Några frågor om arv och testamente

Betänkande 2000/01:LU14

Lagutskottets betänkande 2000/01:LU14

Några frågor om arv och testamente

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

2000/01

LU14

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet tre motioner som
väckts under den allmänna motionstiden år 2000.
Motionerna rör laglottsinstitutet, arvsrättens
utsträckning och möjligheter till registrering av
testamente.

Utskottet avstyrker motionerna.

Till betänkandet har fogats två reservationer och
ett särskilt yttrande.

Motionerna

2000/01:L408 av Stig Rindborg m.fl. (m) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till återinförande av arvsrätt för kusiner i
enlighet med vad som anförs i motionen.

2000/01:L409 av Stig Rindborg och Elizabeth Nyström
(m) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till sådan ändring att rätten till laglott
försvinner samtidigt som förälders försörjningsplikt
upphör.

2000/01:L414 av Tanja Linderborg m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
till sådan lagändring att möjligheten att registrera
testamenten återinförs enligt vad i motionen anförs.

Utskottet

Gällande rätt

Enligt 2 kap. ärvdabalken om rätt till arv går arvet
i första hand till den avlidnes bröstarvingar, dvs.
barn och deras avkomlingar, med det undantag som
följer av 3 kap. när den avlidne efterlämnar make
eller maka. Om något barn till den avlidne har dött
före den avlidne och efterlämnat barn skall dessa
barnbarn till arvlåtaren dela det avlidna barnets
lott lika. Hälften av den arvslott som en
bröstarvinge är berättigad till enligt dessa regler
kallas laglott. Laglotten har arvingen alltid rätt
att få ut i arv efter arvlåtaren.

Skulle arvlåtaren ha testamenterat bort egendom som
omfattas av laglottsanspråket, kan bröstarvingen
påkalla jämkning av testamentet. Jämkning skall
begäras inom sex månader från det att bröstarvingen
fick del av testamentet. Sker inte det har
bröstarvingen förlorat sin rätt. Bröstarvinges
laglott skyddas inte bara mot testamente utan även
mot gåva som till syftet är att likställa med
testamente.

Saknar den avlidne bröstarvingar är den avlidnes
föräldrar eller - om någon av dem eller båda har
dött - syskon och deras avkomlingar närmast
berättigade till arv (andra arvsklassen). Finns inte
någon i andra arvsklassen i livet går arvet i
stället till far- och morföräldrar och deras barn,
dvs. den avlidnes farbröder, fastrar, morbröder och
mostrar (tredje arvsklassen). Barn till den
sistnämnda kategorin av arvingar - dvs. den avlidnes
kusiner - har sedan år 1928 inte någon arvsrätt.

I 3 kap. ärvdabalken finns särskilda regler om
makars arvsrätt. Efter de ändringar som genomfördes
i samband med att riksdagen år 1987 antog
äktenskapsbalken gäller numera att den efterlevande
maken har rätt till arv före såväl bröstarvingar som
arvingar i andra och tredje arvsklassen (prop.
1986/87:1, bet. LU18, rskr. 159). En make skall vid
den andre makens död sålunda ta arv framför makarnas
gemensamma bröstarvingar, vilka i stället getts rätt
till arv efter den först avlidne maken vid den
efterlevande makens död. Om det finns efterarvingar
innehar den efterlevande maken under sin livstid den
arvfallna egendomen med fri förfoganderätt.

Finns det bröstarvingar efter den först avlidne som
inte också är den efterlevandes barn, s.k.
särkullbarn, gäller särskilda regler. Särkullbarn
har rätt att omedelbart få ut sitt arv efter en
avliden förälder.

Om det inte finns någon efterlevande med ett så
nära släktskap till den avlidne som sagts ovan,
tillfaller arvet en särskild fond, Allmänna
arvsfonden. Närmare regler om Allmänna arvsfonden
finns i lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden av
vilken framgår att fonden har till ändamål att
främja verksamhet av ideell karaktär till förmån för
barn, ungdomar och personer med funktionshinder.
Fondens egendom förvaltas av Kammarkollegiet.
Fördelning av stöd ur fonden beslutas av regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande,
Arvfondsdelegationen eller annan myndighet. Fonden
får helt eller delvis avstå arv till någon annan, om
det med hänsyn till uttalanden av arvlåtaren eller
andra särskilda omständigheter kan anses
överensstämma med arvlåtarens yttersta vilja. Även i
annat fall får arv avstås till arvlåtarens släkting
eller någon annan person som har stått arvlåtaren
nära, om det kan anses skäligt.

