Normgivning m.m.

Betänkande 1988/89:KU7

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Konstitutionsutskottets betänkande 1988/89:KU7

Normgivning m. m.

1988/89

KU7

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet främst olika normgivningsfrågor. Till grund för betänkandet ligger dels två s.k. informafionsavsnitt ur 1987/88 års budgetproposition, dels ett antal under de allmänna motionstiderna 1987 och 1988 väckta mofioner.

I propositionen redovisas bl.a. det regelförenklingsarbete som bedrivs inom regeringskansliet. De mofioner som behandlas i betänkandet rör bl.a.

- omfattningen och utformningen av lagar och andra regler,

- förbud utan straffsanktion,

- beredningen av lagstiftningsärenden m.m.,

- styrningen av den statliga förvaltningen,

- mofivering av beslut,

- "orimlighetsombudsrnan",

- information om individens rättigheter,

- formella anvisningar för utgående expeditioner m.m.

Utskottet har avstyrkt samtliga mofioner utom en som ansetts besvarad med hänvisning till pågående utredningsarbete. I ärendet föreligger sju reservationer (1 m och fp, 1 m och c, 3 m samt 2 fp) och ett särskilt yftrande (c).

Propositionen

Genom årets budgetproposifion (prop. 1987/88:100, Bil. 2, Gemensamma frågor, p. 1.3 och 3.4) har riksdagen beretts tillfälle att fa del av vad regeringen anfört i följande till konstitutionsutskottet hänvisade frågor:

1. Regelförenkling och delegering

2. Statliga myndigheters fillgänglighet.

Innehållet i de nämnda avsnitten i budgetpropositionen redovisas i det följande i den mån de har samband med de frågor som behandlats i betänkandet. I övrigt hänvisas till proposifionen.

Motionerna

1986/87:K217 av Christer Eirefelt m.fl. (fp), vari med hänvisning fill vad som anförts i motion 1986/87:N330 yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkande 4),

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen fill känna vad som i motionen sägs om ökad rättssäkerhet.

1 Riksdagen 1988/89. 4 saml. Nr 7

1986/87:K218 av Birgitta Hambraeus och Rune Thorén (båda c), vari yrkas .1988/89:KU7 att riksdagen hos regeringen begär utredning om infattandet av ett ämbete som "orimlighetsombudsman" i enlighet med vad som framförts i motionen.:

1986/87:K503 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), vari med hänvisning till vad

som anförts i motion 1986/87:Ju404 yrkas atf riksdagen beslutar om sådan •

ändring av förvaltningslagens 20 § att det av lagen framgår att myndighet i

sina beslut skall ange den eller de föreskrifter som myndigheterna grundar

sina överväganden på.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ett beslut varigenom en myndig- Ett beslut varigenom en myndig- . ,

het avgör ett ärende skall innehålla het avgör ett ärende skall innehålla
de skäl som har bestärrit utgången, hänvisning till den eller de författ-
om ärendet avser myndighetsuföv7 ningsbestämmelser .som avgörandet
ning mot någon enskild. Skälen får grundas på och de skäl / övrigt som
dock utelämnas helt eller delvis. har bestämt utgången, om ärendet

avser myndighetsutövning mot någon enskild. Skälen får dock utelämnas helt eller delvis.

1987/88:K202 av Cari Bildt m.fl (m) vari yrkas, såvitt nu är i fråga (yrkandena 1, 12-14 och 16)

1. aft riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om principer för lagsfiftningen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regeringens utrymme för styrning av förvaltningsmyndigheterna under regeringen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om informella kontakter mellan regeringen eller dess kansli och myndigheter,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsättning av statliga tjänster,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen fill känna vad i motionen anförts om skärpta beredningskrav för regeringens ärenden.

1987/88:K207 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett pedagogiskt råd för granskning av nya lagars begriplighet.

1987/88:K502 av Cari Bildt m.fl. (m) vari med hänvisning till vad som anförts i motion 1987/88 :Sk323 yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående behovet av avreglering i enlighet med vad som i mofionen anförts,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för redovisning av konsekvenserna av lagförslag i enlighet med vad som i mofionen anförts.

1987/88:K503 av Olle Aulin (m) vari yrkas atf riksdagen som sin mening ger regeringen fill känna vad i motionen framförts om en översyn av råds- och nämndverksamhefen inom statsförvaltningen.

1987/88:K505 av Alf Svensson (c) vari yrkas 1988/89:KU7

1. aft riksdagen hos regeringen begär förslag om plikt för myndigheter att i :.
vissa situationer lämna skriftlig information om den enskildes rättigheter i

kontakten med myndigheten,

2. aft riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av en central
för information om medborgerliga rätfigheter i enlighet med vad som anförts ' ■
i motionen.

1987/88:K507 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari med hänvisning till vad som anförts i motion 1987/88:Ju812 hemställs

1. atf riksdagen beslutar om sådan ändring av 20 § förvaltningslagen aft det

av lagen framgår aft myndighet i sina beslut skall ange den eller, de . , ,

föreskrifter som myndigheterna grundar sina avgöranden på. Ett lagförslag av samma innehåll som i motion 1986/87:K503 är intaget i mofionen,

2. att riksdagen begär atf regeringen tillsätter en utredning för att göra en . ,
översyn av förbudet mot retroaktiv skattelagstiftning. ,

1987/88:K508 av Gunnar Hökmark (m) vari hemställs aft riksdagen uttalar

att förbud utan straffsanktion ej bör förekomma. ; . '

1987/88:K509 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas .. .

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen fill känna vad i mofionen anförts om vikfen av en samtidig organisatorisk och administrativ utveckling, , _ samt regelförenkling i stat, kommun och landsting, som bygger på en likartad strukturell och funktionell inriktning, .

2. att riksdagen begär att regeringen föreslår lämpliga former för en ökad ... samverkan mellan primärkommun, landsting och stat på informationsteknologins och den administrativa utvecklingens område.

1987/88:K510 av Birger Hagård och Göran Allmér (båda m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen fill känna vad i motionen anförts angående behovet av formella anvisningar för utfärdandet av expeditioner ' m.m.

1987/88:K511 av Göte Jonsson (m) vari med hänvisning fill vad som anförts i mofion 1987/88:Sk450 yrkas atf riksdagen som sin mening ger regeringen till -känna vad i motionen anförts om behovet av bättre konsekvensanalyser innan beslut fattas samt nödvändigheten aV ett effekfivare förenklingsar-, bete.

1987/88:K513 av Christer Eirefelt m.fl. (fp) vari med hänvisning till vad som ■

anförts i motion 1987/88:N322 yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mofionen anförts om stabilitet och långsiktighet i lagar och regler,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad rättssäkerhet.

1 * Riksdagen 1988/89. 4 saml. Nr 7

1. Omfattningen och utformningen av lagar och 1988/89:KU7

andra regler

Motionerna

I flera mofioner fas upp det stora antalet lagar och andra regler. Synpunkter framförs på det avregleringsarbete som enligt vissa av motionerna bör genomföras och på de principer som bör gälla i lagsfiftningsarbetef och den inriktning detta bör ha.

I motion K202 av Carl Bildt m.fl. (m) framhålls att statens reglering av samhällslivet genom lagarna skall vara begränsad och fast grundad i medborgarnas rättsmedvetande. Enligt motionärerna motverkar rättsordningen sitt eget syfte om den rättsliga regleringen drivs för långt eller om fasta principer ersätts av godtycke. När behov av reglering finns måste medborgarnas krav på rättssäkerhet och integritet fillmätas största betydelse. Lagarna skall vara uttryck för en avvägning mellan skilda intressen. Det allmänna får inte ensidigt fillgodoses på enskildas bekostnad. Reglerna skall vidare vara klart formulerade och ramlagstiftning och generalklausuler i största möjliga utsträckning undvikas. Grundlagar och internationella åtaganden skall allfid respekteras (yrkande 1).

I mofion K513 av Christer Eirefelt m.fl. (fp) framhålls att företagen måste kunna räkna med stabilitet och långsikfighet i lagar och regler! Regelsystemet måste därför präglas av långsikfighet, och när omprövningar blir nödvändiga måste dels generösa övergångsbestämmelser fillämpas, dels retroaktiva effekter av regeländringar undvikas. I denna motion och även i motion K217 av Christer Eirefelt m.fl. framhålls behovet av ökad rättssäkerhet innebärande bl.a. att företagen och dess ägare måste hållas skadeslösa när myndigheter gör fel, aft äganderättens ställning i grundlagen måste förstärkas samt aft lagsfiftning och dess tillämpning måste ske på sådant sätt aft godtycke och maktmissbruk förhindras.

I motion K507 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) framhålls atf det måste klarläggas vad som skall avses vara tillåtna undantag från huvudregeln om förbud mot retroaktiv lag om skaft eller statlig avgift i 2 kap. 10 § andra stycket regeringsformen. Motionärerna anser att de dåliga erfarenheterna av extra vinstdelningsskatt, tillfällig förmögenhetsskaft och pensionsskatten är tre alldeles tydliga bevis för både att en översyn är nödvändig och att erfarenheterna av dessa skatter är mer än fillräckligt för att motivera en översyn. Motionärerna hemställer att riksdagen hos regeringen begär en utredning för översyn av förbudet mot retroaktiv skattelagstiftning (yrkande 2).

Alf Svensson (c) begär i motion K207 aft def skall finnas en granskningsin-stans, ett pedagogiskt råd, som granskar nya lagförslag ur pedagogisk synvinkel. Def pedagogiska rådet skulle ställa frågan: "Kommer den här lagen aft kunna förstås av en normalutbildad person i den grupp som kommer atf beröras av lagen?" Om en lag inte uppfyller det kravet borde den omarbetas. Det kan enligt mofionären innebära aft lagen rent sakligt ändrar innehåll, inte bara språkligt.

