Ny lag om europeiska företagsråd
Betänkande 2010/11:AU6
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 14 april 2011
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Ny lag om europeiska företagsråd (AU6)
Den 6 juni ersätts lagen om europeiska företagsråd med en ny lag. Den nya lagen är en anpassning till ett EU-direktiv från 2009 som handlar om att säkerställa ett mer effektivt utövande av arbetstagares rättigheter till gränsöverskridande information och samråd. Direktivets syfte är också att öka andelen europeiska företagsråd, förbättra rättssäkerheten, komma tillrätta med vissa tillämpningsproblem och att bättre samordna EU-direktiv gällande information till och samråd med arbetstagare. Lagen innehåller: nya bestämmelser som gäller förhandlingen om inrättande av ett företagsråd eller annat informations- och samrådsförfarande. Bland annat preciseras gemenskapsföretagets skyldigheter vad gäller information till arbetstagarna inför sådana förhandlingar. skyldigheter för gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i företagsgruppen får ansvar för att ge arbetstagarrepresentanterna utbildning. ett förtydligande av begreppen gränsöverskridande fråga, information och samråd.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Motioner: 2
Propositioner: 1
Propositioner: 1
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2011-03-29
Justering: 2011-04-05
Trycklov: 2011-04-06
Trycklov till Gotab och webb: 2011-04-07
Trycklov: 2011-04-07
Justering: 2011-04-05
Trycklov: 2011-04-06
Trycklov till Gotab och webb: 2011-04-07
Trycklov: 2011-04-07
Reservationer: 1
Betänkande 2010/11:AU6
Betänkande 2010/11:AU6
Alla beredningar i utskottet
2011-03-29
Ny lag om europeiska företagsråd (AU6)
Den 6 juni ersätts lagen om europeiska företagsråd med en ny lag. Det föreslår arbetsmarknadsutskottet. Den nya lagen är en anpassning till ett EU-direktiv från 2009 som handlar om att säkerställa ett mer effektivt utövande av arbetstagares rättigheter till gränsöverskridande information och samråd. Direktivets syfte är också att öka andelen europeiska företagsråd, förbättra rättssäkerheten, komma tillrätta med vissa tillämpningsproblem och att bättre samordna EU-direktiv gällande information till och samråd med arbetstagare. Lagförslaget innehåller:
- nya bestämmelser som gäller förhandlingen om inrättande av ett företagsråd eller annat informations- och samrådsförfarande. Bland annat preciseras gemenskapsföretagets skyldigheter vad gäller information till arbetstagarna inför sådana förhandlingar.
- skyldigheter för gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i företagsgruppen får ansvar för att ge arbetstagarrepresentanterna utbildning.
- ett förtydligande av begreppen gränsöverskridande fråga, information och samråd.
Arbetsmarknadsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2011-04-14
Debatt om förslag 2010/11:AU6
Webb-tv: Ny lag om europeiska företagsråd
Dokument från debatten
- 2011-04-14Protokoll 2010/11:88
Protokoll från debatten
Anf. 17 Kerstin Nilsson (S)
Fru talman! Vi ska nu behandla arbetsmarknadsutskottets betänkande 2010/11:AU6 med anledning av proposition 2010/11:60, som handlar om en ny lag om europeiska företagsråd.
Propositionen innehåller förslag till hur EU:s direktiv 2009/38/EG om inrättande av europeiska företagsråd ska implementeras i svensk lag och därmed säkerställa ett mer effektivt utövande av arbetstagarnas rättigheter samt gränsöverskridande information och samråd, öka andelen europeiska företagsråd som inrättas inom EU och förbättra rättssäkerheten.
En ny lag ersätter den tidigare lagen om europeiska företagsråd med anledning av de förändringar som har gjorts i direktivet. I den nya lagen föreslås bland annat ett förtydligande av begreppen gränsöverskridande fråga, information och samråd. Det föreslås också nya bestämmelser som gäller förhandlingen om inrättandet av ett företagsråd eller annat samrådsförfarande samt att gemenskapsföretaget eller det kontrollerande företaget i företagsgruppen får ansvar för att ge arbetstagarrepresentanterna utbildning.
Enligt förslaget kommer gemenskapsföretag och företagsgrupper med vissa avtal i huvudsak att vara undantagna från den nya lagen.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 6 juni 2011.
Arbetsmarknadsutskottets betänkande innehåller utskottsmajoritetens förslag till beslut. I betänkandet finns en gemensam reservation från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Fru talman! Med denna inledande presentation överlämnar jag nu ärendet till riksdagen för debatt, behandling och beslut.
Anf. 18 Johan Andersson (S)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationen från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet när det gäller lagen om europeiska företagsråd.
Från Socialdemokraternas sida tycker vi att det är bra att den här revideringen av den tidigare lagstiftningen har kommit fram. Den känns mer modern än den som har gällt. Men vi vill göra en del justeringar i det förslag som föreligger för beslut i kammaren. Jag tänkte lite översiktligt gå igenom de justeringar som vi föreslår.
Den första justeringen som vi föreslår i vår reservation handlar om att vi vill stärka rätten för arbetstagarsidan att avge ett yttrande. Det är en betydlig skillnad jämfört med att lämna synpunkter, som det nu står i lagtexten. Det är viktigt, tycker vi, att de fackliga organisationerna och framför allt arbetstagarna, naturligtvis, ges en möjlighet till ett reellt inflytande. Vi skulle alltså gärna vilja ha en skärpning i den delen.
Den andra punkten som vi trycker på, av de sju som vi har, handlar om innebörden av "väsentlig omstrukturering" och "gränsöverskridande fråga". Det här handlar om de företag som ingått ett avtal när det gäller det nya direktivet. Där vill vi likaledes att man tydliggör att det ska finnas ett krav på omförhandling av avtalet och att det också regleras i den här delen.
När det gäller "gränsöverskridande fråga" tycker vi att det är viktigt att man förstärker det i lagförslaget för att kunna garantera arbetstagarpartens inflytande. Jag tror att vi alla är betjänta av att ha så jämbördiga parter som möjligt när det gäller allt koncernfackligt arbete.
Den tredje punkten som vi trycker på i vår reservation handlar om företagets ansvar att begära och inleda förhandlingar. Ofta kommer förhandlingsinviterna från arbetstagarsidan, och det är relativt vanligt att många företag intar en passiv hållning när det gäller förhandlingsplikten. Vi vill att man också förstärker detta i lagtexten.
Den fjärde punkten som vi trycker på handlar om avtalstexten, alltså så kallade stupstocksregler. Vad är det som händer när man inte tecknar något avtal? I det förslag som ligger ska det vara en viss tid i den här delen innan man gör det. Vi tycker att man bör förstärka det med rejäla stupstocksregler för att detta ska kunna hanteras på ett bättre sätt.
