Nationell strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism – förebygga, förhindra, skydda och hantera
Betänkande 2023/24:JuU23
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 18 april 2024
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Skrivelse om en nationell strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism har behandlats (JuU23)
Riksdagen har behandlat en skrivelse från regeringen om en ny samlad nationell strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism. Syftet med strategin är att ge en långsiktig inriktning av arbetet i Sverige – lokalt, regionalt, nationellt och internationellt.
Strategin delas in i fyra områden:
- förebygga – exempelvis minska tillväxten av våldsbejakande extremism genom att förebygga risken för radikalisering.
- förhindra – exempelvis förhindra möjligheter till finansiering och tillgång till vapen
- skydda – exempelvis arbeta med skyddet av det demokratiska samhället och
- fortsätta identifiera risker och sårbarheter
- hantera – exempelvis arbeta med hur attentat eller pågående dödligt våld ska hanteras, samt fokusera på vikten av ansvarsutkrävande och insatser till brottsoffer.
Den nya strategin ersätter de tidigare strategierna mot våldsbejakande extremism och terrorism från 2015.
Riksdagen menar att strategin skapar förutsättningar för ett brett och långsiktigt arbete på området och föreslår att riksdagen ska lägga regeringens skrivelse till handlingarna, det vill säga avsluta ärendet.
- Utskottets förslag till beslut
- Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på motionen.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Skrivelser: 1
Från regeringen
- Nationell strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism - förebygga, förhindra, skydda och hanteraSkrivelse 2023/24:56
Motioner från ledamöterna
Beredning, Genomförd
Justering: 2024-04-11
Trycklov: 2024-04-11
Betänkande 2023/24:JuU23
Alla beredningar i utskottet
Skrivelse om en nationell strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism har behandlats (JuU23)
Justitieutskottet har behandlat en skrivelse från regeringen om en ny samlad nationell strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism. Syftet med strategin är att ge en långsiktig inriktning av arbetet i Sverige – lokalt, regionalt, nationellt och internationellt.
Strategin delas in i fyra områden:
- förebygga – exempelvis minska tillväxten av våldsbejakande extremism genom att förebygga risken för radikalisering
- förhindra – exempelvis förhindra möjligheter till finansiering och tillgång till vapen
- skydda – exempelvis arbeta med skyddet av det demokratiska samhället och fortsätta identifiera risker och sårbarheter
- hantera – exempelvis arbeta med hur attentat eller pågående dödligt våld ska hanteras, samt fokusera på vikten av ansvarsutkrävande och insatser till brottsoffer.
Den nya strategin ersätter de tidigare strategierna mot våldsbejakande extremism och terrorism från 2015.
Utskottet menar att strategin skapar förutsättningar för ett brett och långsiktigt arbete på området och föreslår att riksdagen ska lägga regeringens skrivelse till handlingarna, det vill säga avsluta ärendet.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2024-04-17
Debatt om förslag 2023/24:JuU23
Webb-tv: Nationell strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism – förebygga, förhindra, skydda och hantera
Dokument från debatten
- Onsdag den 17 april 2024Kammarens föredragningslistor 2023/24:100
- Protokoll 2023/24:100 Onsdagen den 17 aprilProtokoll 2023/24:100 Nationell strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism - förebygga, förhindra, skydda och hantera
- Onsdag den 17 april 2024 (preliminär)Talarlista 2023/24:20240417
Protokoll från debatten
Anf. 163 Adam Marttinen (SD)
Herr talman! Vi debatterar justitieutskottets betänkande Nationell strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism - förebygga, förhindra, skydda och hantera.
Det är en ny, samlad strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism som omfattar arbetet hos myndigheter och olika samhällsaktörer och som ger en lägesbild och pekar på politiska initiativ och olika målsättningar.
Av betänkandet att döma finns det inte några stora politiska skiljaktigheter mellan regeringen och oppositionen. Det finns dock två reservationer från Miljöpartiet, varav Socialdemokraterna har anslutit till den ena, och ett särskilt yttrande från Vänsterpartiet.
Socialdemokraterna och Miljöpartiet menar bland annat att de saknar "ett mer utförligt resonemang om de strukturella grundorsakerna till våldsbejakande extremism och terrorism samt förslag på åtgärder för att bekämpa dessa". Man pekar på segregation och utanförskap som potentiella grundorsaker och vill ha med dessa grundorsaker för att kunna bekämpa extremisternas tillväxtmiljöer och rekryteringsbas - bra så.
Miljöpartiet har också en önskan om en ny blocköverskridande uppgörelse och pekar på den uppgörelse som skedde mellan den förra regeringen och den dåvarande oppositionen, vilket på den tiden exkluderade Sverigedemokraterna. Man blir inte riktigt klok på exakt vilken typ av uppgörelse de frågar efter, men det verkar vara enligt receptet ju fler kockar, desto bättre soppa.
Jag håller av flera skäl inte med om den analysen. Jag håller inte heller med om att det finns något större behov av ytterligare analys av grundorsakerna till att vi har en tillväxtmiljö bland extremister och terrorister i vårt land, något som Socialdemokraterna och Miljöpartiet pekar på och vill ha.
Jag tycker att den analysen är ganska glasklar, och den finns också beskriven i dokument utanför just detta betänkande, bland annat i Säkerhetspolisens årsrapporter genom åren.
Vänsterpartiet har ett särskilt yttrande till detta betänkande, där man beskriver att man har en skiljaktig mening mot regeringen när det kommer till exempelvis ökad användning av hemliga tvångsmedel, fler möjligheter för myndigheter att dela information och ytterligare åtgärder för att förhindra spridning av terrorisminnehåll på digitala plattformar.
Man är alltså emot den typ av åtgärder som har gjort att Säkerhetspolisen får ett mer effektivt handlingsutrymme att bekämpa terrorism. Skulle vi ha accepterat Vänsterpartiets linje genom åren och låtit dem bestämma kan vi alltså på goda grunder säga att Säkerhetspolisen i de fall där de lyckats stoppa terrorattentat i vårt land genom sina underrättelseinhämtningar inte hade kunnat göra det. Sverige hade med Vänsterpartiets politik sannolikt fått uppleva fler terrorattentat.
Den samlade kritiken från Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna är alltså att man vill se en större samling kring grytan. Man vill ha en närmare analys, men jag menar att det redan är klart.
Sammanfattningsvis kan man säga, herr talman, att Vänsterpartiet är emot effektiva åtgärder i arbetet mot terrorism. Miljöpartiet vill släppa in utländska terrorhot i vårt land helt utan kontroll, och Socialdemokraterna vill bygga sitt regeringsunderlag på dessa två partier.
Så här är det: Det största hotet är islamism. Den främsta orsaken till det är invandring. Den bästa lösningen för att förebygga denna situation framåt är utvisning.
Så länge vi inte kan komma överens om den problembeskrivningen och den målsättningen för politiken finns det inget behov av att inkludera Socialdemokraterna eller Miljöpartiet i det gemensamma arbetet framåt mot terrorism.
Herr talman! Jag yrkar avslag på motionerna och bifall till att skrivelsen läggs till handlingarna.
(Applåder)
Anf. 164 Anna Wallentheim (S)
Herr talman! Terrorism och våldsbejakande extremism fortsätter att vara ett överhängande hot mot vårt land och vårt sätt att leva. Redan i tidigare debatter har vi här i kammaren haft möjlighet att lyfta det faktum att Sverige har gått från att betraktas som ett legitimt mål för terrorattentat till att betraktas som ett prioriterat mål.
I en tid när klyftorna i Sverige ökar, när utanförskap gror och när framtidshopp har bytts mot pessimism krävs handlingskraft för att öka svensk säkerhet. I vår kommittémotion lyfte vi socialdemokrater att det behövs en uppdaterad nationell samling mot våldsbejakande extremism och terrorism, och här står vi nu i kammaren för att debattera regeringens skrivelse Nationell strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism - förebygga, förhindra, skydda och hantera.
Hotet från våldsbejakande extremism och terrorism har under senare år förvandlats till en alltmer komplex och svårbekämpad utmaning: från våldsbejakande högerextremism till våldsbejakande islamism till enskilda terrorhandlingar som är svåra att förutse. Dessa har också letat sig in på nya arenor.
I ljuset av detta måste vi se hur den digitala eran har medfört en mångfald av plattformar där våldsbejakande budskap och terrorisminnehåll kan spridas skrämmande enkelt. Denna utveckling har gjort att hoten inte längre känner några gränsen. De är numera gränsöverskridande till sin natur och utgör ett hot inte bara mot en nation utan mot demokratin i dess helhet.
Detta innebär att vi inte längre bara kan tala om extremism och terrorism i klassisk bemärkelse. Vi står nu inför ett bredare hot som består av aktiviteter som syftar till att underminera det demokratiska samhället och urholka förtroendet för våra institutioner. Detta kräver en strategi som är lika komplex som problemet i sig.
Herr talman! Under våra år i regeringen tog vi socialdemokrater fram 28 propositioner med lagförslag som just pekade på dessa områden. Vi har alltid tagit terrorist- och extremistfrågorna på stort allvar, vilket innebär att man bland annat tog fram en strategi kring terrorism och en strategi kring våldsbejakande extremism. Vi tog också fram en ny terrorbrottslag, förbud mot terrorresor, nya verktyg för Säkerhetspolisen med mera, allt för att göra skillnad.
De senaste årens våldsdåd gör också frågorna kopplade till våldsbejakande extremism ännu mer hotfulla. Därmed måste vi också se symbiosen mellan terrorism och våldsbejakande extremism. Detta gör att vi socialdemokrater i stor utsträckning välkomnar den nya samlade nationella strategin som ersätter de två tidigare strategierna Förebygga, förhindra och försvåra - den svenska strategin mot terrorism, och strategin Åtgärder för att göra samhället mer motståndskraftigt mot våldsbejakande extremism. Att vi nu får en samlad strategi ser vi som någonting positivt.
Herr talman! Vi kan inte förneka att Sveriges säkerhetsläge har genomgått en betydande förändring, tyvärr inte till det bättre. Terrorism och våldsbejakande extremism har blivit en skrämmande verklighet som ständigt påminner oss om den osäkerhet vi lever i, från de fruktansvärda händelserna i Stockholm 2017 till dödliga skolattacker, från Visby 2022 till attentatet mot svenska medborgare i Bryssel 2023.
Det här är några exempel på hur vårt land har drabbats av attacker som har skakat oss och gjort dessa frågor ännu mer komplexa. Dessa hot utgör inte bara en fara mot vår personliga frihet och trygghet utan underminerar som sagt hela demokratin.
I strategin från regeringen går det bland annat att läsa att vi i dag möter tre huvudsakliga parallella hot mot vår inre säkerhet. Det är terrorism och våldsbejakande extremism. Det är olika statliga aktörer som agerar fientligt mot Sverige. Och det är grov, organiserad brottslighet.
I en tid då hoten är många och omfattande är det avgörande att vårt svar är uthålligt och välplanerat. Vi socialdemokrater välkomnar alltså stora delar av den strategi som regeringen har presenterat och som bygger vidare på det arbete som vi socialdemokrater gjorde under våra år i regeringen. Vi menar att strategin blir ett viktigt verktyg för att fortsätta bekämpa extremismen och terrorismen. Genom att fokusera på att förebygga, förhindra, skydda och hantera hot både innan och efter ett attentat visar vi att vi står fast beslutna att skydda vårt samhälle och de principer det bygger på.
Vi måste också vara tydliga med att denna strategi inte är hela lösningen. Men den blir ett viktigt verktyg som kan vägleda myndigheter, institutioner och politiker i vårt gemensamma ansvar mot komplexa hot.
Vi socialdemokrater inser att det krävs ett långsiktigt engagemang och en samlad ansträngning från hela samhället för att effektivt bekämpa utmaningarna. Med socialdemokratiska värderingar som utgångspunkt, där vi i princip som med annan brottslighet menar att vi måste göra både och, är jag fast övertygad om att vi tillsammans kan skapa ett samhälle som är tryggare, mer inkluderande och rättvisare för alla.
Herr talman! Som jag sa är vi överlag positiva till regeringens skrivelse, men det finns vissa delar där vi önskar att man tydligare hade fokuserat och presenterat konkreta åtgärder. Ett exempel är behovet av fler insatser mot finansieringen av terrorism. Regleringen kring Polismyndighetens och Säkerhetspolisens samarbete med andra myndigheter och privata aktörer är ett steg i rätt riktning, men det behövs tydligare vägledning och åtgärder för att effektivt bekämpa finansieringen av terrorism. Finansieringen från till exempel välfärdsbrott är något vi socialdemokrater aldrig kommer att acceptera.
Vi menar också att det behövs ett mer utförligt resonemang kring de strukturella grundorsakerna till våldsbejakande extremism och terrorism. Det är viktigt att strategin inte bara fokuserar på att bekämpa symtomen utan även adresserar roten till problemet. Åtgärder för att minska segregation och utanförskap och förbättra social rättvisa är avgörande för att förhindra att extremismmiljöer får fotfäste och kan rekrytera nya medlemmar.
Strategin bör lägga större vikt vid tidiga insatser för att förebygga radikalisering och rekrytering, särskilt bland barn och unga. Det handlar om att fånga upp riskgrupper i skolan och ge socialtjänsten och vården rätt förutsättningar. Den digitala miljön måste fungera så att vi fångar upp de barn och unga som är på glid. Det kan också handla om stöd till föräldrar eller civilsamhällesorganisationer, som ju spelar en otroligt viktig roll i detta arbete.
Herr talman! Genom att adressera dessa brister och komplettera strategin med konkreta åtgärder kan vi säkerställa att vi arbetar effektivt mot våldsbejakande extremism och terrorism på alla fronter. De senaste årens allvarliga och grova brottslighet undergräver tilliten mellan människor och urholkar framtidstron. Så får det inte fortsätta. Samhället måste vara starkare än så. När en ungdom riskerar att dras in i kriminalitet eller extremism måste hela samhället gripa in med alla till buds stående medel. Vi socialdemokrater menar att hela samhället ska mobiliseras för att bryta segregationen, utanförskapet och de ökade klyftorna.
Det bästa sättet att motarbeta rasism, islamism och extremism är att stärka jämlikheten och se till att vi har en fungerande välfärd som når alla. För att lyckas med detta måste först och främst fler vuxna komma i arbete. Vi måste också bryta trångboddheten och den ekonomiska ojämlikheten, men det handlar även om att lärare, fältassistenter, idrottsföreningar, kulturföreningar och andra ska ha det stöd de behöver för att ge barn och unga framtidstro och mod att drömma.
Med de orden avslutar jag mitt anförande och yrkar bifall till reservation nummer 2.
(Applåder)
Anf. 165 Adam Marttinen (SD)
Herr talman! Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna har haft flera debatter genom åren på temat terrorism. Vi har också sett utvecklingen i vårt land när det kommer till de våldsbejakande miljöerna. Den våldsbejakande islamismen är som bekant av Säkerhetspolisen sedan tidigare betraktad som den största och snabbast växande. Så har det varit under en 10-15-årsperiod.
Socialdemokraterna säger i en reservation tillsammans med Miljöpartiet att det saknas ett mer utförligt resonemang om de strukturella grundorsakerna till våldsbejakande extremism. Jag skulle vilja ställa en fråga till Socialdemokraterna och Anna Wallentheim. Kan de i dag erkänna - det har ju varit svårt hittills för dem - att den invandringspolitik som främst Socialdemokraterna haft ansvar för i sina regeringar har varit bidragande och grundorsak till att den våldsbejakande islamismen kunnat växa sig stark i vårt land?
Anf. 166 Anna Wallentheim (S)
Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Precis som Adam Marttinen nämner har vi stått i den här kammaren många gånger och haft olika typer av debatter om terrorism- och extremismfrågorna. Det är inte heller första gången jag och ledamoten får möjligheten att stå i ett replikskifte och diskutera vilken typ av extremism vi anser är grundorsak till problemen vi ser i samhället.
Jag vill återigen påpeka att vi socialdemokrater ser att detta är en positiv strategi som ska jobba på alla fronter. Det finns ett problem med högerextremismen. Det finns ett problem med islamismen. Det finns också ensamagerande personer som är svåra att placera i ett fack. Vi måste jobba med alla fronterna, och jag har påpekat att det är just grundorsakerna vi måste titta på.
Jag, till skillnad från ledamoten Marttinen, anser inte att det är den ökade invandringen som är problemet. Problemet är att vi har ett samhälle som dras isär på grund av att vi väljer att prioritera helt fel. Sverigedemokraterna samarbetar nu med en regering som faktiskt fortsätter att vidga klyftorna och som fortsätter att se till att barn behandlas olika beroende på var i Sverige de bor. Ni är med och finansierar den typ av utveckling som innebär att inte alla skolor och barn får rätt förutsättningar. Ni fortsätter att prioritera de rikaste i samhället i stället för att satsa på välfärden.
I grunden handlar detta om att rikta resurserna till förskolor, bryta segregationen och se till att människor kommer in i vårt samhälle. Vad är det som gör att Sverigedemokraterna inte ser den utvecklingen?
Anf. 167 Adam Marttinen (SD)
Herr talman! Grundorsaken till att vi yrkade avslag på Miljöpartiets reservation om en blocköverskridande samverkan är att samverkan är helt meningslöst om en part vägrar förstå de strukturella grundorsakerna till en viss typ av problematik, som ändå är tydlig och väl beskriven.
Det står i Säkerhetspolisens årsböcker att invandringen har bidragit till den våldsbejakande islamismens utbredning i vårt land. Men för en socialdemokrat sitter det långt inne att tillstå att man har haft ansvar för den tillväxten genom sitt regeringsinnehav. Av den anledningen vill jag påstå att det saknas grund för båda reservationerna. Det finns goda beskrivningar av de olika miljöernas tillväxt och orsakerna till den, och det finns även en tydlig koppling - tyvärr, får man väl säga - till Socialdemokraternas regeringsinnehav.
Slutligen finns det inget behov av någon samverkan eller blocköverskridande uppgörelse med de resterande partierna i kammaren. Det skulle vara helt meningslöst och kontraproduktivt att föra samtal med partier som vill göra det svårare för Säkerhetspolisen att bekämpa terrorism och med partier som förnekar kopplingen till sakernas tillstånd.
Anf. 168 Anna Wallentheim (S)
Herr talman! Ännu en gång lyfts det här med grundorsakerna upp, och vi har helt olika syn på det.
Man kan läsa rapporter. Jag tänker inte svära, herr talman, men de rapporter jag läser önskar jag att Sverigedemokraterna kunde se med samma ögon som vi socialdemokrater och många andra partier i den här kammaren. Vi ser vad de här rapporterna pekar på är det som gör att människor hamnar i brottslighet, i kriminalitet, och att människor dras till extremism - det är ökad segregation och utanförskap.
Det finns inga rapporter som pekar på att det är en viss person med en viss religion eller en viss hudfärg. Rapporterna pekar på människor inte lyckas komma in i vårt samhälle, människor som inte lyckas i skolan, människor som inte får jobb, människor som inte lyckas bryta trångboddheten. Där har vi grundorsakerna till att brottsligheten ökar.
Det är som alltid uppenbart i den här kammaren att Sverigedemokraterna bara har en syn på brottslingar - att det är människor som inte ser ut som Adam Marttinen. Det tycker jag är ett otroligt stort problem, och jag vill lyfta fram det.
Om ni i stället kunde välja att titta på att det handlar om att vi måste bryta utanförskapet och segregationen skulle vi mycket lättare kunna hitta de blocköverskridande samarbeten som faktiskt krävs för att bryta extremismen och terrorismen som vi ser och som den här strategin handlar om - en strategi som både Adam Marttinen och jag nämnde här i kammaren att vi i princip står bakom. Det är viktigt att vi ser att vi ska både förebygga och förhindra, hantera och så vidare. Vi står ju bakom detta. Men grundorsakerna kommer vi tydligen inte att komma överens om.
Jag önskar att vi i framtiden och i kommande debatter kan hitta en mer gemensam linje där vi ser hur vi ska bryta segregationen och utanförskapet för att se till att bryta den utveckling vi ser.
Anf. 169 Mikael Damsgaard (M)
Herr talman! Sveriges säkerhetsläge har förändrats och försämrats under en längre tid.
I dag möter vi tre parallella huvudsakliga hot mot vår inre säkerhet: terrorism och våldsbejakande extremism, olika statliga aktörer som agerar fientligt mot Sverige och grov organiserad brottslighet.
I augusti höjde Säkerhetspolisen terrorhotnivån från en trea till en fyra på en femgradig skala, från ett förhöjt hot till ett högt hot. Bakgrunden var det kraftigt försämrade säkerhetsläget och bedömningen att hotet kommer att bestå under en längre tid.
Terrorism har i modern tid utövats med många olika syften och med olika tillvägagångssätt - allt från flygplanskapningar till ensamagerande personer som med skjutvapen eller fordon dödar civila urskillningslöst.
Under 1970- och 80-talen stod exempelvis separatistiska grupper som IRA i Storbritannien och Eta i Spanien för ett stort antal attentat. I mer närliggande tid har ett stort antal attentat utförts såväl i Europa som globalt av individer eller grupper med koppling till våldsbejakande islamism. Vi har också upplevt ett antal allvarliga attentat begångna med motiv kopplade till våldsbejakande högerextremism.
Gemensamt för alla former av terrorism är det systematiska och hänsynslösa användandet av våld och förstörelse för att därigenom injaga rädsla och försöka tvinga fram politiska förändringar. Våldet drabbar ofta människor slumpvis utifrån att de råkar vara på fel plats vid fel tillfälle.
Herr talman! Sverige ska präglas av öppenhet, goda värderingar, demokrati och respekt för grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Människor ska kunna röra sig tryggt och fritt, delta i sammankomster och uttrycka sina åsikter utan rädsla för att utsättas för hot eller våld. Arbetet mot terrorism är därför centralt för att skydda vårt sätt att leva i ett fritt, demokratiskt samhälle.
Den svenska lagstiftningen mot terrorism var länge eftersatt, vilket vi moderater i många år har kritiserat. Under senare år har dock viktiga steg tagits.
Efter många års väntan trädde den nya terroristbrottslagen i kraft 2022. Samtidigt trädde den nya lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar i kraft, vilket ökade möjligheten att hålla personer som utgör hot mot Sveriges säkerhet i förvar och under uppsikt.
Vi moderater välkomnade de nya lagarna men konstaterade samtidigt att flera problem kvarstod som olösta liksom att straffskalorna för flera brott var för milda.
För knappt ett år sedan kriminaliserades också deltagande i terroristorganisation. Det innebär att Sverige har en vidsträckt lagstiftning när det gäller terroristbrottslighet, men arbetet med att ytterligare stärka skyddet fortgår.
Terrorhotet varierar som sagt över tid i fråga om både aktörer och intensitet, men det har varit ständigt närvarande i Sverige och vår omvärld under de senaste decennierna. Många andra länder har levt med höga terrorhotnivåer under lång tid, men där har samhället i stort kunnat fortsätta fungera som vanligt. Det måste vi i Sverige också klara samtidigt som arbetet för att bekämpa terrorhotet pågår med oförminskad kraft.
Herr talman! Arbetet med att skydda samhället mot våldsbejakande extremism och terrorism måste därför vara uthålligt, långsiktigt och strategiskt. Att ha mål och inriktningar i en nationell strategi har varit en framgångsfaktor i det arbetet.
Den första nationella strategin mot terrorism togs fram redan 2008. Den har därefter förnyats 2012 och 2015. Men sedan dess har hotet från våldsbejakande extremism och terrorism blivit alltmer komplext och svårbekämpat. Det finns nu ett bredare hot mot Sverige som syftar till att urholka förtroendet för samhället och dess institutioner och i förlängningen försvaga vår demokrati.
I samband med Folk och Försvar i Sälen tidigare i år presenterade regeringen därför en ny strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism. Det är den skrivelsen från regeringen som vi nu debatterar.
Arbetet är inte avslutat i och med att regeringen har antagit en strategi. Arbetet mot våldsbejakande extremism och terrorism tar snarare ytterligare fart.
Regeringen har gett Center mot våldsbejakande extremism vid Brå samt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen i uppdrag att vidta åtgärder för att införliva strategin i sina verksamheter. Regeringen har också gett Center mot våldsbejakande extremism i uppdrag att utveckla samordningen mellan den nationella, regionala och lokala nivån.
Det kan också vara värt att notera att skrivelsen som vi nu debatterar är just en strategi och som sådan ska vara tillräckligt omfattande och konkret för att ge en tydlig inriktning för Sveriges samlade arbete mot våldsbejakande extremism och terrorism. Men det måste också lämnas utrymme för regeringen och de ansvariga myndigheterna att i olika sammanhang kunna konkretisera och utveckla arbetet vidare.
Arbetet ska utgå från fyra strategiska områden: att förebygga våldsbejakande extremism och terrorism, att förhindra terroristattentat och andra ideologiskt motiverade brott, att skydda samhällets människor och funktioner och slutligen att hantera situationen under och efter ett attentat.
Det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism och terrorism behöver integreras i det generella brottsförebyggande arbetet, där en rad aktörer har ansvar för att utveckla insatser på nationell, regional och lokal nivå. Kommunerna har genom sitt brottsförebyggande ansvar och med de verksamheter de bedriver nära medborgarna en viktig roll i detta arbete.
Det handlar om att skola, socialtjänst och polis ska stärka sin samverkan och utöka de tidiga insatserna för att minska radikalisering och rekrytering av barn till extremistmiljöer. För att skapa förutsättningar för detta behöver nationella myndigheter ge bättre stöd till lokalt yrkesverksamma i form av information om lägesbilder och kunskap och vägledning om insatser i det förebyggande arbetet. Polismyndigheten, Kriminalvården, Statens institutionsstyrelse och Socialstyrelsen ska utveckla och kvalitetssäkra stöd och vägledning för insatser till avhoppare från extremistmiljöer.
Det har under senare år kommit flera rapporter om hur offentliga medel fördelas till verksamheter med koppling till våldsbejakande extremism eller andra antidemokratiska miljöer genom till exempel studieförbund, föreningar eller företag. Det är något som inte ska få förekomma i Sverige. Det pågår därför ett arbete med att stärka kontrollfunktionerna för att kunna stoppa denna typ av utbetalningar. Regeringen avser också att tillsätta en utredning om förbud mot utländsk finansiering av trossamfund och andra organisationer med kopplingar till islamism och extremism.
I arbetet med att förhindra terroristattentat och andra ideologiskt motiverade brott handlar det om att stärka arbetet för att stoppa finansiering av terrorism, minska tillgången till vapen och snabbare kunna upptäcka personer som utgör säkerhetshot för att förhindra attentat.
Rådet och parlamentet har nyligen kommit överens om ett nytt lagstiftningspaket på EU-nivå mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Det finns också en pågående utredning om detta i Sverige som snart ska överlämnas till regeringen. Regeringen har även vidtagit åtgärder för att skärpa regelverket kring växlingskontor och göra växlingskontor och pengaöverföringar tillståndspliktiga, vilket i praktiken kommer att förbjuda det hawalasystem som i stor utsträckning används för de kriminella nätverkens penningflöden men också för finansiering av terrorism.
Vi ser hur kriminella kan ha förankring inom både grov organiserad brottslighet och våldsbejakande extremism. Det är särskilt farligt med tanke på den stora tillgången till vapen i den kriminella miljön. Den moderatledda regeringens arbete med att trycka tillbaka den grova organiserade brottsligheten har därför stor betydelse för att bekämpa våldsbejakande extremism och terrorism.
En central del i arbetet för att förhindra attentat är att upptäcka personer som utgör säkerhetshot mot Sverige. Det handlar då både om personer som redan befinner sig i Sverige och om att förhindra att personer som utgör säkerhetshot tar sig in i Sverige.
Arbetet med att skydda samhällets funktioner mot våldsbejakande extremism och terrorism syftar till att minska sårbarheten i samhället, bland annat genom olika säkerhetshöjande åtgärder.
Slutligen behandlar strategin också hur samhället ska hantera situationen under och efter ett attentat. Även om ambitionen med denna strategi är att förebygga, förhindra och skydda samhället mot attentat är det också nödvändigt att det finns en beredskap att hantera fullbordade terrordåd.
Beredskap finns bara om de som förväntas agera också har övat på olika scenarier. Det är därför av avgörande betydelse att personal från räddningstjänsten, polisen och hälso- och sjukvården genomför gemensamma utbildningar och tränar tillsammans för att förbättra förmågan att hantera det som inte ska hända.
Förhoppningen är att strategin kan medverka till att kraften i hela vårt samhälle kan mobiliseras - lokalt, regionalt, nationellt och internationellt - för att effektivt bekämpa terrorism och våldsbejakande extremism.
Med det vill jag avslutningsvis yrka bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)
Anf. 170 Rasmus Ling (MP)
Herr talman! I somras höjde Säkerhetspolisen den så kallade terrorhotnivån från en trea till en fyra efter uppmärksammade koranbränningar. Som ett resultat av detta tillsatte regeringen och Moderaternas Gunnar Strömmer en utredning som ska se över ordningslagen och huruvida polisen ska kunna säga nej i tillståndsgivningen, så att man inte får polistillstånd för att bränna en koran. Min fråga, herr talman, till Mikael Damsgaard är om Moderaterna tycker att en sådan möjlighet att neka tillstånd ska införas.
Anf. 171 Mikael Damsgaard (M)
Herr talman! Jag tackar Rasmus Ling för frågan. Det är uppenbart att Sverige står inför många parallella hot. Det finns olika former av påverkanskampanjer som Sverige måste vara robust nog att stå emot. Vi har också sett hur det i Sverige genomförts aktiviteter som inte syftat till annat än att provocera.
Regeringen har tillsatt utredningen om översyn av ordningslagen för att kunna belysa vilka möjligheter som kan finnas att förbjuda eller säga nej till tillställningar enligt ordningslagen med hänvisning till Sveriges säkerhet. Utredningen kommer förhållandevis snart att överlämna sitt betänkande till regeringen. Jag ser ingen anledning att här föregripa resultatet av utredningen.
Anf. 172 Rasmus Ling (MP)
Herr talman! Jag och Miljöpartiet är helt emot koranbränningar som aktivitet och ser bara negativa saker med dem. Det är helt rätt som Mikael Damsgaard säger - det sker påverkanskampanjer och aktiviteter som bara syftar till att provocera. Det finns också sådana som vill samma sak - provocera - och som är högt uppsatta politiker i Mikael Damsgaards regeringsunderlag.
Herr talman! Med det sagt ser jag oerhörda risker med att gå fram med en sådan här lagstiftning, som innebär att polisen kan säga nej till exempelvis koranbränningar men också annat som skulle bedömas vara ett hot mot Sveriges säkerhet. Lagstiftningen skulle i sig vara en begränsning av yttrandefriheten. Som jag ser det skulle det vara väldigt riskabelt. Dessutom skulle det kunna ske en glidning.
Jag tror inte heller att vi skulle komma åt problematiken man vill åt och minska risken för terror. Jag tror att det här kan ske på andra sätt, utan polisens tillståndsgivning. Jag tror att det finns andra sätt att provocera för högt uppsatta politiker, islamistiska aktörer och andra som vill. Risken är också, herr talman, att det här snarare blir ett sätt för andra stater att idka utpressning mot Sverige med syftet att man ska vidta åtgärder för att begränsa företeelser som sker.
Herr talman! Jag tycker att Moderaterna och Mikael Damsgaard inte bör invänta detta utan ge besked om att man säger nej till ett sådant här förslag.
Anf. 173 Mikael Damsgaard (M)
Herr talman! Som jag sa pågår det en utredning. Det finns anledning att invänta utredningens utfall innan vi meddelar några avsikter om hur regeringen har tänkt gå vidare med detta. Till syftena med att tillsätta utredningen hörde att öka kunskapen om tillämpningen av ordningslagen, att se vilka möjligheter som finns att hantera olika typer av situationer inom ramen för ordningslagen och att skapa författningsberedskap för framtida situationer som skulle kunna vara ännu värre. Om en tid kommer utredningen att överlämnas till regeringen. Därefter kommer regeringen att meddela på vilket sätt man går vidare med förslagen.
Anf. 174 Rasmus Ling (MP)
Herr talman! Att bekämpa terrorism och våldsbejakande extremism i alla former är en av statens allra viktigaste uppgifter. Att med våld försöka påverka samhället är både farligt och demokratihotande. Demokratin kan hotas på olika sätt. När ett terrorattentat sker är attentatet i sig en tragedi, men det sprider också vidare rädsla i samhället. Det finns också risk för att slutenheten ökar och att öppenheten i samhället minskar. Som jag nämnde i replikskiftet nyss kommer det förslag om att begränsa yttrandefriheten, och det kan vara ett sådant exempel.
Tidigare nationella strategier mot terrorism har tagits i större enighet över blockgränsen. Nu har regeringen valt att inte göra det. Det har argumenterats tidigare för varför, men jag tycker ändå att detta är beklagligt, herr talman. Jag tror trots allt att det blir bättre när fler är med på besluten. Visar det sig att man inte kommer överens när man förhandlar är det en sak, men att inte göra ett försök tycker jag är fel. Regeringen har dock valt att göra på det sättet.
Med det sagt är mycket i strategin bra. Det är absolut inte så att allt är dåligt. Det finns mycket i den som har gällt även sedan tidigare. Men det finns några punkter, herr talman, där jag tycker att man borde ha varit tydligare och mer konkret än vad man har varit. Det kanske viktigaste som jag saknar gäller kriminalvården. Kriminalvården omnämns i strategin, men den har en mindre framträdande plats än tidigare, när den i stället borde ta större plats.
Situationen i kriminalvården är, som åtminstone vi i justitieutskottet men även allt fler utanför ser det, oerhört allvarlig. Det är fullt i fängelser och häkten. Kriminalvården mäktar inte med att leva upp till de lagstadgade krav som man har. Att dela cell blir allt vanligare. Enligt tidigare besked från justitieministern kommer det att bli det nya normala - det som man planerar för.
Vilken beredskap finns det då för situationer där våldsbejakande extremister - islamister, högerextrema eller andra - får dela cell med personer som har varit utanför den här miljön tidigare? Man kanske delar cell tio timmar per dygn, dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad, kanske i flera år. Risken, herr talman, torde vara extremt stor att det i ett sådant fall inte är den våldsbejakande extremisten som påverkas till det bättre utan att det tvärtom är den som tidigare inte var radikaliserad som i stället blir det.
Jag har tidigare i en interpellationsdebatt med justitieministern adresserat den här problematiken. Beskedet från regeringen var att det finns positiva aspekter av att dela cell: Man får sällskap. Jag tycker, herr talman, att det är väldigt farligt och naivt att blunda för den här risken.
Miljöpartiet efterlyser i vår kommittémotion även fler konkreta åtgärder, exempelvis gällande finansiering av terrorism, som också avvisas av en riksdagsmajoritet här, vilket jag beklagar.
Jag vill yrka bifall till reservation 1.
Anf. 175 Gudrun Nordborg (V)
Herr talman! Det pågår mycket på justitieutskottets horisont nu. Vi har sju betänkanden inom några dagar. Flera i dag, ytterligare ett par stycken i morgon och ännu fler på måndag. Det är en hög takt som kommer plötsligt, och man kan också se att det finns risk för vissa misstag.
Jag vill inleda med att säga att vi från Vänsterpartiet vill ansluta till den motion som Miljöpartiet har formulerat och som Socialdemokraterna även har ställt sig bakom. Jag yrkar alltså bifall till reservation 2.
Samtidigt vill jag också hålla fast vid det särskilda yttrande som Vänsterpartiet har lämnat, där vi är oroliga för hur man hanterar de här allvarliga frågorna om terrorism och våldsbejakande extremism.
Vi ser självklart som andra partier med väldigt allvar på utvecklingen. Men det som skiljer oss från regeringspartierna, inklusive Sverigedemokraterna, är hur man ska kunna hantera detta på ett rimligt sätt. Allvaret finns, men tyngdpunkten för oss ligger på att förebygga och hantera de strukturella hinder som finns för att vi ska kunna få bukt med den allvarliga kriminaliteten, inklusive terrorismen.
Med det sagt vill jag också markera att det finns flera ordentligt positiva avsnitt i det här strategidokumentet som visar på ambitioner att hantera detta. Jag kan också uppskatta att jag äntligen hittar ord om forskning och beprövad erfarenhet i texterna, vilket inte är så vanligt annars i produkterna från Regeringskansliet numera.
Jag tycker också att det är väldigt viktigt hur man markerar samverkan. Men ibland kan jag också fundera över hur en sådan här bred samverkan ska kunna hanteras - ibland räknas det upp myndigheter och organisationer som upptar nästan en halv sida text. Vi måste kunna bygga strukturer, men de måste bli medvetna.
Jag kan väl säga tack och lov men också beklaga den position som Centrum mot våldsbejakande extremism har fått för att som spindeln i nätet tillsammans med polisen kunna hålla ihop samverkan på olika sätt. Ambitionen är klok, och vi kan hoppas att det utvecklas kanaler som är rimliga för detta.
Jag har redan sagt att det här med att förebygga är den viktiga klossen. Vi måste också kunna stå emot när det väl inträffar allvarliga brott. Men på sikt får vi inte kontroll över detta om vi inte hanterar de förebyggande verksamheterna.
Jag kan se att regeringen också pekar ut flera områden som är dramatiska och farliga. Man nämner till exempel falska rykten. Där nämns LVU, men man nämner ingenting om koranbränningarna. Jag vet inte om detta är tillfälligheter eller om man väljer ut LVU som en mer acceptabel hotbild att leverera än det som hänger ihop med koranbränningarna, där också flera politiska företrädare har ställt sig bakom att koranbränningarna ska få fortgå.
Nog om det! Det som man också gör i dessa texter är att peka ut vissa miljöer som extra farliga, och där ingår fängelserna. Jag håller verkligen med föregående talare om att vi där har en grogrund för radikalisering, alldeles särskilt nu när det blir allt vanligare med dubbelbeläggningar och till och med nybyggnationerna kommer att innebära dubbelbeläggningar.
Det går nästan inte ens att bedriva ordinarie återfallsförebyggande arbete inom kriminalvården. Man har inte lokaler för utbildning eller för yrkesutbildningar och ibland inte ens besöksrum för att man måste använda allt till bostadsrum.
Risken är att denna starka fokusering på hårda och längre straff blir kontraproduktiv och att detta leder till en väldig bumerangeffekt så att vi kanske får ut farligare personer än vad vi satte in i fängelserna.
En miljö som också odlar det här är gejmingvärlden. På flera håll i den här strategin lyfter man upp att vi måste kunna hantera det på ett annorlunda sätt. Här finns det finns forskning att bygga på. Ibland har var tionde person som är inne i gejmingvärlden bland de yngre ålderskategorierna - man har undersökt personer mellan 12 och 20 år - fått påstötningar, försök till rekryteringar, från antidemokratiska rörelser.
Forskningsprogram har visat detta, och Expo lyfter också fram det i en rapport som de har gett den träffande titeln Fulspel. Vi skulle behöva webbpoliser där, men det handlar också om att vi måste rusta oss inom rättsväsendet för att kunna förstå och hantera dessa processer.
Detta är de två särskilda oroshärdar som lyfts fram i strategin. Det man ser som positivt och där jag tror att vi verkligen har samma syn är att en trygg och säker skola skulle kunna betyda mycket för att fullfölja vårt demokratiska uppdrag. Ju tidigare man börjar med förebyggande aktiviteter i skolan, desto fler skulle man kunna få till stånd.
Det har kommit rapporter ganska nyligen om lyckade projekt ännu tidigare än så, i samverkan med hälso- och sjukvården, till exempel Backa barnet, som särskilt är etablerat i Ystad, Kronobarnsmodellen i Kronobergs län, till exempel i Växjö, där barnavården går in tidigt med liknande breda projekt och sedan följer barnen. Där har man lyckats halvera omhändertagandet av barn. Det finns fina exempel på att det kan lyckas om man gör starka satsningar.
Det som också gör att vi i Vänsterpartiet uppskattar den reservation som lämnats av MP och Socialdemokraterna och som vi yrkar bifall till är att vi också ser de strukturella faktorerna i övrigt. Där får SD vara ensamma om att säga att det är invandringen och islamismen som är det enda onda i vårt samhälle.
Det finns strukturella situationer där enskilda individer, särskilt om de är unga eller till och med barn, har väldigt svårt att värja sig för lockelser som kan komma från starkt destruktiva krafter.
Det finns förstås det civila samhällets organisationer, som kan bli jätteviktiga, såsom Orostelefonen, som drivs av Rädda Barnen, Exit som drivs av Fryshuset och så vidare. Något som man också skulle vilja nämna brett där är avhopparverksamheterna. Där har vi från Vänsterpartiets sida tidigare, gång på gång, markerat att vi tycker att det måste till en nationell samordning. Som det är nu ligger det ansvarsmässigt framför allt på kommunerna och socialtjänsten, där man inte alltid har kapacitet att hantera det väl.
Alltför ofta upphandlar man också av privata företag. Det är inte rimligt att vi ska sätta ett lägstapris för den som ska få hantera en så allvarlig och extremt viktig verksamhet. Det finns däremot ideella organisationer som också har avhopparverksamheter med goda resultat men som inte alltid får uppdragen på grund av att de tar ut mer i ersättning då de har mer seriösa insatser.
Avslutningsvis vill jag nämna en strukturell faktor som jag tror att alla känner till men som vi nästan aldrig nämner - elefanten i rummet: Det är något med maskuliniteten och maskulinitetens destruktiva kopplingar till våld.
Här har Center mot våldsbejakande extremism bidragit till kunskapsdokumentation gjord av forskare som visar att maskuliniteten - populärt skulle vi säga machokulturen - är ett starkt inslag och en drivkraft i de miljöer som vi pratar om. Där kopplas maskuliniteten till våldet och stärks av det, samtidigt som där finns ett kraftfullt kvinnoförakt.
Man lyfter också fram att det har kopplingar till våld i nära relationer och mäns våld mot kvinnor och barn. Där har vi återigen forskning som visar att barn som upplever våld i hemmet riskerar att göra det också när de går ut i vuxenlivet, i sina relationer eller i relation till andra män. Det göder också organiserad brottslighet och terrorism.
Anf. 176 Mikael Damsgaard (M)
Herr talman! Att Vänsterpartiet har en historik av att säga nej till i stort sett alla åtgärder mot terrorism som vi fattar beslut om här i Sveriges riksdag är väl känt, men jag tänkte inte uppehålla mig vid den frågan.
Däremot är det intressant hur Vänsterpartiet, som är en del av Socialdemokraternas tänkta regeringsunderlag, ser på kriminalvården. Att situationen inom kriminalvården är ansträngd är väl känt. Det är en följd av en accelererande grov brottslighet i kombination med att utbyggnaden av kriminalvården kom igång alldeles för sent.
Min fråga till ledamoten Nordborg är: Hur många intagna från fängelserna vill Vänsterpartiet att man ska släppa ut för att lätta på trycket i kriminalvården?
Anf. 177 Gudrun Nordborg (V)
Herr talman! Tack, Mikael Damsgaard, för en väldigt intressant fråga! Jag kan inte säga ett antal, men det finns olika kategorier av intagna. Några skulle kunna gå på villkorlig frigivning med starkare kontroll än vad som finns i dag.
Fotboja kan användas i fler fall, vilket är en diskussion som Kriminalvården själv önskar. Gränsen för när intagna får avtjäna sitt straff med fotboja skulle kunna höjas under vissa förutsättningar. Det är ganska många krav som är kopplade till detta. Man ska ha bostad och någon form av sysselsättning och kunna finna sig i de ganska tuffa restriktioner som gäller. Det är alltså inte så hemskt mycket lättare, men de intagna hamnar i alla fall inte i en miljö som kanske odlar nya identiteter och lockar in dem i organiserad brottslighet eller terrorism.
Sedan vill jag säga att när Vänsterpartiet säger nej till de hårda reformer som regeringen har levererat på sistone är det för att vi markerar behovet av en starkare rättssäkerhet. Också där handlar det om att skydda våra demokratiska värderingar, som vi vill ska leva vidare.
Anf. 178 Mikael Damsgaard (M)
Herr talman! Jag är inte heller främmande för tanken att fotboja kan användas i större utsträckning, men man behöver nog ändå vara realistisk. I och med att det ställs väldigt höga krav, även om gränsen skulle höjas, handlar det om förhållandevis få individer totalt sett. Det skulle inte innebära någon kraftfull minskning av kapacitetsbristen inom kriminalvården. För att verkligen lätta på trycket där krävs att Vänsterpartiet släpper ut fångar, och det vill vi naturligtvis inte.
Min andra fråga handlar om hur Vänsterpartiet ser på invandringens betydelse. Jag är absolut av den uppfattningen att invandringen verkligen inte förklarar allt. Det finns många andra förklaringsgrunder, men den segregation som har uppstått på grund av en långvarigt hög invandring är ändå avgörande för de bekymmer vi har med brottslighet men också kopplat till våldsbejakande extremism och terroristhot.
Vänsterpartiet säger också nej till en hel del förslag på invandringspolitikens område, där vi gör skärpningar. Min fråga är: Som en del av det socialdemokratiska regeringsunderlaget, hur stor invandring anser Vänsterpartiet att Sverige klarar av?
Anf. 179 Gudrun Nordborg (V)
Herr talman! Tack för ytterligare frågor, Mikael Damsgaard!
När det gäller det du säger om att släppa ut fångar handlar det ju om hur man riggar systemet från början. Jag är inte säker på att alla inom kriminalvården skulle fara bättre av att sitta tio år än av att sitta sex år, till exempel. Men det är egentligen en egen debatt.
När det gäller invandringen tycker jag att vi gör väldiga misstag när vi skyller allt på dem som kommer som invandrare. Jag menar att vi också gör stora misstag i vårt samhälle gällande hur vi tar emot invandrare och hur vi skapar möjligheter till utbildning och inslussning i arbete. Det finns nu många projekt som jag skulle kunna beskriva ytterligare och som berör dem som på grund av brister i systemen har stått utanför arbetsmarknaden länge. Med språkutbildningar och inslussning i arbete får också de fasta, ordinarie jobb.
Jag skulle kunna vända på frågan och säga: Hur kommer Sverige att klara sig utan invandrad arbetskraft? Hur kommer vi att klara hälso- och sjukvården? Hur kommer vi att klara industriexpansionen i norra Sverige, där jag bor? Där skriker man efter arbetskraft; man far utomlands och försöker få folk att komma hit. Det finns så att säga obalanser i samhällssystemet, och vi tar inte vara på människor som redan finns här på ett bra sätt. Vi skulle också kunna låta fler invandra hit och må bra allihop.
Jag skulle även vilja säga att de diskussioner som vi har här, där man pekar ut invandrare i allmänhet och bekännande muslimer i synnerhet som syndabockar, är med och driver på för ett väldigt fördomsfullt och på det sättet farligt samhälle.
Anf. 180 Torsten Elofsson (KD)
Herr talman! Den våldbejakande extremismen och terrorismen utgör ett av vår tids största hot mot människors trygghet och i förlängningen mot vår demokrati.
Terrorhotet vilar tungt över många länder, och Sverige är inte på något sätt förskonat. Minns händelserna på Drottninggatan, där Akilov mejade ned oskyldiga flanörer, eller självmordsbombaren som utlöste sprängladdningen av misstag och orsakade sin egen död. Minns också att vi har personer födda och uppvuxna i Sverige som har anslutit sig till Islamiska staten och som har medverkat vid fruktansvärda terrorbrott i Paris och Bryssel.
Minns även Lars Vilks, som utsattes för mordförsök vid flera tillfällen därför att han dristat sig till att rita en karikatyr av Muhammed och därför måste ha livvaktsskydd under den resterande delen av sitt liv, fram till att han tragiskt omkom utanför Markaryd.
Herr talman! Sverige har i dag en förstärkt hotbild. Det beror till del på regimer i andra länder som agerar fientligt mot Sverige, men vi upplever även en radikalisering och polarisering som stärker hotbilden. Det som ytterligare bygger på hotet är den nära kopplingen mellan våldsbejakande extremism och den organiserade brottslighet som har fått fäste i vårt land och som nu orsakar död och förödelse. Det här är påtagliga och konkreta hot mot enskilda människors trygghet, och de påverkar även näringsliv och offentlig sektor.
Herr talman! Regeringen har nu presenterat en ny strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism, och den har fyra områden: förebygga, förhindra, skydda och hantera. Alla områden är självklart prioriterade, men primärt måste fokus ligga på att förebygga och förhindra brott med koppling till sådan brottslighet. Inom de områdena krävs insatser från samhällets alla aktörer. Alla kan och måste bidra efter förmåga.
Sett i ett större perspektiv krävs ett gott och nära samarbete över landsgränserna, och då särskilt inom ramen för det europeiska samarbetet i Europol och i samverkan med medlemsländernas säkerhetstjänster. Ett sådant samarbete är avgörande för framgång i det proaktiva arbetet.
Herr talman! Säpo, alltså Säkerhetspolisen, lyfter i dag fram tre grupperingar med koppling till våldsbejakande extremism. Det rör sig om islamismen, högerextremismen och vänsterextremismen. Men det finns även andra former av aktivism med deltagare som kan radikaliseras och där det finns anledning att vara vaksam. En gemensam nämnare för samtliga av dessa grupper är att de använder digitala plattformar och ständigt anpassar sina budskap och metoder för att attrahera och rekrytera inte minst våra unga.
Herr talman! Det största och mest påtagliga hotet utgörs i dag av den våldbejakande islamismen. De senaste årens terrorangrepp har i stort sett samtliga varit kopplade till islamistiska grupper som IS, al-Qaida och al-Shabab. Hotbilden mot Sverige har även förstärkts genom händelser i landet som upplevts som provocerande angrepp på islam och muslimer.
Yttre händelser, som konflikten Israel-Hamas, har ytterligare spätt på och stärkt hotbilden, liksom ogrundade anklagelser mot Sverige och svensk socialtjänst. Koranbränningar nämndes här, och det är givetvis också något som påtagligt har ökat risken för angrepp på olika sätt.
För att förebygga och förhindra vålds- och terrorbrott krävs som sagt insatser från alla goda krafter. Sverige har i dag ett 60-tal utsatta områden, varav drygt 20 anses vara särskilt utsatta. Områdena präglas av hög arbetslöshet, kriminalitet, dåliga skolresultat, andra värderingar och bristande integration. I den miljön utvecklas en form av parallellsamhälle med egna normer och regler.
Boende i dessa områden, inte minst unga, är särskilt påverkade och mottagliga för budskap från aktörer som vill angripa och skada vårt samhälle. Det är aktörer som ogillar eller rent av hatar vår livsstil och våra värderingar och som vill se ett annat samhälle baserat på en annan ideologi.
Herr talman! För att bryta detta krävs rejält ökade insatser och hög närvaro av såväl polis som andra aktörer. Skola, socialtjänst, näringsliv, föreningsliv och polis måste göra gemensam sak för att identifiera unga som visar tecken på radikalisering. Vi måste spåra upp, identifiera och hindra personer som underblåser hatet. Den subversiva verksamhet som förekommer i särskilt utsatta områden måste stoppas.
Informationsutbytet måste förbättras och förenklas. Personer som inte har rätt att vistas i vårt land ska omhändertas och utvisas. Permanenta uppehållstillstånd bör återkallas om det finns grund för det, och det bör även bli möjligt att under vissa förutsättningar frånta personer medborgarskap. Mot bakgrund av det allvarliga säkerhetsläget är det anmärkningsvärt att det finns ett så stort motstånd mot den föreslagna anmälningsplikten, som har diskuterats här tidigare. Personer som saknar rätt att vistas i landet utgör en potentiell risk och ska utvisas.
Sammanfattningsvis: Vill vi förbättra och öka tryggheten är det en god start om vi lyckas förvandla de utsatta områdena till tryggare och mer välmående områden. Det kommer att ta tid och kräva stora insatser, men med goda krafter och rejäla insatser från både det privata och det offentliga kan vi nog fixa det.
Med detta sagt välkomnar jag regeringens skrivelse, som utgör en bra grund för det fortsatta arbetet för ökad trygghet, och yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)
Anf. 181 Martin Melin (L)
Herr talman! I mitt manus hade jag skrivit att jag önskar att alla ledamöter i Sveriges riksdag kan ta in att Sverige i dag lever med en allvarlig hotbild, men när jag hörde anförandena här blev jag faktiskt positivt överraskad. Från vänster till höger är alla insatta i att hotbilden mot Sverige i dag är allvarlig. Detta gäller utländska terroristorganisationer, våldsbejakande extremister och utländska stater.
Sverige är i dag inte bara ett legitimt mål - som landet varit under lång tid - utan ett prioriterat mål. Om man har jobbat med eller är insatt i terrorbekämpning förstår man vad det betyder att vara ett prioriterat mål. Det innebär att det nu sitter folk och planerar och förbereder attentat i Sverige.
Det här kan vi inte blunda för. Det finns inte utrymme för naivitet av det slag som vi har sett under så många år i detta rum, i detta hus och på andra sidan Strömmen när det gäller den inhemska kriminaliteten. Det vi ser i dag när det gäller skjutningar och sprängningar i Sverige är ett resultat av politisk passivitet och naivitet.
Det måste vi sluta med. När det gäller bekämpning av terrorism måste vi bli mer på tårna och mer framåtlutande. Vi måste från höger till vänster, över partigränserna, vara enade och klarsynta. Vi måste lyssna på dem som har kunskap - på dem som vet varifrån hoten kommer, när de kommer och var hoten finns. Vi måste ta till oss av fakta och kunskap. Vi kan inte ligga steget efter; vi har inte råd med det. Vi måste vara beredda när det händer, för det kommer att hända igen.
Det är en god tanke att alla människor är goda någonstans, men man får för den skull inte blunda för att det faktiskt finns människor där ute som är onda och som inte vill väl. Det finns personer som inte drar sig för att genomföra attentat, döda oskyldiga och ställa till med kaos. Det finns personer som vill sätta skräck i samhället. Nu pratar jag om terrorister.
Jag vill upprepa att de finns bland oss i detta samhälle nu, medan jag pratar om det här. Vi har redan sett flera terrorattacker, och vi har även hört om dem här. Några av dem har koppling till våldsbejakande extremism och islamism. Det finns även fall nere i söder där det kom från den högerextrema sidan.
Vi ska nog tacka de underrättelseenheter som finns i det här landet för att vi inte har sett fler attacker. Jag tycker därför att vi måste ställa oss positiva till vad dessa underrättelseenheter begär av oss politiker i form av redskap.
I sin årsrapport säger Säkerhetspolisen att Sverige inte ska vara en plattform för främmande makt eller våldsbejakande extremism. Detta är så självklart att det egentligen inte borde behöva sägas. Arbetet med att förhindra terrorattentat måste vara prioriterat.
I dag ser vi hur stater och grupperingar försöker försvaga det demokratiska samhälle vi lever i. De vill försvaga Sverigebilden. Det gör de genom att påverka så att förtroendet för samhället, staten, myndigheter, institutioner och organisationer försvagas. De sprider lögner och konspirationsteorier, bland annat om att svenska staten kidnappar muslimska barn. Vi har också sett koranbränningar, som det talades om tidigare.
Det här bygger på den negativa Sverigebilden utomlands, men det påverkar också grupperingar här i Sverige. Unga personer tenderar att radikaliseras på grund av dessa aktioner och lögner.
Jag är därför glad över att regeringen nu har tagit fram en ny samlad strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism. Tanken är att man mycket mer långsiktigt ska jobba för att förebygga våldsbejakande extremism och terrorism. Man ska förhindra terroristattentat och andra ideologiskt motiverade brott, skydda människor och samhällets funktioner samt hantera situationer under och efter ett attentat.
Rent praktiskt handlar det om att ge de aktörer som aktivt arbetar med de fyra punkter jag just nämnde i uppdrag att se till att man arbetar på ett än mer effektivt sätt. Det handlar om alltifrån att motverka radikalisering, bland annat inom kriminalvården, inom Sis och i skolmiljö, och att aktivt arbeta med motkampanjer för att möta den desinformation som sprids, inte minst digitalt, till att ha en polis som kan ingripa om det sker terroristattentat eller i bästa fall förhindra terroristattentat.
Vidare ska vi arbeta med att förhindra att brottslighet i Sverige finansierar terrorgrupper utomlands. Brottsbekämpande myndigheter måste bli mer uppmärksamma på att intäkterna från ekonomisk brottslighet och bedrägerier i dag går till att finansiera extremism utomlands.
Herr talman! Regeringen är med den nya strategin väldigt tydlig med att man vill se en mer effektiv bekämpning av terrorism och extremism på alla plan. Jag och Liberalerna har stort förtroende för alla de myndigheter som gemensamt jobbar för att göra vårt samhälle säkrare och för att förhindra terror.
(Applåder)
Anf. 182 Richard Jomshof (SD)
Herr talman! Jag vill börja med att rikta mig till Anna Wallentheim och Socialdemokraterna med anledning av ett tidigare replikskifte här i dag. Om vi tittar på den accelererande segregationen och det accelererande utanförskapet är det tydligt att detta de facto är kopplat till den alldeles för stora invandringen till Sverige de 25-30 senaste åren. Vi ser det i förort efter förort och i kommun efter kommun.
Det är klart att skulden primärt ligger hos de partier och politiker som har skapat denna situation, men vi ska också vara medvetna om att det finns väldigt många människor i det här landet - i dessa förorter och kommuner - som inte vill vara en del av vårt samhälle, som medvetet väljer att isolera sig och som arbetar mot vår demokrati och vår yttrandefrihet. De har kopplingar till muslimska diktaturer som tillåts pumpa in pengar i vårt land. Dessa pengar används för att bygga moskéer, och de pumpas in i kulturföreningar. Imamer och andra företrädare spyr ut sitt hat mot vår demokrati och vårt land. Dessa människor - dessa islamister - har dessutom lyckats infiltrera flera politiska partier.
Där har vi en förklaring till den stora segregationen, utanförskapet och splittringen. Det är inte bara där vi hittar förklaringen, men vi hittar en väldigt stor del av förklaringen där. Detta går inte att förneka.
Det enda sättet att motverka islamisterna, segregationen och det våld vi ser kopplat till islamisterna och deras antidemokratiska verksamhet är att bekämpa islamismen, kraftigt minska invandringen och utvisa dem. Det är så vi måste jobba. Detta löser vi inte med saft, bullar och fritidsgårdar; det ska vi ha klart för oss. Det här är farliga människor.
Jag vill även rikta mig till Rasmus Ling. I ett replikskifte pratade han om provokationer och säkerhetshot. Jag förmodar att han syftade på mitt uttalande om att bränna hundra koraner till.
Detta är viktigt. Om islamister i vårt land eller utanför våra gränser säger att vi inte ska rita rondellhundar tycker jag att vi ska rita fler rondellhundar. Om islamister innanför eller utanför landets gränser säger att vi ska förbjuda Muhammedkarikatyrer och att vi inte ska rita sådana, då ska vi rita Muhammedkarikatyrer. Om islamister innanför eller utanför våra gränser säger att vi ska stänga ned tidningar som Charlie Hebdo ska vi stödja dessa tidningar, se till att de kan ges ut och låta dem verka fritt. Om islamister innanför eller utanför våra gränser säger att vi inte ska elda koraner, då ska vi elda koraner.
Det finns saker här som man kanske inte tycker om. Det kan finnas åsikter och åsiktsyttringar man inte gillar eller sätt att arbeta inom demokratins ramar som man inte uppskattar, men det är tillåtet. I min värld kan jag stödja saker även om jag inte uppskattar det som sägs eller metoderna som används.
Om man vill förbjuda dessa saker springer man islamisternas ärenden. Då bekämpar man vår demokrati och vår yttrandefrihet. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att göra en sådan sak. Yttrandefriheten är det viktigaste vi har. Demokratin är det finaste vi har. Antingen är man för den i alla lägen eller så är man emot den.
(Applåder)
Anf. 183 Rasmus Ling (MP)
Herr talman! Argumentationen att om någon säger att man inte ska göra en sak så gör man tvärtom, tycker jag är barnslig. Det är en sak att upprätthålla fri- och rättigheter. Det tycker jag att vi ska göra. Jag tror att Richard Jomshof och jag har var varit helt överens om att vi inte ska göra någon förändring i ordningslagen, till exempel att ge polisen möjlighet att neka tillstånd till koranbränningar.
Däremot är min uppfattning att man som företrädare i Sveriges riksdag faktiskt också har ett vidare ansvar. Och om man uppmanar till denna typ av saker har man också ett ansvar för det.
Det är en sak att se till att en tidning har möjlighet att publicera det man vill. Men om man uppmanar till publicering får man faktiskt ansvara för det. Och jag tycker, herr talman, att det som Richard Jomshof gjorde i somras med sina uppmaningar var djupt ansvarslöst.
Anf. 184 Richard Jomshof (SD)
Herr talman! Mitt ansvar som folkvald politiker i demokratins Sverige är att värna vår demokrati och vår yttrandefrihet. Det gäller även i de lägen då jag inte gillar en viss åsikt eller en viss åsiktsyttring. Det innebär att jag kan vara emot till exempel koranbränningar men ändå säga att de ska vara tillåtna, och det är där vi är i dag. Jag tycker inte att man ska elda böcker över huvud taget, men jag värnar rätten att göra det eftersom det är tillåtet.
Ska man inte kunna ta denna fajt som politiker? Vem ska då göra det? Om inte vi kan försvara vår yttrandefrihet när islamister angriper den och vill inskränka och begränsa den, vem ska då göra det?
Det är trots allt tillåtet att bränna koraner. Och vi ser att det pågår bränningar även nu. Man ser på sociala medier att detta verkar pågå ett par gånger i veckan. Det kan man tycka vad man vill om. Men det är tillåtet. Men nu får det inte så mycket uppmärksamhet. Det är kanske för att man har blivit nöjd i Turkiet, vad vet jag. Men jag kommer aldrig att böja mig för islamister och antidemokrater. Jag kommer alltid att stå upp för vår demokrati och vår yttrandefrihet. Det är min förbannade rätt - ursäkta uttrycket - att göra det i alla lägen.
Anf. 185 Rasmus Ling (MP)
Herr talman! Yttrandefriheten ska värnas; det är inget snack om det. Däremot innebär en rätt att yttra någonting inte att man i alla lägen bör göra det. Och som jag sa, herr talman, tycker jag att det är en barnslig argumentation att säga att om någon säger att man inte ska göra en sak gör man precis tvärtemot. Jag tycker inte att det är vuxet och ansvarsfullt.
Herr talman! Richard Jomshof sa tidigare att man bör elda koraner om någon säger att man inte ska göra det. Nu säger han att det är ett beteende som han inte tycker att man ska ägna sig åt. Han får faktiskt bestämma sig, herr talman. Är detta någonting som man ska göra eller inte ska göra? Att vi har yttrandefrihet och att vi ska värna den är för mig både självklart och någonting som jag kommer att fortsätta att kämpa för så länge jag är politiskt aktiv.
Anf. 186 Richard Jomshof (SD)
Herr talman! Vi kan vara överens om en sak. Det är klart att man kan tycka att det finns saker som man inte bör göra. Det finns många saker som jag själv inte tänker göra trots att jag har rätt att göra det inom de ramar som vår demokrati, grundlag och yttrandefrihet ger oss rätt att verka inom. Det finns många saker som jag aldrig kommer att säga och göra eftersom jag inte tycker att man ska göra det. Men det är ändå så att det finns saker som du får göra vad jag än tycker om det, och den rätten försvarar jag.
Än en gång: Om en antidemokrat verkar för att inskränka och begränsa det som vi har rätt att göra i Sverige ska vi stå upp för det. Sedan håller jag med om att det är betydligt smakfullare att rita en karikatyr än att elda upp till exempel en koran, som i detta fall. Men båda sakerna är tillåtna. Och jag tycker att det är problematiskt om vi låter oss begränsas av att en diktator, en halvdiktator, en islamist eller vem det än må vara riktar hot mot vårt land. Då ska vi stå upp för rätten att göra det i alla lägen, även om vi tycker att det kanske inte är någonting som man bör syssla med över huvud taget. Men så länge det är tillåtet är det tillåtet.
Sedan kan man alltid diskutera om denna rätt ska inskränkas. Det är en annan diskussion. Skulle man göra det och vi får en ny lag, då är det detta som gäller. Men oavsett vilket, det som man har rätt att göra inom de ramar som vår grundlag sätter upp kommer jag alltid att försvara, även i de fall då jag tycker att det är förkastligt.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 18 april.)
Beslut, Genomförd
Protokoll med beslut
- Protokoll 2023/24:101 Torsdagen den 18 aprilProtokoll 2023/24:101 Nationell strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism - förebygga, förhindra, skydda och hantera
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Blocköverskridande överenskommelse om våldsbejakande extremism och terrorism
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2023/24:2818 av Rasmus Ling m.fl. (MP) yrkande 1.- Reservation 1 (MP)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (MP) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 90 0 0 16 SD 63 0 0 9 M 57 0 0 11 C 21 0 0 3 V 19 0 0 5 KD 16 0 0 3 MP 0 14 0 4 L 12 0 0 4 - 2 0 0 0 Totalt 280 14 0 55 Fler konkreta insatser mot våldsbejakande extremism och terrorism
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2023/24:2818 av Rasmus Ling m.fl. (MP) yrkandena 2-4.- Reservation 2 (S, MP)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (S, MP) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 0 90 0 16 SD 63 0 0 9 M 57 0 0 11 C 21 0 0 3 V 0 19 0 5 KD 16 0 0 3 MP 0 14 0 4 L 12 0 0 4 - 1 1 0 0 Totalt 170 124 0 55 Skrivelsen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger skrivelse 2023/24:56 till handlingarna.