Naturresurslagen
Betänkande 1995/96:BoU8
Bostadsutskottets betänkande
1995/96:BOU08
Naturresurslagen
Innehåll
1995/96 BoU8
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas 16 motioner helt eller delvis. 14 av motionerna är väckta under 1995 års allmänna motionstid, de övriga två har väckts under allmänna motionstiden 1994. I motionerna tas bl.a. upp olika aspekter på lagen om hushållning med naturresurser m.m. - NRL. Utskottet avstyrker samtliga motioner.
Till betänkandet har avgivits åtta reservationer bl.a. om att Gideälven och Brunnsberg i Österdalälven skall skyddas mot utbyggnad genom att de omfattas av skydd enligt 3 kap. 6 § NRL. Fyra särskilda yttranden har avgivits.
Motionerna m.m.
I betänkandet behandlas
dels de under allmänna motionstiden 1994 väckta motionerna
1993/94:Bo608 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en vägförbindelse till Talma sameby.
1993/94:Bo613 av Leif Marklund och Bruno Poromaa (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en vägförbindelse för Talma sameby.
dels de under allmänna motionstiden 1995 väckta motionerna
1994/95:Bo501 av Tom Heyman (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av tillräcklig seglingsfri höjd vid planeringen av framtida anläggningar som passerar Dalslands kanal.
1994/95:Bo506 av Elving Andersson och Marianne Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgning av den kommunala vetorätten.
1994/95:Bo509 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Vättern bör vara ett riksobjekt som färskvattentäkt enligt naturresurslagen och bör omgärdas med speciella skyddsbestämmelser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statligt ekonomiskt ansvar för genomförandet av miljöövervakningen i Vättern.
1994/95:Bo517 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av stöd och förebyggande skydd av Vättern som natur- och kulturområde och som dricksvattentäkt.
1994/95:Bo526 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om en ny miljölagstiftning i enlighet med vad i motionen anförts.
1994/95:Bo529 av Agneta Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skydda Gideälven uppströms Björna enligt 3 kap. 6 § naturresurslagen.
1994/95:Bo536 av Ulf Björklund (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skydd av älvsträckan vid Brunnsberg i Österdalälven enligt 3 kap. 6 § i naturresurslagen, NRL.
1994/95:Bo538 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om konsekvenserna av att göra Göta kanal med strandområde till ekopark alternativt kulturvårdsområde.
1994/95:Jo605 av Dan Ericsson m.fl. (kds) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att områden som är av riksintresse från vattenförsörjningssynpunkt bör ges status som sådana i naturresurslagen.
1994/95:Jo628 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vattenkraftsutbyggnadsepoken nu är avslutad,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skydd av Gideälven mellan Stennäs och Björna, Jaurekaska i Stora Luleälven och Ljungån i Gimån,
20. att riksdagen beslutar att sträckan av Österdalälven vid Brunnsberg förs in i 3 kap. 6 § naturresurslagen,
21. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om skydd i 3 kap. 6 § naturresurslagen för: i Motala ström Vätterns tillflöden söder om Hjoån_Mjölnaån, Kävlingeån, Rönne å och Rolfsån,
1994/95:Kr205 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att följa upp beslutet om nationalstadspark inför Expo 97.
1994/95:N421 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vindkraften som riksintresse och kommunal planering.
1994/95:N431 av Per Lager och Eva Goës (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i övrigt anförs i motionen om alternativa metoder för förvaring av kärnkraftsavfall och om det kommunala vetot,
3. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till lag om att återinföra den kommunala vetorätten som omfattar alla kärntekniska anläggningar.
1994/95:N450 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
13. att riksdagen hos regeringen begär att lagen om kommunalt veto återinförs beträffande kärntekniska anläggningar.
Utskottet har vid ett studiebesök till Kiruna kommun i juni 1995 informerat sig om den s.k. Talmavägen. Vid besöket hade utskottet överläggningar med företrädare för länsstyrelsen i Norrbottens län, Kiruna kommun och Talma sameby. Tre skrivelser om vägprojektet har inkommit till utskottet.
Uppgifter i anslutning till motionerna
Kort redogörelse för uppbyggnaden av naturresurslagen m.m.
Plan- och bygglagen (PBL) och naturresurslagen (NRL) trädde i kraft den 1 juli 1987. Bestämmelserna i NRL syftar till att främja en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. En huvuduppgift för NRL är att ange för olika lagar gemensamma prövningsgrunder som stöd för en allsidig och långsiktig bedömning av frågor om konkurrens beträffande användning av mark och vatten. Till lagen har därför knutits ett tiotal olika lagar som reglerar ianspråktagandet av mark och vatten för olika ändamål. Sålunda skall bestämmelserna i 2 kap. (de verksamhetsanknutna riktlinjerna) och 3 kap. (de geografiska riktlinjerna) NRL tillämpas enligt vad i dessa lagar är föreskrivet. Exempel på lagar som på detta sätt knutits till NRL är PBL, vattenlagen, miljöskyddslagen, naturvårdslagen, väglagen, minerallagen, kontinentalsockellagen och luftfartslagen. Genom denna konstruktion har NRL kommit att få en stor betydelse och en central roll beträffande samhällsplaneringen i vid mening. Den brukar betecknas som en paraplylag. Lagen är att anse som en lag genom vilken avvägningar mellan olika intressen kan och skall bedömas i ett långsiktigt perspektiv.
I 4 kap. finns regler om tillåtlighetsprövningen av industrianläggningar m.m. medan det i 5 kap. finns regler om miljökonsekvensbeskrivningar. I det avslutande kapitlet (6 kap.) finns regler om myndigheternas uppgifter och ansvarsfördelning.
Regeringsprövning av vissa industrianläggningar m.m. och det kommunala vetot
I 4 kap. 1 § NRL anges vissa slag av anläggningar som inte får utföras utan tillstånd av regeringen. Som exempel kan nämnas vissa anläggningar för kärnteknisk verksamhet och förbränningsanläggningar om anläggningen har en effekt om minst 200 megawatt. Regeringen kan också, enligt 4 kap. 2 § NRL, pröva andra anläggningar än sådana som omfattas av kravet på tillstånd enligt 4 kap. 1 § NRL, om anläggningen kan antas få betydande omfattning eller bli av ingripande beskaffenhet.
Enligt bestämmelserna i 4 kap. 3 § första stycket NRL får tillstånd enligt 1 och 2 §§ lämnas endast om kommunfullmäktige har tillstyrkt detta. Detta brukar kallas det kommunala vetot. Undantag härifrån finns emellertid i 4 kap. 3 § andra stycket. Regeringen får i vissa fall lämna tillstånd även om kommunfullmäktige inte har tillstyrkt att så sker. Om en anläggning är synnerligen angelägen från nationell synpunkt får regeringen nämligen lämna tillstånd även mot en kommuns vilja bl.a. när det är fråga om en anläggning som avser mellanlagring eller slutlig förvaring av kärnämne eller kärnavfall. Samma förhållande gäller också beträffande förbränningsanläggningar, gruppstationer för vindkraft och anläggningar för behandling av miljöfarligt avfall under förutsättning att anläggningarna är av viss minsta storlek.
I den i augusti 1994 till riksdagen överlämnade propositionen 1994/95:10 med förslag till miljöbalk föreslogs att den grundläggande lagstiftningen på miljöområdet skulle samordnas i en miljöbalk. NRL är en av de lagar som föreslås ingå i balken. De delar av NRL som redovisats ovan föreslogs i propositionen ingå i 5 kap. i balken. Såvitt rör det kommunala vetot föreslogs inga reella förändringar. Reglerna i NRL i nu redovisad del skulle enligt regeringsförslaget tas in i balken utan förändring av deras materiella innebörd. Den nuvarande regeringen beslutade återkalla propositionen.
Arbetet med att lämna förslag till en miljöbalk pågår numera inom Miljöbalksutredningen. Arbetet beräknas vara avslutat sommaren 1996.
Vägförbindelse för Talma sameby?
Länsstyrelsen i Norrbottens län avslog i mars 1989 en ansökan av Kiruna kommun om dispens från bestämmelserna för Påkkentanjaure naturreservat för att anlägga en väg för Talma sameby mellan Laxforsen och Salmi. Länsstyrelsens beslut överklagades till regeringen som i beslut i maj 1990 bl.a. anförde följande.
Den s.k. Talmavägen beräknas bli 34 km lång och avsikten är att den skall förena två befintliga vägar. Mellan Laxforsen och den övre delen av Lulep Voulusjaure finns en skogsbilväg vilken är ansluten till det befintliga vägnätet. Denna skall genom Talmavägen förenas med en cirka 30 km lång enskild väg mellan Salmi och Laimoluokta. Den planerade vägen skulle sträcka sig genom Påkkentanjaure naturreservat och samtidigt leda in i Rostu s.k. obrutna fjällområde inom vilket reservatet är beläget. Den skulle också leda in i inom reservatet belägna områden av riksintresse för naturvård.
Vid prövning av frågor enligt naturvårdslagen skall naturresurslagen tillämpas. Enligt 3 kap. 1 och 5 §§ naturresurslagen får en anläggning komma till stånd inom ett s.k. obrutet fjällområde endast om det behövs för bl.a. rennäringen och om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden. Avgränsning av de fjällområden som anges i 3 kap. 5 § naturresurslagen har skett med utgångspunkt i att de utanför en zon på cirka 8 km från väg antas motsvara en halv dagsetapps vandring, varför områdena antas vara i huvudsak opåverkade av aktiviteter på och i anslutning till vägar. Huvudprincipen bör enligt förarbetena vara att nya vägar inte får anläggas. Vägar som slutar blint inom områdenas yttre delar medför dock i vissa fall så begränsad omgivningspåverkan att de inte förändrar karaktären på områdena. Det kan enligt motiven gälla vägar som betjänar några enstaka fastigheter eller som behövs för t.ex. rennäringen. Vägar som leder in mot de centrala delarna av områdena kan medföra en avsevärd påverkan på områdenas karaktär och bör därför inte tillåtas. Eftersom naturreservatet är beläget inom Rostu obrutna fjällområde skall 3 kap. 1 och 5 §§ naturresurslagen tillämpas i ärendet.
