Några ändringar i kriminalvårdslagstiftningen (Betänkande 2007/08:JuU6 Justitieutskottet)

Anf. 49 Otto von Arnold (Kd)

Fru talman! Jag har förmånen att förklara justitieutskottets majoritets syn på propositionen 2006/07:127 Några ändringar i kriminalvårdslagstiftningen. Propositionen har till syfte att öka effektiviteten i kriminalvården. Den ska ge den intagne bättre och mer ändamålsenlig vård och minska återfallsfrekvensen. Den ska öka säkerheten och ordningen för de intagna och personalen på anstalterna. Den ska tydliggöra och förenkla regelverket speciellt med hänsyn till våra grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Bakom propositionen står justitieutskottets majoritet, allianspartierna med Kristdemokraterna, Moderaterna, Centern och Folkpartiet. Mot står oppositionen bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern. Det förslag som nu presenteras har länge efterfrågats av Kriminalvården. Grundreglerna om personlig egendom innebär att en intagen får ta emot och inneha böcker, tidskrifter och tidningar. Det gäller dock inte sådana som kan äventyra ordningen och säkerheten på anstalten eller som antas motverka behandlingen som den intagne genomgår. Med hänsyn till ordningen eller säkerheten föreslås bestämmelser om brevgranskning som innebär att brev till eller från den intagna får granskas om det är nödvändigt. Likaledes föreslås i propositionen att om det är nödvändigt för att upprätthålla ordningen och säkerheten på anstalten kan de intagna tillfälligtvis få hållas avskilda från varandra. Det föreslås också att det ska bli enklare för Kriminalvården att göra drogkontroller. Som alternativ till blod-, urin- och utandningsprov föreslås att saliv-, svett- och hårprov ska kunna användas vid sådana kontroller. För att förebygga återfall av brott är det av stor betydelse att kriminalvården kan minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället. För att inte äventyra ordningen och säkerheten på anstalten har lagtextförslaget nu utformats så att det framgår att de intagna har rätt att ta emot och inneha böcker, tidskrifter och tidningar. Det är endast ett förtydligande. För att underlätta en anpassning till normalt samhällsliv och motverka återfall i brott erbjuder kriminalvården särskilda program exempelvis för missbrukare, personer med kriminella värderingar, sexualbrottsdömda, spelmissbrukare och personer som är dömda för våldsbrott. Det finns enligt regeringen ett behov av att kunna förbjuda böcker, tidskrifter och tidningar som antas motverka den behandling som den intagna frivilligt genomgår. En förutsättning för att Kriminalvårdens återfallsförebyggande arbete ska ge effekter är självfallet att reglerna om innehav av egendom inte motverkar detta arbete. Avslutningsvis vill jag nämna att konstitutionsutskottet har granskat propositionen och funnit den vara i överensstämmelse med våra grundlagar regeringsformen och tryckfrihetsförordningen. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.

Otto von Arnold (Kd)

Anf. 49 Otto von Arnold (Kd)

Fru talman! Jag har förmånen att förklara justitieutskottets majoritets syn på propositionen 2006/07:127 Några ändringar i kriminalvårdslagstiftningen. Propositionen har till syfte att öka effektiviteten i kriminalvården. Den ska ge den intagne bättre och mer ändamålsenlig vård och minska återfallsfrekvensen. Den ska öka säkerheten och ordningen för de intagna och personalen på anstalterna. Den ska tydliggöra och förenkla regelverket speciellt med hänsyn till våra grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Bakom propositionen står justitieutskottets majoritet, allianspartierna med Kristdemokraterna, Moderaterna, Centern och Folkpartiet. Mot står oppositionen bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern. Det förslag som nu presenteras har länge efterfrågats av Kriminalvården. Grundreglerna om personlig egendom innebär att en intagen får ta emot och inneha böcker, tidskrifter och tidningar. Det gäller dock inte sådana som kan äventyra ordningen och säkerheten på anstalten eller som antas motverka behandlingen som den intagne genomgår. Med hänsyn till ordningen eller säkerheten föreslås bestämmelser om brevgranskning som innebär att brev till eller från den intagna får granskas om det är nödvändigt. Likaledes föreslås i propositionen att om det är nödvändigt för att upprätthålla ordningen och säkerheten på anstalten kan de intagna tillfälligtvis få hållas avskilda från varandra. Det föreslås också att det ska bli enklare för Kriminalvården att göra drogkontroller. Som alternativ till blod-, urin- och utandningsprov föreslås att saliv-, svett- och hårprov ska kunna användas vid sådana kontroller. För att förebygga återfall av brott är det av stor betydelse att kriminalvården kan minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället. För att inte äventyra ordningen och säkerheten på anstalten har lagtextförslaget nu utformats så att det framgår att de intagna har rätt att ta emot och inneha böcker, tidskrifter och tidningar. Det är endast ett förtydligande. För att underlätta en anpassning till normalt samhällsliv och motverka återfall i brott erbjuder kriminalvården särskilda program exempelvis för missbrukare, personer med kriminella värderingar, sexualbrottsdömda, spelmissbrukare och personer som är dömda för våldsbrott. Det finns enligt regeringen ett behov av att kunna förbjuda böcker, tidskrifter och tidningar som antas motverka den behandling som den intagna frivilligt genomgår. En förutsättning för att Kriminalvårdens återfallsförebyggande arbete ska ge effekter är självfallet att reglerna om innehav av egendom inte motverkar detta arbete. Avslutningsvis vill jag nämna att konstitutionsutskottet har granskat propositionen och funnit den vara i överensstämmelse med våra grundlagar regeringsformen och tryckfrihetsförordningen. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.

Otto von Arnold (Kd)

Anf. 49 Otto von Arnold (Kd)

Fru talman! Jag har förmånen att förklara justitieutskottets majoritets syn på propositionen 2006/07:127 Några ändringar i kriminalvårdslagstiftningen. Propositionen har till syfte att öka effektiviteten i kriminalvården. Den ska ge den intagne bättre och mer ändamålsenlig vård och minska återfallsfrekvensen. Den ska öka säkerheten och ordningen för de intagna och personalen på anstalterna. Den ska tydliggöra och förenkla regelverket speciellt med hänsyn till våra grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Bakom propositionen står justitieutskottets majoritet, allianspartierna med Kristdemokraterna, Moderaterna, Centern och Folkpartiet. Mot står oppositionen bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern. Det förslag som nu presenteras har länge efterfrågats av Kriminalvården. Grundreglerna om personlig egendom innebär att en intagen får ta emot och inneha böcker, tidskrifter och tidningar. Det gäller dock inte sådana som kan äventyra ordningen och säkerheten på anstalten eller som antas motverka behandlingen som den intagne genomgår. Med hänsyn till ordningen eller säkerheten föreslås bestämmelser om brevgranskning som innebär att brev till eller från den intagna får granskas om det är nödvändigt. Likaledes föreslås i propositionen att om det är nödvändigt för att upprätthålla ordningen och säkerheten på anstalten kan de intagna tillfälligtvis få hållas avskilda från varandra. Det föreslås också att det ska bli enklare för Kriminalvården att göra drogkontroller. Som alternativ till blod-, urin- och utandningsprov föreslås att saliv-, svett- och hårprov ska kunna användas vid sådana kontroller. För att förebygga återfall av brott är det av stor betydelse att kriminalvården kan minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället. För att inte äventyra ordningen och säkerheten på anstalten har lagtextförslaget nu utformats så att det framgår att de intagna har rätt att ta emot och inneha böcker, tidskrifter och tidningar. Det är endast ett förtydligande. För att underlätta en anpassning till normalt samhällsliv och motverka återfall i brott erbjuder kriminalvården särskilda program exempelvis för missbrukare, personer med kriminella värderingar, sexualbrottsdömda, spelmissbrukare och personer som är dömda för våldsbrott. Det finns enligt regeringen ett behov av att kunna förbjuda böcker, tidskrifter och tidningar som antas motverka den behandling som den intagna frivilligt genomgår. En förutsättning för att Kriminalvårdens återfallsförebyggande arbete ska ge effekter är självfallet att reglerna om innehav av egendom inte motverkar detta arbete. Avslutningsvis vill jag nämna att konstitutionsutskottet har granskat propositionen och funnit den vara i överensstämmelse med våra grundlagar regeringsformen och tryckfrihetsförordningen. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.

Christer Adelsbo (S)

Anf. 50 Christer Adelsbo (S)

Fru talman! Regeringen föreslår att Kriminalvården ska kunna omhänderta böcker, tidskrifter och tidningar från intagna om de kan äventyra ordningen och säkerheten eller om de kan antas motverka behandlingen. Det ska enligt proposition inte krävas någon konkret bevisning. Detta ska gälla drogmissbrukare, personer med kriminella värderingar, sexualbrottsdömda, spelmissbrukare och personer som är dömda för våldsbrott. Tillgången till personlig egendom är som det sägs i propositionen en betydelsefull beståndsdel i en human kriminalvård. Det utrymme för att begränsa informationsfriheten som regeringsformen ger måste användas med stor försiktighet. Regeringens analys av hur den föreslagna begränsningen förhåller sig till regeringsformens bestämmelser är inte tillfredsställande. Den föreslagna lydelsen av 24 § i lagen om kriminalvård i anstalt ger inte någon klarhet i vad som ska anses vara opassande. Den frågan överlämnas till Kriminalvårdens personal att bestämma om. Uttrycket i punkt 2, "kan antas motverka en behandling", öppnar för en tolkning som är ännu vidare än vad regeringen har ansett och öppnar därmed också för en rättosäkerhet som inte gynnar vare sig personalen eller de intagna. Fru talman! Rätten att ta del av information är en stark rättighet. Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad informationsfrihet. Det innebär en rättighet att inhämta och motta upplysningar samt i övrigt ta del av andras yttranden. Det går att begränsa informationsfriheten genom lag, men inte längre än vad grundlagen ger möjlighet till. Redan i lagrådsremissen till den nu framlagda propositionen gav Lagrådet uttryck för en tveksamhet gentemot den inskränkning av informationsfriheten som regeringen presenterade. Lagrådet uttryckte sig bland annat på följande vis: Sammanfattningsvis hade det inför den slutliga utformningen av lagtexten varit värdefullt med en analys av grundlagsenligheten av förslaget i vad det avser möjligheten att förhindra att en intagen tar emot eller innehar böcker, tidskrifter och tidningar. Förslaget förefaller till följd härav i detta hänseende vara otillräckligt berett och är därför enligt Lagrådets mening inte nu ägnat att läggas till grund för lagstiftningen. Det råder ingen tvekan om att detta är stark kritik. Men det är kanske inte förvånande med hänsyn till att den föreslagna lagstiftningen avser inskränkningar i de grundläggande rättigheterna som svenska medborgare faktiskt har. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1. Vår bedömning är att det finns ett utrymme för inskränkningar i informationsfriheten avseende intagna i kriminalvården, men utrymmet är begränsat och ska användas med stor försiktighet. Enligt ett uttalande från Justitieombudsmannen torde det sällan finnas anledning att inskränka sådana tidskrifter som vänder sig till en vidare krets av läsare. Vidare anför Justitieombudsmannen att en tidskrift kan befinnas olämplig på grund av sin åsikt och om den kan gå emot ett viktigt behandlingsutrymme. Men detta kan aldrig ensamt utgöra tillräckliga skäl för ett omhändertagande, vilket också Regeringsrätten har slagit fast i en dom. Lagstiftningen som föreslås ger ingen klarhet i vad som anses vara opassande att se eller att läsa. Det ska ligga helt i händerna på Kriminalvården att bestämma. Det öppnar för en rättsosäkerhet som varken gynnar anställda inom Kriminalvården eller de intagna. Vi kan i enlighet med propositionen anse att det kan finnas skäl för Kriminalvården att omhänderta viss litteratur under särskilda förutsättningar. Men med tanke på grundlagens förarbeten, Regeringsrättens dom, Justitieombudsmannens uttalande om informationsfrihetens utsträckning och Lagrådets resonemang ser vi det som mycket tveksamt om den föreslagna lagstiftningen i 24 § i lagen om kriminalvård i anstalt är förenlig med grundlagen. Frågan har inte seriöst prövats i propositionen. Därför avslår vi propositionen i denna del. I detta anförande instämde Kerstin Haglö, Elisebeht Markström och Margareta Persson (alla s).

