Nationella minoritetsfrågor, m.m.

Betänkande 2000/01:KU14

Konstitutionsutskottets betänkande 2000/01:KU14

Nationella minoritetsfrågor, m.m.

Innehåll

• Sammanfattning
• Motioner från allmänna motionstiden
• Utskottets överväganden
• Utskottets förslag till riksdagsbeslut
• Reservationer

2000/01

KU14

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas 14 motionsyrkanden från
den allmänna motionstiden 2000, vilka gäller bl.a.
ILO-konventionen nr 169, minoritetsspråkens
ställning samt teckenspråket. Med hänvisning till
pågående arbete inom Regeringskansliet avstyrker
utskottet motionsyrkanden om ratificering av ILO-
konventionen och därmed sammanhängande frågor. Också
motionsyrkanden om insatser för att stärka
minoritetsspråkens ställning avstyrks med hänsyn
till pågående arbete. Mot bakgrund av den
långtgående konstitutionella förändring det skulle
innebära avstyrker utskottet ett motionsyrkande om
representation i Sveriges riksdag för samerna som
minoritetsgrupp. Ett motionsyrkande om ökat
deltagande i folkvalda organ avstyrks med hänvisning
till de insatser som görs inom Regeringskansliet.

Utskottet vidhåller ett tidigare ställningstagande
att teckenspråket inte skall ges ställning som
minoritetsspråk och avstyrker ett motionsyrkande i
frågan.

Enligt utskottets mening är det emellertid
angeläget med en översyn när det gäller frågan om
rätten att kunna använda teckenspråket. Utskottet
tillstyrker helt eller delvis ett par
motionsyrkanden och förordar ett tillkännagivande
till regeringen i detta avseende.

I betänkandet finns två reservationer och ett
särskilt yttrande.

Motioner från allmänna motionstiden

2000/01:K204 av Harald Nordlund m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att ILO-konventionen 169
bör undertecknas.

2000/01:K321 av Anne-Katrine Dunker och Anita Sidén
(m) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om vikten av att
erkänna teckenspråk som ett minoritetsspråk.

2000/01:K346 av Ulla Wester (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utreda teckenspråkets
ställning.

2000/01:K368 av Erling Wälivaara (kd) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut: Riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att fortsätta reformarbetet med
att stärka minoritetsspråkens ställning i hela
landet.

2000/01:K372 av Barbro Hietala Nordlund och Kenth
Högström (s) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut: Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen anförs om
en översyn för att säkerställa de dövas rättigheter
till teckenspråket och till
teckenspråksinformation/material.

2000/01:K378 av Matz Hammarström m.fl. (mp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige måste
leva upp till förpliktelserna i Riodeklarationen,
konventionen om biologisk mångfald, Agenda 21 och
artikel 27 i FN:s konvention om medborgerliga och
politiska rättigheter vad gäller ursprungsfolkens
rättigheter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige snarast
skall ratificera ILO-konventionen 169.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om det syd- och
lulesamiska språket, samt hur dessa språk kan
stärkas i framtiden.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att ge samerna
representation i Sveriges riksdag.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ytterligare konkreta
åtgärder för att öka samernas representation inom
övriga folkvalda svenska organ.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att
rättegångskostnaderna i pågående
sedvanerättsprocesser måste garanteras för bägge
parter.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en särskild
metodik för akut och långsiktig konflikthantering
bör fogas till åtgärderna för implementering av
konventionen.

2000/01:K379 av Paavo Vallius och Nikos Papadopoulos
(s) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut: Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad i motionen anförs om information till
kommuner och landsting om den nationella
minoritetspolitiken.

2000/01:So540 av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd)
vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram
förslag om teckenspråk som minoritetsspråk.

Utskottets överväganden

ILO:s konvention nr 169, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till
pågående arbete i Regeringskansliet
motionsyrkanden om snar ratificering av ILO:s
konvention nr 169, liksom motionsyrkanden som
sammanhänger med ratificeringsfrågan och ett
motionsyrkande om vikten av vissa andra
konventionsåtaganden.

Jämför reservationerna 1 (fp och mp) och 2
(mp).

Motionerna

Harald Nordlund m.fl. (fp) begär i motion K204 att
ILO-konventionen nr 169 undertecknas. Det är enligt
motionärerna naturligt att ta ställning för
ursprungsbefolkningarnas rättigheter och att
förespråka att även Sverige ratificerar
konventionen. Det måste då bli en statlig uppgift
att garantera rättigheterna för de individer som
ingår i minoritetsgrupper, om lokala
majoritetsbeslut riskerar att motverka minoritetens
rättigheter.

Också i motion K378 av Matz Hammarström m.fl. (mp)
begärs att ILO-konventionen nr 169 ratificeras av
Sverige (yrkande 3). Motionärerna hänvisar till att
FN:s kommitté mot rasdiskriminering i en rapport
framhållit att Sverige måste ansluta sig till
konventionen. Genom en ratificering förenar sig
Sverige med de stater som för en framåtsyftande
politik i frågor som berör ursprungsfolk. En
ratificering av ILO-konventionen betyder enligt
motionärerna i första hand ett officiellt erkännande
av samerna som Sveriges ursprungsfolk. I motionen
begärs också ett tillkännagivande till regeringen om
att rättegångskostnaderna i pågående
sedvanerättsprocesser måste garanteras för bägge
parter. Samernas rättegångskostnader i den första -
förlorade - processen är i dag 13 miljoner kronor.
Flera samebyar har inte råd att försvara sig i
pågående processer och har underlåtit att driva
processer inför utsikten att förlora och därmed
tvingas betala. Rättegångskostnaderna måste därför
garanteras för båda parter i pågående processer
(yrkande 13). Vidare begärs ett tillkännagivande
till regeringen om att särskild metodik för akut och
långsiktig konflikthantering bör fogas till
åtgärderna för implementering av ILO-konventionen nr
169 (yrkande 15).

I denna motion begärs också (yrkande 1) ett
tillkännagivande till regeringen om att Sverige
måste leva upp till förpliktelserna i
Riodeklarationen, konventionen om biologisk
mångfald, Agenda 21 och artikel 27 i FN:s konvention
om medborgerliga och politiska rättigheter. Sverige
måste vidta särskilda åtgärder för att värna
samernas språk och kultur.

