utsläppsreducering under 1 kg AOX skall ge företagen en ekonomisk stimulans på 50 kr/kg AOX som ej släpps ut. Stimulansen kan utformas som en skattereduktion och finansieras via svavelavgiften. Maximal stimulans ges vid utsläpp av 0,3 kg AOX per ton massa. I folkpartiets motion Jo110 yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett konkret mål för minskningen av klorutsläpp från massaindustrin och att målet därefter får vara styrande för de åtgärder som vidtas (yrkande 8). Enligt motion Jo813 (fp) yrkande 2 skall massaindustrins utsläpp av klorföreningar vara avvecklade vid sekelskiftet. I motion Jo113 (c) krävs en avvecklingsplan för klorutsläppen samt att det i lag föreskrivs att utsläppen av klor från skogsindustrin skall vara högst 0,5 kg AOX per ton massa år 1995 resp. 0,1 kg per ton år 1999. Enligt motionärerna bör propositionen avslås i denna del (yrkande 19). Vidare yrkas att att riksdagen i lag föreskriver att en avgift på organiskt bundet klor uttas med 50 kr./kg (yrkande 20). Förslag om miljöavgift på utsläpp av klororganisk substans som överstiger nivån 0,5 kg per ton massa begärs i vänsterpartiets motion Jo107 yrkande 28. Enligt motion Jo118 (mp) yrkande 17 skall utsläppen av klorerade föreningar från skogsindustrin ha upphört senast år 1995. Vidare yrkas att klorblekt papper inte skall få säljas i Sverige (yrkande 18) och att naturvårdsverket ges i uppdrag att utarbeta en konkret plan för att minimera utsläppen av stabila organiska föreningar. Målsättningen skall vara att minska utsläppen till havet med 70 % till år 1995 (yrkande 19).
Vänsterpartiet yrkar i motion Jo107 att kloralkaliindustrin senast år 2000 skall ha övergått till kvicksilverfria processer (yrkande 11). Enligt motion Jo118 (mp) yrkande 16 skall användningen av kvicksilver i kloralkaliindustrin ha upphört till den 1 juli 1992.
Utskottets överväganden
Målsättningen och strategin för utsläpp av stabila organiska ämnen lades fast i 1988 års miljöpolitiska beslut. Enligt beslutet skulle åtgärder påbörjas före utgången av år 1992 för att minska utsläppen av organiska klorföreningar till en viss nivå per ton massa. Målet är att på sikt i stort sett eliminera utsläppen av klorerad organisk substans. Den dominerande källan för utsläpp av stabila organiska ämnen är alltjämt skogsindustrins utsläpp av klorerad organisk substans. Av naturvårdsverkets Aktionsprogram mot havsföroreningar, Hav 90, framgår att det med idag tillgänglig process- och reningsteknik är möjligt att halvera utsläppen jämfört med vad som för närvarande är föreskrivet. Naturvårdsverket bedömer vidare att det efter viss ytterligare teknikutveckling finns möjlighet att halvera utsläppen ytterligare en gång. Av redovisningen framgår vidare att det med dagens teknik är svårt att producera en pappersmassa med högsta ljushet utan användning av klor. Inom ett par år bedöms det som möjligt med en mer miljöanpassad tillverkning av massa med hög ljushet.
I likhet med regeringen anser utskottet att 1988 års miljöpolitiska beslut fortfarande skall gälla och att utsläppen av stabila organiska ämnen på sikt måste upphöra. Av den lämnade redogörelsen för propositionens innehåll och motionerna framgår att stor enighet råder om nödvändigheten att åstadkomma en ytterligare nedskärning av bl.a. massaindustrins utsläpp av organiska klorföreningar. Utskottet delar regeringens bedömning att det är möjligt att ytterligare reducera dessa utsläpp. Skogsindustrin bör vara en av de branscher som prioriteras vid kommande omprövningar, vad avser utsläppen av stabila organiska ämnen. Vid prövningen enligt miljöskyddslagen skall eftersträvas att genom tillämpning av bästa tillgängliga teknik minska utsläppen till sådana nivåer att miljön ej tar skada. Utskottet ansluter sig till regeringens uppfattning att detta mål bör uppnås till år 2000. Mot bakgrund av det anförda avstyrks motionerna Jo110 yrkande 8, Jo113 yrkande 19, Jo118 yrkandena 17, 18 och 19 samt Jo813 yrkande 2.
Utskottet är på de i propositionen redovisade skälen inte berett att tillstyrka införandet av miljöavgift på skogsindustrins utsläpp. Utskottet avstyrker således motionerna Jo107 yrkande 28 och Jo113 yrkande 20.
Utskottet är inte berett att tillmötesgå de krav på ekonomiska stimulanser för att minska massaindustrins utsläpp av stabila organiska föreningar som förs fram i motion Jo105 yrkande 32. Motionen avstyrks i berörd del.
Utsläppen av metaller kan utgöra ett hot mot såväl miljö som hälsa varför dessa utsläpp måste begränsas ned till nivåer där sådan påverkan ej sker. Åtgärder mot bl.a. kvicksilver bör prioriteras. En viktig enskild utsläppskälla av kvicksilver är kloralkalifabriker som använder kvicksilverbaserad processteknik. Utskottet delar regeringens bedömning att kloralkaliindustrin bör vara en av de branscher som prioriteras vid kommande omprövningar vad avser utsläppen av metaller. I samband med omprövning av kloralkaliindustrin bör en tidsplan för övergång till kvicksilverfri teknik läggas fast. Utskottet finner mot bakgrund av det anförda inte anledning att föreslå någon riksdagens åtgärd i anledning av motionerna Jo107 yrkande 11 och Jo118 yrkande 16. Motionerna avstyrks således i berörda delar
Åtgärder för att minska utsläpp från kommunala avloppsreningsverk
Propositionen
Enligt propositionen skall för alla kustbaserade reningsverk, från gränsen mot Norge t.o.m. Stockholms skärgård, vilka är dimensionerade för att hantera avloppsvatten från mer än 10000 personer 50 % kvävereduktion vara riktlinje vid prövning enligt miljöskyddslagen. Motsvarande reningsgrad skall också gälla reningsverk med utsläpp i vattendrag belägna mindre än tre mil från kusten, förutsatt att inga större sjöar ligger mellan utsläppspunkten och havet. För särskilt föroreningskänsliga områden såsom Laholmsbukten, Skälderviken och Hanöbukten skall en högre kvävereduktion eftersträvas. Omprövningen av de kustnära reningsverken bör fortsätta med målsättningen att samtliga reningsverk som är dimensionerade för mer än 10000 personer om möjligt skall vara omprövade före utgången av år 1995.
Motionerna
I motion Jo105 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till metod för att minska kväveutsläppen från de kommunala avloppsreningsverken (yrkande 28). Enligt motionärerna skall de totala utsläppen minskas med 50 %. Metoden för att uppnå denna reduktion skall vara kostnadseffektiv. Bl.a. föreslås en zonindelning av kusten med separata miljömål. Kommunerna skall förhandla sinsemellan för att inom zonen uppnå miljömålet. I folkpartiets motion Jo110 yrkande 10 framförs krav på att riksdagen hos regeringen begär förslag som möjliggör att kväveutsläpp från avloppsreningsverk kan kvittas mot åtgärder som minskar diffusa kväveutsläpp. Kommunerna skall tillåtas ta till andra åtgärder som ger samma effekt (50 % reduktion) på de samlade kväveutsläppen men till lägre kostnad. Även i motion Jo813 (fp) yrkande 1 framhålls behovet av att pröva kostnadseffektiva metoder för kvävereduktion. Krav på kväverening vid reningsverken i Stockholms län framförs i motion Jo817 (c) yrkande 3. Miljöpartiet yrkar i motion Jo118 att kustnära kommunala avloppsreningsverk vid Västerhavet och Östersjön skall ha infört kvävereduktion motsvarande minst 60 % senast den 1 juli 1993 (yrkande 10). Vidare yrkas att kustnära kommunala avloppsreningsverk vid Västerhavet och Östersjön skall ha infört kvävereduktion motsvarande minst 75 % senast den 1 juli 1995 (yrkande 11). Kustnära kommunala avloppsreningsverk vid Bottenhavet skall ha infört kvävereduktion motsvarande minst 50 % senast den 1 juli 1993 (yrkande 12). De kustnära kommunala avloppsreningsverken skall dessutom ha en fosfatreningsgrad på 95 % senast den 1 juli 1994 (yrkande 13). I motion Jo70 (s) betonas ekonomisk optimering mellan de möjliga åtgärderna. De platsbundna förutsättningarna bör styra valet av åtgärder. Kommunerna bör få rätt att inom vissa utsläppsgränser ta ett övergripande ansvar för mängden kväve som transporteras ut ur kommunen (kommunala kvävepooler).
Enligt motion Jo64 (c) yrkande 4 bör naturvårdsverket ges i uppdrag att utvärdera vissa rapporter om betydande kvicksilverutsläpp från hushållen till VA-nätet och bedöma utsläppen från miljösynpunkt.
Utskottets överväganden
Övergödningen (eutrofieringen) är ett av de allra största hoten mot havsmiljön. Övergödningen leder till kraftiga algblomningar, åtföljande syrebrist i vissa bottnar, förändrad vegetation i kustzoner m.m. De mekanismer som styr eutrofieringen är inte helt kända. Man har tidigare ändå gjort den bedömningen att motåtgärder i första hand borde sättas in mot den kraftigt ökade tillförseln av näringsämnet kväve, såväl från Sverige som från andra länder. Kväve är det näringsämne som styr primärproduktionen framför allt i de öppna haven. Kväveutsläppen från reningsverken svarar för 10--20 % av den svenska antropogena kvävetillförseln till våra havs- och vattenområden. I riksdagens miljöpolitiska beslut år 1988 (prop. 1987/88:85, JoU23, rskr. 373) fastställdes att reningsverkens andel av utsläppt kväve bör minskas med 50 % i särskilt påverkade områden före utgången av år 1992. Vidare framhölls att ambitionsnivån bör vara 50 % kvävereduktion för övriga kustavsnitt från gränsen mot Norge upp t.o.m. Stockholms skärgård före år 1995.
Enligt naturvårdsverkets Aktionsprogram mot havsföroreningar, Hav 90, har den tidigare händelseutvecklingen och de ökade kunskaperna om eutrofieringssituationen i våra omgivande havsområden visat på behovet av åtgärder för att minska närsaltsbelastningen på havet. Tydliga eutrofieringseffekter syns nu på flera håll och risken bedöms vara stor för att denna utveckling skall accelerera. Det förefaller också klart att det kommer att ta lång tid att vända utvecklingen. Sveriges åtgärder när det gäller kvävetillförseln får stor betydelse för våra inre skärgårdsområden och för kustområdena i närheten av stora utsläpp. Utskottet anser därför i likhet med regeringen att det är angeläget att kvävereduktion införs på de större reningsverken med direktutsläpp i havet eller till vattendrag i inlandet. Omprövningen av de kustnära reningsverken bör fortsätta med den i propositionen redovisade målsättningen att samtliga reningsverk som är dimensionerade för mer än 10000 personer om möjligt skall vara omprövade före utgången av år 1995. 50 % kvävereduktion skall vara riktlinje vid prövning enligt miljöskyddslagen. Utskottet kan även ansluta sig till regeringens ställningstagande beträffande reningsverken längs Norrlandskusten. Dessa kan undantas från generella krav på kvävereduktion. Behovet av kvävereduktion får där avgöras från fall till fall med utgångspunkt från miljövinsten i jämförelse med kostnaden för åtgärden. För att återställa en ekologisk balans inom de i propositionen redovisade särskilt föroreningskänsliga områdena (Laholmsbukten, Skälderviken, Hanöbukten) måste en högre kvävereduktion eftersträvas. Sammanfattningsvis kan konstateras att redovisade förslag bör ge goda möjligheter att komma till rätta med de kväveutsläpp som berör de för Sveriges vidkommande särskilt utsatta områdena. Den föreslagna ambitionsnivån kommer att relateras till utsläppskällornas storlek och geografiska läge. Detta bör enligt utskottets mening säkerställa en klart förbättrad situation i de kustnära områdena med bl.a. känsliga skärgårdar och vikar. Eventuella skärpningar av de i propositionen redovisade förslagen måste dock till större del bygga på regionala förutsättningar. Kunskap om kväveläckaget från diffusa källor saknas i stor utsträckning. Jordbrukets recipientkontroll har uppvisat vissa brister. I samband med den i förevarande proposition föreslagna satsningen på PMK kommer enligt vad utskottet erfarit även jordbrukets recipientkontroll att utredas. Avsikten är att förbättra insamling och beskrivning av den nationella informationen. Forskningens betydelse bör även nämnas i detta sammanhang, och då främst vad avser nya och mer effektiva metoder att reducera kväveutsläppen. Det av naturvårdsverkets forskningsnämnd initierade forskningsprogrammet om våtmarker som kvävefälla kommer att bidra med ökad kunskap. Forskningsprogrammet skall bl.a. belysa effekterna av våtmarksrestaurering på kväveretention. Programmet avslutas den sista juni 1993. Föreslagna åtgäder beträffande reduktionen av kväveläckaget får enligt utskottets mening inte innebära att man bortser från behovet av fortsatta ansträngningar på detta område. Enligt utskottets bedömning är syftet med motionerna Jo70, Jo105 yrkande 28, Jo110 yrkande 10, Jo813 yrkande 1 och Jo817 yrkande 3 med det anförda i allt väsentligt tillgodosett. Yrkandena påkallar således ingen ytterligare riksdagens åtgärd.
Utskottet är inte berett att tillmötesgå de krav på ytterligare kvävereduktion och fosfatrening som förs fram i motion Jo118 yrkandena 10, 11, 12 och 13. Motionen avstyrks i berörda delar.
Utskottet konstaterar i likhet med vad som anförts i propositionen att dagvattnets sammansättning är dåligt känd. Det gäller t.ex. dess innehåll av metaller, olja och närsalter. Enligt regeringen bör naturvårdsverket ytterligare utreda problemets omfattning. Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning i denna fråga. Motion Jo64 yrkande 4 bör således inte nu föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Varornas miljöpåverkan -- från råvara till avfall
Sammanfattning
Propositionen
Kemikaliekontrollen utvecklas genom förhandsanmälan av nya kemiska ämnen, utbyggnad av produktregistret, fortsatt arbete med kriterier för och föreskrifter om klassificering och märkning efter miljöfarlighet samt utvidgat bemyndigande till kemikalieinspektionen och naturvårdsverket att förbjuda skadliga ämnen och produkter enligt lagen om kemiska produkter.
Införandet av en förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel föreslås.
Användningen av tungmetallerna kvicksilver, kadmium och bly bör upphöra. Även användningen av arsenik och krom bör starkt begränsas. Avvecklingen inleds genom en rad åtgärdsprogram.
Användningen av klorerade organiska lösningsmedel avvecklas genom förbud att sälja konsumentprodukter med trikloretylen, metylenklorid och perkloretylen från den 1 januari 1993 samt förbud att använda trikloretylen och metylenklorid från 1995.
Användningen av organiska tennföreningar, ftalater, bromerade flamskyddsmedel, klorparaffiner och nonylfenoletoxylater skall begränsas. Kemikalieinspektionen och naturvårdsverket arbetar vidare med hur begränsningarna skall genomföras.
Avvecklingsplanerna för ozonnedbrytande ämnen utvidgas genom att avvecklingsplanen för CFC-föreningar breddas, att CFC-innehållet i kasserade kyl- och frysskåp omhändertas på ett miljöriktigt sätt, att användningen av haloner avvecklas till år 1998, att användningen av HCFC begränsas från år 1994 och att användningen av 1,1,1-trikloretan och koltetraklorid avvecklas till år 1995 resp. år 1998. Vidare föreslås att Sverige godkänner tilläggen till Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet och godkänner Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall.
Ekonomiska styrmedel kan användas för att nå målen på avfallsområdet. Kommunerna föreslås därför få vidgad rätt att differentiera avfallstaxorna för att stimulera till källsortering av avfall. Ytterligare styrmedel övervägs.
Utskottets överväganden
Utskottet vill inledningsvis anföra följande. Regeringen redovisar i kapitel 13 om varornas miljöpåverkan en rad åtgärder som syftar till att stärka kemikaliekontrollen och avveckla användningen av vissa varor och produkter som är särskilt negativa från hälso- och miljösynpunkt. En stor del av motionerna i detta avsnitt innehåller specificerade förslag om tidigareläggning, utvidgning och andra skärpningar av regeringens åtgärdsförslag. Som en allmän synpunkt beträffande dessa motioner vill utskottet framhålla att det självfallet är angeläget att regeringen och ansvariga myndigheter tillvaratar alla möjligheter att höja ambitionsnivån i detta angelägna arbete. Det bör också framhållas att frågor om tidsplanering och andra preciserade villkor för avvecklingsarbetet närmast är av den karaktären att de bör handläggas på regerings- och myndighetsnivå. Riksdagen bör i första hand behandla mer övergripande frågor inom kemikaliekontrollens område.
Kemikaliekontrollen
Propositionen
Utgångspunkter och inriktning
En utgångspunkt för kemikaliekontrollen är att tillverkare och importörer har huvudansvaret för de kemiska ämnen och produkter som de levererar. För arbetet med kemikaliekontrollen finns tre övergripande mål: kunskapsmålet, produktmålet och hanteringsmålet.
Kunskapsmålet innebär att kemiska ämnen och produkter skall vara väl utredda med avseende på sina effekter på hälsa och miljö. Ansvaret för detta vilar på tillverkaren, importören eller leverantören.
Produktmålet innebär att så ofarliga produkter som möjligt skall användas. Genom substitutionsprincipen i lagen (1985:426) om kemiska produkter har den som importerar en kemisk produkt ett grundläggande ansvar för att byta ut farliga ämnen och produkter mot mindre farliga. Regeringen är av den uppfattningen att substitutionsprincipen måste få ökad genomslagskraft. Tillämpningen av substitutionsprincipen måste bygga på att produktens miljöfarlighet klassificeras på motsvarande sätt som sker i fråga om hälsofarligheten. Genom en särskild klassificering eller gradering i fråga om miljöfarlighet bör tillsynsmyndigheten kunna hämta direkt ledning för att ålägga den som hanterar produkten att byta ut den mot en mindre farlig. Det bör vara möjligt för miljöskyddskommittén att efter samråd med kemikalieinspektionen och naturvårdsverket utforma förslag till hur substitutionsprincipen lagtekniskt skall preciseras med ett system enligt de principer som nu skisserats.
Hanteringsmålet innebär att hälso- och miljörisker skall undanröjas genom säker hantering av kemiska produkter. En förutsättning för detta är att både konsumenter och yrkesmässiga användare får god information från leverantören om hanteringen av produkterna.
Den omfattande internationella handeln med kemiska produkter gör att kemikaliekontrollen inte kan bedrivas effektivt enbart på nationell nivå. Det internationella arbetet inom bl.a. OECD redovisas på s. 234--235 i propositionen.
Förstärkt kemikaliekontroll
För att förbättra informationen om kemiska ämnen och produkter införs ett system med förhandsanmälan av nya kemiska ämnen. Anmälan skall åtföljas av en dokumentation om ämnets hälso- och miljöeffekter. Systemet är i princip detsamma som det system för förhandsanmälan som redan finns inom EG. Kemikalieinspektionens produktregister byggs ut. Vidare bör sekretessbestämmelserna för produktregistret utredas.
Utvidgat bemyndigande för kemikalieinspektionen och naturvårdsverket
Kemikalieinspektionen och statens naturvårdsverk bemyndigas att meddela förbud för hantering eller import av en kemisk produkt enligt 12 § lagen om kemiska produkter. Beslut om begränsningar i import och hantering skall även fortsättningsvis fattas i nära samråd och kontakt med andra berörda myndigheter, t.ex. kommerskollegium, arbetarskyddsstyrelsen och den nya näringspolitiska myndighet som föreslås i proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt, samt med berörda branschorganisationer.
Motionerna
I vänsterpartiets kommittémotion Jo107 yrkande 1 hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ekologisk kemikalie- och varuhantering. Enligt motionen måste framtidsfrågorna när det gäller miljön handla om kamp mot resursslöseriet, sparande som livsform och alternativ som är förnyelsebara. Vid forskning för att utveckla nya produkter måste vidare resurshushållning, återvinning och miljöpåverkan finnas med. Allt måste resultera i miljökonsekvensbeskrivningar och miljökonsekvensanalyser av de varor man vill producera.
I centerns partimotion Jo113 yrkande 18 yrkas tillkännagivande av vad i motionen anförts om inriktning och åtgärder för att motverka användningen av kemikalier. Centern anser att kemikaliearbetet bör grundas på ett synsätt som innebär att naturfrämmande ämnen, som är eller kan befaras vara långlivade, över huvud taget inte bör spridas i miljön, att halterna av tungmetaller och andra sällsynta grundämnen bör hållas inom de naturliga variationerna i miljön och att alla övriga ämnen inte får öka mer än vad naturen förmår bryta ned eller kan tolerera. I motionen föreslås också en åtgärdsstrategi för kemikaliearbetet.
Principen att huvudansvaret för kemikaliehanteringen, varors miljövänlighet etc. skall ligga på tillverkare och försäljare bör lyftas fram enligt motion Jo107 (v) yrkande 6. Vidare bör enligt samma motion yrkande 4 en ny vara eller kemikalie följas av en miljöklassning som tar hänsyn till energiåtgång, tillverkningsprocess, miljöeffekt m.m. I motion Jo115 (v) yrkande 5 föreslås att produkternas miljöklassning kombineras med ett system av avgifter på tillverkning och import där miljöfarliga ämnen ingår. I motionerna Jo105 (m) yrkande 30 och Jo107 (v) yrkande 7 ges uttryck för att substitutionsprincipen skall tillämpas mer aktivt resp. stärkas. I motion Jo810 (mp) yrkande 2 redovisas liknande tankegångar. För att hitta områden där substitutionsprincipen genast eller inom en snar framtid kan tillämpas föreslås i motion Jo710 (mp) yrkande 9 att kemikalieinspektionen årligen redovisar de kemikalier som är utbytbara. För vissa kemiska produkter finns bättre alternativ för vissa användningsområden, medan substitut saknas för andra användningsområden. Detta måste enligt motion Jo710 (mp) yrkande 6 framgå av produktens märkning.
Enligt motion Jo107 (v) yrkande 5 och motion Jo710 (mp) yrkande 3 bör principen om den omvända bevisbördan föras in i lagen om kemiska produkter.
De åtgärder som presenterats i rapporten "Begränsningsuppdraget -- redovisning av ett regeringsuppdrag" måste enligt motion Jo119 (mp) yrkande 29 skärpas, konkretiseras och kompletteras med absoluta tidsgränser. Motionärerna anser att användningen av de organiska ämnen som redovisas i rapporten bör ha upphört i konsumentprodukter senast den 1 januari 1991 och att all användning och tillverkning av dessa organiska ämnen skall ha upphört senast den 1 januari 1995 (yrkandena 30 och 31).
I motion Jo119 (mp) yrkande 23 framhålls att Sverige skall ta egna initiativ och skärpa kraven när det gäller hantering av kemiska produkter och varor och inte invänta beslut i andra länder. I samma motion anförs att den lagstiftning som riksdagen beslutat om i kemikaliefrågor inte får kompromissas bort vid uppgörelser med företag eller med hänvisning till handelsregler (yrkande 24).
Behovet av en aktiv uppföljning vid avveckling av olika miljöfarliga kemikalier betonas i motion Jo105 (m) yrkande 31.
Motionärerna i motion Jo710 (mp) yrkande 2 och motion Jo739 (fp) yrkande 12 anser att det måste införas en förhandsgranskning av kemiska ämnen. I motion Jo107 (v) yrkandena 2 och 3 efterlyses strängare regler för etableringen av nya kemikalier resp. återvinnings- och destruktionsbeskrivning för nya kemiska produkter.
Kemikalieinspektionens register borde enligt motion Jo710 (mp) yrkande 12 i sin helhet göras offentliga och lättillgängliga.
I motion Jo710 (mp) yrkande 10 hemställs att riksdagen hos regeringen begär att kemikalieinspektionen bemyndigas att förbjuda kemiska produkter enligt 12 § lagen om kemiska produkter. I motion Jo119 (mp) yrkande 25 yrkas att riksdagen ger regeringen till känna att det bemyndigande som kemikalieinspektionen fått enligt 12 § lagen om kemiska produkter skall innebära att inspektionen har rätt att tillämpa paragrafen fullt ut utan handelstekniska förbehåll. Enligt motion Jo710 (mp) yrkande 11 måste kommunerna bemyndigas att meddela generella föreskrifter om förbud mot användning av vissa kemiska produkter och varor.
I motion Jo710 (mp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär ändring av lagen om kemiska produkter. Lagen skall enligt motionen ändras, dels så att lagens tillämpningsområde utvidgas till att även gälla hälso- och miljöfarliga varor, dels så att krav ställs på kommunerna att upprätta en åtgärdsplan för att minska användningen av kemiska produkter (yrkandena 1 och 14). En ytterligare lagändring föreslås i Jo710 (mp) yrkande 4. Avsikten med denna lagändring är att lagen om kemiska produkter skall bli tillämplig vid koncessionsnämndens prövning. Vidare bör kemikalieinspektionen enligt motion Jo710 (mp) yrkande 13 få i uppdrag att årligen offentliggöra import, export och inrikes användning av miljöfarliga kemikalier.
En produkt som i något skede i sin livscykel kan ge långsiktiga skador på det ekologiska systemet bör enligt motion L735 (mp) yrkande 4 förbjudas och avlägsnas från marknaden.
Ansvariga myndigheter som kemikalieinspektionen, konsumentverket och livsmedelsverket bör enligt motion Jo810 (mp) yrkande 1 få i uppdrag att göra en revision av vilka kemikalier som skall vara tillåtna i Sverige med utgångspunkt i vad som är förbjudet i andra länder. I motionen betonas att det normalt inte är acceptabelt att det saluförs varor som är förbjudna någonstans i världen. I samma motion yrkande 3 framhålls att de myndigheter som sätter gränsvärden måste redovisa hur dessa satts och hur olika gifter i livsmedel samverkar för att gränsvärdena skall kunna accepteras. I motionen uttalas vidare att det måste göras en översyn av nu tillämpade gränsvärden.
I motion Jo117 (mp) yrkandena 4--6 behandlas farligt gods. Farligt gods skall enligt motionen i första hand gå per järnväg eller till sjöss med säkra dubbelbottnade fartyg. Vidare skall vägar där farligt gods får transporteras märkas ut med ett särskilt vägmärke. Behovet av skärpt kontroll framhålls också.
Utskottets överväganden
Utgångspunkter och inriktning
De tankegångar som kommer till uttryck i motion Jo107 yrkandena 1 och 6 samt i motion Jo113 yrkande 18 ger uttryck för i stort sett samma synsätt som regeringen även om det föreligger skillnader i detaljer. Då det sålunda saknas någon klart framträdande skiljelinje mellan regeringens och motionernas ställningstaganden saknas enligt utskottets mening anledning att föreslå något riksdagsuttalande med anledning av dessa motionsyrkanden. Motionerna avstyrks i berörda delar.
Utskottet delar regeringens uppfattning att substitutionsprincipen måste få ökad genomslagskraft och att detta skulle gynnas av en särskild klassificering av produktens miljöfarlighet. Med hänsyn till att den föreslagna klassificeringen har till syfte att ge tillsynsmyndigheten ledning för att ålägga den som hanterar en miljöfarlig produkt att byta ut denna anser utskottet att det saknas skäl att kombinera miljöklassningen med ett avgiftssystem. På grund härav avstyrks motion Jo115 yrkande 5. I avvaktan på miljöskyddskommitténs förslag anser utskottet det inte meningsfullt att nu föreslå något riksdagsuttalande med anledning av miljöklassificeringens utformning varför motion Jo107 yrkande 4 avstyrks. Med samma motivering avstyrks motion Jo710 yrkande 6.
Substitutionsprincipen förtydligades nyligen genom en lagändring (SFS 1990:239). Som nämnts ovan kommer ytterligare preciseringar att övervägas av miljöskyddskommittén i samråd med kemikalieinspektionen och naturvårdsverket. Detta finner utskottet tillfredsställande. För den fortsatta kemikaliehanteringen är det betydelsefullt att substitutionsprincipen framstår som självklar för envar som hanterar eller importerar kemiska produkter. Utskottet anser det särskilt betydelsefullt att tillämpningen av substitutionsprincipen blir så aktiv att alla som producerar, importerar eller hanterar kemiska produkter ständigt söker finna ersättning för varor som är farliga för hälsa och miljö. I detta sammanhang är det viktigt att kemikalieinspektionen och naturvårdsverket genom den tidigare nämnda miljöklassificeringen och möjligheten att utfärda förelägganden beträffande farliga kemikalier medverkar till att substitutionsprincipen får en starkare ställning i företagen och bland användarna. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo105 yrkande 30, Jo107 yrkande 7, Jo710 yrkande 9 och Jo810 yrkande 2 bör ges regeringen till känna.
Principen om den omvända bevisbördan gäller redan, även om detta inte uttryckligen framgår av lagtexten. Utskottet anser att det för närvarande saknas anledning att föra in denna bevisbörderegel i lagen om kemiska produkter. Motionerna Jo107 yrkande 5 och Jo710 yrkande 3 avstyrks därför.
Utskottet har erfarit att kemikalieinspektionen och naturvårdsverket fortsätter sitt arbete med begränsning av användningen av hälso- och miljöfarliga kemikalier i syfte att ytterligare utveckla de förslag myndigheterna lade fram i det s.k. begränsningsuppdraget. Detta skall ske genom konkreta förslag och genom att följa upp de planerade åtgärdernas effekt. Utskottet finner mot bakgrund härav inte anledning att föreslå riksdagen någon åtgärd med anledning av motionerna Jo119 yrkandena 29--31 samt Jo105 yrkande 31. Motionerna avstyrks således i berörda delar.
Utskottet delar den i motion Jo119 redovisade uppfattningen att Sverige bör ta egna initiativ och skärpa kraven för hantering av kemiska ämnen och varor. Importen av kemiska produkter och varor till Sverige är emellertid stor. Ensidiga begränsningsåtgärder, som enbart riktar sig till svenska tillverkare och importörer, ger därför inte alltid tillräckligt genomslag på den samlade tillförseln till den svenska miljön. Det internationella samarbetet är således av avgörande betydelse för en effektiv kemikaliekontroll. Med det anförda avstyrks motion Jo119 yrkande 23. Vidare avstyrks motion Jo119 yrkande 24.
Förstärkt kemikaliekontroll
Genom det av regeringen redovisade systemet med förhandsanmälan läggs utredningsansvaret för ett ämnes hälso- och miljöeffekter på tillverkare och importörer. Detta stämmer enligt utskottets mening väl med den grundläggande utgångspunkten för svensk kemikaliekontroll att det är tillverkare och importörer som har huvudansvaret för de kemiska ämnen och produkter de levererar. Utskottet finner det således lämpligt att införa ett system med förhandsanmälan utformat på det sätt som redovisas i propositionen. I enlighet härmed avstyrker utskottet motionerna Jo710 yrkande 2, Jo739 yrkande 12 samt Jo107 yrkandena 2 och 3.
I avvaktan på att sekretessbestämmelserna för produktregistret utreds är det inte meningsfullt att föreslå något riksdagsuttalande med anledning av motion Jo710 yrkande 12. Motionsyrkandet avstyrks.
Utvidgat bemyndigande för kemikalieinspektionen och naturvårdsverket
I det framtida miljöarbetet blir det allt viktigare att kunna förebygga miljöproblem genom att avveckla eller begränsa användningen av hälso- och miljöfarliga ämnen. Genom att bemyndiga kemikalieinspektionen och naturvårdsverket att meddela förbud för hantering eller import av en kemisk produkt enligt 12 § lagen om kemiska produkter kommer detta arbete att underlättas. Regeringens ställningstagande på denna punkt överensstämmer således med utskottets uppfattning. Motion Jo710, som väcktes innan propositionen lades fram, är i denna del (yrkande 10) tillgodosedd.
Bemyndigandet ovan innebär bl.a. att möjligheten att förbjuda en produkt som i något hänseende kan ge långsiktiga skador på det ekologiska systemet förbättras. Motion L735 yrkande 4 får härigenom anses väsentligen tillgodosedd.
Utskottet har erfarit att regeringen givit kemikalieinspektionen, arbetarskyddsstyrelsen och naturvårdsverket i uppdrag att undersöka möjligheterna till ökad samverkan mellan länsstyrelserna, yrkesinspektionen och miljö- och hälsoskyddsnämnderna vad gäller kemikalietillsynen. Utskottet utgår från att de synpunkter som kommit till uttryck i motion Jo710 yrkande 11 kommer att beaktas i detta sammanhang. Motionsyrkandet bör således inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Vidare finner utskottet det naturligt att beslut om begränsningar i import och hantering även fortsättningsvis fattas i nära samråd och kontakt med andra berörda myndigheter och med berörda branschorganisationer. Utskottet avstyrker därför motion Jo119 yrkande 25.
Vissa övriga frågor med anknytning till kemikaliekontrollen
En utvidgning av lagen om kemiska produkter till att omfatta även hälso- och miljöfarliga varor skulle innebära att hanteringen av de flesta föremål som människor i allmänhet dagligen använder eller på annat sätt kommer i kontakt med skulle komma att omfattas av lagen. Att på detta sätt ålägga den enskilde ett ansvar för varje hantering av så frekventa föremål som här är i fråga kan knappast anses lämpligt. Härtill kommer att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer enligt 1 § lagen om kemiska produkter har möjlighet -- förutsatt att det är påkallat ur hälso- eller miljöskyddssynpunkt -- att föreskriva att lagens bestämmelser skall tillämpas på en vara som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt. Med det anförda avstyrks motion Jo710 yrkande 1.
Miljöskyddskommittén har till uppgift att utreda hur de lagar som rör miljöskydd skall kunna bli effektivare i arbetet för en bättre miljö. Enligt direktiven skall lagarna på ett bättre sätt samordnas och bli lättare att överblicka och tillämpa. Enligt direktiven bör vidare en samordning av reglerna i miljöskyddslagen och lagen om kemiska produkter med sikte på ingripande mot en viss produkt som ett alternativ eller komplement till ingripande mot en verksamhet som sådan särskilt uppmärksammas. Utskottet utgår från att kommittén i detta sammanhang överväger behovet av de åtgärder som efterlyses i motion Jo710 yrkande 4.
De frågor som tas upp i motionerna Jo710 yrkandena 13 och 14 samt Jo810 yrkandena 1 och 3 har nyligen (1990/91:JoU3) varit föremål för behandling av utskottet. Anledning till ändrat ställningstagande saknas. Motionerna avstyrks i berörda delar.
Beträffande transport av miljöfarligt gods vill utskottet framhålla att riksdagen i lagen om transport av farligt gods gett regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer erforderliga bemyndiganden att vidta de åtgärder som krävs från transportsäkerhetssynpunkt. Beslut om åtgärder i anledning av transport av farligt gods bör således ankomma på berörda myndigheter. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo117 yrkandena 4--6.
Förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel
Propositionen
Regeringen föreslår att en särskild lag om biologiska bekämpningsmedel införs. Enligt denna skall ett biologiskt bekämpningsmedel granskas och godkännas innan det får saluhållas eller användas. Kemikalieinspektionen blir den myndighet som prövar frågorna om godkännande av biologiska bekämpningsmedel. Tillsynen över användningen av de biologiska bekämpningsmedlen skall utövas av samma myndigheter som för de kemiska medlen. Kemikalieinspektionen bemyndigas att meddela föreskrifter om försiktighetsmått som behövs vid framställning, saluhållande och användning av biologiska bekämpningsmedel. Kostnader för förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel skall täckas genom avgifter enligt samma principer som gäller för kemiska bekämpningsmedel. Myndigheten bör kunna inhämta de uppgifter som behövs för att bestämma avgiftens storlek. En motsvarande ändring i lagen om kemiska produkter bör göras.
Utskottets överväganden
Biologisk bekämpning av växtskadegörare med utnyttjande av naturligt förekommande organismer förekommer i viss utsträckning i Sverige, men användningen av biologiska bekämpningsmedel är än så länge av begränsad omfattning. Utvecklingen av gentekniken håller emellertid på att förändra bilden. Med användning av sådan teknik kan det bli möjligt att utveckla stammar med kraftigare verkan än de naturligt förekommande. Introduktion av biologiska bekämpningsmedel av denna typ medför potentiella risker. Med hänsyn härtill är det nödvändigt att omgärda spridningen med krav på försiktighetsmått. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag till lag om biologiska bekämpningsmedel. Även förslaget till lag om ändring i lagen om kemiska produkter tillstyrks.
Tungmetaller
Propositionen
Kvicksilver, bly och kadmium
Användningen av kvicksilver bör på sikt upphöra. Febertermometrar med kvicksilver bör förbjudas från den 1 januari 1992. Övriga kvicksilvertermometrar bör förbjudas från den 1 januari 1993. Kvicksilverhaltiga strömbrytare, sjukvårdsinstrument, mätinstrument m.m. bör också förbjudas från den 1 januari 1993. Vissa undantag och dispenser kan komma att krävas. Överenskommelse söks med bilbranschen om frivillig avveckling av kvicksilverhaltiga strömbrytare i bilar från 1992 års modeller. Kvicksilver i lysrör, lampor m.m. avvecklas på lång sikt. På kort sikt bör ett system för omhändertagande och obligatorisk märkning övervägas. Kvicksilveroxidbatterier avvecklas så snart som möjligt och senast till år 2000, i första hand genom information och överenskommelser med branschen. Om en sådan övergång inte sker frivilligt bör förbud övervägas. Socialstyrelsen får i uppdrag att utreda förutsättningarna för att avveckla amalgam som tandersättningsmaterial. Kvicksilver i laboratorieverksamhet avvecklas med hjälp av information. Viss användning kan behöva vara kvar av forskningsskäl. Kvicksilverbaserad teknik inom kloralkaliindustrin avvecklas och kvicksilverutsläppen från industrin i övrigt begränsas genom omprövning av villkoren enligt miljöskyddslagen. Utsläpp även från andra punktkällor bör begränsas. Återtagning och deponering av kvicksilverhaltiga produkter förbättras. Frågan om avveckling av kvicksilver drivs vidare internationellt i bl.a. OECD.
Användningen av bly bör på sikt avvecklas. Avvecklingen genomförs i huvudsak genom frivilliga åtgärder. Bl.a. förutsätts att överenskommelser om frivillig avveckling av blyhagel kan träffas i samråd mellan jägarintressen och naturvårdsintressen. Användningen av kadmium måste minskas kraftigt. För att stimulera till återlämning av förbrukade nickel/kadmiumbatterier införs återtagningspremier. Dessa bör uppgå till 10 kr. för batterier och 50 kr. för kassetter och varor med fast monterade batterier. Återtagningspremierna skall avgiftsfinansieras. Batteriavgiften höjs till en nivå motsvarande 30 öre per gram räknat på batterivikten. De som betalar ut återbetalningspremier bör ges möjlighet till ersättning från batterifonden. Regeringen avser återkomma med förslag till behövlig lagstiftning. I ett EG-direktiv från 1990 anges att batterier inte får monteras i apparater om de inte lätt kan avlägsnas av konsumenten när apparaten tjänat ut. Regeringen avser införa motsvarande bestämmelser i Sverige.
Arsenik och krom
Användningen av arsenik- och kromföreningar i träskyddsmedel måste minskas kraftigt. Om kemikalieinspektionens föreskrifter inte leder till detta överväger regeringen att återkomma till riksdagen med förslag att en miljöskatt på träskyddsmedel som innehåller dessa föreningar införs.
Motionerna
I motion Jo782 (s) ges uttryck för målsättningen att den av människan orsakade metallspridningen måste nedbringas till sådana nivåer att den för varje metall blir liten i förhållande till de naturliga flödena och att all användning av långlivade naturfrämmande ämnen på lång sikt upphör.
Enligt motion Jo709 (s) bör en insamling av termometrar organiseras, en kampanj för utbyte av kvicksilverhaltiga termometrar mot kvicksilverfria alternativ genomföras och införande av miljöavgift på kvicksilvertermometrar övervägas. Enligt motionärerna i motion Jo107 (v) yrkande 12 bör kvicksilverhaltiga strömbrytare, mätinstrument etc. förbjudas från den 1 januari 1992. I motion Jo87 (m) hemställs att riksdagen beslutar att metalliskt kvicksilver även fortsättningsvis får användas till blodtrycksmätare inom sjukvården. I motion Jo719 (c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett pantsystem för kvicksilverhaltiga lampor och lysrör. Ett förslag till pantsystem för kvicksilverhaltiga varor, bl.a. för lampor och lysrör, föreslås också i Jo728 (Sk625) (mp) yrkande 10. Enligt motion Jo107 (v) yrkande 13 bör kommunerna åläggas ansvar för återvinning av lysrör, lampor etc. som innehåller kvicksilver senast den 1 januari 1992. Enligt samma motion yrkande 14 bör kvicksilveroxidbatterier förbjudas från 1995. I motion Jo713 (mp) betonas att problemen med krematoriernas kvicksilverutsläpp måste lösas. I motion Jo64 (c) anförs att användningen av kvicksilver inom tandvården snarast bör upphöra och att kemikalieinspektionen bör få i uppdrag att pröva om tillverkning, import och användning av amalgam är förenligt med lagen om kemiska produkter. Enligt motionen bör vidare socialstyrelsen ges i uppdrag att lägga fram en tidsplan för avveckling av amalgam, förbereda åtgärder för ett omedelbart förbud och lägga fram en åtgärdsplan för att selektera ut den del av befolkningen som riskerar besvär av amalgam. (Yrkandena 1--3 och 5.) Liknande tankegångar kommer till uttryck i motion Jo92 (fp) i vilken en mer offensiv syn på avvecklingen av kvicksilver som tandfyllningsmaterial efterlyses. I motion Jo119 (mp) yrkande 37 föreslås att amalgam inte skall få användas som tandfyllningsmaterial efter den 1 juli 1994.
Enligt motion Jo702 (c) bör förbud mot blyhagel införas för att få en snabb övergång till stålhagel. Eventuellt kan enligt motionen övervägas att förbudet i en första etapp införs i miljöer som utsätts för en kraftig belastning av blyhagel.
I Jo107 (v) yrkande 15 hemställs att riksdagen som sin mening uttalar att all användning av kadmium utom i forskning skall förbjudas. De dispenser och undantag som finns från 1979 års kadmiumförbud bör enligt motion Jo119 (mp) yrkande 36 upphöra att gälla senast den 1 juli 1992. I motion Jo728 (mp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om en total avveckling av nickel/kadmiumbatterier (yrkande 6). Miljöavgift på batterier som innehåller kadmium bör enligt Jo107 (v) yrkande 16 införas snarast. Enligt motion Jo119 (mp) yrkande 35 bör varor med fastmonterade miljöfarliga batterier inte få säljas efter den 1 januari 1992. I motion Jo107 (v) yrkande 17 föreslås att en handlingsplan utarbetas för att ta hand om kadmiumhaltigt avfall.
Produkter som innehåller kvicksilver, kadmium eller bly och som kan förbjudas med hänvisning till substitutionsprincipen bör enligt motion Jo119 (mp) förbjudas från den 1 juli 1991. Enligt samma motion bör ett system med återlämningspremier införas för de varor och produkter som innehåller kvicksilver eller kadmium men som inte omedelbart kan förbjudas med hänvisning till substitutionsprincipen. I motionen föreslås också att tillverkning och import av produkter och varor som innehåller kvicksilver eller kadmium bör vara förbjudna senast år 2000. (Yrkandena 32--34.)
I motion Jo110 (fp) yrkande 15 hemställs att riksdagen beslutar om införande av miljöavgift på träskyddsmedel enligt miljöavgiftsutredningens förslag. I motionerna Jo107 (v) yrkande 19 och Jo119 (mp) yrkande 21 föreslås att en avgift på träskyddsmedel med motsvarande 200 kr./kg arsenik och 100 kr./kg krom införs. En handlingsplan för omhändertagande av arsenik och krom bör enligt motion Jo107 (v) yrkande 20 upprättas.
Utskottets överväganden
Kvicksilver, bly och kadmium
Liksom för andra miljöfarliga ämnen måste det långsiktiga målet för tungmetallerna vara att tillförseln till mark och vatten inte överstiger vad naturen tål. Hänsyn måste härvid tas till skillnader i känslighet hos olika geografiska områden. Motion Jo782 ger i huvudsak uttryck för samma synsätt. Utskottet föreslår att motionen lämnas utan vidare åtgärd.
Tillförseln av kvicksilver via varor är stor. Det är därför angeläget att användningen av kvicksilver i olika varor begränsas. Kvicksilvret i varorna riskerar annars förr eller senare att läcka ut i naturen och omintetgöra de vinster som skett genom begränsningar av punktutsläppen. Mot denna bakgrund delar utskottet regeringens bedömning att förbud bör införas för kvicksilvertermometrar samt apparater, instrument och vissa strömbrytare med kvicksilver. Förbuden bör införas vid de tidpunkter som anges i propositionen. Vad beträffar apparater och instrument förutsätter utskottet att dispenser kommer att ges. Vidare ställer sig utskottet positivt till att kvicksilver i lysrör och lampor på sikt avvecklas. Utskottet utgår från att det uppdrag regeringen avser att ge naturvårdsverket -- att i samråd med kemikalieinspektionen överväga vilka åtgärder som krävs för att på ett miljöriktigt sätt ta hand om kvicksilvret i olika produkter med kvicksilverinnehåll såsom lysrör, lampor, termometrar m.m. -- inte begränsas till några på förhand bestämda alternativ utan kan bedrivas förutsättningslöst. Att avvecklingen av kvicksilveroxidbatterier i första hand sker på frivillig väg har utskottet inget att erinra mot. Motionerna Jo709, Jo107 yrkande 12, Jo87, Jo719, Jo728 (Sk625) yrkande 10 samt Jo107 yrkandena 13 och 14 avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda genom vad som ovan anförts.
Som tidigare nämnts avser regeringen att ge socialstyrelsen i uppdrag att utreda förutsättningarna att avveckla användningen av amalgam som tandersättningsmaterial. I avvaktan på resultatet av denna utredning är det inte meningsfullt att föreslå något riksdagsuttalande med anledning av motionerna Jo64 yrkandena 1--3 och 5, Jo92 samt Jo119 yrkande 37. Utskottet har erfarit att naturvårdsverket för närvarande arbetar på att minska utsläppen av kvicksilver bl.a. från krematorier genom olika tekniska lösningar t.ex. avskiljande av kvicksilver ur rökgaserna. Motion Jo713 föranleder därför inte något initiativ från riksdagens sida.
Dagens blyanvändning medför en omfattande spridning till miljön. Bly bioackumuleras och är mycket toxiskt. Det är således angeläget att användningen av bly på sikt avvecklas. Förutsättningarna synes vara goda för att genomföra avvecklingen med frivilliga åtgärder. Detta gäller inte minst avvecklingen av blyhagel. Det saknas därför i nuläget anledning att införa förbud mot blyhagel. Motion Jo702 avstyrks.
Den kadmiummängd som hittills ackumulerats inom samhället är så stor att redan en liten del därav kommer att orsaka mycket allvarlig skada om den når den yttre miljön. Den ackumulerade kadmiummängden växer dessutom oavbrutet. Det är därför nödvändigt med en kraftig minskning av användningen av kadmium. Utskottet ser därför positivt på att regeringen avser införa återtagningspremier för att stimulera till återlämning av förbrukade nickel/kadmiumbatterier. Den närmare utformningen av systemet med återtagningspremier som det skisserats i propositionen har utskottet inget att erinra mot. Motionerna Jo107 yrkande 15, Jo119 yrkande 36, Jo728 (Sk625) yrkande 6 samt Jo107 yrkandena 16 och 17 avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med det anförda. Frågan om förbud mot fast monterade nickel/kadmiumbatterier bereds för närvarande inom regeringskansliet. I avvaktan härpå kan det inte anses meningsfullt att föreslå något riksdagsuttalande med anledning av motion Jo119 yrkande 35.
Utskottet avstyrker även motion Jo119 yrkandena 32--34.
Arsenik och krom
Arsenik och krom har allvarliga hälso- och miljöeffekter. Dessa ämnen används framför allt för träimpregnering. En stor framtida risk utgörs av de betydande mängder virke som har impregnerats med sådana medel. Det är därför högst angeläget att användningen av arsenik- och kromföreningar i träskyddsmedel minskas. Utskottet ställer sig dock något tveksamt till om den eftersträvade minskningen kan uppnås enbart genom kemikalieinspektionens föreskrifter. Utskottet förutsätter att regeringen noga följer effekterna av dessa föreskrifter så att en skatt eller avgift kan införas utan onödigt dröjsmål om en sådan åtgärd skulle visa sig nödvändig. Genom det anförda får det huvudsakliga syftet i motionerna Jo110 yrkande 15, Jo107 yrkande 19 och Jo119 yrkande 21 anses tillgodosett.
I enlighet med det anförda avstyrks motion Jo107 yrkande 20.
Skadliga organiska ämnen
Propositionen
Klorerade organiska lösningsmedel
Metylenklorid, trikloretylen och perkloretylen bör förbjudas i konsumentprodukter från den 1 januari 1993. Användningen av metylenklorid och trikloretylen bör förbjudas helt senast till utgången av år 1995. Regeringen kommer att driva dessa frågor internationellt. Frågan om att hitta en ersättning för perkloretylen kommer också att drivas internationellt. Om detta inte ger resultat kommer regeringen att överväga att införa miljöskatt på perkloretylen för att få önskad styrning.
Plastadditiv m.fl. ämnen
Regeringen anser att målsättningen bör vara att användningen av klorparaffiner skall ha upphört år 2000. De kortkedjiga och högklorerade klorparaffinerna bör vara avvecklade senast 1994. Målsättningen beträffande ftalater är att tillförseln till miljön skall minska och beträffande bromerade flamskyddsmedel att användningen av dessa skall avvecklas. Vidare anser regeringen att det är angeläget att de arbeten som redan pågår för att begränsa användningen av de organiska tennföreningarna drivs aktivt så att den miljöskadliga användningen av de organiska tennföreningarna avvecklas så snabbt som möjligt. Myndigheternas arbete skall inriktas mot en snabb avveckling av de ämnen som är mest skadliga för miljön.
Nonylfenoletoxylater
Minst 90 % av användningen i Sverige av nonylfenoletoxylater bör ha upphört till år 2000. Detta bör kunna ske genom frivilliga åtgärder inom berörda branscher. På sikt bör all användning upphöra och nonylfenoletoxylater ersättas med mindre miljöskadliga alternativ.
Motionerna
I motion Jo119 (mp) yrkas att riksdagen beslutar att all användning av klorerade lösningsmedel skall ha upphört senast den 1 januari 1995 (yrkande 28). Enligt motion Sk625 (mp) yrkande 19 bör miljöavgifter på klorerade lösningsmedel införas. Enligt motion Jo107 (v) yrkande 22 bör miljöavgift införas på trikloretylen, metylenklorid och perkloretylen med 50 kr./kg. Införande av miljöavgift på perkloretylen föreslås även i motion Jo110 (fp) yrkande 17. Enligt motionerna Jo107 (v) yrkande 21, Jo110 (fp) yrkande 16 och Jo119 (mp) yrkande 27 bör användningen av trikloretylen, metylenklorid och perkloretylen i konsumentförpackningar upphöra redan från den 1 januari 1992. I motion Jo119 (mp) yrkande 26 hemställs att riksdagen beslutar införa avgift med 50 kr./kg för de klorerade lösningsmedlen diklormetan, tetrakloretan och trikloreten.
Enligt motion Jo98 (v) yrkande 3 bör tennorganiska bottenfärger förbjudas snarast. Enligt motion Jo119 (mp) yrkande 38 bör tennorganiska bottenfärger inte vara tillåtna efter den 1 juli 1992. I motion Jo107 (v) anförs att användningen av organiska tennföreningar, ftalater, bromerade flamskyddsmedel och klorparaffiner snarast skall upphöra och att avvecklingsplaner bör presenteras senast under 1992 (yrkande 23).
Avvecklingen av nonylfenoletoxylater bör enligt motion Jo105 (m) yrkande 37 påskyndas ytterligare och substitutionsprincipen tillämpas aktivt. I motion Jo110 (fp) yrkande 18 föreslås att miljöavgift på nonylfenoletoxylater införs. I motion Jo107 (v) yrkande 25 hemställs att riksdagen beslutar att användningen av nonylfenoletoxylater skall upphöra senast år 2005.
I motion Jo107 (v) yrkande 24 anförs att gränsvärdena för aromatiska lösningsmedel bör ses över och åtgärder övervägas för att minska utsläppen. Kemikalieinspektionen bör enligt Jo107 (v) yrkande 26 få i uppdrag att skyndsamt utreda bensenhanteringen och hur användningen skall minska. Enligt samma motion yrkande 27 bör kemikalieinspektionen även få i uppdrag att skyndsamt utreda hur bensinens miljö- och hälsoeffekter skall minska. I motion Jo113 (c) yrkande 21 föreslås att naturvårdsverket får i uppdrag att analysera och lägga fram förslag till åtgärder för att minska halterna av polyklorerade bifenyler (PCB) i ekosystemet. Enligt motion Jo118 (mp) yrkande 21 bör användningen av PCB totalförbjudas och transformatorer och kondensatorer som innehåller PCB vara insamlade senast den 1 juli 1992.
Utskottets överväganden
Klorerade organiska lösningsmedel
Klorerade lösningsmedel har god lösande förmåga och är inte brandfarliga. Dessa egenskaper tillsammans med hög flyktighet är anledningen till att dessa ämnen fått en omfattande användning under de senaste decennierna. Klorerade lösningsmedel är dock hälsoskadliga och i vissa fall ozonnedbrytande. Åtgärder bör därför vidtas mot denna grupp lösningsmedel. Utskottet ställer sig mot denna bakgrund positivt till ett förbud mot metylenklorid, trikloretylen och perkloretylen i konsumentprodukter från den 1 januari 1993. Det torde vara förenat med praktiska svårigheter att införa förbudet tidigare då detta skall notifieras EFTA/EG och GATT och tillverkarna behöver viss tid för omställning. Vidare delar utskottet regeringens uppfattning att användningen av metylklorid och trikloretylen bör förbjudas helt senast till utgången av 1995. Som utskottet anfört inledningsvis om varornas miljöpåverkan är det givetvis angeläget att alla möjligheter tillvaratas att påskynda avvecklingen av miljöstörande ämnen. Det gäller även klorerade organiska lösningsmedel. Utskottet har dock för närvarande inget sakligt underlag för att tillstyrka de krav som framförs i motionerna Jo107 yrkande 21, Jo110 yrkande 16 samt Jo119 yrkandena 27 och 28.
Vad beträffar perkloretylen finner utskottet det betydelsefullt att regeringen avser att driva frågan om att hitta ersättningar internationellt. Om detta inte ger resultat finns det emellertid anledning att omgående införa en skatt eller avgift. Motionerna Sk625 yrkande 19, Jo107 yrkande 22 och Jo110 yrkande 17 avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med det anförda.
Vidare avstyrks motion Jo119 yrkande 26.
Plastadditiv m.fl ämnen
Negativa miljöeffekter har också påvisats i fråga om klorparaffiner, ftalater, bromerade flamskyddsmedel och organiska tennföreningar. En snabb avveckling av de ämnen som är mest skadliga inom dessa ämnesgrupper bör komma till stånd. Vad beträffar tennorganiska båtbottenfärger har utskottet erfarit att man i Sverige i betydande omfattning frångått bottenmålning med tennorganisk färg av bl.a. färjor och att sjöfartsverket inom IMO och HELCOM agerar för att fiskefartyg, kustfartyg och fartyg i Östersjötrafik inte skall bottenmålas med sådan färg. Med det anförda avstyrks motionerna Jo98 yrkande 3 och Jo119 yrkande 38. Utskottet har vidare erfarit att arbete med begränsningsplaner för klorparaffiner, ftalater, bromerade flamskyddsmedel och organiska tennföreningar för närvarande pågår inom naturvårdsverket och kemikalieinspektionen. På grund härav och på grund av vad som ovan anförts om avveckling av dessa ämnen finner utskottet inte anledning att föreslå riksdagen någon åtgärd i anledning av motion Jo107 yrkande 23.
Nonylfenoletoxylater
Nonylfenoletoxylater är förhållandevis lätt nedbrytbara i miljön. Både nonylfenoletoxylater och dess nedbrytningsprodukter har dokumenterat negativa egenskaper för miljön. Det är därför angeläget att all användning av nonylfenoletoxylater på sikt upphör och ersätts med andra mindre miljöskadliga alternativ. Utskottet anser en minskning av utsläppen med minst 90 % till år 2000 vara ett realistiskt mål och delar regeringens bedömning att avvecklingen bör kunna ske genom frivilliga åtgärder inom berörda branscher. Användningen lär redan ha minskat på grund av sådana åtgärder. Mot denna bakgrund avstyrks motionerna Jo110 yrkande 18, Jo105 yrkande 37 och Jo107 yrkande 25.
Vissa skadliga organiska ämnen i övrigt
Utskottet ser allvarligt på de hälso- och miljöproblem som tas upp i motionerna Jo107, Jo113 och Jo118 och förutsätter att regeringen och berörda myndigheter vidtar åtgärder för att motverka dessa problem.
När det gäller frågan om ett totalförbud mot PCB har denna tidigare (1989/90:JoU3) behandlats av utskottet. Anledning till ändrat ställningstagande saknas. Det kan dock nämnas att utskottet erfarit att naturvårdsverket arbetar med en fortsatt identifiering av och åtgärder mot utsläpp av PCB. Exempelvis söker myndigheten utveckla metoder för sanering av bl.a. PCB-förorenade sediment och fiberbanker. Med det anförda avstyrks motionerna Jo113 yrkande 21 och Jo118 yrkande 21.
Motion Jo107 yrkandena 24, 26 och 27 bör med hänvisning till vad utskottet inledningsvis under detta avsnitt anfört inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. (Vad beträffar bensen i bensin; se även avsnittet om trafik nedan.)
Ozonnedbrytande ämnen
Propositionen
CFC
Avvecklingsplanen för CFC-föreningar skärps genom att tillverkning av fjärrvärmerör med hjälp av CFC och importen av sådana rör förbjuds från den 1 juli 1991 och genom att användningen av sådana CFC-föreningar som i dag inte är reglerade förbjuds från och med den 1 januari 1993. Frågan om skärpningar av CFC-avvecklingen drivs internationellt. Naturvårdsverkets bemyndigande att utfärda föreskrifter för CFC och HCFC utvidgas till att även omfatta HFC-föreningar. Kommunerna skall ombesörja att CFC-innehållet i kasserade kyl- och frysskåp omhändertas på ett miljöriktigt sätt senast från den 1 januari 1995. Regeringen gör bedömningen att centrala anläggningar bör etableras för att ta hand om både tömning av kylsystemen och fragmentering av isolering.
Haloner
Användningen av halon 1211, 1301 och 2402 avvecklas genom följande åtgärder. Tillverkning, import och försäljning av portabla halonbrandsläckare och installation av fasta brandsläckningsanläggningar samt fullskaletestning med halon förbjuds från den 1 juli 1991. Användningen av halon som brandsläckningsmedel i befintliga anläggningar upphör senast den 1 januari 1998. Den som yrkesmässigt innehar brandsläckningsanläggningar med mer än 20 kg halon åläggs att ansvara för att halonet tas om hand och levereras för destruktion eller återvinning.
Det regionala ansvaret för kontroll och registrering bör åvila länsstyrelserna med naturvårdsverket som central tillsynsmyndighet. Frågan om avveckling av halon drivs internationellt.
HCFC
Användningen av samtliga HCFC-föreningar skall begränsas till de områden, där de under en övergångsperiod behövs för att snabbt kunna ersätta CFC-föreningar. Även inom dessa områden bör användningen avvecklas så snart som möjligt.
Användningen av HCFC 22 bör förbjudas från den 1 januari 1994 med undantag för användning som köldmedium och vid tillverkning av hård skumplast för isoleringsändamål. Regeringen avser att i samråd med övriga EFTA-länder och EG förbjuda användningen av samtliga HCFC-föreningar, med nämnda undantag, från den 1 januari 1994. Samtidigt med de inhemska förbuden mot användning av HCFC bör importförbud införas för aerosolförpackningar, förpackningsmaterial och produkter av skumplast, med undantag av isoleringsmaterial, vilka innehåller eller har tillverkats med hjälp av HCFC-föreningar. Regeringen är för närvarande inte beredd att föreslå att ekonomiska styrmedel införs.
Ozonnedbrytande lösningsmedel
Användningen av koltetraklorid skall minska med 50 % till den 1 januari 1993, med 85 % till den 1 januari 1995 och vara helt avvecklad senast den 1 januari 1998. Tillverkning, import och användning av 1,1,1-trikloretan förbjuds från den 1 januari 1995.
Motionerna
Enligt motion Jo115 (v) yrkande 3 bör användningen av CFC och andra ozonförstörande ämnen avvecklas fortare. I motion Jo119 (mp) yrkande 15 föreslås att försäljning, tillverkning och import av CFC och varor som innehåller CFC inte skall tillåtas efter den 1 januari 1992. I motion Jo105 (m) yrkande 36 framhålls att det av regeringen skisserade CFC-omhändertagandet är ytterst kostsamt. I motionen föreslås att även andra metoder skall studeras i syfte att finna en mer kostnadseffektiv lösning på problemet. Enligt motion Jo74 (v) yrkande 2 bör det från den 1 januari 1992 ingå i kommunernas ansvar att ta hand om CFC från kyl- och frysskåp. I motion Jo119 (mp) finns ett liknande förslag enligt vilket kommunerna skall ha skyldighet att ta hand om CFC och haloner senast den 1 januari 1992 (yrkande 18). I samma motion yrkande 17 hemställs att riksdagen, om yrkande 18 inte vinner bifall, hos regeringen begär förslag till skatt på HCFC. I motion Jo74 (v) yrkande 3 föreslås att miljöavgift införs på produktion och import av kylar och frysar.
I motion Jo74 (v) yrkande 4 föreslås att förbud mot haloner i fasta anläggningar införs redan från den 1 januari 1995.
Enligt motion Jo74 (v) yrkande 5 bör miljöavgift införas på HCFC. I motion Jo119 (mp) yrkande 16 hemställs att riksdagen ger regeringen till känna, dels att försäljning, tillverkning och import av varor innehållande HCFC, förutom kylskåp och värmeväxlare, inte skall tillåtas efter den 1 januari 1992, dels att HCFC över huvud taget inte skall tillåtas efter den 1 januari 1994.
I motion Jo119 (mp) föreslås att all användning av koltetraklorid och 1,1,1-trikloretan förbjuds fr.o.m. den 1 januari 1992 (yrkandena 19 och 20). Enligt motion Jo74 (v) yrkande 6 bör förbud mot tillverkning, import och användning av koltetraklorid och 1,1,1-trikloretan införas från den 1 januari 1993.
Utskottets överväganden
CFC
Utskottet delar regeringens uppfattning att det nu finns förutsättningar att skärpa 1988 års avvecklingsplan för CFC. De förbud regeringen avser att införa framstår som lämpliga både till omfattning och tidpunkt varför motionerna Jo115 yrkande 3 och Jo119 yrkande 15 avstyrks.
Kyl- och frysskåp innehåller CFC-föreningar både i isoleringen och i kylsystemen. Enligt den gällande avvecklingsplanen för CFC kommer kyl- och frysskåp att tillverkas utan CFC-föreningar efter utgången av 1994. Eftersom kyl- och frysskåp är produkter med relativt lång livslängd kommer emellertid problemet med CFC finnas kvar i ca 15 år efter det av de nya skåpen gjorts CFC-fria. Ett ordnat omhändertagande av CFC ur kasserade skåp framstår därför som nödvändigt. Ett sådant omhändertagande bör lämpligen införas vid den tidpunkt regeringen valt. Vidare delar utskottet regeringens bedömning att kommunerna senast från denna tidpunkt bör åläggas att omhänderta kasserade kyl- och frysskåp på ett sådant sätt att CFC återvinns. Skäl att införa skatt eller avgift på CFC saknas. Av det anförda framgår att utskottet inte är berett att tillmötesgå motionerna Jo74 yrkandena 2 och 3 samt Jo119 yrkandena 17 och 18.
Vidare avstyrks motion Jo105 yrkande 36.
Haloner
Haloner används framför allt som ett effektivt brandsläckningsmedel. De används främst för att skydda känslig och dyrbar elektrisk och elektronisk utrustning mot brand. Halon utgör vid de koncentrationer och tidsramar som är aktuella vid släckning inget hot mot människor som befinner sig i det utrymme där de används. Däremot har de mycket allvarliga effekter på ozonskiktet. Det är således högst angeläget att användningen av halon avvecklas. Utskottet är av samma uppfattning som regeringen vad beträffar val av åtgärder för att få till stånd en avveckling. Till följd härav avstyrker utskottet motion Jo74 yrkande 4.
HCFC
För att kunna genomföra en snabbavveckling av CFC behövs ersättningsprodukter. Inom vissa användningsområden är det aktuellt med en övergång till HCFC-föreningar för att ersätta CFC. Även om HCFC är mindre skadlig än CFC medför användningen av HCFC en fortsatt nedbrytning av ozonskiktet. HCFC bidrar också till växthuseffekten. Mot denna bakgrund är det uppenbart att även HCFC på sikt måste avvecklas. Det sätt på vilket regeringen avser att begränsa användningen framstår som realistiskt. Utskottet anser att det för närvarande inte finns skäl att införa införa ekonomiska styrmedel avseende HCFC. Med det anförda avstyrks motionerna Jo74 yrkande 5 och Jo119 yrkande 16.
Ozonnedbrytande lösningsmedel
Koltetraklorid har större ozonnedbrytande förmåga än CFC-föreningar och är bl.a. kraftigt cancerogent. Det är därför viktigt att användningen avvecklas. Även 1,1,1-trikloretan bör avvecklas. Utskottet stödjer den plan för avveckling som redovisas i propositionen och avstyrker motionerna Jo119 yrkandena 19 och 20 samt Jo74 yrkande 6.
Avfall
Propositionen
Utgångspunkter
Den övergripande målsättningen är att avfallets volym och innehåll av farliga ämnen skall begränsas och att behandlingen av det avfall som ända uppkommer skall förbättras. Skadligt avfall skall undvikas genom att innehållet av miljö- och hälsoskadliga ämnen i produkter och varor minskas.
Ekonomiska styrmedel inom avfallsområdet
Regeringen anser att ekonomiska styrmedel kan användas för att stimulera till källsortering i syfte att nå miljömålen inom avfallsområdet. Många kommuner har ansett att utrymmet för att införa differentierade avfallstaxor varit begränsat. För att säkerställa kommunernas möjlighet att i styrande syfte differentiera avfallstaxorna föreslår regeringen att renhållningslagens avgiftsbestämmelser kompletteras. Åtgärderna kan behöva kompletteras med ytterligare styrmedel. Regeringen avser att överväga hur sådana styrmedel kan utformas.
Miljöfarligt avfall
Utgångspunkten är att varje land måste ta ett eget ansvar för miljöfarligt avfall. Inom ramen för denna princip har beslut träffats att ingå ett intentionsavtal med Norges regering om ett utvidgat samarbete för omhändertagande av miljöfarligt avfall. I både Norge och Sverige har konstaterats att kapaciteten för miljöfarligt avfall är otillräcklig i förhållande till behoven. En utbyggnad av behandlingskapaciteten är därför nödvändig.
Förpackningar
Regeringen har för avsikt att uppdra åt förpackningsutredningen att i särskild ordning utarbeta ett principförslag om ett fullständigt ansvar för tillverkare, distributörer och handel vad gäller returhantering och återvinning av förpackningar.
Motionerna
Enligt motion Jo119 (mp) bör målsättningen vara att minska produktionen av avfall med 50 % och produktionen av miljöfarligt avfall med 80 % inom en tioårsperiod. Vidare föreslås att naturvårdsverket får i uppdrag att arbeta fram en konkret plan för att uppnå detta mål. (Yrkandena 1--4.) I motion Jo105 (m) yrkande 39 föreslås att en utredning tillsätts för att undersöka om avfallsreduceringsplaner skulle kunna användas för att minska avfallsmängderna. I motion Jo113 (c) yrkande 40 hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om en strategi för en resurssnål avfallshantering utifrån principen ren produktion. Sopförbränningen i kommunerna bör enligt motion Jo119 (mp) yrkande 9 vara avvecklad senast den 1 januari 1994.
Miljöpartiet hemställer i motion Jo103 att riksdagen beslutar anta en lag om avfall och återvinning som utarbetats inom partiet. Lagens huvudsyfte är att reducera avfallsmängden och att göra avfallet mindre farligt ur miljösynpunkt. För att uppnå detta mål är lagförslaget inriktat på förebyggande miljövård. Företag åläggs att upprätta och offentliggöra materialbalanser, livscykelspecifikationer och miljövarudeklarationer. Kommunerna skall upprätta avfallsplaner, vilka skall ge en plan för hur avfallshanteringen skall se ut under en period av 5--10 år. I avfallsplanen skall bl.a. finnas en reduktionsplan för avfall och utsläpp för kommunens industri. Målet skall vara att inom en tioårsperiod, med hjälp av s.k. ren teknik, kemikalieval och kritisk granskning av produktutbudet minimera utsläpp och avfall från produktion och konsumtion. Källsortering blir obligatorisk över hela landet och skall ha genomförts senast den 1 januari 1993. Naturvårdsverket skall vara central tillsynsmyndighet med vittgående befogenheter att styra avfallshanteringen i en för miljön positiv riktning. Verket får befogenhet att införa pant på varor, förbjuda miljöfarliga kemikalier, lägga miljöavgift på tillverkningsämnen och produkter m.m. I motion Jo110 (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning om en återvinningslag och andra förpacknings- och avfallsfrågor (yrkande 19). Enligt motion Jo105 (m) yrkande 41 bör renhållningslagen ändras i syfte att generellt tillåta kompostering av hushållsavfall.
I motion Jo105 (m) anförs att avfallsforskningen främst skall inriktas på projekt som syftar till att minimera avfallsmängderna (yrkande 38). Enligt samma motion yrkande 42 bör det kommunala monopolet på avfallsområdet avskaffas.
Enligt motion Jo119 (mp) yrkande 8 bör en långtgående, obligatorisk källsortering ha införts senast den 1 januari 1993. I motion Jo739 (fp) yrkande 11 framhålls att ekonomiska styrmedel skall användas för att stimulera avfallsåtervinning och resurshushållning. Återvinningen bör enligt motionen styras inom en fungerande marknadsekonomi där också kostnaderna för produktens slutliga hantering räknas in i priset. I motion Jo113 (c) yrkas att riksdagen i lag föreskriver att en avfallsavgift tas ut på osorterat hushålls- och industriavfall från den 1 januari 1992 med 200 kr. per ton (yrkande 24). Enligt motion Sk625 (mp) bör en avfallsavgift på 200 kr. per ton införas på osorterade eller bristfälligt sorterade sopor som inlevereras till deponi och en avfallsavgift på 160 kr. per ton på osorterade eller bristfälligt sorterade sopor som förbränns (yrkandena 20 och 21). I motion Jo99 (v) yrkande 1 föreslås en miljöavgift på osorterat avfall med 50 kr. per ton från den 1 januari 1992. I samma motion yrkande 2 hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag på definition av olika avfallsfraktioner och förslag på miljöavgifter på dessa fraktioner. Enligt motion Jo113 (c) yrkande 25 bör en utredning tillsättas med direktiv att lägga fram förslag om införande av ett pantsystem för återvinning av avfall.
I motionerna Jo715 och Jo728 (Sk625) yrkande 7 (båda mp) föreslås att ett pantsystem för bildäck införs. I motion Jo726 (v) framhålls att åtgärder för att minska problemen med kasserade däck brådskar. Mot denna bakgrund yrkas att riksdagen, dels beslutar om en destruktionsavgift på däck, dels hos regeringen begär förslag till nivå på destruktionsavgiften för olika typer av däck. Enligt motion Jo814 (T267) (fp) yrkande 3 bör en skrotningsavgift som tas ut vid försäljning av däck införas för att finansiera däckåtervinning.
I motion Jo105 (m) yrkande 35 hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till återlämningspremie på de miljöfarliga batterier som i dag inte omfattas av pantsystem. Ett liknande yrkande framställs i motion Jo733 (m) yrkande 7. Enligt motion Jo728 (Sk625) (mp) yrkande 8 bör ett pantsystem på förbrukade katalysatorer från vägfordon införas. I samma motion yrkande 9 föreslås att ett pantsystem omgående införs på smörjoljor. En lämplig pant är enligt motionen 700 kr./m3.
I motion Jo711 (mp) framhålls betydelsen av att leva upp till av riksdagen uppställda mål om återanvändning av papper. Vidare anförs att pappersinsamling skall ske på alla offentliga inrättningar, skolor inräknade, och att detta skall ingå i kommunernas åtaganden. Att ekonomiska styrmedel kan stimulera till återanvändning av papper betonas också.
Enligt motion Jo105 (m) yrkande 43 har producenten ett ofrånkomligt ansvar i arbetet att minska mängden miljöfarligt avfall.
I motion Jo105 (m) anförs att marknaden måste få möjlighet att inom de miljömässiga ramar som fastställs på politisk väg utveckla lämplig teknik för att behandla miljöfarligt avfall. Vidare skulle det enligt motionen vara direkt olämpligt att redan nu bygga ut den s.k. behandlingskapaciteten för miljöfarligt avfall. I motionen föreslås också att SAKAB privatiseras. (Yrkandena 44--46.) Enligt motion Jo728 (Sk625) (mp) yrkande 5 bör en avfallsfond inrättas. I motion Jo744 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om en lag om slamhantering eller utvidgning av lagen om kemiska produkter och en slamförordning med stöd av denna (yrkande 1).
I motion Jo105 (m) yrkande 40 framhålls det källsorterade avfallets betydelse som energikälla.
Enligt motion Jo772 (s) bör pantsystem införs för så många glasförpackningar som möjligt. I motion Jo514 (v) yrkande 3 hemställs att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som tvingar handeln att återta alla förpackningar. Behovet av att i Sverige utveckla ett heltäckande system för hantering av förpackningsavfall framhålls i motion Jo799 (c). Enligt motion Jo809 (L735) (mp) bör varuförpackningarna reduceras. Enligt motion Jo810 (L736) (mp) yrkande 4 bör förpackningarna utformas så att de kan återanvändas, återbrukas eller komposteras. I motion Jo119 (mp) yrkande 10 föreslås att användningen av retursystem utökas kraftigt och att förpackningsutredningen får tilläggsdirektiv att utforma sådana förslag.
Import av PVC-förpackningar bör enligt motion Jo703 (c) förbjudas. I motion Jo443 (c) framhålls behovet av ett program för avveckling av PVC-användningen i Sverige. I motionen föreslås också att naturvårdsverket får i uppdrag att utreda förutsättningarna för en avveckling av PVC-användningen. När det gäller PVC bör enligt motion Jo119 (mp) yrkande 14 substitutionsprincipen tillämpas fullt ut.
I motion Jo765 (c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär regler och rekommendationer för märkning av emballage och förpackningar med avseende på deras källsorteringsmöjlighet. Enligt motion Jo107 (v) yrkande 8 måste produkter märkas med både innehållsdeklaration och miljöeffekt så att konsumenter och yrkesutövare får förstärkta möjligheter att handla miljömedvetet. I motion Jo119 (mp) yrkande 7 framställs krav på miljödeklaration för varor och produkter. Enligt samma motion yrkande 13 bör plaster märkas för att underlätta återvinning. I motion Jo744 (m) yrkande 2 föreslås att informationen till hushållen angående hanteringen av farliga ämnen som avfall förbättras. Enligt motion Jo105 (m) yrkande 34 bör Sverige överväga en anslutning till EGs märkningssystem. I motion Jo113 (c) yrkas att sammansättningen av miljömärkningskommittén ändras så att kompetens och miljökunnande tas till vara (yrkande 33).
Enligt motion Jo739 (fp) yrkande 13 bör kemikalieinspektionen upprätta materialbalanser för de farligaste och mest använda ämnena. Företag som bedriver verksamhet där miljöskyddslagen eller lagen om kemiska produkter är tillämplig bör enligt motion Jo119 (mp) yrkande 5 upprätta materialbalanser. Dessa materialbalanser skall enligt motionen ligga till grund för krav på avfallsreduktion (yrkande 6).
Utskottets överväganden
Utgångspunkter
Utskottet instämmer i den målsättning som ställs upp i propositionen att avfallets volym och innehåll av farliga ämnen skall begränsas. Utskottet har dock inte underlag för göra en realistisk bedömning av hur stor avfallsreduktion som är möjlig att uppnå under en tioårsperiod och är därför inte berett att tillstyrka motion Jo119 yrkandena 1--4.
Som konstaterats i propositionen har riksdagen tidigare (1989/90:JoU16) beslutat att förbränning av osorterat avfall i allt väsentligt skall ha upphört vid utgången av år 1993. Motion Jo119 yrkande 9 får härigenom anses väsentligen tillgodosedd.