I Kiruna kommuns förslag till översiktsplan anges att i de fem byarna norr om Torneträsk finns ett sextiotal hus sammanlagt, av vilka de allra flesta är fritidshus eller används sommartid i samband med renskötsel. Enligt översiktsplanen för Torneträskområdet kan en begränsad ökning av bebyggelsen få göras. I förslaget till översiktsplan anförs att om den planerade vägen blir av, kommer antagligen efterfrågan på mark att öka väsentligt. Också turistanläggningar kan bli aktuella.
Av länsstyrelsens konsekvensbedömning framgår bl.a. att den föreslagna vägsträckningen genom naturreservatet berör ett faunaområde av högsta värde. Utgångspunkten för värderingen har varit att områden med många hotade arter är skyddsvärda för hela faunan. De stora rovdjur som förekommer i området kännetecknas samtliga av att de i möjligaste mån undviker kontakt med människor. De nya direkta och indirekta störningarna som en väg genom naturreservatet skulle medföra, innebär med all sannolikhet att områdets värde för de stora rovdjuren försämras. De i området förekommande kungsörns- och havsörnspopulationerna hör till våra mest störningskänsliga arter. Undersökningar gjorda i Ritsemområdet visar att kungsörn och jaktfalk har försvunnit från de exploaterade områdena. Det aktuella området utgör ett av Sveriges viktigaste reproduktionsområden för havsörn och där finns också ett antal häckande kungsörnspar. Havsörn, kungsörn, jaktfalk och andra rovfåglar skulle påverkas såväl direkt som indirekt om Talmavägen byggs. Vidare berörs ett urskogsområde som getts högsta värdeklass för sin mångformighet, arealstorlek, låga grad av kulturpåverkan samt stora betydelse för urskogsgynnad fauna. Den botaniska värderingen av motsvarande område har också medfört inplacering i högsta värdeklass.
Regeringen delar samebyns och kommunens uppfattning att en väg skulle underlätta samebyns transporter både till bosättningen norr om Torneträsk och vid nya föreskrifter och allmänna råd om köttkontroll m.m. vid renslakt, vilket träder i kraft den 1 juli 1990. De nya föreskrifterna kommer inte att förhindra höstslakten i Talma sameby. Samebyns transportproblem, som enligt regeringens bedömning är angelägna att lösa, bör kunna få en tillfredsställande lösning utan att en väg byggs.
Regeringen, som i ärendet har att tillämpa naturresurslagens bestämmelser om markens användning, finner vid en samlad bedömning att anläggandet och utnyttjandet av Talmavägen påtagligt skulle skada naturreservatets naturvärden. Vägen bör med hänsyn härtill inte komma till stånd.
Trafikutskottet behandlade 1992 motioner (bet. 1991/92:TU15 och yttr. 1992/93:TU3y) som gick ut på att riksdagen borde ge regeringen till känna att regeringen skulle vidta åtgärder så att vägen kom till stånd. Trafikutskottet återgav i korthet det ovan refererade regeringsbeslutet samt anförde att vägen från trafikpolitisk synpunkt är angelägen för samebyn. Utskottet förutsatte att regeringen följde frågan.
Vid behandlingen hösten 1992 av propositionen om samerna och samisk kultur m.m. anförde bostadsutskottet (bet. 1992/93:BoU8 s. 31) med anledning av en motion om en väg till Talma sameby att något väsentligt nytt inte tillkommit som motiverade en omprövning av tidigare fattade beslut. Med anslutning till vad trafikutskottet anfört i det ovan omnämnda yttrandet avstyrkte utskottet enhälligt motionen, som avslogs av riksdagen.
Vid behandling av ett motsvarande motionsyrkande hösten 1993 (1993/94:BoU1) anförde utskottet följande.
Som utskottet uppfattat yrkandet i motion 1992/93:Bo601 (s) innebär det att riksdagen bör besluta ge regeringen till känna att sådana ändringar av gränserna för Rostu obrutna fjällområde görs att det blir möjligt att bygga en väg avsedd i huvudsak för Talma sameby.
Ovan har lämnats en tämligen ingående redogörelse för regeringens beredning av ärendet om en vägförbindelse för Talma sameby. Av redogörelsen framgår bl.a. vilka motiv som finns i NRL avseende vägbyggande inom de obrutna fjällområdena och hur avgränsningen av sådana områden gjorts. Utskottet, som hänvisar till denna redogörelse, vill erinra om riksdagens beslut 1992 enligt vilket förutsattes (se bet. 1992/93:TU15 och BoU08) att regeringen följde frågan.
Bostadsutskottet har inte funnit att nya omständigheter av den karaktären tillkommit som föranleder en omprövning av riksdagens tidigare beslut. Motion 1992/93:Bo601 (s) om en vägförbindelse till Talma sameby avstyrks således. Motionen avslogs av riksdagen.
Sedan riksdagen senast behandlade frågan om en väg till Talma sameby har bl.a. följande inträffat i ärendet. Kiruna kommun anhöll i maj 1993 hos Länsstyrelsen i Norrbottens län om en omprövning av länsstyrelsens beslut från 1989 att ej medge dispens för byggande av Talmavägen. Inför beslutet hade länsstyrelsen låtit genomföra förnyade utredningar. Bl.a hade Skogsvårdsstyrelsen i länet på uppdrag av länsstyrelsen gjort en miljökonsekvensbeskrivning i ärendet. I beskrivningen inventeras fem vägalternativ. Dessutom har länsstyrelsens rennäringsdelegation utrett fem alternativ som bygger på att någon väg inte byggs. Två av dessa avser helikoptertransport av slaktade renar, de övriga driftsomläggning eller renodlad vinterslakt, slakt i Norge samt transport med svävare.
Tre av vägalternativen är enligt länsstyrelsen inte förenliga med bestämmelserna i NRL (2 kap. 3 och 6 §§ samt 3 kap. 1 och 5 §§). Anläggningskostnaden för dessa alternativ har uppskattats till mellan 7,1 och 10,2 miljoner kronor. De övriga två vägalternativen kan accepteras av länsstyrelsen. Anläggningskostnaderna - lägst 23 miljoner kronor - för dessa alternativ och driftskostnaderna har föranlett länsstyrelsen till bedömningen att dessa alternativ är orimliga från ekonomisk synpunkt.
Länsstyrelsen förordar i sitt beslut att samebyns transportproblem löses utan att vägförbindelse upprättas till norra sidan av Torne träsk.
I en reservation till länsstyrelsens beslut anförde en av dess ledamöter att han - i likhet med Kiruna kommun - ansåg att vägen borde byggas. För att Talma sameby skall ha möjlighet till långsiktig överlevnad är vägen ett måste.
Plan för utbyggnad av vattenkraft
Riksdagen beslutade år 1984 om en plan för utbyggnad av vattenkraften (prop. 1983/84:BoU30). Planen reviderades året därefter (prop. 1984/85:120, bet. 1984/85:BoU25). Den reviderade planen omfattade nya projekt, effektivisering och förnyelse samt byggande av små kraftverk om tillsammans 3,8 TWh/år (TWh = terawattimmar) i syfte att säkerställa en utbyggnad av vattenkraften om minst 2,5 TWh/år till mitten av 1990-talet. En del projekt i planen har i praktiken senare utgått genom avslag på ansökningar enligt vattenlagen (1983:291) och genom beslut i riksdagen om skydd enligt NRL. I såväl propositioner som utskottsutlåtanden har framhållits att den omständigheten att projekt finns upptagna i vattenkraftplanen inte automatiskt medför att de kan genomföras. Dessförinnan skall sedvanlig prövning enligt vattenlagen ske. Samma procedur och samma överväganden skall göras oberoende av om ett projekt finns medtaget i planen eller ej. Planen utgör inte heller hinder mot att aktualisera projekt som inte är upptagna i den.
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) har regeringens uppdrag att årligen redovisa bl.a. vattenkraftsutbyggnaden. I sin rapport, Energirapport 1994, redovisar NUTEK att tillskottet av vattenkraft, sedan vattenkraftplanen antogs, uppgår till ca 1,2 TWh/år.
Tillskottet av vattenkraft under perioden fram till år 2005 har av verket bedömts till ca 1 TWh/år varav 0,4 TWh/år utgör i vattenkraftplanen specificerade projekt och lika mycket härrör från små vattenkraftverk och effektiviseringar. Återstoden avses komma från projekt utanför planen.
Verket bedömer att den totala produktionsförmågan i vattenkraft under ett normalår blir ca 64 TWh år 2005.
Älvskydd m.m.
Vid tillkomsten av NRL år 1987 lagfästes de s.k. riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen. Dessa som beslöts av riksdagen i början av 1970- talet innebär att vissa älvar och älvsträckor undantogs från vattenkraftsutbyggnad. Riksdag och regering har under de senaste drygt 25 åren ägnat stor uppmärksamhet åt frågor som rör vattenkraftens roll i energibalansen och i samband därmed frågan om bevarandet av vattenområden och älvsträckor. Vid riksdagsbehandlingen i mars år 1993 av ett regeringsförslag om utökat älvskydd beslöts (prop. 1992/93:80, bet. 1992/93:BoU7) att ytterligare 13 älvar och älvsträckor skulle skyddas från vattenkraftsutbyggnad enligt 3 kap. 6 § NRL. Då behandlade utskottet bl.a. motioner i vilka yrkades att i Gideälven sträckan mellan Stennäs och Björna och i Österdalälven sträckan mellan Åsens kraftverk och Väsa kraftverk (Brunnsberg) skulle skyddas. Dessa motioner avslogs av riksdagen.
