Narkotikafrågor
Betänkande 1997/98:SoU18
Socialutskottets betänkande
1997/98:SOU18
Narkotikafrågor
Innehåll
1997/98 SoU18
Sammanfattning
I betänkandet behandlas trettio motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1997 om narkotika. Frågor om vård av missbrukare behandlas i betänkandet 1997/98:SoU17. Ett enigt utskott föreslår med anledning av ett antal motionsyrkanden att riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet anfört om Sveriges insatser mot narkotika på internationell nivå. Utskottet ser mycket allvarligt på att det i flera länder i Europa finns grupper som aktivt förespråkar en legalisering av användningen av narkotika, i första hand cannabis. Utskottet anser det ytterst angeläget att regeringen med kraft fortsätter att bekämpa alla krav på legalisering av narkotika och liberalisering av narkotikapolitiken, såväl nationellt som internationellt. Sverige måste enligt utskottet fortsätta att aktivt driva sin inställning i narkotikafrågor internationellt, bl.a. inom FN, Europarådet, EU och i det nordiska samarbetet. Övriga motionsyrkanden avstyrks, huvudsakligen på den grund att de är tillgodosedda.
Motionerna
1997/98:So206 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alkohol- och narkomanvården. 1997/98:So302 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om narkotikaförebyggande arbete. 1997/98:So305 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) vari yrkas 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att insatser mot narkotika och andra droger måste intensifieras och att universitetsstuderande kvinnor uppmärksammas i detta arbete. 1997/98:So610 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för ett effektivare samarbete i syfte att bekämpa ett begynnande narkotikamissbruk, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationellt samarbete på alla nivåer i kampen mot narkotikan. 1997/98:So612 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa en lag som omfattar de syntetiska drogerna, däribland GHB. 1997/98:So626 av Hans Hoff m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att öka samhällets insatser för att motverka den ökade användningen av droger, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att påverka barns attityder till droger redan från tre fyra års ålder och sedan återkommande under barnets uppväxt. 1997/98:So628 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information till föräldrar, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolans informationsskyldighet, 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om klassificering av narkotika i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om heroinprojekt. 1997/98:So644 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av information kring narkotikan, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förebyggande insatser mot narkotikan, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s och Europols roll i kampen mot narkotikan. 1997/98:So649 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om restriktiv drogpolitik. 1997/98:So652 av Ola Ström (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en allmän mobilisering mot narkotika, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att innehav av frön till cannabisplantor måste förbjudas. 1997/98:So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökat stöd till frivilliga organisationer, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av stöd till svenska frivilligorganisationers arbete inom EU, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om narkotikapolitiken. 1997/98:So663 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, m, fp, v, mp, kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kartläggning, forskning och folkrörelsebaserad informationskampanj mot narkotikamissbruket främst bland nya missbruksgrupper. 1997/98:So667 av Lars U Granberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av fortsatt arbete mot drogmissbruk. 1997/98:So675 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kommission med uppdrag att se över alla åtgärder som måste vidtas för att nå målet ett narkotikafritt samhälle, 3. att riksdagen hos regeringen begär en lagändring som omedelbart kan stoppa nya droger. 1997/98:So679 av Ulf Björklund m.fl. (kd, fp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i EU driva frågan om att klassa växtdrogen ?kat? som narkotika i hela Europa, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kommission med uppgift att leda en nationell samlad aktion mot narkotikan. 1997/98:Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ungdomar och droger, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör verka för att drogen kat kriminaliseras i hela EU. 1997/98:Ju916 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förbättra informationen till föräldrar om narkotikamissbrukets symptom och verkningar.
Utskottet
Motionerna I motion So206 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alkohol- och narkomanvården (yrkande 5). Enligt motionärerna krävs det snabba och offensiva insatser mot narkotikan för att hejda missbruket och bromsa smittspridningen av hiv bland missbrukare och deras sexualpartner. Insatser mot narkotikan är samtidigt insatser mot spridningen av hiv. Kampen mot narkotikamissbruket måste enligt motionärerna vara lika intensiv och kraftfull som kampen mot aids. I motion So610 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs att regeringen skall ges till känna vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för ett effektivare samarbete i syfte att bekämpa ett begynnande narkotikamissbruk (yrkande 15). Enligt motionärerna måste representanter för de sociala myndigheterna, polisen, Hem och skola, elever och fritidsföreningar samarbeta i större utsträckning och kontinuerligt följa den lokala utvecklingen inom narkotikaområdet. Den mycket stränga sekretesslagstiftningen på det sociala området får enligt motionärerna inte hindra att myndigheter samarbetar på ett tidigt stadium. Frågan om en uppluckring av sekretesslagstiftningen är både komplicerad och känslig men måste vägas mot möjligheten att hjälpa det enskilda barnet och den enskilda familjen. Motionärerna anser att en utredning bör tillsättas för att se över förutsättningarna för ett effektivt samarbete mellan föräldrar, skola och olika myndigheter. En motsvarande organisation bör byggas upp för att samordna narkotikabekämpningen på länsnivå. Samordningen på såväl lokal som regional nivå är så viktig att frågan bör prioriteras, anförs det. I samma motion begärs ett tillkännagivande om internationellt samarbete på alla nivåer i kampen mot narkotikan (yrkande 18). Motionärerna anför att Sverige aldrig kan lösa narkotikaproblemen enbart genom att agera på hemmaplan utan att internationellt samarbete blir allt viktigare. Enligt motionärerna måste Sverige dels initiera en diskussion inom ramen för det nordiska samarbetet med syfte att harmonisera de nordiska ländernas narkotikalagar, dels på europeisk nivå kräva en diskussion om införande av en alleuropeisk narkotikabekämpningsenhet liknande den amerikanska EPIC-organisationen (El Paso Intelligence Service). Sverige bör vidare via FN arbeta för att ge ökad prioritet till sociala och ekonomiska omställningar för människor i sådana utvecklingsländer som i dag är beroende av narkotikaodling. I motion So628 av Gun Hellsvik m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om information om narkotikabruk till föräldrar (yrkande 1). Motionärerna påpekar att föräldrar ofta har bristande kunskaper om narkotika och om dess symptom och verkningar. Detta är allvarligt eftersom möjligheterna att på ett tidigt stadium upptäcka ett narkotikabruk är störst om föräldrarna har tillräckliga kunskaper. Motionärerna anser att informationsinsatser riktade till föräldrar omgående måste sättas in i samverkan med organisationer engagerade i kampen mot narkotika. I motionen begärs vidare ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om skolans informationsskyldighet (yrkande 3). Lärare och annan skolpersonal har enligt motionärerna goda möjligheter att upptäcka personlighetsförändringar hos barnen, exempelvis likgiltighet och hyperaktivitet, vilket kan vara tecken på narkotikamissbruk. Enligt motionärerna bör skolan ha en absolut plikt att informera föräldrarna när oroande tendenser börjar visa sig hos ett barn. Vidare