Mineralförsörjning och minerallagstiftning
Betänkande 1990/91:NU23
Näringsutskottets betänkande
1990/91:NU23
Mineralförsörjning och minerallagstiftning
Innehåll
1990/91 NU23
Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels proposition 1990/91:100 bilaga 14 (industridepartementet) punkterna D 1--D 5, som gäller anslag till Sveriges geologiska undersökning (SGU), bergsstaten och nämnden för statens gruvegendom (NSG),
dels -- helt eller delvis -- elva motioner från allmänna motionstiden om bl.a. resurser för SGU och NSG, Mittnordenprojektet, maringeologisk kartering, geovetenskaplig informationsbank, prospekteringsverksamheten, mineraljakt, ändringar i minerallagstiftningen.
Utskottet föreslår på eget initiativ ett par redaktionella ändringar i den nya minerallagen (1991:45), vilken träder i kraft den 1 juli 1992.
Upplysningar i anslutning till frågan om maringeologisk kartering har inför utskottet lämnats av företrädare för industridepartementet och SGU, främst statssekreterare Lars Ljung resp. generaldirektör JanOlof Carlsson.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag till myndigheterna på mineralområdet. I två motioner (m, fp; m) begärs att resurser skall föras över från NSG till SGU för finansiering av Mittnordenprojektet. De avstyrks av utskottet men får stöd i en reservation (m, fp, mp). I denna stöds samtidigt kraven i den ena motionen (m, fp) på en motsvarande omfördelning för ytterligare resurser till SGUs utökade maringeologiska kartering; krav som också de avstyrks av utskottet. I det senare avseendet föreligger en separat reservation (c).
Mineraljakt är en organiserad pristävling som syftar till att allmänheten skall stimuleras att söka efter nya fyndigheter av malm m.m. I fem motioner (s, fp, c, v) tas frågan om den framtida finansieringen upp. Utskottet utgår från att regeringen prövar möjligheten att bidra till finansieringen av Norrlands mineraljakt och Bergslagens mineraljakt med regionalpolitiska medel.
Övergripande frågor rörande prospekteringsverksamheten har tagits upp i flera motioner. I en av dessa (m, fp), som berör statens uppgifter på området, förespråkas ett -- inledningsvis statligt -- bolag med uppgift att medverka till ökad affärsmässighet inom prospekteringen. Motionen avstyrks i denna del men följs upp i två reservationer (m, fp; mp).
Två motioner innehåller yrkanden om minerallagstiftningen. Dessa avstyrks av utskottet. I en reservation begärs att den nya minerallagen inte, som riksdagen har beslutat, skall träda i kraft den 1 juli 1992 utan i stället upphävas. Önskvärda ändringar skulle i stället göras i de nu gällande lagarna på området. Andra reservationer syftar till förbud mot mineralprojekt i vissa naturområden (fp, v, mp; m), avskaffande av systemet med kronoandel i mineralfyndigheter (m, fp; mp) och återinförande av jordägaravgäld (m, fp).
Propositionen
I proposition 1990/91:100 bilaga 14 (industridepartementet) framlägger regeringen -- efter föredragning av industriminister Rune Molin -- förslag om anslag under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1991/92 m.m. Under här angivna rubriker föreslås:
D 1. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m. (s. 65--72) att riksdagen 1. godkänner att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom Sveriges geologiska undersöknings och bergsstatens ansvarsområden skall vara i enlighet med vad föredragande statsrådet förordat i avsnittet Förslag, 2. till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 103379000 kr.
D 2. Sveriges geologiska undersökning: Utrustning (s. 72 f.) att riksdagen 1. till Sveriges geologiska undersökning: Utrustning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 10000000 kr., 2. godkänner de riktlinjer för resurstilldelning för budgetåren 1992/93 och 1993/94 som angetts.
D 3. Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning (s. 73 f.) att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 4000000 kr.
D 4. Statens gruvegendom: Prospektering m.m. (s. 74--76) att riksdagen 1. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1991/92 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med nämndens för statens gruvegendom verksamhet som innebär åtaganden [om] högst 35000000 kr. för budgetåret 1992/93, 2. till Statens gruvegendom: Prospektering m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 56300000 kr.
D 5. Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning m.m. (s.76f.) att riksdagen till Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 7481000kr.
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1990/91:N205 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari -- med motivering i motion 1990/91:Jo705 -- yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagändringar så att mineralprospektering inte kan förekomma i områden som åtnjuter ett långsiktigt naturskydd.
1990/91:N209 av Roland Brännström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av prospekteringsavgift.
1990/91:N229 av Erik Holmkvist (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om undersökning av gamla borrkärnor med ny teknik.
1990/91:N239 av Karin Falkmer (m) och Lars De Geer (fp) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad avgiftsfinansiering för SGU, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en samlad informationsbank för all geoinformation som framställts för anslagsmedel, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den statliga prospekteringsverksamheten och NSG, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avskaffande av kronoandelssystemet, 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stärkning av markägarens rätt, 6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svensk medverkan i Mittnordenprojektet, 7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade anslag till maringeologin, 8. till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett ramanslag på 111379000 kr. i enlighet med vad i motionen anförts, 9. till Statens gruvegendom: Prospektering m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 48842000 kr. i enlighet med vad i motionen anförts, 10. till Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 6939000 kr. i enlighet med vad i motionen anförts, 11. upphäver den nya minerallagen innan den hinner träda i kraft, 12. hos regeringen begär justering av 1974 års gruvlag och 1974 års minerallag i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:N270 av Eva Björne m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen anslår 7000000 kr. till Mittnordenprojektet för budgetåret 1991/92 att finansieras genom motsvarande reduktion av föreslaget anslag till prospektering, i enlighet med vad som i motionen anförts.
1990/91:N271 av Åke Selberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt organisation och finansiering av svensk mineraljakt.
1990/91:N272 av Börje Hörnlund (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att nämnden för statens gruvegendom (NSG) omedelbart bör utlokaliseras till Malå.
1990/91:N304 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna till fortsatt mineraljakt.
1990/91:N305 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att insatserna i prospekteringskedjan måste förskjutas i riktning mot ökad baskartering, malmgeologisk forskning och utveckling samt basprospektering, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utlokalisering av NSG och SGU till Malå, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mineraljakt, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till mineraljakt.
1990/91:N341 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen 1. beslutar att till mineralprospektering anslå ytterligare 15 milj.kr. utöver vad regeringen föreslagit, 2. beslutar att ett särskilt program för "mineraljakt" bör genomföras åren 1991--1995, 3. beslutar att till "mineraljakt" för nästkommande budgetår anslå 0,9 milj.kr., 4. hos regeringen begär förslag om åtgärder så att prospekteringsvolymen kan öka i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att särskild uppmärksamhet skall ägnas åt prospekteringsinsatser i stödområdet.
1990/91:N342 av Martin Olsson (c) och Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen 1. beslutar om oförändrat statligt stöd till Norrlands och Bergslagens mineraljakt för budgetåret 1991/92, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att mineraljakterna skyndsamt bör presentera förslag om framtida organisation och finansiering.
Uppgifter i anslutning till motionerna
Mineralråvarukommittén
Hösten 1989 framlade mineralråvarukommittén sitt betänkande (SOU 1989:92 med rapportdel SOU 1989:93) Prospekteringspolitik. I detta lämnas ett antal förslag inom tre områden, nämligen dels utbildning, forskning och utveckling, dels kartering, dels prospektering. En sammanfattning av kommitténs överväganden och förslag finns återgiven i betänkandet 1989/90:NU31 (s. 5 f.). Vidare har en del av dess rekommendationer redovisats i betänkandet 1990/91:NU7 (s. 6f.). Kommittébetänkandet har remissbehandlats. Regeringen har tillkännagivit sin avsikt att senare lägga fram förslag om den framtida omfattningen och inriktningen av den statliga prospekteringsverksamheten.
Maringeologisk kartering
Den systematiska geologiska undersökningsverksamhet som bedrivs vid Sveriges geologiska undersökning (SGU) avser både landbaserad och maringeologisk kartering. Den senare är inriktad på en kartläggning av den svenska kontinentalsockeln. Denna omfattar ca 30 % av Sveriges totala areal. Omkring 9 % av kontinentalsockeln har hittills undersökts. Hösten 1988 presenterade SGU förslag till utökad maringeologisk kartering som skulle möjliggöra en produktion av ett kartblad per år, att jämföra med dittillsvarande ett blad per tre år. Härvid förutsatte SGU att karteringen skulle kunna vara slutförd inom en period av 45 år. Förslaget innefattade också en bedömning av resursbehovet i form av nytt fartyg, mät- och processeringssystem samt medel för själva driften. Våren 1989 beviljade riksdagen medel om 30 milj.kr. för inköp av fartyget (prop. 1988/89:100 bil. 14, 1988/89:NU21).
SGU anskaffade hösten 1989 ett begagnat fartyg till ett belopp -- inklusive ombyggnadskostnader men exklusive vissa kostnader för utrustning -- av ca 21 milj.kr.; det tidigare undersökningsfartyget avyttrades. Förutom att kunna effektivt bedriva den reguljära maringeologiska karteringen räknar SGU nu med att kunna konkurrera om förhållandevis stora marina uppdrag på den öppna marknaden. Satsningen ger även möjligheter till modellförsök inför SGUs eventuella anskaffning av ett generellt geografiskt informationssystem.
Våren 1990 behandlade riksdagen frågan om hur det nyanskaffade fartyget skulle utnyttjas; riksdagen sade sig utgå från att regeringen skulle återkomma med förslag om hur en utökad maringeologisk kartering skulle kunna genomföras fr.o.m. budgetåret 1990/91. I ett sådant förslag borde också hänsyn tas till kostnaderna för det av SGU planerade miljökemiska analysprogrammet. Vidare borde utrymme beredas för undersökningsfartygets driftskostnader under budgetåret 1989/90 (1989/90:NU31 s. 25, rskr. 190). Med anledning av riksdagens uttalande föreslog regeringen hösten 1990 att SGU skulle tilldelas ett reservationsanslag på 2,8 milj.kr. för att en snabbare maringeologisk kartering och ett miljökemiskt program skulle kunna påbörjas redan under budgetåret 1990/91. Medlen avsågs vidare täcka fartygets ökade driftskostnader under budgetåret 1989/90. På näringsutskottets hemställan beslutade riksdagen i enlighet med regeringens förslag (prop. 1990/91:25, 1990/91:NU17 s. 8).
Mittnordenprojektet
Syftet med Mittnordenprojektet är att åstadkomma ett modernt geovetenskapligt basmaterial som grund för prospektering efter malmer och industrimineral samt för fysisk planering, jord- och skogsbruk och geomedicinsk tillämpning. Geologiska, geofysiska och geokemiska metoder kommer härvid till användning. Mittnordenprojektet bedrivs i samarbete mellan Finland, Norge och Sverige och utgör en fortsättning på Nordkalottenprojektet, som genomfördes åren 1980--1987. Geografiskt omfattar projektet området mellan den 66:e och den 63:e breddgraden, dvs. ungefär mellan Ammarnäs--Boden--Haparanda i norr och Östersund--Örnsköldsvik i söder. I området ingår också Bottniska viken och norra delen av Bottenhavet. Projektet beräknas bli genomfört under en sexårsperiod. Kostnaderna för Sveriges del har beräknats till ca 71 milj.kr., vilket gör drygt 12 milj.kr. per år. Totalt skulle kostnaderna för de deltagande länderna uppgå till 180 milj.kr.