Den femte punkten handlar om reglering av mötesfrekvens för arbetsutskott och företagsråd. Ska det finnas ett företagsråd, vilket vi instämmer till fullo i, måste det också finnas en semidispositiv regel om att man har minst fyra möten per år för att sköta den löpande verksamheten. Det bör vara ett minimikrav. Det är nämligen viktigt, återigen, att man ges ett inflytande och garanteras möjligheter att följa arbetet i den här delen.
Den sjätte punkten som vi pekar på handlar om arbetstagarrepresentanternas rätt att välja utbildning. Där kommer jag återigen till att det är viktigt för arbetsmarknaden i sin helhet att man har jämbördiga parter. Då finns det naturligtvis alla skäl till att de parterna också ska vara så välutbildade som möjligt för att kunna följa sitt arbete i företagsrådet. Vi ser det också som självklart att det är arbetsgivarparten som betalar den utbildningen, och det bör naturligtvis vara de fackliga företrädarna eller arbetstagarna som väljer vilken utbildning som ska ges och under vilka former.
Den sjunde punkten som vi har handlar om tystnadsplikten. Man kan tolka den här lagstiftningen som att en före detta arbetstagarrepresentant eller expert under återstoden av sitt liv kan åläggas tystnadsplikt och skadeståndsansvar. Det tycker vi är orimligt. Man kan ju lämna företaget av olika anledningar. Det känns inte särskilt modernt att man då ska ha det här kravet på sig.
Det, fru talman, är våra förslag i den gemensamma reservationen från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Jag vill yrka bifall, återigen, till vår reservation.
Anf. 19 Josefin Brink (V)
Fru talman! Ett alltmer internationaliserat näringsliv kräver också mer av gränsöverskridande fackligt arbete. I dag påverkas anställda i Sverige allt oftare av beslut som fattas av en företags- eller koncernledning som sitter i ett helt annat land. Detsamma gäller naturligtvis åt andra hållet.
De europeiska företagsråden är en av flera viktiga arenor för att ge löntagarna möjlighet till insyn och inflytande i sådana här gränsöverskridande företag. Inte minst är de viktiga för att förhindra att löntagare i olika länder i samma företag eller samma koncern ställs mot varandra i syfte att pressa ned löner och arbetsvillkor i samband med neddragningar och omstruktureringar, som vi tyvärr har sett exempel på tidigare.
Därför tycker vi i Vänsterpartiet att det är bra att det här nya direktivet nu har kommit. Vi tycker att det är bra att det nya direktivet innehåller en del förstärkningar och förbättringar jämfört med hur det har sett ut hittills. Vi tycker också att det är bra att direktivet är utformat som ett minimidirektiv så att det ges utrymme för medlemsstaterna att anpassa regelverket efter sin nationella arbetsmarknadsmodell och att faktiskt förstärka löntagarinflytandet i den nationella lagstiftningen, om man så önskar.
Tyvärr måste vi konstatera att den svenska regeringen, när man har valt att implementera den här lagstiftningen, i stället har valt att lägga sig så nära direktivets minimikrav som möjligt och att man faktiskt till och med på en punkt väljer att försämra lagstiftningen jämfört med hur det ser ut i dag.
Det här är tyvärr helt i linje med hur den borgerliga regeringen har agerat ända sedan 2006. I retoriken säger man sig värna den svenska modellen och löntagarnas rättigheter, men i praktiken väljer man konsekvent att i stället urholka löntagarnas rättigheter och dessutom påfallande ofta helt strunta i de fackliga organisationernas åsikter.
Lite ironiskt är det då att det är just arbetstagarrepresentanternas rätt att formellt uttrycka sin åsikt om ett förestående beslut som är en av de punkter där regeringen valt en väldigt svag skrivning i lagtexten.
I stället för att ange det som faktiskt står i direktivtexten, nämligen att arbetstagarrepresentanterna i ett företagsråd ska ha rätt att avge ett yttrande, står det nu att de har rätt att lämna synpunkter.
De borgerliga partierna i utskottet avfärdar den kritik som Vänsterpartiet och Socialdemokraterna framför mot det här, som om det handlade om något slags språkfråga eller en liten detalj i samband med översättningen. Om det vore så enkelt kan man verkligen fråga sig: Varför kan man inte lika gärna byta ut ordet "synpunkter" mot "yttrande"?
Alla de tre fackliga centralorganisationerna påtalade faktiskt i sina remissyttranden att det är en väsentlig skillnad mellan att få lämna synpunkter och att avge ett yttrande. Att de fackliga centralorganisationerna valde att säga så beror inte på att de ägnar sig åt språkvård eller översättning, utan det beror på att de har erfarenhet därför att de sitter i MBL-förhandlingar och i sådana här företagsråd och vet att det är skillnad mellan de här båda begreppen. Det är mycket starkare att ha rätt att avge ett yttrande än att få lämna synpunkter.
Man kan säga att skillnaden mellan de här två begreppen illustrerar sig själv lite grann i det här sammanhanget. Om de fackliga centralorganisationerna i stället för sina skriftliga remissyttranden om det här förslaget bara hade fått lämna synpunkter på ett möte med regeringen i kanslihuset hade deras åsikter knappast varit på bordet i den här debatten. De hade inte ens varit allmänt kända.
Då kan man fråga sig om det är regeringens egen önskan att slippa ha fackföreningarnas inlagor på bordet som ligger bakom att regeringen har valt att skriva på det här sättet. Hur som helst går det liksom inte riktigt att tolka regeringens val av begrepp på något annat sätt än som att man faktiskt vill begränsa arbetstagarrepresentanternas rättigheter i enlighet med det här direktivet till det absolut minimala. Vi anser från Vänsterpartiets sida att det bör vara tydligt i en sådan här lagstiftning att arbetstagarna ska ha rätt att inkomma med ett yttrande.
Fru talman! Ett av de största problemen hittills med de europeiska företagsråden är att de har varit alldeles för få. Det är inte ens hälften av de företag som borde inrätta företagsråd som har gjort det.
För oss i Vänsterpartiet är löntagarinflytande på alla nivåer en central och viktig fråga. Vi tycker därför att det är på sin plats att ställa tydligare krav på företagen, att det är de som har ansvar för att ta initiativ till och inleda förhandlingar om att inrätta ett företagsråd. Det bör också finnas en tydlig tidsgräns för när de här förhandlingarna ska ha inletts.
Det skulle öka pressen på företagen att ta sitt ansvar i den här processen, och det skulle förhoppningsvis leda till att fler anställda i gränsöverskridande företag fick en möjlighet till insyn och inflytande.
Det här var också en sådan sak som de fackliga organisationerna påpekade i sina remissyttranden. Jag tycker inte att det går att tolka det på något annat sätt än att regeringen inte tycker att det är något stort problem att det är så få företag som inrättar företagsråd och att man därför inte valt att skärpa de här kraven.
Det intrycket förstärks ytterligare, eftersom regeringen har lämnat ett par rejäla kryphål i den nya lagstiftningen. För det första, precis som Johan Andersson var inne på tidigare, har man inte brytt sig om att definiera vad en väsentlig omstrukturering innebär. Trots att det står i direktivet har man inte brytt som om att skriva det i lagen.