Bakgrund

FN:s fackorgan International Labour Organization,
ILO, har som uppgift att bevaka frågor om
arbetsvillkor, diskriminering m.m. Inom ramen för
denna uppgift har ILO sedan många år bevakat
ursprungsfolkens arbets- och levnadsvillkor.
Konvention nr 169 om ursprungsfolk och stamfolk i
självstyrande länder, som innehåller ett antal
bestämmelser och åtaganden till skydd för
ursprungsfolken, trädde i kraft år 1991. Åtgärder
skall enligt konventionen vidtas för att skydda
ursprungsfolkens mark, kultur och miljö. I
konventionen betonas särskilt markens betydelse för
ursprungsfolken. Det finns bestämmelser som skall
säkra ursprungsfolkens rätt till sådan mark som de
under lång tid har innehaft eller brukat.

I mars 1999 överlämnade Utredningen om ILO:s
konvention nr 169 till regeringen sitt betänkande
benämnt Samerna - ett ursprungsfolk i Sverige.
Frågan om Sveriges anslutning till ILO:s konvention
nr 169 (SOU 1999:25). Utredaren gjorde en bedömning
av vilka åtgärder som måste vidtas och vilka regler
som måste ändras för att Sverige skall nå upp till
kraven i konventionen. Den stora stötestenen var
reglerna om rättigheter till mark. De
markrättigheter som samerna har i dag når enligt
utredaren inte upp till konventionens miniminivå,
eftersom samerna måste tåla ett betydande intrång i
renskötselrätten. För att Sverige skall uppfylla
minimikraven måste samerna få ett starkare skydd mot
sådana inskränkningar. Renskötselrätten måste få ett
skydd som motsvarar vad som gäller för andra
bruksrätter till mark. För att ett sådant skydd
skall bli effektivt bör samerna få möjlighet att i
förväg yttra sig över åtgärder som kan innebära mer
än ringa intrång i renskötselrätten och en rätt att
få sådana åtgärder prövade av en opartisk instans
med kunskaper om renskötseln och dess behov av mark.
Om åtgärder vidtas som innebär skada för
renskötselrätten skall samerna ha rätt till
ersättning. Samerna måste också enligt utredningen
få samma möjligheter som andra att mot betalning
upplåta sin jakt- och fiskerätt.

Utredaren bedömde att Sverige kan ansluta sig till
ILO:s konvention nr 169, men att detta inte bör ske
förrän ett antal åtgärder som rör samernas rätt till
mark blivit genomförda, en process som beräknades ta
fem år. För det första måste den mark som samerna
har rättigheter till enligt konventionen
identifieras och en gränsdragningskommission bör
tillsättas. För det andra måste omfattningen av
samernas jakt- och fiskerätt inom den mark som de
traditionellt innehar klarläggas. När dessa frågor
klarats ut kan andra åtgärder vidtas för att
samernas rättigheter skall nå upp till den nivå som
konventionen kräver. Det är framför allt fråga om
åtgärder för att ge samerna ett stärkt skydd mot
inskränkningar i renskötselrätten, åtgärder för att
säkerställa att samerna har tillräckligt med mark
för att kunna fortsätta att bedriva rennäring,
införande av möjlighet till ersättning från staten
för rättegångskostnader i principiellt viktiga mål
rörande samernas markrättigheter samt genomförandet
av en nationell informationskampanj om samerna som
ursprungsfolk och om den samiska kulturen. Enligt
utredningen behövdes också en nationell
informationskampanj som klargör vad en svensk
anslutning skulle innebära för berörda parter.

Utredaren rekommenderade att det borde tas under
övervägande om inte åtgärderna kunde anses så
angelägna att de bör genomföras oavsett om en
ratificering kommer till stånd eller inte.

I ett svar den 2 november 2000 på fråga i
riksdagen har jordbruksminister Margareta Winberg
framhållit att det i Regeringskansliet pågår ett
arbete med att ta fram direktiv för en sådan
gränsdragningskommission som förordas i
utredningsbetänkandet, i avsikt att kommissionen
skall kunna påbörja sitt arbete under våren 2001
(prot. 2000/01:22).

När det gäller frågan om samernas
rättegångskostnader kan nämnas att Samefonden för
att täcka rättegångskostnader i mål om
markrättigheter har beviljat ränte- och
amorteringsfria lån.

Miljö- och jordbruksutskottet behandlade i sitt
betänkande 2000/01:MJU2 några motioner om en
informationssatsning om samerna (s. 54 f.) Enligt
vad miljö- och jordbruksutskottet inhämtat har
regeringen för avsikt att under år 2001 inleda en
nationell informationssatsning om samerna som
ursprungsfolk i Sverige och om samisk kultur.
Satsningen skall rikta sig till samtliga svenskar.
Miljö- och jordbruksutskottet välkomnade regeringens
initiativ och förutsatte att satsningen, som
utskottet betraktade som ett nationellt åtagande och
en angelägenhet för hela befolkningen, kommer att få
karaktären av en bred och långsiktig insats för att
öka kunskapen om och förståelsen för samerna och
samisk kultur. Mot den bakgrunden föreslog miljö-
och jordbruksutskottet att regeringen under 2001
återkommer till riksdagen med en redogörelse för
satsningens närmare utformning och med förslag om
finansiering. Vad utskottet anfört gavs regeringen
till känna.

En rad andra internationella konventioner syftar
till att skydda nationella minoriteter, bl.a.
ursprungsbefolkningar.

Konventionen om avskaffande av alla former av
rasdiskriminering antogs av FN:s generalförsamling
den 21 december 1965. Sverige ratificerade
konventionen år 1971. Den kommitté som har till
uppgift att granska hur länderna följer konventionen
uttryckte i en rapport den 22 augusti 2000 över
förhållandena i Sverige sin oro över frågan om det
samiska folkets markrättighet, särskilt fiske och
jakträtterna, som hotas av bl.a. privatisering av
traditionellt samiskt land. Kommittén rekommenderade
lagstiftning som erkänner traditionell samisk rätt
till mark och speglar renskötselns centrala funktion
i den samiska urbefolkningens livsstil. Kommittén
rekommenderade också att ILO-konventionen nr 169
ratificeras.

År 1966 antog FN den internationella konventionen
om medborgerliga och politiska rättigheter. Sverige
ratificerade konventionen år 1971. Enligt artikel 27
skall i de stater där det finns etniska, religiösa
eller språkliga minoriteter, de som tillhör sådana
minoriteter ej förvägras rätten att i gemenskap med
andra medlemmar av sin grupp ha sitt eget kulturliv,
att bekänna sig till och utöva sin egen religion
eller att använda sitt eget språk.