Riksdagen beslöt vid samma tillfälle att vissa överväganden borde göras om inventering av älvar och älvsträckor.
Nedan i detta avsnitt behandlas älvar och älvsträckor i den mån de aktualiserats i vissa motioner som behandlas i detta betänkande.
Beträffande älvsträckan i Gideälven föreslog utskottets majoritet (s, nyd med instämmande av v) att älvsträckan - under förutsättning av att den då pågående prövningen enligt vattenlagen (VL) inte innebar tillstånd till utbyggnad - skulle skyddas från utbyggnad och tas in i 3 kap. 6 § NRL. En minoritet i utskottet (m, fp, c, kds) föreslog i en reservation att ytterligare överväganden borde göras. Riksdagen beslöt i enlighet med reservationen. Ärendet om tillstånd till utbyggnad har behandlats av vattendomstolen. Regeringen har, enligt VL 11 kap. 3 §, förbehållit sig prövningen av ärendet. Vattendomstolen har i ett yttrande i ärendet till regeringen i februari 1995 anfört att den anser företaget tillåtligt enligt vattenlagens tillåtlighetsregler. Sökanden - Gidekraft AB - har i skrivelse till regeringen (Miljöde- partementet) återkallat ansökan från vidare prövning. Bolagets skrivelse har översänts till vattendomstolen, som uppmanats att hålla departementet informerat om målets fortsatta handläggning.
Beträffande älvsträckan vid Brunnsberg i Österdaläven föreslog utskottet och beslöt riksdagen att ytterligare överväganden borde göras.
I en folkomröstning i Älvdalens kommun den 13 november 1994 ställdes följande fråga: Anser Du att Älvdalens kommun skall stödja de planer som Älvdalens Jordägande Socknemän har om att bygga ett kraftverk i Österdalälven vid Brunnsberg? Av de avgivna rösterna ansåg 72 % att kraftverket inte borde byggas medan 26 % hade den motsatta inställningen. Drygt 70 % av de röstberättigade deltog.
Älvdalens Jordägande Socknemän har hos Vattendomstolen - Stockholms tingsrätt - ansökt om att få bygga Brunnsbergs kraftverk i Österdalälven. Kammarkollegiet anser att företaget är av sådan beskaffenhet att det bör prövas av regeringen. Miljödepartementet har begärt att få ta del av handlingarna i målet efter det att Fiskeriverkets yttrande kommit in till vattendomstolen. Regeringen kommer därefter att ta ställning till om frågan om den skall förbehålla sig prövningen enligt VL av Brunnsbergs kraftverk.
Beträffande älvsträckan Jaurekaska i Stora Luleälv begärde Statens vattenfallsverk (numera Vattenfall AB) år 1990 tillstånd hos vattendomstolen till ändring av de för sjön Langas gällande vattenhushållningsbestämmelserna. Vattendomstolen planerar att efter årsskiftet 1995/96 hålla huvudförhandling i ärendet. Ljungåfors Kraft AB har ansökt hos vattendomstolen om tillstånd till anläggande och bibehållande av Ljungå kraftverk i Ljungån i Bräcke kommun. Regeringen har inte förbehållit sig prövningen av ansökan. Vattenföretaget bedömdes inte vara av så betydande omfattning att regeringen borde förbehålla sig tillåtlighetsprövningen. Sedermera har Vattenöverdomstolen - Svea hovrätt - givit tillstånd till byggande av kraftverket. De ovan nämnda av riksdagen våren 1993 förordade övervägandena om vissa älvfrågor har gjorts av en särskild utredare. Denne har i april 1994 i betänkandet Vilka vattendrag skall skyddas? (SOU 1994:59) redovisat sitt uppdrag. Med undantag för fyra vattenområden i södra Sverige (Vätterns tillflöden söder om Hjo-Vadstena, Kävlingeån, Rönne å och Rolfsån) har utredningen inte lämnat slutligt förslag till skyddsvärda vattenområden och älvsträckor. Beträffande Gideälven och Österdalälven vid Brunnsberg föreslås således att skydd enligt 3 kap. 6 § NRL inte borde komma i fråga. Eventuellt skydd för dessa sträckor bör enligt utredningen i stället övervägas med stöd bl.a. i naturvårdslagen och/eller plan- och bygglagen. Utredningen konstaterar också att det behövs ett bättre underlag för att slå fast vilka ytterligare vattenområden som bör omfattas av skyddsbestämmelserna i 3 kap. 6 § NRL.
Utredningen har remissbehandlats. I september 1994 och i januari 1995 fick utredningen tilläggsdirektiv. Den skall bl.a. utarbeta ett program för kartläggning av vilka ytterligare vattenområden och älvsträckor som bör skyddas mot vattenkraftsutbyggnad. Syftet med kartläggningen bör vara att få en grund för en sammanhållen bedömning av vilka ytterligare vattenområden som bör ges ett långsiktigt skydd. Utredningen skall redovisa resultat av sitt arbete senast vid årsskiftet 1996/1997.
Vättern
Vättern med öar och strandområden är klassad som riksintresse enligt NRL. Detta innebär (3 kap. 2 § NRL) att turismens och friluftslivets, främst det rörliga friluftslivets, intressen särskilt beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön. I NRL (2 kap. 8 §) anges att mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för anläggningar för bl.a. vattenförsörjning så långt möjligt skall skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningen.
Frågan om Vättern som färskvattentäkt har behandlats av riksdagen tidigare och senast 1993 med anledning av en motion (bet. 1993/94:BoU1). Utskottet anförde då enhälligt att goda möjligheter finns att beakta frågan om vattenförsörjningen i den fysiska planeringen och förutsatte att berörda kommuner behandlade frågan inom ramen för denna planering.
Den av utskottet avstyrkta motionen avslogs av riksdagen.
Vindkraft
De nu gällande riktlinjerna för den långsiktiga energipolitiken innebär bl.a. följande. Energipolitikens mål är att trygga tillgången på energi på villkor som är konkurrenskraftiga med dem som gäller i omvärlden. Energipolitiken utgår från vad natur och miljö kan bära. Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som i största möjliga utsträckning grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara, energikällor samt genom en effektiv energihushållning.
Markområden av riksintresse för energiproduktion regleras i 2 kap. 8 § NRL. Vindkraft ingår i den samlande beteckningen energiproduktion.
Boverket, Naturvårdsverket och NUTEK publicerade våren 1995 skriften Etablering av vindkraftverk på land. I skriften redovisas de lagregler och övriga bestämmelser som gäller för sådan etablering.
För vissa större vindkraftverk krävs bygglov och anmälan enligt miljöskyddslagen samt oftast samråd med länsstyrelsen. För vindkraftverk med en effekt större än 10 MW krävs dessutom tillstånd av regeringen.
I förordningen (1993:191) om tillämpningen av NRL anges att vissa centrala förvaltningsmyndigheter har i uppdrag att till länsstyrelserna lämna uppgifter om områden som myndigheten bedömer vara av riksintresse enligt 2 kap. NRL. Beträffande områden av riksintresse för energiproduktionen har NUTEK fått i uppdrag att peka ut sådana områden. I arbetet skall samråd ske med berörda länsstyrelser.
Våren 1991 beslutade riksdagen om ett femårigt stöd till investeringar i anläggningar för vindkraft. För stödet har beräknats 50 miljoner kronor per år. Fr.o.m. halvårsskiftet 1994 lämnas bidrag för investeringar i vindkraftverk med en effekt av minst 60 kilowatt. Bidraget lämnas med högst 50 % av investeringskostnaden om teknikupphandling utnyttjas. I övriga fall lämnas bidrag med 35 % . Riksdagen anvisade hösten 1995 ytterligare 100 miljoner kronor till verksamheten. I proposition 1995/96:25 - En politik för arbete, trygghet och utveckling anmäler regeringen att den avser att under 1996 återkomma till insatser om stöd till ny energiteknik efter den nuvarande programperioden.
NUTEK har utvärderat bl.a. stödet till investeringar i vindkraft. Ca 90 vindkraftverk med en installerad effekt om ca 25 MW har kommit till stånd efter införandet av stödet. Ca 40 vindkraftverk med en sammanlagd effekt om knappt 6 MW har byggts utan stöd. Elproduktionen från vindkraften var ca 0,05 TWh år 1993. NUTEK antar att elproduktionen från vindkraftverk ökar till 0,2 TWh år 2005.
Flera studier avseende lokalisering av vindkraftverk har gjorts främst från slutet av 1980-talet och framåt. Nämnas kan betänkandet Läge för vindkraft (SOU 1988:32). I betänkandet behandlades frågan om lokalisering av stora vindkraftverk i grupper både på land och till havs från ett nationellt perspektiv. Sedermera har vissa länsstyrelser publicerat lokaliseringsstudier på området. Sålunda har länsstyrelsen i Kalmar län tillsammans med Ölandskommunerna 1993 tagit fram ett policydokument kallat Vindkraft på Öland. Länsstyrelsen i Hallands län har i två rapporter, kallade Vindenergi i Halland och Vindkraft i Hallands län, tagit fram ett planeringsunderlag som behandlar konkurrensen mellan vindkraft och andra allmänna intressen. I vissa andra länsstyrelser pågår ett arbete i vindkraftsfrågor.
Plan- och byggutredningen fick i maj 1995 genom tilläggsdirektiv i uppdrag att se över hur vindkraften bör hanteras i den kommunala planeringen med beaktande av motstående intressen som t.ex. kulturmiljö-, naturvårds- eller landskapsbildsvärden. Utredningen skall särskilt överväga om det är lämpligt med tidsbegränsade bygglov för vindkraftverk och se över formerna för samverkan mellan berörda fastigheter i samband med utbyggnad av vindkraftverk. Utredningsarbetet skall vara avslutat senast den 1 juli 1996.