För det andra har man inte heller brytt sig om att skriva någonting i lagtexten om vad som ska definieras som en gränsöverskridande fråga. Det här ger ett väldigt brett utrymme för fri tolkning för ett företag som vill slippa undan denna process. Det vore tråkigt om förhandlingar om att tillsätta ett företagsråd och börja med den här viktiga samrådsprocessen skulle bromsas upp av tvister om definitioner. Vi tycker att det är oerhört onödigt att lämna öppet för den typen av pseudotvister, om nu målsättningen är att man ska få till stånd fler företagsråd.
Dessutom är det som sagt var en försämring som genomförs i den här lagen jämfört med hur det ser ut i dag, och det är för vad som gäller när ett gammalt avtal löper ut och fram till dess man kommer fram till ett nytt. I dag träder den så kallade stupstocksregeln in om inget nytt avtal har träffats inom sex månader. Men i den nya lagen finns inte den regeln kvar, utan i stället ska parterna traggla sig igenom hela den långa processen med förhandlingar från scratch, och det kan pågå i upp till tre år. Problemet är att under hela den här långa treårsperioden finns det då inget avtal, och det finns ingen arena för inflytande och medbestämmande. Det är en väldigt lång tid då löntagarna ställs helt utanför vad som regleras i direktivet.
Återigen kan man konstatera att regeringen väljer, om man har möjlighet, att utforma lagstiftning så snålt som det bara går ur löntagarnas synvinkel. Om man hade haft en vilja att främja löntagarinflytandet och bildandet av fler företagsråd hade man väldigt enkelt kunna genomföra dessa förändringar i lagstiftningen som man har fått påtalat för sig av remissinstanser tidigare.
Jag ska inte gå in på alla de punkter där vi vill ha förändringar eller ger kritik. Johan Andersson har föredömligt gått igenom dem när det gäller rätten att välja utbildningar, en regel om antal möten för arbetsutskotten, när det gäller tystnadsplikten och så vidare.
Jag kan bara konstatera att det börjar bli lite tröttsamt att lyssna på borgerliga politiker som låtsas värna om den svenska modellen och de fackliga rättigheterna och sedan gör vad de kan för att undergräva och minimera bådadera.
Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till reservationen.
Anf. 20 Christoffer Järkeborn (M)
Fru talman! Det vi debatterar i dag är ett förslag till ny lag om europeiska företagsråd. Den nya lagen innehåller vissa förändringar. Bland annat är det vissa begrepp som förtydligas. Vi kan också se vissa nya bestämmelser när det gäller förhandlingar och när man ska inrätta ett europeiskt företagsråd. Det finns även nya bestämmelser när det gäller arbetstagarrepresentanternas rätt till utbildning.
Men det är inte så stora materiella förändringar i den nya lagen jämfört med den lag som gäller från slutet av 90-talet. Min uppfattning är att den här typen av regler egentligen borde regleras av arbetsmarknadens parter. Jag tycker inte att det här är frågor som borde ligga på EU-nivå, och jag är i grunden skeptisk till den här typen av direktiv från EU.
Jag tycker att det finns en fara i att EU blandar sig i mer och mer av det som jag menar att vi borde bestämma själva här i Sverige. Jag tycker att vi ska vara stolta över den svenska modell som har varit bra för Sverige. Det finns en fara i att alltid ropa på mer lagstiftning och samtidigt säga att man står upp för den svenska modellen.
Vi har en viktig tradition i Sverige som innebär att parterna ska ha frihet att själva på bästa, på det mest effektiva och på det mest rättvisa sättet hitta de bästa lösningarna.
Samtidigt ser vi att världen förändras, och vi ser också att allt fler bolag får internationell karaktär. Jag kan då se vissa behov av europeiska företagsråd, och jag tror att den här typen av regler ibland kan vara nödvändiga, bara man har ett sunt kritiskt förhållningssätt till den här typen av EU-direktiv.
Om man har stora skillnader mellan länderna kan det skapa oklarheter i företag som har verksamhet i många länder, och jag tycker att det finns en rad förbättringar i den lag vi har att debattera i dag jämfört med lagen från 90-talet.
I den nya lagen stärker vi arbetstagarnas rättigheter. Vi förbättrar rättssäkerheten, och vi löser också en del praktiska tillämpningsproblem.
Man kunde välja att införa direktivet antingen i form av avtal mellan parterna eller genom lag. Regeringen har efter samråd med arbetsmarknadens parter gjort bedömningen att det inte var lämpligt att implementera eller genomföra direktivet via avtal och att man därför var tvungen att gå fram med en ny lag.
Jag tycker att det hade varit bättre om man hade kunnat lösa detta via avtal och att vi inte i dag hade behövt gå fram med en ny lag för att uppfylla direktivet, men jag tror att regeringen har gjort en riktig bedömning, och jag litar på den bedömning som regeringen gjort, att man är tvungen att i dag gå fram med en lag.
Det är också så, och det tycker jag är viktigt att poängtera, att reglerna som gäller europeiska företagsråd är regler som är dispositiva i förhållande till kollektivavtal. Det innebär att man i stället fullt ut kan låta kollektivavtal gälla under vissa förutsättningar. Det gäller att kollektivavtalet inte innebär mindre förmånliga regler än det som är reglerat i lagen. Men det är också viktigt för Sveriges vidkommande att vi slår vakt om och upprätthåller möjligheten att låta kollektivavtal ha företräde, och det är därför jag är positiv till att de här reglerna är just dispositiva.
Reglerna i den nya lagen omfattar också samma företag som den gamla lagen. Det är dels gemenskapsföretag som har minst 1 000 arbetstagare i EES-stater, varav minst 150 arbetstagare i var och en av minst två EES-stater, och det är också företagsgrupper med ungefär samma kriterier.
Fru talman! Som jag sade inledningsvis är det inte väldigt stora materiella förändringar, utan i själva verket är det små förbättringar som stärker arbetstagarnas rättigheter. Det är någonting positivt.
Jag vill dock lyfta upp två förslag som jag tycker är särskilt bra i den nya lagen. Det första är att man i den nya lagen skriver in att företagen är skyldiga att ge arbetstagarrepresentanterna utbildning. Det tycker jag är bra. Man kan behöva kunskap inom ekonomi, juridik och en rad andra områden. Det är bra att det blir tydligt att det är företagen som är skyldiga att se till att man får den utbildning som krävs för att man ska kunna göra ett bra jobb.
En annan viktig nyhet i lagförslaget är att arbetstagarnas förhandlingsdelegation har rätt till sammanträde enskilt, både före och efter varje möte. Man har också rätt till tolkar, och man har rätt att kalla in experter för att kunna göra en så bra bedömning som möjligt.
Dessa två nya förslag stärker arbetstagarnas rättigheter att kunna göra ett bra arbete och kunna skapa sig inflytande.
I lagen poängteras också företagens stora ansvar. Det står i den nya lagen, liksom i den gamla, att det är företagssidan som aktivt ska verka för att inrätta europeiska företagsråd, och om man inte gör det inom de tidsramar som är uppställda kan företaget blir skadeståndsskyldigt.