I mofion K502 av Carl Bildt m.fl. (m) om behovet av avreglering för

småföretagen m.ni. anges att floran av regleringar och kraven på.uppgifts- 1988/89:KU7 skyldighet måste begränsas. Mofionärerna framhåller def väsentliga i att bl.a. förekomsten av regler inom olika områden systematiskt utreds och att detta måste följas av konkreta förslag fill avreglering. I syfte att minska förekomsten av ramlagstiftning bör också regeringen inför riksdagen redovisa omfattningen och konsekvenserna av nyfillkommande bestämmelser som utfärdas efter delegafion från riksdagen. I motionen fas också upp frågan om minskat uppgiftslämnande för företagen. Mot bakgrund av att det är kostsamt särskilt för småföretagen att lämna infordrade uppgifter och även med hänsyn till statistikens kvalitet är def angeläget aft antalet inkrävda , , uppgifter minskas och aft statistiska centralbyrån i ökad utsträckning nyttjar små urvalsundersökningar. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen fill känna vad som anförts angående behovet av avreglering (yrkande 1).

Även i motion K511 av Göte Jonsson (m) tas upp behovet av avreglering. Motionären anser att arbetet med förenklingar och avregleringar måste drivas med högre ambifion och bredare målsättning än vad som nu är fallet. I motionen framhålls att generalklausuler och svårtolkade regler rimmar illa med rättssäkerhefskravet. Vidare sägs atf förenklingsarbefet måste vidgas till att omfatta arbetsmarknadsfrågor som direkt påverkar företagen. Mofionärerna hemställer såvitt nu är i fråga att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna nödvändigheten av effekfivare förenklingsarbefe.

I motion 1987/88:K503 av Olle Aulin (m) om råds- och nämndverksamheten inom statsförvaltningen framhålls att def är viktigt att administration förenklas så långt det är möjligt och aft detta också gäller viss rådsverksam-het. Enligt mofionären bör det nu vara tid för en översyn beträffande förekommande råds- och nämndverksamhet inom statsförvaltningen. En översyn skulle avse bl.a. frågan om förenkling av rutiner och instruktioner och även frågan om samtliga råd och nämnder fyller ett verkligt behov.

Mofion K509 av Jan Fransson m.fl. (s) far upp frågan om ett. ökat samarbete mellan länsförvaltning, landsfing och kommun då def gäller regelförenkling, organisationsutveckling, administrativ utveckling och även utvecklingen inom det informationsfeknologiska området. Enligt mofionärerna finns avsevärda möjligheter till utveckling, kvalitetshöjning och ökad produktivitet aft hämta genom ett närmare samarbete mellan huvudmännen i hela den offentliga sektorn.

Bakgrund

Av proposifionen framgår atf regelbesfåndet i Svensk författningssamling den 1 december 1987 bestod av 1 707 lagar och 1 956 förordningar och ätten minskning skett med 217 författningar sedan den 31 december 1986. Vidare framgår att antalet författningar minskat med 167 sedan 1987. När det gäller ' myndighetsregler - föreskrifter eller allmänna råd - har redovisats drygt 20 000 regelrubriker, vilket innebär ungefär samma antal som 1986. Enligt civilministern är dock uppgiften om antalet myhdighetsregler osäker och behäftad med en del skevheter.

I propositionen sägs aft befintliga regelverk för närvarande ses över i

förenklingssyffe och att arbetet syftar till att ta bort överflödiga regler och ge 1988/89:KU7 de regler som behöver behållas en så ändamålsenlig utformnjng som möjligt. Den språkliga utformningen anses i detta sarnmanhang inte minst vikfig men förenklingsarbefet omfattar inte bara reglernas språkliga och redaktionella utformning utan också omprövningar av reglers sakliga innehåll.

Utskottet behandlade våren 1984 en proposifion om förenkling av myndigheternas regler (prop. 1983/84:119, KU:25). Det program för förenkling av myndigheternas regler som propositionen innehöll har sedan följts upp och utvidgats så atf arbetet numera omfattar alla typer av offenfiiga regler; lagar, förordningar, myndighetsföreskrifter och allmänna råd. Förenklingsarbetet omfattar också de statliga kollektivavtalen. En utgångspunkt för förenklingsarbetet är numera också de allmänna riktlinjer beträffande föreskrifter som riksdagen fastställt våren 1987 i samband med behandlingen av den s.k. verksledningsproposifionen (prop. 1986/87:99, KU29).

Också propositionen om näringspolitik inför 1990-taiet (prop. 1986/ 87:74), som bl.a. innehåller redogörelser och bedömningar i frågan om förenkling av sådana regler som riktar sig till företagen, har betydelse i detta sammanhang.

Som ett led i förenklingsarbetet har regeringen år 1984 beslutat om vissa ändringar i förfatfningssamlingsförordningen (1976:725) som syftar fill att få regler som är klarare och lättare atf överblicka. Bl.a. föreskrevs att myndigheterna senast den 1 juli 1986 skulle ha upprättat förteckningar över samtliga sina gällande författningar och allmänna råd. De äldre föreskrifter och råd som den dagen inte fanns upptagna i en sådan förteckning upphörde i princip aft gälla.

En annan metod för aft rensa ut onödiga regler är den s.k. solnedgångstekniken. Metoden innebär att regeringen ger en myndighet en viss begränsad fid till atf ompröva en verkställighetsregel. Efter periodens slut upphör regeln att gälla om infe myndigheten dessförinnan har meddelat den på nytt. Ett resultat av dessa s.k. solnedgångsförordningar är atf större delen av myndighetsreglerna på def statliga arbetsgivarOmrådet har upphört atf gälla den 1 oktober 1985. Inom polisområdef hai" också på detta sätt uppnåtts ett gott resultat. Solnedgångstekniken har även ahvänds för länssfyrelseområ-def, där närmare 1 500 föreskrifter (titlar) upphävdes i mars 1988 med verkan först efter ett eller två år. Under tiden har länsstyrelserna möjlighet aft pröva om föreskrifterna behövs.

Beträffande underlaget för förenklingsarbetet kan nämnas att i samband med myndigheternas anslagsframställningar skall varje år ett exemplar av myndighetens regelförteckning insändas till regeringen. När dessa förteckningar upprättas bör myndigheterna sträva efter atf upphäva sådana regler som är föråldrade eller inte längre behövs.

Till regelförenklingsarbetet hör också det arbete som bedrivs i särskilda former för aft minska den statliga regelgivningen mot kommuner. Arbetet med atf se över detta stafiiga, regelsystem bedrivs på olika sätt. En arbetsgrupp, kommunallagsgruppen, har nyligen avlämnat ett slutbetänkande (Ds 1988:52) Ny lag om om kommuner och landsfing. Sedan riksdagen under våren 1988 uttalat aft det fortsatta beredningsarbetet i fråga om den

nya kommunallagen bör ske under medverkan av representanter för 1988/89:KU7 riksdagspartierna (KU 1987/88:23, rskr. 154) har regeringen beslutat tillkalla en kommitté med uppdrag att utforma förslag till ny kommunallag (Dir. 1988:50). Vidare fortsätter staf-kommunberedningen (C 1983:02) sitt arbete med aft se över statliga regler som riktar sig fill kommuner öch landsting. Inom ramen för frikommunförsöket prövas också i prakfiken behovet av statlig reglering inom olika kommunala verksamhetsområden. 1 den nu aktuella budgetpropositionen sägs aft det är väsentligt atf även kommuner och landsting bedriver ett aktivt regelförenklingsarbete. I propositionen om förlängning och utvidgning av frikommunförsöket (prop. 1988/89:1) har civilministern framhållit att staf-kommunberedningen inom frikommunför-sökets ram bör ta initiafiv till ett samarbete med kommuner och landsting om regelförenkling. De erfarenheter som kommit fram i det statliga regelförenklingsarbetet borde då kunna komma kommuner och landsting till nytta.

I fråga om sambruk av resurser inom den offentliga sektorn pågår ett särskilt försöksprojekt. Statskontoret genomför på regeringens uppdrag en studie där tolv orter medverkar i ett sambruksarbete. Bland de sakområden som tagits upp kan nämnas kontorsrationalisering, samordning av ADB-resurser och samordnad personalpolitik. Även frågan om samarbete mellan stat, landsfing och kommun på informationsteknologins och den administrativa utvecklingens område har tagits upp av regeringen. Statskontoret utreder på regeringens uppdrag förutsättningarna för ökad samverkan i detta avseende mellan staten, kommuner och landsting.

Även när det gäller regler som rör näringslivet pågår ett förenklingsarbete. En central uppgift i detta arbete har den s.k. normgruppen, som haft i uppdrag att genom en i tiden koncentrerad insats som sammanhållande lednings- och utredningsorgan inspirera, driva på och förmedla erfarenheter av reglerings- och förenklingsarbetet. Attitydpåverkan och kunskapshöjan-de insatser har också ingått i uppdraget. Huvudansvaret för att resultat uppnås har liksom tidigare legat på departement och myndigheter. Målet är att få fill stånd ändamålsenliga och sinsemellan koordinerade regler och en smidig tillämpning av dem. Normgruppen kommer på sikt att avvecklas, och de aspekter på regelgivningen som dess uppdrag omfattar skall i stället bevakas inom ramen för departementets linjeorganisation. Här kan nämnas att regeringen i slutet av år 1987 beslutade tillkalla en särskild utredare för att se över föreskrifterna på def statliga statistikområdet och utarbeta förslag till ett förenklat system för stafistikprodukfionen (Dir. 1987:53). I direktiven sägs bl.a. aft stafisfiken inte skall vara onödigt vidlyftig med hänsyn till syftet och att enskilda inte skall besväras med aft lämna uppgifter i alltför stor utsträckning.

I detta sammanhang kan också nämnas aft regeringen i den nyligen avlämnade propositionen om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. (prop. 1988/89:47) aviserat avregleringar inom livsmedels- och tekoområdet.

