Ny högskolelag m.m.
Betänkande 1992/93:UbU3
Utbildningsutskottets betänkande
1992/93:UBU03
Ny högskolelag m.m.
Innehåll
1992/93 UbU3
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas regeringens förslag till ny högskolelag m.m., som framlagts i proposition 1992/93:1 Universitet och högskolor -- frihet för kvalitet, samt 120 motionsyrkanden i anslutande frågor.
Utskottet tillstyrker i allt väsentligt regeringens lagförslag. I högskolelagen föreslår utskottet fyra tillägg, som gäller följande. Bestämmelsen att högskoleutbildningen skall vila på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt beprövad erfarenhet skall gälla även kommunal högskoleutbildning. Kravet på vetenskaplig skicklighet skall inte lagfästas för professurer för konstnärlig verksamhet. Staten skall liksom hittills få ersättning av kommun eller landsting, när en statlig högskola tar emot studenter i sådan utbildning som även anordnas av kommuner eller landsting. Regeringens medgivande skall krävas, om det skall inrättas en för två eller flera fakulteter gemensam fakultetsnämnd.
Med anledning av tre motioner från skilda partier föreslår utskottet att riksdagen skall ge regeringen till känna att organisationen av Sveriges lantbruksuniversitet även i fortsättningen skall regleras särskilt. Även detta föranleder förslag om en ny bestämmelse i högskolelagen.
När det gäller examensordningen föreslår utskottet med anledning av motioner från Socialdemokraterna och Centern att det skall finnas en särskild yrkesexamen för studie- och yrkesvägledare. Motioner om yrkesexamina för vissa medellånga vårdutbildningar avstyrks med hänvisning till den samlade breda översyn av dessa utbildningar som riksdagen begärde våren 1990 och som ännu inte redovisats. Vidare förutsätter utskottet att prövningen av om olika mindre och medelstora högskolor kan få utfärda magisterexamen sker i sådan takt att dessa högskolors konkurrenskraft gentemot universiteten inte försämras.
I motioner från skilda partier tas frågan om forskning vid de mindre och medelstora högskolorna upp. Utskottet föreslår med anledning av dessa motioner att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att resurserna för forskning vid dessa högskolor bör förstärkas. Det gäller både medlen för forskningsstödjande åtgärder, som resp. högskolas styrelse själv förfogar över, och fakultetsanslagen där utskottet anser att viss del bör av statsmakterna öronmärkas för de mindre och medelstora högskolorna. Fakultetsanslagen bör dock enligt utskottet även i fortsättningen närmare fördelas efter förslag från fakultetsnämnd.
Utskottet pekar i anslutning till ett motionsyrkande på att behovet av jämställdhet bör kunna beaktas så att högskolorna vid antagningen till grundläggande högskoleutbildning ger förtur till sökande av underrepresenterat kön, när meriterna, dvs. kunskaper, erfarenheter och särskild fallenhet för den sökta utbildningen är i stort sett lika om också inte identiskt lika.
Till betänkandet har Socialdemokraterna avgett 18 reservationer och Ny demokrati 18. Centerns företrädare i utskottet reserverar sig för ett lagförslag om att högskolestyrelsen vid en högskola utan fakultet skall ha ansvaret för forskningen och forskarutbildningen vid den högskolan. En meningsyttring har avgetts av suppleanten från Vänsterpartiet.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1992/93:1
dels föreslagit
1. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till högskolelag, 2. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1982:764) om vissa läkartjänster vid upplåtna enheter, m.m., 3. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om strategin för förändringar av det svenska universitets- och högskolesystemet (avsnitt 3), 4. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om principer för dimensionering och resurstilldelning (avsnitt 11), 5. att riksdagen bemyndigar regeringen att avveckla samtliga allmänna utbildningslinjer fr.o.m. budgetåret 1993/94,
dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om
6. examensordning m.m. för grundläggande högskoleutbildning (avsnitten 5.2--5.6), 7. tillträde till grundläggande högskoleutbildning (avsnitten 6.2--6.4), 8. forskarutbildning (avsnitt 7), 9. ledningsprinciper (avsnitt 9.1), 10. kvalitet och utvärdering (avsnitt 10).
Lagförslagen återfinns som bilaga 1 resp. 2 till detta betänkande.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av proposition 1992/93:1
1992/93:Ub1 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas 1. att riksdagen under innevarande riksmöte tar ställning till hur forskningen och forskarutbildningen vid de mindre och medelstora högskolorna bör utformas, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de f.d. universitetsfilialerna, däribland Högskolan i Karlstad, bör prioriteras vid en utbyggnad av forskning och forskarutbildning.
1992/93:Ub2 av Kristina Svensson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen avslår propositionens förslag om ändrat icke-statligt huvudmannaskap för universitet och högskolor, 2. att riksdagen avslår propositionens förslag om högskolestyrelserna, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att nuvarande sammansättning av högskolestyrelserna bör bibehållas och skrivas in i högskolelagen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämnare könsfördelning i alla beslutande organ inom högskolan, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på högskolelärares pedagogiska kompetens, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning vid de mindre och medelstora högskolorna.
1992/93:Ub3 av Inger Hestvik och Sinikka Bohlin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fakulteter och vetenskapsområden.
1992/93:Ub4 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om civilingenjörsutbildning vid Högskolan i Karlstad.
1992/93:Ub5 av Ulf Melin och Christer Lindblom (m, fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av stöd för funktionshindrade studenter, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de enskilda högskolornas ansvar för studerande med funktionshinder, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att högskoleprov och andra antagningstester görs tillgängliga för studenter med funktionshinder, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att VHS får ett särskilt uttalat ansvar för uppföljning av stödet till studenter med funktionshinder.
1992/93:Ub6 av Anders G Högmark och Bengt Rosén (m, fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en särbestämmelse införs i lagförslaget i proposition 1992/93:1 av följande lydelse: "Regeringen meddelar särskilda bestämmelser om styrelsens sammansättning och ledningen av SLU, liksom för organisationen i övrigt."
1992/93:Ub7 av Margareta Israelsson (s) vari yrkas 1. att riksdagen avslår den av regeringen föreslagna sammanslagningen av förskollärar- och fritidspedagogutbildningen till en barn- och ungdomsexamen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förlängning av utbildningarna till 140 poäng.
1992/93:Ub8 av Ingrid Andersson och Iréne Vestlund (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att laboratorieassistentutbildningen skall leda fram till en yrkesexamen.
1992/93:Ub9 av Ingrid Andersson och Iréne Vestlund (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att yrkeslivsrepresentanter bereds möjlighet att ingå i högskolans institutionella organisation.
1992/93:Ub10 av Gunnar Thollander m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av särskild bestämmelse för Sveriges lantbruksuniversitet i högskolelagen.
1992/93:Ub11 av Bo Holmberg och Britta Sundin (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i samband med utarbetandet av den nya högskoleförordningen tydliggöra kraven på fördjupning för de studenter som önskar ta ut en generell högskoleexamen i tillägg till en yrkesexamen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att tillse att regelsystemet i den nya högskoleförordningen inte utformas på ett sådant sätt att utvecklingen av nya ämnen hindras, t.ex. arbetsterapi.
1992/93:Ub12 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om social snedrekrytering inom olika delar av utbildningssystemet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättssäkerhet, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avgifter för studerande som genomgår grundläggande högskoleutbildning och forskarutbildning, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om privatisering och stiftelser, 5. att riksdagen beslutar att i ny högskolelag införa nuvarande högskolelags 2 § andra och tredje styckena och låta dessa ersätta 1 kap. 9 § första stycket i förslaget till ny högskolelag, 6. att riksdagen beslutar att i ny högskolelag införa den i motionen anförda formuleringen av 1 kap. 5 §, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om magisterexamen, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ekonomexamen och studie- och yrkesvägledarexamen bör föras upp på listan över yrkesexamina som bör ingå i examensordningen, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till examina för de medellånga vårdutbildningarna, 10. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till begränsning av studerandes rätt att genomgå prov, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av central reglering av antagnings- och urvalsregler, 12. att riksdagen beslutar att studieomdömet från folkhögskola skall kvarstå som grund för urval till högskoleutbildning, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning och forskarutbildning vid de mindre och medelstora högskolorna, 14. att riksdagen beslutar avslå förslaget att återinföra graderade betyg på doktorsavhandlingar, 15. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om att lektorer vid högskolor skall kunna anställas för en begränsad tid av tre år, 16. att riksdagen beslutar ändra lydelsen i högskolelagens 3 kap. 5 § i enlighet med vad som föreslås i motionen, 17. att riksdagen beslutar avslå förslaget att ändra nuvarande författningsreglerade titel högskolelektor till enbart lektor, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om högskolestyrelser, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fakultetsnämnden, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilda organ för grundutbildning, 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om institutionsstyrelser, 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att riksdagen skall besluta om vilka examina som skall ingå i examensordningen, 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nytt och tydligare resursfördelningssystem, 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering.
1992/93:Ub13 av andre vice talman Christer Eirefelt (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att positiv särbehandling och förtur till vissa utbildningar för underrepresenterat kön skall kunna användas som urvalsgrund till och inom högskolans utbildningar.
1992/93:Ub14 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att studieomdöme skall kunna användas som urvalsgrund till och inom högskolans utbildningar.
1992/93:Ub15 av Karin Israelsson (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att i motionen uppräknade yrkesgrupper bör ingå i examensordningen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det bör finnas minimidefinitioner för sådana yrken som i andra länder har legitimation, t.ex. dietister/näringsterapeuter i Norge, Finland, Island m.fl. länder.
1992/93:Ub16 av Kjell Ericsson och Roland Lében (c, kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om resurser för forskning och forskarutbildning vid de mindre och medelstora högskolorna.
1992/93:Ub17 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillägg till lagförslaget i 2 kap. där ny 7 § får följande lydelse: Regeringen meddelar särskilda bestämmelser om styrelsens sammansättning och ledning av SLU, liksom när det gäller organisationen i övrigt.
1992/93:Ub18 av Karin Starrin m.fl. (c, s, m, fp, kds, nyd, v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de mindre och medelstora högskolorna måste få konkurrera med de övriga högskolorna och universiteten på samma villkor, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att möjligheterna för de mindre och medelstora högskolorna att få utfärda magisterexamen noga undersöks.
1992/93:Ub19 av Larz Johansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om treåriga provanställningar.
1992/93:Ub20 av Stina Gustavsson och Birgitta Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om folkhögskolans studieomdöme såsom en urvalsgrund för studier vid universitet och högskola.
1992/93:Ub21 av Stina Gustavsson och Marianne Jönsson (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vetenskaplig grund inom högskoleutbildning, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökad forskning inom undervisnings- och vårdsektorn, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnors möjligheter till forskarstudier.
1992/93:Ub22 av Larz Johansson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av särskild yrkesexamen för syopersonal, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om resurser för fort- och vidareutbildning, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om resurser för distansundervisning, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avräkningsperiodens längd, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om resurser för forskningsändamål vid högskolor utan fakulteter, 6. att riksdagen beslutar om följande tillägg till förslaget till ny högskolelag (2 kap. 5 §): Vid högskolor utan fakulteter svarar styrelsen för denna högskola, eller det organ som denna högskola inrättar, för forskningsverksamheten.
1992/93:Ub23 av Björn Samuelson m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att rätten att tillgodoräkna sig meriter från andra högskolor skrivs in i högskolelagen, 2. att riksdagen beslutar att rätten till avgiftsfri undervisning skrivs in i högskolelagen, 3. att riksdagen avslår 1 kap. 4 § andra stycket i regeringens förslag till ny högskolelag, 4. att riksdagen beslutar att strävan mot en bred social rekrytering skrivs in som mål i högskolelagen, parallellt med målet om jämställdhet mellan kvinnor och män, 5. att riksdagen beslutar att målet om en internationalisering i högskolelagen formuleras som en strävan mot ökad solidaritet och global internationell förståelse, 6. att riksdagen beslutar att 1 kap. 9 § högskolelagen får följande lydelse: Den grundläggande högskoleutbildningen skall, utöver kunskaper och färdigheter, ge studenterna förmåga till självständig och kritisk bedömning, förmåga att självständigt lösa problem samt förmåga att följa kunskapsutvecklingen. Utbildningen bör också utveckla studenternas förmåga till informationsutbyte på vetenskaplig nivå. Forskarutbildningen skall, utöver vad som gäller för grundläggande högskoleutbildning, ge kunskaper och färdigheter som behövs för att självständigt kunna bedriva forskning., 7. att riksdagen beslutar att det skrivs in i högskolelagen att studerande skall vara representerade i högskolestyrelse, 8. att riksdagen beslutar att det skrivs in i högskolelagen att studerande skall vara representerade i fakultetsnämnd, 9. att riksdagen beslutar att det skrivs in i högskolelagen att studerande skall vara representerade i särskilda organ för grundutbildning, 10. att riksdagen beslutar att det skrivs in i högskolelagen att lektorerna skall vara pedagogiskt kompetenta, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om provanställning av högskolelektorer, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strategin för förändringar av det svenska universitets- och högskolesystemet, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principer för resurstilldelning till grundläggande utbildning, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om examensordning, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om graderade betyg i grundutbildningen, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillträde och antagning, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskild behörighet, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om doktorander och forskarutbildning.
1992/93:Ub24 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 1 kap. 8 §: Den grundläggande högskoleutbildningen skall väsentligen bygga på de kunskaper som eleverna får på de nationella program i gymnasieskolan som syftar till fortsatta akademiska studier eller motsvarande kunskaper. Forskarutbildningen skall bygga på en grundläggande högskoleutbildning., 2. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 2 kap. 4 §: I styrelsen för en högskola skall högskolans rektor ingå. Styrelsen utser själv inom sig ordförande. Högskolan utser självständigt flertalet av styrelsens övriga ledamöter. Styrelsen utser rektor. Lärare och studenter vid högskolan har rätt att vara representerade i styrelsen., 3. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 2 kap. 7 § (ny): Högskola utan fakultet kan om den så vill vara filial till högskola med fakultet och skall då underordnas och samordnas med moderhögskolan och dennas fakultetsnämnder. Högskola utan fakultet avgör självständigt vilken högskola den vill vara filial till. Beslut om vilken moderhögskola en högskola utan fakultet vill tillhöra skall kunna omprövas. Moderhögskola är skyldig att förlägga fasta forskningsresurser till sin/sina filialer i rimlig utsträckning., 4. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 3 kap. 1 §: I tjänsten som lärare vid högskolorna skall i normalfallet ingå att handha utbildning och forskning eller konstnärligt utvecklingsarbete. Till en lärares uppgifter hör också att följa utvecklingen inom det egna ämnesområdet., 5. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 3 kap. 2 §: Den främsta lärartjänsten är tjänsten som professor. Professorstjänster skall finnas inrättade i tillräcklig omfattning för att forskning och utbildning skall kunna bedrivas på en hög kvalitativ nivå inom olika vetenskapsområden. Endast den som visat vetenskaplig och pedagogisk skicklighet får ges en tjänst som professor., 6. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 3 kap. 3 §: Tjänster som professor tillsätts normalt för en tid av tio år, om inte annat följer av andra stycket.
Tjänster som professor får tillsättas för en bestämd tid kortare än tio år, om det är fråga om 1. konstnärlig verksamhet, eller 2. adjungering till en högskola av någon som har sin huvudsakliga verksamhet utanför högskoleväsendet., 7. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 3 kap. 4 §: Den som har fått en tjänst som professor kan skiljas från tjänsten på de grunder som finns i lagen om offentlig anställning. Professor har dock alltid rätt att få sin sak prövad i styrelsen för högskolan., 8. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 3 kap. 5 §: Vid högskolorna skall det, utöver professorer, finnas lärartjänster som lektorer. En lektor skall vara vetenskapligt kompetent. I en lektors arbetsuppgifter skall det ingå både utbildning och forskning., 9. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 3 kap. 6 §: Varje högskola bestämmer själv vilka lärartjänster som skall finnas där, även tjänster som professor och lektor, samt om de behörighetskrav och befordringsgrunder som skall gälla för tjänsterna., 10. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 3 kap. 7 §: Varje högskolas styrelse beslutar själv om vilka regler som skall gälla avseende lärares rätt att vid sidan av sin tjänst inneha anställning eller uppdrag eller utöva verksamhet som avser forskning eller utvecklingsarbete inom tjänstens ämnesområde., 11. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 3 kap. 9 § (ny): Rätten att kommersiellt utnyttja uppnådda forskningsresultat tillhör forskaren och högskolan gemensamt. Det ankommer på varje högskolas styrelse att närmare utforma dessa regler., 12. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 4 kap. 2 §: Den högskola som anordnar en utbildning avgör själv vilka behörighetsvillkor som skall gälla för att bli antagen till utbildningen, utöver vad som angetts i 1 kap. 8 §. Sökande får icke diskrimineras eller kvoteras på grund av kön, ras, hudfärg, bostadsort eller liknande., 13. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 4 kap. 3 §: Kan inte alla behöriga sökande till en utbildning tas emot, skall urval göras bland de sökande. Varje högskola beslutar själv om urvalskriterier och urvalsprocess., 14. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 4 kap. 5 §: Varje högskola får meddela föreskrifter om tillfällig avstängning av studenter., 15. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 4 kap. 6 §: Varje högskola får meddela föreskrifter om att en student tills vidare skall avskiljas från utbildningen i de fall då studenten 1. lider av psykisk störning, 2. missbrukar alkohol, narkotika eller liknande drog, 3. har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet., 16. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 4 kap. 8 § (ny): Varje högskola har rätt till ekonomisk ersättning, s.k. studentpeng, som är direkt proportionell till antalet antagna studenter. Studentpeng skall utgå så länge studenterna presterar godkända studieresultat enligt uppställda kvalitetsnormer. Studentpengens storlek fastställs av riksdagen och skall vara av sådan storlek att den innebär ett starkt incitament för varje högskola att anta alla behöriga sökande., 17. att riksdagen beslutar att 1 kap. 10 §, 4 kap. 4 § samt hela 5 kap. utgår ur lagen, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om akademisk utbildning och övrig kvalificerad postgymnasial utbildning, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om examensformer och examinationsrätt, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fri lönesättning inom den akademiska världen, 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strategi för akademisk utbildning, 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fria universitet med olika juridiska huvudmän.
1992/93:Ub25 av Christina Linderholm (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pedagogisk utbildning såsom behörighetskrav för lärartjänst inom högskolan.
1992/93:Ub26 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att universitet och högskolor, som får fulla statsbidrag för driften av verksamheten, inte skall ha rätt att ta ut avgifter från studenterna för de egentliga studierna.
Motioner från allmänna motionstiden 1992
1991/92:Ub240 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värdet av gymnastik och om gymnastikbetygets betydelse.
1991/92:Ub415 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrade regler för antagning till vårdutbildningen av deslegitimerad hälso- och sjukvårdspersonal.
1991/92:Ub418 av Iréne Vestlund och Karl-Erik Svartberg (s) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fastställa "bebyggelseantikvarie" som examensbenämning i det nya regelverket för högskoleexamina.
1991/92:Ub485 av Per-Richard Molén och Ingrid Hemmingsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skapandet av ett friuniversitet i Mellannorrland.
1991/92:Ub494 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av vissa högskoleutbildningar.
1991/92:Ub513 av Håkan Holmberg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om allmän behörighet till högskolestudier för invandrarelever som läst svenska som andraspråk i gymnasieskolan.
1991/92:Ub557 av Ingela Mårtensson och Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stiftelsekapital vid överföring av universitet och högskolor till stiftelser.
1991/92:Ub561 av Sten Söderberg (nyd) vari yrkas 3. att riksdagen hos regeringen begär att konservator införs såsom yrkesexamen.
1991/92:Ub805 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om universitet och högskolor i stiftelseform, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att stärka jämställdheten mellan män och kvinnor inom såväl grundutbildning som forskning.
1991/92:Ub809 av Torgny Larsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att stimulera utbildningen i esperanto (delvis).
1991/92:A805 av Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas 29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om linjeval och utveckling av de mindre högskolorna.
1991/92:A817 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdhet i utbildningen (delvis).
Utskottet
Inledning
Den 1 juli 1977 reformerades den högre utbildningen på ett genomgripande sätt. De statliga universiteten och fackhögskolorna och ett stort antal andra läroanstalter med eftergymnasial utbildning under statligt, kommunalt eller landstingskommunalt huvudmannaskap sammanfördes under ett gemensamt begrepp: högskolan. Den vidgade högskolans samhälleliga betydelse motiverade att en särskild lag stiftades, högskolelagen (1977:218). I denna gavs grundläggande bestämmelser om verksamheten inom högskolan, om målen för högskoleutbildningen och om huvudddragen i formerna för högskolans planering och ledning. Vidare togs i högskolelagen in bestämmelser om kommunal högskoleutbildning och om obligatoriskt medlemskap i studerandesammanslutningar -- bestämmelser som under alla förhållanden måste regleras i lag.
På grundval av bemyndiganden i högskolelagen har regeringen utfärdat en högskoleförordning (1977:263). I högskoleförordningen regleras relativt detaljerat studieorganisationen, tillträdet till högskoleutbildning, examination och betygsättning, forskarutbildning, de olika styrorganens sammansättning, uppgifter och befogenheter, vilka tjänster som får finnas inom högskolan och hur de skall inrättas och tillsättas, behörighetsregler och befordringsgrunder för lärartjänster, m.m. Högskolelagen och högskoleförordningen har tillsammans sörjt för en relativt stor enhetlighet i organisation och verksamhet inom högskolan i Sverige.
Under åren sedan högskolelagen antogs har såväl lagen som högskoleförordningen ändrats många gånger och på många punkter. Väsentliga förändringar har skett t.ex. när det gäller tillträdesbestämmelserna till högskoleutbildning, bestämmelserna om lärartjänster och bestämmelserna om högskolestyrelsernas ställning och sammansättning samt styrorganen på mellannivå inom en högskoleenhet. Många av förändringarna har inneburit en uppluckring av enhetligheten, i syfte att möjliggöra bättre anpassning till lokala förutsättningar och olika utbildningars behov. En beslutsnivå -- regionstyrelserna -- har avskaffats varvid ytterligare ansvar lades på respektive högskoleenhets styrelse.
Vid sitt tillträde hösten 1991 uttalade den nya regeringen i regeringsförklaringen att den var inriktad på att stärka Sverige som en kunskapsnation och att den ville sträva efter att skapa mer autonoma universitet och högskolor. Proposition 1992/93:1 innehåller förslag om en helt ny högskolelag som grundval för en kraftig avreglering av verksamheten inom universitet och högskolor och därmed en ökad självständighet för dessa. De förändringar av villkoren för den högre utbildningen och forskningen som genomförts under de senaste decennierna har enligt propositionen präglats av en tro på central planering med dålig förankring i den verklighet i vilken universiteten och högskolorna skall fullgöra sina uppgifter. En strategi redovisas för att förändra det svenska universitets- och högskolesystemet. Enligt regeringen är större frihet för universiteten och högskolorna motiverad av principiella skäl, för att värna mångfalden och friheten i samhället i stort. Propositionens titel, Universitet och högskolor -- frihet för kvalitet, anger vidare ett samband mellan ökad frihet å ena sidan och höjd kvalitet å den andra. Att höja kvaliteten inom utbildning och forskning kommer enligt propositionen att vara avgörande för Sveriges framtida utveckling.
Strategi för förändringar av universitets- och högskolesystemet
Regeringen föreslår att tre generella metoder skall användas för att förändra det svenska universitets- och högskolesystemet:
*Ökad frihet för och skapande av incitament för utveckling och kvalitet inom statliga universitet och högskolor.
*Införandet av fasta och entydiga regler för relationerna mellan staten och fristående universitet och högskolor.
*Förändrat, icke-statligt huvudmannaskap för vissa universitet och högskolor.
Större delen av propositionen ägnas åt förslag som kan hänföras till den första av dessa tre metoder. Dessa förslag kommer att behandlas utförligt i det följande.
När det gäller den andra metoden anförs i propositionen att regeringens erkännande av fristående universitet och högskolor bör kunna göras i två kategorier, nämligen de som får rätt att utfärda examina enligt högskoleförordningen och de som dessutom får statsbidrag för driften av verksamheten. I båda fallen kommer staten att sluta civilrättsligt avtal som reglerar vissa villkor och skyldigheter med avseende bl.a. på universitetets eller högskolans rätt att utfärda examina, deltagande i uppföljning och utvärdering, statens krav på insyn i driften och, när statsbidrag utgår, statsbidragets storlek samt avtalad utbildningsvolym och utbildningsresultat. Ansökningar om erkännande skall remitteras till utvärderingssekretariatet, innan regeringen tar ställning.
Om den tredje metoden, att överföra vissa statliga universitet och högskolor till privaträttslig form, anförs i propositionen att regeringen nu prövar de praktiska och principiella frågorna för att skapa universitetsstiftelser. Dessa kan ges en väsentligt utökad autonomi jämfört med de statliga universiteten och högskolorna. Högskolelag och högskoleförordning skall inte gälla. Utbildningsministern förutser i förlängningen en rad intressanta profileringar -- bl.a. i form av nya och förbättrade samarbetsformer med näringslivet och det omgivande samhället -- och tror att detta kommer att verka vitaliserande även på de helt statliga universiteten och högskolorna. Till denna metod avser han enligt propositionen att återkomma senare.
Invändningar mot regeringens strategi, särskilt förslaget att ombilda statliga universitet och högskolor till stiftelser, anförs i fyra motioner. Inga bärande skäl för en sådan ombildning har framförts och kapitalbehovet skulle bli mycket stort, heter det i motion 1991/92:Ub805 (s) yrkande 2, som väcktes under allmänna motionstiden 1992 och således innan proposition 1992/93:1 lades fram för riksdagen. I motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 4 hävdas att ett offentligt finansierat högskolesystem ger högskolorna större möjligheter att i sin verksamhet stå fria från intressen utanför. Motionärerna motsätter sig en stiftelsebildning som skulle innebära en överföring av stora förmögenhetsmassor till privaträttslig drift i syfte att uppnå mycket tvivelaktiga effekter. De vänder sig mot tanken att genom stiftelsebildningen undgå mycket av den reglering -- i högskolelag och högskoleförordning -- som syftar till att garantera rättstrygghet och inflytande för de studerande och anställda. Att genom stiftelser skapa annorlunda samarbetsformer med näringslivet för vissa av högskolorna innebär att den konkurrens som regeringen förordar på högskolans område inte skulle kunna ske på lika villkor mellan högskolor med olika huvudmän. Även motion 1992/93:Ub2 (s) yrkande 1 avvisar förslaget om stiftelsebildning. Det är enligt motionärerna ofullständigt redovisat i propositionen, bl.a. belyses inte konsekvenserna av ett ändrat huvudmannaskap vad gäller offentlig insyn, personal- och studerandeinflytande, avgiftsfinansiering m.m. Bristen på konkreta förslag i propositionens avsnitt 3, där strategin redovisas, påtalas också i motion 1992/93:Ub23 (v). Motionärerna anser att ett avhändande från statens sida av såväl ekonomiska som kunskapsmässiga resurser kräver noggrann utredning innan det genomförs. De finner det också inkonsekvent att samtidigt hävda dels att högskolelagen bara skall innehålla det allra väsentligaste, dels att detta det allra nödvändigaste inte skall gälla för stiftelseorganiserade universitet och högskolor. Därför yrkas i motionen avslag på propositionens förslag under detta avsnitt (yrkande 12).
Ny demokrati hävdar i motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 22 att akademiska lärosäten skall vara fria, självständiga enheter som själva bestämmer om inriktningen på sin utbildning och forskning och om sin organisation, själva utser sin styrelse, sin rektor och sina professorer och fritt konkurrerar med varandra om studenter, lärare och forskare etc. Den statliga styrningen skall omfatta ett absolut minimum. Högskolor och universitet kan drivas i flera olika juridiska former, t.ex. som stiftelser, kooperativ eller aktiebolag. En forcerad allmän avreglering är emellertid viktigare än att diskutera hur huvudmannaskapet skall vara.
Ett utredningsförslag från Västernorrlands forskningsråd om ett nätverksuniversitet i Mellannorrland genom sammanfogning av högskolorna i Sundsvall--Härnösand och Östersund tas upp i motion 1991/92:Ub485 (m), som väcktes innan proposition 1992/93:1 lades fram för riksdagen. De två högskolorna bör enligt motionärerna av regeringen utses till ett friuniversitet.
Chalmers tekniska högskola skulle vara ett lämpligt objekt för ombildning till stiftelse, enligt motion 1991/92:Ub557 (fp), som också väcktes innan proposition 1992/93:1 lades fram för riksdagen. En förutsättning är dock att tillräckligt stiftelsekapital kan avsättas. Motionärerna framkastar förslaget att ta kapitalet från löntagarfonderna.
Utskottet konstaterar att regeringen lagt fram konkreta förslag endast beträffande den första av de tre i propositionen angivna metoderna för att förändra universitets- och högskolesystemet. Till de olika delarna i förslaget när det gäller att öka friheten och skapa incitament för utveckling och kvalitet inom statliga universitet och högskolor återkommer utskottet i det följande. Att det skapas fasta och entydiga regler för relationerna mellan staten och fristående universitet och högskolor -- den andra metoden i regeringens strategi -- är enligt utskottets mening mycket angeläget. Utskottet har inget att invända mot vad som anförs i propositionen i den delen, exempelvis om att utvärderingssekretariatet skall yttra sig innan regeringen tar ställning. Dock förutsätter utskottet att regeringen återkommer med närmare redovisning av vilka de fasta och entydiga reglerna avses vara, t.ex. när det gäller kriterier för examensrätt och skillnaden mellan dessa och kriterierna för statsbidrag.