Agenda 21, som är namnet på det handlingsprogram
som blev resultatet av FN:s konferens om miljö och
utveckling i Rio de Janeiro 1992, innehåller ett
särskilt kapitel om stärkt inflytande för
ursprungsfolk (kap. 26). Där sägs bl.a. att
ursprungsfolkens områden bör skyddas från verksamhet
som inte är miljöanpassad eller som dessa folk
betraktar som socialt eller kulturellt olämpliga
samt att betydelsen av ursprungsfolkens värderingar,
traditionella kunskaper och metoder för
resurshantering bör erkännas. Som exempel på
särskilda åtgärder som regeringar kan vidta anges
bl.a. överväganden om att ratificera och tillämpa
befintliga internationella konventioner om
ursprungsbefolkningar och deras samhällen.

Vid miljökonferensen i Rio de Janeiro tillkom
också konventionen om biologisk mångfald, som syftar
till att bevara livets variationsrikedom här på
jorden och är ett gemensamt försök från
världssamfundet att komma till rätta med det stora
problem som förlust av ekosystem, arter och gener
utgör. Konventionen ratificerades av Sverige år
1993. I artikel 8 j sägs att staterna under
nationell lag skall respektera, bevara och
underhålla ursprungsfolks och lokala samhälles
kunskaper, nyskapande och sedvanor som ger uttryck
för en traditionell livsstil av betydelse för att
bevara och hållbart använda den biologiska
mångfalden. Staterna skall verka för att vidare
utnyttjande sker med samtycke och involvering av
dessa grupper och uppmuntra att de ges en skälig del
av de vinster som härrör från nyttiggörandet.

I detta sammanhang kan nämnas att ca 2 800
likalydande brev kommit till riksdagens talman från
personer i Tyskland, som uttrycker oro över att
samernas mänskliga rättigheter och kultur inte är
tillräckligt skyddade. Avsändarna understöder därvid
en petition från organisationen Robin Wood -
sällskap för hotade folk - till statsminister Göran
Persson, vari begärs att alla nödvändiga åtgärder
vidtas för att ILO-konventionen 169 skall kunna
ratificeras, att samernas renvinterbete säkerställs,
att en giltig gräns för renskötselområden fastställs
samt att rättegångskostnaderna för båda parter i
pågående processer övertas. Organisationen hänvisar
bl.a. till Riodeklarationen, Agenda 21 och
konventionen om biologisk mångfald

Utskottets ställningstagande

Utredningen om ILO:s konvention nr 169 har bedömt
att Sverige inte bör ansluta sig till ILO-
konventionen förrän ett antal åtgärder som rör
samernas rätt till mark blivit genomförda, en
process som beräknades ta fem år. För det första
måste den mark som samerna har rättigheter till
enligt konventionen identifieras genom försorg av en
gränsdragningskommission. Arbetet med att inrätta en
sådan kommission pågår. Enligt utskottets mening bör
resultatet av kommissionens arbete avvaktas.
Motionerna K204 (fp) och K378 yrkande 3 (mp)
avstyrks. Utskottets anser vidare att kommissionens
arbete också bör avvaktas när det gäller ersättning
från staten för rättegångskostnader i mål rörande
samernas markrättigheter samt
konflikthanteringsåtgärder i samband med
implementering av ILO-konventionen nr 169. Motion
K378 yrkandena 13 och 15 (mp) avstyrks följaktligen
också.

Utskottet anser inte heller att ett
tillkännagivande till regeringen om att Sverige
måste leva upp till förpliktelserna i
Riodeklarationen, konventionen om biologisk
mångfald, Agenda 21 och artikel 27 i FN:s konvention
om medborgerliga och politiska rättigheter är
påkallat. Motion K378 yrkande 1 (mp) avstyrks.

Minoritetsspråkens ställning, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkanden om
insatser för att stärka minoritetsspråken med
hänvisning till pågående arbete i
Regeringskansliet och en förutskickad
utvärdering. Utskottet är med hänvisning till
de långtgående konstitutionella förändringar
det skulle innebära inte berett förorda att
samerna som minoritetsgrupp tillförsäkras
representation i riksdagen. Ett
motionsyrkande i detta avseende avstyrks.
Vidare avstyrks med hänvisning till de
insatser som redan görs inom
Regeringskansliet ett motionsyrkande om
åtgärder för att öka samernas deltagande i
folkvalda församlingar.

Motionerna

Erling Wälivaara (kd) begär i motion K368 ett
tillkännagivande till regeringen om ett fortsatt
reformarbete med att stärka minoritetsspråkens
ställning i hela landet. Det är enligt motionen
viktigt att en människosyn som ser människan som en
unik person, fri, likvärdig och ansvarig, styr synen
på de nationella minoriteterna och de olika
minoritetsspråken. Ursprungliga och naturaliserade
svenskar liksom språkliga och etniska minoriteter
skall ha samma samhälleliga rättigheter och
skyldigheter. Det är enligt motionären viktigt att
stärka minoritetsspråkens ställning även utanför de
förvaltningsområden som hittills börjat arbeta i
enlighet med riksdagens beslut. Reformarbetet måste
fortsätta så att det blir en positiv utveckling för
minoritetsspråken i hela landet. Speciellt kommuner
med stor invandrartäthet har ett ansvar för
utvecklingen.

Matz Hammarström m.fl. (mp) begär i motion K378
med hänvisning till rapporten från FN:s kommitté mot
rasdiskriminering ett tillkännagivande till
regeringen om att även syd- och lulesamiska språken
får tillräckligt med resurser för att ha en framtid
i Sverige (yrkande 5). Ett tillkännagivande begärs
också om samisk representation i riksdagen och
konkreta åtgärder för att öka samernas
representation inom övriga folkvalda svenska organ.
Motionärerna anser att Sverige borde ge samerna
representation i Sveriges riksdag och att regeringen
bör vidta ytterligare åtgärder för att öka samernas
representation inom övriga folkvalda svenska organ
(yrkandena 9 och 10).

