Naturvård och biologisk mångfald

Anf. 64 Marléne Lund Kopparklint (M)

Fru talman! I dag ska vi debattera miljö- och jordbruksutskottets betänkande om naturvård och biologisk mångfald. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Under mitt anförande kommer jag också som trogen motorsportsentusiast att gå in på ett område som med största sannolikhet inte har tagits upp i de här sammanhangen.

Fru talman! Skogen är en unik och värdefull tillgång för oss alla. Den är inte bara en källa till trävaror och ekonomisk tillväxt utan också en livsviktig aktör för att bevara vår miljö och främja biologisk mångfald. Vi har anledning att vara stolta över att Sverige har ett av världens mest välskötta och hållbara skogsbruk, där vi kombinerar ekonomiskt utnyttjande med skydd av naturvärden.

För att uppnå detta måste vi arbeta för att stärka samarbetet mellan olika intressenter som skogsägare, näringsliv och andra viktiga organisationer. Genom att skapa dialog och samförstånd kan vi ta fram effektiva strategier och verktyg för att bevara och skydda skogens naturvärden. Det är genom samarbete och partnerskap som vi kan uppnå verkliga resultat och hållbara lösningar.

Fru talman! Sverige har en stark skogspolitik som bygger på 1993 års skogsbeslut. Det betonar frihet under ansvar för skogsägare, vilket låter dem bruka sin skog på ett sätt som har praktiserats i generationer. Samtidigt uppmanas skogsägare att bevara de höga biologiska naturvärdena på sin mark genom frivilliga avsättningar, formellt skydd och allmän hänsyn. Dessa åtgärder syftar till att skapa lämpliga livsmiljöer för arter och främja trivsel och mångfald.

Tyvärr har vi avvikit alltmer från denna skogspolitik sedan 1993. Det har funnits bristande tydlighet i styrningen av våra myndigheter, något som kan konstateras de senaste två mandatperioderna med den grönröda regeringens inflytande över den svenska skogspolitiken, vilket inte har varit till fördel för detta.

Moderaterna anser att skogsägare aldrig ska behöva bevisa något gentemot staten när staten avser att begränsa deras grundlagsskyddade ägande och brukande. Det bör vara statens ansvar att visa att de har goda skäl att begränsa skogsägarnas rättigheter, inte tvärtom.

Fru talman! En viktig fråga som vi alla måste adressera är hotet mot den biologiska mångfalden. Många arter är hotade, och deras överlevnad är starkt kopplad till skogens hälsa. Vi skyddar genom att bevara naturskogar och skapa skyddade områden på ett klokt och ansvarsfullt sätt. Här vill Moderaterna också främja innovation och forskning inom skogssektorn genom kloka investeringar.

Fru talman! Nu kommer jag till det som jag ville prata om och som kanske sticker ut lite. Det handlar om motorbanor. Motorbanor har en unik struktur som främjar skapandet av rika och varierade miljöer. Deras topografiska variation ger möjlighet till slänter åt olika väderstreck, vilket gynnar en mångfald av arter och ökar deras motståndskraft mot klimatförändringar. Dessutom är motorbanorna oftast belägna på väldränerad mark, vilket i sig skapar gynnsamma förhållanden för flora och fauna.

Den kontinuerliga nötningen på många grusbanor är en viktig källa till mineraler och näringsämnen för växter genom dammspridning. För att säkerställa säkerheten och ge publiken god sikt krävs att stora områden runt banorna hålls öppna, vilket främjar arter som är beroende av solljus som värmer marken. Dessutom gynnar närheten till vattendammar vid många banor arter som lever i vattenmiljöer, inklusive vissa fåglar och kräldjur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Miljövetenskapen betonar att biologisk mångfald är lika viktig som klimatet. Vi måste vara medvetna om att levande organismer, till exempel genom rening av luft och vatten, utför viktiga ekosystemtjänster. Aktiva motorbanor fungerar som gratis naturvårdsområden och ger ytterligare samhällsnytta. Utan aktiva motorbaneklubbar skulle skattemedel behöva användas för att upprätthålla dessa öppna och artrika områden. Motorbanor kan fungera som biorefuger för biologisk mångfald och bidra till att bevara en rik flora och fauna, som exempelvis Saxtorp har visat.

Motorklubbarna är alltså inte bara viktiga som sociala resurser utan också som centrala resurser för att upprätthålla den biologiska mångfalden som vi har åtagit oss att skydda. Det här är ett ämne som kanske inte har synts alltför mycket men som jag härmed vill belysa.

Nu, fru talman, vill jag gå in på Sveriges vargstam, som har vuxit kraftigt de senaste decennierna. Det är den tidigare grönsocialistiska regeringen som har lagt grunden för det genom att ha tillåtit vargstammen att växa oacceptabelt mycket.

Vargen står i dag för fyra av fem dödliga attacker mot boskap i Sverige, vilket drabbar enskilda lantbrukare och djurägare som förlorar en familjemedlem eller sin försörjning. I vargtäta län känner många människor stor rädsla och oro för sin och anhörigas säkerhet. Därför hotar vargen såväl näringen som människors frihet när man inte sätter människors trygghet i främsta rummet.

I flera län mättas vargrevirens munnar med lantbrukares djur, och vargen har blivit alltmer oskygg för människan. Dagligen får vi höra om fårfarmare vars djur blivit angripna. Vi hör om tackor som kastar sina foster och inte blir dräktiga och om jägarkåren - som reglerar viltstammen - som får sina jakthundar dödade. Vi hör också om förskolor som håller barnen inne av rädsla för att varg stryker omkring utanför.

Det finns en lång lista med sådana berättelser som vi politiker får till oss.

Det fungerar inte för människor som bor och verkar på landsbygden att ha 83 vargrevir i Sverige, där merparten finns i Svealand. Mitt län har 22 vargrevir, varav 16 har en föryngring. Det är inte acceptabelt. Även Dalarna, Örebro och Gävleborg har ett flertal vargrevir med föryngring.

Därför välkomnar vi att landsbygdsministern kallade till ett möte med representanter från länsstyrelser för att diskutera den problematik som finns. För att ta oss an problemet behövs ett fördjupat samarbete med Norge kring vargförvaltningen. Våra länder bör inte låta riksgränsen utgöra en strikt förvaltningsgräns eftersom det inte speglar vargens gränsöverskridande rörelsemönster. Förvaltning av de gemensamma viltstammarna bör ske gemensamt.

Vi hoppas även på att vår regering, till skillnad från den förra, driver en linje om självbestämmande i EU. Rovdjurspolitiken ska inte styras från Bryssel. Vargens klassificering bör gå från strikt skyddad till förvaltningsbar i art- och habitatdirektivet.

Slutligen bör riktlinjerna ändras så att skyddsjakt kan ske omedelbart efter ett vargangrepp i stället för att det ska krävas upprepade angrepp på hundar innan skyddsjakt kan ske.

Fru talman! Moderaterna har länge drivit på för att lösa många av de problem som vargen orsakar. Vår regering ska självklart upprätthålla riksdagens beslut om att vargstammen ska ligga i det nedre spannet av 170-270 individer. Vi välkomnar att detta blir av.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Fru talman! Låt oss vara medvetna om att vi har ett gemensamt ansvar att skydda och vårda naturen och värna den biologiska mångfalden. Samtidigt måste vi fatta kloka beslut och agera ansvarsfullt för att säkerställa människors trygghet och frihet i harmoni med att framtida generationer också ska kunna njuta av naturen och den biologiska mångfalden.

(Applåder)

Anf. 65 Rebecka Le Moine (MP)

Fru talman! År 1993 fick Sverige sin skogsvårdslag. Det är ganska länge sedan. Man skulle kunna tänka att vi sedan dess har kunnat ta del av ny kunskap och ny forskning. Sedan dess har Sverige också blivit en del av EU. Det finns egentligen alla skäl att omvärdera en så pass gammal lagstiftning och inte blunda för att verkligheten och forskningen har kommit i fatt den syn som dominerade på den tiden.

Skogsbruket i Sverige är långt ifrån hållbart. Det hotar vattnet och brunifierar vattnet. Det orsakar stora körskador. Det hotar alla de kulturlämningar som finns i skogen och som försvinner när man gör stora kalavverkningar. Det finns också mer än 3 000 rödlistade arter som är hotade på grund av stora kalavverkningar. Varje år släpper kalavverkningarna ut 126 miljoner ton koldioxid.

Om vi på något sätt ska behålla trovärdigheten när vi pratar om hållbarhet och skogsbruket måste vi helt enkelt ställa om och inte motarbeta de förslag som kommer från till exempel EU om att ställa om skogsbruket, skydda mer natur och värna alla de värden som finns inom skogen.

När ledamoten, fru talman, pratar om motorbanor i sitt anförande är det lite som att sila mygg och svälja kameler. Man väljer att avverka urskogar och påskynda hela den artutrotning som redan sker och som Sverige till stor del är en del av när man motarbetar alla initiativ att ställa om.

Anf. 66 Marléne Lund Kopparklint (M)

Fru talman! Den trovärdighet som riksdagsledamoten talar om är raserad i det parti som riksdagsledamoten representerar i och med att det gick som det gick i valet och vi nu sitter i regeringsställning.

Varför ska vi omvärdera något som faktiskt har fungerat bra och där vi ser att grundvärderingarna är desamma som vi i dag står för och som har fungerat? Vi anser inte att skogsägare ska behöva bevisa någonting gentemot staten när staten avser att begränsa deras grundlagsskyddade ägande och brukande, så länge de tar hand om det de äger på rätt sätt. Det bör vara statens ansvar att visa att den har goda skäl att begränsa skogsägarnas rättigheter, inte tvärtom.

Jag förstod inte riktigt kopplingen, fru talman, mellan kalhyggen och motorbanor. Det är två helt skilda saker. Det kan riksdagsledamoten få utveckla lite närmare om hon vill.

Anf. 67 Rebecka Le Moine (MP)

Fru talman! Låt oss titta på vad forskningen och Artdatabanken säger vad gäller listningen av de största hoten mot vår biologiska mångfald. Det är slående att det handlar om avverkning, den ohållbara kalavverkningen som dominerar i Sverige, och igenväxning. Om vi ska tackla krisen att Sverige förlorar arter är det de två sakerna vi måste lägga vårt politiska krut på att ställa om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Jag hör motviljan. Den är jag högst medveten om. Jag kommer inte att övertyga någon i det här rummet, i den här debatten. Det jag tog upp i mitt anförande var det förbrunade vattnet, den enorma påverkan på klimatet och alla de rödlistade arterna. Som svar får jag en fråga om varför vi ska omvärdera något som fungerar.

Jag tolkar in i det här anförandet att det är fråga om en medveten strategi att förstöra miljön genom att fortsätta att skapa en gräddfil för industrin. Man väljer industrin framför individen. Man väljer profit i miljarder framför lönsamhet för den enskilda, på samma sätt som man har valt miljöförstöring. Jag vill att ledamoten ska vara medveten om detta. Den skogspolitik som bedrivs i Sverige fungerar inte.

Kalavverkningarna är inte en lönsam modell för den enskilda skogsägaren. Det är en mycket bra modell för en massaindustri som vill ha råvara till lågt pris i stora volymer, men för dem som bor, verkar och lever på sin skog är det oeffektivt och olönsamt.

Fru talman! Lönsamheten för den svenska skogsbrukaren är bland de lägsta i hela EU. Det är tillsammans med alla miljöaspekter i högsta grad en anledning att omvärdera en lagstiftning från 1993.

Anf. 68 Marléne Lund Kopparklint (M)

Fru talman! Jag noterar att riksdagsledamoten inte alls förklarar kopplingen mellan kalhygge och motorbanor.

Jag sa till riksdagsledamoten att jag undrade varför värderingarna för något som grundades 1993 ska ändras och gå mot motsatt håll om värderingarna är bra. Jag förstår inte heller argumentet att industri ska sättas framför individen. Genom hela mitt anförande framhöll jag att individen ska sättas i främsta rummet. Vare sig man är skogsägare eller pratar om rovdjurspolitiken har jag varit noga med att framhålla detta.

Jag har inte fått svar på de frågor jag ställde, men jag tackar för debatten.

Anf. 69 Malin Larsson (S)

Fru talman! Jag tackar ledamot Marléne Lund Kopparklint för anförandet.

Ledamoten har varit aktiv i debatten om varg tidigare, och hon har kritiserat ministrar och regering för att det görs för lite. Att vargstammen är för stor är vi enade om. Något som ledamoten också lyfte upp i opposition är införandet av en ny viltvårdsmyndighet, och hon har ifrågasatt varför den inte har inrättats enligt tillkännagivandet.