begärs ett tillkännagivande om heroinprojekt (yrkande 5). Motionärerna anför att det bland vissa forskargrupper i dag läggs stor kraft på att plädera för en ändring av den svenska narkotikapolitiken och att det schweiziska heroinprojektet därvid framställs som en förebild. Projektet har emellertid fått allvarlig kritik, bl.a. från FN:s narkotikakontrollorgan INCB. Om propagandan för heroinprojekt av det schweiziska slaget får stå oemotsagd kommer attityderna i Sverige att på sikt förändras på samma sätt som skett i Schweiz, anförs det. Motionärerna anser det väsentligt att Sverige agerar kraftfullt internationellt för att motverka en sådan attitydförändring, bl.a. genom att föra upp frågan på EU:s dagordning och genom att agera inom FN:s ram. Även i motion Ju916 av Gun Hellsvik m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om att förbättra informationen till föräldrar om narkotikamissbrukets symptom och verkningar (yrkande 4). I motion Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) hemställs att regeringen skall ges till känna vad i motionen anförts om ungdomar och droger (yrkande 19). Enligt motionärerna har många av dem som i dag missbrukar droger en gång börjat med alkohol. Motionärerna framhåller vikten av att kommunerna satsar på drogfria aktiviteter för ungdomar. Föräldrar, skola och ansvariga myndigheter bör samverka för att på ett tidigt stadium kunna sätta in resurser för att minska ungdomars alkoholintag. Skolan måste tidigt informera om alkoholens skadliga effekter samt bör meddela socialtjänsten vid varje misstanke om missbruk. Motionärerna anser det viktigt att det blir en omedelbar reaktion från samhällets sida när ungdomar ertappas berusade. I motion So305 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) hemställs om ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om att insatser mot narkotika och andra droger måste intensifieras och universitetsstuderande kvinnor uppmärksammas i detta arbete (yrkande 9). Svensk narkotikapolitik behöver enligt motionärerna allt stöd i ett internationellt perspektiv där det finns krav på legalisering av vissa narkotiska preparat. Motionärerna framhåller det drogförebyggande arbete som utförs av frivilligorganisationerna och Kvinnoorganisationernas samarbetsråd i alkohol- och narkotikafrågor, KSAN. Enligt motionärerna måste universitetsstuderande kvinnor uppmärksammas i det förebyggande arbetet eftersom de utgör en riskgrupp med ökad alkoholkonsumtion under studietiden och en tämligen liberal syn på exempelvis cannabismissbruk. I motion So644 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivanden till regeringen dels om vikten av information kring narkotika (yrkande 12), dels om förebyggande insatser mot narkotika (yrkande 13). Enligt motionärerna måste kampen mot narkotika skärpas. Det krävs ett aktivt opinions- och informationsarbete på en rad nivåer, såväl professionella som frivilliga. Motionärerna framhåller vikten av förebyggande droginformation till elever tidigt i grundskolan, av föräldrainsatser och av samarbete mellan föreningsliv och myndigheter för att begränsa tillgången på alkohol och droger bland ungdomar. Polisen och de sociala myndigheterna måste inleda ett mer organiserat samarbete för att komma åt oseriösa ravearrangörer. Motionärerna anser att projektet Kommuner mot droger i samarbete mellan Folkhälsoinstitutet och Kommunförbundet bör fortsätta och utvidgas till fler kommuner. De flesta narkotikamissbrukare har börjat sin missbrukarkarriär med att först röka och sedan använda alkohol. Enligt motionärerna är det därför viktigt att förhindra tobaksdebut hos ungdomar och att erbjuda dem aktiviteter som tillgodoser deras behov av att uppleva något nytt och av att ta risker. Motionärerna betonar vidare vikten av att ta till vara förslag från narkomaner och deras anhöriga om hur vården och rehabiliteringen av narkotikamissbrukare kan göras mer effektiv. Motionärerna efterlyser en systematisk undersökning av dessa förslag. I motionen begärs vidare ett tillkännagivande om EU:s och Europols roll i kampen mot narkotikan (yrkande 15). Enligt motionärerna bör Europol utvecklas till ett överstatligt samarbete. Gemensamma brottsregister och gemensamma insatsstyrkor för vissa typer av grövre narkotikabrott skall finnas. Arbetet vid EU-organet European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction präglas enligt motionärerna av en rad problem, vilka emellertid borde kunna lösas genom ett närmare samarbete med WHO:s enhet för rapportering av läkemedelsbiverkningar i Uppsala. I motion So652 av Ola Ström (fp) hemställs om ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om behovet av en allmän mobilisering mot narkotika (yrkande 1). I länder som t.ex. Schweiz där narkotikaproblemet blivit ohanterligt vinner förespråkare för ?harm reduction?, dvs. att begränsa de skadliga effekterna av narkotikan i stället för att bekämpa den, gehör för sina åsikter. Sverige måste enligt motionären med alla medel se till att inte hamna i en situation där problemen blir så stora och omfattande att det även påverkar attityderna mot narkotika. Narkotikasituationen i Sverige ser enligt motionären mörkare ut än på mycket länge. Om inte någon allmän mobilisering mot knarket kommer till stånd riskerar vi att tappa greppet om händelseutvecklingen, vilket obönhörligen resulterar i en alltmer ökande nyrekrytering av unga missbrukare. I motion So649 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om restriktiv drogpolitik (yrkande 1). Motionärerna motsätter sig att otillåtna droger legaliseras. Det skulle enbart innebära att marknaden utvidgas och att fler människor riskerar att bli drogberoende. Motionärerna vill slå vakt om en restriktiv alkohol- och drogpolitik men menar samtidigt att den måste bygga på en social och solidarisk grund. Kravet på drogfrihet måste balanseras med insatser för rehabilitering, anförs det. I motion So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om narkotikapolitiken (yrkande 16). Målsättningen skall enligt motionärerna vara att skapa ett narkotikafritt samhälle. Motionärerna betonar vikten av stark samverkan mellan världens länder, myndigheter, frivilliga organisationer och människor. Det är enligt motionärerna viktigt att FN och WHO tillåts spela en aktivare roll i samordningen mellan olika länder. Det är också av största vikt att tendenser till legalisering av narkotika motarbetas samt att gränsskyddet mot införsel av narkotika inte monteras ned. Det opinions- och folkbildande arbetet måste förstärkas. Enligt motionärerna måste vidare polisen och socialtjänsten arbeta intensivt på gatunivå och störa hanteringen av narkotika. I motionen begärs även tillkännagivanden om behovet av ökat stöd dels till frivilliga organisationer (yrkande 3), dels till svenska frivilligorganisationers arbete inom EU (yrkande 15). Motionärerna anser att de frivilligorganisationer som arbetar för ett alkohol- och drogfritt samhälle skall få ett ökat moraliskt och ekonomiskt stöd. Regeringen bör vidare erbjuda ekonomiskt stöd för internationellt arbete till de frivilligorganisationer som bekämpar en legalisering av narkotika. I motion So675 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om att en kommission måste tillsättas med uppdrag att se över alla åtgärder som måste vidtas för att nå målet ett narkotikafritt samhälle (yrkande 1). Kommissionen bör enligt motionärerna skapa en helhetsbild av dagens situation, fortlöpande komma med förslag till förbättringar av de insatser som redan görs samt föreslå nya lösningar när det gäller skolinformation, myndigheters ingripande, sociala hjälpinsatser och vård. I motion So302 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om narkotikaförebyggande arbete (yrkande 8). Enligt motionärerna får ingen kraft sparas när det gäller att uppnå målet om ett narkotikafritt samhälle. Bl.a. för barn och ungdomar måste det göras klart att narkotikamissbruk inte accepteras. Skolans information är av avgörande betydelse. Även de ideella organisationer som arbetar med narkotikafrågor bör enligt motionärerna stödjas och utnyttjas mer av samhället. Alla instanser måste samarbeta och få möjlighet att tillföra sin kunskap. Motionärerna anför vidare att ett omfattande internationellt samarbete är nödvändigt för att stoppa det ökade narkotikaflödet och att det är av avgörande betydelse att