Riksdagen 1988/89. 4 samt. Nr 7

Tidigare riksdagsbehandling 1988/89:KU7

Den i motionerna K202, K502 och K511 upptagna frågan om ramlagstiftning har fidigare behandlats av utskottet vid flera tillfällen. Med ramlagstiftning åsyftas en lag med vissa allmänt hållna mål och riktlinjer som fylls ut genom mer detaljerade regler i regeringsförordningar och myndighetsföreskrifter eller genom praxisskapande beslut. Utskottet intog i betänkandet 1986/87:29 samma ståndpunkt som tidigare (KU 1983/84:24), nämligen atf en minskad användning av ramlagstiftning borde vara en vikfig del av strävan aft förenkla och rationalisera regelsystemet. I en gemensam borgerlig reservation framfördes en mer kritisk inställning fill ramlagstiftning.

Också den i mofion 1987/88: K503 upptagna frågan om översyn av råds- och nämndverksamheten har tidigare varit föremål för utskottets behandling. En mofion av ungefär samma innehåll behandlades i utskottets betänkande 1983/84:24. Utskottet, som infe var berett förorda någon särskild utredningsinsats i detta hänseende, framhöll aft viktiga uppgifter ålåg ifrågavarande organ och hänvisade till de olika verksamheter som syftade till atf utveckla den offenfiiga sektorns organisation och höja effektiviteten. De aspekter på den offentliga verksamheten som framhölls i mofionen beaktades enligt utskottet i def pågående utredningsarbetet. Vidare framhölls atf prövningen av rådens verksamhet och finansiering sker i ohka utskott i riksdagen.

Även den i mofionerna K217 och K513 upptagna frågan om en utökning av myndigheternas skadeståndsansvar har vid flera tillfällen behandlats av riksdagen. Lagutskottet behandlade våren 1987 flera mofioner i frågan (LU 1986/87:16). Lagutskottet avstyrkte motionerna med hänvisningull konstitufionsufskotfets betänkande om ny förvaltningslag (KU 1985/86:21). I en gemensam borgerlig reservation yrkades atf lagutskottet bort hemställa att riksdagen skulle ge regeringen fill känna aft frågan borde bli föremål för utredning.

När det sedan gäller den i mofion K509 upptagna frågan om samordning inom den offenfiiga sektorn kan nämnas atf ufskottet i samband med proposition 1986/87:91 om aktivt folkstyre i kommuner och landsting behandlat bl.a. ett avsnitt i budgetpropositionen 1988 som berör detta (prop. 1987/88:100, Bilaga 2, Gemensamma frågor, punkt 13. Förnyelse av den kommunala självstyrelsen och demokratin). Där sägs bl.a. att ett viktigt syfte med frikommunförsöket är att utveckla former för en bättre samverkan mellan kommunala och statliga organ, liksom mellan kommuner och landsting. Utskottet fann inte anledning atf göra något uttalande i anledning av innehållet i avsnittet (KU 1987/88:23).

Den i motion K207 upptagna frågan om inrättande av ett pedagogiskt granskningsråd behandlades av ufskottet i betänkandet KU 1987/88:3 om normgivning m.m. Enligt utskottets mening var intresset av språkgranskning redan tillgodosett genom den särskilda språkgranskning inom statsrådsberedningen som redan sker beträffande bl.a. regeringskansliefs författnings-förslag och som är samordnad med den juridiska granskning som sker inom statsrådsberedningens rättsavdelning.

Utskottet har vid tidigare fillfällen behandlat de övriga frågor som tagits upp i de i förevarande avsnitt aktuella motionerna, dvs. principer för

lagstiftningen (motionerna K217, K202, K507 och K513) och regelförenk- 1988/89:KU7 lingsfrågor (motionerna K502 och K511). Vid föregående riksmöte behandlades dessa frågor i betänkandet KU 1987/88:3. Utskottet fann infe skäl till något särskilt uttalande eller annan åtgärd i anledning av de mofioner som innehöll synpunkter på regelförenklingsarbetet m.m. Inte heller de synpunkter som framförts i några motioner gällände principer för lagsfiftningen m.m. fann utskottet böra föranleda någon åtgärd från utskottets sida. När det gäller retroaktiv lagsfiftning framhöll utskottet att det är viktigt atf riksdagen har sin uppmärksamhet riktad på hithörande frågor och noggrant prövar dem. Tre skilda reservationer avgavs (m, fp resp. c). Frågan om retroaktiv skattelagstiftning behandlades i utskottets betänkande KU 1987/88:9 om fri-och rättigheter m.m. Utskottet avstyrkte motioner i frågan. En gemensam borgerlig reservation avgavs.

Utskottets bedömning

Som framgår av vad utskottet tidigare anfört bedrivs inom regeringskansliet ett omfattande regelförenklingsarbefe som berör ett flertal olika områden och som också innefattar en språklig översyn. Mot bakgrund av vad som framhållits i några av motionerna kan här nämnas atf även arbefsmarknads-och statistikfrågor är föremål för regelförenklingsarbete. I propositionen uttalas atf regelförenkling också i fortsättningen bör vara en viktig uppgift för alla regelgivare. Med hänsyn härtill och mot bakgrund av utskottefs ställningstagande vid förra riksmötet när det gäller dels regelförenklingsar-befet m.m., dels frågan om ett pedagogiskt granskningsråd anser inte utskottet att det finns skäl att göra något särskilt uttalande i anledning av de mofioner som nu far upp dessa frågor. I detta sammanhang kan också erinras , om aft utskottet i def årliga granskningsarbefet tar upp administrafiv praxis inom regeringskansliet, t.ex. i fråga om normgivningsbemyndiganden.

Inte heller när det gäller de synpunkter på rättssäkerheten och på principer för lagsfiftningen m.m som framförs i några motioner anser utskottet att det finns skäl vidta någon särskild åtgärd. Med anledning av de synpunkter som framförs i några motioner i fråga om ramlagstiftning får utskottet hänvisa till sitt fidigare uttalande att en minskad användning av ramlagstiftning bör vara en viktig del i strävandena att förenkla och rafionalisera regelsystemet. Utskottet vill i sammanhanget också erinra om aft både frågan om retroaktiv lagstiftning i allmänhet och frågan om retroaktiv skattelagsfiftning behandlats av utskottet under förra riksmötet utan att utskottet fann skäl tillstyrka motionsyrkanden av samma innehåll som motionerna K513 yrkande 1 resp. K507 yrkande 2. I anledning av den i mofion K513 upptagna frågan om en förstärkning av äganderättens ställning i grundlagen (yrkande 2) vill utskottet hänvisa till att detta ämne för närvarande är föremål för utskottefs behandling i samband med motioner i grundlagsfrågor (1988/89:KU1.1). Mofionerna 1986/87:K217 yrkande 4, 1987/88:K202 yrkande 1, 1987/ 88:K207, 1987/88:K502 yrkande 1, 1987/88:K503, 1987/88:K507 yrkande 2, 1987/88:K511, såvitt nu är i fråga, samt 1987/88:K513 yrkandena 1 och 2 avstyrks.

När det slutligen gäller den i motion K509 yrkandena 1 och 2 upptagna

frågan om ett ökat samarbete inom den offentliga verksamhetens område vill 1988/89:KU7 utskottet hänvisa till vad som tidigare anförts om att regeringen gett statskontoret vissa utredningsuppdrag på detta område. Mot denna bakgrund får mofion 1987/88:K509 yrkandena 1 och 2 anses tillgodosedd och därmed besvarad.

2. Förbud utan straffsanktion

Motionen

Gunnar Hökmark (m) framhåller i.motion 1987/88:K508 att principiella skäl talar mot förbud vars överträdelse ej följs av straffsanktion. I motionen ges som exempel förbudet att gå mot rött ljus.

Bakgrund

Frågan om förbud eller påbud utan straffsanktion behandlades under förarbetet med den lagstiftning som bl.a. ledde till att straffsankfionen upphävdes när det gäller förbudet att gå mot rött ljus. Avkriminaliseringen i fråga föreslogs i proposifionen om vissa delegeringsfrågor och regelförenk-hngar på vägtrafikens område (prop. 1986/87:34). I proposifionen hänvisades till att trafikutskottet vid flera tillfällen behandlat motioner i frågan. Det framhölls att ett syfte med förslaget var att ta bort en straffbestämmelse som sällan eller aldrig tillämpades.och att en effektiv övervakning av efterlevnaden i prakfiken knappast var möjlig att uppnå.

Till grund för propositionen låg bl.a. det arbete som på regeringens uppdrag bedrivits inom riksåklagarämbetet för att som ett led i strävan att rationalisera verksamheten på rättsväsendets område avge förslag om begränsningar i straffrättens tillämpningsområde. I rapporten Överträdelser i trafiken - Förslag till avkriminalisering och andra förändringar i trafiklagstiftningen framhöll riksåklagaren att detaljerade påbud och föreskrifter inte borde lämnas helt sankfionsfria. Om sanktionerna skulle tas bort borde bestämmelserna utformas som rekommendationer. Samtidigt hänvisade emellerfid riksåklagaren till def förhållandet att bestämmelserna ofta var tillkomna i internationellt samarbete och därför inte utan vidare borde ändras.

I anslutning till riksåklagarens uppdrag gjordes inom kommunikationsdepartementet en översyn av sanktionssystemet enligt vägtrafikförfattningarna. Översynen resulterade i departementspromemorian Sanktioner i vägtrafiklagstiftningen (DsK 1985:8). I promemorian framhölls bl.a. att svensk offentligrättslig lagstiftning i allmänhet följer den principen atf def skall vara förenat med påföljd av något slag att överträda bestämmelser som innehåller påbud eller förbud. Mycket allmänt hållna bestämmelser brukar dock inte vara förenade med straffbestämmelser. Däremot är detaljbestämmelser med påbud eller förbud praktiskt taget undantagslöst kombinerade med straff eller någon annan sanktion. Något formellt hinder mot att lämna sådana förbud eller påbud utan sanktion finns dock inte. I vissa andra länders lagstiftning förekommer det atf överträdelser av förbud inte är straffbara.