Lena Olsson (V)

Anf. 51 Lena Olsson (V)

Fru talman! Jag och mitt parti Vänsterpartiet blir ibland riktigt oroade över många riksdagsledamöters brist på respekt för våra grundlagar och vad de innebär. Trots mångas oro, och ofta efter kritik från Lagrådet, drivs förslag igenom. Det här är inte det enda förslag som har gått igenom där man har slarvat med att analysera om det man vill göra verkligen stämmer överens med våra grundlagar. Det som diskuteras i dag är definitivt inte det allvarligaste exemplet på detta. Men det är ändå allvarligt när Lagrådet ifrågasätter om man verkligen har tittat noga på hur ett förbud mot viss litteratur inom kriminalvården stämmer överens med informationsfriheten. Visst kan man tycka att det här låter bra. Sexualbrottslingar borde inte läsa porrtidningar. Jag tycker att det finns många även utanför fängelserna som borde låta bli. Snacka om ett överflöd av dessa tidningar! När ska ni göra någonting åt det, i så fall? Men jag tycker inte att man ska införa något förbud mot detta eftersom det faktiskt inskränker en fånges fri- och rättigheter att beslagta viss litteratur. Att sitta i fängelse är att vara frihetsberövad. Utöver det ska man så långt det går inte införa fler inskränkningar i fri- och rättigheter. Annars är jag rädd att man ger sig ut på ett sluttande plan. Vilka andra rättigheter ska de intagna fråntas? Vi kan ju fantisera: Ska de till exempel inte få rösta? Det är verklighet i vissa andra länder. Fru talman! Staten får införa inskränkningar i fri- och rättigheter för att bekämpa brott. Men man måste kunna visa att det man gör verkligen också minskar brottsligheten. Det går inte med svepande antaganden, vilket är vad regeringen faktiskt gör här. Enligt min och Vänsterpartiets erfarenhet finns det inte någon forskning som visar att det hjälper den intagne till ett liv utan kriminalitet om man tar ifrån honom eller henne litteratur. Har ni någon sådan forskning att lägga fram här i dag? Hur vore det om man i stället gjorde något för att hjälpa de intagna till ett liv utan kriminalitet? Detta ynka förslag är allt man har åstadkommit på ett område som faktiskt går på knäna. Fackliga företrädare i Västsverige var för några veckor sedan ute medierna och påpekade personalsituationen, och personalsituationen inkluderar också behandlingspersonal. Personalsituationen inom kriminalvården är akut. Öka personaltätheten i stället! Det är betydligt effektivare än att förbjuda viss litteratur som det finns massvis av när man får permis. Jag är jägare. Det finns de som sitter inne för grov brottslighet. Det finns jakttidningar som säger att det inte är så konstigt och som uppmuntrar och sätter griller i huvudet på folk. Ska ekobrottslingar få läsa Veckans Affärer etcetera? Det är här vi går in på det sluttande planet. Det är väldigt farligt. När det gäller forskning måste jag också säga att finns en grupp inom justitieutskottet som har lagt fram en rapport som handlar om behandling av sexualbrottsdömda män. Det finns i stort sett ingen uppföljning av detta. Hur stämmer det överens med påståendet att detta förhindrar behandlingen? Man har inga vetenskapliga bevis för det. Jag yrkar bifall till reservation 1.

Lena Olsson (V)

Anf. 52 Lena Olsson (V)

Fru talman! Jag är lite förundrad över regeringens och justitieutskottets majoritets åsikter. Man vill ändra i lagen eftersom man inte riktigt tycker om det Justitieombudsmannen och Regeringsrätten tycker. Det är ett problem, enligt min åsikt. Visst är vi lagstiftande, men bör vi inte försöka fundera lite djupare över varför JO har tyckt så och varför Regeringsrätten har sagt så? Ska lagen ändras bara för att de tycker så? Viss litteratur skulle kunna omhändertas. Man bör verkligen se över detta. Jag tycker inte att det görs i det här fallet. Men så långtgående som det är nu får det absolut inte vara, tycker vi i Miljöpartiet och instämmer i Vänsterpartiets och Socialdemokraternas tidigare inlägg. Om en intagen genomgår en särskild behandling ska det räcka med att man kan anta att behandlingen motverkas, står det. Det ska alltså inte behövas något konkret bevis. Vi tycker att det är riktigt långtgående. Man nämner dessutom att dessa begränsningar måste vara omgärdade av rättssäkerhetsgarantier för att minimera missbruk. Man inser att det här kan innebära problem, vilket naturligtvis är glädjande, även om man inte når ända fram. Man omgärdar det då med en rättssäkerhetsgaranti som innebär att den som har blivit fråntagen litteratur ska kunna överklaga i vissa fall. Vi i Miljöpartiet tycker inte att det är tillräckligt. Fru talman! Det andra ämnet i den här debattomgången handlar om brevgranskning. Som intagen, med allt vad det innebär, berövas man faktiskt en stor del av sin personliga integritet. Det är en del av meningen med att vara intagen, men när man utöver detta berövas sin möjlighet att kommunicera med advokater, myndigheter eller organisationer som bevakar personens rättigheter tycker vi att det blir problematiskt. Vi tycker att det blir problematiskt om man inte kan ha en skyddad tvåvägskommunikation med de här instanserna, det vill säga advokater och fram för allt organisationer. I dag finns det en bra, oftast ideell, verksamhet som handhar den typen av kommunikation. Vi tycker att det är att gå för långt att kränka den integriteten på ett oacceptabelt sätt. Jag tror att man kan komma åt detta på andra sätt. Jag vill yrka bifall till reservation 2, som vi har tillsammans med Vänsterpartiet.

Lena Olsson (V)

Anf. 52 Lena Olsson (V)

Fru talman! Jag är lite förundrad över regeringens och justitieutskottets majoritets åsikter. Man vill ändra i lagen eftersom man inte riktigt tycker om det Justitieombudsmannen och Regeringsrätten tycker. Det är ett problem, enligt min åsikt. Visst är vi lagstiftande, men bör vi inte försöka fundera lite djupare över varför JO har tyckt så och varför Regeringsrätten har sagt så? Ska lagen ändras bara för att de tycker så? Viss litteratur skulle kunna omhändertas. Man bör verkligen se över detta. Jag tycker inte att det görs i det här fallet. Men så långtgående som det är nu får det absolut inte vara, tycker vi i Miljöpartiet och instämmer i Vänsterpartiets och Socialdemokraternas tidigare inlägg. Om en intagen genomgår en särskild behandling ska det räcka med att man kan anta att behandlingen motverkas, står det. Det ska alltså inte behövas något konkret bevis. Vi tycker att det är riktigt långtgående. Man nämner dessutom att dessa begränsningar måste vara omgärdade av rättssäkerhetsgarantier för att minimera missbruk. Man inser att det här kan innebära problem, vilket naturligtvis är glädjande, även om man inte når ända fram. Man omgärdar det då med en rättssäkerhetsgaranti som innebär att den som har blivit fråntagen litteratur ska kunna överklaga i vissa fall. Vi i Miljöpartiet tycker inte att det är tillräckligt. Fru talman! Det andra ämnet i den här debattomgången handlar om brevgranskning. Som intagen, med allt vad det innebär, berövas man faktiskt en stor del av sin personliga integritet. Det är en del av meningen med att vara intagen, men när man utöver detta berövas sin möjlighet att kommunicera med advokater, myndigheter eller organisationer som bevakar personens rättigheter tycker vi att det blir problematiskt. Vi tycker att det blir problematiskt om man inte kan ha en skyddad tvåvägskommunikation med de här instanserna, det vill säga advokater och fram för allt organisationer. I dag finns det en bra, oftast ideell, verksamhet som handhar den typen av kommunikation. Vi tycker att det är att gå för långt att kränka den integriteten på ett oacceptabelt sätt. Jag tror att man kan komma åt detta på andra sätt. Jag vill yrka bifall till reservation 2, som vi har tillsammans med Vänsterpartiet.

Lena Olsson (V)

Anf. 52 Lena Olsson (V)

Fru talman! Jag är lite förundrad över regeringens och justitieutskottets majoritets åsikter. Man vill ändra i lagen eftersom man inte riktigt tycker om det Justitieombudsmannen och Regeringsrätten tycker. Det är ett problem, enligt min åsikt. Visst är vi lagstiftande, men bör vi inte försöka fundera lite djupare över varför JO har tyckt så och varför Regeringsrätten har sagt så? Ska lagen ändras bara för att de tycker så? Viss litteratur skulle kunna omhändertas. Man bör verkligen se över detta. Jag tycker inte att det görs i det här fallet. Men så långtgående som det är nu får det absolut inte vara, tycker vi i Miljöpartiet och instämmer i Vänsterpartiets och Socialdemokraternas tidigare inlägg. Om en intagen genomgår en särskild behandling ska det räcka med att man kan anta att behandlingen motverkas, står det. Det ska alltså inte behövas något konkret bevis. Vi tycker att det är riktigt långtgående. Man nämner dessutom att dessa begränsningar måste vara omgärdade av rättssäkerhetsgarantier för att minimera missbruk. Man inser att det här kan innebära problem, vilket naturligtvis är glädjande, även om man inte når ända fram. Man omgärdar det då med en rättssäkerhetsgaranti som innebär att den som har blivit fråntagen litteratur ska kunna överklaga i vissa fall. Vi i Miljöpartiet tycker inte att det är tillräckligt. Fru talman! Det andra ämnet i den här debattomgången handlar om brevgranskning. Som intagen, med allt vad det innebär, berövas man faktiskt en stor del av sin personliga integritet. Det är en del av meningen med att vara intagen, men när man utöver detta berövas sin möjlighet att kommunicera med advokater, myndigheter eller organisationer som bevakar personens rättigheter tycker vi att det blir problematiskt. Vi tycker att det blir problematiskt om man inte kan ha en skyddad tvåvägskommunikation med de här instanserna, det vill säga advokater och fram för allt organisationer. I dag finns det en bra, oftast ideell, verksamhet som handhar den typen av kommunikation. Vi tycker att det är att gå för långt att kränka den integriteten på ett oacceptabelt sätt. Jag tror att man kan komma åt detta på andra sätt. Jag vill yrka bifall till reservation 2, som vi har tillsammans med Vänsterpartiet.