polisen och tullen har tillräckliga resurser för att sköta narkotikakontrollen. I motion So679 av Ulf Björklund m.fl. (kd, fp) hemställs om ett tillkännagivande om att regeringen bör tillsätta en kommission med uppgift att leda en nationell samlad aktion mot narkotikan (yrkande 3). En aktion över hela landet där alla myndigheter förmås att samverka lokalt under nationell ledning skulle enligt motionärerna på några års tid minska narkotikamissbruket väsentligt. I motion So663 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, m, fp, v, mp, kd) begärs ett tillkännagivande om kartläggning, forskning och en folkrörelsebaserad informationskampanj mot narkotikamissbruket främst bland nya missbrukargrupper. Motionärerna anser att Folkhälsoinstitutets och CAN:s uppdrag att följa drogutvecklingen är angeläget och bör förbättras samt att det bör tillskapas resurser för att kartlägga omfattningen av socialt etablerade människors missbruk. Vidare måste forskningen öka kring orsakerna till att människor väljer att berusa sig med illegala droger. Forskningsrådsnämnderna måste uppmanas att prioritera sådan forskning. Motionärerna efterlyser ett samlat grepp i det förebyggande arbetet. Det finns en stor support bland allmänheten som i flera fall visat sig kunna göra uppoffringar för att verkningsfullt motverka narkotikabruket, anförs det. I motion So626 av Hans Hoff m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om behovet av att öka samhällets insatser för att motverka den ökade användningen av droger (yrkande 1). Det svenska samhället måste enligt motionärerna på ett samordnat och resultatinriktat vis påverka attityderna till droger i alla de situationer som barn och ungdomar vistas i. Vikten av att detta sker samordnat, kraftfullt och lokalt kan inte nog understrykas, anförs det. Alla delar av samhället måste inbjudas att delta i en beslutsam kamp med sikte på ett narkotikafritt samhälle. Motionären hemställer vidare om ett tillkännagivande om behovet av att påverka barns attityder till droger redan från tre-fyra års ålder och sedan återkommande under barnets uppväxt (yrkande 2). Enligt motionärerna måste barnens attityd till droger påverkas från förskola och genom hela skolsystemet. Även radio- och TV-program, barnböcker, filmer, serietidningar m.m. skulle i stor utsträckning kunna bidra till att barnen får en bättre förståelse för vad drogmissbruk kan leda till. Sju motionsyrkanden handlar om att olika ämnen och naturmaterial, bl.a. s.k. syntetiska droger, kat och frön till cannabisväxter, bör klassas som narkotika. I motion So628 av Gun Hellsvik m.fl. (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om klassificering av narkotika i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 4). Motionärerna vänder sig mot att man kan göra en narkotikaklassad syntetisk drog laglig igen genom att ändra dess kemiska formel en aning. Enligt motionärerna måste Sverige få en lagstiftning som gör det möjligt att förbjuda narkotiska preparat inom en viss grupp men med skiftande ingredienser. Regeringen måste omgående se till att arbetet med att se över de regler och förordningar som gäller för klassificering av narkotika slutförs och därefter skyndsamt överlämna förslag till nya effektiva regler på området. I motion So612 av Eva Goës m.fl. (mp) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa en lag som omfattar de syntetiska drogerna, däribland GHB. Enligt motionärerna har inte lagstiftningen hunnit med utvecklingen av syntetiska droger. Efter ett uppmärksammat dödsfall klassades GHB våren 1997 som läkemedel. Enligt motionärerna är detta inte tillräckligt utan en särskild lag måste införas som omfattar de farliga syntetiska drogerna och som gör det straffbart att inneha dessa droger även för personligt bruk. I motion So675 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en lagändring som omedelbart kan stoppa nya droger (yrkande 3). Lagändringen skall enligt motionärerna gälla i avvaktan på en utredning som avgör om preparatet i fråga skall klassas som narkotika. I motion Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om att Sverige bör verka för att drogen kat klassas som narkotika inom hela EU (yrkande 20). Drogen är enligt motionärerna ännu inte narkotikaklassad i länder som Storbritannien och Tyskland. Regeringen bör med kraft driva frågan i EU. Samma synpunkter anförs i motion So679 av Ulf Björklund m.fl. (kd, mp) (yrkande 2). I motion So667 av Lars U Granberg m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om vikten av fortsatt arbete mot drogmissbruk. Motionärerna anser att regeringen snarast bör göra en översyn av de preparat som florerar i samhället samt att dessa droger skall klassas som narkotika. Motionärerna syftar bl.a. på muskelavslappnande medel för hästar. Enligt motionärerna måste regeringen vidare utreda hur man når en effektivare kontroll av narkotikaklassade läkemedel. Exempelvis skulle förskrivningsrätten kunna begränsas till vissa läkare eller registrering ske av uttag av läkemedel för att tidigt kunna upptäcka och åtgärda överkonsumtion. I motion So652 av Ola Ström (fp) yrkas att regeringen skall ges till känna vad i motionen anförts om att innehav av frön till cannabisplantor måste förbjudas (yrkande 3). Enligt motionären är det nu via Internet fullt möjligt, och lagligt, att köpa frön till olika sorters cannabisplantor. Odling av cannabis är i dag förbjudet enligt svensk lag, dock inte köp och innehav av frön till cannabisplantor.
Bakgrund och tidigare behandling Utskottet behandlade motionsyrkanden om narkotika senast i betänkandet 1996/97:SoU10 Narkotikafrågor m.m. Ett enigt utskott hemställde med anledning av motionerna att riksdagen skulle ge regeringen till känna vad utskottet anfört. Riksdagen följde utskottet (rskr. 1996/97:191). I betänkandet, vartill hänvisas, ges bl.a. en utförlig bakgrundsbeskrivning av narkotikautvecklingen i Sverige under senare år. Utskottet gjorde beträffande narkotikautvecklingen följande bedömning:
Enligt gjorda undersökningar har det under senare tid skett en klar ökning när det gäller andelen ungdomar som har prövat narkotika. Det är i dag lättare än tidigare att få tag på narkotika. Åtminstone bedömer eleverna i skolundersökningen själva att det är så. Det finns enligt undersökningen alltfler ungdomar i dag som har mindre restriktiva attityder, och det finns en ökad benägenhet att pröva bland dem som inte redan har gjort det. Erfarenheterna av cannabispreparat i ungdomsgrupperna är fortfarande betydligt större än av ecstasy och LSD. Nya inslag i missbruksbilden är grupper av ungdomar, med ett stort inslag av ungdomar med invandrarbakgrund och omfattande social problematik, som missbrukar rökheroin och olika tabletter, bl.a. Rohypnol. Vidare finns det i dag en grupp i övrigt skötsamma ungdomar som missbrukar olika s.k. partydroger, framför allt ecstasy och LSD. Med missbruk avser utskottet allt icke medicinskt eller vetenskapligt bruk av narkotika. Utskottet ser med stort allvar på situationen. De ungdomar som nu prövar narkotika tar stora risker. En fortsatt ökning riskeras av det tillfälliga experimentella missbruket bland ungdomar om inget görs. Det finns vidare stor risk att flera av de ungdomar som i ökande antal prövar droger fastnar i drogmissbruket och att antalet tunga missbrukare om några år ökar igen. Det är samtidigt viktigt att inte bidra till att ungdomar tror att de är ?ute? om de inte prövar narkotika. En stor majoritet av ungdomarna har aldrig prövat narkotika. En stor majoritet har också fortfarande en restriktiv attityd till narkotika. Av Alkohol- och narkotikautvecklingen i Sverige, Rapport 97 från Folkhälsoinstitutet och Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) framgår bl.a. att andelen skolungdomar i årskurs 9 som uppgivit sig någon gång ha prövat narkotika har ökat något mellan 1995 och 1996: från 6 till 8 % bland pojkarna och från 4-5 till 7 % bland flickorna. Det s.k. tillfälliga experimentella missbruket bland mönstrande ökade från 12 % år 1995 till drygt 14 % år 1996. Andelen mönstrande som använt narkotika under den senaste månaden har under det senaste året ökat från 1,9 % till 2,5 %. Enligt rapporten är det fyra tendenser som bör nämnas särskilt. För det första tyder vissa rapporter på att attityderna till framför allt cannabis har blivit mindre negativa, vilket sannolikt bidragit till den ökning av narkotikaerfarenhet som skol- och mönstringsundersökningarna visar på. De flesta ungdomars attityder till narkotika är dock fortfarande generellt sett mycket negativa. Den andra tendensen gäller den nyrekrytering till mera regelbundet narkotikamissbruk som tycks ske bland socialt marginaliserade ungdomsgrupper. Förutom rökheroin förekommer även cannabis och amfetamin i dessa grupper. Även om nyrekryteringen antalsmässigt fortfarande är liten är utvecklingen oroande. Den tredje tendensen som framhålls i rapporten är att amfetamin behåller sin roll som dominerande preparat bland etablerade och regelbundna narkotikamissbrukare. Slutligen betonas att blandmissbruk har blivit allt mer utbrett. Missbruksbilden blir alltmer komplex och innehåller fler medel. Ofta blandas eller ersätter alkohol och olika typer av läkemedel användningen av narkotiska preparat. I betänkandet 1996/97:SoU10 ges vidare en bakgrundsredovisning om svensk narkotikapolitik och om åtgärder mot narkotikamissbruk, till vilken hänvisas. Utskottet hemställde i denna del att regeringen skulle ges till känna följande:
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att målet för den svenska narkotikapolitiken är att skapa ett narkotikafritt samhälle. Narkotikapolitiken består av en kombination av förebyggande insatser, ett varierat utbud av vård och behandling samt fortlöpande kontrollinsatser. Insatser görs på såväl lokal och regional nivå som nationellt. Tyngdpunkten ligger på den lokala nivån. Samverkan mellan olika lokala organ och organisationer är mycket väsentlig. Insatserna måste samordnas väl. Arbetet sker utifrån ett helhetsperspektiv på narkotikaproblemen, där alla delar av politiken är väsentliga. Varje generation ungdomar måste förmås att ta avstånd från all användning av narkotika. Mot bakgrund av den senaste tidens utveckling framstår det som särskilt angeläget att kraftfullt motverka ungdomars droganvändning. Det behövs, enligt utskottet, kraftfulla insatser för att vända trenden mot ökat intresse för narkotika och ökat missbruk bland ungdomar. Det krävs ett levande och enträget engagemang från samhällets, från föräldrars och från frivilliga organisationers sida. Socialministern har under senare tid kallat samman representanter för myndigheter och olika organisationer samt ungdomar och ungdomsorganisationer för att skaffa sig en så god bild som möjligt av läget och behovet av insatser på området. Utskottet välkomnar att den nationella ledningsgruppen för det alkohol- och drogförebyggande arbetet förs över till Socialdepartementet med socialministern som ordförande och med representanter för berörda myndigheter och organisationer. Till ledningsgruppen knyts en referensgrupp med ungdomar i åldern 16 till 25 år. Ledningsgruppens uppgift skall vara att bygga upp ett långsiktigt alkohol- och drogförebyggande arbete. Huvuduppgiften blir att konkretisera, tydliggöra och fördjupa arbetet med en alkohol- och drogpolitik för Sverige. Den nationella ledningsgruppen skall engagera relevanta aktörer i det förebyggande arbetet samt verka för att en samordning av det förebyggande arbetet kommer till stånd. Ledningsgruppen skall fortlöpande följa, stämma av och samordna de olika insatser av nationell karaktär som statliga eller andra aktörer har att fullgöra. Ledningsgruppen skall stimulera och stödja en lokal och regional mobilisering för ökade insatser inom det alkohol- och drogförebyggande arbetet, inte bara på myndighetsnivå utan också inom den ideella sektorn. Socialministern ser enligt ett interpellationssvar i riksdagen nyligen två operativa delmål för ledningsgruppen. Det ena är att motverka en ny narkotikavänlig trend bland vissa ungdomar och då särskilt användningen av ecstasy. Det andra delmålet är att stoppa användningen av s.k. svartsprit bland ungdomar, dvs. sprit som bränts hemma eller smugglats in i landet. Regeringens samordningsorgan för narkotikafrågor (SAMNARK) har till uppgift att verka för en förbättrad samordning av samhällets insatser inom narkotikaområdet på nationell och internationell nivå. I flera motioner framhålls behovet av insatser även på det internationella planet för att komma till rätta med narkotikaproblemen. Regeringen har ingen annan uppfattning. I budgetpropositionen för år 1997 framhåller regeringen att alla former av legalisering av narkotika och liberalisering av narkotikapolitiken strider mot det övergripande målet, ett narkotikafritt samhälle. Regeringen kommer därför att bekämpa alla krav på legalisering av narkotika och liberalisering av narkotikapolitiken, också på det internationella planet. Sverige deltar mycket aktivt i det internationella samarbetet inom FN, Europarådet och EU. Inom EU diskuteras för närvarande att införa ett gemensamt informationssystem för att identifiera och analysera nya syntetiska preparat, ett s.k. Early Warning System. Vidare diskuteras principerna för en effektivare och snabbare narkotikaklassificering av nya syntetiska droger. Dessa frågor har också uppmärksammats i FN. Sverige bör enligt regeringen även fortsättningsvis ha en framträdande roll i det internationella samarbetet, bl.a. mot bakgrund av de genomgripande förändringarna i Central- och Östeuropa. När det särskilt gäller bidrag till ersättningsverksamhet i utvecklingsländer som är beroende av odling av växter från vilka narkotika framställs är Sverige sedan många år en av de största bidragsgivarna till FN:s verksamhet och arbetar aktivt för att andra länder skall ta ett större ansvar för verksamheten. För år 1997 har beräknats 40 miljoner kronor för narkotikainsatser genom FN-systemet. Det är samma belopp på årsbasis som anvisades för budgetåret 1995/96. Utskottet kan i allt väsentligt ställa sig bakom regeringens inställning och anser det ytterst angeläget att Sverige med kraft driver sin inställning i narkotikafrågor internationellt. Det är också av största vikt att Sverige kan markera stor enighet inom narkotikapolitiken för att få gehör för politiken såväl nationellt som internationellt. För att få mesta möjliga gehör krävs också att argumenteringen kompletteras med en utförlig dokumentation av de svenska erfarenheterna av den förda politiken. De nordiska ländernas polis och tull samarbetar sedan många år på ett effektivt sätt i fråga om brottsbekämpningen bl.a. när det gäller narkotikabrott. Det finns i Danmark en delvis annan syn på narkotikamissbruk än i de nordiska länderna i övrigt, främst då när det gäller cannabis. Utskottet anser det angeläget att Sverige även i det nordiska samarbetet framför vår syn i narkotikafrågan. Sveriges medlemskap i EU har inneburit nya möjligheter att utveckla samarbetet med polis- och tullmyndigheter i andra länder. I den tidigare nämnda departementspromemorian föreslås nu att Sverige ratificerar Europolkonventionen. Europol skall ha som mål att förbättra effektiviteten hos behöriga myndigheter i medlemsstaterna och deras samarbete vad gäller att förebygga och bekämpa bl.a. olaglig narkotikahandel. Europol skall i första hand ha som uppgift att inhämta, sammanställa och analysera information samt underlätta informationsutbyte mellan medlemsstaterna. Erfarenheterna från USA, när det gäller polissamarbetet, studeras dock. Samarbete i alkohol- och narkotikafrågor finns i de flesta kommuner. Betydelsen av en väl fungerande samverkan framhålls bl.a. i den nya socialtjänstpropositionen och har också framförts vid den offentliga utfrågningen. Under senare år har lokala program eller handlingsplaner för den alkohol- och drogförebyggande verksamheten antagits i stor utsträckning. Detta anser utskottet vara mycket positivt. Dessa program och planer anpassas efter de egna behoven och förutsättningarna i kommunen. Härigenom klargörs ansvarsfördelningen bättre och man kan utnyttja det lokala engagemanget bland ungdomar, föräldrar, politiker, organisationer och enskilda som arbetar med barn och ungdomar. Det är enligt utskottet mycket angeläget att göra ungdomarna mer delaktiga i det förebyggande arbetet mot alkohol- och narkotikamissbruk. Ungdomar måste i större utsträckning få påverka insatserna, bl.a. utforma egna fritidsmiljöer utan att dessa därför isoleras från vuxenvärlden. Samhället bör stödja olika pilotprojekt på området. Goda exempel bör spridas till andra kommuner. Kreativiteten hos enskilda människor och frivilliga organisationer måste uppmuntras och tas till vara. När