Det är också så att 100 arbetstagare kan ta initiativ till och begära den här typen av förhandlingar.
Det är bra att man i lagen understryker att företagen har ett stort ansvar och att man också ger arbetstagarna en möjlighet till initiativ.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga följande. Allt fler företag har en gränsöverskridande karaktär. Det är därför rimligt att vi har en lag som reglerar europeiska företagsråd. Men det är oerhört viktigt att vi kan göra nationella anpassningar till hur vår arbetsmarknad ser ut. Det är viktigt att vi värnar den svenska modellen och att vi då gör klokast i att lägga oss på lägstanivån.
När jag läser Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets reservation blir jag lite oroad. Ni brukar ofta säga att ni värnar den svenska modellen. Men så fort det kommer en möjlighet att gå in med lagstiftning ska man lagstifta mer och mer. Enligt den svenska modellen är det arbetstagarna och arbetsgivarna som ska komma överens i denna typ av frågor. Det är beklämmande att oppositionen nu är ute på en väg där man kräver alltmer lagstiftning på detta område.
Den nya lagen är välbalanserad. Den stärker arbetstagarnas möjligheter till insyn, och den sätter också ett starkt krav på företagen. Men det är också bra att den är dispositiv till förmån för kollektivavtalen och att vi kan anpassa den utifrån de villkor som gäller på den svenska arbetsmarknaden. Jag tycker att det är helt korrekt och rimligt att vi lägger oss på miniminivån i direktivet. Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag till beslut.
(Applåder)
I detta anförande instämde Katarina Brännström, Lotta Olsson, Jenny Petersson och Maria Plass (alla M).
Anf. 21 Johan Andersson (S)
Fru talman! Jag har några frågor till Christoffer Järkeborn utifrån lovorden till lagstiftningen. Det var verkligen många lovord.
Först och främst skulle jag vilja höra vad du och Moderaterna anser om koncernfackligt samarbete. Jag tyckte att du var lite tvetydig i det som du sade i debatten om detta. Jag vill gärna höra vad du och kanske framför allt Moderaterna har för bild av koncernfackligt arbete just när det gäller att stärka och skydda arbetstagarna.
I ditt inlägg lät det som om detta var en lagstiftning som på något sätt har tillkommit under galgen. Det var något nödvändigt ont att man lagstiftade i Sverige i denna del.
Vi från oppositionens sida - Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet - vill att vi ska ha en stark skyddslagstiftning för arbetsmarknadens parter. Att man sedan kan täcka upp ytterligare med kollektivavtal är bra. Men vi anser att det är viktigt att man ändå har en stark skyddslagstiftning. Jag förstår inte riktigt den logik som du försökte ge uttryck för här när det gäller kollektivavtalen och att vi i oppositionen vill att Sverige går före och kräver en starkare lagstiftning än vad man vill ha i EU-sammanhang. Jag har också svårt att förstå varför Sverige lägger sig på denna miniminivå. Vi säger bägge två här att vi värnar den svenska modellen. Men det känns lite grann som om du knyter dina fingrar bakom ryggen när vi talar om den svenska modellen. Jag har mina på bordet.
Anf. 22 Christoffer Järkeborn (M)
Fru talman! Som jag sade i inledningen av mitt anförande är jag i grunden skeptisk till att denna typ av regler ska komma fram på EU-nivå. Jag tycker att det är viktigt att vi nationellt kan ta ansvar för de typer av lagstiftning som vi anser ska finnas på arbetsmarknadsområdet.
Jag tycker också att det är viktigt att man någonstans resonerar lite djupare om vad den svenska modellen faktiskt innebär. Den innebär att man inte alltid ska ta fram en massa lagstiftning. Den innebär att man inte alltid anser att alla frågor alltid ska hanteras på EU-nivå.
Det är bra att vi har haft och har en svensk modell. Jag tycker att det är viktigt att det är arbetsmarknadens parter som ska komma överens i denna typ av frågor. Därför är jag i grunden skeptisk till att denna typ av regler kommer från EU. Det hade varit bättre om vi nationellt eller arbetsmarknadens parter hade kunnat ta fram denna typ av regelverk.
Jag sade också i mitt anförande att vi har ett förändrat samhälle och att vi har allt fler företag som har verksamhet i många olika länder. Därför kan jag se ett visst behov av denna typ av regelverk. Jag yrkar därför bifall till förslaget i utskottets betänkande och ställer mig bakom propositionen från regeringen. Det finns vissa väsentliga förbättringar när det gäller att stärka arbetstagarnas rättigheter.
Men jag har en fråga till Johan Andersson. Hur mycket lagstiftning vill du ha? Så fort det är aktuellt med en ny lagstiftning vill man gå längre från Socialdemokraterna. Det är hela tiden krav på ny lagstiftning. Det är mammaledighetsdirektiv i EU och annat som vi ser att era Europaparlamentariker ställer sig bakom. Då undrar jag: Vad ska vi bestämma i Sverige, och innebär inte den svenska modellen att det är parterna som faktiskt ska ha ett stort inflytande?
Anf. 23 Johan Andersson (S)
Fru talman! Som jag sade tidigare tycker jag att vi ska ha en stark skyddslagstiftning i Sverige. Det anser jag är grunden i den svenska modellen. Sedan har vi naturligtvis en lång tradition både från arbetsmarknadens parter och från partier som har innehaft regeringsmakten att se till att den svenska modellen fungerar. Men det känns emellanåt som om man framför allt från Moderaterna talar med lite kluven tunga när det gäller den svenska modellen.
Men mitt konkreta svar på din fråga, Christoffer Järkeborn, är att jag tycker att man ska ha en stark skyddslagstiftning. Jag tycker inte att den lagstiftning som nu tillkommer är tillräckligt stark i denna del, därav reservationen från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet där vi framför att vi vill stärka lagstiftningen för att värna den svenska modellen för att detta ska kunna hanteras på ett bra sätt.
Anf. 24 Christoffer Järkeborn (M)
Fru talman! Jag förstår inte vad som menas med en stark skyddslagstiftning. Vi ska ha en bra och sjyst skyddslagstiftning i Sverige. Det tror jag att vi alla står bakom. Men till exempel hur många möten som man ska ha under ett år tycker jag att arbetsmarknadens parter skulle kunna bestämma.
Jag anser att det finns en hel del förbättringar i den här lagen som jag valde att lyfta fram. Det gäller framför allt två förbättringar. Det handlar bland annat om rätten till utbildning. Det är bra att de som sitter i det europeiska företagsrådet från arbetstagarsidan ges relevant utbildning.
Men då har jag en fråga till er. Ni skriver att man själv ska få välja utbildning. Men ni preciserar inte detta. Vad innebär det? Ska man kunna gå en ettårig utbildning om man tycker att man är i behov av det? Ska man kunna ta ledigt från jobbet och få betalt? Ska man kunna välja helt själv? Är det inte rimligt att man tillsammans med arbetstagarna och arbetsgivarna diskuterar vilken utbildning som man ska ha?