Utskottet
Tillåtlighetsprövningen av vissa industrianläggningar
I motionerna 1994/95:Bo506 (c), 1994/95:N431 (mp) yrkande 2 i motsvarande del och yrkande 3 samt 1994/95:N450 (mp) yrkande 13 tas upp frågan om det s.k. kommunala vetot i naturresurslagen (NRL). Motionärerna föreslår sammanfattningsvis att vetot, utan inskränkningar, skall omfatta även anläggningar för utbränt kärnbränsle. Vid behandlingen av motsvarande motionsyrkanden hösten 1994 (bet. 1994/95:BoU3) anförde utskottet följande.
Som framgått ovan av den inledande redogörelsen anges i 4 kap. NRL att vissa slags anläggningar i princip inte får komma till stånd om inte kommunfullmäktige tillstyrkt att tillstånd till anläggningen lämnas. Detta brukar kallas det kommunala vetot (4 kap. 3 § första stycket NRL). Vetot är emellertid inte absolut. Sålunda får regeringen i vissa fall - enligt lagrummets andra stycke - lämna tillstånd till anläggningen även om kommunen inte har tillstyrkt detta. Denna regeringens möjlighet begränsas av att vissa i lagen angivna förutsättningar skall vara för handen för att det kommunala vetot skall kunna frångås. Det skall vara frågan om en anläggning som från nationell synpunkt är synnerligen angelägen. Inskränkningen i det kommunala vetot gäller inte heller om en lämplig plats för anläggningen anvisats inom en annan kommun som antas godta en placering där eller, i annat fall, om en annan plats bedöms lämpligare. Vad nu redovisats om möjligheten att medge undantag från det kommunala vetot gäller bl.a. anläggning för mellanlagring eller slutlig förvaring av kärnämne eller kärnavfall. Även beträffande vissa övriga anläggningar kan undantag från vetot medges.
Frågan om utformningen av det kommunala vetot prövades av riksdagen och bostadsutskottet våren 1990 (bet. 1989/90:BoU20) med anledning av en proposition i ämnet. Vad riksdagen då hade att ta ställning till var frågan om det kommunala vetot skulle förses med en s.k. ventil. Så skedde genom att till 4 kap. 3 § tillfogades ett andra stycke huvudsakligen av det innehåll som redovisats inledningsvis. Bostadsutskottet beslöt i enlighet med regeringens förslag. Företrädare i utskottet för Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet yrkade med något skilda motiveringar avslag på förslaget. Riksdagen följde utskottet.
Utskottet erinrade vid behandlingen år 1994 om det arbete som pågick med att utforma en miljöbalk och att det i detta arbete kunde bli aktuellt att också överväga utformningen av NRL. I avvaktan på att dessa överväganden slutfördes fann utskottet inte anledning tillstyrka de då behandlade motionerna. Det kan nu tilläggas att dessa överväganden, som anförtrotts Miljöbalksutredningen, beräknas vara klara sommaren 1996.
Utskottet vidhåller sin uppfattning. Pågående utredningsarbete bör avslutas. Motionerna 1994/95:Bo506 (c), 1994/95: N431 (mp) yrkande 2 i motsvarande del och yrkande 3 samt 1994/95:N450 (mp) yrkande 13 om den kommunala vetorätten avstyrks.
I motion 1994/95:N431 (mp) yrkande 2 i motsvarande del föreslås riksdagen göra ett tillkännagivande om alternativa metoder för förvaring av kärnbränsle. Motionärerna anför att det finns många synpunkter på vilken metod som bör användas för förvaring av högaktivt kärnbränsleavfall.
Näringsutskottet (bet. 1995/96:NU10) behandlade hösten 1995 en proposition om säkrare finansiering av framtida kärnkraftsavfallskostnader m.m. jämte motioner. Med anledning av en motion (kds) i vilken togs upp frågan om alternativa metoder för slutförvaring anförde näringsutskottet att ställningstagandet till hur det utbrända kärnbränslet skulle förvaras måste baseras på ett grundligt forsknings- och utvecklingsarbete. Det är, anförde utskottet, av väsentlig betydelse att detta arbete bedrivs utan låsningar i något avseende. Den av näringsutskottet avstyrkta motionen avslogs av riksdagen.
Bostadsutskottet delar näringsutskottets uppfattning. Med det anförda avstyrker bostadsutskottet bifall till motion 1994/95:N431 (mp) yrkande 2 i motsvarande del om ett tillkännagivande till regeringen om alternativa metoder för slutförvaring av utbränt kärnbränsle.
Vindkraften och vattenförsörjningen som riksintressen
I två motioner behandlas frågan om den lagstiftning som motionärerna anser erforderlig för att vindkraften skall kunna få större betydelse i energibalansen. I motion 1994/95:Bo526 (mp) framställs förslag om den miljölagstiftning som anses behövas för att påskynda utbyggnaden av vindkraftverk. Som exempel på sådan lagstiftning nämner motionärerna PBL och NRL. I Centerpartiets partimotion 1994/95:N421 yrkande 5 föreslås riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om vindkraften som riksintresse och kommunal planering.
Utskottet har ovan redovisat vissa uppgifter om de lagregler som är aktuella vid utbyggnaden av vindkraftverk och det femåriga investeringsprogram som finns till stöd för anläggning för vindkraft. Av redovisningen framgår bl.a. följande.
Markområden av riksintresse för energiproduktion regleras i 2 kap. 8 § NRL. Vindkraft ingår i den samlande beteckningen energiproduktion. Beträffande områden av riksintresse för energiproduktionen har NUTEK fått i uppdrag att peka ut sådana områden. I arbetet skall samråd ske med berörda länsstyrelser.
Ovan har redovisats det ekonomiska stödprogram som finns för investeringar i vindkraftsanläggningar samt bl.a. de studier som gjorts avseende lokalisering av vindkraftverk. Som framgår av redovisningen ovan finns möjlighet att med stöd av NRL behandla vindkraften som ett riksintresse. Av redovisningen framgår också att olika åtgärder vidtagits för att peka ut lämpliga lägen för vindkraftverk samt vilket ekonomiskt stöd som utgår för investeringar i vindkraftverk. Dessutom har, som också framgått ovan, Plan- och byggutredningen fått tilläggsdirektiv för att se över hur vindkraften bör hanteras i den kommunala planeringen. Detta utredningsarbete skall vara avslutat senast den 1 juli 1996.
Vad beträffar frågan som tas upp i Centerpartiets partimotion om att kommunerna i den översiktliga planeringen bör beakta behovet av vindkraftslägen och reservera områden lämpliga för vindkraft vill utskottet även erinra om att ändringar i PBL nyligen genomförts (se bet. 1995/96:BoU1) som stärker översiktplanens ställning i planeringssystemet. Denna omständighet, tillsammans med förhållandet att frågan om hur vindkraften bör hanteras i den kommunala planeringen utreds, innebär enligt utskottets mening att syftet med motionärernas förslag blir tillgodosett utan någon riksdagens vidare åtgärd. Utskottet gör samma bedömning i vad gäller mp-motionen.
Med det anförda avstyrker utskottet Centerpartiets partimotion 1994/95:N421 yrkande 5 och motion 1994/95:Bo526 (mp) om vindkraften som riksintresse.
Vattenförsörjningen som riksintresse tas upp i tre motioner. I motion 1994/95:Jo605 (kds) yrkande 2 föreslås ett riksdagens tillkännagivande till regeringen av innebörd att områden som är av riksintressen från vattenförsörjningssynpunkt bör ges status som sådana i NRL. Enligt motionärerna saknas riksintressen för vattenförsörjningen för närvarande. I motionen nämns att reglerna för sjöfarten på Mälaren, Vättern och Vänern måste skärpas avsevärt. I motionerna 1994/95:Bo509 (c) yrkande 1 och 1994/95:Bo517 (fp) tas frågan om Vättern upp. Enligt motionärerna i dessa båda motioner bör Vättern anses vara ett riksintresse som färskvattentäkt och som natur- och kulturområde. I yrkande 2 i motion 1994/95:Bo509 (c) föreslås ett riksdagens tillkännagivande till regeringen om att staten har ett ekonomiskt ansvar för miljöövervakningen i Vättern.
Med anledning av dessa motioner vill utskottet anföra följande. Liksom beträffande vindkraften gäller att områden för vattenförsörjning har ett skydd enligt NRL (2 kap. 8 §). Där anges bl.a. att mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för anläggningar för vattenförsörjning så långt möjligt skall skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av sådana anläggningar. I lagrummet anges också att sådana anläggningar som är av riksintresse skall skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av dem.
Det kan i och för sig hävdas att regeringen har ett ansvar när det gäller att peka ut de områden som av olika skäl bör vara riksintressen. Det får emellertid också anses vara ett ansvar för de berörda kommunerna och länsstyrelserna att hos regeringen aktualisera frågor om vissa områdens karaktär av riksintressen. I den mån det på den lokala och regionala nivån anses att vattenförsörjningen i vissa områden är av riksintresse finns anledning anta att frågan aktualiseras för regeringen. Vid en sådan uppfattning finns inte anledning för riksdagen att göra de i motionerna 1994/95:Bo509 (c) yrkande 1, 1994/95:Bo517 (fp) och 1994/95:Jo605 (kds) yrkande 2 föreslagna tillkännagivandena om vattenförsörjningen som riksintresse och Vättern som dricksvattentäkt. Utskottet vill erinra om att beträffande Vättern riksdagen på förslag av ett enigt bostadsutskott tidigare intagit samma ståndpunkt (se bl.a. bet. 1994/95:BoU3).