Paavo Vallius och Nikos Papadopolous (s) begär i
motion K379 ett tillkännagivande till regeringen om
information till kommuner och landsting om den
nationella minoritetspolitiken. Eftersom
minoritetspolitiken till sin karaktär är något helt
nytt för det svenska samhället är det enligt
motionärerna viktigt att staten tar sitt ansvar för
information och upplysning till olika beslutande
instanser i dessa frågor. Det är angeläget att
regeringen ser till att Kommunförbundet och
Landstingsförbundet skyndsamt verkställer sin
informationsskyldighet till kommuner och landsting
om det minoritetspolitiska beslutet och dess
konsekvenser i både förvaltningsområdet och övriga
landet.

Bakgrund

Målet för den svenska minoritetspolitiken är att ge
skydd för de nationella minoriteterna och stärka
deras möjligheter till inflytande samt stödja de
historiska minoritetsspråken så att de hålls levande
(prop. 2000/01:1 utg.omr. 8, bet. 2000/01:SfU2).

Sverige godkände i februari 2000 Europarådets
ramkonvention om skydd för nationella minoriteter
och den europeiska stadgan om landsdels- eller
minoritetsspråk (prop. 1998/99:143, bet.
1999/2000:KU6). Konvention om nationella minoriteter
är uppbyggd som en principdeklaration och
ratificerades av Sverige i februari 2000.
Ramkonventionen omfattar bestämmelser om skydd för
språk samt skydd och stöd för minoritetskulturer,
traditioner, kulturarv och religion. Artikel 15
anger att parterna skall skapa nödvändiga
förutsättningar för att den som tillhör nationella
minoriteter effektivt skall kunna delta i det
kulturella, sociala och ekonomiska livet samt i
offentliga angelägenheter, särskilt sådana som berör
dem.

Den 1 april 2000 trädde lagarna (SFS 1999:1175 och
1176) om rätt att använda samiska respektive finska
och meänkieli hos förvaltningsmyndigheter och
domstolar i kraft. Samtliga varieteter av det
samiska språket ges ett skydd i lag som syftar till
att språken skall stärkas så att de kan hållas
levande som minoritetsspråk i Sverige. Rätten att
använda minoritetsspråken avser de områden
(förvaltningsområden) där språken används av hävd
och fortfarande används i tillräcklig omfattning.
För samiska omfattas Arjeplogs, Gällivare, Jokkmokks
och Kiruna kommuner. Nordsamiska och lulesamiska
talas inom detta område medan sydsamiska talas i
områden utanför förvaltningsområdet. Avgränsningen
när det gäller geografiska områden bygger på att man
ansett att det kan möta alltför stora hinder, både
praktiskt och kostnadsmässigt, att tillämpa
minoritetsspråkskonventionens olika bestämmelser i
områden där mycket få personer använder ett
landsdels- eller minoritetsspråk.
Minoritetsspråkskommittén framhöll att man på sikt
kan tänka sig att området för lagens tillämpning
utvidgas till att omfatta ett större geografiskt
område under förutsättning att det visar sig att
kunskaperna i samiska växer i andra områden och
därmed gör det praktiskt och ekonomiskt försvarbart
att tillämpa sådana regler där (SOU 1997:192 s.119).

I de kommuner som omfattas av rätten att använda
samiska respektive finska och meänkieli har den
enskilde, oavsett om hon eller han behärskar
svenska, rätt att tala samiska respektive finska och
meänkieli vid muntlig förhandling inför domstol och
rätt att ge in skriftliga inlagor på respektive
språk. Hos förvaltningsmyndigheter har den enskilde
rätt att använda samiska respektive finska och
meänkieli vid sina muntliga och skriftliga kontakter
om ärendet rör myndighetsutövning och har anknytning
till förvaltningsområdet. Myndigheterna är skyldiga
att ge muntliga svar på samiska respektive finska
och meänkieli. Lagstiftningen innebär också att den
enskilde i kommuner som ingår i förvaltningsområdena
har rätt att få förskole- eller äldreomsorg helt
eller delvis på respektive språk.

Kommittén för avskaffande av rasdiskriminering som
har till uppgift att granska hur länderna följer
FN:s konvention om avskaffande av alla former av
rasdiskriminering konstaterade i en rapport den 22
augusti 2000 att rätten att använda det samiska
språket i rättsliga förfaranden och i förvaltningen
bara är erkänd i några geografiska regioner.
Kommittén rekommenderade en utvidgning till allt
samiskt område.

Av budgetpropositionen för 2001 (prop. 2000/01:1
utg.omr. 8) framgår att nationella insatser på
området bl.a. har rört utbildningsväsendet.
Läroplanerna har ändrats så att det framgår att
kunskap skall ges om de nationella minoriteterna och
minoritetsspråken. Också vid revidering av
kursplanerna har de nationella minoriteterna och
minoritetsspråken uppmärksammats. Vidare har
Socialstyrelsen fått i uppdrag att kartlägga
äldreomsorgen för finsktalande i olika kommuner.
Vissa författningar som särskilt rör de nationella
minoriteternas rättigheter har översatts till
minoritetsspråken. Inflytande för de nationella
minoriteterna är enligt propositionen av stor
betydelse för politiken, och ekonomiska medel har
tilldelats deras organisationer för att ge
möjligheter till ökat inflytande.

Det statliga stödet till litteratur och
kulturtidskrifter har fr.o.m. år 2000 ökats med 1
miljon kronor för att de nationella minoriteterna
särskilt skall kunna beaktas vid fördelningen av
stödet. Vidare har domstolsväsendet tillförts 1
miljon kronor för ökade tolk- och
översättningskostnader på grund av de nya
rättigheter som följer av minoritetspolitiken.

Statens kulturråd har enligt vad som anfördes i
proposition 1998/99:143 fått regeringens uppdrag att
utreda hur bl.a. samisk kultur skall få ett
tillräckligt utrymme i svenskt kulturliv.

Inom ramen för samepolitiken görs enligt
budgetpropositionen insatser för att uppnå målet att
verka för en levande samisk kultur byggd på en
ekologiskt hållbar rennäring och andra samiska
näringar. Insatserna omfattar bl.a. stödet till
Sametinget och sameskolorna.