Det är lite luddigt vad ni faktiskt menar. Säger ni att vi ska ha en stark skyddslagstiftning tycker jag att ni kanske ska vara lite mer precisa när det gäller vad ni faktiskt menar med det.
Anf. 25 Josefin Brink (V)
Fru talman! Det blev en diskussion om vad som egentligen är den svenska modellen och huruvida vi i oppositionen vill gå in med en massa onödig och överflödig lagstiftning. Precis som Johan Andersson säger bygger den svenska modellen på att vi har både lagstiftning och avtal. Det är inget konstigt med det. Att sedan Moderaterna och Muf i alla år har velat slopa både LAS och MBL är väl känt. Nu säger de att de inte vill göra det längre. Men när man lyssnar på Christoffer Järkeborn här är det precis detta som man hör ett eko av. Det ska inte vara någon lagstiftning över huvud taget.
I huvudsak står vi bakom detta förslag. Men på några punkter vill vi ha förtydliganden och förstärkningar.
På alla punkter där vi vill ha förstärkningar i lagstiftningen vill också LO, TCO och Saco ha det. LO, TCO och Saco är de tre fackliga centralorganisationer som representerar lejonparten av alla människor som arbetar här i Sverige och är bärare av den svenska modellen, får man nog lov att säga. Är det då så att de tre fackliga centralorganisationerna sämre begriper vad den svenska modellen går ut på och inte fattar sitt eget bästa och kräver detta i strid med den svenska modellen? Det är så det låter när man hör Christoffer Järkeborn här.
Anf. 26 Christoffer Järkeborn (M)
Fru talman! När det gäller hur den svenska modellen ska fungera tycker jag att det är rimligt att det i fråga om den här typen av direktiv egentligen uteslutande regleras mellan arbetsmarknadens parter eller åtminstone i den nationella lagstiftningen. I alla fall ska man ha varningslampor eftersom det kommer en hel del direktiv som reglerar just arbetsmarknadspolitiken på denna typ av område.
Josefin Brink, du kan stå här och i en rad olika frågor raljera kring Moderaterna och sådant som jag absolut inte står bakom; det kan gälla LAS exempelvis.
Ännu roligare blir det när Vänsterpartiet, som är ett EU-kritiskt parti, ofta när man kommer till EU - vi är ju nu med i EU - kräver alltmer av reglering från EU och tycker att det är bra med olika direktiv och att vi ska gå längre än direktiven kräver.
Är det inte rimligt att vi när vi har ett direktiv väljer att lägga oss på miniminivån? Vill man sedan gå längre kan arbetsmarknadens parter själva förhandla. Dessutom är den här lagstiftningen dispositiv. Både du, Josefin, och jag vet att det ändå är ganska få företag och arbetstagare som träffas av lagstiftningen eftersom de allra flesta kollektivavtal har så pass bra villkor att lagen inte behöver tillämpas.
Anf. 27 Josefin Brink (V)
Fru talman! Vi i Vänsterpartiet tycker att man ska vara väldigt restriktiv med lagstiftning på EU-nivå. Men vi är inte så dumma att vi när det kommer ett direktiv säger: Det här tänker vi inte hålla på med, för vi gillar inte EU.
Nej, nu måste vi införliva det här direktivet i svensk lag. Då behöver vi göra det på ett så bra sätt som möjligt. Bra i det hänseendet är just, tycker vi - som jag sagt i mitt anförande - att direktivet är av minimikaraktär, det vill säga att det lämnas utrymme för Sverige att anpassa direktivets krav till vår arbetsmarknadsmodell. Vi har möjlighet att stärka löntagarnas inflytande så att det harmoniserar med de inflytanderegler som vi har på svensk arbetsmarknad, exempelvis genom MBL.
Precis som jag tidigare sagt är det precis så som alla tre fackliga centralorganisationerna ser på saken. De inser att det behövs en lagstiftning som fastställer ett golv och som ställer minimikrav - det här måste parterna på arbetsmarknaden leva upp till.
Om man inte kommer överens om annat gäller det som ett minimikrav.
Jag vill upprepa den fråga som Christoffer Järkeborn försökte ducka från, vilket jag i och för sig kan förstå: Är det så att de tre fackliga centralorganisationerna Saco, TCO och LO inte begriper vad den svenska modellen går ut på och att det är därför som de vill ha tydligare krav i bland annat den här lagstiftningen? Jag undrar alltså om Christoffer Järkeborn vet någonting om hur den svenska modellen fungerar som de tre fackliga centralorganisationerna inte vet.
Anf. 28 Christoffer Järkeborn (M)
Fru talman! Jag tror att det låter som att vi är mer oense än vi faktiskt är. Det här direktivet är vi i stora delar överens om, men i vissa frågor vill ni gå lite längre. Jag tycker att det är rimligt att vi väljer att lägga oss på miniminivån när det gäller det här direktivet.
Det är viktigt att vi är lite varsamma med att hela tiden gå lite längre än som krävs och med att hela tiden reglera lite mer. Vi ska vara försiktiga med att reglera allting via lag. Därför tycker jag att det är rimligt att vi väljer att lägga oss på miniminivån och därför har jag yrkat bifall till utskottets förslag till beslut.
Anf. 29 Hans Backman (Fp)
Fru talman! I dag debatterar vi ett förslag om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare.
Syftet med direktivet är i huvudsak att säkerställa ett mer effektivt utövande av arbetstagares rättigheter beträffande gränsöverskridande information och samråd, att öka andelen europeiska företagsråd, att förbättra rättssäkerheten, att komma till rätta med vissa praktiska tillämpningsproblem och att bättre samordna de olika EU-direktiven på området information till och samråd med arbetstagare.
Vi i Alliansen vill understryka vikten av att förfarandet för samråd - alltså dialog och utbyte av åsikter mellan arbetstagarrepresentanterna och ledningen - ska vara ändamålsenligt och genomföras så att beslut i gemenskapsföretaget eller företagsgruppen kan fattas på ett effektivt sätt. Enligt direktivet ska samråd ske på ett sätt som gör detta meningsfullt. Det är viktigt eftersom det bland annat innebär att det ska ske innan gemenskapsföretaget eller företagsgruppen fattar beslut.
Oppositionen har framfört synpunkter på ordvalet "lämna synpunkter" i det svenska lagförslaget. Vi i Alliansen vill peka på att uttrycket i den svenska versionen visserligen är översatt till "avge yttrande". Motsvarande skrivning i den engelska versionen är "to express an opinion".
Regeringen gör bedömningen att de synpunkter som arbetstagarrepresentanter i det enskilda fallet vill föra fram mycket väl kan lämnas i form av skriftliga yttranden och att det förmodligen också kommer att göras på det viset och ofta kommer att framstå som mest lämpligt.
Fru talman! Uttrycket "väsentlig omstrukturering" ingår i lagförslaget. Av ingressen till det nya direktivet framgår att till exempel fusion, förvärv eller uppdelning kan vara just en väsentlig omstrukturering.