I fråga om ändrat huvudmannaskap för vissa nu statliga universitet och högskolor, eventuellt bildandet av stiftelser, finns inte, vilket redan framgått, något konkret förslag. Någon proposition om detta finns inte upptagen i propositionsförteckningen för hösten 1992, varför utskottet förutsätter att den kommer senare. När ett konkret förslag underställts riksdagen utgår utskottet från att många av de frågor som rests i motionerna får svar. Först då finns det skäl för riksdagen att ta ställning i frågan om stiftelsebildning.
Utskottet kan inte ställa sig bakom de idéer som framförs i motion 1992/93:Ub24 yrkande 22 om att alla universitet och högskolor skall vara så gott som helt fria från statlig reglering. Det är bl.a. inte rimligt att universitet och högskolor som stöds av staten helt själva skall bestämma om sin utbildningsinriktning utan att vara bundna av något uppdrag från staten. Rättssäkerheten för studenter och anställda fordrar också viss statlig reglering av högskolornas organisation.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub805 yrkande 2, 1992/93:Ub2 yrkande 1, 1992/93:Ub12 yrkande 4, 1992/93:Ub23 yrkande 12 och 1992/93:Ub24 yrkande 22 godkänner vad som anförts i proposition 1992/93:1 om strategin för förändringar av det svenska universitets- och högskolesystemet.
I frågan om ett nätverksuniversitet i Mellannorrland har utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:UbU15 hänvisat till den kommande forskningspropositionen. Med samma hänvisning föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub485. Utskottet anser inte heller att det finns anledning att riksdagen gör det tillkännagivande som föreslås i motion 1991/92:Ub557, som därför bör avslås.
Omfattningen av statens styrning av universitet och högskolor berörs av fyra yrkanden i motion 1992/93:Ub24 (nyd). Där föreslås (yrkande 14) att det inte skall vara regeringen som i lagen ges rätt att utfärda föreskrifter om tillfällig avstängning av studenter, utan denna rätt skall tillkomma varje högskola. Också rätten att meddela föreskrifter om avskiljande tills vidare från utbildningen (1 kap. 6 § lagförslaget) skall enligt motionen (yrkande 15) tillkomma varje högskola i stället för regeringen. Motionärerna föreslår vidare att nämnda lagparagraf förkortas genom att andra stycket (om att en förutsättning för avskiljande skall vara att det finns risk för att studenten orsakar skada) utgår. I samma motion (yrkande 17) föreslås att 1 kap. 10 § (om att regeringens tillstånd skall krävas för att kommun skall få anordna högskola), 4 kap 4 § (om kårobligatoriet) samt hela kap. 5 i lagförslaget skall utgå. Vidare föreslås (yrkande 21) att riksdagen skall göra ett tillkännagivande om den strategi för akademisk utbildning som skisseras i motionen. Den går ut på att man för de närmaste tio åren accepterar att utbildningskostnaderna blir vad de blir, och att kvalitet görs till den enda restriktionen. Målet skall vara att så snabbt som möjligt uppnå världens bästa akademiska grundutbildning. De enskilda högskolorna skall själva ha kontrollen, bl.a. i fråga om kvaliteten på de studenter som accepteras. Staten skall enligt motionen genom Utbildningsdepartementet anordna en kontroll av kontrollen.
Utskottet anser att de frågor som regleras i lagförslaget i de paragrafer som tas upp i motion 1992/93:Ub24 yrkandena 14, 15 och 17 är av sådan vikt, bl.a. från rättssäkerhetssynpunkt, att det bör vara regeringens ansvar att reglera dem. Den skisserade strategin (yrkande 21) skulle innebära mycket långtgående ekonomiska åtaganden för staten, som utskottet inte kan tillstyrka. Den innebär också att staten avhänder sig möjligheterna att styra utbildningsutbud och kompetensförsörjning i samhället på ett sätt som utskottet inte heller kan ställa sig bakom. Utskottet avstyrker därför förslaget att 1 kap. 10 §, 4 kap. 4 § samt 5 kap. skall utgå ur lagen.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkandena 14, 15, 17 och 21 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 4kap. 4, 5 och 6 §§ samt 5 kap. 1, 2, 4 och 5 §§.
Utskottet återkommer i det följande till formuleringen av 1 kap. 10§ samt av 5 kap. 3 §.
Rättssäkerheten för enskilda studenter och lärare är enligt propositionen ett av skälen till att vissa frågor måste vara centralt reglerade. Friheten skall vara normen. Det som inte uttryckligen är reglerat i högskolelagen eller högskoleförordningen skall vara fritt för högskolorna att inrätta och organisera efter eget beslut. I anknytning till detta uttalande i propositionen anförs i motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 2 att kraven på rättssäkerhet motiverar en tydlig reglering inom högskolan liksom på alla andra arbetsplatser. Motionärerna förväntar sig en omfattande lokal reglering som följd av att det centrala regelverket i högskolelagen och högskoleförordningen kraftigt minskas. Denna måste ha en hög förvaltningsrättslig kvalitet. Vidare framhålls att det av högskolelagen tydligt bör framgå att förvaltningslagen, arbetsrättslagstiftningen och medbestämmandelagen är vad som gäller för det fall särskilda bestämmelser saknas i högskolelagen och högskoleförordningen.
Enligt utskottets mening är det självklart att gällande lag gäller. Att skriva in denna självklarhet i högskolelagen skulle kunna ge upphov till tvivelsmål om dess generella giltighet på andra områden. Utskottet utgår från att högskolornas ledning känner ansvar för att eventuella lokalt utfärdade regler är förvaltningsrättsligt riktiga. Detta är en av de kvalitetsfrågor som det enligt utskottets mening kan bli aktuellt att uppmärksamma i utvärderingen av högskolorna. I det nyinrättade Verket för högskoleservice finns en avdelning för juridisk service, som bör kunna vara högskolorna till hjälp när de utformar lokala bestämmelser som kompletterar den centrala regleringen. Utskottet anser inte att det finns behov av det tillkännagivande som föreslås i motion 1992/93:Ub12 yrkande 2, vilket därför bör avslås av riksdagen.
Frågan om avgifter i högskoleutbildningen tas upp i tre motioner. I motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 3 påpekas att det redan i dag finns privata högskolor. Motionärerna har den bestämda uppfattningen att inga högskolor skall få ta ut avgifter av studerande som genomgår grundläggande högskoleutbildning och forskarutbildning. Rätten till avgiftsfri undervisning bör enligt motion 1992/93:Ub23 (v) yrkande 2 skrivas in i högskolelagen. Enligt motion 1992/93:Ub26 (fp) bör det klargöras att universitet och högskolor, som får fulla statsbidrag för driften av verksamheten, inte skall ha rätt att ta ut avgifter från studenterna för de egentliga studierna.
Utskottet konstaterar att frågan om avgifter i högskoleutbildningen inte berörs i propositionen. För de statliga universiteten och högskolorna är det sedan lång tid en självklarhet att avgifter inte tas ut för undervisningen. Dessa högskolor och universitet är statliga myndigheter. Sådana får inte utan bemyndigande i instruktion eller liknande författning ta ut avgifter för sin verksamhet. Något sådant bemyndigande för högskolornas reguljära utbildning är inte aktuellt. Studiematerial och hjälpmedel för personligt bruk är de studerande vid statliga högskolor och universitet däremot traditionellt hänvisade till att betala själva. Om sådana produceras och tillhandahålls av högskolan, anses det tillåtet för dessa att ta betalt. Det förutsätts dock att de studerande inte är förhindrade att, om de önskar och har möjlighet till det, skaffa sig tillgång till materialet eller hjälpmedlet på annat sätt, t.ex. genom lån eller köp från tidigare studerande.
När det gäller nu fristående högskolor noterar utskottet att det i de av regeringen stadfästa grundstadgarna för Handelshögskolan i Stockholm, som är den största av dessa, föreskrivs (20 §) att studenterna inte skall utge termins-, inskrivnings-, examens- eller kompletteringsavgifter. Som framgår av det föregående utgår utskottet från att regeringen återkommer till riksdagen i fråga om reglerna för relationerna mellan staten och fristående universitet och högskolor. Om avgifter skall kunna förekomma vid sådana läroanstalter skall detta självfallet framgå av de civilrättsliga avtal som enligt propositionen skall reglera statens förhållanden till dessa. Om regeringen finner skäl att föreslå en ombildning av vissa statliga högskolor till stiftelser, kommer även ett sådant förslag att föreläggas riksdagen. I båda dessa fall kommer riksdagen således att få tillfälle att ta ställning till frågan om avgifter, om sådana över huvud taget bedöms kunna bli aktuella.
Mot bakgrund av det anförda finner utskottet inte skäl för riksdagen att nu göra något tillkännagivande i frågan om avgifter. Utskottet föreslår därför att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 3, 1992/93:Ub23 yrkande 2 och 1992/93:Ub26.
Grundläggande mål och förutsättningar för statliga universitet och högskolor
Enligt regeringens lagförslag skall staten som huvudman anordna högskolor för utbildning, forskning och konstnärligt utvecklingsarbete samt annat utvecklingsarbete (1 kap. 2 §). Utbildningen skall vila på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet.
I motion 1992/93:Ub21 (c) yrkande 1 framhålls att sambandet mellan utbildning och forskning är fundamentalt för universitet och högskolor och måste förstärkas framöver. Motionärerna befarar att det resonemang som förs i propositionen om att vissa praktiska utbildningar till stor del bör baseras på beprövad erfarenhet innebär att regeringen viker från målet att all högskoleutbildning bör vila på vetenskaplig grund. De anser att detta mål i dag är delvis åsidosatt i utbildningen inom t.ex. vårdsektorn och undervisningssektorn.
Utskottet finner inte motionärernas farhåga befogad. Regeringen uttrycker i propositionen (s. 26) tydligt att all högskoleutbildning -- i varierande utsträckning -- vilar såväl på vetenskaplig eller konstnärlig grund som på beprövad erfarenhet. I propositionen föreslås att det i 1kap. 3 § högskolelagen skall föreskrivas att verksamheten skall bedrivas så att det finns ett nära samband mellan forskning och utbildning. Enligt utskottets uppfattning är det viktigt att fastslå att både den vetenskapliga (eller konstnärliga) grunden och den beprövade erfarenheten behövs i all högskoleutbildning. Där utbildningar i dag har en alltför svag vetenskaplig grund är det angeläget att denna stärks, t.ex. genom att forskning utvecklas på områden där sådan saknas eller är svag. Exempel på detta är både vård- och undervisningsområdena. Förstärkningar av forskningen på dessa områden har skett genom beslut av riksdagen, senast i anslutning till 1990 års forskningspolitiska proposition (prop. 1989/90:90, bet. UbU25, rskr. 328). Det kan också finnas behov av att i utbildningar, där den vetenskapliga grunden är väl etablerad, förstärka sambandet med den beprövade erfarenheten. Genom ett samspel dem emellan kan enligt utskottets mening högskoleutbildningen på många områden, inte minst inom utbildningar med en klar inriktning mot yrkesverksamhet, vinna i kvalitet.
Utskottet föreslår mot denna bakgrund att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub21 yrkande 1 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 1 kap. 2 och 3 §§.
Det är enligt utskottets mening angeläget att högskolelagen ges sådan utformning att det står helt klart att föreskrifterna i 1 kap. 2 § om vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet gäller såväl statlig som kommunal högskoleutbildning. Utskottet redovisar i bilaga 3 ett förslag om tillägg i 1 kap. 10 § för att tillgodose detta och föreslår att riksdagen antar det i propositionen framlagda lagförslaget såvitt avser 1kap. 10 § med det av utskottet föreslagna tillägget.
Enligt regeringens förslag skall i högskolelagen införas en helt ny bestämmelse (1 kap. 4 §) om att verksamheten skall anpassas så att hög kvalitet nås. I andra stycket i samma paragraf sägs att det är en gemensam angelägenhet för högskolornas personal och studenter att de tillgängliga resurserna utnyttjas effektivt. I motion 1992/93:Ub23 (v) yrkande 3 föreslås att andra stycket skall utgå ur lagen. Det måste enligt motionärerna vara varje högskolas ensak att formulera egna principer för resursutnyttjandet.
Utskottet kan inte finna att det föreslagna andra stycket i 1 kap. 4 § högskolelagen innebär någon otillbörlig inblandning i högskolornas frihet att formulera sina egna principer. Det har enligt utskottets mening ett positivt värde att i lagen markera att både personal och studenter har ett ansvar för att resurserna utnyttjas effektivt i syfte att hålla en hög kvalitet i verksamheten. Riksdagen bör således med avslag på motion 1991/92:Ub23 yrkande 3 anta det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 1 kap. 4 §.
I 1 kap. 5 § i regeringens lagförslag föreskrivs att jämställdhet mellan kvinnor och män alltid skall iakttas i högskolornas verksamhet. Vidare sägs att de i sin verksamhet bör främja förståelsen för andra länder och för internationella förhållanden.
Denna paragraf bör enligt motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 6 utvidgas och skärpas. Den bör enligt motionärerna inledas med att det demokratiska samhällets grundläggande värderingar skall främjas i högskolornas verksamhet. Vidare föreslås skärpningar så att jämställdhet mellan kvinnor och män inte bara skall iakttas utan även främjas i högskolornas verksamhet och så att förståelsen för andra länder och för internationella förhållanden skall (kurs. här) främjas.
Enligt motion 1991/92:Ub805 (s) -- som väcktes innan proposition 1992/93:1 lades fram för riksdagen -- bör riksdagen skärpa kraven på regeringen att framlägga konkreta förslag till att stärka jämställdheten mellan män och kvinnor inom såväl grundutbildning som forskning (yrkande 9).
Motion 1992/93:Ub2 (s) yrkande 4 tar upp behovet av en jämnare könsfördelning i alla beslutande organ inom högskolan. I motion 1991/92:A805 (c) yrkande 29 påpekas att linjevalen i högskolan fortfarande är mycket könsbundna, vilket måste motverkas. Vidare sägs att utvecklingen av de mindre högskolorna skulle gynna kvinnorna. I motion 1991/92:A817 (fp) yrkande 6 i denna del förutsätts att regeringen kommer att väga in jämställdhetsaspekter i de beslut som berör högskolans grundutbildning. Motionärerna anser också att regeringen bör överväga om jämställdhetslagen kan göras tillämplig även på utbildningsområdet.
Förståelsen för internationella förhållanden bör inte stanna i Västeuropa och EG, framhålls det i motion 1992/93:23 (v) yrkande 5. Målet om internationalisering bör därför formuleras som en strävan mot ökad solidaritet och global internationell förståelse.
Utskottet vill med anledning av lagförslaget i denna del samt motionsyrkandena anföra följande.
En grundläggande förutsättning i verksamheten inom högskolan är att endast personer som har erforderlig kompetens kan komma i fråga för antagning till utbildning eller för anställning på tjänst där undervisning eller forskning ingår.
I grundlag -- regeringsformen -- stadgas att det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt tillförsäkra män och kvinnor lika rättigheter (1 kap. 2 § tredje stycket). Vidare föreskrivs i 2 kap. 16 § att lag eller annan föreskrift inte får innebära att någon medborgare missgynnas på grund av sitt kön, om ej föreskriften utgör led i strävanden att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor eller avser värnplikt eller motsvarande tjänsteplikt. För arbetslivet -- såväl inom den offentliga sektorn som den privata -- gäller sedan år 1980 en särskild jämställdhetslag. Den 1 januari 1992 har den ersatts av en ny lag om jämställdhet i arbetslivet (1991:433). Jämställdhetslagen gäller således bl.a. universitet och högskolor när det gäller förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare eller arbetssökande.
Könsdiskriminering gentemot anställda eller arbetssökande är enligt jämställdhetslagen förbjuden. Dock är s.k. positiv särbehandling tillåten, t.ex. att tillsätta en kompetent sökande av underrepresenterat kön trots att han eller hon har sämre meriter än en medsökande av det andra könet, under förutsättning att åtgärden är ett led i en systematisk strävan att åstadkomma en jämn fördelning mellan kvinnor och män på en arbetsplats.
Sedan flera år har det ansetts förenligt med gällande bestämmelser att låta jämställdhetsintresset fälla avgörandet, när flera sökande till en statlig tjänst bedöms vara jämbördiga eller i det närmaste jämbördiga. Enligt 11 kap. 9 § regeringsformen skall "vid tillsättning av statliga tjänster avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet". Jämställdhetsintresset betraktas då som en ytterligare saklig grund. Enligt Jämställdhetsutredningen (SOU 1990:41 s. 222) har denna princip i en rad fall tillämpats i regeringens praxis vid tillsättning av tjänster.
I universitetens och högskolornas verksamhet har behovet av jämställdhet mellan kvinnor och män relevans inte bara i fråga om anställda och arbetssökande utan även när det gäller förhållandena för studenterna inom utbildningen och antagningen till utbildning. Utskottet återkommer till dessa frågor i det följande.
Chefen för Utbildningsdepartementet förordnade i juni 1992 en arbetsgrupp (U 1992:E) för jämställdhet i högre utbildning och forskning. I dess uppdrag ingår bl.a. att i ett längre perspektiv komma med förslag till åtgärder som förbättrar jämställdheten på högskolans område.
Enligt utskottets mening är det motiverat och värdefullt att det i högskolelagen nu förs in en bestämmelse om skyldighet att i högskolornas verksamhet alltid iaktta jämställdhet mellan kvinnor och män.
En jämnare könsfördelning i de beslutande organen eftersträvas generellt inom den statliga verksamheten (prop. 1987/88:105, bet. AU17, rskr. 364). Regeringens arbete för att uppnå målet har granskats av konstitutionsutskottet senast våren 1989 (bet. 1988/89:KU30). Något tillkännagivande när det gäller detta på högskolans område behövs därför inte.
Utskottet anser det inte behövligt att i högskolelagen även skriva in att det demokratiska samhällets grundläggande värderingar skall främjas i högskolornas verksamhet. Den lydelse som 1 kap. 5 § fått i regeringens lagförslag är enligt utskottets mening till fyllest.
Utskottet kan inte heller finna att bestämmelsen om förståelse för internationella förhållanden kan tolkas så att förståelsen skall stanna vid Västeuropa och EG.
Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub805 yrkande 9, 1991/92:A805 yrkande 29, 1991/92:A817 yrkande 6 delvis, 1992/93:Ub2 yrkande 4, 1992/93:Ub12 yrkande 6 och 1992/93:Ub23 yrkande 5 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 1kap. 5 §.
En bred social rekrytering till utbildningen i högskolan bör enligt motion 1992/93:Ub23 (v) yrkande 4 anges i högskolelagen som ett mål, parallellt med målet om jämställdhet mellan kvinnor och män. I motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 1 framhålls att en utjämning av den sociala rekryteringen bör vara ett mål inom utbildningspolitiken och att regeringen bör vidta åtgärder för att främja detta.
Utskottet erinrar om att ett av målen för högskolepolitiken sedan lång tid är att åstadkomma en vidgad social rekrytering (t.ex. prop. 1987/88:109, bet. UbU32, prop. 1990/91:100 bil. 10, bet. UbU11). Om detta har det rått enighet i riksdagen. Den 1 juli 1991 tillkallade regeringen en särskild utredare (U 1991:07) för att översiktligt beskriva omfattningen av den sociala snedrekryteringen till högre studier samt försöka klargöra dess orsaker. Utredningen beräknas avsluta sitt arbete i februari 1993.
Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 1 och 1992/93:Ub23 yrkande 4.
Målen för högskoleutbildningen anges i regeringens förslag till 1 kap. 9 § högskolelagen. Jämfört med närmast motsvarande bestämmelse i nuvarande högskolelag (1977:218, 2 § andra och tredje styckena) innebär förslaget att den grundläggande högskoleutbildningens uppgift att utveckla studenternas förmåga till självständig och kritisk bedömning uttrycks starkare. Vidare tillkommer som mål att utbildningen skall ge studenterna förmåga att självständigt lösa problem, att följa kunskapsutvecklingen och att delta i informationsutbyte på vetenskaplig nivå. Att utbildningen skall ge yrkesförberedelse och bidra till studenternas personliga utveckling -- som hittills har ingått i motsvarande bestämmelse -- är enligt propositionen inte nödvändigt att ange i lagen.
De båda sistnämnda målen bör bibehållas enligt motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 5. Motionärerna föreslår att 1 kap. 9 § får samma lydelse som 2 § andra och tredje styckena har i nuvarande högskolelag.
Förmågan till kritiskt tänkande, självständigt sökande och kritiskt värderande av information har i regeringens lagförslag snävats in till att enbart gälla det egna ämnesområdet, hävdas det i motion 1992/93:Ub23 (v) yrkande 6. Orden "allt inom det område som utbildningen avser" bör därför utgå ur paragrafen.
Utskottet delar regeringens uppfattning att ett aktivt och kritiskt förhållningssätt till kunskap är den bästa förberedelsen för yrkesverksamhet av skilda slag. Det framgår av propositionen att regeringens avsikt är att stora delar av högskoleutbildningen även i framtiden skall leda till yrkesexamina. Utbildningens funktion som yrkesförberedelse behöver enligt utskottets mening inte nödvändigtvis anges i förevarande målparagraf. En personlig och intellektuell utveckling hos studenten är en naturlig följd av att förmågan till självständig och kritisk bedömning, förmågan till självständig problemlösning och förmågan och intresset att följa kunskapsutvecklingen utvecklas. Inte heller personlig utveckling behöver därför markeras särskilt i målparagrafen.
Om lagens formuleringar skall kunna läggas till grund för utvärdering, behövs enligt utskottets mening den avgränsning som ligger i orden "allt inom det område som utbildningen avser". Utskottet räknar vidare med att den kritiska förmåga, problemlösningsförmåga och förmåga att följa kunskapsutvecklingen inom ett visst område, som en student förvärvar under sin högskoleutbildning också sprider sig till hans eller hennes förhållningssätt på andra kunskapsområden.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 5 och 1992/93:Ub23 yrkande 6 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 1 kap. 9 §.
Examensordning m.m.
I de riktlinjer för omställning och minskning av den statliga administrationen, som den dåvarande regeringen redovisade i 1991 års kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150 bil. II:7) och som godkändes av riksdagen, ingick bl.a. att det centralt fastställda linjesystemet skulle upphöra och ersättas med en examensordning. När det gäller utbildningar som direkt förbereder för en klart definierad yrkesroll anförde utbildningsutskottet vid behandlingen av nämnda proposition att ett likvärdigt innehåll och en någorlunda enhetlig studieorganisation är en förutsättning för att utbildningens mål skall uppnås. Som exempel nämnde utskottet lärarutbildningar, vårdutbildningar, psykologutbildning samt utbildning i rättsvetenskap (1990/91:UbU21 s. 22).
Nu begär regeringen i förevarande proposition bemyndigande att avveckla samtliga allmänna utbildningslinjer fr.o.m. budgetåret 1993/94.
I avvecklingen av linjesystemet bör även ingå påbyggnadslinjerna. Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:1 bemyndigar regeringen att avveckla samtliga allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer fr.o.m. budgetåret 1993/94.
Utskottet tar i detta sammanhang upp ett yrkande i motion 1991/92:Ub494 (v), som väcktes under allmänna motionstiden vid förra riksmötet. För att kunna erbjuda fler plats i högskoleutbildning och bättre hushålla med resurserna bör delar och moment ur nu strikt sammanhållna studiegångar kunna erbjudas som fria individuella val, heter det i motionen (yrkande 4). Riksdagen bör enligt motionärerna hos regeringen begära en översyn över all högskoleutbildning, inkluderande kommunal, polisiär och militär högskoleutbildning, i detta syfte.
Utskottet anser i likhet med regeringen att studieorganisationen i framtiden skall vara en fråga för varje högskola att avgöra. Skyldigheten att effektivt hushålla med resurserna finns uttryckt i det förslag till högskolelag, som utskottet i det föregående har tillstyrkt i denna del. Riksdagen bör därför avslå motion 1991/92:Ub494 yrkande 4.
Grunddragen i den examensordning, som det enligt propositionen bör ankomma på regeringen att besluta om, redovisas i propositionen. De är följande.
Inom den grundläggande utbildningen skall det finnas två typer av examina: generella examina och yrkesexamina. De generella examina skall vara magisterexamen (minst 160 poäng), kandidatexamen (minst 120 poäng), högskoleexamen (minst 80 poäng) och konstnärlig högskoleexamen (varierande poängtal). För magisterexamen och kandidatexamen skall endast regleras vissa krav på fördjupning i ett ämne samt att examen skall omfatta minst två ämnen. Vidare sägs i propositionen att högskoleexamen skall få utfärdas vid alla högskolor, kandidatexamen vid alla statliga högskolor utom de konstnärliga och magisterexamen vid universitet och högskolor med fast forskningsorganisation. Regeringen har uppdragit åt en särskild utredningsman att pröva förutsättningarna för att ytterligare högskolor -- i första hand de tre f.d. universitetsfilialerna, dvs. högskolorna i Örebro, Växjö och Karlstad samt högskolan i Sundsvall--Härnösand -- skall kunna tilldelas rätt att utfärda magisterexamen, och i så fall i vilka ämnen. Rätten att utfärda examina avses enligt propositionen inte vara en gång för alla given. Fortsättningsvis bör det ankomma på utvärderingssekretariatet att svara för prövningen av sådan rätt, inkl. rätt för fristående universitet och högskolor att utfärda examina. Till yrkesexamina återkommer utskottet i det följande.
Frågan om rätt för de mindre och medelstora högskolorna att utfärda magisterexamen tas upp i två motioner. Alla högskolor bör enligt motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 7 på eget ansvar få bedöma om de vill satsa resurser och kompetens för att utveckla en utbildning på den nivå som krävs för magisterexamen. Utvärdering av examinationsrätten skall enligt motionärerna göras för varje högskola och i efterhand. I motion 1992/93:Ub18 (c, s, m, fp, kds, nyd, v) begärs att möjligheterna för de mindre och medelstora högskolorna att få utfärda magisterexamen noga undersöks (yrkande 2). Motionärerna anser att dessa högskolor måste få konkurrera med övriga högskolor på samma villkor (yrkande 1).
Utskottet tar fasta på grundtanken i propositionen, att villkoret för att ett universitet eller en högskola skall få utfärda magisterexamen är att vederbörande erbjuder utbildningar som fyller de kvalitativa fordringarna. Inrättandet av utvärderingssekretariatet skapar möjligheter att fortlöpande pröva om detta är fallet vid de högskolor som önskar få ge magisterexamen. Arbetet med denna prövning har redan inletts genom det i det föregående nämnda uppdraget till en särskild utredare. Ingen av de fyra högskoleenheter som särskilt nämns i uppdraget har hittills tilldelats fasta forskningsresurser. Förekomsten av sådana har alltså inte av regeringen betraktats som ett oavvisligt villkor för rätt att utfärda magisterexamen. Utskottet förutsätter att prövningsarbetet, såvitt gäller de högskolor som önskar ge magisterexamen, bedrivs i rask takt så att de mindre och medelstora högskolornas konkurrensläge gentemot universiteten inte försämras. För alla universitet och högskolor bör gälla att deras verksamhet granskas genom utvärderingssekretariatet och att deras rätt att utfärda olika examina på grundval av denna granskning vid behov kan omprövas.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 7 och 1992/93:Ub18.
Den grundläggande högskoleutbildningen bör enligt motion 1992/93:Ub24 (nyd) delas upp i å ena sidan akademisk utbildning och å andra sidan övrig kvalificerad postgymnasial utbildning (yrkande 18). Den senare typen av utbildning skall enligt motionärerna bygga på beprövad erfarenhet och/eller konstnärlig grund. Akademiska examina, till vilka motionärerna räknar dels kandidat- och magisterexamina, dels de traditionella akademiska examina som civilingenjörsexamen, läkarexamen etc., skall enligt motionärerna endast kunna avläggas vid universitet och högskolor med fasta forskningsresurser. Övriga examina föreslås kallas högskoleexamen (yrkande 19).
Utskottet hänvisar till vad som i det föregående anförts om vetenskaplig eller konstnärlig grund samt beprövad erfarenhet. Utskottet ser inte någon anledning att frångå den sedan lång tid gällande principen att all högskoleutbildning skall vila på vetenskaplig grund. Sedan 25 år ges utbildning motsvarande vissa traditionella akademiska examina vid högskolorna i Örebro, Växjö och Karlstad. Även vid de mindre högskolorna i övrigt finns i dag utbildning exempelvis till ekonomexamen och filosofie kandidatexamen. Det skulle inte innebära något framsteg i utvecklingen av det svenska högskoleväsendet om dessa högskolor blev fråntagna rätten att ge sådan utbildning och de examina som är förknippade med den. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub24 yrkandena 18 och 19.
I propositionen redovisar föredragande statsrådet sin syn på vilka yrkesexamina som bör ingå i examensordningen. Förutom att yrkesexamina bör avsluta utbildningar som är inriktade mot yrken där det finns olika former av officiellt fastställd legitimation eller behörighetskrav anser han att särskilda yrkesexamina också bör finnas för utbildningar som syftar till vård samt omsorg om barn och äldre. Vidare ansluter han sig till bedömningen i departementspromemorian Fria universitet och högskolor (Ds 1992:1), där det sägs (s. 18 f.) att det finns skäl att ha yrkesexamina för vissa andra utbildningar som svarar mot omfattande yrkesgrupper med väl definierade yrkeskrav och där det kan förutses att dimensioneringen av utbildningen -- och därmed behovet av ett examensbegrepp -- kommer att vara av särskilt intresse för statsmakterna. Det finns därför skäl att i examensordningen ta med socionomexamen, civilingenjörsexamen, arkitektexamen och ingenjörsexamen.
