Anf. 2 Gabriel Romanus (Fp)
Herr talman! Vi har förmodligen att se fram emot en relativt lugn överläggning om det nordiska samarbetet i dag. Vi är tacksamma för att vi får ha den här överläggningen innan en del av oss reser till Reykjavik för rådets årliga session. Vi kan också se fram emot en frisk debatt om det nordiska samarbetet under våren med anledning av motioner om det nordiska samarbetet. Jag, för min del, ser fram emot det också.
Det nordiska samarbetet diskuteras naturligtvis eftersom vi befinner oss i ett nytt läge när det gäller internationellt samarbete i vår del av världen, framför allt genom EU:s utvidgning. Det är naturligt att det då diskuteras. Det är bra. Det är också naturligt att det nordiska samarbetets former omprövas. Det är för övrigt något som har kännetecknat det nordiska samarbetet ända sedan Nordiska rådet bildades 1952 att det har förts en ständig diskussion om hur samarbetet ska få de bästa formerna. Det är bra.
Då tycker jag att den första utgångspunkten är att konstatera att det nordiska samarbetet har en stark folklig förankring. I vårt land är det så att man, när man gör undersökningar om detta, finner att det nordiska samarbetet har en starkare förankring än det europeiska. Det är ju inte så förvånande eftersom vi har mycket gemensamt i Norden. Jag tycker inte för min del att man ska spela ut de här samarbetena mot varandra, men gör man det får det nordiska samarbetet ett starkare stöd än det europeiska.
För min del ser jag det så att det nordiska samarbetet stärker det europeiska samarbetet. Att spela ut dem mot varandra är ungefär lika motiverat, eller omotiverat, som när en del under de första diskussionerna om Europasamarbetet i Sverige sade att vi inte ska samarbeta i Europa, vi ska samarbeta med hela världen. Man ställde det i motsats till varandra.
På samma sätt tycker jag att vi ska inse att det nordiska samarbetet stärker det europeiska samarbetet. Framför allt ökar det förutsättningarna för oss i Norden att få genomslag för våra synpunkter i det som vi har gemensamt i det europeiska samarbetet. Även för den som är väldigt entusiastisk för europeiskt samarbete, som jag är, finns det ju mycket övrigt att önska när det gäller Europas framtid och när man ser de tecken som finns i det europeiska samarbetet. Man kan enkelt sammanfatta det så att den rena marknadsekonomiska ideologin har fått dominera alltför mycket. EU bör göras mer socialliberalt och mindre renodlat marknadsliberalt. Där kan Norden spela en roll, och den rollen kan vi spela bättre om vi har ett bra internt nordiskt samarbete.
Sedan är det naturligtvis så att det fortfarande finns många interna, nordiska frågor som vi behöver samarbeta om för att skapa ett gränslöst Norden för de människor, de flera hundra tusen människor, som antingen pendlar över gränsen regelbundet eller bor i ett nordiskt land och är medborgare i ett annat. Vi har det nordiska kultursamarbetet, som naturligtvis inte kan ersättas av ett europeiskt kultursamarbete. Vi har behovet av att bygga ut våra grannskapsförbindelser runt Östersjön, där ju också det nordiska samarbetet har gått i spetsen. Jag behöver bara påminna om att Nordiska rådet var den första organisation som kom över till de baltiska staterna och medverkade i uppbyggnaden av deras parlamentariska demokrati efter deras befrielse från kommunismen.
Det finns alltså mycket som talar för ett starkt nordiskt samarbete också i den här nya situationen. Jag kan ju nämna för kammarens ledamöter, inklusive talmannen, att det är många regionala samarbeten som finns i EU där de som ägnar sig åt detta samarbete är avundsjuka på oss i Norden för vår starka tradition, vårt samarbete och inte minst det faktum att vi har byggt upp ett samarbete där vi har en väldigt intensiv dialog med regeringarna. Vid Nordiska rådets förra session, som var här i Stockholm, hade vi deltagande av inte mindre än 55 nordiska ministrar som kom hit och deltog i debatter med parlamentarikerna, också från de andra nordiska länderna, och svarade på frågor och försvarade regeringarnas politik och ministerrådets politik. Det finns ingen likhet till detta i något parlamentariskt organ som jag känner till, och vi har ändå kontakter med såväl baltiska församlingen och Beneluxförsamlingen som British-Irish Interparliamentary Body. Jag är helt övertygad om att det nu också kommer att växa upp liknande organ i de östra medlemsländerna i EU. Det är något som jag som parlamentariker tycker är en väldig styrka, och det vore ju ironiskt om inte vi som parlamentariker skulle slå vakt om just en sådan samarbetsform, där vi kan föra en dialog, en öppen offentlig dialog, med våra regeringsledamöter.
Sedan är det ju också så att det nordiska samarbetet, när vi har de årliga sessionerna, drar till sig ett väldigt stort intresse. Man talar om att det är ungefär tusen deltagare på en sådan session. Då kan man tycka: Oj, det var mycket. Det kostar mycket pengar. Men det kostar inte Nordiska rådet eller parlamenten mycket pengar, utan det är olika organ som ser det som motiverat att sända deltagare till Nordiska rådets session för att det är en viktig händelse i Norden.
Herr talman! Jag skulle vilja använda den sista minuten av min talartid till att fästa uppmärksamheten på en skrift som har givits ut av Nordiska ministerrådet, som ju som bekant leds av vår tidigare kollega Per Unckel, tidigare moderat riksdagsman. Det här är en skrift som heter
Norden som global vinnarregion
. Det är opinionsbildare i Norden som med hjälp av en så kallad
think tank
har ställt samman synpunkter på hur Norden kan stärkas med utgångspunkt från att Norden är en global vinnarregion när man jämför konkurrensförmåga, teknisk utveckling och kreativitet. Man pekar på grundbetingelserna för detta: vår gemensamma samhällsform, vår språkliga gemenskap och att vi har varandra som primär referensram. Man pekar vidare på de gemensamma nordiska värdena: jämlikhet, förtroende, kort distans till makten, inklusion, flexibilitet, respekt för naturen, protestantisk arbetsetik och estetik. Och så går man vidare och diskuterar: Hur ska vi kunna stärka detta? Vad ska vi önska oss av ett nordiskt ledarskap? En av de saker som dessa opinionsbildare pekar ut är just att fortsätta lära oss av varandra.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag bara nämna ett exempel på detta för att påpeka att vi inte anser att våra samhällen är perfekta även om vi ligger bra till internationellt. I tisdags morse var jag på ett möte med Hallå Norden, där en dansk som forskar om arbetsmarknaden talade om den danska modellen. Jag kan försäkra kammarens ärade ledamöter att vi har en hel del att lära av den danska modellen för att få en kombination av flexibilitet och rörlighet på arbetsmarknaden och ändå en stark trygghet, ett trygghetssystem. Det är det som man kallar för
flexicurity
i Danmark.
Det är bara ett av många exempel på vad det praktiska nordiska samarbetet kan lära oss för att hjälpa oss att fortsätta vara en ledande region i världen.
Liksom föregående talare yrkar jag bifall till förslaget i utrikesutskottets betänkande.