Yttranden 1988/89:KU7

De juridiska fakulteterna vid Lunds och Uppsala universitet har yttrat sig över mofionen. I det första yttrandet sägs att man bör undvika atf tillskapa förbud som inte är eller kan bli förenade med sanktionshot. Det framhålls att det är viktigt att myndigheterna i varje enskilt fall har möjlighet att bestämma om sanktionshot skall användas eller verkställas. Inom specialstraffrätten är det numera inte ovanligt att en myndighet äger välja mellan straff och vite och dessutom har rätt att avstå från att i ett visst fall utkräva påföljd. Denna modell är enligt remissyttrandet smidig och effektiv.

Enligt yttrandet från Uppsala är det angeläget att medborgarna får kännedom om samhällets bedömning av situationer, där skada lätt vållas genom människors oaktsamhet. Sådana anvisningar ges i många lagar och förordningar och i allmänna råd från myndigheterna. I den mån det behövs kan anvisningen få stöd av förbud eller påbud, som i vissa fall förstärkts av straffhot. Straffhotet är emellertid bara en av samhällets metoder för att betona vikten av åtlydnad av råd och föreskrifter. Bland andra styrmedel nämns fillstånd, återkallelse av tillstånd, vite, sanktionsavgiff, annan allmän avgift och skadestånd.

Utskottets bedömning

Utskottet har från principiella utgångspunkter förståelse för motionens syfte. Enligt utskottet måste det emellerfid finnas visst utrymme för flexibilitet vad gäller straffrättsliga sankfioner. Som framhållits i remissyttrandena finns det andra metoder än straffhot som kan begagnas från samhällets sida när def gäller att komma till rätta med överträdelser av förbud m.m. Mot denna bakgrund är utskottet inte berett att göra något uttalande i enlighet med vad som föreslås i motionen. Utskottet avstyrker följakfiigen mofion 1987/ 88:K508.

3. Beredningen av lagstiftningsärenden m.m.

Motionerna

I flera motioner påtalas att beredningen av regeringens ärenden m.m. måste förbättras. Bl.a. framförs synpunkter på omfattningen av remissförfarande och konsekvensanalyser.

Enligt mofion K202 av Carl Bildt m.fl. (m) är det nödvändigt att överväga om regeringsformen bör skärpas vad gäller beredningskravet för ärenden som regeringen avser att förelägga riksdagen. Starka skäl talar enligt motionärerna för att regeringen inte i samma omfattning som för närvarande ■ skall kunna avgöra i vilken utsträckning remissförfarande skall ske (yrkande 16).

Samma motionärer tar i motion K502 upp frågan om regler för redovisning ,
av konsekvenserna av lagförslag. Motionärerna anser aft det är nödvändigt
aft varje förslag till ny lag åtföljs av en ordenfiig utvärdering av konsekvenser
och kostnader för enskilda individer, företag och statsmakterna. I syfte att 11

minska förekomsten av ramlagstiftning bör också regeringen inför riksdagen 1988/89: KU7 redovisa omfattningen och konsekvenserna av nyfillkommande bestämmelser som utfärdas efter delegafion från riksdagen. Mofionärerna hemställer att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för redovisning av konsekvenserna av lagförslag i enlighet med vad som anförts (yrkande 2). Denna fråga behandlas också i motion K511 av Göte Jonsson (m), som framhåller att det är viktigt att administrativa och kostnadsmässiga konsekvenser såväl för företag som för samhället iitreds och beaktas innan nya lagförslag föreläggs riksdagen. Omfattande och ingående kostnadsanalyser bör också föregå ikraftträdandet av normer och anvisningar från olika myndigheter. En fristående myndighet, t.ex. riksrevisionsverket, bör ha rätt atf ingripa om kravet på kostnadsanalys och förutsebarhet inte uppfyllts. Mofionären hemställer såvitt nu är i fråga att riksdagen som sin mening ger regeringen fill känna vad som i motionen anförts om behovet av bättre konsekvensanalyser.

Tidigare behandling m.m.

Utskottet har vid flera tillfällen haft aft ta ställning till frågor om den statliga utredningsverksamheten och beredningen av lagstiftningsärenden. Hösten 1985 uttalade utskottet (KU 1985/86:5) att det är av stor vikt att riksdagsbeslut i lagsfiftningsärenden är omsorgsfullt förberedda. Utskottet erinrade om att beredningen av lagsfiftningsärenden hör till de frågor som utskottet fortlöpande ägnar särskilt intresse, bl.a. i den årliga granskningen av regeringen.

I KU:s granskningsbetänkande 1985/86:25 redovisades en ingående undersökning av omfattningen av remissförfarandet, och frågan togs också upp i 1987 års granskningsarbete (KU 1986/87:33). Senast behandlades frågan av utskottet hösten 1987 (KU 1987/88:3). Utskottet hänvisade då fill att de olika kritiska påpekanden och önskemål som föranletts av granskningen av regeringens ärenden hade uppmärksammats av statsrådsberedningen i den skrivelse som två gånger om året går ut till samtliga departement med rikfiinjer för propositionsplaneringen m.m. Utskottet avstyrkte motioner i frågan. Två reservationer (m resp. c) avgavs.

När det gäller frågan om redovisning av administrativa och ekonomiska
konsekvenser av utredningsförslag kan nämnas att regeringen i februari 1984
utfärdade direktiv (dir. 1984:5) fill samfliga kommittéer och särskilda
utredare angående ufredningsförslagens inriktning. Enligt riktlinjerna får
förslag infe öka de offenfiiga utgifterna eller minska statsinkomsterna med
mindre det visas hur förslagen skall finansieras. Kostnadsberäkningar skall
vara väl genomarbetade och ta hänsyn till alla kostnader - såväl direkta som
indirekta-för staten, kommunerna,'socialförsäkringssektorn, företagen och
enskilda. Även andra viktigare konsekvenser skall belysas. Vidare skall alla
kommittéer analysera möjligheterna fill och bedöma effekterna av bespa
ringar och rationaliseringar inom sitt utredningsområde. Enligt direktiven
bör kommittéerna också främja arbete som syftar till att skapa gynnsamma
förutsättningar för en utveckling av myndigheternas service till medborgarna
inom olika delområden. Detta gäller bl.a. regelförenklingar och åtgärder för 22

att undanröja onödig byråkrati i samhället. 1988/89:KU7

Kommittéernas ansvar för aft utredningsförslagens konsekvenser blir ordentligt utredda och redovisade tas också upp i den upplaga av Kommittéhandboken som statsrådsberedningen utgav i maj 1987.

I samband med behandlingen av den s.k. verksledningspropositionen (prop. 1986/87:99) fastställde riksdagen vissa riktlinjer beträffande de kostnadsmässiga konsekvenserna. Rikfiinjerna går bl.a. ut på att innan en föreskrift beslutas skall kostnader och övriga effekter av av fillämpningen så . långt som möjligt bedömas för staten, kommunerna och den privata sektorn, att varje regelverk fortlöpande måste underkastas omprövningar och att metoder för kostnadsberäkningar och effektbedömningar bör vidareutvecklas. I proposifionen framhölls också aft det behövdes särskilda insatser för att få bättre kontroll över normbeslufens kostnadsmässiga konsekvenser. Bl.a. borde riksrevisionsverket och statskontoret kunna bistå med aft förmedla kunskap fill kommiftépersonal och tjänstemän i regeringskansliet. Def framhölls som väsenfiigt aft kunskaper i dessa frågor som byggts upp av riksrevisionsverket och statskontoret och andra organ sammanställs och får spridning särskilt hos den personal som arbetar med att förbereda regeringens förslag till riksdagen. Enligt proposifionen borde riksrevisionsverkef och statskontoret också kunna användas för atf mera direkt genomföra kostnadsberäkningar eller bedöma administrafiva konsekvenser av förslag som lämnas från regeringen till riksdagen. Utskottet delade denna bedömiiiiig (KU 1986/87:29).

Här kan också nämnas aft den nya begränsningsförördningen (1987:1347), som trätt i kraft den 1 mars 1988, har skärpt kraven på myndigheterna när det gäller att beakta de kostnadsmässiga konsekvenserna av regelgivningen. Bl.a. anges att riksrevisionsverket skall följa myndigheternas tillämpning av förordningen. Regeringen har också gett riksrevisionsverket i uppdrag att i anslutning till begränsningsförordningen utveckla metoder och ta fram exempel på hur kostnadsmässiga och andra konsekvenser av regler bör utredas och dokumenteras och att i samarbete med statens institut för personalutveckling (SIPU) ansvara för den utbildning i regelekonomi som behövs.

Utskottets bedömning

I betänkandet KU 1985/86:5 har utskottet framhållit vikten av atf lagsfift
ningsärenden är omsorgsfullt beredda. Utskottet har i granskningsarbefet
vid flera fillfällen behandlat remissförfarandet. De kritiska påpekanden och
önskemål som därvid framförts har tagits upp i de riktlinjer för propositions-
planering m.m. som utformats inom regeringskansliet. Något särskilt
initiafiv med anledning av motion 1987/88:K202 yrkande 16 är enligt
utskottets mening infe erforderligt. Motionsyrkandet avstyrks följakfiigen.
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen tagit upp frågan om konsekvens
analyser av lagförslag. I betänkandet 1986/87:3 uttalades atf en vikfig uppgift
i det utredningsarbete som ligger fill grund för ny lagstiftning är att det görs
ordentliga konsekvensanalyser av framlagda lagförslag. Inom regeringskans
liet pågår ett aktivt arbete när det gäller konsekvensanalyser både i fråga om 13

lagförslag och myndighetsföreskrifter. För kommittéerna har framhållits 1988/89:KU7 vikten av ordentliga konsekvensanalyser. Begränsningsförordningen har skärpt kraven på myndigheterna i detta hänseende. I verksledningspropositionen betonas bl.a. behovet av särskilda insatser för att få bättre kontroll över normbeslutens konstnadsmässiga konsekvenser. Till detta kommer aft riksrevisionsverkefs roll i dessa sammanhang har förstärkts. Mot bakgrund härav finns det enligt utskottets mening inte anledning aft vidta någon särskild åtgärd i anledning av motionerna 1987/88:K502 yrkande 2 och 1987/88:K511, såvitt nu är i fråga. Motionsyrkandena avstyrks således.