Antalet yrkesexamina bör enligt föredragande statsrådet begränsas. För många yrken kan man enligt hans mening skapa den önskvärda kunskapsprofilen inom ramen för generella examina, som t.ex. kandidatexamen och magisterexamen. I propositionen redovisas vilka 36 yrkesexamina som han anser för närvarande bör ingå i examensordningen.
I motionerna 1992/93:Ub12 (s) yrkande 8 (delvis) samt 1992/93:Ub22 (c) yrkande 1 anförs att bland yrkesexamina också bör föras upp studie- och yrkesvägledarexamen.
Utskottet delar uppfattningen som framförs i motion 1992/93:Ub22 att syoverksamheten är av stor betydelse i skolan. I syfte att säkerställa att den bedrivs av kompetent personal har det i 2 kap. skollagen (1985:1100, ändr. 1990:1477) införts en bestämmelse om att en sökande, för att få anställas utan tidsbegränsning för studie- och yrkesorientering i det offentliga skolväsendet, skall ha en utbildning avsedd för sådan verksamhet. En särskild yrkesexamen bör därför enligt utskottets mening ingå i examensordningen.
Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 8 (delvis) samt 1992/93:Ub22 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Behovet av yrkesexamina för de medellånga vårdutbildningarna tas upp i tre motioner. I motion 1992/93:Ub8 (s) föreslås yrkesexamen för laboratorieassistentutbildningen. Såväl denna utbildning som utbildningarna till hörselvårdsassistent, optiker, ortopedingenjör, ortopedtekniker och tandtekniker bör ha yrkesexamina enligt motion 1992/93:Ub15 (c) yrkande 1 (delvis). Även utbildningarna till dietist och miljö- och hälsoskyddsinspektör, som inte innefattas i begreppet medellånga vårdutbildningar, bör enligt samma motion ha yrkesexamen. Motionären anför också att det bör finnas minimidefinitioner för sådana yrken som i andra länder har legitimation, t.ex. dietister/näringsterapeuter i Norge, Finland, Island m.fl. länder (yrkande 2). Motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 9 erinrar om att riksdagen har begärt en samlad, bred översyn av samtliga medellånga vårdutbildningar och en redovisning därav till riksdagen. Motionärerna vill att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag om examina inom detta utbildningsområde.
Utskottet hänvisar till att regeringen nu bereder frågan om den i sistnämnda motion åsyftade översynen, som begärdes av riksdagen våren 1990 (bet. 1989/90:UbU21, rskr. 232) och som utskottet haft anledning att aktualisera vid sina ställningstaganden till skilda motionsyrkanden (bet. 1990/91:UbU12, 1991/92:UbU14). Riksdagen har i sitt tillkännagivande våren 1990 om denna översyn bl.a. sagt att det är väsentligt att beakta de anpassningar till internationella förhållanden som blir alltmer nödvändiga. Utskottet förutsätter att regeringen i sin beredning av ärendet -- sedan utbildningslinjerna avskaffats som begrepp -- prövar frågan om behovet av yrkesexamina för motsvarande yrken. Mot bakgrund av detta finner utskottet inte motiverat att riksdagen nu gör något särskilt uttalande. Motionerna 1992/93:Ub8, 1992/93:Ub12 yrkande 9 och 1992/93:Ub15 yrkande 1 delvis samt yrkande 2 bör därför avslås av riksdagen.
Förslaget i propositionen om en barn- och ungdomspedagogisk examen avstyrks i motion 1992/93:Ub7 (s) yrkande 1. Motionären anser att förskollärare och fritidspedagoger är två skilda yrkesgrupper, vilkas utbildningar nu behöver utvecklas var för sig för att möta de framtida behoven.
Utskottet, som anser att det bör ankomma på regeringen att utfärda examensordningen, har inte funnit skäl att göra någon annan bedömning i denna fråga än vad regeringen gjort. Riksdagen bör därför avslå yrkandet om ett tillkännagivande i frågan.
I motion 1992/93:Ub7 (s) anförs också att utbildningarna till förskollärare resp. fritidspedagog bör förlängas till 140 poäng (yrkande 2). Motionären hänvisar till de krav som ställs på yrkesutövarna, behovet av att de blir jämförbara i ett EG-perspektiv och behovet av vetenskaplig förankring.
Utskottet noterar att regeringen i förevarande proposition inte har redovisat sin bedömning av längden på de olika yrkesexamina som avses finnas. Enligt bilaga 2 i propositionen Lärarutbildning (prop. 1991/92:75) skall barn- och ungdomspedagogisk examen omfatta minst 100 poäng, dock att utbildningen för studenter med vissa förkunskaper kan förkortas till 80 eller 50 poäng. Detta överensstämmer med vad som för närvarande gäller för förskollärarlinjen och fritidspedagoglinjen.
Utskottet finner inte skäl för riksdagen att just beträffande utbildningen av förskollärare och fritidspedagoger framföra en uppfattning om utbildningens längd. Det bör ankomma på regeringen att överväga denna fråga. Motion 1992/93:Ub7 yrkande 2 bör därför avslås av riksdagen.
I skilda motioner framförs även förslag om yrkesexamina i övrigt. Det gäller ekonomexamen i 1992/93:Ub12 (s) yrkande 8 delvis, utbildningen av dietister, miljö- och hälsoskyddsinspektörer, optiker och tandtekniker i 1992/93:Ub15 (c) yrkande 1 delvis, bebyggelseantikvarier i 1991/92:Ub418 (s) yrkande 3 och konservatorer i 1991/92:Ub561 (nyd) yrkande 3.
Utskottet noterar att föredragande statsrådet i propositionen redovisat vilka yrkesexamina han anser för närvarande bör ingå i examensordningen.
Till utskottet har från Svenska kommunförbundet framförts synpunkter på behovet av en yrkesexamen för hälso- och miljöskyddsinspektörer.
Utskottet utgår från att det skall vara möjligt att införa ytterligare yrkesexamina, utöver dem i propositionen uppräknade, om det finns tungt vägande skäl. Ett motiv för att ha särskilda examina är, som anförts ovan, behovet av att kunna säkerställa att ett tillräckligt antal personer med viss kompetens kommer att examineras. Utskottet anser dock inte att riksdagen nu har anledning att ta ställning till huruvida det skall finnas yrkesexamina för de i motionerna angivna yrkena. Motionsyrkandena avstyrks.
Beträffande beslutsnivån när det gäller examensordningen yrkas i motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 22 att riksdagen skall besluta vilka examina som skall ingå i examensordningen.
Utskottet noterar att det enligt propositionen bör ankomma på regeringen att utfärda examensordningen. Den är tänkt att få formen av en bilaga till högskoleförordningen och innefatta bl.a. föreskrifter om vilka examina som skall kunna förekomma. Genom att riksdagen hittills beslutat om vilka allmänna utbildningslinjer som skall inrättas, har riksdagen haft ett betydande inflytande över utbudet av utbildningar med inriktning på olika yrkesområden. Examensbenämningar fastlades fram till den 30 juni 1992 av universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) i centrala utbildningsplaner eller i särskilda beslut. Avvecklingen av systemet med allmänna utbildningslinjer, som utskottet i det föregående har tillstyrkt, ingår som ett led i en ökad frihet och ett större ansvar för varje universitet och högskola när det gäller både utbildningsutbud och studieorganisation. Riksdagen kommer enligt regeringens förslag att fatta beslut om utbildningsuppdrag för de statliga högskolorna och universiteten. I dessa uppdrag kommer i begränsad utsträckning att ingå preciseringar av minimiantalet examinerade, nämligen för sådana examina där statsmakterna har anledning att förvissa sig om ett tillräckligt antal examinerade vid vissa tidpunkter.
Utskottet anser inte att det finns anledning att riksdagen utöver detta skall reglera vilka examina som skall finnas. Utskottet föreslår därför att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub12 yrkande 22.
Möjlighet att ta ut en generell examen i tillägg till en yrkesexamen bör enligt motion 1992/93:Ub11 (s) tydligt framgå av den kommande högskoleförordningen. För t.ex. arbetsterapeutyrket är det viktigt att förutom yrkesexamen kunna få en generell examen som är öppen gentemot licentiat- och doktorsnivån (yrkande 1). Motionärerna är också angelägna om att regelsystemet i den nya högskoleförordningen inte utformas så att utvecklingen av nya ämnen, som t.ex. arbetsterapi, hindras (yrkande 2).
Utskottet anser det självklart att den som uppfyller kraven för både en yrkesexamen och en generell examen skall kunna få bevis om detta. Den närmare utformningen av dokumentationen bör dock inte riksdagen bestämma om. Någon risk för att regeringen i den kommande högskoleförordningen skall skapa hinder för utvecklingen av nya ämnen föreligger enligt utskottets mening inte. Riksdagen bör därför avslå motion 1992/93:Ub11.
I examensordningen bör enligt motion 1992/93:Ub23 (v) yrkande 14 inrymmas en vetenskaplig grundkurs på 20 poäng.
Utskottet instämmer i den bedömning som gjorts av Högskoleutredningen (SOU 1992:1 s. 274 f.) att en vetenskaplig grundkurs på 20 poäng bör erbjudas främst vid universiteten som del i ett rekommenderat studieprogram. Alla studenter i examensinriktade studieprogram -- oavsett typen av högskola och utbildning -- bör enligt utredningen få en introduktion i vetenskapshistoria, vetenskapsteori och vetenskaplig metod. För egen del vill utskottet tillägga att examensordningen generellt sett inte är avsedd att styra studieorganisationen, varför det också av det skälet inte är lämpligt att examensordningen innehåller några föreskrifter om vetenskaplig grundkurs av viss omfattning.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub23 yrkande 14.
Civilingenjörsutbildning bör inrättas vid högskolan i Karlstad, enligt motion 1992/93:Ub4 (m). Högskolan har sedan mitten av 1970-talet systematiskt byggt upp den tekniska sektorn genom att erbjuda lokala utbildningslinjer. Resurserna för dessa kan tas i anspråk för civilingenjörsutbildning.
Utskottet anser att riksdagen bör avvakta regeringens förslag i den kommande propositionen om grundläggande högskoleutbildning för perioden 1993/94--1995/96. Yrkandet avstyrks.
Motion 1992/93:Ub23 (v) tar också upp rätten att tillgodoräkna sig utbildning (yrkande 1). Enligt motionärerna skall denna rätt skrivas in i högskolelagen.
Utskottet konstaterar att regeringen avser att behålla de nuvarande bestämmelserna om detta i högskoleförordningen (7 kap. 7--9 §§) i huvudsak oförändrade (prop. s. 36). Utskottet vill understryka vikten av att den lokala friheten att organisera studierna och bestämma om innehållet inte, såsom motionärerna befarar, leder till minskade möjligheter för studerande att flytta mellan läroanstalter. Detta är enligt utskottets mening viktigt också när det gäller internationalisering. Bestämmelsen om tillgodoräknande måste alltså av högskolorna tillämpas generöst. Det är därför angeläget att denna fråga -- så som sägs i propositionen -- ägnas särskild uppmärksamhet i den fortsatta uppföljningen av universitetens och högskolornas verksamhet. Motionärernas syfte får därmed anses vara i huvudsak tillgodosett, varför riksdagen bör avslå yrkandet.
När det gäller betyg i grundutbildningen anförs i propositionen att betyg normalt skall vara graderade. Rekommendationen om graderade betyg bör utgå enligt motion 1992/93:Ub23 (v) yrkande 15.
Utskottet förutsätter att den kommande högskoleförordningen kommer att ge högskolor och universitet betydande frihet att själva avgöra t.ex. i vilken utsträckning betyg i den grundläggande utbildningen skall vara graderade. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionsyrkandet.
I propositionen anförs vidare att högskolorna utan särskild föreskrift därom skall anses ha rätt att vid behov besluta om begränsning av studenternas rätt att upprepade gånger genomgå prov på samma kurs eller moment. I motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 10 yrkas avslag på detta.
Utskottet vill i denna fråga anföra följande.
De olika remissyttrandena till departementspromemorian Fria universitet och högskolor (Ds 1992:1) uppvisade en splittrad bild vad angår behovet av en begränsning av rätten att genomgå prov. Många anser instrumentet vara tveksamt för effektivisering av studierna. Andra förordar dock en begränsning av antalet provtillfällen. Sannolikt föreligger skillnader i synsätt mellan olika fakulteter och discipliner. Utskottet anser därför att möjligheten att begränsa antalet provtillfällen skall finnas men utgår samtidigt från att begränsningen endast kommer till användning där behovet är särskilt stort. Utskottet föreslår mot bakgrund av det anförda att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub12 yrkande 10.
När det gäller vad som i övrigt i propositionen anförts om examensordning m.m. (avsnitten 5.2--5.6) föreslår utskottet att riksdagen lägger propositionen i motsvarande del till handlingarna.
Tillträde till högskolan
Villkoren för behörighet till grundläggande högskoleutbildning har hittills fastlagts dels genom en grundläggande bestämmelse i högskolelagen (1977:218, 9 §), dels genom närmare bestämmelser i högskoleförordningen (1977:263, 5 kap.). Regeringen föreslår i propositionen en ny formulering i högskolelagen (1 kap. 8 §) samt bereder riksdagen tillfälle att ta del av bedömningar som utbildningsministern gör och som han avser att lägga till grund för regleringen i den kommande nya högskoleförordningen.
Villkoren för allmän behörighet knyts i lagförslaget till de kunskaper som eleverna får på de nationella programmen i gymnasieskolan. Även den som genom annan utbildning eller erfarenhet har skaffat sig motsvarande kunskaper skall anses uppfylla de allmänna behörighetsvillkoren. Med hänsyn till tidsschemat för införandet av de nationella programmen i gymnasieskolan räknar utbildningsministern med att de nya reglerna inte kommer att kunna tillämpas fullt ut förrän inför antagningen till höstterminen 1998.
Utskottet konstaterar att regeringens förslag står i överensstämmelse med riksdagens beslut med anledning av propositionen Växa med kunskaper (prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr. 356) att de nationella programmen, som alla är treåriga, skall ge allmän behörighet. Utskottet noterar vidare att det i förevarande proposition (s. 45) sägs att den som i dag har allmän behörighet genom ålder och yrkesverksamhet (den s.k. 25:4-regeln) även i fortsättningen kommer att ha denna behörighet, dock under förutsättning att han eller hon har kunskaper i svenska och engelska som motsvarar de treåriga nationella programmen. I fråga om svenska och engelska innebär detta en skärpning som utskottet inte har något att invända mot. Utskottet förutsätter att högskoleförordningen får en sådan utformning att det står helt klart, att antagningsmyndighets prövning, huruvida den som åberopar 25:4-behörighet har kunskaper motsvarande treåriga program i gymnasieskolan, enbart skall avse svenska och engelska samt eventuella särskilda behörighetsvillkor. De nya reglerna kommer, som nyss anförts, att kunna tillämpas fullt ut först inför antagningen till höstterminen 1998.
Motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 1 innehåller ett från regeringens förslag och riksdagens tidigare beslut klart avvikande förslag. Motionärerna, som -- vilket framgått i det föregående -- vill göra en grundläggande åtskillnad mellan akademisk och annan postgymnasial utbildning, anser att villkoret för allmän behörighet till akademisk utbildning enbart skall knytas till kunskaper som nås på de nationella program i gymnasieskolan vilka syftar till fortsatta akademiska studier. Därmed torde motionärerna i första hand avse samhällsvetenskapsprogrammet och naturvetenskapsprogrammet.
Utskottet, som inte kan ställa sig bakom den i motion 1992/93:Ub24 föreslagna uppdelningen av högskoleutbildningen i två kategorier, föreslår att riksdagen med avslag på nämnda motion yrkande 1 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 1 kap. 8 §.
Ämnet svenska som andraspråk bör enligt motion 1991/92:Ub513 (fp) jämställas med ämnet svenska när det gäller allmän behörighet till grundläggande högskoleutbildning. Enligt motionärerna är betyg i svenska som andraspråk i komvux redan i dag jämställt med det s.k. rikstestet, som för vissa kategorier sökande med utländsk förutbildning räcker som dokumentation av kunskaper i svenska.
Motsvarande förslag framfördes även i motioner vid riksmötet 1989/90, varvid utskottet anförde följande (1989/90:UbU3 s. 8 f.).
Enligt vad utskottet erfarit är bristande kunskaper i svenska hos de studerande ett stort problem inom vissa utbildningar i högskolan. Utskottet anser att villkoren för allmän behörighet inte bör knytas till svenska som andraspråk. Målet måste vara att allmän behörighet har samma innebörd för studerande med invandrarbakgrund som den har för övriga högskolestuderande.
Utskottet noterar att regeringens lagförslag innebär en skärpning av kraven på kunskaper i svenska för allmän behörighet. Detta har utskottet i det föregående ställt sig bakom. Svenska som andraspråk inom komvux når inte upp till samma nivå som ämnet svenska etapp 3. Svenska som kärnämne i de nationella programmen i gymnasieskolan motsvaras inom gymnasial vuxenutbildning tills vidare av etapp 3 i 1982 års läroplan för kommunal och statlig utbildning för vuxna (Lvux 82) enligt förordningen om kursplaner i kärnämnen för den reformerade gymnasieskolan och den gymnasiala vuxenutbildningen (SKOLFS 1992:12). Målet för svenska i de nationella programmen i gymnasieskolan och i den nya gymnasiala vuxenutbildningen är alltså klart högre än för svenska som andraspråk, som i Lvux 82 endast når till etapp 2.
Utskottet, som inte funnit anledning att ändra sitt tidigare ställningstagande, föreslår att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub513.
Vilka särskilda behörighetsvillkor som skall gälla för olika kurser och utbildningsprogram skall enligt regeringens förslag beslutas av resp. universitet eller högskola själv. I lagförslaget 4 kap. 2 § ges utrymme för regeringen, eller myndighet som regeringen bestämmer, att föreskriva annat. Vidare stadgas där att sökande till kommunal högskola skall antas utan avseende på folkbokföringsort.
En central reglering av antagningen behövs enligt motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 11. Den bör vara utformad så att rättssäkerheten garanteras. För utbildningar där staten ställer upp legitimationskrav eller förutsätter nationell likvärdighet mellan utbildningarna bör enligt motion 1992/93:Ub23 (v) yrkande 17 de särskilda behörighetsvillkoren vara likvärdiga.
Varje universitets och högskolas frihet att själv bestämma behörighetsvillkoren bör enligt motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 12 inte kunna inskränkas genom föreskrifter av regeringen. Vidare vill motionärerna att det i lagen skall föreskrivas att sökande inte får diskrimineras på grund av kön, ras, hudfärg, bostadsort eller liknande.
Utskottet erinrar om att studieorganisationen enligt de riktlinjer som riksdagen ställde sig bakom våren 1991 (prop. 1990/91:150 bil. II:7, bet. UbU21, rskr. 389) skall bli en helt och hållet lokal fråga. För hela landet gemensamma behörighetsvillkor har hittills funnits för de allmänna utbildningslinjerna och påbyggnadslinjerna. Dessa skall enligt förslag i propositionen, som utskottet i det föregående tillstyrkt, avvecklas. Utskottet erinrar ånyo om sitt uttalande våren 1991 (bet. 1990/91:UbU21 s.22) när det gäller utbildningar som direkt förbereder för en klart definierad yrkesroll, nämligen att ett likvärdigt innehåll och en någorlunda enhetlig studieorganisation är en förutsättning för att utbildningens mål skall uppnås.
Lagförslaget i propositionen ger regeringen utrymme för att meddela centrala föreskrifter när det gäller särskilda behörighetsvillkor, något som enligt utskottets mening bör vara möjligt.
Förbud mot diskriminering av olika slag finns redan dels i regeringsformen 2 kap. 15 och 16 §§, dels i förevarande lagförslag 4 kap. 2 § andra stycket.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 11, 1992/93:Ub23 yrkande 17 och 1992/93:Ub24 yrkande 12 antar det i propositionen framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 4 kap. 2 §.
I motion 1991/92:Ub415 (fp) föreslås en spärr för antagning till vårdutbildning av personer som fråntagits legitimation som hälso- och sjukvårdspersonal.
Utskottet utgår från att det ankommer på den myndighet som fråntar en person legitimationen att samtidigt informera om hur myndigheten ser på en eventuell ansökan om legitimation för ett annat vårdyrke. Risken för att en sådan person kan åstadkomma skada vid genomgång av en ny utbildning kan läggas till grund för avskiljande enligt 4 kap. 6 § i regeringens lagförslag, som utskottet i det föregående tillstyrkt. En särskild spärregel vid antagningen är enligt utskottets mening inte befogad.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub415.
Bestämmelser om urval till grundläggande högskoleutbildning bör enligt regeringens bedömning (prop. s. 46) meddelas av regeringen. Grundläggande för urvalet bör vara den sökandes kunskaper, erfarenheter och särskilda fallenhet för den sökta utbildningen. De urvalsgrunder som bör få förekomma är endast betyg, högskoleprov, annat särskilt prov, tidigare utbildning samt arbetslivserfarenhet. Särskilda skäl skall dock enligt propositionen också kunna åberopas. Vilka urvalsgrunder som används för resp. utbildning, och hur de används t.ex. när det gäller urvalsgrunden betyg, skall beslutas av varje universitet och högskola.
Regeringen skall enligt motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 13 inte styra urvalskriterier och urvalsprocess, som i stället skall beslutas av varje högskola själv.
Studieomdöme från folkhögskola bör enligt motionerna 1992/93:Ub12 (s) yrkande 12, 1992/93:Ub14 (fp), 1992/93:Ub20 (c) och 1992/93:Ub23 (v) yrkande 16 även i framtiden användas som urvalsgrund.
Utskottet har inget att invända mot att regeringen i högskoleförordningen meddelar grundläggande bestämmelser om urval. Studieomdöme från folkhögskola behandlas i det nu gällande urvalssystemet som motsvarande ett betyg. I propositionen om folkbildning (prop. 1990/91:82) anförde föredragande statsrådet att han i likhet med Folkhögskolekommittén ansåg att det inte längre behövdes ett särskilt normeringsprov för att studieomdömen skall kunna ges i folkhögskolan. Lärarkollektivets bedömningar skulle vara tillräckliga. Nya regler för urval till högskoleutbildning trädde i kraft inför höstterminen 1991. Om erfarenheterna av dessa skulle visa att det inte längre fanns skäl att ha graderade studieomdömen och en särskild kvotgrupp för folkhögskolesökande borde enligt statsrådet en förändring av urvalsreglerna till högskolan i detta avseende övervägas. Utskottet (1990/91:UbU18 s. 27) hade inget att erinra mot hans bedömningar när det gäller studieomdöme. Utskottet förutsätter att graderade studieomdömen från folkhögskola liksom hittills kommer att jämställas med betyg och kunna läggas till grund för urval till högskoleutbildning. Motionerna om studieomdöme är därmed enligt utskottets uppfattning tillgodosedda.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 12, 1992/93:Ub14, 1992/93:Ub20, 1992/93:Ub23 yrkande 16 samt 1992/93:Ub24 yrkande 13 antar det i propositionen framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 4 kap. 3 §.
Positiv särbehandling och förtur för underrepresenterat kön bör enligt motion 1992/93:Ub13 (fp) kunna användas som urvalsgrunder till och inom högskolans utbildningar. Dessa urvalsgrunder kan enligt motionären vara verktyg för att kunna uppnå de mål som riksdagen tidigare ställt upp om balans mellan kvinnor och män inom de längre grundutbildningarna och inom forskarutbildningen.
Utskottet vill med anledning av motionen anföra följande.
Såväl regeringen som riksdagen har vid åtskilliga tillfällen påtalat som ett missförhållande att könsfördelningen inom flertalet grundutbildningar i högskolan är mycket sned, och uttalat att andelen kvinnor i forskarutbildning och forskning bör öka. Ett skäl till att andelen kvinnor som avlägger doktorsexamen är så ringa har ansetts vara att rekryteringen till forskarutbildningen har skett på sådant sätt och bemötandet under utbildningen har varit sådant att det är svårare för kvinnor än för män att framgångsrikt fullfölja utbildningen. Utskottet anförde i sitt betänkande över 1990 års forskningsproposition (1989/90:UbU25 s. 105) att det nu ankommer på de lokala organen och befattningshavarna att utforma sina rekryteringsåtgärder både till forskarutbildning och till lärartjänster inom högskolan på sådant sätt att kvinnor stimuleras att söka och blir rättvist bedömda.
I proposition 1987/88:105 Jämställdhetspolitiken inför 90-talet angav den dåvarande regeringen vissa mål för hur andelen antagna av vartdera könet skulle utvecklas under den närmaste femårsperioden och på längre sikt. För högskoleutbildningen angavs som mål för den närmaste femårsperioden att andelen antagna av underrepresenterat kön borde öka till minst 10 % i de utbildningar där kvinnliga resp. manliga studenter då utgjorde mindre än 5 %. Vidare borde andelen kvinnliga studenter i tekniska utbildningar öka till minst 30 % av de antagna. Andelen manliga studenter i medellånga vårdutbildningar, som då uppgick till ca 15 %, borde höjas till minst 25 %. Riksdagen (bet. 1987/88:AU27 och 1987/88:UbU34) hade ingen erinran mot dessa mål.
I propositionen nämndes också (s. 79--81) att det redan då gavs extra poäng vid intagning till gymnasieskolan till den flicka eller pojke som sökte till en linje där det egna könet är underrepresenterat. Vidare relaterades att den försöksverksamhet som inleddes inom det s.k. ÖGY-försöket med företräde för kvinnliga sökande till elmekaniska grenen av industriteknisk linje givit positiva erfarenheter och att regeringen i proposition 1987/88:102 (bet. UbU31) förordat att manliga sökande skulle gynnas vid intagningen till den treåriga sociala service- och omvårdnadslinjen. Däremot förordades inte någon utvidgning till fler studievägar.
Utbildningsutskottet ansåg det nödvändigt att pröva många olika metoder för att minska den könsmässiga snedrekryteringen till olika utbildningar, t.ex. beträffande reglerna för intagning till gymnasieskolan. Under en övergångstid kunde det enligt utskottet t.o.m. vara motiverat att pröva åtgärder som gynnade underrepresenterat kön. Utskottet avstyrkte med hänvisning till detta motionsyrkanden (m) om att könskvotering resp. särbehandling skulle avvisas (1987/88:UbU34 s.5).
Tilläggspoäng för underrepresenterat kön har ingått i urvalsreglerna till gymnasieskolan i varje fall från 1980-talets första hälft. Motionsyrkande om att avskaffa regeln avstyrktes av utskottet i betänkande UbU 1983/84:19.
I propositionen Växa med kunskaper (prop. 1990/91:85 s. 164 f.) gjordes bedömningen att några förändringar av urvalsgrunderna till gymnasieskolan inte borde göras då, i avvaktan på förslag från Betygsberedningen. Dock anförde statsrådet att bestämmelserna om tilläggspoäng för underrepresenterat kön borde tas bort, eftersom de skulle strida mot bestämmelsen i skollagen om alla barns och ungdomars lika tillgång till utbildning oberoende av bl.a. kön (1 kap. 2 § skollagen, utan motsvarighet i skollagen före 1991). Flera motioner om urvalsregler, bl.a. en från Socialdemokraterna om att behålla tilläggspoäng för underrepresenterat kön, avslogs av riksdagen med hänvisning till Betygsberedningen (1990/91:UbU16 s. 68).
I Betygsberedningens betänkande Ett nytt betygssystem (SOU 1992:86 s. 95 f.) relateras ett förslag från Skolöverstyrelsen (SÖ) år 1990 om kompletterande urvalsgrunder för tillträde till gymnasieskolans yrkesinriktade och estetisk-praktiska studievägar. I SÖ-förslaget förordas bl.a. företräde för underrepresenterat kön till upp till 20 % av platserna på aktuella utbildningar. Den delen av SÖ-förslaget kommenteras inte i Betygsberedningens betänkande.
Inom högskolan har en period under 1970-talet viss könskvotering av män förekommit vid antagningen till förskollärarlinjen. Tillträdesutredningen (SOU 1985:57) ansåg inte att könskvotering var lämplig som generell metod, men ansåg det dock motiverat att använda denna metod för vissa utbildningar där särskilda behov kunde identifieras. Som exempel nämndes idrottslärarlinjen. Utredningen föreslog däremot att kön skulle utgöra urvalsgrund vid val mellan sökande med i övrigt lika meriter, när det gäller utbildningslinjer där antalet sökande av det ena könet understiger 30 %. I proposition 1987/88:109 anslöt sig regeringen till förslaget, som även godkändes av riksdagen (bet. UbU32 s. 17). Saken reglerades i 5 kap. 27 § högskoleförordningen (1977:263, ändr. 1989:73).
Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) fick 1990 ett uppdrag att utreda möjligheterna till könskvotering vid antagning till högskoleutbildning. I uppdraget sades att UHÄ för det första mer allmänt skulle undersöka förutsättningarna för och konsekvenserna av olika former av prioritering av underrepresenterat kön vid antagningen till högskoleutbildning. För det andra skulle UHÄ bedöma för vilka utbildningar en sådan prioritering i första hand kunde vara motiverad. Detta uppdrag blev aldrig slutfört. Ärendet avskrevs när chefen för Utbildningsdepartementet den 16 juni 1992 tillsatt den i det föregående nämnda arbetsgruppen (U 1992:E) för jämställdhetsfrågor i högre utbildning och forskning.