Vid samma tillfälle beslöt riksdagen att kommunerna skulle få ett vidgat ansvar för avfallshantering och avfallsplanering. Detta innebär bl.a. att kommunerna skall upprätta s.k. avfallsplaner omfattande alla förekommande avfallsslag i kommunen. Naturvårdsverket har gett ut en föreskrift om innehållet i kommunal avfallsplan samt allmänna råd för vad dessa avfallsplaner skall innefatta. Ett syfte med dessa planer är att minska avfallsmängderna. Med det anförda avstyrks motion Jo105 yrkande 39 och Jo113 yrkande 40.
Även motion Jo105 yrkande 41 avstyrks.
Den överblick som ovan nämnda avfallsplaner skapar ökar förutsättningarna för återvinning och återanvändning. En ökad källsortering kan förväntas få samma effekt. Vidare har förpackningsutredningen i uppdrag att undersöka möjligheterna till ökad återanvändning och återvinning. Mot denna bakgrund finner utskottet att det f.n. inte finns behov att införa en återvinningslag. Motionerna Jo103 och Jo110 yrkande 19 avstyrks.
Riksdagen har beslutat (1989/90:JoU16) att det yttersta ansvaret för avfallet skall åvila kommunerna. Anledning saknas att ompröva detta beslut varför motion Jo105 yrkande 42 avstyrks.
Genom ett riksdagsbeslut med anledning av regeringens proposition 1989/90:90 om forskning har medel anvisats för forskning om avfallshantering och miljöanpassad produktutveckling. Detta innefattar bl.a. forskning om resurssnål produktion och reducering av avfall. Det saknas därför enligt utskottets mening anledning till något tillkännagivande med anledning av motion Jo105 yrkande 38. Motionen avstyrks i denna del.
Ekonomiska styrmedel inom avfallsområdet
Det finns fortfarande många brister när det gäller hur avfallet tas om hand. Ekonomiska styrmedel kan ge industrin och även hushållen incitament till att separera olika avfallsslag. En sådan källsortering ger bättre förutsättningar för att öka återanvändning och återvinning samt att ta hand om avfallet på ett från miljö- och resurshushållningssynpunkt lämpligare sätt. Utskottet anser därför att kommunerna bör ha möjlighet att differentiera avfallstaxan för att stimulera källsortering. För att säkerställa denna möjlighet har regeringen föreslagit att renhållningslagens avgiftsbestämmelser kompletteras. Utskottet har inget att erinra mot detta. Behovet och utformningen av ytterligare styrmedel för att stimulera källsortering är det dock enligt utskottets mening för tidigt att ta ställning till. Det kan emellertid inte uteslutas att en komplettering av nu föreslagna styrmedel kan behövas på sikt. Det är därför positivt att regeringen har för avsikt att överväga ytterligare styrmedel. Motionerna Jo119 yrkande 8, Jo739 yrkande 11, Jo99, Jo113 yrkandena 24 och 25 samt Sk625 yrkandena 20 och 21 avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda genom det anförda.
Vad beträffar bildäck har utskottet erfarit att en arbetsgrupp under ledning av statens industriverk med intressenter inom bildäcksbranschen f.n. arbetar med att utveckla ett återvinningssystem där en återlämningspremie diskuteras. I arbetet ingår också frågan om att säkerställa avsättningen för insamlade däck. Vidare förutsätter utskottet att regeringen i samband med att ytterligare styrmedel övervägs särskilt uppmärksammar bildäcken. Med anledning av det anförda avstyrks motionerna Jo715, Jo726, Jo728 (Sk625) yrkande 7 och Jo814 (T267) yrkande 3.
Som framgår av avsnittet om tungmetaller ovan kommer återlämningspremier att införas för att stimulera till återlämning av förbrukade nickel/kadmiumbatterier. Insamlingsgraden av övriga miljöfarliga batterier uppges vara hög. Det saknas därför anledning att nu införa ett pantsystem eller återlämningspremier för dessa batterier. Motionerna Jo733 yrkande 7 och Jo105 yrkande 35 avstyrks.
Inom regeringskansliet bereds f.n. ett ärende om bidrag för omhändertagande av uttjänta katalysatorer. Naturvårdsverket arbetar med frågan om återvinning och insamling av smörjoljor. I avvaktan på resultatet av detta är det inte meningsfullt att föreslå någon åtgärd med anledning av motion Jo728 (Sk625) yrkandena 8 och 9.
Frågan om returpappersystemets utformning bereds f.n. inom regeringskansliet. Utskottet utgår från att synpunkterna i motion Jo711 kommer att beaktas utan något ytterligare initiativ från utskottets sida.
Miljöfarligt avfall
I ett internationellt perspektiv måste utgångspunkten vara att varje land tar ansvar för det miljöfarliga avfall som uppkommer inom det egna landet. Vad beträffar ansvaret för miljöfarligt avfall inom Sverige vill utskottet särskilt betona producentens ansvar för att avfallsmängderna minskas. Regeringens och utskottets uppfattning överensstämmer här med motion Jo105 yrkande 43. Denna påkallar därför ingen särskild åtgärd. Motionen avstyrks i denna del.
Utskottet ser positivt på intentionsavtalet mellan Sverige och Norge enligt vilket de båda länderna gemensamt skall verka för att minimera mängden miljöfarligt avfall. Beträffande behandlingskapaciteten har utskottet erfarit att båda länderna numera är tveksamma till en utbyggnad beroende på att det miljöfarliga avfallet minskar. Det saknas därför skäl till något riksdagsuttalande med anledning av motion Jo105 yrkande 45.
Utskottet har tidigare (1989/90:JoU16) uttalat att samhällets kontroll över SAKAB bör bibehållas genom att stat och kommuner gemensamt kontrollerar minst 51 % av aktierna. Anledning till till ändrat ställningstagande saknas. Motion Jo105 yrkande 46 avstyrks.
Vidare avstyrks motionerna Jo105 yrkandena 40 och 44.
I proposition 1989/90:100 bilaga 16 fastlades ett program för att senast till år 1995 få bort de farligaste ämnena i slammet från de kommunala reningsverken. Utskottet hade inget att erinra mot detta. Regeringen har därefter uppdragit åt naturvårdsverket att redovisa förslag till avvecklingsprogram för skadliga ämnen och förslag till åtgärdsprogram. Vidare har naturvårdsverket nyligen utarbetat allmänna råd om slam från kommunala avloppsreningsverk. Dessutom kan kommunerna i egenskap av huvudmän ställa krav på interna reningsåtgärder hos anslutna industrier eller kräva att vissa ämnen behandlas helt skilt från det kommunala reningsverket. Med hänvisning till det anförda avstyrks motion Jo744 yrkande 1.
Även motion Jo728 (Sk625) yrkande 5 avstyrks.
Förpackningar
Förpackningsutredningen har erhållit tilläggsdirektiv. Dessa innebär att utredningen skall ta fram ett förslag om ett väsentligt utökat åtagande för tillverkare, distributörer och handel vad gäller returhantering och återanvändning, återvinning av material eller energiutvinning från använda förpackningar. Utredningen skall vidare utarbeta ett förslag om hur konkreta system inom berörda branscher för ökad återtagning av förpackningar och förpackningssystem kan utformas. I enlighet med gällande direktiv skall även andra medel att uppnå önskvärd styrning utredas varvid särskild uppmärksamhet skall ägnas åt ekonomiska styrmedel, i första hand obligatoriska panter. Vad särskilt beträffar glasåtervinning kan nämnas att intressenterna i branschen har uttalat sin avsikt att ta på sig ett ansvar för att få till stånd ett återtagningssystem för glasförpackningar. I avvaktan på resultatet av förpackningsutredningens arbete anser utskottet det inte meningsfullt att nu föreslå något riksdagsuttalande med anledning av motionerna Jo772, Jo514 yrkande 3, Jo799, Jo809 (L735), Jo810 (L736) yrkande 4 och Jo119 yrkande 10.
En överenskommelse mellan företrädare för den svenska förpackningsindustrin och för miljödepartementet har lett fram till en avveckling av PVC-plast i svensktillverkade förpackningar. Dessa svarar för ca 70 % av PVC-plastförpackningarna på marknaden. Enligt vad som anförs i propositionen pågår arbetet kring den fortsatta avvecklingen av PVC som förpackningsmaterial. Det gäller de 30 % som främst utgörs av import. Bl.a. har i det nordiska samarbetet bildats en förpackningsgrupp för att de nordiska länderna gemensamt skall kunna driva frågan om PVC-avveckling internationellt. Motionerna Jo703, Jo443 och Jo119 yrkande 14 avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda genom det anförda.
Vissa övriga frågor med anknytning till avfallshanteringen
Systemet med en frivillig positiv miljömärkning -- en grön svan -- samordnas nu mellan de nordiska länderna och syftar till att stimulera utvecklingen och marknadsföringen av produkter som är bättre ur miljösynpunkt. De första produkterna märkta med svanen beräknas komma ut i handeln till hösten 1991. EGs miljömärkningssystem är ännu inte utformat men detta kommer enligt uppgift att tillåta nationell märkning. Vidare arbetar kemikalieinspektionen med att ta fram kriterier och klassificeringssystem för miljöfarlighetsmärkning. Utskottet finner det inte meningsfullt att ta initiativ till ytterligare åtgärder på detta område innan resultat av det pågående arbetet kan bedömas. Motionerna Jo765, Jo744 yrkande 2, Jo105 yrkande 34, Jo107 yrkande 8, Jo113 yrkande 33 samt Jo119 yrkandena 7 och 13 avstyrks.
Enligt miljöskyddslagen 38b § skall den som med tillstånd enligt miljöskyddslagen utövar miljöfarlig verksamhet avge en särskild miljörapport varje år. Naturvårdsverket har meddelat föreskrifter om vad som skall redovisas i denna rapport. Bl.a. skall en fullständig beskrivning lämnas av de kemiska ämnen och produkter som ingår i produktionen, av utsläpp och av det uppkomna avfallets mängd, sammansättning och behandling. Inom regeringskansliet övervägs behovet av komplettering i form av t.ex. materialbalanser och miljövarudeklarationer. I avvaktan på resultatet av detta är det inte meningsfullt att föreslå något tillkännagivande med anledning av motionerna Jo739 yrkande 13 samt Jo119 yrkandena 5 och 6.
Vissa internationella överenskommelser
Propositionen
Godkännande av det reviderade Montrealprotokollet
Vid det andra mötet mellan parterna till Montrealprotokollet, som ägde rum i London i juni 1990, beslutades om ändringar och tillägg till protokollet. Ändringarna innebär skärpningar avseende utsläppen av CFC och halon. Dessa är direkt bindande för parterna. Genom tilläggen utökas antalet reglerade ämnen med koltetraklorid och 1,1,1-trikloretan och antas riktlinjer för användningen av HCFC. Vidare inrättas en multilateral fond för att göra det möjligt för utvecklingsländerna att ansluta sig till protokollet. Tilläggen träder i kraft först efter ratificering. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner tilläggen.
Godkännande av Baselkonventionen
Inom Förenta Nationernas miljövårdsprogram, UNEP, har en särskild arbetsgrupp utarbetat ett förslag till en konvention om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall. Regeringen beslöt den 9 mars 1989 att Sverige skulle underteckna konventionen med förbehåll för ratifikation. Vid undertecknandet avgavs en förklaring att Sverige kommer att tillämpa konventionen interimistiskt. Konventionen träder i kraft först efter det att tjugo stater eller organisationer ratificerat eller godkänt den. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner konventionen.
Baselkonventionen omfattar utöver miljöfarligt avfall sådant avfall som regleras i renhållningslagen (1979:596). I denna finns inga bestämmelser om införsel till och utförsel ur landet. Renhållningslagen bör därför kompletteras med en bestämmelse att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att hushållsavfall och annat avfall inte får föras in till eller föras ut ur riket utan särskilt tillstånd.
OECDs miljöministrar enades vid ett möte i januari 1991 om en rekommendation om begränsning av gränsöverskridande transporter av avfall. Rekommendationen, som är industriländernas uppföljning och vidareutveckling av de bestämmelser som gäller enligt Baselkonventionen, innebär bl.a. att avfall som inte är föremål för återvinning och återanvändning i största möjliga mån bör omhändertas i det land där det uppstår, att medlemsländerna skall inventera mängder och arter av sådant avfall som inte kan omhändertas inom landet samt att de skall bygga upp en infrastruktur som möjliggör omhändertagande av avfallet inom landet.
Motionerna
I motion Jo737 (v) yrkande 6 framhålls betydelsen av att Sverige aktivt bidrar till att utvecklingen av miljövänliga alternativ till freonanvändningen påskyndas och görs tillgängliga för u-länder som står i begrepp att annars öka freonanvändningen. Enligt Jo74 (v) yrkande 1 bör Sverige agera kraftfullt för att teknik som inte ger upphov till utsläpp av freonnedbrytande ämnen utvecklas och blir möjlig att tillämpa för länder i tredje världen. Vidare bör Sverige driva på arbetet med den multilaterala fonden så att den snabbt kommer i gång och har tillräckliga medel samt vidta bilaterala åtgärder. I motionerna 1989/90:Jo820 (U637) yrkande 1 och Jo752 yrkande 4 (båda mp) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna att Sverige med kraft skall driva ett totalt avvecklingskrav för samtliga freontyper inom ramen för Montrealprotokollet.
Sverige måste enligt motion Jo752 (mp) yrkande 9 ställa upp för tredje världen och kräva att Baselkonventionen sätter stopp för export av avfall från i-länder till u-länder. I motion Jo113 (c) yrkande 42 betonas att Sverige måste verka för en snar skärpning av Baselkonventionen.
Utskottets överväganden
Godkännande av det reviderade Montrealprotokollet
Ett starkt internationellt avtal är avgörande för att hejda nedbrytningen av ozonskiktet. Utskottet ser därför positivt på de skärpningar som parterna till Montrealprotokollet nu enats om och föreslår att riksdagen godkänner tilläggen till protokollet.
I inledningen till det reviderade Montrealprotokollet slås fast att det slutliga målet med protokollets bestämmelser är att eliminera utsläppen av ämnen som bryter ned ozonskiktet. De ämnen som efter besluten om ändringar och tillägg regleras genom protokollet utgörs av samtliga CFC-föreningar, haloner, koltetraklorid och 1,1,1-trikloretan. Artikel 10 behandlar den finansiella mekanismen för att möjliggöra utvecklingsländernas deltagande i protokollet. Industrialiserade parter till protokollet skall ge dessa länder ekonomiskt och tekniskt stöd. Den finansiella mekanismen omfattar en multilateral fond men innefattar även andra former av multilateralt, bilateralt och regionalt samarbete. Fondens storlek har fastställts till 160 miljoner USD för perioden 1991--1993. Den kan öka med 80 miljoner USD om ytterligare utvecklingsländer som Kina och Indien blir parter till protokollet. Fördelningen mellan bidragsländerna baseras på FNs bidragsskala. Enligt den nya artikeln 10A skall parterna vidta de åtgärder som är praktiskt möjliga för att överföra miljöanpassade substitut och tekniker till de utvecklingsländer som är parter till protokollet. Av redogörelsen ovan framgår att det arbete som bedrivs internationellt i allt väsentligt tillgodoser syftet med motionerna Jo737 yrkande 6, Jo74 yrkande 1, 1989/90:Jo820 (U637) yrkande 1 och Jo752 yrkande 4.
Godkännande av Baselkonventionen
Som tidigare konstaterats är det inom avfallsområdet viktigt att såväl volym som farlighet minskar, samtidigt som behandlingen av det avfall som ändå uppkommer förbättras. Detta gäller både nationellt och internationellt. Under senare år har uppmärksamheten riktats mot ökade internationella transporter av miljöfarligt avfall till utvecklingsländer och andra länder med små möjligheter att ta hand om avfallet på ett bra sätt. För att komma till rätta med detta växande internationella problem och effektivt kunna minimera och kontrollera de gränsöverskridande transporterna och det slutliga omhändertagandet av avfall krävs en internationell överenskommelse. Mot denna bakgrund är det tillfredsställande att Baselkonventionen kunnat komma till stånd. Utskottet föreslår att riksdagen godkänner konventionen. Enligt konventionen får en part inte tillåta export av avfall till länder, speciellt utvecklingsländer, vilka i sin lagstiftning har förbjudit sådan import. Export skall heller inte tillåtas om det finns anledning anta att avfallet inte kommer att hanteras miljöriktigt. Enligt utskottets mening kan Baselkonventionen endast ses som ett första steg mot målet att komma till rätta med det internationella avfallsproblemet. Konventionen kommer att behöva förstärkas med bl.a. regler om hur övervakning och kontroll av omhändertagandet av avfallet i importlandet skall ordnas. Det är också viktigt att konventionen kompletteras med en reglering av ansvars- och ersättningsfrågor. Sverige måste fortsätta att driva dessa frågor internationellt. Genom det anförda får syftet med motionerna Jo752 yrkande 9 och Jo113 yrkande 42 anses tillgodosett.
Fråga om fortsatt giltighet av 13 § lagen om kemiska produkter
Utskottets överväganden
I samband med beredningen av 1990 års budgetproposition behandlade utskottet vissa frågor om miljöfarligt avfall och samhällets inflytande i SAKAB (prop. 1989/90:100 bil. 16, JoU16, rskr. 241). I enlighet med regeringens förslag antog riksdagen därvid en lag om ändring i lagen om kemiska produkter som bl.a. innebar att 13 § skulle upphöra att gälla. Denna paragraf utgör den rättsliga grunden för SAKABs monopolliknande ställning i fråga om slutligt omhändertagande av miljöfarligt avfall. I anslutning till regeringens förslag om försäljning av statens aktier i SAKAB ansåg emellertid utskottet att samhällets kontroll borde bibehållas genom att stat och kommuner gemensamt kontrollerar minst 51 % av aktierna. Riksdagen följde utskottet. Från miljödepartementet har under hand framförts den uppfattningen att riksdagen med hänsyn till beslutet om fortsatt samhällelig kontroll av SAKAB bör upphäva sitt beslut att 13 § skall upphöra att gälla. Utskottet delar denna uppfattning.
Utskottet konstaterar att riksdagen i ovannämnda sammanhang antagit ett av regeringen framlagt förslag till lag om ändring i lagen om kemiska produkter som bl.a. innebär att 13 § skall upphöra att gälla. Enligt ikraftträdandebestämmelsen skulle lagen i denna del träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen har i den del som gäller 13 § ej promulgerats (se SFS 1990:239). Utskottet föreslår att riksdagen med ändring av det tidigare beslutet beslutar att 13 § skall fortsätta att gälla.
El- och värmeproduktion
Propositionen
Utsläppskravet för svavel skärps generellt med början år 1993 i storstäderna och södra Sverige. Skärpningen skall vara genomförd i hela landet senast 1997. Utsläppen från nya stora förbränningsanläggningar bör ligga betydligt under de generella kraven.
Riktlinjerna för kväveoxidutsläpp från nya stora förbränningsanläggningar skärps kraftigt.
Viktigt är att undersöka förutsättningarna för att minska utsläppen från villapannor. Det gäller bl.a. att analysera möjligheterna att införa positiv miljömärkning, överväga system för obligatoriskt typgodkännande, system med utsläppsdeklaration och åtgärder som leder till bättre drift och underhåll. Det ligger inom naturvårdsverkets ansvarsområde att i samråd med andra berörda myndigheter bedriva ett sådant arbete.
Vidare är angeläget att utnyttja de goda förutsättningar för vindkraft som finns i vårt land. De närmare förutsättningarna för lokalisering av storskalig vindkraft bör bedömas i kommunernas fysiska planering.
Utskottets överväganden
Elproduktion i vindkraftverk behandlas av näringsutskottet.
Vad beträffar el- och värmeproduktion i övrigt konstaterar utskottet att miljöpåverkan i Sverige minskat kraftigt under 1970- och 1980-talen. Det behövs dock ytterligare åtgärder för att minska energisystemets miljöpåverkan. Utskottet har inget att erinra mot de ställningstaganden som redovisas i propositionen.
Trafik
Detta avsnitt av propositionen är indelat i områden efter departement. Kommunikationsdepartementets område behandlas av trafikutskottet, miljödepartementets område av jordbruksutskottet och finansdepartementets område av skatteutskottet.
Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde
Som framgått ovan behandlas propositionen i denna del av trafikutskottet. Jordbruksutskottet har dock att ta ställning till ett antal motionsyrkanden som har anknytning till detta område.
Motionerna
I motion Jo730 (T207) (mp) yrkande 1 framhålls behovet av att kraftigt skärpa målsättningarna vad gäller utsläppen av miljöfarliga ämnen från bl.a. vägtrafiken. En rimlig övre nivå för biltrafikens omfattning måste enligt motionen bestämmas utifrån naturens ekologiska bärförmåga. I motion Jo114 (v) yrkande 1 hemställs att riksdagen beslutar att Sverige utan att avvakta EGs eller andra internationella organs samtycke skall skärpa miljökraven på trafikområdet. I samma motion yrkas att riksdagen beslutar att de transporter som samhället och enskilda behöver redan på kort sikt måste göras så rena från skadliga utsläpp som de bästa och tillgängliga fordonstekniska lösningarna medger (yrkande 2). Den tekniska utvecklingens betydelse för utsläppsminskningar inom transportsektorn betonas i motion Jo722 (m) yrkande 3. Det är enligt motionen fullt möjligt att under 1990-talet uppnå nolltillväxt av utsläppen från trafiken.
I motion Jo120 (T82) (mp) yrkande 24 föreslås att en åtgärdsplan mot miljöstörningar från militärt flyg upprättas.
Enligt motion 1989/90:Jo750 (T215) (m) bör samma svavelkrav ställas på dieselbränsle för sjöfarten som för annan verksamhet. Detta bör Sverige verka för genom bilaterala överenskommelser eller genom Östersjökonventionen. I motion Jo734 (T610) (mp) yrkande 1 hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till avgaskrav och krav på bränslekvalitet för sjöfarten att införas senast den 1 januari 1992 och att kraven därefter trappas upp så att de minst motsvarar de krav som gäller för den tunga vägtrafiken. Enligt motion Jo120 (T82) (mp) bör svavelhalten i brännolja som används som bränsle till färjor som regelbundet anlöper svensk hamn begränsas. I tyngre eldningsoljor bör svavelhalten sänkas till högst 0,5% fr.o.m. den 1 juli 1991 och till högst 0,3% fr.o.m. den 1 juli 1992. I lättare eldningsoljor bör svavelhalten sänkas till högst 0,2% fr.o.m. den 1 juli 1991 och till högst 0,05% fr.o.m. den 1 juli 1992. (Yrkandena 16--19.)
I motion Jo98 (v) föreslås att passagerarfärjor ej skall omfattas av de undantag i 5 kap. 4 § sjöfartsverkets kungörelse om åtgärder mot vattenförorening från fartyg (SJFÖS 1985:19, SFH 2.1) som gäller utsläpp av toalettavfall, att förbud mot utsläpp av matavfall från färjetrafiken införs, att föreskrifter för användning av gifter i färjornas kylvattensystem utfärdas, att tillämpligheten av lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg utökas till att även avse luftföroreningar samt att naturvårdsverket får i uppdrag att utfärda föreskrifter för anslutning till elledning på land för färjor som ligger i hamnar inom tättbebyggt område (yrkandena 1, 2, 4, 6 och 7). Enligt motion Jo118 (mp) yrkande 23 bör samtliga berörda hamnar ha väl utbyggda mottagningsstationer för olje- och kemikaliespill senast den 1 juli 1993.
I motion Jo120 (T82) (mp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till miljöavgifter för färjor och handelsfartyg, i första hand för utsläpp av kväveoxider och kolväten, att införas senast fr.o.m. den 1 juli 1992. Vidare bör enligt motionen tankfartyg som angör svensk hamn ha dubbel botten eller annan konstruktion eller andra säkerhetsanordningar som ger minst samma skydd mot oljeutsläpp vid eventuella olyckor. För att påskynda en sådan utveckling bör en miljöavgift påföras tankfartyg utan sådana säkerhetsanordningar. I motionen föreslås också att miljökrav, miljöklassning och miljöavgifter åtminstone delvis införs för fritidsbåtar före den 1 juli 1992. Krav bör ställas på utsläpp av kväveoxider och kolväten samt buller. I den mån direkt reglering inte snabbt kan införas bör miljöavgifter användas. En miljöklassning av fritidsbåtar kan vara ett sätt att skapa förutsättningar för detta. (Yrkandena 20--22.)
De planerade bilaterala överenskommelserna med de nordiska länderna bör enligt motion Jo98 (v) yrkande 5 också innehålla gränsvärden för utsläpp av kväveoxid.
I motion Jo734 (T610) (mp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om märkning av olja för att möjliggöra identifikation vid oljeutsläpp (yrkande 2). Enligt motion Jo818 (fp) yrkande 4 bör krav på dubbelskrov införas för tankfartyg i Stockholms skärgård och på Mälaren. I samma motion yrkande 5 föreslås att en obligatorisk rapporteringsplikt avseende typ av last och volym införs för fartyg i Mälaren samt att lotsarna får ökade befogenheter. I motionen yrkas också att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lagändring som innebär att miljöskyddslagen skall gälla för farleder i svenskt vatten (yrkande 6).
Utskottets överväganden
Strategi för ett miljöanpassat transportsystem
Utgångspunkten måste vara att transporter av personer och gods organiseras och genomförs så att miljöeffekterna inte blir större än människor och natur tål. Enligt propositionen är ett grundläggande syfte med en miljöstrategi inom transportsektorn att skapa förutsättningar för att fordonstekniken skall utvecklas. I propositionen anförs att det framstår som möjligt att, med i dag känd teknik, till stor del lösa flera luftmiljöproblem. Utsläppen av kväveoxider, kolväten och kolmonoxid kan därmed skäras ned till ofarliga nivåer. Genom ytterligare utveckling av fordonsteknik och av traditionella fordonsbränslen, bensin och dieselolja, är det enligt regeringens uppfattning möjligt att även komma till rätta med utsläppen av bl.a. svaveldioxid och partiklar. Utskottet delar denna bedömning. Motionerna Jo730 (T207) yrkande 1, Jo114 yrkande 2 och Jo722 yrkande 3 avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda genom vad som ovan anförts.
Ett kommande EES-avtal innebär särskilda åtaganden som begränsar Sveriges frihet att ensidigt införa åtgärder som påverkar den fria handeln med varor eller som står i strid med EGs regelverk. Samordning med i första hand EFTA-länderna och EG bör därför ske. Motion Jo114 yrkande 1 avstyrks.
Miljöanpassad flygtrafik och sjöfart
Flygtrafiken måste anpassas till strängare miljökrav. Utskottet är dock inte i nuläget berett att föreslå någon åtgärdsplan mot miljöstörningar från det militära flyget varför motion Jo120 (T82) yrkande 24 avstyrks.
Vad gäller sjöfartens luftföroreningar måste krav ställas på utsläppsreduktion på fartygen och förbättrad bränslekvalitet.
I propositionen uttalas följande.
Regeringens bestämda ambition är att genom ett brett nordiskt samarbete införa gränsvärden för tillåten mängd svavelhalt i bränslen i fartyg som frekvent anlöper svenska hamnar, dvs. i huvudsak i den nordiska färjetrafiken. Som ett första steg kan bilaterala överenskommelser träffas med inriktningen att senare all inomnordisk färjetrafik skall omfattas av överenskommelser om högsta tillåtna svavelhalt. En utgångspunkt i arbetet bör vara att svavelhalten fr.o.m. år 1993 begränsas till 0,5 viktprocent för fartyg vars huvudmaskineri konstruerats för tjockolja och till 0,1 viktprocent för fartyg med dieseldrivna framdrivningsmotorer samt för enheter för värme och kraftproduktion i fartyg.
Utskottet ställer sig bakom den inriktning av arbetet som regeringen givit uttryck för. Motionerna 1989/90:Jo750 (T215), Jo734 (T610) yrkande 1 och Jo120 (T82) yrkandena 16--19 avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda genom uttalandet ovan.
Enligt propositionen anser regeringen att sjöfartsverket tillsammans med naturvårdsverket skall arbeta fram en åtgärdsplan för sjöfarten. Åtgärdsplanen skall rymma samtliga av sjöfartsverket i rapporten "Sjöfartens miljöeffekter" redovisade områden. Förslag till åtgärder för att särskilt minska kväveoxidutsläppen bör enligt regeringen utarbetas redan under 1991. I avvaktan på resultatet av detta arbete anser utskottet det inte meningsfullt att nu föreslå någon åtgärd med anledning av motionerna Jo98 yrkandena 1, 2, 4, 6 och 7, Jo120 (T82) yrkandena 20--22 samt Jo818 yrkandena 4 och 5.
Utskottet har erfarit att regeringen, när sjöfartsverket och naturvårdsverket presenterat förslag till åtgärder för att minska kväveoxidutsläppen enligt ovan, kommer att ta ställning till vilka åtgärder som är möjliga att inkludera i de kommande bilaterala överenskommelserna. Det saknas därför skäl att föreslå att riksdagen vidtar någon åtgärd i anledning av motion Jo98 yrkande 5. Motionen avstyrks i denna del.
Enligt 10 § renhållningsförordningen skall kommunen från fartyg som ligger i hamn ta emot och forsla bort bl.a. oljeavfall och vissa andra skadliga ämnen. I hamn som inte är kommunägd skall hamnens innehavare för kommunen ange behovet av renhållningstjänster. Vidare har sjöfartsverket utfärdat en kungörelse om mottagning av olje- och kemikaliespill. Någon åtgärd med anledning av motion Jo118 yrkande 23 synes mot denna bakgrund inte påkallad. Motionen avstyrks i berörd del.
Som utskottet tidigare redovisat (1987/88:JoU23) har frågan om märkning av olja varit föremål för ingående diskussioner inom Östersjösamarbetet. Det praktiska genomförandet stötte emellertid på så många problem att frågan måste falla. Med anledning härav avstyrks motion Jo734 (T610) yrkande 2.
Regeringen har föreslagit att farledslagen knyts till naturresurslagen. Detta innebär att farledslagen kommer att omfattas av bestämmelserna om miljökonsekvensanalyser. Vid sådant förhållande saknas anledning att även låta miljöskyddslagen omfatta farleder. Motion Jo818 yrkande 6 avstyrks.
Miljödepartementets verksamhetsområde
Propositionen
Miljöklasser för nya bilar
Ett miljöklassystem skall införas för nya bilar i huvudsak enligt miljöavgiftsutredningens förslag. Nya bilar indelas i samband med avgasgodkännande i miljöklasser. Miljöklassindelningen kombineras med ett system för ekonomiska styrmedel som är statsfinansiellt neutralt. De ekonomiska styrmedlen bör utformas så att de ger tillräckliga incitament för tillverkarna att tillhandahålla fordon i de bästa miljöklasserna. Miljöklassindelningen genomförs fr.o.m. 1993 års modeller för personbilar, lastbilar och bussar.
Fordonskrav
Regeringen avser att aktivt inom ramen för EES-processen verka för att avgaskraven för personbilar, lätta lastbilar och bussar skärps. Denna skärpning skall ske snarast, men senast år 1996, till den nivå som införs federalt i USA med början från 1994 års modeller.
Avgas- och bullerkrav för tunga fordon skärps fr.o.m. år 1996, så att avgaskraven motsvarar de federala kraven i USA för 1994 års modeller. Regeringen avser att genomföra detta samordnat med såväl EFTA som EG. Naturvårdsverket utarbetar, i samråd med berörda myndigheter, förslag till regler med hänsyn till utvecklingen inom EG.
Regeringen avser att införa avgaskrav för traktorer och arbetsmaskiner samordnat med EFTA och EG fr.o.m. år 1995. Naturvårdsverket skall, i samarbete med berörda myndigheter, utarbeta förslag till sådana krav. En indelning i miljöklasser kan övervägas även för denna typ av fordon.
Naturvårdsverker skall, i samråd med berörda myndigheter och med hänsyn tagen till utvecklingen inom EG, utarbeta förslag till speciella krav för dieseldrivna tätortsfordon, med mycket låga emissioner av avgaser och buller.
Regeringen anser att den av naturvårdsverket utarbetade LETT-rekommendationen, (LETT=Lågemitterande tunga tätortsfordon), skall väljas i största möjliga utsträckning vid inköp av nya fordon framförallt av trafikhuvudmän och andra trafikföretag i större tätorter.
Naturvårdsverket skall, i samarbete med kommerskollegium och andra berörda myndigheter, utarbeta förslag till gränsvärde för utsläpp av koldioxid från vägtrafikfordon. Inom EG studeras möjligheten att införa krav om högsta tillåtna utsläpp av koldioxid från personbilar till 250 gram koldioxid per km, vilket motsvarar en bensinförbrukning på ca 1,05 liter per mil. Förslag som kommer fram inom EG bör ligga till grund för naturvårdsverkets förslag.
Det är viktigt att de reservdelar som används vid reparation och utbyte av avgasrelaterade komponenter är godtagbara. Garantier för detta bör skapas, samtidigt som konkurrensbegränsningar på reservdelsmarknaden bör undvikas. Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag lämnat förslag till ett system för certifiering av avgasrelaterade reservdelar. Verkets förslag bereds inom regeringskansliet.
Regeringen anser att förslagen att införa nya miljöklasser för nya bilar samt skärpta krav på bilar, bussar och arbetsfordon är mer kostnadseffektiva sätt att minska utsläppen av kväveoxider än en höjning av bilskrotningspremien. Det är vidare osäkert om en förhöjd premie stimulerar till en ökad utskrotning när premien i förhållande till nybilspriset kommer att vara mycket liten.
Motionerna
I motion Jo121 (T83) (m) yrkande 2 framhålls att införandet av ett miljöklassningssystem kräver EG-konformitet och att det inte får motverka nybilsförsäljningen eller öka kostnadsbelastningen på vägarna. Enligt motion Jo120 (T82) (mp) yrkande 15 bör regeringen skyndsamt återkomma med förslag om miljöklasser och miljöavgifter beträffande arbetsfordon.
Enligt motion Jo105 (m) yrkande 19 bör en miljörelaterad förmånsbeskattning på bilområdet införas. I motion Jo113 (c) yrkande 37 föreslås också en mer miljöanpassad beskattning av tjänstebilar.
I motion Jo121 (T83) (m) yrkande 5 hemställs att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om öronmärkta bidrag till etanoldrivna bussar.
I motion Jo730 (T207) (mp) yrkande 2 hemställs att riksdagen beslutar att fr.o.m. år 1992 skärpa avgaskraven för personbilar vad gäller kväveoxider resp. kolväten till 0,16 g/km och skärpa hållbarhetskravet till tio år eller 16 000 mil. I motion Jo120 (T82) (mp) föreslås beträffande personbilar att gränsvärdena för kväveoxidutsläpp och kolväten fr.o.m. 1993 års modeller sänks till 0,16 g/km resp. 0,25 g/km. Kraven bör enligt motionen skärpas ytterligare fr.o.m. 1995 års modeller till 0,10 g/km resp. 0,19 g/km. Även krav på minskade utsläpp av dikväveoxid bör införas. (Yrkande 7.) Enligt motion Jo814 (T267) (fp) yrkande 1 bör naturvårdsverket få i uppdrag att lägga fram förslag till skärpta avgasnormer för personbilar fr.o.m. 1995 års modeller. I motion Jo730 (T207) (mp) yrkande 7 yrkas att riksdagen beslutar att avgaskraven för lätta lastbilar och bussar fr.o.m. 1993 års modeller skärps till de s.k. Kalifornienkraven, dvs. till max 0,93 g kväveoxider/km, 0,05 g partiklar/km m.m. I motion Jo120 (T82) (mp) yrkande 8 föreslås beträffande lätta lastbilar och bussar att avgaskraven skärps så att de åtminstone ligger i fas med de federala kraven i USA, vilket enligt motionen innebär att skärpningen av miljökraven tidigareläggs med två år jämfört med regeringens förslag.
I motion Jo730 (T207) (mp) yrkas att riksdagen beslutar att avgaskraven för tunga lastbilar och bussar till år 1994 skärps till 7,0 g kväveoxider/km och 0,15 g partiklar/km (yrkande 6). I motion Jo120 (T82) (mp) yrkande 9 föreslås att avgaskraven för tunga lastbilar och bussar skärps så att de åtminstone håller samma nivå som de federala kraven i USA. Detta innebär enligt motionen en tidigareläggning med två år i förhållande till regeringens förslag. Enligt motion Jo105 (m) yrkande 21 bör regeringen i förhandlingarna mellan EG och EFTA verka för att avgaskraven för tunga fordon skärps till en nivå motsvarande USA-kraven för 1996. I motion Jo818 (fp) yrkande 2 föreslås att rening av dieselfordon och användning av miljöanpassat dieselbränsle införs snarast. Enligt motion Jo121 (T83) (m) yrkande 4 bör Sverige inom EG arbeta för allmänt strängare avgaskrav på diselmotorn innebärande partikelfälla, katalysator etc.
I motion Jo730 (T207) (mp) yrkande 9 hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till avgaskrav på arbetsfordon och motorredskap. Förslaget skall vara riksdagen till handa före 1991 års utgång. I motion Jo120 (T82) (mp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till miljökrav på arbetsfordon att införas senast fr.o.m. 1993 års modeller (yrkande 14).
Beträffande restriktioner mot hög bränsleförbrukning anförs i motion Jo121 (T83) (m) yrkande 3 att utvecklingen mot allt mindre bilar ger negativa trafiksäkerhetseffekter och att mätresultat från Svensk Bilprovning visar att större motorer har en mycket mer effektiv avgasrening än små.
I motion Jo760 (c) föreslås att naturvårdsverket får i uppdrag att utforma samtliga författningar rörande bilavgasområdet i enlighet med de krav som riksdagen ställt på att konkurrensen skall upprätthållas. Enligt motion Jo774 (c) bör A90-bestämmelserna (SNFS 1989:12, MS:22) ändras så att det blir möjligt för andra aktörer på marknaden än billeverantörer att ta fram s.k. katalysatorkit som gör det möjligt för bilägare att utrusta sina bilar med kompletterande avgasutrustning som uppfyller kravet på 40 % reduktion, vilket krävs för att bidrag skall utgå enligt förordningen (1989:422) om statsbidrag till eftermontering av avgasrening på äldre bilar.
I motion Jo69 (s) betonas att det finns förutsättningar för en väsentligt höjd skrotningspremie. Enligt motion Jo730 (T207) (mp) yrkande 3 bör skrotningspremien höjas till 2 500 kr. från den 1 juli 1991. I motion Jo120 (T82) (mp) föreslås att bilskrotningspremien höjs till 5 000 kr. för bilar som är 15 år eller äldre och till 3 000 kr. för bilar yngre än 15 år, (yrkandena 5 och 6). Motsvarande förslag återfinns i motion Sk59 (mp) yrkandena 13 och 14. Vid behov bör, enligt sistnämnda motion yrkande 15, de ökade utgifterna balanseras med en höjning av bilskrotningsavgiften. I motion Jo725 och motion Jo110 yrkande 20 (båda fp) föreslås att bilskrotningspremien höjs till 3000 respektive 4 000 kr., i första hand för bilar av 1975 års modell eller äldre. Enligt motion Jo113 (c) yrkande 39 bör bilskrotningspremien höjas till 4000 kr. för bilar av 1975 års modell eller äldre. I motionerna T253 yrkande 10 och Jo121 (T83) yrkande 1 (båda m) föreslås en tillfällig höjning av skrotningspremien till 1 500 kr. under 1992. Enligt motion Jo706 (fp) bör skrotningspremien höjas till 2 000 kr. under två år för bilar av 1975 års modell eller äldre, dock begränsat till 100 000 bilar. I motion Jo814 (T267) (fp) yrkande 2 föreslås att skrotningspremien höjs till 4 000 kr. under två år för att därefter trappas av.
I motion Jo730 (T207) (mp) yrkande 4 hemställs att riksdagen beslutar att förbjuda tillsatser av giftiga eller miljöfarliga ämnen i drivmedel fr.o.m. den 1 januari 1992. I motion Jo114 (v) yrkande 3 föreslås att halten av svavel och aromatiska kolväten i dieselolja sänks till tekniskt lägsta möjliga nivå fr.o.m. 1992. Enligt motion Jo120 (T82) (mp) bör ett gränsvärde för bensen i motorbränslen införas. Detta bör sättas till 1,0 viktprocent fr.o.m. den 1 januari 1992 och till 0,1 viktprocent fr.o.m. den 1 januari 1994. (Yrkandena 11--13.) I motion Jo730 (T207) (mp) yrkande 5 föreslås att återvinning av bensinångor med hjälp av s.k. bensinmuffar skyndsamt införs. Naturvårdsverket bör enligt motion Jo113 (c) yrkande 38 få i uppdrag att utarbeta regler för bidrag till installationer av reningsutrustning för andra föroreningar än dem som f.n. regleras.
Utskottets överväganden
Miljöklasser för nya bilar
Utskottet anser liksom regeringen att ett miljöklassystem i kombination med ekonomiska styrmedel bör införas för personbilar, lastbilar och bussar fr.o.m. 1993 års modeller. Den närmare utformningen av förslaget framgår av proposition 1990/91:156 om miljöklasser för nya fordon, m.m. Propositionen behandlas av skatteutskottet. Det ankommer således på skatteutskottet att närmare överväga detaljerna i förslaget. Motionerna Jo121 (T83) yrkande 2 och Jo120 yrkande 15 avstyrks.
Reglerna om värdering av bilförmån har justerats i samband med skattereformen. Skatteutskottet har därefter (1990/91:SkU17) haft att pröva om reglerna av miljöskäl skall ta större hänsyn till det faktiska nyttjandet av bilen. Skatteutskottet har dock inte funnit skäl att ändra reglerna. Jordbruksutskottet är inte heller berett att ta något initiativ till en förändring av reglerna om beskattning av bilförmåner, varför motionerna Jo105 yrkande 19 och Jo113 yrkande 37 avstyrks.
Regeringen har i proposition 1990/91:88 föreslagit att 30 milj. kr. per år anvisas under fyra år som stöd för utvecklings- och demonstrationsinsatser rörande användningen av motoralkoholer. Propositionen behandlas av näringsutskottet. Utskottet kan inte inom ramen för behandlingen av miljöpropositionen ta ställning till detta förslag. Motion Jo121 (T83) yrkande 5 avstyrks därför.
Fordonskrav
Utskottet ställer sig bakom de krav som regeringen avser införa för lätta och tunga fordon samt traktorer och arbetsmaskiner både vad gäller nivå och tidpunkt för införande. Då ett kommande EES-avtal kommer att begränsa Sveriges frihet att ensidigt införa åtgärder som påverkar den fria handeln med varor eller som står i strid med EGs regelverk har regeringen för avsikt att samordna dessa fordonskrav med EFTA och EG. Motionerna Jo730 (T207) yrkande 2, Jo120 (T82) yrkande 7, Jo814 (T267) yrkande 1, Jo730 (T207) yrkande 7, Jo120 (T82) yrkande 8, Jo730 (T207) yrkande 6, Jo120 (T82) yrkande 9, Jo105 yrkande 21, Jo818 yrkande 2, Jo121 (T83) yrkande 4, Jo730 (T207) yrkande 9 och Jo120 (T82) yrkande 14 avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda genom vad som ovan anförts.
Inom ramen för det arbete som kommer att bedrivas inom naturvårdsverket med att utarbeta ett förslag till gränsvärde för utsläpp av koldioxid från vägtrafikfordon förutsätter utskottet att de synpunkter som kommit till uttryck i motion Jo121 (T83) yrkande 3 kommer att beaktas utan något initiativ från utskottets sida.
Utskottet har ej funnit anledning att föreslå någon riksdagens åtgärd med anledning av motionerna Jo760 och Jo774.
Genom bilskrotningslagen skapades i första hand ett system till skydd mot nedskräpning av naturen. Enligt utskottets mening kan detta system även användas som styrmedel för att komma till rätta med biltrafikens utsläppsproblem. Detta kräver dock att bilskrotningspremien, som f.n. uppgår till 500 kr., höjs. Utskottet anser 1 500 kr. vara en lämplig nivå. Den nya bilskrotningspremien skall dock begränsas till fordon som är i bruk. Det innebär att bilskrotningspremien för bilar som inte är i bruk även fortsättningsvis skall vara 500 kr. Regeringen bör noga följa prisutvecklingen för bilskrotning med anledning av att skrotningspremien höjs. Bilskrotningsfondens medel räcker inte till de föreslagna åtgärderna varför bilskrotningsavgiften måste höjas. Det är vidare betydelsefullt att bilägarna informeras om den höjda bilskrotningspremien. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo69, Jo730 yrkande 3, Jo120 (T82) yrkandena 5 och 6, Sk59 yrkandena 13--15, Jo725, Jo110 yrkande 20, Jo113 yrkande 39, T253 yrkande 10, Jo121 (T83) yrkande 1, Jo706 samt Jo814 (T267) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vissa övriga frågor med anknytning till trafik
I naturvårdsverkets rapport nr 3751 föreslås en utvidgning av förordningen (1985:838) om motorbensin som bl.a. innebär att naturvårdsverket bemyndigas att meddela närmare föreskrifter om motorbränslens egenskaper och innehåll. Förslaget bereds i regeringskansliet. I avvaktan härpå är det inte meningsfullt att föreslå någon åtgärd med anledning av motion Jo730 yrkande 4.
Genom den föreslagna ändringen i miljöklassindelningen av oljor utgår utskottet från att produktionen kommer att inriktas på dieseloljor med mycket låg svavelhalt och mycket låga halter av aromatiska kolväten. Vidare har utskottet erfarit att regeringen samordnat med EG avser att snarast skärpa kravet på högsta tillåtna svavelhalt i dieselbränsle till 0,05 viktprocent. Med det anförda avstyrks motion Jo114 yrkande 3.
I Sverige och EG är det inte tillåtet att ha mer än 5 volymprocent bensen i motorbränsle. Tyskland har föreslagit att en gräns på 1 volymprocent införs inom EG. Utskottet har erfarit att regeringen anser att en skärpning samordnad med EG- och EFTA-länderna bör ske snarast. Motion Jo120 (T82) yrkandena 11--13 föranleder därför inte någon utskottets vidare åtgärd.
Naturvårdsverket har utfärdat en kungörelse (SNFS 1991:1, MS:33) med föreskrifter om återföringssystem för bensingaser vid tankställen för motorfordon. Enligt denna skall utrustning för återföring av bensingaser till cistern vid tankning av annat motorfordon än moped ha installerats vid samtliga tankställen den 1 jauari 1995. Samtliga tankställen i Storstockholm, Göteborgsområdet och Malmöområdet samt 50 % av de tankställen som har en försäljningsvolym på minst 2 000 m3/år skall ha sådan utrustning redan till den 1 januari 1992. Motion Jo730 yrkande 5 påkallar således inte något initiativ från utskottets sida.
Vidare avstyrks motion Jo113 yrkande 38.
Naturvård
Propositionen
Sammanfattningsvis anger regeringen att ett systematiskt underlag med mätbara kvalitetsmål för naturvårdsarbetet skall utarbetas inom ramen för naturvårdsverkets verksamhet. Arbetet skall ske i nära samråd med de centrala sektorsmyndigheterna för skogsbruk, jordbruk och fiske.
Regeringen sammanfattar sina förslag under detta avsnitt enligt följande (s. 373).
Resurserna för vård och förvaltning av naturreservat m.m. förstärks med 26 milj.kr.
Resurserna för arbetet med hotade arter förstärks med 4milj.kr.
Resurserna för landskapsvårdande åtgärder förstärks med 100milj.kr.
Ett nytt skyddsinstitut för biotoper införs i naturvårdslagen.
Regeringen får föreskriva om förbud mot nydikning i vissa områden i landet.
Reglerna om samrådsförfarande i 20§ naturvårdslagen skärps. Länsstyrelsen ges en möjlighet att förbjuda och anvisa lämpligare plats för ett arbetsföretag.
Förtydligande bestämmelser avseende kulturmiljövården införs i naturvårdslagen.
Straffsatsen för grova brott mot naturvårdslagen höjs till två års fängelse. Utvidgade möjligheter införs att besluta om vite och rättelse vid överträdelser av reglerna om samrådsskyldighet.
Ädellövskogslagen ändras så att all skog med mer än 70% lövskog skall anses som ädellövskog om skogen innehåller minst 50% ädla lövträd.
I det inledande avsnittet erinras om att riktlinjer för det samlade naturvårdsarbetet i landet lagts fast i regeringens proposition (prop. 1987/88:85) om miljöpolitiken inför 1990-talet. Viktiga utgångspunkter var därvid att ett hänsynstagande till naturmiljön borde ingå som ett led i jord- och skogsbruket. Vidare borde representativa och skyddsvärda områden av alla förekommande naturtyper säkerställas varvid urskogar, våtmarker och vissa naturtyper i odlingslandskapet prioriteras. Ett samlat handlingsprogram för hotade arter och en översyn av hanteringen av medlen för vård och förvaltning av naturreservat samt en översyn av alla naturvårdsobjekt aviserades. Vidare lades fast att en skötselplan är ett obligatoriskt dokument för alla naturreservat och naturvårdsområden.
Riksdagen ställde sig i allt väsentligt bakom dessa utgångspunkter (JoU23, rskr. 373). Arbetet har successivt utvecklats och förstärkts.
För närvarande finns i landet 22 nationalparker, 1366 naturreservat, 88 naturvårdsområden, 1310 naturminnen och 854 djurskyddsområden omfattande en areal av ca 2,74 miljoner hektar. Arealen har sedan år 1988 ökat med ca 400000 ha varav 350000 ha har tillkommit det senaste året genom urskogsreservat.
Naturvårdsverket och länsstyrelserna har på regeringens uppdrag även genomfört en översyn av samtliga naturvårdsobjekt med avseende på skyddsmotiv m.m. Av översynen framgår att det för ett litet antal mindre reservat och skyddsobjekt, framför allt äldre, saknades motiv för att de skall kvarstå som naturvårdsobjekt. Vidare visade genomgången att det i vissa fall fanns behov att revidera reservatsbeslut och skötselplaner.
En kortfattad redogörelse för det arbete som bedrivits under de senaste åren lämnas i propositionen. Bl.a. har naturvårdsverket år 1989 redovisat en nationalparksplan för Sverige med förslag till tjugo nya nationalparker. Syftet har varit att samtliga landskapstyper i landet skall vara representerade bland nationalparkerna.
Regeringen har fattat ett antal beslut enligt naturresurslagen för att stärka skyddet för naturmiljön. Bl.a. har markavvattningsföretagen inom det s.k. Emåprojektet begränsats kraftigt då dessa företag hotade malens levnadsmiljö.
Regeringen gav den 21 december 1989 naturvårdsverket i uppdrag att utarbeta en aktionsplan för naturvård. Naturvårdsverket redovisade den 1 september 1990 ett aktionsprogram för naturvård -- Natur 90.
Motionerna
I centermotionerna Jo306 yrkande 1, Jo723 och Jo788 ifrågasätts om inte allemansrätten borde preciseras i lagstiftningen. Enligt förstnämnda motion innebär allemansrätten så grundläggande fri- och rättigheter samt skyldigheter att det bör övervägas om den kan lagfästas. Frågan är viktig även med tanke på internationaliseringen och Sveriges närmande till EG. Regeringen bör utreda frågan, anser motionärerna. I motion Jo747 (s) tas upp problemet att uppförandet av vilthägn kan komma i konflikt med allemansrätten och i motion Jo750 (s) krävs förbättrad information om allemansrätten.
I motionerna Jo705 (fp) yrkande 3, Jo731 (m) yrkande 8, Jo732 (mp) yrkandena 5 och 6, Jo751 (mp) yrkande 6, Jo754 (s), Jo766 (m), Jo793 (fp) yrkande 2, Jo795 (mp) yrkande 2 och Jo803 (mp) tas upp skilda frågor i anslutning till naturvårdsverkets nationalparksplan. I motionerna framställs förslag om utbrytning ur nationalparkerna av områden som exploaterats, om stöd för planen och dess snara förverkligande om ytterligare utökning av antalet nationalparker resp. om att vissa av de parker som föreslås av naturvårdsverket icke bör bli nationalparker.
I motionerna Jo724 (fp) och Jo806 (m) framhålls att Emån är Sydsveriges kanske mest bevarandevärda vattendrag. I förstnämnda motion erinras om ett projekt för att säkerställa havsöringens lekmöjligheter i ån. Den framtida utvecklingen inom vattenområdet bör utredas, anser motionärerna. I sistnämnda motion framhålls det paradoxala i att staten ger bidrag till att utöka åkermarken längs ån samtidigt som nedläggning av åkermark blivit ett grundläggande moment i Sveriges jordbrukspolitik. Den fortsatta årensningen bör icke längre stödjas.
I motion Jo783 (fp, c) understryks behov av åtgärder för att återställa den ursprungliga miljön för Merasjoki och Kinnerpuska i Muonio älv. Bäcken Merasjoki som tidigare varit reproduktionsområde för öring och havsöring stängdes enligt motionen år 1954 genom att en vägbank drogs över den med lämnande av blott en trumma för vattenflödet.
Utskottets överväganden
Utskottet återkommer i det följande, under resp. underrubriker, till regeringens förslag i olika naturvårdsfrågor. I detta avsnitt behandlas i huvudsak fristående motioner som ej har direkt anknytning till regeringens åtgärdsförslag.
Allemansrätten är en tillgång som det ligger i hela landets intresse att slå vakt om. Utskottet erinrar om att det rör sig om en sedvanerätt som är tämligen speciell för Sverige och som saknar direkt motsvarighet i övriga Europa. I 1 § naturvårdslagen (1964:822; NVL) uttalas att "naturen utgör en nationell tillgång som skall skyddas och vårdas. Den är tillgänglig för alla enligt allemansrätten." Någon närmare definition av allemansrättens innehåll ges ej i lagen. I stort brukar man med allemansrätten avse friheten för envar att färdas till fots över annans mark och att under en kortare tid uppehålla sig där, om det inte är fråga om tomt eller plantering eller över huvud om mark som kan skadas av beträdandet, samt att där plocka blommor, bär och svamp. Det har rått betydande politisk enighet om att de rättigheter och skyldigheter för såväl markägare som gemene man, vilka omfattas av allemansrätten icke lämpligen bör detaljregleras i lagstiftningen. När begreppet infördes i naturvårdslagens portalparagraf fann departementschefen att en lagstiftning om denna rätts innehåll skulle kunna leda till många svårbedömda tvister i skälighetsfrågor där olägenheterna inte ansågs vara större än att de kunde övervinnas med upplysning och uppmaning till hänsyn. Riksdagen följde regeringens förslag (prop. 1974:166, JoU52).
Riksdagen avslog hösten 1990 en motion med förslag om att regeringsformens rättighetskapitel kompletteras med en bestämmelse om allemansrätten. Konstitutionsutskottet erinrade i det sammanhanget om att allemansrätten, hur den än närmare definieras, i grunden avser förhållandet mellan enskilda; det skydd som bereds genom regeringsformens kapitel om fri- och rättigheter gäller i huvudsak gentemot det allmänna. KU hänvisade även till att riksdagen tidigare avvisat motioner om grundlagsskydd för outbyggda älvar och för nationalparker. Utskottet hade därvid anfört att det skulle strida mot grundlagens principiella uppläggning att där införa särskilda bestämmelser till skydd för dessa objekt (1990/91:KU13).
Enligt utskottets mening är de skäl som hittills angetts för att icke detaljreglera allemansrätten fortfarande giltiga. Riksdagen bör således avslå motionerna Jo306 yrkande 1, Jo723 och Jo788.
Information om allemansrättens innehåll lämnas av bl.a. naturvårdsverket, Sveriges turistråd och Svenska institutet. Utskottet har ingen annan mening än den som framförs i motion Jo750 om vikten av denna information, inte minst den som riktar sig till invandrare och utländska turister. Det är givetvis avgörande för allemansrättens framtid att den brukas hänsynsfullt såväl av markägare som av dem som vill utnyttja den för rekreation m.m. Utskottet delar även den mening som framförs i motion Jo747 om viltstängsel, där det framhålls att länsstyrelserna i sin tillståndsgivning bör göra en noggrann avvägning mellan behovet av allemansrättsligt tillgängliga markområden och uppförandet av vilthägn. Utskottet finner dock icke anledning föreslå något riksdagsuttalande med anledning av här berörda motioner.
Som framgår av den lämnade redogörelsen för propositionen har naturvårdsverket utarbetat en nationalparksplan som överlämnats till regeringen år 1989. Planen innehåller både förslag om inrättande av nya nationalparker som utmönstring, helt eller delvis, av ett par av de nuvarande nationalparkerna. Syftet med planen är att samtliga landskapstyper i landet skall vara representerade bland nationalparkerna.
Beslut om inrättande av nationalparker fattas av regeringen på förslag av naturvårdsverket och sedan riksdagens medgivande inhämtats. I nationalparksförordningen (1987:938) lämnas för var och en av nationalparkerna närmare föreskrifter om rätten att färdas över nationalparken eller annars vistas där liksom beträffande ordningen i övrigt inom området, som behövs för att tillgodose ändamålet med nationalparken.
Utskottet finner det värdefullt att en genomgripande plan för den fortsatta utvecklingen av nationalparksinstitutet utarbetats genom naturvårdsverkets nationalparksplan. Enligt vad utskottet inhämtat avser verket att i de delar av nationalparksförordningen som rör nationalparker i kulturlandskapet, såsom t.ex. S:t Anna eller Alvaret, anpassa bestämmelserna så att den bofasta befolkningen fortsättningsvis skall kunna bruka jorden och fiskevattnen i en omfattning som tillgodoser invånarnas likaväl som naturvårdens intressen. Motsvarande avses gälla möjligheterna att jaga och fiska i den planerade Kirunafjällens nationalpark.
Det ankommer på regeringen att bereda de förslag i nationalparksplanen som ännu ej föranlett någon åtgärd. Riksdagen kommer efter hand att få anledning behandla de fortsatta förslagen. Med hänsyn härtill bör motionerna Jo705 yrkande 3, Jo731 yrkande 8, Jo732 yrkandena 5 och 6, Jo751 yrkande 6, Jo754, Jo766, Jo793 yrkande 2, Jo795 yrkande 2 och Jo803, i den mån de ej tillgodosetts genom vad utskottet anfört, icke föranleda någon riksdagens vidare åtgärd på nuvarande stadium.
Riksdagen beslöt år 1978 om statligt stöd till vissa åtgärder för att motverka översvämningar i Emån. Därmed fastställdes den ekonomiska ramen för det s.k. Emåprojektet som skulle bidra till förbättring av jordbruket längs delar av ån (prop. 1978/79:10, JoU7). Projektet är ännu icke avslutat. I motion Jo806 påtalas det paradoxala i att staten samtidigt betalar lantbrukare som räddar åkermark genom dikningen och -- efter 1990 års beslut om omställning av jordbruket -- betalar statsbidrag till lantbrukare som tar åkermark ur produktion.
Miljöministern har i en frågedebatt i riksdagens kammare framhållit att regeringen noggrant följer Emåprojektet. Bl.a. har regeringen i januari 1989 förbehållit sig prövningen av tillåtligheten enligt vattenlagen av flera delföretag inom projektet. Regeringen har så långt det är lagligen möjligt skaffat sig inflytande över den prövning som skall föregå eventuella arbeten i Emån, anförde miljöministern.
Utskottet har stor förståelse för de förslag i motionerna Jo724 och Jo806 som syftar till Emåprojektets nedläggning. Utskottet utgår från att projektet skall kunna avslutas med hänsynstagande till den ändring av förutsättningarna för jordbruket, miljövården och fiskevården som ägt rum under det gångna decenniet. Utskottet har även erfarit att riksdagens bostadsutskott (1990/91:BoU18) föreslagit att Emån tas upp bland de vattenområden där vattenkraftverk, vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål inte får utföras enligt 3kap. 6 § första stycket naturresurslagen (1987:12). Med det anförda avstyrks motionerna Jo724 och Jo806.
Utskottet har vid många tillfällen framhållit betydelsen av att de åtgärder bör vidtas som är möjliga och ekonomiskt rimliga för att återställa lax- och öringälvarna i Sverige. Det gäller inte minst Torne och Muonio älvar. Den finansieringsmöjlighet som kan skönjas för återställande av fisket i Merasjoki synes vara eventuella AMS-medel. Det rör sig dock här om ett enskilt förvaltningsärende som bör handläggas av de regionala eller lokala myndigheterna. Motion Jo783 bör icke föranleda någon vidare åtgärd från riksdagens sida.
Mål och medel för naturvårdsarbetet
Propositionen
Regeringens ställningstagande redovisas enligt följande (s. 376).
Inom ramen för naturvårdsverkets verksamhet skall ett systematiskt underlag med mätbara kvalitetsmål för naturvårdsarbetet utarbetas. Arbetet skall ske i nära samråd med de centrala sektorsmyndigheterna för skogsbruk, jordbruk och fiske.
Naturvårdsverket och länsstyrelserna skall fortsätta ett aktivt arbete för ett vidgat sektorsansvar och en ökad decentralisering i syfte att göra skyddet av naturmiljön till varje samhällssektors ansvar.
Vidare anförs bl.a. följande.
Regeringen anser att med utgångspunkt i denna breda ansats bör nästa steg vara att precisera och konkretisera naturvårdsarbetet.
I detta sammanhang bör också erinras om den skogspolitiska kommitténs uppgift att precisera miljömål för skogsbruket. Detta arbete skall vara slutfört år 1992.
Skyddet av arter och biotoper med stöd av naturvårdslagen utgör en av hörnpelarna i naturvårdsarbetet och är en förutsättning för att den biologiska mångfalden skall kunna bevaras. Ett betydande antal arter och naturtyper tål endast liten eller ingen mänsklig påverkan eller är beroende av en viss typ av hävd för att kunna fortleva. Säkerställande av biotoper som behövs för dessa arters och deras livsmiljöers skydd sker med stöd av naturvårdslagen. Inrättandet av reservat och andra skyddsområden är dock förenat med stora kostnader för staten, regionala stiftelser och kommuner, varför det är angeläget att snarast planlägga omfattningen av dessa behov. -- -- --
Enligt regeringens mening är ett intensifierat samarbete mellan länsstyrelser och kommuner i det lokala och regionala naturvårdsarbetet en förutsättning för att nå de övergripande målen för naturvård och hushållning med naturresurser. I takt med kommunernas ökande kompetens på området bör de ges ett större ansvar för naturvårdsarbetet.
Motionerna
I motionerna Jo105 yrkande 48 och Jo731 yrkande 4 (båda m) framställs yrkanden om att den ideella resp. enskilda naturvården bör stärkas, så att de statliga inköpen av mark för naturvård skall kunna begränsas. I sistnämnda motion yrkas även att fauna- och floravården bör ges större tyngd. Den är enligt motionärerna en försummad del av naturvården (yrkande 6). Vidare yrkas att olika naturinventeringar behöver samordnas (yrkande 7).
Enligt motion Jo109 (v) bör riksdagen uttala sig för upprättandet av en nationell naturvårdsstrategi (yrkande 10). På naturvården måste man ha en holistisk syn, framhåller motionärerna. Att som regeringen föreslår bryta ner ambitionen i kvantitativt fastlagda delmål förefaller ogörligt. Vidare bör stödet från centrala myndigheter till kommunerna ökas. Kommunernas ekologiska kompetens bör utredas (yrkandena 11 och 12). Även i motion Jo745 (s) framställs yrkande om stöd till kommunerna, genom utlåning av tjänstemän för utbildning, projekt m.m., i deras miljöarbete.
I motion Jo113 (c) yrkande 15 föreslås ett riksdagsuttalande om sambanden mellan utnyttjande av naturresurser och markanvändning resp. målsättningen att bevara biologisk mångfald i de ekologiska systemen. Enligt motion Jo819 (c) yrkande 2 bör en lista upprättas över Sveriges nationalarv av arter och biotoper. I motion Jo739 (fp) yrkande 2 förordas ett riksdagsuttalande om principerna för naturvården med betonande av att bevarandet av den biologiska mångfalden skall prioriteras och att naturvårdsstrategin bör utgå från vad naturen tål.
Utskottets överväganden
Utskottet har inledningsvis (under avsnittet om naturresurser och naturvård) anslutit sig till de allmänna riktlinjer som regeringen föreslagit för vården av naturmiljön. Detta innebär att den biologiska mångfalden och den genetiska variationen skall säkerställas. Växt- och djursamhällen bevaras så att i landet naturligt förekommande växt- och djurarter ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Införande av främmande arter eller genetiskt modifierade organismer skall ske med stor restriktivitet och under betryggande kontroll så att förutsättningarna för den inhemska floran och faunan inte äventyras. Utskottet har heller ingen annan mening än den som framförs i motionerna Jo113 yrkande 15, Jo739 yrkande 2, Jo731 yrkande 6 och Jo819 yrkande 2 om sambanden mellan utnyttjande av naturresurser och markanvändning resp. principerna för naturvården innefattande fauna- och floravården. Dessa yrkanden får anses tillgodosedda med det anförda och påkallar således ingen särskild åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet delar regeringens uppfattning att ett systematiskt underlag bör utarbetas med mätbara kvalitetsmål för naturvårdsarbetet. Detta arbete bör utföras inom ramen för naturvårdsverkets verksamhet i nära samarbete med de centrala sektorsmyndigheterna för skogsbruk, jordbruk och fiske. Utskottet bestrider inte önskvärdheten av att ett holistiskt synsätt bör prägla naturvårdsarbetet. Den väg som anvisas av regeringen synes dock praktiskt realiserbar på ett tydligare sätt än vad som förordas i motion Jo109. Denna avstyrks alltså i berörd del (yrkande 10).
Som framhållits i redovisningen av propositionen utgör ett intensifierat samarbete mellan länsstyrelser och kommuner en förutsättning för att nå de övergripande målen för naturvård och hushållning med naturresurser. Naturvårdsverkets roll som stödjande och rådgivande roll är givetvis väsentlig i sammanhanget. Syftet med motionerna Jo109 yrkandena 11 och 12 samt Jo745 tillgodoses i hög grad genom en hänvisning till propositionen.
Utskottet delar i viss utsträckning den mening som framförs i motionerna Jo105 och Jo731 om den ideella naturvården och den enskilda naturvården. Som utskottet nämner i den fortsatta framställningen bör ansvar och kostnader för naturvården i vardagslandskapet främst vila på näringsutövare inom de olika samhällssektorer som nyttjar naturen i sin verksamhet, och länsstyrelserna bör söka utveckla stöd till vård av naturreservat och andra skyddsvärda områden från företag och allmänhet i olika former. Ett exempel på initiativ av detta slag utgör Tåkernfonden i Östergötland. Motionerna Jo105 yrkande 48 och Jo731 yrkandena 4 och 7 bör alltså icke föranleda något riksdagsuttalande.
Inriktning och åtgärder i naturvårdsarbetet
Propositionen
Naturvårdsarbetet skall indelas i tre insatsnivåer som bör styra prioriteringar, kostnadsfördelning och ansvar för arbetet.
Den första nivån betecknas som vardagslandskapet. Här ligger ansvar och kostnader främst på näringsutövare inom de olika samhällssektorer som nyttjar naturen i sina verksamheter. En utökad hänsyn till naturvården krävs. Den andra nivån omfattas av områden med högre naturvärden där speciella insatser för skydd och vård behövs för att uppfylla målsättningarna. Den tredje nivån utgörs av särskilt värdefulla områden och omfattar bl.a. de naturtyper och arter som på grund av sin känslighet endast tål liten eller ingen mänsklig påverkan och därför kräver ett mer eller mindre fullständigt skydd med stöd av naturvårdslagen.
Motionerna
Enligt motion Jo705 (fp) bör riksdagen uttala sig om hänsynsområden i naturvården. Som hänsynsområde bör avsättas stora geografiska områden där hotade eller sårbara arter förekommer men där inrättande av reservat är olämpligt. Möjlighet skall ges att inom dessa områden ställa särskilda krav och ge speciella riktlinjer. Ett tillägg om hänsynsområde bör införas i naturvårdslagen (yrkandena 1 och 2). Enskilda och organisationer bör i större utsträckning än för närvarande komma i fråga för att äga och sköta naturreservat, och intrångs- och marklösenersättningar bör kunna spridas i tiden (yrkandena 7 och 8). En annan term än naturreservat bör övervägas för områden som skyddas för friluftslivets skull. Annars finns det risk för att naturreservatsbegreppet devalveras, anser motionärerna. Områden för rekreation bör i första hand vara en kommunal angelägenhet (yrkande 9).
Även i motion Jo731 (m) anförs att syftet med naturreservaten bör vara att skydda naturen, inte att avsättas till människors rekreation eller friluftsliv. Befintliga reservatsbildningar bör ses över, och kostnadsplaner för vården och driften upprättas. Motionärerna anar en inflation av riksobjekt för naturvården och yrkar att definitionen av riksobjekten förnyas (yrkandena 9--12).
I motion Jo751 (mp) yrkas att naturvårdspolitiken harmoniseras i enlighet med vad som anförs i den internationella naturvårdsunionens Världsstrategi för miljövård (yrkande 3) och att arbetet med inrättande av marina reservat påskyndas (yrkande 4).
Utskottets överväganden
Utskottet har ingen invändning mot den uppdelning av naturvårdsarbetet i tre nivåer som förordas i propositionen. Enligt utskottets mening kan det som i folkpartimotionen benämns hänsynsområden närmast jämställas med den i propositionen omnämnda andra insatsnivån som innehåller områden med högre naturvärden där speciella insatser för skydd och vård behövs. Utskottet tillstyrker, vilket framgår av den fortsatta framställningen, även regeringens förslag om införande av ett särskilt biotopskydd i naturvårdslagen. Därmed tillgodoses i väsentlig mån syftet med yrkandena 1 och 2 i motion Jo705. Utskottet finner heller icke att motionärernas förslag om ägande och skötsel av naturreservat innebär någon större avvikelse från vad som gäller i dag. Det bör dock framhållas att ett betydande statligt engagemang i naturvården är av central betydelse för att upprätthålla ett starkt skydd för de kollektiva värden som värdefulla naturområden hyser. Dessa värden kan inte prissättas och behöver därför skyddas genom insatser som betalas av alla i samhället. Det förutsätter även ett aktivt deltagande av berörda samhällssektorer, ideella organisationer, kommuner och enskilda såväl allmänhet som markägare. I vilken mån intrångs- och marklösenersättningar skall spridas ut i tiden är en praktisk fråga som får bedömas i det enskilda fallet. Nu gällande bestämmelser ger viss möjlighet till ett sådant förfarande. I samband med en utfrågning med representanter för naturvårdsverket framfördes den invändningen att befintliga anslag för markinköp m.m. kommer att belastas med räntekostnader om betalningen sprids ut i tiden. Med det anförda avstyrks yrkandena 7 och 8 i motion Jo705.
Med anledning av de förslag som framförs i motionerna Jo705 yrkande 9 och Jo731 yrkande 9 om särskilda reservat för friluftslivet vill utskottet framhålla följande.
En grundläggande tanke för naturvården i Sverige har varit att en bred förståelse för naturvårdens arbete och förutsättningar fås om den värdefulla naturen görs tillgänglig för allmänheten genom insatser för friluftslivet. Det som medborgarna gemensamt betalat med skattemedel skall även vara tillgängligt för alla. I det sammanhanget kan även naturreservat inrättas enbart för friluftslivets intressen. Det görs dock enbart på kommunal nivå. Med det anförda avstyrks motionerna i nämnda delar.
Som framgår av propositionen har naturvårdsverket och länsstyrelserna genomfört en översyn av samtliga naturvårdsobjekt med avseende på skyddsmotiv m.m. med resultat att det för ett litet antal mindre reservat och skyddsobjekt saknades motiv för att de skall kvarstå som naturvårdsobjekt. Arbete pågår enligt vad utskottet inhämtat med att förse alla äldre reservat med skötselplaner och ekonomiska driftplaner. För nya reservat är sådana planer obligatoriska. -- Riksobjekt inrättas efter stränga kriterier och baseras merendels på klassificering av värdefulla regionala naturobjekt som upptas i länens naturvårdsplaner. Det anförda innebär att yrkandena 10--12 i motion Jo731 i allt väsentligt torde vara tillgodosedda.
Enligt utskottets mening är det program som naturvårdsverket lagt fram mycket ambitiöst och i dagens läge tillräckligt. Anledning saknas att i detta sammanhang förorda bifall till förslagen om World Conservation Strategy och marina reservat i motion Jo751 yrkandena 3 och 4.
Hotade arter
Propositionen
I propositionen föreslås att resurserna för arbetet med hotade arter förstärks med sammanlagt 4milj.kr. Naturvårdsverket har redovisat ett samlat handlingsprogram för hotade arter (Naturvårdsverket informerar, 1990). Handlingsprogrammet ingår som underlag för Natur 90. Det visar att det omfattande arbete som under senare år har bedrivits inom naturvården och inom de areella näringarna för att bevara växt- och djurarter och deras livsmiljöer inte har gett önskat resultat.
Naturvårdsverket har sedan år 1984 bedrivit försöksverksamhet med en databank för hotade arter i samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet. Databankens uppgift är att insamla, utvärdera, lagra och tillhandahålla aktuella kunskaper om de hotade arterna och bedöma deras status och hotsituation samt att för ett urval av arter utarbeta förslag till åtgärdsprogram. I propositionen betonas att ett ökat engagemang i artdatabanken och ett centrum för hotade arter bör övervägas.
Motionerna
I ett par motioner framförs yrkanden om genbanker. Enligt motion Jo80 (mp) behövs åtgärder för att genomföra en kontinuerlig bevarandeodling av vårt genetiska arv av kulturväxter och att detta skall kunna ske snabbt. Det behövs vidare fler ställen i landet där gamla fruktsorter kan odlas. Motionären begär att en utredning tillsätts för att skyndsamt klarlägga behov och resurser inom hela området (yrkandena 1--3). Enligt motion Jo819 (c) är det viktigt att tillräckliga resurser ges till verksamhet med genbanker. I sådana kan man lagra levande vävnader -- pollen, frön, spermier eller ägg -- av växter, svampar och djur under lång tid (yrkande 5).
I två partimotioner krävs att Sverige snabbt får en samlad lagstiftning kring bioteknik och genteknik. I motion Jo113 (c) konstateras att frisläppande av gentekniskt förändrade organismer i naturen måste föregås av en sträng bedömning av möjliga ekologiska effekter (yrkande 16), och i motion Jo115 (v) kritiseras regeringen för att ha valt att gå fram med små delförslag (yrkande 10). I båda motionerna yrkas på stopp för frisläppande av genetiskt modifierade organismer i naturen till dess en samlad lagstiftning föreligger.
Enligt motion Jo759 (mp) bör riksdagen begära att möjligheterna att förstärka den svenska myskoxstammen utreds och en räddningsaktion verkställs.
Utskottets överväganden
Mot bakgrund av det behov av åtgärder för att bevara växt- och djurarter som redovisas i naturvårdsverkets handlingsprogram tillstyrker utskottet regeringens förslag att stärka resurserna för arbetet med hotade arter. Därigenom bör det enligt utskottets mening finnas möjlighet att tillgodose resursbehovet hos bl.a. flora- och faunavårdskommittéerna vid Sveriges lantbruksuniversitet. Syftet med motion Jo819 i denna del får därmed anses i hög grad tillgodosett.
Utskottet har ingen annan mening än den som framförs i motion Jo80 om det angelägna i att vårt genetiska arv av kulturväxter bevaras kontinuerligt. Som naturvårdsverket framhåller i handlingsplanen bör artbevarandet även i fortsättningen vara en angelägenhet för jordbruket, skogsbruket och fisket och inte ses som en separat naturvårdsfråga. Det bör emellertid överlåtas åt de berörda myndigheterna att bedöma hur de begränsade medel som står till förfogande bäst bör användas. Något initiativ från riksdagens sida med anledning av motionen synes icke påkallat.
Utskottet är icke berett att föreslå någon särskild åtgärd med anledning av motion Jo759. Myskoxarna har varit utrotade så lång tid i Skandinavien att de icke längre kan anses utgöra en del av vår naturliga fauna. Däremot har de otvivelaktigt ett visst intresse för turistnäringen. Den nu existerande stammen i Härjedalen anses vara så fåtalig att den på sikt hotas av degeneration och utplåning. En förstärkning av stammen skulle enligt expertisen bli kostnadskrävande och besvärlig och ta en oproportionerlig del av tillgängliga naturvårdsmedel i anspråk. Motionen avstyrks.
Utskottet har under riksmötet 1989/90 behandlat ett flertal motioner om bioteknik och genteknik på ett fördjupat sätt (se 1989/90:JoU9). Av betänkandet framgår bl.a. att regeringen tillsatt en parlamentarisk beredning för frågor rörande användningen av genteknik (dir. 1990:1). Beredningen skall arbeta snabbt. Mot angivna bakgrund anser utskottet det inte meningsfullt att nu föreslå något riksdagsinitiativ med anledning av motionerna Jo113 yrkande 16 och Jo115 yrkande 10.
Investeringar på miljöområdet
Propositionen
Regeringen anför att säkerställandearbetet under de närmaste åren alltjämt bör koncentreras till urskogar, våtmarker och vissa odlingslandskap. Naturvårdsverket har för säkerställandet av skogar angett skyddsbehoven till ca 100000 ha skogsbiotoper till en kostnad av ca 750milj.kr. under en period upp till tio år. För nästa budgetår har verket äskat 140milj.kr. Mot bakgrund av regeringens stabiliseringsprogram för ekonomin bör riksdagen enligt regeringens förslag dock tillfälligt minska utgifterna för detta ändamål för budgetåret 1991/92 från 100milj.kr. till 80milj.kr.