4. Styrningen av den statliga förvaltningen

Motionen

I motion K202 av Carl Bildt m.fl. (m) sägs att den offentliga makfen skall vara stark men begränsad. Den enskilde medborgaren skall ha goda möjligheter till insyn och kontroll av den polifiska makten och myndigheternas maktutövning. Den offentliga maktutövningen skall präglas av klara och entydiga ansvarsförhållanden. Det är därför enligt mofionen av största vikt att myndigheterna inom ramen för de lagar som riksdagen beslutar om skall fungera självständigt. En klar skiljelinje skall finnas mellan den politiska maktens beslutsfattande och myndighetsutövningen (yrkande 12). I motionen fas också avstånd från vad som kallats informella kontakter mellan departementen och myndigheterna. Motionärerna anser atf det inte kan accepteras aft för utomstående okända kontakter mellan olika tjänstemän får bilda grund för beslut i regeringen underlydande myndigheter (yrkande 13). I detta sammanhang tar motionen upp frågan om tillsättning av statlig tjänst. Det sägs atf det under senare år i stor omfattning till chefer i statsförvaltningen har utsetts personer med anknytning fill det socialdemokratiska partiet. Enligt motionen visar utvecklingen atf def kan bli nödvändigt att se över de lagar som reglerar tillsättning av statliga tjänster, så att inte politiska meriter på ett otillbörligt sätt blir avgörande vid tjänstetillsättningar (yrkande 14).

Tidigare behandling m.m.

De statliga förvaltningsmyndigheterna är i vårt land självständiga i förhållande till regeringen. Enligt 11 kap. 7 § regeringsformen är det således infe tillåtet för regeringen, infe heller för riksdagen, aft bestämma hur förvaltningsmyndighet skall i särskilt fall besluta i ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag. I verksledningsproposifionen (1986/87:99) sägs aft begränsningsregeln i 11 kap. 7 § regeringsformen inte sällan tolkats som ett allmänt förbud för regeringen och dess ledamöter att uttala sig i frågor som rör förvaltningsmyndigheternas verksamhetsområden. Varken regeringsformen eller dess förarbeten ger emellerfid något stöd för en sådan tolkning, även om begränsningsregeln kan ge upphov fill definitions- och avgränsningsproblem. I propositionen framhålls att regeringsformens regler ger en fullt tillräcklig grund för

regeringen att styra sina myndigheter så bestämt och i den omfattning som

regeringen finner lämpligt i varje särskild situation.

I utskottets betänkande (KU 1986/87:29) med anledning av propositionen . 1988/89:KU7 framhölls det värdefulla i atf frågan om det konstitutionella utrymmet för regeringens styrning av förvaltningsmyndigheterna blivit ingående penetrerad. Utskottet framhöll också att under beredningsarbetet hade betydande enighet uppnåtts om tolkningen av begränsningsregeln i 11 kap. 7 § regeringsformen. Utskottet hade heller ingen annan mening än den som kom till uttryck i propositionen. I denna del avgavs två reservationer (m och c resp. vpk). I en reservation rörande synen på statlig förvaltning (m) framfördes krifik mot proposifionens grundsyn.

När def gäller frågan om informella kontakter mellan regeringskansliet och myndigheterna uttalade utskottet att det finns ett stort behov av sådana kontakter. Åtskilliga myndigheter hade enligt ufskottet bekräftat att eft sådant behov förelåg i sina remissyttranden över förvalfningsutredningens och verksledningskommifténs betänkanden. Genom informella kontakter kan regeringen hållas informerad om den aktuella situationen på olika myndighetsområden. Myndigheterna kan å sin sida via informella kontakter få regeringens intentioner och krav på myndigheterna klarlagda. Det var enligt vad utskottet framhöll svårt att föreställa sig en smidigt öch väl fungerande förvaltningsapparat utan informella kontakter av olika slag.

Utskottet framhöll dock att det finns problem förknippade med dessa kontakter. Offentlighetsprincipen får infe urholkas genom att viktig informafion förmedlas via muntliga, icke-offenfliga kanaler. Vidare gäller atf regeringsbesluten fatfas av regeringen kollektivt, infe av de enskilda regeringsledamöterna och att det inte kan förnekas atf informella kontakter innebär vissa risker för ministerstyre. Dessa kontakter borde därför enligt utskottet vara mer inriktade på information än styrning. Det torde inte vara möjligt att helt undvika informella kontakter i samband med sådan ärendehandläggning som avses i 11 kap. 7 § regeringsformen, men återhållsamheten måste då vara mycket stor och i hög grad avse informationsutbyte. Utskottet fann också anledning atf understryka att oavsett vilka informella kontakter som förekommit så bär myndigheterna def fulla och slutliga ansvaret för besluten i de enskilda fallen. I en reservation (m och c) framfördes bl.a. att det inte kan accepteras aft för utomstående okända kontakter mellan olika tjänstemän får bilda grund för beslut i regeringen underlydande myndigheter.

Beträffande frågan om tillsättning av statlig tjänst kan nämnas atf utskottet under granskningsarbetet vid flera tillfällen behandlat regeringens utnäm-ningspolitik. Senast togs frågan upp under förra riksmötet (KU 1987/88:40). Utskottet underströk då vikten av regeringsformens krav på atf det vid tjänstetillsättningar endast fästs avseende vid sakliga grunder som förtjänst och skicklighet. Vidare hänvisades till den av riksdagen godtagna verksledningsproposifionen där det framhålls betydelsen av aft regeringen vid fillsäftningar av t.ex. verkschefer fäster särskild vikt vid vederbörandes kompetens för uppgiften. Enligt utskottet talade infe något för aft regeringen vid aktuella utnämningar beaktat annat än lämplighet och kompefens. Den företagna granskningen gav inte anledning till särskilt uttalande från utskottets sida utöver det anförda. En reservation (m) avgavs.

Utskottets bedömning 1988/89:KU7

Som framgår av vad ovan anförts har den i motion K202 yrkande 12 upptagna frågan om regeringens utrymme för styrning av förvaltningsmyndigheterna fidigare, senast under våren 1987, ingående behandlats av utskottet. Enligt utskottets mening saknas anledning att frångå det ställningstagande som då gjordes. Följakfiigen avstyrks mofion 1987/88:K202 yrkande 12.

Också den i mofion K202 yrkande 13 upptagna frågan om informella
kontakter mellan regeringen eller dess kansli och myndigheter fick under
våren 1987 en ingående behandling av utskottet. Utskottet som också i denna
fråga saknar anledning frångå def fidigare ställningstagandet'avstyrker
mofion 1987/88:K202 yrkande 13. ' '

Inte heller den i mofionens yrkande 14 upptagna frågan om tillsättning av statlig tjänst föranleder något särskilt uttalande från utskottets sida. Frågan har vid flera tillfällen tagits upp i granskningsarbefet. Så sent som under våren 1988 underströk utskottet vikfen av regeringsformens krav på aft def vid tjänstefillsättningar endast fästs avseende vid sakliga grunder som förtjänst och skicklighet. Utskottet framhöll att inte något talade för atf , regeringen vid de aktuella utnämningarna beaktat annat än lämplighet och kompetens. Mofion 1987/88:K202 yrkande 14 avstyrks således.

5. Motivering av beslut

Motionerna

I motionerna 1986/87:K503 och 1987/88:K507 yrkande 1 av Bengt Wester- berg m.fl. (fp) om viss ändring i förvaltningslagen m.m. framhålls det angelägna i att åtgärder vidtas för atf skälen för beslut skall anges i förvalfningsprocessen. Motionärerna föreslår en ändring av 20 § förvaltningslagen av innebörd aft i besluten skall utöver de skäl i övrigt som bestämt utgången anges den eller de författningsbestämmelser som har bestämt utgången.

Tidigare behandling m.m.

120 § förvaltningslagen föreskrivs som huvudregel att ett beslut varigenom en myndighet avgör eft ärende skall innehålla de skäl som har bestämt utgången, om ärendet avser myndighetsutövning rnot enskild. Sådan besluts-mofivering får utelämnas helt eller delvis under vissa angivna förutsättningar. Har skäl utelämnats, bör myndigheten på begäran av den som är part om möjligt upplysa honom om dem i efterhand.

Den fråga motionerna tar upp har behandlats av utskottet under våren
1986 i samband med prövningen av förslag fill ny förvaltningslag (prop.
1985/86:80, KU21). I två motioner begärdes att 20 § förvaltningslagen skulle
kompletteras med en föreskrift om att lagbestämmelse som myndighet
grundar sitt avgörande på skall anges i beslutet. Ufskottet instämde i vad som
anförts i motionerna om atf myndigheterna i sina beslut skall ange den eller
de föreskrifter som myndigheterna grundar sina avgöranden på. Def 16

framhölls emellertid att detta också regelmässigt torde vara fallet och att det . 1988/89"KU7

under förberedelsearbetet till den dåvarande förvaltningslagen ansetts vara

eft elementärt krav som inte behövde uttryckas särskilt i lagtexten. Mot

denna bakgrund ansåg utskottet det inte vara nödvändigt att då införa en

särskild bestämmelse i förvaltningslagen om detta. En reservafion (m och fp)

avgavs.

Utskottets bedömning

Utskottet delar den i motionerna framförda uppfattningen att myndigheterna i sina beslut skall ange den eller de författningsbestämmelser som har bestämt utgången. Som tidigare anförts torde detta också regelmässigt vara fallet. I detta sammanhang kan nämnas att regeringskansliet i februari 1988 höll en s.k. hearing med förvaltningstjänstemän för uppföljning och utvärdering av den nya förvaltningslagen. Utskottet som förutsätter att frågan kontinuerligt bevakas noggrant inom regeringskansliet hänvisar till sina tidigare uttalanden i frågan och avstyrker mofionerna 1986/87:K503 och 1987/88:K507 yrkande 1.