Gällande viltvårdsmyndigheten anser inte ens Jägareförbundet att det finns behov av att lägga resurserna på en sådan myndighet. Nu är det ledamotens eget Tidölag som styr, och därför undrar jag när vargstammen kommer att minska till 170 individer? När kommer den nya viltförvaltningsmyndigheten att invigas?

Anf. 70 Marléne Lund Kopparklint (M)

Fru talman! Det här är intressant. Det var inte så länge sedan vi hade de debatter som riksdagsledamoten pratar om. Jag kan tycka att det inte hjälper att lappa och laga det sista man gör under en valrörelse, när man tidigare har bedrivit en politik som har handlat om att värna vargen och bidra till att vargstammen ser ut som den gör i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Vi tar steg och levererar det vi har utlovat, nämligen att vargstammen ska mer än halveras så att vi kommer ned till det nedre spannet på 170 vargar. Vi pratar också om att vidta andra åtgärder för att sätta människors trygghet i främsta rummet, till skillnad från vad den socialdemokratiska regeringen i samarbete med Miljöpartiet gjorde.

Vi har hela tiden fått lyssna till hur Socialdemokraterna har pratat om att vi har svikit vallöften och frågor när vi ska leverera. Jag tycker att det är märkligt. Socialdemokraterna som parti borde veta att en mandatperiod är fyra år. Under de fyra åren kommer vi att leverera mer än vad partiet som riksdagsledamoten representerar har gjort, nämligen att säkra tryggheten för människor och se till att jägare och andra som berörs av en viltmyndighet får sina behov tillgodosedda.

Anf. 71 Malin Larsson (S)

Fru talman! Vi är nu i opposition, och nu är det er tur att ta ansvar. Att stå här i kammaren och både i anförandet och nu skylla på Socialdemokraterna är inte att ta ansvar. Det är inte heller att visa handlingskraft i frågorna.

Det är möjligt att göra mycket på kort tid. Ta bara vad vår tidigare landsbygdsminister Sätherberg gjorde - hon sitter här i salen. Under hennes tid som landsbygdsminister, ungefär lika lång tid som ni har suttit vid makten, gjordes det mer för att minska vargstammen än vad som har hänt under de här månaderna. Vi gav Naturvårdsverket i uppdrag att titta på hur vi kan nå riksdagens beslutade mål om intervall på 170-270 vargar, samtidigt som vi bibehåller gynnsam bevarandestatus. Vi gav också uppdrag att se över den viktiga skyddsjakten. Vi förändrade också förvaltningsområdena för att få till en bättre licensjakt. Och vi lyfte upp frågan i EU att flytta vargen från bilaga 4 till bilaga 5.

Nuvarande minister har sagt att han ska verka för detta. Här lyftes frågan upp på en gång, vill jag vara tydlig med att säga.

Vi tog viktiga steg för att minska den alldeles för stora vargstammen. Under alliansregeringens tid ökade också antalet vargar.

Man kan ha en väldigt hög svansföring i vargfrågan när man är i opposition, men nu gäller det faktiskt att ta ansvar. Nu är det upp till bevis - det duger inte att fortsätta skylla ifrån sig.

Anf. 72 Marléne Lund Kopparklint (M)

Fru talman! Jag tycker faktiskt att det är svenska folkets rättighet att få veta varför situationen ser ut som den gör i Sverige med den stora vargpopulation som finns. Det beror på den politik som Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet har fört. Vi har en så stor vargstam som vi har därför att Socialdemokraterna och Miljöpartiet inte fattade de rätta besluten - beslut som skulle ha påverkat på riktigt.

Det är detta som ligger till grund för att människor är oroliga i dag. De får sina lantbruksdjur skadade därför att det finns så mycket varg och därför att det finns så många vargrevir runt om i landet. Det är inte vi som har lagt den grunden. Det är ni i Socialdemokraterna och Miljöpartiet som har lagt grunden till detta, och det kan ni aldrig komma ifrån.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Riksdagsledamoten pratade om att det har tagits viktiga steg. Man får dock inte glömma bort att vi i opposition hade flera tillkännagivanden som var avgörande för att minska vargstammen.

Än en gång vill jag belysa att ni tog de steg som ni tog under valåren, och det räknas inte riktigt.

Anf. 73 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Fru talman! Jag vill börja mitt anförande med att prata om det tillkännagivande, som även regeringspartierna står bakom, som gäller skarven.

Det finns ju sedan förra mandatperioden ett uppdrag som gäller skarven och förvaltningsplaner som på nytt togs upp i motionsflödet under allmänna motionstiden i höstas. Det råder näst intill full samsyn i utskottet, och därmed också i riksdagen, i denna fråga. Även om jobbet till största delen är igång väljer vi att ställa oss bakom dessa motioner för att verkligen visa att stödet är stort - inte minst, fru talman, gentemot EU. Det sades i en tidigare debatt, men även när det gäller detta bör Bryssel adresseras.

EU-kommissionen kom för något år sedan med signaler som visar att kommissionen tolkar fågeldirektivet mer generöst och ger utrymme för jakt i större skala trots att skarven inte är listad som jaktbar art. Trots detta måste vi självfallet kämpa för att flytta skarven till listan med jaktbara arter, så att vi själva i Sverige kan äga ärendet fullt ut. Viltförvaltningen borde vara en nationell kompetens.

Orsaken till att skarven ligger med i detta betänkande är just att den tidigare har varit mer sällsynt och därmed har blivit en del i kampen om den biologiska mångfalden. Numera är det snarare tvärtom - kvävet och fosforn i fågelspillningen tar livet av både träd och markväxter i skarvkolonierna, vilket i sin tur leder till att även andra djur och växter försvinner från området. Det är verkligen inte biologisk mångfald.

I morgon, fru talman, ska vi i miljö- och jordbruksutskottet ha två nya debatter här i kammaren. Den ena handlar om fiskeripolitik, och det skulle förvåna mig väldigt mycket om inte skarven tas upp även där. Den är ett gissel för många, inte minst inom det kustnära och småskaliga fisket.

En annan art som nämns i detta betänkande och som med stor sannolikhet kommer att komma upp i morgondagens debatt är sälen. Vi ser hur flera av våra sälarter ökar i antal, och därmed ser vi att sälnumerären i vissa delar av våra hav blir för stor. Det påverkar inte bara fisket utan även sälarna själva, med bland annat sjukdom som följd.

Vi måste därför fortsätta att jobba för att underlätta förvaltningen av säl, inte minst vad gäller det rigida regelverket runt skyddsjakten. Det gäller förstås även att ha en generös licensjakt där stammarna så kräver.

Tidigare i mitt anförande nämnde jag EU och hur de i hög grad detaljstyr sådant som borde vara svensk kompetens. Vi måste generellt våga bli tuffare gentemot EU i dessa frågor och våga utmana dem kring beslutanderätten oavsett om det rör till exempel viltstammar eller olika slag av skog.

Fru talman! Det är rätt intressant att läsa i betänkandet om de motioner som finns om skogen. Jag noterar att det är väldigt lätt att ha åsikter om skog - särskilt om skog som någon annan äger. Den är extra lätt att ha synpunkter på, för då behöver man inte ta något ansvar själv - inte heller något ekonomiskt ansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Det har gjorts en del i skogspolitiken. Under den förra mandatperioden gjordes en skogsutredning, och vissa delar av det som kom fram i den var bra. Vi vill gå vidare med arbetet vad gäller skogen i en skogsutredning som bland annat tar upp nationellt fridlysta arter, som tyvärr sätter käppar i hjulet för det hållbara svenska skogsbruket.

Ofta är det så, fru talman, att vi skyller på EU. Det är väldigt enkelt att gömma sig bakom EU. I många fall är det dock faktiskt så att det inte är EU som har gjort fel, utan det handlar om svensk överimplementering. I Sverige vill vi ofta vara Bror Duktig, och vi tar gärna tre steg mer än vad vi egentligen behöver göra när vi ska implementera direktiv.

En sådan fråga rör rapportering av status för arter och naturtyper enligt artikel 17 i art- och habitatdirektivet. Regeringen har nu gett ansvariga myndigheter i uppdrag att ta fram förslag till reviderade referensarealer. Vi i Sverige har förindustriell tid som referenstid, medan de flesta EU-länder har satt tiden för EU-inträdet som referenstid. Självfallet blir det så att vi sätter krokben för oss själva när vi ska gå tillbaka till hur skogen såg ut under förindustriell tid medan de flesta andra EU-länder går tillbaka till tiden för EU-inträdet. Jag ser fram emot att få resultatet av denna utvärdering och utredning för att sedan kunna gå vidare med detta.

Allemansrätten är en annan fråga som tas upp i betänkandet. Även där spretar det mellan motionerna. En sak som är intressant och som vi ser på hur man ska kunna hantera är kommersiellt nyttjande - eller utnyttjande - av allemansrätten. Allemansrätten har en funktion. Vi ser dock tyvärr hur vissa utnyttjar den i kommersiellt syfte, vilket inte var tanken. Vi bör se till att så inte sker och att man kräver att det ska ingås avtal om det är så att allemansrätten ska användas i kommersiellt syfte.

Även jag måste förstås nämna vargen, fru talman. Som värmlänning går det inte att ha en debatt om naturvård och biologisk mångfald, där vargen ingår, utan att nämna detta.

Förra vintern hade vi den största vargjakten i modern tid. Det fanns licens för att skjuta 75 vargar, men bara 57 vargar sköts. Därför har landsbygdsministern nu kallat till sig landshövdingarna för att ta reda på vad som gjorde att antalet i licensen inte uppfylldes. Jag har inte hört hur dessa samtal har förlöpt. Det jag vet är att vi om vi ändrar i det svenska regelverket så att beslut kan tas något senare skulle kunna få en licens som vi faktiskt kan uppnå. Med ganska enkla medel kan vi förändra regelverket så att vi får en mer effektiv licensjakt.

Precis som min kollega Marléne Lund Kopparklint nämnde måste Sverige få till en samförvaltning med Norge. Bägge länderna har skrivit under Bernkonventionen, där länderna säger att de ska ha en gemensam förvaltning eftersom det är en gemensam stam. Jag själv bor 100 meter från den norska gränsen. Hemma hos mig är det rätt tätt med varg, och jag kan garantera att vargarna inte har någon aning om vilken sida av gränsen de befinner sig på eller när de passerar gränsen.

Vi måste få en gemensam förvaltning eftersom stammen är gemensam. Detta är också något som vi jobbar för att få till, och vi har därför kontakt med våra norska vänner. Självfallet ska vargen ha gynnsam bevarandestatus, men det är ingen tvekan om att vi måste fortsätta det arbete som har påbörjats för att sänka vargens numerär.

Detsamma, fru talman, gäller björnstammen. Även där måste vi ta tag i de problem som vi ser, inte minst nu när björnen kommer ut ur idet. Det är ganska generöst med skyddsjakt, vilket är väldigt bra, men vi borde kanske minska numerären så att vi inte får så stora problem som vi har nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Jag hade egentligen tänkt fortsätta med några punkter till, men jag noterar att min tid närmar sig slutet. Därför, fru talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Anf. 74 Malin Larsson (S)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Både jag och ledamoten Ottosson uppskattar att vara ute i naturen för att paddla kajak, vandra, jaga med mera. Det gör många andra också, vilket blev särskilt tydligt under coronapandemin då folk hittade ut och upptäckte vad den svenska naturen har att erbjuda.

Nu skär regeringen ned ordentligt på detta område, och länsstyrelserna runt om i landet har larmat om konsekvenserna av det. Skötsel och service kommer att upphöra, toaletter kommer att försvinna och broar och spångar kommer inte att underhållas eller byggas. Och vem ska tömma sopkorgarna? Rovdjursinventeringar kommer det inte heller att finnas resurser till.

Den socialdemokratiska regeringens satsning på naturnära jobb kunde också användas för att djurägare skulle få hjälp att sätta upp rovdjursstängsel mot bland annat varg. Kommer djurägarna få betala allt själva nu?

I och med dessa neddragningar försvinner 1 000 statligt finansierade årsarbetstillfällen från Sveriges gles- och landsbygdsområden.

Frågorna är många. Anser ledamoten Ottosson att utvecklingen som länsstyrelserna beskriver till följd av regeringens budget är önskvärd?

Ledamoten sa inte så mycket om biologisk mångfald i sitt anförande trots att det är huvudämnet för betänkandet. Ledamoten får gärna utveckla vad han vill med den biologiska mångfalden.