Enligt budgetpropositionen är ett resultat av den
nya minoritetspolitiken en större medvetenhet och
kunskap om de nationella minoriteterna både inom
minoritetsgrupperna själva och i
majoritetssamhället. Minoriteternas ökade möjlighet
till inflytande har lett till växande aktivitet
bland minoritetsgrupperna. Regeringen bedömer att
verksamheten bedrivits i enlighet med intentionerna
i den minoritetspolitiska propositionen och att
detta arbete skall fortsätta. För budgetåret 2001
har anslagits 8 miljoner kronor för åtgärder för
nationella minoriteter. Medel från anslaget (6
miljoner kronor) användes under år 2000
huvudsakligen som statsbidrag till kommunerna och
landstinget inom de områden i Norrbottens län som
utpekats som förvaltningsområden för samiska
respektive finska och meänkieli. Medlen fördelades
av Länsstyrelsen i Norrbottens län enligt
förordningen (2000:86) om statsbidrag till åtgärder
för att stödja användningen av samiska, finska och
meänkieli. Anslaget täcker också med 1,5 miljoner
kronor kostnader för inflytande för nationella
minoriteter och vissa uppföljningsinsatser. I
regleringsbrev den 16 december 1999 ålades
Länsstyrelsen i Norrbottens län att inrätta en
regional arbetsgrupp för att följa upp och utvärdera
de regionala insatserna. I gruppen skulle ingå
företrädare för berörda kommuner och landstinget
samt för domstolsväsendet och statliga myndigheter.
Vidare skulle ingå företrädare för berörda
minoriteter. Länsstyrelsen skall i årsredovisningen
redovisa hur statsbidraget till kommunerna och
landsting fördelats samt vilket resultat
uppföljningen av de regionala insatserna och dess
kostnader givit. Länsstyrelsen skall också redovisa
hur arbetet har bedrivits för att följa upp och
utvärdera de regionala åtgärderna.

Den 4 december 2000 översände minoritetsministern
till samtliga myndigheter, kommuner och landsting
ett faktablad om minoritetspolitiken. Enligt en
skrivelse rubricerad Minoritetspolitiken - en
nationell angelägenhet, som följde med faktabladet,
finns det ett stort behov av att informera och
sprida kunskap om innehållet i minoritetspolitiken.
I faktabladet redovisas målet för den svenska
minoritetspolitiken och framhålls att det är en
angelägenhet i hela landet att samtliga nationella
minoriteters behov och intressen beaktas i alla
delar av landet och på alla nivåer i
samhällsförvaltningen. Vidare redovisas bl.a. de
regionala åtgärder som krävs.

Sametinget skall enligt sametingslagen leda det
samiska språkarbetet. Sametinget beslutade 1994 att
inrätta ett språkråd samt att vid Språkrådet inrätta
två tjänster som språkkonsulenter i syd- och
lulesamiska samt en tjänst som handläggare för
Språkrådets arbete. Språkrådet arbetar enligt
Sametingets webbsida med att stärka samespråkets
ställning i samhället och stimulera användningen av
språket i skilda sammanhang samt arbetar med
normerings- och språkvårdsfrågor och råd och
anvisningar i samiska språkfrågor. Vidare utvecklar
Språkrådet en ny samisk terminologi, deltar i
språkutvecklingsarbete i Sápmi och bevakar i övrigt
samiska språkfrågor. Språkrådet deltar aktivt i ett
projekt vid Samiska institutionen, Umeå universitet,
som syftar till att skapa en nordsamisk orddatabas
och i utvecklingsprojekt som avser produktion av
samiska läromedel.

Enligt regleringsbrev för budgetåret 2001 är ett
av målen för Sametinget att ytterligare stärka det
samiska språkets ställning i samhället, bl.a. genom
att följa upp förslagen i proposition 1998/99:143
Nationella minoriteter i Sverige, verka för en
utbredd användning av språket i samiska
institutioner och organisationer, stödja och
förbättra språkutbildningen i det samiska språkets
alla varieteter och delta i språkvårdsarbetet i
Sverige, Norge, Finland och Ryssland. Ett annat mål
är att skapa intresse och kunskap om samiska
förhållanden och frågor genom att sprida information
om detta till allmänheten, medierna, myndigheter och
institutioner.

Sändningsvolymen från samiska produktionsgruppen
vid Sveriges Television hade år 1999 ökat till 21
timmar från 13 timmar år 1996, och kostnaderna hade
ökat från 2,8 till 3 miljoner kronor.
Utbildningsradions programkostnader för och om
språkliga och etniska minoriteter i radio och TV har
ökat från 6,9 miljoner kronor 1996 till 11,6
miljoner kronor 1999. Utbildningsradions
sändningsvolym i radio om och för minoriteter har
under denna period sjunkit från 83 till 17 timmar
medan sändningsvolymen i TV sjunkit från 50 till 46
timmar.

Det svenska valsystemet bygger på principen om
allmän och lika rösträtt. Valsystemet är i allt
väsentligt utformat efter de principer som
Grundlagberedningen presenterade i betänkandet
Partiell författningsreform (SOU 1967: 26).
Valsystemet är riksproportionellt för att få en
mandatfördelning mellan partierna som är rättvisande
med hänsyn till valresultatet i hela landet.
Valsystemet är också konstruerat för att uppnå
tillfredsställande regional representation i
riksdagen som också är så stabil som möjligt med
hänsyn till kravet på riksproportionalitet samtidigt
som det försvårar för mycket små partier att vinna
representation i riksdagen. Systemet bygger på
förutsättningen att den politiska verksamheten skall
försiggå främst genom partier (bet. KU 1973:26 s.
17).

I detta sammanhang kan nämnas att i några andra
parlament är nationella minoriteter tillförsäkrade
representation. Som exempel kan nämnas att i Nya
Zeeland är 6 av totalt 67 valkretsar
enmansvalkretsar för maorier och att det i Slovenien
finns två valkretsar för de ungerska respektive
italienska minoriteterna.

Inom ramen för ett nationellt utvecklingsarbete
för folkstyrelsen kan regeringen ge bidrag till
projekt av folkbildningskaraktär som har god
spridning och som syftar till att stimulera
deltagandet i den demokratiska processen. Aktörer
som kan söka bidrag är svenska ideella föreningar,
stiftelser, kommuner, kommunalförbund,
länsstyrelser, landsting och regionförbund samt
folkbildningsorganisationer och liknande
sammanslutningar. Bidrag ges i första hand till
projekt som kan förväntas engagera de grupper som i
mindre utsträckning är delaktiga i
samhällsutvecklingen än andra grupper (SFS
2000:648).