6. "Orimlighetsombudsman"

Motionen

I mofion K218 av Birgitta Hambraeus och Rune Thorén (c) framhålls att myndigheter och enskilda borde ha en ombudsman att vända sig till som kunde inhibera verkställandet av en lag eller förordning, när den får orimliga konsekvenser som inte har kunnat förutses. En "orimlighetsombudsman" skulle hänskjuta ärendet till regeringen som fick avgöra om verkställande skulle ske eller lagändring föreslås.

Bakgrund

Enligt 27 § förvaltningslagen skall en myndighet, som finner aft ett beslut som den har meddelat som första instans är uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning, ändra beslutet om det kan ske snabbt och enkelt och utan att det blir fill nackdel för någon enskild part. Skyldigheten gäller även om beslutet överklagas, såvida klaganden inte begär att beslutet tills vidare inte skall gäUa. I proposifion 1985/86:80.om ny förvaltningslag framhölls att det är viktigt att myndigheterna tar till vara alla de möjligheter de har att snabbt och enkelt ändra sina beslut, om dessa visar sig vara orikfiga.

Tidigare riksdagsbehandling

Den fråga som tas upp i motionen har berörts av utskottet i betänkandet KU 1986/87:2 om JO-ämbetet. I det sammanhanget uttalade ufskottet följande.

I olika sammanhang har under senare år diskuterats om inte JO borde

utrustas med olika befogenheter för atf förbättra ämbetets möjligheter att >.,

hjälpa klaganden som utsatts för fel eller försummelser från det allmännas 1988/89:KU7

sida. Innan ufskottet anger sin syn på. de av JO-utredningen diskuterade

förslagen i saken bör framhållas följande. JO kan naturligtvis redan i dag på

olika sätt medverka till att felaktiga beslut rättas m.m. Som exempel kan

nämnas att i de fall det är möjligt för en myndighet att ompröva ett beslut

torde ett uttalande av JO leda till att en myndighet rättar ett felakfigt beslut.

När det föreligger förutsättningar för att tillgripa extraordinära rättsmedel

mot ett beslut har JO vissa möjligheter att initiera ett sådant förfarande, t.ex.

när fråga är om resning i ett brottmål. Genom en JO-anmälan kan även andra

posifiva effekter uppnås. Som exempel kan nämnas atf JO i vissa fall redan

under en myndighets pågående handläggning av ett ärende kan medverka fill

olika för den klagande positiva effekter, såsom att myndigheten iakttar en

tidigare inte uppmärksammad processuell föreskrift eller att myndighetens

handläggning av ärendet påskyndas. Härtill kommer att JO på olika sätt

genom råd och anvisningar kan bistå enskild, t.ex. i en skadeståndsfråga där

grunden för anspråket är felaktig myndighetsutövning.

Utskottet avstyrkte motioner i denna del och hänvisade också till den nya . förvaltningslagen som syftar fill att på olika sätt underlätta för enskilda atf ta till vara sin rätt.

Utskottets bedömning

Som framgår av vad ovan anförts finns utöver möjligheten att anföra besvär olika vägar för den enskilde att få rättelse av ett beslut som visar sig orimligt. Enligt utskottets mening finns det inte anledning att härutöver inrätta ett ämbete som "orimlighefsotnbudsman". Motion 1986/87:K218 avstyrks följaktligen.

7. Information om individens rättigheter

Motionen

I motion K505 av Alf Svensson (c) begärs att det skall införas en skyldighet för myndigheter att i vissa situationer lämna skriftlig information om den enskildes rättigheter i kontakten med myndigheten. En sådan utvidgad informationsplikt kan t.ex. gälla rättighetskataloger i samband med att barn skrivs in !■ samhällets barnomsorg eller i skolan, när pafient skrivs in på sjukhus eller när en misstänkt person grips av polis. Enligt motionen bör detta kompletteras med inrättandet av en särskild riksomfattande informationscentral som snabbt skulle kunna ge svar på frågor från enskilda om vilka rättigheter de har i en viss situation. Informationscentralen skulle däremot infe själv lämna hjälp utan endast upplysa den enskilde om var han kan få hjälp att hävda sin rättighet.

Bakgrund

Av 1988 års budgetproposition (prop. 1987/88:100, bilaga 2. Gemensamma frågor, p. 14. Den offentliga sektorns informationsverksamhet) framgår aft def inom regeringskansliet för närvarande pågår eft beredningsarbete för

samhällsinformafionsområdef. Arbetet syftar till aft kartlägga frågeställning- ] 988/89: KU7 ar och problem och utifrån detta föreslå åtgärder för atf främja en önskvärd utveckling. I propositionen framhålls atf statens institut för personalutveck-Hng (SIPU) bör utveckla sin verksamhet inom programområdet Samhällsinformation. Vidare anges att behovet av viss löpande rikstäckande basin-formafion från departement och myndigheter skall kartläggas i syfte att finna kanaler och produktionsformer i denna verksamhet. "Samhällsguiden" som getts ut i närmare 100 000 exemplar och innehåller en sammanställning av lagar och förordningar samt uppgifter om vart man kan vända sig är enligt civilministern en viktig del i denna grundläggande information. Mot bakgrund av det ansvar kommuner och landsfing enligt kommunallagen har för informafionsverksamheten inom sina områden avsåg civilministern också att ta upp frågan om den kommunala informationens roll med de bägge kommunförbunden. - För de statliga myndigheternas del gäller att ett . informationsansvar skrivits in i den nya verksförordningen (1987:1100).

Informationen till allmänheten om lagar och andra författningar har granskats av riksdagens revisorer som i maj 1988 överlämnat en förstudie (1987/88:9) i ärendet för kännedom till konstitutionsutskottet. Riksdagens revisorer hade beslutat att inte fullfölja granskningen under hänvisning tilj dels att riksdagen nyligen tagit ställning fill dessa frågor, dels fill det pågående reformarbetet inom detta område hos regeringen.

Tidigare riksdagsbehandling

Informationsdelegafionen har i betänkandet SOU 1984:68 Samordnad samhällsinformation behandlat former för en samordning av statens, landstingens och kommunernas informationsverksamhet samt vissa särskilda frågor som myndigheternas telefonservice till medborgarna och Samhällsguidens fortsatta utgivning.

Delegationens förslag om informationsfrågornas framtida utveckling och hantering har behandlats av utskottet i samband med behandlingen av propositionen om aktivt folkstyre i landsting och kommuner (prop. 1986/ 87:91). I proposifionen uttalades atf det är angeläget aft eft fortsatt utvecklingsarbete rörande informationsfrågorna inom den offentliga sektorn kommer fill stånd, men atf det då inte var möjligt att fa definitiv ställning fill -formerna för central och regional samordning på detta område. Ufskottet fann i betänkandet KU 1987/88:23, vari även behandlades det ovannämnda avsnittet i 1988 års budgetproposition, infe anledning göra något särskilt uttalande angående informationsfrågorna. En reservafion (fp) avgavs.

Utskottets bedömning

Som anges i mofionen finns det ett behov av atf utöka informationen från myndigheter när det gäller individens rättigheter. Inom regeringskansliet pågår ett beredningsarbete inom samhällsinformafionsområdef. Utskottet förutsätter att detta arbete också innefattar sådana frågor som tagits upp i motionen och att erfarenheter från andra länder tas till vara. Mot denna bakgrund är något särskilt initiafiv i anledning av mofion 1987/88:K505 yrkande 1 och 2 inte erforderiigt. Motionen avstyrks följaktligen.

8. Formella anvisningar för utgående expeditioner 1988/89:KU7 m.m.

Motionen

I motion K510 av Birger Hagård och Göran Allmér (båda m) framförs att myndigheters expedifioner och skrivelser bör redovisa beslutsfattarens ställning. Om delegation skett bör det anges på vems vägnar eller uppdrag handlingen utfärdas. Dessutom bör kompetens och befattning tydligt anges.

Bakgrund

De allmänna kraven på handläggningen av förvaltningsärende är uppställda i 7 § förvaltningslagen. Varje ärende där någon enskild är part skall enligt denna bestämmelse handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersatts. Samfidigt anges att myndigheten på olika sätt skall underlätta för den enskilde att ha med den att göra.

Varje beslut måste finnas dokumenterat hos myndigheten. Av 29 § verksförordningen (1987:1100) framgår att det i fråga om varje beslut skall finnas en handling som utvisar dagen för beslutet, beslutets'innehåll, vem som har fattat beslutet, vem som har varit med om den slutliga handläggningen utan att delta i avgörandet och vem som varit föredragande.

Myndigheten bestämmer enligt 21 § förvaltningslagen om underrättelse om beslut skall ske muntligen, genom delgivning eller på något annat sätt. Lagens krav är alltså formellt uppfyllda, även om part bara upplyses om beslutsinnehållet i muntlig form. Normalt förutsätts emellerfid att beslutet meddelas genom översändande av skriftlig handling, en s.k. expedifion. Det kan då röra sig om en särskilt uppsatt handling avseende beslutet eller protokollsutdrag. I enklare fall kan beslutet tecknas direkt på t.ex. en ansökningshandling som återställs till sökanden.

Utformningen av expedifion regleras i expedifionskungörelsen (1964:618). Där sägs att expedition skall vara tydlig och felfri samt inte onödigt vidlyftig. Beträffande namnunderskrift på expedition anges endast att den bör återges med tryckbokstäver eller maskinskrift.

Utskottets bedömning

Enligt utskottets mening saknas anledning att ta något initiativ i anledning av yrkandet i motion 1987/88:K510. Motionen avstyrks således.