Utskottet gör i princip samma bedömning av den i motion 1994/95:Bo509 (c) yrkande 2 upptagna frågan om statens ekonomiska ansvar för miljöövervakningen i Vättern. Även beträffande denna fråga får kommunerna eller berörda länsstyrelser anses ha det primära ansvaret att aktualisera de åtgärder som kan anses lämpliga för att nå det syfte motionärerna eftersträvar.
Nationalstadsparken m.m.
I detta avsnitt behandlas tre motioner i vilka tas upp frågor som från ett kulturpolitiskt perspektiv har anknytning till NRL.
I Miljöpartiets partimotion 1994/95:Kr205 yrkande 1 föreslås riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att följa upp beslutet om nationalstadsparken inför Expo 97 - dvs. den utställning som avses äga rum hundra år efter Stockholmsutställningen 1897.
Bakgrunden är i korthet följande. Riksdagen beslöt hösten 1994 (bet. 1994/95:BoU6) att området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården skall vara nationalstadspark. Genom ändringar i NRL ges en nationalstadspark ett specifikt skydd. Inom parken får ny bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas.
Expo 97 kommer, om den genomförs, delvis att äga rum inom delar av nationalstadsparken.
Utskottet vill anföra följande. Det får betraktas som självklart att nationalstadsparkens karaktär skall hävdas inom de ramar som lagstiftningen anger. Vad gäller den i Miljöpartiets partimotion 1994/95:Kr205 yrkande 1 upptagna frågan om behovet av att följa upp beslutet om nationalstadsparken kan upplysas om att Länsstyrelsen i Stockholms län har fått regeringens uppdrag att utarbeta ett program för skydd, förvaltning, vård och utveckling av nationalstadsparken. Länsstyrelsen har i slutet av januari 1996 redovisat sitt uppdrag till regeringen. Såvitt utskottet har sig bekant torde för övrigt planerna på att genomföra Expo 97 numera vara högst osäkra.
Av vad nu anförts framgår att ett riksdagens tillkännagivande till regeringen om nationalstadsparken och Expo 97 inte kan anses erforderligt och meningsfullt. Med det anförda avstyrker utskottet Miljöpartiets partiomotion 1994/95:Kr205 yrkande 1.
I motion 1994/95:Bo538 (c) föreslås en utredning om konsekvenserna av att göra Göta kanal med strandområden till ekopark.
Begreppet ekopark används inte sällan synonymt med begreppet nationalstadspark. Utskottet, som utgår från att så är fallet även beträffande den nu behandlade motionen, vill erinra om att regeringen tillkallat en särskild utredare med uppdrag att överväga behovet av ytterligare nationalstadsparker i Sverige och lämna förslag till de områden som kan vara aktuella att få skydd som sådana enligt NRL. Utredaren avser att redovisa sitt uppdrag till regeringen omkring den 10 mars 1996.
Resultatet av de pågående övervägandena och den fortsatta beredningen av frågan bör avvaktas. Ett tillkännagivande om Göta kanal som nationalstadspark kan inte nu anses erforderligt eller lämpligt. Motion 1994/95: Bo538 (c) avstyrks alltså.
I motion 1994/95:Bo501 (m) föreslås riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av seglingsfri höjd vid planeringen av framtida anläggningar som passerar Dalslands kanal. Motionären erinrar om kanalens betydelse för turistnäringen i Dalsland och upplyser att ett avbräck för kanalen som seglingsled är att den seglingsfria höjden på grund av korsande kraftledningar begränsas till 12 meter.
Utskottet delar motionärens uppfattning att kanalen har stort värde som kulturhistoriskt minnesmärke samt för turismen. Den fråga som motionären tagit upp får närmast ankomma på kanalens ägare - dvs. de kommuner som kanalen genomkorsar - att aktualisera med berörda kraftföretag. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1994/95:Bo501 (m) om Dalslands kanal.
Älvfrågor m.m.
Som framgår av reciten till detta betänkande har riksdag och regering under de senaste drygt 25 åren ägnat frågor om utbyggnad av älvar och älvsträckor samt om vattenkraftens roll i energibalansen stort intresse. Även under allmänna motionstiden 1995 har väckts flera förslag i dessa frågor.
I Folkpartiets partimotion 1994/95:Jo628 yrkande 18 föreslås riksdagen göra ett tillkännagivande till regeringen om att vattenkraftsutbyggnadsepoken nu är avslutad.
Våren 1991 (bet. 1990/91:BoU18) behandlade utskottet senast motionsyrkanden med motsvarande innebörd. Utskottet anförde då, liksom tidigare vid behandlingen av liknande förslag, att någon utbyggnad över den produktionsnivå, ca 66 TWh, från vattenkraften som riksdagen tidigare uttalat sig för inte är aktuell. Något tillkännagivande enligt motionsförslaget ansåg utskottet då inte erforderligt.
Energikommissionen anför i sitt i december 1995 avlämnade betänkande att de orörda älvar och älvsträckor som riksdagen har undantagit från utbyggnad skall skyddas även fortsättningsvis.
Enligt uppgift kommer riksdagen hösten 1996 att underställas en proposition om energipolitiken.
Enligt utskottets mening bör riksdagen avvakta beredningen av Energikommissionens betänkande i regeringens kansli och propositionen om den framtida enenrgipolitiken. I det läge som beredningsarbetet befinner sig i bör riksdagen inte genom uttalande skapa låsningar. För närvarande gäller, liksom för övrigt under de cirka senaste 15 åren, att produktionsnivån från vattenkraften enligt vattenkraftsplanen beräknas till ca 66 TWh. Utskottet avstyrker med det anförda Folkpartiets partimotion 1994/95:Jo628 yrkande 18 om ett tillkännagivande till regeringen om vattenkraftens roll i energibalansen.
I Folkpartiets partimotion 1994/95:Jo628 yrkandena 19-21 samt i motionerna 1994/95:Bo529 (s) och 1994/95:Bo536 (kds) tas upp frågor om enskilda älvar och älvsträckor.
Motala ström, Vätterns tillflöden söder om Hjoån-Mjölnaån, Kävlingeån, Rönne å och Rolfsån, bör enligt Folkpartiets partimotion yrkande 21 skyddas mot utbyggnad genom att de tas upp bland de älvar och älvsträckor som genom 3 kap. 6 § NRL skyddas mot utbyggnad.
I samband med behandlingen år 1993 (bet. 1992/93:BoU7) av en proposition om utökat älvskydd föreslog utskottet och beslöt riksdagen som sin mening ge regeringen till känna att en inventering borde göras av vissa älvar och älvsträckor. Dessa överväganden har gjorts av Vattendragsutredningen. Utredningen har i april 1994 i betänkandet Vilka vattendrag skall skyddas? (SOU 1994:59) redovisat sitt uppdrag. Med undantag för fyra vattenområden i södra Sverige - utredarens förslag är praktiskt taget identiskt med motionärernas - har utredningen inte lämnat slutligt förslag till skyddsvärda vattenområden och älvsträckor.
Utredningen har remissbehandlats. I september 1994 och i januari 1995 fick utredningen tilläggsdirektiv. Den skall bl.a. utarbeta ett program för kartläggning av vilka ytterligare vattenområden och älvsträckor som bör skyddas mot vattenkraftsutbyggnad. Syftet med kartläggningen är att få en grund för en sammanhållen bedömning av vilka ytterligare vattenområden som bör ges ett långsiktigt skydd. Utredningen skall redovisa resultat av sitt arbete senast vid årsskiftet 1996/1997.
Resultatet av utredningen och den fortsatta beredningen av frågan bör avvaktas. Riksdagen bör inte nu göra sådana ändringar i NRL som föreslås i Folkpartiets partimotion 1994/95:Jo628 yrkande 21 om Kävlingeån m.fl. vattendrag.
Gideälven uppströms Björna bör enligt förslag i motionerna 1994/95: Bo529 (s) och i Folkpartiets partimotion 1994/95:Jo628 yrkande 19 detta yrkande i motsvarande del ges skydd enligt 3 kap. 6 § NRL.
Ett motsvarande förslag om NRL-skydd för Brunnsberg i Österdalälven förs fram i motionerna 1994/95:Bo536 (kds) och i den ovan nämda partimotionen från Folkpartiet.
Beträffande Gideälven kan erinras om följande. Frågan om tillstånd till utbyggnad av älven har, som framgått av reciten ovan, behandlats av vattendomstolen. Regeringen har enligt 11 kap. 3 § VL förbehållet sig prövningen av ärendet. Vattendomstolen har i ett yttrande i ärendet till regeringen i februari 1995 anfört att den anser företaget tillåtligt enligt vattenlagens tillåtlighetsregler. Sökanden - Gidekraft AB - har i skrivelse till regeringen (Miljödepartementet) återkallat ansökan från vidare prövning. Bolagets skrivelse har översänts till vattendomstolen, som uppmanats att hålla departementet informerat om målets fortsatta handläggning.
I den mån en ny ansökan om utbyggnad av Gideälven blir aktuell kommer frågan åter under regeringens prövning. Det finns, enligt utskottets mening, inte tillräckliga skäl för riksdagen att genom en ändring i NRL nu ingripa i en eventuellt fortsatt beredningen av drendet. Även om de skäl för bevarande av älvsträckan outbyggd som motionärerna för fram är beaktansvärda finns anledning att dröja med ställningstagande i frågan i avvaktan på att det pågående utredningsarbetet inom Vattendragsutredningen avslutas. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1994/95:Bo529 (s) och Folkpartiets partimotion 1994/95:Jo628 yrkande 19 detta yrkande i motsvarande del om att älvsträckan nu skall omfattas av skydd mot utbyggnad genom att den tas in i 3 kap. 6 § NRL.
