Naturresursfrågor och vattenrätt

Betänkande 2003/04:BOU4

Bostadsutskottets betänkande2003/04:BOU4

Naturresursfrågor och vattenrätt

Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet motionsförslag som gäller
naturresursfrågor och vattenrätt. Ett av förslagen väcktes under den allmänna
motionstiden 2002. Övriga förslag är från den allmänna motionstiden 2003.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.
Till betänkandet har fogats 9 reservationer och 1 särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Lokaliseringsfrågor avseende vindkraftsutbyggnad
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ493 yrkande 6, 2003/04:MJ408 yrkande
16, 2003/04:MJ433 yrkande 5, 2003/04:N326 yrkandena 2 och 3, 2003/04:N333
yrkande 9, 2003/04:Bo214 och 2003/04:Bo218 yrkandena 1 och 2.
Reservation 1 (m)
Reservation 2 (fp)
Reservation 3 (kd)
Reservation 4 (c)

2. Krav avseende vindkraftsutbyggnad
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N290 yrkandena 6-8, 2003/04:N333
yrkandena 3-5, 2003/04:Bo218 yrkande 3 och 2003/04:Bo260 yrkande 6.
Reservation 5 (m)
Reservation 6 (kd)

3. Tillståndsprövning avseende vindkraftsutbyggnad
Riksdagen avslår motion 2003/04:Bo270.
Reservation 7 (c)

4. Omprövning av vattendomar, m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Bo251, 2003/04:Bo291 och 2003/04:Bo294.

Reservation 8 (c)

5. Åtgärder till förmån för fisk
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ408 yrkandena 28 och 36, 2003/04:Bo227,
2003/04:Bo228 och 2003/04:Bo278.
Reservation 9 (v)

6. Användning av fiskeavgifter
Riksdagen avslår motion 2003/04:Bo279.

7. Yrkesfiskarnas processuella ställning
Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ493 yrkande 7 och 2003/04:MJ433
yrkande 6.

8. Riksintressen
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:T310 yrkande 8 och 2003/04:Bo280.
Stockholm
den 19 februari 2004
På bostadsutskottets vägnar
Göran Hägglund
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Göran Hägglund (kd), Owe
Hellberg (v), Anders Ygeman (s), Lilian Virgin (s), Marietta de Pourbaix-Lundin
(m), Nina Lundström (fp), Siw Wittgren-Ahl (s), Hans Unander (s), Maria
Öberg (s), Margareta Pålsson (m), Ingela Thalén (s), Lars Tysklind (fp),
Rigmor Stenmark (c), Gunnar Sandberg (s), Peter Danielsson (m), Sten
Lundström (v) och Helena Hillar Rosenqvist (mp).

Utskottets överväganden
Vindkraft
Inledning
En relativt omfattande redovisning av utredningsarbete m.m. på området
finns i betänkandena 2001/02:BoU11 och 2002/03:BoU3 (daterade april
respektive november 2002). Arbetet kan sägas huvudsakligen vara inriktat på
att undersöka vilka områden som är lämpligast för lokalisering av större
vindkraftsanläggningar och bedrivs framför allt vid de fyra myndigheterna
Boverket, Statens energimyndighet, Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet.
Nedan redovisas under respektive rubrik vissa nya uppgifter i förhållande
till den under 2002 lämnade redovisningen.
Lokaliseringsfrågor avseende vindkraftsutbyggnad
Utskottets förslag i korthet
Utskottet bör avslå motionsförslagen om lokaliseringsfrågor avseende
vindkraftsutbyggnad. Jämför reservationerna 1 (m), 2 (fp), 3 (kd) och 4
(c).
I motion 2003/04:MJ408 (kd) yrkande 16 finns förslag till principer för
utbyggnad av havsbaserade vindkraftverk. Motionärerna anser bl.a. att de
områden där vindkraftverk kan byggas med minimal påverkan på miljö och
fiske bör kartläggas och klassas som riksintressen för vindkraftsproduktion.

Motionerna 2002/03:MJ493 (c) yrkande 6 och 2003/04:MJ433 (c) yrkande 5
innehåller förslag om att forskning om effekterna på fisket måste föregå
etablering av havsbaserade vindkraftverk.
I motion 2003/04:N326 (fp) förespråkar motionärerna restriktivitet mot
nya vindkraftsetableringar i kustområden (yrkande 2) och stopp för
vindkraftsutbyggnad i avvaktan på utredning om effekter på växt- och djurliv
(yrkande 3).
Motionärerna bakom motion 2003/04:N333 (m) yrkande 9 anser att det inte
bör pekas ut några områden av riksintresse för vindkraften.
I motion 2003/04:Bo214 (m) föreslår motionärerna ett stopp för
vindkraftsetablering i ömtåliga marina miljöer.
Slutligen innehåller motion 2003/04:Bo218 (kd) förslag om utpekande av
områden av riksintresse för vindkraftsutbyggnad (yrkande 1) och vikten av
att lokalisera större vindkraftsutbyggnader till områden med utbyggda
elnät (yrkande 2).
Ställningstaganden till vilka områden som bör utpekas vara av riksintresse
för vindkraftsutbyggnad kan sägas sedan lång tid tillbaka ha varit ett
övergripande mål för arbetet på området. En stor mängd utredningsinsatser
har bedömts vara nödvändiga för väl grundade ställningstaganden.
Utredningsinsatserna - vilka som framgått ovan till del redovisats i
betänkandena
2001/02:BoU11 och 2002/03BoU3 (daterade april respektive november 2002)
- har avsett bl.a. miljömässiga, kulturmiljömässiga, militära och
elsystemsmässiga förutsättningar för olika områden.
Statens energimyndighet beräknas numera vara klar före sommaren 2004 med
sitt arbete med att peka ut områden av riksintresse för vindkraftsutbyggnad.
Försvarsmakten skall slutredovisa ett uppdrag om vindkraftens effekter
på militära övervaknings- och kommunikationssystem m.m. senast den 15
februari 2004. Affärsverket svenska kraftnät har till regeringen redovisat
sin slutrapport angående övergripande förutsättningar för storskalig
utbyggnad av vindkraft i havs- och fjällområden. Även Boverket har redovisat
en slutrapport till regeringen angående förutsättningar för storskalig
utbyggnad av vindkraft i havs- och fjällområden. Rapporterna har
remissbehandlats och bereds inom Regeringskansliet. Naturvårdsverket har i
april 2003 till regeringen redovisat Plan för inventering av marina
naturtyper på utsjöbankar (Dnr 301-388-03/Nv). Verket har därefter fått i
uppdrag att genomföra planen och lämna en redovisning av de gjorda
inventeringarna i december 2005. Slutligen kan nämnas att Riksantikvarieämbetet
har studerat vindkraftens inverkan på kulturmiljön och lämnat en rapport
härom till regeringen. Rapporten bereds.
Den beredning och de utredningar som alltjämt pågår när det gäller
lokaliseringen av vindkraftverk bör enligt utskottets mening avvaktas innan
riksdagen tar ställning i de av motionärerna aktualiserade frågorna.
Utskottet avstyrker därför motionsförslagen. Utskottet förutsätter dock
att frågorna får sin lösning inom en snar framtid. I detta sammanhang
vill utskottet även poängtera vikten av att utredningsinsatserna samordnas
på ett lämpligt sätt och ges den styrning som krävs.
Krav avseende vindkraftsutbyggnad
Utskottets förslag i korthet
Utskottet bör avslå motionsförslagen om krav avseende vindkraftsutbyggnad.
Jämför reservationerna 5 (m) och 6 (kd).
Motion 2003/04:N290 (m) innehåller förslag om miljöprövning och
detaljplaneläggning vid varje vindkraftsetablering (yrkande 6), införande av
nationella regler för minimiavstånd mellan bebyggelse och vindkraftverk
(yrkande 7) och införande av gränsvärde för buller från vindkraftverk
(yrkande 8).
I motion 2003/04:N333 (m) lämnas förslag om dels åtgärder för att motverka
negativ påverkan för närboende och näringsidkare av vindkraftsutbyggnad
(yrkande 3), dels dispositiva regler - närboende skall kunna godkänna
avvikelser - om minimiavstånd mellan vindkraftverk och närboende (yrkande
4), dels gränsvärde för buller från vindkraftverk (yrkande 5).
Motionärerna bakom motion 2003/04:Bo218 (kd) yrkande 3 anser bl.a. att
framtida utbyggnadsområden för vindkraft och områden fria från vindkraft
skall markeras på kartorna i översiktsplaneringen, att utbyggnader bör
samordnas mellan berörda kommuner och att boende skall vara med i planeringen
från början.
Slutligen bör enligt motion 2003/04:Bo260 (kd) yrkande 6 regeringen verka
för att Energimyndighetens utpekande av områden av riksintresse för
vindkraften får genomslag i kommunernas översiktsplanering.
Det är naturligtvis viktigt att tillkomsten av vindkraftverk föregås av
prövningar där olika intressen kommer till tals. Utskottet vill mot den
bakgrunden peka på att Boverket har gett ut en handbok - Planering och
prövning av vindkraftsanläggningar - angående frågor om etablering av
vindkraftverk på land. I handboken behandlas på ett eller annat sätt
samtliga de frågor som tas upp i de ovan nämnda motionerna. Bland annat
redovisas att kommuner i översiktsplan eller vindkraftspolicy kan ange
vad som är rimliga avstånd mellan bostads-/fritidsbebyggelse och en
vindkraftsanläggning. Dessa avstånd anges vara lämpliga att bestämma efter
lokala förutsättningar, rådande värden, verkens och anläggningens storlek
och efter att ha inhämtat medborgarnas uppfattning. Uppfattningen om
rimligt avstånd har enligt handboken hela tiden ökat med verkens storlek.
De visuella frågorna anses numera vara en väsentlig utgångspunkt för
bedömningen. Rimligt minsta avstånd bedöms kunna vara 500 till 1 000 m.
Handboken innehåller även ett flertal kommunala exempel på hur frågorna
hittills har hanterats. Bland annat redovisas Vindkraft på södra Gotland
- tillägg till översiktsplanen Vision Gotland 2010. Där har kommunen angett
avståndskriterier/riktlinjer för boendemiljön enligt följande:
Avståndet mellan boende och vindkraftverk bör i normalfallet vara 1 000
m.
Byggnadsnämnden kan i speciella fall utifrån buller, ljus, topografiska
förhållanden och väderstreck överväga en flexibel skyddszon om 500-1 000
m.
Avståndet mellan nya verk eller vindkraftsparker skall vara minst 3 km.
Detta avstånd gäller inte för gårdsverken.
Andra kommuner uppges ha minsta avstånd från 250 m och uppåt. Vissa
kommuner skiljer mellan avstånd till enstaka bostad och till samlad bebyggelse.