Vi i Alliansen har uppfattningen att man i det enskilda fallet måste göra en bedömning av vad som är en väsentlig omstrukturering med utgångspunkt i direktivet. Vi anser inte att det är nödvändigt att införa exemplen i lagtexten men instämmer med regeringen om att de kan utgöra ett betydelsefullt underlag vid bedömningen av om en sådan situation föreligger.
Vi välkomnar de uttalanden som regeringen gör i propositionen och anser att detta på ett tillräckligt sätt uppfyller kravet på tydlighet.
I det nya direktivet ingår också uttrycket "gränsöverskridande fråga". Gränsöverskridande frågor anses vara sådana frågor som berör hela gemenskapsföretag eller grupper av gemenskapsföretag eller två av deras driftsställen eller företag som är belägna i olika medlemsstater.
Målet med direktivet är att förbättra arbetstagarnas rätt till information och samråd i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag. Information till och samråd med arbetstagare ska ske på den lednings- och representationsnivå som är relevant med hänsyn till den fråga som behandlas. Detta är också en väsentlig del av direktivet.
Dessutom noterar vi att det av författningskommentaren till lagförslaget framgår att man vid tolkningen av begreppet bör se till vilka konsekvenser eller möjliga följdverkningar ett beslut i en fråga får. Regeringen konstaterar att det ofta kan vara av betydelse på vilken nivå i gemenskapsföretag eller företagsgrupper ett beslut fattas.
Vidare ger regeringen exempel på gränsöverskridande frågor. Dit hör frågor som, oberoende av antalet medlemsstater som berörs, är viktiga för den europeiska arbetsstyrkan på grund av de konsekvenser som de kan få eller som innefattar överföringar av verksamhet mellan medlemsstaterna.
Alliansen gör också bedömningen att den föreslagna lagtextens definition av "gränsöverskridande fråga" i kombination med uttalandena i propositionen uppfyller kravet på tydlighet i lagstiftningen.
Liksom regeringen tycker också vi att ansvaret för företaget att skapa förutsättningar för att ett informations- och samrådsförfarande i någon form införs tydligt bör framgå av den nya lagen. Det är lämpligt att detta kommer till uttryck på samma sätt som i den nuvarande lagen, det vill säga genom att det i lagtexten anges att företaget aktivt ska verka för detta.
Vi ansluter oss till den föreslagna ordningen att företagets skyldigheter inträder först när de allmänna formella förutsättningarna är uppfyllda eller när en situation som motsvarar kriterierna för en väsentlig omstrukturering inträffar och ett initiativ till förhandling har tagits.
Ett sådant initiativ kan, som tidigare nämnts här, tas av företaget eller skriftligen av minst hundra arbetstagare eller behöriga representanter för dem vid minst två verksamheter eller företag i minst två EES-länder.
När ett sådant initiativ tagits av arbetstagarna och företaget vägrar att inleda förhandlingar ska ett företagsråd enligt tilläggsföreskrifterna inrättas inom sex månader från förhandlingsframställan. Ett europeiskt företagsråd ska också inrättas om en förhandlingsdelegation inrättats men överenskommelse inte nåtts om ett företagsråd eller annat förfarande för information och samråd inom tre år från det att någon av parterna tagit initiativ till förhandlingar.
Därmed konstaterar vi att den föreslagna lagen har tidsgränser. Vi vill också peka på att företaget kan bli skadeståndsskyldigt om det inte med tillräcklig kraft verkar för att ett informations- och samrådsförfarande i någon form införs.
Fru talman! Slutligen: Bestämmelsen i lagförslaget om att ledamöterna i förhandlingsdelegationerna och i de europeiska företagsråden ges rätt till utbildning är ny. Alliansen välkomnar att det nu införs en bestämmelse om rätt till utbildning för ledamöterna i de särskilda förhandlingsorganen och i de europeiska företagsråden.
Vi konstaterar att det enligt propositionen i första hand är förhandlingsdelegationen respektive företagsrådet som kan och ska göra en bedömning av vilken utbildning som behövs. Sedan har parterna en diskussion och kommer fram till en gemensam ståndpunkt om vilken utbildning som krävs.
I dessa diskussioner ingår som en naturlig del även frågan om formerna för utbildningen. Vi instämmer i regeringens ställningstagande att utgångspunkten bör vara att företaget inte ska vägra att tillmötesgå företagsrådets eller delegationens begäran så länge den är rimlig.
Alliansen vill betona att det är företaget som har ansvar för att arbetstagarrepresentanterna erbjuds och får utbildningen. Dessutom är det företagets ansvar att betala för den.
Anf. 30 Abir Al-Sahlani (C)
Fru talman! Centerpartiet och jag välkomnar den nya propositionen om det europeiska företagsrådet och yrkar därför bifall till utskottets förslag till beslut.
Tanken och syftet med det europeiska företagsrådet är att skapa ett internt europeiskt samarbete över nationsgränserna på europeisk nivå. Samarbetet i ett europeiskt företagsråd gör det möjligt att träffa, få information från och samråda med företagsledningen på den europeiska nivån i frågor av gränsöverskridande karaktär som berör de anställdas situation.
Den nya lagen innebär bland annat förstärkta rättigheter för arbetstagarna vad gäller information och inflytande i gränsöverskridande frågor. Vidare förstärker den nya lagen fackens roll som förtroendevalda på europeisk nivå.
Centerpartiet och jag vill ha ett smalare och vassare EU. EU ska syssla med det EU är bra på - inte ägna sin tid åt att lagstifta på områden där till exempel arbetsmarknadsparterna är bättre lämpade att utforma lagarna än några tjänstemän i Bryssel.
Fru talman! En viktig förändring i den nya lagen kommer att bli slopandet av tröskelkravet i den gamla lagen, det vill säga att minst 50 anställda ska delta i en speciell förhandlingsgrupp. En annan viktig förändring gäller reglerna om information och samråd. Nu ställs krav på arbetsgivarens information till de anställdas representanter, och den måste ges i sådan tid och på sådant sätt att det medger de anställdas representanter möjlighet att göra en djupgående värdering av möjliga påföljder.
Då är det lämpligt att förbereda konsultationer med anställdas representanter på gemenskapsnivå. Samtidigt lämnar lagen plats åt den svenska modellen, även om jag tycker att den svenska modellen är lite gammalmodig och globaliseringsfientlig i form av till exempel turordningsreglerna.
Fru talman! Jag tänkte påtala och belysa flera förbättringar i den nya lagen. Till stöd i förhandlingarna ska de anställdas representanter kunna kalla in egna valda experter eller representanter från fackliga organisationer på EU-nivå. Sådana experter eller fackliga representanter ska delta i förhandlingsmöten i rådgivande kapacitet. Arbetsgivare ska också svara för att de anställdas representanter utbildas för sina uppdrag i företagsråden. Detta är en viktig förbättring.