I ärvdabalken finns även bestämmelser om
testamente. I testamentet bestämmer en person om sin
kvarlåtenskap, dvs. om fördelning och förvaltning av
egendomen efter sin död. För att kunna upprätta ett
giltigt testamente krävs i regel att
testamentsgivaren, testatorn, fyllt 18 år. Ett
testamente skall upprättas skriftligen, undertecknas
av testatorn personligen och bestyrkas av två
samtidigt närvarande testamentsvittnen. Testatorn
kan när som helst ändra sitt testamente, och ett
senare testamente gäller alltid framför ett
tidigare. Några särskilda regler om registrering av
testamente finns inte. Den som har en handling som
han eller hon är rädd skall gå förlorad har
emellertid möjlighet att vid tingsrätten begära
bevisupptagning till framtida säkerhet enligt
reglerna i 41 kap. rättegångsbalken.

När testatorn avlidit skall testamentet delges
arvingarna. Delgivningen skapar utgångspunkt för
lagens regler om klandertalan mot testamentet. Om
arvingen inte väcker klandertalan inom sex månader
efter det att han eller hon erhöll del av
testamentet har rätten att göra gällande att
testamentet är ogiltigt gått förlorad. Delgivningen
av testamentet bildar också utgångspunkt för den
frist som gäller för en bröstarvinge som vill
påkalla jämkning av testamentet för att få ut sin
laglott. Inom tre månader efter ett dödsfall skall
bouppteckning upprättas efter den avlidne.
Bouppteckningen skall inges till tingsrätten för
registrering. Om det finns testamente, skall detta
fogas till bouppteckningen. I enlighet med
riksdagens beslut hösten 1999 och den 24 januari
2001 skall ansvaret för inregistrering av
bouppteckningar och för arvsbeskattning den 1 juli
innevarande år föras över från tingsrätterna till
skatteförvaltningen (prop. 2000/01:21, bet. JuU7).

Motionerna

Stig Rindborg och Elizabeth Nyström (båda m) hävdar
i motion L409 att en testators vilja alltid bör
respekteras. I dagens samhälle utgör, anför
motionärerna, familjen inte längre det yttersta
skyddsnätet, och det är därför olämpligt att staten
genom lagstiftning lägger sig i hur föräldrar önskar
disponera egendomen efter sin bortgång. I de fall
där föräldrarna av någon anledning inte önskar att
ett eller flera barn skall få del av deras egendom
bör detta sålunda respekteras. Motionärerna
hemställer mot den nu angivna bakgrunden att
riksdagen skall begära att regeringen lägger fram
förslag som innebär att icke försörjningsberättigade
barns rätt till laglott försvinner.

I motion L408 av Stig Rindborg m.fl. (m) föreslås
att arvsrätten för kusiner skall återinföras.
Motionärerna anför att en arvsrätt för kusiner
skulle medverka till att släktbanden stärks. Till
saken hör även, enligt vad som anförs i motionen,
att senare års invandring till Sverige medfört att
familjens och släktens funktion som socialt och
ekonomiskt skyddsnät har förstärkts. Motionärerna
pekar även på den situationen att en hel familj i
ett slag utplånas genom en svår olycka utan att
något testamente har skrivits. Följden kan i en
sådan situation bli att egendomen tillfaller
Allmänna arvsfonden, som kan komma att använda
egendomen för ändamål som varit den avlidne helt
främmande. Enligt motionärerna bör regeringen lägga
fram förslag till ett återinförande av arvsrätten
för kusiner.

Tanja Linderborg m.fl. (v) tar i motion L414 upp
frågan om ökade möjligheter att få till stånd en
registrering av ett testamente. Eftersom inte alla
har tillgång till bankfack, skulle registreringen
enligt motionärerna öka möjligheterna för testatorn
att säkerställa vad som skall ske med
kvarlåtenskapen. En framkomlig väg skulle enligt
motionärerna kunna vara att registreringen ägde rum
inom ramen för folkbokföringen. Motionärerna
föreslår att riksdagen skall begära lagförslag från
regeringen som gör det möjligt att registrera
testamenten.