Frågan om resurser för projektet behandlades av riksdagen senast våren 1990. Näringsutskottet uttalade därvid (1989/90:NU31 s. 12 f.) liksom tidigare att Mittnordenprojektet är ett intressant nordiskt samarbetsprojekt, vars resultat kan komma till nytta inom flera olika samhällsområden. Utskottet vidhöll sin uppfattning att berörda organ och företag, regionalt och lokalt, borde bidra till finansieringen. Därmed tillbakavisades en motion (m) med förslag om finansiering av projektet genom en nedskärning av NSGs anslag. Motionen fick stöd i en reservation (m). Riksdagen följde utskottet.
Mineraljakt
Mineraljakten är en organiserad pristävling med syfte att allmänheten skall stimuleras att -- såsom ett komplement till den yrkesmässiga prospekteringen -- söka efter uppslag till förekomster av malm, industrimineral och nyttosten. Enskilda personer kan portofritt skicka in stenprover till en uppsamlingscentral för yrkesmässig bedömning. Mineraljaktsuppslagen kommer ofta från områden där prospektering inte har bedrivits av prospekteringsorganisationerna. Mineraljakten kan ge upphov till ny industriell verksamhet och bidra till ökad livslängd hos redan etablerad sådan; därutöver kan den ge vissa sysselsättningseffekter. Vidare får deltagarna naturupplevelser och ökad kännedom om landets geologi. Idén är hämtad från Finlands "folkmalmsletning". De första tävlingarna i Sverige startade år 1967. Utredningen om vissa frågor inom mineralområdet har i betänkandet (Ds I 1986:7) Utveckling av landets organiserade mineraljakter lämnat en närmare redogörelse för verksamheten. Numera är mineraljakten organiserad i tre regionala enheter.
Norrlands mineraljakt finansierades fram till år 1987 av Norrlandsfonden. Från år 1988 är den samordnad under huvudmannaskap av länsstyrelserna i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Budgetåret 1990/91 disponeras 1,4 milj.kr., varav 0,9 milj.kr. utgörs av statliga medel från industridepartementets anslag D7, Program för utökad prospektering. Detta program avslutades den 1juli 1990. Resterande 0,5 milj.kr. finansieras genom stöd från länsstyrelser och landsting. Härtill kommer en prissumma av sammanlagt 250000 kr., som bekostas genom bidrag från Norrlandsfonden, länsstyrelserna, kommuner och banker. Enligt en utvärdering av Norrlands mineraljakt, genomförd av Sveriges Geologiska AB (SGAB) och publicerad hösten 1990, har under en dryg tjugoårsperiod värden för nästan 1,9 miljarder kronor påvisats. Kostnaderna för samma period beräknas uppgå till 109 milj.kr. De viktigaste fyndigheterna utgörs av uran, zink och kvartsit.
Bergslagens mineraljakt startade år 1980 med utvecklingsfonden i Örebro län som huvudman. Verksamheten finansieras till hälften med centralt statligt stöd, till hälften med medel från länsstyrelsen och utvecklingsfonden. För treårsperioden 1988--1990 har 5milj.kr. beräknats, varav 2,5 milj.kr. utgörs av centralt statligt stöd. Totalt har mineraljakten i Bergslagen sedan starten år 1980 kostat 8milj.kr. Som ett resultat av mineraljakten uppges drygt tiotalet lovande uppslag ha kommit fram. Av dessa har hittills fyra fynd lett till exploatering. Enligt en utvärdering genomförd av SGU och redovisad hösten 1990 ingår rosa kalcitmarmor, grafit, kalksten och fältspat i fyndigheterna. Värdet av enskilda fyndigheter varierar avsevärt. I enstaka fall uppskattas de till över 100 milj.kr. Administration, provgranskning m.fl. uppgifter beräknas ha sysselsatt motsvarande tre årsarbetskrafter.
Värmlands mineraljakt, som är den senast tillkomna av de tre organiserade, genomförs separat i regi av länsstyrelsen i Värmlands län. Ett flertal mindre guldfyndigheter undersöks, varav en beräknas kunna ge en nettovinst på 12 milj.kr.
Utskottet
Verksamheten vid Sveriges geologiska undersökning m.m.
Riktlinjer
I budgetpropositionen (bil. 14 s. 64--73) behandlas verksamheten vid Sveriges geologiska undersökning (SGU) m.m. SGU är den centrala förvaltningsmyndigheten för frågor om landets geologiska beskaffenhet och mineralhantering. Vidare är SGU chefsmyndighet för bergsstaten, som är regional förvaltningsmyndighet för frågor om landets mineralhantering.
Regeringen hemställer om riksdagens godkännande av föreslagna riktlinjer för Sveriges geologiska undersökning och bergsstaten. De innefattar bl.a. att den systematiska geologiska undersökningsverksamheten skall prioriteras inom ramen för den anslagsfinansierade verksamheten. För den landbaserade delen av denna verksamhet skall gälla att Sverige år 2020 skall ha undersökts på ett sådant sätt att geologisk information finns tillgänglig för de 75% av landets yta där behoven är störst. Som målår för den maringeologiska karteringen anges år 2050. Vidare skall ett avgiftssystem för SGUs tjänster införas för finansiering av resursökningar. Bergsstatens verksamhet skall helt finansieras genom de gruvrättsliga avgifterna.
Regeringen anser (s. 69 f.) att det i huvudsak är en uppgift för samhället att tillhandahålla grundläggande geologisk information och att denna verksamhet även i fortsättningen bör finansieras med anslagsmedel. Kostnader för anpassning, bearbetning och tillhandahållande av viss information bör däremot betalas av användarna. Det är enligt regeringens uppfattning angeläget att intäktsfinansieringen ökas.
Ett uttalande av riksdagen om att SGU bör tillåtas ta betalt för sina tjänster efter marknadsmässiga principer begärs i motion 1990/91:N239 (m, fp). Motionärerna anser vidare att SGU inte borde behöva inleverera eventuella överskott till statskassan. De erinrar om att geologisk kunskap kommer till allt större användning inom olika samhällsområden som miljö och hälsa, fysisk planering och markanvändning. En snabbare karteringstakt skulle, menar de, kunna åstadkommas genom ökad avgiftsfinansiering.
SGU har i sin treårsplan för perioden 1991/92--1993/94 redovisat (bil. 12) möjligheter för överföring av anslagsfinansierad verksamhet till avgiftsfinansierad. Sammanfattningsvis anför SGU att det endast marginellt finns förutsättningar för en sådan åtgärd.
Enligt vad utskottet har inhämtat är användarna av SGUs produktion knappast villiga att genom avgifter finansiera insamlingen av basmaterial. Däremot kan man vara villig att betala för bearbetning av sådant material. SGU utför redan i dag sådan bearbetning på uppdragsbasis och myndigheten får förfoga över det belopp, för närvarande ca 9 milj.kr. årligen, som inflyter från denna verksamhet. Priserna sätts av SGU. Den nya avgift som regeringen nu föreslår är bl.a. avsedd att täcka SGUs kostnader för inköp av -- tidigare kostnadsfria -- djupdata från sjöfartsverket. Det är i huvudsak nyttjanderätten till uppgifter ur SGUs databaser som skall avgiftsbeläggas.
Av den utredning som har genomförts inom SGU framgår att möjligheterna till ökad finansiering genom avgifter är begränsade. Det kan därför finnas risk att en fullt ut genomförd avgiftsfinansiering skulle innebära att takten i karteringen blir avsevärt långsammare. Utskottet ansluter sig till vad regeringen har anfört om principerna för finansiering av SGUs olika verksamheter. Propositionens förslag till riktlinjer tillstyrks, och motion 1990/91:N239 (m, fp) avstyrks i berörd del.
Anslagsfrågor m.m.
I propositionen (s. 70 f.) föreslås till geologisk undersökningsverksamhet m.m. ett ramanslag på drygt 103 milj.kr. för budgetåret 1991/92. Medlen har beräknats med utgångspunkt i att den regionala systematiska undersökningen skall prioriteras och att planen för utökad maringeologisk kartering skall fullföljas. Regeringen anser att de ökade resurser som krävs för finansieringen av den regionala undersökningen och köp av djupdata bör skapas genom en kombination av förbättrad produktivitet (1,5 % per år) samt breddat och ökat avgiftsuttag.
I två motioner begärs, för att Mittnordenprojektet skall kunna realiseras, att SGUs undersökningsverksamhet skall tillföras 7 milj.kr. utöver vad regeringen har förordat. Motionärerna anser att finansieringen kan möjliggöras genom en motsvarande minskning av anslaget till NSG för prospektering m.m. I den ena av motionerna förespråkas dessutom att medel från det nyssnämnda anslaget och från NSGs anslag för förvaltning -- sammanlagt 1milj.kr. -- omfördelas till SGU för den utökade maringeologiska verksamheten.
Utskottet tar inledningsvis upp frågan om Mittnordenprojektet, för vilket en sammanfattande redovisning har lämnats i det föregående (s.6). I propositionen (s. 71) hänvisas till vad riksdagen uttalade i ämnet våren 1989 (1988/89:NU21 s. 9 f.). Den svenska finansieringen av projektet borde ske genom att berörda regionala organ och forskningsorgan omfördelade sina resurser för deltagande i projektet. Likaså borde kommuner, organisationer och företag kunna bidra till finansieringen. SGU har, enligt vad som sägs i propositionen, inte redovisat någon sådan finansiering.
Av SGUs anslagsframställning för treårsperioden 1991/92--1993/94 framgår att myndigheten har förordat ett budgetalternativ som innebär en resursökning med omkring 50 %. Bland nya verksamheter som föreslås är Mittnordenprojektet, för vilket ca 13,9 milj.kr. för vart och ett av budgetåren begärs.
Ett tillkännagivande av riksdagen om att Sverige bör medverka i Mittnordenprojektet krävs i motion 1990/91:N239 (m, fp). I samma motion liksom i motion 1990/91:N270 (m) föreslås också att riksdagen skall anvisa 7 milj.kr. för ändamålet med motsvarande reducering av medel för prospektering m.m. Motionärerna åberopar vad mineralråvarukommittén (MIR) har anfört i sitt betänkande (SOU 1989:92) om behovet av kartering för prospektering och finner att den kartläggning som MIR därvid har förordat överensstämmer med den som Mittnordenprojektet avses omfatta.
Riksdagen behandlade våren 1990 en motion (m) om Mittnordenprojektet med motsvarande syfte. Det belopp som SGU vid denna tidpunkt ansåg erforderligt för det första projektåret uppgick till 12,5 milj.kr. Utskottet ansåg (1989/90:NU31 s. 12f.) att det knappast lät sig göra att bereda utrymme för nya insatser av denna omfattning inom NSGs anslag på 49 milj.kr. Vidare anförde utskottet att riksdagen vid behandlingen av den aviserade propositionen om den framtida prospekteringsverksamheten torde få återkomma till frågan om insatser för sådana grundläggande geovetenskapliga undersökningar som Mittnordenprojektet var ett exempel på. En reservation (m) avgavs till förmån för yrkandet i motionen.