Enligt utskottets mening är de frågor som aktualiseras i motionerna sådana
som lämpligen hanteras på samma sätt som andra planfrågor eller bygglovsfrågor.
Det innebär att kommunerna bör ha ett väsentligt inflytande, bl.a. genom
sitt planmonopol, men även att det bör finnas ett visst utrymme för statlig
kontroll (t.ex. vid kollisioner med riksintressen eller miljökvalitetsnormer)
och att frågorna skall kunna komma under domstolsprövning, t.ex. vid
överklagande av bygglov.
Vindkraftverksetableringar prövas dessutom, liksom vissa andra anläggningar,
mot annan lagstiftning. Om en anläggning är tillräckligt stor kräver den
även tillstånd enligt miljöbalken (MB). En miljökonsekvensbeskrivning
skall ingå i en ansökan om tillstånd enligt miljöbalken. Vindkraftsutredningen,
som lämnade sitt slutbetänkande Rätt plats för vindkraften (SOU 1999:75)
i juni 1999, föreslog att alla vindkraftsprojekt över 125 kW skall
tillståndsprövas enligt MB - att jämföra med dagens gräns på 1 MW. Inom
Naturvårdsverket pågår nu en översyn av vilka verksamheter som i fortsättningen
bör vara tillstånds- respektive anmälningspliktiga. Nuvarande gränsdragningar
för vindkraftverk kan därför komma att ändras.
Med anledning av motion Bo260 (kd) yrkande 6 vill utskottet framhålla att
enligt 4 kap. 1 § PBL skall riksintressen enligt 3 eller 4 kap. MB anges
särskilt i översiktplaner.
Utskottet anser mot den tecknade bakgrunden att det inte föreligger
tillräckliga skäl för att ställa sig bakom de förslag som väckts i motionerna.
Utskottet avstyrker förslagen.
Tillståndsprövning avseende vindkraftsutbyggnad
Utskottets förslag i korthet
Utskottet bör avslå motionsförslaget om tillståndsprövning avseende
vindkraftsutbyggnad. Jämför reservation 7 (c).
Motion 2003/04:Bo270 (c) innehåller förslag om en snabbare tillståndsprocess
vid vindkraftsutbyggnad.
Utskottet noterar att det även på detta område bedrivs ett omfattande
utredningsarbete.
Sålunda har Miljöbalkskommittén i uppdrag att undersöka möjligheterna att
effektivisera och förenkla miljöprövningen utan att hälso- och miljöskyddskraven
åsidosätts. I uppdraget ingår bl.a. att överväga om en framtida samordning
av instansordningen i ärenden enligt MB och ärenden enligt angränsande
lagstiftning, t.ex. PBL, bör eftersträvas. (dir. 2003:61). Miljöbalkskommittén
lämnade i december 2003 ett delbetänkande (SOU 2003:124). I betänkandet
lämnar man förslag som är inriktade på prövningens första skeden; från
den första myndighetskontakten till beslut i första instans. Förslagen
gäller bl.a. förfarandet för att ta fram miljökonsekvensbeskrivningar,
prövningen vid ändringar och utbyggnader av befintliga miljöfarliga
verksamheter, anmälningsplikt i stället för tillståndsplikt för vissa
vattenverksamheter, prövningen av täkter samt regeringens tillåtlighetsprövning
av vissa verksamheter. I nästa delbetänkande, som är beräknat till utgången
av mars 2004, avser kommittén att lämna förslag som har betydelse för
miljöprövningens effektivitet. Betänkandet kommer att innehålla olika
alternativ för miljöbalkens prövningsorganisation; dels prövningen i första
instans, dels överprövningen.
Även PBL-kommittén har uppdrag på området. Den skall bl.a. lämna förslag
till samordning mellan bestämmelserna i PBL och MB m.fl. lagar och redovisa
tänkbara alternativ för en framtida instansordning för överklagan.
PBL-kommittén har beviljats förlängd tid till den 31 mars 2004 för redovisning
av tänkbara alternativ för den framtida instansordningen för överklagan
och förlängd tid för redovisning av övriga frågor som rör effektivisering
av beslutsprocessen till den 31 december 2004. I denna del skall en
lägesrapport lämnas senast den 30 juni 2004 (dir. 2003:172). PBL-kommittén
skall samråda med Miljöbalkskommittén i den del av uppdraget som avser
principer för instansordningen och övrig effektivisering av beslutsprocessen,
(dir. 2003:172).
Utskottet kan alltså konstatera att den fråga som motionärerna tar upp är
föremål för ett relativt omfattande utredningsarbete, och det finns enligt
utskottets mening inte tillräckliga skäl för att föregripa kommande
överväganden. Utskottet avstyrker motionen.
Vattenrätt
Omprövning av vattendomar, m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet bör avslå motionsförslagen om omprövning av vattendomar, m.m.
Jämför reservation 8 (c) och särskilt yttrande (mp).
Motionären bakom motion 2003/04:Bo291 (s) framhåller behovet av att ompröva
äldre vattendomar för införande av övre dämningsgränser - i de fall sådana
saknas - i syfte att undvika översvämningar och skydda vägar, hamnar,
broar och vattentäkter. Särskilt påtalas vikten av att detta görs i
Dellensjöarna.
I motion 2003/04:Bo294 (c) förespråkas åtgärder för att underlätta omprövning
av äldre vattendomar, bl.a. för att kunna införa krav på minimivattenföring.