Utskottets ställningstaganden

Vad först gäller laglottsinstitutet vill utskottet
påminna om de överväganden som gjordes när nuvarande
arvsregler antogs av riksdagen år 1987. I det
ärendet behandlades också motioner som från olika
utgångspunkter kritiserade de föreslagna
ändringarna. I sitt av riksdagen godkända betänkande
(1986/87:LU18) erinrade utskottet om att
laglottsinstitutet har två syften, nämligen dels att
bevara en del av den avlidnes kvarlåtenskap åt
dennes närmaste släktingar, dels att skapa rättvisa
mellan bröstarvingarna inbördes och förhindra att
arvlåtaren genom testamente i alltför hög grad
gynnar någon eller några av dem på de övrigas
bekostnad. Enligt utskottets mening kunde det med
visst fog hävdas att inte någon i dagens samhälle är
för sin försörjning beroende av ett arv från sina
föräldrar. Utskottet ansåg att laglotten som en
ekonomisk garanti därför har mindre vikt numera.
Enligt utskottet kunde laglotten ändock inte anses
ha spelat ut sin roll för bröstarvingarna. Särskilt
för särkullbarn har den fortfarande betydelse, och i
ett äktenskap där makarna har gemensamma barn kan
den ena maken av olika skäl vilja prioritera dessa
barn på bekostnad av barn som maken har i ett
tidigare äktenskap eller tillsammans med en förälder
som han eller hon inte varit gift med. Ett
avskaffande av laglottsinstitutet skulle, fortsatte
utskottet, innebära att fältet lämnades fritt för
makarna att helt utesluta särkullbarnen från
arvsrätt. En sådan ordning framstod enligt utskottet
inte som tillfredsställande med tanke särskilt på
att barn till föräldrar som inte varit gifta med
varandra först i början av 1970-talet fick rätt till
arv efter sin far och dennes släkt och att denna
reform ännu inte helt slagit igenom i den allmänna
rättsuppfattningen. För ett bibehållande av rätten
till laglott talade vidare, enligt utskottets
mening, att denna är djupt förankrad i det allmänna
rättsmedvetandet och att det i detta avseende i
princip råder nordisk rättslikhet. På grund av vad
som nu anförts ansåg utskottet att
laglottsinstitutet som sådant inte borde avskaffas.

Våren 1997 var laglottsinstitutet återigen föremål
för utskottets överväganden. Utskottet avstyrkte då
en motion som liknar den nu aktuella L409. Enligt
utskottets mening ägde vad som anförts år 1987
alltjämt giltighet (bet. 1996/97:LU8).

I sammanhanget kan nämnas att Ärvdabalksutredningen
haft regeringens uppdrag att bl.a. granska 1988 års
ärvdabalksreform utifrån frågeställningarna om
huruvida reglerna fått avsedda verkningar och om de
medfört några oönskade konsekvenser eller
oförutsedda problem. Utredningen har avlämnat
delbetänkandet (SOU 1996:160) Bouppteckningar och
arvsskatt, vari föreslogs att skattemyndigheterna
skulle ta över ansvaret att registrera
bouppteckningar, samt slutbetänkandet (SOU 1998:110)
Makes arvsrätt, dödsboförvaltare och dödförklaring.
I sistnämnda betänkande drar utredaren
slutsatsen att 1988 års ändringar i arvsordningen
synes stå väl i överensstämmelse med allmänhetens
rättsuppfattning och att reformen således fått
önskat genomslag. Bland annat konstateras att det
inte finns skäl att ytterligare försöka förstärka
det relativt omfattande skydd för särkullbarn som
redan finns. Tvärtom kan, enligt vad som anförs i
betänkandet, ifrågasättas om inte en mer
grundläggande genomlysning av bl.a.
laglottsinstitutet är påkallad i syfte att pröva
nuvarande avvägning mellan arvlåtarens och
bröstarvingars rätt.

Utskottet vidhåller nu sin tidigare uppfattning och
anser inte att laglottsinstitutet som sådant bör
avskaffas. Om en sådan närmare genomlysning av
laglottsinstitutet som aktualiserats av
Ärvdabalksutredningen visar sig vara påkallad,
förutsätter utskottet att detta övervägs inom ramen
för den fortsatta beredningen av utredningens
slutbetänkande.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till
motion L409.