Motionerna
Enligt moderata samlingspartiets partimotion Jo105 skulle inköp av skogsmark till en beräknad kostnad av 750milj.kr. leda till ett betydande resursslöseri. Naturvårdsverket bör undersöka alternativa lösningar där en samverkan av skyddsinsatser med skogsbruket eftersträvas. Det bör kunna ge avsevärt lägre kostnader och ändå medge ett skonsamt skogsbruk på betydande del av dessa arealer (yrkande 54). I motion Jo731 (m) begärs tillkännagivanden om återskapande av våtmarker och om naturvårdande insatser i odlingslandskapet (yrkandena 14 och 15). I princip bör kvarvarande sydsvenska våtmarker bevaras. Motionärerna understryker att naturvården här måste komma in i ett tidigt planeringsstadium. Nuvarande statsbidrag till dikning bör avskaffas. Sumpskogarna bör inventeras och värderas från naturskyddssynpunkt. Att undanta urskogslika skogar och ge dem ett varaktigt skydd mot avverkning är särskilt viktigt i den södra landshalvan, där även urlövskogar finns, anför motionärerna.
Enligt folkpartiet liberalernas partimotion Jo705 har vi i Sverige en låg skyddsnivå för skogsmark bland länder med rikliga skogstillgångar. På sikt måste målet 1 % av den produktiva skogsmarken utanför de fjällnära barrskogarna nås (yrkande 4). Takten i bevarandebesluten bör ökas så att återstående urskogar och urskogsliknande områden i södra och mellersta Sverige säkerställs i reservat (yrkande 5). Domänverksmark bör kunna erbjudas enskilda som ersättning för mark som görs till reservat. I detta syfte bör varje år mark motsvarande ett värde av 15 milj.kr. överföras från domänfonden till naturvårdsfonden i syfte att underlätta bildandet av naturreservat på privat mark, och statlig mark med stora naturvärden bör utan kostnad kunna överföras till naturvårdsfonden (yrkandena 14 och 15).
Miljöpartiet de gröna yrkar i partimotion Jo751 yrkandena 1 och 2 att riksdagen bör uttala som långsiktigt mål för naturvården att 10 % av alla representativa naturtypers areal skall skyddas, och att en utredning tillsätts för att utarbeta en plan i detta syfte. I motion Jo795 (mp) konstateras att skyddsnivån för skog är särskilt låg i Västernorrlands län. Till att börja med bör alla de urskogsområden skyddas som tagits med i naturvårdsverkets stora urskogsinventering i början av 1980-talet (yrkande 1).
Enligt motion Jo819 (c) bör en fond bildas som komplement till de statliga medlen. Fonden bör kunna ta emot privata donationer men får icke legitimera minskade anslag från staten (yrkande 3).
I motionerna Jo440 (fp) yrkande 2, Jo740 (s) och Jo761 (fp, m, c, mp) föreslås inrättande av ett besöks- och informationscentrum vid sjön Tåkern.
Utskottets överväganden
Utskottet delar den mening som framförs såväl i propositionen som i motionerna, att säkerställande av urskogarna och våtmarkerna liksom vissa odlingslandskap bör prioriteras under den närmaste treårsperioden. Naturvårdsverket har under 1980-talet i samarbete med länsstyrelserna bedrivit ett omfattande arbete för skydd av särskilt värdefulla skogar, framför allt urskogsområden. Hoten om avverkning och fragmentering är enligt verket överhängande särskilt vad gäller de största, mest skyddsvärda och samtidigt ekonomiskt mest värdefulla barrskogsområdena. Insatserna av medel för att skydda urskogarna är att se som engångsinsatser till skillnad från de insatser som syftar till att bevara kulturlandskapet.
Ett regeringsbeslut av stor betydelse -- tillkommet efter riksdagens beslut om bevarande av fjällnära skog (1984/85:JoU20, rskr. 114) -- var uppdraget till naturvårdsverket 1985-09-05 att genomföra permanent skydd för 55 fjällnära urskogsområden. Detta projekt har på kort tid drivits långt och innebär när det avslutats att en serie för Sverige och Europa särklassigt värdefulla urskogsområden bevaras för framtiden. Som framgår av utskottets ställningstagande till budgetförslaget (se under B3 i den fortsatta framställningen) bör riksdagen anvisa medel för nästa budgetår i enlighet med naturvårdsverkets äskanden. Därigenom bör föreliggande förvärvsavtal kunna slutregleras med resultat att sammanlagt 75 % av urskogsarealen nedanför fjällskogsområdet blir säkerställd. Det bör i detta sammanhang noteras att de hittills genomförda reservaten för fjällnära skogar kunnat genomföras till förhållandevis låg kostnad.
Naturvårdsverket har i en särskild förteckning redovisat områden som planeras för genomförd, fortsatt eller påbörjad reservats- eller nationalparksbildning under den närmaste treårsperioden och som bör kunna finansieras inom angiven ram.
Utskottet delar den mening som framförs i motioner från såväl moderata samlingspartiet som folkpartiet liberalerna att ökad tonvikt på sikt bör läggas på naturskyddet av områden i södra och mellersta Sverige. I en tid där exploateringsintressena ständigt växer kan man enligt utskottets mening förutse en ökad spännvidd mellan å ena sidan ambitionen att bevara naturmiljön med de arter inom flora och fauna som där har sina biotoper och å den andra ständigt ökande kostnader för bevarandet. Det kan då finnas anledning att överväga markägarnas och de exploaterande myndigheternas ansvar inför kommande generationer att inte utarma den biologiska mångfalden. Utskottet pekar i den fortsatta framställningen (under anslagsposten B 3) på detta förhållande och förordar i det sammanhanget ett initiativ från riksdagens sida. Den fråga om överförande av domänmark till naturvårdsfonden och anslag till detta som tas upp i motion Jo705 yrkandena 14 och 15 har vid flera olika tillfällen behandlats av utskottet och avstyrkts av riksdagen. Utskottet har därvid anfört att ersättningsfrågan bör bedömas på samma sätt när det gäller domänverksmark som när det gäller annan mark (senast 1989/90:JoU15). Utskottet har icke ändrat uppfattning i denna sak. Med det anförda avstyrks motionerna Jo105 yrkande 54, Jo705 yrkande 5, 14 och 15, Jo731 yrkandena 14 och 15, Jo795 yrkande 1 och Jo819 yrkande 3, i den mån de ej tillgodoses av det anförda.
Utskottet erinrar om att naturvårdsverket angett skyddsbehovet under den kommande tioårsperioden till ca 100 000 ha skogsbiotoper. Det är enligt utskottets mening knappast realistiskt att utan ytterligare noggrann inventering lägga fast ett arealmål för skyddsvärd mark i Sverige. Därmed avstyrks motionerna Jo705 yrkande 4 och Jo751 yrkandena 1 och 2.
Riksdagen avslog hösten 1989 en motion om en besöksanläggning vid Tåkern med hänvisning till att en särskild fond -- Tåkernfonden -- inrättats för vården av naturen vid sjön (1989/90:JoU11). Utskottet har icke ändrat sin bedömning i denna fråga och avstyrker motionerna Jo440 yrkande 2, Jo740 och Jo761.
Vård och förvaltning av naturvårdsobjekt
Propositionen
Regeringen föreslår att resurserna för vård och förvaltning av naturreservat m.m. förstärks med 26 milj.kr. (s.382)
Motionerna
I motion Jo701 (s) yrkas att riksdagen gör ett tillkännagivande om behovet av insatser för handikappanpassning av naturreservat, och i motion Jo790 (s) föreslås ett uttalande om ersättning till kommunerna för drift och skötsel av toaletter och sopställ inom de statliga naturreservaten.
I motion Jo731 (m) begärs att naturvårdsverket får i uppgift att utreda hur statligt ägda naturområden kan överföras till den ideella naturvården (yrkande 5).
Utskottets överväganden
Ett breddat finansieringssätt för vård och förvaltning av naturreservat m.m. kan komma att bli ett viktigt komplement till det statliga engagemanget. Utskottet vill i likhet med regeringen framhålla att det är önskvärt att stöd till vård av naturreservat och andra skyddsvärda områden från företag och allmänhet i olika former bör utvecklas av de länsstyrelser som har möjligheter och kunskaper. Arbetet med att effektivisera och förenkla vårdarbetet bör fortsätta. Utskottet vill i sammanhanget framhålla att det i många reservat redan i dag finns installationer till turisternas fromma, såsom handikappanpassade stigar, utsiktstorn och toaletter. Det bör överlåtas till naturvårdsverket att bedöma i vilken mån de ökade statliga medlen skall kunna räcka till att minska kommunernas kostnader för renhållningen i naturskyddade områden. Motionerna Jo701 och Jo790 bör alltså icke föranleda något riksdagsinitiativ.
Utskottet vill inte utesluta att det inom ramen för länsstyrelsernas utvecklande av stöd till naturreservat m.m. kan bli aktuellt att överföra statligt ägda naturområden till den ideella naturvården. Någon särskild åtgärd från riksdagens sida i detta syfte med anledning av yrkande 5 i motion Jo731 synes icke påkallat.
Landskapsvårdande åtgärder
Propositionen
Regeringen föreslår att resurserna för landskapsvårdande åtgärder förstärks för budgetåret 1991/92 med sammanlagt 100 milj.kr. i enlighet med riksdagens beslut våren 1990.
Motionerna
Enligt motion Jo75 (v) yrkande 4 bör riksdagen uttala att grunden för den landskapsvårdande ersättningen bör vara ett arealbaserat inkomststöd inriktat på vallodling och djurhållning. Riksdagen bör även uttala att ersättningen avses bli ett långsiktigt redskap i jordbrukspolitiken. Annars blir det omöjligt att sluta avtal för rimliga perioder, t.ex. fem år.
I motion Jo234 (c) begärs ett ökat anslag för landskapsvård till Jönköpings och Kronobergs län (yrkande 5) samt en enklare hantering av bidrag till naturvården och mer generella villkor (yrkande 6). Enligt motionen finns det klara tendenser till att en byråkrati byggs upp kring utbetalning av ersättningen till odlingslandskapet. Det borde gå att slussa medlen direkt ut till länsstyrelserna för fördelning, utan omvägen över de centrala ämbetsverken. Även i motion Jo784 (s) understryks att det särskilda anslaget för kulturmiljövård borde fördelas direkt av regeringen till länsstyrelserna, och att användningen av medlen sker i samråd med naturvårdsverket, lantbruksstyrelsen och riksantikvarieämbetet.
Utskottets överväganden
En betydande del av Sveriges växtarter och majoriteten av de hotade arterna är knutna till det gamla odlingslandskapet. Därför är kontinuitet i markanvändningen en förutsättning för att de naturvärden som är knutna till det gamla odlingslandskapet kan bevaras. Även kulturmiljövården kräver kontinuitet och en vidmakthållen bebyggelsestruktur på landsbygden med fortgående användning av mark, byggnader och anläggningar.
Den nya livsmedelspolitiken bör leda till ett mer extensivt nyttjande av åkermarken och lämna ett större utrymme för bevarande av områden värdefulla för natur- och kulturmiljövården. För att möta följderna för landskapet av en förändrad markanvändning har riksdagen beslutat om inrättande av ett stöd för landskapsvårdande åtgärder. Naturvårdsverket, riksantikvarieämbetet och lantbruksstyrelsen har i uppdrag att kontinuerligt följa och utvärdera miljöeffekterna av den nya livsmedelspolitiken. Bl.a. länsstyrelserna i Småland har också uppmärksammat behovet av att analysera reformens effekter för det sydsvenska skogs- och odlingslandskapet, och berörda länsstyrelser och myndigheter är för närvarande i färd med att bilda en projektgrupp för ändamålet.
Som framgår av vad utskottet anfört i anslutning till propositionen kommer en analys av reformens effekter i de sydsvenska landskapen att göras inom länsstyrelsernas projektgrupp. I avvaktan på resultatet av denna analys bör motionerna Jo234 yrkandena 5 och 6 samt Jo784 inte föranleda någon vidare riksdagens åtgärd.
Utskottet har ingen annan mening än den som uttalas i motion Jo75 om att stödet till landskapsvård i någon form kommer att behöva permanentas. Med hänsyn till att stödformen skall utvärderas bör riksdagen dock ej på nuvarande stadium göra något uttalande med anledning av yrkande 4 i motionen.
Internationellt arbete
Propositionen
I propositionen konstaterar regeringen att naturresurs- och naturvårdsfrågorna är av central betydelse i det internationella arbetet. Art- och biotopförstörelsen pågår i oförminskad och ökande takt i hela världen. Att tillämpa en långsiktig hushållning med resurserna och att bevara livet på jorden kräver därför ett internationellt samarbete både globalt och regionalt.
Sverige har genom att ansluta sig till ett antal konventioner på naturvårdsområdet förbundit sig att skydda djur- och växtarter och deras livsmiljöer. Sverige bedriver ett aktivt arbete inom dessa konventioner. Som exempel kan nämnas konventionen om våtmarker av internationell betydelse i synnerhet som livsmiljö för våtmarksfåglar (Ramsarkonventionen) där Sverige nyligen utökat det antal områden som ingår som skyddsområden under konventionen.
Motionen
Enligt motion 1989/90:Jo873 (v) bör riksdagen göra ett uttalande om synen på naturvården internationellt (yrkande 1). Motionärerna framhåller att den enda vägen till förbättrade levnadsvillkor globalt sett går över ett planerat, väl balanserat utnyttjande av naturresurserna. En hållbar utveckling förutsätter att dagens behov tillgodoses utan att kommande generationers möjligheter till försörjning äventyras. Detta förutsätter i sin tur en rättvis fördelning av jordens resurser. I-ländernas primära uppgift för den internationella naturvården är således att skära ner sin enorma överkonsumtion och åstadkomma en ny ekonomisk världsordning, som skapar förutsättningar för en hållbar utveckling i tredje världen. I ett nationellt, svenskt perspektiv är naturvårdsproblemen av en annan dimension. Just det faktum att vi har större handlingsutrymme ger oss ett ökat ansvar både för de globala naturresursfrågorna och för den del av jordens naturarv som finns inom våra gränser.
Utskottets överväganden
Utskottet delar i huvudsak den syn på de globala naturvårdsfrågorna som anlagts i motionen. Utskottet har i avsnittet om det internationella miljösamarbetet redogjort för bl.a. det pågående förberedelsearbetet inför 1992 års konferens om den globala miljön i Rio de Janeiro. Som anförts i det sammanhanget intar Sverige en aktiv roll i arbetet på globala konventioner om bevarande av den biologiska mångfalden och om skogsvården. Utskottet utgår från att regeringen även i fortsättningen tillvaratar de möjligheter som erbjuds att inom FNs ram och övriga internationella fora verka för en ny ekonomisk världsordning. Med det anförda får motionen i denna del anses besvarad.
Ändringar i naturvårdslagen, m.m.
Propositionen
Regeringens förslag sammanfattas enligt följande.
Ett nytt skyddsinstitut för biotoper införs.
Regeringen får föreskriva om förbud mot markavvattning i vissa delar av landet. Anmälningsplikt för skyddsdikning inom skogsbruket införs.
Täkttillstånd enligt naturvårdslagen får vägras den som inte har fullgjort sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd. Säkerhet skall ställas innan tillstånd meddelas.
Samrådsförfarandet enligt 20 § naturvårdslagen utvidgas. Länsstyrelsen ges möjlighet att förbjuda och anvisa lämpligare plats för ett arbetsföretag.
Tillträdesförbud till växtplatser kan meddelas genom beslut enligt naturvårdslagen.
En förtydligande bestämmelse avseende kulturmiljövården införs i naturvårdslagen.
Beviljad strandskyddsdispens enligt naturvårdslagen tidsbegränsas. En möjlighet till undantag från kravet på dispens införs för bl.a. komplementbyggnader till befintlig bebyggelse.
Nationalparker jämställs med naturreservat i fråga om möjligheten att föreskriva om inskränkningar i enskildas rättigheter, bl.a. sådana som tillkommer samerna.
Särskilda naturvårdsvakter utses för tillsyn över naturvårdsobjekt och terrängkörningen.
Delegationsmöjligheter till kommun införs för ärenden enligt naturvårdslagen om naturminnen och vissa samrådsärenden.
Överklagande av fridlysningsärenden samt ärenden om vilthägn och biotopskydd skall ske till kammarrätten.
Straffsatsen för grova brott mot naturvårdslagen höjs till två års fängelse. Utvidgade möjligheter införs att besluta om vite och rättelse vid överträdelser av reglerna om samrådsskyldighet.
Ädellövskogslagen ändras, så att skogsbestånd i hela landet med mer än 70% lövskog skall anses som ädellövskog om den innehåller minst 50% ädla lövträd (prop. s.385).
Allmänna utgångspunkter
Propositionen Regeringen erinrar i propositionen om att naturvårdslagsutredningen haft till uppgift att utföra en samlad översyn av naturvårdslagen. Utredningen har lämnat förslag till ett stort antal ändringar i den lagen och i angränsande lagstiftning.
Vid remissbehandlingen har flertalet av utredningens förslag fått ett positivt mottagande. Flera remissinstanser har dock invänt mot att utredningen har begränsats till att avse en lagteknisk översyn. I några fall anser man att en ny utredning bör tillsättas med uppgift att behandla naturvården i ett vidare perspektiv och lämna förslag till hur hänsynskraven skall utformas för att ge uttryck för ett långsiktigt ekologiskt synsätt. Sådana mer övergripande frågor har behandlats i propositionens kapitel 6 om miljölagstiftningen i framtiden och i avsnitten om mål och medel resp. inriktning och åtgärder i miljövårdsarbetet. Den pågående genomgripande översynen av miljöskyddslagstiftningen kommer att få konsekvenser även på naturvårdslagstiftningens område. De förslag som regeringen lämnar i detta sammanhang skall därför endast ses som en etapp i den pågående översynen av lagstiftningen.
Motionerna
I motion Jo88 (m) erinras om skogsutredningens uppgifter. Enligt motionärerna bör utredningen få ta ett samlat grepp om de skogliga frågorna, även de som rör miljön (yrkande 2). I motion Jo731 (m) framförs vissa synpunkter på förändringar av naturvårdslagen. Enligt yrkande 1 i motionen bör lagen ingå i en samlad miljöbalk, och enligt yrkande 2 bör miljökonsekvensbedömningar göras inom naturvården. I motion Jo109 (v) begärs en ny översyn av naturvårdslagstiftningen i syfte att tydliggöra en ekologisk grundsyn.
I motion Jo751 (mp) yrkas att riksdagen beslutar att stryka "inom berörd del" i 26 § naturvårdslagen (yrkande 7).
Utskottets överväganden
Utskottet har i det föregående anslutit sig till regeringens bedömning att naturvårdslagen bör tas in som en del i en miljöbalk. Som framgår av redovisningen av propositionen bör det föreliggande förslaget till ändringar i naturvårdslagen ses som en etapp i den pågående översynen av lagstiftningen på miljövårdsområdet. Övergripande frågor kan tas upp av miljöskyddskommittén. Kommitténs mandat att utreda frågan om konsekvensbedömningar innefattar alltså även möjligheten att föreslå sådana inom naturvårdslagstiftningen. Motion Jo731 yrkandena 1 och 2 är därmed besvarad.
Utskottet erinrar om att skogsutredningen enligt sina direktiv har att ta ett samlat grepp i frågan om hur miljömål för skogsbrukets del skall utformas. Det utesluter på intet sätt behovet att skärpa markavvattningsreglerna m.m. redan nu. Motion Jo88 yrkande 2 avstyrks alltså.
Utskottet är icke berett förorda tillsättandet av en ny utredning av naturvårdslagen i enlighet med motion Jo109 yrkande 1. Som framgår av vad utskottet anfört ovan skall de förslag som nu behandlas ses som en etapp i den pågående översynen av lagstiftningen på området.
Utskottet avstyrker även motion Jo751 yrkande 7. Som framhålls i propositionen finns det inte skäl att i detta sammanhang ompröva de principer som tillämpas när det gäller ersättning till markägare m.fl. och som bl.a. framgår av 26 § NVL. Bestämmelserna i NVL är utformade på samma sätt som motsvarande regler i annan lagstiftning med anknytning till markanvändningen.
Skyddet för kulturpräglade miljöer
Propositionen
Regeringen föreslår att en förtydligande föreskrift införs i NVL om att även kulturpräglade delar av naturmiljön omfattas av lagens tillämpningsområde.
Motionerna
Enligt motion Jo63 (m) bör det övervägas vad en sammanförd och bearbetad lagstiftning omfattande såväl naturvård som kulturminnesvård -- en samlad bevarandelag -- skulle betyda för bevarandearbetet. Ett likartat yrkande framförs i motion Jo77 (v), där det även framhålls att det behövs en enhetlig organisation för bevarandeverksamheten. Även i motion Jo756 (fp) begärs en utredning av samordnade åtgärder för bevarande av vårt kultur- och naturarv.
Utskottets överväganden
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att i naturvårdslagen införa en förtydligande föreskrift om att även kulturpräglade delar av naturmiljön omfattas av lagens tillämpningsområde. Det kan då inte råda någon tvekan om att kulturmiljövärden kan ha en avgörande betydelse vid bedömningen av om ett markområde bör avsättas som naturreservat. Det bör i sammanhanget framhållas att skydd för fornminnen, byggnadsminnen och kyrkliga kulturminnen kan innefatta ett områdesskydd enligt lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. Föreskrifterna om byggnadsminnen i den sistnämnda lagen kan också tillämpas på park, trädgård eller annan anläggning av kulturhistoriskt värde. För skydd av sådana anläggningar skall således NVL icke tillämpas.
Med hänsyn till att eventuellt förekommande luckor mellan de båda lagarnas tillämpningsområden sluts genom den nu förordade lagändringen bedömer utskottet icke behov föreligga av en samlad bevarandelag. Utskottet har i det föregående avstyrkt en motion (Jo82) om införande av kulturminneslagen i en miljöbalk. Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda även motionerna Jo63 yrkande 2, Jo77 yrkande 1 och Jo756 i denna del.
Som utskottet tidigare nämnt kommer även medelstilldelningen i fortsättningen att lättare kunna samordnas genom att kompetensen inom naturvård, jordbruk och kulturvård från den 1 juli 1991 kommer att finnas samlad inom de nya länsstyrelserna. Det anförda innebär att syftet med motionerna Jo63 yrkande 1, Jo77 yrkande 2, Jo105 yrkande 52 och Jo756 i denna del i väsentlig del torde bli tillgodosett.
Biotopskydd
Propositionen
Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att arbetsföretag som kan skada naturmiljön inte får utföras inom sådana mindre mark- eller vattenområden (biotoper) som utgör livsmiljöer för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda.
Markägare eller annan med särskild rätt till fastigheten kan få ersättning om ett beslut om biotopskydd innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras.
Motionerna
I motion Jo102 (mp) lämnas förslag till en lag om art- och biotopskydd. Enligt motion Jo105 (m) bör riksdagen göra ett uttalande om biotopskydd (yrkande 49) och om medelsanvisningen till biotopvård (yrkande 50). I motion Jo731 (m) föreslås ett uttalande om biotopreservat (yrkande 3). Enligt motion Jo109 (v) bör regler för biotopskydd utformas så att de ger möjlighet för länsstyrelserna att genom generella regler skydda områden (yrkande 2). Ansvaret för skydd av skogliga biotoper bör ligga på länsstyrelserna (yrkande 3).
Utskottets överväganden
Enligt NVL kan mark avsättas som naturreservat eller naturvårdsområde. Möjlighet finns också att fridlysa hotade växt- eller djurarter. En samrådsskyldighet gäller för arbetsföretag som kan väsentligt ändra naturmiljön. För täktverksamhet och markavvattningsföretag gäller tillståndsplikt. I skötsellagen och skogsvårdslagen ges bestämmelser som reglerar hänsynen till naturvårdens intressen i jordbruk och skogsbruk. På senare tid har dock den uppfattningen ofta framförts att de möjligheter till områdesskydd som finns i NVL inte är tillräckliga.
Utskottet ansluter sig mot den bakgrunden till förslaget att en ny skyddsform införs i NVL för värdefulla småbiotoper. Exempel på sådana biotoper är åkerholmar, våtmarker och mindre ytvatten i jordbrukslandskapet, naturliga betes- och slåttermarker, källor och källkärr, klibbalskog och öppna rikkärr.
Med biotop avses i allmänhet en typ av livsmiljö som erbjuder gynnsamma levnadsvillkor för vissa djur eller växter.
Utskottet finner regeringens förslag om biotopskydd väl avvägt. Utskottet delar regeringens uppfattning att de ersättningar som kommer att betalas till markägare och innehavare av särskild rätt till fastigheten troligen blir begränsade. Som framhålls i propositionen bör dessa ersättningar utgå från investeringsanslaget. Syftet med motionerna Jo105 yrkandena 49 och 50 samt Jo731 yrkande 3 synes väl tillgodosett genom propositionen och bör inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Utskottet är icke berett att närmare gå in på ett lagförslag som utan sedvanlig utredning läggs fram i riksdagen och avstyrker således motion Jo102.
Utskottet avstyrker även motion Jo109 yrkandena 2 och 3 i den mån dessa icke tillgodoses genom regeringens förslag.
När det gäller reglerna om ersättning vid avsevärt försvårad markanvändning får utskottet anföra följande.
Bestämmelserna om biotopskydd i 21 och 26 §§ naturvårdslagen synes vara så konstruerade att även generella föreskrifter som innefattar förbud mot vissa arbetsföretag kan grunda rätt till ersättning för berörda markägare och rättighetsinnehavare. Enligt regeringens uttalanden i den allmänna motiveringen och specialmotiveringen förutsätts det dock att det åtminstone inledningsvis skall föreligga ett beslut i det enskilda fallet om avgränsningen av en viss biotop innan ersättningsfrågan aktualiseras. Enligt utskottets mening bör i detta sammanhang bl.a. uppmärksammas frågor om delgivning med berörda sakägare och sättet för bestämmande av ersättningsrätten i varje enskilt fall.
Med dessa uttalanden föreslår utskottet att riksdagen antar lagförslaget i denna del.
Fridlysning av djur- och växtarter
Propositionen
Regeringens förslag: Fridlysning av arter skall kunna ske även när det inte finns något akut utrotningshot. En möjlighet införs att meddela föreskrifter om tillträdesförbud till område som innehåller en växtart som behöver särskilt skydd. Föreskrifter skall också kunna meddelas som inskränker rätten till fiske inom ett fridlyst område.
Motionerna
I motionerna Jo68 och Jo105 yrkande 53 (båda m) begärs förslag om enhetliga fridlysningsregler för plocknings- och uppgrävningsattraktiva växter.
Enligt motion Jo743 (fp) bör riksdagen begära förslag till översyn av vattenlagen och naturvårdslagen så att utrotningshotade groddjur ges ett varaktigt skydd. Även fiskeriförordningen måste ses över, anför motionärerna.
Utskottets överväganden
Anledning föreligger icke, enligt vad utskottet inhämtat, att i hela riket fridlysa exempelvis blåsippan. Arten är inte hotad överallt, och enligt naturvårdsverkets regler bör fridlysning endast ske när behov finns. Däremot finns det anledning understryka att länsstyrelserna samordnar sina bestämmelser beträffande arter som fridlyses i flera län, så att allmänheten erhåller så klara och enkla regler som möjligt. Med det anförda avstyrks motionerna Jo68 och Jo105 yrkande 53.
De nya reglerna för biotopskydd bör enligt utskottets mening kunna tillämpas för skydd av den utrotningshotade lövgrodan som redan är fridlyst. Med stöd av de nya reglerna bör det vara möjligt att förbjuda utsättning av exempelvis signalkräftor om dessa utgör ett hot mot den fridlysta arten. Däremot får inga åtgärder vidtas mot flodkräftan, vilken även den är utrotningshotad och kräver särskilda åtgärder för sitt skydd. Med det anförda får syftet med motion Jo743 anses vara tillgodosett. Utskottet avstyrker förslagen om ändring av vattenlagen och om översyn av fiskeriförordningen, vilken för närvarande är föremål för översyn inom regeringens kansli.
Täktverksamhet
Propositionen
Regeringens förslag: Täkttillstånd får vägras den som inte har fullgjort sina skyldigheter enligt ett tidigare tillstånd. Säkerhet för fullgörande av villkor enligt ett tillstånd skall ställas innan tillstånd meddelas.
Motionerna
Enligt motion Jo712 (mp) bör bl.a. samråd med berörda föreningar krävas innan täkttillstånd meddelas. Vidare bör samtliga berg- och gruvtäkter samt torvtäkter som inte är avsedda för husbehov, liksom uppförandet av krossverk och asfaltverk, bli tillståndspliktiga enligt miljöskyddslagen.
Utskottets överväganden
Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Det ankommer på regeringen att bedöma eventuell utvidgning av tillståndstvånget enligt ML. Motionen avstyrks.
Markavvattning
Propositionen
Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att beträffande områden, där det är särskilt angeläget att våtmarkerna bevaras, förbjuda markavvattning. Prövningen enligt NVL av ett markavvattningsföretag skall även omfatta vattenföroreningar. I ett tillstånd till markavvattning skall anges när åtgärderna senast skall vara utförda.
Genom ändringar i skogsvårdslagen införs anmälningsplikt för s.k. skyddsdikningar och anges att föreskrifter om hänsyn till naturvårdsintressen vid skötseln av skog kan omfatta bl.a. sådana dikningar.
Motionerna
I motion Jo90 (c) yrkas på avslag på regeringens förslag i denna del och att lagstiftningen på det skogliga området inte ändras under den tid skogspolitiska kommittén arbetar med förändringar av lagstiftningen inom denna sektor.
I motion Jo109 (v) begärs förslag om generellt förbud mot markavvattning med dispensmöjlighet (yrkande 5). Enligt motion Jo111 (mp) yrkande 9 bör länsstyrelserna tillämpa miljöskyddslagens kravregler beträffande förorening till vatten orsakad av markavvattning, och i miljöpartimotionerna Jo118 yrkande 9, Jo311 yrkande 11, Jo732 yrkande 2 och Jo751 yrkande 5 begärs lagförslag som innebär att dikning och skyddsdikning inom skogsbruket förbjuds resp. bättre skydd för våtmarker och sumpskogar. Även i motionerna Jo705 (fp) yrkande 13, Jo731 (m) yrkande 13 och Jo748 (s) framställs yrkanden om begränsning av markavvattningen.
Utskottets överväganden
Utskottet delar regeringens uppfattning att naturvårdsintresset behöver kunna hävdas bättre än hittills i fråga om våtmarkerna. Detta gäller särskilt i delar av Syd- och Mellansverige där antalet kvarvarande våtmarker är mycket litet. En skärpning av tillståndsparagrafen är därför motiverad.
Utskottet finner i likhet med regeringen att det är en fördel om den skillnad i skyddsbehov som finns inom olika områden också kommer till uttryck i författningstexten. Bestämmelsen bör tillämpas för begränsade områden där antalet kvarvarande våtmarker är litet och där behovet av att bevara våtmarkerna är särskilt stort från naturvårdssynpunkt. För sådana särskilt angivna områden bör huvudregeln vara att åtgärder i syfte att dika ut ny mark för jordbruks- eller skogsbruksändamål inte skall vara tillåtna. Utskottet avstyrker de yrkanden om generella förbud som framställs i motionerna Jo109 yrkande 5, Jo118 yrkande 9, Jo311 yrkande 11, Jo732 yrkande 2 och Jo751 yrkande 5.
Som framgår av propositionsredovisningen föreslår regeringen en ändring av naturvårdslagen som innebär att prövningen enligt NVL av ett markavvattningsföretag även skall omfatta vattenföroreningar. Därigenom tillgodoses syftet i motion Jo111 yrkande 9 om tillämpning av miljöskyddslagens kravregler beträffande förorening till vatten orsakad av markavvattning. Motionen påkallar således inget riksdagsuttalande i denna del.
Någon anledning att avvakta den skogspolitiska utredningen innan den föreslagna lagändringen vidtas föreligger icke. Riksdagen bör således anta de föreslagna ändringarna av skogsvårdslagen och avslå motion Jo90.
Vad utskottet anfört är ägnat att tillgodose syftet med motionerna Jo705 yrkande 13, Jo731 yrkande 13 och Jo748. De påkallar således ingen vidare åtgärd från riksdagens sida.
Samernas rättigheter i nationalparker m.m.
Propositionen
Regeringens förslag: Nationalparkerna likställs med naturreservaten i fråga om möjligheten att meddela föreskrifter som innebär inskränkningar i bl.a. sådana rättigheter som tillkommer samerna enligt rennäringslagen.
Om föreskrifterna innebär avsevärt försvårande av pågående markanvändning skall ersättning utgå.
Motionerna
Enligt motionerna Jo81 (mp) yrkande 1 och Jo731 (m) yrkande 19 bör en hänsynsparagraf införas i rennäringslagen. Enligt motion Jo85 (m) bör riksdagen göra ett uttalande om konsekvensanalys som del i beslutsunderlaget vid eventuellt ifrågasatt inskränkning av renskötselrätten inom nationalpark.
Utskottets överväganden
Utskottet delar regeringens bedömning att bestämmelsen i 6 § NVL om samernas rättigheter i nationalparkerna i praktiken har förlorat sin betydelse genom den utveckling som skett på andra områden, främst genom tillkomsten av rennäringslagen år 1971. Som nationalparksutredningen framhållit framstår det även som inkonsekvent att inskränkningar av renskötande samers rättigheter enligt rennäringslagen att exempelvis bygga broar eller utföra andra anläggningar eller färdas med motorcykel på barmark kan meddelas beträffande mark som avsatts som naturreservat men icke i nationalparker. Utskottet tillstyrker således regeringens förslag. Som framgår av propositionen bör ersättning utgå om pågående markanvändning avsevärt försvåras genom ett beslut om inskränkning.
Utskottet har ingen annan mening än motionärerna om att slitaget på fjällvegetationen är för stort. Enligt vad utskottet erfarit anses en av orsakerna ligga i ett alltför starkt betestryck från renskötseln. Naturvårdsverket följer noga utvecklingen i samarbete med sina norska kolleger och planerar att genomföra en satellitfotografering av fjällområdena för att noga kunna analysera situationen till grund för åtgärder. Som framgår av den fortsatta framställningen kommer även åtgärder att sättas in mot en resurskrävande turism.
Riksdagen beslöt hösten 1990 att avslå förslag om vissa ändringar i rennäringslagen och att begära att regeringen framlägger ett sammanhållet förslag om samefrågorna (prop. 1990/91:3, JoU12). Utskottet är med hänvisning härtill icke berett att förorda någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionerna Jo81 yrkande 1 och Jo731 yrkande 19.
Utskottet erinrar om att förslaget i kap. 8 av propositionen om införande av ett kapitel om miljökonsekvensbeskrivningar i naturresurslagen bereds i bostadsutskottet. Enligt förslaget får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att det i ärenden enligt någon av de NRL-anknutna lagarna, dvs. bl.a. naturvårdslagen, skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning. Utskottet utgår från att regeringen vid tillämpningen av lagen beaktar möjligheten att överväga i vilken mån inskränkningar inom en nationalpark av samernas rättigheter enligt rennäringslagen bör föregås av en konsekvensbedömning. Någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av motion Jo85 påkallas icke.
Strandskydd
Propositionen
Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas att föreskriva om undantag från byggnadsförbudet inom strandskyddsområde beträffande bl.a. komplementbyggnader till befintlig bebyggelse. Ett beslut om dispens från strandskyddet skall tidsbegränsas.
Motionerna
I motion Jo718 (m) begärs en ändring av strandskyddsreglerna så att bygglov icke skall kunna vägras inom icke detaljplanelagt område (yrkande 1). I andra hand yrkas att riksdagen vid avslag på yrkande 1 upphäver naturvårdsverkets rätt att överklaga länsstyrelsens beslut om undantag från strandskyddsbestämmelserna. Enligt motion Jo780 (s) bör naturvårdslagens bestämmelse om strandskydd tillämpas så att skyddet skärps i tättbebyggda delar av södra Sverige men att generösare regler bör gälla i andra delar av landet.
I motion Jo757 (s) begärs statligt engagemang i ett föreslaget niopunktsprogram för Löderups strandbad som hotas av erosion. Vidare bör riksdagen göra ett uttalande om forskning avseende erosions- och strandskyddsproblematik m.m.
Utskottets överväganden
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om visst undantag från byggnadsförbudet inom strandskyddsområde beträffande bl.a. komplementbyggnader till befintlig bebyggelse, samt att dispensbeslut skall tidsbegränsas. Det anförda innebär att motion Jo718 avstyrks. Utskottet har viss förståelse för att dispensmöjligheterna skall kunna utnyttjas i något högre grad i utpräglade glesbygder men är icke berett att tillstyrka förslaget i motion Jo780 om ett uttalande om generösare regler. Utskottet avstyrker således även sistnämnda motion.
Utskottet delar den mening som framförs i motion Jo757 om vikten av att insatser görs mot stranderosionen där sådana åtgärder enligt tillgänglig vetenskaplig expertis bedöms kunna ha framgång med rimliga insatser. Även om kunskapsnivån på området redan anses tämligen hög är givetvis ytterligare forskning angelägen. Frågan om i vilken mån statliga medel bör ställas till förfogande bör prövas av vederbörande myndigheter. Det i motionen anförda exemplet med Löderups strandbad har enligt vad utskottet inhämtat varit föremål för prövning inom naturvårdsverket. Någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av motionen synes icke påkallad.
Bevakning och tillsyn av skyddade områden och tillämpningen av terrängkörningslagen, m.m.
Propositionen
Regeringens förslag: Särskilda naturvårdsvakter förordnas för kontroll av efterlevnaden av föreskrifterna för naturvårdsobjekten och terrängkörningen.
Den som medgetts undantag från en föreskrift för naturvårdsobjekt eller ett förbud enligt terrängkörningslagen skall vara skyldig att uppvisa beslutet när han vistas inom det område där föreskriften eller förbudet gäller.
Motionerna
I flera motioner begärs skärpta regler till skydd för naturen i fjällen. I motion Jo81 (mp) begärs en utredning som klargör erforderliga åtgärder för att snarast förhindra den pågående nedslitningen av fjällhedarna. Enligt motion Jo732 (mp) bör motoriserat friluftsliv i fjällregionen förbjudas (yrkande 7), och i motion Jo751 (mp) yrkas på skärpta regler för barmarkskörning på kalfjäll och i våtmarksområden (yrkande 9) samt begränsningar av helikopterskidåkning och snöskotertrafik (yrkandena 10 och 11). Även i motion Jo773 (v) begärs förslag om ändring av lagstiftningen beträffande snöskoterkörning. I motion Jo109 (v) yrkas på förbud mot användande av vattenskotrar, s.k. jet-skis.
Utskottets överväganden
Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag och tillstyrker således de föreslagna ändringarna av naturvårdslagen och terrängkörningslagen.
Utskottet delar motionärernas oro för att en tilltagande motorisering i fjällområdena och längs badstränder och skärgårdar skall medföra skador på en känslig och ömtålig natur. Utskottet har i ett tidigare avsnitt av detta betänkande tillstyrkt regeringens förslag att naturvårdsverket får i uppgift att utarbeta regler mot bullerstörningar i fjäll- och kustområdena. Enligt vad utskottet erfarit följer en särskild projektgrupp inom naturvårdsverket utvecklingen i fjällområdena av bl.a. helikopterskidåkning och snöskotertrafiken. Verket har även föreslagit att vissa områden i fjälltrakterna skall vara fria från helikopterflygning. Som framhållits i samband med redogörelsen för skadorna av renbetet följer verket även utvecklingen av slitaget på fjällhedarna med stor uppmärksamhet. De naturvårdsvakter som enligt lagförslaget skall tillsättas bör enligt utskottets mening kunna utföra ett effektivt arbete för att skydda naturen i kalfjället mot missbruk av allemansrätten och olovlig terrängkörning.
Naturvårdsverket har i skrivelse till regeringen föreslagit införandet av föreskrifter för att begränsa användningen av vattenskotrar.
Vad utskottet anfört synes ägnat att i hög grad tillgodose syftet med motionerna Jo81 yrkande 2, Jo109 yrkande 16, Jo732 yrkande 7, Jo751 yrkandena 9--11 och Jo773. Dessa bör således inte föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Tillämpningsområdet för ädellövskogslagen
Propositionen
Regeringens förslag: Ädellövskogslagens tillämpningsområde görs enhetligt för hela landet. Lagen skall även i södra Sverige tillämpas på skogsbestånd som innehåller minst 70% lövträd, minst 50% ädla lövträd och vilkas areal uppgår till minst ett halvt hektar. Bestämmelserna i lagen skall även gälla trädbestånd på kultiverade betesmarker.
Motionen
I motion Jo311 (mp) yrkas att ädellövskogslagen skall ses över (yrkande 7).
Utskottets överväganden
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag. I motionen framförs i stort sett samma förslag med det tillägget att lagen enligt motionärernas mening bör omfatta även klibbal. Utskottet vill i det sammanhanget framhålla att klibbalen inte är ett ädelt lövträd. Det skydd som klibbalen otvivelaktigt förtjänar i vissa områden kan, vilket också framhålls i propositionen, tillgodoses med hjälp av det nyinrättade biotopskyddet. Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget i propositionen och avstyrker motionen i denna del.
Utskottet biträder regeringens förslag till ändring av naturvårdslagen, vattenlagen, lagen om skötsel av jordbruksmark, och plan- och bygglagen även i de avsnitt som icke närmare kommenterats i det föregående.
Miljöfrågor för jordbruket, skogsbruket och fisket
Allmänt
Propositionen
Jordbruk, skogsbruk och fiske måste bygga på principen om en god och långsiktig hushållning med naturresurserna. Ett stort ansvar vilar på de centrala och regionala sektorsmyndigheterna som på olika sätt verkställer statsmakternas beslut. Sektorsansvaret för miljöfrågorna slogs fast i 1988 års miljöpolitiska beslut. Detta ansvar bör uttryckas tydligare än hittills. Därför kommer regeringen senare att besluta att instruktionerna för de myndigheter som har de areella näringarna som sitt ansvarsområde ändras så att myndigheternas ansvar för miljöfrågorna läggs fast. För att effektivt främja myndigheternas arbete med miljöfrågorna räcker det givetvis inte med en instruktionsändring. En fortsatt kompetensutveckling hos de anställda är dessutom nödvändig. Genom att i vardagsarbetet naturligt föra in uppmärksamheten på behovet av miljöomsorg skapas förutsättningar för smidiga dagliga rutiner och minskad byråkrati kring miljöfrågorna. Dessutom förbättras möjligheterna att föra ut kunskaper om miljöfrågorna till dem som har sin verksamhet inom de areella näringarna.
Motionerna
I motion Jo79 (s) framhålls vikten av en jordbrukspolitik i ekologisk balans, och enligt motion Jo819 (c) yrkande4 bör miljömål upprättas för de areella näringarna och målen bör beakta den biologiska mångfaldens betydelse. Sektorsansvaret för de skogliga frågorna bör enligt motion Jo88 (m) yrkande1 åvila den skogliga myndigheten.
Utskottets överväganden
Som framgår av propositionen måste de areella näringarna bygga på principen om en god och långsiktig hushållning med naturresurserna. Genom de av regeringen aviserade ändringarna i instruktionerna för de myndigheter som har ansvaret för dessa näringar kommer myndigheternas ansvar för miljöfrågorna att läggas fast. Även i övrigt innehåller propositionen flera förslag som syftar till ett större hänsynstagande till miljön på dessa områden. Utskottet finner härmed syftet med motionerna Jo79 och Jo819 yrkande4 tillgodosett. Något särskilt uttalande med anledning av motionerna är emellertid inte påkallat. Motionerna avstyrks.
Utskottet delar synpunkterna i motion Jo88 att skogsvårdslagstiftningen skall syfta till att skogen förvaltas väl och att betydelsefulla naturvärden skyddas. Detta synsätt stämmer väl överens med de riktlinjer som har utfärdats för den skogspolitiska kommittén (dir. 1990:47). I sitt arbete med organisationsfrågorna skall kommittén särskilt bedöma hur skogssektorns miljöansvar skall komma till uttryck i skogsmyndighetens uppgifter och organisation. Kommittén skall redovisa sina förslag senast den 1juli 1992. I avvaktan på resultatet av kommitténs arbete bör motionens yrkande1 enligt utskottets mening inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Skogsbruket
Propositionen
Ett av de främsta villkoren för skogsnäringens allt större roll för tillväxten i vår ekonomi är ett skogsbruk baserat på en långsiktig hushållning. Ett sådant skogsbruk kan inte bedrivas på ett sätt som strider mot de förutsättningar naturen ger. 1970-talets hänsynstagande till naturens intressen präglades huvudsakligen av omsorgen om landskapet. Särskilt de senaste åren har behovet att värna om biologisk mångfald och av att i det mindre perspektivet utgå från de naturgivna förutsättningarna kommit att betonas alltmer. Det s.k. ståndortsanpassade skogsbruket har lyfts fram. Skogsvårdsorganisationen utbildar landets skogsägare i ekologi och naturvård. Skogsvårdsstyrelserna har erhållit särskilda resurser för inventering av sumpskogar och skyddsvärda nyckelbiotoper. Särskilda medel har anslagits för naturvårdsåtgärder i skogsbruket. I årets budgetproposition föreslås ytterligare förstärkningar på dessa områden (prop.1990/91:100 bil.11). Skogsstyrelsen har sedan mitten av 1970-talet ett särskilt ansvar för att bevara det genetiska arvet hos våra skogsträd.
Inom skogsforskningen pågår sedan år1986 ett särskilt sammanhållet tvärvetenskapligt skogsforskningsprogram med särskild bäring på miljöfrågor. I skogsforskningen betonas allmänt behovet av miljörelatering.
Utvecklingen på detta område har således gått mycket snabbt. Bl.a. av den anledningen har regeringen ansett det angeläget att skogspolitiken utvärderas och att miljöfrågorna i det sammanhanget uppmärksammas. 1990års skogspolitiska kommitté som utför detta arbete skall lämna sina förslag om en ny skogspolitik senast sommaren 1992. Kommittén skall lämna förslag om bl.a. en bättre integrering av miljöfrågorna i skogspolitiken och dess medel. Av de förslag som lagts fram och som utgör underlag för denna proposition är många av den karaktären att de naturligt kommer in i kommitténs arbete. Några förslag har tagits upp i det föregående, främst sådana som rör naturvårdslagstiftningen, såsom skärpta bestämmelser om markavvattning och skydd av värdefulla skogsbiotoper. En fråga som kommittén även skall behandla rör sektorsansvaret för miljöfrågorna, särskilt önskemålet om att skogsägarna i fråga om skötseln av sin skog skall behöva ha kontakter med endast en myndighet.
Regeringen har givetvis inte för avsikt att helt avstå från förändringar inom skogspolitiken innan kommittén har lämnat sina förslag. Ett exempel härpå är de åtgärder till skydd för de fjällnära skogarna som riksdagen beslutade om förra året (prop.1990/91:3, JoU13, rskr.70) och som innebär skydd av omfattande arealer fjällskog och anpassning av skogsbruket i övriga delar av den fjällnära skogen. Ett annat exempel rör reglerna för statsbidrag till skogsplantering. I syfte att stärka möjligheterna att ta hänsyn till naturvårdens intressen avser regeringen att senare i år föreskriva att ansökan om sådana bidrag skall göras innan slutavverkning har skett. På så sätt blir det möjligt för skogsvårdsstyrelsen att i bidragsärendet väga in naturvårdsintressena på ett tidigt stadium.
Motionerna
I motion Jo75(v) yrkande1 begärs generellt förbud mot kvävegödsling av skog. Enligt motion Jo109 (v) yrkande14 bör skyddet av de fjällnära skogarna utökas. Ett förbud mot användande av främmande trädslag bör införas (motion Jo109 (v) yrkande15). Enligt motion Jo311 (mp) bör riksskogstaxeringen utvidga sin verksamhet till att innefatta parametrar av intresse för naturvården (yrkande8), spridning av konstgödsel på naturmark och användning av kemiska bekämpningsmedel inom skogsbruket bör förbjudas (yrkandena 17 resp. 18). Förslag om försöksverksamhet med skötselplaner i Dalarna för ett uthålligt skogsbruk efterlyses i motion Jo317 (v).
Utskottets överväganden
Utskottet har vid flera tillfällen uttalat sig om vikten av att kväveutsläppen såväl till luft som till havs minskar. Det torde kunna konstateras att naturvårdsverkets miljöövervakningsprogram för detta ändamål inte är tillräckligt heltäckande. I propositionen föreslår regeringen därför att miljöövervakningen totalt tillförs 75milj.kr. för den kommande treårsperioden. Förslaget behandlas av utskottet i detta betänkande under avsnittet om anslagsfrågorna. Utskottet vill erinra om att skogsstyrelsen i januari 1991 utgav en reviderad upplaga av styrelsens allmänna råd i fråga om kvävegödsling på skogsmark, som innebär en betydande skärpning av gödslingen av skogsområdena. Utskottet har vidare inhämtat att skogsgödslingen har minskat kraftigt de senaste åren och att skogsbolagen på senare tid har börjat använda sig av gödselmedel som inte är försurande. Härutöver vill utskottet hänvisa till den skogspolitiska kommittén som i sitt arbete har att utforma förslag om en skogspolitik med en stärkt ställning för miljö- och naturvården (dir. 1990:47). En utgångspunkt bör härvid enligt direktiven vara att naturresursernas långsiktiga bärkraft kan hävdas och att arter och naturtyper skyddas. I detta arbete ingår även att uppmärksamma skogsbruket i de fjällnära skogarna. Med det anförda finner utskottet syftet med motionerna Jo75 yrkande1 och Jo109 yrkandena14 och 15 i allt väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandena bör inte medföra någon riksdagens vidare åtgärd.
Med vad utskottet i tillämpliga delar anfört ovan avstyrks motion Jo311 yrkande17 i den mån motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.
I sitt arbete har den skogspolitiska kommittén att utforma förslag till en skogspolitik som bl.a. bevarar den biologiska mångfalden, vilket kräver försiktighet vid markbearbetning och skötselmetoder som utgår från de naturgivna förutsättningarna. I avvaktan på resultatet av kommitténs arbete bör motion Jo311 yrkande8 inte medföra någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Som framgår av propositionen har de skärpta bestämmelserna om användningen av kemiska bekämpningsmedel i skogsbruket, som bl.a. ger kommunerna rätt att i vissa fall hindra dispens från det generella förbudet, medfört att användningen av dessa medel nära nog har upphört. Det finns anledning att anta att användningen ytterligare kommer att minska i framtiden. Utskottet är emellertid inte berett att på nuvarande ståndpunkt verka för ett totalförbud mot medlens användning, vilket förordas i motion Jo311 yrkande18. Motionsyrkandet avstyrks.
Flertalet av de synpunkter som framförs i motion Jo317 kommer att beaktas av den skogspolitiska kommittén. I avvaktan på kommitténs förslag bör motionen inte medföra någon riksdagens vidare åtgärd.
Fisket
Som anförs i propositionen är långsiktig hushållning en bärande princip i fiskeripolitiken. Fisket är därför särskilt reglerat. Genom de havsrättsliga förändringar som ägde rum under 1970-talet har strandstaterna fått ett uttalat ansvar för fiskbestånden. Sverige bedriver varje år internationella förhandlingar om fisket. Utgångspunkten för dessa förhandlingar är bl.a. beståndsuppskattningar och uppskattningar av möjliga fångstuttag som fortlöpande görs av resp. lands myndigheter och det internationella havsforskningsrådet.
Bland de fiskarter i vårt land som dessutom kräver särskilda åtgärder för sitt skydd kan nämnas den naturligt reproducerade laxen, malen och flodkräftan.
Lekbestånden av lax i de outbyggda älvarna har minskat kraftigt. Insatserna för att vidmakthålla laxfisket i Östersjön genom odling och utsättning har varit framgångsrika. Det ökade fisket som följd härav har emellertid lett till en ökad belastning av naturbestånden. Det är av flera skäl angeläget att bevara så många som möjligt av våra laxstammar. Regeringen och fiskeristyrelsen arbetar sedan några år med åtgärder för att skydda den naturligt reproducerade laxen. Sverige har genom fiskerikommissionen i Östersjön verkat för begränsningar av havslaxfisket i Östersjön, vilket under förhandlingarna hösten 1990 ledde till enighet om ett högsta totaluttag för lax under år1991. Sedan år 1985 har fiskeristyrelsen skärpt regleringen av laxfisket. Laxfisket måste utformas så att det inte hotar de naturligt reproducerade laxstammarna och så att deras genetiska mångfald bevaras.
Kräftpesten har sedan den drabbade vårt land i början av detta sekel slagit ut ca90% av det svenska flodkräftbeståndet. Flodkräftan kan nu betraktas som utrotningshotad i södra Sverige. Det är angeläget att ta till vara de möjligheter som kan finnas att åter öka flodkräftbestånden i svenska vatten. Givetvis är det då viktigt att också ta hänsyn till om aktuella vatten rymmer skyddsvärda djurarter som inte kan leva tillsammans med kräftan. Regeringen uttalar i propositionen sin avsikt att uppdra åt den centrala fiskemyndigheten att arbeta med denna fråga.
Utskottet har ingen erinran mot dessa överväganden.
Dricksvattensituationen
Propositionen
Hoten mot dricksvattenkvaliteten
I Sverige används lika mycket grundvatten som ytvatten från sjöar och vattendrag för att tillfredsställa behovet av råvatten för allmän vattenförsörjning. Drygt 1miljon permanentbostäder och lika många fritidshus försörjs med vatten från enskilda brunnar eller mindre anläggningar utan offentlig tillsyn eller kontroll.
Regeringens bedömning är att det framför allt är två faktorer som kommer att få avgörande betydelse för om vi skall kunna behålla en god dricksvattenkvalitet. Den första faktorn -- råvattnets kvalitet -- har ett klart miljöperspektiv. Ökad belastning genom föroreningar via luft och mark ger miljöförändringar som radikalt kan påverka möjligheten att använda vissa råvattentäkter nu och i framtiden. Dessutom kan industriella och kommunala avlopp ge upphov till konstant eller periodisk förorening av vattentäkter som i flera fall betjänar stora tätorter. Ökat vattenuttag i kustnära områden kan orsaka inträngning av saltvatten i brunnar, vilka troligen har förstörts för lång framtid. Jordbrukets inverkan kan bl.a. ge förhöjda halter av kväveföroreningar och i vissa fall förekomst av bekämpningsmedel. Människor i glesbygd eller andra som är beroende av vatten från egen brunn använder oftast grundvatten som inte undergår någon beredning eller offentlig kontroll.
Mot denna bakgrund anser regeringen det väsentligt att vårt grundvatten långsiktigt skyddas och bevaras. Flera myndigheter har inom ramen för sina myndighetsuppgifter kunskap och kompetens inom grundvattenområdet. Dessa myndigheters arbete bör samordnas och koordineras.
Den andra faktorn som påverkar dricksvattnets kvalitet, positivt eller negativt, är hantering och distribution. Principiellt kan sägas att ju bättre råvara, desto mindre behov av beredning. Ledningsnätet som distribuerar dricksvattnet till konsumenterna påverkas utifrån. Genom olämplig kombination av vattenkvalitet och rörmaterial kan också inre korrosion ge upphov till t.ex. frätning och rostbildning.
Beredskap inför framtiden
Regeringen gav under år 1989, förutom ett uppdrag till naturvårdsverket om att ta fram en nationell strategi för god vattenkvalitet i sjöar, vattendrag och grundvatten, även ett uppdrag till livsmedelsverket om en kartläggning av Sveriges dricksvattensituation. Syftet var att få ett beslutsunderlag för långsiktiga bedömningar av hur vattenkvaliteten skall kunna bevaras. Redovisningen skulle också bidra till att styra inriktningen på det framtida arbetet.
Naturvårdsverkets arbete resulterade i rapporten Sötvatten90. Rapporten har också legat till grund för vad som i det föregående har sagts om skyddet av grundvattentillgångarna. Det är viktigt att framhålla att ett långsiktigt skydd av grundvattnet är nödvändigt för att säkra tillgången på dricksvatten av god kvalitet. Den utredning om vissa rättsfrågor om uttag och fördelning av grundvatten för enskild vattenförsörjning som regeringen tidigare i dag har aviserat är ur denna aspekt angelägen. Utredningen kommer också att behandla myndighetsansvaret för enskild vattenförsörjning.
Livsmedelsverkets kartläggning ger vid handen att dagens dricksvattensituation i stort kan betraktas som tillfredsställande. Verket pekar dock på vissa områden där effektiva åtgärder krävs. Det gäller t.ex. skyddet av vattentäkter, underhåll av dricksvattenledningar och kunskap om sambandet mellan förekomst av olika ämnen och mikroorganismer i vattnet och dessas effekter på hälsan. I en tidigare utredning av livsmedelsverket finns underlag för bedömning och prioritering av forsknings-, utvecklings- och utbildningsbehovet inom dricksvattenområdet.
Intensifierade utbildningsinsatser krävs inom flera områden.
Dricksvattenkungörelsen som trädde i kraft den 1januari 1990 ger kommuner och andra dricksvattenproducenter liksom de lokala tillsynsorganen föreskrifter och allmänna råd som syftar till att garantera att konsumenterna får dricksvatten av god kvalitet. Kungörelsen behandlar såväl hantering som kontroll av dricksvattnet. Som en direkt effekt av kungörelsen kommer ett antal åtgärder att bli aktuella för producenterna, bl.a. att upprätta beskrivningar över vattenverk och distributionsanläggningar och installera utrustning som varnar när vissa viktiga processer inte fungerar tillfredsställande. Vidare finns regler om utformning av egenkontrollprogram, analysmetoder och riktlinjer för bedömning av dricksvattnets kvalitet. I laboratoriekungörelsen från april 1990 anges de krav som ställs på laboratorier som får användas för offentlig kontroll och egenkontroll av dricksvatten.
Dricksvattenkungörelsens bestämmelser omfattar inte enskilda vattentäkter. Dock har vissa normer och riktlinjer utformats så att de kan användas även vid bedömning av brunnsvattnet. I såväl naturvårdsverkets som livsmedelsverkets rapport påpekas att vattnet från enskilda brunnar ofta har sämre kvalitet än vatten från allmän anläggning.
Livsmedelsverkets kartläggning är också en utgångspunkt för det fortsatta kontinuerliga arbete som verket bedriver inom vattenområdet. I detta arbete är det ytterst viktigt att kompetensen från fler berörda myndigheter utnyttjas och samordnas. För att klara målet att upprätthålla kvalitetsnivån är det nödvändigt att ha en bred syn på dricksvattenfrågan, som också omfattar sådana delområden som inte direkt ligger inom livsmedelsverkets kompetens och ansvar.
För att få en beredskap för effekterna av miljöns och hanteringens inverkan på rå- resp. dricksvattenkvaliteten är det angeläget att bl.a. följa utvecklingen vad gäller effekter av föroreningar med avseende på yt- och grundvattentäkter och i fråga om försurningseffekter i form av ökad mobilisering av metaller, t.ex. aluminium, från marken och ökad korrosion av koppar i fastighetsinstallationer.
I enlighet med riksdagens beslut om livsmedelskontrollen (prop.1988/89:68, JoU14, rskr.263) kommer ett rapporteringssystem att införas. Denna rapportering skall vara ett stöd för tillsynsmyndigheten, t.ex. i fråga om utarbetandet av föreskrifter. Även vattenverken kommer som föremål för tillsyn att omfattas av ett sådant system. Det är naturligt att livsmedelsverket vid utformningen av rapporteringssystemet tar hänsyn till behovet av att följa kvalitetsutvecklingen i enlighet med vad som ovan framförts.
Det är angeläget med en beredskap inför sådana miljöförändringar som kan ha en negativ inverkan på dricksvattnets hygieniska kvalitet. Kunskapen om sådana förändringar finns främst hos andra myndigheter än livsmedelsverket, t.ex. hos naturvårdsverket och Sveriges geologiska undersökning som ansvarar för brunnsregistret. Det ankommer på livsmedelsverket att ta initiativ till ett samarbete i vilket denna kunskap utnyttjas.
Motionerna
Dricksvattensituationen är föremål för ett flertal motioner. Miljöpartiet begär i motion Jo513 yrkande1 sådan ändring i livsmedelsverkets förordning om dricksvatten att förordningen blir tillämplig även på varmvatten. Alternativa metoder bör tas i bruk i beredningsprocessen (yrkande5). Krav bör införas på vägvalsstyrning för att förhindra kemikalietransporter nära vattentäkter och vattendistributionssystem, och nya stammar för vattenledningsnät bör inte anläggas vid broar och vägar (yrkande6). Den dåliga beredskapen vid vattenbrist bör uppmärksammas (yrkande7), likaså riskerna med asbestcementrör och annat material i vattenledningssystemet (yrkande8). Utbildningen inom vattenområdet bör enligt motion Jo528 (c) förbättras (yrkande4), forskningsinsatserna ökas (yrkande5) och en samverkansgrupp för vattenområdet tillsättas (yrkande6).
Enligt motion Jo513 (mp) bör miljö- och hälsoskyddsnämnderna återuppta den rutinmässiga rapporteringen till länsstyrelsen av analysresultat av dricksvattnet i kommunen (yrkande2), ett finmaskigt kontrollnät för grundvattnet bör byggas upp över hela landet (yrkande3) och kvalitetsnormer införas för dricksvatten (yrkande4). Enligt motion Jo528 (c) bör en utredning skyndsamt tillsättas för att klarlägga behovet av åtgärder för de enskilda brunnarna (yrkande1), och livsmedelsverket bör ges huvudansvaret för dricksvatten och konsumtionsvatten (yrkande2).
För att förhindra saltvatteninträngning i grundvatten bör enligt motionerna Jo528 (c) yrkande3 och Jo716 (fp) en översyn göras av gällande lagstiftning på området. I samma syfte framförs i motion Jo921 (mp) krav på tillståndsplikt även för husbehovstäkt för uttag av grundvatten i känsliga områden (yrkande1), de lokala myndigheterna måste få befogenhet att utfärda lokala föreskrifter med inskränkningar i rätten till husbehovstäkt av vatten (yrkande2), en utredning bör tillsättas om de juridiska och hydrologiska problemen i samband med den enskildes rätt att ta ut vatten (yrkande3) och myndighetsansvaret bör klargöras och tillsynen förbättras (yrkande4).
Utskottets överväganden
Dricksvattensituationen
Inledningsvis vill utskottet erinra om att dricksvattnet -- som är vårt kanske viktigaste livsmedel -- omfattas av de kvalitetskrav som uppställs för övriga livsmedel i 5§ livsmedelslagen (1971:511). Det måste anses vara en självklarhet att dricksvattnet skall hålla en god kvalitet. Förutsättningar för en god dricksvattenkvalitet är dels hög kvalitet på råvattnet, dels hög standard vad gäller hantering och distribution. Generellt sett kan konstateras att kvaliteten på vårt råvatten är god men miljöföroreningarna utgör härvidlag ett ständigt hot. Industriella och kommunala avlopp kan ge upphov till konstant eller periodisk förorening av vattentäkter, och ökat vattenuttag i kustnära områden kan orsaka inträngning av saltvatten i brunnar. Brister har kunnat konstateras vad gäller hantering och distribution.
Flertalet av de motionsyrkanden som behandlas under detta avsnitt berör frågor som det i första hand ankommer på livsmedelsverket att besluta om.
I propositionen redogörs för de åtgärder som pågår för att förbättra dricksvattnet. I det sammanhanget välkomnar utskottet den utredning om vissa rättsfrågor om uttag och fördelning av grundvatten för enskild vattenförsörjning som aviseras av regeringen. Utredningen kommer också att behandla myndighetsansvaret för enskild vattenförsörjning. De frågor som tas upp i motionerna Jo528 yrkandena1, 2 och 3, Jo716 och Jo921 torde därmed komma att bli belysta. I avvaktan på resultatet av utredningen avstyrks motionsyrkandena. Det kan tilläggas att regeringen i proposition 1990/91:146 lagt fram förslag som gör det möjligt att föreskriva bygglovsplikt även för mindre grundvattentäkter.
För en betryggande hantering och distribution av dricksvatten är det av stor betydelse att de som är ansvariga för konstruktion, drift och underhåll av vattenverk och distributionsanläggningar har tillräcklig utbildning och kompetens inom området. I likhet med regeringen kan utskottet konstatera att intensifierade utbildningsinsatser krävs inom flera områden. Något särskilt riksdagens uttalande i frågan anser utskottet inte påkallat. Motion Jo528 yrkande4 avstyrks.
I sin kartläggning av dricksvattensituationen pekar livsmedelsverket på vissa områden där effektiva åtgärder krävs. Det gäller t.ex. skyddet av vattentäkter, underhåll av dricksvattenledningar och kunskap om sambandet mellan förekomst av olika ämnen och mikroorganismer i vattnet och dessas effekter på hälsan. I en tidigare utredning av livsmedelsverket finns underlag för bedömning och prioritering av forsknings-, utvecklings- och utbildningsbehovet inom dricksvattenområdet. Det ankommer härefter på berörda myndigheter att inom angivna medelsramar göra de prioriteringar som bedöms lämpliga. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo528 yrkande 5 i den mån motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.
Utskottet delar regeringens uppfattning om angelägenheten av en beredskap inför sådana miljöförändringar som kan ha en negativ inverkan på dricksvattnets hygieniska kvalitet. Kunskapen om sådana förändringar finns främst hos andra myndigheter än livsmedelsverket, t.ex. hos naturvårdsverket och Sveriges geologiska undersökningar (SGU) som ansvarar för brunnsregistret. Som framgår av propositionen ankommer det på livsmedelsverket att ta initiativ till ett samarbete i vilket denna kunskap utnyttjas. Med det anförda anser utskottet syftet med motion Jo528 yrkande6 tillgodosett. Motionsyrkandet bör inte föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Med anledning av motion Jo513 yrkande1 vill utskottet erinra om att det formella ansvaret för utfärdande av riktlinjer för hantering av tappvarmvatten ankommer på boverket. I de allmänna råden till 1§ dricksvattenkungörelsen konstateras att tappvarmvatten i hushåll inte är att betrakta som livsmedel. Det tappvarmvatten som i olika sammanhang används inom livsmedelsindustrin omfattas emellertid av kungörelsens bestämmelser. Vid tillagning av vissa maträtter i restauranger och hushåll samt vid t.ex. beredning av välling och modersmjölksersättning till spädbarn är det inte ovanligt att tappvarmvatten används. Utskottet delar motionärernas uppfattning om det olämpliga i denna hantering men ser problemet i första hand som en fråga om upplysning och information till konsumenterna. Enligt vad utskottet erfarit har livsmedelsverket tillsammans med SGU och statens lantbrukskemiska laboratorium utarbetat en informationsbroschyr i ämnet. Broschyren säljs till intresserade kommuner för att distribueras till hushållen. Med det anförda anser utskottet syftet med motion Jo513 yrkande1 i allt väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandet avstyrks.
I enlighet med riksdagens beslut om livsmedelskontrollen (prop.1988/89:68, JoU14, rskr.263) kommer ett rapporteringssystem att införas. Denna rapportering skall vara ett stöd för tillsynsmyndigheten, t.ex. i fråga om utarbetandet av föreskrifter. Även vattenverken kommer som föremål för tillsyn att omfattas av ett sådant system. Det är naturligt att livsmedelsverket vid utformningen av rapporteringssystemet tar hänsyn till behovet av att följa kvalitetsutvecklingen i enlighet med vad som ovan framförts. Utskottet kan emellertid inte se något som redan i dag hindrar att miljö- och hälsoskyddsnämnderna -- om skäl härtill föreligger -- rutinmässigt rapporterar sina analysresultat av dricksvattnet till länsstyrelsen. Syftet med motion Jo513 yrkande2 får således anses tillgodosett. Motionsyrkandet avstyrks.
Enligt dricksvattenkungörelsen skall miljö- och hälsoskyddsnämnden och huvudmannen för en vattenförsörjningsanläggning upprätta ett eget kontrollprogram för kontinuerlig provtagning och analys av bl.a. kommunens vattentäkter. I kungörelsen uppmanas kommunerna att vart femte år låta göra en utvidgad analys av dricksvattnet. Enligt vad utskottet erfarit torde de råvattenprov som analyseras i landet utgöra ett tämligen finmaskigt kontrollnät. Utskottet vill i sammanhanget även erinra om SGUs grundkontrollnät. Med det anförda finner utskottet syftet med motion Jo513 yrkande3 i väsentliga delar tillgodosett. Motionsyrkandet avstyrks.
Grundinställningen måste vara att påvisbara halter av miljöföroreningar inte får finnas i dricksvattnet. I dricksvattenkungörelsen finns riktvärden för ett flertal ämnen, bl.a. bly, kadmium och nitrat. Värdena är fastställda från hälsosynpunkt. Avsaknaden av kvalitetsnormer eller riktvärden för ett visst ämne kan enligt utskottets mening givetvis inte utgöra något hinder mot att i förekommande fall vidta åtgärder med stöd av livsmedelslagen. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo513 yrkande4 i den mån motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.
Syftet med dricksvattenkungörelsen är minskad kemikalieanvändning vid dricksvattenberedning. I 4§ ges råd om val av vattentäkt, och i de allmänna råden till 9§ anförs att beredningsprocessen bör vara sådan att användningen av klorföreningar kan ske med så låga doser som möjligt. Enligt vad utskottet erfarit är grundvatten eller konstgjort infiltrerat vatten ofta av god mikrobiologisk kvalitet. Vad utskottet här anfört tillgodoser i väsentliga delar syftet med motion Jo513 yrkande5. Motionsyrkandet avstyrks.
I likhet med motionärerna i motion Jo513 anser utskottet att kemikalietransporter kan utgöra ett hot mot såväl vattentäkter som dricksvattenledningar. Viktiga vattentäkter som Göta älv--Vänern och Södertälje kanal--Mälaren utgör samtidigt transportleder för farligt gods. Frågor om farliga transporter tillhör ett område som det ankommer på räddningsverket, överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) och kommunerna att ta ansvar för. Enligt vad utskottet erfarit har ÖCB i samarbete med livsmedelsverket publicerat en handbok med allmänna råd för kommunal beredskap. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo513 yrkande6 i den mån motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.
Vattenanvändningen kommer troligen att öka i framtiden, liksom efterfrågan av sjöar och vattendrag för fiske och friluftsliv. Efter stora insatser har visserligen industrins vattenanvändning minskat, men bevattningsbehovet för jordbruks- och energigrödor förväntas öka. Som framgår av propositionen kommer lantbruksstyrelsen därför att få i uppdrag att närmare utreda jordbrukets bevattningsbehov för framtiden mot bakgrund av den livsmedelspolitiska reformen och förändringar i energipolitiken. I uppdraget skall även ingå att lämna förslag till hur vattenbehovet skall kunna täckas. Uppdraget skall redovisas senast i december 1991. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo513 yrkande7.
Det ankommer på livsmedelsverket att utge föreskrifter och allmänna råd för tillsyn av vattenförsörjningsanläggningar. I dricksvattenkungörelsen ställs krav på huvudmännen när det gäller skötsel, underhåll och upprättande av beskrivningar av distributionsanläggningar. Utskottet vill härutöver erinra om det arbete som såväl nationellt som internationellt pågår med typgodkännande och standardisering av dricksvattenberörda material. Med det anförda finner utskottet syftet med motion Jo513 yrkande8 tillgodosett. Motionsyrkandet avstyrks.
Jordbruket
Propositionen
Den nya livsmedelspolitiken -- strukturförändring
Det är uppenbart att prisstödet förstärker koncentrationen av produktionen till större enheter och till en högre grad av utnyttjande av kemikalier och maskiner i jordbruket. Denna slutsats har bidragit till att såväl riksdagen (prop.1989/90:146, JoU25, rskr.327) som en rad internationella organisationer, bl.a. FAO, uttalat sig för en mer avreglerad livsmedelspolitik som ett medel att minska jordbrukets negativa påverkan på miljön.
Den livsmedelspolitiska reformen innebär att den interna prisregleringen, inkl. exportstöd, avvecklas under en femårig övergångsperiod fr.o.m. den 1juli 1991. Den interna marknadsregleringen för spannmål avskaffas, utom vad avser inlösensystemet, den 1juli 1991. Inlösensystemet avvecklas stegvis fram till den 1juli 1994.
Lägre priser på spannmål och andra grödor kommer i allmänhet att verka i riktning mot en lägre intensitet och kommer tillsammans med de miljöförbättrande åtgärder som redovisas i det följande att medverka till ett minskat läckage av näringsämnen och till minskade negativa effekter på grund av kemisk bekämpning. Reformens effekt kommer på längre sikt att bli störst i de mer produktiva områdena (slättbygderna) där bortfallet av prisstödet får störst betydelse.
Miljöfrågor
Den nya livsmedelspolitiken har som mål att slå vakt om ett varierat och rikt odlingslandskap, bevara den biologiska mångfalden och minimera växtnäringsläckage och användning av bekämpningsmedel. Det är viktigt att odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden bevaras. Särskilt i de södra delarna av Sverige och i andra områden, där man praktiserar intensiva brukningsmetoder, har det skett en utarmning av flora och fauna. I dessa delar av landet vidtas därför särskilda åtgärder för att minska miljöproblemen. Ett rikt och varierat odlingslandskap är av central betydelse för flora, fauna och för att stärka och vidmakthålla den biologiska mångfalden. Jordbruket skall därför beakta behovet av en god miljö och en långsiktig hushållning med resurserna. En livsmedelspolitik som inte ensidigt främjar överskottsproduktion stimulerar till användning av marken för annan odling.
Den nya livsmedelspolitiken innebär att man ersätter prisstöd med åtgärder som riktas direkt till enskilda producenter. I de fall nationellt intressanta natur- eller kulturmiljövärden i odlingslandskapet hotas till följd av att brukaren har för avsikt att t.ex. plantera skog på mark, finns det möjlighet för samhället att avtala med brukaren att mot viss ersättning fortsätta med jordbruksproduktion. Ersättning betalas till brukaren för markvård och bestäms i civilrättsliga avtal mellan brukaren och länsstyrelserna.
Det är viktigt att noga följa miljöeffekterna av den nya livsmedelspolitiken. Regeringen gav den 20december 1990 naturvårdsverket i uppdrag att i samråd med lantbruksstyrelsen och riksantikvarieämbetet genomföra en sådan utvärdering. Uppdraget skall redovisas den30 juni 1992, och därefter skall en fortlöpande utvärdering göras årligen. I uppdraget ingår även att myndigheterna skall utvärdera effekterna och behovet av landskapsvårdsersättningen. Storleken på bidrag efter budgetåret 1992/93 får bedömas när närmare erfarenheter vunnits.
För plantering av lövträd samt för anläggning av våtmark och energiskog kan ett s.k. anläggningsstöd utgå. Det innebär att det i fortsättningen skapas möjligheter att åstadkomma ett mer varierat och rikt odlingslandskap. Anläggningsstödets utnyttjande för återställande av våtmarker bör stimuleras genom informationsinsater där våtmarkens betydelse för vattenhushållning, näringsläckage och som viktig livsmiljö för hotade djur- och växtarter framhävs.
Lantbruksstyrelsen har under de tre senaste åren disponerat sammanlagt 20milj.kr. till naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet, och dessa medel har använts på liknande sätt som de av naturvårdsverket disponerade NOLA-medlen. De medel som anvisades till landskapsvårdande åtgärder i samband med livsmedelsreformen kommer att kunna bevara viktiga områden. Lantbruksstyrelsen bör därför inte anvisas särskilda medel till liknande ändamål.
Riksdagen beslutade år1988 (prop.1987/88:128, JoU24, rskr.374) att bekämpningsmedelsanvändningen skulle halveras mellan åren 1986 och 1990. Denna halvering är i princip uppnådd. Därefter beslutade riksdagen år 1990 (prop.1989/90:146, JoU25, rskr.327) att bekämpningsmedelsanvändningen ytterligare skulle halveras från år1990 till strax efter mitten av 1990-talet. Genom aktiva insatser har användningen av bekämpningsmedel minskat kraftigt i Sverige. Regeringen har även lagt ett antal uppdrag för att ytterligare minimera de negativa effekterna av bekämpningsmedelsanvändningen.
Miljöinriktad växtodlingsrådgivning bedrivs av lantbruksverket för att minska växtnäringsläckaget och för att minska den kemiska bekämpningen samt stödja den alternativa odlingen. För budgetåret 1991/92 föreslås (prop.1990/91:100 bil.11) att 27560000kr. skall anvisas till dessa ändamål.
Den alternativa odlingen uppgick år1988 till ca10000ha. Ytterligare ca30000ha har anmälts inom ramen för omläggningsstödet till alternativ odling. När denna omläggning är slutförd skulle den totala alternativa odlingen uppgå till ca40000ha och utgöra mer än 1% av den totala åkerarealen. Den trend som vi kan förutse är att den alternativa odlingen även fortsättningsvis kommer att öka. Som stöd till den alternativa odlingen utgår 5,3milj.kr. under budgetåret 1990/91 för rådgivning till alternativa odlare och 1milj.kr. till marknadsfrämjande åtgärder för alternativt odlade produkter. Regeringen har föreslagit att stödet till marknadsfrämjande åtgärder skall ökas med 1milj.kr. för budgetåret 1991/92 (prop.1990/91:100 bil.11). Enligt regeringens mening är det i ett initialskede, då marknaden och dess organisationer är svaga, motiverat med ett statligt stöd för att en fungerande marknad skall kunna etableras.