Motion 2003/04:Bo251 (kd) innehåller förslag om behovet av bidrag för
åtgärder som ger utökad kapacitet för avtappning av Mälaren. Motionärerna
ställer bl.a. krav på regeringen att pröva förutsättningarna för ett
statligt ekonomiskt stöd till ombyggnad av slussen i Södertälje, byggande
av flera avtappningsanordningar i Södertörnsområdet samt ombyggnad och
förstärkning vid Hammarbyslussen.
Med anledning av de aktualiserade omprövningsmöjligheterna beträffande
äldre vattendomar vill utskottet hänvisa till den redogörelse för de
formella förutsättningarna för omprövning av vattendomar som utskottet
lämnade i betänkande 1999/2000:BoU2. I anslutning till redogörelsen anförde
utskottet att man naturligtvis anser det vara betydelsefullt att gamla
vattendomar kan omprövas samt att omprövningsmöjligheterna bör ha en väl
avvägd utformning. Utskottet fann då inte skäl att ifrågasätta den nuvarande
regleringen av förutsättningarna för omprövning av gamla vattendomar.
Vidare fann utskottet det vara av stor betydelse att staten kan begära
omprövning i de fall där det är önskvärt och möjligt och pekade på att
Kammarkollegiet, Naturvårdsverket och länsstyrelserna har sådan rätt.
Utskottet gjorde samma bedömning i betänkande 2001/02:BoU11.
Motionsförslag angående omprövning mot bakgrund av översvämningar avstyrktes
av utskottet senast i betänkande 2002/03:BoU3. Utskottet redovisade då
att Miljöbalkskommittén i juni år 2002 lämnade ett delbetänkande (SOU
2002:50), tillika ett principbetänkande. I sammanfattningen av detta
betänkande säger kommittén bl.a. att det generellt sett inte är genom
omprövning av vattendomar som översvämningsproblemen kan mildras. Utredningen
föreslår därför inga ändringar av omprövningsreglerna. Slutsatsen är i
stället att vi måste vara beredda på att översvämningar kommer att inträffa.
För att mildra verkningarna av dem förefaller det enligt utredningen mer
ändamålsenligt med ökad hänsyn till översvämningsrisken vid den fysiska
planeringen och en utbyggd verksamhet med älv- och samordningsgrupper.
I betänkandet Bestämmelser om miljökvalitet (SOU 2002:107) redovisar
Miljöbalkskommittén i avsnitt 12.6.3 - med syftning på bl.a. omprövningsreglerna
- som sin uppfattning att ramdirektivet för vatten kan komma att kräva
förändringar av den nuvarande lagstiftningen. Denna fråga anser man vara
lämplig att utreda i samband med att prövningsordningen i stort för
vattenverksamheter ses över. Man anser det dessutom vara lämpligt att avvakta
EG-kommissionens inställning till de ändringar som genomförts när det
gäller det s.k. IPPC-direktivet. (Direktivet är från 1996 och syftar till
att förebygga och minska föroreningar från verksamheter genom åtgärder
som samordnas så att olika slag av påverkan bedöms i ett sammanhang.)
Från Regeringskansliet har utskottet erfarit följande. Miljöbalkskommittén
utreder olika alternativ för hur prövningsorganisationen bör se ut. Den
frågan är vid och har stor betydelse för hur prövningen av vattenverksamheter,
inklusive omprövning av villkor, skall gå till. Mot bakgrund av vad
Miljöbalkskommittén kommer fram till avser regeringen att återkomma till
frågan om prövningsordningen i stort och då också till frågan om omprövning
av vattendomar. Efter det principbetänkande om prövningsorganisationen
som Miljöbalkskommittén lämnar kring månadsskiftet mars/april 2004 avser
regeringen att i tilläggsdirektiv till kommittén ge anvisningar för den
fortsatta utredningen.
Utskottet vill inte föregripa kommande överväganden angående
omprövningsreglerna.
Utskottet finner inte heller förutsättningar för att ställa sig bakom
det förslag som förs fram i kd-motionen.
Motionerna avstyrks.
Åtgärder till förmån för fisk
Utskottets förslag i korthet
Utskottet bör avslå motionsförslagen om åtgärder till förmån för fiske.
Jämför reservation 9 (v).
I motion 2003/04:MJ408 (kd) yrkande 28 lämnas förslag om översyn av
anordningar för fiskvandring.
Motion 2003/04:Bo227 (s) innehåller krav på Vattenfall att bygga laxtrappor
vid kraftverken i Luleälven.
Motion 2003/04:Bo278 (s) innehåller förslag om ändringar av regelverket
för laxtrappor och motion Bo228 (s) förslag om regeländringar för att
säkra ålens vandringsvägar förbi kraftverk.
Slutligen förespråkar motionärerna bakom motion 2003/04:MJ408 (kd) yrkande
36 att kommunerna i översiktsplaner skall ange områden lämpliga för
fiskodling.
De fyra första förslagen motsvarar i princip förslag som avstyrktes i
betänkande 2002/03:BoU3. Utskottet ansåg då bl.a. att det bör finnas
förbiflöde vid alla kraftverk och att det fanns anledning att se över frågan
om hur behovet av förbiflöden i befintliga vattenkraftverk kan tillgodoses
och som en del i detta hur ändamålsenliga reglerna för omprövning av
vattendomar är i sammanhanget. Utskottet pekade på att en sådan översyn
skulle kunna göras i samband med beredningen av de frågor som
Miljöbalkskommittén
tar upp i avsnitt 7.4.1 i betänkande SOU 2002:50 och förutsatte att
regeringen utan särskilt tillkännagivande i frågan tar de initiativ som kan
krävas. Utskottet tillade även att man kommer att följa frågornas hantering
och uteslöt inte möjligheten att i annat sammanhang aktualisera dem på
nytt.
I proposition 2003/04:51 Kust- och insjöfiske samt vattenbruk anför
regeringen beträffande målen för en nationell politik för kust- och insjöfisket
samt för fritidsfisket och vattenbruket bl.a. att en ekologiskt hållbar
förvaltning av fiskresurserna inom ramen för de av riksdagen fastställda
miljökvalitetsmålen skall bidra till att återskapa och bevara den biologiska
mångfalden samt bidra till utvecklingen av ett livskraftigt, ekologiskt
hållbart och därmed miljöanpassat fiske.
Regeringen redovisar vidare att vattenbruk bör integreras bättre i
kommunernas översiktsplaner och aviserar att man har för avsikt att ge
Boverket i uppdrag att tillsammans med berörda myndigheter utarbeta nya
riktlinjer för kommunernas vattenplanering. Detta kommer enligt regeringens
bedömning även att kunna utgöra ett underlag för de framtida
vattenmyndigheternas
arbete.
Vidare anför regeringen angående bl.a. befintliga vattendomar
följande.
Arbetet med miljökvalitetsmålen har bl.a. visat att det finns förutsättningar
för att delvis ersätta kompensationsutsättningarna av lax och öring med
åtgärder som förbättrar den naturliga produktionen i de utbyggda älvarna.
Regeringen har för avsikt att uppdra åt Kammarkollegiet och Fiskeriverket
att i samverkan med Naturvårdsverket utreda möjligheter och konsekvenser
av en sådan inriktning på kompensationsåtgärder för befintliga och kommande
vattendomar. Dessutom har det visat sig att under den senaste tioårsperioden
har havsöringsbestånden i vattendrag som mynnar i Bottenviken och Bottenhavet
kraftigt försämrats. Störningar har även iakttagits i sydsvenska vatten.
Orsaken till beståndsnedgången är oklar och kan såväl bero på livsmiljön
som på födounderlaget i vattendragen eller i kustvattnet. Utöver forskning
och fiskevårdande åtgärder i älvarna bör fiskereglering och omfattning av
kompensationsutsättningar av öring ses över. Fiskeriverkets forskning har
visat att långvarig odling av laxfisk leder till genetiska förändringar
i bestånden som bl.a. gör dessa bestånd mindre konkurrenskraftiga. Det är
därför väsentligt att sådana bestånd kontinuerligt kan förstärkas med
vild fisk på sådant sätt som gjorts i bl.a. Dalälven. Fiskeriverket bör
undersöka möjligheterna att, för bestånd av laxfisk beroende av kontinuerlig
utsättning, skapa mindre, lokala självreproducerande laxbestånd som kan
utnyttjas för att bevara beståndens naturliga karaktär.
Fiskeriverket har, i enlighet med detta, i regleringsbrev för 2004 fått
i uppdrag att i samverkan med berörda myndigheter utreda möjligheter och
konsekvenser av en förändrad inriktning på kompensationsåtgärder avseende
fiske i nuvarande och kommande vattendomar. Uppdraget skall redovisas
senast den 1 december år 2004.
Utskottet har, som redovisats under det föregående avsnittet, från
Regeringskansliet erfarit att regeringen mot bakgrund av Miljöbalkskommitténs
kommande ställningstaganden avser att senare återkomma till frågan om
omprövning av vattendomar.
Utskottet kan mot denna bakgrund konstatera att regeringen har fört arbetet
på området framåt och finner inte tillräckliga skäl för att nu ta ett
initiativ i frågan. Utskottet avser dock att även fortsättningsvis följa
frågornas hantering och utesluter inte heller nu möjligheten att i annat
sammanhang aktualisera dem på nytt.
Det kristdemokratiska förslaget angående översiktsplaner får i allt
väsentligt anses vara tillgodosett genom regeringens ovan redovisade initiativ
angående vattenbruk m.m.
Utskottet avstyrker motionerna.
Användning av fiskeavgifter
Utskottets förslag i korthet
Utskottet bör avslå motionsförslaget om användning av fiskeavgifter.
Motion 2003/04:Bo279 (s) förespråkar lokalt bestämmande över användningen
av vattenregleringsmedlen för fiskevård (s.k. särskilda fiskeavgifter).
Ett
likadant yrkande avstyrktes av utskottet i betänkande 2002/03:BoU3.
Utskottet antecknade då att det inom Fiskeriverket pågick ett arbete som
syftar till att bl.a. på nytt ta ställning till principerna för delegering
av beslutanderätten i de angivna fallen. Arbetet beräknades vara avslutat
under år 2003.
Fiskeriverket eller, efter verkets bemyndigande, länsstyrelsen bestämmer
hur fiskeavgifter som har fastställts enligt 6 kap. 5 § lagen (1998:812)
med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet skall användas, om inte
annat har bestämts i domen eller beslutet (10 § förordningen [1998:928]
om bygde- och fiskeavgifter).
Dessa avgifter kallas särskilda fiskeavgifter och skall användas för
främjandet av fisket i det vatten som berörs av vattenverksamheten eller
inom något angränsande vattenområde. De skiljer sig från allmänna avgifter
som skall användas för att bekosta forskning och utveckling i hela landet
inom fiskevården.
I proposition 2003/04:51 Kust- och insjöfiske samt vattenbruk anför
regeringen angående särskilda och allmänna fiskeavgifter att det är angeläget
att dessa fiskeavgiftsmedel i framtiden utnyttjas bättre. Regeringen gör
bedömningen att Fiskeriverket i samverkan med berörda myndigheter ser
över möjligheterna för ett bättre utnyttjande av dessa medel.
Enligt inhämtade uppgifter och handlingar från Fiskeriverket har verket
i viss omfattning delegerat beslutanderätten till länsstyrelser. Sedan
1999 skall dock beslutanderätten inte ha delegerats i något fall. Numera
beräknas arbetet med principerna för delegering m.m. vara avslutat före
den 1 juli 2004.
Utskottet noterar att regeringen har uppmärksammat frågan hur medlen
används och att Fiskeriverkets arbete beräknas bli klart under innevarande
halvår. De kommande övervägandena bör inte föregripas. Utskottet avstyrker
motionsförslaget.
Yrkesfiskarnas processuella ställning
Utskottets förslag i korthet
Utskottet bör avslå motionsförslagen om yrkesfiskarnas processuella
ställning.
Motionerna 2002/03:MJ493 (c) yrkande 7 och 2003/04:MJ433 (c) yrkande 6
innehåller förslag om att säkerställa fiskares ställning som sakägare.
Framför allt avser yrkandena fiskares möjligheter att erhålla ekonomisk
kompensation från den som söker tillstånd till etablering av vindkraftverk
som påverkar fisket.
I miljöbalkspropositionen (prop. 1997/98:45) anför regeringen att det
knappast är möjligt att direkt i lagtexten ange vem som är att anse som
sakägare. Regeringen är av den uppfattningen att yrkesfiskare bör kunna
vara sakägare även i mål om vattenverksamhet trots att de inte fiskar med
fasta redskap. Vidare borde enligt regeringen en anknytning som endast
grundar sig på allemansrätt aldrig vara tillräcklig för att talerätt skall
föreligga. Gällande sakägarbegrepp enligt miljöskyddslagen bör utgöra
utgångspunkt. En generös tillämpning är således avsedd. Frågan får enligt
regeringens mening i övrigt överlämnas till rättstillämpningen i likhet
med vad som gäller inom andra rättsområden.
Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning och avstyrker
motionsförslagen.
Riksintressen
Utskottets förslag i korthet
Utskottet bör avslå motionsförslagen om riksintressen.
I motion 2003/04:Bo280 (s) förespråkar motionärerna bl.a. att stränderna
klassas som riksintresse i MB. Motion 2003/04:T310 (c) yrkande 8 innehåller
förslag om en klassificering av Ystads hamn som riksintresse.
Miljöbalken behandlar riksintressen i framför allt kapitlen 3 och 4.
Riksintressen enligt 4 kap. är lokaliserade och avgränsade av riksdagen.
Motsvarande intressen enligt 3 kap. måste däremot helt och hållet lokaliseras
och avgränsas med tillämpning av de principer som gäller enligt PBL i
fråga om samspelet och rollfördelningen mellan staten och kommunerna. I
första hand skall sådana frågor lösas inom ramen för översiktsplaner.
Riksintressen enligt såväl 3 som 4 kap. MB skall anges särskilt i
översiktsplanen (4 kap. 1 § PBL).
Det ankommer på vissa myndigheter att efter samråd med Boverket inom sitt
område lämna uppgifter till länsstyrelserna om områden som de bedömer
vara av riksintresse enligt 3 kap. MB. Naturvårdsverket ansvarar i detta
sammanhang för områden av riksintresse för naturvården och friluftslivet
och Sjöfartsverket m.fl. för områden av riksintresse för kommunikationer
(2 § förordningen [1998:896] om hushållning med mark- och vattenområden
m.m.).
Enligt utskottets mening föreligger det inte tillräckliga skäl för riksdagen
att gå motionärerna till mötes.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett
följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag
till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Lokaliseringsfrågor avseende vindkraftsutbyggnad, punkt 1 (m)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta Pålsson (m) och Peter
Danielsson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om lokaliseringsfrågor avseende vindkraftsutbyggnad.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:N333 yrkande 9 och 2003/04:Bo214
och avslår motionerna 2002/03:MJ493 yrkande 6, 2003/04:MJ408 yrkande 16,
2003/04:MJ433 yrkande 5, 2003/04:N326 yrkandena 2 och 3 och 2003/04:Bo218
yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Utbyggnad av vindkraft skall ske på dess egna meriter. Det är på sikt
ohållbart att ha en allt större andel av energiproduktionen som är beroende
av stöd eller kvoter för att leverera elström. Vi anser därför att det
inte behövs några nationella planeringsmål för vindkraftens utbyggnad.
Etablering av vindkraft skall inte heller främjas genom att vissa områden
hävdas som riksintressen.
Vindkraft till havs hotar den marina miljön. Många fiskar och ryggradslösa
djur livnär sig på alger och andra vattenväxter. Förutom föda ger algerna
skydd och livsrum åt många vattenlevande organismer. Den marina miljön är
utsatt för allvarliga hot. Värst är övergödningen som stressar akut hotade
arter och föder de årliga stora bältena av giftalger som kväver andra
alger. Andra hot är oljeutsläpp, miljögifter och de syrefria bottnar som
får allt större utbredning. Ett nytt orosmoln för den marina miljön är de
vindkraftsparker man planerar att bygga till havs vid känsliga utsjögrund
såsom Hoburgs bank och Midsjöbankarna utanför Gotland. Dessa områden är
förutom att vara värdefulla sjöfågelområden också unika algbeståndsreservoarer,
som är viktiga uppväxtmiljöer för torsk. Det vore till stor skada för
den marina miljön i Östersjön om inte dessa biologiska värden kunde
bibehållas. De problem som finns i dag med miljögifter är mer än tillräckliga
för att skada denna sköra miljö. Vi behöver inte förvärra den med att
bygga nya vindkraftverk.
Vi föreslår därför att riksdagen skall tillkännage för regeringen som sin
mening vad vi med anledning av de moderata motionerna framför om att
vindkraften inte främjas genom att man pekar ut vissa områden som riksintresse
för vindkraft och om att avslå planerna på och stoppa utbyggnaden av
vindkraftverk till havs i ömtåliga marina miljöer.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:N333 yrkande 9 och 2003/04:Bo214
och avslår motionerna 2002/03:MJ493 yrkande 6, 2003/04:MJ408 yrkande 16,
2003/04:MJ433 yrkande 5, 2003/04:N326 yrkandena 2 och 3 samt 2003/04:Bo218
yrkandena 1 och 2.