Utskottets ställningstagande

Utskottet framhöll i samband med riksdagsbeslutet i
december 1999 om inriktningen på minoritetspolitiken
att uppmärksamheten på samernas förhållande inte får
tillåtas att avta. Det var enligt utskottet i första
hand en uppgift för regeringen att uppmärksamt följa
utvecklingen och ta initiativ till de åtgärder som
visar sig påkallade. Utskottet, som hänvisade till
att regeringen förutskickat att de åtgärder som
genomförs inom ramen för minoritetspolitiken kommer
att följas upp och utvärderas, räknade med att
utvärderingen kunde ges en vid inriktning och ge
underlag för att bedöma behovet av ytterligare
åtgärder för att stärka samernas ställning allmänt
sett (bet. 1999/2000: KU6 s. 22).

Regeringen har framhållit att den nya
minoritetspolitiken lett till att det finns en
större medvetenhet och kunskap om de nationella
minoriteterna både inom minoritetsgrupperna själva
och i majoritetssamhället, vilket fört med sig en
växande aktivitet bland minoritetsgrupperna. En rad
åtgärder - bl.a. i linje med vad som begärs i
motionerna K368 (kd) och K379 (s) - har vidtagits
inom skilda områden för att stärka
minoritetsspråkens ställning och de nationella
minoriteternas inflytande. Mot denna bakgrund och
även med hänsyn till den förutskickade utvärderingen
saknas enligt utskottets mening anledning för
riksdagen att nu göra tillkännagivanden till
regeringen om ett fortsatt reformarbete eller om
information till kommuner och landsting.
Motionsyrkandena avstyrks.

När det gäller frågan om resurser för de
sydsamiska och lulesamiska språken vill utskottet
hänvisa till att riksdagsbeslutet i december 1999
innebär att samtliga varieteter av det samiska
språket ges skydd i lag som syftar till att språket
skall stärkas så att det kan hållas levande som
minoritetsspråk i Sverige. I samband med
behandlingen av minoritetspropositionen avslog
riksdagen motionsyrkanden om att sydsamiska skulle
ges status som eget minoritetsspråk och om en
avgränsning av förvaltningsområdena till förmån för
sydsamiskan. Under utskottsbehandlingen framhölls
att inom förvaltningsområdet har den enskilde rätt
att använda sin varietet av samiska, såsom
nordsamiska, lulesamiska och sydsamiska (bet.
1999/2000:KU6 s. 26 f.). Utskottet gör inte nu någon
annan bedömning. Enligt utskottets mening bör den
förutskickade utvärderingen avvaktas också när det
gäller resurserna för de syd- och lulesamiska
varieteterna. Motion K378 yrkande 5 avstyrks därför.

Utskottet är inte berett förorda den långtgående
konstitutionella förändring det skulle innebära om
samerna som minoritetsgrupp tillförsäkrades mandat i
Sveriges riksdag. Motion K378 yrkande 9 (mp)
avstyrks.

När det gäller frågan om åtgärder för att öka
samernas deltagande i folkvalda organ vill utskottet
hänvisa till att det pågår ett nationellt
utvecklingsarbete för folkstyrelsen. Inom ramen för
detta arbete finns möjlighet att erhålla bidrag som
syftar till att stimulera deltagandet i den
demokratiska processen. Medel har fördelats till
organisationer som företräder de nationella
minoriteterna för att ge ökade möjligheter till
inflytande. Enligt utskottets mening är ett
tillkännagivande till regeringen om ytterligare
konkreta åtgärder för att öka samernas deltagande i
folkvalda organ inte nödvändigt. Motion K378 yrkande
10 (mp) avstyrks.

Teckenspråk

Motionerna

Anne-Katrine Dunker och Anita Sidén (m) begär i
motion K321 ett tillkännagivande till regeringen om
vikten av att erkänna teckenspråk som ett
minoritetsspråk. Motionärerna framhåller att mycket
av samhällets utbud av information och kultur inte
är tillgängligt för döva och att det är viktigt att
stärka teckenspråkets ställning så att utbudet görs
mera tillgängligt.

I motion So540 (yrkande 4) av Ester Lindstedt-
Staaf m.fl. (kd) begärs att regeringen lägger fram
förslag om teckenspråk som minoritetsspråk.
Teckenspråkets ställning som modersmål ger inte
ovillkorlig rätt till tolk. Döva menar enligt
motionärerna att det hade varit bättre om
teckenspråket genom lag fått status som
minoritetsspråk.

Ulla Wester (s) begär i motion K346 ett
tillkännagivande till regeringen om behovet av att
utreda teckenspråkets ställning. Bristen på
dövtolkar är akut och det förekommer att lärare i
dövskolor inte kan teckenspråket. Döva har inte
heller tillgång till lärare på universitetsnivå, och
psykiatrisk hjälp är så gott som omöjlig att få
tillgång till för en döv. På sjukhem, servicehus,
fängelser etc. finns döva som är utestängda från all
kommunikation och information och tvingas leva i en
icke godtagbar isolering. Motionären anser att
teckenspråk borde få status som minoritetsspråk, men
framhåller att konventionen bakom reformen inte
medger att gruppen döva kan hänföras till
målgruppen. På nationell nivå är det möjligt att med
minoritetsspråkskonventionen som modell erkänna
teckenspråket som ett levande minoritetsspråk med
tillhörande rättigheter och resurser.

I motion K372 av Barbro Hietala Nordlund och Kenth
Högström (s) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om en översyn för att säkerställa de
dövas rättigheter till teckenspråket och till
teckenspråksinformation/material. Motionärerna anser
att dövas tvåspråkighet behöver stärkas och dövas
tillgång till samhällsinformation utvecklas. Mycket
av samhällets utbud av t.ex. kultur och litteratur
är inte tillgängligt för döva. Motionärerna nämner
också behovet av att skärpa public service-TV:s
ansvar för dövas tillgänglighet till TV-programmen
och av en större kunskap om de dövas situation och
om teckenspråket. Det krävs informationsinsatser för
att möta ett växande behov och intresse.
Motionärerna pekar vidare på att det statsbidrag som
Sveriges Dövas Riksförbund erhållit för sin
teckenspråksavdelning varit oförändrat i flera år.