Beträffande Brunnsberg i Österdalälven har, som också framgått ovan, Älvdalens Jordägande Socknemän hos Vattendomstolen ansökt om att få bygga Brunnsbergs kraftverk i Österdalälven. Kammarkollegiet anser att företaget är av sådan beskaffenhet att det bör prövas av regeringen. Miljödepartementet har begärt att få ta del av handlingarna i målet efter det att Fiskeriverkets yttrande kommit in till vattendomstolen. Detta beräknas ske i februari 1996. Regeringen kommer därefter att ta ställning till om frågan om den skall förbehålla sig prövningen av Brunnsbergs kraftverk.
Utskottet gör beträffande Brunnsberg i Österdalälven samma bedömning som beträffande Gideälven. Resultatet av de pågående övervägandena bör avvaktas. Motionerna 1994/95:Bo536 (kds) samt Folkpartiets partimotion 1994/95:Jo628 yrkande 20 om Brunnsberg avstyrks alltså.
Av älvskyddsmotioner återstår att behandla förslagen i Folkpartiets partimotion 1994/95:Jo628 yrkande 19 i motsvarande del i vad avser att Ljung- ån i Gimån och Jaurekaska i Stora Luleälv skall omfattas av NRL-skyddet.
Som framgått av redovisningen ovan har tillstånd givits till byggande av Ljungå kraftverk i Gimån. Ärendet är därmed avgjort. Det är därför inte meningfullt att i sak granska detta förslag i Folkpartiets partimotion 1994/95:Jo628 yrkande 19. Motionsyrkandet avstyrks alltså i motsvarande del.
Jaurekaska i Stora Luleälven beräknas komma upp för huvudförhandling i vattendomstolen senare i vår. Beredningen bör ske utan bindningar i ärendet från riksdagens sida. Yrkandet 19 i Folkpartiets partimotion 1994/95:Jo628 avstyrks även i denna del.
Vägförbindelse för Talma sameby?
I motionerna 1993/94:Bo608 (m) och 1993/94:Bo613 (s) föreslås ett riksdagens tillkännagivande till regeringen om att en vägförbindelse till Talma sameby bör komma till stånd.
Ovan har lämnats en tämligen omfattande redogörelse för de överväganden som gjorts när det gäller byggande av en väg till Talma sameby. Utskottet, som hänvisar till denna redogörelse, vill sammanfatta frågan på följande sätt.
Länsstyrelsen i Norrbottens län avslog i mars 1989 en ansökan av Kiruna kommun om dispens från bestämmelserna för Påkkentanjaure naturreservat för att anlägga en väg för Talma sameby mellan Laxforsen och Salmi. Länsstyrelsens beslut överklagades till regeringen.
Regeringen avslog i maj 1990 kommunens ansökan. Efter att ha redovisat bl.a. såväl samebyns behov av väg som det intrång i naturreservatet och i Rostu obrutna fjällområde som skulle bli aktuellt om vägen kom till stånd anförde regeringen att den - som i ärendet hade att tillämpa NRL:s bestämmelser om markens användning - vid en samlad bedömning funnit att anläggandet och utnyttjandet av Talmavägen påtagligt skulle skada naturreservatets naturvärden. Vägen bör med hänsyn härtill inte komma till stånd.
Riksdagen har därefter 1992 och 1993 behandlat motioner i vilka föreslogs att riksdagen som sin mening borde ge regeringen till känna att vägen borde byggas. Vid behandling av frågan hösten 1993 (1993/94:BoU1) anförde bostadsutskottet att utskottet inte funnit att nya omständigheter av den karaktären tillkommit som skulle kunna föranleda en omprövning av riksdagens tidigare beslut. Motionen om en vägförbindelse till Talma sameby avstyrks således av utskottet. Den avslogs av riksdagen.
Sedan riksdagen senast behandlade frågan om en väg till Talma sameby får följande information i ärendet anses vara relevant. Kiruna kommun anhöll i maj 1993 hos Länsstyrelsen i Norrbottens län om en omprövning av länsstyrelsens beslut från 1989 att ej medge dispens för byggande av Talmavägen. Inför beslutet hade länsstyrelsen låtit genomföra förnyade utredningar. Bl.a. hade Skogsvårdsstyrelsen i länet på uppdrag av länsstyrelsen gjort en miljökonsekvensbeskrivning i ärendet. I beskrivningen inventerades fem väg- alternativ. Dessutom hade länsstyrelsens rennäringsdelegation utrett fem alternativ som bygger på att någon väg inte kommer till stånd. Två av dessa avser helikoptertransport av slaktade renar, de övriga driftsomläggning eller renodlad vinterslakt, slakt i Norge samt transport med svävare.
Tre av vägalternativen är enligt länsstyrelsen inte förenliga med bestämmelserna i NRL (2 kap. 3 och 6 §§ samt 3 kap. 1 och 5 §§). Anläggningskostnaden för dessa alternativ har uppskattats till mellan 7,1 och 10,2 miljoner kronor. De övriga två vägalternativen anges inte beröra det obrutna fjäll-området. Dessa kan accepteras av länsstyrelsen. Anläggningskostnaderna - lägst 23 miljoner kronor - för dessa alternativ och driftkostnaderna har emellertid föranlett länsstyrelsen till bedömningen att de är orimliga från ekonomisk synpunkt
Länsstyrelsen förordar i sitt beslut att samebyns transportproblem löses utan att vägförbindelse upprättas till norra sidan av Torne träsk.
I en reservation till länsstyrelsens beslut anförde en av dess ledamöter att han - i likhet med Kiruna kommun - ansåg att vägen borde byggas. För att Talma sameby skall ha möjlighet till långsiktig överlevnad är vägen ett måste.
Utskottet har i och för sig förståelse för samebyns och Kiruna kommuns önskan att genom byggande av en väg till Talma sameby förbättra byns kommunikationer till båtnad inte minst för renskötseln. Utskottet har emellertid också förståelse för de motiv som bär upp förslaget att tillskapa och vidmakthålla Påkkentanjaure naturreservat och Rostu obrutna fjällområde. Vad det ytterst gäller avseende tre av vägalternativen är alltså att göra en avvägning mellan ett intresse som enligt NRL och naturvårdslagen bedömts värt att bevara och ett exploateringsintresse. Vid en sådan avvägning finner utskottet inte skäl till annat ställningstagande än det som en gång tidigare gjorts av Länsstyrelsen i Norrbottens län och regeringen och som nu nyligen återigen gjorts av länsstyrelsen - efter vad som kan bedömas - vid en noggrann och ingående beredning där dessa tre vägalternativ och fem ytterligare alternativ prövats. Utskottet delar länsstyrelsens bedömning också när det gäller de två övriga vägalternativen. Kostnaderna för att genomföra något av dem måste anses mycket höga.
Utskottet vill för sin del peka på de alternativ till väg som utretts av länsstyrelsens rennäringsdelegation, nämligen helikoptertransport av slaktade renar, renodlad vinterslakt, slakt i Norge samt transport med svävare. Utskottet förutsätter att alternativen prövas i en eventuell fortsatt beredning i avsikt att lösa samebyns transportproblem samt att även andra möjliga lösningar då kan bli aktuella att överväga.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1993/94:Bo608 (m) och 1993/94:Bo613 (s) om ett riksdagens tillkännagivande till regeringen om en vägförbindelse till Talma sameby.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande den kommunala vetorätten
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo506, 1994/95:N431 yrkande 2 i motsvarande del och yrkande 3 samt 1994/95:N450 yrkande 13,
res.1 (c, v, mp)
2. beträffande alternativa metoder för slutförvaring av utbränt kärnbränsle
att riksdagen avslår motion 1994/95:N431 yrkande 2 i motsvarande del,
res.2 (mp)
3. beträffande vindkraften som riksintresse
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo526 och 1994/95:N421 yrkande 5,
res. 3 (c, mp)
4. beträffande vattenförsörjningen som riksintresse och Vättern som dricksvattentäkt
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo509 yrkande 1, 1994/95:Bo517 och 1994/95:Jo605 yrkande 2,
5. beträffande statens ekonomiska ansvar för miljöövervakningen i Vättern
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo509 yrkande 2,
6. beträffande nationalstadsparken och Expo 97
att riksdagen avslår motion 1994/95:Kr205 yrkande 1,
7. beträffande Göta kanal som nationalstadspark
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo538,
8. beträffande Dalslands kanal
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo501,
9. beträffande vattenkraftens roll i energibalansen
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo628 yrkande 18,
res. 4 (fp, mp)
10. beträffande Kävlingeån m.fl. vattendrag
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo628 yrkande 21,
res. 5 (fp)
11. beträffande Gideälven
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo529 och 1994/95:Jo628 yrkande 19 detta yrkande i motsvarande del,
res. 6 (c, fp, v, mp, kds)
12. beträffande Brunnsberg
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo536 och 1994/95:Jo628 yrkande 20,
res. 7 (c, fp, v, mp, kds)
13. beträffande Gimån
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo628 yrkande 19 i motsvarande del,
14. beträffande Jaurekaska
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo628 yrkande 19 i motsvarande del,
res. 8 (fp)
15. beträffande vägförbindelse till Talma sameby
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo608 och 1993/94:Bo613.
Stockholm den 8 februari 1996
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Britta Sundin (s), Sten Andersson (m), Rigmor Ahlstedt (c), Lars Stjernkvist (s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Per Lager (mp), Ulf Björklund (kds), Carina Moberg (s), Juan Fonseca (s) och Ulla Löfgren (m).
Reservationer
1. Den kommunala vetorätten (mom. 1)
Rigmor Ahlstedt (c), Owe Hellberg (v) och Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med Utskotttet vidhåller och slutar med vetorätten avstyrks bort ha följande lydelse:
Senast år 1994 behandlade utskottet (bet. 1994/95:BoU3) en motion, i vilken det i likhet med de nu aktuella, föreslogs att det kommunala vetot gavs en sådan utformning att det ovillkorligen omfattade också anläggningar för slutförvaring av utbränt kärnbränsle. I en reservation av utskottets företrädare för Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet anfördes då följande.