2. Lokaliseringsfrågor avseende vindkraftsutbyggnad, punkt 1 (fp)
av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om lokaliseringsfrågor avseende vindkraftsutbyggnad.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:N326 yrkandena 2 och 3 och avslår
motionerna 2002/03:MJ493 yrkande 6, 2003/04:MJ408 yrkande 16, 2003/04:MJ433
yrkande 5, 2003/04:N333 yrkande 9, 2003/04:Bo214 och 2003/04:Bo218 yrkandena
1 och 2.
Ställningstagande
I dag finns det ca 600 vindkraftverk i Sverige som tillsammans producerar
0,5 TWh, vilket kan jämföras med den totala elproduktionen i Sverige som
ligger på 150 TWh. Vindkraften står alltså för 0,3 % av den årliga
elproduktionen i Sverige. Man kan också jämföra med Trollhättans kraftverk
(vattenkraft) som ensamt producerar ca 1,3 TWh. Det är nästan tre gånger
så mycket som alla Sveriges vindkraftverk tillsammans. I dag finns det
planer på att bygga ytterligare 8 000-9 000 vindkraftverk i vårt land. En
sådan etablering förutsätter att många tidigare orörda naturområden
exploateras. De vindkraftverk som det i dag planeras för är ofta ca 50 meter
höga. Redan genom sin storlek bidrar de avsevärt till att förändra
landskapsbilden. På en sådan etablering skall det ställas samma krav som på
en motsvarande industrietablering. Då blir man säkerligen mycket mer aktsam.
Verkens påverkan på landskapsbilden har stor betydelse. Enligt vår mening
bör denna påverkan i större utsträckning leda till att tillstånd inte
lämnas.
Ljudet från ett vindkraftverk sprids över ett stort område och påverkar
naturligtvis omgivningen. Fler undersökningar behövs för att fastställa
hur djurlivet påverkas av dessa ingrepp i miljön. Redan i dag finns det
rapporter om sällsynta arter av fladdermöss som skadats av vindkraftverken
eftersom deras navigering störts. Samma sak gäller påverkan på den marina
miljön kring de fundament som måste byggas för havsbaserade kraftverk.
Innan dessa utredningar är ordentligt gjorda bör en fortsatt utbyggnad
avvaktas. Bra exempel på lokalisering av vindkraftverk är när man bebyggt
hamnområden som redan domineras av industribebyggelse. I dessa områden är
kraftverken ett passande inslag, och skadorna på djur och växtliv kan
minimeras. Stora industribyggnader hör dock inte hemma i våra orörda och
natursköna kustområden.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
vi med anledning av de två fp-motionerna framför om att vara ytterst
restriktiv vid prövning för nyexploatering av nya kustområden för vindkraft
och att avvakta fortsatt utbyggnad av vindkraft tills utredningar kring
hur växt- och djurliv påverkas är färdiga. I den mån övriga motionsförslag
inte kan anses tillgodosedda med detta avstyrker vi dem.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:N326 yrkandena 2 och 3 samt avslår
motionerna 2002/03:MJ493 yrkande 6, 2003/04:MJ408 yrkande 16, 2003/04:MJ433
yrkande 5, 2003/04:N333 yrkande 9, 2003/04:Bo214 och 2003/04:Bo218 yrkandena
1 och 2.