Odlingslandskapet
Med hänsyn till att många av de hotade växtarterna i Sverige är kopplade till odlingslandskapet, och då främst till det gamla odlingslandskapet med ogödslade och hävdade ängsmarker och hagmarker, var det nödvändigt att vidta åtgärder för att bryta denna utveckling. Med den livsmedelspolitiska reformen förändras de grundläggande orsakerna till denna utveckling. Reformen är av central betydelse för floran och faunan och för att stärka den genetiska variationen och för ett rikt och varierat odlingslandskap. Miljö- och landskapsvårdsfrågorna har därför fått stor tyngd i den nya livsmedelspolitiken. För att i framtiden kunna öka variationen i odlingslandskapet och för att bevara den biologiska mångfalden finns fr.o.m. budgetåret 1990/91 möjlighet att få särskild ersättning för landskapsvårdande insatser. Den areal som vid en avreglering överförs till annan användning bidrar till att hålla landskapet öppet. I de fall sådana områden hyser kultur- eller miljövärden av nationellt intresse kan samhället i fortsättningen ta ett ökat ansvar för att den marken även i framtiden skall hållas i hävd. Det är ett kommunalt ansvar att bevara odlingslandskap som är av lokalt intresse.
I skötsellagen föreskrivs att jordbruksmark, innefattande betesmark, skall anmälas till länsstyrelsen innan den tas ur produktion. I de fall sådan areal är av nationellt intresse från kultur- eller naturmiljösynpunkt kan samhället avtala med brukaren att mot viss ersättning fortsätta med jordbruksproduktion. Det finns även möjlighet att träffa avtal i frågor om omkringliggande mark, när länsstyrelsen bedömer att marken är av vikt för att kunna skapa den helhetsbild i landskapet som natur- eller kulturmiljövården kräver. Grunden för att landskapsvården skall fungera är att det finns ekonomiskt bärkraftiga jordbruksföretag. Därför måste områden för avtal om landskapsvård väljas så att de underlättar bibehållandet av ett levande jordbruk under överskådlig tid. Ersättningen bedöms därför utgå främst till aktiva jordbrukare med betesdrift och djurproduktion. Naturvårdsverket, riksantikvarieämbetet och lantbruksstyrelsen har gjort en preliminär bedömning av områden som är viktiga att bevara. Som exempel kan nämnas jordbruksområden med stor biologisk mångfald, t.ex. naturliga fodermarker, betes- och slåttermarker. Även jordbruksmarker med kulturhistoriska värden, t.ex. äldre bebyggelse, hägnadssystem, åkerformer och dikessystem, är aktuella.
Det bör framhållas att landskapsvårdsstödet inte kan komma i fråga för mycket begränsade natur- eller kulturmiljövärden utan det krävs en helhetsbild. Under budgetåret 1990/91 utgår stöd för landskapsvårdande åtgärder med 100milj.kr. och under 1992/93 med 250milj.kr.
Närsaltbelastning och ammoniakavgång
För att minska jordbrukets negativa miljöpåverkan beslöt riksdagen år1988 att som mål halvera kväveutlakningen från jordbruket fram till år 2000. I internationella överenskommelser har detta mål tidigarelagts, och en halvering skall i stället nås i särskilt belastade områden till år1995. Detta innebär att jordbruket behöver minska sitt kväveläckage till havet med ca12500--20000ton per år då hänsyn tagits till retentionen.
För att uppnå denna halvering krävs det ytterligare åtgärder utöver dem som riksdagen beslutade om år1988 (prop.1987/88:128, JoU24, rskr.374). Riksdagsbeslutet innebar att det infördes bestämmelser om spridningsrestriktioner i de södra delarna av landet, krav på viss lagringskapacitet av gödsel, krav på höst- och vinterbevuxen mark i vissa delar av södra Sverige, föreskrifter om djurtäthet, rådgivning om behovsanpassad växtodlings- och gödslingsplanering, höjda miljöavgifter på handelsgödsel samt resurser för försök och utveckling rörande metoder för att minska jordbrukets växtnäringsläckage. De positiva effekter som livsmedelsreformen för med sig på miljöområdet bidrar också till halveringen.
Överslagsmässiga beräkningar om effekterna av vidtagna och föreslagna åtgärder inom jordbruket visar att jordbruksnäringen uppnår en halvering av kväveläckaget till år1995. Mätningar i stor skala av minskningen av läckaget bör ske inom ramen för den miljöövervakning som regeringen tidigare har beslutat om.
Enligt naturvårdsverkets rapport Hav90 har trenden redan vänt när det gäller kväveläckaget från våra jordbruksområden, trots att flertalet av bestämmelserna inte träder i full kraft förrän år1995. Detta kan till stor del antas bero på en ökad medvetenhet hos jordbrukarna om problemen och att olika skötselåtgärder vidtagits. Utvecklingen understryker informationens stora betydelse som styrmedel i dessa sammanhang.
Minskning av närsaltläckaget och ammoniakavgången, dvs. den form av kväve som avgår till luften, uppskattas bli betydande till följd av den livsmedelspolitiska reformen, men en noggrann bedömning kan göras först då livsmedelsreformen är fullt genomförd år1996.
Motionerna
Av miljöskäl bör enligt motion Jo72 (c) yrkande1 stöd utgå till forskning, utbildning och rådgivning i ekologiskt lantbruk. Den skogspolitiska utredningens förslag bör enligt motion Jo88(m) avvaktas innan skärpta regler om skogsmarksdikning införs (yrkande7). I samma motions yrkande9 framhålls behovet av specifika åtgärder för att minska jordbrukets miljöpåverkan. Vänsterpartiet anser i motion Jo109 yrkande4 att 4§ lagen om skötsel av jordbruksmark skall erhålla en sådan formulering att större hänsyn till naturvården garanteras. Jordbrukets betydelse för möjligheterna till en bra miljö och en god naturvård betonas i motion Jo113 (c) yrkande43. Miljöpartiet framhåller i motion Jo226 yrkande10 att samma miljökrav som i motionen ställs på livsmedelsproduktionen skall gälla även för framställning av biobränslen. I motion Jo113 (c) yrkande14 begärs förslag om åtgärder för att återskapa våtmarker i syfte att minska kväveläckaget. Stora arealer våtmarker i framför allt Halland och Skåne måste återskapas enligt yrkande8 i motion Jo118 (mp). Insatser för att det öppna kulturlandskapet skall kunna hävdas efterlyses i motion Jo280 (c) yrkande2. Medel bör enligt motion Jo78 (fp) anvisas för skydd av det mycket värdefulla eklandskapet samt ängs- och hagmarkerna i Östergötlands län (yrkande1), och betydelsen av en generell arealersättning för ändamålet betonas (yrkande2).
Enligt motion Jo110 (fp) yrkande21 torde anläggande av nya våtmarker samt styrning av lövskog, energiskog och energigräs till läckagekänsliga områden vara de mest kostnadseffektiva åtgärderna för kvävereduktion i jordbruket.
Utskottets överväganden
Miljöfrågor
I samband med det livsmedelspolitiska beslutet våren 1990 fastslog utskottet att ett syfte med en reformerad livsmedelspolitik måste vara en förbättrad miljö, ett mer varierat odlingslandskap, ökad genetisk mångfald och bevarande av landskapets kulturvärden (1989/90:JoU25). En anpassning av produktionen till den inhemska efterfrågan bör enligt utskottets mening leda till förbättringar i miljön. I propositionen framläggs ett flertal förslag om åtgärder för att minska miljöproblemen i jordbruket. Utskottet vill i sammanhanget erinra om det uppdrag jordbruksministern har givit till naturvårdsverket att tillsammans med lantbruksstyrelsen och riksantikvarieämbetet fortlöpande följa och utvärdera miljöeffekterna av den nya livsmedelspolitiken. Uppdraget skall redovisas den 30juni 1992, och därefter skall en fortlöpande utvärdering göras årligen. Med det anförda finner utskottet syftet med motion Jo113 yrkande43 i allt väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandet bör inte föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Utskottet vill erinra om den verksamhet som lantbruksverket bedriver när det gäller miljöinriktad växtodlingsrådgivning för att minska växtnäringsläckaget och den kemiska bekämpningen samt för att stödja den alternativa odlingen. För budgetåret 1991/92 föreslås att 27560000kr. skall anvisas för dessa ändamål (prop.1990/91:100 bil.11). Inom ramen för omställningsstödet har ca30000ha mark anmälts till alternativ odling. När denna omläggning är slutförd skulle den totala alternativa odlingen uppgå till ca40000ha och utgöra mer än 1% av den totala åkerarealen. Även fortsättningsvis torde den alternativa odlingen komma att öka. Som stöd till odlingen utgår 5,3milj.kr. under budgetåret 1990/91 för rådgivning till alternativa odlare och 1milj.kr. till marknadsfrämjande åtgärder för alternativt odlade produkter. Med det anförda finner utskottet syftet med motion Jo72 yrkande1 i väsentliga delar tillgodosett. Motionsyrkandet avstyrks.
Som anförs ovan skall naturvårdsverket i samråd med lantbruksstyrelsen och riksantikvarieämbetet på uppdrag av regeringen utvärdera miljöeffekterna av den nya livsmedelspolitiken. I likhet med regeringen anser utskottet det viktigt att noga följa dessa effekter. Resultatet av myndigheternas arbete bör emellertid avvaktas innan ställning tas till vilka åtgärder som kan anses lämpliga för att motverka eventuella icke gynnsamma följder av den nya livsmedelspolitiken. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo88 yrkandena7 och9.
Grunden för en fungerande landskapsvård är enligt utskottets mening ekonomiskt bärkraftiga jordbruksföretag. Därför måste områden för avtal om landskapsvård väljas så att de underlättar bibehållandet av ett levande jordbruk under överskådlig tid. Ersättningen bör därför utgå främst till aktiva jordbrukare med betesdrift och djurproduktion. Det landskapsvårdande stödet bör enligt utskottet inte komma i fråga för mycket begränsade natur- eller kulturmiljövärden utan det krävs en helhetsbild. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo109 yrkande4.
Utskottet har vid upprepade tillfällen uttalat sig om våtmarkernas stora betydelse för vattenhushållningen och bibehållande av ett levande landskap och även framhållit den roll dessa områden spelar när det gäller kvävereningen. Som anförs i propositionen bör ett utnyttjande av anläggningsstödet för återskapande av våtmarker stimuleras genom informationsinsatser där områdenas betydelse i dessa avseenden framhävs. Med det anförda finner utskottet syftet med motion Jo113 yrkande14 i väsentliga delar tillgodosett. Något särskilt uttalande med anledning av motionen anses inte påkallat. Motionsyrkandet avstyrks.
Med anledning av motion Jo118 vill utskottet anföra att det särskilt i de södra delarna av Sverige och i andra områden där intensiva jordbruksmetoder används har skett en utarmning av fauna och flora. I dessa områden vidtas därför särskilda åtgärder för att minska miljöproblemen. Med det anförda samt med vad utskottet i tillämpliga delar uttalat ovan avstyrker utskottet även motion Jo118 yrkande8.
Den nyligen tillsatta biobränslekommissionen (dir.1991:11) har till uppgift bl.a. att undersöka i vad mån en väsentligt ökad användning av biobränslen kommer att medföra miljöproblem av olika slag. I samband härmed torde synpunkterna i motion Jo226 yrkande10 komma att beaktas. Motionen påkallar således ingen vidare åtgärd i denna del.
Odlingslandskapet
Riksdagens livsmedelspolitiska beslut våren 1990 innebar bl.a. att sammanlagt 550milj.kr. avsätts för att under en treårsperiod användas för stöd till landskapsvård (prop.1989/90:146, JoU25, rskr.327). I enlighet med beslutet föreslås för nästa budgetår 200milj.kr. för ändamålet. Naturvårdsverket, lantbruksstyrelsen och riksantikvarieämbetet har gjort en preliminär bedömning av områden som är viktiga att bevara. Som exempel kan nämnas jordbruksområden med stor biologisk mångfald, t.ex. naturliga fodermarker och betes- och slåttermarker. Med det anförda finner utskottet syftet med motion Jo280 yrkande2 i allt väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandet bör inte medföra någon riksdagens vidare åtgärd.
Som utskottet anfört ovan har naturvårdsverket, lantbruksstyrelsen och riksantikvarieämbetet gjort en preliminär bedömning av områden som är viktiga att bevara. Dessa myndigheter fördelar också medlen för landskapsvård. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion Jo78.
Närsaltbelastning och ammoniakavgång
Effekterna av de åtgärder som vidtagits för att minska kväveläckaget från jordbruket låter sig i dag inte enkelt redovisas, bl.a. beroende på en fördröjningseffekt mellan belastnings- och koncentrationsförändringar i våra hav. Denna effekt beror på att mark, floder, sjöar och hav innehåller stora mängder närsalter, och det tar lång tid innan nya jämvikter mellan tillförsel, koncentration och förluster uppnås. De såväl vidtagna som föreslagna åtgärder som anges i propositionen bedöms emellertid sammantaget innebära att jordbruket kraftigt sänker sitt kväveläckage till haven. Minskningen beräknas till ca25000000ton till år 1995. Med det anförda finner utskottet syftet med motion Jo110 yrkande21 delvis tillgodosett. Motionsyrkandet påkallar inte någon riksdagens ytterligare åtgärd.
Särskilda förslag till miljöförbättrande åtgärder i jordbruket
Propositionen
Minskning av växtnäringsläckaget
Vad stallgödselhanteringen beträffar, bör nuvarande program för en utbyggd lagringskapacitet för stallgödsel fullföljas med oförändrad omfattning. I vissa känsliga kustområden, framför allt i västra Sverige, skall en halvering av närsaltläckaget ha uppnåtts redan år1995 mätt i förhållande till år1985. I övriga Sverige skall en halvering ha uppnåtts till år2000.
Det är mycket viktigt att det råder balans mellan hur många djur som finns på gården och hur mycket mark som stallgödseln kan spridas på. Lantbruksstyrelsen har därför utarbetat föreskrifter om högsta antalet djur som är tillåtet att hålla per hektar. Föreskrifterna gäller från den 1januari 1995. I vissa delar av Sverige där djurtätheten redan i dag är hög kan detta innebära en minskning av djurantalet. Som norm har angivits att högst 1,6 mjölkkor per ha eller 10,5 slaktsvin perha får hållas.
För förbättrad spridningsteknik föreslår regeringen att lantbruksstyrelsen anvisas 20milj.kr. engångsvis för budgetåren 1991/92--1993/94 för att ta fram den teknik och metodik som är nödvändig för ett framtida typgodkännande av handelsgödsel- och stallgödselspridare. En viktig förutsättning för att typgodkännande skall kunna införas är att det kan accepteras internationellt. Till år 1995 beräknas den tekniska utvecklingen minska kväveläckaget med ungefär hälften. Ett system för typgodkännande bör utarbetas och redovisas senast den 1december 1993. Utifrån den redovisningen skall regeringen ta ställning till om ett krav på typgodkännande kan införas fr.o.m. år1995.
Höst- och vinterbevuxen mark är en mycket effektiv åtgärd för att minska växtnäringsläckaget. Regeringen framlägger därför förslag om åtgärder som beräknas medföra ökad andel höst- och vinterbevuxen mark. För information samt försöks- och utvecklingsverksamhet rörande höst- och vinterbevuxen mark anvisas 14,8milj.kr. för perioden 1991/92--1993/94.
Krav på att 60% av åkermarken skall hållas bevuxen höst- och vintertid bör gälla i Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län. I Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs och Skaraborgs län bör andelen vara minst 50%. Kraven skall vara genomförda senast år1994. Därefter skall en utvärdering av denna och andra åtgärders inverkan på kväveläckaget göras och en ytterligare utökning av andelen grön mark övervägas. Det är speciellt angeläget att minska kväveläckaget i de södra delarna av landet och i de kustnära områdena.
För att en utökning av andelen grön mark snabbt skall kunna genomföras krävs det rådgivningsinsatser, demonstrationsverksamhet och information under introduktionsperioden. Dessutom är det nödvändigt med forskning och utveckling av odlingsteknik, såtidpunkter, utsädesmängder, ogräsförekomst, konkurrens mellan huvud- och fånggröda, förbättrat växtmaterial samt mellangrödornas tillväxt på hösten. Inom ramen för det engångsbelopp som regeringen i det följande föreslår skall anvisas under anslaget Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, bör 14,8milj.kr. disponeras för information samt försöks- och utvecklingsverksamhet rörande höst- och vinterbevuxen mark. Härav avser 12,8milj.kr. program för perioden 1991/92--1993/94 och 2milj.kr. kostnaderna för forsknings- och utvecklingsprojekt rörande mellangrödor som påbörjas budgetåret 1991/92. Regeringen återkommer till frågan om hur de sistnämnda projekten skall finansieras efter detta budgetår i nästa års budgetproposition.
En bra växtodlings- och gödslingsplanering är en av de mest angelägna åtgärderna för att minska växtnäringsläckaget och bekämpningsmedelsanvändningen. Detta uppnås lämpligen genom rådgivning, information och utbildning.
Riksdagens beslut med anledning av proposition1987/88:128 om minskad användning av handelsgödsel innebär att den totala förbrukningen bör minska med 20% till år2000 räknat från 1986års förbrukning, vilket innebär ca45000ton kväve. Ett delmål är en 10-procentig minskning till år1992.
Till följd av det livsmedelspolitiska beslutet, höjda prisregleringsavgifter och lägre gödslingsoptimum bedömer regeringen att målet om en 10-procentig minskning kan nås till år1992. En slutlig redovisning skall göras av lantbruksstyrelsen senast den1 december 1991. Om delmålet inte anses kunna uppnås skall lantbruksstyrelsen i redovisningen lämna förslag till ytterligare åtgärder. Införande av miljöskatt på handelsgödsel bör övervägas då prisregleringsavgiften avskaffas. Dessförinnan skall det utredas om en skatt är lämplig och vilken nivå som är kostnadseffektiv för att få till stånd en minskning av kväveläckaget.
Teknikutveckling är en effektiv metod för att minska växtnäringsläckaget. Ytterligare 15milj.kr. anvisas engångsvis för budgetåret 1991/92--1993/94 till försöks- och utvecklingsverksamhet rörande metoder som är väsentliga för att minska jordbrukets växtnäringsläckage, främst med avseende på stallgödselhanteringen och ammoniakavgången. Dessa medel bör framför allt användas för att minska ammoniakförluster.
En minskning av fosforutsläppen från mjölkrum är väsentlig. Naturvårdsverket har därför utarbetat rekommendationer med syfte att halvera fosforutsläppen från mjölkrum. För att denna halvering skall uppnås bör naturvårdsverket följa utvecklingen avseende läckaget av fosfor från mjölkrum.
Kväveutsläppen från jordbruket utgör ett stort miljöproblem. Ammoniakavgången från jordbruket bör därför minska med 25% till år1995. Lantbruksstyrelsen har i regeringsbeslut den 13december 1990 getts i uppdrag att utarbeta ett åtgärdsprogram för att minska kväveutsläpp till vatten och luft från jordbruksföretag. Programmet skall syfta till att minska ammoniakutsläppen med 25% till år1995 i södra och västra Götaland. I uppdraget ingår även att utreda möjligheter till och konsekvenser av en 50-procentig minskning av ammoniakavgången till år2000 i samma områden. Lantbruksstyrelsen skall även beakta kombinationseffekter mellan närsaltläckage och ammoniakavgång och eventuella åtgärder som bör införas samtidigt för att minska de olika typerna av kväveutsläpp i syfte att uppnå bästa kostnadseffektivitet. Uppdraget skall delredovisas den 1december 1991. Vid information, utbildning och rådgivning till lantbrukare bör prioriteras att ge motiv för och upplysa om möjligheterna till att begränsa avgivningen av ammoniak från stallgödsel.
Miljöavgift på flytande ammoniak tas ut på samma sätt som miljöavgifter tas ut på övriga handelsgödselmedel. Därigenom behåller man konkurrensneutraliteten mellan olika kvävegödselmedel. Den inverkan som användningen av flytande ammoniak har på miljön torde inte avvika från inverkan av övriga traditionella kvävegödselmedel.
Minskad användning av bekämpningsmedelm.m.
En övergång till bekämpningsmedel med lägre hälso- och miljörisker bör ske. Differentierade miljöavgifter i förhållande till medlens farlighet är ett led i detta arbete. Kemikalieinspektionen ges i uppdrag att i samråd med lantbruksstyrelsen och naturvårdsverket pröva möjligheten att införa differentierade miljöavgifter i förhållande till medlens farlighet och risken med deras användning. Uppdraget skall redovisas senast den 1juni 1992. En omläggning av avgiften från per kilo aktiv substans till en dosavgift bör göras i samband med att prisregleringsavgiften omvandlas till miljöavgift.
Användningen av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruket bör minska så att bekämpningsmedelsrester som kan medföra hälso- eller miljörisker inte blir kvar i grundvattnet eller i vattendrag, på huden eller i inandningsluften vid bekämpningsmedelsarbete, i livsmedel och på mark utanför det bekämpade området. För att åstadkomma detta beslutade riksdagen år1988 att användningen av bekämpningsmedel räknat i aktiv substans skulle halveras till år1990.
För att yrkesmässigt använda de farligaste medlen har sedan många år ställts krav på särskild utbildning. Kontrollen av eventuella rester av bekämpningsmedel i dricksvatten och livsmedel kräver fortlöpande utveckling av analysmetoder för nya ämnen och metoder som kan mäta mycket låga halter av vissa ämnen. Ansvaret för detta har statens livsmedelsverk.
Många av de bekämpningsmedel som används är godkända på 1960- och 1970-talen, då kraven på hälso- och miljödokumentation var mycket lägre än i dag. Därför skall alla medel som har godkänts före år1986 ha omprövats av kemikalieinspektionen till år1994.
I halveringsprogrammet ingår också utökad rådgivning till lantbrukarna och ökad forskning vid Sveriges lantbruksuniversitet rörande lägre doser och alternativa bekämpningsmetoder. Målet för programmet -- att uppnå en halvering av bekämpningsmedelsanvändningen till slutet av år1990 -- beräknas under bekämpningssäsongen 1990 ha uppnåtts helt. Nu påbörjas arbetet med att ytterligare halvera den redan halverade bekämpningsmedelsanvändningen till strax efter mitten av 1990-talet. Detta mål lades fast genom riksdagens beslut med anledning av proposition1989/90:146.
Vad gäller åtgärder i övrigt för att begränsa bekämpningsmedelsanvändningen har regeringen i beslut den 20september 1990 uppdragit åt lantbruksstyrelsen att i samråd med naturvårdsverket och kemikalieinspektionen definiera problemområden där det är särskilt angeläget att få till stånd en riskminskning och att utarbeta program för detta. Regeringen har samma dag uppdragit åt lantbruksstyrelsen att i samråd med dessa båda myndigheter utarbeta ett åtgärdsprogram i syfte att erhålla en mer allsidigt sammansatt fauna och flora i åkerns kantzoner och i åkerns närhet. Dessa uppdrag redovisades den 1januari 1991.
De åtgärder som föreslagits är framför allt koncentrerade till följande områden: 1. begränsningar och hårdare krav på den kemiska bekämpningen, 2. ökad information och 3. ökad forsknings- och utvecklingsverksamhet. Regeringen avser att i ett senare sammanhang behandla dessa frågor. Under anslaget bör medel reserveras för detta ändamål.
Beträffande stråförkortningsmedel gör regeringen den bedömningen att förbudet att använda tillväxthämmande medel i stråsäd bör vara kvar. Nuvarande undantag från förbudet för tillväxthämmande medel i rågodling bör förlängas i ytterligare fem år.
Tillsyn enligt skötsellagen
För att förbättra tillsynen enligt skötsellagen anvisas 3milj.kr. för tillsyn under budgetåret 1991/92. Medlen disponeras av lantbruksstyrelsen. Ett väsentligt led i arbetet med att öka förståelsen och respekten för de krav som måste ställas från natur- och kulturmiljösynpunkt är att åstadkomma så tydliga och entydiga föreskrifter som möjligt. Detta är också en nödvändig förutsättning för att tillsynsmyndigheterna skall kunna utöva en effektiv tillsyn. Lantbruksstyrelsen bör följaktligen ges i uppdrag att utarbeta skärpta föreskrifter som bättre än de nuvarande preciserar vilka hänsyn som skall tas vid skötsel av jordbruksmark.
När det gäller tillsynen krävs emellertid också en höjd ambitionsnivå hos lantbruksnämnderna. Av de resurser som står till förfogande bör en större del än hittills tas i anspråk för den tillsyn som krävs för att föreskrifterna som meddelats med stöd av 6a§ skötsellagen skall efterlevas. Inom ramen för ett engångsbelopp av 58,1milj.kr. som regeringen i det följande föreslår skall anvisas under anslaget Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, bör 3milj.kr. disponeras för tillsyn enligt skötsellagen budgetåret 1991/92. Regeringen återkommer till frågan om finansiering av denna tillsyn efter detta budgetår i nästa års budgetproposition.
Kadmium i handelsgödsel
Kadmiuminnehållet i handelsgödsel måste begränsas kraftigt, främst av hälsoskäl. En särskild utredare skall tillkallas för att utreda behov, möjligheter och konsekvenser av att, när nuvarande prisregleringssystem upphör, införa ett avgiftssystem på kadmium i handelsgödsel. Avgiften bör sättas så att den styr mot en kadmiumhalt i handelsgödsel som är mindre än 5g per ton fosfor. I utredningsuppdraget skall även ingå att föreslå en högsta tillåten kadmiumhalt i handelsgödsel. Uppdraget skall redovisas senast i januari 1992.
Vattenanvändningen i jordbruket
Lantbruksstyrelsen ges i uppdrag att närmare utreda jordbrukets bevattningsbehov i framtiden mot bakgrund av den livsmedelspolitiska reformen och förändringar i energipolitiken samt lämna förslag till hur vattenbehovet kan täckas. Uppdraget skall redovisas senast i december 1991.
Serieprovning av spridare
För att kunna genomföra serieprovningar av stall- och konstgödselspridare samt serieprovning av konstgödsel och vegetabiliska oljors lämplighet i hydraulsystem anvisas statens maskinprovningar 3,3milj.kr. engångsvis för budgetåren 1991/92--1993/94. Serieprovningarna är viktiga för att prova och redovisa maskinegenskaper som minskar påfrestningarna på naturen och ger effektivare energihushållning. Det är även viktigt för att möjliggöra en förbättrad arbetsmiljö för maskinförare i de areella näringarna.
Disposition av miljöavgifter
Inflytande miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel skall till ett belopp av 110milj.kr. bekosta de program för forskningm.m. som riksdagen beslutade om våren 1986 (prop.1985/86:74, JoU13, rskr.165).
Från anslaget Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket bör 100milj.kr. av odisponerade medel tillföras statsbudgeten. För att nå upp till det beslutade målet om bekämpningsmedelshalvering bör kvarstående medel på anslaget disponeras för arbetet med en minskning av bekämpningsmedelsanvändningen.
I samband med det livsmedelspolitiska beslutet våren 1990 godkände riksdagen en omfördelning inom ramen för det beslutade halveringsprogrammet så att ytterligare 15milj.kr. fick disponeras för att ytterligare minska bekämpningsmedelsanvändningen. Medlen anvisades under anslaget Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket. Reservationen på detta anslag uppgår efter budgetåret 1989/90 till ca140milj.kr. I 1991års budgetproposition har angetts att 100milj.kr. av denna reservation skall inlevereras till statsbudgeten. Härefter eventuellt kvarstående reservation bör disponeras för arbetet med minskad bekämpningsmedelsanvändning. Inom ramen för bl.a. det nyss nämnda programmet på 110milj.kr. disponeras därutöver 14milj.kr. för detta arbete.
I föreliggande proposition föreslås att ytterligare 58,1milj.kr. anvisas för perioden 1991/92--1993/94 för olika miljöåtgärder inom jordbruket. Samtidigt bör fr.o.m. budgetåret 1991/92 endast det ursprungliga programmet på 110milj.kr. räknas av mot inflytande miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel. I förhållande till influtna avgifter budgetåret 1989/90, vilka uppgick till ca188milj.kr. innebär detta en förstärkning av statsbudgeten med 78milj.kr. per år.
Motionerna
Lagregleringen av stallgödselhanteringen bör enligt centerpartiets motion Jo113 yrkande45 ändras så att endast skötsellagen blir tillämplig. Miljöpartiet framför i motion Jo226 yrkande6 krav på lagringskapacitet för stallgödsel för alla gårdar på minst 12månader fr.o.m. år 1993, och alla större gårdar inom problemområden för djurmiljön skall omfattas av koncessionsplikt (yrkande7). Tiden för ansökan om bidrag för gödselvårdsanläggningar bör förlängas till år 1995 enligt motionärerna i motion Jo201 (c) yrkande1. I motion Jo208 (s) framförs krav på skärpning av nuvarande regler för spridning av naturgödsel. Användningen av handelsgödselkväve skall minska med minst 30% inom ett år, främst genom en ökning av miljöavgiften, och med minst 50% inom fem år (motion Jo226 (mp) yrkandena4 resp. 5). Ett system med överlåtbara köplicenser för handelsgödselkväve bör införas enligt motion Jo728 (mp) yrkande11.
I motion Jo88 (m) yrkande8 betonas att, när det gäller produktionsmedlen, dvs. tillåtna medel, registreringskrav, riskhalter och avgifter, måste anpassningen till EGs regler uppmärksammas. Behovet av bekämpnings- och gödslingsfria zoner i slättbygder betonas i motion Jo75 (v) yrkande8. Ett lagförslag utformat efter lantbruksstyrelsens förslag om obligatoriska kantzoner efterlyses i motion Jo119 (mp) yrkande22. Miljöavgifter bör tas ut på de miljömässigt farligaste bekämpningsmedlen enligt motion Jo105 (m) yrkande29. Enligt motionerna Jo226 och Jo710 (bådamp) bör användningen av kemiska bekämpningsmedel minska med minst 80% inom fem år (yrkandena9 resp.15) och enligt yrkande16 i motion Jo710 bör användningen av kemiska bekämpningsmedel förbjudas i hemträdgårdar, kommunala parker och grönområden.
Skötsellagen bör enligt miljöpartiet ändras så att minst 5m obrukad mark skall lämnas vid öppna vattendrag (Jo118 yrkande7). Hänsynsreglerna i skötsellagen bör enligt motion Jo705 (fp) yrkande11 bli föremål för en översyn.
Förbud eller ett mycket lågt gränsvärde bör enligt motion Jo75(v) yrkande7 införas för kadmium i handelsgödsel medan enligt motion Jo113 (c) yrkande44 handelsgödsel och slam från reningsverk bör renas helt från kadmium. Jordbruksmark som innehåller mer än 1mgCd/kg torrsubstans skall inte få användas för livsmedelsproduktion (motion Jo226(mp) yrkande8). Ett gränsvärde på 30g kadmium/ton fosfor bör införas för handelsgödsel enligt motion Jo728 (mp) yrkande3.
Ett åtgärdsprogram för att stimulera övergång från mineraloljor till miljövänliga vegetabiliska oljor efterlyses i motion Jo95(c). Liknande yrkanden återfinns i motionerna Jo215 och Jo243 (bådam).
Miljöavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel bör enligt motion Jo75(v) yrkande6 användas till kalkningsbidrag, enligt motionerna Jo113 yrkande46 och Jo253 yrkande13 (bådac) för forskning, rådgivning och miljöförbättrande åtgärder i jordbruket och enligt motion Jo728 (mp) yrkande2 till arealbidrag. En skyndsam redovisning av användningen av medlen från handelsgödsel- och bekämpningsmedelsskatterna efterlyses i motion Jo255 (m). Reglerna för miljöavgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel bör enligt motion Jo201 (c) yrkande2 ändras så att kostnadskompensation kan utgå för gjorda miljöinvesteringar inom jordbruket.
Utskottets överväganden
Minskning av växtnäringsläckaget
Som regeringen anför är det ytterst angeläget att snarast utöka andelen höst- och vinterbevuxen mark. Utskottet välkomnar därför de åtgärder som aviseras i propositionen för att skärpa kraven härvidlag. Regeringens förslag torde i allt väsentligt tillgodose syftet med motion Jo208. Motionen bör inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
Med anledning av motion Jo201 vill utskottet erinra om att bidrag för gödselvårdsanläggningar utgår med 20% för åren 1988/89--1990/91. Utskottet finner inte skäl att tillmötesgå motionens förslag om förlängning av ansökningstiden för denna form av bidrag och avstyrker därmed motionens yrkande1.
I likhet med regeringen anser utskottet att ett fullföljande av det påbörjade programmet för en utbyggd lagringskapacitet är angeläget. En ytterligare skärpning av föreskrifterna för lagringskapaciteten i enlighet med lantbruksstyrelsens förslag kan emellertid inte motiveras vare sig med hänsyn till de höga kostnader förslaget innebär för jordbruket, eller mot bakgrund av att jordbruket med andra föreslagna åtgärder beräknas uppnå en halvering av närsaltläckaget. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo226 yrkande6.
Utskottet delar inte den bedömning angående en förändrad lagteknisk lösning som framförs i motion Jo113 yrkande45. Med hänvisning härtill och till vad utskottet anfört ovan om programmet för en utbyggd lagringskapacitet avstyrker utskottet motionsyrkandet.
Utskottet instämmer i regeringens bedömning att -- till följd av det livsmedelspolitiska beslutet, höjda prisregleringsavgifter och lägre gödslingsoptimum -- målet om en 10-procentig minskning kan nås till år1992. En slutlig redovisning skall göras av lantbruksstyrelsen senast den1december 1991. Om delmålet inte anses kunna uppnås skall lantbruksstyrelsen i redovisningen lämna förslag till ytterligare åtgärder. Som regeringen anför bör införande av miljöskatt på handelsgödsel övervägas då prisregleringsavgiften avskaffas. Dessförinnan bör lämpligheten av en skatt och vilken nivå som är kostnadseffektiv för att åstadkomma en minskning av kväveläckaget utredas. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo226 yrkandena 4 och 5 i den mån motionsyrkandena inte kan anses tillgodosedda.
Utskottet delar inte de synpunkter på effekterna av ett system med överlåtbara köplicenser för handelsgödselkväve som framförs i motion Jo728 yrkande11. Motionsyrkandet avstyrks.
Som anförs i propositionen är det mycket viktigt att det råder balans mellan hur många djur som finns på en gård och hur mycket mark som stallgödseln kan spridas på. Lantbruksstyrelsen har därför utarbetat föreskrifter om högsta antalet djur som är tillåtet att hålla per hektar. Föreskrifterna gäller från den 1januari 1995. I vissa delar av Sverige där djurtätheten redan i dag är hög kan detta innebära en minskning av djurantalet. Som norm har angivits att högst 1,6 mjölkkor per ha eller 10,5 slaktsvin perha får hållas. Härmed torde syftet med motion Jo226 yrkande7 komma att bli tillgodosett. Utskottet finner inte anledning att härutöver tillmötesgå motionens krav på koncessionplikt och avstyrker motionsyrkandet.
Minskad användning av bekämpningsmedelm.m.
Som framgår av propositionen har lantbruksstyrelsen på regeringens uppdrag och i samråd med naturvårdsverket och kemikalieinspektionen definierat problemområden där det är särskilt angeläget att få till stånd en riskminskning och utarbetat program för detta. Härutöver har dessa myndigheter utarbetat ett åtgärdsprogram i syfte att erhålla en mer allsidigt sammansatt fauna och flora i åkerns kantzoner och i åkerns närhet. De åtgärder som föreslagits är framför allt begränsningar och hårdare krav på den kemiska bekämpningen, ökad information och ökad forsknings- och utvecklingsverksamhet. Regeringen har uttalat sin avsikt att i ett senare sammanhang behandla dessa frågor.
Bland de åtgärder som har föreslagits kan nämnas utformandet av ett system med obligatoriska kantzoner där vid kemisk bekämpning av örtogräs, insekter och svamp i stråsäd skall en zon om 5m utmed halva omkretsen av fältet lämnas obehandlad. Kraven föreslås gälla i hela Sverige och för fält som är större än 2ha. Vidare bör kantzonerna var ambulerande. Ett alternativ till krav på obligatoriska kantzoner är att på frivillig väg söka få jordbrukarna att tillämpa kantzoner. Med det anförda finner utskottet syftet med motion Jo75 yrkande8 i allt väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandet bör inte medföra någon riksdagens vidare åtgärd. En lagändring i enlighet med motion Jo119 yrkande22 anser utskottet inte är aktuell eftersom föreskrifter av detta slag inte tillhör det s.k. primära lagområdet utan kan delegeras till regeringen och ansvarig myndighet. Motionsyrkandet avstyrks.
Av propositionen framgår att kemikalieinspektionen ges i uppdrag att i samråd med lantbruksstyrelsen och naturvårdsverket pröva möjligheten att införa differentierade miljöavgifter i förhållande till medlens farlighet och risken med deras användning. Uppdraget skall redovisas senast den 1juni 1992. En omläggning av avgiften från per kilo aktiv substans till en dosavgift bör göras i samband med att prisregleringsavgiften omvandlas till miljöavgift. Syftet med motion Jo105 yrkande29 får härmed anses i allt väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandet bör inte medföra någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Med anledning av motion Jo88 vill utskottet erinra om pågående EES-förhandlingar som syftar till ett avtal om anpassning till EGs regelsystem. Med det anförda finner utskottet syftet med motionens yrkande8 tillgodosett. Någon vidare riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandet är inte påkallad.
Som ovan anförts beslutade riksdagen år1988 (prop.1987/88:128, JoU24, rskr.374) att bekämpningsmedelsanvändningen skulle halveras mellan åren 1986 och 1990. Denna halvering är i princip uppnådd. Därefter beslutade riksdagen år 1990 (prop.1989/90:146, JoU25, rskr.327) att bekämpningsmedelsanvändningen ytterligare skulle halveras från år1990 till strax efter mitten av 1990-talet. Genom aktiva insatser har användningen av bekämpningsmedel minskat kraftigt i Sverige. Regeringen har även lagt ett antal uppdrag för att ytterligare minimera de negativa effekterna av bekämpningsmedelsanvändningen. Med det anförda finner utskottet syftet med motionerna Jo226 yrkande9 och Jo710 yrkande15 i väsentliga delar tillgodosett. Motionsyrkandena avstyrks.
I lantbruksstyrelsens ovan angivna redovisning är en av målsättningarna att undvika kemisk bekämpning utanför åkermark. Kemikalieinspektionen föreslås ompröva användningsvillkoren för de bekämpningsmedel som i dag är tillåtna att spridas utanför åkermark och kommunernas tillsyn av hanteringen av bekämpningsmedel bör ges högre prioritet. Utskottet finner härmed syftet med motion Jo710 yrkande16 i stor utsträckning tillgodosett. Motionsyrkandet avstyrks.
Tillsyn enligt skötsellagen
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att för förbättrad tillsyn enligt skötsellagen anvisa 3milj.kr. under budgetåret 1991/92. I enlighet med förslaget bör medlen disponeras av lantbruksstyrelsen.
Motion Jo118 yrkande 7 synes innebära att ett generellt brukningsförbud inom 5 meter från öppna vattendrag skall införas i lagen om skötsel av jordbruksmark. Av motionen framgår ej om förbudet skall avse enbart naturliga vattendrag eller möjligen också konstgjorda bevattnings- och dräneringskanaler m.m. En annan komplikation som ej berörs i motionen är frågan om förändringar i vattnets läge i samband med t.ex. ändrad vattenföring och huruvida brukningsområdet fortlöpande skall anpassas i enlighet härmed. Det bör även understrykas att föreskrifter som meddelas med stöd av skötsellagen inte får vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Utan närmare information om hur stora arealer som skulle kunna beröras av det föreslagna brukningsförbudet vill utskottet likväl framhålla att det i många fall torde bli tal om relativt långtgående ingrepp i brukningsrätten med åtföljande kostnader för det allmänna. Det anförda innebär att motionen i denna del inte kan läggas till grund för någon tillräckligt preciserad framställning från riksdagens sida. Utskottet avstyrker således motion Jo118 yrkande 7.
Utskottet är medvetet om den kritik som från flera håll har framförts mot att de föreskrifter som har meddelats med stöd av 6a§ skötsellagen inte efterföljs i tillräcklig omfattning. Med hänsyn till den stora betydelse markanvändningen inom jordbruket har för natur- och kulturmiljövården anser utskottet i likhet med motionärerna i motion Jo705 det vara av största vikt att sådan brister snarast rättas till. Tydliga föreskrifter ökar förståelsen och respekten för de krav som härvidlag måste ställas och är en nödvändig förutsättning för en effektiv tillsyn. Regeringen avser att ge lantbruksstyrelsen i uppdrag att utarbeta skärpta föreskrifter som bättre än de nuvarande preciserar vilka hänsyn som skall tas vid skötsel av jordbruksmark. Med dessa uttalanden finner utskottet syftet med motion Jo705 yrkande11 i allt väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandet avstyrks.
Kadmium i handelsgödsel
Regeringen aviserar i propositionen åtgärder som syftar till att kraftigt begränsa innehållet av kadmium i handelsgödsel. En utredning kommer att tillsättas för att undersöka möjligheterna att införa ett avgiftssystem som styr mot en kadmiumhalt som är mindre än 5g per ton fosfor. I uppdraget ingår även att föreslå en högsta tillåten kadmiumhalt. Med det anförda finner utskottet syftet med motionerna Jo75 yrkande7, Jo113 yrkande44 och Jo728 yrkande3 i väsentliga delar tillgodosett. Någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandena anser utskottet inte påkallad.
Med det ovan anförda avstyrker utskottet motion Jo226 yrkande8.
Serieprovning av spridare
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att 3,3milj.kr. anvisas statens maskinprovningar engångsvis för budgetåren 1991/92--1993/94. Medlen skall användas för serieprovningar av stall- och konstgödselspridare samt serieprovning av konstgödsel och vegetabiliska oljor. I de fall provningarna visar sig ge goda resultat bör detta stimulera en övergång till vegetabiliska oljor. Härutöver vill utskottet hänvisa till regeringens förslag under propositionens avsnitt 15 att miljöklassindelningen för oljor ändras så att kvalitetskraven skärps samtidigt som skattesatserna för de renaste oljorna sänks ytterligare. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo95, Jo215 och Jo243 i den mån de inte kan anses tillgodosedda.
Disposition av miljöavgifter
Genom riksdagens beslut år 1988 om miljöförbättrande åtgärder i jordbruket fördubblades miljöavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel fr.o.m. budgetåret 1988/89 (prop.1987/88:128, JoU24, rskr.374). Medlen skulle användas för att finansiera ett nytt åtgärdsprogram med bl.a. bidrag till gödselvårdsansläggningar.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om disposition av miljöavgifterna. Detta innebär att ytterligare 58,1milj.kr. anvisas för perioden 1991/92--1993/94 för olika miljöåtgärder inom jordbruket. Samtidigt bör fr.o.m. budgetåret 1991/92 endast det ursprungliga programmet på 110milj.kr. räknas av mot inflytande miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel. I förhållande till influtna avgifter budgetåret 1989/90, vilka uppgick till ca188milj.kr. innebär detta en förstärkning av statsbudgeten med 78milj.kr. per år. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo113 yrkande46, Jo201 yrkande2 och Jo253 yrkande13.
Det ovan anförda innebär även att utskottet avstyrker motion Jo75 yrkande6. Det bör tilläggas att miljöavgiften till viss del används för återställning av skador orsakade av luftföroreningar och försurning.
På samma grund avstyrker utskottet motion Jo728 yrkande2.
Utskottet har från jordbruksdepartementet erhållit en redovisning av dispositionen av miljöavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel. Av redovisningen framgår bl.a. följande.
Det ursprungliga programmet, som i sin helhet redovisades i proposition1986/87:80, bil.7 s.10, finansieras till skillnad från det nya med redan influtna avgifter. Detta innebär i princip att utgifterna ett år för det ursprungliga programmet skall motsvaras av inkomster som inflöt två år tidigare. Det nya programmet förutsätter således inte denna eftersläpning. Fr.o.m. budgetåret 1988/89 kan inkomsterna från avgifterna inte särskiljas vad avser ursprungligt och nytt program.
Det ursprungliga programmet omfattar 110milj.kr. För budgetåret 1989/90 beslutades om en tillfällig höjning av detta program med 13milj.kr. med hänsyn till att inkomsterna budgetåret 1987/88 uppgick till 123milj.kr. Utökningar gjordes därvid med 7milj.kr. till kemikalieinspektionen och 5milj.kr. till åtgärder mot försurning. För budgetåret 1990/91 omfattar detta program återigen 110milj.kr. Eftersom den förstärkning med 7milj.kr. av kemikalieinspektionens verksamhet föreslagits ligga kvar, finansieras programmet mot försurningen med ett i motsvarande grad lägre belopp.
Det nya programmet beräknas i överensstämmelse med vad som anfördes i propositionen om miljöförbättrande åtgärder i jordbruket kosta 90milj.kr. budgetåret 1988/89, 80milj.kr. budgetåret 1989/90 och 60milj.kr. budgetåret 1990/91. De medel som avsatts för bidrag till gödselvårdsanläggningar har inte behövt tas i anspråk i den utsträckning som beräknats. I prop.1989/90:146 om livsmedelspolitiken föreslår därför regeringen att 15milj.kr. avsätts inom ramen för programmet för miljöförbättrande åtgärder för bl.a. rådgivning om reducerad användning av ogräsmedel m.m.
För budgetåret 1988/89 uppgick inkomsterna från miljöavgiften till 166,4milj.kr.
I den utsträckning de sammantagna inkomsterna för kvarvarande delar av det gamla åtgärdsprogrammet och det nya programmet skulle visa sig överstiga inkomsterna under perioden skall avgifter som inflyter efter denna period i första hand avräknas mot dessa kostnader. De därefter disponibla medlen är således tillgängliga för att exempelvis fortsätta delar av det ursprungliga programmet eller för andra åtgärder som statsmakterna beslutar.
Det ligger i sakens natur att det uttalade målet, att minska användningen av gödsel och bekämpningsmedel innebär att avgiftsinkomsterna bör minska. I vilken takt detta kommer att ske är dock osäkert.
Med denna redovisning finner utskottet motion Jo255 tillgodosedd. Motionen bör inte föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Vissa anslagsfrågor för budgetåret 1991/92 (nionde och fjortonde huvudtitlarna)
1. Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket (G6)
Propositionen
Anslaget används för att ta fram metoder för typgodkännande av gödselspridare, försök och utveckling av höst- och vinterbevuxen mark och serieprovning av spridare.
Anslaget är enligt jordbruksministern väsentligt för att nå de uppsatta målen om närsaltläckage, ammoniakavgång och bekämpningsmedelsanvändning. Anslagsbeloppet bör för nästa budgetår engångsvis tas upp med 58,1milj.kr. för att tas i anspråk under treårsperioden 1991/92--1993/94. Dessa medel bör disponeras enligt beskrivning i avsnittet Särskilda förslag till miljöförbättrande åtgärder i jordbruket (s.235f.).
Motionerna
Ur de influtna medlen från bekämpningsmedels- och handelsgödselavgiften bör enligt motion Jo96 (c) 5milj.kr. anslås för utvecklande av slutna odlingssystem inom trädgårdsnäringen. Regeringens förslag om inlevererande till statskassan av oanvända reserverade medel (100milj.kr.) från anslaget Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket bör enligt motion Jo113 (c) yrkande47 avslås. Yrkandet återkommer i motion Jo253 yrkande14 från samma parti. Enligt motion Jo113 yrkande48 bör även förslaget om disposition av influtna avgifter (78milj.kr.) avslås. De sammanlagda medlen bör i stället användas för bl.a. forskning, rådgivning och miljöförbättrande åtgärder på jordbrukets område.
Utskottets överväganden
Utskottet biträder regeringens förslag om medelstilldelning och disposition av medlen. Härmed avstyrker utskottet motionerna Jo96, Jo113 yrkandena47 och 48 och Jo253 yrkande14.
2. Miljödepartementetm.fl. anslag (A1--A2)
Utskottet tillstyrker regeringens förslag under A1--A2 (s.479).
3. Statens naturvårdsverk (B1)
Propositionen
Mot bakgrund av att naturvårdsverkets uppgifter och organisation för närvarande utreds föreslås naturvårdsverket under budgetåret 1991/92 arbeta inom följande huvudområden: kunskapsuppbyggnad, policyarbete, internationellt arbete, stöd och styrning, information och utbildning, ärendehandläggning och internt stöd.
Anslaget är ett ramanslag som i huvudsak omfattar följande ändamål. Kunskapsuppbyggande sker främst genom nationell miljöövervakning, viss miljöforskning, naturresursinventeringar och utredningar. Det mera åtgärdsinriktade arbetet omfattar bl.a. information och utbildning, internationellt arbete, policyarbete, uppföljning och ärendehandläggning. Till detta kommer naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet samt vård av naturvårdsobjekt. Avveckling av CFC-föreningar hör också till det åtgärdsinsriktade arbetet.
Såsom tidigare redovisats (i kapitel9) föreslås att miljöövervakningen totalt tillförs 75milj.kr. för treårsperioden 1991/92--1993/94. Medlen för nationell miljöövervakning bör samlas under anslaget B2. Detta innebär en höjning för budgetåret 1991/93 med 12990000kr. för nationell miljöövervakning under B1 till sammanlagt 40milj.kr. Till regional miljöövervakning under anslaget B2 överförs 5,2milj.kr.
Såsom har redovisats i avsnitt 16.3.4 föreslås att verksamheten för vård och förvaltning tilldelas ytterligare 26milj.kr. Denna ökning är nödvändig på grund av ökad areal skyddad mark och ökade vårdkostnader. Verksamheten för hotade arter tilldelas ytterligare 4milj.kr.
En minskning föreslås av naturvårdsverkets forskningsverksamhet finansierad under anslaget B1, vilket är i linje med verkets egen prioritering i anslagsframställningen. Forskningsverksamheten totalt sett kommer dock att öka genom en höjning av anslaget B4 med 20,8milj.kr.
I övrigt räknar regeringen med oförändrat medelsbehov och föreslår för budgetåret 1991/92 ett ramanslag på 424816000kr.
Motionerna
För naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet bör -- utöver regeringens förslag -- anvisas ytterligare 20milj.kr. enligt motion Jo75 (v) yrkande5 och ytterligare 30milj.kr. enligt motion Jo104 (mp) yrkande4. Anslaget för vård av naturreservat bör enligt motion Jo104 (mp) yrkande3 höjas med 20milj.kr., enligt motion Jo110 (fp) yrkande27 med 8milj.kr. och enligt motion Jo113 yrkande50 med 5milj.kr. Utöver regeringens förslag bör skydd av hotade arter tillföras 4milj.kr. (motionerna Jo104 (mp) yrkande11 och Jo113 (c) yrkande51), 10milj.kr. (motion Jo109(v) yrkande9) resp. 8milj.kr. (motion Jo110 (fp) yrkande28).
I motion Jo104 (mp) begärs ytterligare 20milj.kr. för nationell miljöövervakning (yrkande1), 20milj.kr. för information (yrkande2), 15milj.kr. för naturvårdsåtgärder i skogslandskapet (yrkande5), 25milj.kr. för återskapande av våtmarker (yrkande6), 3milj.kr. för handlingsprogram mot buller (yrkande7), 5milj.kr. för utredning om plaster (yrkande8), 15milj.kr. till projekt för avfallsreduktion (yrkande9), 15milj.kr. för utveckling av ekologiska toalettsystem (yrkande10) och 100milj.kr. för investeringar i ny miljöteknik (yrkande12). Sammanlagt begärs för naturvårdsverket i motionen 272milj.kr. utöver regeringens förslag (yrkande13).
För information i syfte att minska hushållens kemikalieanvändning föreslår vänsterpartiet i motion Jo107 yrkande10 ett projektanslag på 10milj.kr., och enligt motion Jo108 yrkande3 från samma parti bör naturvårdsverket erhålla 30milj.kr. utöver regeringens förslag att användas för ett pilotprojekt för att sanera kvicksilverhaltiga fiberbankar.
Folkpartiet liberalerna begär i motion Jo110 -- förutom vad som angivits ovan -- 15 milj.kr. för utvärdering av kalkningsverksamheten och utveckling av skogskalkning (yrkande24) och 5milj.kr. för naturvårdsbiologisk forskning (yrkande29).
Stöd till Stiftelsen Bohus Avelscentrum begärs i motion Jo65 (s,m, fp, c, v, mp) och för ändamålet bör enligt motion Jo113 (c) yrkande17 anvisas 2milj.kr.
Behovet av förstärkt ekonomisk kompetens vid naturvårdsverket betonas i motion Jo105 (m) yrkande13, och verket bör enligt motion Jo737 (v) yrkande7 få i uppdrag att öka informationen om den s.k. växthuseffekten. Naturvårdsverket i dess helhet bör enligt motion Jo746 (s) utlokaliseras till Sundsvall medan enligt motion Jo758 från samma parti utlokalisering av vissa avdelningar vid verket bör ske till Norrbotten.
Utskottets överväganden
Regeringen föreslår att miljöövervakningen totalt tillförs 75milj.kr. för treårsperioden 1991/92--1993/94. För nästa budgetår bör enligt regeringen 40milj.kr. anvisas för nationell miljöövervakning, vilket innebär en höjning med 12990000kr. Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Därmed avstyrker utskottet motion Jo104 yrkande1.
För innevarande budgetår förstärktes resurserna för vård och förvaltning av naturvårdsobjekt med 7milj.kr. Såväl arealen skyddad mark som vårdkostnaderna har ökat och utskottet finner därför regeringens förslag om förstärkning av anslaget med 26milj.kr. väl motiverat. Utskottet är emellertid inte berett att förorda en ytterligare höjning och avstyrker således motionerna Jo104 yrkande3, Jo110 yrkande27 och Jo113 yrkande50.
Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning av behovet av ökade resurser för arbetet med hotade arter. Som anförs i propositionen bör ett ökat engagemang i artdatabanken och ett centrum för hotade arter övervägas. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo104 yrkande11, Jo109 yrkande9, Jo110 yrkande28 och Jo113 yrkande51.
Det kan konstateras att den minskning av naturvårdsverkets forskningsverksamhet vilken finansieras över anslaget B1. Statens naturvårdsverk och som föreslås i propositionen är i linje med verkets egen prioritering. Genom en ökning av anslaget B4. Miljöforskning (se nedan) kommer emellertid forskningen att öka totalt sett inom miljövårdsområdet. Utskottet har inte något att erinra mot regeringens förslag om tilldelning och disponering av medel för ändamålet. Det anförda innebär att utskottet avstyrker motion Jo110 yrkande29.
Även i övrigt tillstyrker utskottet regeringens förslag om medelstilldelning under förevarande anslag. Därmed avstyrker utskottet motion Jo104 yrkandena 7, 8, 10, 12 och 13.
Det anförda innebär att utskottet även avstyrker motion Jo108 yrkande3.
Utskottet är inte heller berett att tillstyrka förslaget i motion Jo110 yrkande24 om resurser för kalkningsverksamhet. Motionsyrkandet avstyrks.
Härutöver vill utskottet anföra följande.
Utskottet har på annan plats i detta betänkande uttalat sig om vården av odlingslandskapet och om det stöd som utgår till olika landskapsvårdande åtgärder och tillstyrker i enlighet härmed regeringens förslag om medelstilldelning på 200milj.kr. för landskapsvårdande åtgärder. Utskottet är således inte berett att tillmötesgå förslagen i motionerna Jo75 yrkande5 och Jo104 yrkandena4 och 5 om ytterligare medel för ändamålen. Motionsyrkandena avstyrks.
I det följande tillstyrker utskottet regeringens medelsförslag under B5. Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Avfallshantering. Utskottet är inte berett att härutöver förorda medel för det ändamål som avses i motion Jo104 yrkande9. Motionsyrkandet avstyrks.
Utskottet har under avsnittet om miljöfrågor för jordbruket, skogsbruket och fisket uttalat sig om vikten av att stimulera utnyttjande av anläggningsstödet för återställande av våtmarker. Utskottet finner emellertid inte anledning att frångå regeringens förslag om medelstilldelning för ändamålet och avstyrker motion Jo104 yrkande6.
Vid flera tidigare tillfällen och senast våren 1990 har utskottet behandlat frågan om stöd till Stiftelsen Bohus Avelscentrum -- Åby Säteri (se bl.a. prop.1989/90:100, bil.16, JoU15, rskr.196). Utskottet upprepade sin i tidigare sammanhang uttalade uppfattning om betydelsen av ett utvecklat och fördjupat samarbete med institutioner av den art som stiftelsen representerar men var inte berett att särskilt utpeka stiftelsen som mottagare av stöd i form av ekonomiskt bidrag e.d. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Genom aktionsplanen för naturvården får naturvårdsverket anses ha erhållit förbättrat underlag för ställningstaganden i frågor om bidrag till olika former av vård av hotade arter. Det bör ankomma på verket att på grundval av detta material och inom ramen för det förstärkta anslaget för vård av hotade arter pröva frågor om stöd till bl.a. stiftelsen. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna Jo65 och Jo113 yrkande17.
Utredningen om naturvårdsverket har nyligen framlagt sitt betänkande (SOU 1991:32) om verkets uppgifter och organisation. I betänkandet behandlas bl.a. frågor och läggs fram förslag om kompetensförsörjningen för verket. Betänkandet bereds i regeringskansliet. Regeringen har uttalat sin avsikt att fatta beslut i frågan före den 1juli 1991. I avvaktan härpå avstyrker utskottet motion Jo105 yrkande13.
I det ovan angivna betänkandet tas även upp frågan om naturvårdsverkets roll som förmedlare av kunskap och information. I avvaktan på regeringens ställningstagande i frågan avstyrks även motion Jo104 yrkande2.
Med anledning av motion Jo107 yrkande10 om medel till naturvårdsverket för information i syfte att minska hushållens kemikalieanvändning vill utskottet -- utöver det ovan anförda -- hänvisa till sitt uttalande under punkt B11. Kemikalieinspektionen där utskottet tillstyrker förslaget om ökade resurser för inspektionens arbete. Utskottet finner på dessa grunder inte anledning att tillmötesgå motionsyrkandet som avstyrks.
Naturvårdsverket bedriver en omfattande informationsverksamhet om växthuseffekten och andra klimatförändringar. Som anförts inledningsvis i detta betänkande har regeringen uttalat sin avsikt att ge naturvårdsverket i uppdrag att i samarbete med berörda myndigheter redovisa en fördjupad analys av klimatfrågan. Utskottet utgår från att verket fortlöpande kommer att informera om resultatet av sitt arbete på klimatområdet. Med den anförda finner utskottet syftet med motion Jo737 yrkande7 tillgodosett. Motionsyrkandet bör inte medföra någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
I betänkandet om naturvårdsverket framläggs förslag om omfattande decentralisering till framför allt länsstyrelserna av flera av verkets uppgifter. Bl.a. föreslås att huvudmannaskapet för fjällenheten förs över till länsstyrelsen i Norrbottens län. Härmed kan syftet med motion Jo758 komma att bli till viss del tillgodosett. I avvaktan på regeringens beslut i ärendet avstyrks motionen.
Utskottet finner inte anledning att tillmötesgå motion Jo746 om utlokalisering av naturvårdsverket. Motionen avstyrks.
4. Bidrag till miljöarbete (B2)
Propositionen
Under anslaget anvisas medel för miljöåtgärder som bedrivs av andra myndigheter än statens naturvårdsverk samt till organisationer för arbete inom naturvårdsverkets ansvarsområde. Det gäller i stor utsträckning medel för återställning av skador förorsakade av luftföroreningar och försurning till länsstyrelserna och andra myndigheter. Det gäller också medel till länsstyrelserna för regional miljöövervakning. Över detta anslag anvisas också bidrag till ideella organisationer inom miljövårdens område.
Medel för verksamheter inom kemikalieinspektionen och styrelsen för teknisk utveckling som hittills anvisats över anslaget föreslås i fortsättningen bli anvisade direkt till dessa myndigheter. Till kemikalieinspektionens anslag överförs därför 12 milj.kr. och till anslaget till styrelsen för teknisk utveckling 4 milj.kr.
Som tidigare redovisats föreslås att miljöövervakningen totalt tillförs ytterligare 75 milj.kr. för treårsperioden 1991/92--1993/94. För budgetåret 1991/92 föreslås en förstärkning med 3,8 milj.kr. för regional miljöövervakning under detta anslag. Vidare föreslås att befintliga resurser för miljöövervakning, 5,2 milj.kr, som under innevarande budgetår ligger under anslaget B 1 förs över till detta anslag.
Medlen för försurningsåtgärder föreslås höjas med 44 milj.kr. enligt redovisning i kapitel 10. Något särskilt anslag för återställningsåtgärder i kalkade och cesiumdrabbade vatten, som föreslagits av fiskeristyrelsen, bör inte inrättas. Åtgärder av detta slag får liksom tidigare finansieras inom ramen för medel till åtgärder mot försurning (jfr prop. 1990/91:100 bil.11s.52).
I övrigt räknar regeringen med i princip oförändrat medelsbehov eller 211855000kr. för nästa budgetår.
Motionerna
Miljöpartiet föreslår i motion Jo104 att förevarande anslag utöver regeringens förslag tillförs 50milj.kr. till kalkning (yrkande14), 20milj.kr. till kalkning av brunnar (yrkande15) och 9milj.kr. till regional miljöövervakning (yrkande16) eller sammanlagt 79milj.kr. (yrkande17).
För skogsmarkskalkning, sjökalkning, skydd och restaurering av kulturminnen samt förstärkning av åtgärder avseende brunnar bör enligt motion Jo105 (m) yrkande55 ytterligare 50milj.kr. tillföras anslaget. Förstärkningen skall finansieras med en till svavelavgift omvandlad svavelskatt.
För kalkning av sjöar bör enligt motion Jo110 (fp) anslås 20milj.kr. utöver regeringens förslag (yrkande25), för frivilliga naturvårdsåtgärder i skogsbruket 30milj.kr. (yrkande26) och för kulturmiljöändamål inom landskapsvården 7milj.kr. (yrkande31).
Centerpartiet begär i motion Jo113 för kalkning av försurade vattendrag 30milj.kr. utöver regeringens förslag (yrkande10). Enligt motion Jo768 från samma parti bör ytterligare 10milj.kr. anvisas för försökskalkning av skogsmark.
I motion Jo60 (s) framläggs förslag om användningen av de medel som anvisas för åtgärder för att motverka försurning av mark och vatten. Enligt motion Jo91 (c) bör ur anslaget för miljöövervakning medel utgå även för Vätternvårdsförbundets verksamhet.
Utskottets överväganden
Enligt regeringens förslag tillförs miljöövervakningen totalt ytterligare 75milj.kr. för treårsperioden 1991/92--1993/94. Av dessa medel kommer för innevarande budgetår en förstärkning på 3,8milj.kr. den regionala miljöövervakningen till del. Tillsammans med överföringen av befintliga resurser från anslaget B1 blir för det kommande budgetåret således sammanlagt 9milj.kr. disponibla för ändamålet. Utskottet har inte något att erinra mot den föreslagna medelsanvisningen och avstyrker således motion Jo104 yrkande16.
Utskottet har ovan uttalat sig om regeringens förslag beträffande försurningsåtgärder. För ändamålet föreslås en höjning med 44milj.kr. för nästa budgetår. Denna förstärkning anser utskottet otillräcklig och förordar därför -- med anledning av motionerna Jo104 yrkandena 14 och 15, Jo105 yrkande55, Jo110 yrkande25, Jo113 yrkande10 och Jo768 -- att ytterligare 20milj.kr. tillförs anslaget.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo104 yrkande17.
Regeringen föreslår att medel för återställning av skador förorsakade av försurning och luftföroreningar bör användas för omkalkning i vatten där åtgärder tidigare har vidtagits och för nykalkning i Norrlands inland och fjälltrakter. Härigenom finner utskottet syftet med motion Jo60 i allt väsentligt tillgodosett. Något särskilt uttalande med anledning av motionen finner utskottet inte påkallat. Motionen avstyrks.
I årets budgetproposition förstärktes anslaget till skogsvårdsorganisationens utbildning i skogsvård och ekologi för skogsbrukare med 6milj.kr. (1990/91:100, bil.11, JoU22, rskr.202). Härutöver har särskilda medel anslagits för naturvårdsåtgärder i skogsbruket. Utskottet är inte berett att -- utöver vad som föreslås i propositionen -- tillstyrka ytterligare medel för ändamålet. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo110 yrkande26.
Med anledning av motion Jo110 yrkande31 vill utskottet erinra om att riksantikvarieämbetet efter mönster från naturvårdsarbetet sedan år 1987 kan träffa avtal med lantbrukare om hävden av kulturhistoriskt värdefulla lokaler i landskapet som annars hotar att växa igen. Det s.k. NOLA-stödet kan utnyttjas till att ta tillvara också landskapets kulturvärden. Riksdagens beslut om livsmedelspolitiken våren 1990 innebär bl.a. att för de närmaste tre budgetåren sammanlagt 550 milj.kr. har avsatts för landskapsvårdande åtgärder (prop. 1989/90:146, JoU25, rskr.327). Mot denna bakgrund finner utskottet inte anledning att tillstyrka medel för ändamålet utöver de resurser som föreslås under förevarande anslag. Motion Jo110 yrkande31 avstyrks.
Tillståndet i våra sjöar är av stor betydelse bl.a. för en god vattenkvalitet. Utskottet instämmer så till vida i de synpunkter som framförs i motion Jo91 om behovet av åtgärder för en förbättrad vattenmiljö. Utskottet saknar emellertid anledning att tillmötesgå motionen vad gäller särskilda medel till Vätternvårdsförbundet. Motionen avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.
5. Investeringar inom miljöområdet (B3)
Propositionen
Regeringen delar naturvårdsverkets uppfattning att för kommande budgetår bör verket i arbetet med att bevara skyddsvärda områden alltjämt prioritera urskogar. Så snart som möjligt bör verket ta fram en preliminär beräkning av investeringsbehoven för skydd av de viktigaste naturtyperna med stöd av naturvårdslagen på samma sätt som gjorts för skogsbiotoper.
Vidare bör resurserna för restaurering av Hornborgasjön, vilka under innevarande budgetår anvisats under anslaget B 1. Statens naturvårdsverk, föras över till detta anslag. Av den totala kostnaden för restaureringsprojektet kvarstår 48 milj.kr. Regeringen föreslår att hela summan anvisas under budgetåret 1991/92. Resultatet av projektet bör redovisas till regeringen då det har slutförts.
Anslaget till mark för naturvård ökades budgetåret 1989/90 från 40milj.kr. till 100 milj.kr. Mot bakgrunden av behovet att minska de statliga utgifterna föreslår regeringen att medlen för dessa ändamål tillfälligt minskas med 20 milj.kr. för budgetåret 1991/92.
Sammanlagt föreslår regeringen ett reservationsanslag på 128milj.kr.
Motionerna
Enligt motion Jo104 (mp) yrkande18 bör för investeringar inom miljöområdet anvisas ett med 420milj.kr. förhöjt anslag. Vänsterpartiet begär i motion Jo109 dels 60milj.kr. utöver regeringens förslag, dels ett engångsanslag på 100milj.kr. för att naturvårdsverket skall kunna fullfölja sina inköp av urskogar (yrkandena7 resp.8). Enligt motionerna Jo110 (fp) yrkande23 och Jo113 (c) yrkande49 bör anslaget höjas med 60milj.kr. för inköp av mark för naturvårdsändamål.
Moderata samlingspartiet anser i motion Jo105 yrkande51 att avtalen om inköp av urskogar bör bli föremål för omförhandlingar med den inriktningen att staten i stället för kontanter som utbyte skall erbjuda säljarna skogsmark som ägs av domänverket.
Utskottets överväganden
Genom naturvårdsverkets avtal med ett antal skogsbolag om inköp av urskogsområden av högsta skyddsvärde har en god grund skapats för bibehållande av denna säregna naturtyp. Som anförs i propositionen bör för kommande budgetår naturvårdsverket i sitt arbete med att bevara skyddsvärda områden alltjämt prioritera urskogar. Så till vida delar utskottet regeringens bedömning men anser mot denna bakgrund regeringens förslag om anslag för ändamålet otillräckligt. För att naturvårdsverket skall kunna fullfölja redan ingångna avtal bör anslaget enligt utskottets mening höjas med 60milj.kr. Härmed tillstyrker utskottet motionerna Jo109 yrkande7, Jo110 yrkande23 och Jo113 yrkande49.
Det ovan anförda innebär att utskottet avstyrker motionerna Jo104 yrkande18, Jo105 yrkande 51 delvis och Jo109 yrkande8.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att en ansvarsfull ekonomisk politik alltid kommer att innebära vissa begränsningar i fråga om de ekonomiska resurser som kan avdelas för att bevara skyddsvärda naturområden m.m. Även på detta område är det således viktigt att åstadkomma en lämplig och ändamålsenlig fördelning av ansvaret mellan samhället och den enskilde. Ansvaret för att säkerställa den biologiska mångfalden och den genetiska variationen får enligt utskottets mening inte begränsas till att bli en fråga om statens ekonomiska resurser för intrångs- och inlösenersättningar m.m. De förslag som framlagts i propositionen om biotopskyddet och om ökade möjligheter att hindra arbetsföretag som skadar naturmiljön är exempel på hur den enskildes ansvar för det ekologiska systemet kan utvidgas.
För att kunna gå vidare med dessa frågor anser utskottet i likhet med regeringen att det krävs ytterligare kunskaper och en översyn av gällande regelsystem.
Ökade kunskaper om olika arters behov av naturtyper, arealer och förbindelser (korridorer) mellan sådana naturtyper kräver att bedömningar av en åtgärd (t.ex. skogsavverkning) måste kunna göras i ett vidare perspektiv än bara i förhållande till viss del av en fastighet. I många fall torde en bedömning behöva göras för ett större sammanhängande område än för en enskild fastighet. Regeringen bör mot denna bakgrund återkomma till riksdagen med förslag om hur sådana bedömningar kan påverka nuvarande regler för intrångsersättning m.m. Utskottet förutsätter att detta kan ske med utgångspunkt i de grundläggande principer som låg till grund för riksdagens beslut år 1987 om plan- och bygglagen och naturresurslagen.
Enligt den s.k. sektorsprincipen skall varje sektor ta sitt miljö- och naturvårdsansvar inom ramen för sin verksamhet. Tillvaratagande av naturvårdens och den biologiska mångfaldens krav förutsätter som utskottet tidigare har framhållit att markägarna och företagen tar sin del av det ekonomiska ansvaret för att säkra skyddsvärda områden. Liksom den s.k. PPP-principen tillämpas i samband med försurningen bör en motsvarande princip utformas där förvaltande av naturen och den biologiska mångfalden blir ett normalt inslag i verksamheten och i princip inte förutsätter statliga bidrag. Regeringen bör därför utreda närmare hur en sådan princip bör tillämpas med avseende på de areella näringarna. Regeringen bör vidare utreda vilka kostnader som kan föranledas av den biologiska mångfaldens krav. Detta kan för skogsbrukets del ske inom ramen för den skogspolitiska kommitténs verksamhet. För jordbrukets del bör detta kunna ske i samband med pågående utvärdering av det livsmedelspolitiska beslutets effekter för miljön och odlingslandskapet. Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Det ovan anförda innebär dock inte att utskottet är berett att medverka till omförhandlingar av redan ingångna avtal med den inriktning som anges i motion Jo105 yrkande51 delvis. Motionsyrkandet avstyrks således.
6. Miljöforskning (B4)
Propositionen
Under detta anslag anvisas medel för miljöforskning. Medlen disponeras av statens naturvårdsverk. En särskild forskningsnämnd med företrädare för såväl forskare som avnämare beslutar om anslagets användning. Vidare finansieras från anslaget s.k. kollektiv miljöforskning tillsammans med näringslivet. Naturvårdsverkets forskningsverksamhet inriktas på att studera spridning och effekter av föroreningar och på att belysa följderna av andra ingrepp i miljön samt hur olika styrmedel kan användas för att minska och förebygga miljöproblem.
Inriktningen av miljöforskningen samt forskningsanslagets storlek har för treårsperioden 1990/91--1992/93 fastställts i riksdagens forskningspolitiska beslut (prop. 1989/90:90, JoU17, rskr. 336). I forskningspropositionen läggs särskild vikt vid den naturvetenskapliga och den samhällsvetenskapliga miljöforskningen. Den marina forskningen om storskaliga processer och miljöeffekter i de öppna havsområdena i Östersjön och Västerhavet får en fortsatt resursförstärkning. Av andra särskilt angelägna projektområden som sätts i gång under perioden kan nämnas klimatförändringar och deras effekter samt miljövärdering av den moderna biotekniken.
Medel för stöd till kollektiv forskning inom miljöområdet bör även fortsättningsvis ställas till förfogande från detta anslag. Verksamheten skall bedrivas i enlighet med ett ettårigt avtal träffat mellan staten och Föreningen för Industriell Miljövårdsforskning (FIM). Ansvaret för forskningens genomförande avses liksom hittills vila på Stiftelsen Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning (IVL).
Anslaget bör för nästa budgetår föras upp med 133190000kr.
Motionerna
För IVLs verksamhet bör enligt motion Jo113 (c) yrkande34 anslås 5milj.kr. utöver regeringens förslag. I motion Jo791 (m) betonas angelägenheten av ett forsknings- och försöksprojekt i syfte att återställa döda bottnar i Laholmsbukten, Skälderviken m.fl. vatten (yrkande1). Kostnaden för ett sådant projekt bör bestridas ur anslaget för miljövårdsforskning (yrkande2).
Utskottets överväganden
Med riksdagens forskningspolitiska beslut våren 1990 fastställdes inriktningen av miljöforskningen samt forskningsanslagets storlek för treårsperioden 1990/91--1992/93 (prop. 1989/90:90, JoU17, rskr. 336). Utskottet tillstyrker regeringens medelsförslag för nästa budgetår och avstyrker motion Jo113 yrkande34.
Utskottet har vid flera tillfällen under senare år behandlat frågan om havsföroreningarna och uttalat sig om vikten av att kraftfulla åtgärder vidtas för att minska dessa föroreningar. I propositionen föreslås den marina forskningen få en fortsatt resursförstärkning i enlighet med de principer som antogs av riksdagen förra våren (seovan). Utskottet finner emellertid inte anledning att i detta sammanhang särskilt tillmötesgå motion Jo791 om medel till ett angivet projekt. Motionen avstyrks.
7. Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Avfallshantering (B5)
Propositionen
I proposition 1989/90:90 om forskning har cheferna för miljö- och industridepartementen presenterat ett gemensamt treårigt program för forskning för ett avfallssnålt samhälle. Miljödepartementets del behandlar avfallshantering och industridepartementets del miljöanpassad produktutveckling. Programmet finansieras under treårsperioden med 37 milj.kr. från miljödepartementet och 51 milj.kr. från industridepartementet. För att hantera stödet har en myndighet bildats: programrådet för forskning för ett avfallssnålt samhälle.
Regeringen konstaterar att det nyinrättade programrådet för forskning för ett avfallssnålt samhälle har en mycket viktig uppgift framför sig och har för nästa år beräknat 12360000kr. för avfallshantering och 16 610 000 kr. för miljöanpassad produktutveckling.
Motionen
Enligt motion Jo104 (mp) yrkande19 bör anslaget höjas med 15milj.kr. utöver regeringens förslag.
Utskottets överväganden
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om medelsanvisning. Därmed avstyrker utskottet motion Jo104 yrkande19.
8. Koncessionsnämnden för miljöskydd m.fl. anslag (B6--B7)
Utskottet tillstyrker regeringens förslag under B6--B7 (s.487--488).
9. Visst internationellt miljösamarbete (B8)
Propositionen
Anslaget disponeras för utgifter för Sveriges deltagande i vissa internationella organisationer och för internationellt samarbete inom miljöområdet.
Det internationella miljösamarbetet har stor betydelse för att åstadkomma en förbättrad miljö i vår omvärld och i vårt land. Det internationella samarbetet bör successivt utvecklas. Detta gäller bl.a. det bilaterala samarbetet med Öst- och Centraleuropa. I anslaget ingår en ny post avsedd för bidrag till ideella miljöorganisationers internationella verksamhet. Med hänvisning till vad som tidigare (kapitel 5) har anförts beräknas anslaget till 13,9 milj.kr.
Motionerna
Enligt motionerna Jo104 (mp) yrkandena 20 och21, Jo110 (fp) yrkande30 och Jo115 (v) yrkande9 bör anslaget höjas med 3milj.kr. I motion Jo113 yrkande12 begär centerpartiet 4milj.kr. till Internationella försurningssekretariatet. I motionerna 1989/90:Jo820 yrkande 6 och Jo752 yrkande8 (bådamp) framhålls behovet av stöd till Svenska naturskyddsföreningens internationella verksamhet.
Utskottets överväganden
Utskottet har på annan plats i detta betänkande uttalat sig om vikten av det internationella miljösamarbetet och om dess framtida inriktning. Mot denna bakgrund finner utskottet regeringens förslag om medelstilldelning otillräckligt. Med anledning av motionerna Jo104 yrkandena 20 och 21, Jo110 yrkande30, Jo113 yrkande12 och Jo115 yrkande9 förordar utskottet därför att anslaget höjs med 2milj.kr. till 15,9milj.kr. Av dessa medel bör för budgetåret 1991/92 2milj.kr. tillföras det Internationella försurningssekretariatet.
Något särskilt uttalande med anledning av motionerna 1989/90:Jo820 yrkande6 och Jo752 yrkande8 anser utskottet inte påkallat. Motionsyrkandena avstyrks.