När riksdagen våren 1990 (1989/90:BoU20) behandlade frågan om att undantag från det kommunala vetot under vissa förutsättningar skulle kunna göras bl.a. när det gäller anläggningar för slutförvaring av kärnavfall anfördes i reservationer (c, vpk, mp) att den kommunala självbestämmanderätten över markfrågorna inte borde ändras och att en inskränkning i vetorätten innebar att en grundläggande del av den kommunala självstyrelsen rycktes undan.
Vad gällde frågan om säkra förvaringsmetoder för slutförvaring av kärnavfall anfördes bl.a. att beslut om inskränkningar i vetot för denna typ av anläggningar borde fattas först sedan tillräcklig kunskap vunnits om hur en sådan förvaring inom landet kunde ske. Reservanterna ansåg att frågan om inskränkning var för tidigt väckt och att beslut borde fattas först efter en öppen och demokratisk prövning. Utgångspunkten var dock att landets kärn- avfall skall tas om hand i Sverige.
Utskottet delar den principiella inställning som kom till uttryck i de nu åsyftade reservationerna och vidhåller vad där anförts. Lagstiftningen i nu berört avseende kan inte anses ha en lämplig utformning. Sådana ändringar bör göras i NRL som undanröjer inskränkningen i det kommunala vetot i avvaktan på ett bättre beslutsunderlag när det gäller att bedöma hur en slutförvaring av utbränt kärnbränsle skall ordnas. De ytterligare överväganden som är nödvändiga bör ingå som en del i arbetet med att utforma en miljöbalk.
Vad i denna reservation anfördes har inte på något sätt förlorat i aktualitet. Tvärtom får det anses vara minst lika angeläget nu som tidigare att NRL ges en sådan utformning beträffande det kommunala vetot som motionärerna föreslår. Miljöbalksutredningen, som anförtrotts uppgiften att utforma ett förslag till miljöbalk, bör ges i uppdrag att lägga fram förslag om ändring i NRL i enlighet med vad nu förordats. Efter beredning skall riksdagen föreläggas ett förslag i frågan.
Vad utskottet nu med anledning av motioner från Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet anfört om den kommunala vetorätten bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande den kommunala vetorätten
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Bo506, 1994/95:N431 yrkande 2 i motsvarande del och yrkande 3 samt 1994/95:N450 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Alternativa metoder för slutförvaring av utbränt kärnbränsle (mom. 2)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med Bostads- utskottet delar och slutar med utbränt kärnbränsle bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion 1994/95:N431 (mp) är flera frågor obesvarade när det gäller slutförvaringen av utbränt kärnbränsle. Skall avfallet förvaras i direkt anslutning till kärnkraftsanläggningen? Skall det placeras mer eller mindre oåtkomligt och inkapslat djupt nere i berggrunden? Eller i markhöjd så att kontinuerlig övervakning kan ske?
Frågor av denna karaktär är viktiga att få besvarade i det arbete som pågår och som måste intensifieras framöver.
Utskottet föreslår att riksdagen genom en anslutning till motionsförslaget gör ett tillkännagivande i frågan till regeringen och därmed understryker betydelsen av att olika alternativ för förvaringen verkligen kommer att noga penetreras samt att riksdagen ges möjlighet att åter överväga frågan innan beslut i ärendet slutligen fattas.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande alternativa metoder för slutförvaring av utbränt kärnbränsle
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:N431 yrkande 2 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Vindkraften som riksintresse (mom. 3)
Rigmor Ahlstedt (c) och Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med Vad beträffar och på s. 13 slutar med som riksintresse bort ha följande lydelse:
Som framgår av reciten till detta betänkande har riksdagen och regeringen vidtagit olika åtgärder för att öka inslaget av vindkraft i den svenska energibalansen. Här kan erinras om att såväl planlagstiftning som annan lagstiftning ändrats i syfte att göra det lättare att förverkliga vindkraftsprojekt. Som utskottet redovisat ovan pågår dessutom överväganden inom Plan- och byggutredningen som syftar till att ytterligare klarlägga hur vindkraften bör hanteras i den kommunala planeringen. Nämnas bör också att ekonomiskt statligt stöd utgår för investeringar i vindkraft.
Det är bra att olika åtgärder vidtagits och övervägs för att ge vindkraft en ökad betydelse i energibalansen. Denna energiproduktionsform har många fördelar; inte minst visar det sig ofta att den har fördelar i det lilla perspektivet såsom energikälla för ett mindre antal hushåll.
Trots vidtagna åtgärder har det i flera fall visat sig svårt att få till stånd en helhjärtad satsning på vindkraft. Som också framgår av motionerna 1994/95:Bo526 (mp) och 1994/95:N421 (c) finns det dock fortfarande många hinder kvar att undanröja. Inte minst viktigt är att peka ut lämpliga lägen för vindkraft; lägen som sedan i det enskilda fallet kan förverkligas som lokalisering för vindkraft. I dag händer tyvärr alltför ofta att goda vindkraftlägen inte kan utnyttjas därför att konkurrerande lagstiftning omöjliggör en i och för sig motiverad vindkraftsetablering. Motionärerna ger exempel härpå.
Utskottet anser att riksdagen genom ett tillkännagivande till regeringen bör uppmärksamma regeringen på behovet av ändringar bl.a. i NRL och naturvårdslagen i syfte att skapa bättre möjligheter för etablering av vindkraftverk.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande vindkraften som riksintresse
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Bo526 och 1994/95:N421 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Vattenkraftens roll i energibalansen (mom. 9)
Erling Bager (fp) och Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med Enligt utskottets och slutar med i energibalansen bort ha följande lydelse:
Riksdagen bör genom ett uttalande slå fast att vattenkraftsutbyggnaden nu är avslutad. Detta är helt i linje med Energikommissionens nyligen avlämnade förslag. Kommissionen anser nämligen att de orörda älvar och älvsträckor som riksdagen undantagit från utbyggnad skall skyddas även fortsättningsvis. Denna uppfattning delas av utskottet. Detta innebär en anslutning till vad i folkpartiets partimotion 1994/95:Jo628 yrkande 18 föreslagits. Riksdagen bör med anledning av motionen som sin mening ge regeringen detta till känna. Ett sådant tillkännagivande skulle underlätta det pågående arbetet med propositionen om energipolitiken.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande vattenkraftens roll i energibalansen
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo628 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Kävlingeån m.fl. vattendrag (mom. 10)
Erling Bager (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med Resultatet av och slutar med m.fl. vattendrag bort ha följande lydelse:
I Vattendragsutredningens betänkande Vilka vattendrag skall skyddas?, som kom i april 1994 (SOU 1994:59), föreslogs att fyra vattendrag skulle skyddas. Dessa är Vätterns tillflöden söder om Hjo-Vadstena, Kävlingeån, Rönne å i Skåne samt Rolfsån i Halland. I Folkpartiets partimotion 1994/95:Jo628 föreslås att de nu nämnda vattendragen tas in i 3 kap. 6 § NRL; därigenom kommer de att skyddas mot utbyggnad. Motionärerna föreslår att riksdagen som sin mening ger regeingen till känna att den bör återkomma till riksdagen med ett förslag med denna innebörd.
Beträffande Vätterns tillflöden anser utredningen att det inom området finns många värdefulla mindre vattendrag. Vätterns klara, rena vatten har skapat en speciell fauna med minst 28 fiskarter av vilka den mest kända är vätternrödingen. Vad gäller Kävlingeån anför utredningen att detta vattendrag har ett rikt förgrenat vattensystem med Skånes minst förorenade vattendrag bland sina biflöden. Också Rönne å och Rolfsån har enligt utredningen kvaliteter som gör dem angelägna att skydda mot utbyggnad.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av yrkande 21 i Folkpartiets partimotion 1994/95:Jo628 som sin mening ger regeringen till känna vad nu anförts. Regeringen bör alltså förelägga riksdagen ett förslag till ändring i NRL i enlighet med vad nu förordats.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande Kävlingeån m.fl. vattendrag
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo628 yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Gideälven (mom. 11)
Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och Ulf Björklund (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med I den och slutar med 3 kap. 6 § NRL bort ha följande lydelse:
Som framgått ovan hade regeringen år 1995 att ta ställning till frågan om utbyggnad av Gideälven avseende sträckan mellan Stennäs och Björna. Innan regeringen hade kommit fram till ett beslut återkallade emellertid sökanden sin ansökan från vidare prövning.
Utskottet ansluter sig till förslaget i Folkpartiets partimotion 1994/95: Jo828 och i motion 1994/95:Bo529 (s) om att älvsträckan bör undantas från utbyggnad och alltså tas upp bland de älvar och älvsträckor som finns upptagna i 3 kap. 6 § NRL.
Beträffande motiven för att spara älvsträckan anförs i den sistnämnda motionen att det är älvsträckans sammanlagda värde som unik naturmiljö med geologiska kvaliteter, det växt- och djurliv som är knutet till älven och dess betydelse för det rörliga friluftslivet och turismen som gör den viktig att skydda. Örnsköldsviks kommun, Länsstyrelsen i Västernorrlands län och Naturvårdsverket har också motsatt sig utbyggnad. Motionärerna anser att skyddsvärdet överstiger värdet av exploateringen av forsarna mellan Stennäs och Björna.
Utskottet finner det inte minst viktigt att ta hänsyn till lokalbefolkningens uppfattning när det gäller älvutbyggnad eller inte. Lägg därtill att älvsträckan har sådana skyddsvärden att det borde vara närmast självklart att den sparas. Att ansökan om utbyggnad dragits tillbaka vill utskottet tolka så att även sökanden - Gidekraft AB - kommit till slutsatsen att älvsträckan inte bör byggas ut.