Vad gäller frågan om den utökade maringeologiska karteringen framgår av det föregående (s. 5) att SGU -- genom användning av sitt nyinköpta och utrustade fartyg för ändamålet och genom ökade driftsmedel -- avses kunna påskynda karteringen av den svenska kontinentalsockeln. I den nu framlagda propositionen anmäls att SGU anser att en ökning av anslaget med 6489000kr. för budgetåret 1991/92 är nödvändig för att den plan som riksdagen har ställt sig bakom skall kunna fullföljas. Enligt regeringens uppfattning bör emellertid den fullt utbyggda karteringen kunna genomföras inom ramen för en höjning av driftskostnaderna med 4305000 kr.
De medel som regeringen har beräknat för den maringeologiska verksamheten är inte tillräckliga, hävdas det i motion 1990/91:N239 (m, fp). Efter år 1988, då SGU presenterade sin ursprungliga kalkyl, har ytterligare kostnader tillkommit. Dessa har regeringen inte beaktat i sitt förslag, heter det vidare. Således har inte SGUs krav i fråga om kompensation för det miljökemiska analysprogrammet, löneökningar för geovetenskaplig personal, driftkostnader för fartyget m.m. blivit tillgodosedda. Motionärerna begär att riksdagen skall anvisa 1milj.kr. för ändamålet till SGU utöver vad regeringen har föreslagit.
I fråga om Mittnordenprojektet kan utskottet inte finna att nya skäl har åberopats som motiverar ett ändrat ställningstagande från riksdagens sida. Projektet är avsett att omfatta en period av sex år. Den av motionärerna nu föreslagna finansieringen gäller endast för nästkommande budgetår; hur projektet långsiktigt skulle bekostas har inte antytts. Motionerna 1990/91:N239 (m, fp) och 1990/91:N270 (m) i berörda delar avstyrks med vad som nu har sagts.
Det har vid behandlingen i utskottet klargjorts att SGUs beräkningar i fråga om medel till den utökade maringeologiska karteringen har ingått i regeringens underlag vid beredningen av ärendet. Regeringen har emellertid gjort en annan bedömning än SGU när det gäller resursbehovet. Utskottet ansluter sig till regeringens uppfattning. I den mån ytterligare medel skulle erfordras bör dessa kunna erhållas genom omfördelning inom myndigheten. Skulle kapacitet finnas för uppdragsverksamhet för det nyinköpta fartyget har utskottet ingen invändning mot att intäkter från sådan verksamhet bidrar till finansieringen av karteringsarbetet. Med vad som nu har anförts avstyrker utskottet motion 1990/91:N239 (m, fp) såvitt den gäller maringeologisk kartering.
I fråga om verksamheten vid SGU m.m. föreslår regeringen dels ett anslag av 10 milj.kr. för utrustning för budgetåret 1991/92, dels riktlinjer för resurstilldelning för de två därnäst följande budgetåren. Vidare föreslås ett anslag på 4 milj.kr. till geovetenskaplig forskning. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del.
Övriga frågor
Ett centrum för geovetenskaplig information bör inrättas hos SGU, anser upphovsmännen till motion 1990/91:N239 (m, fp). Enligt deras uppfattning skulle tillkomsten av ett sådant innebära en effektivisering av karteringsarbetet. Motionärernas yrkande tar sikte på den information som har framställts på basis av anslagsmedel. De påpekar att geologisk basinformation produceras inte bara av SGU utan även av nämnden för statens gruvegendom (NSG) och Sveriges Geologiska AB (SGAB). I fråga om information vars framställning har finansierats med uppdragsmedel begär de en utredning av i vilken utsträckning även sådant material kan tillföras SGU.
Såsom tidigare har framgått (s. 8) är SGUs insamling av basinformation mestadels anslagsfinansierad. I särskilda fall kan produktionen vara föranledd av ett uppdrag och sålunda finansierad genom avgifter. Anpassning och bearbetning av basinformationen genomförs vanligen på uppdrag. NSGs och SGABs produktion av geologisk information sker huvudsakligen på kommersiell basis. Enligt vad utskottet har inhämtat finns inga hinder för SGU att efter överenskommelse med -- och eventuellt ersättning till -- rättighetsinnehavarna tillgodogöra sig det uppdragsfinansierade materialet för det angivna syftet. Vidare är inom SGU ett georegister under uppbyggnad. Detta visar vilka områden i landet som har varit föremål för olika typer av geologiska undersökningar och vem som har ansvarat för dessa.
Utskottet kan instämma i vad som i motionen anförts om fördelarna med att geovetenskaplig information samlas till ett ställe. Det har emellertid framkommit att sådan information som har framtagits med anslagsfinansiering -- och som yrkandet uttryckligen tar sikte på -- endast i begränsad omfattning finns utanför SGU. Vidare torde det hos SGU uppbyggda georegistret i huvudsak fylla den funktion som avses i motionen. Mot den bakgrunden ter sig motionsförslaget mindre angeläget. Utskottet menar därför att det inte finns skäl för något uttalande av riksdagen med den innebörd som begärs i motion 1990/91:N239 (m, fp), som alltså avstyrks i berörd del.
Prospekteringsverksamhet m.m.
Anslagsfrågor rörande NSG
NSGs uppgift är bl.a. att förvalta gruvegendom som tillhör staten och -- när så är lämpligt -- utöka den genom prospekteringsverksamhet. Särskilt skall NSG ta initiativ till åtgärder för att förbättra det ekonomiska utbytet av gruvegendomen, besluta i frågor om kronoandel och bereda ärenden om statligt stöd för prospektering. Som har framgått tidigare (s. 5) har mineralråvarukommittén i sitt betänkande (SOU 1989:92) Prospekteringspolitik lagt fram förslag på detta område. Regeringen anför att statlig prospekteringsverksamhet genom NSG bör bedrivas även fortsättningsvis. Den framtida omfattningen och inriktningen av verksamheten bör dock bli föremål för ytterligare överväganden, sägs det i propositionen. Regeringen avser att senare återkomma med förslag i frågan. Redan nu föreslås dock att den av nämnden bedrivna prospekteringsverksamheten koncentreras till områden som har goda geologiska förutsättningar och som ligger i eller intill regioner med en infrastruktur som kan tillgodose en gruvverksamhets behov. I propositionen förordas (s. 74--76) att till medel för prospektering m.m. anvisas ett belopp av 56,3 milj.kr. för budgetåret 1991/92. Vidare begär regeringen ett bemyndigande att under budgetåret 1991/92 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med NSGs verksamhet för åtaganden om högst 35 milj.kr. för budgetåret 1992/93.
Enligt motion 1990/91:N239 (m, fp) borde NSGs anslag för prospektering m.m. minskas med 7458000 kr. i förhållande till regeringens förslag. Yrkandet är kopplat till det i det föregående (s. 10) behandlade förslaget om anslag till SGU för utökad maringeologisk kartering och medverkan i Mittnordenprojektet. Även i motion 1990/91:N270 (m) förespråkas en omfördelning av anslagen till förmån för det sistnämnda projektet.
En ökning av anslaget för prospektering -- med 15 milj.kr. -- jämfört med regeringens förslag förespråkas däremot i motion 1990/91:N341 (v). Motionärerna befarar att all gruvbrytning utom av järnmalm upphör inom 10--15 år om inte nya malmbaser tillkommer. En sådan utveckling skulle medföra en rad negativa effekter på bl.a. sysselsättning och regional balans, anför de.
Våren 1990 avstyrkte utskottet (1989/90:NU31 s. 12) en motion (vpk) med förslag om att NSG skulle tillföras 10 milj.kr. utöver vad som då föreslogs. En reservation (vpk) avgavs till förmån för motionen.
Utskottet har i det föregående (s. 9 f.) behandlat frågan om anslag till SGU. Med hänvisning till vad där har sagts avstyrker utskottet motionerna 1990/91:N239 (m, fp) och 1990/91:N270 (m) i här aktuellt avseende. Vidare avstyrker utskottet, med hänvisning till sitt ställningstagande förra året, berörd del av motion 1990/91:N341 (v).
Till förvaltning av statens gruvegendom föreslår regeringen (s. 76 f.) ett anslag av drygt 7 milj.kr. Dessa medel avser även kostnaderna för NSGs kansli.
Medel till NSGs kansli bör inte ges i den utsträckning som regeringen begär, är innebörden av ett yrkande i motion 1990/91:N239 (m, fp). Motionärerna vänder sig mot den utvidgning av NSGs verksamhet som ligger i förslaget om en geologtjänst och ersättning för utrangerad ADB-utrustning. De anser att det berörda anslaget kan minskas med 542000kr., som skulle överföras till SGUs maringeologiska verksamhet.
Utskottet åberopar sitt ställningstagande rörande SGUs undersökningsverksamhet och avstyrker följaktligen det nu berörda yrkandet i motion 1990/91:N239 (m, fp).
Mineraljakt
I det föregående (s. 7 f.) har vissa uppgifter lämnats om mineraljakt. I propositionen (s. 75) redovisas att medel till mineraljakterna i Bergslagen och Norrland har tillförts genom särskilda beslut (prop. 1986/87:74, NU1986/87:32) och från anslaget D 7, Program för utökad prospektering m.m. Detta program upphörde vid utgången av budgetåret 1989/90. Regeringen föreslår nu att insatser av den typ som genomförs inom ramen för regionala mineraljakter skall finansieras med regionalpolitiska medel som länsstyrelserna förfogar över. Det ankommer på länsstyrelserna att väga sådana insatser mot andra regionalpolitiskt angelägna åtgärder, heter det i propositionen. Fem motioner berör finansieringen av mineraljakt. De går ut på att det centrala statliga stödet borde fortsätta, tills vidare eller under en kort övergångsperiod.
I motion 1990/91:N271 (s) framhålls att mineraljakten riskerar att upphöra för det fall att det statliga stödet slopas. En övergångstid behövs för att man skall kunna bygga upp en ny organisation med breddad medverkan, bl.a. från gruvbrytande och prospekterande företag. Riksdagen förslås göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd. Samma önskemål förs fram i motion 1990/91:N304 (s). I denna sägs att statligt stöd skulle kunna villkoras med ett uppdrag till ledningarna för de nuvarande mineraljakterna att snabbt utreda organisations- och anslagsfrågor för en samlad mineraljakt. I motion 1990/91:N305 (fp) yrkas likaså att riksdagen skall göra uttalanden om stöd till mineraljakt; den investering som staten hittills har gjort är nationalekonomiskt väl motiverad, sägs det. Motionären anför att flera av mineraljaktsfynden har lett till utmål, koncessioner och täkttillstånd.
Ett särskilt program för mineraljakten bör genomföras åren 1991--1995, anser upphovsmännen till motion 1990/91:N341 (v). De föreslår samtidigt att riksdagen beslutar om ett anslag av 0,9 milj.kr. till mineraljakt för nästkommande budgetår. Också i motion 1990/91:N342 (c) förordas att riksdagen fattar beslut om anslag; ett oförändrat stöd begärs för budgetåret 1991/92. I samma motion påyrkas ett tillkännagivande av riksdagen om att förslag om finansiering och framtida organisation av verksamheten skyndsamt borde presenteras av de berörda organisationerna för mineraljakten.