Anf. 75 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Fru talman! Tack för frågorna, Malin Larsson! Jag ska försöka besvara dem.

En anledning till att jag nämnde till exempel säl, skarv och varg i mitt anförande är att det är djur som verkligen sätter käppar i hjulet för den biologiska mångfalden. Så ser naturen ut. Vi måste ha balans mellan våra djurarter för att få biologisk mångfald, och det gäller särskilt rovdjuren.

Jag hade tänkt prata mycket mer om skog i mitt anförande, men tyvärr räckte tiden inte till. Är det några som verkligen ser till att vi har biologisk mångfald i skogen är det våra 330 000 enskilda markägare i Sverige som sköter sin skog.

Utmaningen är snarare att här måste staten agera på ett sådant sätt att våra skogsägare kan lita på staten. Tyvärr är vi inte där i dag. Många markägare sköter sina skogar prickfritt, och då blir det höga naturvärden i skogen. Men när de anmäler avverkning blir det stopp eftersom de skött sin skog så bra att det blivit höga naturvärden.

Det borde snarare vara ett defaultläge, alltså att alla sköter sina skogar så att de ger höga naturvärden när det är dags för avverkning. Men problemet i dag är att de inte vågar sköta sina skogar så, för då vet de att när de anmäler avverkning sätter staten stopp för den. Därför vågar de inte sköta skogen så som de skulle göra om de kunde lita på staten.

Anf. 76 Malin Larsson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Fru talman! Även när det gäller skogen har regeringen dragit ned så att de som frivilligt vill skydda sin skog inte får någon ersättning. Det är ett stort problem.

Ledamoten Ottosson har också uttalat sig om nedskärningarna på arbetet mot invasiva, främmande arter och beklagat att det blev som det blev. Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och övriga partier i regeringsunderlaget för dock denna politik, och de rättade inte heller till det i vårändringsbudgeten, vilket de borde ha gjort om de liksom jag anser att detta arbete är viktigt.

Varken Sverigedemokraterna eller Kristdemokraterna verkar vilja dra ned på detta viktiga område. Är det Moderaterna och Liberalerna som har drivit budgetminskningarna så hårt att arbetet mot invasiva arter i stort sett kommer att upphöra?

Anf. 77 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Fru talman! Låt mig först rätta ledamoten Malin Larsson. I vårändringsbudgeten sköt vi till extra pengar just till de skogsägare som vill skydda sin skog. Den som frivilligt skyddar sin skog ska snabbare få ersättning. Vi sköt till extra pengar i vårändringsbudgeten just för att de inte skulle drabbas.

När vi tog över makten i höstas var det snabba puckar från början av oktober till att budgeten skulle läggas fram, och jag ska villigt erkänna att i vissa delar gick det kanske för fort. Därför ska vi i årets budget rätta till sådant som inte blev som det var tänkt.

Frivillighet vid skydd av skog är en bärande del, för då minskar konfliktnivån. Här tror jag att Socialdemokraterna och Kristdemokraterna är helt eniga.

Ja, det blev mindre pengar till arbetet mot invasiva arter än vad jag hade hoppats. Men när jag kollade upp det såg jag att vi följde den rödgröna regeringens långtidsbudget. Eftersom vi har följt den och inte lagt till några pengar kan man ute i landet inte göra det jobb man tänkt göra fullt ut. Vi följde alltså Malin Larssons eget partis budgetförslag och att då skylla på oss blir lite övermaga.

Jag kan garantera Malin Larsson och övriga i salen att är det något vi har spelat in för kommande budget är det att mer pengar ska gå till kampen mot invasiva, främmande arter. Det kan jag lova alla.

Anf. 78 Rebecka Le Moine (MP)

Fru talman! Vi hörde i anförandet att det är märkligt när politiker lägger sig i och reglerar något som någon annan äger. Vad skulle vi i så fall kunna reglera? Skulle reglerna bara stanna inom huset? Det blir meningslöst med en folkvald riksdag om vi politiker och lagstiftare inte vågar ta beslut som gynnar samhället i stort.

Ledamoten talade sig varm för de 330 000 skogsägarna och om att skapa tillit, förtroende och långsiktighet. Men det gör man inte genom den ryckighet som regeringen har skapat via sin budget, en budget som regeringen har fullt ansvar för. Man har dragit ned 70 procent på skyddet av värdefull natur. Man har också dragit ned på skötsel av värdefull natur. Det handlar om de pengar som går till markägare som vill något annat med sin skog än att få ett kalhygge. Detta förtroende har man förstört med en budget där man inte satsar på landsbygden. Man tar också bort fler än tusen gröna jobb på landsbygden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Det går inte att skylla ifrån sig på detta sätt när man sitter vid makten. Det här är ett svek mot alla dem som behöver stå i kö i åratal för att få sin mark skyddad på frivillig basis.

Fru talman! Ledamoten nämner att man har justerat detta i vårändringsbudgeten. Det räckte till ungefär två avtal, och sedan var pengarna slut. När vi pratar skog pratar vi om stora summor. Inte miljoner utan miljarder behövs för att uppnå långsiktighet och trovärdighet.

Det kommer många initiativ från EU, där regeringen strävar emot. Är ledamoten och Kristdemokraterna beredda att göra en svexit på grund av att man ser detta som nationell kompetens?

Fast när jag hör nivån på debatten undrar jag om vi har tillräcklig nationell kompetens för att fatta sådana stora och viktiga beslut för biologisk mångfald.

Anf. 79 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Fru talman! Jag tackar Rebecka Le Moine för frågan.

Det blir lite komiskt när en ledamot för Miljöpartiet och en av dem som - vad ska jag säga - uttrycker sig ganska klart och tydligt i många av de här frågorna, står och pratar om förtroende i fråga om skog. Jag reser ganska mycket runt om i landet och besöker många skogsägare. Det är tydligt att det parti som har absolut lägst förtroende i skogsfrågorna inte är Kristdemokraterna. Det är Miljöpartiet. Det är jättetydligt oavsett vilka man besöker. Att då stå och prata om att vi inte inger förtroende i skogsfrågorna blir väldigt märkligt.

Vad vi skickar ut med de förändringar vi gör i politiken är en framtidstro till våra skogsägare att de på nytt ska kunna lita på staten och att de ska våga utveckla sin skog på ett sådant sätt att vi får höga naturvärden utan att de för den skull riskerar att staten kommer och tar det.

Jag vet inte hur ledamoten Le Moine bor, men jag brukar ta exemplet med ett hus: Låt oss säga att du äger ett hus, och så kommer staten och talar om för dig att du inte får använda andra våningen i ditt hus. Du får ingen ersättning, men du får inte gå dit. Hur skulle den vanlige svensken reagera då? Jag tror att det skulle bli ganska rejäla reaktioner. Precis på samma sätt hanterar staten de svenska skogsägarna. I vissa delar kan de få ersättning, men i många delar inte alls. Att ledamoten då står här och pratar om förtroende i skogsfrågor, det förstår jag inte, fru talman.

Anf. 80 Rebecka Le Moine (MP)

Fru talman! Jag är övertygad om att ledamoten har varit på många bjudmiddagar med högt uppsatta vd:ar för de största bolagen. Jag har pratat med väldigt många som äger marken, och det är plus minus noll i lönsamhet. I Sverige är lönsamheten för skogsägare bland de absolut lägsta i EU. Det vi gör är att pressa priserna för markägare och skogsägare för att kunna gynna industrierna. På precis sådana bjudmiddagar som ledamoten har varit på får man höra: Rör ingenting, för vi har det precis så gött som vi vill ha det!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Det är stora miljardutdelningar i industrin medan markägarna och skogsägarna går på knäna. Jag får många samtal från oroliga skogsägare som säger att det inte finns någon lönsamhet för dem och att de inte känner någon framtidstro. Speciellt är det så när dessa människor har väntat på en ersättning från staten för ett skyddat område eller för att sköta ett område, och så byter vi plötsligt regering och det finns inga medel, utan de måste börja om och stå i kö i flera år.

Låt oss ta fasta på exemplet som ledamoten nämner. Detta är nämligen också en fråga som har kommit upp när jag har besökt många på landsbygden. De berättar att de köpte sitt hus för den fantastiska skogen, den fantastiska miljön. Nu är den miljö där deras barn har vuxit upp avverkad, och de har ett kalhygge som granne. Det sänker husvärdet, och det sänker livskvaliteten för dessa människor på landsbygden. Men tänk, Rebecka, säger de, om jag hade bott i stan! Då hade jag haft inflytande över vilka färger husen hade fått; jag hade haft inflytande över minsta dass. Men inget sådant inflytande lämnas till personerna på landsbygden. Det finns alltså en stor orättvisa inbyggd i den politik som förs. Jag vädjar verkligen till regeringen och ledamoten att lyssna till alla de röster som finns därute och inte bara på industritopparnas vädjan.

Anf. 81 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Fru talman! Jag vet inte i vilken ända jag ska börja.

Det är möjligt att Rebecka Le Moine är på många bjudmiddagar hos de stora skogsbolagen. Jag kan villigt erkänna att jag har varit på middag hos ett nätverk vars ordförande sitter här i salen. Vi har nämligen ett skogsindustrinätverk här i riksdagen, och hos dem har jag varit och ätit mat. Den möjligheten har även Rebecka Le Moine. Alla riksdagsledamöter kan besöka skogsindustrinätverket. Där har jag varit, det har jag inga problem med att erkänna. Det är helt öppet och transparent. Några andra bjudmiddagar för stora skogsbolag eller skogsindustrin har jag inte varit på. Möjligtvis ränner Rebecka Le Moine på dessa och dömer därmed andra efter sig själv. Det får vara upp till henne.

Ledamoten pratar om lönsamhet. En del i att lönsamheten inte är så stor som den skulle kunna vara är att den omgärdas av så många lagar och regler. Självfallet är det så att om vi kan förändra dessa i vissa delar skulle det kunna öka lönsamheten ännu mer. Samtidigt pratar ledamoten väldigt ofta om hyggesfritt. Är det något som verkligen skulle sätta skogsägare i konkurs så är det att bedriva hyggesfritt skogsbruk. Då avverkar du några träd då och några träd då, och skogsmaskiner får komma gång på gång. Det kostar väldigt mycket pengar, och de kan inte plocka ut mer än vad det kostar att driva skogen just där och då. Är det något som verkligen tär på lönsamheten är det hyggesfritt.

Slutligen blir det väldigt tydligt vad jag nämnde tidigare om att ha åsikter när någon annan äger skogen, fru talman, när riksdagsledamoten står här och påstår att man som boende ute på landsbygden ska kunna komma och påverka hur andra ska göra med sin egen ägda skog. Det säger allt.

Anf. 82 Malin Larsson (S)

Fru talman! I dag debatterar vi naturvård och biologisk mångfald och även statens insatser mot främmande arter. Jag vill börja med att yrka bifall till Socialdemokraternas reservation 44.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Nätet av växt- och djurarter som bygger ekosystemen på vår jord är förutsättningen för vår existens eftersom de producerar all vår mat, allt vårt renade vatten och allt syre vi andas. När arter försvinner minskar ekosystemens motståndskraft.

Den socialdemokratiskt ledda regeringen förstärkte kraftigt medlen för skyddet av vår natur. Att skydda den biologiska mångfalden är både en lokal och en global utmaning, och det kommande årtiondet blir avgörande för om det ska gå att vända den negativa trenden.

I december i fjol hade jag förmånen att få vara på plats i Kanada för partsmötet med FN:s konvention om biologisk mångfald, COP 15. På plats fanns politiker, ungdomar, miljöorganisationer, urfolk och företag. Mötet handlade om att naturen skulle få sitt eget Parisavtal för att vi ska bromsa och vända trenden av utrotning av arter. Efter fyra års förberedelser och två veckors hårda förhandlingar enades till slut världens länder om ett nytt globalt ramverk för biologisk mångfald - en räddningsplan för naturen.

Nu återstår nästa utmaning, implementeringen, när alla länder ska införa räddningsplanen i sin egen politik på hemmaplan. Biologisk mångfald är lokal, och därför måste alla länder göra insatser. Skador på ekosystem är svåra att rätta till, och arter som dör ut får vi inte tillbaka. Den biologiska mångfalden är även en viktig motståndskraft i klimatförändringarna. De fem främsta orsakerna bakom förlusterna av biologisk mångfald är förändrad mark- och havsanvändning, överexploatering, klimatförändring och invasiva främmande arter.