3. Lokaliseringsfrågor avseende vindkraftsutbyggnad, punkt 1 (kd)
av Göran Hägglund (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om lokaliseringsfrågor avseende vindkraftsutbyggnad.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ408 yrkande 16 och
2003/04:Bo218 yrkandena 1 och 2 och avslår motionerna 2002/03:MJ493 yrkande
6, 2003/04:MJ433 yrkande 5, 2003/04:N326 yrkandena 2 och 3, 2003/04:N333
yrkande 9 och 2003/04:Bo214.
Ställningstagande
Det är ett välkänt faktum att samhället måste ställas om till en mer
uthållig utveckling. Här kommer vindkraften att spela en allt större roll
som en förnyelsebar energikälla som vi har gott om i vårt land. Den är en
påfallande ren energikälla och den tillför energi som är gratis och
outsinlig. Påverkan på luft och klimat är synnerligen begränsad. När ett
vindkraftverk har tjänat ut kan det monteras ned.
Dessvärre finns stora målkonflikter kring denna energikälla. Vindkraftverken
medför stora ingrepp i landskapsbilden och har nackdelar i form av buller
och skuggbildningar. Påverkan kan förekomma på bl.a. telekommunikation
och radaranläggningar liksom på djur- och växtliv. Oftast finns de bästa
förutsättningarna för vindkraftverk där turism, friluftsliv och rekreation
samtidigt har sina mest attraktiva områden. Mycket talar för att utbyggnaden
av den havsbaserade vindkraften bör fortsätta. Olyckligtvis är de grunda
havsområden som är mest lämpade för vindkraftverk samtidigt värdefulla
områden för fiskbestånden. De områden där vindkraftverk kan byggas med
minimal påverkan på miljö och fiske bör därför kartläggas och klassas som
riksintressen för vindkraftsproduktion.
Kristdemokraterna anser att man bör sträva efter att bygga vindkraftverken
på platser där få människor kan bli störda. Den nya generationens
vindkraftverk med effekter på 3-3,5 MW kan placeras upp till tio mil utanför
kusten, utom synhåll från land.
Affärsverket svenska kraftnät anser att möjligheten att bygga ut
stamledningsnätet mellan norra och södra Sverige är starkt begränsad.
Kapacitetstaket nås redan i dag när vattenkraftverken går för fullt, t.ex. vid
vårflod. En storskalig utbyggnad av vindkraften i Norrland skulle därför
kräva nya 400 KV-ledningar genom Sverige. En sådan ledning kostar ca 4
miljarder kronor per 100 mil. Nya 400 KV-ledningar skulle också de innebära
stora ingrepp i landskapsbilden och för jord- och skogsbruket. Större
vindkraftsutbyggnader bör därför lokaliseras till områden som förutom att
vara lämpliga i andra avseenden även har en utbyggd infrastruktur vad
gäller elnätet.
Områden av riksintresse för vindkraft behöver pekas ut. Det gäller också
områden som ej skall vara föremål för lokalisering av vindkraftverk. Detta
arbete måste ta sin utgångspunkt i en dialog mellan Energimyndigheten,
länsstyrelserna, berörda centrala verk och kommunerna. Därefter kan
avvägningar mellan olika riksintressen göras. Det som på lämpligaste sätt
främjar en långsiktig utveckling bör ges företräde.
Jag föreslår att riksdagen med anledning av kd-förslagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad jag framför om att områden av riksintresse
för vindkraftsutbyggnad bör pekas ut och att större vindkraftsutbyggnader
av ekonomiska skäl bör lokaliseras till områden med en utbyggd infrastruktur
för eldistribution.
I den mån övriga motionsförslag inte kan anses tillgodosedda med detta
avstyrker jag dem.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ408 yrkande 16 och
2003/04:Bo218 yrkandena 1 och 2 och avslår motionerna 2002/03:MJ493 yrkande
6, 2003/04:MJ433 yrkande 5, 2003/04:N326 yrkandena 2 och 3, 2003/04:N333
yrkande 9 och 2003/04:Bo214.