Hemställan

Utskottet hemställer

\. beträffande omfattningen och utformningen av lagar och andra regler att riksdagen

a) förklarar mofion 1987/88: K509 yrkandena 1 och 2 besvarade med vad utskottet anfört.

b) avslår motionerna 1986/87:K217 yrkande 4,1987/88:K202 yrkan- 1988/89:KU7 de 1, 1987/88:K207, 1987/88:K502 yrkande 1, 1987/88:K503, 1987/ 88:K507 yrkande 2, 1987/88:K511, såvitt nu är i fråga, samt 1987/ 88:k513 yrkandena 1 och 2,

2. beträffande förbud utan straffsanktion au riksdagen avslår motion 1987/88:K508,

3. beträffande beredningen av lagstiftningsärenden m.m.

att riksdagen avslår mofionerna 1987/88:K202 yrkande 16, 1987/ 88:K502 yrkande 2 och 1987/88:K511, såviu nu är i fråga,

4. beträffande regeringens utrymme för styrningen av förvaltnings
myndigheterna under regeringen

att riksdagen avslår motion 1987/88 :K202 yrkande 12,

5. beträffande informella kontakter mellan regeringen eller dess
kansli och myndigheterna

att riksdagen avslår motion 1987/88:K202 yrkande 13,

6. beträffande tillsättning av statliga tjänster

att riksdagen avslår motion 1987/88:202 yrkande 14,

7. beträffande motivering av beslut

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:K503 och 1987/88:K507 yrkande 1,

8. beträffande "orimlighetsombudsman" att riksdagen avslår motion 1986/87:K218,

9. beträffande information om individens rättigheter

att riksdagen avslår mofion 1987/88:K505 yrkandena 1 och 2,

10. beträffande formella anvisningar för utgående expeditioner
m.m.

att riksdagen avslår motion 1987/88:K510,

11. beträffande proposition 1987188; 100, Bilaga 2, Gemensamma
frågor, p. I. Regelförenkling och delegering samt p. 3. Statliga
myndigheters tillgänglighet, i övriga delar

att riksdagen beslutar att vad som anförts i de aktuella delarna av propositionen skall läggas fill handlingarna utan något särskilt riksdagens uttalande.

Stockholm den 15 november 1988 På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Catarina Rönnung (s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Sören Lekberg (s), Anita Modin (s), Torgny Larsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Bengt Kindbom (c), Bo Hammar (vpk), Hans Leghammar (mp), Ulla Pettersson (s). Stig Bertilsson (m) och Ingela Mårtensson (fp).

Reservationer 1988/89:KU7

1. Omfattningen och utformningen av lagar och andra regler (mom. 1)

Anders Björck, Elisabeth Fleetwood och Sfig Berfilsson (ajla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Som framgår av" och på s. 10 slutar med "därmed besvarad" bort ha följande lydelse:

I motion K202 yrkande 16 begärs tillkännagivande fill regeringen om vad som i mofionen anförts om principer för lagstiftningen. Enligt motionen måste statens reglering av samhällslivet genom lagarna vara begränsad och fast grundad i medborgarnas rättsmedvetande. När det finns behov av reglering får det allmänna inte ensidigt tillgodoses på enskildas bekostnad. Reglerna skall vara klart formulerade och ramlagstiftning och generalklausuler i största möjlighet undvikas. 1 motionerna K502 yrkande 1, K503 och K511 föreslås olika avregleringsåtgärder, bl.a. framhålls behovet av minskad ramlagstiftning.

Utskottet kan konstatera att många medborgare i vårt land är starkt oroade över det stora antal svåröverskådliga regler som de måste följa och den närgångna övervakning som sker från myndigheternas sida. Antalet lagar måste enligt utskottets mening nedbringas. För atf människor skall respektera demokratin är det nödvändigt atf det politiskt styrda området inte blir för stort. Som framhållits i de nyssnämnda mofionerna måste särskilt förekomsten av ramlagstiftning minskas. Enligt utskottet måste arbetet med förenklingar och avregleringar bedrivas med högre ambition och bredare målsättning än som nu är fallet. Förekomsten av regler inom olika områden måste systemafiskt utredas och följas av konkreta förslag fill avreglering. Bl.a. borde råds- och nämndverksamheten inom statsförvaltningen bli föremål för översyn. Om ny lagstiftning behövs måste hänsynen till medborgarnas rättssäkerhet och integritet tillmätas största betydelse.

Def avregleringsarbete som pågår i regeringskansliet är i och för sig värdefullt, men det måste intensifieras och bedrivas med en annan uppläggning än vad som nu är fallet. Det är därför enligt utskottets mening nödvändigt att regeringen både i det fortsatta avregleringsarbetet och vid ny lagstiftning far hänsyn fill de fönslag som lagts fram i de nämnda mofionerna. Utskottet föreslår därför att riksdagen med bifall fill mofionerna 1987/ 88:K202 yrkande 1, 1987/88:K502 yrkande 1, 1987/88:K503 och 1987/ 88:K511, såvitt nu är i fråga, samt med avslag på motionerna 1987/88:K207 och 1987/88:K509 yrkandena 1 och 2 ger regeringen till känna vad utskottet anfört. Därigenom får mofionerna 1986/87:K217 yrkande 4, 1987/88:K507 yrkande 2 samt 1987/88:K513 yrkandena 1 och 2 i väsentliga delar anses tillgodosedda.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande omfattningen och utformningen av lagar och andra regler att riksdagen

a) med bifall fill mofionerna 1987/88:K202 yrkande 1,1987/88:K502 1988/89:KU7
yrkande 1, 1987/88:K503 och 1987/88:K511, såvitt nu är i fråga, som

sin mening ger regeringen fill känna vad utskottet anfört,

b) förklarar mofionerna 1986/87:K217 yrkande 4, 1987/88:K507
yrkande 2 samt 1987/88:K513 yrkandena 1 och 2 besvarade med vad
ufskottet anfört,

c) avslår motionerna 1987/88:K207 och 1987/88:K509 yrkandena 1
och 2,

2. Omfattningen och utformningen av lagar och andra regler (mom. 1)

Birgit Friggebo och Ingela Mårtensson (båda fp) anser

dels aft den del av utskottets yftrande som på s. 9 börjar med "Som framgår av" och på s. 10 slutar med "därmed besvarad" bort ha följande lydelse:

I motion K217 och K513 begärs ett fillkännagivande till regeringen om behovet av ökad rättssäkerhet, så att företagen och deras ägare hålls skadeslösa när myndigheterna gör fel, atf äganderättens ställning i grundlagen förstärks samt att lagstiftning och dess fillämpning sker på sådant sätt aft godtycke och maktmissbruk förhindras. I den sistnämnda mofionen begärs härutöver ett tillkännagivande om behovet av stabilitet och långsiktighet i lagar och regler innebärande bl.a. att retroaktiva effekter av regeländringar bör undvikas. I fråga om retroaktiv skattelagstiftning begärs i mofion K507 aft det tillsätts en utredning för atf göra en översyn.

Utskottet avstyrkte hästen 1984 motioner vari begärdes en översyn av reglerna om förbud mot retroaktiv skattelagstiftning (KU 1984/85:5). Utskottet uttalade då aft ytterligare erfarenheter av nuvarande grundlagsregler borde vinnas innan en översyn aktualiseras. Det är enligt utskottets mening otillfredsställande att oklarheter och motsättningar i def aktuella avseendet får kvarstå. Vad som avses vara tillåtna undantag från förbudet mot retroaktiv lagstiftning i 2 kap. 10 § RF måste klarläggas och lagtexten måste preciseras. Enligt utskottets mening är de dåliga erfarenheterna av extra vinsfdelningsskatt, tillfällig förmögenhetsskatt och pensionsskaffen fillräckliga för att motivera en översyn av bestämmelserna.

Utskottet anser atf de principer för rättssäkerheten och för lagstiftningen som framhålls i mofionerna K217 och K513 bör beaktas i regeringens regelförenklings- och lagstiftningsarbete. Vidare bör riksdagen med bifall till mofion K507 yrkande 2 hos regeringen hemställa om en översyn av reglerna i 2 kap. 10 § andra stycket regeringsformen. Därigenom får även mofionerna K202 yrkande 1, K502 yrkande 1, K503 och K511, såvitt nu är i fråga, anses tillgodosedda i väsentliga delar.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande omfattningen och utformningen av lagar och andra regler att riksdagen

a) med bifall till motionerna 1986/87:K217 yrkande 4,1987/88:K507
yrkande 2 samt 1987/88:K513 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger 23

regeringen till känna vad utskottet anfört.

b) förklarar mofionerna 1987/88:K202 yrkande 1, 1987/88:K502 1988/89:KU7
yrkande 1, 1987/88:K503 och 1987/88:K511, såvitt nu är ifråga,-

besvarade med vad utskottet anfört, ■. .

c) avslår motionerna 1987/88:K207 och 1987/88:K509 yrkandena 1 ,,

och 2, ' ' ■ ■■

3. Beredningen av lagstiftningsärenden m.m. (mom. 3)

Anders Björck, Elisabeth Fleetwood och Stig Bertilsson (alla m) anser,

dels att den del av utskottets yftrande som på s. 13 börjar med "I betänkandet" och på s. 14 slutar med "Motionsyrkandena avstyrks således" bort ha följande lydelse:

Enligt mofion K202 yrkande 16 har det vid upprepade tillfällen inträffat att regeringen försummat remissförfarande eller endast genomfört ett begränsat sådant.

1 likhet med motionärerna anser utskottet att det är nödvändigt att överväga om regeringsformen kan skärpas när def gäller beredningskravet för ärenden som regeringen avser förelägga riksdagen. Starka skäl talar enligt utskottets mening för att regeringen inte i samma omfattning som för närvarande skall kunna avgöra i vilken utsträckning remissförfarande skall , ske. Utskottet anser därför att riksdagen med bifall fill mofion K202 yrkande • 16 som sin mening bör ge regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpta beredningskrav för regeringsärenden.