Bakgrund

Minoritetspråkskonventionen har i februari 2000
ratificerats av Sverige. De språk som omfattas för
svensk del är samiska, finska, meänkieli, romani
chib och jiddisch. När det gäller teckenspråket
konstaterades i den proposition som låg till grund
för riksdagsbeslutet om ratificering (prop.
1998/99:143 Nationella minoriteter i Sverige s. 33)
att det i och för sig är annorlunda än det
officiella språket och används sedan 1875. Vidare är
teckenspråket en viktig del av de dövas kultur.
Trots detta är det enligt propositionen uppenbart
att teckenspråket inte kan anses falla inom ramen
för syftet med minoritetsspråkskonventionen, som
bygger på språkets anknytning till urbefolkningar
och andra nationella minoriteter som etniska
grupper. De skäl som finns för att stödja
teckenspråket ligger vid sidan av konventionens
syfte. Inget land har omfattat teckenspråket vid sin
ratifikation av minoritetsspråkskonventionen.
Konstitutionsutskottet framhöll (bet. 1999/2000:KU6
s. 24) att vad gällde teckenspråket fanns
självfallet starka skäl för att det allmänna skall
lämna sådant stöd som kan behövas för att främja de
dövas möjligheter i skilda hänseenden. Som anförts i
propositionen kunde det dock inte anses att
teckenspråket faller inom ramen för syftet med
minoritetsspråkskonventionen. Även om teckenspråket
inte kunde omfattas av en ratifikation av
konventionen fanns det enligt utskottet inte något
som hindrade att frågan om åtgärder till stöd för
teckenspråket övervägs i annat sammanhang som kunde
vara lämpligt.

Europarådets parlamentariska församling har den 23
januari 2001 rekommenderat ministerkommittén att ge
de skilda teckenspråken i Europa ett skydd som
liknar det som erbjuds i
minoritetsspråkskonventionen, eventuellt genom att
anta en rekommendation till medlemsstaterna.

Den 1 januari 1994 infördes en ny paragraf, 3a §
(numera 3b §), i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763) där landstingens skyldighet att erbjuda
bl.a. tolktjänst för vardagstolkning för
barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade
tydliggjordes. Begreppet vardagstolkning utvidgades
till att även omfatta vissa tolktjänster i
arbetslivet samt i fritids-, rekreations- och
föreningsverksamhet. I en uppföljning publicerad i
mars 2000 av landstingens tolktjänstverksamhet för
barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade
1998 har Socialstyrelsen redovisat att det 1998
fanns omkring 6 700 tolkanvändare i landstingen och
att antalet tolkuppdrag var ca 57 200. Ökningen av
antalet uppdrag sedan 1989 uppskattades till 47 %.
14 % av de tolkuppdrag som beställdes under 1998
kunde inte utföras på grund av tolkbrist. Ännu 1998
var det stor brist på tolkar på de flesta håll och
efterfrågan ökade. 57 nya tjänster hade inrättats
under de senaste åren. Socialstyrelsen ansåg att
förutsättningarna för en god utbyggnad av
tolktjänsten ökat under de senare åren och prognosen
för åren 2000 till 2005 var sammanlagt 258 nya
tolkar. Socialstyrelsen ville framhålla att det är
oacceptabelt att som tolkanvändare tvingas avstå
från tolktjänst under kvällar och helger. Trots
handikappreformens genomförande och landstingens
lagfästa skyldighet att erbjuda tolktjänst för döva
m.fl. kunde tolktjänsten ännu inte anses vara
genomförd på det sätt som avsågs i reformen.
Socialstyrelsen ansåg därför att landstingen borde
känna ansvar för att, med uppföljningen av
tolktjänstverksamheten 1998 som utgångsdata,
fortsättningsvis följa upp tolktjänstverksamheten i
landet. Ytterligare central uppföljning av
landstingens tolktjänstverksamhet borde genomföras
om några år.

Våren 2000 avstyrkte socialutskottet några
motioner när det gällde behovet av tolkstöd för döva
(bet. 1999/2000:SoU14). Enligt socialutskottet var
det av vikt att landstingen aktivt verkar för att
uppfylla sin skyldighet att erbjuda tolkar till döva
och hörselskadade (s. 96). Utskottet utgick ifrån
att Socialstyrelsen följer landstingens hantering av
tolkfrågorna och vid behov vidtar åtgärder.
Riksdagen ställde sig bakom socialutskottets
bedömning.

Kulturutskottet redovisade i betänkande
1999/2000:KrU8 Radio- och TV-frågor att
teckentolkade program för barndomsdöva ökat från
totalt 54 timmar år 1996 till totalt 77 timmar år
1998. Utskottet erinrade i detta sammanhang om att
verksamheten Dövas TV som producerade program på
teckenspråk för och med döva inom områdena nyheter,
information och kultur den 1 januari 2000 överfördes
från Sveriges Dövas Riksförbund till SVT. Enligt
kulturutskottets uppfattning var det av största vikt
att även frågan om hörselskadades och dövas
förbättrade tillgång till public service-TV beaktas
i kommande public service-beredning. De möjligheter
som följer med övergången till digitaliserade
sändningar att ge hörselskadade bättre service bör
diskuteras i beredningsarbetet. På samma sätt som
när det gäller synskadades och andra
handikappgruppers tillgång till SVT:s program bör en
förutsättning för ett förnyat sändningstillstånd för
SVT vara att tillgängligheten för hörselskadade och
döva förbättras ytterligare. Kulturutskottet
förutsatte att den pågående utredningen skulle ge
den parlamentariska beredningen ett sådant underlag
att beredningen skall kunna ange krav för att döva
och hörselskadade skall få bättre möjligheter att ta
del av SVT:s programutbud under nästa
tillståndsperiod.

I detta sammanhang kan nämnas att Europaparlamentet
den 18 november 1998 antog en resolution om
teckenspråk. Parlamentet uppmanade bl.a.
kommissionen att lägga fram ett förslag för rådet om
offentligt erkännande av det teckenspråk som döva
använder i varje medlemsstat, att säkerställa att
alla EU-program är tillgängliga för döva och att
behovet av teckenspråkstolkning erkänns. Parlamentet
uppmanade dessutom kommissionen att införa åtgärder
för att säkerställa en enhetlig utformning av
multimedieprogram så att döva inte utesluts från nya
programfunktioner (EGT C 379, 7.12.1998).

Med stöd från Europeiska kommissionen och i nära
samarbete med bl.a. Europarådet anordnade Europeiska
Centret för Minoritetsfrågor (ECMI) den 23 och 24
juni 2000 en internationell konferens i Flensburg
med rubriken En utvärdering av policyåtgärder för
minoritetsspråk i Europa - mot ett effektivt,
kostnadseffektivt och demokratiskt genomförande. I
en rekommendation som sändes bl.a. till Europarådet
och EU anfördes bl.a. att vederbörligt erkännande
också bör ges till teckenspråk. Europarådet och
andra internationella organisationer rekommenderades
att överväga lämpligheten av att förbereda ett
rättsligt instrument för att skydda dessa språk och
användarnas rättigheter.