Vid behandlingen våren 1990 av en motion (fp) om lokalisering av mineraljaktens kontor sade sig utskottet (1989/90:NU31 s. 15 f.) dela motionärens uppfattning om värdet av den stimulans för prospekteringsverksamheten som ligger i mineraljakten.
Motionerna ger uttryck för de farhågor som finns för mineraljaktens framtida verksamhet, särskilt när det gäller det nästkommande budgetåret. Utskottet erinrar om sin tidigare uttalade uppfattning om mineraljaktens betydelse. Det är, anser utskottet, angeläget att mineraljakt kan bedrivas även i fortsättningen på ett ändamålsenligt sätt. Den kompetens och det intresse som under åren har vuxit fram när det gäller mineraljakten får inte gå förlorade. Utskottet utgår från att regeringen prövar möjligheten att bidra till finansieringen av Norrlands mineraljakt och Bergslagens mineraljakt med regionalpolitiska medel. En sådan ordning förutsätter samtidigt att de övriga finansiärerna tillskjuter medel av samma omfattning som hittills. Beslut om eventuella statliga medel till verksamheten för de därpå följande budgetåren bör, enligt utskottets mening, fattas på regional nivå.
Övergripande frågor om prospekteringsverksamheten
I propositionen (s. 75) anförs, såsom har framgått av det föregående, att den framtida omfattningen och inriktningen av den statliga prospekteringsverksamheten bör bli föremål för ytterligare överväganden. Regeringen aviserar att den har för avsikt att senare återkomma med förslag i detta ämne.
Flera motioner tar -- från olika utgångspunkter -- upp frågor av mer övergripande art rörande prospekteringen i Sverige.
Införande av en särskild prospekteringsavgift skulle avsevärt höja prospekteringsnivån i landet, hävdas det i motion 1990/91:N209 (s). Dessutom, fortsätter motionärerna och hänvisar till MIRs förslag i detta avseende, skulle ett sådant system möjliggöra ett fortsatt stöd till främst mindre och medelstora prospektörer. Riksdagen borde begära förslag därom från regeringen.
Utskottet vill liksom motionärerna framhålla att en ändamålsenlig prospektering är av stor betydelse. Den svenska mineralindustrin präglas i betydande grad av förhållandena på utländska marknader. Likaså har utländska gruvföretag under det senaste årtiondet visat ett ökat intresse för Sverige. Utvecklingen mot internationalisering och strukturomvandling på mineralområdet kommer sannolikt att fortsätta.
Mot den nu angivna bakgrunden är det, menar utskottet, angeläget med en organisation för prospekteringsverksamheten som tar till vara det ökade intresset för Sverige i detta avseende. En samordning av resurserna inom den svenska prospekteringsverksamheten skulle kunna bidra till att höja effektiviteten. Affärsmässighet bör, enligt utskottets uppfattning, vara styrande för den inhemska prospekteringen. Utskottet ansluter sig till regeringens förslag om att den av NSG bedrivna prospekteringsverksamheten koncentreras till områden som har goda geologiska förutsättningar och som ligger i eller intill regioner med en infrastruktur som kan tillgodose en gruvverksamhets behov.
Frågan om den statliga prospekteringen är under beredning, och förslag från regeringens sida har aviserats. Utskottet anser därför att någon åtgärd från riksdagens sida av det slag som begärs i motion 1990/91:N209 (s) inte bör vidtagas. Denna motion avstyrks alltså.
Förslag från regeringen till åtgärder för en ökad prospektering efterlyses i motion 1990/91:N341 (v). En totalprospektering skulle, enligt motionärernas uppfattning, vara ett viktigt inslag bland sådana åtgärder. Härigenom skulle man kunna få en fullständig bild av Sveriges mineralfyndigheter. Prospekteringsinsatser i stödområdet borde vara särskilt angelägna, sägs det vidare. Motionärerna pekar på att driften vid Laisvallsgruvan i Arjeplog kommer att få läggas ned inom en nära framtid, eftersom det s.k. Laisvallprojektet inte kan genomföras.
I januari 1991 avslog regeringen en ansökan från Boliden Mineral AB om tillstånd till ett projekt för slutbrytning av blymalm under sjön Laisan i Arjeplogs kommun. Projektet gick ut på att ca 4 km av sjön -- som ingår i Vindelälvens vattensystem -- skulle torrläggas. Vindelälven är skyddad enligt lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. mot exploatering som påtagligt kan skada områdets natur- och kulturvärden. I samband med avslaget i denna del beslöt regeringen att avsätta 100milj.kr. under en femårsperiod för särskilda regionalpolitiska insatser i Arjeplogs kommun. Medlen skall användas för utveckling av det befintliga näringslivet och skapa förutsättningar för nya företag och andra verksamheter i kommunen. Medlen kommer att disponeras av länsstyrelsen. Regeringen beslöt vidare att tillsätta en särskild arbetsgrupp som skall ta initiativ till och samordna erforderliga insatser.
Med hänvisning till vad utskottet nyss har anfört om prospekteringsverksamheten och till den redogörelse som här har lämnats i fråga om åtgärder för Arjeplogs kommun avstyrker utskottet motion 1990/91:N341 (v) i aktuellt avseende.
En tyngdpunktsförskjutning i prospekteringskedjan mot tidigare led måste komma till stånd, hävdas i motion 1990/91:N305 (fp). En sådan inriktning skulle effektivisera verksamheten, anser motionären och stöder sig härvid på ett förslag i frågan från riksdagens revisorer. Ett uttalande av riksdagen som går ut på att baskartering, malmgeologisk forskning och basprojektering skall ges ökad vikt begärs därför. Motionären anser vidare att det viktigaste prospekteringsområdet i Västerbotten -- Skelleftefältet och dess randzon -- borde karteras; ett uppdrag till SGAB skulle kunna förstärka dess verksamhet i Malå.
Riksdagen avslog ett likalydande yrkande (fp) våren 1990. I sin motivering hänvisade näringsutskottet (1989/90:NU31 s. 15) till den då aviserade propositionen om prospektering. Utskottet anser även nu att regeringens förslag bör avvaktas och finner inte något sådant uttalande som förespråkas i motionen erforderligt. Med det sagda avstyrks motion 1990/91:N305 (fp) i behandlad del.
Kritik mot den statliga prospekteringsverksamheten förs fram i motion 1990/91:N239 (m, fp). Motionärerna anser att statens stöd till gruvnäringen borde gå ut på att skapa generellt goda förutsättningar för prospektering. Däremot är det inte statens uppgift att genom prospektering utöka den statliga gruvegendomen, menar de. NSGs åtaganden borde därför inte utvidgas så länge beredningen av MIRs förslag pågår. Samtidigt förespråkar de ett förslag att prospekteringsverksamheten hos NSG och SGAB skall föras över till ett -- inledningsvis statligt -- bolag med uppgift att medverka till ökad affärsmässighet inom prospekteringen.
I likhet med vad som i det föregående har anförts rörande motioner med övergripande förslag om prospekteringen hänvisar utskottet till att ett förslag i dessa frågor är att vänta från regeringen. Motion 1990/91:N239 (m, fp) avstyrks härmed i nu behandlad del.
Övriga frågor
Frågan om undersökning av gamla borrkärnor med ny teknik har under en följd av år tagits upp i riksdagen. Genom motion 1990/91:N229 (m) har den åter aktualiserats. Motionären hävdar att det är angeläget att -- utöver fortsatt prospekteringsverksamhet -- en undersökning av gamla borrkärnor kommer till stånd. Nya metoder i form av t.ex. automatisk borrkärnescanning skulle kunna på ett effektivt och billigt sätt bidra till värdefull kunskap om denna stora mängd prospekteringsmaterial, heter det vidare.
En likalydande motion (m) avstyrktes våren 1990 av utskottet med hänvisning till dess tidigare ställningstaganden i ämnet. Samtidigt erinrade utskottet om MIRs förslag, som går ut på att SGU och SGAB tillsammans skall pröva förutsättningarna för att få till stånd en undersökning av angivet slag.
Enligt vad utskottet har erfarit pågår sedan en tid inom ramen för Industriellt utvecklingscentrum (IUC) i Skellefteå vissa studier avseende de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för ett projekt av det slag som förordas i motionen. Hittills har borrkärnor i huvudsak undersökts med optiska metoder. Den nya tekniken innebär att alla industriellt intressanta grundämnen i en borrkärna kan identifieras med röntgenteknik. Detta har samtidigt till följd att fysisk arkivering av borrkärnorna till 80--90 % kan ersättas med arkivering på datamedier. För att projektet skall kunna finansieras affärsmässigt krävs att ytterligare tillämpning av tekniken kan utnyttjas. Exempel på en sådan är analys av tungmetaller och andra föroreningar i rökgaser från industriskorstenar.
Utskottet, som inte vill förringa de kostnader som är förknippade med metoden, noterar med tillfredsställelse de ansträngningar som nu görs. Något uttalande från riksdagens sida till regeringen med anledning av motionen är inte behövligt, anser utskottet. Motion 1990/91:229 (m) avstyrks med vad här har sagts.
En kraftsamling för svensk mineralhantering är nödvändig, hävdas i motion 1990/91:N305 (fp). Motionären anser att såväl verksamhetsmässiga som regionalpolitiska skäl talar för en omlokalisering av Sveriges geologiska undersökning till Malå. SGU har sin huvudsakliga verksamhet förlagd till Uppsala. Därutöver finns enheter och filialer i Göteborg och Lund. Det nu framförda önskemålet innefattar, vilket utskottet kommer in på i det följande, att även NSG borde flyttas till Malå.
En motion (fp) rörande en del av SGUs verksamhet, nämligen det centrala borrkärnearkivet i Malå, behandlades våren 1990 av riksdagen. Motionärens krav på att också tjänsten som chef för detta skulle vara placerad i Malå var, anförde utskottet, tillgodosett genom att beslut i enlighet härmed hade fattats.
Utskottet finner det inte motiverat att SGU flyttas till Malå. Motion 1990/91:N305 (fp) avstyrks i aktuell del.
I motion 1990/91:N272 (c) sägs att ekonomiska, rationella och regionalpolitiska skäl talar för en omedelbar omlokalisering av nämnden för statens gruvegendom från Stockholm till Malå. Motionären pekar bl.a. på att domänverkets revirkontor i Malå har flyttats till annan ort och att Malå är i stort behov av ersättningsverksamhet. Motsvarande begäran -- utan krav på omedelbar verkställighet -- förs fram i motion 1990/91:N305 (fp).
Våren 1990 avstyrkte utskottet en motion (c) med samma inriktning som de nu aktuella. Utskottet tog därvid fasta på att frågan om NSG och prospekteringsverksamheten var under beredning i regeringskansliet. Motionen fick stöd i en reservation (c, mp). Riksdagen gick på utskottets linje.
Frågan om den framtida prospekteringsverksamheten övervägs alltjämt inom regeringskansliet. Utskottet anser inte att regeringens förslag bör föregripas genom ett uttalande av riksdagen av nu angiven innebörd. Med det sagda avstyrks motionerna 1990/91:N272 (c) och 1990/91:N305 (fp), den senare i berörd del.