Mehmet Kaplan (Mp)

Anf. 53 Mehmet Kaplan (Mp)

Fru talman! I går chockades vi av att den grova, organiserade brottsligheten återigen slog till i Göteborg. Det har inte med det här betänkandet att göra, men det är värt att påpeka. Vi får hoppas att polisen snarast lyckas få tag i gärningsmännen och förpassar dem till den plats som vi pratar om i dag, nämligen kriminalvården, att de där får en adekvat behandling och att man kan förmå dessa personer, även om det är svårt, som hotar allmänheten att sluta med sin brottsliga gärning. Den här debatten handlar huvudsakligen om fem delar. Jag tror att allmänheten, om de lyssnar på detta, antar att de regler som vi ska fatta beslut om i dag redan gäller. Jag tror att den största delen av allmänheten uppfattar detta som sunt förnuft. Vad handlar det om? Det har beskrivits kort i inledningen. Det handlar om det som är kontroversiellt i detta, det som kallas litteratur men egentligen i första hand handlar om porrtidningar. Det kan också gå under namnet litteratur. Det handlar om ett förtydligande av en i dag osäker bestämmelse, nämligen den som gör att man kan förbjuda en intern ha personlig egendom som innebär att man begår brott eller förbereder brott. Det är väldigt otydligt vad gäller litteratur. Det förtydligandet kommer nu. Det har inte funnits tidigare. Det är dags. Men det handlar också om att gå ett steg längre, vilket medges. Den som genomgår en behandling ska inte heller kunna få ha sådan personlig egendom som motverkar denna. Jag tror att de flesta tycker att detta är rätt sunt. Nästa del i de här förslagen handlar om brevgranskning. Här tror jag att det finns ett missförstånd. I första hand handlar det om att vi i dag med modern teknik väldigt lätt kan förfalska kuvert. Det finns något som kallas för myndighetsbrev. Man ska vara väldigt försiktig med att öppna sådana. Men det finns fall där man stjäl den här typen av kuvert. Man kan själv ganska lätt tillverka dem. När det finns en befogad misstanke om att någon sänder in narkotika, delar till en mobiltelefon eller något annat är det viktigt att kunna utröna vem som är avsändaren därför att avsändaren begår en kriminell handling. Jag tror att de flesta svenskar tror att den bestämmelsen redan finns. Den här propositionen tar upp någonting som den tidigare regeringen inte orkade med, något jag antar att de flesta svenskar tror redan gäller, nämligen rätten att på anstalten särskilja interner som är på väg att råka i slagsmål eller starta upplopp. Den bestämmelsen finns inte förrän i dag när vi har voterat. Jag tror säkert att de flesta svenskar tror att den regeln redan finns. Gör kriminalvården det i dag begår de ett lagbrott. Det här förslaget innebär också att det ska vara lättare att göra drogtester. Man ska kunna använda modern teknik för att göra tester på saliv, svett och hår. Det har den tidigare regeringen inte orkat med. Jag tror att de flesta tycker att detta är självklart. Dagens förslag innebär, vilket jag är helt övertygad om att de flesta svenskar tror redan gäller, att det blir tillåtet för myndigheterna att fotografera de intagna så att man ska kunna identifiera dem om de rymmer. Det är faktiskt inte tillåtet i dag. Det orkade den tidigare regeringen inte med. I denna kontroversiella fråga, och där håller jag med tidigare talare, gäller det att vara väldigt försiktig när man tittar på tryck- och yttrandefriheten. Men det finns ibland anledning att göra inskränkningar i denna frihet. För att vara riktigt på den säkra sidan har ett enigt justitieutskott bett konstitutionsutskottet att yttra sig i frågan. Konstitutionsutskottet säger tydligt att intresset att förebygga och beivra brott är av grundläggande betydelse för vårt rättssamhälle och för människors tilltro till statens förmåga därvidlag och kan således i specifika fall utgöra ett starkt skäl till att vissa inskränkningar i de grundlagsfästa medborgerliga fri- och rättigheterna kan godtas. Det är de facto så att en person som i vårt rättssystem har begått en kriminell handling och fällts, och vi har ett system som innebär att man i första hand frias, och behöver ändra på sig därmed också blir frihetsinskränkt. Det handlar inte om inskränkningar hos människor som sköter sig. Vari ligger det konstiga att vi får en tydlighet så att en intern inte har möjlighet att läsa manualer för hur man tillverkar bomber att spränga utanför en polisstation? Vad är det för fel med att förtydliga detta? Vad är det för fel med att se till att förbjuda en intern att läsa en handbok i hur man lättast skjuter på polishelikoptrar i Göteborg? Vad är det för fel med att förhindra att en intern läser en handbok i hur man tillverkar narkotika? Det här får man inte göra i dag, men det finns ingen tydlighet i lagen, och det är bland annat det som JO tidigare har kritiserat. När det gäller de utökade delarna som gäller behandling ställer jag mig frågan: Vad är det för fel i att en narkotikamissbrukare som genomgår ett program inte får läsa drogförhärligande litteratur? Vad är det för fel i att en sexualbrottsling inte tillåts läsa grov våldsporr? Jag hoppas att oppositionen svarar på detta. Men självklart måste detta ske på ett objektivt sätt. Det måste vara restriktivt. Det har funnits en mängd otydligheter ute på anstalterna - man har förbjudit filmer och annat. Det har varit diskussion om boken Maffia där någon nitiskt inte tillät en intern att ha den. Det är bra att vi får en lagstiftning som är tydligare, och det är också bra att Kriminalvården förtydligar dessa delar som inte varit tydliga tidigare. Jag ställer mig frågande till vad oppositionen håller på med. Vänsterpartiet nämner ett sluttande plan. Jo - när det gäller kriminalvårdspolitiken har Vänstern länge varit på ett sluttande plan, men de är samtidigt konsekventa. När det gäller kriminalpolitiken är det halvtidsfrigivning som gäller. Fångarna ska ut så fort som möjligt, och dessutom ska de ha en ombudsman. Man håller någon form av linje. Man angriper pornografin ute i samhället, vilket jag har respekt för, men säger samtidigt här i talarstolen att det är fångarnas grundläggande rättigheter att själva ta del av den. Hur kan partier som Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet som vill förbjuda användningen av hotell som sänder porr samtidigt vilja tillåta det på våra fängelser? Var finns konsekvensen? Är det kanske bara fråga om rent hyckleri just nu? Ni är emot regeringen punkt slut, och då tycker ni vad som helst. (Applåder) Det är inte vetenskapligt bevisat, säger Vänsterpartiet, att sexualbrottsdömda fångar skulle bli bättre av att inte tillåtas läsa porrtidningar. På vilket sätt, kan man undra, blir de bättre av att de tillåts göra det? Var finns dessa vetenskapliga bevis? Var finns det sunda förnuftet? Socialdemokraterna gör som vanligt. De har slutat med politikutveckling och hoppar i stället på andra partiers reservation. Här finns naturligtvis en reservation, men sorgligt nog raljerar man bara över det hela. Man jämför med Veckans affärer, man jämför med Snabba cash , man jämför med James Bond och förstår inte allvaret i frågan. Man för en hycklande debatt på precis samma sätt som Vänsterpartiet. Vår utskottsordförande är inte här i dag, fru talman. Han är väl ute i andra ärenden, kan jag tänka. Men jag kan liksom många svenskar notera att han engagerar sig djupt när det gäller att fälla människor för sexualbrott. Samtidigt är han den person som först har undertecknat den här motionen och säger att när han väl har lyckats få någon av de sexualbrottsdömda inom lås och bom, då är det deras grundläggande rättighet att ta del av pornografi. Min fråga är återigen: På vilket sätt blir en sexualbrottsdömd fånge bättre av att få titta på en uppfläkt Lisa, 19 år? (Applåder) I detta anförande instämde Helena Bouveng, Hillevi Engström, Inge Garstedt, Anders Hansson och Ulrika Karlsson i Uppsala (alla m) samt Johan Linander (c) och Otto von Arnold (kd).

Krister Hammarbergh (M)

Anf. 53 Krister Hammarbergh (M)