4. Lokaliseringsfrågor avseende vindkraftsutbyggnad, punkt 1 (c)
av Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om lokaliseringsfrågor avseende vindkraftsutbyggnad.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ493 yrkande 6, 2003/04:MJ433
yrkande 5 och 2003/04:Bo218 yrkandena 1 och 2 och avslår motionerna
2003/04:MJ408 yrkande 16, 2003/04:N326 yrkandena 2 och 3, 2003/04:N333
yrkande 9 och 2003/04:Bo214.
Ställningstagande
Alltfler inser att samhället måste ställas om till en mer uthållig utveckling.
Vindkraften kommer här att spela en allt större roll som en förnyelsebar
energikälla. Den är en påfallande ren energikälla och den tillför energi
som är gratis och outsinlig. Påverkan på luft och klimat är synnerligen
begränsad. När ett vindkraftverk har tjänat ut kan det monteras ned.
Det finns dock dessvärre målkonflikter kring denna energikälla. Vindkraftverken
medför ingrepp i landskapsbilden och har nackdelar i form av buller och
skuggbildningar. Påverkan kan förekomma på bl.a. telekommunikation och
radaranläggningar liksom på djur- och växtliv. Oftast finns de bästa
förutsättningarna för vindkraftverk där turism, friluftsliv och rekreation
samtidigt har sina mest attraktiva områden.
Det pågår runt den svenska kusten många intressanta diskussioner om
vindkraftsparker och deras etableringar längs den svenska kusten. Etableringarna
berör såväl bofasta som sommarboende. Inte sällan pågår långa och många
överprövningsprocesser som visar på konflikter mellan nationella energimål
och lokala boendemiljöer och mellan lokalsamhället och de fritidsboende.
Detta har fått många vindkraftsintressenter i kustområdena att planera
för och ansöka om havsbaserade vindkraftsparker. Många gånger görs detta
i tron och förhoppningen att det här inte sker någon påverkan på miljön
eller att det här inte finns opponenter. Det är dock detta som är problemet,
eftersom det inte finns någon som helst erfarenhet av vad som inträffar
i närmiljön runt vindkraftverket. De områden som är intressanta för
placering är ofta just där fisken leker eller växer upp. Det är också platser
där det småskaliga fisket bedriver sin verksamhet. Om dessa utbyggnader
blir av stoppas det småskaliga fisket, eftersom fiskarna inte har utrustning
eller fartyg för att söka fiskeplats längre bort. Därför bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna att forskning om effekterna på
fisket måste föregå etablering av havsbaserade vindkraftverk.
I sammanhanget bör möjligheten att inrätta ett vindkraftscentrum på
Gotlands högskola undersökas på nytt.
Områden av riksintresse för vindkraft behöver pekas ut. Det gäller också
områden som ej skall vara föremål för lokalisering av vindkraftverk. Detta
arbete måste ta sin utgångspunkt i en dialog mellan Energimyndigheten,
länsstyrelserna, berörda centrala verk och kommunerna. Därefter kan
avvägningar mellan olika riksintressen göras. Det som på lämpligaste sätt
främjar en långsiktig utveckling bör ges företräde.
Affärsverket svenska kraftnät anser att möjligheten att bygga ut
stamledningsnätet mellan norra och södra Sverige är starkt begränsad.
Kapacitetstaket nås redan i dag när vattenkraftverken går för fullt, t.ex. vid
vårflod. En storskalig utbyggnad av vindkraften i Norrland skulle därför
kräva nya 400 KV-ledningar genom Sverige. En sådan ledning kostar ca 4
miljarder kronor per 100 mil. Nya 400 KV-ledningar skulle också de innebära
stora ingrepp i landskapsbilden och för jord- och skogsbruket. Större
vindkraftsutbyggnader bör därför lokaliseras till områden som förutom att
vara lämpliga i andra avseenden även har en utbyggd infrastruktur vad
gäller elnätet.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
jag framför med anledning av de två c-motionerna samt förslagen i kd-motionen
Bo218 yrkandena 1 och 2. I den mån övriga motionsförslag inte kan anses
tillgodosedda med detta avstyrker jag dem.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ493 yrkande 6, 2003/04:MJ433
yrkande 5 och 2003/04:Bo218 yrkandena 1 och 2 och avslår motionerna
2003/04:MJ408 yrkande 16, 2003/04:N326 yrkandena 2 och 3, 2003/04:N333
yrkande 9 och 2003/04:Bo214.

5. Krav avseende vindkraftsutbyggnad, punkt 2 (m)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Margareta Pålsson (m) och Peter
Danielsson (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om krav avseende vindkraftsutbyggnad. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2003/04:N290 yrkandena 6-8 och 2003/04:N333
yrkandena 3-5 och avslår motionerna 2003/04:Bo218 yrkande 3 och 2003/04:Bo260
yrkande 6.
Ställningstagande
Enligt vår uppfattning måste all lagstiftning genomsyras av stor respekt
för den enskilda äganderätten. Lagstiftningen bör samtidigt präglas av en
stor respekt för människors liv och hälsa samt skyddsintressen i natur
och miljö.
Det är lätt att konstatera att vindkraftens etableringsfrågor är komplicerade.
Vindkraften har uppenbara fördelar som energikälla. Samtidigt syns ett
vindkraftverk på stora avstånd. Vidare ger det upphov till buller och
andra olägenheter. Detta gör att värdefulla kultur- och naturvärden, liksom
eventuella grannars intressen av en fortsatt god boendemiljö, måste beaktas
när ställning tas till etableringar av nya verk.
Enligt vår mening måste en markägare ges möjlighet att själv bestämma vad
marken skall användas till och om han så önskar upplåta marken för vindkraft.
Men detta kräver att även övriga intressen tas till vara på ett bra sätt.
Detta görs bäst genom att man i den kommunala planprocessen tar ställning
till frågor om vindkraftsetableringar. På så sätt kan skyddsvärda natur-
och kulturmiljöer undantas och förutsebarhet garanteras ägare till
kringliggande markområden. Vindkraftsetableringar skall granskas noga i den
kommunala planeringen och tillståndsgivningen. Krav bör ställas på
detaljplaneprövning vid varje etablering. Då ges närboende och sakägare
möjlighet att hävda sina intressen.
Det bör därför samtidigt skapas ett fungerande regelverk som sätter snäva
och tydliga gränser för byggande av vindkraftverk.
Vi anser vidare att nationella minimiregler för respektavstånd mellan
bebyggelse och vindkraftverk bör tas fram. Den mellanliggande terrängens
egenskaper skall vägas in för att närboende inte skall drabbas. Ersättningskrav
för minskade fastighetsvärden skulle då inte behöva komma i fråga. Reglerna
bör vara dispositiva, närboende skall alltså kunna godkänna att minimiavstånd
underskrids.
Vi vill ha en särskild gränsvärdesnorm för buller från vindkraftverk.
Bullernormer för industriområden är inte lämpliga att följa, när vindkraftverk
byggs nära bostadshus, rekreationsområden o.d. Vi vill att vindkraftsverksamhet
skall miljöprövas på samma sätt som annan verksamhet prövas som har
inverkan på omgivningen. Försiktighetsprincipen skall gälla. Innan stora
vindkraftsparker byggs borde därför deras miljöpåverkan utredas grundligt.

Enligt vår mening är det inte tillräckligt att de i våra motioner
aktualiserade mycket angelägna frågorna om krav på miljö- och
detaljplaneprövning
vid vindkraftsetablering, införande av respektavstånd mellan bostäder och
vindkraftverk samt krav på samråd med närliggande kommuner vid
vindkraftsetablering m.m. behandlas i Boverkets handbok. Vi anser att frågorna
förtjänar att behandlas i ett större sammanhang. Till exempel bör kravet
på detaljplaneprövning framgå av lagen.
Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
vi framför med anledning av m-motionerna.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:N290 yrkandena 6-8 och
2003/04:N333 yrkandena 3-5 och avslår motionerna 2003/04:Bo218 yrkande 3
och 2003/04:Bo260 yrkande 6.