Minerallagstiftning
Minerallagstiftningen i stort
Riksdagen antog i december 1990 förslag till en ny minerallag. Denna lag (1991:45) träder i kraft den 1 juli 1992 och ersätter då gruvlagen (1974:342) och lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter. Den bygger på koncessionsprincipen och innehåller enhetliga regler för en utvidgad krets av lagreglerade mineral. Dess tillkomst var kontroversiell. Enligt en reservation (m, fp) borde uppdelningen på en gruvlag och en minerallag bestå. I två andra reservationer (v; mp) pläderades för mera vittgående principiella ändringar i minerallagstiftningen.
I motion 1990/91:N239 (m, fp) begärs nu att riksdagen skall upphäva den nya minerallagen innan den hinner träda i kraft. Bakom den nya minerallagstiftningen ligger ett planhushållningstänkande, hävdar motionärerna. Avsikten är sålunda att samhällsinflytandet över gruvverksamheten skall öka och att staten vid behov skall kunna styra mineralutvinningen. Den nya lagen kommer enligt motionärernas mening inte att gagna den svenska gruv- och mineralnäringen. Det är viktigt, anför de, att nya inhemska och utländska prospekteringsföretag finner det intressant att satsa på prospektering och gruvdrift i Sverige. Vad som behövs för att flera aktörer skall uppträda inom branschen är emellertid inte statlig styrning utan lagar och regler som ökar intresset för prospektering.
Den nuvarande lagstiftningen på området är, sägs det i motionen, väl anpassad till den svenska berggrunden och ändamålsenlig för branschen. Gruvlagens inmutningssystem passar för de små och svårupptäckta svenska malmfyndigheterna och koncessionssystemet för de ytutbredda mineral som anges i lagen om vissa mineralfyndigheter. Riksdagens beslut om upphävande av den nya lagen skulle åtföljas av en begäran till regeringen att den lägger fram förslag till en justering av de två nu gällande lagarna från år 1974. Justeringen skulle avse en utökning av den krets av mineraliska ämnen som omfattas av de båda lagarna och en anpassning till lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL). Nu rådande oklarheter angående avvägningen mellan miljö- och naturintressena och industrins behov av fasta spelregler måste, säger motionärerna, få en acceptabel och entydig lösning.
I fråga om motionärernas beskrivning av den nya minerallagens inriktning vill utskottet göra följande påpekanden. Övergången till koncessionssystem när det gäller nu inmutningsbara mineralfyndigheter kan visserligen innebära att "samhällsinflytandet" -- dvs. statens inflytande -- ökar. Vid konkurrens om undersökningstillstånd skall emellertid den sökande som först kom in med sin ansökan ha företräde (2 kap. 3§ minerallagen). Detta är ett inmutningsrättsligt inslag i minerallagen, vilket blir giltigt för alla koncessionsmineral. Enligt den nu gällande lagen om vissa mineralfyndigheter (6 §) skall däremot, när flera har ansökt om koncession för samma område, prövas vilken av sökandena som från allmän synpunkt bör äga företräde. Vid konkurrens om bearbetningskoncession kommer enligt den nya minerallagen (4 kap. 3 §) den att ha företräde som har undersökningstillstånd i området för något mineral som omfattas av hans ansökan om koncession. Sammanfattningsvis ter sig motionärernas karakteristik av den nya lagen inte välgrundad.
Riksdagens beslut om ny minerallagstiftning föregicks av en långvarig och grundlig beredning, vid vilken olika motförslag framfördes och prövades. Utskottet finner inte skäl för riksdagen att nu återkalla detta beslut; till vad som talar mot en sådan åtgärd hör också industrins av motionärerna åberopade behov av fasta spelregler. De båda här berörda yrkandena i motion 1990/91:N239 (m, fp) avstyrks alltså.
I detta sammanhang tar utskottet upp frågan om ett par justeringar av redaktionell natur i den nya minerallagen. Den ändring i regeringens förslag beträffande 1 kap. 1 § -- om lagens tillämpningsområde -- som utskottet föreslog och riksdagen beslöt om kräver följdändringar i 5 § och i punkt 7 i övergångsbestämmelserna, vilket icke iakttogs i lagstiftningsärendet. Utskottet föreslår nu (se bilaga, s. 37) erforderlig korrigering av dessa lagrum.
Mineralprospektering i vissa naturområden
Lagändringar så att mineralprospektering inte kan förekomma i områden som åtnjuter ett långsiktigt naturskydd begärs i motion 1990/91:N205 (fp). NRL innehåller en undantagsregel som möjliggör mineralutvinning i obrutna fjällområden, framhåller motionärerna. Det vore orimligt att tillåta så omfattande ingrepp i naturskyddade områden, menar de. Deras yrkande -- i motion 1990/91:Bo502 -- om att NRL skall ändras på denna punkt har hänvisats till bostadsutskottet.
Motionärernas uppfattning är att områden som skall åtnjuta ett långsiktigt naturskydd bör vara undantagna från både prospektering och utvinning. Till dessa områden hör, heter det i motionen, nationalparker, naturreservat, obrutna fjällområden och vissa andra naturområden av riksintresse. Det betecknas som orimligt att tillstånd har beviljats för prospektering i Sjaunja, som har gjorts till naturreservat på grund av sitt unika fågelliv.
Det regelsystem som motionärerna berör har i huvudsak följande innebörd. Lika litet som den nuvarande minerallagstiftningen innehåller den nya minerallagen bestämmelser som direkt anger restriktioner betingade av naturvårdsskäl. Sådana bestämmelser finns i NRL. Enligt denna gäller bl.a. (3 kap. 5 §) att inom en rad uppräknade fjällområden -- bl.a. Kebnekaise-Sjaunja -- bebyggelse och anläggningar får komma till stånd endast om de behövs för rennäringen, den bofasta befolkningen, den vetenskapliga forskningen eller det rörliga friluftslivet. Andra åtgärder inom områdena får vidtas endast om det kan ske utan att områdenas karaktär påverkas. Bestämmelser om nationalparker, naturreservat och naturvårdsområden finns i naturvårdslagen (1964:822). Vilka inskränkningar i nyttjandet som i det enskilda fallet följer av ett områdes status i naturvårdshänseende anges i föreskrifter som utfärdas av regeringen (beträffande nationalpark) resp. länsstyrelsen.
Ett huvudelement i den nya minerallagstiftningen är att minerallagen har samordnats med NRL, varvid den ordningen har införts att NRL-prövning skall ske i samband med att ansökan om bearbetningskoncession prövas.
Om ett obetingat förbud mot bearbetning av mineralfyndigheter i sådana områden som anges i motionen skall komma till stånd krävs skärpta bestämmelser i NRL. Det ankommer inte på näringsutskottet att pröva frågan härom; som nyss nämnts finns ett motionsyrkande i saken för behandling hos bostadsutskottet.
En kontroversiell fråga vid behandlingen av minerallagspropositionen var om redan undersökningstillstånd skulle kräva föregående NRL-prövning. Utskottet och riksdagen stannade -- liksom regeringen -- vid uppfattningen att detta icke var lämpligt. Behovet av att skyddsintressena blir beaktade på ett tidigt stadium borde, framhöll utskottet, kunna tillgodoses genom administrativa förfaranden. En del prospekteringsmetoder har inte någon som helst inverkan på miljön, påpekades det vidare, och av undersökningsrätterna är det kanske bara en på hundra som leder till bearbetning. Avvikande uppfattningar kom till uttryck i reservationer, bl.a. en (m, fp) enligt vilken regeringen borde anmodas att på nytt överväga förutsättningarna för NRL-prövning på olika stadier liksom behovet av ett särskilt skydd mot exploatering av naturområden som har riksintresse.
Yrkandet i motion 1990/91:N205 (fp) får mot angiven bakgrund anses innebära att NRL-prövningen beträffande mineralprojekt i nationalparker, naturreservat, obrutna fjällområden och andra naturområden av riksintresse skulle tidigareläggas och ske redan i samband med behandlingen av ansökan om undersökningstillstånd.
Utskottet åberopar sin tidigare argumentation i fråga om anknytningen mellan minerallagen och NRL (1990/91:NU7 s. 17 f.). Administrativa förfaranden bör kunna säkerställa att skyddsintressena får tillfälle att göra sig gällande redan när undersökningstillstånd har begärts. Prospektering kan i många fall ske utan någon inverkan på miljön. Den nya minerallagen föreskriver -- liksom nu gruvlagen och lagen om vissa mineralfyndigheter -- betydelsefulla restriktioner för undersökningsarbetet. Utskottets bedömning grundas på det rättsläge som för närvarande råder enligt NRL. Motion 1990/91:N205 (fp) avstyrks med vad nu sagts.
Kronoandelssystemet
Enligt 1 kap. 6 § minerallagen har staten rätt till andel med hälften (kronoandel) i bearbetningskoncession som meddelas någon annan än staten. Närmare bestämmelser härom finns i 11 kap. Den ännu gällande gruvlagen ger staten rätt till motsvarande kronoandel i utmål. I koncession enligt lagen om vissa mineralfyndigheter kan föreskrivas att staten har rätt att delta i verksamheten eller att få avgift eller produktionsandel av koncessionsinnehavaren. I de fall staten har kronoandel i en gruvfyndighet som är föremål för reguljär brytning utarrenderas kronoandelen i praktiken till ett etablerat gruvföretag.
Kronoandelssystemet urholkar äganderätten och bromsar investeringsviljan, hävdas det i motion 1990/91:N239 (m, fp). Det har lett till relativt små inkomster för staten men till en onödigt stor byråkrati, menar motionärerna. De vill att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen om att kronoandelssystemet bör avskaffas.
Två motionsyrkanden (m) av samma innebörd behandlades hösten 1990 i anslutning till propositionen om ny minerallagstiftning. Utskottet avvisade då de invändningar som framfördes. Som både minerallagskommittén (SOU 1988/89:92) -- enhälligt -- och regeringen hade ansett borde det hävdvunna institutet kronoandel bibehållas, sade utskottet. Två reservationer (m, fp; mp) utmynnade i hemställan om att institutet kronoandel skulle avskaffas.
Utskottet kvarstår vid sin tidigare uppfattning och avstyrker således motion 1990/91:N239 (m, fp) i nu angiven del.
Jordägaravgäld
Ett annat önskemål i motion 1990/91:N239 (m, fp) är att markägarens rätt skall stärkas i förhållande till vad som gäller enligt den nuvarande såväl som den nya minerallagstiftningen. Lämpliga åtgärder, t.ex. ett återinförande av jordägaravgäld, borde närmare utredas; riksdagen föreslås rikta en anmodan till regeringen om att så skall ske.
En rätt för fastighetsägaren att få viss ersättning, kallad jordägaravgäld, av den som innehade gruva på hans mark fanns enligt 1939 års gruvlag. Avgälden motsvarade 1 % av värdet av alla de inmutningsbara mineral som brutits och uppfordrats inom utmålet. Den var dock maximerad till 10000 kr. per år. Rätten till avgäld upphörde när regelbunden brytning hade pågått inom utmålet under sammanlagt 20 år. Jordägaravgälden avskaffades för utmål som tillkom enligt 1974 års gruvlag. Det argument som anfördes för detta (prop. 1974:32) var att fastighetsägaren sällan hade möjlighet att använda den substans vari mineralen ingick för annat ändamål än gruvdrift. Prospekteringen inriktade sig i allt större utsträckning på djupmalmer. Det ansågs då inte finnas något rimligt skäl för att fastighetsägaren utan egen insats skulle vara berättigad att erhålla ersättning av gruvägaren med betydande belopp. Minerallagskommittén föreslog ingen ändring i detta hänseende.