Fru talman! Genom tiderna har vi haft stor nytta av främmande arter från världens alla hörn, i trädgårdar, i jord- och skogsbruket och inom jakten. Men det kan också orsaka stora problem när främmande arter tar över i sin nya miljö, konkurrerar ut andra arter, blir invasiva och skadar ekosystemen. Invasiva främmande arter är ett av de största globala hoten mot biologisk mångfald. Därför satsade också den socialdemokratiskt ledda regeringen på att stärka arbetet med bekämpningen. Med våra satsningar kunde man lokalt över hela landet ta kampen mot blomsterlupinerna, mårdhunden, parksliden, jättelokan, den svartmunnade smörbulten och alla de andra arterna.

Precis som Riksrevisionens rapport visar måste vi göra mer i arbetet mot invasiva arter, och de åtgärder som vidtas måste vara effektiva och ändamålsenliga. Tyvärr skär regeringen i stället ned i budgeten och drar undan mattan för allt arbete som gjorts runt om i landet. Man lämnar walkover och låter dessa arter få sprida sig fritt då Sverigedemokraterna och regeringen inte ens tycks vilja ta matchen mot dem.

Regeringens sänkta anslagsnivåer till åtgärder för skydd och skötsel av värdefull natur får också stora konsekvenser för människors tillgänglighet till skyddade områden och underhåll av anläggningar, såsom skyltning, vandringsleder, utsiktsplatser, grillplatser med mera. Och många markägare som frivilligt vill skydda värdefulla miljöer, inklusive dem som äger fjällnaturskogar, tvingas nu vänta på ersättning.

Förutom positiva effekter för den biologiska mångfalden och friluftslivet skapade satsningarna sysselsättning över hela landet hos entreprenörer, konsulter och myndigheter. Nedskärningarna innebär att cirka 1 000 årsarbetstillfällen försvinner under 2023, varav många finns bland entreprenörer på landsbygden.

Fru talman! Vår svenska allemansrätt är fantastisk och unik för Sverige. Tack vare allemansrätten är Sveriges natur öppen för alla, och den summeras med ledorden inte störa, inte förstöra. Detta innebär att det finns gott om möjligheter till friluftsliv för alla i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Intresset för friluftsliv har ökat lavinartat sedan pandemins början, och många letar sig ut till små och stora naturreservat, vindskydd och stugor. Det är på många sätt en glädjande utveckling också för svensk besöksnäring, men tyvärr bedriver regeringen en politik som aktivt motverkar den utvecklingen genom att spara in på medel till detta.

Fru talman! Avslutningsvis tänkte jag i debatten också ta först vargen och sedan skarven.

Starka krafter vill använda frågan om rovdjur för att dra isär Sverige. Detta accepterar inte vi, utan vi vill hitta lösningar som leder till att människor kan leva och verka på landsbygden samtidigt som vi bevarar en biologisk mångfald. Både skyddsjakt och licensjakt är viktiga verktyg i den förvaltningen.

Samtidigt som vi ska ha en gynnsam bevarandestatus ska också människors oro tas på stort allvar. Vi ska ha en rovdjursförvaltning som människor har förtroende för och där det kan fattas effektiva och snabba skyddsjaktsbeslut när så krävs.

Vi ser nu hur vargstammen ökar. Det är trångt i vargreviren, och vi ser ett ökat antal vargar både söder- och norrut i landet. Dagens population är alldeles för stor och behöver kraftigt minskas. Därför gav vi Naturvårdsverket i uppdrag att titta på hur vi kan nå riksdagens beslutade mål om ett intervall på 170-270 vargar och även att se över skyddsjakten. Vi socialdemokrater vill göra det enklare att förvalta vargen och drev också frågan i EU att vargen skulle flyttas från bilaga 4 till bilaga 5 i art- och habitatdirektivet.

Förutom vargen är skarv och säl två djurarter som har haft en stark tillväxt de senaste åren och som har påverkat bland annat fisket negativt genom att de angriper fångst och skadar redskap. Vi vill se en kraftig minskning av antalet skarvar, och därför är det glädjande att vår motion fick majoritet i utskottet och att utskottet nu föreslår att ett tillkännagivande ska riktas till regeringen.

Enligt utskottet krävs det en reviderad förvaltningsplan för skarv och en likvärdig förvaltning i hela landet för att åstadkomma en minskning av skarvpopulationerna. Även sälpopulationen har haft en mycket stark tillväxt de senaste åren och bedöms nu ha gynnsam bevarandestatus.

Den tidigare socialdemokratiska regeringen har redan givit Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att revidera den nationella förvaltningsplanen både för skarv och för jakt på olika sälarter. Hela havets ekosystem måste fungera, och förvaltning av säl och skarv ska ingå i en ekosystembaserad havsförvaltning.

Nu ser vi fram emot bra förslag från de givna uppdragen och att det blir verkstad av dem.

(Applåder)

I detta anförande instämde Anna-Caren Sätherberg (S).

Anf. 83 Rebecka Le Moine (MP)

Fru talman! Som miljöpartist och också som före detta regeringskollega med ledamoten är det ingen hemlighet att vi har olika åsikter om vargförvaltningen, men det blir provocerande tydligt när ledamoten mer eller mindre skryter om hur man har jobbat för att sänka statusen på vargen och jobbat med art- och habitatdirektivet för att försämra statusen för den hotade arten varg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Man vill också minska antalet vargar i Sverige, och jag står här och funderar på varför. Vad är det som driver alla politiker att minska antalet vargar? Jag undrar om det kan vara för att många hundar dödas av vargar. Jag kan verkligen förstå att man känner mycket för sin fyrbenta vän. Det finns statistik från Agria som visar hur många hundar som dör. Den är från 2022, men mönstret ser likadant ut. Det var 129 stycken som dödades i trafiken och 198 stycken som dödades av vildsvin. Okej, låt oss då sätta in åtgärder för att göra trafiken säkrare och kanske också minska vildsvinsstammen. Det var 1 hund som dödades av varg, så det är nog inte där skon klämmer.

Är det för att vi har en folklig opinion? Man hör många starka röster från Jägareförbundet, men det är bara 3 procent av svenska folket som är jägare. Alla de 3 procenten är heller inte vargmotståndare, utan 70 procent av svenska folket är positiva till att ha varg i Sverige. Inte heller där finner jag alltså svaret.

Min fråga till ledamoten får helt enkelt bli: Varför är ni så måna om att minska vargstammen och göra allt ni kan för att sänka den juridiska statusen för ett djur som vi har förbundit oss att bevara?

Anf. 84 Malin Larsson (S)

Fru talman! Tack, ledamoten Le Moine, för frågorna! Det stämmer att vi tycker olika i denna fråga - så är det.

Vargen väcker väldigt mycket känslor. Det har den alltid gjort. Jag som lever på landsbygden besökte nyligen två fårägare i Ånge kommun, där det vandrar upp vargar. Det är trångt i vargreviren nu i norra Hälsingland, och vargarna trycks uppåt. Jag samtalade också med en renägare som kände stor oro då han har sina renar där nere i vinterbeteslandet.

Det är tre vargar som har rört sig i området, och stora resurser har lagts på att dna-säkra dem. De rörde sig inne i centralorterna, de åt från fågelborden och de klev till och med upp på förstukvisten till broar. Det är inte ett naturligt beteende för en varg. En varg ska vara rädd för människan och hålla sig i skogen. Sådana gånger är det otroligt viktigt att ta människors oro - djurägares oro - på stort allvar och sätta in skyddsjakt. Därför tycker jag att det är viktigt att skyddsjaktsbesluten för varg blir både effektivare och snabbare.

Ledamoten nämnde antalet hundar som dör. Om det var en som dog av varg måste det ha varit i närheten av mitt hem i Naggen, för där dödades en hund av varg under älgjakten i år. Men jag skulle tro att det är fler. Man kan räkna proportionellt antalet vargar kontra antalet bilar och vildsvin, så blir siffran kanske lite mer betydelsefull. Men vi tycker olika - så är det.

Anf. 85 Rebecka Le Moine (MP)

Fru talman! Jag tackar för svaret. Vi gör vårt bästa med den tid vi har här i kammaren. Det som jag får ut av detta är att det bygger på känslor.

Jag är naturvårdsbiolog, och jag gillar fakta, siffror, vetenskapliga referenser och så vidare. Faktum är att ingen människa har dödats av varg på mer än 200 år i det vilda i Sverige. Men sedan har vi detta med oro, och det ska man absolut ta på allvar. Hur ska vi göra för att människor som bor och verkar inom vargrevir inte ska behöva känna sig oroliga? Där kommer vi till det politikområde som handlar om samexistens. Det är verkligen detta jag efterlyser, även hos de regeringspartier som är här och lyssnar. Varför kan vi inte prata mer om samexistens? Då skulle vi behöva jobba med ersättning och höja ersättningsnivåerna, jobba stödjande samt ge råd och utbildning. Vi skulle kanske också behöva stötta alla incitament för rovdjursavvisande stängsel och se över lagstiftningen för stängsel - när man ska få ersättning och hur mycket. Om man har boskap som blir tagna kan kostnaderna för det ses över och ersättningen höjas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Nu är vi inne på en helt annan del av planhalvan som inte handlar om att aktivt fasa ut en art som vi har förbundit oss att skydda i Sverige utan som handlar om att börja lösa problem. Och jag anser att vi är valda för det. Vi är folkvalda i ett land där vi också har enats om olika miljömål. Vi har en regering som, trots att den avskyr vargar, har skrivit under ett globalt naturavtal där man har förbundit sig att se till att alla arter inom nationens gränser ska bevaras. Så låt oss bli problemlösare och inte bara nöja oss med att fasa ut en av våra hotade arter från nationen.

Anf. 86 Malin Larsson (S)

Fru talman! Jag gillar också fakta och vill hålla mig till det. Och om det är någonting som det finns mycket fakta kring så är det vargen. Det har samlats in mycket dna, och man har följt vargarna med gps-halsband och så vidare under lång tid. Fakta finns alltså.

Nu har vi ett så pass stort antal vargar i Sverige att vi har en gynnsam bevarandestatus. I arbetet med att faktiskt få en acceptans handlar det också om både skyddsjakt och licensjakt. Det är otroligt viktiga verktyg för att kunna hålla vargstammen på en bra nivå.

Ledamoten nämner också rovdjursavvisande stängsel, och det är viktigt att det finns bidrag till det. Det är många markägare som har marken nära sin gård och nära hemmet. Men många arrenderar också mark och har bete utsocknes, och där kan de inte sätta upp stängsel eftersom de inte äger marken där. De har inte heller dessa resurser. Även om de får bidrag kostar det väldigt mycket pengar med stängsel. Det är svårt att lösa detta hela vägen, men det är ändå ett viktigt verktyg i förvaltningen. Vi säger inte att vi ska utrota vargen. Vi ska ha kvar vargen, men på en lämplig nivå.

Sammanfattningsvis: Ja, vi tycker olika. Vargen ska vara kvar, men på en lägre nivå, tycker vi socialdemokrater.

Anf. 87 Marléne Lund Kopparklint (M)

Fru talman! Sent ska syndaren vakna. Jag kan inte låta bli att säga det, fru talman, för detta är lite humoristiskt. Jag har stått här i talarstolen åtskilliga gånger och debatterat om vargen just med Socialdemokraterna. Jag tror till och med att jag och Malin Larsson har diskuterat denna fråga tidigare. Men då stod vi på omvända sidor. Då var jag i opposition och riksdagsledamoten var i majoritet. Men inte en enda gång höll de med om det som vi förde fram kring vargstammen - att det har gått över styr och att man var tvungen att ta människors otrygghet på allvar. Sedan kom det ett valår. Då helt plötsligt var det viktigt att ge Naturvårdsverket ett uppdrag om hur man skulle komma ned till ett intervall på 170-270 vargar. Detta är inte trovärdigt i min värld eller i mångas andra värld.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Därför vill jag fråga riksdagsledamoten Larsson: Hur tänker ni när det gäller denna fråga? Vill ni ha ett intervall på 170-270? Det är exakt samma politik som ni har fört fram när ni satt i regeringsställning. Så vad är rimligt? Ska vi ha 269, eller ska vi ha 170, eller vilken nivå ska vi lägga oss på? Och hur ska ni ytterligare bidra till den politik som ni nu för i opposition, på andra sidan där vi stod tidigare, för att öka människors trygghet? Det hörde vi inte ett ord om när ni satt i regeringsställning. Och än en gång vill jag tydliggöra att det är den politik som ni förde som har bidragit till den stora vargstam som vi har i dag.