Fru talman! I går chockades vi av att den grova, organiserade brottsligheten återigen slog till i Göteborg. Det har inte med det här betänkandet att göra, men det är värt att påpeka. Vi får hoppas att polisen snarast lyckas få tag i gärningsmännen och förpassar dem till den plats som vi pratar om i dag, nämligen kriminalvården, att de där får en adekvat behandling och att man kan förmå dessa personer, även om det är svårt, som hotar allmänheten att sluta med sin brottsliga gärning. Den här debatten handlar huvudsakligen om fem delar. Jag tror att allmänheten, om de lyssnar på detta, antar att de regler som vi ska fatta beslut om i dag redan gäller. Jag tror att den största delen av allmänheten uppfattar detta som sunt förnuft. Vad handlar det om? Det har beskrivits kort i inledningen. Det handlar om det som är kontroversiellt i detta, det som kallas litteratur men egentligen i första hand handlar om porrtidningar. Det kan också gå under namnet litteratur. Det handlar om ett förtydligande av en i dag osäker bestämmelse, nämligen den som gör att man kan förbjuda en intern ha personlig egendom som innebär att man begår brott eller förbereder brott. Det är väldigt otydligt vad gäller litteratur. Det förtydligandet kommer nu. Det har inte funnits tidigare. Det är dags. Men det handlar också om att gå ett steg längre, vilket medges. Den som genomgår en behandling ska inte heller kunna få ha sådan personlig egendom som motverkar denna. Jag tror att de flesta tycker att detta är rätt sunt. Nästa del i de här förslagen handlar om brevgranskning. Här tror jag att det finns ett missförstånd. I första hand handlar det om att vi i dag med modern teknik väldigt lätt kan förfalska kuvert. Det finns något som kallas för myndighetsbrev. Man ska vara väldigt försiktig med att öppna sådana. Men det finns fall där man stjäl den här typen av kuvert. Man kan själv ganska lätt tillverka dem. När det finns en befogad misstanke om att någon sänder in narkotika, delar till en mobiltelefon eller något annat är det viktigt att kunna utröna vem som är avsändaren därför att avsändaren begår en kriminell handling. Jag tror att de flesta svenskar tror att den bestämmelsen redan finns. Den här propositionen tar upp någonting som den tidigare regeringen inte orkade med, något jag antar att de flesta svenskar tror redan gäller, nämligen rätten att på anstalten särskilja interner som är på väg att råka i slagsmål eller starta upplopp. Den bestämmelsen finns inte förrän i dag när vi har voterat. Jag tror säkert att de flesta svenskar tror att den regeln redan finns. Gör kriminalvården det i dag begår de ett lagbrott. Det här förslaget innebär också att det ska vara lättare att göra drogtester. Man ska kunna använda modern teknik för att göra tester på saliv, svett och hår. Det har den tidigare regeringen inte orkat med. Jag tror att de flesta tycker att detta är självklart. Dagens förslag innebär, vilket jag är helt övertygad om att de flesta svenskar tror redan gäller, att det blir tillåtet för myndigheterna att fotografera de intagna så att man ska kunna identifiera dem om de rymmer. Det är faktiskt inte tillåtet i dag. Det orkade den tidigare regeringen inte med. I denna kontroversiella fråga, och där håller jag med tidigare talare, gäller det att vara väldigt försiktig när man tittar på tryck- och yttrandefriheten. Men det finns ibland anledning att göra inskränkningar i denna frihet. För att vara riktigt på den säkra sidan har ett enigt justitieutskott bett konstitutionsutskottet att yttra sig i frågan. Konstitutionsutskottet säger tydligt att intresset att förebygga och beivra brott är av grundläggande betydelse för vårt rättssamhälle och för människors tilltro till statens förmåga därvidlag och kan således i specifika fall utgöra ett starkt skäl till att vissa inskränkningar i de grundlagsfästa medborgerliga fri- och rättigheterna kan godtas. Det är de facto så att en person som i vårt rättssystem har begått en kriminell handling och fällts, och vi har ett system som innebär att man i första hand frias, och behöver ändra på sig därmed också blir frihetsinskränkt. Det handlar inte om inskränkningar hos människor som sköter sig. Vari ligger det konstiga att vi får en tydlighet så att en intern inte har möjlighet att läsa manualer för hur man tillverkar bomber att spränga utanför en polisstation? Vad är det för fel med att förtydliga detta? Vad är det för fel med att se till att förbjuda en intern att läsa en handbok i hur man lättast skjuter på polishelikoptrar i Göteborg? Vad är det för fel med att förhindra att en intern läser en handbok i hur man tillverkar narkotika? Det här får man inte göra i dag, men det finns ingen tydlighet i lagen, och det är bland annat det som JO tidigare har kritiserat. När det gäller de utökade delarna som gäller behandling ställer jag mig frågan: Vad är det för fel i att en narkotikamissbrukare som genomgår ett program inte får läsa drogförhärligande litteratur? Vad är det för fel i att en sexualbrottsling inte tillåts läsa grov våldsporr? Jag hoppas att oppositionen svarar på detta. Men självklart måste detta ske på ett objektivt sätt. Det måste vara restriktivt. Det har funnits en mängd otydligheter ute på anstalterna - man har förbjudit filmer och annat. Det har varit diskussion om boken Maffia där någon nitiskt inte tillät en intern att ha den. Det är bra att vi får en lagstiftning som är tydligare, och det är också bra att Kriminalvården förtydligar dessa delar som inte varit tydliga tidigare. Jag ställer mig frågande till vad oppositionen håller på med. Vänsterpartiet nämner ett sluttande plan. Jo - när det gäller kriminalvårdspolitiken har Vänstern länge varit på ett sluttande plan, men de är samtidigt konsekventa. När det gäller kriminalpolitiken är det halvtidsfrigivning som gäller. Fångarna ska ut så fort som möjligt, och dessutom ska de ha en ombudsman. Man håller någon form av linje. Man angriper pornografin ute i samhället, vilket jag har respekt för, men säger samtidigt här i talarstolen att det är fångarnas grundläggande rättigheter att själva ta del av den. Hur kan partier som Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet som vill förbjuda användningen av hotell som sänder porr samtidigt vilja tillåta det på våra fängelser? Var finns konsekvensen? Är det kanske bara fråga om rent hyckleri just nu? Ni är emot regeringen punkt slut, och då tycker ni vad som helst. (Applåder) Det är inte vetenskapligt bevisat, säger Vänsterpartiet, att sexualbrottsdömda fångar skulle bli bättre av att inte tillåtas läsa porrtidningar. På vilket sätt, kan man undra, blir de bättre av att de tillåts göra det? Var finns dessa vetenskapliga bevis? Var finns det sunda förnuftet? Socialdemokraterna gör som vanligt. De har slutat med politikutveckling och hoppar i stället på andra partiers reservation. Här finns naturligtvis en reservation, men sorgligt nog raljerar man bara över det hela. Man jämför med Veckans affärer, man jämför med Snabba cash , man jämför med James Bond och förstår inte allvaret i frågan. Man för en hycklande debatt på precis samma sätt som Vänsterpartiet. Vår utskottsordförande är inte här i dag, fru talman. Han är väl ute i andra ärenden, kan jag tänka. Men jag kan liksom många svenskar notera att han engagerar sig djupt när det gäller att fälla människor för sexualbrott. Samtidigt är han den person som först har undertecknat den här motionen och säger att när han väl har lyckats få någon av de sexualbrottsdömda inom lås och bom, då är det deras grundläggande rättighet att ta del av pornografi. Min fråga är återigen: På vilket sätt blir en sexualbrottsdömd fånge bättre av att få titta på en uppfläkt Lisa, 19 år? (Applåder) I detta anförande instämde Helena Bouveng, Hillevi Engström, Inge Garstedt, Anders Hansson och Ulrika Karlsson i Uppsala (alla m) samt Johan Linander (c) och Otto von Arnold (kd).

Christer Adelsbo (S)

Anf. 54 Christer Adelsbo (S)

Fru talman! Krister Hammarbergh pratar om sunt förnuft och att det framför allt skulle handla om porrtidningar, även om det definitivt inte står i propositionen att det skulle begränsas till just detta. Han pratar också om den svenska maffian som ett exempel, och då kan man fråga sig: Är det ett exempel på något du anser att man inte skulle få läsa om? Angreppet på Thomas Bodström tycker jag är svagt och nästan lite osmakligt eftersom han inte är här. Sedan säger du också att vi är emot regeringen, och där får jag hålla med. Det har du rätt i. Det är egentligen det enda. Det är ju inte heller bara jag och vi, utan det gäller även stora delar av svenska folket. Lagrådet framhöll att en begränsning av rätten att ta emot böcker, tidskrifter och tidningar också kan innebära ett ingrepp i den rätt att sprida skrifter som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen. Sammanfattningsvis och som jag nämnde innan anförde Lagrådet att det inför den slutliga utformningen av lagtexten hade varit värdefullt med en analys av grundlagsenligheten av förslaget i vad det möjligen avser att förhindra: att en intagen tar emot och innehar böcker, tidskrifter och tidningar. Man ansåg att förslaget var otillräckligt berett i detta hänseende och därför, enligt Lagrådets mening, inte ägnat att ligga till grund för lagstiftning. Det var alltså en ganska tuff och stark kritik mot förslaget, och min fråga till Krister Hammarbergh är: Hur ser du på denna synpunkt från Lagrådet? Borde man inte, precis som Lagrådet önskar, göra en ordentlig utredning och analys innan man kommer med förslaget? Vi ser det som mycket tveksamt om denna föreslagna lagstiftning i § 24 i lagen om kriminalvård i anstalt är förenlig med grundlagen. Ser inte Krister Hammarbergh några som helst tveksamheter i detta?

Krister Hammarbergh (M)

Anf. 55 Krister Hammarbergh (M)

Fru talman! Jag tror att det är väldigt viktigt att följa de rekommendationer som Lagrådet lägger fram. Det är viktigt för den här regeringen att man gör det. Det var uppenbarligen inte så viktigt för den förra regeringen med tanke på hur man hanterade Lagrådets remissvar. Jag har läst förslag på lagstiftning från din regering som Lagrådet helt har avstyrkt och dessutom sagt vara fullständigt oanvändbart för att använda som lagstiftning, men som ni likafullt genomdrivit. Det är naturligtvis inget försvar för att den nuvarande regeringen skulle göra något liknande, men det gäller inte i detta fall. Lagrådet hade velat ha fler förtydliganden, och regeringen har förtydligat ytterligare i propositionen. För säkerhets skull har vi låtit konstitutionsutskottet behandla detta. Konstitutionsutskottet drar denna slutsats. Jag hoppas att Christer Adelsbo har läst alla handlingar och att han också har respekt för konstitutionsutskottet. Det finns en anledning till att den här lagstiftningen kommer till stånd, nämligen den att den rättsvårdande myndigheten inte har haft tillräcklig laga grund att stå på. Det är därför vi ändrar lagen. När det gäller boken Maffia hoppas jag att du lyssnade. Jag anser att det är olämpligt i det fallet, och det beror på att vi har haft en otydlig lagstiftning. Den skärper vi nu. Tycker inte Christer Adelsbo att detta är bra? Sedan måste jag fråga dig, Christer Adelsbo: Anser du verkligen att det är en grundläggande rättighet för en sexualbrottsdömd fånge som har våldtagit någon, kanske grovt också, att få läsa våldspornografiska skildringar? Vad i yttrandefriheten är det du försvarar i detta fall?

Christer Adelsbo (S)

Anf. 56 Christer Adelsbo (S)

Fru talman! För att börja med det sista först, och som jag nämnde i mitt anförande, är vår bedömning att det finns utrymme för inskränkning av informationsfriheten avseende intagna i kriminalvården redan som det är i dag, men givetvis måste man ha en försiktighet. Det är alltid väldigt populistiskt att dra fram just porr och sexualbrott, men det finns så mycket mer i det här förslaget. Sedan nämnde du också att jag borde titta på vad KU sade, men det borde du också ha gjort i så fall, för där kan du se att man är långt ifrån enig. Det är alliansens partier som företräder den här punkten, men man var tveksam från övriga partier. Det handlar inte bara om Lagrådet utan också om grundlagens förarbeten. Utifrån regeringsrättsdomen i det här, Justitieombudsmannens uttalande och inte minst Lagrådets resonemang är det tveksamt att man genomför detta utan att göra en vidare analys. Det var en intervju i DN i höstas. Då kunde man läsa att justitieministern menade att det handlade om böcker som förhärligar droger eller om att fångar förkovrar sig i våld. Hon menade vidare att det är en grannlaga fråga huruvida film med våldsinslag ska tillåtas. En så oprecis syn på lagstiftningen medverkar till att den grundlagsstadgade informationsfriheten tunnas ut. Det är ingen tvekan om det. Kan en intagen dömd för ekonomisk brottslighet, som Lena sade tidigare, läsa Veckans Affärer? Ska man få läsa Svensk Jakt eller tidningen Vapenägaren? Det är många frågetecken. Som saken är med befintlig lagstiftning borde det finnas utrymme att i varje fall inskränka intagnas rätt till tidningar, böcker och tidskrifter som utgör ett hot mot ordning och säkerhet. Frågan till Krister Hammarbergh blir då: Ser du inga problem med att lagstiftningen som föreslås inte ger klarhet i vad som anses vara opassande att se eller läsa?

Krister Hammarbergh (M)

Anf. 57 Krister Hammarbergh (M)

Fru talman! Jag får ta det här en gång till. Regeringsrätten har fällt sitt utslag innan den här lagstiftningen kom i kraft. Lagstiftningen tidigare har varit otydlig. Då förtydligar man lagstiftningen så att våra domstolar har en möjlighet att agera. Så fungerar det. Det är mitt svar. Christer Adelsbo säger att han gör en bedömning. Du får gärna använda din sista talartid, i den mån du har någon kvar, till att förklara vad den bedömningen grundar sig på. När man läser er motion står det bara att det torde vara klart. Det verkar som att ni inte riktigt har förstått förslagen och inte heller förstått vad Lagrådet har sagt - det torde vara klart att man redan får göra så i dag. Men det är ju detta som är oklart. Vad är klart? Kan du svara på det? Du ville egentligen inte svara på den första frågan, om du tycker att det är riktigt. Det handlar om sexualbrottsdömda i stor utsträckning. Är det riktigt att man kan tillgodogöra sig våldspornografi? Då får jag väl ändra frågan. Tycker du att det är bra? (ANDRE VICE TALMANNEN: Krister Hammarbergh ställde frågor till Christer Adelsbo, men han har slut på sina repliker.)

Krister Hammarbergh (M)

Anf. 57 Krister Hammarbergh (M)

Fru talman! Jag får ta det här en gång till. Regeringsrätten har fällt sitt utslag innan den här lagstiftningen kom i kraft. Lagstiftningen tidigare har varit otydlig. Då förtydligar man lagstiftningen så att våra domstolar har en möjlighet att agera. Så fungerar det. Det är mitt svar. Christer Adelsbo säger att han gör en bedömning. Du får gärna använda din sista talartid, i den mån du har någon kvar, till att förklara vad den bedömningen grundar sig på. När man läser er motion står det bara att det torde vara klart. Det verkar som att ni inte riktigt har förstått förslagen och inte heller förstått vad Lagrådet har sagt - det torde vara klart att man redan får göra så i dag. Men det är ju detta som är oklart. Vad är klart? Kan du svara på det? Du ville egentligen inte svara på den första frågan, om du tycker att det är riktigt. Det handlar om sexualbrottsdömda i stor utsträckning. Är det riktigt att man kan tillgodogöra sig våldspornografi? Då får jag väl ändra frågan. Tycker du att det är bra? (ANDRE VICE TALMANNEN: Krister Hammarbergh ställde frågor till Christer Adelsbo, men han har slut på sina repliker.)