I anslutning till propositionen om ny minerallagstiftning behandlade utskottet (1990/91:NU 7 s. 21 f.) ett motionsyrkande som bedömdes närmast gå ut på att ett system med jordägaravgäld skulle återinföras. Utskottet avstyrkte detta yrkande med hänvisning till den bedömning som frågan hade fått genom minerallagskommittén. I en reservation (m, fp) begärdes en utredning om jordägaravgäld genom regeringens försorg.
Utskottet hänvisar nu till ställningstagandet i ämnet hösten 1990 och avstyrker alltså motion 1990/91:N239 (m, fp) i här berörd del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande riktlinjer för Sveriges geologiska undersökning och bergsstaten att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt D1 moment 1 och med avslag på motion 1990/91:N239 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 1 (m, fp)
2. beträffande undersökningsverksamheten vid Sveriges geologiska undersökning att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt D1 moment 2 och med avslag på motion 1990/91:N239 yrkandena 7 och 8 och motion 1990/91:N270 i ifrågavarande del till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m. för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 103379000 kr., res. 2 (m, fp, mp) res. 3 (c)
3. beträffande utrustning för geologisk undersökning att riksdagen a) med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt D2 moment 1 till Sveriges geologiska undersökning: Utrustning för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 10000000 kr., b) med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt D2 moment 2 godkänner i propositionen angivna riktlinjer för resurstilldelning för budgetåren 1992/93 och 1993/94,
4. beträffande geovetenskaplig forskning att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt D3 till Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig forskning för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 4000000 kr.,
5. beträffande centrum för geovetenskaplig information att riksdagen avslår motion 1990/91:N239 yrkande 2, res. 4 (m, fp)
6. beträffande medel för prospektering m.m. att riksdagen a) med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt D4 moment 1 bemyndigar regeringen att under budgetåret 1991/92 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med nämndens för statens gruvegendom verksamhet som innebär åtaganden om högst 35000000 kr. för budgetåret 1992/93, b) med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt D4 moment 2 och med avslag på motion 1990/91:N239 yrkande 9, motion 1990/91:N270 i ifrågavarande del och motion 1990/91:N341 yrkande 1 till Statens gruvegendom: Prospektering m.m. för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 56300000 kr., res. 5 (m, fp, mp) - villk. 2 res. 6 (c) - villk. 3 res. 7 (v)
7. beträffande förvaltning av statens gruvegendom att riksdagen med bifall till proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt D5 och med avslag på motion 1990/91:N239 yrkande 10 till Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning m.m. för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 7481000 kr., res. 8 (m, fp, mp, c)
8. beträffande mineraljakt att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:N271 och 1990/91:N304, motion 1990/91:N305 yrkandena 3 och 4, motion 1990/91:N341 yrkandena 2 och 3 och motion 1990/91:N342 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. beträffande prospekteringsavgift att riksdagen avslår motion 1990/91:N209,
10. beträffande ökad prospektering att riksdagen avslår motion 1990/91:N341 yrkandena 4 och 5, res. 9 (v)
11. beträffande tyngdpunktsförskjutning i prospekteringskedjan att riksdagen avslår motion 1990/91:N305 yrkande 1,
12. beträffande den statliga prospekteringsverksamheten att riksdagen avslår motion 1990/91:N239 yrkande 3, res. 10 (m, fp) res. 11 (mp)
13. beträffande undersökning av gamla borrkärnor med ny teknik att riksdagen avslår motion 1990/91:N229,
14. beträffande omlokalisering av Sveriges geologiska undersökning att riksdagen avslår motion 1990/91:N305 yrkande 2 i ifrågavarande del,
15. beträffande omlokalisering av nämnden för statens gruvegendom att riksdagen avslår motion 1990/91:N272 och motion 1990/91:N305 yrkande 2 i ifrågavarande del. res. 12 (c, mp)
16. beträffande minerallagen m.m. att riksdagen dels avslår motion 1990/91:N239 yrkandena 11 och 12, dels antar förslag till lag om ändring i minerallagen (1991:45) enligt bilaga (s. 37), res. 13 (m, fp)
17. beträffande förbud mot mineralprospektering i vissa naturområden att riksdagen avslår motion 1990/91:N205, res. 14 (fp, v, mp) res. 15 (m)
18. beträffande avskaffande av institutet kronoandel att riksdagen avslår motion 1990/91:N239 yrkande 4, res. 16 (m, fp) res. 17 (mp)
19. beträffande jordägaravgäld att riksdagen avslår motion 1990/91:N239 yrkande 5. res. 18 (m, fp) res. 19 (mp) - motiv.
Stockholm den 5 mars 1991
På näringsutskottets vägnar
Lennart Pettersson
Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Birgitta Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Sven-Åke Nygårds (s), Karin Falkmer (m), Kjell Ericsson (c) och Björn Kaaling (s).
Reservationer
1. Riktlinjer för Sveriges geologiska undersökning och bergsstaten (mom. 1)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp) och Karin Falkmer (m) anser:
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Av den" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Utskottet finner förslaget i motion 1990/91:N239 (m, fp) om ökad avgiftsfinansiering för SGU väl motiverat. SGU bör tillåtas att i större utsträckning ta betalt för sina tjänster efter marknadsmässiga principer. Särskilt bör SGU utnyttja de möjligheter till utvidgad avgiftsfinansiering som öppnar sig till följd av utländska prospektörers intresse för dess material. Genom ett uttalande av riksdagen av nu angiven innebörd skulle det aktuella yrkandet i motion 1990/91:N239 (m, fp) bli tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande riktlinjer för Sveriges geologiska undersökning och bergsstaten att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt D 1 moment 1 och med bifall till motion 1990/91:N239 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Undersökningsverksamheten vid Sveriges geologiska undersökning
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Lars Norberg (mp) och Karin Falkmer (m) anser:
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "I fråga" och slutar med "har sagts" bort ha följande lydelse:
Mittnordenprojektet är enligt utskottets uppfattning ett betydelsefullt nordiskt samarbetsprojekt. Kunskap av det slag som erhålls genom en sådan kartläggning har fått en allt större betydelse bl.a. inom områdena för fysisk planering, miljövård, jord- och skogsbruk och geomedicin. Ett viktigt område gäller prospektering efter malmer och mineralråvaror. Utskottet vill erinra om att projektet till stor del avser sådan geologisk kartering som av MIR förordas för prospekteringsändamål. Det är därför angeläget att det nu ges möjligheter till förverkligande av Mittnordenprojektet. Samtidigt finner utskottet att en viss sänkning av ambitionsnivån bör kunna komma i fråga, innebärande exempelvis utglesade flygmätningar och senareläggning av den marina kartläggningen. Utan svensk medverkan riskerar hela satsningen att gå om intet.
Enligt utskottets uppfattning är det inte tillräckligt med den finansiering genom regionala och andra organ som anges i propositionen. Projektet förutsätter medverkan -- förutom från de fyra berörda länsstyrelserna med statliga medel om 4 milj.kr. -- också från centralt statligt håll. Utskottet anser att den statliga delen lämpligen finansieras genom att anslaget för prospektering m.m. minskas med 7 milj.kr. Detta innebär att de statliga insatserna för prospektering får en ökad tyngdpunkt i tidigare led i prospekteringskedjan, vilket riksdagens revisorer har rekommenderat.
Utskottet erinrar om att riksdagen enhälligt har ställt sig bakom regeringens förslag till plan för en utökad maringeologisk kartering. I likhet med motionärerna finner utskottet att det är angeläget att denna plan kan genomföras i enlighet med riksdagens uttalade vilja.
Det är uppenbart att den beslutade omfattningen av den maringeologiska verksamheten, som går ut på produktion av ett kartblad per år, inte kan uppnås med de resurser som regeringen har föreslagit. Målåret 2050 kan således inte ligga fast. Det finns också risk att det särskilda miljökemiska analysprogram som är kopplat till den maringeologiska verksamheten måste slopas.
Mot den nu angivna bakgrunden ställer sig utskottet bakom motionärernas förslag att SGU skall tillföras 1 milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit. Dessa medel bör kunna bidra till att täcka de kostnader för karteringen som enligt uppgift från SGU har tillkommit och som regeringen har bortsett från. De kostnader som sålunda avses gäller kompensation för generella nedskärningar av myndighetens anslag, lönesatsningar på geovetenskaplig personal, av statsmakterna beslutade satsningar på personalutveckling och marknadsutveckling samt större avsättningar för forskning och utveckling. Vidare behövs medel för driftskostnaderna för det nyinköpta fartyget, den utökade verksamhetens andel av SGUs gemensamma kostnader och det miljökemiska analysprogrammet.
Utskottet tillstyrker motion 1990/91:N239 (m, fp) i nu behandlat avseende.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande undersökningsverksamheten vid Sveriges geologiska undersökning att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt D 1 moment 2 och med bifall till motion 1990/91:N239 yrkandena 6--8 och motion 1990/91:N270 i ifrågavarande del till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m. för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 111379000kr.
3. Undersökningsverksamheten vid Sveriges geologiska undersökning (mom. 2)
Roland Larsson (c) och Kjell Ericsson (c) anser: dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Det har" och slutar med "maringeologisk kartering" bort ha följande lydelse:
Utskottet erinrar -- -- -- (= reservation 2) -- -- -- miljökemiska analysprogrammet.
Utskottet tillstyrker motion 1990/91:N239 (m, fp) såvitt den avser medel till utökad maringeologisk kartering.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande undersökningsverksamheten vid Sveriges geologiska undersökning att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt D 1 moment 2 och motion 1990/91:N239 yrkande 8, med bifall till motion 1990/91:N239 yrkande 7 och med avslag på motion 1990/91:N239 yrkande 6 och motion 1990/91:N270 i ifrågavarande del till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m. för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 104379000kr.
4. Centrum för geovetenskaplig information (mom.5)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp) och Karin Falkmer (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med "Utskottet kan" och slutar på s. 12 med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Inrättandet av ett centrum hos SGU för anslagsfinansierad geovetenskaplig basinformation skulle, anser utskottet, verksamt kunna bidra till att höja effektiviteten bl.a. när det gäller prospektering. Dubbelarbete skulle kunna undvikas. För prospektörer och andra intressenter skulle en geovetenskaplig informationsbank innebära en resursförstärkning. Vidare bör frågan om möjligheten att tillföra SGU även uppdragsfinansierad geovetenskaplig information utredas. Riksdagen bör till regeringen rikta ett uttalande av denna innebörd. Utskottet tillstyrker sålunda motion 1990/91:N239 (m, fp) i nu behandlad del.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande centrum för geovetenskaplig information att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N239 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Medel för prospektering (mom. 6)
Under förutsättning av bifall till reservation 2
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Lars Norberg (mp) och Karin Falkmer (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 12 med "Utskottet har" och slutar på s. 13 med "motion 1990/91:N341 (v)" bort ha följande lydelse:
Det material som Mittnordenprojektet avses resultera i kan användas som underlag för prospektering. Utskottet anser att det därför är lämpligt att 7 milj.kr. av medlen för prospektering m.m. förs över till SGU, som administrerar Mittnordenprojektet. Vidare bör ytterligare 458000 kr. från prospekteringsanslaget tillföras SGU för delfinansiering av den utökade maringeologiska karteringen. Utskottet föreslår att riksdagen anvisar medel i enlighet med vad nu har sagts. Härigenom skulle önskemålet i motionerna 1990/91:N239 (m, fp) och 1990/91:N270 (m), båda i ifrågavarande del, bli tillgodosedda. Av det sagda följer att utskottet inte biträder det förslag om ökade resurser till NSG som förs fram i motion 1990/91:N341 (v).