10. Stockholms internationella miljöinstitut m.fl. anslag (B9--B10)
Utskottet tillstyrker regeringens förslag under B9--B10 (s.490--491).
11. Kemikalieinspektionen (B11)
Propositionen
Regeringens förslag om verksamhetens inriktning och prioriterade områden för budgetåren 1991/92--1993/94 innebär följande:
Kemikalieinspektionens huvuduppgift är att arbeta för att minska riskerna för skador på människor och miljö av kemiska ämnen och produkter. Kemikalieinspektionen har en samordnande och pådrivande roll inom kemikaliekontrollen.
Under treårsperioden bör kemikalieinspektionen införa ett system för förhandsanmälan av nya kemiska ämnen och bygga ut produktregistret. Vidare bör ytterligare insatser göras för att företagen bättre skall uppfylla kraven enligt lagen (1985:426) om kemiska produkter bl.a. vad gäller tillämpningen av substitutionsprincipen. För att åstadkomma detta är det bl.a. angeläget att ge ytterligare stöd till de regionala och lokala tillsynsorganen. Arbetet med begränsningar av hälso- och miljöfarliga ämnen skall drivas vidare, bl.a. i internationellt samarbete, liksom utredningsverksamhet med särskild inriktning mot effektområdena miljöfarlighet, allergi och cancer.
Kemikalieinspektionens arbete med bekämpningsmedel skall under treårsperioden inriktas mot omprövning av godkända medel, godkännande av nya medel samt insatser för att begränsa användningen av kemiska bekämpningsmedel. Förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel föreslås införas från den 1 januari 1992.
För nästa budgetår föreslås ett förslagsanslag på 1000kr.
För införande av ett system för förhandsanmälan av nya kemiska ämnen och utvecklande av kemikalieinspektionens produktregister beräknas ökade resurser, dvs. totalt 10 milj.kr. under treårsperioden, varav 2,5 milj.kr. för budgetåret 1991/92. Regeringen beräknar ytterligare 500000 kr. per budgetår under treårsperioden för det internationella arbetet.
För särskilda insatser för arbetet med begränsningar av vissa kemikalier och särskilda undersökningar har beräknats en resursökning med 6 milj.kr. under treårsperioden, dvs. med 2milj.kr. per budgetår. Kostnaderna för ADB-investeringar (exkl. produktregistret) behöver förstärkas för treårsperioden med totalt 1,8 milj.kr. Regeringen räknar med oförändrade resurser -- 12 milj.kr. per år -- till kemikalieinspektionen för arbetet med att minska bekämpningsmedelsanvändningen i jordbruket.
Motionerna
För tillämpning av substitutionsprincipen bör enligt motion Jo104 (mp) yrkandena 22 och23 kemikalieinspektionen tillföras 15milj.kr. utöver regeringens förslag. I enlighet med inspektionens budgetförslag begärs i motion Jo107 (v) yrkande9 en anslagshöjning med 14783000kr. utöver vad regeringen föreslår.
Utskottets överväganden
Inledningsvis ansluter sig utskottet till regeringens bedömning av kemikalieinspektionens verksamhet. Utskottet kan konstatera att myndigheten arbetar målinriktat och konkret och att dess arbete är av stor betydelse när det gäller att minska de miljö- och hälsorisker som är förknippade med kemiska ämnen och produkter. På det internationella området medverkar kemikalieinspektionen i arbetet för att öka kunskaperna om kemikalier och för att i bred samverkan med andra länder söka möjligheter att begränsa användningen av skadliga kemikalier. Inspektionens arbete med dessa frågor har visat sig framgångsrikt. Detta arbete är givetvis även i framtiden mycket betydelsefullt. När det gäller kemikalieinspektionens fortsatta verksamhet har utskottet ingenting att erinra mot regeringens förslag om verksamhetens inriktning och prioriterade områden. Det anförda innebär även att utskottet finner bedömningen av medelsbehoven väl avvägda och tillstyrker således regeringens anslagsförslag. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo104 yrkandena22 och 23 och Jo107 yrkande9.
12. Landskapsvårdande åtgärder (B12)
Propositionen
Medlen under anslaget skall användas för att betala ersättning till lantbrukare för landskapsvårdande insatser. Ersättningen skall bestämmas i civilrättsliga avtal mellan brukare och berörda myndigheter.
Anslaget bör föras upp med 200milj.kr. för budgetåret 1991/92 i enlighet med riksdagens beslut våren 1990 (prop. 1989/90:146, JoU25, rskr.327).
Motionerna
Enligt vänsterpartiets motioner Jo75 yrkande3 och Jo273 yrkande2 bör anslaget höjas med 300milj.kr. utöver regeringens förslag. Medlen bör användas för arealbaserat inkomststöd -- kombinerat areal- och djurbidrag. Miljöpartiet begär i motion Jo104 yrkande24 en höjning med 100milj.kr. Enligt motion Jo802(v) bör den av riksdagen beslutade ersättningen för landskapsvård förtydligas och utvärderas (yrkandena 1 resp. 2).
Utskottets överväganden
Inledningsvis kan utskottet konstatera att regeringens förslag om medelstilldelning under förevarande anslag är helt i enlighet med riksdagens beslut våren 1990 om livsmedelspolitiken (prop.1989/90:146, JoU25, rskr.327). I samband med behandlingen av frågor om landskapsvårdm.m. uttalade utskottet bl.a. att denna verksamhet till viss del bör betraktas som försöksverksamhet. Utskottet ansåg sig därför inte i det sammanhanget ha anledning till annan bedömning än jordbruksministern när det gäller behovet av medel för verksamheten. Storleken på bidrag för kommande år ansåg utskottet böra bedömas när närmare erfarenheter vunnits. Någon anledning till ändrat ställningstagande i frågan föreligger inte enligt utskottets mening. Utskottet tillstyrker således regeringens förslag och avstyrker motionerna Jo75 yrkande3 och Jo104 yrkande24.
Utskottet finner inte anledning att tillmötesgå motion Jo273 yrkande2 om medel till arealbaserat inkomststöd. Motionsyrkandet avstyrks.
Med anledning av vad utskottet anfört ovan om ersättningens karaktär av försöksverksamhet finner utskottet frågan i motion Jo802 yrkande2 om en utvärdering av ersättningen alltför tidigt väckt. Utskottet delar inte heller de farhågor vad gäller bristen på långsiktighet som uttrycks i motionens yrkande1. Motionen avstyrks.
13. Sanering och återställning av miljöskadade områden (B13)
Propositionen
Regeringen har tidigare i kapitel10 behandlat behovet av åtgärder i syfte att sanera och återställa miljöskadade områden. Med hänvisning till vad där anförs anser regeringen att naturvårdsverket för de närmaste fem åren bör anvisas 25milj.kr. för ändamålet. För budgetåret 1991/92 föreslår regeringen att 25milj.kr. anvisas för sanering och återställning av miljöskadade områden.
Anslaget Åtgärder mot miljöskador bör nu få benämningen Sanering och återställning av miljöskadade områden.
Motionerna
Anslaget bör enligt motion Jo97 (v) yrkande3 höjas med 25milj.kr. Miljöpartiet begär i motion Jo104 yrkande25 en höjning med 75milj.kr.
De medel som i dag används inom det s.k. Dalälvsprojektet bör enligt motion 1989/90:Jo883 (m) yrkande8 överföras till anslaget Åtgärder mot miljöskador och enligt motionens yrkande9 bör prioriteringar sedan göras inom anslaget.
Utskottets överväganden
Utskottet har tidigare i detta betänkande tagit ställning till det av regeringen föreslagna femåriga programmet för sanering och återställning av miljöskadade områden. I enlighet härmed tillstyrker utskottet regeringens förslag om medelstilldelning för det kommande budgetåret. Först när den av regeringen föreslagna utvärderingen av programmet föreligger bör riksdagen på grundval av gjorda erfarenheter ta ställning till en förändring av medelstilldelningen. Utskottet tillstyrker således regeringens förslag och avstyrker motionerna Jo97 yrkande3 och Jo104 yrkande25.
Utskottet finner inte anledning att avvika från den disposition av anslaget som förordats av regeringen och avstyrker således motion 1989/90:Jo883 yrkande 8.
Med det anförda avstyrks även motion 1989/90:Jo883 yrkande9.
14. Övriga anslag
Motionerna
För anläggande av våtmarker föreslår vänsterpartiet i motion Jo109 yrkande6 att 20milj.kr. anvisas på nytt anslag. Centerpartiet begär i motion Jo113 40milj.kr. till skyddskalkning och vitaliseringsgödsling och 50milj.kr. till utveckling av lokala avloppssystem, samtliga medel på nya anslag (yrkandena 9 resp.35). Även enligt motion Jo72 (c) yrkande2 bör till kommunala pilotprojekt för lokala VA-lösningar på särskilt anslag anvisas 50milj.kr. Till de miljöövervakande myndigheterna bör enligt motion Jo816 (mp) yrkande8 anvisas ett reservationsanslag på 6milj.kr. för personalförstärkning och utbildningsinsatser för att bredda och höja kompetensen hos dem som handlägger miljöskyddsmål.
Utskottets överväganden
Utskottet har tidigare i detta betänkande framhållit våtmarkernas betydelse som kvävefällor och som biotop och tillstyrkt regeringens förslag om åtgärder och medelstilldelning för återskapande av sådana områden. Utskottet finner inte anledning att härutöver tillmötesgå förslaget i motion Jo109 yrkande6 om inrättande av ett särskilt anslag för ändamålet. Motionsyrkandet avstyrks.
Utskottet har ovan under punkt B2. Bidrag till miljöarbete tillstyrkt regeringens anslagsförslag till bl.a. olika åtgärder för att motverka försurningen. I enlighet härmed avstyrker utskottet motion Jo113 yrkande9.
Utskottet finner inte anledning att tillmötesgå motionerna Jo72 yrkande2 och Jo113 yrkande35 om medel för utveckling av lokala avloppssystem och avstyrker motionsyrkandena.
Utskottet avstyrker även motion Jo816 yrkande8 om ett särskilt anslag till utbildning m.m. för handläggare av miljöskyddsmål.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande inriktningen av miljöpolitiken
att riksdagen lämnar utan vidare åtgärd motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena 1--3, 1990/91:Jo110 yrkande 1, 1990/91:Jo113 yrkande 1, 1990/91:Jo115 yrkande 1, 1990/91:Jo116 yrkandena 1--3 och 5--7, 1990/91:Jo739 yrkande 1, 1990/91:Jo749 yrkande 1 och 1990/91:Jo801 yrkande 1,
res. 1 (m) res. 2 (fp) res. 3 (c) res. 4 (v) res. 5 (mp)
2. beträffande atmosfären och klimatet
att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer som angetts i propositionen i avsnittet Atmosfären och klimatet samt avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena 4--6, 1990/91:Jo112 yrkandena 1--4, 1990/91:Jo113 yrkandena 2 och 4, 1990/91:Jo123 yrkande 2, 1990/91:Jo722 yrkandena 1 och 2, 1990/91:Jo733 yrkande 1 och 1990/91:Jo737 yrkandena 1, 2 och 4,
res. 6 (m) res. 7 (c) res. 8 (v) res. 9 (mp)
3. beträffande gränsöverskridande luftföroreningar m.m.
att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer som angetts i propositionen i avsnittet Gränsöverskridande luftföroreningar samt avslår motionerna 1990/91:Jo110 yrkande 2, 1990/91:Jo113 yrkandena 5--7 och 1990/91:Jo116 yrkande 8,
res. 10 (fp) res. 11 (c) res. 12 (mp)
4. beträffande myndigheternas ansvar för att begränsa luftföroreningar
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo818 yrkande 7,
5. beträffande regeringens förslag till riktlinjer i övrigt
att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer som angetts i propositionen i avsnitten Miljön i tätorterna, Naturresurser och naturvård samt Vatten och hav,
6. beträffande fortsatt användning av ekonomiska styrmedel m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena 16 och 17, 1990/91:Jo110 yrkande 3, 1990/91:Jo112 yrkande 5, 1990/91:Jo113 yrkande 23 i denna del, 1990/91:Jo116 yrkandena 11 och 12, 1990/91:Jo728 yrkandena 1 och 4, 1990/91:Jo733 yrkande 6 och 1990/91:Jo739 yrkande 6,
res. 13 (m) res. 14 (fp) res. 15 (c) res. 16 (mp)
7. beträffande svavelskatten
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo67 och 1990/91:Jo105 yrkande 26,
res. 17 (m)
8. beträffande koldioxidskatten
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo97 yrkande 2, 1990/91:Jo105 yrkande 25, 1990/91:Jo112 yrkande 6 och 1990/91:Jo113 yrkande 3,
res. 18 (m) res. 19 (c) res. 20 (v) res. 21 (mp)
9. beträffande kväveavgiften
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo105 yrkande 27,
res. 22 (m)
10. beträffande vissa miljöskatter m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo117 yrkande 9, 1990/91:Jo118 yrkandena 2--5 och 1990/91:Jo120 yrkande 23,
res. 23 (mp)
11. beträffande beskattning av fri parkeringsplats
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo117 yrkande 8,
12. beträffande information och kampanjer som styrmedel
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo110 yrkande 14,
res. 24 (fp)
13. beträffande miljöinsatser i barnomsorgen
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo110 yrkande 13,
res. 25 (fp)
14. beträffande vissa utbildningsinsatser
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo816 yrkande 2 och 1990/91:K17 yrkande 2,
res. 26 (mp)
15. beträffande miljö och ekonomisk utveckling
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo93 och 1990/91:Jo113 yrkande 23 i återstående del,
res. 27 (c) res. 28 (mp)
16. beträffande trafikens miljöeffekter
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena 20 och 22--24 samt 1990/91:Jo737 yrkande 3,
res. 29 (m, fp) res. 30 (v)
17. beträffande ozonnedbrytande ämnen m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 7 och 1989/90:Jo883 yrkande 1,
18. beträffande gemensamt ansvar för den globala miljön, m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo116 yrkandena 9 och 10, 1990/91:Jo752 yrkande 1 och 1989/90:U617,
res. 31 (mp)
19. beträffande en fristående expertgrupp att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo773 yrkande 12,
20. beträffande bindande konventioner om globala miljöfrågor m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo739 yrkande 10 och 1989/90:Jo820 yrkande 2,
res. 32 (fp) res. 33 (mp)
21. beträffande återbeskogning av tredje världen att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo722 yrkande 5 och 1990/91:Jo737 yrkande 5,
res. 34 (m) res. 35 (v)
22. beträffande västeuropeisk miljöpolitik att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo722 yrkande 4 och 1990/91:Jo733 yrkandena 9 och 10,
23. beträffande ekonomiska styrmedel i Europa att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo739 yrkande 9 och 1990/91:Jo752 yrkande 13,
res. 36 (m, fp)
24. beträffande en överstatlig europeisk miljöpolitik att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo752 yrkande 3,
25. beträffande målet för samarbetet med östeuropeiska länder att riksdagen lämnar motion 1989/90:Jo879 yrkande 27 utan vidare åtgärd,
res. 37 (v)
26. beträffande insatser på miljöområdet i Baltikum och Polen m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo720 yrkande 2, 1990/91:Jo731 yrkande 20 och 1989/90:Jo883 yrkande 12,
res. 38 (fp)
27. beträffande miljöfond m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo752 yrkande 10 och 1989/90:Jo749 yrkande 9,
res. 39 (c, mp)
28. beträffande miljökraven i Norden att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo752 yrkande 12 och 1989/90:Jo820 yrkande 8,
res. 40 (mp)
29. beträffande konventionsarbetet på luftvårdsområdet att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo739 yrkande 8, 1990/91:Jo752 yrkande 5 och 1989/90:Jo820 yrkande 3,
res. 41 (mp)
30. beträffande dagens hot mot våra hav m.m. att riksdagen lämnar motion 1990/91:Jo108 yrkandena 1 och 2 utan vidare åtgärd,
res. 42 (v, mp)
31. beträffande det multilaterala samarbetet i Östersjöområdet att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo752 yrkandena 6 och 11, 1989/90:Jo769 yrkandena 1--10 och 1989/90:Jo820 yrkande 4,
res. 43 (v, mp)
32. beträffande Nordsjökommission att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo721 yrkande 1, 1990/91:Jo762 yrkande 3, 1989/90:Jo746 yrkande 3 och 1989/90:Jo818 yrkande 3,
33. beträffande reduktionsmålet m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo752 yrkande 7 och 1989/90:Jo820 yrkande 5,
34. beträffande oljeutvinning i Skagerrak m.m. att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo721 yrkandena 2 och 3,
35. beträffande föroreningar av gränsvattnen att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo66,
res. 44 (m, fp, c, mp)
36. beträffande åtgärder mot oljeutsläpp att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo749 yrkande 7,
res. 45 (c)
37. beträffande miljö och folkrätt att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo752 yrkande 2 och 1989/90:Jo769 yrkande 11,
res. 46 (mp)
38. beträffande miljö och handel att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo115 yrkande 11 och 1990/91:Jo801 yrkandena 2 och 3,
res. 47 (v)
39. beträffande miljötraktat att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo749 yrkande 2,
res. 48 (c)
40. beträffande strålskyddslagen m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo110 yrkande 4, 1990/91:Jo113 yrkande 26 och 1990/91:Jo115 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
41. beträffande naturresurslagens plats i en miljöbalk att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo751 yrkande 8 och 1990/91:Jo792 yrkande 2,
res. 49 (mp)
42. beträffande sambandet mellan yttre och inre miljö att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo76 och 1990/91:Jo115 yrkande 2,
res. 50 (v)
43. beträffande kulturminneslagen att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo82,
res. 51 (mp)
44. beträffande vattenlagen att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo111 yrkandena 10 och 11,
res. 52 (v, mp)
45. beträffande koncessionsnämndens sammansättning att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo796 yrkande 2,
46. beträffande principer för miljölagstiftningen att riksdagen avslår motionerna 1990/91:733 yrkande 2, 1990/91:Jo739 yrkande 3 och 1990/91:Jo792 yrkande 1,
res. 53 (m, fp)
47. beträffande skogspolitiska frågor, m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo117 yrkande 7, 1990/91:Jo311 yrkande 6 samt 1990/91:Jo710 yrkandena 5 och 7,
res. 54 (mp)
48. beträffande miljöprövning av radikala fiskemetoder att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo425 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
49. beträffande kriterier för koncession att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo770,
50. beträffande miljökvalitetsnormer att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 8, 1990/91:Jo110 yrkande 5, 1990/91:Jo115 yrkande 4, 1990/91:Jo116 yrkande 4, 1990/91:Jo117 yrkande 1, 1990/91:Jo120 yrkande 10, 1990/91:Jo733 yrkande 4, 1990/91:Jo739 yrkande 7 och 1990/91:Jo775 yrkande 2,
res. 55 (m, fp) res. 56 (v) res. 57 (mp)
51. beträffande "ren produktion" att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo113 yrkande 30, 1990/91:Jo749 yrkande 3 och 1990/91:Jo792 yrkandena 4 och 5,
res. 58 (c)
52. beträffande praktisk prövning av kvalitetsnormer i Laholmsbukten m.m. att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo779 och 1990/91:Jo804,
53. beträffande dioxin att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo86,
res. 59 (m)
54. beträffande utsläppstak inom geografiskt bestämda områden att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 18, 1990/91:Jo110 yrkande 9, 1990/91:Jo733 yrkande 8 och 1990/91:Jo778,
res. 60 (m, fp)
55. beträffande avfallsfrågornas beaktande vid tillståndsgivningen att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo113 yrkande 41,
res. 61 (c)
56. beträffande tilläggsdirektiv m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo111 yrkandena 1--4 och 1990/91:Jo120 yrkande 1,
res. 62 (mp)
57. beträffande omprövning att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo54 yrkande 19, 1990/91:Jo118 yrkandena 20 och 24 samt 1990/91:Jo792 yrkande 3,
res. 63 (mp)
58. beträffande miljörevisorer att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo97 yrkande 1, 1990/91:Jo110 yrkande 7 i denna del, 1990/91:Jo113 yrkandena 28 och 32, 1990/91:Jo735 yrkandena 1 och 2, 1990/91:Jo739 yrkande 14 samt 1990/91:Jo792 yrkande 9,
res. 64 (fp) res. 65 (v)
59. beträffande talerätten att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo54 yrkande 14, 1990/91:Jo111 yrkande 6, 1990/91:Jo115 yrkande 6, 1990/91:Jo733 yrkande 5, 1990/91:Jo739 yrkande 4, 1990/91:Jo792 yrkande 11, 1990/91:Jo796 yrkande 1 och 1990/91:Jo816 yrkande 5,
res. 66 (m) res. 67 (v) res. 68 (mp)
60. beträffande miljöombudsman att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo111 yrkande 7, 1990/91:Jo113 yrkande 29, 1990/91:Jo739 yrkande 5, 1990/91:Jo792 yrkande 10 och 1990/91:Jo816 yrkande 4,
res. 69 (fp, c, v, mp)
61. beträffande den lokala tillsynsorganisationen att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo710 yrkande 8 och 1990/91:Jo787,
res. 70 (mp)
62. beträffande kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnder att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 14, 1990/91:Jo110 yrkande 7 i denna del, 1990/91:Jo111 yrkande 5, 1990/91:Jo113 yrkande 31 och 1990/91:Jo115 yrkande 8,
res. 71 (fp) res. 72 (v, mp)
63. beträffande kommunernas kompetens att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo117 yrkande 3 och 1990/91:Jo775 yrkande 3,
res. 73 (mp)
64. beträffande de aktörsbaserade miljövårdsorganen m.m. att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo105 yrkandena 11, 12 och 15,
res. 74 (m)
65. beträffande miljöskyddsavgiften att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo105 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motionerna 1990/91:Jo792 yrkande 7 och 1990/91:Jo816 yrkandena 1 och 3,
66. beträffande en särskild statsåklagare i miljömål att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo113 yrkande 27,
res. 75 (c)
67. beträffande miljöbalkens straffrättsliga regler m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo816 yrkandena 6 och 7 samt 1990/91:K17 yrkande 1,
res. 76 (mp)
68. beträffande inlemmande av konventioner i svensk rätt m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo110 yrkande 6, 1990/91:Jo729, 1990/91:Jo792 yrkande 8 och 1990/91:Jo819 yrkande 1,
res. 77 (c)
69. beträffande vägbygge över Foteviken att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo122,
70. beträffande internationellt kontrollsystem att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo812,
71. beträffande utsläpp av kväve och tungmetaller att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo113 yrkande 13,
res. 78 (c)
72. beträffande genomförandeplaner m.m. att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo118 yrkandena 6 och 22,
res. 79 (mp)
73. beträffande åtgärdsprogram för havsmiljön m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo721 yrkande 4 och 1990/91:Jo781,
74. beträffande svenskt-danskt organ att riksdagen avslår motion 1989/90:U232 yrkande 3,
75. beträffande dumpade fartyg och vapen att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo707 och 1990/91:Jo785,
76. beträffande strandstädning att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo708, 1990/91:Jo762 yrkande 4, 1990/91:Jo777 och 1990/91:Jo786,
77. beträffande Vättern att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo73, 1990/91:Jo794 och 1990/91:Jo798,
78. beträffande Vänern m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo101 yrkande 1, 1990/91:Jo124, 1990/91:Jo762 yrkandena 1, 2 och 5--8,
79. beträffande Mälaren m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo714, 1990/91:Jo805 och 1990/91:Jo818 yrkande 3,
80. beträffande forskningsmedel att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo101 yrkande 2,
81. beträffande saltvatteninträngning i grundvatten att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo105 yrkande 47,
82. beträffande en samlad aktionsplan mot buller att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo83, 1990/91:Jo94, 1990/91:Jo106 yrkandena 1 och 3--6, 1990/91:Jo110 yrkandena 11 och 12, 1990/91:Jo113 yrkande 22 och 1990/91:Jo797 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 80 (s) - motiv.
83. beträffande JAS-planet m.m. att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo106 yrkande 2,
84. beträffande huvudansvaret för föreskrifter om buller att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo797 yrkande 2,
85. beträffande vissa regionala miljöfrågor att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo84 yrkandena 1--9, 1990/91:Jo100, 1990/91:Jo117 yrkande 2, 1990/91:Jo741, 1990/91:Jo742, 1990/91:Jo767, 1990/91:Jo769, 1990/91:Jo775 yrkande 1, 1990/91:Jo793 yrkande 1, 1990/91:Jo795 yrkandena 4 och 5, 1990/91:Jo808, 1990/91:Jo811, 1990/91:Jo817 yrkandena 1 och 2 samt 1990/91:Jo818 yrkandena 8 och 9,
res. 81 (c)
86. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo111 yrkande 8, 1990/91:Jo705 yrkande 10, 1990/91:Jo733 yrkande 3, 1990/91:Jo792 yrkande 6 och 1990/91:Jo818 yrkande 1,
res. 82 (m) res. 83 (mp)
87. beträffande bearbetning av miljödata
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo105 yrkande 10,
res. 84 (m)
88. beträffande befintliga resurser för miljöövervakning
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo71,
89. beträffande utökad kustvattenkontroll i Öresund
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo717,
90. beträffande kalkning av sjöar och vattendrag
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo62, 1990/91:Jo753, 1990/91:Jo771 och 1990/91:Jo795 yrkande 3,
91. beträffande kalkning av skogsmark
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo75 yrkande 2, 1990/91:Jo88 yrkande 3, 1990/91:Jo306 yrkande 8 och 1990/91:Jo732 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
92. beträffande finansieringen av skogsmarkskalkningen m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo88 yrkandena 4, 5 och 6 samt 1990/91:Jo113 yrkande 8,
res. 85 (m) res. 86 (c)
93. beträffande vissa förutsättningar för fiskevård m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo445,
94. beträffande luftföroreningarnas effekt på kulturminnen m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo113 yrkande 11,
res. 87 (c)
95. beträffande viss ersättning till rennäringen
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo732 yrkande 4,
96. beträffande metalläckage från gruvavfall
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo107 yrkande 18,
res. 88 (v)
97. beträffande översyn av industrins utsläppsvillkor m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo117 yrkande 10, 1990/91:Jo118 yrkandena 1 och 15, 1990/91:Jo749 yrkande 4 och 1990/91:Jo776,
res. 89 (mp)
98. beträffande utvidgad tillståndsprövning
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo61 och 1990/91:Jo89,
99. beträffande ändring i miljöskyddsförordningen (1989:364)
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo755,
100. beträffande omhändertagande av industrins processvatten m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo118 yrkande 14 och 1990/91:Jo764,
101. beträffande miljöskyddslagen
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),
102. beträffande stabila organiska ämnen
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo110 yrkande 8, 1990/91:Jo113 yrkande 19, 1990/91:Jo118 yrkandena 17, 18 och 19 samt 1990/91:Jo813 yrkande 2,
res. 90 (fp) res. 91 (c) res. 92 (v) res. 93 (mp)
103. beträffande miljöavgift på skogsindustrins utsläpp
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo107 yrkande 28 och 1990/91:Jo113 yrkande 20,
res. 94 (c) res. 95 (v)
104. beträffande ekonomiska stimulanser för att minska utsläppen
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo105 yrkande 32,
res. 96 (m)
105. beträffande kvicksilverfri teknik inom kloralkaliindustrin
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo107 yrkande 11 och 1990/91:Jo118 yrkande 16,
res. 97 (v) res. 98 (mp)
106. beträffande kväveutsläpp från kommunala reningsverk
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo70, 1990/91:Jo105 yrkande 28, 1990/91:Jo110 yrkande 10, 1990/91:Jo813 yrkande 1 och 1990/91:Jo817 yrkande 3,
res. 99 (m, fp)
107. beträffande krav på ytterligare kvävereduktion m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo118 yrkandena 10, 11, 12 och 13,
res. 100 (mp)
108. beträffande dagvattnets sammansättning m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo64 yrkande 4,
109. beträffande inriktningen av kemikaliehanteringen att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo107 yrkandena 1 och 6 samt 1990/91:Jo113 yrkande 18,
res. 101 (c) res. 102 (v)
110. beträffande klassificering av miljöfarlighet m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo107 yrkande 4, 1990/91:Jo115 yrkande 5 och 1990/91:Jo710 yrkande 6,
res. 103 (mp)
111. beträffande substitutionsprincipen att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 30, 1990/91:Jo107 yrkande 7, 1990/91:Jo710 yrkande 9 och 1990/91:Jo810 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om substitutionsprincipen,
112. beträffande principen om den omvända bevisbördan att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo107 yrkande 5 och 1990/91:Jo710 yrkande 3,
res. 104 (mp)
113. beträffande begränsningsuppdraget att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo119 yrkandena 29--31,
res. 105 (mp)
114. beträffande uppföljning av kemikalieavveckling att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo105 yrkande 31,
115. beträffande internationellt samarbete vid kemikalieavveckling m.m. att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo119 yrkandena 23 och 24,
res. 106 (mp)
116. beträffande förstärkt kemikaliekontroll att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo107 yrkandena 2 och 3, 1990/91:Jo710 yrkande 2 samt 1990/91:Jo739 yrkande 12,
res. 107 (mp)
117. beträffande sekretessen för produktregistret att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo710 yrkande 12,
118. beträffande utvidgat bemyndigande för kemikalieinspektionen och naturvårdsverket m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo119 yrkande 25, 1990/91:Jo710 yrkandena 10 och 11 samt 1990/91:L735 yrkande 4,
119. beträffande vissa lagändringar med anknytning till kemikaliekontrollen att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo710 yrkandena 1, 4 och 14,
120. beträffande redovisning av vissa produkter m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo710 yrkande 13 samt 1990/91:Jo810 yrkandena 1 och 3,
res. 108 (mp)
121. beträffande transport av farligt gods att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo117 yrkandena 4--6,
122. beträffande förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel att riksdagen antar förslaget till lag om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel,
123. beträffande ändring av lagen om kemiska produkter att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1985:426) om kemiska produkter,
124. beträffande kvicksilver m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo87, 1990/91:Jo107 yrkandena 12--14, 1990/91:Jo709, 1990/91:Jo719, 1990/91:Jo728 yrkande 10 och 1990/91:Jo782,
res. 109 (m)
125. beträffande amalgam m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo64 yrkandena 1--3 och 5, 1990/91:Jo92, 1990/91:Jo119 yrkande 37 samt 1990/91:Jo713,
res. 110 (c) res. 111 (mp)
126. beträffande blyhagel att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo702,
127. beträffande kadmium m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo107 yrkandena 15--17, 1990/91:Jo119 yrkande 32--36 och 1990/91:Jo728 yrkande 6,
128. beträffande arsenik och krom att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo107 yrkandena 19 och 20, 1990/91:Jo110 yrkande 15 samt 1990/91:Jo119 yrkande 21,
res. 112 (mp)
129. beträffande klorerade organiska lösningsmedel att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo107 yrkandena 21 och 22, 1990/91:Jo110 yrkandena 16 och 17, 1990/91:Jo119 yrkandena 26--28 samt 1990/91:Sk625 yrkande 19,
130. beträffande plastadditiv m.fl. ämnen att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo98 yrkande 3, 1990/91:Jo107 yrkande 23 och 1990/91:Jo119 yrkande 38,
131. beträffande nonylfenoletoxylater att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 37, 1990/91:Jo107 yrkande 25 och 1990/91:Jo110 yrkande 18,
132. beträffande PCB att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo113 yrkande 21 och 1990/91:Jo118 yrkande 21,
res. 113 (mp)
133. beträffande vissa skadliga organiska ämnen i övrigt att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo107 yrkandena 24, 26 och 27,
134. beträffande CFC att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo74 yrkandena 2 och 3, 1990/91:Jo105 yrkande 36, 1990/91:Jo115 yrkande 3 samt 1990/91:Jo119 yrkandena 15, 17 och 18,
res. 114 (mp)
135. beträffande haloner att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo74 yrkande 4,
136. beträffande HCFC att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo74 yrkande 5 och 1990/91:Jo119 yrkande 16,
137. beträffande ozonnedbrytande lösningsmedel att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo74 yrkande 6 samt 1990/91:Jo119 yrkandena 19 och 20,
138. beträffande avfallsreducering m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena 39 och 41, 1990/91:Jo113 yrkande 40 samt 1990/91:Jo119 yrkandena 1--4 och 9,
res. 115 (m) res. 116 (c) res. 117 (mp)
139. beträffande lag om avfall och återvinning m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo103 och 1990/91:Jo110 yrkande 19,
res. 118 (fp) res. 119 (mp)
140. beträffande avfallsforskning m.m. att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo105 yrkande 38 och 42,
res. 120 (m, c)
141. beträffande ändring i renhållningslagen att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i renhållningslagen (1979:596),
142. beträffande ekonomiska styrmedel inom avfallsområdet att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo99, 1990/91:Jo113 yrkandena 24 och 25, 1990/91:Jo119 yrkande 8, 1990/91:Jo739 yrkande 11 samt 1990/91:Sk625 yrkandena 20 och 21,
res. 121 (fp) res. 122 (c) res. 123 (v)
143. beträffande bildäck att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo715, 1990/91:Jo726, 1990/91:Jo728 yrkande 7 och 1990/91:Jo814 yrkande 3,
res. 124 (fp) res. 125 (v) res. 126 (mp)
144. beträffande batterier att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 35 och 1990/91:Jo733 yrkande 7,
res. 127 (m)
145. beträffande katalysatorer och smörjoljor att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo728 yrkandena 8 och 9,
res. 128 (mp)
146. beträffande återvinning av papper att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo711,
147. beträffande miljöfarligt avfall m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena 40 och 43--46 samt 1990/91:Jo744 yrkande 1,
res. 129 (m)
148. beträffande avfallsfond att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo728 yrkande 5,
149. beträffande förpackningar att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo119 yrkande 10, 1990/91:Jo514 yrkande 3, 1990/91:Jo772, 1990/91:Jo799, 1990/91:Jo809 och 1990/91:Jo810 yrkande 4,
res. 130 (v) res. 131 (mp)
150. beträffande PVC-plast att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo119 yrkande 14, 1990/91:Jo443 och 1990/91:Jo703,
151. beträffande miljömärkning m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 34, 1990/91:Jo107 yrkande 8, 1990/91:Jo113 yrkande 33, 1990/91:Jo119 yrkandena 7 och 13, 1990/91:Jo744 yrkande 2 samt 1990/91:Jo765,
res. 132 (m) res. 133 (v) res. 134 (mp)
152. beträffande materialbalanser att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo119 yrkandena 5 och 6 samt 1990/91:Jo739 yrkande 13,
res. 135 (fp) res. 136 (mp)
153. beträffande Montrealprotokollet att riksdagen godkänner tilläggen till Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet samt avslår motionerna 1989/90:Jo820 yrkande 1, 1990/91:Jo74 yrkande 1, 1990/91:Jo737 yrkande 6 och 1990/91:Jo752 yrkande 4,
res. 137 (mp)
154. beträffande Baselkonventionen att riksdagen godkänner Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall samt avslår motionerna 1990/91:Jo113 yrkande 42 och 1990/91:Jo752 yrkande 9,
res. 138 (c)
155. beträffande fortsatt giltighet av 13 § lagen (1985:426) om kemiska produkter att riksdagen med ändring av riksdagens beslut den 4 maj 1990 (1989/90:JoU16 mom. 90, rskr. 241) såvitt avser upphävande av 13 § lagen (1985:426) om kemiska produkter och ikraftträdandebestämmelsen i motsvarande del beslutar att 13 § skall fortsätta att gälla,
156. beträffande ett miljöanpassat transportsystem att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo114 yrkandena 1 och 2, 1990/91:Jo722 yrkande 3 samt 1990/91:Jo730 yrkande 1,
res. 139 (m, fp) res. 140 (v, mp)
157. beträffande flygtrafiken att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo120 yrkande 24,
158. beträffande sjöfartens luftföroreningar att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo750, 1990/91:Jo120 yrkandena 16--19 och 1990/91:Jo734 yrkande 1,
res. 141 (v) res. 142 (mp)
159. beträffande sjöfartens miljöeffekter i övrigt att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo98 yrkandena 1, 2 och 4--7, 1990/91:Jo120 yrkandena 20--22 samt 1990/91:Jo818 yrkandena 4 och 5,
res. 143 (fp) res. 144 (v) res. 145 (mp)
160. beträffande olje- och kemikaliespill att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo118 yrkande 23,
161. beträffande märkning av olja att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo734 yrkande 2,
162. beträffande farleder i svenskt vatten att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo818 yrkande 6,
res. 146 (fp)
163. beträffande miljöklasser för nya bilar m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo120 yrkande 15 och 1990/91:Jo121 yrkande 2,
res. 147 (m) res. 148 (mp)
164. beträffande värdering av bilförmån att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 19 och 1990/91:Jo113 yrkande 37,
res. 149 (m, fp) res. 150 (c)
165. beträffande bidrag till etanoldrivna bussar att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo121 yrkande 5,
166. beträffande fordonskrav att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 21, 1990/91:Jo120 yrkandena 7--9 och 14, 1990/91:Jo121 yrkande 4, 1990/91:Jo730 yrkandena 2, 6, 7 och 9, 1990/91:Jo814 yrkande 1 samt 1990/91:Jo818 yrkande 2,
res. 151 (m) res. 152 (fp) res. 153 (v, mp)
167. beträffande gränsvärde för utsläpp av koldioxid att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo121 yrkande 3,
168. beträffande avgasreningsutrustning att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo760 och 1990/91:Jo774,
res. 154 (c)
169. beträffande bilskrotningspremier att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo69, 1990/91:Jo110 yrkande 20, 1990/91:Jo113 yrkande 39, 1990/91:Jo120 yrkandena 5 och 6, 1990/91:Jo121 yrkande 1, 1990/91:Jo706, 1990/91:Jo725, 1990/91:Jo730 yrkande 3, 1990/91:Jo814 yrkande 2, 1990/91:Sk59 yrkandena 13--15 samt 1990/91:T253 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om bilskrotningspremier,
res. 155 (m) res. 156 (fp) res. 157 (c) res. 158 (mp)
170. beträffande tillsatser till drivmedel att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo730 yrkande 4,
171. beträffande dieselolja att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo114 yrkande 3,
res. 159 (v, mp)
172. beträffande gränsvärde för benseninnehåll i motorbränsle att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo120 yrkandena 11--13,
res. 160 (mp)
173. beträffande återföringssystem för bensinångor m.m. att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo113 yrkande 38 och 1990/91:Jo730 yrkande 5,
174. beträffande allemansrätten att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo306 yrkande 1, 1990/91:Jo723 och 1990/91:Jo788,
175. beträffande viltstängsel, m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo747 och 1990/91:Jo750,
176. beträffande nationalparksplanen att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo705 yrkande 3, 1990/91:Jo731 yrkande 8, 1990/91:Jo732 yrkandena 5 och 6, 1990/91:Jo751 yrkande 6, 1990/91:Jo754, 1990/91:Jo766, 1990/91:Jo793 yrkande 2, 1990/91:Jo795 yrkande 2 och 1990/91:Jo803,
res. 161 (m) res. 162 (fp)
177. beträffande Emåprojektet att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo724 och 1990/91:Jo806,
res. 163 (fp)
178. beträffande Merasjoki och Kinnerpuska att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo783,
179. beträffande principerna för naturvården, m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo113 yrkande 15, 1990/91:Jo731 yrkande 6, 1990/91:Jo739 yrkande 2 och 1990/91:Jo819 yrkande 2,
res. 164 (m, fp) res. 165 (c)
180. beträffande holistiskt synsätt på naturvårdsarbetet, m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo109 yrkandena 10--12 och 1990/91:Jo745,
res. 166 (v)
181. beträffande den ideella naturvården att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 48 och 1990/91:Jo731 yrkandena 4 och 7,
res. 167 (m)
182. beträffande hänsynsområden m.m. att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo705 yrkandena 1, 2, 7 och 8,
res. 168 (fp)
183. beträffande reservat för friluftslivet att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo705 yrkande 9 och 1990/91:Jo731 yrkande 9,
res. 169 (m, fp)
184. beträffande världsstrategi m.m. att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo751 yrkandena 3 och 4,
res. 170 (mp)
185. beträffande skyddsmotiv m.m. att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo731 yrkandena 10--12,
res. 171 (m)
186. beträffande genbanker att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo80 och 1990/91:Jo819 yrkande 5, res. 172 (c) res. 173 (mp)
187. beträffande myskoxarna att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo759,
188. beträffande frisläppande av genetiskt modifierade organismer att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo113 yrkande 16 och 1990/91:Jo115 yrkande 10,
res. 174 (c, v, mp)
189. beträffande urskogsinvesteringar m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 54, 1990/91:Jo705 yrkandena 5, 14 och 15, 1990/91:Jo731 yrkandena 14 och 15, 1990/91:Jo795 yrkande 1 och 1990/91:Jo819 yrkande 3,
res. 175 (m) res. 176 (fp) res. 177 (c) res. 178 (mp)
190. beträffande långsiktigt arealmål att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo705 yrkande 4 och 1990/91:Jo751 yrkandena 1 och 2,
res. 179 (fp)
191. beträffande besöksanläggning vid Tåkern att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo440 yrkande 2, 1990/91:Jo740 och 1990/91:Jo761,
192. beträffande handikappanpassning av naturreservat,m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo701 och 1990/91:Jo790,
193. beträffande överföring av statligt ägda naturområden att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo731 yrkande 5,
194. beträffande stöd till landskapsvården att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo234 yrkandena 5 och 6 samt 1990/91:Jo784,
195. beträffande långsiktigt stöd att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo75 yrkande 4,
res. 180 (v)
196. beträffande internationellt naturvårdsarbete att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo873 yrkande 1,
197. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar i naturvårdslagen, m.m. att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo731 yrkandena 1 och 2,
198. beträffande skogsutredningen att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo88 yrkande 2,
res. 181 (m, fp)
199. beträffande ny översyn av naturvårdslagen att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo109 yrkande 1,
res. 182 (fp, v, mp)
200. beträffande ersättningsprinciperna att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo751 yrkande 7,
res. 183 (fp, v, mp)
201. beträffande kulturpräglade delar av naturmiljön att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo63 yrkande 2, 1990/91:Jo77 yrkande 1 och 1990/91:Jo756 i denna del,
res. 184 (v)
202. beträffande samordning av medelstilldelningen att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo63 yrkande 1, 1990/91:Jo77 yrkande 2, 1990/91:Jo105 yrkande 52 och 1990/91:Jo756 i denna del,
res. 185 (v)
203. beträffande lag om art- och biotopskydd att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo102,
res. 186 (mp)
204. beträffande medelsanvisningen m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena 49 och 50 samt 1990/91:Jo731 yrkande 3,
res. 187 (m)
205. beträffande skyddet av skogliga biotoper, m.m. att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo109 yrkandena 2 och 3,
res. 188 (v, mp)
206. beträffande fridlysning att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo68 och 1990/91:Jo105 yrkande 53,
res. 189 (m)
207. beträffande lövgrodan att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo743,
208. beträffande täktverksamhet att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo712,
209. beträffande generella förbud, m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo109 yrkande 5, 1990/91:Jo118 yrkande 9, 1990/91:Jo311 yrkande 11, 1990/91:Jo732 yrkande 2 och 1990/91:Jo751 yrkande 5,
res. 190 (v) res. 191 (mp)
210. beträffande miljöskyddslagens kravregler för markavvattning att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo111 yrkande 9,
211. beträffande skyddsdikning m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo705 yrkande 13, 1990/91:Jo731 yrkande 13 och 1990/91:Jo748,
res. 192 (m, fp)
212. beträffande skogsvårdslagen att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) samt avslår motion 1990/91:Jo90,
213. beträffande rennäringslagen att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo81 yrkande 1 och 1990/91:Jo731 yrkande 19,
214. beträffande konsekvensanalys vid inskränkning av renskötselrätten att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo85,
215. beträffande strandskydd att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822) såvitt avser 16§ och 16a§ samt avslår motionerna 1990/91:Jo718 och 1990/91:Jo780,
res. 193 (m)
216. beträffande Löderups strandbad att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo757,
217. beträffande slitaget av fjällhedarna att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo81 yrkande 2,
218. beträffande motortrafik i fjällen och vattenområdena att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo109 yrkande 16, 1990/91:Jo732 yrkande 7, 1990/91:Jo751 yrkandena 9--11 och 1990/91:Jo773,
res. 194 (v, mp)
219. beträffande klibbalen att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo311 yrkande 7,
220. beträffande lagförslagen om naturvården i övrigt att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till 1. lag om ändring i vattenlagen (1983:291), 2. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822) i den del förslaget inte omfattas av utskottets hemställan ovan under mom.215, 3. lag om ändring i terrängkörningslagen (1975:1313), 4. lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark, 5. lag om ändring i ädellövskogslagen (1984:119) och 6. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
221. beträffande miljömål för de areella näringarnam.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo79 och 1990/91:Jo819 yrkande4,
res. 195 (c)
222. beträffande sektorsansvaret för de skogliga frågorna
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo88 yrkande1,
res. 196 (m)
223. beträffande skydd av fjällnära skogarm.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo109 yrkande 14,
224. beträffande förbud mot kvävegödsling och kemiska bekämpningsmedel i skogsbruketm.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo75 yrkande1, 1990/91:Jo109 yrkande15, 1990/91:Jo311 yrkandena8, 17 och18,
res. 197 (v) res. 198 (mp)
225. beträffande försöksverksamhet med skötselplaner
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo317,
226. beträffande grundvatten för enskild vattenförsörjningm.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo528 yrkandena1, 2 och 3, 1990/91:Jo716 och 1990/91:Jo921,
res. 199 (c) res. 200 (mp)
227. beträffande forskning och utbildning inom vattenområdetm.m
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo528 yrkandena 4, 5 och6,
res. 201 (c)
228. beträffande grundvattenkontrollnät, beredskap vid vattenbristm.fl. vattenfrågor
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo513,
res. 202 (mp)
229. beträffande jordbrukets betydelse för en god miljö
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo113 yrkande43,
res. 203 (c)
230. beträffande utbildningi ekologiskt jordbrukm.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo72 yrkande1,
231. beträffande jordbrukets miljöpåverkanm.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo88 yrkandena7 och9,
res. 204 (m)
232. beträffande ändring i 4§ lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo109 yrkande4,
res. 205 (v)
233. beträffande återskapande av våtmarker
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo113 yrkande14 och 1990/91:Jo118 yrkande8,
res. 206 (c) res. 207 (mp)
234. beträffande miljökrav på biobränsleproduktion
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo226 yrkande10,
res. 208 (mp)
235. beträffande insatser för bevarande av det öppna kulturlandskapet
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo280 yrkande2,
res. 209 (mp)
236. beträffande ängs- och hagmarkerna i Östergötlands län
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo78,
237. beträffande kostnadseffektiv kvävereduktion
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo110 yrkande21,
res. 210 (fp, v, mp)
238. beträffande bidrag för gödselvårdsanläggningarm.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo201 yrkande1 och 1990/91:Jo208,
239. beträffande lagringskapacitet för stallgödselm.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo113 yrkande45 och 1990/91:Jo226 yrkande6,
res. 211 (c)
240. beträffande minskad användning av handelsgödselkväve
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo226 yrkandena4, 5 och7 och 1990/91:Jo728 yrkande11,
res. 212 (mp)
241. beträffande avgift på gödselmedel
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel,
242. beträffande bekämpnings- och gödslingsfria zoner
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo75 yrkande8 och 1990/91:Jo119 yrkande22,
res. 213 (mp)
243. beträffande anpassning till EGs regelsystem
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo88 yrkande8,
res. 214 (m)
244. beträffande miljöavgifter på vissa bekämpningsmedel
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo105 yrkande29,
res. 215 (m)
245. beträffande minskad användning av kemiska bekämpningsmedelm.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo226 yrkande9 och 1990/91:Jo710 yrkandena15 och16,
res. 216 (mp)
246. beträffande ändring i skötsellagenm.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo118 yrkande7 och 1990/91:Jo705 yrkande11,
res. 217 (fp)
247. beträffande gränsvärde för kadmium i handelsgödsel
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo75 yrkande7, 1990/91:Jo113 yrkande44 och 1990/91:Jo728 yrkande3,
res. 218 (c) res. 219 (v) res. 220 (mp)
248. beträffande kadmium i jordbruksmark
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo226 yrkande8,
249. beträffande åtgärdsprogramm.m. för att stimulera övergång från mineraloljor till vegetabiliska oljor
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo95, 1990/91:Jo215 och 1990/91:Jo243,
res. 221 (m) res. 222 (c)
250. beträffande disposition av miljöavgifter
att riksdagen godkänner dispositionen av vissa avgifterm.m. fr.o.m. budgetåret 1991/92 och avslår motionerna 1990/91:Jo75 yrkande6, 1990/91:Jo113 yrkande46, 1990/91:Jo201 yrkande2, 1990/91:Jo253 yrkande13 och 1990/91:Jo728 yrkande2,
res. 223 (c) res. 224 (v) res. 225 (mp)
251. beträffande redovisning av användningen av miljöavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo255,
252. beträffande miljöförbättrande åtgärder i jordbruket
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1990/91:Jo96, 1990/91:Jo113 yrkandena47 och48 och 1990/91:Jo253 yrkande14 till Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 58100000kr.,
res. 226 (c)
253. beträffande miljödepartementet
att riksdagen till Miljödepartementet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 34217000kr.,
254. beträffande utredningarm.m.
att riksdagen till Utredningarm.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 19000000kr.,
255. beträffande naturvårdsverkets ansvarsområde
att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom naturvårdsverkets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordat,
256. beträffande statens naturvårdsverk
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1990/91:Jo75 yrkande 5, 1990/91:Jo104 yrkandena 1--13, 1990/91:Jo107 yrkande10, 1990/91:Jo108 yrkande 3, 1990/91:Jo109 yrkande 9, 1990/91:Jo110 yrkandena 24, 27, 28 och 29 och 1990/91:Jo113 yrkandena 50 och51 till Statens naturvårdsverk för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 424816000kr.,
res. 227 (fp) res. 228 (c) res. 229 (v) res. 230 (mp)
257. beträffande Stiftelsen Bohus Avelscentrum -- Åby Säteri
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo65 och 1990/91:Jo113 yrkande17,
res. 231 (c)
258. beträffande ekonomisk kompetens vid naturvårdsverket
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo105 yrkande13,
res. 232 (m)
259. beträffande information om växthuseffekten
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo737 yrkande7,
res. 233 (v, mp)
260. beträffande utlokalisering av statens naturvårdsverkm.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo746 och 1990/91:Jo758,
261. beträffande bidrag till miljöarbete
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna 1990/91:Jo104 yrkandena14 och 15, 1990/91:Jo105 yrkande55, 1990/91:Jo110 yrkande25, 1990/91:Jo113 yrkande10 och 1990/91:Jo768 och med avslag på motionerna 1990/91:Jo104 yrkandena16 och 17 och 1990/91:Jo110 yrkandena 26 och 31 till Bidrag till miljöarbete för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 231855000kr.,
res. 234 (s)
262. beträffande anslag för åtgärder mot försurning av mark och vatten
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo60,
263. beträffande stöd till Vätternvårdsförbundet
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo91,
264. beträffande investeringar inom miljöområdet
att riksdagen med anledning av regeringens förslag, med bifall till motionerna 1990/91:Jo109 yrkande7, 1990/91:Jo110 yrkande23 och 1990/91:Jo113 yrkande49 och med avslag på motionerna 1990/91:Jo104 yrkande18, 1990/91:105 yrkande 51 delvis och 1990/91:Jo109 yrkande8 till Investeringar inom miljöområdet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 188000000kr. samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 235 (m)
265. beträffande avtal om inköp av urskogar
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo105 yrkande51 delvis,
res. 236 (m)
266. beträffande miljöforskning
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1990/91:Jo113 yrkande34 till Miljöforskning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 133190000kr.,
res. 237 (c)
267. beträffande återställande av döda havsbottnar
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo791,
268. beträffande forskning för ett avfallssnålt samhälle
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1990/91:Jo104 yrkande19 till Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Avfallshantering för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 12360000kr.,
res. 238 (mp)
269. beträffande koncessionsnämnden för miljöskydd
att riksdagen dels godkänner att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom koncessionsnämnden skall vara i enlighet med vad regeringen förordat, dels till Koncessionsnämnden för miljöskydd för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 17863000kr.,
270. beträffande Förenta Nationernas miljöfond
att riksdagen till Bidrag till Förenta Nationernas miljöfond för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 22000000kr.,
271. beträffande visst internationellt miljösamarbete
att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna 1990/91:Jo104 yrkandena20 och 21, 1990/91:Jo110 yrkande30, 1990/91:Jo113 yrkande12 och 1990/91:Jo115 yrkande9 till Visst internationellt miljösamarbete för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 15900000kr.,
res. 239 (s) - villk.
272. beträffande Svenska naturskyddsföreningens internationella verksamhet
att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Jo820 yrkande6 och 1990/91:Jo752 yrkande8,
273. beträffande Stockholms internationella miljöinstitut
att riksdagen till Stockholms internationella miljöinstitut för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 25000000kr.,
274. beträffande lokaler vid statens naturvårdsverk
att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om anskaffning av utrustning till lokaler vid statens naturvårdsverk inom den kostnadsram som förordats,
275. beträffande inredning och utrustning av lokaler vid vissa myndigheter
att riksdagen till Inredning och utrustning av lokaler vid vissa myndigheter för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 13200000kr.,
276. beträffande kemikalieinspektionens ansvarsområde
att riksdagen godkänner att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom kemikalieinspektionens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordat,
277. beträffande kemikalieinspektionen
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1990/91:Jo104 yrkandena22 och23 och 1990/91:Jo107 yrkande9 till Kemikalieinspektionen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000kr.,
res. 240 (v) res. 241 (mp)
278. beträffande landskapsvårdande åtgärder
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1990/91:Jo75 yrkande3, 1990/91:Jo104 yrkande24 och 1990/91:Jo273 yrkande2 till Landskapsvårdande åtgärder för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 200000000kr.,
res. 242 (v) res. 243 (mp)
279. beträffande utvärderingm.m. av ersättningen för landskapsvård
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo802,
res. 244 (v)
280. beträffande sanering och återställning av miljöskadade områden
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1989/90:Jo883 yrkande8, 1990/91:Jo97 yrkande3 och 1990/91:Jo104 yrkande25 till Sanering och återställning av miljöskadade områden för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 25000000kr.,
res. 245 (m) res. 246 (v) res. 247 (mp)
281. beträffande prioriteringar inom anslaget Sanering och återställning av miljöskadade områden
att riksdagen avslår motion 1989/90:Jo883 yrkande9,
res. 248 (m) - villk.
282. beträffande särskilda anslag för lokala avloppssystemm.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo72 yrkande2, 1990/91:Jo113 yrkandena9 och 35 och 1990/91:Jo816 yrkande8,
res. 249 (c)
283. beträffande nytt anslag för anläggande av våtmarker
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo109 yrkande6.
Stockholm den 15 maj 1991
På jordbruksutskottets vägnar
Karl Erik Olsson
Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Jan Fransson (s), Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad (s), Sven Eric Lorentzon (m), Martin Segerstedt (s), Åke Selberg (s), Inge Carlsson (s), Ingvar Eriksson (m), Sören Norrby (fp), Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (v), Marianne Samuelsson (mp), Kaj Larsson (s), Ivar Virgin (m), Dag Ericson (s) och Lars Ernestam (fp).
Reservationer
1. Inriktningen av miljöpolitiken m.m. (mom. 1)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 69 börjar med "Mot angivna" och på s. 73 slutar med "angivna delar" bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Jo105 har miljöproblemen blivit alltmer komplexa. I det bakgrundsmaterial som tagits fram till miljöpropositionen framgår att miljöproblemen i Sverige till stor del beror på utsläpp i andra länder. Av svavelnedfallet i Sverige kommer t.ex. endast en tiondel från svenska källor. Viss del av de svenska utsläppen exporteras till andra länder. Samma förhållanden gäller för en rad andra föroreningar.
Detta innebär att även om de svenska utsläppen helt upphörde skulle den svenska miljösituationen endast förbättras marginellt.
Högt ställda nationella miljökrav ger oss emellertid möjlighet att i internationella förhandlingar kräva långtgående insatser av andra länder.
De största miljöinsatserna uppnås genom ett offensivt miljövårdsarbete inom EG. EGs miljövårdande insatser kommer att spela en betydelsefull roll för miljön i hela Europa. EG kommer också att vara en viktig aktör i det internationella miljövårdsarbetet.
Sverige skulle som medlem i EG -- tillsammans med t.ex. Tyskland, Danmark och Nederländerna -- sannolikt kunna driva fram strängare miljöregler på en rad områden, exempelvis då det gäller avgasrening.
I de pågående EES-förhandlingarna har frågan om EFTA-nationernas syn på miljö-, hälso- och säkerhetsfrågor varit ett problemområde. Harmonisering och anpassning till EGs regelverk i dessa hänseenden blir av detta skäl synnerligen viktiga. Det är angeläget att svensk miljölagstiftning inte ges ett innehåll som inte svarar mot vetenskapligt grundade krav. Detta kan gälla såväl förbud som fastställande av gränsvärden.
Inom EG har träffats beslut om att bilda en särskild miljöorganisation -- EEA -- European Environment Agency. Beslutet har emellertid ännu inte verkställts. Utskottet anser att det är utomordentligt viktigt att Sverige redan från början deltar i arbetet inom EEA som fullvärdig medlem.
Miljöproblemens globala karaktär illustreras främst genom de hotande klimatförändringarna och uttunningen av ozonskiktet. Dessa miljöhot kan endast avvärjas genom kraftfulla internationella insatser.
En av 1990-talets viktigaste uppgifter är att uppnå långtgående internationella överenskommelser på miljöområdet. Detta gäller inte minst inom klimatvårdsområdet. Vid FNs miljökonferens i Brasilien 1992 bör Sverige prioritera klimatvård och frågor som rör skyddet av den biologiska mångfalden.
Regeringen väljer i sin proposition att prioritera gårdagens problem. En rad förslag riktas mot själva produktionsprocesserna, trots att deras negativa miljöeffekter har minskat. Regeringen tycks inte vara medveten om att miljöproblemen har ändrat karaktär. Större insatser måste, enligt utskottets mening, läggas på produktövervakning.
För att miljöarbetet skall bli framgångsrikt måste beslutsfattarna våga att göra prioriteringar.
Det amerikanska naturvårdsverket (EPA) har gjort en utvärdering av miljöproblemen med avseende på ekologi, cancerrisker, andra hälsorisker och välfärd. Ett antal vetenskapliga experter gjorde analysen. De satte luftföroreningarna och uttunningen av ozonskiktet på toppplats. Växthuseffekten fick en topplacering när det gäller ekologisk fara men låg placering när den relateras till hälsorisk i närtid.
Enligt utskottets uppfattning har en djupgående analys i prioriteringsfrågan gjorts av FNs kommission för miljö och utveckling -- den s.k. Brundtlandkommissionen. I sin rapport sätter den växthuseffekten främst bland miljöfrågor följt av hotet mot ozonskiktet, luftföroreningarna och hotet mot våra vatten.
Naturvårdsverket bör få i uppdrag att med utgångspunkt från internationella analyser och med hjälp av den stora sakkunskap, som finns på skilda håll i vårt land, göra en studie med förslag till hur miljöfrågorna skall prioriteras.
Det finns som motionärerna anför all anledning att rikta kritik mot regeringens agerande på klimatvårdsområdet. Det så kallade koldioxidtaket infördes år 1988. Enligt riksdagens beslut skulle regeringen kartlägga energiproduktionens effekter på koldioxidhalten i atmosfären.
Denna kartläggning har -- trots riksdagens uttryckliga beslut -- ännu inte genomförts.
I Noordwijk i Holland hölls den första världskonferensen om klimatfrågor. Konferensen, som hölls i november 1989, samlade deltagare från 67 länder, däribland Sverige. Konferensen rekommenderade de deltagande nationerna att utreda om det är möjligt att minska koldioxidutsläppen med 20 % till år 2005 i enlighet med Torontokonferensens rekommendationer.
Sverige har inte följt rekommendationerna från Noordwijkkonferensen.
Vid Bergenmötet som hölls i maj 1990 uppmanades alla deltagande länder, däribland Sverige, att utarbeta nationella strategier för att begränsa eller reducera utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser så mycket som möjligt. Dessa studier, som också skulle innehålla kostnadsuppskattningar, skulle varit klara i februari 1991.
Sverige har inte följt uppmaningarna från Bergenmötet. I de energipolitiska överläggningarna utgick man från att koldioxidtaket redan hade överskridits, trots att all tillgänglig information visade på motsatsen.
Energiöverenskommelsen presenterades den 15 januari, i vilken bl.a. hävdas att koldioxidtaket hade överskridits. Den 16 januari presenterades den officiella statistiken för koldioxidutsläppen. Siffrorna visar att de svenska koldioxidutsläppen har minskat kontinuerligt sedan 1987.
Den andra världsklimatkonferensen uppmanade alla utvecklade länder att analysera möjligheterna att reducera utsläppen av sådana växthusgaser som inte regleras i Montrealprotokollet. Analysen, som skall omfatta de två närmaste decennierna, skall således omfatta koldioxid, metan och dikväveoxid.
För att säkerställa att dessa analyser utförs i enlighet med de internationella överenskommelserna föreslår utskottet att riksdagen skall uppdra åt regeringen att följa de internationella rekommendationerna.
När det gäller FNs konferens om miljö och utveckling i Brasilien 1992 anser utskottet att Sverige, inom ramen för denna allmänna målsättning, bör arbeta för preciserade mål för olika ländergrupper rörande bl.a. koldioxidutsläpp och CFC- användning. I-ländernas koldioxidutsläpp bör på kort sikt stabiliseras, för att därefter minska. Torontokonferensens krav på en 20-procentig minskning till år 2005 bör vara ett riktmärke.
Utskottet vill även betona i-ländernas särskilda ansvar. I-länderna kan, genom att vidta utsläppsbegränsande åtgärder, skapa utvecklingsutrymme för u-länderna.
Skogsfrågorna skulle kunna knytas till detta förhandlingsarbete på så sätt att nyplantering av skog i tredje världen inräknas som ett sätt att minska koldioxidutsläppen.
Sverige bör under konferensen verka för att Sveriges och EGs långtgående beslut om avveckling av ozonförstörande kemikalier vinner allmän acceptans bland i-länderna och att avvecklingsstödet till u-länderna får en utformning som är operativ.
Sverige måste sträva efter att nå bindande överenskommelser rörande konkreta minskningar av koldioxid och andra växthusgaser. Alltför övergripande målsättningar kommer nämligen att visa sig svåra att följa upp. En framgångsrik klimatvårdsstrategi måste därför vara konkret.
Det är enligt utskottets mening nödvändigt att förstärka riksåklagarens kompetens på miljöområdet. Det kan exempelvis ske genom att minst en åklagare i varje region erhåller särskild utbildning och genom att särskilda medel ställs till förfogande för att täcka kostnader för experthjälp.
De miljörättsliga frågornas betydelse kommer sannolikt att öka. Utskottet anser därför att en professur i miljörätt bör inrättas. På sikt måste de gränsöverskridande luft- och vattenföroreningarna komma under ökad rättslig reglering, vilket även kräver ökad kunskapsuppbyggnad kring internationell miljörätt.
Det finns starka skäl för att se över hela myndighetsorganisationen på miljöområdet. Inom ramen för denna översyn bör det övervägas om det är lämpligt att slå samman kemikalieinspektionen med naturvårdsverket och på så sätt bilda ett helt nytt miljövårdsverk. Även den regionala miljövårds- och tillsynsorganisationen bör ses över. Det är angeläget att den lokala och regionala tillsynsverksamheten blir effektiv. Behovet av att säkra kompetens och kontinuitet på lokal och regional nivå kan inte övervärderas.
För att miljöarbetet skall kunna bedrivas effektivt fordras att miljöfrågorna knyts samman med ekonomiska resonemang. Det är viktigt att finna de mest kostnadseffektiva lösningarna och ständigt väga kostnad mot nytta. Genom ett bättre ekonomiskt underlag kan korrekta prioriteringar göras och resurserna kan användas mer effektivt. Utskottet anser att naturvårdsverket bör få utökad kompetens även då det gäller ekonomiska frågor.
Varje enskild kommun skall ha rätt att utveckla den organisationsform som är bäst avpassad till de lokala behoven. Kommunerna har dock vissa lagstadgade uppgifter -- främst av tillsynskaraktär -- på miljöområdet. Det är angeläget att kommunerna fullföljer detta ansvar. Även i framtiden kommer det att finnas ett behov av en fristående kommunal miljöövervakningsverksamhet. Miljö- och hälsoskyddskontorens övervakningsverksamhet bör inte sammanföras med verksamheterna vid byggnadsnämnderna eller de tekniska nämnderna.
På en rad områden finns en lagstadgad tillsynsverksamhet. Denna tillsynsverksamhet skall i första hand bekostas av budgetmedel. En utredning bör göras i syfte att klarlägga de ekonomiska konsekvenserna av att låta tillsynsverksamheten bekostas av budgetmedel.
Olika ekonomiska styrmedel bör användas för att driva på utvecklingen i miljövänlig riktning. Principen om att förorenaren skall betala -- Polluter Pays Principle -- skall tillämpas mer aktivt. Detta kan ske genom att olika ekonomiska styrmedel används.
Ett svenskt EG-inträde är att vänta under 1990-talet. Sverige bör redan nu sträva efter att föra en politik som inte försvårar den kommande integrationen med EG. De åtgärder som vidtas på miljöområdet och andra områden skall stå i samklang med förhållandena inom EG. Utskottet vill särskilt framhålla vikten av att inte införa nya skatter och avgifter som strider mot vad som kommer att gälla i den gemensamma marknaden den 1 januari 1993.
Inom EG diskuteras införande av olika ekonomiska styrmedel. Det är angeläget att Sverige aktivt följer denna utveckling.
Nya och effektiva styrmedel bör utvecklas. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag som innebär att lagstiftningen öppnas för handel med överlåtelsebara utsläppsrätter. Denna metod kan exempelvis vara effektiv för att minska närsaltutsläppen från kommunala reningsverk.
Ekonomiska stimulanser bör användas för att premiera mer miljövänliga alternativ. Olika typer av skatterabatter kan användas för att påskynda övergången till mer miljövänlig teknik. De företag som minskar sina utsläpp utöver de av koncessionsnämnden fastställda kraven bör premieras. Det kan exempelvis ske genom en sänkt beskattning. Skattesänkningen skall då stå i proportion till utsläppsminskningen.
Vad utskottet anfört om inriktningen av miljöpolitiken bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande inriktningen av miljöpolitiken m.m. att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo105 yrkandena 1--3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motionerna 1990/91:Jo110 yrkande 1, 1990/91:Jo113 yrkande 1, 1990/91:Jo115 yrkande 1, 1990/91:Jo116 yrkandena 1--3 och 5--7, 1990/91:Jo739 yrkande 1, 1990/91:Jo749 yrkande 1 och 1990/91:Jo801 yrkande 1,
2. Inriktningen av miljöpolitiken m.m. (mom. 1)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 69 börjar med "Mot angivna" och på s. 73 slutar med "angivna delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar folkpartiet liberalernas grundsyn att miljöpolitiken bör ta sin utgångspunkt i den enskilda människan. Det är hennes överlevnad och önskan om och behov av en god miljö som bör ligga till grund för miljöpolitiken.
Människan har en unik egenskap i det att hon är medveten om konsekvenserna av sina handlingar och kan planera för framtiden. Det kan endast vara människan själv som sätter gränser för sitt handlande. Men långsiktiga överlevnadsfrågor får inte bli föremål för avvägningar mot andra värden.
Miljöpolitiken måste utgå från att naturen inte får utnyttjas mer än vad den tål. Människan har rätt att bruka och utveckla men inte att utnyttja och utarma. Denna förvaltarskapstanke innebär att en oförstörd miljö och bevarande av en mångfald av naturmiljöer utgör förutsättningen för överlevnad och valfrihet även för framtidens generationer.
Ett starkt internationellt engagemang är nödvändigt. Miljöpolitiken bör därför också inriktas mot en strävan till samarbete med våra europeiska grannländer och en vilja att hjälpa länderna i tredje världen att undanröja fattigdomen och möta miljöhot som markförstöring, skogsskövling och havsförorening.
Ett svenskt medlemskap i EG ökar påtagligt Sveriges möjligheter att påverka våra egna miljöförhållanden. Det står också klart att de krafter i EG som vill driva en radikal miljöpolitik skulle stärkas om Sverige blir medlem.
Utskottet ansluter sig till vad som i motion Jo739 anförs om innebörden av att skyddet för miljön skall utgå från vad naturen långsiktigt tål. Det innebär bl.a. att mål för miljökvalitet skall vara styrande för vilka verksamheter och utsläpp som skall tillåtas.
För naturvårdspolitiken innebär principen att bevarande av biologisk mångfald, dvs. artrikedom och genetisk variation, prioriteras. En naturvårdsstrategi som utgår från vad naturen tål bygger på biologiska kunskaper om hur landskapets mosaikartade sammansättning påverkar växternas och djurens talrikhet och utbredning. Ett nätverk av områden med olika grad av skydd och förhöjd naturvårdshänsyn skapar förutsättningar att bevara en rik och mångformig fauna och flora.
För miljöskyddet innebär en politik som utgår från vad naturen tål att kritiska gränser -- s.k. kvalitetsnormer -- för miljöpåverkan måste fastställas med stöd av lag. En kvalitetsnorm kan vara ett gränsvärde för ett förorenande ämne i luft eller vatten. Normerna skall kombineras med handlingsregler så att åtgärder mot miljöförstöringen kan vidtas när gränsen passeras. Ett annat viktigt krav är att miljökonsekvensanalyser alltid bör föregå beslut som kan påverka miljön.
Ett annat krav som bör ställas på miljölagstiftningen är att den skall samordnas och effektiviseras. Utskottet fäster stor vikt vid att miljöskyddskommitténs arbete inriktas mot att lägga fram förslag om en samlad lagstiftning på miljöområdet, något som kommit att kallas en miljöbalk.
Den enskildes rätt till en god miljö stärks i ett system där det finns en gräns för hur dålig miljö man behöver tåla. Ideella miljöorganisationer bör ges rätt att överklaga miljöbeslut. Enskildas talerätt kan stärkas genom inrättande av ett miljöombudsmannaämbete.
Ett annat viktigt inslag i miljöpolitiken är ekonomiska styrmedel. Miljöavgifter gör kostnaden för miljöförstöring synlig. De stimulerar därför till konsumtion av miljövänliga produkter, användning av skonsamma metoder och utveckling av ny miljövänlig teknik. Avgifter på kolväten och tungmetaller bör införas, liksom på miljöfarliga konsumentprodukter.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo110 yrkande 1 och Jo739 yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande inriktningen av miljöpolitiken m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo110 yrkande 1 och 1990/91:Jo739 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena 1--3, 1990/91:Jo113 yrkande 1, 1990/91:Jo115 yrkande 1, 1990/91:Jo116 yrkandena 1--3 och 5--7, 1990/91:Jo749 yrkande 1 och 1990/91:Jo801 yrkande 1,
3. Inriktningen av miljöpolitiken m.m. (mom. 1)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 69 börjar med "Mot angivna" och på s. 73 slutar med "angivna delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till vad som anförs i centerns partimotion om miljöpolitikens allmänna inriktning.
Även utskottet anser att frisk natur, med ren luft och rent vatten, är det naturliga tillståndet, dit vi skall nå med klara miljömål och genomtänkta åtgärder. Utskottet vägrar att se miljöförstöring som något man måste leva med. Alternativet är både att ta miljöansvar i nuet och förebygga skador inför framtiden.
I det ekologiska systemet går allt runt i kretsloppet. Nyckeln till ett uthålligt samhälle ligger i att skapa slutna kretslopp också i industrisamhället. Med "ren produktion" och resurssnål teknik kan produktionen ökas utan att miljön påverkas. Det ger en uthållig tillväxt. Allt avfall skall antingen återföras till naturens kretslopp eller till ny användning. Avfallsfrågan är central för att miljöpolitiken skall lyckas. Ett framgångsrikt miljöarbete kommer att kunna mätas genom att avfall och utsläpp minskar. Det slutna kretsloppet skall vara förebilden för samhällsbyggandet. I propositionen är bristerna i detta tänkande påfallande.
Miljöhänsynen måste ingå i all planering. Produktion, boende, transporter och service kan då vävas samman till en lokal mångsidighet, som begränsar föroreningar och avfall. I ett decentraliserat samhälle utvecklas livsmönster som är hushållande, eftersom konsekvenser och eget ansvar är nära förknippade med varandra.
Miljöansvaret stimuleras när besluten decentraliseras och man ser samband mellan beslut och handlande. Miljöavgifter, panter och märkning är några medel för att hjälpa den enskilde att ta ett personligt ansvar och göra ett bra miljöval.
De mål som sätts upp för miljöarbetet skall utgå från människans och naturens toleransgränser. De skall vara solidariska i förhållande till människor i andra länder och med kommande generationer.
Det internationella miljöarbetet blir allt viktigare. Regeringen har i propositionen uttryckt detta i ord, men inte konkretiserat det med förslag. Trots att det internationella miljöarbetet har utretts stannar förslagen huvudsakligen vid två nya miljöattachéer och två nya miljoner till miljöorganisationernas internationella verksamhet.
FNs miljökonferens för miljö och utveckling (UNCED) ger en unik möjlighet att lyfta upp miljö- och utvecklingsfrågorna på den politiska dagordningen. Inför konferensen förbereds konventioner på tre områden: klimatet, den biologiska mångfalden och skogen. Sverige måste vara pådrivande i detta arbete. Utskottet tar här enbart upp några specifika områden.
Överföring av ekonomiska resurser kommer att ha stor betydelse för att inte tredje världens länder skall överta den dåliga teknik som vi i industriländerna tidigare använt eller använder. I-länderna har stort ansvar för att kunna avvärja miljöhoten i tredje världen. Därför bör en global miljöfond inrättas. Den skall finansieras genom att industriländerna avsätter en andel av sin bruttonationalinkomst varje år. Fonden bör administreras av FNs miljövårdsprogram, UNEP. Medlen bör användas till de av FN prioriterade områdena. Arbetet med att få till stånd denna globala miljösatsning bör ha högsta prioritet i det svenska agerandet inför FN-konferensen i Brasilien.
Kriget vid Persiska viken har på ett dramatiskt sätt fokuserat sambandet mellan krig och miljö. Brinnande oljekällor och oljeskadade fåglar är synbara bevis på skadorna. Men effekterna är så mycket mer omfattande. De brinnande oljekällorna kommer att påverka miljön genom försurning, förgiftning och klimatförändringar. Oljeutsläppen har skett i ett område av jorden med rik biologisk mångfald. Kemikaliseringen kommer att vara omfattande i krigsområdet och dessutom kvarstår en gigantisk nedskräpning med krigsmateriel. För att kunna stärka medvetenheten om att ta hänsyn till miljöeffekterna i krig måste miljömedvetandet skärpas i fredstid. Sverige måste aktualisera och förstärka de konventioner som finns inom dessa områden. Sverige bör också ta initiativ till en FN-studie om sambandet mellan krig och miljö.
Miljöproblemen i u-länderna utgör inte sällan ett direkt hot mot människors hälsa och överlevnad. Därför är det särskilt angeläget, att konferensen 1992 förmår att lyfta fram överlevnadsfrågorna. Om så sker kan Brasilienkonferensen få lika stor betydelse för tredje världen som Stockholmskonferensen 1972 fick för i-länderna. Utskottet vill särskilt understryka att Sverige i det sammanhanget aktualiserar hur anpassad och miljövänlig teknik kan motverka att tredje världen drabbas av omfattande miljöproblem liknande i-ländernas.
Det finns behov inte bara av överföring av miljövänlig teknik utan också av kunnande för att skapa bra lagstiftning och bygga upp effektiva myndighetsorganisationer. Sverige bör ta initiativ till att utveckla ett sådant kunskapsnätverk.
Det nordiska miljöarbetet har kraftigt förstärkts under senare år. Miljökonferenser har anordnats och en miljökonvention utarbetats liksom ett program för havsmiljön. Inom nordiska investeringsbanken har ett särskilt organ upprättats för överföring av medel till miljöinvesteringar till Öst- och Centraleuropa. Även om man på många områden hade önskat skärpningar i de nordiska överenskommelserna har dessa ändå stärkt möjligheterna till ett samnordiskt miljöarbete. Utskottet anser att det finns anledning att ytterligare understryka värdet av det nordiska miljösamarbetet och betydelsen av att Sverige är pådrivande och lever upp till de nordiska åtagandena.
Hänsyn till miljön måste vara grundläggande för Europasamarbetet. De gränsöverskridande miljöproblemen måste lösas i så brett samarbete som möjligt. Solidariska insatser krävs för Europas mest förstörda regioner. Riksdagen har tidigare uttalat sig till förmån för en internationell luftvårdsfond. Regeringen har uppenbarligen inte gjort tillräckligt för att förverkliga förslaget. Luftvårdsfonden bör byggas upp genom miljöavgifter på fossilbränslen för att möjliggöra finansiering av lån eller bidrag till miljöförbättrande luftvårdsinvesteringar.