Med hänvisning till vad som nu anförts förordar utskottet en ändring i NRL som tillgodoser förslaget i de båda motionerna. I bilaga till detta betänkande läggs fram förslag i enlighet med vad nu anförts. Lagändringen bör träda i kraft den 1 april 1996.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande Gideälven
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Bo529 och 1994/95:Jo628 yrkande 19 detta yrkande i motsvarande del antar som bilaga till detta betänkande framlagt och som utskottets förslag betecknade lydelse till lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.,
7. Brunnsberg (mom. 12)
Rigmor Ahlstedt (c), Erling Bager (fp), Owe Hellberg (v), Per Lager (mp) och Ulf Björklund (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med Utskottet gör och slutar med avstyrks alltså bort ha följande lydelse:
I en reservation hösten 1994 (bet. 1994/95:BoU3) av utskottets företrädare för Centerpartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokratiska samhällspartiet beträffande älvsträckan vid Brunnsberg i Österdalälven anfördes följande.
I den promemoria som föregick regeringens beredning 1992 av propositionen (prop. 1992/93:80) om utökat älvskydd framgår bl.a. följande om sträckan vid Brunnsberg i Österdalälven.
Djurlivet är rikt, med stora mängder häckande sjöfågel. Vid Myckeln finns näringsrika vegetationsfyllda vatten som skapar goda fågelbiotoper. Knölsvan häckar här på sin nordvästligaste lokal i länet.
Säkra iakttagelser av aktuell utterförekomst vid älven har rapporterats. Tidigare inventering som utförts genom Naturhistoriska Riksmuséet har visat att utter finns vid Rotälven.
Österdalälven har på denna sträcka ett mycket värdefullt strömfiske med goda bestånd av harr och öring. Fisket är upplåtet som sportfiske och därmed sammanhängande service och tillgängligheten anges som goda. Fiskeristyrelsen har därför betecknat älven här som riksintressant för fritidsfisket, och riksintresset avser också de skyddsvärda arter och stammar av fiskar som förekommer. Genom kraftverksdammarna hindras numera Siljanslaxens vandringar, men regleringsföretaget ombesörjer viss utplantering av öring i området.
Älvsträckan äger stora värden för det rörliga friluftslivet och turismen, främst genom tillgången på ett högklassigt fiske och lättpaddlat kanotvatten, men också genom visuella upplevelser med ståtliga utsikter och den fritt framflytande älven.
Författaren till promemorian anför bl.a. att Österdalälven på den nu diskuterade sträckan har bibehållit något av sitt ursprung medan resten förvandlats till lugnvatten mellan kraftverksdammar. Riksintressen skall i detta fall mätas mot varandra. Ett tillskott till landets elproduktion på 65 GWh ställs då mot bevarandet av den fritt framrinnande älven genom en levande bygd där turism och fiske är viktiga för dess befolkning. Förekomst av utter måste beaktas. Som riksintresse för friluftsliv och från allmän fiskesynpunkt är enligt promemorian bevarandet av denna del av älven den långsiktiga hushållning som måste ges företräde.
Även om vissa remissinstanser uttalat sig för en utbyggnad av älvsträckan bör erinras om att en så tung remissinstans som Länsstyrelsen i Kopparbergs län uttalat sig för ett bevarande. Slutligen bör erinras om att vid den folkomröstning i frågan som genomfördes den 13 november 1994 72 % av kommunens invånare uttalat att kraftverket inte borde byggas. 26 % stödde kravet på en utbyggnad. Deltagandet i omröstningen var över 70 %. Det finns sålunda mycket starka skäl mot en utbyggnad. Dessa har också vunnit gehör hos en stor opinion i bygden.
Sedan utskottet och riksdagen behandlade frågan för ca ett och ett halvt år sedan har ägarna av fallrätten - Älvdalens Jordägande Socknemän - trots det massiva motståndet från invånarna i Älvdalen kommun ansökt om utbyggnad. Det är inte bara förvånande utan närmast också utmanande. Det är mycket osannolikt att en ansökan över huvud taget blivit aktuell att lämna till Vattendomstolen om beslut i frågan fattats enligt den gängse ordningen med lika röstetal för de som ingår bland Socknemännen. Emellertid tillämpas ett röstningsförfarande som i princip innebär ett röstetal baserat på andelar.
Utskottet tillstyrker med det anförda förslaget i Folkpartiets partimotion 1994/95:Jo628 yrkande 20 och i 1994/95:B536 (kds). En ändring i NRL bör göras i enlighet med vad nu förordats. I bilaga till detta betänkande läggs fram ett sådant förslag. Utskottet föreslår att riksdagen antar förslaget.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande Brunnsberg
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Bo536 och 1994/95:Jo628 yrkande 20 antar som bilaga till detta betänkande framlagt och som utskottets förslag betecknade lydelse till lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.,
8. Jaurekaska (mom.14)
Erling Bager (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med Jaurekaska i och slutar med denna del bort ha följande lydelse:
Projektet Jaurekaska i Luleälven har - i vart fall tidigare - inte ansetts ekonomiskt hållbart. Älvsträckan har dessutom sådana natur- och kulturmiljövärden att den bör omfattas av skydd mot utbyggnad enligt NRL. Riksdagen bör med anledning av Folkpartiets partimotion 1994/95:Jo628 yrkande 19 i motsvarande del som sin mening ge regeringen till känna vad nu anförts. Regeringen bör alltså återkomma med ett förslag i ärendet.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
14. beträffande Jaurekaska
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo628 yrkande 19 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1.Vattenförsörjningen som riksintresse m.m.
Rigmor Ahlstedt (c) och Ulf Björklund (kds) anför:
Beträffande vattenförsörjningen som riksintresse och Vättern som färskvattentäkt erinrar utskottet om det ansvar som berörda kommuner har i sammanhanget. Vi delar vad där anförts men vill understryka det ansvar för frågan som finns utifrån ett nationellt och regionalt perspektiv. Det får förutsättas att frågorna hålls aktuella bl.a. inom ramen för planeringen av våra vattenresurser.
2. Nationalstadsparken och Expo 97
Per Lager (mp) anför:
I Miljöpartiets partimotion 1994/95:Kr205 yrkande 1, som behandlas i detta betänkande, tas upp frågan om vikten av att följa upp beslutet om nationalstadsparken inför Expo 97.
Utskottet avstyrker motionen bl.a. med motiveringen att det anses vara högst osäkert om Expo 97 verkligen kommer att genomföras samt att länsstyrelsen i Stockholms län utarbetat ett program för skydd, förvaltning, vård och utveckling av nationalstadsparken.
I det läge som nu uppkommit finns inte tillräckliga skäl förmoda att Expo 97 blir ett hot mot bevarandeintressena i nationalstadsparken. Förslaget i motionen synes bli tillgodosett utan någon riksdagens ytterligare åtgärd.
Emellertid finns självklart anledning att även framöver ägna intresse åt att hävda nationalstadsparkens värde. Bl.a. kan ett genomförande av vissa delar av Dennispaketet och utbyggnaden av universitetet få stora konsekvenser för möjligheten att bevara nationalstadsparken som sådan. Miljöpartiet kommer att noga bevaka att statens intentioner med nationalstadsparken förverkligas. Om det finns anledning ämnar vi åter aktualisera fråga i riksdagen.
3. Göta kanal
Rigmor Ahlstedt (c) och Erling Bager (fp) anför:
Jag utgår från att regeringen, när beredningen av Nationalstadsparksutredningen avslutats, återkommer till riksdagen med förslag i linje med vad i motion 1994/95:Bo538 (c) förordats om att göra Göta kanal med strandområden till ekopark/nationalstadspark.
4. Gimån
Erling Bager (fp) anför:
Som framgår av föreliggande betänkande har tillstånd givits till byggande av Ljungå kraftverk i Gimån. Därmed saknas tyvärr reell möjlighet att skydda älvsträckan. I det läge som därigenom uppkommit är det därför inte längre meningsfullt att driva förslaget i Folkpartiets partimotion 1994/95:Jo628 om att sträckan skall tas in bland de som skyddas mot utbyggnad i 3 kap. 6 § NRL.
Av reservanter i reservationerna 7 och 8 - (c), (fp), (v), (mp) och (kds) - framlagt
Förslag till Lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 6 § lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m1 skall ha följande lydelse:
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
3 kap.
6 § Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål får inte utföras i nationalälvarna Torneälven, Kalixälven, Piteälven och Vindelälven med tillhörande vattenområden samt i följande vattenområden I Västerdalälven uppströms Dalälven Hummelforsen och Österdalälven uppströms Trängslet I Voxnan uppströms Vallhaga Ljusnan I Ljungan uppströms Storsjön Ljungan samt Gimån uppströms Holmsjön I Åreälven, Ammerån, Indalsäl Storån-Dammån samt Hårkan ven I Lejarälven, Storån uppströms Ångerman Klumpvattnet, älven Långselån-Rörströmsälven, Saxån, Ransarån uppströms Ransarn samt Vojmån uppströms Vojmsjön
Vapstälv en
Moälven Tärnaån, Girjes- och Juktån Lögdeälv uppströms Fjosoken en
Öreälven källflödena uppströms I Sädvajaure respektive Riebnes Umeälven samt Malån
Sävarån
I Stora Luleälven uppströms Skelleft Akkajaure, Lilla Luleälven eälven uppströms Skalka och Byskeälv Tjaktjajaure samt Pärlälven en
Åbyälven
I Luleälve n Enningdalsälven uppströms Råneälve riksgränsen till Norge n
Emån
Bräkneån
Mörrumså n
Fylleån
I Enningda lsälven
_______________________________ 1 Lagen omtryckt 1992:1146