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande medel för prospektering m.m. att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt D 4 moment 2, med bifall till motion 1990/91:N239 yrkande 9 och motion 1990/91:N270 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1990/91:N341 yrkande 1 till Statens gruvegendom: Prospektering m.m. för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 48842000kr.
6. Medel för prospektering (mom. 6)
Under förutsättning av bifall till reservation 3
Roland Larsson (c) och Kjell Ericsson (c) anser:
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 12 med "Utskottet har" och slutar på s. 13 med "motion 1990/91:N341 (v)" bort ha följande lydelse:
Utskottet ställer sig inte bakom förslaget att 7 milj.kr. av medlen för prospektering skall föras över till SGU för finansiering av Mittnordenprojektet.
Däremot bör 458000 kr. av anslaget för prospektering tillföras SGU för delfinansiering av den utökade maringeologiska karteringen.
Utskottet föreslår att riksdagen anvisar medel i enlighet med vad nu har sagts. Härigenom skulle önskemålet i motion 1990/91:N239 (m, fp) bli tillgodosett i viss mån. Av det sagda följer att utskottet inte biträder förslagen i motion 1990/91:N270 (m) om överföring av resurser för Mittnordenprojektet och i motion 1990/91:N341 (v) om ökade resurser till NSG.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande medel för prospektering m.m. att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:100 bilaga14 punkt D moment 2 och motion 1990/91:N239 yrkande 9 och med avslag på motion 1990/91:N270 (m) i ifrågavarande del och motion 1990/91:N341 yrkande 1 till Statens gruvegendom: Prospektering m.m. för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 55842000 kr.
7. Medel för prospektering m.m. (mom. 6)
Rolf L Nilson (v) anser:
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 12 med "Utskottet har" och slutar på s. 13 med "motion 1990/91:N341 (v)" bort ha följande lydelse:
Att gruvor läggs ned och att prospekteringsvolymen är ringa har, enligt utskottets mening, inte sin förklaring i brist på malm. Den negativa utvecklingen beror snarare på att kortsiktiga företagsekonomiska värderingar har tillåtits styra inriktningen i alltför hög grad, medan däremot de samhällsekonomiska målen har skjutits i bakgrunden. Utskottet anser att Sveriges mineralutvinning borde ses som en bas för vår industriella verksamhet och därmed för sysselsättningen i landet. I vissa regioner har mineralhanteringen särskild betydelse från sysselsättningssynpunkt. Prospekteringen efter nya fyndigheter av malmer och industrimineral måste nu intensifieras. Utskottet finner därför förslaget i motion 1990/91:N341 (v) om ett ökat statligt stöd till prospekteringen välmotiverat. Sådant stöd är särskilt angeläget i ett skede då gruvindustrin i stor utsträckning kännetecknas av internationalisering. Motion 1990/91:N341 (v) tillstyrks såvitt den går ut på att anslaget till prospekteringsverksamheten bör öka.
Av vad som nu har anförts följer att utskottet inte stöder en sådan överföring av medel från prospektering till kartering som förespråkas i motionerna 1990/91:N239 (m, fp) och 1990/91:N270 (m). Dessa avstyrks i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande medel för prospektering m.m. att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:100 bilaga14 moment 2, med bifall till motion 1990/91:N341 yrkande 1 och med avslag på motion 1990/91:N239 yrkande 9 och motion 1990/91:N270 i ifrågavarande del till Statens gruvegedom: Prospektering m.m. för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 71300000kr.
8. Förvaltning av statens gruvegendom (mom. 7)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Lars Norberg (mp), Karin Falkmer (m) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med "Utskottet åberopar" och slutar med "motion 1990/91:N239 (m, fp)" bort ha följande lydelse:
Frågan om den framtida prospekteringsverksamheten är fortfarande under övervägande. Utskottet anser att NSGs uppgifter i avvaktan på ett förslag från regeringen i denna fråga inte bör utvidgas. Med hänvisning härtill och till vad som tidigare har anförts beträffande resursbehovet för den utökade maringeologiska karteringen tillstyrker utskottet motion 1990/91:N239 (m, fp) i aktuellt avseende.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande förvaltning av statens gruvegendom att riksdagen med anledning av proposition 1990/91:100 bilaga 14 punkt D 5 och med bifall till motion 1990/91:N239 yrkande 10 till Statens gruvegedom: Egendomsförvaltning m.m. för budgetåret 1991/92 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 6939000kr.
9. Ökad prospektering (mom. 10)
Rolf L Nilson (v) anser:
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 med "Med hänvisning" och slutar med "aktuellt avseende" bort ha följande lydelse:
Prospekteringen efter nya fyndigheter av malmer och industrimineral måste öka för att man skall kunna kompensera den brytning som utförs i dag. Det finns därför ett påtagligt behov av långsiktig planering för utnyttjandet av Sveriges mineraltillgångar. En sådan planering förutsätter överväganden av olika slag. Enligt utskottets mening är det angeläget att en total malmprospektering genomförs på sikt, varigenom en fullständig bild erhålls över olika fyndigheters läge och innehåll. En sådan undersökning borde också innefatta djupprospektering. Ökade insatser måste nu i första hand inriktas mot kända malmområden i Bergslagen, Västerbotten och Norrbotten. Av regionalpolitiska skäl bör särskild uppmärksamhet ägnas åt stödområdet. Utskottet erinrar härvid om den inom några år förestående nedläggningen av driften i Laisvallgruvan och de effekter på sysselsättningen i Arjeplog- och Arvidsjaurområdena som följer härav. Det är vidare viktigt att man vid planeringen beaktar att den gruvverksamhet som skulle kunna bli resultatet av en framgångsrik prospektering måste vara förenlig med högt ställda miljökrav. Regeringen bör förelägga riksdagen förslag till åtgärder för ökad prospekteringsvolym med den inriktning som anges i motion 1990/91:N341 (v).
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande ökad prospektering att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N341 yrkandena 4 och 5 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Den statliga prospekteringsverksamheten (mom. 12)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp) och Karin Falkmer (m) anser:
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 16 med "I likhet" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:
Gruvnäringen har stor betydelse ur regionalpolitisk, sysselsättningsmässig och samhällsekonomisk synvinkel. Staten har en viktig uppgift i att skapa generellt goda förutsättningar för prospektering och annan gruvverksamhet. I första hand gäller det att åstadkomma ett näringsklimat som gör det intressant för såväl svenska som utländska prospektörer att satsa i Sverige. Det är vidare angeläget att staten uppmuntrar utländska aktörer att etablera gruvverksamhet i Sverige.
Den anslagsfinansierade prospektering som har bedrivits genom NSG har, enligt utskottets mening, varit föga framgångsrik. Inte heller har NSGs strävan att genom egen prospektering utöka den statliga egendomen gagnat gruvnäringen. Omfattningen och inriktningen av den framtida prospekteringen övervägs för närvarande. Utskottet vill för sin del förorda att såväl NSGs som SGABs verksamhet överförs till ett -- inledningsvis statligt -- prospekteringsföretag med affärsmässig inriktning. På sikt bör det statliga engagemanget upphöra. Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ta ställning för en sådan omorganisation. Det nu berörda yrkandet i motion 1990/91:N239 (m, fp) tillstyrks härmed.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande den statliga prospekteringsverksamheten att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N239 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. Den statliga prospekteringsverksamheten (mom. 12)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 16 med "I likhet" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:
Den anslagsfinansierade prospektering som har bedrivits genom NSG har, enligt utskottets mening, varit föga framgångsrik. Inte heller har NSGs strävan att genom egen prospektering utöka den statliga egendomen gagnat gruvnäringen. Omfattningen och inriktningen av den framtida prospekteringen övervägs för närvarande. Utskottet vill för sin del förorda att såväl NSGs som SGABs verksamhet överförs till ett -- inledningsvis statligt -- prospekteringsföretag med affärsmässig inriktning. Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ta ställning för en sådan omorganisation. Härigenom blir det nu berörda yrkandet i motion 1990/91:N239 (m, fp) i huvudsak tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande den statliga prospekteringsverksamheten att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N239 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
12. Omlokalisering av nämnden för statens gruvegendom (mom.15)
Roland Larsson (c), Lars Norberg (mp) och Kjell Ericsson (c) anser:
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 17 med "Utskottet finner" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:
En stor del av NSGs verksamhet berör de norra länen, där också gruvnäringen i huvudsak finns. En stor del av arbetskraften i Norrland har sin utkomst från gruvnäringen. Samtidigt är många orter i Norrland uppbyggda kring gruvbrytningen. När nu gruvbrytningen i framför allt Västerbotten minskar till följd av att malmen börjar ta slut är det av största vikt att nya exploaterbara fyndigheter kan upptäckas genom prospektering.
Mot denna bakgrund ter det sig, menar utskottet, mindre ändamålsenligt att den myndighet som svarar för statens prospektering är belägen i Stockholm. NSG är en liten myndighet som utan olägenhet skulle kunna utlokaliseras från Stockholm. Samtidigt konstaterar utskottet att SGAB, som i stor utsträckning är uppdragstagare till nämnden, har huvuddelen av sin verksamhet i Malå. Det vore därför naturligt att NSG flyttas till Malå. Att alla de funktioner som rör mineralfrågor samlas skulle vara rationellt från många utgångspunkter, inte minst ekonomiska. Vidgat samarbete med högskolan i Luleå och universitetet i Umeå möjliggörs samtidigt. Starka regionalpolitiska skäl talar också för den nu förespråkade omlokaliseringen. Malå har under de senaste tio åren fått vidkännas minskad sysselsättning bl.a. genom indragning av 120 statliga tjänster och nedlagd gruvverksamhet. Nyligen har domänverkets revirkontor i Malå flyttats till annan ort. Ersättning för de verksamheter som har gått förlorade i Malå är angelägen.
Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet nu har anfört. Härigenom skulle motionerna 1990/91:N272 (c) och 1990/91:N305 (fp) i huvudsak bli tillgodosedda, den senare i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande omlokalisering av nämnden för statens gruvegendom att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N272 och motion 1990/91:N305 yrkande 2 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
13. Minerallagen m.m. (mom. 16)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m) och Gudrun Norberg (fp) och Karin Falkmer (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. med "I fråga" och slutar med "dessa lagrum" bort ha följande lydelse:
Den nya minerallag som enligt riksdagens beslut skall träda i kraft nästa år innebär totalt sett att staten skaffar sig ökad makt att bestämma vem som skall få utvinna vissa mineraltillgångar. Sambandet mellan rätten till prospektering och möjligheten att få bearbeta en genom prospekteringen påträffad fyndighet försvagas. Detta är, såsom påtalas i motion 1990/91:N239 (m, fp), ägnat att minska intresset för prospektering och begränsa antalet aktörer inom mineralsektorn. Skadligt för utvecklingen inom branschen är inte minst att utländska prospekteringsföretag kommer att avhållas från satsningar i Sverige. Att den nya lagen har utformats utan hänsyn till de resultat som mineralråvarukommittén har kommit fram till i sin utredning om prospekteringspolitiken (SOU 1989:92, 93) är också en allvarlig svaghet.