Europasamarbetets ekonomiska och sociala spelregler måste utformas så att de förebygger miljöskador. Sverige måste aktivt ta del i det ökande miljöengagemanget inom EG. Sverige bör delta i de miljöorgan som är öppna för vårt land. I EES-förhandlingarna och vid en ansökan om medlemskap i EG skall Sverige med kraft hävda miljöfrågorna. I propositionen saknas redogörelse för regeringens ambitioner i detta avseende. Utskottet anser att Sveriges medverkan i Europasamarbetet bör förstärka miljön, utveckla de förebyggande insatserna och de ekonomiska styrmedlen och skapa en helhetssyn på kemikalieområdet. Liksom i det nordiska miljösamarbetet måste högsta tillämpade ambitionsnivå också vara Sveriges mål.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna Jo113 yrkande 1 och Jo749 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande inriktningen av miljöpolitiken m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo113 yrkande 1 och 1990/91:Jo749 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena 1--3, 1990/91:Jo110 yrkande 1, 1990/91:Jo115 yrkande 1, 1990/91:Jo116 yrkandena 1--3 och 5--7, 1990/91:Jo739 yrkande 1 och 1990/91:Jo801 yrkande 1,
4. Inriktningen av miljöpolitiken m.m. (mom. 1)
Annika Åhnberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 69 börjar med "Mot angivna" och på s. 73 slutar med "angivna delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar vänsterpartiets uppfattning att rätten till en god livsmiljö skall ses som en grundläggande mänsklig rättighet och att riksdagen bör göra ett uttalande i enlighet härmed. Härigenom skulle riksdagen klart markera att samhället har ett ansvar gentemot den enskilde för en god miljö. Utskottet ansluter sig även till vad som anförs i motion Jo801 om miljöpolitikens grunder. Som anförs i motionen har miljöpolitiken en tydlig klassprofil. Det gäller särskilt skadliga arbetsmiljöer och bristfällig kemikaliehantering. Det finns uppenbara risker att även åtgärderna mot miljöproblemen blir mer betungande för låginkomsttagarna. När t.ex. miljöavgifter används i syfte att styra drabbar de hårdare den som har lägre inkomster. Miljöpolitiken måste bygga på solidaritet. När det miljömässiga utrymmet för biltransporter begränsas måste t.ex. färdtjänst prioriteras på bekostnad av tjänstebilsåkande. Om företag lägger ner på grund av hårda miljökrav måste samhällets näringspolitik aktivt träda in och bidra till att finna lösningar. Annars kommer priset att betalas av dem som blir arbetslösa.
I likhet med motionärerna anser utskottet att industrisamhället för länge sedan sprängt de ekologiska ramarna. Vårt samhälles produktion och konsumtion är inte delar i ett fungerande kretslopp. I varje led skapas i stället miljöproblem, vid råvaruutvinnande, transporter, produktion, konsumtion och avfallshantering.
Den s.k. växthuseffekten har en gång för alla klargjort att miljöproblemen i grunden handlar om just detta: vi tär på jordens ändliga resurser och i ett globalt perspektiv är användandet av världens tillgångar ytterst orättvist fördelat. Inga reningsåtgärder i världen kan ta bort utsläppen av klimatförändrande gaser. Vi måste minska utsläppen. Vi måste alltså gå över till andra system, som bygger på användandet av förnybara råvaror, återvinning och hushållning med ändliga resurser. I-länderna står för 75 % av utsläppen av "växthusgaser", USA ensamt för en fjärdedel.
Problemen är att omsätta insikten om detta i medvetet handlande. Fortfarande finns det ett oerhört gap mellan de ambitioner som uttrycks i tal och dem som kommer till uttryck i handling. Så är det också svårt att finna områden där miljöutvecklingen vänts till det bättre. Exempel finns, som t.ex. att halten kadmium i slam från reningsverken minskat och att halterna av PCB i Östersjön kraftigt gått ned, men sanningen är att utvecklingen som helhet går åt fel håll.
Miljöproblemen är svåra, men inte omöjliga att klara av. De är inte naturkatastrofer långt bortom mänskligt inflytande. De är tvärtom orsakade av mänskligt agerande och därför också möjliga att rå på genom mänskligt agerande.
Detta handlande måste dock ta sin utgångspunkt i en realistisk uppfattning om problemens karaktär och omfattning. Denna realism måste sedan forma politiken på alla områden; trafik, energi, näring, handel och ekonomi. Miljöpolitiken kan inte avgränsas till ett särskilt fack. Miljöproblemen är många och av olika karaktär men det finns vissa områden, som i ett globalt perspektiv måste ges mycket hög prioritet. Även vårt inhemska miljöarbete måste på ett annat sätt än tidigare genomsyras av medvetenhet om dessa synnerligen viktiga områden: klimatförändringar, kemikaliehantering och artbevarande.
Allt vårt handlande borde i dag vara präglat av dessa övergripande frågor: "Hur skall vi i Sverige kunna minska användningen av fossila bränslen ner till 1930-talets omfattning, utan att försämra grundläggande levnadsvillkor? Och hur skall vi kunna bidra till internationella minskningar av motsvarande omfattning?" Det är åtgärder i den storleken som behövs om vi skall kunna förändra verkligheten.
Varje år framställs tusentals nya kemikalier. Många svåra miljöproblem har orsakats av kemikaliehantering. Kemikaliehanteringen är ett stort och växande problem i både i- och u-länder. Omedelbara åtgärder måste till, annars är det mycket troligt att vi är på snabb väg mot nya stora miljöproblem orsakade av kemikalier. Det producentansvar, som alla tydligen i teorin är överens om, måste också utkrävas i praktiken.
Av jordens växt- och djurarter, beräknade till 30 miljoner, finns hälften i de artrika regnskogarna, som nu avverkas i snabb takt. Arter har dött och nya har utvecklats under evolutionen, men nu sker förändringar i snabb takt på grund av mänskliga aktiviteter. Det internationella arbetet för att bevara den biologiska mångfalden måste forceras. De arter som en gång förlorats kan aldrig återskapas. Även om vårt land har en tämligen artfattig natur är bevarandet av den biologiska mångfalden av största vikt även här.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo115 yrkande 1 och Jo801 yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet ansluter sig även till yrkande 1 i motion Jo116 om behovet av att inrätta ett miljöutskott.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande inriktningen av miljöpolitiken m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo115 yrkande 1, 1990/91:Jo116 yrkande 1 och 1990/91:Jo801 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena 1--3, 1990/91:Jo110 yrkande 1, 1990/91:Jo113 yrkande 1, 1990/91:Jo116 yrkandena 2 och 3 och 5--7, 1990/91:Jo739 yrkande 1 och 1990/91:Jo749 yrkande 1,
5. Inriktningen av miljöpolitiken m.m. (mom. 1)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 69 börjar med "Mot angivna" och på s. 73 slutar med "angivna delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar miljöpartiets uppfattning att miljön måste ges en mer överordnad roll i politiken. Förståelsen för att miljöförstöring är ett hot mot hälsa och en bra levnadsstandard för kommande generationer saknas i de beslut som riksdagen fattar. För att få miljöfrågorna att behandlas som överordnade och övergripande frågor måste miljön få sätta gränser för politik och samhällsutveckling på samma sätt som finanspolitiken gör det. Riksdagen bör inrätta ett miljöutskott som ges samma status som överordnat utskott som finansutskottet. Regeringen bör också i sitt arbete ge miljödepartementet samma roll som finansdepartementet när det gäller att sätta gränser för den politik som andra departement föreslår.
Regeringen arbetar fram miljöpolitiska förslag med treårsintervaller och lägger en miljöproposition vart tredje år. Regeringens förslag bygger bl.a. på aktionsplaner som naturvårdsverket arbetar fram. Aktionsplanerna behandlar olika problemområden som luft, hav, naturvård m.fl. Miljöproblemen hänger nära samman med varandra. Det räcker därför inte med aktionsplaner som behandlar olika delar av miljöpolitiken. Att endast ta fram handlingsplaner för skilda problemområden gör att miljöfrågorna inte behandlas övergripande av naturvårdsverket och i riksdagens beslutsfattande.
Det behövs en samlad nationell handlingsplan för hur miljöproblemen skall lösas. Sverige deltar i arbetet i den internationella naturvårdsunionen (IUCN). I världsnaturunionens World Conservation Strategy förutsätts att varje land upprättar en nationell miljövårdsplan. Den nationella handlingsplanen bör också så utförligt som möjligt redogöra för de politiska förslagens relevans i förhållande till de miljöpolitiska målsättningarna. När det visar sig att de miljöpolitiska målsättningarna inte kan nås måste de åtgärder som föreslås i planen skärpas.
Ett annat problem med det miljöpolitiska arbetet är att en rad aktionsplaner produceras utan att de åtgärder som föreslås följs upp. Regeringen hänvisar ofta till kommande aktionsplaner som förevändning för att inte ställa sig bakom miljöpolitiska förslag. Det här kan leda till att arbetet med aktionsplanerna bromsar viktiga miljöpolitiska beslut. När aktionsplanerna väl kommer och regeringen skriver sina förslag frångår man mycket av vad aktionsplanerna har föreslagit. När nya aktionsplaner arbetas fram görs heller ingen egentlig utvärdering av hur väl de gamla planerna har genomförts, vilka felbedömningar som har gjorts och hur väl relaterade de är till riksdagens miljöpolitiska målsättningar. Utskottet anser att en parlamentarisk kommitté bör tillsättas för att granska effektiviteten i systemet med aktionsplaner. Utgår aktionsplanerna från kritiska belastningsgränser i naturen? Utgår de från riksdagens målsättningar? I vilken grad genomförs aktionsplanernas förslag i verkligheten? Dessa frågor bör studeras av kommittén.
Miljöpropositionen innehåller ett kapitel om "mål och strategier" för miljöpolitiken. De mål som regeringen sätter upp utgår inte från de krav som naturen ställer. Regeringen väljer som miljöpolitisk strategi att framför allt utgå ifrån vad Sverige lovat i internationella överenskommelser. Analys och strategi och konkreta målsättningar borde i stället utgå ifrån kritiska belastningsgränser i naturen.
I Sverige utgår miljölagstiftningen ifrån att vad det genomsnittliga företaget i varje bransch kan tåla skall sättas som yttersta gräns för hur högt miljökraven skall ställas. Så är miljöskyddslagens 5 § utformad. I praktiken sätts nästan alltid miljökraven betydligt lägre än så. Lagstiftningen tar liten hänsyn till den totala belastningen på miljön från olika industrier, trafiken och diffust läckage från t.ex. jordbruket och varor från industrin.
I valrörelsen 1988 lovade alla partier som nu sitter i riksdagen att miljölagstiftningen skulle ändras och utgå ifrån vad naturen tål. Det innebär en viktig principiell ändring i miljölagstiftningen att i fortsättningen utgå från vad naturen tål i stället för från vad branschekonomin tål. Den principiella ändringen i synsättet på miljöpolitiken innebär att miljökvalitetsnormer måste införas i miljölagstiftningen, vilket också statsministern bekräftade under partiledardebatten i oktober förra året.
Miljökvalitetsnormer innebär bindande gränsvärden för total miljöpåverkan på naturmiljön. Normerna måste kopplas till genomförandeplaner på olika nivåer med tidsplaner för att bli effektiva. Både ansvar och befogenheter att genomföra planerna måste finnas på den lokala och regionala nivån. I de fall som miljöpåverkan från andra länder utgör en stor del av miljöbelastningen måste målen för utsläppsminskningar i genomförandeplanerna utgå ifrån den del av ansvaret som Sverige har för att minska utsläppen. När det gäller t.ex. utsläpp av kväveoxider släpper Sverige ut i samma storleksordning som de flesta länder i Europa. Sverige bör minska sina utsläpp lika mycket som krävs av alla länder för att nå ner till de kritiska belastningsgränserna, dvs. de svenska utsläppen måste minska med 50--75 %, den högre siffran i de mest belastade regionerna. För koldioxidutsläppen finns en global kritisk belastningsgräns och Sverige bör minska sina utsläpp till den utsläppsnivå per person som hela världen kan klara även på lång sikt.
I miljöpropositionen anför regeringen att miljöskyddskommittén skall arbeta vidare med miljökvalitetsnormer. Men propositionen håller ändå fast vid att endast ställa krav utifrån riktlinjer. När det gäller storstadsmiljön skall de riktlinjer som redan finns vad gäller luftföroreningar och buller gälla. Propositionen nämner inget om att införa kvalitetsnormer som utgår ifrån vad människors hälsa tål. Fortfarande säger inte propositionen något om att miljö av viss kvalitet måste bli en mänsklig rättighet. Eftersom propositionens förslag fortfarande bara talar om riktlinjer, trots avsikten att arbeta med miljökvalitetsnormer, anser utskottet att riksdagen bör göra ett tillkännagivande om att miljökvalitetsnormer i kombination med genomförandeplaner verkligen skall genomföras. Ett klargörande från riksdagens sida skulle ge miljöskyddskommittén mycket klarare riktlinjer än vad den nu har att arbeta efter.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo116 yrkandena 1, 2, 3, 5 och 7 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande inriktningen av miljöpolitiken m.m. att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo116 yrkandena 1--3 och 5--7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena 1--3, 1990/91:Jo110 yrkande 1, 1990/91:Jo113 yrkande 1, 1990/91:Jo115 yrkande 1, 1990/91:Jo739 yrkande 1, 1990/91:Jo749 yrkande 1 och 1990/91:Jo801 yrkande 1,
6. Atmosfären och klimatet (mom. 2)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79 börjar med "Den i" och på s. 80 slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Under 1980-talet har växthuseffekten tornat upp som det största hotet mot den globala miljön. De hotande förändringarna av jordens klimat riskerar att bli en ödesfråga för vår planet. Om de oroväckande klimatförändringarna skall förhindras fordras en internationell kraftsamling. Runt om i världen pågår ett intensivt arbete i syfte att avvärja detta hot.
Sverige måste spela en pådrivande roll i det internationella klimatvårdsarbetet. Det fordrar att vi nationellt gör det som står i vår makt för att minska utsläppen av framför allt koldioxid. Sverige måste skyndsamt utarbeta en klimatvårdsstrategi.
Som utskottet anfört ovan (res. 1) finns det anledning att rikta kritik mot regeringens agerande i klimatfrågan. Utskottet anser, liksom tidigare, att koldioxidtaket inte får överskridas. De svenska utsläppen skall därför framgent understiga 1987 års nivå. Därutöver anser utskottet att de svenska koldioxidutsläppen skall minskas med 20 % till år 2005.
Valet av år 1987 som basår anknyter till internationell praxis. Västtysklands beslut om minskning av koldioxid till år 2005 utgår från detta basår. Beslutet grundar sig på Torontokonferensens rekommendationer som utfärdades sommaren 1988.
För att Sverige skall klara dessa långtgående minskningar fordras en genomarbetad klimatstrategi som främst riktas mot energi- och trafiksektorn.
Koldioxiden är den mest betydelsefulla växthusgasen, och åtgärder för att minska koldioxidutsläppen måste därför prioriteras. Växthusgaserna CFC -- som svarar för ca 25 % av växthuseffekten -- är på väg att avvecklas i enlighet med internationella överenskommelser. Därutöver förekommer växthusgaserna metan, ozon och dikväveoxider. De bidrar med ca 20 % till växthuseffekten.
Det är viktigt att finna kostnadseffektiva metoder för att minska klimatpåverkan. Det är ingen tillfällighet att det internationella klimatvårdsarbetet i stor utsträckning knutits till minskningar av koldioxidutsläppen. Minskningar av koldioxidutsläppen är förhållandevis kostnadseffektiva.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna Jo105 yrkandena 4, 5 och 6, Jo722 yrkandena 1 och 2 och Jo733 yrkande 1 dels fastställer som nationellt delmål att de svenska koldioxidutsläppen inte får överstiga 1987 års nivå och att de skall minska med 20 % från år 1987 till år 2005, dels begär en skyndsam redovisning av hur Sverige uppfyller internationella avtal och rekommendationer på klimatvårdsområdet.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande atmosfären och klimatet att riksdagen avslår regeringens förslag om allmänna riktlinjer i avsnittet Atmosfären och klimatet och med anledning av motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena 4--6, 1990/91:Jo722 yrkandena 1 och 2 och 1990/91:Jo733 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motionerna 1990/91:Jo112 yrkandena 1--4, 1990/91:Jo113 yrkandena 2 och 4, 1990/91:Jo123 yrkande 2 och 1990/91:Jo737 yrkandena 1, 2 och 4,
7. Atmosfären och klimatet (mom. 2)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79 börjar med "Den i" och på s. 80 slutar med "följande avsnitt" bort ha följande lydelse:
Det övergripande miljömålet är att temperaturstegringen begränsas till en takt som människan och naturen kan anpassa sig till. Det innebär enligt nuvarande bedömning att temperaturförändringen får vara högst 0,1°C per decennium, dvs. högst 1°C per århundrade. En sådan begränsning av temperaturökningen kräver mycket långtgående åtgärder när det gäller att minska utsläppen av både koldioxid och andra växthusgaser.
För det första måste alla industriländer inse att en fortsatt ökad användning av fossila bränslen måste upphöra. Världens energiförsörjning är till ca 85 % baserad på fossila bränslen, ca 10 % från biobränslen, ca 4 % från kärnkraft och ca 1 % från vattenkraft. Koldioxidutsläppen i varje utvecklat industriland måste plana ut före år 2000. Detta kan till stor del uppnås genom effektivare energianvändning.
För det andra måste avvecklingen av CFC, s.k. freoner, genomföras i enlighet med de överenskommelser som träffades i London i juni 1990.
För det tredje måste skogsskövlingen upphöra och nyplantering av skog ta fart. Det är dessutom en viktig åtgärd för att bevara biologisk mångfald. För att lösa problemet med regnskogarna behöver utvecklingsländer med sådana naturresurser ekonomiskt stöd.
Det finns de som tror, att en acceptabel utveckling av växthuseffekten förutsätter ökad användning av kärnkraft. Så är inte fallet. Energihushållning ger en minskning av koldioxidutsläppen som är sju gånger större än motsvarande investering i ny kärnkraft. Det visar en nyligen gjord utredning från USA. Kärnkraften förorsakar dessutom utsläpp av växthusgaser vid brytning, anrikning av bränslet och vid förvaring av det utbrända bränslet. Till detta kommer alla övriga miljö- och säkerhetsproblem som kärnkraften medför.
I miljöbeslutet 1988 uttalade riksdagen att "regeringen bör klarlägga energianvändningens effekter på koldioxidhalten i atmosfären och utarbeta ett program för att minska utsläppen till vad naturen tål. Som ett nationellt delmål bör anges att koldioxidutsläppen icke bör ökas utöver den nivå de har i dag."
I den överenskommelse om energipolitiken som träffats mellan centern, folkpartiet liberalerna och socialdemokraterna redovisas en strategi för att minska klimatpåverkan. I denna understryks behovet av insatser för hushållning med energi och en satsning på miljöanpassad energiproduktion, samt åtgärder för att minska trafikens klimatpåverkan. Ett gemensamt EG/EFTA-mål bör utarbetas, för att därefter vidgas till övriga Europa och OECD. Målet bör vara att de samlade utsläppen inte bör öka till år 2000 och att de därefter skall minska. De ekonomiska styrmedlen bör samordnas mellan länderna och stöd ges till bl.a. Östeuropa för att få ner utsläppen. Den inhemska strategin är att satsa på energihushållning och förnybara energikällor, gynna kraftvärme framför kondenskraft och vidta åtgärder inom trafiken (t.ex. etanoldrift, effektivare motorer, mer kollektivtrafik och lägre hastigheter), inom avfallshanteringen och jordbruket.
De uppgifter som låg till grund för energiöverenskommelsens inriktning att begränsa utsläppen utgick ifrån att koldioxidutsläppen hade ökat. Av propositionen framgår att enligt SCBs bedömningar har koldioxidutsläppen minskat sedan 1986, med undantag för en viss ökning 1988.
För att begränsa växthuseffekten måste utsläppen av växthusgaser minska med minst 60 %, enligt expertgruppen IPCC, Intergovernmental Panel on Climate Change. För att klara detta krävs ett målmedvetet arbete både nationellt och internationellt.
Förhandlingar om en klimatkonvention inleddes i februari 1991 och kommer förhoppningsvis att leda fram till en bindande överenskommelse 1992. Det är viktigt att Sverige verkligen driver på detta arbete och inte drar på sig kritik för att vara bromsare, vilket skedde vid klimatmötet i Genève.
Utskottet anser att Sverige kraftfullt måste agera för att få till stånd ett gemensamt program för EFTA och EG, i enlighet med energiuppgörelsen. En huvuduppgift måste vara att verka för att prissättningen på energi avspeglar de verkliga kostnaderna, inkl. miljöpåverkan.
Det uppdrag som regeringen fick år 1988, att utarbeta ett program för att minska utsläppen till vad naturen tål, återstår att utföra. Utskottet anser att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med ett sådant program.
För att åstadkomma en minskning av växthuseffekten globalt behövs ekonomiska resursöverföringar både för att stödja utvecklingsländerna och för att finansiera de mest kostnadseffektiva åtgärderna i industriländerna. En fond för detta ändamål kan byggas upp med hjälp av koldioxidavgifter på fossila bränslen eller genom att varje land satsar någon tiondels procent av bruttonationalprodukten.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Jo113 yrkandena 2 och 4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande atmosfären och klimatet att riksdagen avslår regeringens förslag om allmänna riktlinjer i avsnittet Atmosfären och klimatet och med anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkandena 2 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena 4--6, 1990/91:Jo112 yrkandena 1--4, 1990/91:Jo123 yrkande 2, 1990/91:Jo722 yrkandena 1 och 2, 1990/91:Jo733 yrkande 1 och 1990/91:Jo737 yrkandena 1, 2 och 4,
8. Atmosfären och klimatet (mom. 2)
Annika Åhnberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79 börjar med "Den i" och på s. 80 slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Sveriges bidrag till koldioxidutsläppen är 17 miljoner ton (räknat som kol) av de totala utsläppen på ca 7 miljarder ton/år. Om Sverige minskar sina utsläpp av koldioxid har det marginell effekt på förändringen av atmosfärens gassammansättning. Men det är av avgörande betydelse om Sverige kan visa att koldioxidutsläppen kraftigt kan minskas med bibehållen eller t.o.m. ökad standard.
Kunskaperna om den s.k. växthuseffekten är fortfarande oerhört begränsade. Det behövs omfattande satsningar på forskning, både nationellt och internationellt.
Sanningen är att vi har en stor sektor som ökar sina koldioxidutsläpp och bidrar med en allt större andel av utsläppen, nämligen trafiksystemet. Vi måste systematiskt minska användningen av fossila bränslen inom industri, energiproduktion och i trafiksystemet.
Trafikens andel av koldioxidutsläppen har ökat från 23 % år 1980 till 36 % år 1988. Denna ökning fortsätter. Detta är en utveckling som måste brytas. Detta kan göras genom utbyggd kollektivtrafik, ökad användning av spårtrafik, ökad användning av biobränslen, t.ex. etanol, byggande och planering som minskar transportberoendet, satsning på sjöfarten, utveckling av de elektroniska kommunikationsmedlen, etc. Man måste även dels se över samhällets ökade transportbehov, dels måste ökningen tillgodoses av miljövänliga kommunikationssätt.
Regeringen bör få i uppdrag att skyndsamt ta fram en handlings- och tidsplan med målet att få till stånd en kontinuerlig minskning av koldioxidutsläppen från trafiken. Det långsiktiga målet är att nettoutsläppen totalt av koldioxid skall minska med 60--80 % jämfört med dagens nivå.
Andra sektorer där vi förbrukar fossila bränslen i stor omfattning är energiproduktion och industriella processer. Även inom energi- och industrisektorerna bör en handlings- och tidsplan tas fram som skall visa hur användningen av fossila bränslen successivt skall minska till en acceptabel nivå.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Jo737 yrkandena 1 och 4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande atmosfären och klimatet att riksdagen avslår regeringens förslag om allmänna riktlinjer i avsnittet Atmosfären och klimatet och med anledning av motion 1990/91:Jo737 yrkandena 1 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena 4--6, 1990/91:Jo112 yrkandena 1--4, 1990/91:Jo113 yrkandena 2 och 4, 1990/91:Jo123 yrkande 2, 1990/91:Jo722 yrkandena 1 och 2, 1990/91:Jo733 yrkande 1 och 1990/91:Jo737 yrkande 2,
9. Atmosfären och klimatet (mom. 2)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79 börjar med "Den i" och på s. 80 slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Jo112 är växthuseffekten beroende av den ekonomiska politik som förs. Vi vet av erfarenhet att ständigt ökad ekonomisk tillväxt leder till miljöförstöring. Oavsett vilken ekonomisk tillväxt som regeringen arbetar för kommer den att leda till ökade koldioxidutsläpp. Växthuseffekten kommer att försvåras. Den materiella förbrukningen måste minska om man skall komma till rätta med dessa problem.
Enligt utskottets mening måste ett koldioxidtak införas samtidigt som det måste fastställas en tidtabell för hur taket successivt skall sänkas så att vi som stora utsläppare kan ta vårt globala ansvar. En minskning av användningen av fossila bränslen med 2 % om året är nödvändig för att vi under 25 år skall kunna reducera de svenska koldioxidutsläppen med 85 %. Reduktionstakten stämmer väl överens med de rekommendationer som World-watch Institute har fastlagt.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Jo112 yrkandena 1--4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande atmosfären och klimatet att riksdagen avslår regeringens förslag om allmänna riktlinjer i avsnittet Atmosfären och klimatet och med anledning av motion 1990/91:Jo112 yrkandena 1--4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena 4--6, 1990/91:Jo113 yrkandena 2 och 4, 1990/91:Jo123 yrkande 2, 1990/91:Jo722 yrkandena 1 och 2, 1990/91:Jo733 yrkande 1 och 1990/91:Jo737 yrkandena 1, 2 och 4,
10. Gränsöverskridande luftföroreningar m.m. (mom.3)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 81 börjar med "Utskottet delar " och på s. 82 slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion Jo110 anser utskottet att det kan bli svårt att uppnå målet om en reducering av kväveoxidutsläppen till luft med 30 % till år 1995. Utskottet ansluter sig till yrkande 2 i motionen att regeringen för riksdagen redovisar erforderliga åtgärder för och konsekvenser av en 50-procentig kvävereduktion till år 1998. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande gränsöverskridande luftföroreningar m.m. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer som angetts i propositionen i avsnittet Gränsöverskridande luftföroreningar och med anledning av motion 1990/91:Jo110 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motionerna 1990/91:Jo113 yrkandena 5--7 och 1990/91:Jo116 yrkande 8,
11. Gränsöverskridande luftföroreningar m.m. (mom.3)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 81 börjar med "Utskottet delar" och på s. 82 slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Luftföroreningarna orsakar stora skador på hälsa och miljö. Människor, djur och växter blir sjuka eller dör. Byggnader och kulturminnen vittrar sönder, bilar och metaller förstörs av rost.
Försurningen av mark och vatten leder till att sjöar utarmas på liv och näringen i marken försvinner. Metaller sätts i omlopp och förgiftar grundvatten och jordar. Försurningen riskerar som en följd av industrialisering och trafikökning att spridas till tredje världen.
För att komma ned till de kritiska belastningsgränser som även känslig natur kan klara, krävs att svavelutsläppen minskas med 80 %, kväveoxidutsläppen med 75 % och flyktiga organiska föreningar med 75 % jämfört med 1980 års nivå.
När det gäller svaveldioxidmålet har en kraftig minskning skett av utsläppen, och utskottet stödjer de åtgärder som regeringen föreslår på detta område.
Kväveoxidmålet som lades fast år 1988 och som innebär 30 % minskning åren 1980--1995 kommer inte att uppnås. Riksdagen beställde i förra miljöbeslutet, att förutsättningarna för att halvera kväveoxidutsläppen skulle utredas. Regeringen anser emellertid att det inte är möjligt och ställer inte heller upp något nytt mål utan flyttar fram tidpunkten då målet skall vara uppnått till år 1998. Regeringen bör snarast återkomma med ett program för hur kväveoxidutsläppen kan minskas med 75 %. En strategi måste sedan fastställas, där åtgärder mot utsläppen från flyg, last- och personbilar, arbetsredskap och sjöfart skall vara centrala områden.
Regeringen föreslår 25 % minskning av ammoniakutsläppen till år 1995 respektive 50 % för organiska lättflyktiga gaser till år 2000. Regeringens förslag begränsas till att omfatta åtgärder inom jordbruket. Utskottet anser att regeringen bör återkomma med förslag till åtgärder också på andra samhällsområden.
Sverige måste naturligtvis också driva på det internationella arbetet mot luftföroreningar genom förstärkning av de internationella överenskommelserna: konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar samt svavel- och kväveprotokollen.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo113 yrkandena 5--7 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande gränsöverskridande luftföroreningar m.m. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer som angetts i propositionen i avsnittet Gränsöverskridande luftföroreningar såvitt avser svaveldioxid och med anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkandena 5--7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motionerna 1990/91:Jo110 yrkande 2 och 1990/91:Jo116 yrkande 8,
12. Gränsöverskridande luftföroreningar m.m. (mom.3)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 81 börjar med "Utskottet delar" och på s. 83 slutar med "angiven del" bort ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare (res. 5) förordat att en nationell miljöplan upprättas. Till grund för denna miljöplan bör läggas de målsättningar som föreslås i motion Jo116 yrkande 8 enligt följande uppställning.
00> Svaveldioxid 51>Utsläppen skall minska med 75 % (1988-2000)
00> Kväveoxid 51>Utsläppen skall minska med 50 % (1988-2000) och med 70 % (1988-2005)
00> Kolväten 51>Utsläppen skall minska med 75 % (1988-2000)
00> Koldioxid 51>Utsläppen skall ha börjat minska i förhållande till dagens nivå år 2000 och ha minskat med 85 % år 2015
00> Klorerade organiska ämnen 51>Utsläppen från massaindustrin skall ha upphört 1995
00> Stabila organiska ämnen 51>Utsläppen till hav och vatten skall ha minskat med 70 % till 1995
00> Klorerade lösningsmedel 51>Användningen skall ha upphört till år 1995
00> Kvicksilver och kadmium 51>Punktutsläpp till luft och hav samt användning i produkter och varor skall ha upphört år 2000
00> Blyhaltig bensin 51>Användningen skall ha upphört senast 1995
00> Bekämpningsmedel i 51>Skall ha minskat med 80 % 03>jordbruket 51>till 1995, även räknat på behandlad areal
00> Kväveläckage från 51>Skall ha minskat med 50 % 03>jordbruket 51>från dagens nivå till 1995 och 70 % till 1998
00> Handelsgödselkväve 51>Användningen skall ha minskat med 30 % till 1992 och med 50 % till 1995
00> Ammoniak 51>Utsläppen från jordbruket skall ha minskat med 25 % till 1995 och med 50 % till år 2000
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande gränsöverskridande luftföroreningar m.m. att riksdagen avslår regeringens förslag om allmänna riktlinjer i avsnittet Gränsöverskridande luftföroreningar och med anledning av motion 1990/91:Jo116 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motionerna 1990/91:Jo110 yrkande 2 och 1990/91:Jo113 yrkandena 5--7,
13. Fortsatt användning av ekonomiska styrmedel m.m. (mom. 6)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 86 börjar med "I likhet" och på s. 87 slutar med "riksdagens sida" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar synpunkterna i motion Jo105 på utformning och användning av ekonomiska styrmedel. Grundprincipen är att förorenaren skall betala (Polluter--Pays--Principle). De ekonomiska styrmedlen kan delas in i fyra huvudgrupper: miljöavgifter, miljöskatter, överlåtbara utsläppsrätter och ekonomiska stimulanser. Dessa styrmedel skall komplettera de administrativa regleringarna på miljöområdet. De bör utformas på sådant sätt att miljöförbättringarna uppnås med lägsta möjliga totalkostnad. De finansiella styrinstrumenten skall inte användas i statsfinansiellt syfte utan öronmärkas för olika miljöförbättrande ändamål. Med undantag av skatter på koldioxid anser utskottet, i likhet med motionärerna, att endast avgifter bör accepteras. Det är särskilt viktigt att åtgärderna på detta område harmoniseras med EGs bestämmelser och utformas så att de inte försvårar ett framtida inträde i EG. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Jo105 yrkandena 16 och 17 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande fortsatt användning av ekonomiska styrmedel m.m. att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo105 yrkandena 16 och 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motionerna 1990/91:Jo110 yrkande 3, 1990/91:Jo112 yrkande 5, 1990/91:Jo113 yrkande 23 i denna del, 1990/91:Jo116 yrkandena 11 och 12, 1990/91:Jo728 yrkandena 1 och 4, 1990/91:Jo733 yrkande 6 och 1990/91:Jo739 yrkande 6,
14. Fortsatt användning av ekonomiska styrmedel m.m. (mom. 6)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 86 börjar med "I likhet" och på s. 87 slutar med "riksdagens sida" bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Jo110 bör riksdagen uttala sig för en vidareutveckling av systemet med ekonomiska styrmedel. Med sådana styrmedel avses främst utsläppsavgifter, panter och överlåtbara utsläppsrätter. Jämfört med direkta regleringar i t.ex. koncessionsvillkoren kan ekonomiska styrmedel ge större kostnadseffektivitet, särskilt när det gäller mer diffusa utsläpp från många små utsläppskällor. Ekonomiska styrmedel gör bl.a. att priset på en vara kommer att avspegla hela den resursuppoffring och samhällsekonomiska kostnad som produktion, distribution och kommande avfallsbehandling av varan medför. De stimulerar därför utveckling och användning av miljöanpassade tekniker, produkter och metoder. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo110 yrkande 3 och Jo739 yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande fortsatt användning av ekonomiska styrmedel m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo110 yrkande 3 och 1990/91:Jo739 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena 16 och 17, 1990/91:Jo112 yrkande 5, 1990/91:Jo113 yrkande 23 i denna del, 1990/91:Jo116 yrkandena 11 och 12, 1990/91:Jo728 yrkandena 1 och 4 och 1990/91:Jo733 yrkande 6,
15. Fortsatt användning av ekonomiska styrmedel m.m. (mom. 6)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 86 börjar med "I likhet" och på s. 87 slutar med "riksdagens sida" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar synpunkterna i motion Jo113 om utformning och användning av ekonomiska styrmedel. Dessa styrmedel skall utformas så att produkter och verksamheter bär sina kostnader fullt ut. De skall stimulera till minskat avfall, ökad återanvändning och till att ämnen, produkter och varor i största möjliga utsträckning ingår i ett slutet kretslopp. Även internationella miljöavgifter bör införas, bl.a. på fossila bränslen och på flygtrafiken. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Jo113 yrkande 23 delvis som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande fortsatt användning av ekonomiska styrmedel m.m. att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkande 23 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena 16 och 17, 1990/91:Jo110 yrkande 3, 1990/91:Jo112 yrkande 5, 1990/91:Jo116 yrkandena 11 och 12, 1990/91:Jo728 yrkandena 1 och 4, 1990/91:Jo733 yrkande 6 och 1990/91:Jo739 yrkande 6,
16. Fortsatt användning av ekonomiska styrmedel m.m. (mom. 6)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 86 börjar med "I likhet" och på s. 87 slutar med "riksdagens sida" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar miljöpartiets uppfattning att miljöarbetet bör effektiviseras med gröna skatter och avgifter, bl.a. i form av koldioxidskatt på elproduktion. Riksdagen bör uttala att ekonomiska styrmedel i fortsättningen skall vara en viktig del av miljöpolitiken och att sådana styrmedel inte står i motsatsställning till administrativa regleringar utan utgör komplement till dessa. Som anförs i motion Jo728 bör avgifterna användas till att bygga upp en miljöfond som används för miljöförbättrande åtgärder.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna Jo112 yrkande 5, Jo116 yrkandena 11 och 12 och Jo728 yrkandena 1 och 4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande fortsatt användning av ekonomiska styrmedel m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo112 yrkande 5, 1990/91:Jo116 yrkandena 11 och 12 och 1990/91:Jo728 yrkandena 1 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena 16 och 17, 1990/91:Jo110 yrkande 3, 1990/91:Jo113 yrkande 23 i denna del, 1990/91:Jo733 yrkande 6 och 1990/91:Jo739 yrkande 6,
17. Svavelskatten (mom. 7)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87 börjar med "I anslutning" och slutar med "Jo67" bort ha följande lydelse:
Det är ytterst oroande att regeringen mer och mer talar om miljöskatter i stället för avgifter.
Socialdemokraterna tycks ta miljöproblemen till intäkt för att kunna genomdriva nya skattehöjningar, vilket är oacceptabelt. Utskottet kan endast acceptera en omläggning av skattestrukturen inom ramen för ett oförändrat uttag då skadebilden är diffus eller långsiktig. Utskottet accepterar mot denna bakgrund miljöskatt på ett enda område och det gäller utsläppen av koldioxid. I övrigt skall andra ekonomiska styrmedel -- företrädesvis miljöavgifter -- användas.
I likhet med vad som anförs i motionerna Jo105 och Jo67 anser utskottet att intäkterna av svavelskatten skall användas för miljöförbättrande åtgärder. Svavelskatten bör därför i första hand omkonstrueras till en avgift. Om detta ej är möjligt bör intäkterna under alla förhållanden specialdestineras på det sätt som nyss angetts. Detta bör riksdagen, med anledning av motionerna Jo67 och Jo105 yrkande 26, som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande svavelskatten att riksdagen med anledning av motionerna Jo67 och Jo105 yrkande 26 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Koldioxidbeskattningen (mom. 8)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser att utskottet i mom. 8 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo105 yrkande 25 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en miljörelaterad energibeskattning, baserad på en skärpt koldioxidbeskattning samt avslår motionerna 1990/91:Jo97 yrkande 2, 1990/91:Jo112 yrkande 6 och 1990/91:Jo113 yrkande 3,
19. Koldioxidbeskattningen (mom. 8)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser att utskottet i mom. 8 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en koldioxidskatt på fossilbaserad elproduktion från den 1 januari 1992 samt avslår motionerna 1990/91:Jo97 yrkande 2, 1990/91:Jo105 yrkande 25 och 1990/91:Jo112 yrkande 6,
20. Koldioxidbeskattningen (mom. 8)
Annika Åhnberg (v) anser att utskottet i mom. 8 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo97 yrkande 2 och 1990/91:Jo113 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om en koldioxidskatt för industrin om 5 öre per kg koldioxid från den 1 januari 1993 resp. en koldioxidskatt på fossilbaserad elproduktion samt avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 25 och 1990/91:Jo112 yrkande 6,
21. Koldioxidbeskattningen (mom. 8)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i mom. 8 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo112 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om koldioxidskatt på elproduktion samt avslår motionerna 1990/91:Jo97 yrkande 2, 1990/91:Jo105 yrkande 25 och 1990/91:Jo113 yrkande 3,
22. Kväveavgiften (mom. 9)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser att utskottet i mom. 9 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo105 yrkande 27 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kväveavgift för mindre och medelstora anläggningar,
23. Vissa miljöskatter m.m. (mom. 10)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87 börjar med "Vidare avstyrks" och slutar med "yrkande 6" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med miljöpartiet att följande miljöskatter/miljöavgifter bör införas resp. höjas: 1. miljöavgifter på tungmetaller, kväve och fosfor, 2. miljöavgifter/skatter på utsläpp till vatten, 3. miljöskatt på industriutsläpp av tungmetaller, 4. miljöskatt på kväveutsläpp till vatten, 5. höjd miljöavgift för kväveutsläpp till 40 kr./kg för inrikesflyget. Vidare anser utskottet att kommunerna, om miljöskatt införs på kväveutsläppen från reningsverk, bör få möjlighet att reducera skatten genom att anlägga våtmarker.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Jo117 yrkande 9, Jo118 yrkandena 2--5 och Jo120 yrkande 23 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande vissa miljöskatter m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo117 yrkande 9, 1990/91:Jo118 yrkandena 2--5 och 1990/91:Jo120 yrkande 23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Information och kampanjer som styrmedel (mom.12)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser att utskottet i mom. 12 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo110 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om ökad användning av information och kampanjer som styrmedel i miljöpolitiken,
25. Miljöinsatser i barnomsorgen (mom. 13)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser att utskottet i mom. 13 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo110 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om miljöinsatser i barnomsorgen,
26. Vissa utbildningsinsatser (mom. 14)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i mom. 14 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo816 yrkande 2 och 1990/91:K17 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförs om utbildningsinsatser m.m. för övervakande, utredande och dömande myndigheter på miljöområdet,
27. Miljö och ekonomisk utveckling (mom. 15)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 92 börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "det anförda" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar centerpartiets synpunkter beträffande sambanden mellan ekonomi och miljö. Det innebär bl.a. att ökad tillväxt måste vägas mot andra icke-materiella mål såsom bättre miljö, resurshushållning och ökad frihet. Kommande generationers välfärd måste beaktas i den ekonomiska politiken. Det övergripande målet för den ekonomiska politiken bör definieras i överensstämmelse med kraven på en långsiktigt hållbar utveckling. S.k. gröna nationalräkenskaper måste utvecklas och sätta spår i de beslut som fattas så att miljö- och naturresursaspekter blir grundläggande i all samhällsplanering.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Jo113 yrkande 23 delvis som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande miljö och ekonomisk utveckling att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkande 23 i återstående del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motion 1990/91:Jo93,
28. Miljö och ekonomisk utveckling (mom. 15)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 92 börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "det anförda" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar miljöpartiets åsikt att miljöinriktade ekonomiska beslutsunderlag bör utarbetas i enlighet med vad som anförs i motion Jo93. Beslutsunderlaget bör visa såväl ekologiska och mänskliga som finansiella aspekter på utvecklingen. Ett lämpligt första steg kan vara att komplettera finansplanen och nationalbudgeten med viktiga nyckeltal av miljö- och hälsofaktorer och också i nationalbudgeten översiktligt beskriva utvecklingstendenserna inom dessa områden.
Till motionen fogas en rapport av nationalekonomen Torbjörn Linderson om en kravspecifikation på ett nationellt "grönt" ekonomiskt beslutsunderlag som kan utgöra underlag för fortsatta överväganden i denna fråga.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Jo93 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande miljö och ekonomisk utveckling att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo93 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motion 1990/91:Jo113 yrkande 23 i återstående del,
29. Trafikens miljöeffekter (mom. 16)
Sven Eric Lorentzon (m), Ingvar Eriksson (m), Sören Norrby (fp), Ivar Virgin (m) och Lars Ernestam (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 93 börjar med "I partimotionerna" och slutar med "vidare åtgärd" bort ha följande lydelse:
Som utskottet anfört ovan (res. 1, 2 och 10) är det ytterst angeläget att reducera utsläppen av olika luftföroreningar.
Utskottet delar moderata samlingspartiets bedömning att en stor del av de luftburna utsläppen härrör från trafiken. I storstäder och tätorter förorsakar trafiken såväl buller som trängselproblem. Under 1990-talet måste trafikens miljömässiga effekter minskas. Det går inte att lösa trafikens miljöproblem genom politisk detaljreglering. Problemen kan främst lösas genom en modernisering av trafiksystemet.
Nya mer bränslesnåla fordon, utrustade med effektiv rening, kan på kort sikt minska utsläppen i betydande omfattning. Bättre vägar och smidigare trafikföring kan också verka i denna riktning. På längre sikt kan elbilar och användning av alternativa bränslen ytterligare minska utsläppen. Denna positiva teknikutveckling får ej motverkas.
En övergång till spårbunden trafik och sjöfart kan också vara positiv från miljösynpunkt.
Utskottet anser att konkreta miljömål måste ställas upp. För vägtrafiken bör målsättningen vara att minska kväveoxidutsläppen med mer än 50 % till år 2000 -- från 192000 ton 1988 till högst 95000 ton år 2000. Detta skulle innebära att de miljömål som anges i naturvårdsverkets rapport Luft 90 skulle uppnås i Götaland och väl överträffas i Svealand och Norrland vad gäller svenska utsläpp från vägtrafiken.
Nära 90 % av nedfallet av kväveoxider kommer dock från andra länder. Därför måste vi i internationella förhandlingar verka för lika långtgående minskningar i omvärlden. Inom EG skärps nu successivt kraven på bilarna.
Sverige bör inom EG och EFTA verka för att avgaskraven på tunga vägfordon skärps till en nivå som motsvarar de föreslagna USA-kraven för 1996, motsvarande utsläpp av NOx med ca 5 g/kWh mot de europeiska kraven på 7 g/kWh från samma tid.
Miljöklassindelningen av fordon och andra stimulansåtgärder måste utformas på ett sådant sätt att miljömålet verkligen uppnås och att de sker i samklang med EGs regler. En kraftig prisökning på bilar med bättre miljöprestanda från ett år till ett annat kan ändra kundernas köpbeteende och i själva verket få en negativ miljöeffekt, vilket måste motverkas med ekonomiska styrmedel.
Utsläpp från olika arbetsfordon omfattas ännu inte av några avgaskrav. Utskottet anser att Sverige inom ramen för de pågående EES-förhandlingarna skall aktualisera denna fråga.
Utsläppen från vägtrafiken av kolväten bör också minska med minst 70 % från 175000 ton 1988 till högst 50000 ton år 2000. Koldioxidutsläppen från vägtrafiken bör inte ligga på högre nivå år 2000 än vad de gör i dag.
Naturvårdsverket bör få i uppgift att årligen redovisa hur de uppställda målsättningarna infrias. Om de uppställda miljömålen inte uppnås med de krav som nu ställs och i framtiden kommer att ställas kan korrigeringsåtgärder tvingas fram.
Vad utskottet anfört om mål för utsläppsreduceringar och uppföljning bör riksdagen med anledning av motion Jo105 yrkandena 20, 22, 23 och 24 som sin mening ge regeringen till känna. Frågor om avgasbestämmelser m.m. för fordon och bullerfrågor behandlas närmare i det följande.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande trafikens miljöeffekter att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo105 yrkandena 20 och 22--24 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motion 1990/91:Jo737 yrkande 3,
30. Trafikens miljöeffekter (mom. 16)
Annika Åhnberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 93 börjar med "I partimotionerna" och slutar med "vidare åtgärd" bort ha följande lydelse:
Som utskottet anfört ovan (res. 8) är koldioxidutsläppen och växthuseffekten några av vår tids allvarligaste miljöproblem. I motion Jo737 påpekas att vi har en stor sektor som ökar sina koldioxidutsläpp och bidrar med en allt större andel av utsläppen, nämligen trafiksystemet. Vi måste systematiskt minska användningen av fossila bränslen inom industri, energiproduktion och i trafiksystemet.
Trafikens andel av koldioxidutsläppen har ökat från 23 % år 1980 till 36 % år 1988. Denna ökning fortsätter. Detta är en utveckling som måste brytas. Detta kan göras genom utbyggd kollektivtrafik, ökad användning av spårtrafik, ökad användning av biobränslen, t.ex. etanol, byggande och planering som minskar transportberoendet, satsning på sjöfarten, utveckling av de elektroniska kommunikationsmedlen, etc. Man måste även dels se över samhällets ökade transportbehov, dels måste ökningen tillgodoses av miljövänliga kommunikationssätt.
Regeringen bör få i uppdrag att skyndsamt ta fram en handlings- och tidsplan med målet att få till stånd en kontinuerlig minskning av koldioxidutsläppen från trafiken. Det långsiktiga målet är att nettoutsläppen totalt av koldioxid skall minska med 60--80 % jämfört med dagens nivå.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Jo737 yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande trafikens miljöeffekter att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo737 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motion 1990/91:Jo105 yrkandena 20 och 22--24,
31. Gemensamt ansvar för den globala miljön, m.m. (mom. 18)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 97 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "vår omvärld" samt den del som börjar med "Som framgår" och på s. 98 slutar med "tillgodosett härigenom" bort ha följande lydelse:
Utskottet biträder den mening som framförts i motion Jo116 yrkandena 9 och 10 om att Sverige genom att fatta mer långtgående miljöpolitiska beslut skall verka pådrivande i det internationella miljöarbetet. Regeringen bör till miljökonferensen i Brasilien år 1992 lägga fram konkreta förslag för att minska användningen av naturresurser i Sverige till en nivå som är globalt möjlig. Utskottet tillstyrker även motionerna Jo752 yrkande 1 och U617 om tillsättande av en parlamentarisk utredning för att följa den internationella utvecklingen på miljöområdet. Utredningen bör få ett vidare uppdrag än det som lagts på den nationalkommitté som arbetar med att förbereda Sveriges deltagande i den internationella miljökonferensen i Brasilien 1992. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna i dessa delar bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande gemensamt ansvar för den globala miljön att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo116 yrkandena 9 och 10, 1990/91:Jo752 yrkande 1 och 1989/90:U617 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. Bindande konventioner om globala miljöfrågor m.m. (mom. 20)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser att utskottet i mom. 20 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo739 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konventioner för skydd för jordens biologiska mångfald och för skydd och utveckling av jordens skogstillgångar samt om ett globalt klimatavtal och fortsatta förhandlingar om långväga luftföroreningar, samt avslår motion 1989/90:Jo820 yrkande 2.
33. Bindande konventioner om globala miljöfrågor m.m. (mom. 20)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i mom. 20 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jo820 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en effektiv global konvention om klimatförändringar samt avslår motion 1990/91:Jo739 yrkande 10.
34. Återbeskogning av tredje världen (mom. 21)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam) anser att utskottet i mom. 21 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo722 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad i motion Jo105 anförts om att nyplantering av skog i tredje världen skulle kunna inräknas som ett sätt att minska koldioxidutsläppen samt avslår motion 1990/91:Jo737 yrkande 5.
35. Återbeskogning av tredje världen (mom. 21)
Annika Åhnberg (v)
anser att utskottet i mom. 21 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo737 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad skogsplantering samt avslår motion 1990/91:Jo722 yrkande 5.
36. Ekonomiska styrmedel i Europa (mom. 23)
Sven Eric Lorentzon (m), Ingvar Eriksson (m), Sören Norrby (fp), Ivar Virgin (m) och Lars Ernestam (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 100 börjar med "Utskottet har" och slutar med "alltså inte" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den mening som anförts i motionerna om att Sverige bör verka för att likvärdiga ekonomiska styrmedel på miljöområdet införs i Europas länder. Riksdagen bör ge regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo739 yrkande 9 och Jo752 yrkande 13.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande ekonomiska styrmedel i Europa att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo739 yrkande 9 och 1990/91:Jo752 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
37. Målet för samarbetet med östeuropeiska länder (mom. 25)
Annika Åhnberg (v) anser att utskottet i mom. 25 bort hemställa att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Jo879 yrkande 27 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett mål för samarbetet med de östeuropeiska länderna skall vara att på ett långsiktigt hållbart sätt förbättra miljön.
38. Insatser på miljöområdet i Baltikum och Polen m.m. (mom.26)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser att utskottet i mom.26 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo720 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser på miljöområdet i Baltikum.
39. Miljöfond m.m. (mom. 27)
Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c) och Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i mom. 27 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo752 yrkande 10 och 1989/90:Jo749 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om en europeisk luftvårdsfond till stöd för Östeuropa.
40. Miljökraven i Norden (mom. 28)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i mom. 28 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo752 yrkande 12 och 1989/90:Jo820 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om att de strängaste miljökraven i något nordiskt land skall vara riktlinje för andra nordiska länder.
41. Konventionsarbetet på luftvårdsområdet (mom.29)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i mom. 29 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo752 yrkande 5 och 1989/90:Jo820 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om att Sverige skall stödja arbetet inom ECE och se till att en försurningskonvention som utgår från kritiska belastningsgränser upprättas.
42. Dagens hot mot våra hav (mom. 30)
Annika Åhnberg (v) och Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 105 börjar med "Utskottet har ingen" och slutar med "är tillgodosett" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den mening som framförs i motion Jo108 yrkandena 1 och 2 om att riksdagen bör göra ett uttalande om att minska hotet mot våra hav och om behovet att stärka samarbetet med övriga stater runt våra hav. Särskilt viktigt är det enligt utskottets mening att samarbetet med öststaterna runt Östersjön stärks.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande dagens hot mot våra hav att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo108 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
43. Det multilaterala samarbetet i Östersjöområdet (mom. 31)
Annika Åhnberg (v) och Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 105 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "och Västeuropa" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att Sverige skall verka för att Helsingforskonventionen (SÖ 1984:38) utvecklas. Helsingforskommissionen (HELCOM) bör fungera som bas för samordning av de olika ländernas interna miljölagstiftning. Kraven på lokalisering, teknik och utsläpp bör gälla i samtliga stater. För att detta skall vara möjligt att genomföra måste de övriga staterna stödja de baltiska staterna ekonomiskt till miljöinvesteringar.
HELCOM skall se till att bindande kvalitetsnormer för luft och vatten fastställs inom konventionens tillämpningsområde. Ett effektivt och fungerande kontrollsystem bör införas genom att ett system för monitoring av utsläpp till havet utvecklas av HELCOM. Resultatet av mätningarna bör vara offentliga, och det krävs en effektiv kontroll av efterlevnaden samt påföljder för fördragsbrott.
HELCOM bör fortlöpande övervaka tillämpningen av konventionen.
Regeringen bör stödja Svenska naturskyddsföreningens initiativ att tillammans med miljöorganisationer i de andra kuststaterna starta ett Östersjösekretariat som bl.a. får till uppgift att stödja de nya miljöorganisationerna i Östeuropa.
Vad utskottet anfört med bifall till motion Jo752 yrkandena 6 och 11 bör ges regeringen till känna. Därmed tillgodoses även syftet med motionerna 1989/90:Jo769 yrkandena 1--10 och 1989/90:Jo820 yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande det multilaterala samarbetet i Östersjöområdet att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Jo752 yrkandena 6 och 11 samt med anledning av motionerna 1989/90:Jo769 yrkandena 1--10 och 1989/90:Jo820 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
44. Föroreningar av gränsvattnen (mom. 35)
Karl Erik Olsson (c), Sven Eric Lorentzon (m), Ingvar Eriksson (m), Sören Norrby (fp), Lennart Brunander (c), Marianne Samuelsson (mp), Ivar Virgin (m) och Lars Ernestam (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 106 börjar med "Utskottet har" och slutar med "motion Jo66" bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Jo66 bör Sverige ta upp förnyade förhandlingar med norska regeringen om reningen av utsläppen inom Östfold och Osloområdet och om återställande av fiskbestånden i gränsvattnen. Vad utskottet anfört med anledning av motionen bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:
35. beträffande föroreningar av gränsvattnen att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo66 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
45. Åtgärder mot oljeutsläpp (mom. 36)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser att utskottet i mom. 36 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jo749 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationella överenskommelser om åtgärder mot oljeutsläpp.
46. Miljö och folkrätt (mom. 37)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i mom. 37 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo752 yrkande 2 och 1989/90:Jo769 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om överstatliga beslut på miljöområdet och att regeringen verkar för att den internationella rätten kompletteras med efterlevnadskontroll med påföljder för fördragsbrott.
47. Miljö och handel (mom. 38)
Annika Åhnberg (v) anser att utskottet i mom. 38 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo115 yrkande 11 och 1990/91:Jo801 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om att Sverige med större kraft måste hävda miljöfrågorna i handelspolitiken, att miljöfrågorna bör ligga till grund för nästa GATT-runda och att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att skyndsamt lämna förslag till riktlinjer för det fortsatta arbetet på att infoga miljöfrågorna i handelspolitiken.
48. Miljötraktat (mom. 39)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 109 börjar med "Som framgår" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den mening som framförs i motion Jo749 att klara, fastlagda miljömål i enlighet med motionen bör beslutas och läggas fram i form av en miljötraktat. Sedan riksdagen fattat beslut om dessa miljömål bör ett åtgärdsprogram utarbetas på grundval av vetenskapliga bedömningar utifrån vad som behöver göras för att åstadkomma ett livskraftigt samhälle. Vad utskottet anfört med anledning av motionen i denna del bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:
39. beträffande miljötraktat att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo749 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
49. Naturresurslagens plats i en miljöbalk (mom. 41)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i mom. 41 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo751 yrkande 8 och 1990/91:Jo792 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om NRLs plats i en miljöbalk,
50. Sambandet mellan yttre och inre miljö (mom. 42)
Annika Åhnberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 112 börjar med "Utskottet finner" och på sid 113 slutar med "4 innebär" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den mening som framförs i motionerna Jo76 och Jo115 yrkande 2 om samordning nationellt, regionalt och lokalt av arbetet med yttre och inre miljöfrågor. Riksdagen bör begära förslag om utökade fackliga befogenheter att ingripa vid missförhållanden som rör den yttre miljön och om förändring av arbetsmiljölagen så att begreppet "omedelbar och allvarlig fara" ges en tydlig innebörd. Utskottet ansluter sig även till motionärernas yrkande om förslag till en lag som ger lokala fackföreningar rätt att vidta stridsåtgärder mot arbetsgivare som ej rättar till missförhållanden rörande inre eller yttre miljö. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna i denna del bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande sambandet mellan yttre och inre miljö att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo76 och 1990/91:Jo115 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
51. Kulturminneslagen (mom. 43)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i mom. 43 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo82 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kulturminneslagen arbetas in i en miljöbalk,
52. Vattenlagen (mom. 44)
Annika Åhnberg (v) och Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i mom. 44 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo111 yrkandena 10 och 11 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av vattenlagen så att det tydligt framgår att även värden som inte kan mätas i pengar skall tas med i den samhällsekonomiska avvägningen samt att den biologiska/ekologiska kompetensen alltid garanteras i vattendomstolarna,
53. Principer för miljölagstiftningen (mom. 46)
Sven Eric Lorentzon (m), Ingvar Eriksson (m), Sören Norrby (fp), Ivar Virgin (m) och Lars Ernestam (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 113 börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "den grunden" och den del som börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den mening som framförs i motion Jo733 yrkande 2 och Jo739 yrkande 3 om principerna för miljölagstiftningen. Miljölagstiftningens regler bör så långt möjligt vara övergripande. Punktinsatser i form av speciella förbud och selektiva regleringar bör undvikas. Regler för skyddet av miljön bör utgå från vad naturen långsiktigt tål, och mål för miljökvalitet skall vara styrande för vilka verksamheter och utsläpp som skall tillåtas. Miljölagstiftningen skall samordnas och effektiviseras. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna i berörda delar bör ges regeringen till känna. Motion Jo792 yrkande 1 påkallar ingen vidare åtgärd från riksdagens sida.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:
46. beträffande principer för miljölagstiftningen att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo733 yrkande 2 och 1990/91:Jo739 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och avslår motion 1990/91:Jo792 yrkande 1,
54. Skogspolitiska frågor, m.m. (mom. 47)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 113 börjar med "Syftet med" och på s. 114 slutar med "farligt gods" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den mening som framförts i miljöpartiets motioner Jo117 yrkande 7, Jo311 yrkande 6 och Jo710 yrkandena 5 och 7 om att transport av farligt gods skall miljöskyddas, att skogspolitiska frågor bör ingå i miljöskyddskommitténs uppdrag, att kemikalielagstiftningen bör göras tydligare och mer lättillgänglig och att 13 § ML bör ändras utan avvaktande av kommitténs ställningstagande. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna i berörda delar bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande skogspolitiska frågor m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo117 yrkande 7, 1990/91:Jo311 yrkande 6 och 1990/91:Jo710 yrkandena 5 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
55. Miljökvalitetsnormer (mom. 50)
Sven Eric Lorentzon (m), Ingvar Eriksson (m), Sören Norrby(fp), Ivar Virgin (m) och Lars Ernestam (fp) anser att utskottet i mom. 50 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 8, 1990/91:Jo110 yrkande 5, 1990/91:Jo733 yrkande 4 och 1990/91:Jo739 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om utvecklande av miljökvalitetsnormer för luft och vatten som styrmedel samt avslår motionerna 1990/91:Jo115 yrkande 4, 1990/91:Jo116 yrkande 4, 1990/91:Jo117 yrkande 1, 1990/91:Jo120 yrkande 10 och 1990/91:Jo775 yrkande 2,
56. Miljökvalitetsnormer (mom. 50)
Annika Åhnberg (v) anser att utskottet i mom. 50 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo115 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag på miljöskyddslagstiftning baserad på bindande miljökvalitetsnormer samt avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 8, 1990/91:Jo110 yrkande 5, 1990/91:Jo116 yrkande 4, 1990/91:Jo117 yrkande 1, 1990/91:Jo120 yrkande 10, 1990/91:Jo733 yrkande 4, 1990/91:Jo739 yrkande 7 och 1990/91:Jo775 yrkande 2,
57. Miljökvalitetsnormer (mom. 50)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i mom. 50 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo116 yrkande 4, 1990/91:Jo117 yrkande 1, 1990/91:Jo120 yrkande 10 och 1990/91:Jo775 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om förslag till ny miljölagstiftning där miljökvalitetsnormer och genomförandeplaner ingår samt avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 8, 1990/91:Jo110 yrkande 5, 1990/91:Jo115 yrkande 4, 1990/91:Jo733 yrkande 4 och 1990/91:Jo739 yrkande 7,
58. "Ren produktion" (mom. 51)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 116 börjar med "Utskottet har ingen" och på s. 117 slutar med "5 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den mening som uttrycks i centerpartiets motioner Jo113 yrkande 30 m.fl. att riksdagen bör uttala att tillståndsprövningen bör inriktas enligt principen för "ren produktion". Genom en produktion av "rena" produkter tillsammans med resurssnål teknik möjliggörs slutna kretslopp. Både det avfall som uppstår vid produktionen och det som blir kvar av varan efter användning bör återföras till endera ny användning eller naturens kretslopp. Med en sådan teknik kan produktionen ökas utan att miljön påverkas negativt. Vad utskottet anfört med anledning av berörda motionsyrkanden bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande "ren produktion" att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo113 yrkande 30, 1990/91:Jo749 yrkande 3 och 1990/91:Jo792 yrkandena 4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om "ren produktion",
59. Dioxin (mom. 53)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam) anser att utskottet i mom. 53 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo86 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpta gränsvärden för dioxin,
60. Utsläppstak inom geografiskt bestämda områden (mom. 54)
Sven Eric Lorentzon (m), Ingvar Eriksson (m), Sören Norrby (fp), Ivar Virgin (m) och Lars Ernestam (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 118 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "icke aktualiseras" bort ha följande lydelse:
Nya och effektiva styrmedel måste utvecklas för att påskynda utvecklingen i miljövänlig riktning. Utskottet delar den mening som framförs i moderata samlingspartiets och folkpartiet liberalernas motioner Jo105 och Jo110 m.fl. att riksdagen bör uttala sig för att ett system med överlåtbara utsläppsrätter övervägs på miljöområdet. Denna metod kan exempelvis vara effektiv för att minska närsaltutsläppen från kommunala reningsverk. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna i berörda delar bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:
54. beträffande utsläppstak inom geografiskt bestämda områden att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 18, 1990/91:Jo110 yrkande 9, 1990/91:Jo733 yrkande 8 och 1990/91:Jo778 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
61. Avfallsfrågornas beaktande vid tillståndsgivningen (mom. 55)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser att utskottet i mom. 55 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkande 41 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för reduktion av avfall vid tillstånd för företag att bedriva miljöfarlig verksamhet,
62. Tilläggsdirektiv m.m. (mom. 56)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 118 börjar med "De förslag" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet biträder miljöpartiets förslag i motionerna Jo111 och Jo120 om att kommittén bör få tilläggsdirektiv om att särskilt beakta tillåtlighetsreglernas begriplighet, att utforma tillåtlighetsreglerna så att kravnivån inte sänks på grund av miljöskatter och -avgifter samt att göra trafikanläggningar prövningspliktiga. Sista meningen i 6 § ML bör upphävas. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse:
56. beträffande tilläggsdirektiv m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo111 yrkandena 1--4 och 1990/91:Jo120 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
63. Omprövning (mom. 57)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i mom. 57 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo118 yrkandena 20 och 24, 1990/91:Jo54 yrkande 19 och 1990/91:Jo792 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om att omprövning av tillstånd enligt miljöskyddslagen också bör innefatta att hårda krav ställs även på organiska stabila föreningar som inte är klorerade, att villkoren för de havsbaserade fiskodlingarna skall omprövas allra senast tio år efter det att varje enskilt tillstånd givits samt att det vid omförhandlingar enligt vattenlagen alltid skall prövas om exploatören kan återskapa sträckor som kan bli möjliga reproduktionsplatser för vandrande laxfisk,
64. Miljörevisorer (mom. 58)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser att utskottet i mom. 58 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo110 yrkande 7 i denna del och 1990/91:Jo739 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om ett system med miljörevisorer utsedda av aktieägarna samt avslår motionerna 1990/91:Jo97 yrkande 1, 1990/91:Jo113 yrkandena 28 och 32, 1990/91:Jo735 yrkandena 1 och 2 samt 1990/91:Jo792 yrkande 9,
65. Miljörevisorer (mom. 58)
Annika Åhnberg (v) anser att utskottet i mom. 58 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo97 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av auktoriserade externa miljörevisorer samt avslår motionerna 1990/91:Jo110 yrkande 7 i denna del, 1990/91:Jo113 yrkandena 28 och 32, 1990/91:Jo739 yrkande 14, 1990/91:Jo735 yrkandena 1 och 2 samt 1990/91:Jo792 yrkande 9.
66. Talerätten (mom. 59)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam) anser att utskottet i mom. 59 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo733 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vidgad talerätt till medborgare som på olika sätt drabbas av miljöskadlig verksamhet samt avslår motionerna 1990/91:Jo54 yrkande 14, 1990/91:Jo111 yrkande 6, 1990/91:Jo115 yrkande 6, 1990/91:Jo739 yrkande 4, 1990/91:Jo792 yrkande 11, 1990/91:Jo796 yrkande 1 och 1990/91:Jo816 yrkande 5,
67. Talerätten (mom. 59)
Annika Åhnberg (v) anser att utskottet i mom. 59 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo115 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om allmänhetens och berörda yrkesgruppers rätt att föra talan i miljöskyddsärenden samt avslår motionerna 1990/91:Jo54 yrkande 14, 1990/91:Jo111 yrkande 6, 1990/91:Jo733 yrkande 5, 1990/91:Jo739 yrkande 4, 1990/91:Jo792 yrkande 11, 1990/91:Jo796 yrkande 1 och 1990/91:Jo816 yrkande 5.
68. Talerätten (mom. 59)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i mom. 59 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo54 yrkande 14, 1990/91:Jo111 yrkande 6 och 1990/91:Jo816 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om att miljöorganisationer bör betraktas som sakägare i miljömål och att talerätten utvidgas för enskilda och organisationer i mål som berör fiskeintressen samt avslår motionerna 1990/91:Jo115 yrkande 6, 1990/91:Jo733 yrkande 5, 1990/91:Jo739 yrkande 4, 1990/91:Jo792 yrkande 11 och 1990/91:Jo796 yrkande 1.
69. Miljöombudsman (mom. 60)
Karl Erik Olsson (c), Sören Norrby (fp), Lennart Brunander(c), Annika Åhnberg (v), Marianne Samuelsson (mp) och Lars Ernestam (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 122 börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar icke den mening som framförs i det citerade utredningsbetänkandet. Som framhålls i motionerna är samhällets kontroll av miljöföroreningar bristfällig. De rättsvårdande myndigheternas bevakning av miljöbrott är också otillfredsställande. Med de ökade kunskaper som nu finns om miljöriskernas betydelse för samhället och för enskilda människor anser utskottet att en miljöombudsman skulle kunna göra en väsentlig insats för miljövården och rättssäkerheten i vårt land. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo111 yrkande 7, Jo113 yrkande 29, Jo739 yrkande 5, Jo792 yrkande 10 och Jo816 yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 60 bort ha följande lydelse:
60. beträffande miljöombudsman att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo111 yrkande 7, 1990/91:Jo113 yrkande 29, 1990/91:Jo739 yrkande 5, 1990/91:Jo792 yrkande 10 och 1990/91:Jo816 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
70. Den lokala tillsynsorganisationen (mom. 61)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i mom. 61 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo710 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ansvarsfördelningen mellan länsstyrelserna och miljö- och hälsoskyddsnämnderna för tillsynen enligt lagen om kemiska produkter måste klargöras samt avslår motion 1990/91:Jo787.
71. Kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnder (mom. 62)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser att utskottet i mom. 62 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 14 och 1990/91:Jo110 yrkande 7 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i motion Jo110 anförts om vikten av att kommunernas miljöskydd och miljötillsyn kan bedrivas med stor integritet gentemot konkurrerande intressen och verksamheter samt avslår motionerna 1990/91:Jo111 yrkande 5, 1990/91:Jo113 yrkande 31 och 1990/91:Jo115 yrkande 8.
72. Kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnder (mom. 62)
Annika Åhnberg (v) och Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i mom. 62 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo111 yrkande 5, 1990/91:Jo113 yrkande 31 och 1990/91:Jo115 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om att behålla obligatoriska miljö- och hälsoskyddsnämnder och ge direktiv till miljöskyddskommittén att lägga förslag som kan ge den regionala och lokala tillsynsorganisationen en självständigare roll samt avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 14 och 1990/91:Jo110 yrkande 7 i denna del.
73. Kommunernas kompetens (mom. 63)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i mom. 63 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo117 yrkande 3 och 1990/91:Jo775 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om rätt för kommunerna att utfärda miljöföreskrifter.
74. De aktörsbaserade miljövårdsorganen m.m. (mom. 64)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam) anser att utskottet i mom. 64 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo105 yrkandena 11, 12 och 15 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de aktörsbaserade miljövårdsorganens roll, om den framtida myndighetsorganisationen på miljöområdet och om finansieringen av tillsynsverksamheten.
75. En särskild statsåklagare i miljömål (mom. 66)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser att utskottet i mom. 66 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkande 27 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en särskild statsåklagare i miljömål.
76. Miljöbalkens straffrättsliga regler (mom. 67)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i mom. 67 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo816 yrkandena 6 och 7 samt 1990/91:K17 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om sådan ändringar i miljöskyddslagen att det kriminaliseras att inte följa förelägganden om försiktighetsmått eller förbud enligt 40 § andra stycket ML och att det blir möjligt att både utdöma vite och väcka åtal för samma miljöbrott.
77. Inlemmande av konventioner i svensk rätt (mom. 68)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 126 börjar med "Utskottet har" och på s. 127 slutar med "anses tillgodosedda" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den bedömning som görs i bl.a. motion Jo819 att Sverige måste verka för största möjliga respekt för de överenskommelser som träffats. Det finns även anledning att ifrågasätta Sveriges eget agerande när det gäller efterlevnaden av avtal på naturskyddsområdet. Som exempel kan nämnas det i propositionen nämnda fallet i våtmarksområdet Falsterbo--Foteviken. Regeringen bör redovisa hur förverkligandet av konventionerna skett och vad det faktiska utfallet har varit. Lagstiftningen bör anpassas efter de internationella överenskommelser som Sverige anslutit sig till. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo110 yrkande 6, Jo729, Jo792 yrkande 8 och Jo819 yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 68 bort ha följande lydelse:
68. beträffande inlemmande av konventioner i svensk rätt att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo110 yrkande 6, 1990/91:Jo729, 1990/91:Jo792 yrkande 8 och 1990/91:Jo819 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
78. Utsläpp av kväve och tungmetaller (mom. 71)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 130 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet erinrar om att miljödelegationen för västra Skåne i betänkandet (SOU 1990:93) Miljön i västra Skåne föreslår att kommunala kvävepooler inrättas. Det skulle innebära att kommunerna får rätt att ta ett övergripande ansvar för det kväve som transporteras ut ur den egna kommunen. Kommunerna kan då prioritera att återskapa våtmarker som kvävefällor i stället för att bygga ut reningskapaciteten i de kommunala reningsverken. Utifrån kritiska belastningsgränser kan gränsvärdet för kväveinnehållet fastställas. De medel som behövs för kväveminskningen tas från transportsektorn, VA-avgifterna och handelsgödselavgifterna från jordbruket samt de medel som länsstyrelsen överför till kommunerna. Om kommunen bedömer att återskapade våtmarker gör bäst nytta för kvävereduktionen bör miljöersättning utbetalas för den mark som tas ur jordbruksproduktion. Utskottet finner miljödelegationens förslag värt att pröva och ansluter sig till yrkande 13 i motion Jo113 att regeringen bör återkomma med förslag till nödvändiga lagändringar och medel för återskapande av våtmarker med betydelse som kvävefällor.
dels att utskottets hemställan under 71 bort ha följande lydelse:
71. beträffande utsläpp av kväve och tungmetaller att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
79. Genomförandeplaner m.m. (mom. 72)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i mom. 72 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo118 yrkandena 6 och 22 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om genomförandeplaner baserade på flodernas avrinningsområden samt om ett åtgärdsprogram mot de landbaserade oljeutsläppen.
80. En samlad aktionsplan mot buller (mom. 82, motiveringen)
Jan Fransson, Håkan Strömberg, Grethe Lundblad, Martin Segerstedt, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson och Dag Ericson (alla s) anser
att den del av utskottets yttrande som på s. 134 börjar med "Däremot anser" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
Utskottet erinrar om riksdagens uttalande hösten 1990 med begäran att en samlad aktionsplan borde föreläggas riksdagen. De förslag som framläggs i propositionen utgör ett första steg mot förverkligandet av en sådan plan. Regeringen bör enligt utskottets mening fullfölja de ansatser som sålunda gjorts och så snart sig göra låter framlägga en samlad aktionsplan. Vad utskottet anfört med anledning av propositionen och motionerna Jo83, Jo94, Jo106 yrkandena 1 och 3--6, Jo110 yrkandena 11 och 12, Jo113 yrkande 22 och Jo797 yrkande 1 bör ges regeringen till känna.
81. Vissa regionala miljöfrågor (mom. 85)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser att utskottet i mom. 85 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo811 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljön i Skåne samt avslår motionerna 1990/91:Jo84 yrkandena 1--9, 1990/91:Jo100, 1990/91:Jo117 yrkande 2, 1990/91:Jo741, 1990/91:Jo742, 1990/91:Jo767, 1990/91:Jo769, 1990/91:Jo775 yrkande 1, 1990/91:Jo793 yrkande 1, 1990/91:Jo795 yrkandena 4 och 5, 1990/91:Jo808, 1990/91:Jo817 yrkandena 1 och 2 samt 1990/91:Jo818 yrkandena 8 och 9.