I mofionerna K502 yrkande 2 och K511, såvitt nu är i fråga, framhålls behovet av bättre konsekvensanalyser. Utskottet delar den uppfattning söm framförs i mofionerna atf varje förslag till ny lag bör åtföljas av en ordentlig utvärdering av konsekvenser och kostnader för enskilda individer, företag och statsmakterna. Omfattningen och konsekvenserna av bestämmelser som avses utfärdas efter delegafion från riksdagen bör enligt utskottets mening redovisas till riksdagen. Utskottet anser också atf en fristående myndighet, t.ex. riksrevisionsverket, börgesräft att ingripa om kravet på kostnadsanalys och förutsebarhet infe uppfylls.

Vad utskottet anfört bör med bifall fill motionerna 1987/88:K502 yrkande 2 och 1987/88;K511, såvitt nu är i fråga, ges regeringen fill känna.

dels atf moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 3. beträffande beredningen av lagstiftningsärenden m.m. aft riksdagen med bifall fill mofionerna 1987/88:K202 yrkande 16, 1987/88:K502 yrkande 2 och 1987/88:K511, såvitt nu är i fråga, som sin mening ger regeringen fill känna vad utskottet anfört,

4. Regeringens utrymme för styrning av
förvaltningsmyndigheterna under regeringen (mom. 4)

Anders Björck, Elisabeth Fleetwood och Stig Berfilsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "Som
framgår" och slutar med "yrkande 12" bort ha följade lydelse:
Enligt utskottet skall den offentliga makfen vara stark men begränsad. 24

Den enskilde medborgaren skall ha goda,möjligheter till insyn och kontroll 1988/89:KU7 av den politiska makten och myndigheternas maktutövning. Den offenfiiga maktutövningen skall vidare präglas av klara och entydiga ansvarsförhållanden. Det är därför enligfiUfsköffets mening av största vikt att myndigheterna inom ramen för de lagar som riksdagen fattar beslut om kan fungera självständigt. En boskillnad måste göras mellan de politiskt grundade besluten i form av lagar och förordningar och tillämpningen av dessa beslut i de enskilda, konkreta fallen. Riksdagen bör med bifall till motion 1987/ 88:K202 yrkande 12 i ett uttalande fill regeringen tillkännage denna uppfattning.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

A.beträffanderegeringensutrymmeför styrning av förvaltningsmyndigheterna under regeringen

atf riksdagen med bifall fill motion 1987/88:K202 yrkande 12 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Informella kontakter meUan regeringen eller dess kansli och
myndigheter (mom. 5)

Anders Björck (m), BertirFiskesjö (c), Elisabeth Fleef\yood (m), Bengt Kindbom (c) samt Sfig Berfilsson (m) anser

dels att den del av utskottets yftrande som på s. 16 börjar med "Också den" och slutar med "yrkande 13" bort ha följande lydelse:

När def sedan gäller frågan om informella kontakter mellan regeringen eller dess kansh och myndigheterna anser utskottet mot bakgrund av bestämmelsen i 11 kap. 7 § regeringsformen aft styrning av myndigheterna från regeringens sida skall ske genom offentliga, formella regeringsbeslut. Det kan inte accepteras att för utomstående okända kontakter mellan olika tjänstemän får bilda grund för beslut i regeringen underlydande myndigheter. Det anförda bör med bifall till motion 1987/88:K202 yrkande 13 ges regeringen till känna.

dels att moment 5 i utskottefs hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande informella kontakter mellan regeringen etter dess kansli och myndigheter

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:K202 yrkande 13 som sin mening ger regeringen fill känna vad utskottet anfört,

6, Tillsättning av Statliga tjänster (mom. 6)

Anders Björck, Elisabeth Fleetwood och Stig Bertilsson (alla m)'anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "Inte heljer" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:

När det härefter gäller frågan om tillsättning av statlig tjänst delar utskottet
den i motion K202 yrkande 14 framförda synpunkten atf det kan bli
nödvändigt att se över regelsystemet på detta område. Politiska meriter får
inte på ett otillbörligt sätt bli avgörande vid tjänstetillsättningar. I utskottets
granskningsarbete ar 1988 framkom uppgifter som visade att def är uppen- "-

bart att partihänsyn fått gå före krav på kompetens och erfarenhet. Enligt 1988/89:KU7 utskottefs mening kan en sådan politisering inte accepteras. Det får aldrig uppstå tvekan hos allmänheten om att kraven i 11 kap. 9 § regeringsformen på att det vid tjänstefillsättning endast fästs avseende vid sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet verkligen respekteras. En inriktning som innebär atf regeringen i betydande utsträckning utnämner partivänner till statliga ämbeten leder helt naturligt till krav på atf också kommande regeringar skall ha samma möjlighet atf utnämna parfifroget folk. Därmed skapas ett system där chefsposter regelmässigt byter innehavare vid regeringsskiften. Mot denna bakgrund bör enligt utskottets mening mofion K202 yrkande 14 bifallas.

dels att moment 6 i utskottefs hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande informella kontakter mellan regeringen eller dess
kansli och myndigheterna

att riksdagen med bifall fill mofion 1987/88:K202 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Motivering av beslut (mom .7)

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Elisabeth Fleetwood (m). Stig Bertilsson (m) samt Ingela Mårtensson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "1987/88:507 yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförts i motionerna 1986/87:K503 och 1987/88:K507 yrkande 1 om aft myndigheterna i sina beslut skall ange den eller de föreskrifter som myndigheterna grundar sina avgöranden på. Så sker emellertid inte alltid i förvaltningsärenden trots att det ansetts vara ett så elementärt krav atf det inte behövde uttryckas i lagtexten. Utskottet anser det därför nödvändigt atf def slås fast en uttrycklig regel om detta i förvaltningslagen och tillstyrker motionsyrkandena. Den nya regeln bör lämpligen tas in i 20 § förvaltningslagen.

dels atf moment 7 i utskottets hemsfällan bort ha följande lydelse:

7. beträffande motivering av beslut

atf riksdagen med bifall fill motionerna 1986/87:K503 och 1987/ 88:K507 yrkande 1 antar följande lagförslag.

Förslag till

Lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223)

Härigenom föreskrivs aft 20 § förvaltningslagen (1986:223) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

20§

Ett beslut varigenom en myndig- Ett beslut varigenom en myndig-

het avgör ett ärende skall innehålla het avgör ett ärende skall innehålla
de skäl som har bestämt utgången, hänvisning titt den etter de förfall- . 26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1988/89:KU7

om ärendet avser myndighetsutöv- ningsbestämmelser som avgörandet
ning mot någon enskild. Skälen får grundas på och de skäl i övrigt som
dock utelämnas helt eller delvis.' har bestämt utgången, om ärendet

avser myndighetsutövning mot nå
gon enskild. Skälen får dockuteläm-
■ nas helt eller delvis. ■

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

Särskilt yttrande

Omfattningen och utformningen av lagar och andra regler (mom. 1)

Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c) anför:

En allmän orsak till de många rättsliga problemen i samhället av i dag är den snabba och omfattande utbyggnaden av den offentliga sektorn. Denna utbyggnad har skett genom en vidsträckt lagstiftning som numera griper in i praktiskt taget alla faser av den enskilda människans liv. I många avseenden har detta inneburit atf vi fått eft beroende- och kontrollsamhälle. Reformarbetet framöver måste mot den bakgrunden på ett helt annat sätt än hittills utgå från den enskildes behov och önskemål med valfrihet och självbestämmande som vikfiga riktmärken.

En följd av detta är aft statsmakterna måste visa stor restriktivitet vad gäller att bygga ut regelsystemet över nya områden. En huvudinriktning måste i stället vara att avreglera och avbyråkratisera samt att förenkla och rationalisera såväl regelsystem som myndighetsutövning. Helt allmänt innebär detta ökade krav på lagstiftningens översiktlighet och kvalitet. Särskilt viktigt är att lagstiftningen på ett område i sin helhet övervägs vid förslag om förändringar.

En viktig orsak till det krångelsamhälle som många med rätta klagar över är de många och varandra överkorsande regelsystemens komplexitet. Detta är ofta en följd av att man vid förändringar och tillägg infe tillräckligt klarlagt delarnas effekter på helheten. Den ena förändringen har lagts till den andra. Varje delförslag kan i sig ha varit väl mofiverat, men sammantaget har mönstret blivit svåröverskådligt och administrativt tungrott med ökade risker för felaktiga myndighetsbeslut som följd.

När det gäller lagsfiftningsförfarandef bör framhållas att värdet av
ramlagar starkt kan ifrågasättas. Tillämpningarna erbjuder ofta stora
svårigheter. De leder till osäkerhet om vad som är gällande rätt och def blir
svårt för den enskilde att förutse följderna av eft visst handlande. I den mån
de tillämpas olika för olika personer uppfattas detta ofta som orättvist och
som ett utslag för bristande likhet inför lagen. Besvär och överklaganden blir
ofta följden, vilket i sin tur medför atf högre myndigheters ställningstagan
den så småningom blir normgivande för vad lagen skall anses innebära. 27
Vidare fylls ofta en ramlag ut med bestämmelser i regeringsförordningar och

ett stort antal detaljerade föreskrifter från centrala myndigheter. Detta 1988/89:KU7 innebär aft riksdagen vid beslutsfillfället inte har överblick över lagområdet som helhet. Vikfiga delar beslutas i efterhand av andra instanser. Genom förfaringssättet försvåras också återföringen av kunskap till riksdagen om hur lagkomplexet som helhet fungerar. Därmed försvåras också inifiafiv till förbättringar. Ett sätt att öka riksdagens kunskap om och ansvar för helheten i ett lagkomplex skulle vara att kräva att tilltänkta regeringsförordningar delgavs riksdagen samtidigt med a« förslaget till lag överiämnades fill riksdagen. Vi avser att senare återkomma till dessa frågor.

gotab Stockholm 1988 16150 28