Utskottet instämmer sålunda i motionärernas krav på att den nya minerallagen inte skall träda i kraft. I stället bör, på sätt som de anger, gruvlagen och lagen om vissa mineralfyndigheter anpassas till de tillkommande krav som kan ställas på minerallagstiftningen när det gäller avvägningen mellan miljö- och industriintressen och avgränsningen av den krets av mineral för vilka regelsystemet skall gälla. Regeringen bör med det snaraste förelägga riksdagen förslag till en sådan anpassning av de båda lagarna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande mineralagen m.m. att riksdagen dels med bifall till motion 1990/91:N239 yrkande 11 antar följande
Förslag till Lag om upphävande av minerallagen (1991:45) Härigenom föreskrivs att minerallagen (1991:45) inte skall träda i kraft.
dels med bifall till motion 1990/91:N239 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
14. Förbud mot mineralprospektering i vissa naturområden (mom.17)
Hadar Cars (fp), Gudrun Norberg (fp), Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.20 som börjar med "Utskottet åberopar" och slutar med "nu sagts" bort ha följande lydelse:
Det är, som framhålls i motion 1990/91:N205 (fp), orimligt att mineralutvinning skall kunna tillåtas ske i obrutna fjällområden och i andra områden -- såsom nationalparker och naturreservat -- vilka är avsedda att åtnjuta ett varaktigt naturskydd. Det är angeläget att NRL ändras så att en sådan exploatering inte kan komma i fråga.
Oavsett om en sådan ändring av NRL kommer till stånd eller inte, bör minerallagstiftningen innehålla den restriktionen att undersökningstillstånd eller motsvarande, avseende ett sådant område som nyss nämnts, inte får lämnas utan föregående NRL-prövning. Regeringen bör med det snaraste förelägga riksdagen förslag till föreskrifter av denna innebörd. Genom en anmodan härom från riksdagen skulle yrkandet i motion 1990/91:N205 (fp) till väsentlig del bli tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande förbud mot mineralprospektering i vissa naturområden att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N205 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
15. Förbud mot mineralprospektering i vissa naturområden (mom.17)
Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m) och Karin Falkmer (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.20 som börjar med "Utskottet åberopar" och slutar med "nu sagts" bort ha följande lydelse:
Utskottet finner det orimligt att områden som har klassificerats såsom nationalparker och sålunda är avsedda att åtnjuta ett varaktigt naturskydd skall kunna öppnas för exploatering på grundval av minerallagstiftningen. Det är angeläget att NRL ändras så att en sådan exploatering inte kan komma i fråga.
Beträffande nationalparker, naturreservat och obrutna fjällområden bör minerallagstiftningen innehålla den restriktionen att undersökningstillstånd eller motsvarande inte får lämnas utan föregående NRL-prövning. Regeringen bör med det snaraste förelägga riksdagen förslag till föreskrifter av denna innebörd. Genom en anmodan härom från riksdagen skulle yrkandet i motion 1990/91:N205 (fp) till väsentlig del bli tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande förbud mot mineralprospektering i vissa naturområden att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N205 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
16. Avskaffande av institutet kronoandel (mom. 18)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp) och Karin Falkmer (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.21 som börjar med "Utskottet kvarstår" och slutar med "angiven del" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion 1990/91:N239 uttryckta uppfattningen att institutet kronoandel inverkar skadligt genom att prospekteringsbenägenheten motverkas. Ett avskaffande av kronoandelsinstitutet frigör marknaden och öppnar för fler aktörer. Bestämmelserna om kronoandel bör följaktligen upphävas. Regeringen bör med det snaraste framlägga förslag härom.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande avskaffande av institutet kronoandel att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N239 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
17. Avskaffande av institutet kronoandel (mom. 18)
Lars Norberg (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.21 som börjar med "Utskottet kvarstår" och slutar med "angiven del" bort ha följande lydelse:
Statens medverkan vid bearbetning av mineraltillgångar bör enligt utskottets uppfattning inskränka sig till koncessionsförfarandet. Någon kronoandel bör alltså inte komma i fråga. Detta hindrar inte att statliga företag kan starta gruvdrift på samma villkor som privata. Utan att instämma i det resonemang beträffande kronoandelssystemet som förs i motion 1990/91:N239 (m, fp) kommer alltså även utskottet till slutsatsen att detta institut bör avskaffas. Regeringen bör framlägga förslag härom.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande avskaffande av institutet kronoandel att riksdagen med anledning av motion 1990/91:N239 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
18. Jordägaravgäld (mom. 19)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp) och Karin Falkmer (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s.21 som börjar med "Utskottet hänvisar" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Starka skäl talar enligt utskottet uppfattning för att en ordning med jordägaravgäld bör återinföras. På grundval av den nu aktuella delen av motion 1990/91:N239 (m, fp) bör regeringen anmodas att med det snaraste förelägga riksdagen förslag härom.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande jordägaravgäld att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N239 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
19. Jordägaravgäld (mom. 19, motiveringen)
Lars Norberg (mp) anser att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
En framtida ny minerallagstiftning bör utformas enligt de principer som miljöpartiet har förespråkat (se mot. 1988/89:N27). Detta innebär bl.a. att markägaren skall vara huvudman för exploateringen och sålunda kommer att ha alla möjligheter att hävda sina intressen. Någon framställning till regeringen på grundval av den nu aktuella delen av motion 1990/91:N239 (m, fp) finner utskottet inte motiverad.
Särskilda yttranden
1. Ökad prospektering (mom. 10)
Roland Larsson (c) och Kjell Ericsson (c) anför:
Regeringens förslag om att 100 milj.kr. skall avsättas för särskilda regionalpolitiska insatser i Arjeplogs kommun innebär, enligt centerpartiets uppfattning, inte en tillräcklig kompensation för det bortfall av sysselsättningstillfällen som kommer att drabba kommunen till följd av att Laisvallprojektet inte kan genomföras.
2. Minerallagen (mom. 16)
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anför:
Från skilda utgångspunkter tog vi hösten 1990 avstånd från det förslag till ny minerallag som antogs av riksdagen. Vi kvarstår alltjämt vid de principuppfattningar rörande önskvärd utformning av minerallagstiftningen som vi då gav uttryck åt. Sedan lagstiftningsbeslutet har kommit till stånd, trots många invändningar från skilda håll, har våra partier emellertid avstått från att omedelbart kräva upphävande av den nya lagen. Förnyade initiativ till ändringar i minerallagstiftningen bör, menar vi, tas med utgångspunkt i det rättsläge som denna numera utfärdade lag skapar. Det är angeläget att frågan om en från naturskydds- och miljövårdssynpunkt och från resurshushållningssynpunkt lämplig minerallagstiftning blir föremål för nya överväganden.
Förslag till Lag om ändring i minerallagen (1991:45)
Bilaga
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 § och punkt 7 i övergångsbestämmelserna till minerallagen (1991:45), som träder i kraft den 1 juli 1992, skall ha följande lydelse.
Tidigare beslutad lydelse
Föreslagen lydelse 1 kap. 5 §
Ett undersökningstillstånd som grundats på ansökan avseende något eller några av de koncessionsmineral som anges i 1 § 1--3 gäller, om inte sökanden begär annat, samtliga mineral som anges där.
Ett undersökningstillstånd som grundats på ansökan avseende något eller några av de koncessionsmineral som anges i 1 § 1 och 2 gäller, om inte sökanden begär annat, samtliga mineral som anges där.
I övrigt gäller ett undersökningstillstånd eller en bearbetningskoncession det eller de mineral som anges i tillståndet eller koncessionen.
[Övergångsbestämmelser]
7. Den som vid utgången av juni 1990 bedriver undersökning eller bearbetning för vilken tillstånd eller koncession därefter behövs till följd av denna lag får, under förutsättning att ansökan om tillstånd eller koncession görs före den 1 juli 1991, fortsätta verksamhet för samma ändamål utan tillstånd eller koncession till dess ansökningen slutligt har prövats. Vid prövning av en sådan ansökan om bearbetningskoncession skall följande iakttas.
a. Vid prövning av ansökningen skall 4 kap. 3 § första stycket tillämpas som om sökanden hade undersökningstillstånd inom området för de mineral som ansökningen avser.
Tidigare beslutad lydelse
Föreslagen lydelse
b. Ansökningen skall prövas utan tillämpning av 4 kap. 2 § nya lagen. Om ansökningen avser något av de koncessionsmineral som anges i 1 kap. 1 § tredje punkten skall dock 4 kap. 2 § första stycket 1 tillämpas. Koncessionstiden skall bestämmas till tio år. Om sökande begär det skall dock kortare tid bestämmas.
b. Ansökningen skall prövas utan tillämpning av 4 kap. 2 § nya lagen. Koncessionstiden skall bestämmas till tio år. Om sökande begär det skall dock kortare tid bestämmas.
c. Koncession får förenas med villkor enligt 4 kap. 5 och 6§§.
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning1
Propositionen2
Motionerna3
Uppgifter i anslutning till motionerna5 Mineralråvarukommittén5 Maringeologisk kartering5 Mittnordenprojektet6 Mineraljakt7
Utskottet8 Verksamheten vid Sveriges geologiska undersökning m.m.8 Riktlinjer8 Anslagsfrågor m.m.9 Övriga frågor11 Prospekteringsverksamhet m.m.12 Anslagsfrågor rörande NSG12 Mineraljakt13 Övergripande frågor om prospekteringsverksamheten14 Övriga frågor16 Minerallagstiftning17 Minerallagstiftningen i stort17 Mineralprospektering i vissa naturområden19 Kronoandelssystemet20 Jordägaravgäld21 Hemställan21
Reservationer 1. Riktlinjer för Sveriges geologiska undersökning och bergsstaten (m, fp)24 2. Undersökningsverksamheten vid Sveriges geologiska undersökning (m, fp, mp)24 3. Undersökningsverksamheten vid Sveriges geologiska undersökning (c)26 4. Centrum för geovetenskaplig information (m, fp)26 5. Medel för prospektering (m, fp, mp)27 6. Medel för prospektering (c)27 7. Medel för prospektering (v)28 8. Förvaltning av statens gruvegendom (m, fp, c, mp)29 9. Ökad prospektering (v)29 10. Den statliga prospekteringsverksamheten (m, fp)30 11. Den statliga prospekteringsverksamheten (mp)30 12. Omlokalisering av nämnden för statens gruvegendom (c,mp)31 13. Minerallagen m.m. (m, fp)32 14. Förbud mot mineralprospektering i vissa naturområden (fp, v, mp)33 15. Förbud mot mineralprospektering i vissa naturområden (m)33 16. Avskaffande av institutet kronoandel (m, fp)34 17. Avskaffande av institutet kronoandel (mp)34 18. Jordägaravgäld (m, fp)35 19. Jordägaravgäld (mp)35
Särskilda yttranden 1. Ökad prospektering (c)35 2. Minerallagen (v, mp)35
Bilaga Förslag till lag om ändring i minerallagen (1991:45)37