82. Miljökonsekvensbeskrivningar m.m. (mom. 86)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 137 börjar med "Propositionen behandlas" och slutar med "vidare åtgärd." bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförts i motion Jo733 anser utskottet att miljökonsekvensbedömningar bör innehålla en beskrivning av nollalternativet, dvs. effekterna av att det planerade projektet inte införs. Avsikten med miljökonsekvensbedömningen är att finna bästa tillgängliga teknik som ger minsta möjliga miljöpåverkan. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo733 yrkande 3 bör ges regeringen till känna. Syftet med motionerna Jo111 yrkande 8, Jo705 yrkande 10, Jo792 yrkande 6 och Jo818 yrkande 1 kan mot bakgrund av det anförda anses tillgodosett. Motionsyrkandena bör därför inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 86 bort ha följande lydelse:
86. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo733 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1990/91:Jo111 yrkande 8, 1990/91:Jo705 yrkande 10, 1990/91:Jo792 yrkande 6 och 1990/91:Jo818 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
83. Miljökonsekvensbeskrivningar m.m. (mom. 86)
Marianne Samuelsson (mp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 137 börjar med "Propositionen behandlas" och slutar med "vidare åtgärd." bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att regeringens förslag synes väl ägnat att tillgodose stora delar av de under detta avsnitt redovisade motionsyrkandena. I likhet med vad som anförts i motion Jo111 yrkande 8 anser utskottet dock att även naturvårdslagen bör kompletteras så att krav på miljökonsekvensbeskrivningar införs. Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag i enlighet härmed. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo111 yrkande 8 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Jo705 yrkande 10, Jo733 yrkande 3, Jo792 yrkande 6 och Jo818 yrkande 1 avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 86 bort ha följande lydelse:
86. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo111 yrkande 8 och med avslag på motionerna 1990/91:Jo705 yrkande 10, 1990/91:Jo733 yrkande 3, 1990/91:Jo792 yrkande 6 och 1990/91:Jo818 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
84. Bearbetning av miljödata (mom. 87)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 138 börjar med "I likhet" och på s. 139 slutar med "berörd del." bort ha följande lydelse:
I likhet -- -- -- (=utskottet) -- -- -- och mätmetoder. Det svenska miljöövervakningssystemet uppvisar brister som inte beror på avsaknad av resurser utan på organisationsmässiga förhållanden. För att nå en bättre hushållning med naturresurserna är det därför viktigt att förändra formerna för tillståndsgivning, miljöövervakning och informationsflöde. Utskottet anser att de medel som enligt regeringens förslag skall tillföras miljöövervakningen under den kommande treårsperioden kan användas på ett mer framåtsyftande sätt. Redan i dag finns en mycket stor informationsmängd på miljöområdet. Problemet är att informationen många gånger varken är sammanställd eller bearbetad. Utskottet anser att kunskapen om miljön måste öka. Det primära är således inte intensifierade övervakningsinsatser utan att bearbetning och sammanställning av befintliga miljödata prioriteras. Insamlingen av miljödata bör dock fortgå i oförändrad omfattning. Regeringen föreslår att länsstyrelserna skall få ansvar för de regionala övervakningsprogrammen och framhåller vidare behovet av förstärkta planeringsinsatser. Behovet av ökad kunskapsuppbyggnad har en mindre framträdande roll. Utskottet anser inte att alla problem kan lösas genom förstärkta planeringsinsatser. För att miljöövervakningen skall kunna förbättras krävs i stället att enskilda intressenter ges ett större ansvar. Organisationer av den typ vattenvårdsförbund och luftvårdsförbund representerar bör få en stärkt ställning. En viss del av de medel som avsätts till miljöövervakning bör enligt utskottets mening användas för att stärka dessa aktörsbaserade organ. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo105 yrkande 10 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 87 bort ha följande lydelse:
87. beträffande bearbetning av miljödata
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo105 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
85. Finansieringen av skogsmarkskalkningen m.m. (mom. 92)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 143 börjar med "Utskottet är" och slutar med "förslag ovan." bort ha följande lydelse:
Som redovisats i propositionen behöver drygt 600 000 hektar skogsmark kalkas och vitaliseringsgödslas. Arealen växer hela tiden så länge nedfallet av svavel och kväve överskrider den kritiska belastningen. Den årliga kostnaden för kalkning och vitalisering kan beräknas till mellan 300 och 500 milj.kr. Utskottet anser i likhet med vad som anförts i motion Jo88 att en viss del av de totala kostnaderna rimligen kan betalas av skogsägarna själva. Utskottet anser därför att bidrag bör utgå med 80 % av kostnaderna, varvid också medräknas markägarens egen arbetsinsats. Huvudman för skogsmarkskalkningen skall vara skogsstyrelsen. Enligt utskottets uppfattning är det i framtiden inte rimligt att använda budgetmedel för dessa åtgärder. Även om stora delar av de förorenande ämnena kommer med vindarna från andra länder är den mest logiska lösningen att svenska föroreningskällor betalar reparationen av de skador som utsläppen förorsaker. Miljöavgifter bör avsättas till miljöfonder i stället för att gå direkt in i statskassan. Dessa fonder skall sedan bekosta miljöförbättrande åtgärder inom drabbade områden. En sådan förvaltningsform ger möjlighet til en långsiktig och jämn användning av resurserna jämfört med statliga budgetmedel. Influtna medel bör användas framför allt för att täcka kalkningar och återställningsarbete. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo88 yrkandena 4, 5 och 6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo113 yrkande 8 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 92 bort ha följande lydelse:
92. beträffande finansieringen av skogsmarkskalkningen m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo88 yrkandena 4, 5 och 6 samt med avslag på motion 1990/91:Jo113 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
86. Finansieringen av skogsmarkskalkningen m.m. (mom. 92)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 143 börjar med "Utskottet är" och slutar med "förslag ovan." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförts i motion Jo113 yrkande 8 att ett treårsprogram bör upprättas när det gäller skyddskalkning och vitaliseringsgödsling. För de kommande tre budgetåren bör 40 milj.kr., 75 milj.kr. resp. 130 milj.kr. anslås till programmet. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag i enlighet härmed. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo113 yrkande 8 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo88 yrkandena 4, 5 och 6 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 92 bort ha följande lydelse:
92. beträffande finansieringen av skogsmarkskalkningen m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkande 8 och med avslag på motion 1990/91:Jo88 yrkandena 4, 5 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
87. Luftföroreningarnas effekt på kulturminnen m.m. (mom. 94)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 144 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "riksdagens åtgärd." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser -- -- -- (=utskottet) -- -- -- budgetåret 1991/92. Utskottet anser emellertid att möjligheterna att göra regionala insatser och bättre kartlägga behovet av åtgärder runt om i landet måste främjas. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo113 yrkande 11 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 94 bort ha följande lydelse:
94. beträffande luftföroreningarnas effekt på kulturminnen m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
88. Metalläckage från gruvavfall (mom. 96)
Annika Åhnberg (v)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 145 börjar med "På många" och slutar med "anses tillgodosedd." bort ha följande lydelse:
På många -- -- -- (=utskottet) -- -- -- i Dalälvens tillrinningsområde. Enligt utskottets mening bör naturvårdsverket mot bakgrund av det anförda ges i uppdrag att lägga fram förslag om en kraftig minskning av metalläckaget från gruvavfall. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo107 yrkande 18 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 96 bort ha följande lydelse:
96. beträffande metalläckage från gruvavfall
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo107 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
89. Översyn av industrins utsläppsvillkor m.m. (mom.97)
Marianne Samuelsson (mp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 147 börjar med "Kvaliteten i" och på s. 148 slutar med "vidare åtgärd." bort ha följande lydelse:
Kvaliteten i -- -- -- (=utskottet) -- -- -- effektiv tillsyn. Utsläpp av giftiga metaller till vatten utgör en allt större del av tillförseln till havet av sådana metaller. Utsläppen orsakas av diffusa utsläpp från varor och produkter som innehåller dessa ämnen. Punktutsläpp från industrin är också en stor källa. Sverige har förbundit sig att minska utsläppen med 70 % när det gäller kvicksilver, kadmium och bly och med 50 % när det gäller andra tungmetaller från år 1985 till år 1995. Utskottet kan konstatera att regeringen inte har presenterat något konkret åtgärdsprogram för hur detta skall gå till. Regeringen bör ge naturvårdsverket i uppdrag att kartlägga samtliga industriutsläpp av giftiga metaller och halogenerade organiska föreningar. Kartläggningen skall ligga till grund för en omprövning av samtliga industriers utsläpp av dessa ämnen. Enligt utskottets mening bör omprövningen göras senast 10 år efter att koncession beviljats. Kartläggningen skall även ligga till grund för införandet av miljöskatter. Regeringen bör varje år redovisa till riksdagen hur arbetet med att klara målsättningen går och samtidigt föreslå de kompletterande åtgärder som kan behövas. I samband med omprövningen bör också verksamheter som har dispens från tillståndsplikt prövas. Utskottet anser att i stort sett alla utsläpp av tungmetaller från industrin skall ha upphört senast den 1 januari 1995 och att år 2000 skall vara en absolut tidsgräns för utsläppen. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo117 yrkande 10 och Jo118 yrkandena 1 och 15 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Jo749 yrkande 4 och Jo776 avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 97 bort ha följande lydelse:
97. beträffande översyn av industrins utsläppsvillkor m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo117 yrkande 10 och 1990/91:Jo118 yrkandena 1 och 15 samt med avslag på motionerna 1990/91:Jo749 yrkande 4 och 1990/91:Jo776 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
90. Stabila organiska ämnen (mom. 102)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser
att utskottet i moment 102 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo110 yrkande 8 och 1990/91:Jo813 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bl.a. en högre ambitionsnivå och ett konkret mål att klorutsläppen från massaindustrin i det närmaste helt elimineras vid sekelskiftet samt avslår motionerna 1990/91:Jo113 yrkande 19 och 1990/91:Jo118 yrkandena 17, 18 och 19.
91. Stabila organiska ämnen (mom. 102)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 150 börjar med "I likhet" och slutar med "yrkande 2." bort ha följande lydelse:
Utsläppen av klor är exempel på sådana utsläpp som naturen inte tål. Enlig utskottets mening präglas regeringens förslag av uppgivenhet när det gäller dessa utsläpp. En klar målsättning saknas. Den svenska skogsindustrins utsläpp av klor har under senare år kraftigt minskat. I dag finns det helt klorfria blekningstekniker i Sverige. Utskottet anser att det med utgångspunkt i dagens situation är fullt möjligt att nedbringa klorutsläppen till en nivå på högst 0,5 kg absorberbart organiskt klor (AOX) per ton massa år 1995 och till 0,1 kg AOX per ton massa år 1999. Utskottet anser således att denna målsättning skall fastställas och att riksdagen hos regeringen begär en avvecklingsplan i enlighet härmed. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo113 yrkande 19 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Jo110 yrkande 8, Jo118 yrkandena 17, 18 och 19 samt Jo813 yrkande 2 avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 102 bort ha följande lydelse:
102. beträffande stabila organiska ämnen
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkande 19 och med avslag på motionerna 1990/91:Jo110 yrkande 8, 1990/91:Jo118 yrkandena 17, 18 och 19 och 1990/91:Jo813 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
92. Stabila organiska ämnen (mom. 102)
Annika Åhnberg (v) anser
att utskottet i moment 102 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo118 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utsläppen från skogsindustrin skall ha upphört senast år 1995 samt avslår motionerna 1990/91:Jo110 yrkande 8, 1990/91:Jo113 yrkande 19, 1990/91:Jo118 yrkandena 18 och 19 samt 1990/91:Jo813 yrkande 2.
93. Stabila organiska ämnen (mom. 102)
Marianne Samuelsson (mp) anser
att utskottet i moment 102 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo118 yrkandena 17, 18 och 19 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utsläppen från skogsindustrin skall ha upphört senast år 1995, att klorblekt papper inte skall få säljas i Sverige samt att naturvårdsverket ges i uppdrag att utarbeta en plan för att minimera utsläppen av stabila organiska föreningar med målsättningen att minska utsläppen till havet med 70 % till år 1995 samt avslår motionerna 1990/91:Jo110 yrkande 8, 1990/91:Jo113 yrkande 19 och 1990/91:Jo813 yrkande 2.
94. Miljöavgift på skogsindustrins utsläpp (mom. 103)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser
att utskottet i moment 103 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkande 20 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en i lag föreskriven avgift på organiskt bundet klor som skall uppgå till 50 kr. per kg samt avslår motion 1990/91:Jo107 yrkande 28.
95. Miljöavgift på skogsindustrins utsläpp (mom. 103)
Annika Åhnberg (v) anser
att utskottet i moment 103 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo107 yrkande 28 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett förslag till miljöavgift på utsläpp av klororganisk substans (AOX) som överstiger nivån 0,5 kg per ton massa samt avslår motion 1989/90:Jo113 yrkande 20.
96. Ekonomiska stimulanser för att minska utsläppen (mom. 104)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 150 börjar med "Utskottet är" och slutar med "berörd del." bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående konstaterat att utsläppen av stabila organiska föreningar på sikt måste upphöra. För att påskynda denna utveckling anser utskottet att ekonomiska stimulanser skall användas. Miljöavgiftsutredningen föreslog miljöavgifter på utsläpp av klorerad organisk substans med 50 kr. per kilo absorberbart organiskt klor (AOX). I genomsnitt ligger AOX-värdena 20--30% högre än TOCl-värdena. Utredningen gör också bedömningen att när utsläppen ligger under 0,5 kg AOX per ton massa är miljöeffekten osäker och föreslår därför att avgiften upphör vid denna gräns. Miljöavgiftsutredningens förslag är enligt utskottets mening logiskt men förutsätter att liknande miljöavgifter tas ut i Sveriges konkurrentländer. Så är inte fallet i dag. Det är därför inte lämpligt att Sverige ensidigt nu inför miljöavgifter på dessa utsläpp. Kostnadsbelastningen skulle bli orimlig, i synnerhet med tanke på de betydande miljöinvesteringar som redan vidtagits. För att minska klorutsläppen kan i stället en ekonomisk miljöstimulans användas. De företag som pressar ner sina utsläpp under 1,0 kg AOX per ton massa får en stimulans på 50 kr. för varje kilo AOX som inte släpps ut. Denna bör utformas som en skattereduktion och finansieras via svavelavgiften. Maximal ekonomisk stimulans skall erhållas då utsläppen uppgår till 0,3 kg AOX per ton massa. Denna nivå ligger något lägre än en nivå som miljöavgiftsutredningen ansåg vara så låg att de miljömässiga effekterna torde vara obetydliga. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo105 yrkande 32 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 104 bort ha följande lydelse:
104. beträffande ekonomiska stimulanser för att minska utsläppen
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo105 yrkande 32 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
97. Kvicksilverfri teknik inom kloralkaliindustrin (mom. 105)
Annika Åhnberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 150 börjar med "Utsläppen av" och på s. 151 slutar med "berörda delar." bort ha följande lydelse:
Utsläppen av -- -- -- (=utskottet) -- -- -- kvicksilverbaserad processteknik. Utskottet anser att kloralkaliindustrin senast år 2000 skall ha övergått till kvicksilverfria processer. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo107 yrkande 11 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo118 yrkande 16 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 105 bort ha följande lydelse:
105. beträffande kvicksilverfri teknik inom kloralkaliindustrin
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo107 yrkande 11 och med avslag på motion 1990/91:Jo118 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
98. Kvicksilverfri teknik inom kloralkaliindustrin (mom. 105)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 150 börjar med "Utsläppen av" och på s. 151 slutar med "berörda delar." bort ha följande lydelse:
Utsläppen av -- -- -- (=utskottet) -- -- -- kvicksilverbaserad processteknik. Utskottet anser att användningen av kvicksilver inom kloralkaliindustrin skall ha upphört till den 1 juli 1992. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo118 yrkande 16 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo107 yrkande 11 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 105 bort ha följande lydelse:
105. beträffande kvicksilverfri teknik inom kloralkaliindustrin
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo118 yrkande 16 och med avslag på motion Jo107 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
99. Kväveutsläpp från kommunala reningsverk (mom.106)
Sven Erik Lorentzon (m), Ingvar Eriksson (m), Sören Norrby (fp), Ivar Virgin (m) och Lars Ernestam (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 152 börjar med "Enligt naturvårdsverkets" och på s. 153 slutar med "riksdagens åtgärd." bort ha följande lydelse:
Enligt naturvårdsverkets -- -- -- (=utskottet) -- -- -- regionala förutsättningar. Föreslagna åtgärder beträffande reduktionen av kväveläckaget får enligt utskottets mening inte innebära att man bortser från behovet av fortsatta ansträngningar på detta område. Bl.a. bör förutsättningarna för tillämpning av andra och mer kostnadseffektiva metoder prövas, t.ex. anläggande av våtmark. Som ett annat exempel kan nämnas försök med zonindelning av kusten där kommunerna sinsemellan förhandlar om åtgärder för att inom zonen uppnå miljömålet. Varje kommun skulle även kunna tillåtas att inom en "kvävebubbla" på mest kostnadseffektiva sätt reducera det totala kväveläckaget i en omfattning som svarar mot minst hälften av utsläppen från de kommunala reningsverken. Härigenom tillåts andra åtgärder som ger samma effekt på de samlade kväveutsläppen som rening men till lägre kostnad. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo105 yrkande 28, Jo110 yrkande 10, Jo813 yrkande 1 och Jo817 yrkande 3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo70 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 106 bort ha följande lydelse:
106. beträffande kväveutsläpp från kommunala reningsverk
att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 28, 1990/91:Jo110 yrkande 10, 1990/91:Jo813 yrkande 1 och 1990/91:Jo817 yrkande 3 samt med avslag på motion 1990/91:Jo70 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
100. Krav på ytterligare kvävereduktion m.m. (mom.107)
Marianne Samuelsson (mp) anser
att utskottet i moment 107 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo118 yrkandena 10, 11, 12 och 13 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kustnära kommunala avloppsreningsverk vid Västerhavet och Östersjön skall ha infört kvävereduktion motsvarande minst 60 % senast den 1 juli 1993, att kustnära kommunala avloppsreningsverk vid Västerhavet och Östersjön skall ha infört kvävereduktion motsvarande minst 75 % senast den 1 juli 1995, att kustnära kommunala avloppsreningsverk vid Bottenhavet skall ha infört kvävereduktion motsvarande minst 50 % senast den 1 juli 1993 samt att kustnära kommunala avloppsreningsverk skall ha en fosfatreningsgrad på 95 % senast den 1 juli 1994.
101. Inriktningen av kemikaliehanteringen (mom. 109)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 158 börjar med "De tankegångar" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
I enlighet med vad som anförs i motion Jo113 bör kemikaliearbetet grundas på ett synsätt som innebär att naturfrämmande ämnen som är eller kan befaras vara långlivade över huvud taget inte sprids i miljön, att halterna av tungmetaller och andra sällsynta grundämnen hålls inom de naturliga variationerna i miljön och att alla övriga ämnen inte ökar mer än vad naturen förmår bryta ned eller kan tolerera. Eftersom man inte på förhand kan förutsäga samtliga miljöeffekter av ett kemikalieflöde, krävs att samhället förebygger skador genom försiktighet. Samhället kan inte tillåta användning av kemikalier, som kan misstänkas ge allvarliga miljökonsekvenser.
Kemikaliearbetet bör vidare bedrivas enligt följande strategi. Tillverkning och användning av miljöfarliga kemikalier som inte kan gå runt i ett slutet kretslopp avvecklas. Avvecklingsplaner för vissa riskgrupper som t.ex. klorföreningar och bromerade ämnen upprättas. Substitutionsprincipen tillämpas vid tillståndsprövningar. Kemikalierevision görs i alla företag med en omfattande hantering av miljöfarliga ämnen. Internationella överenskommelser initieras för att begränsa brytning eller tillverkning av miljöfarliga ämnen som t.ex. kvicksilver. Miljöavgifter på de särskilt miljöfarliga ämnen som finns på kemikalieinspektionens begränsningslista införs. Kemikalieinspektionens organisation ses över för att förstärka det internationella arbetet och den regionala organisationen. Kemikalieförsäkring för tillverkare och importörer av kemikalier införs. En parlamentarisk utredning tillsätts för att stimulera utnyttjande av vegetabiliskt baserade produkter.
Utskottet vill understryka vikten av att ta ett helhetsgrepp på kemikaliehanteringen så att den också omfattar varor och transporter.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo113 yrkande 18 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo107 yrkandena 1 och 6 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 109 bort ha följande lydelse: 109. beträffande inriktningen av kemikaliehanteringen att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motion 1990/91:Jo107 yrkandena 1 och 6,
102. Inriktningen av kemikaliehanteringen (mom. 109)
Annika Åhnberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 158 börjar med "De tankegångar" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den syn på kemikaliehanteringen som kommer till uttryck i motion Jo107. Vårt västerländska samhälle har för länge sedan sprängt de ekologiska ramarna. Vi tär på jordens ändliga resurser och fördelar användandet av dem ytterst orättvist sett i ett globalt perspektiv. Framtidsfrågorna när det gäller miljön måste handla om kamp mot resursslöseriet, sparande som livsform och alternativ som är förnyelsebara. Detta gäller all mänsklig verksamhet, således även industrin. Vid forskning för att utveckla nya produkter måste resurshushållning, återvinning och miljöpåverkan finnas med. Råvaru- och materialbalanser måste upprättas och en livscykel- och kvittblivningsspecifikation göras. Allt måste resultera i miljökonsekvensbeskrivningar och miljökonsekvensanalyser av de varor man vill producera. Många av de ämnen som används i dag måste elimineras ur våra materialflöden. Åtgärderna kan skifta, det kan vara rena förbud, frivilliga branschöverenskommelser, information, miljöavgifter, skatter, administrativa styrmedel etc.
Vidare vill utskottet lyfta fram principen att huvudansvaret för kemikaliehanteringen, varors miljövänlighet etc. ska ligga på tillverkare och försäljare.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo107 yrkandena 1 och 6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo113 yrkande 18 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 109 bort ha följande lydelse: 109. beträffande inriktningen av kemikaliehanteringen att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo107 yrkandena 1 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motion 1990/91:Jo113 yrkande 18,
103. Klassificering av miljöfarlighet m.m. (mom. 110)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 158 börjar med "Utskottet delar" och på s. 159 slutar med "Jo710 yrkande 6" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar -- -- -- (= utskottet) -- -- -- Jo107 yrkande 4 avstyrks. För en del kemiska produkter finns bättre alternativ för vissa användningsområden medan substitut saknas för andra användningsområden. Utskottet delar uppfattningen i motion Jo710 att detta måste framgå av produktens märkning. Vad utskottet anfört med anledning av motion 1990/91:Jo710 yrkande 6 bör riksdagen ge regeringen till känna. Motionerna Jo107 yrkande 4 och Jo115 yrkande 5 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 110 bort ha följande lydelse: 110. beträffande klassificering av miljöfarlighet m.m. att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo710 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motionerna 1990/91:Jo107 yrkande 4 och 1990/91:Jo115 yrkande 5,
104. Principen om den omvända bevisbördan (mom.112)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 112 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo710 yrkande 3 hos regeringen begär förslag till ändring i lagen om kemiska produkter så att den omvända bevisbördan införs samt avslår motion 1990/91:Jo107 yrkande 5.
105. Begränsningsuppdraget (mom. 113)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 113 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo119 yrkandena 29--31 som sin mening ger regeringen till känna att de åtgärder som presenterats i kemikalieinspektionens begränsningsuppdrag måste skärpas, konkretiseras och kompletteras med absoluta tidsgränser, att användning av de organiska ämnen som står på kemikalieinspektionens 13-lista inte skall vara tillåten efter den 1 januari 1991 samt att all användning och tillverkning av dessa organiska ämnen skall ha upphört senast den 1 januari 1995.
106. Internationellt samarbete vid kemikalieavveckling m.m. (mom. 115)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 115 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo119 yrkandena 23 och 24 som sin mening ger regeringen till känna att Sverige skall ta egna initiativ och skärpa kraven när det gäller hantering och import av kemiska produkter och varor och inte invänta beslut i andra länder samt att den lagstiftning som riksdagen beslutat om i kemikaliefrågor inte kan kompromissas bort i uppgörelser med företag och med hänvisning till handelsregler.
107. Förstärkt kemikaliekontroll (mom. 116)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 116 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo710 yrkande 2 hos regeringen begär ändring i lagen om kemiska produkter så att bestämmelser om förhandsgranskning införs samt avslår motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- Jo739 yrkande 12.
108. Redovisning av vissa produkter m.m. (mom.120)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 120 bort hemställa att riksdagen dels med anledning av motion 1990/91:Jo710 yrkande 13 hos regeringen begär att kemikalieinspektionen får i uppdrag att årligen offentliggöra import, export och inrikes användning av miljöfarliga kemikalier, dels med anledning av motion 1990/91:Jo810 yrkandena 1 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ansvariga myndigheter som kemikalieinspektionen, konsumentverket och livsmedelsverket skall få i uppdrag att göra en revision av vilka kemikalier som skall vara tillåtna i Sverige med utgångspunkt i vad som är förbjudet i andra länder samt vad i motionen anförts om att de myndigheter som sätter gränsvärden måste redovisa hur dessa satts och hur olika gifter i våra livsmedel samverkar för att gränsvärdena skall kunna accepteras och att det måste göras en översyn av nu tillämpade gränsvärden,
109. Kvicksilver m.m. (mom. 124)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser att utskottet i moment 124 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo87 som sin mening ger regeringen till känna att metalliskt kvicksilver skall få användas till blodtrycksmätare inom sjukvården i avvaktan på nya och tillförlitliga alternativ samt avslår motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- Jo782,
110. Amalgam m.m. (mom. 125)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser att utskottet i moment 125 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo64 yrkandena 1--3 och 5 dels som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvicksilver inom tandvården och om att användningen av kvicksilver inom tandvården snarast bör upphöra med hänvisning till konstaterade och befarade hälsoeffekter och utsläppen till miljön, dels hos regeringen begär att kemikalieinspektionen får i uppdrag att pröva om tillverkning, import och användning av amalgam är förenligt med lagen om kemiska produkter och att socialstyrelsen får i uppdrag att lägga fram en tidsplan för avveckling av amalgam, att förbereda åtgärder för ett omedelbart förbud och lägga fram en åtgärdsplan för att selektera ut den del av befolkningen som riskerar besvär av amalgam, samt avslår motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- Jo713,
111. Amalgam m.m. (mom. 125)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 125 bort hemställa att riksdagen dels med anledning av motion 1990/91:Jo119 yrkande 37 som sin mening ger regeringen till känna att amalgam som tandfyllningsmaterial inte skall få användas efter den 1 juli 1994, dels med anledning av motion 1990/91:Jo713 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att problemen med krematoriernas kvicksilverutsläpp måste lösas, samt avslår motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- Jo92,
112. Arsenik och krom (mom. 128)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 128 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo119 yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna att en avgift på träskyddsmedel motsvarande 200 kr./kg arsenik och 100 kr./kg krom bör införas samt lämnar motionerna 1990/91:Jo107 yrkande 19 och 1990/91:Jo110 yrkande 15 utan vidare åtgärd och avslår motion 1990/91:107 yrkande 20,
113. PCB (mom. 132)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 132 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo118 yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna att de transformatorer och kondensatorer som innehåller PCB skall vara insamlade senast den 1 juli 1992 och att användningen av PCB totalförbjuds samt avslår motion 1990/91:Jo113 yrkande 21,
114. CFC (mom. 134)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 134 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo119 yrkandena 15, 17 och 18 som sin mening ger regeringen till känna att försäljning, tillverkning och import av CFC och varor som innehåller CFC inte skall tillåtas efter den 1 januari 1992 och att kommunerna skall ha skyldighet att ta hand om CFC och haloner senast den 1 januari 1992 samt avslår motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- Jo115 yrkande 3,
115. Avfallsreducering m.m. (mom. 138)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser att utskottet i moment 138 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo105 yrkande 39 hos regeringen begär en utredning om avfallsreduceringsplaner skulle kunna användas för att minska avfallsmängderna samt avslår motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- Jo119 yrkandena 1--4 och 9,
116. Avfallsreducering m.m. (mom. 138)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser att utskottet i moment 138 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkande 40 hos regeringen begär förslag om en strategi för en resurssnål avfallshantering enligt de riktlinjer som förordas i motionen samt avslår motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- Jo119 yrkandena 1--4 och 9,
117. Avfallsreducering m.m. (mom. 138)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 138 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo119 yrkandena 1--4 och 9 dels som sin mening ger regeringen till känna att målsättningen skall vara att minska produktionen av avfall med 50 % och produktionen av miljöfarligt avfall med 80 % inom en tioårsperiod och begär att regeringen uppdrar åt naturvårdsverket att arbeta fram konkreta planer för att minska produktionen av avfall resp. miljöfarligt avfall i enlighet härmed, dels som sin mening ger regeringen till känna att sopförbränning av osorterat avfall i kommunerna skall vara avvecklad senast den 1 januari 1994, samt avslår motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- Jo113 yrkande 40,
118. Lag om avfall och återvinning m.m. (mom. 139)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser att utskottet i moment 139 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo110 yrkande 19 hos regeringen begär utredning och förslag om en återvinningslag och andra förpacknings- och avfallsfrågor samt avslår motion 1990/91:Jo103,
119. Lag om avfall och återvinning m.m. (mom. 139)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 139 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo103 hos regeringen begär förslag till lag om avfall och återvinning i enlighet med det förslag som återfinns i motionen samt avslår motion 1990/91:Jo110 yrkande 19,
120. Avfallsforskning m.m. (mom. 140)
Karl Erik Olsson (c), Sven Eric Lorentzon (m), Ingvar Eriksson (m), Lennart Brunander (c) och Ivar Virgin (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 176 börjar med "Riksdagen har" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Olika typer av monopol hotar att hämma den tekniska utvecklingen. Detta gäller inte minst på avfallsområdet. Renhållningsförordningen (1979:904) ger kommunerna ansvaret för bortforsling av miljöfarligt avfall. Utskottet anser att kommunerna endast skall svara för tillsyn och kontroll. Det kommunala monopolet måste upphävas. Detta skulle befrämja teknikutveckling och tvinga fram mer kostnadseffektiva lösningar.
Vidare måste arbetet under 1990-talet inriktas på att minska avfallsmängderna och samtidigt minska avfallets farlighet. Under de tre kommande åren är 87 miljoner avsatta för forskning kring avfallshantering och miljöanpassad produktutveckling. Utskottet anser att forskningen främst skall inriktas på projekt som syftar till att minimera avfallsmängderna.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo105 yrkandena 38 och 42 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 140 bort ha följande lydelse: 140. beträffande avfallsforskning m.m. att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo105 yrkandena 38 och 42 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
121. Ekonomiska styrmedel inom avfallsområdet (mom. 142)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser att utskottet i moment 142 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo739 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiska styrmedel för att stimulera avfallsåtervinning och resurshushållning samt avslår motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- Sk625 yrkandena 20 och 21,
122. Ekonomiska styrmedel inom avfallsområdet (mom. 142)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser att utskottet i moment 142 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkandena 24 och 25 dels som sin mening ger regeringen till känna att en lag som föreskriver att en avfallsavgift uttas på osorterat hushålls- och industriavfall med 200 kr. per ton bör införas från den 1 januari 1992 i enlighet med vad i motionen anförts, dels hos regeringen begär att en utredning tillsätts med direktiv att lägga förslag om införande av ett pantsystem för återvinning av avfall, samt avslår motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- Sk625 yrkandena 20 och 21,
123. Ekonomiska styrmedel inom avfallsområdet (mom. 142)
Annika Åhnberg (v) anser att utskottet i moment 142 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo99 hos regeringen dels begär förslag om en miljöavgift på osorterat avfall på 50 kr./ton från den 1 januari 1992, dels begär förslag om definition av olika avfallsfraktioner och förslag på miljöavgifter på dessa fraktioner, samt avslår motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- Sk625 yrkandena 20 och 21,
124. Bildäck (mom. 143)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser att utskottet i moment 143 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo814 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av marknaden för återvunnet gummi och om införande av skrotningsavgift på däck samt avslår motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- Jo728 yrkande 7,
125. Bildäck (mom. 143)
Annika Åhnberg (v) anser att utskottet i moment 143 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo726 dels som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att snabbt öka återvinningen av däck, dels begär förslag om destruktionsavgift på däck, samt avslår motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- Jo814 yrkande 3,
126. Bildäck (mom. 143)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 143 bort hemställa att riksdagen dels med anledning av motion 1990/91:Jo715 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pant på bildäck, dels med anledning av motion 1990/91:Jo728 yrkande 7 hos regeringen begär förslag till pantsystem på bildäck, samt avslår motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- Jo814 yrkande 3,
127. Batterier (mom. 144)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser att utskottet i moment 144 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 35 och Jo733 yrkande 7 hos regeringen begär förslag till återlämningspremie på de miljöfarliga batterier som i dag inte omfattas av pantsystem,
128. Katalysatorer och smörjoljor (mom. 145)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 145 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo728 yrkandena 8 och 9 dels begär förslag till pantsystem på förbrukade katalysatorer från vägfordon, dels som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett pantsystem omgående bör införas på smörjoljor och att en lämplig pant vore 700 kr./kubikmeter,
129. Miljöfarligt avfall m.m. (mom. 147)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 177 börjar med "I ett" och på s. 178 slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Det miljöfarliga avfallet vållar stora problem. Stränga krav måste ställas på omhändertagandet. Vidare måste mängden miljöfarligt avfall minskas. Producenterna har ett ofrånkomligt ansvar i detta arbete. Avfallsproducenterna skall dock inte hänvisas till politiskt dikterade metoder. Marknaden måste enligt utskottets mening få möjlighet att utveckla lämplig teknik inom de miljömässiga ramar som skall fastställas på politisk väg.
Regeringen avhandlar frågan om det miljöfarliga avfallet på ett mycket summariskt sätt. Regeringen tycks ha låst sig för att huvuddelen av det miljöfarliga avfallet även fortsättningsvis skall destrueras genom förbränning. Regeringen konstaterar att en utbyggnad av behandlingskapaciteten (läs förbränningskapaciteten) är ofrånkomlig. För närvarande pågår en särskild utredning rörande den framtida hanteringen av det miljöfarliga avfallet. Denna utredning kan i bästa fall resultera i förslag som kraftigt kan minska mängderna miljöfarligt avfall. Utskottet anser det därför direkt olämpligt att redan nu bygga ut den s.k. behandlingskapaciteten. Dessutom kan kanske bättre metoder än förbränning utvecklas.
Utskottet anser vidare att man skall låta den industri som ger upphov till det miljöfarliga avfallet ta hand om avfallshanteringen genom att bli delägare i SAKAB. Detta skulle dels sätta press på industrin, dels skapa tydligare ansvarsförhållanden mellan myndigheter och dem som då ansvarar för verksamheten vid SAKAB. En privatisering skulle kunna leda till en miljömässigt bättre avfallshantering. Regering och riksdag skulle också få möjlighet att ställa hårdare krav på ett industriägt SAKAB.
Källsorteringen av hushålls- och industriavfall ger bl.a. ökad möjlighet till återvinning och återanvändning. Sorteringen innebär att stora delar av avfallet kan få egenskaper som endast obetydligt skiljer det från ett traditionellt biobränsle. I vissa kommuner kan detta ske genom sortering i en torrfraktion som -- under förutsättning att hårda miljökrav ställs -- kan förbrännas för energiändamål och i en våtfraktion av livsmedelsrester som kan komposteras. Då organiskt material förmultnar bildas bl.a. metan. Denna gas kan också användas för energiändamål.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo105 yrkandena 40 och 43--46 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo744 yrkande 1 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 147 bort ha följande lydelse: 147. beträffande miljöfarligt avfall m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena 40 och 43--46 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motion 1990/91:Jo744 yrkande 1,
130. Förpackningar (mom. 149)
Annika Åhnberg (v) anser att utskottet i moment 149 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo514 yrkande 3 hos regeringen begär lagförslag som tvingar handeln att återta alla förpackningar samt avslår motionerna -- -- -- (=utskottet i övrigt) -- -- -- Jo810 yrkande 4,
131. Förpackningar (mom. 149)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 149 bort hemställa att riksdagen dels med anledning av motion 1990/91:Jo119 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna att användningen av retursystem kraftigt skall utökas och att förpackningsutredningen får tilläggsdirektiv om att utforma sådana förslag, dels med anledning av motion 1990/91:Jo809 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att varuförpackningarna bör reduceras, dels med anledning av motion 1990/91:Jo810 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förpackningar skall utformas så att de kan återanvändas, återbrukas eller komposteras, samt avslår motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- Jo799,
132. Miljömärkning m.m. (mom. 151)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 179 börjar med "Systemet med" och slutar med "och 13 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Det är inte uteslutet att EGs märkningssystem hinner träda i kraft före det svenska. Sverige bör därför överväga en anslutning till EGs märkningssystem. Det skulle betyda att enhetliga märkningsregler införs i hela Europa.
Vidare bör enligt utskottets mening produkter som kan ge upphov till miljömässiga problem då produkten kasseras omfattas av en miljömärkning. Syftet med detta är att ge konsumenterna vägledning på ett sådant sätt att de miljömässiga effekterna kan nedbringas.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo105 yrkande 34 och Jo744 yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Jo107 yrkande 8, Jo113 yrkande 33, Jo119 yrkandena 7 och 13 samt Jo765 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 151 bort ha följande lydelse: 151. beträffande miljömärkning m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 34 och 1990/91:Jo744 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och avslår motionerna 1990/91:Jo107 yrkande 8, 1990/91:Jo113 yrkande 33, 1990/91:Jo119 yrkandena 7 och 13 samt 1990/91:Jo765,
133. Miljömärkning m.m. (mom. 151)
Annika Åhnberg (v) anser att utskottet i moment 151 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo107 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsumenters och yrkesutövares förstärkta möjligheter att handla miljömedvetet samt avslår motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- Jo765,
134. Miljömärkning m.m. (mom. 151)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 151 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo119 yrkandena 7 och 13 som sin mening ger regeringen till känna dels att krav på materialvarudeklaration skall ställas, dels att plaster skall märkas för att underlätta återvinning, samt avslår motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- Jo765,
135. Materialbalanser (mom. 152)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser att utskottet i moment 152 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo739 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kemikalieinspektionen bör upprätta materialbalanser för de farligaste och mest använda ämnena samt avslår motion 1990/91:Jo119 yrkandena 5 och 6,
136. Materialbalanser (mom. 152)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 152 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo119 yrkandena 5 och 6 som sin mening ger regeringen till känna att företag som bedriver verksamhet där miljöskyddslagen eller lagen om kemiska produkter är tillämplig skall upprätta materialbalanser och att dessa skall ligga till grund för krav på avfallsreduktion samt avslår motion 1990/91:Jo739 yrkande 13,
137. Montrealprotokollet (mom. 153)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 153 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:Jo820 yrkande 1 och 1990/91:Jo752 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna att Sverige med kraft skall driva ett totalt avvecklingskrav för samtliga freontyper inom ramen för Montrealprotokollet samt avslår motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- Jo752 yrkande 4,
138. Baselkonventionen (mom. 154)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 181 börjar med "Enligt konventionen" och på s. 182 slutar med "anses tillgodosett" bort ha följande lydelse:
Att Baselkonventionen godkänns innebär emellertid inte någon garanti för att världens giftdumpning i tredje världen och östländerna upphör. Konventionen innehåller så många förbehåll att den i praktiken inte är förpliktande. Sverige måste därför verka för en snar skärpning av densamma. Vad utskottet anfört med anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkande 42 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion 752 yrkande 9 får härigenom anses tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 154 bort ha följande lydelse: 154. beträffande Baselkonventionen att riksdagen godkänner Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall och med anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkande 42 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar motion 1990/91:Jo752 yrkande 9 utan vidare åtgärd,
139. Ett miljöanpassat transportsystem (mom. 156)
Sven Eric Lorentzon (m), Ingvar Eriksson (m), Sören Norrby (fp), Ivar Virgin (m) och Lars Ernestam (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 185 börjar med "Utgångspunkten måste" och slutar med "yrkande 1 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utgångspunkten måste -- -- -- (= utskottet) -- -- -- natur tål. Under 1990-talet måste trafikens miljömässiga effekter minskas. Det går inte att lösa trafikens miljöproblem genom politisk detaljreglering. Problemen kan främst lösas genom en modernisering av trafiksystemet. Nya mer bränslesnåla fordon, utrustade med effektiv rening, kan på kort sikt minska utsläppen i betydande omfattning. Bättre vägar och smidigare trafikföring kan också verka i denna riktning. På längre sikt kan elbilar och användning av alternativa bränslen ytterligare minska utsläppen. Denna positiva teknikutveckling får inte motverkas. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo722 yrkande 3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Jo730 (T207) yrkande 1 och Jo114 yrkande 2 avstyrks.
Ett kommande -- -- -- (= utskottet) -- -- -- Jo114 yrkande 1 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 156 bort ha följande lydelse: 156. beträffande ett miljöanpassat transportsystem att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo722 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motionerna 1990/91:Jo114 yrkandena 1 och 2 samt 1990/91:Jo730 yrkande 1,
140. Ett miljöanpassat transportsystem (mom. 156)
Annika Åhnberg (v) och Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 156 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo114 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna att Sverige utan att avvakta EGs eller andra internationella organs samtycke skall skärpa miljökraven på trafikområdet och att de transporter som samhället och enskilda behöver redan på kort sikt måste göras så rena från skadliga utsläpp som de bästa och tillgängliga fordonstekniska lösningarna medger samt lämnar motion 1990/91:Jo730 yrkande 1 utan vidare åtgärd och avslår motion 1990/91:Jo722 yrkande 3,
141. Sjöfartens luftföroreningar (mom. 158)
Annika Åhnberg (v) anser att utskottet i moment 158 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo734 yrkande 1 hos regeringen begär förslag till avgaskrav och krav på bränslekvalitet för sjöfarten att införas senast den 1 januari 1992 och att kraven därefter trappas upp för att bli minst motsvarande dem som gäller för den tunga vägtrafiken samt avslår motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- Jo750,
142. Sjöfartens luftföroreningar (mom. 158)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 158 bort hemställa att riksdagen dels med anledning av motion 1990/91:Jo120 yrkandena 16--19 som sin mening ger regeringen till känna att svavelhalten i tunga brännoljor som används som bränsle till färjor som regelbundet anlöper svensk hamn sänks till högst 0,5 % fr.o.m. den 1 juli 1991 och till högst 0,3 % fr.o.m. den 1 juli 1992 och att svavelhalten i lätta brännoljor med samma användningsområde sänks till högst 0,2 % fr.o.m. den 1 juli 1991 och till högst 0,05 % fr.o.m. den 1 juli 1992, dels med anledning av motion 1990/91:Jo734 yrkande 1 hos regeringen begär förslag till avgaskrav och krav på bränslekvalitet för sjöfarten att införas senast den 1 januari 1992 och att kraven därefter trappas upp för att bli minst motsvarande dem som gäller för den tunga vägtrafiken, samt avslår motion 1989/90:Jo750,
143. Sjöfartens miljöeffekter i övrigt (mom. 159)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 186 börjar med "Enligt propositionen" och slutar med "yrkandena 4 och 5" bort ha följande lydelse:
Enligt propositionen -- -- -- (=utskottet) -- -- -- redovisade områden. I avvaktan härpå bör dock vissa särskilt angelägna åtgärder vidtas. Krav på dubbelskrov bör införas för tankfartyg i Stockholms skärgård och på Mälaren. En obligatorisk rapporteringsplikt avseende typ av last och volym för fartyg i Mälaren bör också införas. Vidare bör lotsarna få ökade befogenheter. Motionerna Jo98 yrkandena 1, 2 och 4--7 samt Jo120 yrkandena 21--22 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 159 bort ha följande lydelse: 159. beträffande sjöfartens miljöeffekter i övrigt att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo818 yrkandena 4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och avslår motionerna 1990/91:Jo98 yrkandena 1, 2 och 4--7 samt 1990/91:Jo120 yrkandena 21--22,
144. Sjöfartens miljöeffekter i övrigt (mom. 159)
Annika Åhnberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 186 börjar med "Enligt propositionen" och slutar med "yrkandena 4 och 5" bort ha följande lydelse:
Enligt propositionen -- -- -- (=utskottet) -- -- -- redovisade områden. I avvaktan härpå bör dock vissa särskilt angelägna åtgärder vidtas. Passagerarfärjor bör undantas från de undantag i 5 kap. 4 § SJÖFS 1985:19 som gäller utsläpp av toalettavfall, förbud mot utsläpp av matavfall från färjetrafiken bör införas, föreskrifter för användning av gifter i färjornas kylvattensystem bör utfärdas, de planerade bilaterala överenskommelserna med de nordiska länderna bör även omfatta gränsvärden för utsläpp av kväveoxid, lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg bör ändras så att den även omfattar luftföroreningar och naturvårdsverket bör få i uppdrag att utfärda föreskrifter för landanslutning för kraftproduktion för färjor som ligger i hamnar inom tättbebyggt område. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo98 yrkandena 1, 2 och 4--7 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna 1990/91:Jo120 yrkandena 20--22 samt 1990/91:Jo818 yrkandena 4 och 5 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 159 bort ha följande lydelse: 159. beträffande sjöfartens miljöeffekter i övrigt att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo98 yrkandena 1, 2 och 4--7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och avslår motionerna 1990/91:Jo120 yrkandena 20--22 samt 1990/91:Jo818 yrkandena 4 och 5,
145. Sjöfartens miljöeffekter i övrigt (mom. 159)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 186 börjar med "Enligt propositionen" och slutar med "yrkandena 4 och 5" bort ha följande lydelse:
Enligt propositionen -- -- -- (=utskottet) -- -- -- redovisade områden. I avvaktan härpå bör dock vissa särskilt angelägna åtgärder vidtas. Passagerarfärjor bör undantas från de undantag i 5 kap. 4 § SJÖFS 1985:19 som gäller utsläpp av toalettavfall, förbud mot utsläpp av matavfall från färjetrafiken bör införas, föreskrifter för användning av gifter i färjornas kylvattensystem bör utfärdas, de planerade bilaterala överenskommelserna med de nordiska länderna bör även omfatta gränsvärden för utsläpp av kväveoxid, lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg bör ändras så att den även omfattar luftföroreningar och naturvårdsverket bör få i uppdrag att utfärda föreskrifter för landanslutning för kraftproduktion för färjor som ligger i hamnar inom tättbebyggt område.
Vidare bör miljöavgifter för färjor och handelsfartyg, i första hand för utsläpp av kväveoxider och kolväten, införas senast fr.o.m. den 1 juli 1992. Tankfartyg som angör svensk hamn bör ha dubbel botten eller annan konstruktion eller andra säkerhetsanordningar som ger minst samma skydd mot oljeutsläpp vid eventuella olyckor. För att påskynda en sådan utveckling bör en miljöavgift påföras tankfartyg utan sådana säkerhetsanordningar. Utskottet anser också att miljökrav, miljöklassning och miljöavgifter åtminstone delvis bör införas för fritidsbåtar före den 1 juli 1992. Krav bör ställas på utsläpp av kväveoxider och kolväten samt buller. I den mån direkt reglering inte snabbt kan införas bör miljöavgifter användas. En miljöklassning av fritidsbåtar kan vara ett sätt att skapa förutsättningar för detta.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo98 yrkandena 1, 2 och 4--7 samt Jo120 yrkandena 21--22 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo818 yrkandena 4 och 5 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 159 bort ha följande lydelse: 159. beträffande sjöfartens miljöeffekter i övrigt att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo98 yrkandena 1, 2 och 4--7 samt 1990/91:Jo120 yrkandena 21--22 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och avslår motion 1990/91:Jo818 yrkandena 4 och 5,
146. Farleder i svenskt vatten (mom. 162)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser att utskottet i moment 162 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo818 yrkande 6 hos regeringen begär förslag till en lagändring som innebär att miljöskyddslagen skall gälla också för farleder i svenskt vatten,
147. Miljöklasser för nya bilar m.m. (mom. 163)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 190 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "15 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet har inget att erinra mot att ett miljöklassystem i kombination med ekonomiska styrmedel införs för personbilar, lastbilar och bussar fr.o.m. 1993 års modeller. Miljöklassindelningen av fordon och andra stimulansåtgärder måste dock utformas på ett sådant sätt att miljömålet verkligen uppnås och att det sker i samklang med EGs regler. En kraftig prisökning på bilar med bättre miljöprestanda från ett år till ett annat kan ändra kundernas köpbeteende och i själva verker få en starkt negativ miljöeffekt. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo121 yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo120 yrkande 15 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 163 bort ha följande lydelse: 163. beträffande miljöklasser för nya bilar m.m. att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo121 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och avslår motion 1990/91:Jo120 yrkande 15,
148. Miljöklasser för nya bilar m.m. (mom. 163)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 190 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "15 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser -- -- -- (= utskottet) -- -- -- års modeller. Vidare anser utskottet i likhet med motionärerna i motion Jo120 att miljöklasser kombinerade med miljöavgifter bör införas även för arbetsfordon. Regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag om miljöklassificering och miljöavgifter på främst dieseldrivna arbetsfordon. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo120 yrkande 15 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo121 yrkande 2 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 163 bort ha följande lydelse: 163. beträffande miljöklasser för nya bilar m.m. att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo120 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och avslår motion 1990/91:Jo121 yrkande 2,
149. Värdering av bilförmån (mom. 164)
Sven Eric Lorentzon (m), Ingvar Eriksson (m), Sören Norrby (fp), Ivar Virgin (m) och Lars Ernestam (fp) anser att utskottet i moment 164 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo105 yrkande 19 hos regeringen begär förslag om en miljörelaterad förmånsbeskattning på bilområdet i enlighet med vad som i motionen anförts samt lämnar motion 1990/91:Jo113 yrkande 37 utan vidare åtgärd,
150. Värdering av bilförmån (mom. 164)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser att utskottet i moment 164 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkande 37 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en mer miljöanpassad beskattning av tjänstebilar samt lämnar motion 1990/91:Jo105 yrkande 19 utan vidare åtgärd,
151. Fordonskrav (mom. 166)
Sven Eric Lorentzon (m), Ingvar Eriksson (m) och Ivar Virgin (m) anser att utskottet i moment 166 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo105 yrkande 21 begär att regeringen i förhandlingarna mellan EG och EFTA verkar för skärpta avgaskrav för tunga fordon i enlighet med vad i motionen anförts samt lämnar motion 1990/91:Jo121 yrkande 4 utan vidare åtgärd och avslår motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- Jo818 yrkande 2,
152. Fordonskrav (mom. 166)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser att utskottet i moment 166 bort hemställa att riksdagen dels med anledning av motion 1990/91:Jo105 yrkande 21 begär att regeringen i förhandlingarna mellan EG och EFTA verkar för skärpta avgaskrav för tunga fordon i enlighet med vad i motionen anförts, dels med anledning av motion 1990/91:Jo814 yrkande 1 hos regeringen begär att naturvårdsverket får i uppdrag att lägga fram förslag till skärpta avgasnormer för personbilar fr.o.m. 1995 års modeller, dels med anledning av motion 1990/91:Jo818 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rening av avgaser från dieselfordon, samt avslår motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- Jo730 yrkandena 2, 6, 7 och 9,
153. Fordonskrav (mom. 166)
Marianne Samuelsson (mp) och Annika Åhnberg (v) anser att utskottet i moment 166 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo120 yrkandena 7--9 och 14 dels som sin mening ger regeringen till känna att avgaskraven för personbilar, lätta lastbilar och bussar samt tunga lastbilar och bussar skall skärpas i enlighet med vad som anförts i motionen, dels hos regeringen begär förslag om miljökrav på arbetsfordon att införas senast fr.o.m. 1993 års modeller, samt lämnar motion 1990/91:Jo730 yrkandena 2, 6, 7 och 9 utan vidare åtgärd och avslår motionerna -- -- -- (=utskottet i övrigt) -- -- -- Jo818 yrkande 2,
154. Avgasreningsutrustning (mom. 168)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser att utskottet i moment 168 bort hemställa att riksdagen dels med anledning av motion 1990/91:Jo760 hos regeringen begär att naturvårdsverket får i uppdrag att utforma samtliga författningar rörande bilavgasområdet i enlighet med de krav som riksdagen ställt på att konkurrensen skall upprätthållas, dels med anledning av motion 1990/91:Jo774 som sin mening ger regeringen till känna att A90-bestämmelserna (SNFS 1989:12, MS 22) bör ändras på sätt som anges i motionen,
155. Bilskrotningspremier (mom. 169)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser att utskottet i moment 169 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo121 yrkande 1 och 1990/91:T253 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna att bilskrotningspremien tillfälligt bör höjas till 1 500 kr. under 1992 samt avslår motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- Sk59 yrkandena 13--15,
156. Bilskrotningspremier (mom. 169)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser att utskottet i moment 169 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo110 yrkande 20 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en höjning av bilskrotningspremien till 4000 kr., i första hand för bilar äldre än 1976 års modell, och starkt förbättrad information samt lämnar motionerna 1990/91:Jo706, 1990/91:Jo725 och 1990/91:Jo814 yrkande 2 utan vidare åtgärd och avslår motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- T253 yrkande 10,
157. Bilskrotningspremier (mom. 169)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser att utskottet i moment 169 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkande 39 som sin mening ger regeringen till känna att bilskrotningspremien bör höjas dels generellt till 1 500 kr., dels tillfälligt med ytterligare 2 500 kr. för bilar av 1975 års modell eller äldre samt avslår motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- T253 yrkande 10,
158. Bilskrotningspremier (mom. 169)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 169 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo120 yrkandena 5 och 6 samt 1990/91:Sk59 yrkandena 13--15 dels som sin mening ger regeringen till känna att skrotningspremien för bilar 15 år eller äldre höjs till 5 000 kr. och skrotningspremien för bilar yngre än 15 år höjs till 3 000 kr., dels hos regeringen begär förslag om höjning av bilskrotningsavgiften för att finansiera de höjda skrotningspremierna, samt lämnar motion 1990/91:Jo730 yrkande 3 utan vidare åtgärd och avslår motionerna -- -- -- (= utskottet i övrigt) -- -- -- T253 yrkande 10,
159. Dieselolja (mom. 171)
Annika Åhnberg (v) och Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 171 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo114 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna att halten av svavel och aromatiska kolväten i dieselolja fr.o.m. 1992 skall sänkas till tekniskt lägsta möjliga nivå,
160. Gränsvärde för benseninnehåll i motorbränsle (mom. 172)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 172 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo120 yrkandena 11--13 som sin mening ger regeringen till känna att ett gränsvärde för benseninnehållet i motorbränslen införs och att detta sätts till 1 viktprocent fr.o.m. den 1 januari 1992 och till 0,1 viktprocent fr.o.m. den 1 januari 1994,
161. Nationalparksplanen (mom. 176)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam) anser att utskottet i moment 176 bort hemställa att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Jo731 yrkande 8 och 1990/91:Jo766 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om exploaterade delar av nationalparker och skyddet för Stora Alvaret på Öland samt avslår motionerna 1990/91:Jo705 yrkande 3, 1990/91:Jo732 yrkandena 5 och 6, 1990/91:Jo751 yrkande 6, 1990/91:Jo754, 1990/91:Jo793 yrkande 2, 1990/91:Jo795 yrkande 2 och 1990/91:Jo803,
162. Nationalparksplanen (mom. 176)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser att utskottet i moment 176 bort hemställa att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Jo705 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fullföljande av nationalparksplanen samt avslår motionerna 1990/91:Jo731 yrkande 8, 1990/91:Jo732 yrkandena 5 och 6, 1990/91:Jo751 yrkande 6, 1990/91:Jo754, 1990/91:Jo766, 1990/91:Jo793 yrkande 2, 1990/91:Jo795 yrkande 2 och 1990/91:Jo803,
163. Emåprojektet (mom. 177)
Sören Norrby och Lars Ernestam (fp) anser att utskottet i moment 177 bort hemställa att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Jo724 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om Emåprojektet,
164. Principerna för naturvården (mom. 179)
Sven Eric Lorentzon (m), Ingvar Eriksson (m), Sören Norrby (fp), Ivar Virgin (m) och Lars Ernestam (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 198 börjar med "Utskottet har" och på s. 199 slutar med "riksdagens sida" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den mening som framförs i motionerna Jo731 och Jo739 om att skyddet av den biologiska mångfalden framstår som en av vår tids viktigaste uppgifter. När arter försvinner eller reduceras i antal sker en biologisk och genetisk utarmning. Variationerna inom arterna blir mindre genom att antalet individer minskar. Detta kan få allvarliga konsekvenser för arters långsiktiga överlevnad. Fauna- och floravården är en försummad del av naturvården och bör ges en större tyngd. En naturvårdsstrategi som utgår från vad naturen tål bygger på biologiska kunskaper om hur landskapets mosaikartade sammansättning påverkar växternas och djurens talrikhet och utbredning. Ett nätverk av områden med olika grad av skydd och förhöjd naturvårdshänsyn skapar förutsättningar att bevara en rik och mångformig flora och fauna. En utökad forskning inom området är angelägen. Kunskaper som samlats genom de omfattande inventeringar av växter och djur som gjorts eller pågår i Sverige bör samordnas.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo731 yrkande 6 och Jo739 yrkande 2 bör ges regeringen till känna. Motionerna Jo113 yrkande 15 och Jo819 yrkande 2 påkallar enligt utskottets mening inget särskilt uttalande av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 179 bort ha följande lydelse:
179. beträffande principerna för naturvården att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo731 yrkande 6 och 1990/91:Jo739 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motionerna 1990/91:Jo113 yrkande 15 och 1990/91:Jo819 yrkande 2,
165. Principerna för naturvården, m.m. (mom. 179)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 198 börjar med "Utskottet har" och på s. 199 slutar med "riksdagens sida" bort ha följande lydelse:
Människan orsakar decimering och förintelse av både växter och djur. År 2000 kan, enligt beräkningar, 15--20 % av alla nu kända växter och djur vara oåterkalleligen borta. Utskottet ansluter sig till vad som anförs i centermotionerna Jo113 och Jo819 i detta avseende.
Arter försvinner framförallt därför att deras livsmiljöer förstörs av människans verksamhet. Tropiska skogar skövlas. Tropiska kusthav och korallrev fördärvas. Våtmarker dikas ut eller fylls igen. Jord- och skogsbruk tränger undan ursprunglig flora och fauna. Arter hotas av svårnedbrytbara miljögifter och luftföroreningar. Inplantering av främmande arter i nya miljöer och frisläppande av gentekniskt förändrade organismer är stora hot.
Biologisk mångfald handlar både om mångfalden i det ekologiska systemet, artrikedom och den genetiska variationen. Bevarandet av den biologiska mångfalden är en central fråga som ytterst handlar om människans egen överlevnad. Omsorgen om den biologiska mångfalden måste, om den skall ha genomslagskraft, vara en naturlig del av de politiska beslut som gäller utnyttjande av naturresurser och markanvändning. Särskild omsorg måste ägnas de arter som finns i Sverige och utgör en väsentlig del av världspopulationen. Sverige bör upprätta en lista över vilka arter och biotoper som kan sägas utgöra vårt nationalarv och som därför bör ges särskild omsorg och skydd.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo113 yrkande 15 och Jo819 yrkande 2 bör ges regeringen till känna. Motionerna Jo731 yrkande 6 och Jo739 yrkande 2 påkallar enligt utskottets mening inget särskilt uttalande av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 179 bort ha följande lydelse:
179. beträffande principerna för naturvården, m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo113 yrkande 15 och 1990/91:Jo819 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår motionerna 1990/91:Jo731 yrkande 6 och 1990/91:Jo739 yrkande 2,
166. Holistiskt synsätt på naturvårdsarbetet, m.m. (mom. 180)
Annika Åhnberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 199 börjar med "Utskottet delar regeringens" och slutar med "till propositionen" bort ha följande lydelse:
I propositionen framhålls att naturvårdsverket i samråd med sektorsmyndigheterna bör utarbeta ett systematiskt underlag med mätbara kvalitetsmål för naturvårdsarbetet. Enligt utskottets mening är detta inte en framkomlig väg för att förbättra naturvården, eftersom risken är uppenbar att resurserna därigenom förslösas på ännu fler utredningar och sammanträden. Utskottet anser i stället att ett holistiskt synsätt måste anläggas på naturvården. Målet bör vara att upprätta en nationell naturvårdsstrategi, som kan utgöra underlag för arbetet med att skydda hotade arter, unika naturområden och naturområden som representerar olika naturtyper. I arbetet bör också ingå att rangordna skyddsinsatserna och göra en plan för genomförandet.
Utskottet vill vidare framhålla att stödet till kommunerna måste ökas på naturvårdsområdet. Ett särskilt stort ansvar bör därvid åläggas naturvårdsverket när det gäller insatser i fråga om utbildning, information och rådgivning till kommunerna. Enligt utskottets mening bör också den ekologiska kompetensen stärkas hos kommunerna. För att få ett underlag för vilka insatser som erfordras härför bör regeringen låta göra en utvärdering av den ekologiska kompetensen och det naturvårdsinriktade arbetets omfattning på olika områden inom kommunerna.
Utskottet tillstyrker med det anförda bifall till motion Jo109 yrkandena 10--12. Härigenom tillgodoses i huvudsak även syftet med motion Jo745.
dels att utskottets hemställan under 180 bort ha följande lydelse:
180. beträffande holistiskt synsätt på naturvårdsarbetet, m.m. att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Jo109 yrkandena 10--12 och med anledning av motion 1990/91:Jo745 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
167. Den ideella naturvården (mom. 181)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 199 börjar med "Utskottet delar i" och slutar med "något riksdagsuttalande" bort ha följande lydelse:
Såsom framhålls i motionerna Jo105 och Jo731 är det angeläget att det ideella inslaget i naturvården på sikt ökar kraftigt. Den största insatsen på naturvårdens område utförs av enskilda människor på ideell basis, och denna verksamhet måste enligt utskottets mening stödjas och uppmuntras. I detta syfte bör enligt utskottets mening budgetmedel kunna användas. Sålunda bör budgetmedel kunna anslås till en ideell organisations inköp av värdefull mark under förutsättning att organisationen åtar sig framtida skötsel av området. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder för att stärka den ideella naturvården i enlighet med vad utskottet anfört.
Utskottet vill i detta sammanhang vidare understryka behovet av samordning i fråga om de omfattande naturinventeringar av växter och djur som har gjorts eller pågår i Sverige.
dels att utskottets hemställan under 181 bort ha följande lydelse:
181. beträffande den ideella naturvården att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 48 och 1990/91:Jo731 yrkandena 4 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
168. Hänsynsområden m.m. (mom. 182)
Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 200 börjar med "Utskottet har" och på s. 201 slutar med "motion Jo705" bort ha följande lydelse:
I likhet med motionärerna i motion Jo705 anser utskottet att en ny form av områdesskydd -- hänsynsområde -- bör inrättas. En sådan ny skyddsform skulle ge möjlighet att inom stora geografiska områden ställa särskilda krav och ge speciella riktlinjer, ingå avtal med markägare och ge ersättning för försvårande av markanvändning och frivilliga insatser. Skyddsformen torde vara lämplig att använda för större områden där hotade eller sårbara arter förekommer men där inrättande av reservat är olämpligt. Den nya formen för områdesskydd bör enligt utskottets mening inrättas genom ett tillägg i naturvårdslagen, och regeringen bör snarast framlägga förslag härom.
Utskottet vill i detta sammanhang också understryka vikten av att enskilda och organisationer i ökad utsträckning ges möjligheter att äga och sköta naturreservat. Vidare bör de intrångs- och marklöneersättningar som utbetalas till enskilda vid reservatbildning kunna spridas i tiden efter en upprättad plan. De möjligheter härtill som finns i dag bör enligt utskottets mening kunna utnyttjas bättre.
dels att utskottets hemställan under 182 bort ha följande lydelse:
182. beträffande hänsynsområden m.m. att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Jo705 yrkandena 1, 2, 7 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
169. Reservat för friluftslivet (mom. 183)
Sven Eric Lorentzon (m), Ingvar Eriksson (m), Sören Norrby (fp), Ivar Virgin (m) och Lars Ernestam (fp) anser att utskottet i moment 183 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo705 yrkande 9 och 1990/91:Jo731 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om att naturområden för friluftsliv och rekreationsändamål bör regleras i annan lagstiftning än naturvårdslagen,
170. Världsstrategi m.m. (mom. 184)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 201 börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "och 4" bort ha följande lydelse:
Såsom framhålls i motion Jo751 har Sverige ställt sig bakom den internationella naturvårdsunionens "World Conservation Strategy". Det är därför enligt utskottets mening angeläget att den svenska naturvårdspolitiken nu harmoniseras i enlighet med vad som anförs i denna världsstrategi för miljövård.
Utskottet anser det vidare angeläget att arbetet med inrättandet av marina reservat påskyndas. Med hänsyn till dessa områdens speciella karaktär kan det dock ifrågasättas om de skyddsinstitut som finns i naturvårdslagen är lämpliga och tillräckliga. Enligt utskottets mening bör därför naturvårdsverket få i uppdrag att utreda om nuvarande skyddsinstitut är till fyllest och i annat fall söka finna en ny form för skydd av marina områden.
Vad utskottet med bifall till motion Jo751 yrkandena 3 och 4 sålunda anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 184 bort ha följande lydelse:
184. beträffande världsstrategi m.m. att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Jo751 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
171. Skyddsmotiv m.m. (mom. 185)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam) anser att utskottet i moment 185 bort hemställa att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Jo731 yrkandena 10--12 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att många av dagens naturreservat inte längre -- ibland på grund av bristfällig skötsel -- uppfyller de krav som bör ställas på naturreservat och därför bör ses över, vidare om behovet av vård- och driftskostnadsplaner för reservaten samt om förnyad definition av riksobjekten,
172. Genbanker (mom. 186)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser att utskottet i moment 186 bort hemställa att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Jo819 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av resurser till verksamheten med genbanker samt avslår motion 1990/91:Jo80,
173. Genbanker (mom. 186)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 186 bort hemställa att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Jo80 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarandet av det biologiska kulturarvet samt avslår motion 1990/91:Jo819 yrkande 5.
174. Frisläppande av genetiskt modifierade organismer (mom. 188)
Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (v) och Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 188 bort hemställa att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Jo113 yrkande 16 och 1990/91:Jo115 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om frisläppande av genetiskt modifierade organismer.
175. Urskogsinvesteringar (mom. 189)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam) anser att utskottet i mom. 189 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 54 och 1990/91:Jo731 yrkandena 14 och 15 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av alternativa skyddsinsatser då det gäller skogsmark m.m.: Naturvårdsverket bör undersöka alternativa lösningar där en samverkan om skyddsinsatser med skogsbruket eftersträvas vilket bör kunna ge avsevärt lägre kostnader och ändå medge ett skonsamt skogsbruk; metoder för återskapande av våtmarker, t.ex från jordbruksmark, är under utarbetande och kan få stor betydelse inte minst i områden där våtmarkerna kan användas som närsaltfilter; ett alternativ vid omställningen av jordbruksmarken är att i någon utsträckning återskapa sådana naturbetes- och ängsmarker som försvunnit sedan 1800-talets slut och göra det möjligt för vår svenska flora och fauna att vandra in på dessa nyskapade ängs- och hagmarker -- samt avslår motionerna 1990/91:Jo705 yrkandena 5, 14 och 15, 1990/91:Jo795 yrkande 1 och 1990/91:Jo819 yrkande3.
176. Urskogsinvesteringar m.m. (mom. 189)
Sören Norrby och Lars Ernestam (fp) anser att utskottet i moment 189 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo705 yrkandena 5, 14 och 15 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökning av takten i bevarandebesluten, erbjudande av domänverksmark till enskilda som ersättningsmark och om överföring av statlig mark till naturvårdsfonden samt avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 54, 1990/91:Jo731 yrkandena 14 och 15, 1990/91:Jo795 yrkande 1 och 1990/91:Jo819 yrkande 3,
177. Urskogsinvesteringar m.m. (mom. 189)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser att utskottet i moment 189 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo819 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bildande av en fond som komplement till de statliga medlen samt avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 54, 1990/91:Jo705 yrkandena 5, 14 och 15, 1990/91:Jo731 yrkandena 14 och 15 och 1990/91:Jo795 yrkande 1,
178. Urskogsinvesteringar m.m. (mom. 189)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 189 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo795 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om urskogsskydd i Västernorrlands län samt avslår motionerna 1990/91:Jo105 yrkande 54, 1990/91:Jo705 yrkandena 5, 14 och 15, 1990/91:Jo731 yrkandena 14 och 15 och 1990/91:Jo819 yrkande 3,
179. Långsiktigt arealmål (mom. 190)
Sören Norrby och Lars Ernestam (fp) anser att utskottet i moment 190 bort hemställa att riksdagen dels med bifall till motion 1990/91:Jo705 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om enprocentsmålet för skydd av den produktiva skogsmarken utanför de fjällnära barrskogarna, dels avslår motion 1990/91:Jo751 yrkandena 1 och 2,
180. Långsiktigt stöd (mom. 195)
Annika Åhnberg (v) anser att utskottet i moment 195 bort hemställa att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Jo75 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en mer generell och långsiktig utformning av den landskapsvårdande ersättningen,
181. Skogsutredningen (mom. 198)
Sven Eric Lorentzon (m), Ingvar Eriksson (m), Sören Norrby (fp), Ivar Virgin (m) och Lars Ernestam (fp) anser att utskottet i moment 198 bort hemställa att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Jo88 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skogsutredningens viktigaste uppgift är att avreglera det svenska skogsbruket: en omfattande avreglering skulle gagna såväl skogsbrukarnas som naturvårdens intressen,
182. Ny översyn av naturvårdslagen (mom. 199)
Sören Norrby (fp), Annika Åhnberg (v), Marianne Samuelsson (mp) och Lars Ernestam (fp) anser att utskottet i moment 199 bort hemställa att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Jo109 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ny översyn av naturvårdslagen i syfte att tydliggöra en ekologisk grundsyn,
183. Ersättningsprinciperna (mom. 200)
Sören Norrby (fp), Annika Åhnberg (v), Marianne Samuelsson (mp) och Lars Ernestam (fp) anser att utskottet i moment 200 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo751 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrad lydelse av 26 § naturvårdslagen,
184. Kulturpräglade delar av naturmiljön (mom. 201)
Annika Åhnberg (v) anser att utskottet i moment 201 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo63 yrkande 2, 1990/91:Jo77 yrkande 1 och 1990/91:Jo756 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en samordnad bevarandelagstiftning för naturvård och kulturminnesvård,
185. Samordning av medelstilldelningen (mom. 202)
Annika Åhnberg (v) anser att utskottet i moment 202 bort hemställa att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Jo77 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av enhetlig organisation för bevarandeverksamheten samt avslår motionerna 1990/91:Jo63 yrkande 1, 1990/91:Jo105 yrkande 52 och 1990/91:Jo756 i denna del,
186. Lag om art- och biotopskydd (mom. 203)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 204 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo102 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av en lag om art- och biotopskydd,
187. Medelsanvisningen m.m. (mom. 204)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam) anser att utskottet i moment 204 bort hemställa att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Jo105 yrkandena 49 och 50 samt 1990/91:Jo731 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om biotopskydd samt medelsanvisning till biotopvård,
188. Skyddet av skogliga biotoper m.m. (mom. 205)
Annika Åhnberg (v) och Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 205 bort hemställa att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Jo109 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regler för biotopskydd och ansvaret för skogliga biotoper,
189. Fridlysning (mom. 206)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam) anser att utskottet i moment 206 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo68 och 1990/91:Jo105 yrkande 53 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om enhetliga fridlysningsregler för plocknings- och uppgrävningsattraktiva växter,
190. Generella förbud m.m. (mom. 209)
Annika Åhnberg (v) anser att utskottet i moment 209 bort hemställa att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Jo109 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om generellt förbud mot markavvattning med dispensmöjlighet samt avslår motionerna 1990/91:Jo118 yrkande 9, 1990/91:Jo311 yrkande 11, 1990/91:Jo732 yrkande 2 och 1990/91:Jo751 yrkande 5,
191. Generella förbud m.m. (mom. 209)
Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 209 bort hemställa att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Jo118 yrkande 9, 1990/91:Jo311 yrkande 11, 1990/91:Jo732 yrkande 2 och 1990/91:Jo751 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om lagreglerat förbud mot dikning och skyddsdikning inom skogsbruket samt bättre skydd för våtmarker och sumpskogar samt avslår motion 1990/91:Jo109 yrkande 5.
192. Skyddsdikning m.m. (mom. 211)
Sven Eric Lorentzon (m), Ingvar Eriksson (m), Sören Norrby (fp), Ivar Virgin (m) och Lars Ernestam (fp) anser att utskottet i moment 211 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo705 yrkande 13, 1990/91:Jo731 yrkande 13 och 1990/91:Jo748 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om begränsning av markavvattningen,
193. Strandskydd (mom. 215)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam) anser att utskottet i moment 215 bort hemställa att riksdagen dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822) såvitt avser 16 och 16 a §§, dels med bifall till motionerna 1990/91:Jo718 och 1990/91:Jo780 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrade strandskyddsregler,
194. Motortrafik i fjällen och vattenområdena (mom.218)
Annika Åhnberg (v) och Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet i moment 218 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo109 yrkande 16, 1990/91:Jo732 yrkande 7, 1990/91:Jo751 yrkandena 9--11 och 1990/91:Jo773 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsningar av motortrafik i fjällen och vattenområdena.