Lena Olsson (V)

Anf. 58 Lena Olsson (V)

Fru talman! Krister säger att han tycker att vi är på ett sluttande plan när det gäller kriminalvården. Jag säger detsamma till alliansen. Ni bidrar inte med särskilt mycket mer resurser. Ni bidrar till att det blir uppsägningar inom kriminalvården, även när det gäller behandlingspersonal som ska behandla de här männen. Om du betraktar vår politik som att vi inte bryr oss om kriminalvården har du väldigt fel. Vi har ju sett den här obalansen i rättsväsendet som ni pratar om i budgetdebatten. Vi har redan i mitt län fått återverkningar av den stora satsning man gör på polisen. Man tänker inte på hela kedjan. Jag vill bara informera om detta. Om man inte har berett ett lagstiftningsärende ordentligt ska man alltid påkalla det sunda förnuftet. Sunt förnuft, tycker jag, vore att lyssna på Lagrådet i det här fallet. Eller vad tycker alliansen? Tycker de att Lagrådet har sunt förnuft? Den frågan kan man också ställa sig. Du hänvisar till KU. Precis som det är sagt här förut var man inte enig. Där finns det en avvikande mening. Man tycker att man är handlingskraftig som gör det här. Det är tveksamt ur många aspekter. Och jag säger: Stackars personal som ska ställas inför dem som de ska ta viss litteratur från! Det är ju de som ska göra bedömningen.

Krister Hammarbergh (M)

Anf. 59 Krister Hammarbergh (M)

Fru talman! Det blev på något sätt en budgetdebatt. Jag ber om ursäkt att jag före replikskiftet glömde bort mig. Lena Olsson har tydligen också glömt bort vilken proposition vi behandlar. Men vi kan ju kort nämna budgeten, eftersom det kommer upp. Om man tittar tillbaka på åren i faktisk handling har vi lagt betydligt mer pengar ett enskilt år på kriminalvården än någon tidigare regering. Detta var föregående år. Jag har tittat på er budgetreservation också. Ni föreslår lite mer pengar i början när man har pengar. Sedan ska ni skära ned kraftigt i kriminalvårdens budget de två påföljande åren när man kommer att behöva pengar. Det är inte en klok politik, Lena Olsson. Det är en oansvarig politik. Nej, det är inte svart eller vitt. Det är viktigt att man har respekt för Lagrådet. Det har jag sagt tidigare. Det är också viktigt att man har respekt när det gäller de grundlagsfästa rättigheterna. Men här talar vi om interner, människor som har begått grova brott som behöver en behandling. Det är inte så att Lagrådet förkastar förslaget till lagstiftning, utan man önskade sig en mer fyllig text. Stackars personal inom kriminalvården! säger Lena Olsson. Kriminalvården efterfrågar tydliga riktlinjer så att personen ute på fältet inte ska stå ensam och stå och fatta det beslutet själv. Nu får jag ställa en fråga. Jag har tittat på er reservation när det gäller kriminalvården för föregående år och programverksamheten. Ni säger: Vi anser att kriminalvårdens verksamhet och behandlingsprogram för män som utövar våld mot kvinnor och för sexualbrottsdömda tydligen i dag måste vara baserade på en könsmaktsförståelse av våldet. Lena Olsson, på vilket sätt får man större könsmaktsförståelse genom att läsa porrtidningar?

Krister Hammarbergh (M)

Anf. 59 Krister Hammarbergh (M)

Fru talman! Det blev på något sätt en budgetdebatt. Jag ber om ursäkt att jag före replikskiftet glömde bort mig. Lena Olsson har tydligen också glömt bort vilken proposition vi behandlar. Men vi kan ju kort nämna budgeten, eftersom det kommer upp. Om man tittar tillbaka på åren i faktisk handling har vi lagt betydligt mer pengar ett enskilt år på kriminalvården än någon tidigare regering. Detta var föregående år. Jag har tittat på er budgetreservation också. Ni föreslår lite mer pengar i början när man har pengar. Sedan ska ni skära ned kraftigt i kriminalvårdens budget de två påföljande åren när man kommer att behöva pengar. Det är inte en klok politik, Lena Olsson. Det är en oansvarig politik. Nej, det är inte svart eller vitt. Det är viktigt att man har respekt för Lagrådet. Det har jag sagt tidigare. Det är också viktigt att man har respekt när det gäller de grundlagsfästa rättigheterna. Men här talar vi om interner, människor som har begått grova brott som behöver en behandling. Det är inte så att Lagrådet förkastar förslaget till lagstiftning, utan man önskade sig en mer fyllig text. Stackars personal inom kriminalvården! säger Lena Olsson. Kriminalvården efterfrågar tydliga riktlinjer så att personen ute på fältet inte ska stå ensam och stå och fatta det beslutet själv. Nu får jag ställa en fråga. Jag har tittat på er reservation när det gäller kriminalvården för föregående år och programverksamheten. Ni säger: Vi anser att kriminalvårdens verksamhet och behandlingsprogram för män som utövar våld mot kvinnor och för sexualbrottsdömda tydligen i dag måste vara baserade på en könsmaktsförståelse av våldet. Lena Olsson, på vilket sätt får man större könsmaktsförståelse genom att läsa porrtidningar?

Lena Olsson (V)

Anf. 60 Lena Olsson (V)

Fru talman! Jag ska inte kommentera budgeten mer. Där har vi åtgärder för att tillse att kriminalvården även framöver får mer resurser. Vad har ni? Nada, ungefär. Så är det med det. Och resurserna har gått till säkerhetsåtgärder. Det har inte gått så mycket till verksamheten. När du nämner grov våldspornografi ställer jag mig frågan var man ska dra gränsen. Är det några speciella tidningar man menar eller speciella böcker? Det blir en gränsdragningsfråga. Var ska gränsen dras? Jag sade i mitt anförande att det finns andra saker. Till exempel när det handlar om grova jaktbrott finns det litteratur som skönmålar jaktbrott. Vad har du för kommentar när det gäller oppositionens avvikande mening i KU? Vad har du för forskning som visar vad som händer om en viss litteratur förbjuds? Vad har du för forskning som styrker detta?

Krister Hammarbergh (M)

Anf. 61 Krister Hammarbergh (M)

Fru talman! Jag ska villigt erkänna att jag inte har gått och letat specifikt efter den typen av forskning. Jag har inte letat efter den typ av forskning som har gått igenom huruvida sexualbrottsdömda män - det handlar i regel om män - mår bättre eller sämre eller får ett bättre beteende av att läsa pornografi. Men jag vet att det finns en hel del forskning, och det finns väldigt många debattörer, inte minst från Vänsterpartiet - jag tror ibland Lena Olsson själv - som säger att pornografi ser till att det blir mer våldsbrott. Jag måste fundera på vad ni egentligen står för. Hur kan det komma sig att ni tycker att vi ska ha porrfria hotell men att det ska vara okej på kåken? Kan du förklara det? Jag ska läsa en sak till för dig ur samma reservation: Även män som döms för kvinnofridskränkning bör bli föremål för brottspreventiva åtgärder inom kriminalvården. Det låter viktigt, och det är bra. Grunden i er reservation som ni fick Socialdemokraterna och Miljöpartiet att skriva på handlar egentligen om att det ska vara obligatoriskt att genomgå vissa former av programåtgärder. Vi är tveksamma till det, för i regel måste man vara motiverad till det. Var ligger logiken i att tvinga människor som är svåra att motivera att sluta med sitt beteende och samtidigt låta dem fortsätta att konsumera våldspornografi?

Krister Hammarbergh (M)

Anf. 61 Krister Hammarbergh (M)

Fru talman! Jag ska villigt erkänna att jag inte har gått och letat specifikt efter den typen av forskning. Jag har inte letat efter den typ av forskning som har gått igenom huruvida sexualbrottsdömda män - det handlar i regel om män - mår bättre eller sämre eller får ett bättre beteende av att läsa pornografi. Men jag vet att det finns en hel del forskning, och det finns väldigt många debattörer, inte minst från Vänsterpartiet - jag tror ibland Lena Olsson själv - som säger att pornografi ser till att det blir mer våldsbrott. Jag måste fundera på vad ni egentligen står för. Hur kan det komma sig att ni tycker att vi ska ha porrfria hotell men att det ska vara okej på kåken? Kan du förklara det? Jag ska läsa en sak till för dig ur samma reservation: Även män som döms för kvinnofridskränkning bör bli föremål för brottspreventiva åtgärder inom kriminalvården. Det låter viktigt, och det är bra. Grunden i er reservation som ni fick Socialdemokraterna och Miljöpartiet att skriva på handlar egentligen om att det ska vara obligatoriskt att genomgå vissa former av programåtgärder. Vi är tveksamma till det, för i regel måste man vara motiverad till det. Var ligger logiken i att tvinga människor som är svåra att motivera att sluta med sitt beteende och samtidigt låta dem fortsätta att konsumera våldspornografi?

Krister Hammarbergh (M)

Anf. 61 Krister Hammarbergh (M)

Fru talman! Jag ska villigt erkänna att jag inte har gått och letat specifikt efter den typen av forskning. Jag har inte letat efter den typ av forskning som har gått igenom huruvida sexualbrottsdömda män - det handlar i regel om män - mår bättre eller sämre eller får ett bättre beteende av att läsa pornografi. Men jag vet att det finns en hel del forskning, och det finns väldigt många debattörer, inte minst från Vänsterpartiet - jag tror ibland Lena Olsson själv - som säger att pornografi ser till att det blir mer våldsbrott. Jag måste fundera på vad ni egentligen står för. Hur kan det komma sig att ni tycker att vi ska ha porrfria hotell men att det ska vara okej på kåken? Kan du förklara det? Jag ska läsa en sak till för dig ur samma reservation: Även män som döms för kvinnofridskränkning bör bli föremål för brottspreventiva åtgärder inom kriminalvården. Det låter viktigt, och det är bra. Grunden i er reservation som ni fick Socialdemokraterna och Miljöpartiet att skriva på handlar egentligen om att det ska vara obligatoriskt att genomgå vissa former av programåtgärder. Vi är tveksamma till det, för i regel måste man vara motiverad till det. Var ligger logiken i att tvinga människor som är svåra att motivera att sluta med sitt beteende och samtidigt låta dem fortsätta att konsumera våldspornografi?