I kompletteringspropositionen våren 1992 föreslogs en ettårig utbildning inom högskolan för breddning och komplettering av kompetens. Kvinnor skulle ges företräde till plats inom utbildning av detta slag som avser teknisk eller matematisk-naturvetenskaplig utbildning (prop. 1991/92:150 bil. I:6 s. 4). Utbildningsutskottet ansåg det angeläget att på detta sätt försöka påverka rekryteringen av flickor till högre utbildning inom naturvetenskapliga och tekniska ämnen (1991/92:UbU4y).
I den förevarande propositionen anges vilka urvalsgrunder som skall kunna förekomma. Därutöver skall enligt propositionen även särskilda skäl kunna åberopas. Utskottet vill göra det förtydligandet att jämställdhetsaspekten bör kunna beaktas som ett särskilt skäl. I det föregående (s. 20) har utskottet redovisat att jämställdhet betraktas som en av flera sakliga grunder vid tillsättning av statliga tjänster och kan fälla avgörandet till förmån för en sökande av underrepresenterat kön när sökandena bedöms vara jämbördiga eller i det närmaste jämbördiga. Motsvarande bör gälla vid urval till och inom högskoleutbildning. Utskottet uppfattar den i propositionen beskrivna ansvarsfördelningen så att det ankommer på varje universitet eller högskola att närmare besluta om hur detta skall tillämpas.
När högskolorna skall ta ansvaret för sin egen antagning av studenter bör de således med tillämpning av jämställdhetsaspekten kunna ge förtur till sökande av underrepresenterat kön när meriterna, dvs. kunskaper, erfarenheter och särskild fallenhet för den sökta utbildningen, är i stort sett lika om också inte identiskt lika. Vid identiskt lika meriter bör liksom för närvarande sökande av underrepresenterat kön ges företräde till utbildningsplats där könsfördelningen avviker från de av riksdagen godtagna målen (jfr prop. 1987/88:105, bet. UbU34 och AU17).
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub13.
Värdet av gymnastik och gymnastikbetygets betydelse framhålls i motion 1991/92:Ub240 (fp). I motionen konstateras att poängräkningsreglerna för ämnet idrott ger fel signal till unga människor. De sägs kunna uppfatta det som att gymnastik inte är ett viktigt ämne.
Utskottet konstaterar att betyget i gymnastik (numera kallat idrott) -- till skillnad från betyg i andra ämnen -- hittills alltid har fått räknas bort, om det skulle dra ner det medelvärde i gymnasiebetyget som för närvarande ligger till grund för urval till utbildningslinjer. Frågan togs upp i propositionen om urval m.m. till högskoleutbildning (prop. 1987/88:109 s. 17 f.), som ledde fram till de urvalsregler som gäller för närvarande. Alla remissinstanser som yttrat sig i frågan hade enligt nämnda proposition ansett att betyget i idrott bör få räknas bort ur betygsmedelvärdet.
Utskottet anser inte att riksdagen nu bör göra något uttalande av motsatt innebörd, varför motion 1991/92:Ub240 bör avslås.
När det gäller vad som i övrigt i propositionen anförts om tillträde till grundläggande högskoleutbildning (avsnitten 6.2--6.4) föreslår utskottet att riksdagen lägger propositionen i motsvarande del till handlingarna.
Forskarutbildning
I propositionen anförs att regeringen, främst av kvalitets- och rättssäkerhetsskäl, bör utfärda vissa ramföreskrifter som reglerar forskarutbildningens längd, tillträde, examination m.m. När det gäller tillträde redovisar utbildningsministern sin avsikt att höja kravet för allmän behörighet till forskarutbildning från 80 poäng till 120 poäng.
Det bör enligt propositionen vara möjligt att använda graderade betyg även i forskarutbildningen. De nuvarande hindren mot detta infördes med motivet att systemet med betygsättning ansågs ha medfört att avhandlingarna och därmed studietiderna blivit allt längre. Utbildningsministern anser inte att det är förekomsten eller frånvaron av betyg som avgör vare sig avhandlingens eller studietidens längd.
Mot detta förslag anförs invändningar i motionerna 1992/93:Ub12 (s) yrkande 14 och 1992/93:Ub23 (v) yrkande 18. Motionärerna hänvisar till risken för förlängda studietider, till att förslaget inte har entydigt stöd i den akademiska världen och till att behovet av ingående gradering av forskningsinsatsernas kvalitet tillgodoses på andra sätt.
Utskottet finner inte anledning att motsätta sig att det öppnas möjlighet att använda graderade betyg i forskarutbildningen. Utvecklingen bör följas med uppmärksamhet. Riksdagen bör således avslå motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 14 och 1992/93:Ub23 yrkande 18.
Kvinnors möjligheter till forskarstudier tas upp i motion 1992/93:Ub21 (c) yrkande 3. Det är enligt motionärerna märkligt att det inom de utbildningsområden där företrädesvis kvinnor studerar -- undervisning, vård och omsorg nämns som exempel -- inte ges de möjligheter till forskning och forskarutbildning som är fallet inom andra utbildningsområden.
Utskottet delar uppfattningen att ökade forskningsresurser till vård-, omsorgs- och undervisningsområdena skulle medföra att fler kvinnor skaffade sig forskarutbildning. Efter förslag i 1990 års forskningsproposition (prop. 1989/90:90, bet. UbU25, rskr. 328) har riksdagen fr.o.m. budgetåret 1992/93 anvisat särskilda medel under anslaget till de medicinska fakulteterna som en rörlig resurs för lärare inom den kommunala högskolan, dvs. inom de medellånga vårdutbildningarna. Denna resurs avses övergångsvis kunna användas även för forskarutbildning av lärare i sådan utbildning. Forskningen inom skolväsendet tillfördes ytterligare medel budgetåret 1990/91 efter förslag i 1990 års forskningsproposition. I april 1992 utfärdade regeringen direktiv för en särskild utredare som skall undersöka möjligheten att överföra vårdhögskolorna till statligt huvudmannaskap (dir. 1992:43). En utgångspunkt skall enligt direktiven vara att staten har ett särskilt ansvar för uppbyggnad av starka miljöer för forskning och utveckling. Enligt vad utskottet erfarit kommer utredningen inom kort att redovisa uppdraget.
Utskottet konstaterar att vikten av utökad forskning inom de i motionen nämnda områdena är uppmärksammad. Ytterligare förslag kan förväntas i den forskningsproposition som skall framläggas i februari 1993. Mot denna bakgrund finner utskottet inte behov av det tillkännagivande som föreslås i motion 1992/93:Ub21 yrkande 3, som därför bör avslås av riksdagen.
När det gäller vad som i propositionen i övrigt anförts om forskarutbildning (avsnitt 7) föreslår utskottet att riksdagen lägger propositionen i motsvarande del till handlingarna.
Lärare
Lärartjänsterna i högskolan har hittills i allt väsentligt reglerats i högskoleförordningen (kap. 19). I den nuvarande högskolelagen finns endast bestämmelser om bisysslor samt om tjänst som lärare som är förenad med tjänst vid sjukvårdsenhet. Regeringen föreslår nu att det i högskolelagen skall finnas ett kapitel om lärare, där det ges vissa bestämmelser om professorer och lektorer, en allmän bestämmelse om vad som hör till en lärares uppgifter samt -- liksom hittills -- några generella regler om bisysslor och om tjänsteförening. I övrigt redovisas i propositionen vissa uppfattningar som utbildningsministern hyser rörande tjänsteorganisationen, vilka dock enligt propositionen (s. 53) inte skall uppfattas som förslag.
Den allmänna bestämmelsen om innehållet i lärartjänster bör enligt motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 4 ges en något annan lydelse än vad regeringen föreslagit. I stället för att i 3 kap. 1 § ange vad som får ingå i en lärartjänst bör det enligt motionärerna sägas att både utbildning och forskning eller konstnärligt utvecklingsarbete i normalfallet skall ingå. De vill också utelämna omnämnandet av administrativa uppgifter.
Utskottet erinrar om att åtskilliga högskolor ännu saknar fasta forskningsresurser. Många av lärarna i högskolan har inte heller forskarutbildning. Till frågan hur detta förhållande skall kunna ändras räknar utskottet med att få återkomma i samband med behandlingen av 1993 års forskningsproposition. I nuvarande läge kan enligt utskottets mening den aktuella paragrafen inte ges den lydelse som föreslagits i motion 1992/93:Ub24 yrkande 4. Riksdagen bör således med avslag på detta yrkande anta det i propositionen framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 3 kap. 1 §.
En grundläggande bestämmelse om tjänst som professor ges i 3 kap. 2§ i regeringens lagförslag. I dess tredje stycke sägs att regeringen får utfärda närmare föreskrifter om behörighet och befordringsgrunder för tjänster som professor.
I motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 5 föreslås att den sistnämnda meningen i lagförslaget skall utgå.
Utskottet anser liksom utbildningsministern att ett noggrant förfarande vid anställning av professor har stor betydelse för kvaliteten i verksamheten inom universitet och högskolor. Förekomsten av regler på detta område har vidare, vilket också framhålls i propositionen, betydelse för rättssäkerheten och jämställdheten. Utskottet, som i det följande föreslår att ett fjärde stycke tillförs ifrågavarande paragraf, anser därför att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkande 5 bör anta det i propositionen framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 3 kap. 2 § första t.o.m. tredje stycket.
Bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra och tredje styckena tar uppenbart sikte på professurer inom vetenskapsområden och är mindre väl ägnade att tillämpa för professurer för konstnärlig verksamhet. Visserligen ges i 1 kap. 2 § paralleller mellan vetenskaplig och konstnärlig grund i utbildningen samt mellan forskning och konstnärligt utvecklingsarbete, men det är att föredra att behörighetsvillkoren för professorstjänster inom konstnärlig verksamhet regleras för sig och inte genom en motsvarande tillämpning av behörighetsbestämmelser för det vetenskapliga området.
Det rör sig emellertid här om tjänster som är något annorlunda till sin natur än professurer inom vetenskapsområden. För närvarande gäller att de i praktiken alltid är tidsbegränsade. Också enligt propositionen skall professorstjänster för konstnärlig verksamhet få tidsbegränsas. Dessa tjänster kommer därmed att skilja sig från dem på den vetenskapliga sidan, vilka alltid -- om man bortser från de adjungerade professorerna -- är förenade med det starka anställningsskydd som följer av 3 kap. 4 § och som utskottet behandlar i det följande. Det finns då inte samma skäl att reglera förutsättningarna för professorstjänsterna för konstnärlig verksamhet i lagform. I stället bör regeringen kunna ge de föreskrifter som behövs för sådana professurer.
För att ange att bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra och tredje styckena inte är tillämpliga på professorstjänster för konstnärlig verksamhet och att föreskrifter i stället meddelas av regeringen bör till paragrafen fogas ett nytt fjärde stycke i enlighet med det av utskottet upprättade förslaget.
Utskottet föreslår alltså att riksdagen beslutar att i 3 kap. 2 § högskolelagen skall ingå ett fjärde stycke av den lydelse som i bilaga 3 anges som Utskottets förslag.
Flertalet tjänster som professor har hittills inrättats och tillsatts av regeringen med fullmakt. Högskolestyrelsen vid en läroanstalt med fasta forskningsresurser kan också inrätta tjänster som professor, vilka då tillsätts av rektorsämbetet med förordnande tills vidare. Från detta är endast professurer förenade med konstnärligt utvecklingsarbete samt adjungerade professurer undantagna.
Enligt riksdagens beslut (prop. 1990/91:150 del II bil. 7, bet. UbU21, rskr. 389) skall tjänster som professor fr.o.m. den 1 juli 1993 inte längre inrättas eller tillsättas av regeringen. Därmed upphör fullmaktssystemet, som givit innehavaren av en professur som tillsatts av regeringen ett mycket starkt anställningsskydd. En fullmaktshavare kan enligt gällande föreskrifter inte sägas upp från sin tjänst, t.ex. på grund av arbetsbrist eller omorganisation, utan endast skiljas från tjänsten genom avsked på vissa grunder.
Anställningstrygghet för professorerna är enligt propositionen väsentlig för integriteten i forskning och undervisning. Därför föreslås att det i 3 kap. 3 § högskolelagen skall föreskrivas att tjänst som professor -- med undantag för adjungerad professor och professor för konstnärlig verksamhet -- skall tillsättas med förordnande tills vidare och i 3 kap. 4 § att den som innehar en professur med sådant förordnande endast kan skiljas från tjänsten genom avsked. Grunderna för sådant avsked föreslås enligt förebild i regeringsformens bestämmelse om avsked för domare (RF 11 kap. 5 §).
Professorer bör enligt motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 6 anställas med tidsbegränsning. Normalt föreslås tio år, med möjlighet till kortare tid för professorer för konstnärlig verksamhet samt adjungerade professorer. Vidare föreslås i samma motion yrkande 7 att en professor skall kunna skiljas från tjänsten på de grunder som finns i lagen om offentlig anställning (LOA). Motionärerna vill också att en professor skall ha rätt att få sin sak prövad i styrelsen för högskolan.
Utskottet delar den bedömning som görs i propositionen, att anställningstrygghet är väsentlig för integriteten i forskning och undervisning. Genom regeringens förslag upphävs skillnaden i detta hänseende mellan professurer inrättade och tillsatta av regeringen och sådana professurer som inrättats genom lokala beslut. Detta finner utskottet värdefullt. En följd av förslaget i motion 1992/93:Ub24 yrkande 7 skulle bli att en professor kan sägas upp från tjänsten t.ex. på grund av arbetsbrist. Denna försvagning av professorns ställning kan utskottet inte tillstyrka.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkandena 6 och 7 antar det i propositionen framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 3 kap. 3 och 4§§.
Den femte paragrafen i 3 kap. av regeringens lagförslag innehåller en bestämmelse om att det skall finnas tjänster som lektor, att en lektor (med undantag för tjänster som avser konstnärlig verksamhet) skall vara vetenskapligt kompetent och att i en lektors arbetsuppgifter (också med undantag för det konstnärliga området) normalt skall ingå både utbildning och forskning.
Benämningen på de nu aktuella tjänsterna bör liksom hittills vara högskolelektor, enligt motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 17. Den i propositionen föreslagna ändringen av beteckningen är enligt motionärerna obefogad.
I motionerna 1992/93:Ub2 (s) yrkande 5, 1992/93:Ub12 (s) yrkande 16 och 1992/93:Ub23 (v) yrkande 10 föreslås att det i högskolelagen skall krävas pedagogisk kompetens för tjänst som lektor. Enligt motion 1992/93:Ub25 (c) bör man som mål ha att alla lärare i högskolan får pedagogisk utbildning och att sådan blir ett behörighetskrav för lärartjänst inom högskolan.
Utskottet vill peka på utbildningsministerns uttalande på s. 58 i propositionen:
Självfallet måste förmågan att förmedla kunskap vara en avgörande egenskap hos alla lärare. En markering är den vikt som pedagogiska meriter tillmäts vid tillsättning av tjänster inom högskolesystemet. Detta bör tydligt framgå genom preciseringar i den nya förordningen.
Utskottet delar utbildningsministerns uppfattning, som i sak inte strider mot motionärernas. Nödvändigheten av pedagogisk kompetens hos lektorerna bör framgå av kommande förordningstext. Den vikt som regeringen fäster vid lärarnas pedagogiska förmåga har bl.a. kommit till uttryck i det program för förstärkning av den högre utbildningen, som regeringen presenterade i augusti 1992. Vid sidan av en betydande ökning av antalet nybörjarplatser i grundläggande högskoleutbildning ingår i programmet att Högskoleutredningens förslag om pedagogisk utbildning av universitetens och högskolornas lärare genomförs under en period av tre år med början redan under hösten 1992.
I en lektors arbetsuppgifter skall enligt motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 8 ingå både utbildning och forskning. Motionärernas lagförslag innehåller inget undantag för lektorstjänster för konstnärlig verksamhet.
Utskottet hänvisar till vad som anförts i det föregående i samband med 3 kap. 1 § och vill tillägga följande. Det är mycket angeläget att en så stor del som möjligt av högskoleutbildningen ges av lärare som har forskarutbildning. Lektorstjänster bör därför förekomma även inom områden där fasta forskningsresurser än så länge saknas.
Utskottet anser inte att den av regeringen föreslagna lydelsen av 3 kap. 5 § högskolelagen behöver förändras. Riksdagen bör således med avslag på motionerna 1992/93:Ub2 yrkande 5, 1992/93:Ub12 yrkandena 16 och 17, 1992/93:Ub23 yrkande 10, 1992/93:Ub24 yrkande 8 och 1992/93:Ub25 anta det i propositionen framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 3 kap. 5 §.
Tidsbegränsning av lektorstjänst diskuteras i motionerna 1992/93:Ub12 (s) yrkande 15, 1992/93:Ub19 (c) och 1992/93:Ub23 (v) yrkande 11. Motionärerna anknyter till ett resonemang i propositionen (s. 55) där det sägs att det bör övervägas om lektorer skall kunna anställas för en tid om tre år. Därefter skulle innehavaren få ges tillsvidareförordnande utan att tjänsten på nytt ledigförklaras. Syftet skulle vara att underlätta rekrytering och ge ökad flexibilitet. Motionärerna framhåller att en sådan ordning kan skapa svårigheter att rekrytera personal till lektorstjänst, inte minst inom utbildningsområden där det är viktigt att rekrytera personer med arbetslivserfarenhet.
Utskottet erinrar om att de i avsnitt 8 av propositionen redovisade övervägandena inte mynnar ut i några förslag, med undantag för lagförslaget som inte tar upp frågan om tidsbegränsning av lektorstjänst. De farhågor som uttrycks i motionerna är enligt utskottets mening inte befogade. Det får förutsättas att regeringen inte kommer att föreskriva att lektorstjänster skall tillsättas med tidsbegränsat förordnande. Det torde nämligen vara mycket svårt för en person, som har anställning utanför högskolan, att få tjänstledigt i tre år för att arbeta som lektor inom högskolan. En föreskrift om tidsbegränsning av lektorstjänst skulle kunna motverka sina syften genom att försvåra rekrytering av lärare med arbetslivserfarenhet, en rekrytering som för åtskilliga av högskolans utbildningar är angelägen. Om den kommande högskoleförordningen ger högskolestyrelserna möjlighet att tidsbegränsa sådana tjänster är det enligt utskottets mening självklart att styrelserna inte kommer att använda sig av möjligheten i de fall där det skulle försvåra för dem att rekrytera de personer som är bäst lämpade för verksamheten.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 15, 1992/93:Ub19 samt 1992/93:Ub23 yrkande 11.
Enligt regeringens förslag till 3 kap. 6 § högskolelagen skall varje högskola själv bestämma vilka lärartjänster som skall finnas där och om de behörighetskrav och befordringsgrunder som skall gälla för tjänsterna, allt under förutsättning att inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen. Av propositionen (t.ex. s. 57) framgår att utbildningsministern avser att återkomma till regeringen i frågan i samband med förslag om ny högskoleförordning.
I motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 9 föreslås att regeringen inte skall ha möjlighet att meddela föreskrifter om detta.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det kan behövas centrala föreskrifter på detta område, och att det bör ankomma på regeringen att meddela sådana. Riksdagen bör således avslå motion 1992/93:Ub24 yrkande 9 och anta det i propositionen framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 3 kap. 6 §.
Regleringen i nuvarande högskolelag (36 b §) av lärares rätt att ha bisysslor föreslås i propositionen i huvudsak oförändrad föras över till den nya lagen (3 kap. 7 §).
Enligt motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 10 är det inte motiverat att garantera lärarna vid universitet och högskolor en generell rätt till bisysslor. Motionärerna vill att styrelsen för varje högskola skall besluta om vilka regler som skall gälla i detta avseende.
Utskottet erinrar om att reglerna i högskolelagen om lärares rätt att vid sidan av sin tjänst inneha anställning eller uppdrag eller utöva verksamhet som avser forskning eller utvecklingsarbete inom tjänstens ämnesområde är generösare än de som gäller i allmänhet för bisysslor i statlig tjänst enligt lagen om offentlig anställning (LOA). De infördes år 1986 efter förslag i proposition 1985/86:11 (bet. UbU7) i syfte att främja ett stärkt FoU-samarbete mellan högskolan och näringslivet. Det finns enligt utskottets mening inte anledning att nu frångå den bedömning som då gjordes, varför riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkande 10 bör anta det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 3 kap. 7 §.
I motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 11 föreslås en ny paragraf i 3 kap. högskolelagen angående rätten att kommersiellt utnyttja uppnådda forskningsresultat. Denna rätt bör enligt motionen tillhöra forskaren och högskolan gemensamt.
Utskottet konstaterar att lärare vid universitet och högskolor är undantagna från reglerna i lagen om rätt till arbetstagares uppfinningar (SFS 1949:345, 1 § andra stycket). De äger själva resultatet av sitt arbete och kan t.ex. söka patent på detta. Motionärerna har enligt utskottets mening inte anfört några skäl att ändra nu gällande rätt på denna punkt. Riksdagen bör därför avslå motion 1992/93:Ub24 yrkande 11.
Lönesättningen i den akademiska världen bör vara individuell, så att konkurrensen mellan lärosätena blir fri, hävdas det i motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 20.
Utskottet konstaterar att lönesättningen vid universitet och högskolor numera är individuell (jfr prop. s. 54 f.) och att denna fråga avgörs i förhandlingar. Riksdagen bör inte göra något tillkännagivande i detta ärende varför motion 1992/93:Ub24 yrkande 20 bör avslås.
Institutionell organisation
Riksdagen har beretts tillfälle att ta del av vad som i propositionen anförts om ledningsprinciper. Enligt utbildningsministern bör följande ledningsprinciper vara styrande för de nya författningarna:
Företrädare för lärare och studenter i olika beslutsorgan bör utses genom val samtidigt som personer med ledningsansvar bör utses av rektor efter förslag från dem i berörd verksamhet.
Rektor bör utses av regeringen efter förslag från styrelsen. Innan styrelsen avger sitt förslag bör en valförsamling där lärarna är i majoritet ha röstat om vem som bör utses till rektor.
Lärare bör utgöra flertalet i alla beslutsorgan under styrelsen.
Studenter bör ingå i alla beslutsorgan som behandlar utbildningsfrågor.
Fackliga företrädare bör inte ingå i beslutsorgan.
Vid jämförelse med nu gällande bestämmelser noterar utskottet följande skillnader.
Den första punkten skiljer sig från vad som nu gäller t.ex. för sättet att utse dekanus för en fakultet. I dag väljs dekanus av fakultetskollegiet.
Det nya i den andra punkten är att lärarna skall vara i majoritet i valförsamlingen för rektorsval. För närvarande är det föreskrivet att minst en tredjedel skall vara lärare.
Av beslutsorgan under högskolestyrelsen har lärarna i dag majoritet i fakultetsnämnd och utbildnings- och forskningsnämnd. I linjenämnd utgör lärarna normalt ca en tredjedel av antalet ledamöter.
Företrädare för de anställda har i dag rätt att ingå i fakultetsnämnd, utbildnings- och forskningsnämnd och linjenämnd.
Högskolestyrelsens sammansättning skall enligt regeringens förslag regleras i högskolelagen 2 kap. 4 §. Högskolans rektor skall ingå, regeringen skall utse flertalet av styrelsens övriga ledamöter (även rektor bör enligt ledningsprinciperna utses av regeringen), lärare och studenter skall ha rätt att ingå i styrelsen och företrädare för de anställda ha närvaro- och yttranderätt vid styrelsens sammanträden. I paragrafen anges också att regeringen till styrelseledamöter bör välja personer med bakgrund i sådan verksamhet som är av betydelse för högskolans utbildnings- eller forskningsuppdrag. Hur många personer styrelsen skall omfatta eller antalet lärar- och studentrepresentanter som har rätt att ingå anges inte.
Socialdemokraterna framhåller i motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 18 att lagen liksom nu bör föreskriva att minst två företrädare för verksamheten inom högskolan skall ingå i styrelsen. De vill också att de studerande garanteras rätt till två representanter i högskolestyrelsen. I motion 1992/93:Ub2 (s) yrkas avslag på regeringens förslag till 2 kap. 4 § (yrkande 2) samt att nuvarande sammansättning av högskolestyrelserna bör bibehållas och skrivas in i lagen (yrkande 3).
I Ny demokratis motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 2 framläggs förslag om en helt annan konstruktion av högskolestyrelsen. Enligt lagförslaget i motionen skall högskolan själv utse flertalet av styrelsens övriga ledamöter. Rektor skall utses av styrelsen. Lärare och studenter skall -- liksom i regeringens lagförslag -- ha rätt att vara representerade i styrelsen.
Vänsterpartiet föreslår i motion 1992/93:Ub23 (v) yrkande 7 att det skrivs in i lagen att de studerande skall ingå i styrelsen, inte bara ha rätt till detta.
Utskottet konstaterar inledningsvis att alla partier utom Ny demokrati numera är överens om att majoriteten i högskolestyrelsen bör utses av regeringen. Dessa ledamöter har hittills i högskolelagen benämnts företrädare för allmänna intressen. I proposition 1986/87:127 anförde den dåvarande regeringen bl.a. följande om hur rekryteringen av sådana personer borde gå till:
Den rekrytering utifrån, som en högskolestyrelse behöver, avser personer som först och främst har ett starkt personligt engagemang för högskolans utveckling och därutöver är särskilt förtrogna med områden som på olika sätt har anknytning till högskolans eget verksamhetsområde. I den nuvarande lagen föreskrivs också att i styrelsen skall ingå företrädare för verksamheten. Dessa skall enligt föreskrift i högskoleförordningen (1977:263, 10 kap. 5 § andra stycket) vara lärare. Den nuvarande lagen anger även högskolestyrelsens storlek. Vidare anges där antalet representanter som studenterna har rätt till.
Lärarnas medverkan i högskolestyrelsen blir enligt regeringens förslag ett frivilligt åtagande, liksom det redan nu är för studenterna. Att studenternas deltagande skall vara frivilligt framhölls i propositionen om reformering av högskoleutbildningen (prop. 1975:9 s. 568) där föredraganden drog en parallell till då gällande bestämmelser om representation för de anställda enligt kungörelsen (1977:224) om personalföreträdare i statlig myndighets styrelse m.m.
Med regeringens förslag kan högskolestyrelsens storlek variera mellan olika universitet och högskolor. Utskottet anser att regleringen av detta liksom formerna för utseende av ledamöter och rektor bör ankomma på regeringen, så som föreslås i propositionen.
Utskottet finner inte anledning att frångå regeringens förslag beträffande högskolestyrelsernas sammansättning. Riksdagen bör således med avslag på motionerna 1992/93:Ub2 yrkandena 2 och 3, 1992/93:Ub12 yrkande 18, 1992/93:Ub23 yrkande 7 och 1992/93:Ub24 yrkande 2 anta det i propositionen framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 2 kap. 4 §.
Att det för forskningen och forskarutbildningen skall finnas fakultetsnämnder föreskrivs i regeringens lagförslag, 2 kap. 5 §. Där ges också grundläggande bestämmelser om fakultetsnämnds sammansättning. Flertalet ledamöter skall vara vetenskapligt kompetenta lärare inom fakulteten och utses genom val. Studenterna skall ha rätt att vara representerade i fakultetsnämnderna.
Minst en tredjedel av ledamöterna i fakultetsnämnd bör utses av de studenter och forskarstuderande som berörs, anförs i motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 19. Motionärerna anser också att de anställda liksom nu skall ha rätt att delta i fakultetsnämnd. I motion 1992/93:Ub23 (v) yrkande 8 föreslås att studenterna skall -- inte bara har rätt att -- ingå i fakultetsnämnd.
Utskottet konstaterar att regeringens lagförslag inte utesluter att även andra personer än lärare och studenter utses till ledamöter i fakultetsnämnd. Enligt de i propositionen redovisade ledningsprinciperna bör dock fackliga företrädare inte ingå i beslutsorgan. Detta bör enligt utskottets mening inte utesluta att sådana kan ges närvaro- och yttranderätt i fakultetsnämnd eller särskilda organ för grundutbildningen, på samma sätt som de i propositionen föreslås ha i högskolestyrelserna. Förslaget att minst en tredjedel av en fakultetsnämnds ledamöter skall utses av studenterna innebär en kraftig förstärkning av studenternas inflytande i dessa nämnder. I nuläget har studenterna rätt att utse två av fakultetsnämndens normalt elva ledamöter.
Utskottet, som finner regeringens förslag väl avvägt, föreslår att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 19 och 1992/93:Ub23 yrkande 8 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 2kap. 5§ andra stycket. Utskottet återkommer i det följande till formuleringen av 2 kap. 5§ första stycket.
När det gäller grundutbildningen föreslås i propositionen att fakultetsnämnderna normalt skall handha även frågor om denna. Särskilda organ för grundutbildningen föreslås dock kunna inrättas av högskolestyrelsen, och blir nödvändiga vid högskolor där det inte finns fakultetsnämnder. Enligt regeringens förslag skall flertalet av ledamöterna i sådana organ vara lärare och studenterna ha rätt att vara representerade.
Jämfört med motsvarande organ i den nuvarande organisationen -- linjenämnderna -- innebär regeringens förslag att de särskilda organen för grundutbildningen inte måste ha ledamöter som företräder yrkeslivet. Vidare innebär förslaget att lärarna skall vara i majoritet, vilket avviker från föreskrifterna om linjenämnd i den nuvarande högskoleförordningen. Däremot skall enligt nuvarande bestämmelser lärarna vara i majoritet i utbildnings- och forskningsnämnder, som handhar frågor både om forskning och forskarutbildning och om grundutbildning.
Riksdagen bör enligt motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 20 ge regeringen till känna att lärarna bör utgöra en tredjedel och studenterna en tredjedel i de särskilda organen för grundutbildning samt att företrädare för arbetslivet bör ingå. Företrädare för de anställda bör enligt motionen också ha rätt att ingå. Även i motion 1992/93:Ub9 (s) framhålls behovet av yrkeslivsrepresentanter i dessa organ. Motion 1992/93:Ub23 (v) yrkande 9 tar upp förslaget att de studerande skall ingå även i särskilda organ för grundutbildningen.
Utskottet anser att det bör ankomma på regeringen att ge de närmare föreskrifter om sammansättningen av dessa organ som kan behövas. Möjligheten att till ledamöter även utse företrädare för yrkeslivet utesluts inte i propositionen. I fråga om representationen för studenterna och de anställda hänvisar utskottet till vad som anförts i samband med fakultetsnämnd. Riksdagen bör med avslag på motionerna 1992/93:Ub9, 1992/93:Ub12 yrkande 20 och 1992/93:Ub23 yrkande 9 anta det i propositionen framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 2 kap. 6 §.
I lagförslaget, 2 kap. 5 §, sägs att det skall finnas fakulteter, var och en för ett särskilt vetenskapsområde. Denna avgränsning av fakulteternas vetenskapsområde ifrågasätts i motion 1992/93:Ub3 (s). Motionärerna anser uttrycket oklart och frågar om det ger utrymme för t.ex. TEMA-organisationen i Linköping eller den av högskolorna i Gävle-Dalaregionen planerade Gävle-Dalafakulteten, vilka båda inrymmer resp. avses inrymma verksamhet med stor ämnesmässig bredd.
Utskottet uppfattar regeringens förslag så, att det för varje fakultet skall anges ett definierat vetenskapsområde, vilket dock inte nödvändigtvis måste ske i termer av den klassiska indelningen i discipliner. Därmed får motion 1992/93:Ub3 anses vara tillgodosedd, varför den bör avslås av riksdagen.
Utskottet har uppmärksammat att regeringens lagförslag ger högskolestyrelserna stor frihet att bestämma vilka fakultetsnämnder som skall finnas. Utskottet anser dock att en för flera fakulteter gemensam fakultetsnämnd bör få inrättas endast efter regeringens medgivande. Fakultetsindelningen är nämligen ett av statsmakternas viktigaste styrinstrument när det gäller anslagen till forskning och forskarutbildning. Med utgångspunkt i detta ställningstagande föreslår utskottet att första stycket i 2kap. 5§ i regeringens lagförslag tillförs ytterligare en mening.
Hittills har högskolelagen lämnat utrymme för en särreglering av organisationen vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Denna har skett i förordningen (1977:344) om Sveriges lantbruksuniversitet och innebär andra regler beträffande styrelsens sammansättning och beträffande organ för forskning och forskarutbildning än de som gäller för de övriga universiteten.
I motionerna 1992/93:Ub6 (m, fp), 1992/93:Ub10 (s) och 1992/93:Ub17 (c) föreslås att en särreglering skall ske även i fortsättningen. Motionärerna påpekar bl.a. att det vid SLU finns vetenskapligt kompetenta innehavare av tjänster som inte definieras som lärartjänster. Dessa ingår nu i fakultetskollegium och kan utses att ingå som företrädare för verksamheten i SLU:s styrelse och väljas till ledamöter i motsvarigheten till fakultetsnämnd och linjenämnd. Det påpekas vidare att i SLU:s särart ingår att det är sektorsorgan för skogs-, trädgårds- och jordbruksforskning och bedriver även annan verksamhet än forskning, utbildning och utvecklingsarbete. Som exempel nämns ansvar för rikets skogstaxering, viss sortprovning, fältforskning med långliggande försök, miljöövervakning m.m.
Utskottet noterar att chefen för jordbruksdepartementet, enligt vad som upplyses i propositionen s. 11, avser att återkomma till bl.a. de organisatoriska frågorna när det gäller SLU i anslutning till 1993 års forskningsproposition.
Utskottet finner att regeringen bör meddela särskilda bestämmelser om sammansättningen av styrelse, fakultetsnämnd och eventuella särskilda organ för grundutbildningen vid SLU. Utskottet föreslår därför att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ub6, 1992/93:Ub10 och 1992/93:Ub17 beslutar att i 2 kap. högskolelagen införa en ny paragraf, 7 §, med den lydelse som i bilaga 3 anges som Utskottets förslag.
Frågan om de mindre och medelstora högskolornas ställning när det gäller forskning och forskarutbildning berörs i ett flertal motioner.
Motionerna 1992/93:Ub1 (m) yrkande 1, 1992/93:Ub2 (s) yrkande 6 och 1992/93:Ub16 (c, kds) framhåller alla vikten av att frågan om forskning och medverkan i forskarutbildning för de mindre och medelstora högskolorna får en lösning under innevarande riksmöte. I de två sistnämnda motionerna sägs att lösningen hör ihop med högskolelagens utformning i de delar som reglerar fakulteternas organisation och deras anknytning till de mindre och medelstora högskolorna. Den hör enligt samma motionärer också ihop med principerna för anslagsfördelning till grundläggande högskoleutbildning och till forskning och forskarutbildning. Ingendera frågan får i förevarande proposition en tydlig lösning. Som ett exempel på en organisatorisk lösning nämns i alla tre motionerna "Högskolerådet för regional forskningssamverkan i Västsverige". Enligt motion 1992/93:Ub1 yrkande 2 bör de f.d. universitetsfilialerna, däribland högskolan i Karlstad, prioriteras vid en utbyggnad av forskning och forskarutbildning.
I motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 13 anförs, liksom i de nyss nämnda motionerna, att de mindre och medelstora högskolornas anknytning till fakulteterna ej är tydligt formulerad i propositionen och att det inte framgår hur fakulteternas kompetens och resurser skall användas till forskning och forskarutbildning vid de mindre och medelstora högskolorna. Motionärerna vill att regeringen återkommer till riksdagen med ett förslag om hur en utbyggnad av forskning och forskarutbildning vid dessa högskolor skall ske.
I motion 1992/93:Ub22 (c) föreslås att viss del av de resurser som fördelas via fakultetsanslagen omfördelas till en ny anslagspost för var och en av de högskolor som nu saknar fasta forskningsresurser/fakultet (yrkande 5). Vidare framförs (yrkande 6) förslag om en ny paragraf i kap. 2 i den nya högskolelagen, av följande lydelse:
Vid högskolor utan fakulteter svarar styrelsen för denna högskola, eller det organ som denna högskola inrättar, för forskningsverksamheten.
Ett annat förslag till ny bestämmelse i högskolelagen framförs i motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 3. Detta förslag innebär att en högskola utan fakultet skall kunna välja att vara filial till någon högskola med fakultet och då underordnas och samordnas med moderhögskolan och dennas fakultetsnämnder. Moderhögskola skall vara skyldig att förlägga fasta forskningsresurser till sin/sina filialer i rimlig utsträckning. Beslut om filialanslutning skall kunna omprövas.
Utskottet uppfattar propositionen (bl.a. med anledning av ordalagen i 2 kap. 5 § förslaget till högskolelag samt påpekandet på s. 63 att fakultetsmedlen är gemensamma för flera lärosäten) så att det är regeringens avsikt att fakultetsnämnderna liksom hittills skall ha ett vidare verksamhetsområde än det universitet eller den högskola till vilka de är knutna.
För närvarande är förhållandena följande. I bilaga 10 a till den nuvarande högskoleförordningen (1977:263, ändrad senast 1992:716) anges för varje fakultet vilka högskolor dess verksamhetsområde omfattar. Flertalet mindre och medelstora högskolor ingår i verksamhetsområdet för en eller flera fakulteter. Det förekommer att en mindre eller medelstor högskola tillhör verksamhetsområdena för fakulteter som är knutna till olika universitet och högskolor. De forskarutbildade lärarna vid de mindre och medelstora högskolorna ingår i fakultetskollegierna vid resp. universitet eller större högskola och deltar således bl.a. i valet av ledamöter i fakultetsnämnderna, valet av elektorer till forskningsråden etc. Dessa lärare vid mindre och medelstora högskolor är vidare garanterade representation i fakultetsnämnderna genom en bestämmelse i den nuvarande högskoleförordningen 14 kap. 24 § andra stycket.
Utskottet noterar att utbildningsministern i propositionen (s. 69) uttalar sin avsikt att i annat sammanhang återkomma till hur forskning vid de mindre och medelstora högskolorna skall främjas.
För närvarande finansieras forskningen vid de mindre och medelstora högskolorna i huvudsak på tre sätt. För det första har forskarutbildade lärare vid dessa högskolor möjlighet att få del av den s.k. rörliga resursen inom fakultetsanslagen. Den rörliga resursen är till för att bereda högskolelektorer och högskoleadjunkter, som har avlagt doktorsexamen, tillfälle att bedriva forskning. Vilka medel som skall avsättas för rörlig resurs beslutas av styrelsen för det universitet eller den högskola till vilken fakulteten är knuten. I sak bereds frågan om vilka lärare som skall få medel ur den rörliga resursen av resp. fakultetsnämnd. Fakultetsnämnderna har ansvar för att god forskarutbildning och forskning bedrivs inom hela deras resp. verksamhetsområden. För det andra finansieras en hel del forskning vid de mindre och medelstora högskolorna med externa medel, som av olika anslagsbeviljande myndigheter, organisationer och företag riktas till resp. högskola. För det tredje finns under anslaget Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål en anslagspost till forskningsstödjande åtgärder vid mindre och medelstora högskolor. Efter förslag i 1990 års forskningsproposition (prop. 1989/90:90, bet. UbU25, rskr. 328) har beloppet i det närmaste fyrdubblats under den treårsperiod som nämnda forskningsproposition avsåg. Innevarande budgetår uppgår beloppet till drygt 44,5 miljoner kronor. Medlen för forskningsstödjande åtgärder går direkt till resp. högskola och avser bl.a. att underlätta för lärarna att ansöka om forskningsstöd och projektanslag hos forskningsråd och andra forskningsfinansiärer. Ur dessa medel kan också stöd ges för forskarutbildning av lärare.
Utskottet erinrar om att varje högskolas styrelse har inseende över högskolans alla angelägenheter och svarar för att dess uppgifter fullgörs. I detta avseende innebär inte regeringens förslag till ny högskolelag någon förändring. En av uppgifterna är att anordna grundläggande utbildning så att samband mellan denna och forskningen främjas. Detta kräver bl.a. att lärarna vid högskolan på lämpligt sätt medverkar i forskning eller vid behov förvärvar kompetens för detta, dvs. genomgår forskarutbildning. För att så sker svarar alltså styrelsen för den högskola där lärarna är anställda. Det är varje högskolas styrelse som fastställer budget för högskolan, inkl. eventuella externa medel. Den nyss nämnda kraftiga förstärkningen av anslagsposten till forskningsstödjande åtgärder har inneburit ett förstärkt inflytande för högskolestyrelserna när det gäller forskningsverksamheten och forskarutbildningen av lärarna vid resp. högskola. Detta ser utskottet som positivt.
Utskottet anser dock inte att högskolestyrelsen vid mindre och medelstora högskolor bör överta det slags ansvar för forskning och forskarutbildning som fakultetsnämnderna för närvarande har. De två typerna av organ är sammansatta efter helt skilda principer. För vetenskapliga bedömningsfrågor lämpar sig fakultetsnämnder, men inte högskolestyrelser. Av det skälet kan utskottet inte tillstyrka motion 1992/93:Ub22 yrkande 6.
Enligt utskottets mening bör resurserna för forskningsstödjande åtgärder -- resurser som de mindre och medelstora högskolorna själva ansvarar för -- förstärkas. Utskottet har inhämtat att beredningen inom regeringskansliet av nästa års forskningsproposition är inriktad på bl.a. detta.
Utskottet vill vidare förorda att det inom varje fakultetsanslag genom statsmaktsbeslut avsätts en viss minsta andel för lärare från mindre och medelstora högskolor. Den andel som skall avsättas för de mindre och medelstora högskolorna bör baseras på antalet disputerade lärare vid dessa. Dessa medel skall liksom hittills fördelas efter prövning i fakultetsnämnderna, som enligt vad utskottet ovan erinrat om har ansvar för att god forskarutbildning och forskning bedrivs inom hela deras resp. verksamhetsområden. Utskottet vill betona detta ansvar. Styrelsen för den högskola till vilken fakulteten är knuten skall däremot inte -- så som hittills varit fallet med den rörliga resursen -- ha något ansvar för dessa medel.
Utskottet vill understryka att lärare vid mindre och medelstora högskolor skall bedömas med samma kvalitativa krav som lärare vid högskolor med fasta forskningresurser. Finns vid ett visst fördelningstillfälle inte kvalificerade sökande bör medlen få fonderas eller användning inom den avsedda högskolan t.ex. för lärares forskarutbildning övervägas.
Utöver detta sätt att via fakultetsanslaget stödja forskning vid mindre och medelstora högskolor vill utskottet framhålla att medlen för forskningsstödjande åtgärder är betydelsefulla för dessa högskolors uppbyggnad av forskningsverksamhet. Anslaget Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål, där dessa medel ingår, bör därför som tidigare nämnts ökas.
Utskottet anser inte att riksdagen i övrigt bör föregripa regeringens förslag, t.ex. när det gäller omfattningen eller lokaliseringen av resursförstärkningarna.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 13 och 1992/93:Ub22 yrkande 5 och med avslag på motionerna 1992/93:Ub1, 1992/93:Ub2 yrkande 6, 1992/93:Ub16 och 1992/93:Ub22 yrkande 6 som sin mening ge regeringen till känna.
Förslaget i motion 1992/93:Ub24 yrkande 3 synes innebära att styrelsen för den mindre eller medelstora högskolan skulle i någon mening bli underordnad styrelsen vid moderuniversitetet/moderhögskolan. Vidare innebär det att alla lärare vid en mindre eller medelstor högskola skulle ha sin fakultetsanknytning till samma moderuniversitet. Inte minst för lärarna i tekniska ämnen skulle detta vara olyckligt, eftersom teknisk fakultet endast finns vid två av universiteten. En filialanslutning till någon av de två tekniska högskolorna eller Högskolan i Luleå skulle å andra sidan ställa lärarna i andra ämnen, t.ex. humaniora och samhällsvetenskap, utan fakultetsanknytning. Utskottet avstyrker yrkandet.
I motion 1992/93:Ub21 (c) yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om ökad satsning på forskning inom t.ex. undervisning, vård och omsorg. En sådan satsning sägs kunna tillföra grundutbildningen inom dessa områden viktiga erfarenheter till gagn för studenterna i deras kommande yrkesutövning.
Utskottet hänvisar till vad som i det föregående anförts om vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Det begärda tillkännagivandet är enligt utskottets mening inte behövligt, varför riksdagen bör avslå yrkandet.
I regeringens lagförslag ingår inte någon föreskrift om att utbildningen, forskningen och utvecklingsarbetet skall bedrivas inom institutioner och andra arbetsenheter. Det framgår också att det inte är utbildningsministerns avsikt att införa någon central reglering av institutionsindelningen eller beslutsorgan för institutioner.
Motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 21 tar upp behovet av institutionsstyrelser. Motionärerna anser att varje institution skall ledas av en styrelse, om ej annat följer av föreskrifter som regeringen meddelar.
Utskottet noterar att departementspromemorian Fria universitet och högskolor (Ds 1992:1) innehöll ett utkast till högskolelag i vilket ingick en paragraf om att verksamheten vid varje högskoleenhet skall bedrivas inom institutioner och att högskolestyrelsen skall bestämma hur institutionerna skall ledas, såvida regeringen inte föreskriver annat. I departementspromemorians utkast till högskoleförordning sades att institutioner skall ledas antingen av en institutionsstyrelse med en prefekt som ordförande eller enbart av en prefekt. I remissbehandlingen av departementspromemorian har inget av universiteten och ingen av fackhögskolorna framfört invändningar mot detta.
Utskottet anser också att det bör ankomma på respektive högskolas styrelse att bestämma i dessa frågor. Riksdagen bör således avslå motion 1992/93:Ub12 yrkande 21.
När det gäller ledningsprinciper i övrigt föreslår utskottet att riksdagen lägger propositionen i motsvarande del till handlingarna.
Utvärdering
Ett ledmotiv i propositionen är betoningen av kvalitet. För att säkra kvaliteten behövs det på alla nivåer en väl fungerande utvärdering. Varje universitet och högskola bör enligt propositionen ansvara för sin egen utvärderingsverksamhet. På nationell nivå skall det nyinrättade utvärderingssekretariatet planera, beställa och sammanfatta och redovisa resultatet av nationella utvärderingar. Sekretariatet skall också granska hur universiteten och högskolorna själva bedriver och följer upp sin utvärderingsverksamhet.
I motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 24 anförs farhågor för att forskare och lärare som i strikt mening är experter på något visst specialområde blir överbelastade med arbetsuppgifter genom att utvärdering skall bedrivas på så många nivåer. Motionärerna anser att huvudprincipen för utvärdering bör vara att denna sker i förhand, dvs. genom noggrannhet i samband med tjänstetillsättningar och vid utdelning av forskningsanslag. När det gäller extern utvärdering är det enligt motionärerna av stor vikt att samhällsrelevanta aspekter inte sätts på undantag.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av noggrannhet vid tjänstetillsättningar och anslagsutdelning. När det gäller utvärdering i egentlig mening framhålls i propositionen (s. 67) vikten av att representanter för olika avnämare -- näringslivet, staten, landstingen, kommunen etc. -- deltar i utvärderingsprocessen i den utsträckning som kan vara motiverat. Utskottet finner således att motionärernas syfte är tillgodosett, varför riksdagen bör avslå yrkandet.
Principer för dimensionering och resurstilldelning
Regeringen begär riksdagens godkännande av det som i propositionen anförs om principer för dimensionering och resurstilldelning.
De i propositionen redovisade principerna innebär sammanfattningsvis följande.
Dimensioneringen av grundläggande högskoleutbildning görs normalt per utbildningsområde, som motsvarar de olika fakulteterna med tillägg av lärarutbildning och konstnärlig utbildning, således i betydligt mer översiktliga termer än i dag.
Inför varje treårsperiod utformas ett utbildningsuppdrag för varje universitet och högskola. I uppdraget anges de kvantitativa målen inom varje utbildningsområde, för vilka högskolan kan påräkna ersättning från staten. Som måttenhet för de kvantitativa prestationerna används i första hand helårsprestationer (en helårsprestation = 40 avklarade poäng). I uppdraget bör också anges minimiantalet examinerade för sådana examina där statsmakterna har anledning att förvissa sig om ett tillräckligt antal examinerade vid vissa tidpunkter. Vidare ställs i utbildningsuppdraget krav på att varje universitet och högskola har ett fungerande kvalitetssäkringssystem.
Utgångspunkten för resurstilldelningssystemet är att resurserna skall utnyttjas effektivt, samtidigt som kvaliteten skall höjas och förnyelsen främjas. Dessutom bör studenternas efterfrågan få genomslagskraft både vad gäller val av utbildning och av universitet eller högskola.
Huvuddelen av resurstilldelningen baseras på ersättning för helårsprestationer enligt utbildningsuppdraget. För varje utbildningsområde fastställs ett pris per helårsprestation, gällande lika för alla universitet och högskolor.
En del av anslaget till grundutbildning bör fördelas på grundval av i förväg fastställda och kända kvalitetsindikatorer.
En "rörlig resurs" som varje aktiv student för med sig till universitetet eller högskolan skulle enligt propositionen kunna komplettera dessa former för resurstilldelning.
För att närmare utveckla samt följa införandet av det nya resurstilldelningssystemet tillkallade regeringen i augusti 1992 en kommitté med företrädare för universitet och högskolor. Kommittén har antagit namnet Resursberedningen. Av direktiven (dir. 1992:85) framgår att det är regeringens avsikt att studenternas val skall påverka resurstilldelningen.
Regeringen räknar med att det nya systemet införs successivt under den närmaste treårsperioden, med beaktande av de efter hand vunna erfarenheterna.
Enligt motion 1992/93:Ub12 (s) yrkande 23 är de komponenter som tänks ingå i det nya resursfördelningssystemet alltför vagt uttryckta för att de nu skall kunna utgöra underlag för något riksdagens beslut i ärendet. Bl.a. beskrivs, heter det i motionen, inte närmare hur de olika delarna rent konkret skall utformas eller vilken inbördes vikt de skall ha. Motionärerna anser att det nya systemet skall bidra till ökad effektivitet i resursutnyttjandet och främja en hög och jämn kvalitet i all högskoleutbildning. Regeringen bör enligt deras mening återkomma till riksdagen med ett så tydligt utformat förslag att det står klart för riksdagen hur resurserna i framtiden faktiskt kommer att fördelas.
Det i propositionen föreslagna systemet medför enligt motion 1992/93:Ub23 (v) yrkande 13 att högskolorna kommer att pressas att driva upp poängproduktionen med alla till buds stående medel. Detta kommer enligt motionärerna att leda till starkt bundna studiegångar, vilket är av ondo vare sig de beslutats på central eller lokal nivå. De hävdar att Högskoleutredningen i sitt huvudbetänkande (Frihet, ansvar, kompetens. SOU 1992:1) har visat att önskan att höja genomströmningen ofta går på tvärs mot ambitionen att höja kvaliteten.
I överensstämmelse med Ny demokratis strategi för akademisk utbildning, som redovisats i det föregående, föreslås i motion 1992/93:Ub24 (nyd) yrkande 16 ett helt annat system för resurstilldelning. Varje högskola föreslås få rätt till en ekonomisk ersättning som är direkt proportionell till antalet antagna studenter och som utgår så länge studenterna presterar godkända studieresultat enligt uppställda kvalitetsnormer. Detta vill motionärerna reglera genom en ny paragraf i högskolelagen.
Motion 1992/93:Ub22 (c) påtalar vikten av att man vid utformandet av resurstilldelningssystemet beaktar att högskolan även skall erbjuda fortbildning och vidareutbildning (yrkande 2). I arbetet måste också beaktas behovet av resurser för distansundervisning och "utlokaliserad" utbildning i olika former (yrkande 3). För att ge universiteten och högskolorna rimliga planeringsförutsättningar bör vidare avräkning ske först efter tre år (yrkande 4).
Utskottet har på begäran under hand fått vissa klarlägganden från Utbildningsdepartementet om innebörden av de i propositionen föreslagna principerna. Sålunda har utskottet erfarit följande.
Totalramen för de ekonomiska resurser som staten tilldelar de statliga universiteten och högskolorna förblir begränsad. Ett automatiksystem i någon form, exempelvis i enlighet med förslaget i motion 1992/93:Ub24, är således inte aktuellt.
Det förutsätts att riksdagen även framdeles anvisar medel för ett budgetår i sänder, även om riksdagen fastställer ramar för en treårsperiod.
Genom information från Resursberedningen har framkommit att en modell som beredningen arbetar med bl.a. innebär följande.
Statens resurstilldelning till grundläggande utbildning vid universitet och högskolor avses utgå i efterhand. Den skall utgöra betalning för de prestationer som fullgjorts i enlighet med utbildningsuppdraget, inkluderande den "rörliga resursen" (s.k. studentpeng), som beräknas per utnyttjad årsstudieplats. De resurser en högskola förbrukar under pågående verksamhetsår kan därmed betraktas som förskott. Resursberedningen arbetar med frågan hur detta tekniskt skall gå till.
Med utgångspunkt i de "prislappar" som åsätts helårsprestationerna inom olika utbildningsområden och det utbildningsuppdrag som givits för treårsperioden räknar Resursberedningen med att det för varje högskola skall kunna anges ett "resurstak" för vart och ett av budgetåren i treårsperioden. Efter varje budgetårs slut görs en avstämning av antalet helårsprestationer och utnyttjade årsstudieplatser, varefter ersättning utbetalas för dessa upp till "resurstaket". En högskola, som inte lyckats nå upp till sitt resurstak ett visst budgetår, kan ta igen detta under ett senare år inom samma treårsperiod. Högskolan kan i så fall det senare året få ersättning som överstiger det för det året fastställda resurstaket, dock endast upp till vad som motsvarar utbildningsuppdraget för treårsperioden.
"Prislapparna" avses bli olika för olika utbildningsområden. Förslagen från Högskoleutredningen i betänkandet Resurser för högskolans grundutbildning (SOU 1992:44) bereds vidare inom Utbildningsdepartementet.
Resursberedningen har konstaterat att en viss omfördelning av resurser mellan högskolorna skulle ha blivit följden av de nya principerna, om dessa hade tillämpats på budgetåret 1992/93 (innevarande budgetår). Detta följer av dels att de nuvarande anslagen inte är beräknade på grundval av några enhetliga "prislappar" per plats, dels att högskolorna skiljer sig åt i fråga om effektivitet i form av poängproduktion per plats. Den beskrivna modellen skulle dock innebära att resurstaket för budgetåret 1993/94 inte för någon högskola sätts lägre än det belopp som den högskolan tilldelats budgetåret 1992/93.
Den "rörliga resursen" -- även kallad studentpeng -- avses utgöra en mindre del av den totala resurstilldelningen.
Utvecklandet av kvalitetsindikatorer kommer att ske under medverkan av utvärderingssekretariatet. Eftersom dessa indikatorer skall vara kända på förhand när de används för att påverka resurstilldelningen, kommer de inte att kunna påverka denna för budgetåret 1993/94. Man bör räkna med att en mycket liten del av den totala resurstilldelningen kommer att ske på grundval av kvalitetsindikatorer. Om sådana används selektivt kommer de ändå att få en sporrande effekt på högskolornas ansträngningar att hålla en hög kvalitet.
Viss verksamhet kommer enligt Resursberedningen att behöva läggas utanför systemet med prislappar och studentpeng. I utbildningsuppdragen avses även kunna förekomma särskilda åtaganden, utöver de kvantitativa målen inom olika utbildningsområden. Det kan t.ex. ses som ett sådant särskilt åtagande att en högskola har ett särskilt stort utbud av kurser på deltid (t.ex. för fortbildning och vidareutbildning) eller med distansundervisning. Säkerställandet av att vissa ämnen fortlever trots litet studentantal bör också kunna ske via särskilda åtaganden.
Utskottet utgår från att regeringen beaktar behovet av att säkerställa vissa verksamheter som från samhällets synpunkt är angelägna och som skulle riskera att missgynnas av en resurstilldelning som helt följer huvudlinjerna.
Utskottet erinrar om att riksdagen kommer att få ta slutlig ställning till resurstilldelningen inför budgetåret 1993/94 när regeringen lagt fram sin proposition om grundläggande högskoleutbildning i februari 1993. Med de klarlägganden som i det föregående redovisats anser utskottet att riksdagen kan godkänna de i propositionen anförda principerna för dimensionering och resurstilldelning. Riksdagen bör därför avslå motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 23, 1992/93:Ub23 yrkande 13 och 1992/93:Ub24 yrkande 16. Utskottet anser också att syftet med motion 1992/93:Ub22 yrkandena 2, 3 och 4 får anses i huvudsak tillgodosett, varför yrkandena bör avslås.
Behovet av stöd till funktionshindrade studenter tas upp i motion 1992/93:Ub5 (m, fp). Motionärerna anför att när universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) avvecklades den 1 juli 1992 försvann de resurser som fanns på myndigheten för särskilt stöd till studenter med funktionshinder (yrkande 1). De enskilda högskolornas ökade frihet vad avser resursfördelning, behörighetskrav och urvalsprinciper får inte leda till försämrade studiemöjligheter för dessa studenter (yrkande 2). Högskoleprov och andra antagningstester måste göras tillgängliga för studenter med funktionshinder (yrkande 3) och Verket för högskoleservice (VHS) få ett uttalat ansvar för uppföljning av stödet till studenter med funktionshinder (yrkande 4).
Utskottet noterar att det i regleringsbrevet för innevarande budgetår, liksom tidigare, finns en föreskrift om att högskolestyrelserna skall avsätta medel för handikappade studerande. UHÄ har tidigare kunnat utfärda föreskrifter om detta. UHÄ har därvid ålagt högskolestyrelserna att avsätta en viss andel av sin budget till detta. Regeringen har nu givit VHS i uppdrag att i efterhand sammanställa och till regeringen redovisa vilka resurser som använts för handikappändamål. Utskottet har också erfarit att VHS för närvarande undersöker möjligheterna att erbjuda högskoleprovet i punktskrift.
Allt detta visar enligt utskottets mening att regeringen och myndigheterna är uppmärksamma på de funktionshindrade studenternas behov. Vid mindre högskolor kan självfallet även i framtiden uppstå problem att inom de ekonomiska ramar som resp. högskola förfogar över klara de nödvändiga åtgärderna för funktionshindrade studenter. Regeringen har (prop. 1991/92:100 bil. 9, bet. UbU1, rskr. 241) just för sådana ändamål bemyndigats att göra överföringar mellan anslag för högskolan. Utskottet utgår från att regeringen kommer att vidta de åtgärder som behövs och vid behov återkommer till riksdagen i frågan.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub5.
Utskottet tar i detta sammanhang även upp motion 1991/92:Ub809 (s) (delvis), som gäller behovet av att stimulera utbildningen i esperanto. Enligt motionären skulle det vara av stort värde om en professur i esperanto kunde inrättas, t.ex. i Göteborg.
Utskottet erinrar om att riksdagen redan vid 1990/91 års riksmöte tog ställning för att professurer fr.o.m. budgetåret 1993/94 inte längre skall inrättas eller tillsättas av statsmakterna utan enbart genom lokala beslut (prop. 1990/91:150 del II bil. 7, bet. UbU21, rskr. 389). Ett tillkännagivande till regeringen om en professur i esperanto bör därför inte göras. Motionen avstyrks.
Lagförslagen i övrigt
I regeringens förslag till högskolelag, 5 kap. 3 §, återfinns på ett ställe den numera i lagstiftningen utmönstrade termen "kyrkobokförd". Utskottet föreslår att den byts ut mot "folkbokförd".
Utskottet har uppmärksammat att regeringens lagförslag inte upptar någon motsvarighet till den nuvarande högskolelagens 34a § som reglerar rätt för staten till ersättning från kommun eller landsting när statlig högskola tar emot studerande i utbildning som även anordnas av landsting. Sjukgymnastutbildning anordnas för närvarande både av landsting och av två statliga högskoleenheter. Utelämnandet har skett genom förbiseende.
Utskottet föreslår att det i 5 kap. högskolelagen efter 3 § i regeringens förslag införs en ny paragraf, 4 §, med den lydelse som i bilaga 3 betecknas som Utskottets förslag, och att 4 och 5 §§ i regeringens förslag skall betecknas 5 och 6 §§.
Utskottet har i övrigt inget att erinra mot regeringens förslag till högskolelag och föreslår att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget med de ändringar utskottet nu föreslagit, i den mån regeringens förslag inte omfattas av utskottets ställningstaganden i det föregående.
Regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1982:764) om vissa läkartjänster vid upplåtna enheter m.m. innebär endast en teknisk anpassning till aktuella organisatoriska förhållanden. Utskottet har inget att erinra mot förslaget och föreslår att riksdagen antar det.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ombildning av statliga högskolor till stiftelser, m.m. att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub485, 1991/92:Ub557, 1991/92:Ub805 yrkande 2, 1992/93:Ub2 yrkande 1, 1992/93:Ub12 yrkande 4, 1992/93:Ub23 yrkande 12 och 1992/93:Ub24 yrkande 22 godkänner vad i proposition 1992/93:1 anförts om strategin för förändringar av det svenska universitets- och högskolesystemet,
res. 1 (s) res. 2 (nyd) men. (v) - delvis
2. beträffande omfattningen av statens styrning att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkandena 14, 15, 17 och 21 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 4 kap. 4, 5 och 6 §§ samt 5 kap. 1, 2, 4 och 5 §§,
res. 3 (nyd)
3. beträffande rättssäkerhet att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub12 yrkande 2,
4. beträffande avgifter i högskoleutbildningen att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 3, 1992/93:Ub23 yrkande 2 och 1992/93:Ub26,
res. 4 (s) men. (v) - delvis
5. beträffande vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub21 yrkande 1 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 1 kap. 2, 3 och 10 §§ med den ändringen att 10§ ges den i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade lydelsen,
res. 5 (nyd) - villk. 3
6. beträffande bestämmelse i högskolelagen om effektivt resursutnyttjande att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub23 yrkande 3 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 1 kap. 4 §,
men. (v) - delvis
7. beträffande jämställdhet och förståelse för internationella förhållanden, m.m. att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub805 yrkande 9, 1991/92:A805 yrkande 29, 1991/92:A817 yrkande 6 delvis, 1992/93:Ub2 yrkande 4, 1992/93:Ub12 yrkande 6 och 1992/93:Ub23 yrkande 5 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 1 kap. 5 §,
res. 6 (s) men. (v) - delvis
8. beträffande vidgad social rekrytering till högskoleutbildning att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 1 och 1992/93:Ub23 yrkande 4,
res. 7 (s) men. (v) - delvis
9. beträffande målen för högskoleutbildningen att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 5 och 1992/93:Ub23 yrkande 6 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 1 kap. 9 §,
res. 8 (s) men. (v) - delvis
10. beträffande avveckling av allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:1 bemyndigar regeringen att avveckla samtliga allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer fr.o.m. budgetåret 1993/94,
11. beträffande översyn av all högskoleutbildning att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub494 yrkande 4,
men. (v) - delvis
12. beträffande rätt för de mindre och medelstora högskolorna att utfärda magisterexamen att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 7 och 1992/93:Ub18,
res. 9 (s)
13. beträffande uppdelning av högskoleutbildningen i akademisk och övrig kvalificerad postgymnasial utbildning att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub24 yrkandena 18 och 19,
res. 10 (nyd)
14. beträffande studie- och yrkesvägledarexamen att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 8 delvis samt 1992/93:Ub22 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. beträffande yrkesexamina för de medellånga vårdutbildningarna att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub8, 1992/93:Ub12 yrkande 9 och 1992/93:Ub15 yrkande 1 delvis samt yrkande 2,
res. 11 (s)
16. beträffande barn- och ungdomspedagogisk examen att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub7 yrkande 1,
res. 12 (s)
17. beträffande längden på utbildningarna till förskollärare och fritidspedagog att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub7 yrkande 2,
res. 13 (s)
18. beträffande yrkesexamina i övrigt att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub418 yrkande 3, 1991/92:Ub561 yrkande 3, 1992/93:Ub12 yrkande 8 delvis och 1992/93:Ub15 yrkande 1 delvis,
res. 14 (s)
19. beträffande beslutsnivån när det gäller examensordningen att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub12 yrkande 22,
res. 15 (s)
20. beträffande generell examen i tillägg till en yrkesexamen att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub11,
21. beträffande vetenskaplig grundkurs att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub23 yrkande 14,
men. (v) - delvis
22. beträffande civilingenjörsutbildning vid högskolan i Karlstad att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub4,
23. beträffande tillgodoräknande av utbildning att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub23 yrkande 1,
men. (v) - delvis
24. beträffande betyg i grundutbildningen att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub23 yrkande 15,
men. (v) - delvis
25. beträffande begränsning i studenternas rätt att genomgå prov att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub12 yrkande 10,
res. 16 (s)
26. beträffande examensordning m.m. i övrigt att riksdagen lägger proposition 1992/93:1 i motsvarande del till handlingarna,
27. beträffande allmän behörighet till grundläggande högskoleutbildning att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkande 1 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 1 kap. 8 §,
res. 17 (nyd) - villk. 10
28. beträffande svenska som andraspråk att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub513,
29. beträffande särskilda behörighetsvillkor, m.m. att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 11, 1992/93:Ub23 yrkande 17 och 1992/93:Ub24 yrkande 12 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 4 kap. 2 §,
res. 18 (s) res. 19 (nyd)
30. beträffande deslegitimerad sjukvårdspersonal att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub415,
31. beträffande bestämmelser om urval till grundläggande högskoleutbildning att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 12, 1992/93:Ub14, 1992/93:Ub20, 1992/93:Ub23 yrkande 16 och 1992/93:Ub24 yrkande 13 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 4 kap. 3 §,
res. 20 (nyd)
32. beträffande positiv särbehandling och förtur för underrepresenterat kön vid antagning till utbildning att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub13,
33. beträffande värdet av gymnastik och gymnastikbetygets betydelse att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub240,
34. beträffande tillträde till grundläggande högskoleutbildning i övrigt att riksdagen lägger proposition 1992/93:1 i motsvarande del till handlingarna,
35. beträffande graderade betyg i forskarutbildningen att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 14 och 1992/93:Ub23 yrkande 18,
res. 21 (s)
36. beträffande kvinnors möjligheter till forskarstudier att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub21 yrkande 3,
37. beträffande forskarutbildning i övrigt att riksdagen lägger proposition 1992/93:1 i motsvarande del till handlingarna,
38. beträffande allmän bestämmelse om innehållet i lärartjänster att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkande 4 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 3 kap. 1 §,
res. 22 (nyd)
39. beträffande behörighet och befordringsgrunder för tjänster som professor att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkande 5 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 3 kap. 2 § första t.o.m. tredje stycket,
res. 23 (nyd)
40. beträffande professurer för konstnärlig verksamhet att riksdagen beslutar att i 3 kap. 2 § förslaget till högskolelag skall införas ett fjärde stycke av den lydelse som i bilaga 3 betecknas som Utskottets förslag,
41. beträffande anställningstrygghet för professorer att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkandena 6 och 7 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 3 kap. 3 och 4 §§,
res. 24 (nyd)
42. beträffande lagreglering av tjänst som lektor att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub2 yrkande 5, 1992/93:Ub12 yrkandena 16 och 17, 1992/93:Ub23 yrkande 10, 1992/93:Ub24 yrkande 8 och 1992/93:Ub25 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 3 kap. 5 §,
res. 25 (nyd)
43. beträffande tidsbegränsning av lektorstjänst att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 15, 1992/93:Ub19 samt 1992/93:Ub23 yrkande 11,
44. beträffande regleringen av vilka lärartjänster som skall finnas att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkande 9 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 3 kap. 6 §,
res. 26 (nyd)
45. beträffande bisysslor att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkande 10 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 3 kap. 7 §,
res. 27 (nyd)
46. beträffande rätten att kommersiellt utnyttja uppnådda forskningsresultat att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub24 yrkande 11,
res. 28 (nyd)
47. beträffande individuell lönesättning att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub24 yrkande 20,
res. 29 (nyd)
48. beträffande högskolestyrelses sammansättning att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub2 yrkandena 2 och 3, 1992/93:Ub12 yrkande 18, 1992/93:Ub23 yrkande 7 och 1992/93:Ub24 yrkande 2 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 2 kap. 4 §,
res. 30 (s) res. 31 (nyd) men. (v) - delvis
49. beträffande fakultetsnämnds sammansättning att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 19 och 1992/93:Ub23 yrkande 8 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 2kap. 5§ andra stycket,
res. 32 (s) men. (v) - delvis
50. beträffande särskilda organ för grundutbildningen att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub9, 1992/93:Ub12 yrkande 20 och 1992/93:Ub23 yrkande 9 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 2 kap. 6 §,
res. 33 (s) men. (v) - delvis
51. beträffande avgränsning av fakulteternas vetenskapsområde att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub3 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 2kap. 5§ första stycket med den ändringen att stycket erhåller den i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade lydelsen,
52. beträffande särreglering för Sveriges lantbruksuniversitet att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ub6, 1992/93:Ub10 och 1992/93:Ub17 beslutar att i högskolelagens 2 kap. införs en ny paragraf, 7 §, med den lydelse som i bilaga 3 anges som Utskottets förslag,
53. beträffande de mindre och medelstora högskolornas ställning när det gäller forskning och forskarutbildning att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 13 och 1992/93:Ub22 yrkande 5 och med avslag på motionerna 1992/93:Ub1, 1992/93:Ub2 yrkande 6, 1992/93:Ub16, 1992/93:Ub22 yrkande 6 och 1992/93:Ub24 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 34 (c)
54. beträffande ökad satsning på forskning inom undervisning, vård och omsorg att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub21 yrkande 2,
55. beträffande institutionsstyrelser att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub12 yrkande 21,
res. 35 (s)
56. beträffande ledningsprinciper i övrigt att riksdagen lägger proposition 1992/93:1 i motsvarande del till handlingarna,
57. beträffande kvalitet och utvärdering att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub12 yrkande 24 lägger proposition 1992/93:1 i motsvarande del till handlingarna,
58. beträffande principer för dimensionering och resurstilldelning att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 23, 1992/93:Ub22 yrkandena 2, 3 och 4, 1992/93:Ub23 yrkande 13 och 1992/93:Ub24 yrkande 16 godkänner vad som anförts i proposition 1992/93:1,
res. 36 (nyd) - villk. 3 men. (v) - delvis
59. beträffande stöd till funktionshindrade studenter att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub5,
60. beträffande professur i esperanto att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub809,
61. beträffande högskolelagen i övrigt att riksdagen antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag, i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt i det föregående, med de ändringarna att 5 kap. 3 § får den i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade lydelsen, samt att det i 5 kap. införs en ny paragraf, 4 §, med den i bilaga 3 som Utskottets förslag betecknade lydelsen, och att 4 och 5 §§ i regeringens förslag betecknas 5 och 6 §§,
res. 37 (nyd) - villk. 3
62. beträffande lag om ändring i lagen (1982:764) om vissa läkartjänster vid upplåtna enheter, m.m. att riksdagen antar det i proposition 1992/93:1 framlagda lagförslaget.
Stockholm den 3 december 1992
På utbildningsutskottets vägnar
Ann-Cathrine Haglund
I beslutet har deltagit: Ann-Cathrine Haglund (m), Lena Hjelm-Wallén (s), Rune Rydén (m), Bengt Silfverstrand (s), Margitta Edgren (fp), Ingvar Johnsson (s), Larz Johansson (c), Berit Löfstedt (s), Bo Arvidson (m), Ewa Hedkvist Petersen (s), Stefan Kihlberg (nyd), Eva Johansson (s), Ulf Melin (m), Inger Lundberg (s) och Tuve Skånberg (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Thommy Ohlsson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Ombildning av statliga högskolor till stiftelser, m.m. (mom. 1)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "I fråga om ändrat" och slutar med "universitets- och högskolesystemet" bort ha följande lydelse:
I fråga om ändrat huvudmannaskap för vissa nu statliga universitet och högskolor, ev. bildandet av stiftelser, har regeringen inte lagt fram något konkret förslag. Utskottet anser emellertid att ett ändrat huvudmannaskap inte, så som anförs i propositionen, behövs för att mångfald och konstruktiv konkurrens skall befordras. I motionerna från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har däremot framförts argument mot stiftelsebildning, som enligt utskottets mening är avgörande. I propositionen aviseras ett kommande förslag om bildande av stiftelser. Riksdagen bör därför nu ge regeringen sin uppfattning i denna fråga till känna.
Utskottet kan -- -- -- (=utskottet) högskolornas organisation.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub805 yrkande 2 och 1992/93:Ub12 yrkande 4, med anledning av propositionen och motionerna 1992/93:Ub2 yrkande 1 och 1992/93:Ub23 yrkande 12 och med avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkande 22 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 1. beträffande ombildning av statliga högskolor till stiftelser, m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub805 yrkande 2 och 1992/93:Ub12 yrkande 4, med anledning av vad i proposition 1992/93:1 anförts om strategin för förändringar av det svenska universitets- och högskolesystemet samt med anledning av motionerna 1992/93:Ub2 yrkande 1 och 1992/93:Ub23 yrkande 12 och med avslag på motionerna 1991/92:Ub485, 1991/92:Ub557 och 1992/93:Ub24 yrkande 22 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Ombildning av statliga högskolor till stiftelser, m.m. (mom. 1)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Utskottet kan" och på slutar med "universitets- och högskolesystemet" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till uppfattningen att högskolor och universitet kan drivas i flera olika juridiska former och att den statliga styrningen bör hållas vid ett absolut minimum. Den avreglering som föreslås i propositionen är endast ett första steg, men viktigare än att nu diskutera hur huvudmannaskapet skall vara.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen dels med avslag på motionerna 1991/92:Ub805 yrkande 2, 1992/93:Ub2 yrkande 1, 1992/93:Ub12 yrkande 4 och 1992/93:Ub23 yrkande 12 godkänner vad som anförts i proposition 1992/93:1 om strategi för förändring av det svenska universitets- och högskolesystemet, dels med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 22 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande ombildning av statliga högskolor till stiftelser, m.m. att riksdagen dels med avslag på motionerna 1991/92:Ub485, 1991/92:Ub557, 1991/92:Ub805 yrkande 2, 1992/93:Ub2 yrkande 1, 1992/93:Ub12 yrkande 4 och 1992/93:Ub23 yrkande 12 godkänner vad som anförts i proposition 1992/93:1 om strategi för förändring av det svenska universitets- och högskolesystemet, dels med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 22 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Omfattningen av statens styrning (mom. 2)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "och 5§§" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning såväl när det gäller lagförslaget som när det gäller strategin för akademisk utbildning. Utskottet föreslår att 4kap. 4§ samt hela 5kap. utgår ur lagen. Vidare föreslår utskottet att 4kap. 5 och 6§§ i regeringsförslaget ges den lydelse som i bilaga 5 betecknats som Reservantens förslag, och att 4kap. 5--7§§ betecknas 4--6§§. Riksdagen bör dessutom som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om strategin för akademisk utbildning.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
2. beträffande omfattningen av statens styrning att riksdagen dels med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkandena 14, 15 och 17 beslutar att 4kap. 4§ samt 5kap. 1, 2, 4 och 5§§ skall utgå ur lagen samt antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 4 kap. 5 och 6§§ med den ändringen att sistnämnda paragrafer erhåller den i bilaga 5 som Reservantens förslag betecknade lydelsen, varvid 5--7§§ ges beteckningen 4--6§§, dels med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strategi för akademisk utbildning,
4. Avgifter i högskoleutbildningen (mom. 4)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "När det" och på slutar med "och 1992/93:Ub26" bort ha följande lydelse:
När det gäller nu fristående högskolor noterar utskottet att det i de av regeringen stadfästa grundstadgarna för Handelshögskolan i Stockholm, som är den största av dessa, föreskrivs (20 §) att studenterna inte skall utge termins-, inskrivnings-, examens- eller kompletteringsavgifter. Som framgår av det föregående utgår utskottet från att regeringen återkommer till riksdagen i fråga om reglerna för relationerna mellan staten och fristående universitet och högskolor. Utskottet anser att riksdagen redan nu bör framföra som sin bestämda uppfattning, att inga högskolor skall få ta ut avgifter av de studerande som genomgår grundläggande högskoleutbildning eller forskarutbildning. För utbildning som sker på uppdrag av annan än staten skall särskilda regler gälla. Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 3 och med anledning av motionerna 1992/93:Ub23 yrkande 2 och 1992/93:Ub26 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
4. beträffande avgifter i högskoleutbildningen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 3 och med anledning av motionerna 1992/93:Ub23 yrkande 2 och 1992/93:Ub26 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet (mom. 5)
Under förutsättning av bifall till reservation 3
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "Det är" och slutar med "föreslagna tillägget" bort utgå.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
5. beträffande vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub21 yrkande 1 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 1 kap. 2 och 3§§ samt beslutar att 10§ skall utgå ur lagen,
6. Jämställdhet och förståelse för internationella förhållanden, m.m. (mom. 7)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande, som på s. 21 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "till fyllest" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det i högskolelagen, på samma sätt som skett i skollagen (1985:1100, ändr. 1990:1477, 1 kap. 2 och 9 §§), bör skrivas in att verksamheten i högskolan skall främja de grundläggande värden som ett demokratiskt samhälle bygger på. Högskolan måste i sin verksamhet utgöra och upplevas vara en betydelsefull kraft i samhället. Det är angeläget för högskolans framtid att den av omgivningen inte upplevs vara isolerad från samhället i övrigt.
Det är också -- mot bakgrund av de brister som bl.a. påtalades i propositionen Jämställdhetspolitiken inför 90-talet (prop. 1987/88:105, bet. AU 17, UbU34, rskr. 364 och 365) angeläget att jämställdhet mellan kvinnor och män i högskolans verksamhet inte bara iakttas utan även främjas.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "1 kap. 5 §" bort ha följande lydelse:
Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub12 yrkande 6 och med avslag på motionerna 1991/92:Ub805 yrkande 9, 1991/92:A805 yrkande 29, 1991/92:A817 yrkande 6 delvis, 1992/93:Ub2 yrkande 4 och 1992/93:Ub23 yrkande 5 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 1 kap. 5 § med den ändringen att paragrafen får den i bilaga 4 som Reservanternas förslag betecknade lydelsen.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
7. beträffande jämställdhet och förståelse för internationella förhållanden, m.m. att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 6 och med avslag på motionerna 1991/92:Ub805 yrkande 9, 1991/92:A805 yrkande 29, 1991/92:A817 yrkande 6 delvis, 1992/93:Ub2 yrkande 4 och 1992/93:Ub23 yrkande 5 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 1 kap. 5 § med den ändringen att paragrafen får den i bilaga 4 som Reservanternas förslag betecknade lydelsen,
7. Vidgad social rekrytering till högskoleutbildning (mom. 8)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Utskottet erinrar om att ett av målen för högskolepolitiken sedan lång tid har varit att åstadkomma en vidgad social rekrytering (t.ex. prop. 1975:9, bet. UbU17, prop. 1987/88:109, bet. UbU32, prop. 1990/91:100 bil. 10, bet. UbU11). Om detta har det rått enighet i riksdagen. Detta mål nämns emellertid över huvud taget inte i förevarande proposition, vilket utskottet finner anmärkningsvärt.
Även om högskolans grundläggande utbildning byggts ut kraftigt de senaste åren kvarstår en synnerligen oändamålsenlig social snedrekrytering till högre studier. Detta framgår tydligt när man studerar den sociala bakgrunden hos de antagna till olika utbildningar i högskolan hösten 1991. Så kom tex. 60 % av dem som antagits till läkarutbildning från högre tjänstemannahem och enast 6 % från arbetarhem. Inom civilingenjörsutbildningarna var motsvarande siffor 43 % resp. 10 %, för samhällsplanerare 41 % resp. 11 %. Bland de antagna till grundskollärarutbildningen årskurs 1--7 kom en lika stor andel från högre tjänstemannahem som från arbetarhem, nämligen 22 %. Inom utbildningen till förskollärare kom 11 % från högre tjänstemannahem och 34 % från arbetarhem.
Det finns inte anledning för statsmakterna att överge den tidigare linjen. Dessvärre föreligger det stora svårigheter i arbetet på att åstadkomma en socialt jämnare rekrytering. Social snedrekrytering förekommer vid varje utbildningsval på utbildningssystemets alla nivåer. Den finns i grundskolan, vid valet av gymnasielinje samt vid antagningen till högre utbildning. Denna fråga måste således ägnas stor uppmärksamhet i alla delar av utbildningsväsendet.
Den 1 juli 1991 tillkallade den dåvarande regeringen en särskild utredare (U 1991:07) för att översiktligt beskriva omfattningen av den sociala snedrekryteringen till högre studier samt försöka klargöra dess orsaker. Utredningen beräknas avsluta sitt arbete i februari 1993. När resultatet redovisats blir det enligt utskottets mening nödvändigt att regeringen vidtar kraftfulla åtgärder i syfte att komma till rätta med den sociala snedrekryteringen inom olika delar av utbildningssystemet, inte minst inom den högre utbildningen.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 1 och med anledning av motion 1992/93:Ub23 yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
8. beträffande vidgad social rekrytering till högskoleutbildning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 1 och med anledning av motion 1992/93:Ub23 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Målen för högskoleutbildningen (mom. 9)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "1 kap. 9 §" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser inte att det finns skäl att ur högskolelagen stryka yrkesförberedelse som ett av målen för högskoleutbildningen. Personlig utveckling omfattar vidare enligt utskottets mening mera än intellektuell träning. Målet att utbildningen i högskolan skall främja de studerandes personliga utveckling -- ett mål som skrevs in i högskolelagen 1977 efter enhälligt beslut av riksdagen -- bör därför kvarstå i högskolelagen.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 5 och med avslag på propositionen samt motion 1992/93:Ub23 yrkande 6 antar den i bilaga 4 som Reservanternas förslag betecknade lydelsen av 1 kap. 9 § högskolelagen.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
9. beträffande målen för högskoleutbildningen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 5 och med avslag på proposition 1992/93:1 samt motion 1992/93:Ub23 yrkande 6 antar den i bilaga 4 som Reservanternas förslag betecknade lydelsen av 1 kap. 9 § högskolelagen,
9. Rätt för de mindre och medelstora högskolorna att utfärda magisterexamen (mom. 12)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Utskottet tar" och slutar med "och 1992/93:Ub18" bort ha följande lydelse:
Utskottet tar fasta på grundtanken i propositionen, att villkoren för att ett universitet eller en högskola skall få utfärda magisterexamen är att vederbörande erbjuder utbildningar som fyller de kvalitativa fordringarna. Inrättandet av utvärderingssekretariatet skapar möjligheter att fortlöpande pröva om detta är fallet vid de högskolor som anordnar utbildning till magisterexamen. Vid många av de mindre och medelstora högskolorna -- inte enbart de f.d. universitetsfilialerna och Högskolan i Sundsvall--Härnösand -- finns lärare som har avlagt doktorsexamen och fortsatt bedriver forskning med medel från olika håll. Detta förhållande är en tillgång för den högre utbildningen i Sverige, som bör tas till vara. När examensordningen införs bör därför dessa högskolor inte diskrimineras i förhållande till universiteten och fackhögskolorna. För alla universitet och högskolor bör gälla att deras verksamhet granskas genom utvärderingssekretariatet och att deras rätt att utfärda olika examina på grundval av denna granskning vid behov kan omprövas.
Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 7 och med anledning av motion 1992/93:Ub18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
12. beträffande rätt för de mindre och medelstora högskolorna att utfärda magisterexamen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 7 och med anledning av motion 1992/93:Ub18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Uppdelning av högskoleutbildningen i akademisk och övrig kvalificerad postgymnasial utbildning (mom. 13)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Utskottet hänvisar" och slutar med "18 och 19" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar liksom motionärerna att mycket av det som i Sverige för närvarande räknas som högskoleutbildning enligt internationellt vedertagna normer inte är det. Det fortsatta reformarbetet på den högre utbildningens område bör därför bedrivas med sikte på att förverkliga den uppdelning som föreslås i motionen. Detta bör riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkandena 18 och 19 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
13. beträffande uppdelning av högskoleutbildningen i akademisk och övrig kvalificerad postgymnasial utbildning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkandena 18 och 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Yrkesexamina för de medellånga vårdutbildningarna (mom.15)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med "Utskottet hänvisar" och på s. 26 slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet hänvisar till att regeringen nu bereder frågan om den i sistnämnda motion åsyftade översynen, som begärdes av riksdagen våren 1990 (bet. 1989/90:UbU21, rskr. 232) och som utskottet haft anledning att aktualisera vid sina ställningstaganden till skilda motionsyrkanden (bet. 1990/91:UbU12, 1991/92:UbU14). Riksdagen har i sitt tillkännagivande våren 1990 om denna översyn bl.a. sagt att det är väsentligt att beakta de anpassningar till internationella förhållanden som blir alltmer nödvändiga. Utskottet anser att regeringen i sin beredning av ärendet -- sedan utbildningslinjerna avskaffats som begrepp -- bör pröva frågan om behovet av yrkesexamina för motsvarande yrken. Det är också angeläget att översynen redovisas till riksdagen senast under våren innevarande riksmöte. Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 9 och med anledning av motionerna 1992/93:Ub8 och 1992/93:Ub15 yrkande 1 delvis samt yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
15. beträffande yrkesexamina för de medellånga vårdutbildningarna att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 9 och med anledning av motionerna 1992/93:Ub8 och 1992/93:Ub15 yrkande 1 delvis samt yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Barn- och ungdomspedagogisk examen (mom. 16)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med "Utskottet, som" och slutar med "i frågan" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärens uppfattning att utvecklingen inom barnomsorgen gått i en riktning som gör att förskollärares och fritidspedagogers verksamhet skiljer sig alltmera. De tidigare mycket allmänt förekommande gemensamma avdelningarna mellan daghem och fritidshem (utvidgade syskongrupper) är t.ex. nu alltmer ovanliga. Tanken att slå samman dessa båda utbildningar har därför förlorat i aktualitet och skulle i nuläget inte vara till någon fördel.
Utskottet anser att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub7 yrkande 1 som sin mening bör ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
16. beträffande barn- och ungdomspedagogisk examen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub7 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Längden på utbildningarna till förskollärare och fritidspedagog (mom. 17)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med "Utskottet finner" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Mot bakgrund av de nya och allt större kraven som ställts på förskole- och fritidshemsverksamheten anser utskottet att längden av de nuvarande förskollärar- och fritidspedagogutbildningarna behöver ses över. Detta bör riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ub7 yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
17. beträffande längden på utbildningarna till förskollärare och fritidspedagog att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ub7 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Yrkesexamina i övrigt (mom. 18)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "Motionsyrkandena avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet utgår från att det skall vara möjligt att införa ytterligare yrkesexamina, utöver dem i propositionen uppräknade, om det finns tungt vägande skäl. Ett motiv för att ha särskilda examina är, som anförts ovan, behovet av att kunna säkerställa att ett tillräckligt antal personer med viss kompetens kommer att examineras. När det gäller miljö- och hälsoskyddsinspektörer föreligger enligt utskottets mening skäl för en yrkesexamen, eftersom miljö- och hälsoskyddsverksamheten innefattar myndighetsutövning. Utskottet anser i övrigt inte att riksdagen nu har anledning att ta ställning till huruvida det skall finnas yrkesexamina för de i motionerna angivna yrkena. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ub12 yrkande 15 delvis och med avslag på motionerna 1991/92:Ub418 yrkande 3, 1991/92:Ub561 yrkande 3 och 1992/93:Ub15 yrkande 1 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
18. beträffande yrkesexamina i övrigt att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ub12 yrkande 8 delvis och med avslag på motionerna 1991/92:Ub418 yrkande 3, 1991/92:Ub561 yrkande 3 och 1992/93:Ub15 yrkande 1 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Beslutsnivån när det gäller examensordningen (mom. 19)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med "Utskottet anser inte" och slutar med "yrkande 22" bort ha följande lydelse:
Vilka examina som kan utfärdas inom högskolan är enligt utskottets mening av strategisk betydelse. Även i fråga om examina för vilka särskild precisering i utbildningsuppdragen inte anses nödvändig bör därför riksdagen också fortsättningsvis ta ställning till om de skall ingå i examensordningen. Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 22 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet här anfört.
dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
19. beträffande beslutsnivån när det gäller examensordningen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 22 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Begränsning i studenternas rätt att genomgå prov (mom. 25)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med "De olika" och slutar med "yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Begränsning i rätten att genomgå prov har förekommit längre tillbaka i tiden. Att döma av remissyttrandena över departementspromemorian Fria universitet och högskolor (Ds 1992:1), vilka finns publicerade i Ds 1992:52 vol. 1--4, anses på många håll inom universitet och högskolor sådan begränsning vara ett dåligt instrument för att effektivisera studierna. Det finns därför enligt utskottets mening ingen anledning att nu öppna möjlighet att återinföra en sådan begränsning. Utskottet föreslår mot bakgrund av det anförda att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att moment 25 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
25. beträffande begränsning i studenternas rätt att genomgå prov att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Allmän behörighet till grundläggande högskoleutbildning (mom. 27)
Under förutsättning av bifall till reservation 10
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med "Utskottet, som" och slutar med "1 kap. 8 §" bort ha följande lydelse:
Utskottet, som i det föregående har tillstyrkt den av motionärerna föreslagna uppdelningen, anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om sådan reglering av allmän behörighet, att det för den akademiska utbildningen krävs kunskaper motsvarande sådant nationellt program i gymnasieskolan som syftar till fortsatta akademiska studier. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1992/93:Ub24 yrkande 1 dels antar det i propositionen framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 1 kap. 8 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att moment 27 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
27. beträffande allmän behörighet till grundläggande högskoleutbildning att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:1 och motion 1992/93:Ub24 yrkande 1 dels antar det i propositionen framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 1 kap. 8 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Särskilda behörighetsvillkor, m.m. (mom. 29)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "4 kap. 2 §" bort ha följande lydelse:
Utskottet erinrar om att studieorganisationen enligt de riktlinjer som riksdagen ställde sig bakom våren 1991 (prop. 1990/91:150 bil. II:7, bet. UbU21) skall bli en lokal fråga. I sitt betänkande anförde utskottet därvid följande (s. 22):
I dagens linjesystem finns vidare ett antal utbildningar som direkt förbereder för en klart definierad yrkesroll. Ett likvärdigt innehåll och en någorlunda enhetlig studieorganisation är här en förutsättning för att utbildningens mål skall uppnås. Hit hör bl.a. lärarutbildningar, vårdutbildningar, psykologutbildning samt utbildningar i rättsvetenskap. Ett sådant studieorganisatoriskt mönster bör enligt utskottet även följas framgent även om linjesystemet formellt avvecklas.
-- -- -- Utskottet förutsätter emellertid att den aviserade examensordningen kommer att utformas så att den tar hänsyn till de olika studieorganisatoriska förutsättningar som finns inom olika utbildningar.
Mot bakgrund av de förväntningar som riksdagen sålunda har uttalat när det gäller examensordningen bör det inte vara omöjligt för regeringen att finna sätt att tillgodose behovet av likvärdiga särskilda behörighetsvillkor när det gäller sådana utbildningar som dem utskottet nämnde i det nyss citerade betänkandet.
Det är bl.a. mot denna bakgrund värdefullt att lagförslaget i propositionen ger regeringen utrymme för att meddela centrala föreskrifter när det gäller särskilda behörighetsvillkor.
Förbud mot diskriminering av olika slag finns redan dels i regeringsformen 2 kap. 15 och 16 §§, dels i förevarande lagförslag 4 kap. 2 § andra stycket.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 11 och 1992/93:Ub23 yrkande 17 och med avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkande 12 dels antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 4 kap. 2 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
29. beträffande särskilda behörighetsvillkor, m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 11 och 1992/93:Ub23 yrkande 17 och med avslag på motion 1992/93:Ub24 yrkande 12 dels antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 4 kap. 2 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Särskilda behörighetsvillkor, m.m. (mom. 29)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med "Lagförslaget i" och slutar med "4 kap. 2 §" bort ha följande lydelse:
Lagförslaget i propositionen ger regeringen utrymme för att meddela centrala föreskrifter när det gäller särskilda behörighetsvillkor. Detta är uttryck för en statlig styrning som enligt utskottets mening inte bör förekomma i högskolan. Utskottet anser också att det i denna paragraf klart bör uttalas ett förbud mot diskriminering av olika slag.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 12 och med avslag på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 11 och 1992/93:Ub23 yrkande 17 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 4 kap. 2 § med den ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 5 som Reservantens förslag betecknade lydelsen.
dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
29. beträffande särskilda behörighetsvillkor, m.m. att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 12 och med avslag på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 11 och 1992/93:Ub23 yrkande 17 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 4 kap. 2 § med den ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 5 som Reservantens förslag betecknade lydelsen,
20. Bestämmelser om urval till grundläggande högskoleutbildning (mom. 31)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med "Utskottet har" och på s.33 slutar med "4kap. 3§" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser inte att staten bör styra hur universiteten och högskolorna gör urval bland sökande till utbildning.
Studieomdöme från folkhögskola -- -- -- (=utskottet) uppfattning tillgodosedda.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 13 och med avslag på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 12, 1992/93:Ub14, 1992/93:Ub20 och 1992/93:Ub23 yrkande 16 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 4 kap. 3 § med den ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 5 som Reservantens förslag betecknade lydelsen.
dels att moment 31 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
31. beträffande bestämmelser om urval till grundläggande högskoleutbildning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 13 och med avslag på motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 12, 1992/93:Ub14, 1992/93:Ub20 och 1992/93:Ub23 yrkande 16 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 4 kap. 3 § med den ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 5 som Reservantens förslag betecknade lydelsen,
21. Graderade betyg i forskarutbildningen (mom. 35)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med "Utskottet finner" och slutar med "yrkande 18" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser inte att regeringen har visat övertygande skäl för att frångå den bedömning som under många år har gjorts inom universiteten, nämligen att graderade betyg på doktorsavhandlingar leder till förlängd utbildningstid. Denna bedömning görs även i dag av exempelvis Sveriges universitetslärarförbund. Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 14 och 1992/93:Ub23 yrkande 18 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 35 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
35. beträffande graderade betyg i forskarutbildningen att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 14 och 1992/93:Ub23 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Allmän bestämmelse om innehållet i lärartjänster (mom. 38)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "3 kap. 1 §" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser liksom motionärerna att det nu är dags att skärpa kravet på att utbildning och forskning skall gå hand i hand. Riksdagen bör därför med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 4 anta det i propositionen framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 3 kap. 1 § med den ändring att paragrafen erhåller den i bilaga 5 som Reservantens förslag betecknade lydelsen.
dels att moment 38 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
38. beträffande allmän bestämmelse om innehållet i lärartjänster att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 4 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 3 kap. 1 § med den ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 5 som Reservantens förslag betecknade lydelsen,
23. Behörighet och befordringsgrunder för tjänster som professor (mom. 39)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "tredje stycket" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att varje universitet och högskola själv bör få bestämma i dessa frågor utan inblandning av statsmakterna. Riksdagen bör därför med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 5 anta det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 3 kap. 2 § första t.o.m. tredje stycket med den ändringen att tredje stycket erhåller den i bilaga 5 som Reservantens förslag betecknade lydelsen.
dels att moment 39 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
39. beträffande behörighet och befordringsgrunder för tjänster som professor att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 5 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 3 kap. 2 § första t.o.m. tredje stycket med den ändringen att tredje stycket erhåller den i bilaga 5 som Reservantens förslag betecknade lydelsen,
24. Anställningstrygghet för professorer (mom. 41)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "3 och 4 §§" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna att regeringens förslag går för långt när det gäller anställningstrygghet för professorerna. Riksdagen bör därför med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkandena 6 och 7 anta det i propositionen framlagda förslaget till högskolelag med den ändringen att 3 kap. 3 och 4 §§ får den i bilaga 5 som Reservantens förslag betecknade lydelsen.
dels att moment 41 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
41. beträffande anställningstrygghet för professorer att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkandena 6 och 7 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 3 kap. 3 och 4 §§ med den ändringen att paragraferna får den i bilaga 5 som Reservantens förslag betecknade lydelsen,
25. Lagreglering av tjänst som lektor (mom. 42)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med "Utskottet hänvisar" och slutar med "3 kap. 5 §" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill när det gäller lektorstjänsterna skärpa kravet på att utbildning och forskning skall gå hand i hand. Det finns enligt utskottets mening inte anledning att motsätta sig att beteckningen lektor används i högskolelagen i stället för den tidigare författningsreglerade termen högskolelektor.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 8 och med avslag på motionerna 1992/93:Ub2 yrkande 5, 1992/93:Ub12 yrkandena 16 och 17, 1992/93:Ub23 yrkande 10 och 1992/93:Ub25 antar det i propositionen framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 3 kap. 5 § med den ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 5 som Reservantens förslag betecknade lydelsen.
dels att moment 42 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
42. beträffande lagreglering av tjänst som lektor att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 8 och med avslag på motionerna 1992/93:Ub2 yrkande 5, 1992/93:Ub12 yrkandena 16 och 17, 1992/93:Ub23 yrkande 10 och 1992/93:Ub25 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 3 kap. 5 § med den ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 5 som Reservantens förslag betecknade lydelsen,
26. Regleringen av vilka lärartjänster som skall finnas (mom. 44)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "3 kap. 6 §" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att statsmakterna inte bör lägga sig i dessa frågor. Hela ansvaret bör ligga hos varje högskolas styrelse. Riksdagen bör således med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 9 anta det i propositionen framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 3 kap. 6 § med den ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 5 som Reservantens förslag betecknade lydelsen.
dels att moment 44 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
44. beträffande regleringen av vilka lärartjänster som skall finnas att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 9 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 3 kap. 6 § med den ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 5 som Reservantens förslag betecknade lydelsen,
27. Bisysslor (mom. 45)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "3 kap. 7 §" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser inte att de generösa regler för bisysslor som nu gäller för högskolornas lärare är befogade. Samma regler som för övriga statstjänstemän bör gälla även dessa lärare. Riksdagen bör därför med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 10 anta det i propositionen framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 3 kap. 7 § med den ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 5 som Reservantens förslag betecknade lydelsen.
dels att moment 45 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
45. beträffande bisysslor att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 10 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 3 kap. 7 § med den ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 5 som Reservantens förslag betecknade lydelsen,
28. Rätten att kommersiellt utnyttja uppnådda forskningsresultat (mom. 46)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "yrkande 11" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det inte befogat att lärare vid universitet och högskolor skall vara undantagna från de regler som i övrigt gäller för rätt till arbetstagares uppfinningar (SFS 1949:345). Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om ändring i sistnämnda lag. Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 11 beslutar införa en ny paragraf (9§) i 3 kap. förslaget till ny högskolelag med den lydelse som i bilaga 5 betecknas som Reservantens förslag.
dels att moment 46 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
46. beträffande rätten att kommersiellt utnyttja uppnådda forskningsresultat att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 11 beslutar tillföra en ny paragraf (9§) i 3 kap. förslaget till ny högskolelag med den lydelse som i bilaga 5 betecknas som Reservantens förslag,
29. Individuell lönesättning (mom. 47)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "bör avslås" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det för en kvalitetsdrivande konkurrens är mycket viktigt att lönesättningen av lärare inom högskolor och universitet sker individuellt. Detta bör markeras genom ett uttalande av riksdagen. Utskottet föreslår således att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att moment 47 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
47. beträffande individuell lönesättning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. Högskolestyrelses sammansättning (mom. 48)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 43 börjar med "Lärarnas medverkan" och på s. 44 slutar med "2 kap. 4 §" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det liksom nu bör garanteras att minst två företrädare för verksamheten inom styrelsens verksamhetsområde skall ingå i styrelsen. Lärarnas medverkan bör således inte, så som regeringen föreslagit, vara frivillig. Att studenternas medverkan skall vara ett frivilligt åtagande framhölls i propositionen om reformering av högskoleutbildningen (prop. 1975:9 s. 568), där föredraganden drog en parallell till då gällande bestämmelser om representation för de anställda enligt kungörelsen (1977:224) om personalföreträdare i statlig myndighets styrelse m.m. Det bör dock garanteras att studenterna har rätt att utse två ledamöter i högskolestyrelsen. Vad utskottet anfört om antalet företrädare för verksamheten och studenterna bör kunna tillgodoses genom föreskrifter i den kommande högskoleförordningen.
Utskottet föreslår med hänvisning till det anförda att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 18, med anledning av motion 1992/93:Ub2 yrkandena 2 och 3 och med avslag på motionerna 1992/93:Ub23 yrkande 7 och 1992/93:Ub24 yrkande 2 dels antar det i propositionen framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 2 kap. 4§ med den ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 4 som Reservanternas förslag betecknade lydelsen, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om antalet företrädare för verksamheten och de studerande.
dels att moment 48 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
48. beträffande högskolestyrelses sammansättning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 18, med anledning av motion 1992/93:Ub2 yrkandena 2 och 3 och med avslag på motionerna 1992/93:Ub23 yrkande 7 och 1992/93:Ub24 yrkande 2 dels antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 2 kap. 4 § med den ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 4 som Reservanternas förslag betecknade lydelsen, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om antalet företrädare för verksamheten och de studerande,
31. Högskolestyrelses sammansättning (mom. 48)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar med "Med regeringens" och slutar med "2 kap. 4 §" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att högskolorna bör vara självständiga i förhållande till regeringen. Högskolorna bör själva få utse sin styrelse och rektor. Paragrafen måste därför omformuleras.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 2, med anledning av proposition 1992/93:1 och med avslag på motionerna 1992/93:Ub2 yrkandena 2 och 3, 1992/93:Ub12 yrkande 18 och 1992/93:Ub23 yrkande 7 antar det i propositionen framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 2 kap. 4 § med den ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 5 som Reservantens förslag betecknade lydelsen.
dels att moment 48 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
48. beträffande högskolestyrelses sammansättning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub24 yrkande 2, med anledning av proposition 1992/93:1 och med avslag på motionerna 1992/93:Ub2 yrkandena 2 och 3, 1992/93:Ub12 yrkande 18 och 1992/93:Ub23 yrkande 7 antar det i propositionen framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 2 kap. 4 § med den ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 5 som Reservantens förslag betecknade lydelsen,
32. Fakultetsnämnds sammansättning (mom. 49)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "första stycket" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att regeringens lagförslag inte utesluter att även andra personer än lärare och studenter utses till ledamöter i fakultetsnämnd. I den nuvarande organisationen har företrädare för de anställda rätt att ingå i fakultetsnämnd, linjenämnd och utbildnings- och forskningsnämnd, men inte i högskolestyrelse. Utskottet anser att detta mönster bör fortsätta att gälla. Lagförslagets 2 kap. 5 § bör därför omformuleras. Utskottet anser också att de studerande bör få rätt men inte skyldighet att utse minst en tredjedel av av ledamöterna, något som bör komma till uttryck i högskoleförordningen.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 19 och med avslag på motion 1992/93:Ub23 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört. Riksdagen bör vidare anta 2kap. 5§ andra stycket i förslaget till högskolelag med den ändrade lydelse som framgår av bilaga4. Utskottet återkommer i det följande till 2kap. 5§ första stycket.
dels att moment 49 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
49. beträffande fakultetsnämnds sammansättning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 19 och med avslag på motion 1992/93:Ub23 yrkande 8 dels antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 2kap. 5§ andra stycket med den ändringen att stycket erhåller den i bilaga 4 som Reservanternas förslag betecknade lydelsen, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
33. Särskilda organ för grundutbildningen (mom. 50)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "2 kap. 6 §" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det i särskilda organ för grundutbildningen liksom hittills bör ingå även företrädare för arbetslivet, om ej särskilda skäl föranleder något annat. Vidare bör -- liksom hittills -- företrädare för de anställda ha rätt att ingå. Detta bör anges i högskolelagen, som därför bör omformuleras. Det är också utskottets uppfattning att lärarna inte bör vara i majoritet i sådana organ utan bör utgöra cirka en tredjedel av ledamöterna, och att studenterna bör ha rätt att utse cirka en tredjedel. Det bör ankomma på regeringen att med beaktande härav utforma de närmare föreskrifterna om sammansättningen.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 20, med anledning av motion 1992/93:Ub9 och med avslag på motion 1992/93:Ub23 yrkande 9 dels antar det i propositionen framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 2 kap. 6 § med den ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 4 som Reservanternas förslag betecknade lydelsen, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om föreskrifter för sammansättningen.
dels att moment 50 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
50. beträffande särskilda organ för grundutbildningen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 20, med anledning av motion 1992/93:Ub9 och med avslag på motion 1992/93:Ub23 yrkande 9 dels antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 2 kap. 6 § med den ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 4 som Reservanternas förslag betecknade lydelsen, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om föreskrifter för sammansättningen,
34. De mindre och medelstora högskolornas ställning när det gäller forskning och forskarutbildning (mom.53)
Larz Johansson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med "Utskottet anser" och på s. 49 slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de mindre och medelstora högskolorna bör tilldelas resurser för forskning och forskarutbildning direkt av statsmakterna. Vid dessa högskolor finns inga fakultetsnämnder, varför högskolestyrelserna där bör ha ansvar för forskningen och forskarutbildningen vid högskolan.
Det kan invändas att högskolestyrelser inte är sammansatta efter samma principer som fakultetsnämnder. Det ligger emellertid i högskolestyrelsernas intresse att den forskning som bedrivs håller hög kvalitet och vinner respekt i forskarsamhället. Eljest kan de nämligen inte räkna med vare sig externa medel eller bibehållen eller höjd nivå på de anslag som de tilldelas direkt i statsbudgeten. Man kan därför förutsätta att högskolestyrelserna finner former för en vetenskaplig prövning på minst samma nivå som råder inom högskoleväsendet i övrigt, när det gäller användningen av högskolans medel för forskning och forskarutbildning. Det bör också vara möjligt för en högskolestyrelse att till ett särskilt organ delegera ansvaret för forskningen och forskarutbildningen. En parallell till detta förfarande står att finna i propositionens förslag -- som utskottet biträder -- om att särskilda organ för grundutbildningen kan inrättas av högskolestyrelsen, och blir nödvändiga vid högskolor där det inte finns fakultetsnämnder. Detta bör enligt utskottets mening regleras genom ett nytt stycke (tredje stycket) i 2 kap. 5 § högskolelagen.
Enligt utskottets -- -- -- (=utskottet) bl.a. detta.
Vidare föreslår utskottet att statsmakterna anvisar medel för forskning och forskarutbildning direkt till de mindre och medelstora högskolorna. Den nuvarande "omvägen" via den rörliga resursen inom fakultetsanslagen föreslås därvid upphöra.
Utskottet anser inte -- -- -- (=utskottet) resursförstärkningarna.
Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub22 yrkandena 5 och 6, med anledning av motion 1992/93:Ub12 yrkande 13 och med avslag på motionerna 1992/93:Ub1, 1992/93:Ub2 yrkande 6, 1992/93:Ub16 och 1992/93:Ub24 yrkande 3 dels beslutar att i 2 kap. 5 § högskolelagen skall införas ett tredje stycke av den i bilaga 6 som Reservantens förslag betecknade lydelsen, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att moment 53 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
53. beträffande de mindre och medelstora högskolornas ställning när det gäller forskning och forskarutbildning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub22 yrkandena 5 och 6, med anledning av motion 1992/93:Ub12 yrkande 13 och med avslag på motionerna 1992/93:Ub1, 1992/93:Ub2 yrkande 6, 1992/93:Ub16 och 1992/93:Ub24 yrkande 3 dels beslutar att i 2 kap. 5 § högskolelagen skall införas ett tredje stycke av den i bilaga 6 som Reservantens förslag betecknade lydelsen, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
35. Institutionsstyrelser (mom. 55)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 21" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att institution skall ledas av en styrelse, om ej annat följer av föreskrifter som regeringen meddelar. I instituitonsstyrelse skall minst en tredjedel av ledamöterna företräda studenterna inom institutionen. Företrädare för de anställda, utsedda av deras resp. lokala organisationer, bör ha rätt att ingå i institutionsstyrelsen. Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 21 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 55 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
55. beträffande institutionsstyrelser att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub12 yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
36. Principer för dimensionering och resurstilldelning (mom. 58)
Under förutsättning av bifall till reservation 3
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "bör avslås" bort ha följande lydelse:
Utskottet hänvisar till sitt ställningstagande i det föregående till den i motion 1992/93:Ub24 beskrivna strategin för akademisk utbildning. För att så snabbt som möjligt nå målet att upnå världens kvalitativt bästa akademiska grundutbildning måste riksdagen acceptera att utbildningskostnaderna blir vad de blir, med de restriktioner som följer av kvalitetskraven och effektivitetskraven. I stället för det i propositionen skisserade resurstilldelningssystemet bör det utformas ett system som innebär att en "studentpeng" tillförsäkras högskolorna för varje student som antas. Studentpengen bör utgå så länge studenterna presterar godkända studieresultat enligt uppställda kvalitetsnormer. Dess storlek bör fastställas av riksdagen och vara av sådan storlek att den innebär ett starkt incitament för varje högskola att anta alla behöriga sökande. Vad utskottet här anfört bör riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ub24 yrkande 16 och med avslag på propositionen och motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 23, 1992/93:Ub22 yrkandena 2, 3 och 4 samt 1992/93:Ub23 yrkande 13 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 58 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
58. beträffande principer för dimensionering och resurstilldelning att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ub24 yrkande 16 och med avslag på proposition 1992/93:1 och motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 23, 1992/93:Ub22 yrkandena 2, 3 och 4 samt 1992/93:Ub23 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
37. Högskolelagen i övrigt (mom. 61)
Under förutsättning av bifall till reservation 3
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med "I regeringens" och slutar med "det föregående" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående redovisat sin uppfattning att de frågor som tas upp i 5 kap. i regeringens lagförslag inte bör regleras i lag utan kan hänföras till styrelserna för de olika högskolorna samt till utvärderingssekretariatet.
Utskottet har i övrigt inget att erinra mot regeringens förslag till högskolelag.
dels att moment 61 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
61. beträffande högskolelagen i övrigt att riksdagen antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag, i den mån regeringens förslag inte omfattas av utskottets ställningstaganden i det föregående, med den ändringen att 5 kap. 3 § utgår ut lagen,
Särskilda yttranden
1. Allmänt om propositionen
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger Lundberg (alla s) anför:
Vi anser det angeläget att påtala användningen av en substanslös retorik i regeringens proposition. Redan i det inledande avsnittet i propositionen används ett språkbruk som syftar till att frammana bilden av en av staten starkt styrd högskola. Där talas om att universiteten och högskolorna inte skall vara en "direkt utlöpare av den centrala statsmakten", som om detta förhållande skulle gälla i dag. Andra formuleringar är "en allomfattande statsmakt" samt "att man bör finna vägar för en ökad frihet för viktiga delar av den högre utbildningen och forskningen från dagens direkta statliga inflytande". Det svenska högskolesystemet jämförs med "centralplanerade system" och anses i likhet med dessa lida av "stelhet, likformighet, bristande rörlighet och otillräckligt resursutnyttjande". Det finns inte några som helst empiriska belägg för dessa upprepade påståenden. Inte ens en analys till stöd för påståendena finns. I denna del liknar texten mer en moderat pamflett än en proposition.
Honnörsordet frihet utnyttjas flitigt. Att ökad frihet för någon nästan alltid innebär att någon annans frihet beskärs låtsas man i propositionen inte om.
Konkurrens antas genomgående medföra att en mängd goda mål uppnås, medan däremot samarbetet som en väg till framgång mycket sällan anvisas. Det hade mycket väl kunnat vara på sin plats att fråga sig om inte en ökad konkurrens många gånger kan leda till att arbetet förytligas i högskolan. Uppläggningen av kurser och examination, liksom valet av forskningsämnen och projekt kan komma att präglas av kortsiktighet och en inriktning mot "snabba och säkra vinster" snarare än av långsiktiga eller djärva satsningar. God forskning och utbildning är nu en gång verksamheter som mer karaktäriseras av samvetsgrann omsorg och oegennyttig envishet än av vinstintresse, både hos lärare och forskare och de organisationer de deltar i eller formar.
Vi finner det i detta sammanhang även angeläget att påtala det sätt på vilket de externa representanternas insatser i olika organ inom universitet och högskolor beskrivs. Deras insatser beskrivs på ett i huvudsak negativt sätt. Denna beskrivning stämmer mycket dåligt med de uppfattningar som högskolornas företrädare ger uttryck för i remissvaren på departementspromemorian Fria universitet och högskolor (Ds 1992:1). I yttrandena understryks värdet av de insatser allmänföreträdarna gör i högskolestyrelserna. Man förordar att nuvarande system med en majoritet av allmänföreträdare bibehålls. Formuleringen i ett av remissvaren om att nuvarande högskolestyrelsesammansättning skulle vara överlägsen alla tidigare prövade alternativ vad gäller "professionalitet och bidrag till universitetets utveckling" är med säkerhet en mer representativ beskrivning av sakförhållandet.
2. Avgränsning av fakulteternas vetenskapsområde (mom. 51)
Larz Johansson (c) anför:
Jag hänvisar till vad jag anfört i reservation 34.
3. De mindre och medelstora högskolornas ställning när det gäller forskning och forskarutbildning (mom.53)
Stefan Kihlberg (nyd) anför:
Det är i dag regeringen som bestämmer i vilka fakulteters verksamhetsområde som varje mindre och medelstor högskola skall ingå. Jag anser att det för forskningsverksamheten vid de mindre och medelstora högskolorna vore bättre att dessa själva fick bestämma till vilken eller vilka "moderfakulteter" de skall ansluta sig. Detta gynnar bl.a. en för kvaliteten gynnsam konkurrens mellan fakulteter av samma slag vid olika högskolor. Vidare skulle man därigenom bättre än med nuvarande ordning kunna ta till vara upparbetade kontakter mellan enskilda forskare. Eftersom jag anser att utskottets förslag om öronmärkta medel under fakultetsanslagen utgör en klar förbättring i förhållande till nuläget, har jag dock valt att ställa mig bakom detta.
4. Principer för dimensionering och resurstilldelning (mom. 58)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Inger Lundberg (alla s) anför:
Ett nytt resursfördelningssystem för högskolan kommer att få stor betydelse för högskolans utveckling. Med hänsyn till att Resursberedningens överväganden endast återges i betänkandet har vi ställt oss bakom utskottets ställningstagande. Vi förutsätter att en noggrann beredning innefattande konsekvensanalyser görs innan regeringen återkommer till riksdagen med sina förslag till principer för resursfördelning till högskolan.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant för Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Thommy Ohlsson (v) anför:
Det är svårt att ta ställning till regeringens resonemang i 3 kap. om bl.a. att ombilda statliga universitet och högskolor till stiftelser, eftersom inga konkreta förslag föreligger. Ett avhändande från statens sida av såväl ekonomiska som kunskapsmässiga resurser kräver noggrann utredning innan det genomförs. Det ligger en påfallande inkonsekvens i att å ena sidan hävda att högskolelagen skall innefatta bara det allra nödvändigaste, och å andra sidan att detta allra nödvändigaste inte skall gälla för stiftelseorganiserade universitet och högskolor. Kraven på demokratisk förankring, studentinflytande, avgiftsfri undervisning etc. måste givetvis gälla för alla universitet. Jag ställer mig också mycket kritisk till resonemanget om vikten av en kritisk motkraft i form av privata universitet. Jag tror helt enkelt inte att någon kreativ konkurrens någonsin kan spira ur ett högskolesystem som borgar för segregering, elitisering och ojämlikhet. Därför anser jag att riksdagen bör avslå regeringens förslag om strategi för förändringar av det svenska universitets- och högskolesystemet.
Den i propositionen lanserade "frihetsnormen" öppnar bl.a. möjligheter för högskolan att ta ut avgifter för undervisningen i form av avgifter för slitage (s.k. glaskrossningsavgifter t.ex.), kopieringsavgifter etc. Detta gör att jag anser det nödvändigt att skriva in rätten till avgiftsfri undervisning i högskolelagen. Regeringen bör alltså återkomma till riksdagen med förslag om sådan bestämmelse i högskolelagen.
Den av regeringen föreslagna bestämmelsen i högskolelagen om effektivt resursutnyttjande utgör enligt min mening en omotiverad pekpinne. Det måste vara varje enskild högskolas ensak att formulera egna principer för resursutnyttjande. Jag anser således att 1 kap. 4 § andra stycket i regeringens lagförslag bör utgå.
Det är bra att mål om jämställdhet och internationell förståelse finns med i regeringsförslaget. Dagens Europacentrerade debatt gör det nödvändigt att påpeka att förståelsen för internationella förhållanden inte får stanna i Västeuropa och EG. Målet om en internationalisering av utbildningen bör därför formuleras som en strävan mot ökad solidaritet och global internationell förståelse. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till omformulering av 1 kap. 5 § som tillgodoser detta.
En bred social rekrytering till högskoleutbildning bör skrivas in i högskolelagen som ett mål, parallellt med målet om jämställdhet mellan kvinnor och män. Även på denna punkt bör därför regeringen återkomma med förslag om ändring av 1 kap. 5 § högskolelagen.
I paragrafen om målen för högskoleutbildningen (1 kap. 9 § i regeringens lagförslag) har allmänna färdigheter som förmåga till kritiskt tänkande och självständigt sökande samt kritiskt värderande av information snävats in till att enbart gälla det egna ämnesområdet. Så är inte fallet i motsvarande bestämmelse i den nuvarande högskolelagen. Jag anser att orden "allt inom det område som utbildningen avser" bör utgå ur paragrafen.