6. Krav avseende vindkraftsutbyggnad, punkt 2 (kd)
av Göran Hägglund (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om krav avseende vindkraftsutbyggnad. Därmed
bifaller riksdagen motion 2003/04:Bo218 yrkande 3 och avslår motionerna
2003/04:N290 yrkandena 6-8, 2003/04:N333 yrkandena 3-5 och 2003/04:Bo260
yrkande 6.
Ställningstagande
Alltjämt bedrivs det ett omfattande utredningsarbete beträffande vilka
krav som bör ställas i samband med vindkraftsetableringar. I avvaktan på
att detta arbete förs framåt vill jag nu endast ta ställning i några av
de frågor som tas upp i de aktuella motionerna.
Det bör enligt min mening sålunda ställas krav när det gäller
översiktsplaneringens hantering av vindkraftsetableringar. Översiktsplaneringen
är det medel som står till buds för att skapa överblick och därmed
förutsättningar för en genomtänkt utbyggnad. Själva planeringen innebär att
område för område göra en avvägning mellan motstående intressen och bedöma
vad landskapen tål. Boende i områden som är aktuella för en exploatering
måste vara med i planeringen från början. Kristdemokraterna vill betona
vikten av att kommunerna i översiktsplaneringen behandlar områden lämpliga
för vindkraftverk.
Framtida utbyggnadsområden för vindkraft och även områden fria från
vindkraftverk skall markeras på kartorna i översiktsplaneringen.
Vidare finns det skäl att redan nu ställa krav på att vindkraftsutbyggnaden
samordnas mellan berörda kommuner och att länsstyrelserna är aktiva i sin
roll som bevakare av mellankommunala intressen.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
jag framför med anledning av motion Bo218 (kd) yrkande 3.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Bo218 yrkande 3 och avslår
motionerna 2003/04:N290 yrkandena 6-8, 2003/04:N333 yrkandena 3-5 och
2003/04:Bo260 yrkande 6.

7. Tillståndsprövning avseende vindkraftsutbyggnad, punkt 3 (c)
av Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om tillståndsprövning avseende vindkraftsutbyggnad.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Bo270.
Ställningstagande
Det svenska samhället är beroende av en säker elförsörjning. Att garantera
detta är ett av energipolitikens viktigaste mål.
Ett allvarligt hinder för att nå de uppsatta målen när det gäller utbyggnaden
av förnybar elproduktion är dagens komplicerade och delvis föråldrade
tillståndsprocess, i synnerhet den som gäller för vindkraften. Krånglig
och tidsödande byråkrati och motstridiga krav från olika myndigheter
fördröjer, förhindrar och fördyrar vindkraftens utbyggnad.
I några fall har utdragna tillståndsprocesser lett till att den planerade
tekniken, när tillståndet väl är klart, redan är föråldrad. För att
vindkraftsprojektören skall kunna utnyttja den senaste tekniken måste
tillståndsprocessen då dras i gång på nytt.
Ett problem i sammanhanget är att vindkraftverk hamnar under flera olika
regelverk och att tillståndsansökningar därför måste beredas av flera
olika myndigheter parallellt. Önskvärt vore att, liksom i exempelvis
Storbritannien, samla tillståndshanteringen under ett enda tak.
Man kan även ifrågasätta logiken i att vindkraft i dag klassas som
miljöfarlig verksamhet samtidigt som den erhåller miljöbonus för att den är
miljövänlig. Att projekt granskas noga och att strikta miljökrav ställs
är självklart, men detta kan lika väl ske inom ramen för plan- och bygglagen.

Ytterligare ett problem är att de effektgränser som satts för när tillstånd
behöver sökas från olika instanser inte har följt med den tekniska
utvecklingen. När gränsen för att behöva söka regeringstillstånd sattes till
10 MW framstod denna nivå som gigantisk. I dag räcker det med en grupp på
3-4 kraftverk för att komma över denna gräns, vilket i sig i de flesta
fall innebär fördröjning av projektet, eftersom ytterligare en instans,
regeringen, måste kopplas in. Gränsvärdena måste ses över och anpassas
till den teknikutveckling som skett.
För att kunna nå regeringens och riksdagens mål om 10 TWH vindkraft år
2015 behövs en betydligt snabbare tillståndsprocess.
Därför bör tillståndsprocessen ses över. Olika beslutsinstanser bör ansvara
för olika effektgränser.
Vad jag nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Bo270.

8. Omprövning av vattendomar, m.m., punkt 4 (c)
av Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om omprövning av vattendomar, m.m. Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:Bo294 och avslår motionerna 2003/04:Bo251 och
2003/04:Bo291.
Ställningstagande
Älven Ljusnan som sträcker sig från källflödena i Härjedalen till mynningen
vid Ljusne samhälle söder om Söderhamn är ett exempel på en älv som
exploaterats starkt. Trots den förhållandevis stora utbyggnaden är
regleringsgraden låg jämfört med många andra norrländska älvar.
Med något enstaka undantag är samtliga vattenkraftsanläggningar inom
Ljusnans och Voxnans avrinningsområde tillståndsprövade enligt den äldre
vattenlagen. Huvudsyftet med den lagen var att "underlätta samhällsnyttig
exploatering", vilket innebar att tillgodose intressena av elutvinning.
Naturvärden, kulturmiljön och fiskeintressen fick i allmänhet stå tillbaka.

Den vattenlag som tillkom 1983 vidgade perspektiven, och motstående
intressens möjligheter att komma till tals blev något bättre tillgodosedda.
Men det är först i och med vattenlagstiftningens införlivande i miljöbalken
som vattenverksamhet likställs med andra motsvarande verksamheter som
skall prövas enligt denna lag.
De allra flesta av de äldre vattendomarna har vattenhushållningsbestämmelser
som med dagens synsätt ter sig otidsenliga när det gäller rätten att
innehålla vatten. Det finns knappast någon vattendom som kräver minimitappningar
i den nivå som nu utgör utgångspunkt för vad som bör eftersträvas, nämligen
den naturliga lågvattenföringen. Från naturmiljö och landskapsbildssynpunkt
är detta ett problem som i och för sig varierar i storlek beroende på var
man befinner sig i geografin. Från fiskesynpunkt är frånvaron av vatten
eller för lite vatten direkt förödande för de strömlevande arterna. Många
andra problem följer också i spåren av minimal vattenföring.
I Hälsingland och Härjedalen har dessa frågor uppmärksammats av berörda
kommuner och länsstyrelser. Mot bakgrund av de allmänna värderingar kring
dessa frågor som råder i dag har man sökt få otidsenliga vattendomar
omprövade men stött på stora svårigheter att nå framgång med detta. Som
vision för detta arbete har man slagit fast att man vill återskapa ett
hållbart älvsystem med variationsrika natur- och kulturmiljöer. Man bejakar
självfallet en fortsatt hög kraftproduktion men vill också tillgodose
dagens krav på biologisk mångfald, kulturella och sociala värden som ger
bra boendemiljöer.
Vattendomar som i dag avkunnas enligt den nyare lagstiftningen ställer
betydligt högre krav på minimivattenföring, men erfarenheterna från arbetet
i Hälsingland och Härjedalen visar att det är mycket svårt att få gamla
domar omprövade enligt dagens värderingar och dagens lagstiftning. Även
när det gäller dämningsgränser i olika sjösystem som ställer till problem
i samband med vårfloden eller häftiga regn har det visat sig mycket svårt
att få omprövningar till stånd.
Mot bakgrund av det som här anförs finns det starka skäl att se över
gällande regelverk och myndigheters agerande. Det kan inte vara rimligt
att domar som utfärdades för 50 och 60 år sedan skall vara näst intill
omöjliga att få omprövade med utgångspunkt från de värderingar och synsätt
som i dag gäller.
Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad
jag med anledning av motion 2003/04:Bo294 framför om att underlätta
omprövningar av gamla vattendomar.
Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Bo294 och avslår motionerna
2003/04:Bo251 och 2003/04:Bo291.