Anf. 88 Malin Larsson (S)

Fru talman! Ja, vargen väcker känslor. Och som jag sa i vårt tidigare replikskifte stod ledamoten här på andra sidan i opposition och hade väldigt hög svansföring i dessa frågor och krävde svar på när nivåerna skulle ned och så vidare. Därför ställer jag samma fråga till ledamoten i dag eftersom det är ni som har ansvaret i dag. Det är upp till er att se till att detta verkställs. Vi har faktiskt gjort ett väldigt bra förarbete här för att lyfta fram dessa frågor.

Det som regeringens minister exempelvis säger i dag är att han ska verka för att flytta gällande EU-regler från artikel 4 till artikel 5. Något sådant höll inte vi på med när vi hade regeringsmakten. Vi verkade inte för någonting, utan vi lyfte upp frågorna på bordet och krävde svar.

Socialdemokraterna som parti har ett gammalt kongressbeslut på att nivån på antalet vargar ska ligga runt 200 individer. Detta är alltså ingen ny fråga för oss. Vi har stått här och drivit dessa frågor, och framför allt att vi ska ha en god skyddsjakt som det kan fattas beslut om snabbt och effektivt och att vi ska ha en licensjakt som fungerar över hela landet.

Men vi har en hel del att förhålla oss till när det gäller dessa frågor. Och när jag ställer frågan till landsbygdsministern i dag får jag samma svar från honom, alltså att vi har art- och habitatdirektivet att förhålla oss till, att man ska göra allt i sin makt och så vidare. Men det sägs ingenting mer konkret.

Jag kan därför ställa frågan tillbaka nu när bollen är hos regeringspartierna: När får vi se en minskning av vargstammen?

Anf. 89 Marléne Lund Kopparklint (M)

Fru talman! Jag fick en fråga tillbaka, och riksdagsledamoten Larsson hävdar att den förra regeringen har gjort ett bra förarbete för att minska den vargstam som vi har i dag. Det enda förarbete som den tidigare miljöpartistiska och socialistiska regeringen gjorde var att öka vargstammen så att människors otrygghet hamnade på tapeten. Vi politiker blev kontaktade av människor för att de upplevde en så stor fara och otrygghet. De såg lantbruksdjuren slitas i stycken och jakthundar bli dödade. Detta förarbete har ni gjort genom att öka vargstammen när ni satt i regeringsställning under två mandatperioder och förde en politik som var oansvarig.

Vi däremot, nu när vi sitter i regeringsställning, har sagt att vi kommer att ta steg i denna fråga. Vi kommer att titta på ett fördjupat samarbete med Norge när det gäller vargförvaltningen. Vi kommer att driva linjen om självbestämmande i EU så mycket vi bara kan. Vi har en landsbygdsminister som har gått ut och talat om var vi står i frågan, och vi kommer att ta dessa steg framåt under denna mandatperiod. Men grunden att stå på är inte lätt eftersom Socialdemokraterna inte har fört en ansvarsfull politik tidigare. Det vill jag faktiskt framhålla för riksdagsledamoten Larsson när hon står och säger att de har gjort ett bra förarbete.

Anf. 90 Malin Larsson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Fru talman! Det är upp till bevis för sittande regering nu. Att stå och säga att man ska göra något är en sak. Men att sedan göra något är någonting annat. Det är det vi vill se nu.

Vi gav faktiskt uppdrag till Naturvårdsverket att titta på hur riksdagens beslutade mål kan nås, även när det gäller skyddsjakten.

Ett delsvar kom nu i mars om att man ger ett uppdrag vidare som inte är tidssatt. Det är vad denna regering gör. I övrigt vet jag faktiskt inte vad regeringen har gjort eller fattat för beslut för att minska vargstammen. Några sådana beslut har jag inte sett. Jag har sett skrivningar och svar på mina frågor om att man ska verka för detta. Men några fattade beslut finns inte på bordet.

(Applåder)

Anf. 91 Elin Nilsson (L)

Fru talman! Nu befinner vi oss här i kammaren igen för ytterligare en debatt i den långa raden av debatter kopplade till arbetet i miljö- och jordbruksutskottet. Vi hanterar väldigt många mycket viktiga frågor under ett år i riksdagen. Men det är nog få frågor som är viktigare än den vi debatterar i dag, nämligen den om den biologiska mångfalden. Varför är det då så? Varför är just detta så viktigt? Jo, för att välmående ekosystem med rik biologisk mångfald är en förutsättning för allt liv på jorden.

Fru talman! För att tala klarspråk: I en värld utan bin får vi ingen mat. Vi måste värna och vårda pollinatörerna. Den biologiska mångfalden är avgörande för att vi ska få mat att lägga på tallriken, för att det ska finnas frisk luft att andas och rent vatten att dricka och för att samhället vi lever i ska kunna stå emot de katastrofer och konsekvenser som klimatförändringarna för med sig.

Vi ser återkommande rapporter om att den biologiska mångfalden minskat och att detta sker i en oroande hög hastighet. Alldeles för många arter är hotade. Obalansen i naturen är på tok för stor på alldeles för många platser. Det är vårt gemensamma ansvar att göra något åt detta. Vi måste skydda djur och växter och jobba för ekosystem i balans. Förlorar vi den biologiska mångfalden förlorar vi livsviktiga och oersättliga ekosystem, tjänster som både vi som enskilda individer och samhället i stort är beroende av för att fungera. Vi måste lämna över välmående ekosystem och en värld i ekologisk balans till kommande generationer. Vi kan bara gissa vad framtiden kommer att behöva från naturen. Därför är denna fråga så viktig.

Fru talman! Om vi vill bromsa klimatförändringarna krävs biologisk mångfald. Här behöver vi ta ansvar. Vad gör vi då konkret? En viktig satsning är den på återvätning av våtmarkerna. Våtmarker lagrar växthusgaser. Den utdikning som har skett under historien har tjänat sitt syfte, men den har också medfört konsekvenser. Nu ser vi att utdikningen leder till stora utsläpp. Över 2 miljoner hektar våtmarker har torrlagts sedan mitten av 1800-talet. Det är såklart bekymmersamt. Genom den satsning som görs på återvätning gör vi nytta. Satsningen är bra för att balansera vattenflöden, förbättra vattenhushållningen, öka tillskottet av grundvatten, minska klimatpåverkan och övergödning och förbättra markens förmåga att binda kol. Särskilt viktigt att lyfta just i dag är att den är bra för den biologiska mångfalden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Fru talman! Liberalerna är som bekant Sveriges mest Europavänliga parti. Att som liberal stå här i kammaren på självaste Europadagen i en debatt som rör miljön utan att nämna något om EU, världens främsta miljöorganisation, skulle nog vara snudd på tjänstefel. Det nationella arbetet för biologisk mångfald är till stor del beroende av internationella konventioner och avtal och gemensamma EU-regelverk. Precis som har sagts här i talarstolen tidigare i kväll känner naturen som bekant inga nationsgränser. Globala utmaningar kräver ett starkt gränsöverskridande samarbete, både för att man ska kunna sätta gemensamma mål och för att de länder som tar ansvar inte ska hamna i sämre konkurrenssituationer. Här spelar EU-samarbetet en avgörande roll. I de handelsavtal som EU sluter med omvärlden väger ömsesidiga klimatåtgärder allt tyngre. Det är bra. Det är bara tillsammans med andra som vi kan lösa de riktigt stora frågorna.

Fru talman! Tillsammans är vägen framåt.

(Applåder)

Anf. 92 Malin Larsson (S)

Fru talman! Jag tackar Elin Nilsson för anförandet. Jag är väldigt glad över att ledamoten lyfter allvaret i utdöendet av arter och vad som händer med vår biologiska mångfald, både i Sverige och ute i världen. Tidigare lyfte den moderata ledamoten vikten av motorbanor kopplat till den biologiska mångfalden, som vi debatterar här i dag, men det var skönt att höra att det finns ett parti i regeringen som ser allvaret i detta.

Naturvårdsverkets anslag för skydd av värdefull natur skärs dock ned ordentligt i er budget, likaså anslaget för skötsel av naturen. Det här gör regeringen samtidigt som antalet hotade arter ökar och man skriver under avtal om att andelen skyddad natur i Sverige ska öka både till lands och till havs med 30 procent. Inriktningen är fortsatt att mer än halvera miljöbudgeten. Det är en inriktning som ligger fast, enligt Oscar Sjöstedt, Sverigedemokraternas ekonomisk-politiska talesperson; så sa Liberalernas samarbetsparti när vårbudgeten presenterades. Det här tycker jag är beklagligt. Jag undrar hur ni får ihop detta. Var går egentligen Liberalernas gräns för hur mycket man kan gå med på?

Anf. 93 Elin Nilsson (L)

Fru talman! Vi har lagt fram en stram budget som tar hänsyn till hög inflation, lågkonjunktur och höga elpriser. Trots det lade vi i höstas fram den näst högsta klimat- och miljöbudgeten någonsin.

Det ledamoten säger om att vi inte satsar på skötsel av natur och miljövård stämmer inte riktigt. Inom den vårändringsbudget som precis har presenterats satsar vi faktiskt 40 miljoner kronor extra på detta. Det är ett anslag som bland annat ska användas till utgifter för just skydd och bevarande av värdefull natur.

När man väl finner att ett område är värt att skydda är det också, precis som ledamoten lyfter, viktigt att det sedan finns pengar till skötsel. Detta är viktigt för att bevara de värden som finns där och för acceptansen och förståelsen för att man skyddar natur. Nu ser vi också en sådan satsning i vårändringsbudgeten.

Anf. 94 Malin Larsson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Fru talman! Jag tackar Elin Nilsson för svaret. Som vi hörde tidigare i ett replikskifte räcker tyvärr inte de 40 miljoner kronorna till någonting alls i stort sett. Exempelvis finns det ett allmänningsområde uppe i Västerbotten som väntar på ersättning. Det handlar om ett par tusen hektar skog, tror jag. De här pengarna räcker inte ens till bara deras område. Och det var till skydd för skog som de här pengarna skulle gå, har jag fått till svar av miljö- och klimatministern.

Jag måste också fråga ledamoten om neddragningarna på arbetet mot invasiva arter. Vi har hört att KD beklagar det här. SD har också beklagat det. Man funderar då på vilket parti det var som fick igenom minskningen. Var det ni liberaler som fick igenom den? Det kan väl inte vara så att alla fyra partier i regeringsunderlaget helt och hållet har missat det här och dessutom missat vad det får för konsekvenser?

Anf. 95 Elin Nilsson (L)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Att bekämpa invasiva och främmande arter är prioriterat för regeringen. Man bedömer att det behövs förbättringar av insatserna för att de ska bli mer effektiva. Den satsning som fanns med när vi tillträdde och fick regeringsmakten har löpt ut. Jag kan inte svara på varför man inte fortsatte den, men precis som vi har hört här tidigare var det snabba puckar.

Vi står också inför ett ansträngt budgetläge och gjorde det i det läget. Men att bekämpa invasiva och främmande arter är en prioriterad fråga. Både Havs- och vattenmyndigheten och andra myndigheter jobbar med den frågan.

Anf. 96 Rebecka Le Moine (MP)

Fru talman! Jag vill tacka ledamoten för ett väldigt fint och sakligt innehåll i själva anförandet. Jag uppskattar det, då vi tidigare i den här debatten har hört representanter från regeringspartierna mest prata om hur vi ska kunna döda fler från de hotade arterna i Sverige, hur vi ska kunna sätta dit dem och minska populationerna och minska deras juridiska skydd med mera. Det var upplyftande att höra detta som kontrast, så det vill jag verkligen tacka för.

Liberalerna verkar brinna för just våtmarker. Det verkar ligga er varmt om hjärtat att restaurera våtmarker. Jag tycker att det finns all anledning att göra det, både för klimatnyttan som nämnts och för att 19 procent av alla Sveriges rödlistade arter skulle gynnas av det då de är knutna till våtmarker. Att satsa på våtmarkerna kan verkligen bli en vinn-vinn-vinn-politik, tror jag.

Så till min fråga. Ledamoten nämnde också EU, och EU har kommit med många finfina förslag. Världens största miljöorganisation har, som nämndes, lagt fram ett förslag om något som kallas naturrestaureringslagen. Precis som med våtmarkerna i den satsning som Liberalerna pushat för vill man restaurera förstörda ekosystem. Min fråga är helt enkelt hur det går ihop att man inom regeringen verkligen motarbetar och som enda land i EU röstar nej till naturrestaureringslagen samtidigt som man på hemmaplan verkligen vill restaurera den här typen av natur. Liberalernas inställning är ju att EU är något bra och att det är bra att samordna miljöfrågorna på hög nivå, så min fråga till Liberalernas ledamot är helt enkelt hur det här går ihop. Är man egentligen positiv till EU:s initiativ om restaurering?