Johan Linander (C)

Anf. 62 Johan Linander (C)

Fru talman! Den här debatten är viktig, och den är inte ny. I början av 2003 gjorde jag ett studiebesök på en anstalt utanför Kristianstad i Skåne. Det är en anstalt där man särskilt tar hand om och behandlar kriminella som har begått sexualbrott. Jag pratade med anstaltschefen där, och han var mycket bekymrad över att han inte kunde hindra intagna att samtidigt som de genomgick sexualbrottsrelaterade program få in pornografiska publikationer. Jag väckte en skriftlig fråga i januari 2003 - för fem år sedan - till dåvarande justitieminister Thomas Bodström, det vill säga den nuvarande socialdemokratiske ordföranden i justitieutskottet, som tyvärr inte är här. Jag antar att någon annan socialdemokrat kan svara på detta. Jag frågade huruvida det var rimligt att en intagen som genomgår ett sexualbrottsrelaterat program på en sexualbrottsavdelning för att förändra sitt beteende och sin uppfattning om sexualitet samtidigt ska ha rätt att konsumera grovt pornografiska publikationer. Givetvis fick jag ett svar på denna skriftliga fråga, eftersom ministrarna är skyldiga att svara. Jag fick det den 29 januari 2003. Då svarade Thomas Bodström att i 24 § lagen om kriminalvård finns regler som innebär att intagna ska få ha böcker, tidskrifter och tidningar i den utsträckning det kan ske utan olägenhet. Socialdemokraternas Thomas Bodström skrev att regelverket medger en tillämpning som gör att behandlingsintresset inte motverkas men att det dock är Kriminalvårdens sak att bedöma hur det ska ske i enskilda fall. Då måste vi jämföra med vad samma socialdemokrater skriver i reservationen, nämligen kritiken mot det förslag som nu har lagts fram. Det är tydligen problem med att frågan överlämnas till Kriminalvårdens personal att bestämma. Men för fem år sedan var det enligt Thomas Bodström Kriminalvårdens sak att bedöma hur tillämpningen ska ske i enskilda fall. Uppenbarligen har något hänt hos Socialdemokraterna. Förmodligen är det för att partiet har hamnat i opposition och därför nu har en helt annan politik än tidigare. Vad kan vi mer utläsa av detta? Dåvarande justitieminister Thomas Bodström tyckte att 24 § lagen om kriminalvård - den som fortfarande gäller - var tydlig nog för att böcker, tidskrifter och tidningar skulle kunna stoppas om behandlingsintresset motverkades. Den nuvarande otydliga lagen var tydlig nog att stoppa porrtidningarna. Nu förtydligar vi lagstiftningen, och nu är helt plötsligt en tydligare lagstiftning inte tydlig nog för att stoppa porrtidningar. Kan någon förklara hur det går ihop? Varför fungerade det för Thomas Bodström med den otydliga lagstiftningen medan vårt nu tydligare förslag inte är bra nog? Det kallas för inkonsekvens. Anstaltschefen tog givetvis del av dåvarande justitieministerns skriftliga svar på min fråga. Det var ett besked från justitieministern att det skulle finnas ett utrymme för att stoppa grova sexuella publikationer. Efter att han hade fått svaret gjorde han så. Han stoppade intaget av porrtidningar eftersom han ansåg att de motverkade behandlingen och rehabiliteringen på sexualbrottsavdelningen. Detta upphävde Kriminalvårdsstyrelsen. Man skrev, bland annat med hänvisning till Justitieombudsmannen, att tidningarna inte fick stoppas ens om de gick stick i stäv med något viktigt behandlingsintresse. Alltså hade dåvarande justitieminister Thomas Bodström fel; det gick inte att stoppa tidningarna. Jag skrev då en ny fråga till samma dåvarande justitieminister. Då är vi framme i september. Mycket ärligt svarade Thomas Bodström att han hade haft fel och att man från Socialdemokraternas sida var bekymrad över det. Han skrev att man från Justitiedepartementets sida skulle ta upp en dialog med Kriminalvårdsstyrelsen om tillämpningen av bestämmelsen. Om det skulle visa sig att det fanns hinder mot en ändamålsenlig tillämpning skulle de uppmärksamma Kriminalvårdskommittén på detta. Av direktiven skulle det framgå att kommittén särskilt skulle uppmärksamma frågor om hur verkställigheten kunde anpassas så att den skulle förebygga återfall i brott. Kriminalvårdskommittén fick uppdraget. Kommittén har lagt fram ett förslag, och precis det förslaget lägger vi fram för kammaren i dag. Men nu är det helt plötsligt inte bra nog. Nu är man inte nöjd från Socialdemokraternas sida, fast det var precis det man ville ha. Men det handlar så klart om att Socialdemokraterna inte har en politik. Man hade en politik i majoritet, och man har en annan politik i opposition. Det handlar bara om att vara mot allt som alliansen genomför. Om det sedan är mot den egna gamla politiken är uppenbarligen ointressant. Nu finns två förslag i kammaren. Där finns vi som vill genomföra förslaget som Kriminalvårdskommittén lade fram - det som även Thomas Bodström stod bakom för några år sedan. Vi tycker att den som genomgår ett sexualbrottsrelaterat program inom kriminalvården inte bör kunna ta del av grovt pornografiska publikationer. Sedan finns den linje som tycker att man ska få göra det, att behandlingsintresset inte är viktigare. Det är bara för alla som lyssnar eller ser på detta att bedöma vad de själva tycker. Jag tycker att det är vettigt att den som ska få en bättre syn på sexualitet inte heller efter det att behandlingen är slut sitter på sitt rum på anstalten och läser porrtidningar. (Applåder) I detta anförande instämde Inge Garstedt, Krister Hammarbergh, Anders Hansson och Ulrika Karlsson i Uppsala (alla m) samt Otto von Arnold (kd).

Johan Linander (C)

Anf. 62 Johan Linander (C)

Fru talman! Den här debatten är viktig, och den är inte ny. I början av 2003 gjorde jag ett studiebesök på en anstalt utanför Kristianstad i Skåne. Det är en anstalt där man särskilt tar hand om och behandlar kriminella som har begått sexualbrott. Jag pratade med anstaltschefen där, och han var mycket bekymrad över att han inte kunde hindra intagna att samtidigt som de genomgick sexualbrottsrelaterade program få in pornografiska publikationer. Jag väckte en skriftlig fråga i januari 2003 - för fem år sedan - till dåvarande justitieminister Thomas Bodström, det vill säga den nuvarande socialdemokratiske ordföranden i justitieutskottet, som tyvärr inte är här. Jag antar att någon annan socialdemokrat kan svara på detta. Jag frågade huruvida det var rimligt att en intagen som genomgår ett sexualbrottsrelaterat program på en sexualbrottsavdelning för att förändra sitt beteende och sin uppfattning om sexualitet samtidigt ska ha rätt att konsumera grovt pornografiska publikationer. Givetvis fick jag ett svar på denna skriftliga fråga, eftersom ministrarna är skyldiga att svara. Jag fick det den 29 januari 2003. Då svarade Thomas Bodström att i 24 § lagen om kriminalvård finns regler som innebär att intagna ska få ha böcker, tidskrifter och tidningar i den utsträckning det kan ske utan olägenhet. Socialdemokraternas Thomas Bodström skrev att regelverket medger en tillämpning som gör att behandlingsintresset inte motverkas men att det dock är Kriminalvårdens sak att bedöma hur det ska ske i enskilda fall. Då måste vi jämföra med vad samma socialdemokrater skriver i reservationen, nämligen kritiken mot det förslag som nu har lagts fram. Det är tydligen problem med att frågan överlämnas till Kriminalvårdens personal att bestämma. Men för fem år sedan var det enligt Thomas Bodström Kriminalvårdens sak att bedöma hur tillämpningen ska ske i enskilda fall. Uppenbarligen har något hänt hos Socialdemokraterna. Förmodligen är det för att partiet har hamnat i opposition och därför nu har en helt annan politik än tidigare. Vad kan vi mer utläsa av detta? Dåvarande justitieminister Thomas Bodström tyckte att 24 § lagen om kriminalvård - den som fortfarande gäller - var tydlig nog för att böcker, tidskrifter och tidningar skulle kunna stoppas om behandlingsintresset motverkades. Den nuvarande otydliga lagen var tydlig nog att stoppa porrtidningarna. Nu förtydligar vi lagstiftningen, och nu är helt plötsligt en tydligare lagstiftning inte tydlig nog för att stoppa porrtidningar. Kan någon förklara hur det går ihop? Varför fungerade det för Thomas Bodström med den otydliga lagstiftningen medan vårt nu tydligare förslag inte är bra nog? Det kallas för inkonsekvens. Anstaltschefen tog givetvis del av dåvarande justitieministerns skriftliga svar på min fråga. Det var ett besked från justitieministern att det skulle finnas ett utrymme för att stoppa grova sexuella publikationer. Efter att han hade fått svaret gjorde han så. Han stoppade intaget av porrtidningar eftersom han ansåg att de motverkade behandlingen och rehabiliteringen på sexualbrottsavdelningen. Detta upphävde Kriminalvårdsstyrelsen. Man skrev, bland annat med hänvisning till Justitieombudsmannen, att tidningarna inte fick stoppas ens om de gick stick i stäv med något viktigt behandlingsintresse. Alltså hade dåvarande justitieminister Thomas Bodström fel; det gick inte att stoppa tidningarna. Jag skrev då en ny fråga till samma dåvarande justitieminister. Då är vi framme i september. Mycket ärligt svarade Thomas Bodström att han hade haft fel och att man från Socialdemokraternas sida var bekymrad över det. Han skrev att man från Justitiedepartementets sida skulle ta upp en dialog med Kriminalvårdsstyrelsen om tillämpningen av bestämmelsen. Om det skulle visa sig att det fanns hinder mot en ändamålsenlig tillämpning skulle de uppmärksamma Kriminalvårdskommittén på detta. Av direktiven skulle det framgå att kommittén särskilt skulle uppmärksamma frågor om hur verkställigheten kunde anpassas så att den skulle förebygga återfall i brott. Kriminalvårdskommittén fick uppdraget. Kommittén har lagt fram ett förslag, och precis det förslaget lägger vi fram för kammaren i dag. Men nu är det helt plötsligt inte bra nog. Nu är man inte nöjd från Socialdemokraternas sida, fast det var precis det man ville ha. Men det handlar så klart om att Socialdemokraterna inte har en politik. Man hade en politik i majoritet, och man har en annan politik i opposition. Det handlar bara om att vara mot allt som alliansen genomför. Om det sedan är mot den egna gamla politiken är uppenbarligen ointressant. Nu finns två förslag i kammaren. Där finns vi som vill genomföra förslaget som Kriminalvårdskommittén lade fram - det som även Thomas Bodström stod bakom för några år sedan. Vi tycker att den som genomgår ett sexualbrottsrelaterat program inom kriminalvården inte bör kunna ta del av grovt pornografiska publikationer. Sedan finns den linje som tycker att man ska få göra det, att behandlingsintresset inte är viktigare. Det är bara för alla som lyssnar eller ser på detta att bedöma vad de själva tycker. Jag tycker att det är vettigt att den som ska få en bättre syn på sexualitet inte heller efter det att behandlingen är slut sitter på sitt rum på anstalten och läser porrtidningar. (Applåder) I detta anförande instämde Inge Garstedt, Krister Hammarbergh, Anders Hansson och Ulrika Karlsson i Uppsala (alla m) samt Otto von Arnold (kd).