Vad härefter gäller frågan om arvsrättens
utsträckning erinrar utskottet om att det, i samband
med att arvsrätten för kusiner avskaffades, förts
ingående diskussioner rörande frågan om hur långt ut
i de olika släktleden arvsrätten borde sträcka sig
(prop. 1928:21, bet. 1LU21). En omständighet som
därvid tillmättes stor betydelse var att arvlåtaren
hade möjlighet att genom testamente förordna om sin
kvarlåtenskap. När det gällde arvsrätten för syskon
till den avlidnes föräldrar uttalade dock första
lagutskottet att man inte kunde hänvisa frågan till
att lösas testamentsvägen. Arvsrätten för farbröder,
fastrar, morbröder och mostrar borde alltså
bibehållas. I fråga om arvsrätten för kusiner kom
utskottet däremot till motsatt uppfattning. Enligt
utskottets uppfattning fanns det inte mellan kusiner
en sådan samhörighet som berättigar till arv. Inte
sällan var enligt utskottet åtskilliga av kusinerna
mer eller mindre främmande för arvlåtaren, och det
förekom att inte ens deras antal och namn var
bekanta. Att kusinarvsrätten i sådant fall saknar
varje hållbar grund syntes för utskottet uppenbart.
Ett annat skäl som utskottet åberopade mot arvsrätt
för kusiner var den kapitalförstörande verkan som,
inte minst när det gällde fast egendom, uppkom i
fall då kvarlåtenskapen skulle utskiftas i smådelar
inom en kusinskara. Utskottet erinrade vidare om den
möjlighet som skulle tillkomma Allmänna arvsfonden
att i vissa fall avstå arvet till förmån för
exempelvis en kusin.

Som utskottet framhållit då motsvarande
motionsyrkanden tidigare avstyrkts (se bet.
1999/2000:LU16) torde det vara förhållandevis
sällsynt att en person helt saknar andra, närmare
anhöriga än sina kusiner. Det kan därför med fog
antas att en arvsrätt för kusiner i det helt
övervägande antalet fall inte skulle ha någon
betydelse. I sammanhanget bör också enligt utskottet
beaktas att i de fall då Allmänna arvsfonden är
närmast till arv, fonden har en lagfäst möjlighet
att helt eller delvis avstå arvet till förmån för en
kusin till arvlåtaren. Härtill kommer att den som
känner en stark samhörighet med sina kusiner och
därför önskar att gynna dem framför andra har
möjligheten att genom testamente förordna om vem
kvarlåtenskapen skall tillfalla.

Utskottet avstyrker härmed bifall till motion L408.

När det slutligen gäller motionsspörsmålet om ökade
möjligheter att registrera testamenten, kan
utskottet för sin del konstatera att de möjligheter
som tidigare funnits och alltjämt finns att till
tingsrätten inge testamenten till framtida säkerhet
inte torde ha efterfrågats i någon nämnvärd
utsträckning. Såvitt utskottet har sig bekant är
inte heller registreringen som sådan av ett
testamente ägnad att på något mer påtagligt sätt öka
förutsättningarna att säkerställa testamentets
innehåll. Då heller inget framkommit som visar att
det skulle finnas ett behov av ökade möjligheter att
registrera testamenten, är utskottet inte berett att
förorda ändrade regler i detta avseende. Om det
emellertid - när ansvaret för inregistrering av
bouppteckningar överförts till skatteförvaltningen -
skulle visa sig ändamålsenligt med en registrering
av testamenten inom ramen för folkbokföringen, utgår
utskottet från att för- och nackdelarna med en sådan
ordning som förespråkas i motionen kommer att bli
föremål för förnyade överväganden.

Motion L414 avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande laglott

att riksdagen avslår motion 2000/01:L409,

res. 1 (2 m)

2. beträffande kusiners arvsrätt

att riksdagen avslår motion 2000/01:L408,

res. 2 (m, kd)

3. beträffande registrering av
testamente

att riksdagen avslår motion 2000/01:L414.