EU och Europarådet anordnar Europeiska året för
språk 2001. Syftet är att öka den språkliga
mångfalden i Europa, främja flerspråkighet och
uppmuntra till ett livslångt lärande. Teckenspråk
omfattas av verksamheten.

Vidare kan nämnas att det i Finland finns en
bestämmelse i regeringsformen om att rättigheterna
för dem som använder teckenspråk skall tryggas i
lag. Som exempel på lagstiftning nämndes i
förarbetena 25 § grundskolelagen (171/91), enligt
vilken teckenspråk kan användas vid universitet för
hörselskadade, och tolktjänster enligt lagen
(380/87) och förordningen (759/87) om service och
stöd på grund av handikapp.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare framhållit att teckenspråket
inte kan anses falla inom ramen för syftet med
minoritetsspråkskonventionen. Utskottet gör inte nu
någon annan bedömning och anser således inte att
teckenspråk skall erkännas som minoritetsspråk.
Motionerna K321 (m) och So540 yrkande 4 (kd)
avstyrks.

Utskottet anser emellertid att det är angeläget
att teckenspråkets ställning ses över. Utvecklingen
under senare år, bl.a. arbetet inom ramen för
Europarådets verksamhet, har understrukit vikten av
att teckenspråket har en stark ställning. Det är
angeläget att de dövas och hörselskadades
rättigheter när det gäller teckenspråket och
teckenspråksinformation säkerställs. Enligt
utskottets mening behövs i detta syfte en översyn av
rätten och möjligheterna att använda teckenspråket,
liksom dövas och hörselskadades tillgång till
samhällets utbud av kultur och litteratur. När det
gäller dövas och hörselskadades tillgång till
Sveriges Televisions program vill
konstitutionsutskottet i likhet med kulturutskottet
hänvisa till att arbetet i Public service-
beredningen bör kunna leda till ytterligare
förbättringar i detta avseende.

Vad utskottet anfört bör med bifall till motion
K372 (s) och med delvis bifall till motion K346 (s)
ges regeringen till känna.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut:

1. ILO:s konvention nr 169, m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K204 och
2000/01:K378 yrkandena 1 och 3.

Reservation 1 (fp,mp)

2. Rättegångskostnader i mål om samernas
markrättigheter

Riksdagen avslår motion 2000/01:K378 yrkande 1

Reservation 2 (mp)

3. Konflikthantering

Riksdagen avslår motion 2000/01:K378 yrkande
15.

4. Minoritetsspråkens ställning m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2000/01:K368,
2000/01:K378 yrkandena 5, 9 och 10 samt
2000/01:K379.

5. Teckenspråk
Riksdagen tillkännager som sin mening vad
utskottet anfört om en översyn av teckenspråkets
ställning. Därmed bifaller riksdagen motion
2000/01:K372 och delvis motion 2000/01:K346 samt
avslår motionerna 2000/01:K321 och 2000/01:So540
yrkande 4.

Stockholm den 13 februari 2001

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Per
Unckel (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala
Nordlund (s), Pär Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist
(v), Ingvar Svensson (kd), Mats Berglind (s), Inger
René (m), Kerstin Kristiansson Karlstedt (s), Kenth
Högström (s), Mats Einarsson (v), Björn von der Esch
(kd), Nils Fredrik Aurelius (m), Per Lager (mp), Åsa
Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp) och Per-
Samuel Nisser (m).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och
ställningstaganden har föranlett följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.

1. ILO:s konvention nr 169, m.m. (punkt 1) (fp,
mp)

av Helena Bargholtz (fp) och Per Lager (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 1. Därmed
bifaller riksdagen helt motionerna 2000/01:K204 och
2000/01:K378 yrkande 3 och avstyrker motion
2000/01:K378 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi anser att Sverige - i enlighet med
rekommendationerna från FN:s kommitté mot
rasdiskriminering - snarast skall ratificera ILO-
konventionen nr 169. En ratificering betyder i
första hand ett officiellt erkännande av samerna som
Sveriges ursprungsfolk. Särskilda
lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som krävs
för att Sverige skall kunna efterleva konventionen
bör klaras ut successivt. Vi är medvetna om de
konflikter som finns men vi anser att de snarare kan
öka än lösas om frågan förhalas. Det måste enligt
vår mening bli en statlig uppgift att garantera
samernas rättigheter, om lokala majoritetsbeslut
riskerar att motverka minoritetens rättigheter.

2. Rättegångskostnader i mål om samernas
markrättigheter (punkt 2) (mp)

av Per Lager (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2
borde ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad som anförs i reservation 2. Därmed
bifaller riksdagen motion 2000/01:K378 yrkande 13.

Ställningstagande

Jag delar ILO-utredningens bedömning att det bör
finnas en möjlighet till särskild ersättning från
staten för rättegångskostnader i principiellt
viktiga mål rörande samernas markrättigheter. I dag
finns det en risk för att samerna av ekonomiska skäl
inte kan få sina anspråk på mark rättsligt prövade
och klarlagda. Samernas kostnader i den första
processen som förlorades fullständigt är i dag 13
miljoner kronor, ett belopp som man tvingats låna
upp. Flera samebyar har inte råd att försvara sig i
pågående processer och har underlåtit att göra
rättssak av tvister inför risken att förlora och
därmed få betala också motpartens
rättegångskostnader. Jag anser att
rättegångskostnaderna måste garanteras för båda
parter i pågående processer.

Särskilt yttrande

Konflikthantering (punkt 3) (mp)

Per Lager (mp) anför:

Jag är medveten om att de finns konflikter när det
gäller samernas markrättigheter. Dessa konflikter
bör emellertid inte få hindra en ratificering av
ILO-konventionen. Som framhålls i motion K378
(yrkande 15) finns det inte anledning att dra ut på
tiden. En särskild metodik för både akut lokal och
långsiktig konflikthantering bör enligt min mening
utformas och ingå bland de åtgärder som vidtas i
samband med implementering av konventionen. Den
aviserade gränsdragningskommissionen bör vara
internationellt sammansatt för att säkerställa en
rättvis hantering av frågan.

.

Förteckning över behandlade
förslag