Anf. 97 Elin Nilsson (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Herr talman! Ja, Liberalerna är verkligen Sveriges mest EU-vänliga parti. Vi ser verkligen kraften i det gemensamma samarbetet, i att på gemensam nivå arbeta fram åtgärder som brett får effekt på miljön.

Sedan finns det alltid avvägningar att göra. Man behöver anpassa regelverk till nationell nivå. I vårt samarbete i regeringsunderlaget har vi diskussioner om det här hela tiden, och Liberalernas ingång är att vi behöver jobba för ett starkt miljöskydd.

Anf. 98 Rebecka Le Moine (MP)

Herr talman! Det var ett kortfattat men inte så tydligt svar.

Jag förstår att man har olika ingångar, men välkomnar ledamoten EU:s initiativ om att restaurera natur?

Anf. 99 Elin Nilsson (L)

Herr talman! Tack för frågan, ledamoten! Ja, självklart välkomnar vi att man arbetar för att stärka arbetet med att restaurera natur. Hur det implementeras på nationell nivå är en fråga vi behöver diskutera här så att det anpassas till svenska förutsättningar. Men vi ser positivt på arbetet som sker på EU-nivå.

Andrea Andersson Tay (V)

Anf. 100 Andrea Andersson Tay (V)

Herr talman! Tillståndet för den biologiska mångfalden i Sverige och i resten av världen är kritiskt. Forskare har konstaterat att förlusten av arter och ekosystem är ett lika stort hot som klimatkrisen. Av jordens cirka 8 miljoner växt- och djurarter riskerar nästan 1 miljon att utrotas. Vi är nu inne i det sjätte massutdöendet. Tidigare massutdöenden har orsakats av meteoritnedslag och geologiska processer. Den här gången är det mänsklig verksamhet som är orsaken till utrotningen.

Även här i Sverige går utvecklingen åt fel håll. Andelen rödlistade arter ökar. De största hoten mot djur och växter i Sverige är skogsavverkning och igenväxning av det öppna landskapets hagar och ängar.

Skogen utgör livsmiljö för en stor del av den biologiska mångfalden och är hem för många hotade arter. Dagens intensiva skogsbruk påverkar många arter negativt. I stället för levande skogar med träd av alla åldrar, en blandning av trädarter och död ved består våra skogar i dag till stor del av planteringar med likåldriga granar eller tallar som avverkas långt innan de når sin maximala livslängd. Våra skogar brukas till stor del för att ge så hög ekonomisk avkastning som möjligt, och vi har ett skogsbruk som ensidigt prioriterar produktion på den biologiska mångfaldens bekostnad.

Ovanpå hoten från produktion och exploatering har vi den pågående klimatkrisen, som ytterligare förvärrar och skyndar på utarmningen av den biologiska mångfalden.

I december 2022 enades världens länder till slut om ett nytt globalt ramverk för att stoppa artutrotningen. Enligt ramverket ska 30 procent av jordens havs- och landområden skyddas till 2030. Det är glädjande att ambitiösa mål finns på plats, men de kommer inte att nås utan ansträngning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Sverige klarade inte att leva upp till något av de mål som satts upp till 2020 inom ramen för konventionen om biologisk mångfald. Inte heller nås något av de nationella miljömålen med direkt koppling till den biologiska mångfalden. Det är ett klart underbetyg för ett rikt välfärdsland som Sverige. Det är tyvärr också ett kvitto på att miljöhänsyn fortsatt underställs kortsiktiga vinstintressen.

För att bryta trenden krävs nya styrmedel och ett förbättrat regelverk för att jord- och skogsbruk, fiske och andra verksamheter ska bedrivas hållbart inom naturens gränser. Det krävs även att vi skyddar områden med höga naturvärden från exploatering.

Hur svarar då regeringen på detta allvarliga läge? Tyvärr med brutala nedskärningar av naturvården. Resurser till skydd och skötsel av värdefull natur slaktas. Pengar till miljöövervakning, insatser för pollinatörer och bekämpning av invasiva arter dras in. De planerade miljöprövningarna av vattenkraften, som är så viktiga för vattenlevande arter, har satts på paus. På EU-nivå verkar man för att försvaga viktig lagstiftning om restaurering av natur.

Herr talman! I dag är ungefär 9 procent av Sveriges skogsmark formellt skyddad. Då är även den fjällnära skogen och improduktiv mark inräknad. De frivilliga avsättningarna uppgår till knappt 6 procent. Sverige har inte klarat att skydda tillräckligt med skog i enlighet med vare sig de internationella eller de nationella målen.

Vänsterpartiet anser att Sverige bör anta en nationell målsättning om att totalt 30 procent av skogsmarken långsiktigt ska skyddas. Det ska uppnås genom att minst 20 procent av den produktiva skogsmarken skyddas. Den skyddade skogsmarken ska bestå av representativa och ekologiskt sammanhängande nätverk av naturtyper. Därför yrkar jag bifall till reservation 8.

Vänsterpartiet anser också att Sverige ska öka takten i bildandet av nationalparker. Naturvårdsverket har i dag en plan för hur fler nationalparker kan bildas och hur befintliga kan utvidgas. Det är bra, men mer resurser måste läggas på detta arbete så att fler nationalparker såsom Kebnekaise snabbare kan bildas.

Herr talman! Det behövs givetvis åtgärder på många fler områden för att vända den negativa trenden för den biologiska mångfalden. Vi behöver ett jordbruk som i mycket större utsträckning främjar biologisk mångfald, där våtmarker bevaras och där djuren får gå ute. Vi måste också begränsa användningen av miljögifter i jordbruket. Den fysiska planeringen måste ta större miljöhänsyn.

Självklart måste också skyddet för mångfalden i havet stärkas. Vi måste stoppa skadliga fiskemetoder som bottentrålning. De marina reservaten ska ingå i större sammanhängande nätverk så att de tillsammans kan stärka varandra.

Herr talman! Eftersom det är vi människor som har försatt oss i den här allvarliga situationen är det bara vi som kan och måste lösa den. Därför behövs politiskt ledarskap. Vi kan fortsätta att bruka jord och skog, men vi måste göra det på ett hållbart sätt. Ytterst är det naturens bärkraft som måste sätta gränserna för vad vi kan göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

(Applåder)

I detta anförande instämde Rebecka Le Moine (MP).

Stina Larsson (C)

Anf. 101 Stina Larsson (C)

Herr talman! Den biologiska mångfalden är av fundamental betydelse för människans liv på jorden och för våra samhällens välmående. Sveriges och världens olika naturmiljöer är en förutsättning för livet och för en hållbar utveckling. Förlusten av arter och ekosystem är ett av de mest akuta miljöproblemen i världen i dag. Det kräver ett ökat internationellt samarbete men också att mer görs lokalt och regionalt av fler här i Sverige.

Den svenska naturen och vildmarken innehåller enastående blandningar av djur, växter och storslagna landskap, både på land och längs kusterna. Allt hänger också ihop på ett imponerande sätt. Att bevara och i många fall återställa den biologiska mångfalden, globalt och här i Sverige, tillhör tillsammans med klimatfrågan vår tids största utmaningar. För att lyckas krävs åtgärder som utgår från lokala förutsättningar och som involverar fler aktörer.

Herr talman! Sverige har över 5 000 naturreservat och 30 nationalparker, och de allra flesta svenskar har i genomsnitt bara några få kilometer till skyddad natur. Detta är positivt och unikt. Dessvärre är skötseln av många skyddade områden eftersatt, och de uppvisar inte de naturvärden som de är tänkta att uppvisa. Jag och Centerpartiet vill därför öka takten i restaureringen och återställandet av skyddad natur så att kommande generationer också får dra fördel av livskraftiga ekosystem. Dessutom vill vi se till att upprätthålla artrikedomen i de områden vi redan skyddar.

Tyvärr ser vi att regeringen inte har samma ambition. Årets budget med minskade anslag till befintliga naturområden har fått konsekvenser, och vi har nåtts av larmsignaler från nationalparker och naturreservat som nu inte kan hålla sig till sin skötselplan. Det innebär färre stängslingar och röjningar i reservaten och att planerade åtgärder för till exempel friluftslivet sannolikt behöver skjutas på framtiden.

Det innebär också en minskning av det viktiga arbetet mot invasiva arter. På Gotland, exempelvis, kommer vresros och spärroxbär att få större möjlighet att breda ut sig igen. I Skåne kommer man inte att kunna följa planerna för plantering av ädellövskog och för röjning av värdefulla marker där det finns orkidéer och andra värdefulla arter.

Friluftslivet påverkas också negativt då underhåll av grillplatser och bänkar inte kan fullföljas utan de kanske i stället plockas bort.

Men vi i Centerpartiet vill mer. I vår budget har vi avsatt betydligt mer, och det kan ge ett annat resultat.

Vi behöver lägga in en högre växel för att bekämpa just invasiva främmande arter. De är ett av de stora hoten mot biologisk mångfald i Sverige. Det behövs en bättre styrning och samordning mellan olika delar av myndigheter och kommuner.

Många tänker kanske i första hand på jättebjörnloka eller parkslide, men invasiva arter finns också i djurriket. Vi har tidigare i dag hört om exempelvis mina hemtrakter, Saxtorp. Där finns inte bara en motocrossbana, utan vi har även badsjöar. De har nu invaderats av en av världens mest invasiva arter, nämligen vandrarmusslan, som kan vara förödande för en mängd andra arter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

I Saxtorp finns också ett väldigt fint naturreservat och ett stort friluftsområde, vilket är mycket värdefullt för vår del av Skåne.

Herr talman! För oss är också den enskilda markägaren en central del i att bevara och öka den biologiska mångfalden. Markägaren har den lokalkännedom som är nödvändig och känner sin egen mark bäst. Detta är, tror jag, mer effektivt än statligt tvång.

Frivilliga åtgärder vill vi därför uppmuntra. En markägare som vill anlägga en våtmark eller en damm ska exempelvis enkelt kunna ansöka om och beviljas stöd för det. Någon som odlar alger, musslor eller ostron i havet ska lättare kunna få miljöersättning. När skogsmark tas ur bruk för att skyddas ska skälig ersättning utgå.

Vi vill att politiken för att bevara biologisk mångfald i än högre utsträckning ska bygga på metoder och styrmedel som utgår från frivillighet och bygger på den enskilda markägarens vilja och kunskap. Därför vill vi ha ett nationellt program med lokala åtgärdssamordnare, som bygger på långsiktighet och ett nära samarbete med markägaren.

Centerpartiet vill också se särskilda satsningar på att stärka den biologiska mångfalden i odlingslandskapet. På flera ställen i landet är det konkurrens om mark- och vattenresurser, och det krävs att vi är mer försiktiga med exploateringen om vi ska uppnå en god ekonomisk hushållning. Speciellt i Skåne, som jag kommer från, finns högkvalitativ jordbruksmark som behövs för livsmedelsproduktion, samtidigt som vi behöver fler bostäder och rekreationsområden.

Vi vill också att kopplingen mellan näringslivet och den biologiska mångfalden stärks och blir naturlig, precis som den blivit när det gäller klimatet. Vi ser gärna att företag rapporterar om biologisk mångfald i sin hållbarhetsredovisning och att fler branscher tar fram färdplaner för att stärka artrikedomen. Ett smart och effektivt verktyg är ekologisk kompensation, som gör att biologisk mångfald bevaras och gärna ökar när ny mark tas i anspråk för att låta våra städer växa eller vid bygget av större infrastruktur. Ett nationellt kreditsystem för åtgärder som stärker artrikedomen är en väg framåt.

Herr talman! Förutsättningarna för livet i havet måste också prioriteras. Centerpartiet vill öka takten när det gäller att rusta upp och skydda haven. I Östersjön finns en yta större än hela Danmark som nu har död botten, och ett helt ekosystem är på väg att kollapsa. Det är illa ställt med fiskbestånden i Östersjön och Västerhavet, och akuta åtgärder behövs.

Centerpartiet vill därför ha fler marina reservat. Vi vill växla upp arbetet och skydda totalt 30 procent av våra hav till 2030. För att detta ska åstadkommas vill vi se att fler marina skyddsområden bildas längs de svenska kusterna och inom vårt territoriella vatten.