Camilla Lindberg (Fp)

Anf. 63 Camilla Lindberg (Fp)

Fru talman! Den här propositionen handlar framför allt om tydliga och mer enhetliga bestämmelser när det gäller den intagnes rätt att inneha personlig egendom. Propositionen syftar till att kriminalvårdslagstiftningen blir ändamålsenlig i frågor av betydelse såväl för de intagna som för att upprätthålla ordning och säkerhet. En tydlig reglering minskar risken för godtycke och ökar på så sätt rättssäkerheten för de intagna. På så sätt minskar också risken för konflikter. Ett konkret exempel från dagens verklighet är Norrtäljeanstalten som har totalförbjudit porr på anstalten. Det är något som är fullt tillåtet på andra anstalter i Sverige. När lagstiftningen inte är tillräckligt tydlig om på vilka grunder sådana beslut kan fattas skapas naturligtvis misstankar om orättvisa och godtycke. Vad regeringen vill åstadkomma är en mer enhetlig reglering. Möjligheten att inneha personlig egendom i bostadsutrymmen är viktig för de intagna men kan också i vissa fall ställa till med problem. Den kan till exempel utgöra en säkerhetsrisk, försvåra visitation, användas för att begå brott eller motverka behandling. Det är därför nödvändigt med vissa begränsningar när det gäller rätten att inneha personlig egendom på anstalt. Det som regeringen anför är endast ett förtydligande av vad som för närvarande gäller inom kriminalvården. Utöver det finns det ett behov av att förbjuda böcker, tidskrifter och tidningar som anses motverka den behandling som den intagne genomgår. Det är viktigt att poängtera att dessa beslut alltid ska fattas individuellt och gälla den som genomgår behandling. Behandlingen är frivillig. Det handlar alltså inte om tvångsvård. Behandlingen ska bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet. Det här förslaget ska underlätta att inte pågående behandling störs. Det är alltså endast böcker, tidskrifter och tidningar som kan motverka den behandling som den intagne genomgår som ska förbjudas. Det bör ses som en del i kriminalvårdens återfallsförebyggande arbete. Regeringen är också mycket tydlig med att den reglering som innebär begränsningar i den intagnes informationsfrihet måste vara omgärdad av rättssäkerhetsgarantier för att minimera risken för missbruk och att Kriminalvårdens beslut ska gå att överklaga. Så sent som i måndags pratade jag med Elisabeth Kwarnmark, den kvinna som i mångt och mycket har arbetat fram den svenska modell av ROS-behandlingen som vi i dag använder på många fängelser som behandlar sexualbrott. Kwarnmark menar att det finns forskning som visar att grovt våldspornografisk litteratur är en riskfaktor för sexualbrottsdömda. Hon tror inte heller att dessa eventuella restriktioner kan leda till att intagna inte vill gå en behandling. Det är viktigt att vi från samhällets sida inte ger dubbla budskap och att vi gör vårt yttersta för att behandla dessa personer och minska återfallstendensen. Det bör också poängteras att det inte handlar om moralism, inte om vad som är bra eller mindre bra läsning. Det handlar om förutsättningar för att framgångsrikt bedriva behandlingar på våra anstalter. Fru talman! När det gäller förslaget att även tillåta saliv-, svett- och hårprov som komplement till dagens blod-, urin- och utandningsprov handlar det också om att underlätta arbetet med att säkerställa drogfria anstalter. Dessa nya metoder är tänkta att fungera som komplement till dagens metoder och att användas när behov finns. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på reservationerna. Jag vill avslutningsvis betona att dessa tydliga regler inte handlar om vilka beslut man ska fatta i det enskilda fallet utan på vilka grunder man ska fatta beslut.

Inger Davidson (Kd)

Anf. 64 Inger Davidson (Kd)

Fru talman! Den första fråga man ska ställa sig när man ska lägga fram ett nytt lagförslag är varför det görs. Finns det ett problem? Har frågan utretts? Vad ska uppnås? Svaret på den första frågan är ett obetingat ja. Det finns i dag stora problem inom kriminalvården när det gäller dispyter och bråk om vilken personlig egendom de intagna ska ha rätt till under den tid de vistas på anstalten. Det påverkar helt klart ordningen och säkerheten både för personalen och för de intagna. Det beror på att lagen är otydligt skriven i dag. Enligt den nuvarande lagstiftningen är det inte möjligt att neka innehav av böcker, tidskrifter och tidningar med hänvisning till att det kan antas att de motverkar den behandling som den intagne genomgår. Det finns inte lagligt stöd för det i dag. Någon sade tidigare att troligen tänker svenska folket i allmänhet att det är självklart och att den lagstiftningen redan finns, men den finns alltså inte i dag. En person som är dömd för ett grovt narkotikabrott kan därför hävda sin rätt att inneha och läsa litteratur som till exempel förhärligar narkotikabruk och beskriver hur narkotika framställs på syntetisk väg. En person som är dömd för upprepade sexualbrott med våldsinslag kan på motsvarande sätt hävda sin rätt att läsa våldspornografisk litteratur samtidigt som han genomgår en behandling för att komma till rätta med sin skeva kvinnosyn och förvrängda sexualitet. Är det rimligt? Nej. Till skillnad från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet tycker inte Kristdemokraterna och resten av alliansen att det är rimligt. Det är därför vi föreslår att lagen ska förtydligas i några avseenden, medan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet avslår förslaget. De tycker uppenbarligen att det system vi har i dag är bra och att det fungerar väl trots den höga återfallsfrekvens som vi kan se så tydligt. Den andra frågan var: Har frågan utretts? Även på den frågan är svaret ja. Kriminalvårdskommittén kom, som vi har hört, med sitt betänkande redan 2005. Den kom fram till att den begränsning i rätten för den intagne att inneha vissa skrifter som den föreslog är förenlig med regeringsformen. Det var en parlamentarisk utredning. Sedan kom Lagrådets yttrande. Det efterlyste en analys av om förslaget verkligen var i enlighet med grundlagen när det gäller medborgares rätt till informations- och tryckfrihet. Därför arbetades faktiskt propositionen om. Det är något som oppositionen inte verkar ha uppmärksammat. Den förtydligades på några punkter. Vid riksdagsbehandlingen har konstitutionsutskottet yttrat sig. Det är alltid majoriteten man går på. Det gör vi även i det här fallet. Konstitutionsutskottet säger att det är i enlighet med grundlagen. De gör samma bedömning som regeringen. De betonar att det är en viktig avvägning som man alltid gör. Det är viktigt att värna den enskildes frihet, men det finns i de här fallen anledning till inskränkning. Jag behöver inte gå in på det igen, eftersom flera har gjort det. Det är viktigt att upprätthålla tilltron till statens möjligheter att ha en rättsstat som fungerar och så vidare. Man räknar upp ett antal sådana saker som gör att det finns starka skäl för vissa inskränkningar i de här fallen. En tydlig reglering är också ett led i att minska det godtycke som finns i dag. Det ökar rättssäkerheten för dem som är intagna. Risken för konflikter mellan intagna och personal minskar. Den enskilde internens rättssäkerhet skyddas också av att de beslut som fattas med stöd av den här lagstiftningen naturligtvis kan överklagas. Det är en självklarhet. Frågan är alltså utredd och analyserad även utifrån de viktiga fri- och rättighetsaspekter som vi alltid ska väga in i de beslut vi fattar i riksdagen. Sammanfattningsvis är jag och Kristdemokraterna övertygade om att den här lagändringen kommer att leda till bättre möjligheter att upprätthålla ordningen och säkerheten på anstalterna och att det målet uppnås. Det ökar också möjligheten för den intagne att fullt ut tillgodogöra sig den behandling som han genomgår. Därför minskar också risken för återfall efter fängelsevistelsen, kanske inte minst när det gäller sexualbrotten. Det är precis det vi ville uppnå. Att färre kan komma att bli utsatta för brott framöver tycker jag också är något som man ska väga in i det beslut vi fattar. Med det yrkar jag bifall till förslagen i betänkandet och avslag på motionerna. (Applåder) I detta anförande instämde Otto von Arnold (kd) och Krister Hammarbergh (m).

Krister Hammarbergh (M)

Anf. 65 Krister Hammarbergh (M)

Fru talman! Det handlar mycket om sexualbrott och porrtidningar, men det pratas inte särskilt mycket om all annan litteratur. Det nämns inte alls. Det ingår ju också i detta. När det gäller grundlagens förarbeten har vi hört vad Justitieombudsmannen har sagt i det här ärendet och Lagrådets resonemang. Det gör att vi tycker att det är mycket tveksamt om den föreslagna ändringen i lagstiftningen, 24 § i lagen om kriminalvård i anstalt, är förenlig med grundlagen. Det är det som vi hänger upp detta på. Det är märkligt att man från de borgerliga partierna inte tar hänsyn till alla tveksamheter som lyfts fram. Man borde först titta ordentligt på om förslaget är förenligt med grundlagen. Ser du inga som helst problem med detta, Inger Davidson?

Christer Adelsbo (S)

Anf. 66 Christer Adelsbo (S)

Fru talman! Du kan upprepa de här frågorna hur många gånger du vill. Jag tycker att jag har varit ganska tydlig i mitt anförande och flera andra har också varit väldigt tydliga när vi har beskrivit vilka åtgärder som har vidtagits för att vi ska känna oss säkra på att de här inskränkningarna är i enlighet med Sveriges rikes grundlag. Det handlar om att upprätthålla ordningen i en rättsstat. Det handlar om att upprätthålla ordning och säkerhet på en anstalt. Det handlar om vissa frihetsinskränkningar, men de anses i de här fallen naturliga eftersom de personer som utsätts för dem har begått så grova brott i en viss riktning. Det kan handla om sexualbrott, men det kan naturligtvis också handla om andra brott. Läs gärna det utdrag ur Europakonventionen som finns med i betänkandet. Europakonventionen beskriver där i vilka fall man har rättighet att inskränka de grundläggande rättigheter som vi alla försvarar med näbbar och klor, men som vi inser måste frångås ibland. Det tycker vi i de här fallen. Jag skulle egentligen vilja fråga Christer Adelsbo: Hur skulle du ha velat utforma det hela? Tomas Bodström ville ju gå vidare, men vad hade han tänkt? Vad hade Socialdemokraterna tänkt?

Christer Adelsbo (S)

Anf. 66 Christer Adelsbo (S)

Fru talman! Du kan upprepa de här frågorna hur många gånger du vill. Jag tycker att jag har varit ganska tydlig i mitt anförande och flera andra har också varit väldigt tydliga när vi har beskrivit vilka åtgärder som har vidtagits för att vi ska känna oss säkra på att de här inskränkningarna är i enlighet med Sveriges rikes grundlag. Det handlar om att upprätthålla ordningen i en rättsstat. Det handlar om att upprätthålla ordning och säkerhet på en anstalt. Det handlar om vissa frihetsinskränkningar, men de anses i de här fallen naturliga eftersom de personer som utsätts för dem har begått så grova brott i en viss riktning. Det kan handla om sexualbrott, men det kan naturligtvis också handla om andra brott. Läs gärna det utdrag ur Europakonventionen som finns med i betänkandet. Europakonventionen beskriver där i vilka fall man har rättighet att inskränka de grundläggande rättigheter som vi alla försvarar med näbbar och klor, men som vi inser måste frångås ibland. Det tycker vi i de här fallen. Jag skulle egentligen vilja fråga Christer Adelsbo: Hur skulle du ha velat utforma det hela? Tomas Bodström ville ju gå vidare, men vad hade han tänkt? Vad hade Socialdemokraterna tänkt?