det gäller kampen mot destruktiva livsstilar, drogmissbruk och utanförskap är behovet av folklig förankring och insatser från de frivilliga organisationerna av den största betydelse. I den nya socialtjänstpropositionen framhålls vikten av att dessa organisationer ges stöd i sitt arbete. Folkhälsoinstitutet leder och samordnar ett förstärkt alkohol- och drogförebyggande arbete. Folkhälsoinstitutet och CAN har också en faktaserie om olika narkotiska preparat. Institutet ger även ut Haschboken som ges omfattande spridning och som enligt uppgift också i mycket stor utsträckning läses och diskuteras av föräldrar och ungdomar. Det är, enligt utskottet, angeläget att skolorna använder sig av det kommentar- och referensmaterial som Skolverket eller andra utarbetar och att undervisningen bedrivs kontinuerligt. Informationen till ungdomarna och deras föräldrar om narkotika och narkotikamissbrukets symtom och verkningar måste fungera. Föräldrarna liksom skolan har ett stort ansvar i sammanhanget. Samhället måste på olika sätt verka för att föräldrarna tar sitt ansvar. Regeringen har i dagarna beslutat direktiv för en särskild utredare med uppdrag att föreslå hur stödet till föräldrar i form av föräldrautbildning och andra verksamheter för föräldrar med barn i förskole- och skolåldern kan utvecklas och stimuleras. I direktiven sägs bl.a. att ett särskilt område där föräldrar kan behöva stöd gäller tonårsbarnens förhållande till alkohol, droger och tobak. Utredaren skall pröva vad som kan göras inom barnomsorgen, skolan och på annat sätt för att hjälpa föräldrarna i deras arbete med att ge sina barn en positiv inriktning på sina liv. I detta sammanhang vill utskottet framhålla betydelsen av att insatser görs för att motverka ungdomsarbetslösheten. Allt fler ungdomar blir varken antagna till högre studier eller får något arbete efter skolan. Den höga ungdomsarbetslösheten och den minskade framtidstron hos många ungdomar förenad med en ökande alkoholanvändning i samhället riskerar också att leda till en ökning av narkotikamissbruket. Socialstyrelsen har tillsammans med Arbetsmarknadsstyrelsen fått i uppdrag av regeringen att utforma en arbetsgaranti och arrangera kompetenshöjande åtgärder för att ungdomar skall komma in i arbetslivet och inte behöva leva på socialbidrag och vara sysslolösa. I socialtjänstpropositionen föreslås nya bestämmelser i socialtjänstlagen, bestämmelser som ger kommunen rätt att begära att ungdomar under 25 år som uppbär försörjningsstöd enligt lagen skall delta i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet. Frågan om stöd till seriösa rejvarrangörer för att erbjuda ungdomarna ett alternativ till drogrelaterade rejvfester tas upp i en motion. Utskottet anser att rejvarrangörer som är motståndare till droger bör kunna stödjas av samhället. Kunskaperna om den nya ungdomskulturen måste förbättras hos dem som arbetar med dessa frågor. Samtidigt som det är viktigt att polis, socialarbetare och fritidspersonal intresserar sig för verksamheten är det nödvändigt att också sätta bestämda gränser för denna. Arrangörer som är positiva till droger måste med kraft motarbetas. Det gäller också att förhindra att denna drogkultur sprider sig till andra tillställningar där ungdomar träffas. De nya ungdomsgrupper som missbrukar narkotika kan vara svåra för vuxenvärlden att komma i kontakt med och påverka. Det ställer nya krav på förhållningssätt och på metoder för det förebyggande arbetet. Uppgifter finns om lyckosamma lokala insatser på detta område. Erfarenheten av dessa insatser bör enligt utskottet spridas. Åtgärderna mot ungdomarnas missbruk är enligt utskottet en viktig del i det brottsförebyggande arbetet. Ett nytt nationellt brottsförebyggande program har tagits fram och kunskapen om det brottsförebyggande arbetet sprids nu, samtidigt som stöd ges till olika brottsförebyggande projekt. Genom närpolisreformen har bättre förutsättningar skapats för polisen att bekämpa gatulangning och att arbeta förebyggande, t.ex. genom att identifiera och få kontakt med ungdomar i riskzonen för missbruk och kriminalitet. Det är av avgörande betydelse att tidigt upptäcka och reagera vid tecken på en negativ utveckling hos en ung människa. Behovet av ändringar i sekretesslagstiftningen i syfte att underlätta polisens och socialtjänstens samarbete tas upp i en motion. Frågan bereds fortfarande i Justitiedepartementet med ledning av promemorian 1994 E Sekretess vid samarbetet mot ungdomsbrott och ekobrott. Regeringens ställningstagande till promemorian bör enligt utskottet avvaktas. När det gäller frågan om även cannabisväxtens frö bör narkotikaklassas konstaterar utskottet att växtens frön undantas från narkotikakontroll enligt den berörda FN-konventionen (Single Convention on Narcotic Drugs). Sverige är dock oförhindrat att ha en starkare kontroll än den konventionen föreskriver. Under utfrågningen har det från Rikspolisstyrelsens sida framhållits att illegal odling av cannabis visserligen förekommer i Sverige men att den är försumbar i sammanhanget. Någon anledning att nu ändra definitionen på cannabis i narkotikalagstiftningen föreligger därför inte enligt utskottet. Regeringen och Läkemedelsverket bör dock följa utvecklingen. Utskottet välkomnar att regeringen i dagarna beslutat inrätta en arbetsgrupp med företrädare för berörda departement och myndigheter med uppdrag att se över lagstiftningen rörande de nya syntetiska drogerna. I betänkandet 1997/98:SoU1 Läkemedelsfrågor behandlade utskottet senast motioner om narkotikaklassade läkemedel, bl.a. om begränsning av förskrivningsrätt och om receptregistrering. I betänkandet, vartill hänvisas, ges en utförlig bakgrundsredovisning. Utskottet avstyrkte motionerna med hänvisning till det arbete som pågår på området. Riksdagen följde utskottet. Justitieutskottet höll i början av 1998 en utfrågning med företrädare för Riksåklagaren, Rikspolistyrelsen, Tullverket och Justitiedepartementet om myndigheternas strategier mot narkotikabrottsligheten och hur dessa strategier genomförs. I betänkandet 1997/98:JuU12 anfördes följande:
Sammanfattningsvis kan sägas att narkotikaproblemet under senare år förvärrats till såväl art som omfattning. Tillgången på narkotika i Sverige är illavarslande. Mängden beslagtagen narkotika, liksom antalet narkotikabeslag, har ökat det senaste året. Inställningen till narkotika bland framför allt unga människor har blivit alltmer liberal. För samtliga berörda myndigheter är bekämpningen av narkotikabrottsligheten prioriterad. Stora ansträngningar läggs ned såväl på att förhindra inflödet av narkotika som på att förbättra kunskaperna om och arbetsmetoderna mot narkotikabrottsligheten. Detta sker inom respektive myndighet, i samarbete med andra myndigheter och - inte minst - genom det internationella samarbetet. Enligt utskottet är den nuvarande narkotikasituationen i Sverige oroande. Särskilt gäller detta ungdomars alltmer liberala inställning till droger. Vid utfrågningen i utskottet har framkommit att det inom Regeringskansliet förs diskussioner om att inrätta en narkotikakommission med inriktning på åtgärder för att begränsa såväl efterfrågan som tillgången på narkotika. Utskottet ställer sig positivt till att på detta sätt lyfta fram narkotikafrågan. En sådan kommission skulle enligt utskottet kunna fylla en mycket viktig funktion i arbetet med attitydpåverkan, främst bland ungdomar. I budgetpropositionen för år 1998 (prop. 1997/98:1) anges som en prioritering under utgiftsområde 9 att opinionsbildning och förebyggande åtgärder bland ungdomar skall intensifieras för att påverka attityder och beteenden inom alkohol- och narkotikaområdet. Under rubriken Narkotikapolitik anförs bl.a. följande (utgiftsområde 9, s. 63 f):
Det yttersta målet för den svenska narkotikapolitiken är ett narkotikafritt samhälle. Sveriges ansträngningar att bekämpa narkotikamissbruket skall även fortsättningsvis bygga på en kombination av målinriktade förebyggande insatser, ett varierat utbud av behandlingsformer och fortlöpande kontrollinsatser. Denna politik måste förverkligas på såväl lokal som regional nivå. Avsikten är att motverka droganvändning bland ungdomar och att erbjuda adekvata vård- och rehabiliteringsinsatser till alla som utvecklat ett missbruk. Det är på lokal nivå som politikens trovärdighet prövas. Narkotikapolitiska insatser bör därför samordnas kommunalt och regionalt, med särskild betoning på insatser riktade till unga människor. Den svenska narkotikapolitiken ligger till grund för Sveriges internationella engagemang. Målet är att på ett globalt plan utveckla insatserna för att möta narkotikahotet. Sverige motverkar aktivt alla försök till nedrustning av narkotikakontrollen. - - - I flera europeiska länder förs en intensiv narkotikapolitisk debatt, där vissa grupper förespråkar en avkriminalisering av användningen av i första hand cannabis. Det förekommer också förslag om att legalisera användningen av alla typer av narkotika. Enligt olika opinionsundersökningar saknar dock sådana krav stöd bland befolkningarna i allmänhet. Ingen regering har heller uttalat sig för en sådan politik. I en del länder har ett kraftfullt avvisande av varje tanke på legalisering lett till att legaliseringsförespråkarna förlorat mark och debatten i stället inriktats på hur de förebyggande insatserna skall kunna stärkas. I en del länder i Europa förekommer försök med legal förskrivning av heroin till heroinmissbrukare. Sverige deltar mycket aktivt i det internationella samarbetet mot narkotika inom FN och den särskilda samarbetsgruppen för narkotikafrågor inom Europarådet, den s.k. Pompidougruppen. - - - Genom medlemskapet i EU har Sverige fått tillgång till ett utökat europeiskt samarbete kring narkotikafrågorna. Unionsfördraget öppnar nya möjligheter för en samordnad narkotikastrategi inriktad på minskad efterfrågan, bekämpning av narkotikahandeln och påverkan på tredje land genom ett samordnat internationellt agerande. En global handlingsplan som omfattar samtliga dessa delar har antagits liksom ett särskilt narkotikapreventivt program. I Lissabon finns sedan några år tillbaka EU:s narkotikaobservatorium, med uppgift att samla och bearbeta information om droger och drogberoende i medlemsstaterna. Syftet är att ta fram tillförlitliga och jämförbara data om narkotikaproblemen. Sverige deltar i observatoriets verksamhet. Sverige deltar också i ett västeuropeiskt forskningssamarbete inom vars ram nationella forskningsprojekt rörande utvärdering av insatser mot drogmissbruk samordnas. Universitetet i Stockholm har i uppdrag att svara för den svenska samordningen. Inom ramen för regeringens samordningsorgan för narkotikafrågor (SAMNARK) sker en samordning av regeringens narkotikapolitik. Regeringen drar följande slutsatser. Trots rapporter om ett ökat experimenterande med droger i ungdomsgrupper och rapporter om ändrade attityder till narkotika är narkotikamissbrukets omfattning i Sverige relativt begränsat, både i jämförelse med 1970-talet och i ett internationellt perspektiv. Det finns dock anledning att ta situationen på stort allvar. Genomgripande politiska, tekniska, ekonomiska och sociala förändringar har starkt påverkat eller förändrat tillvaron för stora grupper människor samtidigt som toleransen mot narkotika har ökat på många håll i världen. Risken att ett relativt oskyldigt och nyfiket experimenterande med droger skall leda till ett mer permanent bruk som leder till ett beroende kan inte negligeras. Särskild uppmärksamhet bör i det sammanhanget riktas mot de ungdomskulturer som byggs upp runt s.k. partydroger, t.ex. ecstacy och LSD, i vissa ungdomsgrupper som tidigare inte definierats som riskgrupper vad gäller narkotika. Drogerna, som görs relativt lätt tillgängliga via marknads- och saluföring på Internet, betraktas inte som narkotika av ungdomarna, varför de också har svårt att inse att konsumtionen är att definiera som missbruk. Narkotikapolitikens huvudinriktning måste enligt regeringens bedömning även fortsättningsvis vara att motverka en ökad narkotikaanvändning bland ungdomar. Kommunerna bör därför målmedvetet stärka det förebyggande arbetet riktat till ungdomar. Nationella ledningsgruppen för alkohol- och narkotikaförebyggande insatser har frågan om trender och missbruk bland ungdomar som en av sina främsta prioriteringar. - - - Sverige bör även fortsättningsvis ha en framträdande roll i det internationella samarbetet. Detta samarbete är utomordentligt betydelsefullt, inte minst mot bakgrund av den pågående europeiska integrationen och de genomgripande förändringarna i Central- och Östeuropa. För närvarande pågår förberedelserna inför ett särskilt narkotikamöte i FN:s generalförsamling i juni 1998. Syftet med mötet är att enas om strategier för det globala narkotikaarbetet. Sverige, som är en av huvudbidragsgivarna till FN:s narkotikakontrollprogram, UNDCP, deltar aktivt i mötesförberedelserna. Regeringen kommer under våren 1998 att presentera en skrivelse om narkotikapolitiken. Under riksdagens frågestund den 12 februari 1998 meddelade socialministern att regeringen avser att inom kort tillsätta en narkotikakommission (eller narkotikaberedning). Kommissionen skall föreslå åtgärder för att förstärka och effektivisera det förebyggande arbetet och rehabiliteringen av missbrukare, effektivisera rättsväsendets arbetsmetoder, öka kunskapen och analysera narkotikautvecklingen internationellt och nationellt, se över lagstiftningen och se om den behöver förstärkas samt utveckla strategier för information och opinionsbildning. Riksdagen har den 29 oktober 1997 beslutat att godkänna konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europol) (rskr. 1997/98:22, bet. 1997/98:JuU2). Med narkotika avses enligt 8 § narkotikastrafflagen läkemedel eller hälsofarliga varor med starkt vanebildande egenskaper eller varor som med lätthet kan omvandlas till varor med sådana egenskaper. En ytterligare förutsättning är att det är fråga om varor som på denna grund antingen är föremål för kontroll enligt en internationell överenskommelse som Sverige har biträtt eller av regeringen förklarats skall anses som narkotika. I den gemensamma åtgärd som antogs av Europeiska unionens råd i december 1996 föreskrivs i artikel 5 att medlemsstaterna skall sträva efter att utarbeta överensstämmande lagstiftningar i den omfattning detta är nödvändigt för att kompensera för de eftersläpningar och juridiska luckor som finns när det gäller syntetiska droger. Vidare stadgas att medlemsstaterna särskilt skall främja upprättandet av ett snabbt informationssystem som gör det möjligt att identifiera dessa droger som ämnen som skall förbjudas så snart de dyker upp i en medlemsstat. Den 16 juni 1997 beslutade rådet om en gemensam åtgärd beträffande informationsutbyte, riskbedömning och kontroll av syntetiska droger. Denna gemensamma åtgärd innebar att ett system för tidig varning inrättades (det s.k. Early Warning System). Tanken är att information om nya syntetiska droger snabbt skall kunna utbytas mellan medlemsländerna och att riskerna med drogerna skall kunna bedömas. Därefter skall de åtgärder för kontroll av narkotika som är tillämpliga i respektive medlemsstat även kunna användas på de nya drogerna. Folkhälsoinstitutet kommer under 1998 att påbörja uppbyggnaden av varningssystemet i Sverige. I departementspromemorian Kontroll av syntetiska droger m.m. (Ds 1997:70) föreslår en arbetsgrupp inom Socialdepartementet olika åtgärder med syfte att möjliggöra ett snabbare utredningsförfarande och en förbättrad rättslig kontroll när det gäller syntetiska droger. Bl.a. föreslås en viss förändring av narkotikadefinitionen i 8 § narkotikastrafflagen för att denna klart skall täcka alla de varor som i dag anses som narkotika. Rekvisitet ?starkt vanebildande egenskaper? ersätts med ?euforiserande effekter eller beroendeframkallande egenskaper?. En fördel med tillägget ?euforiserande effekter? är enligt arbetsgruppen att detta går fortare och lättare att konstatera än eventuella beroendeframkallande eller vanebildande egenskaper. Utrednings- och beslutsförfarandet i fråga om syntetiska droger bör därför kunna gå snabbare. Arbetsgruppen har övervägt vilka ytterligare lagstiftningsåtgärder som skulle kunna vidtas för att möjliggöra en mer skyndsam reaktion från samhällets sida mot nya droger. Arbetsgruppen fann det olämpligt, bl.a. av straffrättsliga skäl, att införa generiska eller analoga definitioner av narkotika i svensk lagstiftning. Genom en generisk definition narkotikaklassas en hel grupp varor vilka samtliga innehåller en i definitionen närmare beskriven kemiskt aktiv substans, dock anges inte vilka enskilda varor som omfattas. Analoga definitioner är än mer vittomfattande obestämd än de generiska och anger inte heller de enskilda varor som omfattas av definitionen. En vara anses som analog om den väsentligen liknar en redan narkotikaklassificerad vara vad gäller struktur eller effekt. Arbetsgruppen föreslår i stället att en ny lag införs om förbud mot vissa hälsofarliga varor. Den föreslagna lagen skulle gälla varor som medför eller på grund av sin struktur kan antas medföra allvarlig fara för människors liv eller hälsa och som används för miss-bruksändamål. Lagen skulle även gälla varor beträffande vilka missbruk inte har konstaterats men som på grund av sin struktur bedöms vara särskilt ägnade att leda till missbruk. De aktuella varorna skulle enligt förslaget utan tillstånd varken få införas, överlåtas, framställas, förvärvas i överlåtelsesyfte, bjudas ut till försäljning eller innehas. Enligt arbetsgruppen är det meningen att man i första hand skulle kunna få kontroll över sådana varor vars kemiska sammansättning liknar de redan narkotikaklassificerade varornas men som man ännu inte kunnat konstatera har sådana egenskaper att de kan förklaras vara narkotika. Skulle det senare visa sig att de inte uppfyller kraven för narkotika kan den lindrigare regleringen behållas för att ändå motverka missbruk av varorna. Läkemedelsverket har i dag uppgiften att genomföra den utredning av en varas egenskaper m.m. som ligger till grund för beslutet om narkotikaklassificering. I syfte att förkorta utredningstiderna föreslås i departementspromemorian att denna uppgift skall övertas av Folkhälsoinstitutet när det gäller nya droger som inte utgör läkemedel. Arbetsgruppen föreslår vidare ett antal regeländringar för att förbättra rapporteringen från myndigheterna när det gäller observationer och fynd av nya droger. Enligt arbetsgruppens mening bör den föreslagna kombinationen av åtgärder kunna bidra till ett betydligt snabbare och mera slagkraftigt förfarande när det gäller att ställa nya droger under rättslig kontroll. Enligt uppgift kommer regeringen att i maj 1998 i en proposition presentera förslag om kontroll av syntetiska droger. I proposition 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen markerar regeringen betydelsen av förebyggande verksamhet och tidiga insatser inom socialtjänsten. En utvecklad samverkan över sektorsgränserna är också en förutsättning för att socialtjänsten skall kunna lösa sina åligganden och uppgifter på ett tillfredsställande sätt. I propositionen anges att regeringen delar alkoholpolitiska kommissionens uppfattning att socialtjänstens insatser på samhälls- och gruppnivå för att förebygga och motverka missbruk framför allt bör inriktas på barn och ungdomar. Det krävs åtgärder både för att senarelägga debuten och minska användningen av såväl alkohol som andra droger bland unga. Utgångspunkten i det allmänt förebyggande arbetet i kommunen bör ingå i en sammanhållen strategi inom ramen för en alkohol- och drogpolitisk handlingsplan. Enligt regeringen bör en sådan handlingsplan tas fram i samverkan mellan socialtjänsten, fritids- och kulturförvaltningarna, skolan, de frivilliga organisationerna och polisen m.fl. I handlingsplanen bör de olika aktörernas roller och uppgifter klargöras. Ansvaret för att samordna det förebyggande arbetet bör ligga hos kommunstyrelsen, anförs det. Regeringen ser det som mycket angeläget att barn och ungdomar under sin uppväxt har tillgång till drogfria miljöer och aktiviteter, att användande av alkohol och andra droger motverkas samt att det på kommunal nivå förs en ansvarsfull politik när det gäller tillstånd att servera alkoholdrycker. Det bör dessutom vara en prioriterad uppgift för socialtjänsten att bedriva uppsökande verksamhet samt tillhandahålla insatser för olika riskgrupper bland barn, ungdomar och vuxna för att förebygga och motverka missbruk. Socialministern övertog våren 1997 ordförandeskapet i den nationella ledningsgruppen för alkohol- och narkotikaförebyggande insatser i syfte att förstärka samverkan och samordningen av insatserna. Ledningsgruppen består av representanter för 13 myndigheter och har till uppgift att bygga upp ett långsiktigt förebyggande arbete som kan möta de förändrade förutsättningarna som internationaliseringen och Sveriges EU-medlemskap medfört för den traditionella svenska drogpolitiken. Ett prioriterat område för ledningsgruppen är insatser riktade mot ungdomar. En referensgrupp med ungdomar i åldern 18-25 år har knutits till den nationella ledningsgruppen. Konfererenser om ungdomar och droger kommer att anordnas under våren 1998. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) har fått i uppdrag av regeringen att genomföra en studie om socialt marginaliserade missbrukare. I uppdraget ingår bl.a. att undersöka omfattningen och utvecklingen av det tunga missbruket samt hur rekryteringen in i ett tungt missbruk går till, vilken miljö missbrukaren lever i, vilka nätverk han har och vilken hjälp han eller hon får. Regeringen har även tagit initiativ till en studie tillsammans med SIFO-SMG som syftar till att klargöra ungdomars värderingar och inställning till narkotika. Socialdepartementet är i färd med att bygga upp ett alkohol- och narkotikapolitiskt forum på Internet. Där kommer att lämnas fakta om alkohol och narkotika samt tas upp frågor om livsstil och värderingar. Det kommer att ges möjlighet till diskussion och frågor, bl.a. genom s.k. chats och klotterplank. Målgruppen är 14-åringar, dvs. elever i årskurs 8. I regleringsbrevet för budgetåret 1998 avseende Folkhälsoinstitutet ges institutet i uppdrag att fördjupa och sprida det arbete med skolan som hälsofrämjande arena som utvecklats inom ramen för European Network of Health Promoting Schools. Arbetet skall ske i samarbete med bl.a. Skolverket och Svenska Kommunförbundet. I Folkhälsoinstitutets verksamhetsplan för 1998 anges bl.a. att insatser som syftar till att förstärka en opinion till förmån för negativa attityder till narkotika i dag är viktigare än någonsin. Institutets informations- och opinionsbildande verksamhet kommer under 1998 att intensifieras. Bland annat kommer ett samlat informationsmaterial om narkotika som riktar sig till föräldrar med elever i årskurs 8 att tas fram samt en kampanj mot narkotika att genomföras. Enligt läroplanen för det obligatoriska skolväsendet har rektor ett särskilt ansvar för att bl.a. riskerna med tobak, alkohol och narkotika integreras i undervisningens olika ämnen. ANT-frågor tas också upp som kunskapsområden i ämnena biologi samt idrott och hälsa. Skolverket utarbetar olika typer av kommentar- och referensmaterial som skolorna kan ha som stöd i undervisningen samt samarbetar med olika organisationer, myndigheter och projekt kring hälsofrågor. Skolverket har regeringens uppdrag att ta fram ett nytt referensmaterial om ANT-frågor, vilket beräknas vara klart under våren 1998. Barnkommittén påpekar i sitt huvudbetänkande Barnets bästa i främsta rummet (SOU 1997:116) att staten, enligt artikel 33 i FN:s konvention om barnets rättigheter, är skyldig att vidta alla lämpliga åtgärder, innefattande lagstiftningsåtgärder, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i upplysningssyfte, för att skydda barn från olaglig användning av narkotika och psykotropa ämnen. Kommittén framhåller vikten av att det runt om i skolorna förs en levande diskussion om alkohol- och narkotikafrågorna, i syfte att stärka elevernas motstånd mot alkoholpositiva och drogromantiserande budskap. Särskild vikt bör läggas vid att förstärka ungdomars motstånd mot narkotika. Kommittén anför att kommunernas fritidsgårdar och drogfria arrangemang spelar en utomordentligt viktig roll i det drogförebyggande arbetet samt framhåller betydelsen av att kommunerna stödjer ungdomars egna initiativ och idéer på området. I betänkandet Stöd i föräldraskapet (SOU 1997:161) från Utredningen om föräldrautbildning anges att många kommuner och landsting bedriver framgångsrikt ungdomsarbete där föräldrautbildning om alkohol och droger ingår men att det skulle behövas en överblick på nationell nivå över sådana projekt. I betänkandet redovisas exempel från olika kommuner på projekt och arbetsmetoder som syftar till att informera och engagera föräldrar för att förebygga att ungdomar börjar röka, använda alkohol eller använda andra droger. Regeringen avser att under våren 1998 överlämna en proposition baserad på Barnkommitténs och Föräldrautbildningsutredningens betänkanden.