I anslutning till sitt ställningstagande till förslaget om avveckling av allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer har utskottet också avstyrkt motion 1991/92:Ub494 yrkande 4. Kurser som ingår i utbildningslinjer har visserligen även hittills av högskolorna kunnat bjudas ut som fristående kurser, men de har inte tagit till vara den möjligheten i tillräcklig utsträckning. Möjligheterna till maximalt utnyttjande av lokaler etc. har därigenom inte heller tillvaratagits fullt ut. Även om jag instämmer i att studieorganisationen i framtiden skall vara en fråga för varje högskola att avgöra, är det enligt min mening tydligt att det behövs ett initiativ från regeringen till den översyn som föreslås i motionen. Detta borde riksdagen med bifall till motionen som sin mening ge regeringen till känna.
När det gäller rätt för de mindre och medelstora högskolorna att utfärda magisterexamen instämmer jag i reservation 11.
Vänsterpartiet har länge propagerat för att en vetenskaplig grundkurs bör inrymmas i den nya examensordningen och kunna ingå i en akademisk examen. Jag står fast vid den uppfattningen och anser att en särskild möjlighet till avskrivning av studieskulder för denna kurs efter avlagd akademisk examen om minst 120 poäng bör införas. Detta bör riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 14 som sin mening ge regeringen till känna.
Det finns två motstridiga krav i propositionen vad gäller den ökade rörligheten för studenter. Dels skall man kunna byta studieort lätt, dels skall högskolorna i högre grad profilera sig från varandra, vilket kommer att göra det svårare att byta högskola. Jag anser att det både för rörlighetens och rättssäkerhetens skull är nödvändigt att rätten att tillgodoräkna sig tidigare meriter från andra högskolor står inskriven i högskolelagen. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om sådan bestämmelse i lagen.
När det gäller betyg i grundutbildningen anser jag -- till skillnad från regeringen (prop. s. 44) -- att det i högskoleförordningen inte bör finnas någon rekommendation till universitet och högskolor att använda sig av graderade betyg i grundutbildningen. En sådan bestämmelse är omotiverad och skulle dessutom äventyra trovärdigheten när man säger sig värna om den lokala friheten. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I fråga om begränsning av rätten att delta i prov instämmer jag med Socialdemokraterna att det inte bör finnas möjlighet att återinföra en sådan begränsning.
I fråga om särskilda behörighetsvillkor och graderade betyg i forskarutbildningen ansluter jag mig till reservationerna 18 och 21.
I framtiden kan vi mycket väl få en högskola utan kårobligatorium och med en betydligt lösare demokratisk organisation av studenterna. Det bör vara ett ansvar för den enskilda högskolan att studentinflytandet inte löses upp. Därför bör i paragrafen om högskolestyrelses sammansättning enligt min mening inte bara ges rätt för studenterna att vara representerade, utan det bör föreskrivas att de skall ingå. Detsamma gäller sammansättningen av fakultetsnämnd samt av särskilda organ för grundutbildningen.
Jag anser att det i propositionen skisserade systemet för resurstilldelning på ett mycket olyckligt sätt kommer att styra studieorganisationen i fel riktning. Högskolorna bör tilldelas medel inte efter helårsprestationer utan efter antal utnyttjade årsstudieplatser, så som Högskoleutredningen har föreslagit.
Med hänvisning till det anförda anser jag att utskottet under mom. 1, 4, 6, 7, 8, 9, 11, 21, 23, 24, 48, 49, 50 och 58 bort hemställa:
1. beträffande ombildning av statliga högskolor till stiftelser, m.m. att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 12, med anledning av motionerna 1991/92:Ub805 yrkande 2, 1992/93:Ub2 yrkande 1 och 1992/93:Ub12 yrkande 4 och med avslag på proposition 1992/93:1 såvitt avser strategin för förändringar av det svenska universitets- och högskolesystemet och med avslag på motionerna 1991/92:Ub485, 1991/92:Ub557 och 1992/93:Ub24 yrkande 22 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
4. beträffande avgifter i högskoleutbildningen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 2 och med anledning av motionerna 1992/93:Ub12 yrkande 3 och 1992/93:Ub26 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
6. beträffande bestämmelse i högskolelagen om effektivt resursutnyttjande att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 3 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 1 kap. 4 § med den ändringen att andra stycket utgår,
7. beträffande jämställdhet och förståelse för internationella förhållanden, m.m. att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 5 och med avslag på motionerna 1991/92:Ub805 yrkande 9, 1991/92:A805 yrkande 29, 1991/92:A817 yrkande 6 delvis, 1992/93:Ub2 yrkande 4 och 1992/93:Ub12 yrkande 6 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 1 kap. 5 § samt som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
8. beträffande vidgad social rekrytering till högskoleutbildning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 4 och med anledning av motion 1992/93:Ub12 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
9. beträffande målen för högskoleutbildningen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 6 och med avslag på motion 1992/93:Ub12 yrkande 5 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 1 kap. 9 § med den ändringen att orden "allt inom det område utbildningen avser" utgår ur paragrafen,
11. beträffande översyn av all högskoleutbildning att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub494 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
21. beträffande vetenskaplig grundkurs att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
23. beträffande tillgodoräknande av utbildning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
24. beträffande betyg i grundutbildningen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
48. beträffande högskolestyrelses sammansättning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 7 och med avslag på motionerna 1992/93:Ub2 yrkandena 2 och 3, 1992/93:Ub12 yrkande 18 och 1992/93:Ub24 yrkande 2 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 2 kap. 4 § med den ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 7 som Förslaget i meningsyttringen betecknade lydelsen,
49. beträffande fakultetsnämnds sammansättning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 8 och med avslag på motion 1992/93:Ub12 yrkande 19 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 2kap. 5§ andra stycket med den ändringen att stycket erhåller den i bilaga 7 som Förslaget i meningsyttringen betecknade lydelsen,
50. beträffande särskilda organ för grundutbildningen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 9 och med avslag på motionerna 1992/93:Ub9 och 1992/93:Ub12 yrkande 20 antar det i proposition 1992/93:1 framlagda förslaget till högskolelag såvitt avser 2 kap. 6 § med den ändringen att paragrafen erhåller den i bilaga 7 som Förslaget i meningsyttringen betecknade lydelsen.
58. beträffande principer för dimensionering och resurstilldelning att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub23 yrkande 13, med anledning av motion 1992/93:Ub12 yrkande 23 och med avslag på proposition 1992/93:1 och motionerna 1992/93:Ub22 yrkandena 2, 3 och 4 samt 1992/93:Ub24 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
Regeringens lagförslag
Bilaga 1
3 kap. Professorer och andra lärare
1§ I tjänsten som lärare vid högskolorna får ingå att handha utbildning, forskning eller konstnärligt utvecklingsarbete samt administrativa uppgifter. Till en lärares uppgifter hör också att följa utvecklingen inom det egna ämnesområdet.
2§ Den främsta lärartjänsten är tjänsten som professor. Professorstjänster skall finnas inrättade i tillräcklig omfattning för att forskning och utbildning skall kunna bedrivas på en hög kvalitativ nivå inom olika vetenskapsområden. Endast den som visat vetenskaplig och pedagogisk skicklighet får ges en tjänst som professor. Regeringen får utfärda närmare föreskrifter om behörighet och befordringsgrunder för tjänster som professor.
Bilaga 2
Utskottets förslag till ändringar i regeringens förslag till högskolelag
Bilaga 3
Regeringens förslag Utskottets förslag
1kap. Inledande bestämmelser
10§ Kommuner och landsting får anordna högskolor endast med regeringens medgivande. Sådant medgivande kan begränsas till att avse enbart grundutbildning.
För sådana högskolor äger bestämmelserna om utbildning m.m. i 2§ motsvarande tillämpning.
2kap. De statliga högskolornas organisation
5 § För forskning och 5 § För forskning och forskarutbildning skall det, forskarutbildning skall det, vid de högskolor som vid de högskolor som riksdagen beslutar, finnas riksdagen beslutar, finnas fakulteter, var och en för fakulteter, var och en för ett särskilt ett särskilt vetenskapsområde. För vetenskapsområde. För fakultetens uppgifter svarar fakultetens uppgifter svarar det eller de organ som det eller de organ som högskolestyrelsen högskolestyrelsen bestämmer bestämmer (fakultetsnämnder). (fakultetsnämnder). Gemensam fakultetsnämnd för två eller flera fakulteter får dock inrättas endast efter medgivande från regeringen.
Flertalet ledamöter i fakultetsnämnderna skall vara vetenskapligt kompetenta lärare inom fakulteten. De skall utses genom val inom fakulteten. Studenterna vid de högskolor där fakulteten skall verka har rätt att vara representerade i fakultetsnämnderna.
7 § Regeringen meddelar särskilda bestämmelser om sammansättningen av styrelse, fakultetsnämnd och eventuella särskilda organ för grundutbildningen vid Sveriges lantbruksuniversitet.
3kap. Professorer och andra lärare
2§ Den främsta lärartjänsten är tjänsten som professor.
Professorstjänster skall finnas inrättade i tillräcklig omfattning för att forskning och utbildning skall kunna bedrivas på en hög kvalitativ nivå inom olika vetenskapsområden.
Endast den som visat vetenskaplig och pedagogisk skicklighet får ges en tjänst som professor. Regeringen får utfärda närmare föreskrifter om behörighet och befordringsgrunder för tjänster som professor.
I fråga om professorstjänster för konstnärlig verksamhet gäller i stället för andra och tredje styckena de föreskrifter som regeringen meddelar.
5kap. Särskilda föreskrifter
3§ En kommun, som i sin 3§ En kommun, som i sin högskoleutbildning har högskoleutbildning har tagit emot en sökande som tagit emot en sökande som inte är folkbokförd i inte är folkbokförd i kommunen, har rätt till kommunen, har rätt till ersättning för ersättning för utbildningen från den utbildningen från den kommun där denna student kommun där denna student är kyrkobokförd. är folkbokförd.
Om kommunerna inte kommer överens om annat, lämnas ersättning med det belopp som föreskrivs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
Bestämmelserna i första och andra styckena äger motsvarande tilllämpning på högskoleutbildning som anordnas av ett landsting.
4§ Har en högskola tagit emot en student till sådan högskoleutbildning som även anordnas av landsting har staten rätt till ersättning för utbildningen.
Ersättningen skall betalas av det landsting till vilket den kommun, där studenten är folkbokförd, hör. Tillhör kommunen inte något landsting skall ersättningen betalas av kommunen. Ersättningens storlek bestäms av regeringen eller den myndighet som regeringen utser.
Förslag från Socialdemokraterna i utskottet till ändringar i regeringens förslag till högskolelag
Bilaga 4
Regeringens förslag Reservanternas förslag
1kap. Inledande bestämmelser
5§ I högskolornas 5§ I högskolornas verksamhet skall verksamhet skall det jämställdhet mellan demokratiska samhällets kvinnor och män alltid grundläggande iakttas. värderingar främjas. Högskolorna skall i sin verksamhet iaktta och främja jämställdhet mellan kvinnor och män.
Högskolorna bör vidare i Högskolorna skall vidare i sin verksamhet främja sin verksamhet främja förståelsen för andra förståelsen för andra länder och för länder och för internationella internationella förhållanden. förhållanden.
9§ Den grundläggande 9§ Utbildningen skall högskoleutbildningen skall, anordnas så att de utöver kunskaper och studerande förvärvar färdigheter, ge studenterna kunskaper och färdigheter förmåga till samt utvecklar sin självständig och kritisk förmåga att kritiskt bedömning, förmåga bedöma företeelser av att självständigt skilda slag. Utbildningen lösa problem samt skall främja att de förmåga att följa studerande förbereder sig kunskapsutvecklingen, allt för skilda yrken eller inom det område som vidareutvecklar sig inom yrken utbildningen avser. som de redan utövar. Inom Utbildningen bör också utbildningen skall kunskaper utveckla studenternas och färdigheter som har förmåga till vunnits inom arbets- och informationsutbyte på samhällslivet i övrigt vetenskaplig nivå. tas till vara.
All utbildning skall främja de studerandes personliga utveckling.
Forskarutbildningen skall, utöver vad som gäller för grundläggande högskoleutbildning, ge de kunskaper och färdigheter som behövs för att självständigt kunna bedriva forskning.
2kap. De statliga högskolornas organisation
4§ I styrelsen för en högskola skall högskolans rektor ingå.
Regeringen utser flertalet av styrelsens övriga ledamöter. Därvid bör regeringen välja personer med bakgrund i sådan verksamhet som är av betydelse för högskolans utbildnings- eller forskningsuppdrag.
Lärare och studenter har I styrelsen skall också rätt att vara ingå företrädare representerade i styrelsen. för verksamheten vid högskolan. Studenterna vid högskolan har rätt att vara representerade i styrelsen.
Företrädare för de anställda har närvaro- och yttranderätt vid styrelsens sammanträden.
5§ För forskning och forskarutbildning skall det, vid de högskolor som riksdagen beslutar, finnas fakulteter, var och en för ett särskilt vetenskapsområde. För fakultetens uppgifter svarar det eller de organ som högskolestyrelsen beslutar (fakultetsnämnder).
Flertalet ledamöter i Flertalet ledamöter i fakultetsnämnderna skall fakultetsnämnderna skall vara vetenskapligt kompetenta vara vetenskapligt kompetenta lärare inom fakulteten. De lärare inom fakulteten. De skall utses genom val inom skall utses genom val inom fakulteten. Studenterna vid de fakulteten. Studenterna och de högskolor där fakulteten anställda vid de skall verka har rätt att högskolor där fakulteten vara representerade i skall verka har rätt att fakultetsnämnderna. vara representerade i fakultetsnämnderna.
6§ Vid de högskolor där det finns en fakultet svarar fakultetsnämnden också för grundutbildningen inom sitt vetenskapsområde, om inte högskolestyrelsen inrättar särskilda organ för grundutbildningen. Vid övriga högskolor skall styrelsen inrätta organ för grundutbildningen.
Av ledamöterna i de I de särskilda organen särskilda organ för för grundutbildning skall grundutbildning skall som ledamöter ingå flertalet vara lärare vid lärare vid högskolan högskolan. Studenterna vid samt företrädare för högskolan har rätt att yrkeslivet. Studenterna och de vara representerade i anställda vid högskolan sådana organ. har rätt att vara representerade i sådana organ.
Förslag från Ny demokratis representant i utskottet till ändringar i regeringens förslag till högskolelag
Bilaga 5 Regeringens förslag Reservantens förslag
2kap. De statliga högskolornas organisation
4§ I styrelsen för en högskola skall högskolans rektor ingå.
Regeringen utser flertalet av Styrelsen utser själv inom styrelsens övriga sig ordförande. ledamöter. Därvid bör Högskolan utser regeringen välja personer självständigt flertalet med bakgrund i sådan av styrelsens övriga verksamhet som är av ledamöter. Styrelsen utser betydelse för högskolans rektor. utbildnings- eller foskningsuppdrag.
Lärare och studenter vid högskolan har rätt att vara representerade i styrelsen.
Företrädare för de anställda har närvaro- och yttranderätt vid styrelsens sammanträden.
3kap. Professorer och andra lärare
1§ I tjänsten som 1§ I tjänsten som lärare vid högskolorna lärare vid högskolorna får ingå att handha skall i normalfallet ingå utbildning, forskning eller att handha utbildning och konstnärligt forskning eller utvecklingsarbete samt konstnärligt administrativa uppgifter. Till utvecklingsarbete. Till en en lärares uppgifter hör lärares uppgifter hör också att följa också att följa utvecklingen inom det egna utvecklingen inom det egna ämnesområdet. ämnesområdet.
2§ Den främsta lärartjänsten är tjänsten som professor.
Professorstjänster skall finnas inrättade i tillräcklig omfattning för att forskning och utbildning skall kunna bedrivas på en hög kvalitativ nivå inom olika vetenskapsområden.
Endast den som visat Endast den som visat vetenskaplig och pedagogisk vetenskaplig och pedagogisk skicklighet får ges en skicklighet får ges en tjänst som professor. tjänst som professor. Regeringen får utfärda närmare föreskrifter om behörighet och befordringsgrunder för tjänster som professor.
3§ Tjänster som 3§ Tjänster som professor tillsätts med professor tillsätts normalt förordnande tills vidare för en tid av tio år, om utan tidsbegränsning, om inte annat följer av andra inte annat följer av andra stycket. stycket.
Tjänster som professor Tjänster som professor får tillsättas för en får tillsättas för en bestämd tid, om det är bestämd tid, kortare än fråga om tio år, om det är fråga om
1. konstnärlig verksamhet, 1. konstnärlig verksamhet, eller eller 2. adjungering till en 2. adjungering till en högskola av någon som högskola av någon som har sin huvudsakliga har sin huvudsakliga verksamhet utanför verksamhet utanför högskoleväsendet. högskoleväsendet.
4§ Den som har fått en 4§ Den som har fått en tjänst som professor utan tjänst som professor kan tidsbegränsning får skiljas från tjänsten skiljas från tjänsten på de grunder som finns i endast om professorn lagen om offentlig anställning. Professor har dock alltid rätt att få sin sak prövad i styrelsen för högskolan.
1. genom brott eller grovt 5§ Vid högskolorna skall eller upprepat det, utöver professorer, åsidosättande av finnas lärartjänster som tjänsteåligganden har lektorer. En lektor skall vara visat sig uppenbart vetenskapligt kompetent. I en olämplig att inneha lektors arbetsuppgifter skall tjänsten eller 2. har det ingå både utbildning uppnått gällande och forskning. pensionsålder eller annars enligt lag är skyldig att avgå med pension.
5§ Vid högskolorna skall det, utöver professorer, finnas lärartjänster som lektorer. En lektor skall vara vetenskapligt kompetent, utom i de fall då tjänsten avser konstnärlig verksamhet. I en lektors arbetsuppgifter skall det, utom på det konstnärliga området, normalt ingå både utbildning och forskning.
6§ Om inte annat följer 6§ Varje högskola av föreskrifter som bestämmer själv vilka meddelas av regeringen, lärartjänster som skall bestämmer varje högskola finnas där, även själv vilka tjänster som professor och lärartjänster som skall lektor, samt om de finnas där, utöver behörighetskrav och tjänster som professor och befordringsgrunder som skall lektor, samt om de gälla för tjänsterna. behörighetskrav och befordringsgrunder som skall gälla för tjänsterna.
7§ En lärare vid en 7§ Varje högskolas högskola får vid sidan styrelse beslutar själv om av sin tjänst inneha vilka regler som skall anställning eller uppdrag gälla avseende lärares eller utöva verksamhet som rätt att vid sidan av sin avser forskning eller tjänst inneha utvecklingsarbete inom anställning eller uppdrag tjänstens eller utöva verksamhet som ämnesområde, om avser forskning eller läraren inte därigenom utvecklingsarbete inom skadar allmänhetens tjänstens förtroende för ämnesområde. högskolan. Sådan bisyssla skall hållas klart åtskild från lärarens tjänsteutövning.
I fråga om bisysslor i 9§ Rätten att övrigt finns kommersiellt utnyttja bestämmelser i lagen uppnådda forskningsresultat (1976:600) om offentlig tillhör forskaren och anställning. högskolan gemensamt. Det ankommer på varje högskolas styrelse att närmare utforma dessa regler.
4kap. Studenterna
2§ Om inte annat följer 2§ Den högskola som av föreskrifter som anordnar en utbildning meddelas av regeringen eller avgör själv vilka den myndighet som regeringen behörighetsvillkor som bestämmer, avgör den skall gälla för att bli högskola som anordnar en antagen till utbildningen, utbildning vilka utöver vad som angetts i behörighetsvillkor som 1kap. 8§. skall gälla för att bli antagen till utbildningen.
Till sådan grundläggande Sökande får icke högskoleutbildning som diskrimineras eller kvoteras anordnas av en kommun eller på grund av kön, ras, ett landsting skall sökande hudfärg, bostadsort eller antas utan avseende på liknande. folkbokföringsort.
3§ Kan inte alla 3§ Kan inte alla behöriga sökande till en behöriga sökande till en utbildning tas emot, skall utbildning tas emot, skall urval göras bland de urval göras bland de sökande. sökande. Varje högskola beslutar själv om urvalskriterier och urvalsprocess.
5§ Regeringen får 4§ Varje högskola får meddela föreskrifter om meddela föreskrifter om tillfällig avstängning tillfällig avstängning av studenter. av studenter.
6§ Regeringen får 5§ Varje högskola får meddela föreskrifter om att meddela föreskrifter om att en student tills vidare skall en student tills vidare skall avskiljas från utbildningen avskiljas från utbildningen i de fall då studenten i de fall då studenten
1. lider av psykisk 1. lider av psykisk störning, störning,
2. missbrukar alkohol eller 2. missbrukar alkohol, narkotika, eller narkotika eller liknande drog,
3. har gjort sig skyldig till 3. har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet. allvarlig brottslighet.
Som ytterligare förutsättning för ett avskiljande gäller att det, till följd av något sådant förhållande som avses i första stycket 1--3, bedöms föreligga en påtaglig risk att studenten kan komma att skada annan person eller värdefull egendom under utbildningen.
Förslag från Centerpartiets representant i utskottet till tillägg i förslaget till högskolelag
Bilaga 6
Regeringens förslag Reservantens förslag
2kap. De statliga högskolornas organisation
5§ För forskning och forskarutbildning skall det, vid de högskolor som riksdagen beslutar, finnas fakulteter, var och en för ett särskilt vetenskapsområde. För fakultetens uppgifter svarar det eller de organ som högskolestyrelsen beslutar (fakultetsnämnder).
Flertalet ledamöter i fakultetsnämnderna skall vara vetenskapligt kompetenta lärare inom fakulteten. De skall utses genom val inom fakulteten. Studenterna vid de högskolor där fakulteten skall verka har rätt att vara representerade i fakultetsnämnderna.
Vid högskolor utan fakulteter svarar styrelsen för denna högskola, eller det organ som denna högskola inrättar, för forskningsverksamheten.
Ändringar i regeringens förslag till högskolelag enligt meningsyttring av suppleanten från Vänsterpartiet
Bilaga 7
Regeringens förslag Förslaget i meningsyttringen
1kap. Inledande bestämmelser
4§ Verksamheten skall avpassas så att en hög kvalitet nås, såväl i utbildningen som i forskningen och det konstnärliga utvecklingsarbetet.
Det är en gemensam 9§ Den grundläggande angelägenhet för högskoleutbildningen skall, högskolornas personal och utöver kunskaper och studenterna vid högskolorna färdigheter, ge studenterna att de tillgängliga förmåga till resurserna utnyttjas effektivt självständig och kritisk för att hålla en hög bedömning, förmåga kvalitet i verksamheten. att självständigt lösa problem samt 9§ Den grundläggande förmåga att följa högskoleutbildningen skall, kunskapsutvecklingen. utöver kunskaper och Utbildningen bör också färdigheter, ge studenterna utveckla studenternas förmåga till förmåga till självständig och kritisk informationsutbyte på bedömning, förmåga vetenskaplig nivå. att självständigt lösa problem samt förmåga att följa kunskapsutvecklingen, allt inom det område som utbildningen avser. Utbildningen bör också utveckla studenternas förmåga till informationsutbyte på vetenskaplig nivå.
Forskarutbildningen skall, utöver vad som gäller för grundläggande högskoleutbildning, ge kunskaper och färdigheter som behövs för att självständigt kunna bedriva forskning.
2kap. De statliga högskolornas organisation
4§ I styrelsen för en högskola skall högskolans rektor ingå.
Regeringen utser flertalet av styrelsens övriga ledamöter. Därvid bör regeringen välja personer med bakgrund i sådan verksamhet som är av betydelse för högskolans utbildnings- eller forskningsuppdrag.
Lärare och studenter vid Studenterna vid högskolan högskolan har rätt att skall vara representerade i vara representerade i styrelsen. Lärarna vid styrelsen. högskolan har rätt att vara representerade i styrelsen.
Företrädare för de anställda har närvaro- och yttranderätt vid styrelsens sammanträden.
5§ För forskning och forskarutbildning skall det, vid de högskolor som riksdagen beslutar, finnas fakulteter, var och en för ett särskilt vetenskapsområde. För fakultetens uppgifter svarar det eller de organ som högskolestyrelsen beslutar (fakultetsnämnder).
Flertalet ledamöter i Flertalet ledamöter i fakultetsnämnderna skall fakultetsnämnderna skall vara vetenskapligt kompetenta vara vetenskapligt kompetenta lärare inom fakulteten. De lärare inom fakulteten. De skall utses genom val inom skall utses genom val inom fakulteten. Studenterna vid de fakulteten. Studenterna vid de högskolor där fakulteten högskolor där fakulteten skall verka har rätt att skall verka skall vara vara representerade i representerade i fakultetsnämnderna. fakultetsnämnderna.
6§ Vid de högskolor där det finns en fakultet svarar fakultetsnämnden också för grundutbildningen inom sitt vetenskapsområde, om inte högskolestyrelsen inrättar särskilda organ för grundutbildningen. Vid övriga högskolor skall styrelsen inrätta organ för grundutbildningen.
Av ledamöterna i de Av ledamöterna i de särskilda organen för särskilda organen för grundutbildning skall grundutbildning skall flertalet vara lärare vid flertalet vara lärare vid högskolan. Studenterna vid högskolan. Studenterna vid högskolan har rätt att högskolan skall vara vara representerade i representerade i sådana sådana organ. organ.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 2 Motionerna 3 Utskottet 11 Inledning 11 Strategi för förändringar av universitets- och högskolesystemet 13 Grundläggande mål och förutsättningar för statliga universitet och högskolor 18 Examensordning m.m. 22 Tillträde till högskolan 29 Forskarutbildning 36 Lärare 37 Institutionell organisation 42 Utvärdering 50 Principer för dimensionering och resurstilldelning 51 Lagförslagen i övrigt 55 Hemställan 55 Reservationer 62 1. Ombildning av statliga högskolor till stiftelser, m.m. (s) 62 2. Ombildning av statliga högskolor till stiftelser, m.m. (nyd) 63 3. Omfattningen av statens styrning (nyd) 63 4. Avgifter i högskoleutbildningen (s) 64 5. Vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet (nyd) 65 6. Jämställdhet och förståelse för internationella förhållanden, m.m. (s) 65 7. Vidgad social rekrytering till högskoleutbildning (s) 66 8. Målen för högskoleutbildningen (s) 67 9. Rätt för de mindre och medelstora högskolorna att utfärda magisterexamen (s) 67 10. Uppdelning av högskoleutbildningen i akademisk och övrig kvalificerad postgymnasial utbildning (nyd) 68 11. Yrkesexamina för de medellånga vårdutbildningarna (s) 69 12. Barn- och ungdomspedagogisk examen (s) 69 13. Längden på utbildningarna till förskollärare och fritidspedagog (s) 70 14. Yrkesexamina i övrigt (s) 70 15. Beslutsnivån när det gäller examensordningen (s) 71 16. Begränsning i studenternas rätt att genomgå prov (s) 71 17. Allmän behörighet till grundläggande högskoleutbildning (nyd) 72 18. Särskilda behörighetsvillkor, m.m. (s) 72 19. Särskilda behörighetsvillkor, m.m. (nyd) 73 20. Bestämmelser om urval till grundläggande högskoleutbildning (nyd) 74 21. Graderade betyg i forskarutbildningen (s) 74 22. Allmän bestämmelse om innehållet i lärartjänster (nyd) 75 23. Behörighet och befordringsgrunder för tjänster som professor (nyd) 75 24. Anställningstrygghet för professorer (nyd) 76 25. Lagreglering av tjänst som lektor (nyd) 76 26. Regleringen av vilka lärartjänster som skall finnas (nyd) 77 27. Bisysslor (nyd) 77 28. Rätten att kommersiellt utnyttja uppnådda forskningsresultat (nyd) 78 29. Individuell lönesättning (nyd) 78 30. Högskolestyrelses sammansättning (s) 79 31. Högskolestyrelses sammansättning (nyd) 80 32. Fakultetsnämnds sammansättning (s) 80 33. Särskilda organ för grundutbildningen (s) 81 34. De mindre och medelstora högskolornas ställning när det gäller forskning och forskarutbildning (c) 82 35. Institutionsstyrelser (s) 83 36. Principer för dimensionering och resurstilldelning (nyd) 83 37. Högskolelagen i övrigt (nyd) 84 Särskilda yttranden 84 1. Allmänt om propositionen (s) 84 2. Avgränsning av fakulteternas vetenskapsområde (c) 85 3. De mindre och medelstora högskolornas ställning när det gäller forskning och forskarutbildning (nyd) 86 4. Principer för dimensionering och resurstilldelning (s) 86 Meningsyttring av suppleant (v) 86 Bilagor 1 Regeringens förslag till högskolelag 91 2 Regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1982:764) om vissa läkartjänster vid upplåtna enheter, m.m. 96 3 Utskottets förslag till ändringar i regeringens förslag till högskolelag 97 4 Förslag från Socialdemokraterna i utskottet till ändringar i regeringens förslag till högskolelag 99 5 Förslag från Ny demokratis representant i utskottet till ändringar i regeringens förslag till högskolelag 101 6 Förslag från Centerpartiets representant i utskottet till tillägg i förslaget till högskolelag 104 7 Ändringar i regeringens förslag till högskolelag enligt meningsyttring av suppleanten från Vänsterpartiet 105