Två ytterligare förbättringar handlar om sanktioner då företag inte lever upp till direktivet, och det sägs att medlemsländerna måste se till att åtgärder vidtas mot berörda företag men att åtgärderna också måste vara adekvata, proportionerliga och avrådande.
Detta trodde jag aldrig att jag skulle göra, men jag var inne på LO:s hemsida. Där står följande: "Beslutet om det reviderade direktivet blev bättre än vad Europafacket hade hoppats på." På samma hemsida och på Unionens och Lärarförbundets hemsidor hittar man redan i dag erbjudanden om utbildningar i den nya lagen.
Att de svenska fackorganisationerna redan förbereder sig för de kommande förändringarna för att i största möjliga mån kunna skydda de svenska löntagarnas rättigheter och intressen tycker jag är positivt. Samtidigt måste våra diskussioner bygga på att de europeiska företagsrådens arbete ska vara effektivt och leda till resultat.
Att det har blivit färre lagskrivna möten anser inte jag och Centerpartiet vara någonting negativt. Snarare ska dessa möten vara effektiva och leda till resultat. Som jag ser det bör företag ägna sin tid åt att vara i drift, skapa arbetstillfällen, generera skatteintäkter och bidra till vår gemensamma välfärd - inte nödvändigtvis sitta i möten. Antalet möten behöver inte nödvändigtvis leda till ett bättre skydd för arbetstagarna.
Jag har även läst på TCO:s, Sacos och PTK:s hemsidor, där de har kommit med förbättringsförslag men även lyft fram de väldigt många positiva förändringarna i den nya lagstiftningen.
(Applåder)
Anf. 31 Johan Andersson (S)
Fru talman! Jag har några frågor till Abir utifrån hennes anförande. Först gäller det detta med skyddslagstiftning.
Min fråga till dig, Abir, är: Hur ser du och Centerpartiet på skyddslagstiftning när det gäller den svenska modellen? Du sade också i ditt inlägg någonting som jag reagerade över. Det är vad jag förstår väldigt udda för allianspartierna att du anser att den svenska modellen är gammalmodig. Jag vet mycket väl Centerpartiets inställning när det gäller bland annat LAS och turordningsregler, men du får gärna utveckla detta. På vilket sätt är den svenska modellen gammalmodig?
Sedan tycker jag att det är glädjande att du är inne och tittar på LO:s hemsida. Det kanske är fler av Alliansens ledamöter i utskottet som behöver besöka den med jämna mellanrum. Det är en väldigt bra informationskälla, ska jag säga.
Jag nöjer mig med detta så länge.
Anf. 32 Abir Al-Sahlani (C)
Fru talman! Centerpartiet och jag tycker att LAS är en diskriminerande lagstiftning. Det har vi sagt ganska tydligt både i valrörelsen och efteråt. Den svenska modellen bygger på ett Sverige som inte är del av en globaliserad värld utan där man enbart tittar inåt och inte tittar även på arbetstagarnas möjlighet att arbeta ute i världen och vår möjlighet att ha arbetskraftinvandrare.
I LAS är det framför allt turordningsreglerna vi har tyckt varit diskriminerande mot invandrare och unga. Turordningsreglerna har gjort det svårt för dessa grupper att komma in på arbetsmarknaden och samtidigt cementerat en kultur av att vara på en och samma arbetsplats livet ut, för man känner inte trygghet att röra sig på arbetsmarknaden.
Jag tycker att det är väldigt beklagligt att man inte samtidigt som man skyddar arbetare har gett dem en verklig möjlighet att röra sig på den svenska arbetsmarknaden och byta arbetsgivare utifrån den egna ambitionen och de egna behoven.
Anf. 33 Johan Andersson (S)
Fru talman! Jag förstod inte riktigt logiken med den gammalmodiga svenska modellen och det europeiska företagsrådet.
Detta bygger ändå på den svenska modellen, hur man nu tolkar lagstiftningen. Vi från oppositionens sida vill ha en del justeringar i det. Som jag sade inledningsvis i mitt anförande tycker vi att lagstiftningen är bra och att den kommer till, men vi tycker att man bör förstärka den och kanske inte bara ligga på miniminivån.
Återigen: Ser du, Abir, att den svenska modellen är en del i ett större sammanhang när det gäller globaliseringen av arbetsmarknaden?
Anf. 34 Abir Al-Sahlani (C)
Fru talman! Den svenska modellen måste också moderniseras. Det får inte avstanna, och vi får inte ha heliga kor i Sverige som vi inte vågar lyfta upp och diskutera utifrån arbetstagarnas situation. Jag och Centerpartiet tycker att vi behöver prata om dessa frågor utan att man så att säga blir uthängd som någon som inte vill ha något skydd för arbetstagarna eller någon som inte ser till att människor kommer till sin rätt på arbetsmarknaden.
Tvärtom görs detta för att skapa en större rörelsefrihet och för att den som jobbar på ålderdomshemmet inte ska behöva göra det resten av livet för att hon eller han är rädd för att byta arbetsgivare. Därför måste vi se den svenska modellen i en global kontext förutom den svenska kontexten.
Anf. 35 Lars-Axel Nordell (Kd)
Fru talman! Inför denna debatt roade jag mig med att sända ut en fråga till ett flertal vänner och bekanta. Jag ställde frågan: Vad tycker du att jag ska ta upp när vi ska debattera europeiska företagsråd? Jag fick en del svar. Några sade: "Ingen aning." Andra sade: "Vad är det för någonting?" En tredje sade: "Det låter skumt." En annan sade: "Nej, inte mer EU-byråkrati nu." Bara en av dem som jag kontaktade visste vad europeiska företagsråd är för något.
Jag tror inte att mitt nätverk avviker från gemene mans, utan svaren speglar förmodligen ett tvärsnitt av människor som skulle få samma fråga.
Europeiska företagsråd är ingen, som vi brukar säga, kioskvältare som engagerar de breda folklagren, men frågan är inte desto mindre viktig när det gäller arbetstagarnas inflytande i stora företag med verksamhet i flera europeiska länder. Små naturliga gemenskaper och det civila samhället är en viktig del av den kristdemokratiska samhällssynen. Familjen utgör den mest grundläggande gemenskapen i samhället och spelar en viktig roll för att tillgodose familjemedlemmarnas olika behov. På ett liknande sätt här fackliga organisationer en värdefull uppgift på arbetsplatsen för att tillgodose de olika behoven och verka för att förbättra arbetstagarnas situation och villkor.
Det är något grundläggande värdefullt att individer kan göra aktiva val för att bli en del av en större gemenskap. Det är naturligt att organisera sig i sin närmiljö och något vi vill uppmuntra vare sig det handlar om skola, arbetsliv eller fritid.
Den svenska modellen med starka fackföreningar och arbetsgivarorganisationer har varit och är alltjämt en hörnsten i Sveriges välfärdsbygge. Modellen är också ett gott exempel på hur det civila samhället kan ta ansvar för att lösa viktiga uppgifter och göra det på ett bättre sätt än vad som skulle ha varit fallet med statlig inblandning.