Christer Adelsbo (S)

Anf. 66 Christer Adelsbo (S)

Fru talman! Du kan upprepa de här frågorna hur många gånger du vill. Jag tycker att jag har varit ganska tydlig i mitt anförande och flera andra har också varit väldigt tydliga när vi har beskrivit vilka åtgärder som har vidtagits för att vi ska känna oss säkra på att de här inskränkningarna är i enlighet med Sveriges rikes grundlag. Det handlar om att upprätthålla ordningen i en rättsstat. Det handlar om att upprätthålla ordning och säkerhet på en anstalt. Det handlar om vissa frihetsinskränkningar, men de anses i de här fallen naturliga eftersom de personer som utsätts för dem har begått så grova brott i en viss riktning. Det kan handla om sexualbrott, men det kan naturligtvis också handla om andra brott. Läs gärna det utdrag ur Europakonventionen som finns med i betänkandet. Europakonventionen beskriver där i vilka fall man har rättighet att inskränka de grundläggande rättigheter som vi alla försvarar med näbbar och klor, men som vi inser måste frångås ibland. Det tycker vi i de här fallen. Jag skulle egentligen vilja fråga Christer Adelsbo: Hur skulle du ha velat utforma det hela? Tomas Bodström ville ju gå vidare, men vad hade han tänkt? Vad hade Socialdemokraterna tänkt?

Inger Davidson (Kd)

Anf. 66 Inger Davidson (Kd)

Fru talman! Du kan upprepa de här frågorna hur många gånger du vill. Jag tycker att jag har varit ganska tydlig i mitt anförande och flera andra har också varit väldigt tydliga när vi har beskrivit vilka åtgärder som har vidtagits för att vi ska känna oss säkra på att de här inskränkningarna är i enlighet med Sveriges rikes grundlag. Det handlar om att upprätthålla ordningen i en rättsstat. Det handlar om att upprätthålla ordning och säkerhet på en anstalt. Det handlar om vissa frihetsinskränkningar, men de anses i de här fallen naturliga eftersom de personer som utsätts för dem har begått så grova brott i en viss riktning. Det kan handla om sexualbrott, men det kan naturligtvis också handla om andra brott. Läs gärna det utdrag ur Europakonventionen som finns med i betänkandet. Europakonventionen beskriver där i vilka fall man har rättighet att inskränka de grundläggande rättigheter som vi alla försvarar med näbbar och klor, men som vi inser måste frångås ibland. Det tycker vi i de här fallen. Jag skulle egentligen vilja fråga Christer Adelsbo: Hur skulle du ha velat utforma det hela? Tomas Bodström ville ju gå vidare, men vad hade han tänkt? Vad hade Socialdemokraterna tänkt?

Inger Davidson (Kd)

Anf. 66 Inger Davidson (Kd)

Fru talman! Du kan upprepa de här frågorna hur många gånger du vill. Jag tycker att jag har varit ganska tydlig i mitt anförande och flera andra har också varit väldigt tydliga när vi har beskrivit vilka åtgärder som har vidtagits för att vi ska känna oss säkra på att de här inskränkningarna är i enlighet med Sveriges rikes grundlag. Det handlar om att upprätthålla ordningen i en rättsstat. Det handlar om att upprätthålla ordning och säkerhet på en anstalt. Det handlar om vissa frihetsinskränkningar, men de anses i de här fallen naturliga eftersom de personer som utsätts för dem har begått så grova brott i en viss riktning. Det kan handla om sexualbrott, men det kan naturligtvis också handla om andra brott. Läs gärna det utdrag ur Europakonventionen som finns med i betänkandet. Europakonventionen beskriver där i vilka fall man har rättighet att inskränka de grundläggande rättigheter som vi alla försvarar med näbbar och klor, men som vi inser måste frångås ibland. Det tycker vi i de här fallen. Jag skulle egentligen vilja fråga Christer Adelsbo: Hur skulle du ha velat utforma det hela? Tomas Bodström ville ju gå vidare, men vad hade han tänkt? Vad hade Socialdemokraterna tänkt?

Inger Davidson (Kd)

Anf. 66 Inger Davidson (Kd)

Fru talman! Du kan upprepa de här frågorna hur många gånger du vill. Jag tycker att jag har varit ganska tydlig i mitt anförande och flera andra har också varit väldigt tydliga när vi har beskrivit vilka åtgärder som har vidtagits för att vi ska känna oss säkra på att de här inskränkningarna är i enlighet med Sveriges rikes grundlag. Det handlar om att upprätthålla ordningen i en rättsstat. Det handlar om att upprätthålla ordning och säkerhet på en anstalt. Det handlar om vissa frihetsinskränkningar, men de anses i de här fallen naturliga eftersom de personer som utsätts för dem har begått så grova brott i en viss riktning. Det kan handla om sexualbrott, men det kan naturligtvis också handla om andra brott. Läs gärna det utdrag ur Europakonventionen som finns med i betänkandet. Europakonventionen beskriver där i vilka fall man har rättighet att inskränka de grundläggande rättigheter som vi alla försvarar med näbbar och klor, men som vi inser måste frångås ibland. Det tycker vi i de här fallen. Jag skulle egentligen vilja fråga Christer Adelsbo: Hur skulle du ha velat utforma det hela? Tomas Bodström ville ju gå vidare, men vad hade han tänkt? Vad hade Socialdemokraterna tänkt?

Christer Adelsbo (S)

Anf. 67 Christer Adelsbo (S)

Fru talman! Det är ett oenigt KU som har lämnat remissvar på detta. Det är ett tveksamt lagråd, och det är en tveksam justitieombudsman. Det är lite väl mycket för att man ska säga att detta känns bra. Du uttrycker att ni känner er trygga i detta, men många andra känner sig inte trygga med det här förslaget. Jag avslutar med att säga att grundtesen för oss är att man i likhet med Lagrådet är tveksam till om den föreslagna lagstiftningen i § 24 i lagen om kriminalvård i anstalt är förenlig med grundlagen eller inte. Det borde få göras en ordentlig analys av grundlagsenligheten innan man lägger fram en sådan här typ av förslag. Tycker verkligen Inger Davidson att det inte är några som helst problem med detta, trots ett oenigt KU, ett tveksamt lagråd och en tveksam justitieombudsman? Ser du inga som helst problem med grundlagsenligheten?

Inger Davidson (Kd)

Anf. 68 Inger Davidson (Kd)

Fru talman! Lagrådet hade vissa synpunkter som regeringen tog till sig, till skillnad från vad den förra regeringen gjorde vid flera tillfällen, vilket någon annan har varit inne på här tidigare. Då sade Lagrådet att detta över huvud taget inte går att lägga fram. Det gjordes ingen förändring, men det lades ändå fram. Här har vi lyssnat på Lagrådet och gjort en del förändringar. JO och Regeringsrätten tolkar gällande lag. De har tolkat den lag som vi har i dag och utifrån det gjort sina uttalanden. Nu får de en ny lagstiftning som de ska tolka och komma med åsikter om när detta kommer att prövas i domstol så småningom. Jag känner mig trygg med detta. Jag tycker att det är en viktig lagstiftning som vi får i dag. Det har rått oklarheter, det har funnits en rättsosäkerhet, och det är inte bra att de som är intagna och som har begått grova våldsbrott får läsa denna typ av litteratur.

Inger Davidson (Kd)

Anf. 68 Inger Davidson (Kd)

Fru talman! Lagrådet hade vissa synpunkter som regeringen tog till sig, till skillnad från vad den förra regeringen gjorde vid flera tillfällen, vilket någon annan har varit inne på här tidigare. Då sade Lagrådet att detta över huvud taget inte går att lägga fram. Det gjordes ingen förändring, men det lades ändå fram. Här har vi lyssnat på Lagrådet och gjort en del förändringar. JO och Regeringsrätten tolkar gällande lag. De har tolkat den lag som vi har i dag och utifrån det gjort sina uttalanden. Nu får de en ny lagstiftning som de ska tolka och komma med åsikter om när detta kommer att prövas i domstol så småningom. Jag känner mig trygg med detta. Jag tycker att det är en viktig lagstiftning som vi får i dag. Det har rått oklarheter, det har funnits en rättsosäkerhet, och det är inte bra att de som är intagna och som har begått grova våldsbrott får läsa denna typ av litteratur.

Inger Davidson (Kd)

Anf. 68 Inger Davidson (Kd)

Fru talman! Lagrådet hade vissa synpunkter som regeringen tog till sig, till skillnad från vad den förra regeringen gjorde vid flera tillfällen, vilket någon annan har varit inne på här tidigare. Då sade Lagrådet att detta över huvud taget inte går att lägga fram. Det gjordes ingen förändring, men det lades ändå fram. Här har vi lyssnat på Lagrådet och gjort en del förändringar. JO och Regeringsrätten tolkar gällande lag. De har tolkat den lag som vi har i dag och utifrån det gjort sina uttalanden. Nu får de en ny lagstiftning som de ska tolka och komma med åsikter om när detta kommer att prövas i domstol så småningom. Jag känner mig trygg med detta. Jag tycker att det är en viktig lagstiftning som vi får i dag. Det har rått oklarheter, det har funnits en rättsosäkerhet, och det är inte bra att de som är intagna och som har begått grova våldsbrott får läsa denna typ av litteratur.

Parti	Ja	Nej	Frånvarande
s	0	109	21
m	84	0	13
c	22	0	7
fp	25	0	3
kd	21	0	3
v	0	19	3
mp	0	17	2
Totalt	152	145	52

Parti	Ja	Nej	Frånvarande
s	108	1	21
m	84	0	13
c	22	0	7
fp	24	0	4
kd	21	0	3
v	0	19	3
mp	0	17	2
Totalt	259	37	53

Några ändringar i kriminalvårdslagstiftningen

Ärendet är avslutat

Utskottens betänkanden

Beslut

Ändringar i kriminalvårdslagen om intagnas rätt att inneha tidningar (JuU6)

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Alla beredningar i utskottet

Ändringar i kriminalvårdslagen om intagnas rätt att inneha tidningar (JuU6)

Debatt, Genomförd

Webb-tv: Några ändringar i kriminalvårdslagstiftningen

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 49 Otto von Arnold (Kd)

Anf. 49 Otto von Arnold (Kd)

Anf. 49 Otto von Arnold (Kd)

Anf. 50 Christer Adelsbo (S)

Anf. 51 Lena Olsson (V)

Anf. 52 Lena Olsson (V)

Anf. 52 Lena Olsson (V)

Anf. 52 Lena Olsson (V)

Anf. 53 Mehmet Kaplan (Mp)

Anf. 53 Krister Hammarbergh (M)

Anf. 54 Christer Adelsbo (S)

Anf. 55 Krister Hammarbergh (M)

Anf. 56 Christer Adelsbo (S)

Anf. 57 Krister Hammarbergh (M)

Anf. 57 Krister Hammarbergh (M)

Anf. 58 Lena Olsson (V)

Anf. 59 Krister Hammarbergh (M)

Anf. 59 Krister Hammarbergh (M)

Anf. 60 Lena Olsson (V)

Anf. 61 Krister Hammarbergh (M)

Anf. 61 Krister Hammarbergh (M)

Anf. 61 Krister Hammarbergh (M)

Anf. 62 Johan Linander (C)

Anf. 62 Johan Linander (C)

Anf. 63 Camilla Lindberg (Fp)

Anf. 64 Inger Davidson (Kd)

Anf. 65 Krister Hammarbergh (M)

Anf. 66 Christer Adelsbo (S)

Anf. 66 Christer Adelsbo (S)

Anf. 66 Christer Adelsbo (S)

Anf. 66 Inger Davidson (Kd)

Anf. 66 Inger Davidson (Kd)

Anf. 66 Inger Davidson (Kd)

Anf. 67 Christer Adelsbo (S)

Anf. 68 Inger Davidson (Kd)

Anf. 68 Inger Davidson (Kd)

Anf. 68 Inger Davidson (Kd)

Beslut, Genomförd

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Innehav av egendom

Beslut:

Utskottets förslag:

Brevgranskning

Beslut:

Utskottets förslag:

Lagförslagen i övrigt

Utskottets förslag: