Nationell strategi och regeringens handlingsplan för klimatanpassning

Anf. 1 Martin Kinnunen (SD)

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet.

Vi avslutar i dag detta riksmöte med att återigen debattera klimatrelaterade frågor. Det har varit ett intensivt år på temat: Regeringens och Sverigedemokraternas klimathandlingsplan har röstats igenom här i kammaren, och vi har fått ett nytt fokus på klimatpolitiken där grunden är effektivitet och folklig förankring snarare än ineffektiv, orealistisk och symbolpolitisk rödgrön politik.

Fru talman! Det här har varit avgörande för att Sverige ska kunna fortsätta att driva en ambitiös miljö- och klimatpolitik. Vi har fått se reduktionsplikten sänkas kraftigt, vilket gör att vi nu har lägre drivmedelspriser än i våra grannländer i stället för att ha de högsta i hela världen. Vi har fått se ett regeringsunderlag som lägger grunden för den gröna omställningen genom att påbörja arbetet med att göra upp med ett trasigt miljötillståndssystem. Inte minst har vi fått se en inriktning av energipolitiken mot att återigen bygga upp ett fungerande energisystem där ny kärnkraft är en grundläggande del.

Fru talman! Dagens klimatdebatt är dock betydligt mindre polariserad än vanligt då fokus i dag är klimatanpassning. När det förs fram att klimatet är en ödesfråga handlar det möjligen mest om klimatanpassningsfrågor, i alla fall ur det perspektiv som människor kan ha. I dag har vi nämligen dessvärre en verklighet där utsläppen visserligen minskar i västvärlden - i Sverige, Europa och USA - men där utsläppen samtidigt ökar i Sydamerika, i Asien, i Ryssland och i andra länder. Sammantaget ser vi ännu inga utsläppsminskningar på global nivå.

Arbetet med att minska utsläppen kommer av allt att döma fortsatt att vara mycket utmanande i de delarna av världen. När omställningen någon gång efter 2030 börjar märkas på allvar i Kina med flera länder är verkligheten att detta kommer att börja påverka klimat- och väderfenomen först åtskilliga decennier senare. Det är därför människors perspektiv vad gäller klimatanpassning förmodligen inte kan sträcka sig tillräckligt långt.

Vill man minska effekten av uppvärmningen är det klimatanpassningsåtgärder som är huvudfokus, även om det långsiktiga arbetet naturligtvis måste åstadkommas genom att vi minskar utsläppen. Utmaningar vad gäller ett förändrat klimat är något som samhällen, byar, städer och nationer har sysslat med i alla tider, och det arbetet kommer att bli viktigare framöver.

Fru talman! Sverige antog 2019 en nationell strategi för klimatanpassning med målet att "utveckla ett långsiktigt hållbart och robust samhälle som aktivt möter klimatförändringar genom att minska sårbarheter och ta tillvara möjligheter". Denna strategi antogs i riksdagen med fullständig enighet mellan samtliga partier.

Strategin lade grunden för arbetet på ett balanserat sätt. Den tydliggjorde till exempel att man inte ska slå fast specifika tidpunkter för åtgärder eller bestämma sig för ett visst klimatscenario. Att göra så, skrev den dåvarande regeringen i strategin, vore kontraproduktivt då man skulle riskera att göra ineffektiva satsningar som kanske inte behövs eftersom vetenskap ständigt förändras och vi inte vet hur det kommer att bli i framtiden.

Fru talman! Regeringen fortsätter på den inslagna vägen och bygger vidare på det arbete som har gjorts. Detta är positivt, tycker vi sverigedemokrater. Det presenteras inga dramatiska förslag, vilket också är helt i sin ordning. De åtgärder som ska genomföras ute i landet ska vara väl avvägda och lagom långsiktiga utifrån att man inte kan planera hur långt in i framtiden som helst.

Fru talman! Strategin lägger grunden för arbetet med klimatanpassning under de kommande fem åren. Syftet är att åstadkomma ett klimatanpassningsarbete som är samhällsekonomiskt effektivt, strategiskt och åtgärdsinriktat. Kommunerna har planmonopolet i Sverige och har således det huvudsakliga ansvaret tillsammans med fastighetsägarna. Staten och dess myndigheter har en otroligt viktig uppgift att stödja arbetet med kunskap och samordning.

Fru talman! Propositionen redogör för att det krävs ett fortsatt arbete för att undanröja hinder som identifierats i klimatanpassningsarbetet. Det ska tas om hand i en utredning som ska vara färdig i april nästa år. Vi tycker att det är positivt. Nästa år kommer även SMHI och Naturvårdsverket att föreslå ett nationellt system för uppföljning och utvärdering av klimatanpassningsarbetet, och Nationella expertrådet för klimatanpassning kommer att ta fram en uppdaterad nationell klimat- och sårbarhetsanalys.

Sammanfattningsvis tycker vi sverigedemokrater att det här är ett balanserat och effektivt sätt att angripa frågorna. Arbetet fortgår, och det finns en god beredskap i samhället. Det finns all anledning att se fram emot det fortsatta arbetet på klimatanpassningsområdet med tillförsikt.

Anf. 2 Rickard Nordin (C)

Fru talman! Det är väldigt tydligt att vi kommer att behöva anpassa vårt samhälle, och en av de saker som är avgörande är att ha en fungerande infrastruktur för vatten och avlopp för att kunna trygga både välfungerande och säkra boendemiljöer.

Stora delar av de svenska va-näten anlades ju på 50- och 60-talen, och renoveringsbehoven växer. Finansieringen genom den kommunala va-taxan har till stor del gått till att sköta löpande drift, vilket gör att investeringar skjuts på framtiden. Branschorganisationen Svenskt Vatten pratar om ett investeringsbehov om 16 miljarder årligen och att man behöver öka vattentaxan med 50 procent för att täcka de identifierade behoven.

Samtidigt har vi stora avstånd och en liten befolkning i många kommuner. Räknat i meter ledning per invånare kan det röra sig om en 30 gånger större ledningslängd än i storstäderna, och räknat i pengar kan det skilja 10 000 kronor per år mellan dem med lägst och dem med högst taxa.

Min fråga till Sverigedemokraterna blir därför: Vad gör Sverigedemokraterna för att vi ska kunna hantera det renoveringsbehov som finns i va-systemet, som ju är grunden för att vi ska kunna hantera all den klimatanpassning som behöver göras? Det gäller framför allt glesbefolkade kommuner.

Anf. 3 Martin Kinnunen (SD)

Fru talman! Jag kan egentligen bara instämma i den problembild som Rickard Nordin för fram. Vi har haft underinvesteringar under många år, och kompetensen ute i landet har förmodligen varit alltför låg. Det finns också problem med finansieringen vad gäller den löpande driften - jag håller fullständigt med. Vi har även ännu större problem på området, till exempel vattenförvaltningen, som inte har tagits om hand. Här behöver det alltså göras saker.

Från Sverigedemokraternas sida har vi inget formaliserat samarbete med regeringen vad gäller vattenfrågorna. De är såklart i grunden ett kommunalt ansvar, men kommunerna behöver bättre förutsättningar att tillgodose de investeringsbehov som finns. Det håller vi sverigedemokrater fullständigt med om, och det är något vi arbetar med för att ta fram förslag om inför nästa riksmöte. Vi avser att presentera förslagen i våra kommittémotioner.

Anf. 4 Rickard Nordin (C)

Fru talman! Nu frågade jag inte om regeringens politik utan om Sverigedemokraternas politik. Svaret var väl att man tänker se om man kan ta fram någonting till nästa riksmöte. Nästa mandatperiod ska man fundera på om detta behövs. Martin Kinnunen höll med om problembilden, men det fanns ju inga som helst förslag. Det är oroande för alla som bor i glesbefolkade kommuner men även för dem som bor i större städer, där vi ser ett stort behov.

Jag kan skicka med några idéer till Sverigedemokraternas politikutvecklingsarbete.

Man kan utreda möjligheten att ändra vattentjänstlagen så att kommuner ska kunna ta ut en högre va-taxa för att också kunna sköta investeringar och inte bara den löpande driften.

Man kan fokusera på ekodesign av vattenprodukter; detta är bra inte minst i det nya Europaparlamentet.

Man kan lägga in vattenbesparingsåtgärder i det gröna avdraget. Det handlar oftast om energi i dag, men det skulle kunna handla om vattenbesparing, vilket såklart också kan leda till energibesparingar.

Man kan även fundera på en klimatanpassningsfond liknande den som finns i Nederländerna, som kan stötta va-systemets behov av renovering. Det kommer att vara svårt för mindre kommuner att ta detta på egen hand, och då kan det vara klokt att staten på något sätt hjälper till.

Detta var några små inspel som Martin Kinnunen gärna får läsa om i våra kommittémotioner inför sitt eget skrivande under nästa mandatperiod.

Anf. 5 Martin Kinnunen (SD)

Fru talman! Som sagt behöver det göras arbete på detta område. Det pågår också flera parallella processer som kommer att presenteras nästa år.

Man ska komma ihåg att vattenfrågorna är ett kommunalt ansvar. Jag är inte övertygad om att lösningen är att bygga upp en statlig fond som ska ta dessa kostnader. Frågan är var vi ska lägga kostnaderna för vattenfrågorna.

Detta är fortfarande ett kommunalt ansvar. Det viktigaste för staten och dess myndigheter är att bidra med kompetens och att samordna den kunskap som finns. I grunden har man på kommunal nivå i Sverige inte tagit det ansvar som man borde ha tagit.

Förutsättningarna vad gäller finansieringen behöver dock åtgärdas; det håller jag fullständigt med om. Detta är någonting som jag hoppas att man kan åstadkomma beslut om här i riksdagen under den närmaste tiden för att skapa bättre förutsättningar.

Anf. 6 Elin Söderberg (MP)

Fru talman! Martin Kinnunen nämnde i sitt anförande att staten ska stödja med kunskap och samordning. I den senaste budgeten från regeringen, som Sverigedemokraterna var med och förhandlade, avvecklade regeringen medel till MSB:s arbete med kunskapsuppbyggnad och länsstyrelsernas arbete med samordning. Min fråga till Martin Kinnunen är om Sverigedemokraterna i budgetförhandlingarna kommer att arbeta för att återföra medel till MSB och länsstyrelserna just för kunskap och samordning.

Anf. 7 Martin Kinnunen (SD)

Fru talman! Tack, Elin Söderberg, för frågan!

MSB betalar ju ut statsbidrag till kommuner för att förebygga exempelvis översvämningar, ras, skred och erosion. Man betalar högst 60 procent av åtgärdernas kostnad, vilket jag tycker är en acceptabel deal.

I budgetpropositionen för 2024 beslutade vi här i riksdagen att man kan söka stöd upp till 500 miljoner. Jag håller inte med om att det inte finns några pengar - 500 miljoner är trots allt en hel del pengar.

Det finns också myndigheter som har väldigt omfattande anslag och som definitivt fortfarande har väldigt goda möjligheter att fortsätta det stödjande och samordnande arbetet på detta område.

Anf. 8 Elin Söderberg (MP)

Fru talman! Jag vet att det finns pengar att söka hos MSB när det gäller åtgärder. Jag vill poängtera att det jag syftar på är de medel som avvecklades i budgeten. Det står att läsa i regeringens budgetproposition att man avvecklar medel till MSB och till länsstyrelsernas samordningsarbete för klimatanpassning, vilket jag beklagar djupt.

I och med att Martin Kinnunen inte svarade på denna fråga ber jag att Sverigedemokraterna tittar extra mycket på detta i budgetförhandlingarna, då just kunskapsuppbyggnad och samordning är oerhört viktigt.

Den andra frågan jag vill beröra är att IPCC i sin senaste rapport tydligt visar att vi är på väg mot en 3 grader varmare värld år 2100. Som Martin Kinnunen nämnde har Sverige jobbat aktivt för att minska sina utsläpp av växthusgaser, men globalt ser vi ut att hamna närmare en 3 grader varmare värld. Frågan är vilket ansvar staten har för att ta höjd för de risker detta innebär för Sverige och den svenska befolkningen.

Jag är intresserad av Sverigedemokraternas syn på vilken riskbenägenhet staten bör ha, med anledning av att Martin Kinnunen nämnde att man i denna strategi inte tar ställning till vilken potentiell global uppvärmning man ska ta höjd för i anpassningsåtgärderna i landet. Vad ser Sverigedemokraterna att Sverige borde ta höjd för i syfte att skydda landets befolkning mot klimatförändringens risker?

Anf. 9 Martin Kinnunen (SD)

Fru talman! Jag börjar med den första frågan, som handlade om budgetpengar. År 2023 betalades det ut 482 miljoner kronor från MSB. Prognosen från MSB är att det kommer att användas ungefär lika mycket pengar nu, så vi har ingen dramatisk förändring. Om det förbrukades 482 miljoner kronor 2023 och det har anslagits 500 miljoner kronor nu kan det ju inte ha skett någon minskning; det blir väldigt svårt att hävda något sådant.

Elin Söderberg frågade också vilken temperaturökning vi ska ta höjd för och vilken riskbenägenhet vi ska ha. Det jag minns från en hel del föredragningar i Miljömålsberedningen är att forskare kom på besök och sa att det kunde bli mer regn eller mindre regn i Sverige - det kunde bli varmare i Sverige än globalt, men det behövde inte bli varmare i Sverige än globalt.

Det vi vet är att vi på global nivå kommer att kunna se vissa trender. När det gäller vad som händer regionalt är osäkerheten betydligt större. Vi måste ha beredskap för alla olika scenarier, och därför måste vi ha ett robust system. Vi måste ha ett lantbruk som klarar av mer regn, ett lantbruk som klarar av mindre regn och så vidare. Vi måste ta höjd för alla möjligheter.

Anf. 10 Jytte Guteland (S)

Fru talman, kollegor och svenska folket! Vi socialdemokrater står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 4 under punkt 3 om en reviderad handlingsplan för klimatanpassning.

Det går fort nu. Isar smälter i Alperna, och översvämningar avlöser varandra. Förra året var på många håll det varmaste som någonsin uppmätts. Klimatkrisen innebär att vi upplever fler naturkatastrofer, som svåra stormar, torka, översvämningar och hetta. Antalet extremväder ökar.

Sommaren 2023 förde med sig en rad extrema väderhändelser. Översvämningarna var många, och de drabbade många städer. Rekorden haglade - man talade om att det var ett rekordår med rekordöversvämningar, rekordbränder och rekordtorka. Även i år har Copernicus årsrapport visat att Europas extrema klimat fortsätter.

Fru talman! De senaste årens långa perioder av hetta och ett ökat antal bränder och översvämningar visar att klimatförändringarnas konsekvenser redan är här. Många av de svenskar som har drabbats av extremväder har upplevt det in på bara skinnet. Källare har svämmat över. Skogar har brunnit i alltmer extrem takt. Äldre har drabbats av hettan under långa perioder.

Själv minns jag särskilt den 18 augusti 2021. Den natten drabbades Gävleborg och Dalarna av kraftiga översvämningar. Jag befann mig i vackra Söderhamn. På morgonen chockades jag och alla med mig över vad grannstaden hade fått uppleva. Det var häpnadsväckande att se bilderna från Gävle, där bilar såg ut som båtar och där väldigt många byggnader stod i vatten.

Vänner från Gävle har sedan dess berättat hur regnet forsade längs husväggarna på ett sätt de aldrig tidigare hade upplevt och att de än i dag får adrenalinpåslag när de hör stora regn slå mot husväggar. Först trodde man att det var ett tioårsregn, sedan talade man om ett hundraårsregn och sedan förstod man att det var ett tusenårsregn. Det gick så fort, och det var overkligt. Det var vatten överallt, och inga barriärer hjälpte. Räddningstjänsten behövde såklart först säkra liv och hälsa, och rädda folk. Samtidigt såg förtvivlade boende och husägare hur vattnet forsade in överallt.

Jag har också fått beskrivet för mig hur svårt det var för kommunen att få ut information mitt i natten och stå redo med kommunikatörer som kunde berätta hur man säkrar exempelvis bostäder. Det var också svårt att snabbt få hjälp från myndigheter - all den hjälp samhället kan mobilisera. Timmarna gick, och under tiden översvämmades allt fler bostadshus och andra byggnader. Det blev bland annat samordningsproblem, och man behövde ha långa telefonsamtal och olika typer av kommunikation mellan olika myndigheter som kommun, länsstyrelse och MSB. Det fanns också en förväntan att MSB skulle kunna komma med enorma hjälpinsatser. Men så är det inte. Det finns inte sådana resurser.

Tiden var avgörande, och i dag vet vi att kostnaden blev enorm. Det handlade om fantasisummor. För att ni ska få en bild av kostnaden: I dag kräver försäkringsbolagen att Gävle ska betala dem 1,2 miljarder för de skador de anser att va-systemen orsakat på fastigheterna. Vilken kommun klarar det ekonomiskt? Ingen, skulle jag säga.

Fru talman! I den svenska debatten talas det om beredskap. Men vilken beredskap har vi egentligen för sådant här? Det har redan drabbat oss, och mer väntar framöver. Sverige drabbas av skyfall som ödelägger städer och får konsekvenser i åratal. Vi behöver ta detta på stort allvar för att Sverige ska kunna möta stigande havsnivåer och andra konsekvenser av klimatförändringarna, som redan är oundvikliga. Vi behöver med klimatsäkring hantera effekterna av ett förändrat klimat, som också kommer att förändras ytterligare. Många svenskar har under senare år sett vägar spolas bort, källare vattenfyllas och skogar brinna ned.

Förmågan att säkra samhällsviktig infrastruktur och bostäder måste stärkas. Bättre lagstiftning, mer samordnade myndigheter, breda lösningar och investeringar snarare än skattesänkningar är vägen framåt för att klimatsäkra samhället. Vi måste klara av intensiva skyfall bättre. Vi måste därför genomföra den nationella strategin för klimatanpassning och Parisavtalet. Med hjälp av så kallade skyfallskarteringar kan Sverige öka beredskapen för att klara av effekterna av klimatförändringarna.

Sverige behöver investera i modernisering och expansion av vår infrastruktur för dricksvatten för att möta de utmaningar vi ser, något som det talats om också tidigare i debatten. Vi behöver trygga en säker dricksvattenförsörjning. Men vi måste också förstå att kommunernas va-bolag inte kommer att klara av detta endast genom att ta ut avgifter. Det blir helt enkelt chockdyrt. Vi har dessutom en enorm underhållsskuld, som många kommuner upplever som väldigt dramatisk.

Fru talman! Vi socialdemokrater vill att riksdagen ställer sig bakom det vi anför i vår följdmotion om att Sverige ska ha en handlingsplan för förbättrad klimatberedskap där konkreta åtgärder identifieras. Miljöövervakning är avgörande för att vi ska kunna nå Sveriges miljömål. Här satsar Socialdemokraterna. Det behövs tydligare lagstiftning, mer samordning mellan myndigheter, fler styrmedel, breda lösningar och investeringar i stället för skattesänkningar. Det menar vi är vägen framåt. Det kommer dessutom att bli dyrare att göra motsatsen.

Det behövs satsningar på säker och trygg dricksvattenförsörjning inför potentiella kriser.

Socialdemokraterna satsar mer än den högerkonservativa regeringen på detta, och vi satsar även betydligt mer på utgiftsområde 20.

Fru talman! Endast klimatsäkring räcker inte för att skydda våra samhällen i framtiden. Utsläppen måste också minska. För ungefär sex år sedan släppte FN:s klimatråd en utvecklingsrapport, och jag minns den för att den var så dramatisk. Den kom alltså innan skyfallskatastrofen i Gävle. Budskapet var att inte ens Manhattan, det vill säga en av världens rikaste platser, kan klara sig enbart genom att klimatsäkra sig mot de havsnivåer som världen kommer att uppleva om den globala upphettningen tillåts fortsätta. Enligt rapporten skulle Manhattan inte kunna klimatsäkra bort problemen ens om de hade startat arbetet redan då, 2018. Det blir helt enkelt för dyrt. Jag tänker på detta när jag hör hur Gävle beskriver det omöjliga i att bygga ut va-systemen så att de kan klara av de mängder regn som föll 2021.

Vi kan givetvis klara det bättre, och vi ska klimatanpassa. Det har jag sagt hela tiden, och det är det vi socialdemokrater står för. Men det kommer inte att räcka. Det blir alldeles för dyrt. Vi måste också reducera utsläpp, och därför är det så oroande att regeringen inte reducerar utsläppen utan tvärtom ökar dem så att vi riskerar att inte nå målen till 2030, inte heller våra egna transportmål.

Klimatsäkringsarbetet står också på benet klimatpolitik för att reducera utsläpp. Vårt starka budskap till regeringen är därför: Lägg om kursen! Gör rätt! Satsa på en ordentlig klimatpolitik!

(Applåder)

I detta anförande instämde Joakim Järrebring, Malin Larsson, Sofia Skönnbrink och Anna-Caren Sätherberg (alla S).

Anf. 11 Helena Storckenfeldt (M)

Fru talman! Torka, skogsbränder, vattenbrist, skyfall och översvämningar gör det uppenbart att klimatförändringarna påverkar här och nu. I Sverige har vi de senaste åren märkt skillnad i vårt klimat, och vi kan förvänta oss att skyfallen kommer att öka i både intensitet och frekvens. Det ställer nya och större krav på byggnation och att fler aktörer arbetar aktivt för att förebygga översvämningar, ras och skred. Inte minst måste vi se till att rusta och klimatanpassa infrastrukturen när vi bygger nytt.

I Parisavtalet konstateras att det nuvarande behovet av klimatanpassning i världen är stort. Alla regioner drabbas av klimatförändringarna, och även i Sverige har vi känt av effekterna, inte minst efter stormen Hans. Värst drabbade är dock de i de allra mest sårbara utvecklingsländerna. Där innebär en översvämning inte att man blir sen till jobbet utan snarare att man blir utan skörd och alltså utan mat det året, att huset rasar samman och att familjen tvingas på flykt.

Klimatförändringarna bidrar till fattigdom och otrygg livsmedelsförsörjning, vilket också kan få allvarliga konsekvenser för fred och säkerhet. Minskade utsläpp, ökad motståndskraft och en grön omställning är därför avgörande för att trygga människors livsvillkor på både kort och lång sikt.

Behovet är stort i både Sverige och världen, och de beslut som fattas i dag kommer att påverka hur morgondagen ser ut. Därför är jag stolt över att den moderatledda regeringen satsar på det som gör störst skillnad för klimatet. Vi plockar bort ineffektiv symbolpolitik och satsar där vi gör störst nytta.

Fru talman! I första hand måste fokus ligga på att minska utsläppen och klara klimatmålen. Men det räcker inte att se till vad som sker inom Sveriges gränser. Vi måste också lyfta blicken och beakta den globala utvecklingen.

Globalt ökar utsläppen just nu. Frågan man bör ställa sig är därför snarare hur Sverige kan bidra till att andra länder tar efter det arbete som i mycket större utsträckning redan har blivit verklighet i Sverige.

Ska vi klara omställningen i Sverige, EU och globalt måste vi alltså bedriva en politik som får andra länder att vilja följa efter. Sverige ska vara ett grönt föregångsland, inte för att det känns bra för stunden, utan för att genom praktisk handling visa för världen vad som är möjligt och få fler att följa efter.

Tyvärr kommer inget annat land i världen att vilja ta efter det svenska exemplet om det enda vi har att visa upp är höga elpriser, ett instabilt energisystem och lägst tillväxt i EU. Tvärtom krävs låga elpriser, stabilitet i energisystemet och en hög ekonomisk tillväxt. En växande ekonomi är inte bara viktigt för en långsiktig finansiering av fler poliser och fler händer i vård och omsorg utan även för att ha resurser för att ställa om och bekämpa klimatförändringarna.

Generella reformer för stärkt konkurrenskraft och ekonomisk tillväxt är även god klimatpolitik. Det ger Sverige och svenska företag resurser att genomföra den gröna omställningen i praktiken. För att bibehålla vår status som grönt föregångsland krävs därför en borgerlig regering som ser behoven och tar dem på allvar.

Fru talman! Gemensamt för många av de miljöproblem som människan hittills har stött på är att hon också har visat sig förmögen att lösa dem. Lösningen har inte varit att minska mänsklig verksamhet, utan tvärtom har lösningen varit en kombination av tekniska innovationer, ekonomisk tillväxt, allmänhetens krav och politiskt ansvarstagande. Det ger hopp och tillförsikt om att vi kan klara även dagens stora miljöproblem.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Slutligen skulle jag vilja tacka utskottet för ett givande och konstruktivt år. Här i debatten är vi ofta skarpa mot varandra, men både innan och efter delar vi många goda skratt, och vi tar gärna en fika med varandra. Det är något som jag uppskattar väldigt mycket och något som jag är övertygad om att demokratin mår bra av. Stort tack för detta, alltså!

Jag vill också tacka utskottets kansli, kammarkansliet, talmännen och kollegorna i utskottet och önska alla en härlig sommar med lagom mycket sol och regn.

(Applåder)

Anf. 12 Jytte Guteland (S)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Storckenfeldt för ett inlägg som innehöll flera delar där vi kan vara överens kring vikten av att anpassa samhället och satsningarna när det gäller klimatanpassning. Jag tycker att det finns delar där man kan hitta varandra där.

Jag vill också säga att jag och många med mig uppskattar det trevliga avslutet som visar att vi ofta kan samarbeta.

Med det sagt måste jag ändå ställa två frågor. Den ena är det som vi socialdemokrater har tagit upp i vår följdmotion, nämligen vikten av att hitta sätt att också ta ansvar för den situation som kommuner står inför. Det gäller inte minst va-anläggningar som är föråldrade och att man har en underhållsskuld.

Vi kommer att ha strategisk infrastruktur som riskerar att skadas om vi inte tar gemensamt ansvar och hittar modeller för det. Därför vill jag höra hur Moderaterna och riksdagsledamoten ser på dessa frågor. Det är viktigt att kunna komma framåt här gemensamt.

Den andra frågan är på en högre konfliktnivå. Den handlar om att reducera utsläppen. Jag noterar att ledamoten i sitt anförande ännu en gång använder den polemiska beskrivningen att regeringen "plockar bort ineffektiv symbolpolitik och satsar där vi gör störst nytta".

Jag och vi socialdemokrater måste verkligen ifrågasätta den typen av sloganer. Sverige har just nu stora bekymmer med att utsläppen ökar. Det pratas om en ökning av koldioxidutsläppen med 5,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter till 2030 - och då tar jag de låga siffrorna. Svenska myndigheter är också överens om att detta inte längre fungerar. Det är alltifrån Klimatpolitiska rådet till Naturvårdsverket som kritiserar detta. Jag skulle vilja höra vad som är effektivt i detta.

Anf. 13 Helena Storckenfeldt (M)

Fru talman! Vi moderater är övertygade om att det som hjälper klimatomställningen och den enorma omställning som ska ske i Sverige och globalt inte är elcykelsubventioner, elbilsbonusar eller plastpåseskatter. Det är detta jag syftar till när jag pratar om ineffektiv politik som har fått kritik, inte bara av moderater utan även av experter och expertråd.

Det har vi alltså plockat bort. Vi har sett till att det inte är det som är ledstjärnan för klimatpolitiken i Sverige utan att det som lägger grunden snarare är ett energisystem som är stabilt och robust och som klarar av den enorma omställning som ska ske.

Om vi fortsatt ska vara ett industriland kommer vi att behöva enorma mängder ren el, och då krävs mer än plastpåseskatter och elcykelpremier för att det ska bli verklighet. Det krävs mer kärnkraft, det krävs alla fossilfria kraftslag och det krävs i allra högsta grad ett robust fundament som ser till att det faktiskt blir verklighet.

Det som har byggt Sverige starkt har ju varit låga elpriser. Det är det som har drivit många av de stora investeringarna till Sverige. Det är det vi håller på att tappa, och det är därför vi lägger fokus där, så att vi i världen faktiskt kan vara ett grönt föregångsland och visa vad som är möjligt.

Anf. 14 Jytte Guteland (S)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Storckenfeldt för den beskrivningen, även om jag inte delar den - inte alls.

Bilden av Sverige, och även verkligheten, efter den socialdemokratiskt styrda regeringen är ju att Sverige låg i tätposition globalt som ledande klimatnation. Sverige var ett av de medlemsländer som också hjälpte till när EU:s klimatlag förhandlades.

Vi har alltså på olika sätt visat i konkret handling hur man kan gå före med satsningar som då var nydanande och som har varit väldigt viktiga. Det är alltifrån Klimatklivet till Industriklivet och till den politiska viljan att låta industrin leda utvecklingen med ny teknik och få till dessa minskningar som också blir viktiga även utanför Sverige.

Därifrån till symbolhandlingar - det blir så tråkigt när man fastnar i den typen av pr-trick. Sverige var så mycket mer än detta, även om det också är viktigt att cykla mer. Det är tråkigt att man fastnar i detta i stället för att titta på vad som kan vara nästa stora steg för Sverige.

Vad gäller elektrifieringen är det att slå in öppna dörrar. Vi socialdemokrater är ju helt överens. Vi ser också att elektrifieringen är en väldigt viktig del framåt, men det är inte det vår kritik bottnar i, utan den handlar om att den här regeringen ökar utsläppen och missar målen till 2030. Det är förödande för klimatet, eftersom det är så viktigt att agera i tid.

Vi är redan fem i tolv i klimatpolitiken. Fokusera alltså på att svara på de frågor vi ställer: Varför ökar utsläppen för första gången med ledamotens regering?

Anf. 15 Helena Storckenfeldt (M)

Fru talman! Jag vill vara tydlig när jag säger att bilden av Sverige som grönt föregångsland står sig starkt internationellt. Det är väldigt tydligt när man är ute i världen och diskuterar med politiker och företagare runt om i världen.

Det vi vet däremot är att vi inte vinner internationellt eller globalt och att den globala omställningen inte kommer att ske om vi i Sverige gör saker som endast minskar utsläppen här och nu.

Vi kan inte basera vår klimatpolitik på någonting som är otroligt kortsiktigt. Reduktionsplikten är ett sådant exempel, som jag tror att Jytte Guteland syftar på. Vi såg väldigt tydligt att vi inte hade kunnat följa banan hela vägen ut. Det kom mycket kritik just för att det inte var möjligt. Den var otroligt kortsiktig. Det hade inte gått att nå målet till 2045, och det hade inte fått oss att framstå som något föredöme i världen. Vi ser snarare att dessa bränslen kan användas på ställen där det är mycket svårt att elektrifiera.

Jytte Guteland lyfte fram två exempel som jag skulle vilja lägga lite extra vikt vid, och det är Klimatklivet och Industriklivet. Det är inte de sakerna vi säger är ineffektiva. Dem har vi snarare stärkt. De är saker som vi tyckte var positiva som den socialdemokratiska regeringen lade fram och som vi därför fortsätter med. Men ineffektiva, symbolpolitiska saker - som plastpåseskatter, elcykelpremier och elbilsbonusen som vi vet inte ledde till att man bytte ut sin gamla fossildrivna bil utan snarare köpte en till elbil - rör vi oss nu bort från.

Anf. 16 Elin Söderberg (MP)

Herr talman! Helena Storckenfeldt från Moderaterna nämnde i sitt anförande att man tar bort ineffektiv symbolpolitik och satsar där det gör störst nytta. I dag diskuterar vi regeringens skrivelse om en nationell strategi och handlingsplan för klimatanpassning.

Det regeringen gjort på klimatanpassningsområdet sedan den tillträdde är bland annat att avveckla anslaget till MSB när det gäller att ta fram analyser och konsekvensbeskrivningar kring klimatrisker. Regeringen har också avvecklat medlen till länsstyrelsernas klimatanpassningssamordnare. Därför är min fråga om Helena Storckenfeldt anser att dessa myndigheters viktiga arbete för klimatanpassning är ineffektiv symbolpolitik.

Vidare skulle jag vilja veta vad regeringen har gjort som Moderaterna anser gör störst nytta när det gäller klimatanpassning.

Anf. 17 Helena Storckenfeldt (M)

Herr talman! Vi vet att den verksamhet MSB har under sitt anslag fortsatt kommer att kunna bedrivas. Den är fortsatt finansierad.

Vi vet också att 2020 satsade den förra regeringen, som Elin Söderbergs parti ingick i, 75 miljoner på förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor. År 2021 satsade man 24,9 miljoner på förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor. År 2022, i den moderata, kristdemokratiska och sverigedemokratiska budgeten, satsades plötsligt 520 miljoner kronor. I dag, under den moderatledda regeringen, har vi 507 miljoner tillgängligt för alla kommuner i Sverige att söka.

Herr talman! Jag tycker att siffrorna talar för sig själva. Det är väldigt tydligt att vi prioriterar klimatanpassningsåtgärder. Det är ett lokalt arbete som kommuner och fastighetsägare har ansvar för. Vi har sett till att medlen finns tillgängliga. Vi hör att det är som allra mest problematiskt när de hoppar upp och ned. Nu vet vi att den här budgeten ligger fast. Detta är finansierat under lång tid framöver, och kommuner kommer fortsatt att kunna söka pengar.

Herr talman! Jag tycker alltså inte att det är någon tvekan om att vi tycker att klimatanpassningsåtgärder är prioriterade. Siffrorna talar för sig själva.

Anf. 18 Elin Söderberg (MP)

Herr talman! Miljöpartiet förhandlade fram en budgetproposition hösten 2021 för 2022. Det är välkommet att Moderaterna när man tog ut delar i den budgeten och den skulle gå igenom riksdagen inte tog bort just de 520 miljonerna till förebyggande åtgärder. Sedan dess har Moderaterna alltså inte dragit ned på anslaget till MSB när det gäller medel kommuner kan söka för att vidta åtgärder. Det man har avvecklat är medlen till MSB som handlar om att se på riskerna och göra konsekvensanalyser och undersökningar för att få bra underlag när man sedan ska söka medel för åtgärder. De medlen har regeringen avvecklat. Det står klart och tydligt i budgetpropositionen för 2024.

I samma budget har regeringen också avvecklat medlen som gick till länsstyrelsernas klimatanpassningssamordnare. Det är helt centralt myndighetsarbete för klimatanpassning. Jag blir därför djupt bekymrad när Moderaterna pratar om att de tar bort ineffektiv symbolpolitik. Det handlar ju om centralt myndighetsarbete med klimatanpassning.

I Helena Storckenfeldts anförande nämndes också situationen för utvecklingsländer och andra delar av världen som drabbas ytterst allvarligt av klimatförändringens konsekvenser. Det handlar om fattigdom, svält och ökad risk för kriser och konflikter. De påverkar säkerhetspolitiken lokalt men också internationellt. Därför frågar jag Helena Storckenfeldt om regeringen avser att öka biståndet till länder när det gäller klimatanpassningsåtgärder.

Anf. 19 Helena Storckenfeldt (M)

Herr talman! Vi har sett till att en större del av EU:s bistånd går till klimatåtgärder och inte minst klimatanpassning. Vi har också varit väldigt tydliga från svenskt håll med att en större del av det svenska biståndet går till klimatåtgärder och inte minst klimatanpassningsåtgärder.

Miljöpartiet vill ofta hävda att de driver en politik som är väl förankrad i forskningen. Ändå tenderar de att göra tvärtom i vissa fall. I Europaparlamentet har vi ett tydligt exempel på hur Miljöpartiet tillsammans med sin partigrupp inte bara motsatt sig lagförslaget om att tillåta ny teknik som gensaxen och nya genomiska metoder utan också aktivt motarbetat detta. Det skulle kunna vara en vinst för alla då vi skulle kunna stärka jordbrukets konkurrenskraft samtidigt som vi ställer om jordbruket för att bli mer hållbart genom att till exempel låta tekniken ersätta skadliga växtskyddsmedel.

Herr talman! Det är väldigt tydligt att man är överens inom forskningen. Den nya tekniken, som dessutom tilldelades Nobelpriset i kemi, skulle kunna bidra till att göra vårt livsmedelssystem mer motståndskraftigt genom att utveckla förbättrade växtsorter som är mer klimattåliga. Det är alltså klimatanpassning i praktiken. Det skulle göra dem mer skadedjursresistenta och ge högre avkastning. Det är en teknik som skulle kunna göra enorm skillnad inte bara i Sverige utan i de allra mest utsatta utvecklingsländerna där klimatförändringarna slår som hårdast. Ändå valde Miljöpartiet att rösta nej och aktivt motarbeta detta. Jag undrar varför.

Kajsa Fredholm (V)

Anf. 20 Kajsa Fredholm (V)

Herr talman! Vi befinner oss i en klimatkris. EU:s klimatdatatjänst Copernicus konstaterar att 2023 blev det varmaste året hittills, globalt. Från Grekland rapporteras det att värmeböljan har kommit rekordtidigt i år. Det väcker stor oro inför resten av sommaren. Temperaturer på över 40 grader har redan uppmätts.

Temperaturökningen i Sverige har hittills varit ungefär dubbelt så snabb som den genomsnittliga globala uppvärmningen. Även på svensk mark märker vi av konsekvenserna av klimatförändringarna med växlingar mellan extrema skyfall, torka och värmeböljor.

Det är tydligt nu att vi måste lämna det svaga, uppsplittrade samhället bakom oss. Vi står inför en tid när det offentliga behöver ha muskler för att skydda medborgarna och få samhället att fungera. Vi står inför en tid då vi måste bygga det gemensamma urstarkt. Det är bråttom. Vi behöver både pressa ned utsläppen och klimatanpassa Sverige. Anpassningen handlar om alltifrån olika former av översvämningsskydd till skydd från torka och värme.

Klimatanpassningsutredningen säger att det kommer att kosta Sverige i genomsnitt 2 miljarder per år fram till år 2100 att klimatanpassa Sverige. Och de här kostnaderna kommer att öka väsentligt om vi inte klarar av att nå våra uppsatta klimatmål.

Herr talman! Vad behöver vi då göra för att lyckas med den klimatanpassning som krävs? Klimatförändringen leder till kraftigt förändrad nederbörd. Risken för skyfall ökar samtidigt som längre perioder av torka blir vanligare. Jordbruket kommer att behöva anpassa sin vattenhantering till detta med till exempel fler invallningar, fler diken, mer dränering och bevattningssystem som behöver utvecklas.

Även skogen påverkas, och det behöver mötas av en långsiktig planering som innehåller till exempel mer blandskog kombinerat med en stärkt biologisk mångfald som kan stå emot torka med tillhörande insektsangrepp och som även står emot skyfall bättre.

Det är också viktigt att se över vårt befintliga vägnät och vår järnväg för att kunna klimatsäkra så mycket som möjligt. Städer och tätorter behöver anpassas så att de tål de översvämningar som nu inträffar med allt tätare mellanrum. De behöver även anpassas efter de värmeböljor som nu blir allt vanligare även här i Sverige. Det behövs till exempel fler välisolerade hus och mer grönska i städerna som kan ge skugga och sänka temperaturen för invånarna samtidigt som grönskan kan suga upp mer vatten vid skyfall. Det är tydligt att staten behöver bidra mer till kommuners och regioners arbete med klimatanpassning.

Herr talman! I en slutrapport från SKR:s programberedning för hållbar omställning är en av slutsatserna att staten kraftfullt och långsiktigt behöver förstärka statsbidraget till kommuner för klimatanpassningsåtgärder och bredda bidraget till att inkludera fler klimateffekter samt möjliggöra även för regioner och fastighetsägare att ansöka.

Herr talman! Vi i Vänsterpartiet har lagt fram en rad förslag i vår budget som kan vara av värde att nämna i den här debatten.

Vi avvisar avveckling av medel till MSB och länsstyrelserna som regeringen har gjort med 50 ½ miljoner kronor. Vi föreslår ett nytt statligt stöd till kommuner för klimatanpassade och grönare städer. Stödet ska ges för utveckling av befintlig stadsgrönska samt etablering av ny stadsgrönska för att främja dagvattenhantering och biologisk mångfald.

De här åtgärderna främjar det förebyggande arbetet för att motverka effekter av alltmer ökande extremväder som ökar risken för översvämningar och värmeböljor. Anslaget ska bland annat möjliggöra statlig medfinansiering till åtgärder för att omvandla hårdgjorda ytor genom att anlägga vattenfördröjande åtgärder som växtbäddar. Stödet möjliggör därmed även stöd för stadsnära odling i närmiljön. Gemensamt för åtgärderna är att de ska främja klimatanpassning samt miljökvalitetsmålen God bebyggd miljö och Ett rikt växt- och djurliv.

Vi föreslår även ett investeringsstöd för klimatanpassning inom jordbruket, där vi vill införa ett statligt stöd för investeringar och åtgärder inom jordbruket som stärker jordbrukets vattenhantering i ett förändrat klimat och som därmed bidrar till att stärka vår självförsörjningsgrad av livsmedel. Stödet ska även omfatta så kallade agrivoltaiska system som kombinerar solenergiproduktion med odling i jordbruket. Vi anser även att stödet för anläggande och skötsel av våtmarker i jordbrukslandskapet behöver öka.

Slutligen föreslår vi i Vänsterpartiets vårbudget att kommuner ska kunna tidigarelägga offentliga investeringar inom bygg- och anläggningssektorn som annars skulle skjutas upp på grund av det ansträngda ekonomiska läget.

Där ingår åtgärder för klimatanpassning. Vi föreslår en modell som innebär att staten går in och tar hälften av investeringskostnaden för planerade projekt som kan utföras mellan 2024 och 2026. Mer om det kan man läsa i Vänsterpartiets vårbudget.

Jag yrkar bifall till reservation 16, som handlar om det betydande behovet av statlig finansiering för klimatanpassning.

Med det vill jag önska alla en fin midsommar.

Kjell-Arne Ottosson (KD)

Anf. 21 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet.

Effekterna av klimatförändringarna är redan påtagliga, inte minst med stigande havsnivåer och ökad frekvens av extrema väderhändelser. Vi har alla sett bilderna på översvämningar, bränder och stormar, som har blivit allt vanligare. Men vad kan vi göra för att möta dessa utmaningar utöver att minska utsläppen av växthusgaser? Svaret ligger i klimatanpassningar.

Klimatanpassningar innebär att vi anpassar våra samhällen och ekosystem för att minska de negativa effekterna av klimatförändringarna och utnyttja de möjligheter som kan uppstå. Det handlar om att förbereda oss för framtiden genom att bygga motståndskraft och flexibilitet i våra system.

Varför är då detta så viktigt? För det första handlar det om att skydda människoliv. Extremväder, som orkaner och översvämningar, kan orsaka enorm förödelse och leda till förlust av liv. Genom att investera i klimatanpassningar kan vi bygga säkrare bostäder, utveckla effektiva varningssystem och stärka vår infrastruktur för att bättre stå emot dessa händelser. Ett exempel är Nederländerna, som genom att bygga avancerade översvämningsskydd har lyckats skydda sitt låglänta land från havets krafter. Men, herr talman, vi har exempel även på närmare håll. Hemma i Värmland, i Arvika, har man byggt skyddsvallar mot Glafsfjorden för att inte Kyrkviken i Arvika ska översvämmas så som vi såg i början av 2000-talet.

För det andra handlar det om ekonomisk stabilitet. Klimatförändringarna medför stora ekonomiska kostnader. Skador på infrastruktur, förlorade arbetsdagar och förstörd jordbruksmark är bara några exempel. Genom att investera i klimatanpassningar kan vi minska dessa kostnader och skapa en mer robust ekonomi. Företag som proaktivt anpassar sina verksamheter till klimatförändringarna står också bättre rustade att hantera risker och utnyttja nya möjligheter, vilket gör dem mer konkurrenskraftiga på lång sikt.

För det tredje handlar det om att bevara vår miljö och biologiska mångfald. Klimatförändringarna hotar många arter och ekosystem. Skogar, våtmarker och korallrev fungerar som naturliga skydd mot stormar och översvämningar samtidigt som de bidrar till många ekosystemtjänster.

Men klimatanpassningar handlar inte bara om att reagera på hot utan också om att se möjligheter. Genom att investera i bland annat hållbar teknik och förnybar energi kan vi skapa nya arbetstillfällen och driva ekonomisk tillväxt på ett hållbart sätt. Städer som satsar på gröna tak och väggar, energieffektiva byggnader och hållbara transporter blir inte bara mer motståndskraftiga mot klimatförändringar; de blir också mer attraktiva platser att bo och arbeta på.

Det är viktigt att komma ihåg att klimatanpassningar inte är ett alternativ till att minska våra växthusgasutsläpp av. Båda dessa insatser är nödvändiga och kompletterar varandra. Genom att minska våra utsläpp kan vi bromsa takten på klimatförändringarna, medan klimatanpassningar hjälper oss att hantera de förändringar som redan är oundvikliga.

När jag läste regeringens skrivelse Nationell strategi och regeringens handlingsplan för klimatanpassning som ligger till bakgrund för dagens debatt slog det mig att det är mycket som gjorts och många uppdrag som är lagda till diverse myndigheter, oavsett färg på regering. Det är lite svårt att få en rejäl helhetsbild med så många aktörer. Även Nationella expertrådet för klimatanpassning pekar på att det i vissa delar är oklart var ansvaret ligger. Därför var det glädjande att skrivelsen tydligt adresserar detta med ansvar och vikten av en mycket tydlig ansvarsfördelning.

Enligt regeringen bör åtgärder för att minska klimatrelaterade risker i första hand hanteras av dem som är berörda och ansvariga, i enlighet med närhetsprincipen. I Sverige har vi ofta devisen att den som har ansvar när solen skiner också har det när stormen viner. Det gäller till största delen även här, men gränsdragningen kan i vissa delar vara svår.

Arbetet behöver vara vetenskapligt baserat, genomföras ur ett helhetsperspektiv och samordnas med berörda aktörer oavsett om det gäller översvämningar, högre vattenflöden och havsnivåhöjningar som hotar samhälle, infrastruktur och näringsliv eller om det gäller höga temperaturer som innebär risker för hälsa och välbefinnande för människor och djur med torka och bränder som hotar samhälle, infrastruktur och näringsliv och allt däremellan.

Klimatanpassningar är avgörande för att skydda våra samhällen, ekonomier och miljöer från de negativa effekterna av klimatförändringarna. Genom att vara proaktiva och investera i dessa anpassningar kan vi skapa en säkrare, mer hållbar och motståndskraftig framtid för oss alla. Det är inte bara en fråga om överlevnad utan det handlar också om att ta till vara på de möjligheter som ligger framför oss.

Regeringen är i skrivelsen tydlig med att Sverige ska vara klimatanpassat, motståndskraftigt och ta till vara de möjligheter som kommer med ett förändrat klimat. Under den innevarande mandatperioden behöver en rad åtgärder vidtas för att skapa förutsättningar för ett strukturerat, samordnat och samhällseffektivt arbete med klimatanpassning som leder till att sårbarheten för klimatförändringarnas effekter minskar. För att påskynda klimatanpassningsåtgärder avser regeringen att verka för en rad åtgärder, däribland att tydliga och ändamålsenliga mål och uppföljningssystem etableras, att ansvar för klimatanpassningsarbetet är tydligt fördelat samt att det finns goda förutsättningar att ta sitt ansvar. Vidare avser regeringen att verka för synergier med arbetet med förebyggande av naturolyckor, krisberedskap och försörjningsberedskap.

Man har även tillsatt en utredning som bland annat ska se över hur staten kan undanröja hinder för att kostnadseffektiva åtgärder ska kunna genomföras snabbare, vilket efterfrågas av många kommuner.

Med detta, herr talman, vill jag avsluta mitt anförande. Jag vill tillönska talmannen och talmanspresidiet, kammarkansliet, MJU och mina kollegor i utskottet en god och trevlig sommar.

(Applåder)

Anf. 22 Rickard Nordin (C)

Herr talman! Klimatfrågan är vår tids viktigaste fråga. Även om vi når målen i Parisavtalet och Sveriges klimatmål - dock känns det som att regeringen gör vad man kan för att målen ska missas - kommer vi att behöva anpassa våra samhällen till ett klimat i förändring. Alltför ofta är den mentala bilden att om vi bara når klimatmålen behöver vi inte göra något mer. Men det stämmer inte. Även 1,5 eller 2 graders uppvärmning kommer att påverka.

Klimatanpassningsåtgärder får såklart inte bli en åtgärd som ersätter utsläppsminskningar. Däremot behöver de prioriteras för att vi ska ha ett tryggt och välfungerande samhälle. Om det är något som covidpandemin har lärt oss är det att ha en god krisplanering. Vi måste rusta oss så att effekterna av sådana omfattande skeenden får så liten skadlig påverkan som möjligt. Vi vet att det i vissa områden inte längre går att försäkra sin byggnad. I Skåne har erosionen tagit hus. Risken för skred i Götaälvdalen ökar, och det var ren tur att ingen skadades vid det senaste stora raset i Stenungsund. Det finns stora områden i Sverige som MSB klassar som allvarliga riskområden i Jämtland, Mälardalen, Västsverige och Skåne.

Att planera för ett klimat i förändring måste göras redan nu eftersom det är betydligt mer kostnadseffektivt att förebygga än att reparera skador. Det handlar bland annat om att anpassa fastigheter för att skydda de boende mot extrema värmeböljor, att gator ska klara allt kraftigare skyfall, att kusterna ska säkras mot stigande havsnivåer och att skogar behöver skyddas mot bränder och ökade skadedjursangrepp.

Vi måste lägga särskild vikt vid att rusta samhällsviktiga funktioner såsom vattenförsörjning, avloppssystem, elsystem, vägar och järnvägar. Nya insektsangrepp av granbarkborre har också ökat de senaste åren, vilket bland annat beror på torra somrar. Det handlar om stora virkesbortfall. Virke och restprodukter från skogen behövs för att ersätta utsläppsintensiva material och fossila källor. Det har också gjort att kolsänkan i skogen inte längre ökar i den takt vi sett tidigare. Allt detta är klimateffekter som redan sker.

Vi har nu fått en uppdaterad nationell strategi för klimatanpassning. Det är bra. Det förtjänar regeringen beröm för. Det som saknas är verklig handling. Det är många fina ord men lite verkstad.

Men jag är inte den som bara klagar, utan jag tänker också leverera ett antal lösningar till regeringen. Här kommer därför tips och idéer, som regeringen gärna får ta med sig för att inkorporera i en ny uppdaterad version eller lägga fram i sin budgetproposition i höst.

Först och främst måste klimatanpassningen få tillräckliga resurser. Boverket har sammanställt en rad rapporter i en förstudie som konstaterar att det fram till 2100 kommer att behövas minst 100 miljarder för klimatanpassning. Det är 1,3 miljarder kronor per år, vilket betyder att regeringen för tillfället finansierar 7 procent av det väntade behovet.

Likt kärnavfallsfonden behöver vi hitta en finansieringslösning som kan trygga tillräckliga resurser både på kort och på lång sikt. Centerpartiet har föreslagit en klimatanpassningsfond som kan hjälpa till att finansiera saker i lokalsamhället, inte minst de va-system som jag tog upp i ett tidigare replikskifte. Där finns enorma renoveringsbehov, inte minst på landsbygden. Där finns många meter ledning per invånare.

Regeringen har ju i stället för att satsa skurit ned anslagen till MSB. Det är direkt oansvarigt. Man borde i stället tillsätta en utredning för att titta på ytterligare finansieringsmodeller. Det kan ju exempelvis vara klokt att flera kommuner hjälps åt att finansiera åtgärder uppströms i en kommun för att ge ökad effektivisering. Det är just fråga om de effektiva åtgärderna, som den nu frånvarande moderaten förespråkade, men då behöver också regelverken funka. Därför yrkar jag bifall till reservation 13 i betänkandet.

Regeringen borde också fundera över att nyttja våra tak bättre för dagvattenhantering. Taken på våra hus måste i högre grad användas för elproduktion, dagvattenhantering och ekosystemtjänster. Det kan handla om att bygga fler gröna tak som kan bidra till att ta emot större regnmängder. Sådana klimatanpassningar är samhällsekonomiskt smarta och bör, precis som minskade utsläpp, vara möjligt att söka stöd för.

Man borde anpassa regelverken för att underlätta lantbrukets klimatanpassning. Tyvärr ser vi att stelbenta regler stoppar åtgärderna inom lantbruket. Det handlar bland annat om regler för vattenuttag och biotopskydd, som i bland annat stenmurstäta områden omöjliggör rationell bevattning.

Avsaknaden av konkreta förslag i avsnittet om jordbruk i den nationella strategin är talande, speciellt när det nästan inte alls handlar om att hantera torka utan bara om tillfälligt stora regnmängder.

Regeringen borde också inkludera klimatanpassning i det befintliga klimatpolitiska ramverket samt klimatlagen. Att förebygga utsläpp är alltid av högsta prioritet, men arbetet med att minska utsläppen och att anpassa samhället måste också hänga ihop. På så sätt får klimatanpassningsfrågan större politisk vikt och prioritet, och arbetet kan löpande utvärderas av Klimatpolitiska rådet.

Jag vill också skicka med till regeringen att öka insatserna för forskning, samordning och utvärdering av arbetet med klimatanpassning, och då blir det mer samhällsekonomiskt effektivt och snabbare. Titta gärna på andra länder som redan drabbats hårdare än oss. Vi är skonade jämfört med många andra.

Det finns helt enkelt en stor mängd åtgärder som hade kunnat finnas med i regeringens handlingsplan, men de saknas. Det är ju tyvärr en genomgående trend i regeringens arbete på klimatområdet. Det är många fina ord, mycket snack och alldeles för lite verkstad. Med tanke på att regeringen ökar utsläppen borde man satsa ännu mer på klimatanpassning. Vi ser en värld som kommer att bli varmare på grund av regeringens politik. I stället minskar anslagen och arbetet stannar upp.

Detta är farligt och direkt oansvarigt, och det kommer att drabba allt från lantbrukare till villaägare negativt. Det duger inte.

Mitt råd till regeringen är att komplettera handlingsplanen omgående innan det är för sent.

(Applåder)

Anf. 23 Helena Gellerman (L)

Herr talman! I dag debatterar vi betänkandet MJU18 Nationell strategi och regeringens handlingsplan för klimatanpassning.

Översvämningar, höga temperaturer, osäker tillgång på vatten, ras, skred och erosion, torka och bränder, ökad mängd skadedjur, sjukdomar och invasiva arter, effekter på biologisk mångfald, hot mot trygg energi och livsmedelsförsörjning, påverkan på förutsättningarna för finans- och försäkringsbranschen och globala effekter som påverkar handel, livsmedelsproduktion, immigration, internationella relationer och säkra livsmiljöer - det är vad regeringen ser som utmaningar som behöver hanteras på grund av de globala klimateffekterna, herr talman.

Det ligger inte i framtiden. Alla saker jag nämnde har redan inträffat. Mot den bakgrunden är det lätt att förstå att detta har fått och kommer att i allt högre grad få konsekvenser för individer, näringsliv, infrastruktur och viktiga samhällsfunktioner.

Klimatförändringarnas effekter skapar nya förutsättningar för hela samhällsutvecklingen. Och Sveriges sårbarhet har ökat, då arbetet med åtgärder för att minska naturkatastrofernas påverkan på samhället hittills har gått för långsamt.

Herr talman! Det viktigaste vi kan göra för klimatet är att minska våra utsläpp och ställa om från fossilt till fossilfritt. Regeringen visar, som första regering, med vår klimatpolitik vägen för att nå klimatmålet 2045. Samtidigt måste vi arbeta med det globala klimatets effekter på Sverige. Grunden där är inte minst omläggningen av energipolitiken med alla kraftslag, inklusive kärnkraft.

Regeringen har nu uppdaterat klimatanpassningsstrategin och tagit fram en handlingsplan för vad som behöver göras de närmaste fem åren. Nu behövs samarbete och konkreta åtgärder på alla nivåer för att vi ska kunna skydda våra samhällen.

Målet med klimatanpassningen är ett samhälle som fungerar i ett förändrat klimat. Klimatanpassning ska inte vara något man gör så där vid sidan av, utan det måste integreras i arbetet när vi utvecklar våra samhällen. Men vi är inte där än, och det krävs många steg innan klimatanpassning är en naturlig del av våra verksamheter.

Klimatanpassning är dyrt, framför allt om det inte finns inbyggt i utvecklingen från början. Åtgärder för klimatanpassning behöver utgå från ett helhetsperspektiv, göras i samverkan mellan berörda aktörer och vara kostnadseffektiva. Ett fokus för den här regeringen är att skapa förutsättningar för att genomföra konkreta klimatanpassningsåtgärder. För att åstadkomma det behöver vi öka kunskaperna om klimatriskerna, ta bort regelhinder och utveckla ansvars- och finansieringsmodeller.

Herr talman! Arbetet med klimatanpassning och kris- och försörjningsberedskap är tätt sammankopplade, och de behöver samordnas i ännu högre grad. Krisberedskap stärks av att till exempel infrastruktur och vattenförsörjning är robusta, även i ett förändrat klimat. Samtidigt ökar klimatförändringarna behovet av att se över landets redan stora underhållsskuld, som vi hört om tidigare i debatten, av våra vatten, avlopps- och dagvattensystem.

Jag har själv sett hur 90 millimeter lokalt regn på en och en halv timme på vår gata inte kunde sväljas av dagvattensystemet. Det resulterade i att samtliga villor på andra sidan gatan fick 50 centimeter vatten i sina källare, trots grannarnas försök att bygga vallar. Foton, släktminnen och källare blev förstörda.

Jag tar upp händelsen för att peka på att en händelse som var väldigt tuff för de drabbade villaägarna knappt hamnade i tidningarna, jämfört med de stora översvämningarna. Men det är den typen av händelser som kommunerna behöver ta höjd för redan i dag.

Herr talman! Kommuner och fastighetsägare har en central roll i klimatanpassningsarbetet, eftersom effekterna av en naturkatastrof är lokala och kommunerna har monopolet när det gäller detaljplaner.

Hur kan samverkan se ut? Vem ansvarar? Vad hindrar samverkan? Och vem betalar? Regeringen har tillsatt en särskild utredare som ska titta på just de frågorna. Vem ansvarar för åtgärder som behöver göras på mark som kommunen inte har rådighet över? Vilka möjliga finansieringsmodeller finns för att långsiktigt fördela kostnaderna mellan dem som tjänar på åtgärderna? Utredningen ska vara klar i april nästa år. Målet för regeringen är att kunna föreslå åtgärder under den här mandatperioden.

Samtidigt sker mycket arbete på statlig nivå, i våra 30 myndigheter och våra länsstyrelser. Det handlar om underlag och vägledningar för beslutsfattare men också om samverkan och finansiering av åtgärder som är omfattande och kräver långsiktighet. SMHI ansvarar för ett nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning. Och SGI har en central roll för att minska riskerna för ras, skred och erosion. Det är två exempel. Och i vissa fall finns statsbidrag för åtgärder mot översvämningar, ras, skred och erosion, till exempel längs Göta älv. De hanteras av SGI och MSB.

Även om en hel del görs i dag måste vi öka takten och utveckla det statliga arbetet. En viktig del är att veta hur nuvarande arbete går och vad som är effektivt. SMHI och Naturvårdsverket ska därför i februari nästa år föreslå ett nationellt system för uppföljning och utvärdering av nuvarande klimatanpassningsarbete.

Nationella expertrådet för klimatanpassning har fått i uppdrag att ta fram en uppdaterad nationell klimat- och sårbarhetsanalys. Den ska identifiera klimatrelaterade risker som Sverige behöver hantera inom olika sektorer och geografiska områden.

Dessa två uppdrag kommer att underlätta för regeringen att bedöma när staten ska samordna insatser eller bidra med finansiering av anpassningsåtgärder. Regeringen tänker också analysera om det bör tas fram nationella riktlinjer för val av klimatscenarier och riskbedömning. Men här krävs en noggrann översyn, och de måste innehålla ett stort mått av flexibilitet.

Klimatförändringarna påverkar inte minst nederbörden i Sverige. Regeringen har därför lagt en rad utredningar och uppdrag som fokuserar på hanteringen av för mycket eller för lite vatten och på kvaliteten på vattnet. Det gäller vattenförsörjning, avlopps- och dagvatten, vattenbalanser och grundvattenuttag, bland annat för att förstå vattnets vägar vid en översvämning.

Regeringen har också gjort stora satsningar på återvätning av utdikade våtmarker. Det är speciellt viktigt för att ta hand om klimateffekterna men även för vattenkvaliteten och den biologiska mångfalden.

Liberalerna ser att det är kommuner, näringsliv och fastighetsägare som har en avgörande roll för att klimatanpassa samhället och naturmiljön. Det kräver samverkan, kunskap och långsiktiga beslut.

Statens uppgift är att skapa förutsättningar för detta, riva hinder och vid större åtgärder bidra med statliga resurser.

Herr talman! Med de orden yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner. Jag önskar ledamöterna en trevlig och glad midsommar.

(Applåder)

Anf. 24 Elin Söderberg (MP)

Herr talman! Vi har i dag en debatt om regeringens skrivelse om nationell strategi för klimatanpassning. I anförandet nämndes dock kärnkraft. Därför vill jag ställa en fråga om det.

Regeringen har gått vidare med en omläggning av energipolitiken med ett fokus på att bygga ny kärnkraft utan att ha analyserat effekterna på klimatomställningen av denna omläggning. Samtidigt menar nationalekonomer att ett ensidigt fokus på utbyggnad av ny kärnkraft riskerar att försena elektrifieringen och öka elpriserna på medellång sikt och därmed förhala klimatomställningen. En rapport från Chalmers lyfter samma sak: att ett ensidigt fokus på ny kärnkraft riskerar att försena elektrifieringen och att investeringar i el i närtid kan utebli.

Därför är min fråga: Varför har Liberalerna och regeringen valt att gå vidare med en omläggning av energipolitiken där fokus är ny kärnkraft utan att analysera effekterna på klimatomställningen av denna omläggning?

Anf. 25 Helena Gellerman (L)

Herr talman! Jag tackar Elin Söderberg för frågan. Energisystemet är en av mina hjärtefrågor. Tittar vi på vad som har hänt de senaste åren ser vi att den förra regeringen lade ned ett antal kärnkraftverk, vilket är grundorsaken till att mitt hemområde har jätteproblem med att få fram tillräckligt med el. Vi talar framför allt om nedläggningen av Ringhals 1 och 2. Det har gjort att hela Västsverige och bränsleförsörjningen för Sverige har fått jättestora problem. Om vi haft kvar dem skulle hela Sverige ha haft ett betydligt lägre elpris i dag.

Det här är saker som den nuvarande regeringen har behövt ta hand om. Det är tankeväckande, eller oroväckande, att dessa nedläggningar gjordes utan att man tittade på vad som krävs i ett elsystem för att det ska vara säkert och planerbart och kunna leverera el till företag och invånarna där det behövs och när det behövs. Nu försöker regeringen reparera detta.

För att ett elsystem ska fungera behövs planerbar elenergi. Alla här i kammaren vet att vi behöver dubblera mängden el om vi ska klara klimatomställningen. Att vi har mer el är själva grundfundamentet, annars kan vi inte ställa om.

Om vi ska åstadkomma en dubblering innebär det att vattenkraften som i dag står för 50 procent bara kommer att stå för 25 procent i framtiden. Hur ska vi säkra elproduktionen om den är väderberoende till 75 procent?

Anf. 26 Elin Söderberg (MP)

Herr talman! Ja, vi har en situation med effektbrist i södra Sverige. Där krävs en kraftfull utbyggnad av elproduktion i närtid samt en utbyggnad av elnäten för att vi ska kunna hantera effektbristen.

Ledamoten talar i sitt svar om hur det hade varit om vi hade haft kvar kärnkraften. Men vi står inte inför valet mellan att vara där vi är nu och att den kärnkraft som redan har lagts ned ska finnas kvar. Frågan är i stället vad vi gör framöver.

Framöver behöver vi ett elsystem som är säkert och robust, och vi behöver möta effektbristen. Därför är det helt centralt att vi bygger ut elproduktionen kraftigt i närtid, och Miljöpartiet har lagt fram tydliga förslag för att göra detta. Vi har dessutom skarpa planeringsmål långt tidigare än vad nuvarande regering har.

För att elsystemet ska vara robust behöver det också klimatanpassas. Min nästa fråga till ledamoten handlar därför om hur hon ser på de klimatrelaterade riskerna för elsystemet om man väljer att gå vidare med en utbyggnad av ny kärnkraft. Har regeringen analyserat effekterna av klimatförändringen på elsystemet?

I exempelvis Frankrike har kärnkraftverk behövt stå stilla till följd av att temperaturen i havet har varit så hög att man inte har kunnat använda kylsystemen. Klimatförändringarna försätter oss i helt nya risker. Därför ser jag det som otroligt viktigt att man gör en konsekvensanalys utifrån klimatrelaterade risker när man går vidare med energipolitiken.

Vi har sett att regeringen inte har gjort någon konsekvensanalys när det gäller effekterna av omläggningen av energipolitiken för klimatomställningen. Nu är frågan om man kommer att göra en konsekvensanalys av klimatrelaterade risker för elsystemet.

Anf. 27 Helena Gellerman (L)

Herr talman! Det är ganska fascinerande att Elin Söderberg nu står i talarstolen och ber regeringen att titta på effekterna av omläggningen av energipolitiken. Jag undrar var den analysen fanns när den förra regeringen - med Socialdemokraterna och Miljöpartiet - lade ned fyra kärnkraftverk.

Javisst, vi ska titta framåt. Det är det enda sätt som regeringen kan jobba på. Men jag måste ändå få ställa en motfråga: Var fanns effektanalysen från den förra regeringen när man lade ned fyra kärnkraftverk, något som förstörde Sveriges energiproduktion? Detta är alla överens om.

Den nuvarande regeringen är positiv till alla kraftslag. Men som jag nämnde tidigare måste vi bygga mer planerbar energi för att klara elproduktionen och klimatomställningen framöver. Liberalerna vill inte bygga ut älvarna. Vattenkraften kan förstås effektiviseras, men eftersom vi inte vill bygga ut älvarna mer måste vi titta på annan planerbar energi. Där är det i dag kärnkraft som gäller.

Vi behöver nu titta på hur vi snabbt kan öka detta. Men samtidigt måste vi, som ledamoten säger, se hur vi snabbt kan få mer energi till 2030. För att klara effekterna av de väderberoende energislagen jobbas det nu med energilager. Regeringen har dessutom fattat beslut om att öka den havsbaserade vindkraften betydligt mer än vad den förra regeringen gjorde.

Anf. 28 Jytte Guteland (S)

Herr talman! Jag tackar riksdagsledamoten Gellerman för ett anförande som till stora delar innehöll politik som vi socialdemokrater kan hålla med om och ställa upp på. Det gäller inte minst det som handlade om vikten av att titta framåt i fråga om samordningsmodeller och finansieringsmodeller för att klara av att ställa om och klimatanpassa samhället.

Många kommuner ställs inför väldigt stora utmaningar. Det finns en underhållsskuld i va-systemen. Det finns även en utmaning i och med att det kommer att bli fler skyfall framöver; det vet vi. Vi har redan drabbats många gånger. Vi fick ju höra riksdagsledamoten Gellerman levande beskriva hur detta även har drabbat hennes grannar. Allt detta är viktigt, och vi behöver jobba gemensamt här.

När det handlar om klimatanpassning är en viktig del att se till att stoppa den globala upphettningen, som om den bara fortsätter kommer att göra situationen än värre.

Redan för sex år sedan, 2018, pekade FN:s klimatpanel på att inte ens Manhattan, ett av världens rikaste områden, skulle klara att klimatanpassa sig om man startade redan då, på grund av den havsnivåhöjning som man står inför och de regnmängder som kommer. Redan vill jag höra från riksdagsledamoten Gellerman hur hon bedömer den politik som regeringen för just nu i detta avseende. Genom den SD-understödda borgerliga regeringen ökar ju faktiskt utsläppen för första gången.

Anf. 29 Helena Gellerman (L)

Herr talman! Jag tackar för frågan. Det gläder mig att vi delar uppfattning om så mycket av det som regeringen gör nu. Som någon sa tidigare i debatten: När det gäller klimatanpassning är det en större samsyn på vilka saker som behöver göras framöver.

Det ställdes en fråga som gällde regeringens politik på klimatområdet. Med den klimatpolitik som den förra regeringen förde blev det väldigt otydligt om vi skulle nå 2045-målen.

Som jag nämnde i mitt huvudanförande gör vi nu en omläggning, framför allt av energipolitiken. Därmed lägger vi grunden för att nå 2045-målen. Även de som har tittat på regeringens klimathandlingsplan har sagt att det här är den plan som ligger närmast när det handlar om att nå 2045-målen.

Samtidigt måste vi vidta åtgärder som gör att vi får mer energi här och nu, minskar utsläppen i dag och klarar att få till stånd företagsetableringar. I Västsverige har vi en samordnare som på ett möte sa: I dag fick jag besked om att ett företag som skulle ha gett tusen arbeten inte kommer att förlägga sin produktion hit eftersom det inte finns tilldelbar el.

Framöver behöver vi satsa mer på elenergi. Jag nämnde vindkraft. Alla kraftslag ska kunna hålla, framför allt kanske vindkraft tillsammans med batterier. Vi behöver också satsa på gasturbiner.

Anf. 30 Jytte Guteland (S)

Herr talman! Jag tackar riksdagsledamoten Gellerman för den beskrivningen. Vi socialdemokrater delar övertygelsen att vi behöver elektrifiera för att klara omställningen. Där kan vi stå på en gemensam grund i väldigt mycket. Det blir något av att slå in öppna dörrar att ta den debatten.

Vi ser dock att regeringen nu ökar utsläppen i stället för att reducera dem. Enligt beräkningar hamnar man någonstans vid 5,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter i ökning. Det riskerar att leda till att vi inte klarar 2030-målen. I själva verket är det många myndigheter som nu säger att vi inte gör det.

Här är det svårt att förstå regeringens retorik, som riksdagsledamoten har snappat upp. Regeringen beskriver det som att man står i en bättre situation om man ökar utsläppen mer fram till 2030. Det är ju inte så att myndigheterna håller med om det. För att klara klimatneutralitet till 2045 gäller det att hela tiden vara på rätt väg. Annars kommer svenska folket att få se chockhöjningar vid pump eller få enormt svåra omställningar på kort tid.

Jag talade för några år sedan med Volvos vd, som beskrev hur viktig elektrifieringen är för Volvo. Från detta stora företags sida beskrev man också hur viktigt det är att vi har tydliga målsättningar; annars riskerar de små underleverantörerna att gå i stöpet. Det finns risk för ett "blodbad" för de små företagen därför att de inte får tid att ställa om.

Därför är det obegripligt att den här regeringen, med en liberal klimatminister i spetsen, saktar ned på farten. Vi behöver hålla en tydlig målbild för hela samhället.

Anf. 31 Helena Gellerman (L)

Herr talman! Det som ledamoten Guteland pratar om handlar väldigt mycket om reduktionsplikten. Jag satt själv med och förhandlade om reduktionsplikten. Till de farhågor som jag tog upp hörde att man genom att lägga alla ägg i en enda korg gällande reduktionsplikten för att klara klimatmålen skulle få otroligt mycket högre priser vid pump. Man tog inte hänsyn till om vi kommer att kunna producera tillräckligt med biobränslen för att uppfylla reduktionsplikten. Riksrevisionen sa att det var ett helt ohållbart sätt att nå klimatmålen i och med att man inte gjorde den här konsekvensanalysen.

Den här regeringen bedriver en politik som det finns ett stöd för i svenska samhället. Vi måste ha ett sätt som gör att till exempel landsbygden har möjlighet att ställa om. Där är man beroende av bilen.

Vi i Liberalerna ville inte sänka reduktionsplikten så mycket. Men vi tyckte absolut att det mål som man hade för 2030 var alldeles för högt. Det skulle ha drabbat oss genom otroligt höga bränslepriser, och det hade slagit mot landsbygden.

Vad den här regeringen gör nu är att titta på vad det är för viktiga saker som vi behöver göra framöver för att på ett hållbart sätt kunna ta oss till 2045 och dessutom kunna nå 2030-målen. För Liberalernas del tycker vi att det är otroligt viktigt att bygga upp en begagnatmarknad för elbilar, så att alla människor kan vara med i den här omställningen. Hur ska vi kunna få ut fler elbilar och samtidigt mer elektrobränsle och biobränsle till sjöfarten och flyget? Det hör till de saker som vi nu tittar på.

Anf. 32 Rickard Nordin (C)

Herr talman! Jag tänkte hålla mig till klimatanpassning, vilket är det vi debatterar. Energisystemet finns det mycket att säga om, regeringens utsläppsökningar likaså. Men det jag tar fasta på från tidigare replikskiften är att Helena Gellerman talar sig varm om att landsbygden ska ha möjlighet att ställa om. Det gäller ju också när det kommer till klimatanpassning.

Här ser vi att vi har stora utmaningar när det gäller va-näten, vilket jag har lyft fram tidigare. Enligt Svenskt Vatten behövs det årligen 16 miljarder kronor. Man behöver öka investeringstakten och även öka de summor som man tar ut. Samtidigt ser vi vilka kostnader det medför. Som exempel kan vi ta Gävle, där man haft dubbla översvämningar. Nu har försäkringsbolag krav om 1,2 miljarder på Gästrike Vatten. Då ska vi vara glada att Gävle ändå är en hyfsat stor kommun. Många andra har haft betydligt svårare att hantera det här.

Min fråga till Liberalerna och framför allt till regeringen, som Helena Gellerman indirekt företräder som liberalpartist i riksdagen, är: Vad tänker regeringen göra för att hantera de enorma reinvesterings- och dimensioneringsbehov som vi ser i va-systemen, inte minst i glesbefolkade kommuner?

Anf. 33 Helena Gellerman (L)

Herr talman! Jag tackar Rickard Nordin så jättemycket för frågan. Som jag tog upp i mitt huvudanförande ser vi att den stora underhållsskulden kommer att förvärras. Den kommer att accentueras ännu mer av de klimatförändringar som vi ser framöver.

När det gäller de riktigt stora översvämningar som skett - ledamoten tog upp Gävle - har vi gett rådet i uppdrag att ta fram en klimat- och sårbarhetsanalys som ska kunna ligga till grund för bedömningar av vad det är för geografiska områden och sektorer som vi behöver fokusera på. Där utgår jag från att va-nät är en av de saker som man kommer att lyfta fram. Det kommer att ligga till grund för regeringens bedömning av var vi behöver göra mer insatser.

När det gäller vatten och avlopp ligger ansvaret på kommunerna. Ja, det behövs 16 miljarder per år, men på Rickard Nordin låter det ungefär som att det där är pengar som staten ska skjuta till. Det är ju faktiskt så att kommunerna själva måste ta det här ansvaret. Jag har själv varit med och lagt fram tolv kommunbudgetar i Lerums kommun. Man lägger underhållsinvesteringar och nyinvesteringar i investeringsbudgeten, men både amorteringar och räntor läggs ju i driftsbudgeten och kan läggas ut som avgifter på skattekollektivet. Huvudansvaret för att vidta de här åtgärderna ligger fortfarande på kommunerna.

Anf. 34 Rickard Nordin (C)

Herr talman! Det är inga glada besked man får från Helena Gellerman och regeringen om man är en landsbygdskommun med ett dåligt va-nät. Det Helena Gellerman säger är: Skyll er själva! Ansvaret ligger på kommunerna. Ni får hantera det på egen hand - kosta vad det kosta vill!

Vad det här innebär är att medborgarna kommer att få betala betydligt högre va-avgifter. Säg det till dem: Detta får ni ta på egen hand!

Det bästa man kan åstadkomma är en analys av vad vi behöver fokusera på. Men att vi behöver fokusera på va-näten vet ju alla redan. Det behöver inte analyseras mer.

Det finns ett antal saker som efterfrågas och som skulle göra skillnad på nationell nivå. Centerpartiet vill ha en klimatanpassningsfond. Men om regeringen inte vill satsa några som helst pengar på det området finns det ganska många andra saker som också skulle kunna göra väsentlig skillnad.

Man skulle exempelvis kunna ändra i vattentjänstlagen så att kommunen kan ta ut en högre va-taxa. Man kan ha ett jämnare uttag över tid och också för framtida investeringar. Det får man inte i dag. Det handlar om lagstiftning, och det ansvaret ligger inte på kommunerna. Det ansvaret ligger på regeringen, och den tar inte sitt ansvar.

Vi kan ekodesigna vattenprodukter i betydligt högre grad, på samma sätt som vi har effektiviserat bort glödlampan och dåliga kylskåp. Det finns jättemånga produkter som i dag som slösar alldeles för mycket vatten som vi också skulle kunna effektivisera bort. Det borde regeringen driva. Det är på EU-nivå eller på nationell nivå. Det ligger inte på det kommunala ansvaret. Varför gör regeringen ingenting där?

Dessutom har vi ett fantastiskt grönt avdrag som regeringen har fortsatt att stötta, och som Centerpartiet föreslog och införde tillsammans med partierna i januariavtalet. Där skulle man kunna lägga in vattenbesparingsåtgärder. Det ger både klimateffekter och energieffekter.

Varför gör regeringen ingenting där? Det ligger inte på det kommunala ansvaret. När ska regeringen ta sitt ansvar i de frågor som faktiskt ligger på regeringens bord för att underlätta för kommunerna och inte minst för de glesbefolkade kommunerna, Helena Gellerman?

Anf. 35 Helena Gellerman (L)

Herr talman! Jag är väldigt glad för engagemanget för va-skulden vi har. Det gäller inte bara ute i landsbygden utan även i våra städer. Där kanske det finns fler människor att lägga ut avgifterna på. Huvudfokus ska kanske vara på landsbygd och glesbygd.

Det är precis de sakerna som vi har gett ett uppdrag till rådet att titta på. Var är sårbarhetsanalysen? Vad är det för ökade klimatproblem som kommer för va-systemet och dagvattensystemet?

Jag tog upp det i mitt anförande. Jag har själv sett hur dagvattensystemet inte har fungerat. Man gör åtgärder. Vi lämnar inte kommunerna i sticket. Men det vanliga underhållet måste kommunerna ta ett ansvar för.

Man har inte tittat på det på lång sikt. Ledamoten säger att man inte vågar gå ut till medborgarna och tala om ökade va-avgifter. Det är precis det som jag har gjort i Lerums kommun.

För att vi ska klara framtida hundraårsregn och så vidare har vi gått ut och sagt det i talarstolen i kommunfullmäktige och i debattartiklar. Vi måste öka utbyggnaden av och nyinvesteringarna i vatten och avlopp för att kunna klara det.

Man måste som politiker kunna stå upp för detta och förklara. Vi har fått mandat att fortsätta att förändra va-anläggningar. Sedan finns det kommuner som behöver stöd. Det är någonting som regeringen behöver titta på framöver.

Anf. 36 Elin Söderberg (MP)

Herr talman! Vi debatterar i dag regeringens skrivelse om nationell strategi och regeringens handlingsplan för klimatanpassning. Vi gör det i ett läge där vi befinner oss i en global uppvärmning och där 2023 har varit det varmaste året som hittills uppmätts.

Vi överskred i höstas för första gången en ökning med två grader över temperaturen under förindustriell tid. Vi ser konsekvenser här i Sverige och globalt med kraftigare skyfall, översvämningar, torka som drabbar skördar och värmeböljor som skördar människoliv.

Konsekvenserna här i Sverige är både direkta och indirekta med översvämningar i Åre och Gävle och med torka som gör att våra bönder inte kan skörda sina skördar.

Det är också konsekvenser för vår infrastruktur och indirekta effekter här i Sverige när klimatrelaterade risker och extremväder i andra länder påverkar till exempel handelskedjor och leverantörskedjor. Det drabbar våra svenska företag. Det finns klimateffekter som försämrar det säkerhetspolitiska läget och som ger indirekta effekter här i Sverige.

Detta är ett läge som kräver ansvarstagande och ledarskap. Men den svenska regeringen har dåligt track record på det området. Det syns inte minst när det gäller politiken för minskad klimatpåverkan. Där har man ständigt talat om en effektiv och ambitiös klimatpolitik. Men i stället gör man reform efter reform som kraftigt ökar utsläppen av växthusgaser.

Nationella expertrådet för klimatanpassning har inför strategin sagt att man vill se ett transformativt perspektiv som konkret stärker incitamenten för klimatanpassning. Nationella expertrådet talar om krafttag på bred front.

Vad återfinns då i den skrivelse om strategi som regeringen har lagt fram? Till att börja med är det en skrivelse och inte en proposition. Den innehåller därmed inte några konkreta förslag för oss i riksdagen att ta ställning till. Den levereras också kraftigt försenad.

Strategin säger en sak samtidigt som regeringen gör det motsatta. I strategin lyfts fram att länsstyrelsernas arbete för klimatanpassning är oerhört viktigt och måste fortsätta. Strategin lyfter också fram vikten av information och att vi har kunskap om läget.

Samtidigt har regeringen valt att avveckla medel till MSB och länsstyrelserna. Det handlar om konkreta anslag som gått till kunskapsuppbyggnad från MSB och konkreta anslag som gått till länsstyrelsernas samordningsarbete när det gäller klimatanpassning. De har regeringen aktivt avvecklat och strukit ur budgeten i budgetpropositionen för 2024.

Strategin nämner också målet att vi behöver resilienta ekosystem. Samtidigt har regeringen motarbetat naturrestaurering och sänkt anslagen för skydd av natur och naturvård. I strategin är också ansvarstagandet högst oklart.

I strategin nämns ofta kommunernas ansvar och det ansvar som fastighetsägarna ska ta. Men det står väldigt lite om vad regeringen tänker att staten har för ansvar för att vi tillsammans ska kunna anpassa hela Sverige och rusta hela vårt land mot de klimatkonsekvenser som sker nu och de värre som kommer framöver.

Det finns saker i skrivelsen som jag gärna välkomnar som att kostnader för klimatrisker ska föras in i budgetpropositionen framöver. Men mot bakgrund av regeringens track record tror jag det först när jag ser det.

Från Miljöpartiets sida har vi lagt fram flera konkreta förslag när det gäller klimatanpassning både i följdmotionen till denna skrivelse och tidigare här i Sveriges riksdag.

Det handlar om konkreta åtgärder för att rusta Sverige för ett förändrat klimat när det gäller infrastruktur, jordbruk, vattenförsörjning och mycket annat och också konkreta resursförstärkningar i våra budgetmotioner.

Jag anser att regeringen skyndsamt måste återkomma till riksdagen med en proposition om klimatanpassning med både strategi och handlingsplan. Det gäller också att man levererar på det som Nationella expertrådet för klimatanpassning efterfrågar. Jag yrkar därför bifall till reservation 3.

Anf. 37 Rickard Nordin (C)

Herr talman! Jag blir väldigt glad när jag hör att det första som Miljöpartiet lyfter fram är risken för torka och uteblivna skördar för lantbruket. Det är helt avgörande. Inom jordbruket vilar väldigt mycket ansvar på den enskilda lantbrukaren när det kommer till just klimatanpassning.

Det är samtidigt kostsamma åtgärder. De pressar en redan hårt ansatt bransch. Det behövs investeringar i anläggningar för bevattning för att klara torkan och som kan bidra till säkrare och jämnare vattentillgång under växtsäsongen. De har såklart också andra positiva miljöfördelar.

Vi gör samtidigt en miljöprövning som snarare vill riva ut dammar. Det handlar inte bara om vattenkraften. Man är väldigt orolig för många bevattningsdammar som finns över hela landet. Vi behöver anpassa regelverken för att underlätta lantbrukets klimatanpassning.

Vi ser hur stelbenta regelverk stoppar de anpassningsåtgärder som finns. Det handlar bland annat om dammarna men kanske framför allt också om biotopskydd kring olika vattenuttag. Inte minst i stenmurstäta områden, som hemma hos mig i Småland, omöjliggör biotopskyddet en rationell bevattning för att klara torka och livsmedelsförsörjning i tider av lite tuffare klimat.

Min fråga till Miljöpartiet är: Om man på riktigt vill hjälpa lantbruket mot torka och säkra livsmedelsförsörjningen, är man då beredd att se över den lagstiftning som faktiskt hindrar detta i dag?

Anf. 38 Elin Söderberg (MP)

Herr talman! Från Miljöpartiets sida ser vi att livsmedelsproduktionen i Sverige behöver öka mycket kraftigt och att det behöver ske samtidigt som vi rustar oss för ett förändrat klimat. I Sverige kommer vi att få en förlängd växtsäsong, samtidigt som vi ser en ökad risk för torka och kraftiga skyfall som skapar helt nya förutsättningar för lantbruket. Även när det gäller insektsangrepp eller sjukdomar hos djur behöver vi anpassa oss utifrån nya förutsättningar.

I och med att vi har en omvärld där livsmedelsproduktionen kan drabbas ännu mycket allvarligare än Sveriges är en del av vår krisberedskap och en del av vår klimatanpassning, men också en del av att vi ska ha en god livsmedelsförsörjning och en levande landsbygd, att vi behöver öka livsmedelsproduktionen i Sverige. Vi har också flera förslag för att göra det.

Det jag ställer mig frågande till i Rickard Nordins fråga är att han till exempel nämner biotopskyddet. Som Miljöpartiet ser det behöver vi för att kunna klimatanpassa oss ordentligt robusta ekosystem som kan hjälpa oss i klimatanpassningsarbetet. Vi behöver även anpassa lantbruket så att vi inte är lika sårbara när det till exempel gäller kraftiga skyfall eller torka. Båda dessa saker behöver också göras samtidigt.

Det är den inriktningen vi i Miljöpartiet har när vi utvecklar vår politik för att säkerställa anpassning, både när det gäller stärkt biologisk mångfald och robusta ekosystem och de klimatanpassningstjänster vi får därifrån och när det gäller anpassning av lantbruket.

Därför blir min fråga tillbaka om Rickard Nordin anser att man bör sänka eller försämra arbetet när det gäller biologisk mångfald och skydd av natur för att kunna vidta åtgärder för lantbruket.

Anf. 39 Rickard Nordin (C)

Herr talman! Elin Söderberg hemfaller nu åt precis det regeringen gör i sin strategi. Det är många fina ord. Det är en rimlig problembild och bra målsättningar om ökad livsmedelsproduktion och klimatanpassning. Men det finns inte ett enda konkret förslag.

Det är detta som är det stora problemet. Det är lätt att säga de här fina orden och bra sakerna, men man föreslår ju ingenting.

Det är självklart att vi ska ha robusta ekosystem. Men i dag har vi alltså ett biotopskydd som säger att om du lägger fem stenar på samma plats i ett år får de sedan inte flyttas. Det är knappast de fem stenarna som ger ett robust ekosystem. Däremot blir den här typen av stenansamlingar till hinder. Kom hem till mig i Småland och plocka lite sten, så får du se hur det ser ut på åkrarna! Man måste lägga stenarna någonstans. De försvinner inte i tomma intet. Och har du lagt dem på ett ställe i ett år får du sedan inte flytta på dem. Då sitter du fast.

Detta är ett stelbent regelverk som gör att man inte kan ha en rationell bevattning och ett rationellt jordbruk för att öka livsmedelsproduktionen, för att trygga de behov vi har och för krisberedskapen. Vi vet ju också att andra länder kommer att minska sin livsmedelsproduktion på grund av klimatförändringarna.

Jag föreslog att vi skulle se över dessa lagstiftningar, både kring hur vi hanterar dammar och kring biotopskyddet när det gäller de här absurda situationerna, för att få möjlighet till en rationell bevattning. Det är tydliga, konkreta förslag. Jag frågade om man i Miljöpartiet var beredd att se över dem. Jag fick inte några svar tillbaka. Jag fick framför allt inga besked om andra konkreta åtgärder för att lösa detta.

Nu, Elin Söderberg, får du chansen igen. Vad vill Miljöpartiet göra för att säkra bevattningen, en fråga som man ju lyfter fram? Ledamoten inledde hela sitt anförande just med att torka och uteblivna skördar är ett hot mot lantbruket. Vad vill man då göra för att förbättra detta?