9. Åtgärder till förmån för fisk, punkt 5 (v)
av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om åtgärder till förmån för fisk. Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2003/04:Bo228 och 2003/04:Bo278 och avslår motionerna
2003/04:MJ408 yrkandena 28 och 36 och 2003/04:Bo227.
Ställningstagande
Förekomsten av ål har minskat dramatiskt i många av våra vattendrag. En
av de viktigaste orsakerna till minskningen är bristen på vandringsvägar
förbi många kraftverk. Detta har gjort att ålen nästan har försvunnit
från många vattendrag. Bristen på vandringsvägar gör att ålen inte får
tillgång till sina naturliga lekplatser, och därmed upphör reproduktionen.
Detta har man i viss mån försökt kompensera med utplantering av ålyngel.
Detta är otillräckligt och leder i förlängningen till en sämre kvalitet
på ålen, eftersom ålens naturliga vandring i outbyggda älvar upp till
lekplatserna främjar fortbestånd av livskraftiga individer. De som inte
klarar denna strapats blir utan avkomma. Så är inte fallet med ål som
odlats fram i bassänger. Den enda långsiktigt hållbara vägen att få en
livskraftig ålstam är att de utbyggda älvarna förses med vandringsvägar
så att ålen kan ta sig upp till naturliga lekplatser.
Förhållandena är likartade för laxen. Laxens naturliga vandring i outbyggda
älvar upp till lekplatserna främjar fortbestånd av livskraftiga laxar. De
som inte klarar detta kraftprov blir utan avkomma. Så är inte fallet med
utbyggda älvar där laxstationerna urskillningslöst fångar in alla laxar,
både de livskraftiga och de orkeslösa, för att i speciella bassänger
odla fram laxyngel. För att inte utarma den vilda laxen till förmån för
den odlade måste de utbyggda älvarna, i den mån det inte finns, förses
med laxtrappor så att de livskraftiga laxarna kan ta sig upp till sina
naturliga lekplatser.
Under de senaste åren har riksdagen gjort mycket positiva uttalanden
angående behovet av vandringsvägar för ål och laxtrappor. Det är nu nödvändigt
att snabbt gå vidare och genomföra nödvändiga regeländringar så att ålens
och laxens möjligheter att reproducera sig naturligt verkligen förbättras.

Vad vi nu med anledning av motionerna Bo228 (s) och Bo278 (s) har anfört
vill vi att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna. I den mån
övriga motioner inte kan anses tillgodosedda härigenom avstyrker vi dem.
Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Bo228 och 2003/04:Bo278 och
avslår motionerna 2003/04:MJ408 yrkandena 28 och 36 samt 2003/04:Bo227.
Särskilt
yttrande

Omprövning av vattendomar, m.m., punkt 4 (mp)
Helena Hillar Rosenqvist (mp) anför:

Miljöbalkskommittén har pekat på att genomförandet av ramdirektivet för
vatten är en omfattande arbetsuppgift där ett flertal utredningar,
myndigheter och andra deltar. Just antalet inblandade aktörer och utredningar
bidrar till en risk för att åtgärder skjuts fram orimligt länge och att
viktiga frågor hamnar mellan stolarna. Efterspelet till oljeläckaget i
Luleälven nyligen uppmärksammade t.ex. bristande krav på kraftverk i dammar.

Motionärerna pekar på andra frågor som behöver få större genomslag i
gällande vattendomar, t.ex. miniminivåer för vattenflöden och förbättringar
för fisket.
De allra flesta av de äldre vattendomarna har vattenhushållningsbestämmelser
som med dagens synsätt ter sig otidsenliga när det gäller rätten att
innehålla vatten. Det finns knappast någon vattendom som kräver minimitappningar
i den nivå som nu utgör utgångspunkt för vad som bör eftersträvas, nämligen
den naturliga lågvattenföringen. Från naturmiljö och landskapsbildssynpunkt
är detta ett problem som i och för sig varierar i storlek beroende på var
man befinner sig i geografin. Många andra problem följer också i spåren
av minimal vattenföring. Givetvis behövs även fortsättningsvis en hög
kraftproduktion men samtidigt måste man tillgodose dagens krav på biologisk
mångfald samt kulturella och sociala värden som ger bra boendemiljöer.
Erfarenheterna visar att det är mycket svårt att få gamla domar omprövade
enligt dagens värderingar och dagens lagstiftning.
Miljöpartiet anser att prövningen av vattendomar bör anpassas till
konsekvenserna av en misslyckad global klimatpolitik och ta större hänsyn
till risken för översvämningar. Miljöpartiet delar motionärernas otålighet
och anser att regeringen bör påskynda arbetet med förbättrade möjligheter
att uppdatera gamla vattendomar för att bl.a. ta större hänsyn till natur-
och miljöskydd.
Vi reserverar oss dock inte mot utskottsmajoriteten men kommer att noga
följa utvecklingen och om så krävs återkomma i annat sammanhang.

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motion från allmänna motionstiden hösten 2002
2002/03:MJ493 av Åsa Torstensson m.fl. (c):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om havsbaserade vindkraftverk.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om yrkesfiskarnas sakägarstatus.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:T310 av Johan Linander och Lars-Ivar Ericson (båda c):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Ystads hamn bör klassificeras som hamn av riksintresse.
2003/04:MJ408 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om havsbaserade vindkraftverk.
28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om restaurering av strömmar och vattendrag.
36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om planering för vattenbruk.
2003/04:MJ433 av Åsa Torstensson m.fl. (c):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om havsbaserade vindkraftverk.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om yrkesfiskarnas sakägarstatus.
2003/04:N290 av Lars Lindblad m.fl. (m):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om miljö- och detaljplaneprövning vid vindkraftsetablering.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nationella minimiregler för respektavstånd mellan bebyggelse
och vindkraft.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en särskild gränsvärdesnorm för buller från vindkraftverk.
2003/04:N326 av Axel Darvik m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att vara ytterst restriktiv med nyexploatering av nya kustområden
för vindkraft.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att avvakta fortsatt utbyggnad av vindkraft till dess utredningar
kring hur växt- och djurliv påverkas är färdiga.
2003/04:N333 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att närboende och näringsidkare inte skall behöva påverkas
negativt av vindkraftsutbyggnaden.
4. Riksdagen beslutar om dispositiva regler för etablering av
vindkraftverk så att närboende skall godkänna att minimiavstånd underskrids.
5. Riksdagen beslutar om gränsvärdesnorm för buller från vindkraftverk.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att vindkraften inte främjas genom att man hävdar att vissa
områden är av riksintresse.
2003/04:Bo214 av Ewa Björling (m):
Riksdagen beslutar att avslå planerna på och stoppa utbyggnaden av
vindkraftverk till havs i ömtåliga marina miljöer i enlighet med vad som
anförs i motionen.
2003/04:Bo218 av Annelie Enochson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att områden av riksintresse för vindkraftsutbyggnad bör pekas
ut.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att större vindkraftsutbyggnader av ekonomiska skäl bör lokaliseras
till områden med en utbyggd infrastruktur för eldistribution.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om övriga hänsyn som bör tas vid lokalisering av
vindkraftverk.
2003/04:Bo227 av Lars U Granberg och Lennart Klockare (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om lax i Luleälven.
2003/04:Bo228 av Hans Stenberg och Göran Norlander (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av vandringsvägar för att rädda ålens fortbestånd.
2003/04:Bo251 av Sven Gunnar Persson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av att pröva förutsättningarna för statsbidrag till ombyggnad
av slussen i Södertälje, byggande av flera avtappningsanordningar i
Söderströmsområdet samt ombyggnad och förstärkningar vid Hammarbyslussen.
2003/04:Bo260
av Dan Kihlström m.fl. (kd):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen skall verka för att Energimyndighetens utpekande
av riksintressen för vindkraftsutbyggnaden får genomslag i kommunernas
översiktsplanering.
2003/04:Bo270 av Åsa Torstensson och Eskil Erlandsson (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att snabba upp tillståndsprocessen avseende vindkraftverk.
2003/04:Bo278 av Hans Stenberg och Agneta Lundberg (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om behovet av vandringsvägar för att rädda den vilda laxens fortbestånd.

2003/04:Bo279 av Kenth Högström (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om hur vattenregleringsmedlen för fiskevård skall användas.
2003/04:Bo280 av Kristina Zakrisson och Birgitta Ahlqvist (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om lokalt och regionalt inflytande över strandskyddet.
2003/04:Bo291 av Kenth Högström (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om en revision av äldre vattendomar i allmänhet och med stöd i
1933 års regleringsdom av Dellensjöarna i synnerhet.
2003/04:Bo294 av Sven Bergström (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att underlätta omprövningar av gamla vattendomar.