Utskottets bedömning Av CAN:s rapporter om ungdomars narkotikavanor framgår att andelen ungdomar som har prövat narkotika har ökat under de senaste åren. Under 1990-talet har t.ex. andelen elever i årskurs 9 som någon gång har använt narkotika fördubblats. Ungdomars attityder till framför allt cannabis tycks ha blivit mindre negativa. Inställningen till narkotika generellt sett är dock fortfarande mycket negativ hos de flesta ungdomar. Utskottet ser med oro på situationen. Riksdagen gav våren 1997 regeringen till känna vad utskottet anfört i betänkandet 1996/97:SoU10. Ett enigt utskott uttalade bl.a. att målet för den svenska narkotikapolitiken är att skapa ett narkotikafritt samhälle samt att det är särskilt angeläget att kraftfullt motverka ungdomars narkotikaanvändning. Det behövs kraftfulla insatser för att vända trenden mot ökat intresse för narkotika och ökat missbruk bland ungdomar. Utskottet framhöll bl.a. vikten av samverkan mellan olika lokala organ och organisationer, av en god samordning av insatserna samt av ett levande och enträget engagemang från samhällets, från föräldrars och från frivilliga organisationers sida. Vidare betonades från utskottets sida vikten av information till ungdomarna och deras föräldrar om narkotika och narkotikamissbrukets symtom och verkningar. Utskottet såg positivt bl.a. på arbetet inom den nationella ledningsgruppen för det alkohol- och drogförebyggande arbetet och på att allt fler kommuner antar handlingsplaner på området. Utskottet vidhåller den inställning om narkotikapolitikens mål och inriktning och om åtgärder mot narkotikamissbruk som redovisades i nämnda betänkande och som samtliga partier i riksdagen stod bakom. Utskottet ser vidare positivt på att en narkotikakommission enligt regeringen skall tillsättas med uppgift att bl.a. analysera narkotikautvecklingen, se över lagstiftningen och föreslå åtgärder för att förstärka och effektivisera olika slags insatser och arbetsmetoder samt utveckla strategier för information och opinionsbildning. Regeringen har också aviserat en proposition/skrivelse om narkotikapolitiken till senare i vår. De synpunkter som förs fram i motionerna So206 (m) yrkande 5, So302 (kd) yrkande 8 delvis, So305 (c) yrkande 9, So610 (m) yrkande 15, So626 (s) yrkandena 1 och 2, So628 (m) yrkandena 1 och 3, So644 (fp) yrkandena 12 och 13, So649 (v) yrkande 1, So652 (fp) yrkande 1, So655 (mp) yrkandena 3 och 16 delvis, So663 (c, s, m, fp, v, mp, kd), Ju910 (c) yrkande 19 och Ju916 (m) yrkande 4 överensstämmer i stort med utskottets tidigare uttalande och med de synpunkter som regeringen framfört i budgetpropositionen 1997. Motionerna So675 (mp) yrkande 1 och So679 (kd, fp) yrkande 3 får enligt utskottet anses tillgodosedda. Flera motioner handlar om syntetiska droger m.m. Regeringen har aviserat en proposition om kontroll av syntetiska droger senare i vår. Även motionerna So612 (mp), So628 (m) yrkande 4, So667 (s) delvis och So675 (mp) yrkande 3 är tillgodosedda. När det gäller kontroll av narkotikaklassade läkemedel konstaterar utskottet att ett flertal åtgärder vidtagits eller planeras för att komma till rätta med beroendet och missbruket av dessa läkemedel, bl.a. åtgärder för att förbättra kontrollen och uppföljningen av förskrivningen. Motion So667 (s) delvis är tillgodosedd. Det saknas i dagsläget anledning att som föreslås i motion So652 (fp) yrkande 3 ändra definitionen på cannabis i narkotikalagstiftningen så att även växtens frön klassas som narkotika. Utvecklingen av den illegala odlingen av cannabis i landet bör dock följas noga. Något nytt tillkännagivande till regeringen med anledning av de nu nämnda motionsyrkandena är enligt utskottets mening inte nödvändigt. Dessa motionsyrkanden avstyrks därför. Flera motioner tar upp behovet av insatser på internationell nivå för att komma till rätta med narkotikaproblemen. Riksdagen gav våren 1997 regeringen till känna bl.a. att det är ytterst angeläget att Sverige med kraft driver sin inställning i narkotikafrågor internationellt. För att få mesta möjliga gehör krävs enligt tillkännagivandet att argumenteringen kompletteras med en utförlig dokumentation av de svenska erfarenheterna av den förda politiken. Det anfördes vidare att det är av största vikt att Sverige kan markera stor enighet inom narkotikapolitiken för att få gehör för politiken såväl nationellt som internationellt. Det ansågs också angeläget att Sverige även i det nordiska samarbetet framförde sin syn på narkotikafrågor. Tillgången på narkotika i västvärlden är mycket stor. Produktionen av illegal narkotika ökar, samtidigt som den illegala handeln med narkotika blir alltmer välorganiserad och svårare att bekämpa. Omfattande insatser görs på såväl global som regional nivå i Europa för att bekämpa den illegala handeln och missbruket av narkotika. För att stärka samarbetet och besluta om strategier för det globala narkotikaarbetet ordnar t.ex. FN:s generalförsamling i juni i år ett särskilt narkotikamöte. I flera europeiska länder finns dock grupper som aktivt förespråkar en legalisering av användningen av i första hand cannabis. Förslag förekommer också om att avkriminalisera bruk av alla typer av narkotika. Sådana krav saknar av allt att döma stöd bland befolkningen i allmänhet i dessa länder. Ingen regering har heller anslutit sig till en sådan liberal narkotikapolitik. Utskottet ser dock mycket allvarligt på situationen. Sveriges restriktiva narkotikapolitik ligger till grund för det internationella engagemanget. Sverige deltar sedan länge mycket aktivt i det internationella samarbetet på detta område. Utskottet anser det ytterst angeläget att regeringen med kraft fortsätter att bekämpa alla krav på legalisering av narkotika och liberalisering av narkotikapolitiken, såväl nationellt som på det internationella planet. Sverige måste fortsätta att aktivt driva sin inställning i narkotika-frågor internationellt, bl.a. inom FN, Europarådet, EU och i det nordiska samarbetet. Bl.a. det kommande FN-mötet om narkotika utgör ett viktigt tillfälle för Sverige att redovisa skälen för en restriktiv narkotikapolitik. En nödvändig förutsättning för framgång i det internationella arbetet är att våra insatser nationellt är framgångsrika och att vi kan visa på en enig restriktiv inställning i frågan. Vad utskottet nu anfört med anledning av motionerna So302 (kd) yrkande 8 delvis, So610 (m) yrkande 18, So628 (m) yrkande 5, So644 (fp) yrkande 15, So655 (mp) yrkandena 15 och 16 delvis, So679 (kd, mp) yrkande 2 och Ju910 (c) yrkande 20 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande den nationella narkotikapolitiken att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So206 yrkande 5, 1997/98:So302 yrkande 8 delvis, 1997/98:So305 yrkande 9, 1997/98:So610 yrkande 15, 1997/98:So612, 1997/98:So626 yrkandena 1 och 2, 1997/98:So628 yrkandena 1, 3 och 4, 1997/98:So644 yrkandena 12 och 13, 1997/98:So649 yrkande 1, 1997/98:So652 yrkandena 1 och 3, 1997/98:So655 yrkandena 3 och 16 delvis, 1997/98:So663, 1997/98:So667, 1997/98:So675 yrkandena 1 och 3, 1997/98:So679 yrkande 3, 1997/98:Ju910 yrkande 19 och 1997/98:Ju916 yrkande 4, 2. beträffande internationellt arbete mot narkotikaproblemen att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So302 yrkande 8 delvis, 1997/98:So610 yrkande 18, 1997/98:So628 yrkande 5, 1997/98:So644 yrkande 15, 1997/98:So655 yrkandena 15 och 16 delvis, 1997/98:So679 yrkande 2 och 1997/98:Ju910 yrkande 20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 24 mars 1998
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson (s), Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Mariann Ytterberg (s), Stig Sandström (v), Christin Nilsson (s), Chatrine Pålsson (kd), Elisebeht Markström (s) och Annika Jonsell (m). Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Motionerna............................................1 Utskottet.............................................3 Motionerna 3 Bakgrund och tidigare behandling 9 Utskottets bedömning 19 Hemställan 21
Elanders Gotab, Stockholm 1998