Stockholm den 13 februari 2001

På lagutskottets vägnar

Tanja Linderborg

I beslutet har deltagit: Tanja Linderborg (v), Rolf
Åbjörnsson (kd), Stig Rindborg (m), Karin Olsson
(s), Henrik S Järrel (m), Nikos Papadopoulos (s),
Elizabeth Nyström (m), Marina Pettersson (s),
Christina Nenes (s), Tasso Stafilidis (v), Kjell
Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m), Anders Berglöv
(s), Viviann Gerdin (c), Ana Maria Narti (fp),
Christina Pettersson (s) och Raimo Pärssinen (s).

Reservationer

1. Laglott (mom. 1)

Stig Rindborg och Elizabeth Nyström (båda m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5
börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med
"motion L409" bort ha följande lydelse:

Som motionärerna påpekar kan man enligt utskottet
inte bortse från att laglottsinstitutet har
tillkommit under helt andra samhällsförhållanden än
dem vi har i dag. Alla medborgare kan, sedan de
blivit myndiga, ingå alla slags avtal med varandra.
Samma regel bör gälla för en arvlåtare i förhållande
till de myndiga bröstarvingarna. I stället är det
därför, enligt utskottets mening, mer naturligt att
testatorns vilja får råda oinskränkt, och i de fall
föräldrarna av någon anledning inte önskar att ett
eller flera barn skall få del av deras egendom bör
detta respekteras.

I likhet med Ärvdabalksutredningen och motionärerna
bakom motion L409 anser utskottet mot den nu angivna
bakgrunden att tiden nu är mogen för en närmare
genomlysning av laglottsinstitutet. En sådan
utredning bör enligt utskottet syfta till att
åstadkomma en ordning som innebär att icke
försörjningsberättigade barns rätt till laglott
försvinner.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen, med bifall
till motion L409, som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha
följande lydelse:

1. beträffande laglott

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:L409 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

2. Kusiners arvsrätt (mom. 2)

Rolf Åbjörnsson (kd), Stig Rindborg (m), Henrik S
Järrel (m), Elizabeth Nyström (m), Kjell Eldensjö
(kd) och Berit Adolfsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5
börjar med "Vad härefter" och slutar med "motion
L408" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är de argument som
motionärerna åberopar för ett återinförande av
arvsrätten för kusiner väl underbyggda. Familjen är
nämligen, som också motionärerna påpekar, den mest
grundläggande gemenskapen, och ett återinförande av
kusinarvsrätten kan bidra till ett stärkande av
släktbanden. Därtill kommer att familjen och släkten
genom senare års invandring kommit att få än större
betydelse. Några sakliga skäl som talar emot
kusinarvsrätten kan utskottet inte finna. Enligt
utskottets uppfattning kan den nuvarande
begränsningen av arvsrätten i tredje arvsklassen
över huvud taget inte försvaras på sakliga grunder
utan måste ses som ett uttryck för en gången tids
rättspolitiska värderingar, vilka utskottet inte kan
ställa sig bakom. Utskottet vill i det sammanhanget
understryka vad i motionen anförts om det
principiellt oriktiga i att staten inträder som
arvinge då en avliden efterlämnar så nära släktingar
som kusiner, något som kan te sig direkt stötande i
fall då fondens medel används till ändamål som varit
helt främmande för den avlidne. Regeringen bör mot
denna bakgrund snarast återkomma med ett lagförslag
i enlighet med vad utskottet nu förordat.

Vad utskottet anfört om ett återinförande av
arvsrätten för kusiner bör riksdagen, med bifall
till motion L408, som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:

2. beträffande kusiners arvsrätt

att riksdagen med bifall till motion 2000/01:L408 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

Särskilt yttrande

Registrering av testamente

Tanja Linderborg och Tasso Stafilidis (båda v)
anför:

Vi anser att alla människor, oberoende av social
tillhörighet, bör ha en rimlig möjlighet att
säkerställa vad som skall hända med deras
kvarlåtenskap. Många människor har emellertid inte
möjlighet att förvara ett testamente i bankfack, och
samtidigt är, som motionärerna påpekar, den
möjlighet som nu finns att registrera testamenten
inte helt ändamålsenlig.

Eftersom ansvaret för inregistrering av
bouppteckningar inom kort skall föras över till
skatteförvaltningen och frågan om en lämplig ordning
för registrering av testamenten torde kunna
övervägas i det sammanhanget, har vi emellertid inte
funnit anledning att reservera oss till förmån för
motion L414.