195. Miljömål för de areella näringarnam.m. (mom.221)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander(bådac) anser att utskottet i moment221 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo819 yrkande4 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljömål för jordbruk, skogsbruk och fiske med beaktande av den biologiska mångfaldens betydelse samt avslår motionerna 1990/91:Jo79,
196. Sektorsansvaret för de skogliga frågorna (mom.222)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin(allam) anser att utskottet i moment222 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo88 yrkande1 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sektorsansvaret för de skogliga frågorna skall ligga på den skogliga myndigheten,
197. Förbud mot kvävegödsling och kemiska bekämpningsmedel i skogsbruketm.m. (mom.224)
Annika Åhnberg(v) anser att utskottet i moment224 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo75 yrkande1 och 1990/91:Jo109 yrkande15 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om generellt förbud mot kvävegödsling av skog och förbud mot användande av främmande trädslag samt avslår motion 1990/91:Jo311 yrkandena8, 17 och18,
198. Förbud mot kvävegödsling och kemiska bekämpningsmedel i skogsbruketm.m. (mom.224)
Marianne Samuelsson(mp) anser att utskottet i moment224 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo311 yrkandena8, 17 och 18 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande i riksskogstaxeringen av parametrar av intresse för naturvården, förbud mot spridning av konstgödsel på naturmark och mot användning av kemiska bekämpningsmedel i skogsbruket samt avslår motionerna 1990/91:Jo75 yrkande1 och 1990/91:Jo109 yrkande15,
199. Grundvatten för enskild vattenförsörjningm.m. (mom.226)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander(bådac) anser att utskottet i moment226 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo528 yrkandena1, 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning av enskilda brunnar, att livsmedelsverket bör ges huvudansvaret för dricksvatten och konsumtionsvatten och om lagändring för att förhindra saltvatteninträngning samt avslår motionerna 1990/91:Jo716 och 1990/91:Jo921,
200. Grundvatten för enskild vattenförsörjningm.m. (mom.226)
Marianne Samuelsson(mp) anser att utskottet i moment226 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo921 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillståndsplikt för uttag av grundvatten för husbehov, utökade befogenheter för de lokala myndigheterna, utredning om vissa problem i samband med enskilds rätt till vattenuttag och om myndighetsansvar och tillsyn samt avslår motionerna 1990/91:Jo528 yrkandena1, 2 och 3 och 1990/91:Jo716,
201. Forskning och utbildning inom vattenområdetm.m. (mom.227)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander(bådac) anser att utskottet i moment227 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo528 yrkandena4, 5 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning, utbildning och om tillsättande av en samverkansgrupp inom vattenområdet,
202. Grundvattenkontrollnät, beredskap vid vattenbristm.fl. vattenfrågor (mom.228)
Marianne Samuelsson(mp) anser att utskottet i moment228 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo513 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dricksvattenförordningens tillämplighet även på varmvatten, återupptagande av miljö- och hälsoskyddsnämndernas rutinmässiga rapportering till länsstyrelsen, grundvattenkontrollnät, kvalitetsnormer för dricksvatten, alternativa metoder i reningsverkens reningsprocess och om kemikalietransporter nära vattentäkterm.m.,
203. Jordbrukets betydelse för en god miljö (mom.229)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander(bådac) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.234 börjar med "I samband" och slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande lydelse:
Jordbruket skall enligt utskottets mening utnyttjas som en kraft i miljöarbetet. Genom att använda den svenska åkermarken till produktion av energi- och industriråvaror kan samhället ledas in mot biosamhället, dvs. ett samhälle byggt på recirkulation. Det är endast genom att använda de förnybara resurserna mer och de icke-förnybara mindre som de stora globala miljöproblemen kan lösas. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo113 yrkande43 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under229 bort ha följande lydelse: 229. beträffande jordbrukets betydelse för en god miljö att riksdagen med anlednng av motion 1990/91:Jo113 yrkande43 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
204. Jordbrukets miljöpåverkanm.m. (mom.231)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin(allam) anser att utskottet i moment231 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo88 yrkandena7 och9 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inväntande av skogsutredningens förslag innan kraven på skogsmarksdikning skärps och om behovet av specifika åtgärder för att minska jordbrukets miljöpåverkan,
205. Ändring i 4§ lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark (mom.232)
Annika Åhnberg(v) anser att utskottet i moment232 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo109 yrkande4 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring i 4§ lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark så att större hänsyn till naturvården garanteras,
206. Återskapande av våtmarker (mom.233)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander(bådac) anser att utskottet i moment233 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkande14 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagändringar och andra medel för återskapande av våtmarker samt avslår motion 1990/91:Jo118 yrkande8,
207. Återskapande av våtmarker (mom.233)
Marianne Samuelsson(mp) anser att utskottet i moment233 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo118 yrkande8 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återskapande av stora arealer våtmarker i framför allt Halland och Skåne samt avslår motion 1990/91:Jo113 yrkande14,
208. Miljökrav på biobränsleproduktion (mom.234)
Marianne Samuelsson(mp) anser att utskottet i moment234 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo226 yrkande10 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att samma miljökrav som enligt motionen ställs på livsmedelsproduktion skall gälla även för biobränsleproduktion,
209. Insatser för bevarande av det öppna kulturlandskapet (mom.235)
Marianne Samuelsson(mp) anser att utskottet i moment235 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo280 yrkande2 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för bevarande av det öppna kulturlandskapet,
210. Kostnadseffektiv kvävereduktion (mom.237)
Sören Norrby(fp), Annika Åhnberg(v), Marianne Samuelsson(mp) och Lars Ernestam(fp) anser att utskottet i moment237 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo110 yrkande21 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anläggande av nya våtmarker och om styrning av lövskog, energiskog och energigräs till läckagekänsliga områden som de mest kostnadseffektiva åtgärderna för kvävereduktion i jordbruket,
211. Lagringskapacitet för stallgödselm.m. (mom.239)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander(bådac) anser att utskottet i moment239 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkande45 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sådan lagreglering av stallgödselhanteringen så att endast skötsellagen blir gällande samt avslår motion 1990/91:Jo226 yrkande6,
212. Minskad användning av handelsgödselkväve (mom.240)
Marianne Samuelsson(mp) anser att utskottet i moment240 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo226 yrkandena4, 5 och7 och 1990/91:Jo728 yrkande11 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om minskning av användningen av handelsgödselkväve med minst 30% inom ett år och med minst 50% inom fem år, om koncessionsplikt för alla gårdar med fler än 50djurenheter och om införande av ett system med överlåtbara köplicenser för handelsgödselkväve,
213. Bekämpnings- och gödslingsfria zoner (mom.242)
Marianne Samuelsson(mp) anser att utskottet i moment242 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo119 yrkande22 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagförslag i enlighet med lantbruksstyrelsens förslag om obligatoriska kantzoner samt avslår motion 1990/91:Jo75 yrkande8,
214. Anpassning till EGs regelsystem (mom.243)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin(allam) anser att utskottet i moment243 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo88 yrkande8 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anpassning till EGs regelsystem vad gäller tillåtna medel, registreringskrav, riskhalter och avgifter,
215. Miljöavgifter på vissa bekämpningsmedel (mom.244)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin(allam) anser att utskottet i moment244 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo105 yrkande29 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av miljöavgifter på de farligaste bekämpningsmedlen,
216. Minskad användning av kemiska bekämpningsmedelm.m. (mom.245)
Marianne Samuelsson(mp) anser att utskottet i moment245 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo226 yrkande9 och 1990/91:Jo710 yrkandena15 och 16 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om minskning av användningen av kemiska bekämpningsmedel med minst 80% inom fem år och om förbud mot användning av kemiska bekämpningsmedel i hemträdgårdar, kommunala parker och grönområden,
217. Ändring i skötsellagenm.m. (mom.246)
Sören Norrby och Lars Ernestam(bådafp) anser att utskottet i moment246 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo705 yrkande11 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av hänsynsreglerna i skötsellagen samt avslår motion 1990/91:Jo118 yrkande7,
218. Gränsvärde för kadmium i handelsgödsel (mom.247)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander(bådac) anser att utskottet i moment247 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkande44 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sådan rening att handelsgödsel och slam från reningsverk blir helt fria från kadmium samt avslår motionerna 1990/91:Jo75 yrkande7 och 1990/91:Jo728 yrkande3,
219. Gränsvärde för kadmium i handelsgödsel (mom.247)
Annika Åhnberg(v) anser att utskottet i moment247 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo75 yrkande7 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud eller mycket lågt gränsvärde för kadmium i handelsgödsel samt avslår motionerna 1990/91:Jo113 yrkande44 och 1990/91:Jo728 yrkande3,
220. Gränsvärde för kadmium i handelsgödsel (mom.247)
Marianne Samuelsson(mp) anser att utskottet i moment247 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo728 yrkande3 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av gränsvärde för kadmium på 30g kadmium per ton fosfor samt avslår motionerna 1990/91:Jo75 yrkande7 och 1990/91:Jo113 yrkande44,
221. Åtgärdsprogramm.m. för att stimulera övergång från mineraloljor till vegetabiliska oljor (mom.249)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin(allam) anser att utskottet i moment249 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo215 och 1990/91:Jo243 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om åtgärder för att stimulera en övergång från användning av fossila till vegetabiliska oljor samt lämnar utan vidare åtgärd motion 1990/91:Jo95,
222. Åtgärdsprogramm.m. för att stimulera övergång från mineraloljor till vegetabiliska oljor (mom.249)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander(bådac) anser att utskottet i moment249 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo95 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärdsprogram för att stimulera en övergång från mineraloljor till vegetabiliska oljor samt lämnar utan vidare åtgärd motionerna 1990/91:Jo215 och 1990/91:Jo243,
223. Disposition av miljöavgifter (mom.250)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander(bådac) anser att utskottet i moment250 bort hemställa att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Jo113 yrkande46 och 1990/91:Jo253 yrkande13 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om att influtna medel från avgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel bör användas för forskning, rådgivning och miljöförbättrande åtgärder i jordbruket samt avslår motionerna 1990/91:Jo75 yrkande6, 1990/91:Jo201 yrkande2 och 1990/91:Jo728 yrkande2,
224. Disposition av miljöavgifter (mom.250)
Annika Åhnberg(v) anser att utskottet i moment250 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo75 yrkande6 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel bör återföras till jordbruket i form av kalkningsbidrag samt avslår motionerna 1990/91:Jo113 yrkande46, 1990/91:Jo201 yrkande2, 1990/91:Jo253 yrkande13 och 1990/91:Jo728 yrkande2,
225. Disposition av miljöavgifter (mom.250)
Marianne Samuelsson(mp) anser att utskottet i moment250 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo728 yrkande2 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel skall återföras till jordbruket i form av arealbidrag samt avslår motionerna 1990/91:Jo75 yrkande6, 1990/91:Jo113 yrkande46, 1990/91:Jo201 yrkande2 och 1990/91:Jo253 yrkande13,
226. Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket (mom.252)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (bådac) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.248 börjar med "Utskottet biträder" och slutar med "yrkande14" bort ha följande lydelse:
Utskottet biträder regeringens förslag om medelstilldelning men anser i likhet med centerpartiet att icke ianspråktagna reserverade medel om 78milj.kr. och 100milj.kr. för budgetåren 1989/90 resp. 1990/91 i enlighet med tidigare riksdagsbeslut bör användas för forskning, rådgivning och miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo113 yrkandena47 och 48 och Jo253 yrkande14 bör ges regeringen till känna. Med det anförda finner utskottet syftet med motion Jo96 tillgodosett. Motionen bör inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 252 bort ha följande lydelse: 252. beträffande miljöförbättrande åtgärder i jordbruket att riksdagen till Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 58100000kr. samt med anledning av motionerna 1990/91:Jo113 yrkandena47 och 48 och 1990/91:Jo253 yrkande14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om disposition av influtna medel och lämnar motion 1990/91:Jo96 utan vidare åtgärd,
227. Statens naturvårdsverk (mom.256)
Sören Norrby och Lars Ernestam (bådafp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.250 börjar med "Regeringen föreslår" och på s.251 slutar med "yrkande6" bort ha följande lydelse:
I likhet med folkpartiet liberalerna anser utskottet att till statens naturvårdsverk bör -- utöver regeringens förslag -- anvisas 15milj.kr. till utvärdering av kalkningsverksamhet och utveckling av skogskalkning, 8milj.kr. för vård av naturreservat, 4milj.kr. för vård av hotade arter samt 5milj.kr. för naturvårdsbiologisk forskning eller sammanlagt 456816000kr. Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna Jo104 yrkande11, Jo110 yrkandena 24, 27, 28 och 29 och Jo113 yrkande51 och avstyrker motionerna Jo75 yrkande5, Jo104 yrkandena 1--10, 12 och 13, Jo107 yrkande 10, Jo108 yrkande 3, Jo109 yrkande 9 och Jo113 yrkande50.
dels att utskottets hemställan under256 bort ha följande lydelse: 256. beträffande statens naturvårdsverk att riksdagen med anledning av regeringens förslag, med bifall till motionerna 1990/91:Jo104 yrkande11, 1990/91:Jo110 yrkandena 24, 27, 28 och 29 och 1990/91:Jo113 yrkande51 och med avslag på motionerna 1990/91:Jo75 yrkande 5, 1990/91:Jo104 yrkandena 1--10, 12 och 13, 1990/91:Jo107 yrkande10, 1990/91:Jo108 yrkande 3, 1990/91:Jo109 yrkande 9 och 1990/91:Jo113 yrkande50 till Statens naturvårdsverk för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 456816000kr.,
228. Statens naturvårdsverk (mom.256)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (bådac) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.250 börjar med "Regeringen föreslår" och på s.251 slutar med "yrkande6" bort ha följande lydelse:
I likhet med centerpartiet anser utskottet att till statens naturvårdsverk bör -- utöver regeringens förslag -- anvisas 4milj.kr. för bevarande av hotade arter och 5milj.kr. för skötsel av naturvårdsobjekt eller sammanlagt 433816000kr. Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna Jo104 yrkande11, Jo110 yrkande28 och Jo113 yrkandena 50 och 51 och avstyrker motionerna Jo75 yrkande5, Jo104 yrkandena 1--10, 12 och 13, Jo107 yrkande 10, Jo108 yrkande 3, Jo109 yrkande 9 och Jo110 yrkandena 24, 27 och 29.
dels att utskottets hemställan under256 bort ha följande lydelse: 256. beträffande statens naturvårdsverk att riksdagen med anledning av regeringens förslag, med bifall till motionerna 1990/91:Jo104 yrkande11, 1990/91:Jo110 yrkande 28 och 1990/91:Jo113 yrkandena50 och 51 och med avslag på motionerna 1990/91:Jo75 yrkande 5, 1990/91:Jo104 yrkandena 1--10, 12 och 13, 1990/91:Jo107 yrkande10, 1990/91:Jo108 yrkande 3, 1990/91:Jo109 yrkande 9 och 1990/91:Jo110 yrkandena 24, 27 och 29 till Statens naturvårdsverk för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 433816000kr.,
229. Statens naturvårdsverk (mom.256)
Annika Åhnberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.250 börjar med "Regeringen föreslår" och på s.251 slutar med "yrkande6" bort ha följande lydelse:
I likhet med vänsterpartiet anser utskottet att till statens naturvårdsverk bör -- utöver regeringens förslag -- anvisas 20milj.kr. för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet, 10milj.kr. för information i syfte att minska hushållens kemikalieanvändning, 30milj.kr. för ett pilotprojekt för att sanera kvicksilverhaltiga fiberbankar och 10milj.kr. för skydd av hotade arter eller sammanlagt 494816000kr. Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna Jo75 yrkande5, Jo107 yrkande10, Jo108 yrkande3 och Jo109 yrkande9 och avstyrker motionerna Jo104 yrkandena 1--13, Jo110 yrkandena 24, 27, 28 och 29 och Jo113 yrkandena 50 och 51.
dels att utskottets hemställan under256 bort ha följande lydelse: 256. beträffande statens naturvårdsverk att riksdagen med anledning av regeringens förslag, med bifall till motionerna 1990/91:Jo75 yrkande 5, 1990/91:Jo107 yrkande10, 1990/91:Jo108 yrkande 3, 1990/91:Jo109 yrkande 9 och med avslag på motionerna 1990/91:Jo104 yrkandena 1--13, 1990/91:Jo110 yrkandena 24, 27, 28 och 29 och 1990/91:Jo113 yrkandena50 och 51 till Statens naturvårdsverk för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 494816000kr.,
230. Statens naturvårdsverk (mom.256)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.250 börjar med "Regeringen föreslår" och på s.251 slutar med "yrkande6" bort ha följande lydelse:
I likhet med miljöpartiet anser utskottet att till statens naturvårdsverk bör -- utöver regeringens förslag -- anvisas 20milj.kr. för nationell miljöövervakning, 20milj.kr. för information, 20milj.kr. för vård av naturreservat, 30milj.kr. för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet, 15milj.kr. för naturvårdsåtgärder i skogslandskapet, 25milj.kr. för återskapande av våtmarker, 3milj.kr. för handlingsprogram mot buller, 5milj.kr. för utredning om plaster, 15milj.kr. för ett projekt för avfallsreduktion, 15milj.kr. för utveckling av ekologiska toalettsystem, 4milj.kr. för vård av hotade arter och 100milj.kr. för investeringar i ny miljöteknik eller sammanlagt 696816000kr. Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna Jo104 yrkandena 1--13, Jo110 yrkande28 och Jo113 yrkande51 och avstyrker motionerna Jo75 yrkande5, Jo107 yrkande10, Jo108 yrkande3, Jo109 yrkande9, Jo110 yrkandena 24, 27 och 29 och Jo113 yrkande 50.
dels att utskottets hemställan under256 bort ha följande lydelse: 256. beträffande statens naturvårdsverk att riksdagen med anledning av regeringens förslag, med bifall till motionerna 1990/91:Jo104 yrkandena 1--13, 1990/91:Jo110 yrkande28 och 1990/91:Jo113 yrkande51 och med avslag på motionerna 1990/91:Jo75 yrkande 5, 1990/91:Jo107 yrkande10, 1990/91:Jo108 yrkande 3, 1990/91:Jo109 yrkande 9, 1990/91:Jo110 yrkandena 24, 27 och 29 och 1990/91:Jo113 yrkande50 till Statens naturvårdsverk för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 696816000kr.,
231. Stiftelsen Bohus Avelscentrum -- Åby Säteri (mom.257)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (bådac) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.251 börjar med "Vid flera" och slutar med "yrkande17" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till motion Jo113 yrkande17 att 2milj.kr. bör avdelas till Stiftelsen Bohus Avelscentrum -- Åby Säteri. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Med det anförda finner utskottet syftet med motion Jo65 tillgodosett. Motionen bör inte medföra någon riksdagens vidare åtgärd.
dels att utskottets hemställan under257 bort ha följande lydelse: 257. beträffande Stiftelsen Bohus Avelscentrum -- Åby Säteri att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo113 yrkande17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar motion 1990/91:Jo65 utan vidare åtgärd,
232. Ekonomisk kompetens vid naturvårdsverket (mom.258)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam) anser att utskottet i moment 258 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo105 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förstärkt ekonomisk kompetens vid naturvårdsverket,
233. Information om växthuseffekten (mom.259)
Annika Åhnberg (v) och Marianne Samuelsson(mp) anser att utskottet i moment 259 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo737 yrkande7 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad information till allmänheten om växthuseffekten,
234. Bidrag till miljöarbete (mom.261)
Jan Fransson, Håkan Strömberg, Grethe Lundblad, Martin Segerstedt, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson och Dag Ericson(allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.253 börjar med "Utskottet har" och slutar med "tillförs anslaget" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till regeringens förslag om medelstilldelning. Av den föreslagna höjningen om 44milj.kr. för försurningsåtgärder bör enligt utskottets mening 2milj.kr. användas för bidrag till Internationella försurningssekretariatet. Det anförda innebär att utskottet avstyrker motionerna Jo104 yrkandena 14 och 15, Jo105 yrkande55, Jo110 yrkande25, Jo113 yrkande10 och Jo768.
dels att utskottets hemställan under261 bort ha följande lydelse: 261. beträffande bidrag till miljöarbete att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1990/91:Jo104 yrkandena14--17, 1990/91:Jo105 yrkande55, 1990/91:Jo110 yrkandena 25, 26 och 31, 1990/91:Jo113 yrkande10 och 1990/91:Jo768 till Bidrag till miljöarbete för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 211855000kr. samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
235. Investeringar inom miljöområdet (mom.264)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.255 börjar med "Genom naturvårdsverkets" och på s.256 slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
Svensk naturvård befinner sig i kris. Värdefulla naturmiljöer, där staten har påtagit sig ansvaret för vården, missköts. Utskottet anser sig inte kunna medverka till en utveckling mot en starkt socialiserad naturvård och föreslår därför begränsningar i de statliga inköpen av sådan mark. I undantagsfall bör emellertid statliga inköp av urskogar medges, då detta åtminstone på kort sikt framstår som den mest rationella lösningen.
På lång sikt måste det ideella inslaget i naturvården öka kraftigt. Utskottet anser att man med budgetmedel bör kunna stödja denna inriktning genom att anvisa medel för ideella organisationers inköp av värdefull mark. Villkoret skulle vara att organisationen åtar sig den framtida skötseln av det förvärvade området.
I de undantagsfall statligt ägande kan motiveras måste förvärv föregås av upprättande av skötselplaner och kostnadsplaner i syfte att förhindra framtida vanvård.
Naturvårdsverket redovisar i utredningen Natur90 de insatser som krävs för säkerställande av vissa naturtyper enligt naturvårdslagen. Verket anger ett skyddsbehov av ca100000ha skogsbiotoper. Enligt utskottets mening skulle inköp av skogsmark till en begränsad kostnad av 750milj.kr. leda till ett betydande resursslöseri. Naturvårdsverket bör därför undersöka alternativa lösningar där en samverkan med skogsbruket om skyddsinsatser eftersträvas. Härigenom bör kostnaderna bli avsevärt lägre samtidigt som ett skonsamt skogsbruk kan medges på en betydande del av dessa arealer.
Utskottet anser i likhet med moderata samlingspartiet att inköp av mark för naturvård -- utöver regeringens förslag om medelstilldelning -- bör finansieras genom att staten i stället för kontanter erbjuder säljarna skogsmark från domänverket som utbyte. Härutöver vill utskottet anföra följande. Utskottet anser sig inte kunna biträda ett uttalande om en utredning om införande av en princip motsvarande den s.k. PPP-principen av innebörden att markägarna och företagen skall ta sin del av det ekonomiska ansvaret för att säkra skyddsvärda områden eftersom en sådan princip skulle innebära en kränkning av den privata äganderätten. Principen skulle dessutom stå i strid med riksdagens tidigare beslut om rätten till ersättning enligt plan- och bygglagen för intrång i markanvändningen.
Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion Jo105 yrkande51 (delvis) bör ges regeringen till känna. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo104 yrkande 18, Jo109 yrkandena7 och 8, Jo110 yrkande23 och Jo113 yrkande49.
dels att utskottets hemställan under264 bort ha följande lydelse: 264. beträffande investeringar inom miljöområdet att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1990/91:Jo104 yrkande 18, 1990/91:Jo109 yrkandena7 och 8, 1990/91:Jo110 yrkande23 och 1990/91:Jo113 yrkande49 till Investeringar inom miljöområdet för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 128000000kr. samt med anledning av motion 1990/91:Jo105 yrkande51 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
236. Avtal om inköp av urskogar (mom.265)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.256 börjar med "Det ovan" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Naturvårdsverket har nyligen slutit avtal om inköp av betydande skogsarealer men saknar medel för att fullfölja köpen. Avtalen löper med hög ränta, vilket enligt utskottets mening kommer att allvarligt försvåra naturvårdsverkets framtida verksamhet. Avtalen bör därför omförhandlas med den inriktningen att staten erbjuder säljarna skogsmark från domänverket som utbyte. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo105 yrkande51 delvis bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under265 bort ha följande lydelse: 265. beträffande avtal om inköp av urskogar att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo105 yrkande51 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
237. Miljöforskning (mom.266)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (bådac) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.257 börjar med "Med riksdagens" och slutar med "yrkande34" bort ha följande lydelse:
I likhet med centerpartiet anser utskottet att till miljöforskning bör -- utöver regeringens förslag -- anvisas 5milj.kr. för IVLs verksamhet eller sammanlagt 138190000 milj.kr. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Jo113 yrkande34.
dels att utskottets hemställan under 266 bort ha följande lydelse: 266. beträffande miljöforskning att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motion 1990/91:Jo113 yrkande34 till Miljöforskning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 138900000kr.,
238. Forskning för ett avfallssnålt samhälle (mom.268)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.258 börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "yrkande19" bort ha följande lydelse:
I likhet med miljöpartiet anser utskottet att till forskning för ett avfallssnålt samhälle bör -- utöver regeringens förslag -- anvisas 15milj.kr. eller sammanlagt 27360000kr. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Jo104 yrkande19.
dels att utskottets hemställan under 268 bort ha följande lydelse: 268. beträffande forskning för ett avfallssnålt samhälle att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med bifall till motion 1990/91:Jo104 yrkande19 till Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Avfallshantering för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 27360000kr.,
239. Visst internationellt miljösamarbete (mom.271)
Vid bifall till utskottets hemställan i mom.261
Jan Fransson, Håkan Strömberg, Grethe Lundblad, Martin Segerstedt, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson och Dag Ericson(allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.258 börjar med "Utskottet har" och slutar med "Internationella försurningssekretariatet" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till regeringens förslag om medelstilldelning och avstyrker således motionerna Jo104 yrkandena 20 och21, Jo110 yrkande30, Jo113 yrkande12 och Jo115 yrkande9.
dels att utskottets hemställan under271 bort ha följande lydelse: 271. beträffande visst internationellt miljösamarbete att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1990/91:Jo104 yrkandena 20 och21, 1990/91:Jo110 yrkande30, 1990/91:Jo113 yrkande12 och 1990/91:Jo115 yrkande9 till Visst internationellt miljösamarbete för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 13900000kr.,
240. Kemikalieinspektionen (mom.277)
Annika Åhnberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.260 börjar med "Inledningsvis ansluter" och slutar med "yrkande9" bort ha följande lydelse:
I likhet med vänsterpartiet anser utskottet att till kemikalieinspektionen bör anvisas 14783000kr. utöver regeringens förslag eller sammanlagt 76753000kr. att finansieras genom avgifter. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Jo107 yrkande9 och avstyrker motion Jo104 yrkandena 22 och 23.
dels att utskottets hemställan under277 bort ha följande lydelse: 277. beträffande kemikalieinspektionen att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med avslag på motion 1990/91:Jo104 yrkandena 22 och 23 till Kemikalieinspektionen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på1000kr. samt med anledning av motion 1990/91:Jo107 yrkande9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ytterligare resurser till kemikalieinspektionen,
241. Kemikalieinspektionen (mom.277)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.260 börjar med "Inledningsvis ansluter" och slutar med "yrkande9" bort ha följande lydelse:
I likhet med miljöpartiet anser utskottet att till kemikalieinspektionen bör anvisas 15milj.kr. utöver regeringens förslag eller sammanlagt 76970000kr. att finansieras genom avgifter. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Jo104 yrkandena 22 och 23 och avstyrker motion Jo107 yrkande9.
dels att utskottets hemställan under277 bort ha följande lydelse: 277. beträffande kemikalieinspektionen att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med avslag på motion 1990/91:Jo107 yrkande9 till Kemikalieinspektionen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på76753000kr. samt med anledning av motion 1990/91:Jo104 yrkandena 22 och 23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ytterligare resurser till kemikalieinspektionen,
242. Landskapsvårdande åtgärder (mom.278)
Annika Åhnberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.261 börjar med "Inledningsvis kan" och slutar med "Motionsyrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:
I likhet med vänsterpartiet anser utskottet att till landskapsvårdande åtgärder bör -- utöver regeringens förslag -- anvisas 300milj.kr. för kombinerat areal- och djurbidrag eller sammanlagt 500milj.kr. Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna Jo75 yrkande3 och Jo273 yrkande2 och avstyrker motion Jo104 yrkande24.
dels att utskottets hemställan under278 bort ha följande lydelse: 278. beträffande landskapsvårdande åtgärder att riksdagen med anledning av regeringens förslag, med bifall till motionerna 1990/91:Jo75 yrkande3 och 1990/91:Jo273 yrkande2 och med avslag på motion 1990/91:Jo104 yrkande24 till Landskapsvårdande åtgärder för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 500000000kr.,
243. Landskapsvårdande åtgärder (mom.278)
Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.261 börjar med "Inledningsvis kan" och slutar med "Motionsyrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:
I likhet med miljöpartiet anser utskottet att till landskapsvårdande åtgärder bör -- utöver regeringens förslag -- anvisas 100milj.kr. eller sammanlagt 300milj.kr. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Jo104 yrkande24 och avstyrker motionerna Jo75 yrkande3 och Jo273 yrkande2.
dels att utskottets hemställan under278 bort ha följande lydelse: 278. beträffande landskapsvårdande åtgärder att riksdagen med anledning av regeringens förslag, med bifall till motion 1990/91:Jo104 yrkande24 och med avslag på motionerna 1990/91:Jo75 yrkande3 och 1990/91:Jo273 yrkande2 till Landskapsvårdande åtgärder för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 300000000kr.,
244. Utvärderingm.m. av ersättningen för landskapsvård (mom.279)
Annika Åhnberg(v) anser att utskottet i moment 279 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Jo802 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förtydliganden och utvärdering av den landskapsvårdande ersättningen,
245. Sanering och återställning av miljöskadade områden (mom.280)
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin(allam) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.262 börjar med "Utskottet finner" och slutar med "och9" bort ha följande lydelse:
I likhet med motionärerna i motion 1989/90:Jo883 anser utskottet att de reserverade medel som i dag återstår för det s.k. Dalälvsprojektet bör överföras till anslaget B13. Sanering och återställning av miljöskadade områden. Vad utskottet anfört med anledning av motionens yrkande8 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under280 bort ha följande lydelse: 280. beträffande sanering och återställning av miljöskadade områden att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1990/91:Jo97 yrkande3 och 1990/91:Jo104 yrkande25 till Sanering och återställning av miljöskadade områden för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 25000000kr. samt med anledning av motion 1989/90:Jo883 yrkande8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
246. Sanering och återställning av miljöskadade områden (mom.280)
Annika Åhnberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.262 börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande25" bort ha följande lydelse:
I likhet med vänsterpartiet anser utskottet att till sanering och återställning av miljöskadade områden bör -- utöver regeringens förslag -- anvisas 25milj.kr. eller sammanlagt 50milj.kr. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Jo97 yrkande3 och avstyrker motionerna 1989/90:Jo883 yrkande8 och Jo104 yrkande25.
dels att utskottets hemställan under280 bort ha följande lydelse: 280. beträffande sanering och återställning av miljöskadade områden att riksdagen med anledning av regeringens förslag, med avslag på motionerna 1989/90:Jo883 yrkande8 och 1990/91:Jo104 yrkande25 och med bifall till motion 1990/91:Jo97 yrkande3 till Sanering och återställning av miljöskadade områden för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 50000000kr.,
247. Sanering och återställning av miljöskadade områden (mom.280)
Marianne Samuelsson(mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.262 börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande25" bort ha följande lydelse:
I likhet med miljöpartiet anser utskottet att till sanering och återställning av miljöskadade områden bör -- utöver regeringens förslag -- anvisas 75milj.kr. eller sammanlagt 100milj.kr. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Jo104 yrkande25 och avstyrker motionerna 1989/90:Jo883 yrkande8 och Jo97 yrkande3.
dels att utskottets hemställan under280 bort ha följande lydelse: 280. beträffande sanering och återställning av miljöskadade områden att riksdagen med anledning av regeringens förslag och med avslag på motionerna 1989/90:Jo883 yrkande8 och 1990/91:Jo97 yrkande3 och med bifall till motion 1990/91:Jo104 yrkande25 till Sanering och återställning av miljöskadade områden för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 100000000kr.,
248. Prioriteringar inom anslaget Sanering och återställning av miljöskadade områden (mom.281)
Under förutsättning av bifall till reservation245
Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin(allam) anser att utskottet i moment 281 bort hemställa att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Jo883 yrkande9 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inom anslaget Sanering och återställning av miljöskadade områden medel bör utgå till det s.k. Dalälvsprojektet,
249. Särskilda anslag för lokala avloppssystemm.m. (mom.282)
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander(bådac) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.262 börjar med "Utskottet har ovan" och slutar med "avstyrker motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:
I likhet med centerpartiet anser utskottet att till utveckling av lokala avloppssystem och till skyddskalkning och vitaliseringsgödsling på särskilda anslag bör anvisas 50milj.kr. resp.40milj.kr. för budgetåret 1991/92. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motionerna Jo72 yrkande2 och Jo113 yrkandena 9 och 35.
dels att utskottets hemställan under282 bort ha följande lydelse: 282. beträffande särskilda anslag för lokala avloppssystemm.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Jo72 yrkande2 och 1990/91:Jo113 yrkandena 9 och 35 dels till Utveckling av lokala avloppssystem för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 50000000kr., dels till Skyddskalkning och vitaliseringsgödsling för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 40000000kr. samt avslår motion 1990/91:Jo816 yrkande 8,
Särskilda yttranden
1. Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (allam) anför:
Hotade arter -- Genteknik
Det finns skäl för att forskning med genteknik på växter och djur bedrivs under kontrollerade former, men det är särskilt viktigt att tillämpningen noga kontrolleras. Detta kan ske genom tillståndsprövning eller anmälan. Ett sådant förfarande bör omfatta såväl etiska som säkerhetsmässiga aspekter.
Både i Sverige och utomlands bedrivs forskning om de risker som är förknippade med utsläpp av genetiskt förändrade växter, djur och mikroorganismer. Sverige bör inom ramen för det internationella samarbetet ta aktiv del i detta arbete.
Ökade kunskaper måste utgöra grunden för konsekvensanalyser och riskbedömningar som kan användas när användning av tekniken bedöms. Det är viktigt att sådana analysmetoder finns som har en god säkerhet och som kan användas för att bedöma konsekvenserna för människor och miljö.
Fjällnära skogar
Nuvarande regler för skogsbruket i det fjällnära området kommer inte att lösa konflikten mellan naturvården och skogsbruket i detta område, reglerna leder till ökad byråkrati och krångel. Skyddet av de unika fjällskogarna hotas att försvagas.
Det förslag som vi från moderat håll har presenterat gällande skyddet av de fjällnära skogarna syftar till att lösa de rådande problemen. Vi menar att tydliga regler skall utarbetas för skogsbruket i de fjällnära skogarna. Skyddet skulle förstärkas samtidigt som förutsättningar för ett livskraftigt skogsbruk skapas.
Enligt vår mening bör naturvärdesinventeringarna i fjällskogsområdet forceras. Resultatet av inventeringarna skall utmynna i en tregradig skyddsklassning.
Skyddsklass ett skall omfatta områden med mycket stora naturvärden. I princip bör inga ingrepp tillåtas i dessa områden. Skyddsklass två skall omfatta skyddsvärda områden där ett skonsamt skogsbruk kan tillåtas.
I skyddsklass tre kommer generella naturaktsamhetskrav att gälla. Hyggesstorlekarna begränsas, användningen av radikala markberedningsmetoder förbjuds och utländska trädslag skall i princip inte tillåtas. I övrigt skall markägarna kunna bedriva skogsbruk i normal omfattning.
Markägarna skall givetvis få ersättning om myndigheternas krav innebär försvårad markanvändning.
2. Sören Norrby och Lars Ernestam (båda fp) anför:
Allmänt
Behandlingen av riksmötets kanske viktigaste ärende, miljöpolitiken, sker under stor tidspress. Regeringens miljöproposition, som baseras på ett synnerligen omfattande beslutsunderlag, och de många följd- och fristående motionerna har därför fått en delvis summarisk beredning i det även i övrigt arbetstyngda jordbruksutskottet. Samordning med övriga utskott som bereder delar av miljöpropositionen och motionerna har inte kunnat ske i tillräcklig omfattning. Riksdag och regering måste i fortsättningen eftersträva arbetsformer som gör det möjligt att ge miljöfrågorna den förtur som alla i dag är eniga om att de måste få.
Miljöfond
Folkpartiet liberalerna har i sin partimotion Jo739 förordat en global miljöfond vars syfte skulle vara att stimulera en ekonomisk tillväxt i tredje världen inom miljökravens ramar och samtidigt möta miljöhot som t.ex. markförstöring, skogsskövling och havsförorening. Fonden kan finansieras av industriländerna genom årliga avsättningar av en del av bruttonationalinkomsten. Eftersom motionen i denna del bereds av utrikesutskottet vill vi här endast erinra om förslaget.
Talerätten
Vi konstaterar med tillfredsställelse att regeringen på en rad punkter valt att följa reservanternas förslag i miljöskyddskommittén i stället för den socialdemokratiska majoritetens. Folkpartiet liberalerna har i motionerna Jo110 och Jo739 redovisat sin syn på kommitténs fortsatta arbete. Avseende talerätten för bl.a. ideella miljöorganisationer följer propositionen och utskottet vår handlingslinje, varför vi med tillförsikt ser fram emot miljöskyddskommitténs fortsatta utredning av denna fråga.
Strandstädning
Vi konstaterar med tillfredsställelse att utskottet numera anser det belagt att nedskräpningen på Västkusten till betydande delar härrör från Nordsjöområdet. Den viktigaste åtgärden är givetvis att förebygga nedskräpning, vilket måste ske i internationell samverkan så som utskottet förutsätter. För Västkustkommunerna är det angeläget med snabba och kraftfulla svenska initiativ så att nedskräpningen minskar.
Miljökonsekvensbeskrivningar
Folkpartiet liberalerna har i motion Jo110 utvecklat sin syn på miljökonsekvensbeskrivningar, vilken avviker från regeringens i viktiga hänseenden. Motionen bereds i denna del av bostadsutskottet varför vi inte här går närmare in på vårt alternativ.
Förstärkt kemikaliekontroll
Folkpartiet liberalerna har senast i motion Jo739 föreslagit förhandsgranskning av nya kemikalier. Ett av socialdemokraternas vallöften 1988 var att införa förhandsgranskning av kemikalier. Vi har ingen erinran mot propositionens förslag om granskning genom förhandsanmälan men anser att förslaget hade kunnat genomföras tidigare eftersom det anknyter till ett system som redan finns inom EG.
Amalgam
"Kvicksilver är livsfarligt överallt -- utom i munnen." Många människor har i sina tandfyllningar lika mycket kvicksilver som det finns i 100 lysrör. Utskottet föreslår ett tillkännagivande om att substitutionsprincipen måste få en betydligt starkare ställning. Den kanske mest angelägna tillämpningen avser kvicksilver i tandfyllningar, som alltmer framstår som ett stort potentiellt folkhälsoproblem. Mot den bakgrunden är utskottet inkonsekvent i sin försiktiga hänvisning till propositionens återhållsamma förslag avseende amalgam i tandvården.
Det är angeläget med en mer offensiv syn än regeringens på avvecklingen av amalgam, som är ett från toxikologisk synpunkt olämpligt material. Det finns substitut varför substitutionsprincipen självklart skall tillämpas enligt vad utskottet starkt understrukit. En avvecklingsplan för kvicksilver i tandfyllnadsmaterial bör tas fram med förtur.
Amalgamanvändning medför också att kvicksilver sprids genom rökgaser från krematorier och genom avloppsslam vars kvalitet som jordförbättringsmedel därigenom försämras allvarligt.
Arsenik, krom, klorerade lösningsmedel och nonylfenoletoxylater
Folkpartiet liberalerna har i motion Jo110 föreslagit att miljöavgifter skall införas på träskyddsmedel, perkloretylen och nonylfenoletoxylater. Eftersom utskottet delvis tillgodoser våra förslag har vi valt att inte reservera oss. Principiellt kvarstår vår uppfattning att ekonomiska styrmedel, i detta fall miljöavgifter, är den bästa vägen att framgångsrikt nedbringa användningen.
Miljöfarligt avfall
Vi har fortfarande den uppfattning som redovisades av bl.a. folkpartiet liberalerna i betänkandet 1989/90:JoU16 att staten skall försälja aktier i SAKAB utan begränsning till minst 51 % ägarandel för staten och kommunerna.
Sjöfartens luftföroreningar
Folkpartiet liberalerna har i kommittémotionen Jo814 (T267) föreslagit att Sverige bör verka för att på bunkerolja för fartyg i Östersjön bör ställas samma krav på låg svavelhalt som på eldningsolja i land. Detta motionsyrkande behandlas dock i annat sammanhang.
Skyddet av fjällnära skogar
De fjällnära barrskogarna fick ett visst skydd genom riksdagsbeslutet 1990. Folkpartiet liberalerna anser dock som framgår av motion Jo705 att det skyddet är otillräckligt och menar att ett mer eller mindre sammanhängande område i den fjällnära skogen bör avgränsas inom vilket bl.a. särskilda hänsyn till naturen skall tas. Reglerna som skall gälla inom det avgränsade området bör likna dem som vi föreslagit för vad vi kallar hänsynsområde, men på grund av fjällskogsområdets omfattning och särställning tas in i en särskild lagstiftning.
Det öppna kulturlandskapet, t.ex. ängs- och hagmarker i Östergötland
Folkpartiet liberalernas uppfattning är som framhålls i motionerna Jo78 och Jo705 att en generell arealersättning är den bästa metoden att bevara odlingslandskapet. Den skulle exempelvis kunna säkerställa att Östergötlands skyddsvärda eklandskap och ängs- och hagmarker kan brukas och därmed bevaras till kommande generationer. Detta gäller också liknande områden i syd- och mellansvenska skogs- och mellanbygder. Eftersom det i den förra året träffade överenskommelsen om livsmedelspolitiken inte fanns majoritet för att nu införa en generell arealersättning har vi i detta sammanhang avstått från att reservera oss.
Investeringar inom miljöområdet
Utskottet för i avsnittet om investeringar inom miljöområdet ett resonemang om ansvarfördelningen mellan samhället och den enskilde i fråga om ansvaret för naturvården och om en översyn av gällande regelsystem. Vi vill i det sammanhanget erinra om att folkpartiet liberalerna motsatte sig den förändring av ersättningsreglerna i naturvårdslagen som ingick i socialdemokraternas och centerns uppgörelse 1986 om den nya plan- och byggnadslagstiftningen, eftersom vi bedömde att den skulle få negativa konsekvenser för naturvården. Utskottets skrivning nu bekräftar att vi då hade rätt. Mot den bakgrunden har vi inga invändningar mot att en översyn nu görs men kommer givetvis att pröva eventuella förslag när de senare läggs fram -- såväl med hänsyn till miljöeffekterna som till den enskildes rätt.
3. Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anför:
Centerpartiet anser att frisk natur med ren luft och rent vatten är det naturliga tillståndet dit vi skall nå med klara miljömål och genomtänkta åtgärder. Vi vill utforma principer som gör att människan tar miljöansvar både i nuet och inför framtiden. Vi har utvecklat våra ställningstaganden i reservationer. I vissa fall har våra förslag lett till majoritetsskrivningar. Vi vill i detta särskilda yttrande redovisa våra ställningstaganden på några områden där vi inte reserverat oss.
Rena transporter
Trafikpolitiken är antagligen det område där klyftan mellan kraftord och krafttag framstår som tydligast i regeringens proposition och tidigare beslut. Utsläppen av kväveoxider har bara obetydligt minskat sedan förra miljöbeslutet. Vägtrafik, sjöfart och flyg svarar enligt Hur mår Sverige? för ca 60% av Sveriges utsläpp av kväveoxider. För att komma till rätta med utsläppen från trafiken krävs massiva satsningar på en fungerande kollektivtrafik och infrastruktur.
Transportsystemet måste utformas utifrån ekologiska och samhällsekonomiska principer. Långväga godstrafik skall i stor utsträckning överföras från väg till järnväg och sjöfart. Persontransporter på järnväg skall stimuleras, framför allt genom konkurrenskraftiga priser, snabba transporter och god komfort, för att minska behovet av bil- och flygtransporter. Det krävs en kraftfull satsning på utvecklande av miljövänliga motorer och drivmedel. Klara tidsgränser skall fastställas för när olika miljökrav skall vara uppfyllda, i likhet med vad som skett i Kalifornien, för att minimera utsläppen. Utformandet av en miljövänlig trafikpolitik är en av de viktigaste uppgifterna såväl nationellt som internationellt. Det måste ges hög prioritet i förberedelserna inför 1992 års FN-konferens om miljö och utveckling. Centerpartiet har i trafikutskottets betänkande utvecklat partiets ställningstaganden på trafikområdet.
Internationellt miljösamarbete
I-länderna har ett stort ansvar för att avvärja miljöhoten i tredje världen. Överföring av ekonomiska resurser kommer att ha stor betydelse för att inte tredje världens länder skall överta den dåliga teknik som vi i industriländerna tidigare använt. Centerpartiet föreslår att en global miljöfond inrättas. Den skall finansieras genom att industriländerna avsätter en andel av sin bruttonationalinkomst varje år. Detta bidrag bör inled- ningsvis sättas till 0,1% av BNI för att successivt byggas upp till 0,5% inom en femårsperiod. Det skulle innebära att fonden första året tillförs ca 100miljarder kronor och när den är fullt utbyggd ca 500miljarder kronor per år. Fonden bör administreras av FNs miljövårdsprogram UNEP. Medlen skall användas till de av FN prioriterade områdena. Arbetet med att få till stånd denna globala miljösatsning bör ha högsta prioritet i det svenska agerandet inför FN-konferensen i Brasilien.
Solidariska insatser krävs för Europas mest miljöförstörda regioner. Centern har tidigare föreslagit, och också fått riksdagens gehör för, en internationell luftvårdsfond. Regeringen har uppenbarligen inte gjort tillräckligt för att förverkliga förslaget. Luftvårdsfonden bör byggas upp genom miljöavgifter på fossilbränslen för att möjliggöra finansiering av lån eller bidrag till miljöförbättrande luftvårdsinvesteringar.
Östersjösamarbetet måste ges särskild tyngd i det internationella miljöarbetet. Breda resurser måste mobiliseras, genom bl.a. ett väl förankrat faddersystem. Det är viktigt att kompetensen på miljöområdet i det multilaterala samarbetet förstärks. Centerpartiet har lagt fram förslag om åtgärder i Öst- och Centraleuropa i motioner som behandlats i utrikesutskottet.
En särskild Nordsjökommission bör bildas. Riksdagen har tidigare uttalat att Sverige bör verka för en samordning av miljöinsatserna i Nordsjön i likhet med vad som skett i Östersjön. Det åligger regeringen att följa upp de riktlinjer som riksdagen gett det internationella Nordsjöarbetet.
Det nordiska miljöarbetet har kraftigt förstärkts under senare år på bl.a. initiativ från centerpartierna i Norden. Vi anser att det finns anledning att ytterligare understryka värdet av det nordiska miljösamarbetet och betydelsen av att Sverige är pådrivande och lever upp till de nordiska åtagandena.
Sverige måste driva på det internationella arbetet mot luftföroreningar genom förstärkning av de internationella överenskommelserna: konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar samt svavel- och kväveprotokollen.
En framsynt hushållning med naturresurser är en förutsättning för utveckling. Miljöfrågorna har ett nära samband med handelspolitiken. Sverige måste i t.ex. GATT-förhandlingarna driva kravet på miljökonsekvensbeskrivningar av olika alternativ, i synnerhet med avseende på tredje världen.
Miljölagstiftning
Det är bra att den svenska miljölagstiftningen skall samordnas i en särskild miljöbalk. Vi anser att denna borde omfatta samtliga miljölagar. Naturens resurser skall förvaltas. I dag anger naturresurslagstiftningen huvudsakligen hur de skall exploateras. Lagen bör omarbetas och bli mer entydig och precis.
Företagen måste själva ansvara för att inventera hela produktionen och minimera miljöbelastningen. Vi anser att företagen skall genomföra miljörevisioner av sin verksamhet. Det skall vara en naturlig del av företagets verksamhet och utföras av auktoriserade miljörevisorer. Föråldrade tillstånd måste omprövas.
Miljöorganisationerna måste ges talerätt vid behandling av ärenden enligt miljöskyddslagen, naturresurslagen, naturvårdslagen, plan- och bygglagen samt vattenlagen och sedermera den nya miljöbalken. Det är angeläget att miljökunnande och engagemang i miljöorganisationerna tas till vara. I den pågående översynen av miljölagstiftningen bör dessa frågor särskilt uppmärksammas
Miljöföroreningar till havs och vid land
Stränderna utsätts för kraftig miljöpåverkan, dels genom utsläpp av föroreningar från olika länder, dels genom fartygsdumpning och nedskräpning. Det är angeläget att de berörda kustkommunerna får hjälp att klara de stora strandstädningsproblemen.
Vättern
I motionen från centerpartiet tas frågan upp om stöd till arbetet med att rädda Vätterns miljö. Vättern är en viktig sjö både som dricksvattentäkt och ur miljö- och fiskesynpunkt. Arbetet med att minska utsläppen och miljöbelastningen av sjön skall stödjas. På samma sätt är omsorgen av många andra vatten i vårt avlånga land viktig.
Miljöorganisationen
Kommunerna har de senaste åren fått ett avsevärt ökat ansvar för miljöfrågorna. Vi vill bygga upp den ekologiska kompetensen i kommunerna så att hela förvaltningen kan dra nytta av den. Miljö- och hälsoskyddsnämnden bör på ett tidigt stadium komma in i ärendena och påverka den kommunala planeringen ur miljösynpunkt. Centerpartiet anser att det i översynen av det kommunala ansvaret för miljötillsynen är viktigt att det finns nämnder som med integritet kan hävda omsorgen om miljön.
Vi anser att en sådan förändring av miljölagstiftningen, som vi ovan föreslagit, ger utmärkta möjligheter till en omdaning av produktionen. Vi anser att naturvårdsverket måste ges en central roll i det förebyggande arbetet. Miljövårdsorganisationen måste därför anpassas till införande av principen "ren produktion".
Miljöanpassat boende
En successiv anpassning till ett mer resursbevarande boende är nödvändigt för att klara framtidens energi- och miljöproblem och för att skapa trivsel i boendet. Lokala system för vatten och avlopp måste utvecklas. Näringsämnena måste återföras till marken och för att möjliggöra detta krävs att hushållsavlopp blandas med miljöfarligt avlopp från industrin.
Kemiskt rent
En strängare kemikaliekontroll kan minska den mängd miljöfarligt avfall som produceras. I Sverige vore ett första steg att införa villkor på avfallsreduktion i samband med att företag får tillstånd till miljöfarlig verksamhet. Naturligtvis måste också det avfall som produkterna ger upphov till räknas med i villkoren.
Den senaste tiden har man konstaterat en ökad förekomst av PCB. Vi anser det viktigt att klarlägga orsakerna till detta. Användningen av bly måste fås att minska. En metod att nå detta kan vara att införa miljöavgifter på vissa blyprodukter.
För att långsiktigt kunna minska belastningen på miljön måste tillverkning och användning av miljöfarliga kemikalier som inte kan gå runt i ett slutet kretslopp avvecklas. Avvecklingsplaner för vissa riskgrupper som t.ex. klorföreningar och bromerade ämnen bör upprättas. Centerpartiet har i annat sammanhang föreslagit att naturvårdsverket skall ta fram underlag för avveckling av PVC-produkter. Sverige bör initiera internationella överenskommelser för att begränsa brytning eller tillverkning av miljöfarliga ämnen som t.ex. kvicksilver. Vi vill understryka vikten av att ta ett helhetsgrepp på kemikaliehanteringen så att den också omfattar varor och transporter.
Uppmärksamma miljökvalitet
Miljömärkning kan ge viktig information och möjlighet att ta ett personligt miljöansvar. Ingen produkt har hittills kunnat miljömärkas med den s.k. svanen. Vår slutsats är att utformningen är felaktig och resurserna är klart otillräckliga. Vi anser att miljömärkningskommittén bör ombildas till en stiftelse och att kommitténs sammansättning förändras så att kompetens och miljökunnande tas till vara.
Naturvärden också för eftervärlden
Allemansrätten ger människor rätt att utnyttja de rikedomar och naturupplevelser som erbjuds. Vi vill slå vakt om dessa rättigheter. Det är viktigt att förstärka informationen om innebörden av allemansrätten, inte minst i den pågående internationaliseringen.
En viktig naturvårdsinsats är att hålla landskapet öppet. Ett varierat odlingslandskap med rikt växt- och djurliv är viktigt för en god livsmiljö och har den största betydelse för människans välbefinnande. De medel som anslagits till landskapsvårdande insatser måste också verkligen användas till att hålla landskapet öppet.
4. Annika Åhnberg (v) anför:
I kapitel 13 om varor redovisar regeringen en lång rad åtgärder, som egentligen inte i detta sammanhang blir föremål för riksdagens beredning. Vi har därför redovisat vår syn i motioner. Jag har reserverat mig till förmån vänsterpartiets principiella inställning men avstått från reservation i varje enskild punkt, beroende på antingen att frågorna kommer att tas upp i annat sammanhang eller på att andra instanser än riksdagen har att fatta beslut. I sakfrågorna delar jag givetvis de uppfattningar som tas upp i motionerna. Sammanfattningsvis kan sägas att vänsterpartiet anser att det är möjligt att komma snabbare till rätta med de negativa miljöeffekterna från hanterandet av varor, kemikalier och avfallshantering. Detta redovisas mer utförligt i nedanstående särskilda yttrande till detta kapitel.
Klassificering av miljöfarlighet m.m.
Vänsterpartiet anser att nya kemiska produkter och ämnen på sikt måste följas av en återvinnings- och destruktionsbeskrivning. Den eventuella kostnaden för varans cykliska förlopp måste inräknas i produktens pris. Varor och kemikalier måste följas av miljöklassning som tar hänsyn till energiåtgång, tillverkningsprocess, miljöeffekterm.m. I enlighet med regeringens förslag kommer kemiska produkter att klassificeras med utgångspunkt från deras miljöpåverkan. Denna kategorisering skall ligga till grund för myndigheternas rätt att ställa krav på utbyte av produkten. Vi har således inte fått fullt gehör för våra krav på beskrivning och miljöklassning av kemiska produkter men avstår trots detta från att reservera oss på dessa punkter, i avvaktan på miljöskyddskommitténs förslag. Risken med ett system i enlighet med regeringens förslag är enligt vänsterpartiets mening -- vilket också framförs i motion Jo107 -- att ansvaret i praktiken övergår från producenter till myndigheter. Systemet bör därför kompletteras med miljöavgifter på import och tillverkning av produkter där miljöfarliga ämnen ingår. Vi återkommer med förslag härom.
Principen om den omvända bevisbördan
Vänsterpartiet anser att principen om den omvända bevisbördan måste ges större tyngd. Det är tillverkare och importörer som skall bevisa att ett ämne är ofarligt. Vi förutsätter att denna fråga blir föremål för diskussion i miljöskyddskommitténs fortsatta arbete. Vi kommer att i detta sammanhang upprepa vårt krav på att principen skrivs in i lagtexten.
Internationellt samarbete vid kemikalieavveckling m.m.
Kemikalieinspektionen utför ett mycket förtjänstfullt arbete på det internationella området, ett arbete där Sverige dels tar egna initiativ och går före andra länder och skärper de inhemska kraven, dels tar initiativ till motsvarande skärpningar internationellt. Det är mycket angeläget att detta arbete kan fortsätta och att inspektionen ges både resurser och mandat att ytterligare flytta fram positionerna. Områden där mycket återstår att göra är enligt vår mening kraven på hantering och import av kemiska varor och produkter där Sverige bör vara en föregångare och inte invänta beslut i andra länder. Det är också enligt vår mening viktigt att kemikalielagstiftningen verkligen tillämpas fullt ut och inte blir föremål för kompromisser i uppgörelser med företagen under hänvisning till eventuella handelsregler.
Förstärkt kemikaliekontroll
Vänsterpartiet anser att strängare krav för etableringen av nya kemikalier bör införas. Det system med förhandsanmälan som nu införs kan bara betraktas som ett första steg, som bör följas av hårdare krav om förhandsgranskning i enlighet med vad vänsterpartiet föreslagit.
Sekretessen för produktregistret
För att vi skall kunna komma till rätta med de problem som orsakas av miljöfarliga kemkalier är det av största vikt att allmänheten informeras om ämnenas skadlighet och utbytbarhet. Ett mer lättillgängligt och förståeligt produktregister skulle underlätta för såväl enskilda, miljöorganisationer som miljö- och hälsoskyddsnämnder i deras arbete med kemikaliefrågorna. Den sekretess som i dag råder för vissa uppgifter med hänvisning till företagshemligheter måste därför på sikt avskaffas. Vi återkommer i denna fråga då den utredning som utskottet hänvisar till föreligger.
Vissa lagändringar med anknytning till kemikaliekontrollen För att kemikaliekontrollen skall kunna bli effektiv krävs enligt vår mening ett flertal lagändringar. Tillämpningsområdet beträffande lagen om kemiska produkter måste utvidgas till att gälla även hälso- och miljöfarliga varor och bli tillämplig vid koncessionsnämndens prövning. Likaså måste kommunerna få lagstadgad skyldighet att upprätta åtgärdsplaner för minskning av användningen av kemiska produkter. Detta kommer som utskottet anför att bli föremål för fortsatt utredning i miljöskyddskommittén.
Transport av farligt gods
Transporter av farligt gods har på senare år blivit ett allt större hälso- och miljöproblem. Åtgärder måste vidtas för att i största möjliga mån skydda omgivningen från de risker som är förenade med transporterna. Särskilt viktigt är att förhindra kemikalietransporter nära vattentäkter. Vänsterpartiet avstår från reservationer till förmån för de specifika yrkanden om vissa åtgärder som framförs i betänkandet men anser att frågan måste bli föremål för betydligt större uppmärksamhet än vad som hittills varit fallet.
Kvicksilver och amalgam m.m.
Regeringen föreslår ett antal åtgärder som syftar till att avveckla användningen av bl.a. kvicksilver. Dessa åtgärder är mindre långtgående än de som föreslagits av vänsterpartiet, men vi har valt att inte reservera oss på dessa punkter utan avvaktar resultatet av regeringsförslaget innan vi återkommer i frågan. Vi anser också att ansträngningarna måste ökas för att avveckla användningen av amalgam inom tandvården.
Arsenik och krom
Utskottet anför i betänkandet tveksamhet när det gäller regeringens förslag på detta område. Utskottet framhåller att regeringen noga måste följa utvecklingen så att en avgift eller skatt kan införas utan dröjsmål om de nu föreslagna åtgärderna visar sig otillräckliga. Jag har därför avstått från att reservera mig till förmån för vårt yrkande.
Kadmium m.m.
Det är bra att utskottet har uttryckt sin oro för de skador som kan komma att orsakas av den kadmiummängd som hittills ackumulerats i samhället och att utskottet framhåller det nödvändiga i en kraftig minskning av användningen av kadmium. Men vi anser att ett samlat handlingsprogram skulle bidra till att göra de aviserade åtgärderna mer effektiva.
Klorerade organiska lösningsmedel
Utskottet ställer sig nu bakom ett förbud mot vissa lösningsmedel från den 1 januari 1993 och framhåller det angelägna i att alla möjigheter tas till vara när det gäller att påskynda avvecklingen av miljöstörande ämnen inkl. klorerade organiska lösningsmedel. Vi anser dock att utvecklingen kan forceras ytterligare utöver vad regeringen redovisat. De tillåtna respiterna för fortsatt användning bör kunna förkortas ytterligare och i vissa fall kombineras med miljöavgifter. Vi kommer nu att avvakta den fortsatta utvecklingen innan vi återkommer i frågan.
Plastadditiv m.fl. ämnen
Vänsterpartiet har begärt att avvecklingsplaner för organiska tennföreningar, ftalater, bromerade flammskyddsmedel och klorparaffiner presenteras senast under år 1992. Eftersom vi förutsätter att berörda myndigheter förses med erforderliga resurser för att kunna klara denna tidsplan avstår vi från reservationer i detta sammanhang.
Nonylfenoletoxylater
Utskottet konstaterar att en minskning av utsläppen av nonylfenoletoxylater med minst 90% till år 2000 är ett realistiskt mål. Vänsterpartiet anser att användningen helt bör ha upphört år2005. Vi väljer emellertid att avvakta effekten av de åtgärder som kommer att vidtas den närmaste tiden innan vi återkommer i frågan.
Vissa skadliga organiska ämnen i övrigt
Det är givetvis tillfredsställande att utskottet delar vänsterpartiets syn på de hälso- och miljöproblem beträffande vissa skadliga organiska ämnen som tas upp i motion Jo107 yrkandena 24, 26 och 27. Eftersom vi förutsätter att motionens synpunkter kommer att beaktas i regeringens och berörda myndigheters fortsatta arbete med dessa frågor har vi avstått från att reservera oss på denna punkt.
CFC
Med tanke på att problematiken kring CFC-hanteringen varit känd så länge, borde åtgärder kunnat vidtas snabbare. Vänsterpartiet har i motioner redovisat ett tillvägagångssätt som innebär snabbare avveckling. Statliga myndigheter och andra aktörer bör öka sina ansträngningar att minska användandet av CFC. Särskilt viktigt är att kommunerna snabbt bygger upp ett system för att omhänderta CFC-haltigt avfall som kylskåp och frysar.
Haloner
Vänsterpartiet delar utskottets uppfattning att det är högst angeläget att användningen av haloner avvecklas men anser inte att de åtgärder regeringen valt är tillräckliga för att i rimlig tid uppnå detta mål. Berörda myndigheter, som har att besluta bör öka ansträngningarna att tidigarelägga förbudet i enlighet med den av vänsterpartiet föreslagna tidpunkten 1 januari 1995.
HCFC
Till skillnad från utskottets majoritet anser vänsterpartiet att införande av ekonomiska styrmedel t.ex. i form av miljöavgift i enlighet med Jo74 yrkande5 är en av flera verkningsfulla åtgärder för att även HCFC på sikt skall kunna avvecklas. Vi återkommer med detta krav i annat sammanhang.
Ozonnedbrytande lösningsmedel
Vänsterpartiet vidhåller sitt yrkande i motion Jo74 om förbud mot tillverkning, import och användning av koltetraklorid och 1,1,1,-trikloretan från den 1 januari 1993. Vi väljer emellertid att något avvakta effekterna av den avvecklingsplan som redovisas i propositionen innan vi återkommer i frågan.
Montrealprotokollet
Vänsterpartiet har i motion 74 betonat vikten av ett fortsatt aktivt svenskt arbete för att eliminera utsläppen av ozonnedbrytande ämnen. Viktigt i sammanhanget är också bilaterala överenskommelser mellan Sverige och utvecklingsländer. Betänkandetexten ger utrymme för åtgärder i enlighet med motionen, varför vi avvaktar den fortsatta utvecklingen innan vi återkommer i frågan.
Flygtrafiken
Vänsterpartiet delar uppfattningen i motion Jo120 att militära flygplatser och militär flygverksamhet måste omfattas av strängare miljökrav. Frågor rörande kommunikationsdepartementets område behandlas i trafikutskottet, och vi är därför inte beredda att i detta sammanhang yrka bifall till motionen.
Miljöklasser för nya bilar
Regeringen har till riksdagen lämnat en särskild proposition rörande miljöklassning av fordon. Vänsterpartiet har i motion i det sammanhanget yrkat på införandet av ytterligare en klass med högre krav samt en utredning och förslag vad gäller klassning av arbetsfordon. Propositionen och motionerna behnadlas i skatteutskottet. Vi har därför avstått från att även till denna proposition motionera i detta ärende.
Skydd av fjällnära skogarm.m.
I ett internationellt perspektiv får skyddet av den fjällnära skogen i dag anses vara en av de mest angelägna uppgifterna på naturvårdens område. Enligt vår mening kan det sätt på vilket frågan hanteras av regeringen knappast bidra till att höja Sveriges anseende inför den internationella naturvårdsopinionen. Vi anser att Sverige måste ta sitt ansvar för den del av världens naturarv som ligger inom vårt lands gränser och skapa ett verkningsfullt skydd för de fjällnära skogarna. Som utskottet har anfört ingår det i den skogspolitiska kommitténs arbete att uppmärksamma skogsbruket i de fjällnära skogarna. Vi utgår från att de synpunkter som framförs i vänsterpartiets motion Jo109 kommer att beaktas av kommittén och har därför avstått från att reservera oss till förmån för motionen i denna del.
Utbildning i ekologiskt jordbrukm.m.
Vänsterpartiet har i andra sammanhang tyvärr inte fått gehör för motioner om åtgärder till stöd för det ekologiska jordbruket. Vi finner flera av de synpunkter som framförs i motion Jo72 beaktansvärda, men eftersom vi inte kan stödja motionen i alla delar har vi valt att i detta yttrande mer principiellt framhålla vikten av att ett ekologiskt anpassat jordbruk måste vara målet för den svenska jordbruksproduktionen.
Bekämpnings- och gödslingsfria zoner
Vänsterpartiet har i motion Jo75 framhållit behovet av bekämpnings- och gödslingsfria zoner i slättbygder. Vi har visserligen inte fått gehör för detta yrkande men kan konstatera att de av regeringen aviserade åtgärderna, om än otillräckliga, ändå är ett steg i rätt riktning. Vi kommer att noga följa effekterna av dessa åtgärder men väljer att avvakta innan vi återkommer med ytterligare förslag på området.
Investeringar inom miljöområdet
Utskottet har funnit regeringens förslag om medel för inköp av urskogar otillräckligt och har i enlighet med bl.a. vänsterpartiets motion Jo109 förordat ytterligare 60milj.kr. för ändamålet, vilket givetvis är mycket tillfredsställande. Härutöver har vänsterpartiet begärt ett engångsanslag på 100milj.kr. Vid utskottets utfrågning med naturvårdsverket har det framkommit att en höjning av anslaget i den storleksordning som utskottet nu beslutat är tillräcklig för att lösa de akuta problemen.
Genom utskottets uttalanden om införande av en princip motsvarande den s.k. PPP-principen även för de areella näringarna kommer synen på ersättningsfrågorna i framtiden troligen att förändras. Vi har därför valt att i detta sammanhang inte driva frågan om ytterligare medel, men vi kommer att noga följa utvecklingen och återkomma i samband med nästa års budgetbehandling.
5. Marianne Samuelsson(mp) anför:
Jag har av olika skäl inte avgett reservation till förmån för ett antal mp-motioner med de yrkanden som anges nedan. Jag vidhåller dessa synpunkter och återkommer i lämpligt sammanhang med preciserade reservationer.
Vägbygge vid Foteviken
Med hänvisning till vad som sägs i våtmarkskonventionen anser miljöpartiet att vägbygget vid Foteviken omedelbart bör stoppas.
Saltvatteninträngning i grundvatten
Miljöpartiet anser att det behövs tillståndsplikt för uttag av grundvatten i känsliga områden, t.ex. skärgårdsområden, och att lokala myndigheter måste få befogenhet att utfärda lokala föreskrifter med inskränkningar i rätten till husbehovstäkt av vatten.
Transport av farligt gods
Miljöpartiet anser att transporter av farligt gods bör prövas enligt miljöskyddslagen och att de vägar där miljöfarliga transporter tillåts skall vara märkta med särskilda vägmärken. En skärpning vad gäller märkningen av godset är nödvändig och detta bör speciellt beaktas i det internationella samarbetet. De säkrare transportsätten tåg och båt bör användas där dessa finns att tillgå.
Klorerade organiska lösningsmedel
Användningen av klorerade organiska lösningsmedel i konsumentprodukter bör förbjudas från den 1 januari 1992. I likhet med miljöavgiftsutredningen anser vi att skatt skall införas på klorerade lösningsmedel.
Plastadditiv m.fl. ämnen
Miljöpartiet anser att användningen av tennorganiska båtbottenfärger inte skall tillåtas efter 1 juli 1992.
HCFC
Tillverkning och import av varor som innehåller HCFC skall inte tillåtas efter den 1 juli 1992 med undantag av kylskåp och värmeväxlare. År 1994 skall all tillverkning av produkter som innehåller HCFC ha upphört.
Ozonnedbrytande lösningsmedel
Användningen av koltetraklorid skall förbjudas från den 1 januari 1992. Detsamma skall gälla för användningen av 1,1,1,-trikloretan.
Flygtrafiken
För det militära flyget finns varken statistik eller bindande miljöregler. Vi anser att det är riktigt att även den militära delen av flygtrafiken tar miljöhänsyn och använder sig av substitutionsprincipen.
Långsiktigt arealmål
Den internationella naturvårdsunionen har föreslagit att 10% av alla representativa naturtyper skyddas. Miljöpartiet anser att riksdagen bör anta denna målsättning och begära att en utredning tillsätts som utarbetar en plan för hur detta mål skall nås i praktiken.
Skydd av fjällnära skogarm.m.
Den fjällnära skogen har ännu inte erhållit det skydd som behövs för att den skall kunna bevaras. Vi anser att en naturvårdsgräns bör införas.
Visst internationellt miljösamarbete
För det internationella miljöarbetet hade miljöpartiet begärt 3 milj.kr. utöver regeringens förslag. Medlen var avsedda att utgå till Svenska naturskyddsföreningen och Internationella försurningssekretariatet. Vi fick dock utskottets majoritet endast för 2 milj.kr. Med dessa medel hoppas vi dock att arbetet kan gå vidare, varför vi valt att inte reservera oss till förmån för vårt förslag.
Bilaga 1
Bostadsutskottets yttrande
1990/91:BoU3y
Bilaga 2
En miljöbalk
Till jordbruksutskottet
Jordbruksutskottet har den 21 mars 1991 beslutat bereda bostadsutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1990/91:90 i den del som avser miljöbalken jämte motionerna 1990/91:Jo751 (mp) yrkande 8 och 1990/91:Jo792 (c) yrkande 2.
Propositionen
Frågan om en miljöbalk och om den framtida miljölagstiftningens uppbyggnad behandlas i propositionen i olika avsnitt och ur skilda aspekter. Relevant för bostadsutskottet är främst om naturresurslagen (NRL) skall ingå i en miljöbalk och om det kan anses erforderligt och lämpligt att nu i olika avseenden revidera de delar av balken som närmast kommer att motsvara NRL. Den del av propositionen som med denna avgränsning kan anses falla inom bostadsutskottets beredningsområde är kapitel 6 Miljölagstiftningen i framtiden, avsnitten 6.1 och 6.2 (prop. s. 127--134).
I propositionen anförs i denna del sammanfattningsvis följande.
Miljöskyddskommitténs fortsatta arbete skall ta sikte på att samla miljölagarna i en miljöbalk. Kommittén har i betänkandet Miljölagstiftningen i framtiden (SOU 1991:4) föreslagit en samordning av vissa lagar till en enhetlig miljölag. Samordningen bör främst avse vad som kan betecknas som skyddslagstiftning, nämligen miljöskyddslagen (1969:387), hälsoskyddslagen (1982:1080), lagen (1985:426) om kemiska produkter, renhållningslagen (1979:596), lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten, lagen (1976:1054) om svavelhaltigt bränsle och lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark. Även sådana regler i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark som rör miljöhänsynen bör enligt kommittén inordnas i lagen.
Vad gäller den lagstiftning som rör bostadsutskottets beredningsområde -- förutom NRL även plan- och bygglagen (PBL) -- anför kommittén att bl.a. PBL nyligen tillkommit efter mycket tidsödande lagstiftningsarbete. Att på nytt ta upp den tekniska utformningen av PBL skulle medföra ytterligare arbete som inte är motiverat.
När det gäller NRL redovisar kommittén att lagen innehåller grundläggande hushållningsbestämmelser i 2 kap. 2 och 3 §§ som avser skydd mot ingrepp i miljön i områden som har särskilt skyddsvärde. Också 4 kap. som behandlar regeringens prövning av stora industrianläggningar hör nära samman med miljöskyddets intressen. Det bör dock beaktas, anför kommittén, att hushållningsbestämmelserna i lagen inte i första hand tar sikte på att tillgodose miljöskyddsintressena. Bestämmelserna tillgodoser i minst lika hög grad exploateringsintressen och andra intressen som med fog kan sägas vara motstående till miljöskyddsintressena. En utbrytning av viktiga delar ur lagen skulle rycka sönder helheten och försvåra bl.a. kommunernas planering. Bestämmelserna i naturresurslagen bör därför inte till någon del föras över till en ny samlad miljölag. Kommittén har dock framhållit att man inte ser några stora tekniska svårigheter att arbeta in de delar av naturresurslagen som anknyter till miljöskyddet i en samlad miljölag.
I propositionen anges (s. 131--134) under avsnittet Regeringens överväganden att ambitionen för miljöskyddskommitténs arbete bör vara att inordna den centrala miljölagstiftningen i en samlad lag, en miljöbalk. Alla lagar som i första rummet avser att bevara, skydda och förbättra tillståndet i miljön, att garantera medborgarna rätten till en ren och hälsosam miljö och att säkerställa en långsiktigt god hushållning med naturresurserna bör därför samlas i en miljöbalk. Ett sådant synsätt är enligt regeringens uppfattning också naturligt i ett internationellt sammanhang.
Beträffande NRL anförs i propositionen att föreskrifter motsvarande NRL som brukar betecknas som en paraplylag i en samlad lagstiftning bör överordnas de olika i miljöbalken särskilt behandlade verksamheterna. Härigenom åstadkoms också en naturlig koppling mellan de olika intressen i fråga om miljöhänsyn och exploatering som kan stå mot varandra. Denna intressemotsättning har alltid funnits som en bakgrund i all lagstiftning med sikte på att värna miljövårdens intressen.
Regeringen gör den bedömningen att det övergripande ansvaret på myndighetsnivå för de frågor som regleras i plan- och bygglagen och naturresurslagen bör ligga på samma myndighet.
I kapitlet om miljökonsekvensbeskrivningar i propositionen redovisar regeringen skälen för att infoga föreskrifter om sådana beskrivningar i NRL. Regeringen har i samma avsnitt också redovisat hur samordningen med viss annan lagstiftning därigenom kommer att underlättas. Genom samråd och annan planering anser regeringen att många konflikter kan förebyggas. NRLs karaktär av miljölagstiftning anges genom den föreslagna lagtekniska lösningen förstärkt. Genom NRL får en framtida miljölagstiftning en räckvidd som täcker alla de lagar som är anknutna till NRL. Lagen bör därför i sin helhet ingå i en framtida miljöbalk. Genom att inordna föreskrifter motsvarande NRLs i miljöbalken skärps kraven på att samhällsplaneringen sker på ett miljömedvetet sätt. Detta innebär bl.a. att en god miljö kan skapas både i fråga om bostäder och arbetsplatser och i den omgivande miljön. Tillståndsfrågor för olika exploateringsföretag skall prövas mot dessa betingelser och i ett långsiktigt perspektiv. Endast härigenom kan enligt regeringen miljöfrågorna få en garanterad, central plats i den fysiska planeringen och vid utnyttjandet av gemensamma resurser.
Utskottet
I betänkandet 1990/91:BoU18 kommer bostadsutskottet senare under våren 1991 att överväga förslag i propositionen 1990/91:90 En god livsmiljö jämte motioner bl.a. såvitt avser frågan om miljökonsekvensbeskrivningar. I samband härmed kommer utskottet att bl.a. ta ställning till om NRL kan anses motsvara de krav som bör ställas på lagen, om lagen behöver revideras samt om det av regeringen föreslagna tillvägagångssättet att ge lagen en central roll när det gäller miljökonsekvensbeskrivningar bör förverkligas.
I detta yttrande tar bostadsutskottet upp den fråga som i sammanhanget får anses relevant för jordbruksutskottet vid den kommande bedömningen av innehållet i en miljöbalk och som alltså såvitt rör bostadsutskottets befattning med ärendet gäller huruvida NRL skall ingå i en miljöbalk.
I de fortsatta övervägandena utgår bostadsutskottet från att en miljöbalk kommer att skapas. Det får anses ankomma på jordbruksutskottet att ytterligare bereda denna fråga.
Som framgått av den ovan lämnade redovisningen är regeringens uppfattning att NRL i sin helhet skall ingå i en miljöbalk. Utan att föregripa de kommande ställningstagandena om hur de föreskrifter som i balken kommer att motsvara NRL skall utformas delar utskottet regeringens uppfattning om att "NRL-föreskrifter" bör tas in i balken. Det får därvid anses lämpligt att de mot NRL svarande föreskrifterna tas in som en särskild avdelning i balken och att de därmed hålls samman så som för närvarande eller så som kan bli följden bl.a. av om lagen kompletteras med ett kapitel om miljökonsekvensbeskrivningar. Utskottet finner anledning stryka under att miljöfrågorna -- om "NRL" ingår i miljöbalken -- får en central plats i den fysiska planeringen och i samhällsplaneringen i vid mening. Bostadsutskottet finner det också viktigt att framhålla att NRLs karaktär av paraplylag bör bestå även i en miljöbalk. Till denna fråga får utskottet anledning att återkomma i det ovan nämnda betänkandet.
Motionerna Jo751 (mp) yrkande 8 och Jo792 (c) yrkande 2 om omfattningen av en miljöbalk väcktes under allmänna motionstiden 1991, dvs. innan innehållet i propositionen var känt. Även om frågan primärt inte faller inom bostadsutskottets beredningsområde kan utskottet konstatera att ett förverkligande av regeringens förslag till utformning av miljöbalk innebär att vad i motionerna förordats i allt väsentligt kommer att tillgodoses.
Stockholm den 25 april 1991
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus Persson (s), Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Erling Bager (fp), Hans Göran Franck (s), Nils Nordh (s), Rune Evensson (s), Gunnar Nilsson (s), Jan Sandberg (m), Siw Persson (fp), Birger Andersson (c), Jan Strömdahl (v), Kjell Dahlström (mp), Britta Sundin (s) och Nils Fredrik Aurelius (m).
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 3
Motioner 5 Motioner väckta med anledning av propositionen 5 Motioner väckta under allmänna motionstiden 1990 34 Motioner väckta under allmänna motionstiden 1991 36 Motion väckt med anledning av proposition 1990/91:87 61 Motioner överlämnade från andra utskott 61
Propositionens huvudsakliga innehåll 62
Utfrågningar, uppvaktningar m.m. 64
Utskottet 64
Inledning 64
Den miljöpolitiska inriktningen 65
Miljöpolitikens mål och strategier 73 Atmosfären och klimatet 73 Gränsöverskridande luftföroreningar 75 Miljön i tätorterna 75 Naturresurser och naturvård 75 Vatten och hav 76
Miljöpolitikens medel och instrument 83 Ekonomiska styrmedel 84 Miljömedvetande och utbildning 84
Åtgärder inom olika områden 88 Miljö och ekonomisk utveckling 89 Trafiken 91
Mål och riktlinjer för det internationella miljösamarbetet 93 Inledning - miljösamarbetet inom FN 93 Miljösamarbetet inom ramen för den västeuropeiska integrationen 99 Miljösamarbetet med Öst- och Centraleuropa 100 Övrigt miljösamarbete 102 Norden 104 Luftvården 104 Det marina miljöskyddsarbetet 104 Miljö och folkrätt 107 Miljö och handel 107
Miljölagstiftningen i framtiden 108 Inledning 108 Samordning 109 Bostadsutskottets yttrande 1990/91:BoU3y 111 Utsläppsgränser och tillåtlighet 114 Miljökvalitetsnormer m.m. 115 Tillåtlighet 115 Omprövning 115 Miljökvalitetsnormer m.m. 116 Miljövårdens organisation m.m. 119 Miljörevisorer m.m. 119 Talerätten 119 Miljöombudsman 119 Den regionala och kommunala miljöorganisationen 119 Sanktionssystemet 123 Miljölagstiftningen och Sveriges internationella åtaganden 125
Samhällsbyggande för en god miljö 127 Vattenresursernas nyttjande och skydd 127 Havsföroreningar 128 De stora sjöarna, m.. 129 Grundvatten 132 Buller 133 Regionala miljöanalyser och miljöprojekt 134
Miljökonsekvensbeskrivningar 136
Övervakning av tillståndet i miljön 137
Återställning av miljöskadade områden 140 Återställning av skador förorsakade av luftföroreningar och försurning 140
Sanering och återställning av miljöskadade områden 144
Industrin och andra enskilda utsläppskällor 146 Åtgärder för att minska utsläppen från industrier 146 Stabila organiska ämnen och metaller 148 Åtgärder för att minska utsläpp från kommunala avloppsreningsverk 151
Varornas miljöpåverkan -- från råvara till avfall 154 Kemikaliekontrollen 155 Utgångspunkter och inriktning 155 Förstärkt kemikaliekontroll 156 Utvidgat bemyndigande för kemikalieinspektionen och naturvårdsverket 156 Vissa övriga frågor med anknytning till kemikaliekontrollen 160 Förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel 161 Tungmetaller 162 Kvicksilver, bly och kadmium 162 Arsenik och krom 163 Skadliga organiska lösningsmedel 166 Klorerade organiska lösningsmedel 166 Plastadditiv m.fl. ämnen 166 Nonylfenoletoxylater 167 Vissa skadliga organiska ämnen i övrigt 169 Ozonnedbrytande ämnen 169 CFC 170 Haloner 170 HCFC 170 Ozonnedbrytande lösningsmedel 170 Avfall 172 Utgångspunkter 172 Ekonomiska styrmedel inom avfallsområdet 172 Miljöfarligt avfall 173 Förpackningar 173 Vissa övriga frågor med anknytning till avfallshanteringen 179 Vissa internationella överenskommelser 179 Godkännande av det reviderade Montrealprotokollet 179 Godkännande av Baselkonventionen 180 Fråga om fortsatt giltighet av 13 § lagen om kemiska produkter 182
El- och värmeproduktion 182
Trafik 183 Kommunikationsdepartementets verksamhetsområdet 183 Strategi för ett miljöanpassat transportsystem 185 Miljöanpassad flygtrafik och sjöfart 185 Miljödepartementets verksamhetsområde 187 Miljöklasser för nya bilar 187 Fordonskrav 187 Vissa övriga frågor med anknytning till trafik 191
Naturvård 193 Mål och medel för naturvårdsarbetet 197 Inriktning och åtgärder i naturvårdsarbetet 199 Hotade arter 201 Investeringar på miljöområdet 203 Vård och förvaltning av naturvårdsobjekt 206 Landskapsvårdande åtgärder 206 Internationellt arbete 208
Ändringar i naturvårdslagen, m.m. 209 Allmänna utgångspunkter 209 Skyddet för kulturpräglade miljöer 211 Biotopskydd 212 Fridlysning av djur- och växtarter 213 Täktverksamhet 214 Markavvattning 214 Samernas rättigheter i nationalparker m.m. 215 Strandskydd 217 Bevakning och tillsyn av skyddade områden och tillämpningen av terrängkörningslagen, m.m. 218 Tillämpningsområdet för ädellövskogslagen 219
Miljöfrågor för jordbruket, skogsbruket och fisket 219 Allmänt 219 Skogsbruket 220 Fisket 223 Dricksvattensituationen 224 Hoten mot dricksvattenkvaliteten 224 Beredskap inför framtiden 224 Jordbruket 230 Den nya livsmedelspolitiken -- strukturförändring 230 Miljöfrågor 230 Odlingslandskapet 232 Närsaltbelastning och ammoniakavgång 233 Särskilda förslag till miljöförbättrande åtgärder i jordbruket 236 Minskning av växtnäringsläckaget 236 Minskad användning av bekämpningsmedel m.m. 238 Tillsyn enligt skötsellagen 240 Kadmium i handelsgödsel 240 Vattenanvändningen i jordbruket 240 Serieprovning av spridare 240 Disposition av miljöavgifter 241
Vissa anslagsfrågor för budgetåret 1991/92 (nionde och fjortonde huvudtitlarna) 247 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket (G 6) 247 Miljödepartementet m.fl. anslag (A 1--A 2) 248 Statens naturvårdsverk (B 1) 248 Bidrag till miljöarbete (B 2) 252 Investeringar inom miljöområdet (B 3) 254 Miljöforskning (B 4) 256 Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Avfallshantering (B5) 257 Koncessionsnämnden för miljöskydd m.fl. anslag (B6--B7) 258 Visst internationellt miljösamarbete (B 8) 258 Stockholms internationella miljöinstitut m.fl. anslag (B9--B10) 259 Kemikalieinspektionen (B 11) 259 Landskapsvårdande åtgärder (B 12) 260 Sanering och återställning av miljöskadade områden (B13) 261 Övriga anslag 262 Hemställan 263 Reservationer 287 Särskilda yttranden 383 Bilaga 1 Lagförslagen 399 Bilaga 2 Bostadsutskottets yttrande 1990/91:BoU3y 427