Ett särskilt prioriterat område för oss är anläggande och restaurering av ålgräsängar i grunda havsvikar och kustnära områden. Dessa ängar är viktiga och produktiva livsmiljöer för många arter av djur och växter och fungerar som uppväxtområden för fisk. Därtill utgör de en viktig blå kolsänka. Dessvärre har deras ekologiska status försämrats under många års tid till följd av föroreningar, hårt fiske och hård exploatering av skyddsvärda områden. Samtidigt har det på senare år inletts ett antal lovande pilotprojekt som uppvisar goda resultat vad gäller just ålgräsängar och lokal marin artrikedom. Detta vill vi se mer av.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Avslutningsvis påverkar förlusten av arter och biologisk mångfald människan i grunden. Just nu krävs det större insatser för att vi ska uppnå de svenska miljömålen och vända trenden. En rapport beskriver hur forskare har följt 50 hotade arter i Europa under lång tid och konstaterar att arterna genom skyddsåtgärder och reglerad jakt har återhämtat sig; det gäller både däggdjur och fågelarter.

Klimatförändringarna och en minskande biologisk mångfald är inte två separata problem utan hänger tätt ihop. Ju varmare planeten blir, desto fler arter riskerar att dö ut. Och ju fler livsmiljöer och arter som utrotas, desto mer sårbara blir våra samhällen, samtidigt som vi förlorar viktiga kolsänkor.

Om vi ska ha ett myllrande liv och stor biologisk mångfald också i framtiden behöver vi höja kunskapen. Föroreningarna måste minska, och vi måste gemensamt sköta, restaurera och återskapa natur på frivillig basis.

Herr talman! Jag står bakom alla Centerpartiets reservationer men yrkar bifall endast till reservation 16.

Anf. 102 Rebecka Le Moine (MP)

Herr talman! Vi debatterar nu otroligt viktiga frågor, naturvård och biologisk mångfald - grunden för hela vår existens. En fungerande och god ekologi är i grunden också förutsättningen för en hållbar ekonomi.

I detta läge och i denna debatt vet vi kanske inte exakt allt vi måste göra för att kunna vända trenderna. Men det finns väldigt mycket forskning och kunskap om vad vi måste sluta göra, och den listan överensstämmer väldigt väl med vad regeringen gjort under sin första tid vid makten. Jag tänker börja med vad vi måste sluta med för att sedan i mer positiv anda övergå till vad vi i stället måste göra.

Hela debatten har präglats av hur vi ska kunna sänka nivåerna för populationer av hotade arter, som vargen. Vargen väcker mycket känslor, men rent biologiskt är alla toppredatorer otroligt viktiga för ekosystemen. Så i stället för att göra vad man kan för att fasa ut dessa arter skulle man behöva ge dem ökat skydd så att de kan återhämta sig. Vi har inget som liknar en gynnsam bevarandestatus för vargen, särskilt inte om vi ska minska populationen till 170 individer. En enorm inavel präglar arten redan i dag.

Vi skulle också behöva satsa pengar och inte dra ned anslagen med 70 procent, som man har gjort i regeringens budget.

Man skulle för ålens skull behöva vidta åtgärder vad gäller både fisket och vattenkraften - alltså tvärtemot den politik som regeringen har fört hittills.

Man skulle behöva olika institutioner för att stärka miljöarbetet i alla led - tvärtemot en av regeringens första åtgärder, nämligen att lägga ned Miljödepartementet.

Vad vi skulle behöva göra i stället är det som regeringens företrädare paradoxalt nog har skrivit under på i Kunming-Montrealavtalet, som handlar om att bland annat öka skyddet till 30 procent. Vi talar om både hav och land. Det handlar också om att komma till insikten om att det inte räcker att bara skydda det som är biologiskt mest värdefullt; vi måste också börja restaurera våra trasiga ekosystem. Denna restaurering, som man redan har skrivit under på, klingar också väldigt väl tillsammans med EU:s initiativ om att restaurera natur. Där röstade Sverige som enda land nej.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Vad vi också skulle behöva är att på riktigt ställa om vårt brukande och inte förbruka naturens resurser utan bruka dem, så att de kan brukas både i dag och i morgon av kommande generationer. Jag ser inte skymten av hållbart jord- eller skogsbruk i den utsträckning som naturens gränser kräver.

För att nå dit är det bra med mål, men vi behöver också justera våra lagar och regler, så att de blir tydliga, så att det går att implementera dem för markägare och för dem som har möjlighet att bli nyckelspelare i omställningen. Då kan vi som lagstiftare inte fortsätta att upprätthålla en logik där det blir mer lönsamt att göra de miljödåliga valen.

Vi behöver få till lagar och regler och också ekonomiska incitament som gör att den som vill göra rätt också gynnas av det. Det är tvärtemot regeringens förda politik men helt i linje med det som länderna har skrivit under på FN-nivå.

Jag står självfallet bakom alla våra motioner, men för tids vinning yrkar jag bifall bara till reservation 17, som handlar om just restaurering av natur.

(Applåder)

Anf. 103 Staffan Eklöf (SD)

Herr talman! Tack, Rebecka Le Moine, för anförandet!

Ledamoten har ett engagemang för biologisk mångfald. Men därför finns det också något som skorrar när jag tänker på vad Miljöpartiet gör och säger.

Jag tänkte ställa en fråga där jag är rent nyfiken på svaret. Den nya regeringen har nu tillsatt en utredning som har till syfte att rädda de skogsarter som är på väg att dö ut. Främst är det almen, men asken är också illa däran. Det kan finnas även andra trädslag som inte mår helt bra. Det finns ett hundratal arter som är obligat knutna till dem. Försvinner almen och asken försvinner också ett hundratal arter.

Varför har Miljöpartiet motarbetat det här förslaget? Ni har röstat emot det och talat emot det. Det är min uppriktigt nyfikna fråga.

Anf. 104 Rebecka Le Moine (MP)

Herr talman! Jag uppskattar uppriktigt nyfikna frågor. Därför är jag ledsen för att jag faktiskt inte riktigt förstår frågan. Att värna almen och asken är otroligt viktigt om vi ska bevara alla de arter som är knutna till dessa träd.

För den delen är det viktigt också med gamla granar, gamla tallar och gamla ekar. Ju äldre ett träd blir, desto fler arter hinner också etablera sig i dess bark, i dess stam och på dess grenar. Gamla träd är en nyckel till biologisk mångfald både i det brutna landskapet och i skogarna. Därför är det av största vikt att vi också bevarar de urskogar som finns kvar. Det finns några stycken kvar - inte så jättestor andel - men där behöver vi verkligen satsa pengar på ett långsiktigt skydd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

I det brukade skogslandskapet behöver vi ställa om till ett hyggesfritt skogsbruk där man också kan bevara sådana här evighetsträd, som bara får lov att vara gamla och vara nyckelspelare när det gäller att bevara den biologiska mångfalden.

Jag uppfattade inte riktigt frågan. Staffan Eklöf får gärna ta den i nästa inlägg.

Ledamoten nämner en skogsutredning som man har gått ut och berättat om i dag. Jag kan tycka att det är att slösa med skattebetalarnas medel. En stor och omfattande skogsutredning gjordes redan under förra mandatperioden. Där finns det många förslag som vi politiker kan plocka och göra om till lagstiftning och se till att de får genomsyning också i verkligheten. Det finns redan otroligt mycket utrett om skogen. Nu känns det som att man slösar med skattebetalarnas medel och drar detta i långbänk i stället. Det tycker jag är synd.

Anf. 105 Staffan Eklöf (SD)

Herr talman! Låt mig först ta upp detta med gamla träd. De är viktiga för biologisk mångfald. Det håller jag med om. Men det är inte knutet till huruvida man har kontinuitetsskogsbruk eller trakthyggesbruk. Det har att göra med om man sparar träd eller inte. Det är väldigt många skogsägare som sparar evighetsträd i trakthyggesbruket.

En risk med kontinuitetsskogsbruket är ju att man plockar de grova dimensionerna. Det är ju hela idén med plockhuggning. Där finns det stor risk för att man inte sparar de gamla träden.

Min fråga gällde alltså ett riksdagsbeslut från 2021, där ett tillkännagivande gjordes till den dåvarande regeringen om att tillsätta en utredning för att skapa förädlingsprojekt som skulle rädda almen och inte bara skjuta upp utrotandet. Detta röstade Miljöpartiet emot. Man ville fortsätta den strategi som man hade då, att bara såga ned sjuka träd och invänta dödsdomen för almen. Det är detta beslut som det är obegripligt att Miljöpartiet inte röstade för. Den dåvarande miljöministern från Miljöpartiet gick emot det i en debatt. Det tycker jag är mycket konstigt.

Anf. 106 Rebecka Le Moine (MP)

Herr talman! Jag börjar med frågan om hyggesfritt skogsbruk eller inte. Ska man ta ned en hel skog på en gång, vilket ju är det skogsbruk som traditionellt bedrivs i Sverige, kan man spara enskilda träd. Det görs.

Men kommer man tillbaka en tid senare är det en väldigt vanlig syn att just de sparade träden är omkullfallna, för vinden har tagit dem. Det blir så när inte andra träd kan fånga upp vinden. De träd som står kvar faller omkull. Så mycket för den naturvårdsnyttan - det är mycket bättre att ha ett hyggesfritt skogsbruk, också av den anledningen att andra arter behöver komma till de här träden för att kolonisera dem. De kan inte ta sig över ett kalhygge som är 100 hektar eller ens 50 hektar. Spridningsförmågan hos snäckor, sniglar, mossor och lavar ska vi inte överskatta. Dessa rara arter behöver ett kontinuerligt trädtäcke med skugga och olika mikroklimat och allt annat som finns i en skog där man plockar ut enskilda träd och inte kalavverkar stora ytor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Nu tror jag att jag har uppfattat frågan. Det handlar alltså om varför vi inte var med på ett tillkännagivande när vi hade en miljöminister från vårt eget parti i regeringen. När man ingår i ett regeringssamarbete arbetar man ju utifrån den positionen. På den detaljnivån kan jag inte svara på annat sätt än genom att hänvisa till hur samarbetet såg ut vid den tidpunkten. Jag tror för övrigt också att jag var föräldraledig under den perioden. Detta är ju en ganska detaljerad fråga. Men almen och asken behöver hjälp, och där kan vi göra insatser för biologisk mångfald. Det är vi helt eniga om.

Anf. 107 Staffan Eklöf (SD)

Herr talman! Först och främst välkomnar jag det tillkännagivande som utskottet föreslår, delvis utifrån ett yrkande från Sverigedemokraterna, om en revidering av förvaltningsplanen när det gäller skarv, med syftet att minska skarvpopulationerna. Naturvårdsskäl bör bakas in i syftet. Sedan återstår som sagt att arbeta i EU för att allmän jakt på skarv ska tillåtas.

Jag yrkar bifall till reservation 1 om internationella konventioner och avtal.

Vi säger så här i vårt ställningstagande:

Sveriges ambition måste vara att de arter som finns i landet ska fortsätta att finnas här. Att sköta områden så att arter som är akut hotade kan leva vidare i vårt land måste vara högt prioriterat i vår skogspolitik. Däremot ska vi inte lämna över besluten över hur vi åstadkommer detta till EU eller andra internationella organ. Mot denna bakgrund anser vi att Sverige internationellt inte ska ingå avtal som kan leda till att mer skog än i dag behöver vara undantagen från skogsbruk eller skyddas formellt.

Detta gör vi för att det är mest effektivt.

Mats Nordberg, vår tidigare kollega, gjorde för några år sedan en analys av de arter som har dött ut i svenska skogar utifrån Artdatabankens uppgifter och frågade sig om det är det svenska industriella skogsbruket som är att beskylla. Men endast fyra arter kan sägas ha levt i barrskogsbältet och försvunnit efter trakthyggesbrukets införsel. Det är här merparten av det industriella skogsbruket äger rum, och det är det skogsbruket som utsätts för mest kritik. Dessutom utgjordes tre av dessa fyra arter av ett litet komplex av lavar som levde på samma träd på en lokal i Värmland.

Detta är vad vi diskuterar när vi diskuterar bekräftade utdöenden till följd av modernt skogsbruk med trakthyggesbruk i barrskogsbältet. Ändå beskylls ensidigt skogsbrukets metoder.

Det finns några viktiga punkter att ta med sig om artbevarande:

Det moderna skogsbruket är inte perfekt. Man kan se en tillbakagång av vissa arter även om utdöendet är på en mycket låg nivå. Samtidigt kan man komma ihåg att vissa arter gynnas av trakthyggesbruk. Vi sverigedemokrater förordar smärre justeringar av brukningsmetoderna som inte inverkar för mycket på brukandet och ekonomin, lite mer vardagshänsyn, lite mer utrymme för den frivilliga naturvården, metodutveckling för minskade körskador med mera.

Detaljer är mycket viktiga vid artbevarande - det måste man komma ihåg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Situationen ser mycket sämre ut i ädellövskogen och i jordbrukslandskapet.

Vi hör nu krav på enkla lösningar, såsom avsättning till naturreservat och obligatoriskt kontinuitetsskogsbruk. Men enkla eller harmoniserade lösningar träffar inte precist och kan till och med vara kontraproduktiva för vissa arter och miljöer.

Internationella överenskommelser måste konstrueras på annat sätt med utgångspunkt från artbevarande i stället för avsättning av gigantiska arealer. Det gör att man kan använda olika metoder i olika länder. Det är ändamålsenligt eftersom förhållandena skiljer sig mycket åt. I regnskog med mycket lång kontinuitet kan det vara effektivast att avsätta till reservat, medan utökad vardagshänsyn kan vara effektivast i barrskogsbältet.

Åtgärder med låg träffsäkerhet riskerar också att påverka andra värden mer negativt. Det kan handla om ekonomi, konkurrenskraft, social situation, möjligheter att leva på landsbygden och faktiskt biologisk mångfald på andra sätt.

Detaljer, träffsäkerhet och effektivitet bör alltså alltid vara i centrum när artbevarande diskuteras.

Med detta sagt är jag mycket glad att Sverigedemokraternas förslag om åtgärder för skogsträdsförädling som ska rädda alm och ask fick riksdagens gehör 2021 och nu börjar genomföras. Det handlar om ett hundratal arter som riskerar att dö ut och som kan räddas med åtgärderna.

Jag minns att vänstersidan röstade emot, talade emot och arbetade emot detta. Centerpartiet ska däremot ha en eloge för att man förstod vikten av förslaget och stödde det.

Anf. 108 Rebecka Le Moine (MP)

Herr talman! Det finns konspirationsteorier som täcker nästan alla områden. Det är kanske inte en nyhet att Sverigedemokraterna ägnar sig åt egna uträkningar och målar upp egna verklighetsbilder. Men jag är naturvårdsbiolog, och i Sverige har vi otroligt mycket data över de hotade arter som finns. Artdatabanken har kommit med uppgifter som visar att 394 arter i Sverige är hotade på grund av skogsbruket. Den siffran bjussar jag på. Ni behöver inte göra egna utredningar. Det måste vara väldigt mödosamt och också jobbigt om man träffar så pass fel. 9 stycken av dessa arter är nationellt utdöda på grund av skogsbruket.

Då behöver vi inte fundera och gissa mer kring läget för den biologiska mångfalden i skogen. Här har vi det svart på vitt. Detta är Artdatabanken, och det är Sveriges absolut främsta naturvårdsbiologer. Den resursen borde vi verkligen använda, särskilt inför sådana här debatter och inför olika beslut om naturvård och skogspolitik. Det rekommenderar jag verkligen.

Sedan är det skrämmande men kanske föga förvånande att höra hur Sverigedemokraterna pratar om att man inte ska skydda mer natur och skog. Det är utan tvekan det absolut mest effektiva tillvägagångssättet om vi vill bevara biologisk mångfald. Vi kan alltså inte sätta ett tak vid dagens nivå och säga: Detta är fine.

Vi har en akut situation för de skogliga arterna. Vi behöver absolut skydda mer, ställa om och restaurera trasiga ekosystem. Det är bortom allt tvivel.

Anf. 109 Staffan Eklöf (SD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Herr talman! Det är nio stycken utdöda arter i skog, säger Miljöpartiet. Det är fel. Det är många fler än så. Men tar man begränsningen från 1950, när trakthyggesbruket infördes, och tittar på barrskogsbältet ser man att det är nere i fyra. Fyra stycken har dött ut. Det är då de tre lavarna, som knappt kan räknas eftersom de var i utkanten av sitt utbredningsområde. De är vanliga på andra ställen. Men det var knappt att de fanns i Sverige när de försvann, för de fanns bara på en lokal. Då återstår det bara en art som egentligen är mycket att bry sig om.

Sedan finns det de som dog ut tidigare. Svart stork dog kanske ut på 30-talet, typ. Den dog ut i dåvarande kontinuitetsskogsbruk. Då kan vi fundera på varför den gjorde det. Den ska ha grova träd som boträd. Det fanns förmodligen inte i kontinuitetsskogsbruket, inte på alla platser i alla fall. Det får inte vara igenvuxet runt det grova trädet, för då kan den inte flyga till trädet. Och den ska ha vattendrag.

Det enda som det moderna skulle vara skyldigt till är utdikningen av vattendrag. Det skulle ha missgynnat den svarta storken. Visserligen kan trakthyggesbruket också ta bort dessa biotoper, men den dog ju ut innan man gjorde på detta vis.

Om vi pratar om ärlighet med data måste vi prata om alla aspekter.

Anf. 110 Rebecka Le Moine (MP)

Herr talman! Det är en spännande debatt. Nu framgår detta, i alla fall för mig, för första gången tydligt och klart. Sverigedemokraterna brukar använda följande argument när det gäller klimatet: Nej, vi ska inte göra någon åtgärd här i Sverige. Det är viktigt att andra länder gör någonting. Om inte de gör någonting och om inte alla lägger ned samtidigt är det inte värt att göra en enda åtgärd.

Nu hör vi exakt samma typ av argumentation när det gäller den biologiska mångfalden. Det blir väldigt mycket mer konkret, tycker jag, för det handlar om att dessa arter nästan inte hörde hemma här. De var i utkanten av sitt utbredningsområde. Redan där bryter vi mot konventionen om biologisk mångfald. Den är väldigt tydlig. Den säger att alla arter, oavsett om de är i mitten eller i ytterkanten av sitt utbredningsområde, ska bevaras inom nationens gränser.

Det är väldigt enkelt att säga att vi tycker att tigrar och pandor är viktiga, för de är någon annanstans. Men vi har ett ansvar här och nu. Jag vet inte om jag hörde lite grann av speciesism. Man kanske föraktar dessa lavar. Jag vet inte om det finns något förakt för de olika artgrupperna.

Själv tycker jag att det är fantastiskt. Även om vi inte kan uppleva dem på samma sätt som däggdjur har de klarat precis samma evolutionära test som allt annat levande. Jag har stor respekt för mossor, lavar, svampar, pandor, tigrar, lodjur och vargar. Det finns inte heller någon hierarki när det gäller organismgrupper i våra miljömål och i våra olika globala avtal som vi har skrivit under.

Ska vi prata om svart stork och ärlighet vill jag fråga ledamoten: Tror du, ärligt talat, att en svart stork skulle kunna göra comeback i Sverige på ett enskilt träd som står ensamt och som är omgivet av ett 100 hektar stort kalhygge? Jag tror nämligen inte det.

Anf. 111 Staffan Eklöf (SD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Herr talman! På vanligt manér kastar Miljöpartiet anklagelser runt sig: Sverigedemokraterna gör alltså inga åtgärder. Men samtidigt har vi ju nyss pratat om ett sverigedemokratiskt förslag som kommer att rädda ett hundratal arter - ett förslag som Miljöpartiet var emot.

Miljöpartiet säger att Sverigedemokraterna inte ska göra någonting för klimatet. Samtidigt har vi Sveriges mest effektiva klimatpolitik om man ser det globalt. Miljöpartiet ser det bara nationellt och tror att andra länder ska följa efter, även fattiga länder och diktaturer. Det är en dröm. Det kommer inte att ske.

Vår klimatpolitik påverkar utsläppsländerna direkt, men det är bekvämare att kalla någon klimatförnekare. Så är det.

Jag tror att sanningen är att Miljöpartiet inte är så intresserade av resultatet. Medan vi är intresserade av resultatet är Miljöpartiet intresserat av att göra stora satsningar. Vi vill ha så stora resultat som möjligt så billigt som möjligt. Den politiska skiljelinjen mellan partierna är i dag den mellan pliktetik och konsekvensetik.

Anf. 112 Malin Larsson (S)

Herr talman! I det så kallade slottsavtalet som Tidölaget jobbade fram tillsammans och står bakom nämns varken biologisk mångfald, naturvården eller invasiva arter en enda gång. Anslaget för skötsel av värdefull natur, där arbetet mot invasiva arter ingår, drogs ned med 931 miljoner kronor i Sverigedemokraternas och regeringens budget.

Våra länsstyrelser runt om i landet är bekymrade och har larmat om att det nu inte finns några statliga medel alls till åtgärdsarbete mot invasiva arter under 2023, och det kommer att få konsekvenser. Många åtgärder som man har gjort tidigare riskerar också att ha gjorts i onödan, och arbetet mot de oönskade arterna kommer med största sannolikhet att bli dyrare i längden.

I ett tidigare replikskifte framförde ledamoten Ottosson att detta berodde på Socialdemokraternas långtidsbudget. Jag tycker att det är lite väl magstarkt att skylla på oss. Vi har ju inte dragit ned ett öre på det här området. Vi tycker att detta arbete är så viktigt och att det bör fortsätta. Om regeringspartierna också tycker det kan man ju fundera på varför ni inte röstar på vår budget i stället, där de här satsningarna och pengarna faktiskt fanns med.

Jag skulle vilja fråga ledamoten Eklöf vad som ligger till grund för att Sverigedemokraterna och regeringen kom överens om den borttagna finansieringen av arbetet mot invasiva, främmande arter.

Anf. 113 Staffan Eklöf (SD)

Herr talman! Jag minns - det är inte många år sedan - när vi sverigedemokrater kallades rasister för att vi lyfte problemen med de invasiva arterna. Det är roligt att Socialdemokraterna nu har fått ett nyvaknat intresse för frågan!

Jag får påminna ledamoten om att vi har inflation. Alla poster måste ses över. Posten 1.3 för skötsel av natur är mycket riktigt sänkt. Anslaget ligger nu på 2020 års nivå. Det ger lite perspektiv på summorna. Socialdemokraterna har alltså lagt en enda futtig budget som har haft ett högre anslag än den som ligger nu. 50 miljoner har dessutom flyttats till HaV. Anslaget ges till myndigheter och är föremål för prioriteringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

I förra årets budget fanns en post specificerad för invasiva arter som var tillfällig i två år. Den löpte ut. Sossarna hade konstruerat det så. Exakt samma budgetpost förlängdes inte i innevarande budget. Däremot upprättades en ny budgetpost, 1:11, till Havs- och vattenmyndigheten för just invasiva arter. Den tillfälliga satsningen förlängdes alltså men hos HaV i stället, för problemen är större för vattenlevande organismer.

Det är dessutom mycket tydligt från budgeten att Naturvårdsverket får använda pengar under 1:3 för invasiva arter, och jag tycker att Naturvårdsverket skulle ha prioriterat invasiva arter lite högre. Alla minskade medel på länsstyrelserna hänförs därför till att Naturvårdsverket lämnade mindre medel från 1:3 till länsstyrelserna för bekämpning av invasiva växter. Det stora arbetet med leder, utsiktsplatser och grillplatser kunde ha minskats mer i mitt tycke. Man borde ha kunnat hoppa över helt och hållet ett år med brinnande inflation att iordningställa grillplatser.

Regeringen bör överväga att styra myndigheternas fördelning mer i detalj för att i framtiden uppnå dessa viktiga mål.

Anf. 114 Malin Larsson (S)

Herr talman! Att bekämpa invasiva arter driver ingen inflation. Sverigedemokraterna är nu det största partiet i regeringsunderlaget, och nu ser vi hur det blev med det viktiga arbetet med att bekämpa invasiva arter. När man tvingas ta lite ansvar som det största partiet i regeringsunderlaget slopar man alltihop. Anslaget dras ned.

Vi har också kunnat läsa i medierna att Sverigedemokraterna beklagar att arbetet mot invasiva arter drabbas av höstbudgetens stora neddragningar. Men sedan åtgärdar man det inte i vårbudgeten. Frågan är därför vad man egentligen beklagar - de tomma löftena och de tomma orden?

Om nu ledamoten Eklöf och hans parti tycker att arbetet mot invasiva arter är så viktigt, något som ledamoten också framför, varför tar man då bort pengarna för detta? Varför tillförde man inte medel i vårbudgeten?

Det är väl bättre att säga som det är, nämligen att, precis som er ekonomisk-politiska talesperson sa, er inriktning ligger fast, och det är fortsatt en halverad miljöbudget. Det är den inriktningen som Sverigedemokraterna har, och då räcker inte pengarna till. Så enkelt är det.

Dessutom är det den här regeringen, där Sverigedemokraterna är det största partiet i regeringsunderlaget, som första gången på 20 år ökar utsläppen. Det är en sanning, och den kommer Sverigedemokraterna och ledamoten Eklöf inte undan.