Arbetsmarknadens parter har genom förhandlingar kunnat sluta avtal som har gett de anställda bra anställningsvillkor och reallöneökningar samtidigt som freden på arbetsmarknaden har bevarats. Vid internationella jämförelser hör Sverige till de länder som har minst antal konfliktdagar på arbetsmarknaden.
Arbetstagarnas rätt att samråda med och få information av arbetsgivaren har varit på EU:s agenda ända sedan 60-talet. Ändå dröjde det fram till 1994 innan medlemsländerna lyckades ta ett gemensamt beslut om direktivet om europeiska företagsråd. Detta trädde i kraft 1996 och innehöll de första gemensamma reglerna för arbetstagarinflytande i stora företag med verksamhet i flera europeiska länder.
År 2009 fanns det 881 europeiska företagsråd i 858 multinationella företag, vilka omfattar mer än 15,5 miljoner arbetstagare. Men det är enbart en tredjedel av alla de företag som skulle kunna vara möjliga.
I Sverige ser det lite annorlunda ut. Av de 120 företagen med säte i Sverige som 2006 omfattades av direktivet var det 57 som inrättat företagsråd, och av de ca 780 företagen med verksamhet i Sverige som omfattades av direktivet var det drygt 410 som hade europeiska företagsråd.
Jämförelsen visar alltså att snittet i EU-länderna ligger på en tredjedel, medan det i Sverige är vartannat. Att Sverige har betydligt högre siffror kan förmodligen tillskrivas den svenska modellen där arbetsmarknadens parter har en lång tradition av att vara aktiva, ta ansvar och initiativ. För det är både den centrala ledningen i ett gemenskapsföretag och arbetstagarna som har initiativrätten till att inrätta ett europeiskt företagsråd.
Det är samma övergripande syfte i de nya reglerna - som nu finns med i regeringens proposition - som i de gamla, nämligen att förstärka rätten till information och samråd. Skillnaden är att det nya direktivet innebär klara förbättringar ur arbetstagarsynpunkt, med tydligare regler där rättspraxis från EU-domstolen inkorporerats. Bland annat har innebörden i begreppen information och samråd förtydligats med bland annat skriftliga avtal.
Vi kan konstatera att det inte är ett enigt arbetsmarknadsutskott som lägger fram sitt betänkande. Det finns reservationer, avvikande mening, i sju punkter, som vi tidigare hört.
Jag vill kommentera tre av dessa punkter.
Det handlar om ansvaret för att inleda en förhandling. Där vill reservanterna att det i första hand är företaget som ska ansvara för att begära förhandling med arbetstagarnas förhandlingsdelegation i syfte att bilda ett företagsråd. Dessutom kräver de en angiven tidsgräns för när förhandlingar ska ha inletts.
Men lagen har redan tidsgränser där bland annat företag som vägrar att inleda förhandlingar inom sex månader från det att arbetstagarna begärt förhandling tvingas att inrätta ett företagsråd enligt tilläggsföreskrifterna.
Direktiven ger både arbetsgivare och arbetstagare möjligheter att ta initiativ. Det är en viktig signal om förhandlingsdelegationens betydelse. Här rör vi oss på ett område där politikens gränser bör uppmärksammas. Som jag tidigare sade: Den svenska modellen är ett gott exempel på hur det civila samhället kan ta ansvar för att lösa viktiga uppgifter och göra det på ett bättre sätt än vad som hade varit fallet om det hade varit statlig inblandning.
Nästa punkt jag tänkte kommentera gäller reglering av mötesfrekvensen för arbetsutskott och företagsråd. Direktiven säger minst ett möte per år med företagsledningen plus ett enskilt möte. Oppositionen vill ha två möten. Jag vet inte om man menar två möten med företagsrådet och två enskilda möten eller om det är tillsammans.
Vänsterpartiet önskar regler om att arbetsutskottet ska ha rätt till minst fyra möten per år för att sköta den löpande verksamheten. Vi ifrågasätter inte behovet av att samråda, men frågan är om allt måste ske i form av fasta möten, om det verkligen är nödvändigt att reglera detta i lag. Behovet av möten kan variera mellan företag, arbetsplatser och arbetstagarrepresentanter.
Den tredje punkt jag tänkte kommentera är rätten att välja utbildning.
Oppositionen vill att arbetstagaren själv ska få välja utbildning och formerna för denna.
Observera att det är först nu i det nya direktivet som rätten till utbildning för ledamöterna i förhandlingsdelegationerna och företagsråden tillkommit. I första hand är det den enskilda förhandlingsdelegationen och företagsrådet som genom dialog bedömer vilken utbildning som behövs. Där ingår också naturligt frågan om formerna för utbildningen. Självfallet ska kraven ligga inom rimlighetens gräns. Men det är företaget som ansvarar för att utbildningen erbjuds, och det är också företaget som står för notan.
Fru talman! Sammantaget ser vi i motionerna en vilja till lagstiftning in i minsta detalj. Vi kristdemokrater har den bestämda uppfattningen att politikens uppgift inte ska vara att detaljstyra utan i stället ge visioner och riktlinjer, understödja, som det heter. Vi pratar om subsidiaritetsprincipen. Subsidiera betyder ju understödja, och det är viktigt att det finns den här typen av maktfördelning på det här området.
Det handlar alltså om att berörda parter kan använda riktlinjerna och understödet för att tillämpa dem på det sätt som passar just det aktuella företaget och den aktuella arbetstagardelegationen.
Vi får inte glömma att det nya direktivet faktisk innebär en skärpning av arbetstagarnas rättigheter, och det är något vi till fullo stöder. Att vara på sin vakt mot politisk klåfingrighet innebär givetvis inte att politiken helt ska abdikera.
Vi är självklart inte nöjda med att bara hälften av företagen med verksamhet i Sverige har företagsråd. Just därför är det viktigt att vi på olika sätt understöder utvecklingen att sådana etableras. Med alltför stor detaljreglering finns risken att vi försvårar och försenar sådan utveckling.
Fru talman! Med de orden yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen.
I detta anförande instämde Roland Utbult (KD).
Anf. 36 Josefin Brink (V)
Fru talman! Lars-Axel Nordell radade upp ett antal av de punkter som finns i reservationen som Vänsterpartiet har lagt tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet, men valde att inte ta upp en av de punkter som jag lade tyngdpunkten på i mitt inledningsanförande. Vi hörde Lars-Axel Nordell säga att han och Alliansen tycker att det är viktigt att fler företagsråd kommer till stånd, att det i grund och botten är någonting bra och att man därför är glad att skrivningarna i direktivet förstärks. Det är vi helt överens om.
Det är just därför som vi, vilket vi har påpekat, tycker att det är anmärkningsvärt att man försämrar den så kallade stupstocksregeln och vad som ska gälla om ett gammalt avtal löper ut och det inte kommer något nytt avtal till stånd. Regeringen väljer att ta bort dagens lagstiftning, som innebär att efter sex månader, om inget nytt avtal har kommit till stånd, träder tilläggsreglerna in. Den lagen tar regeringen nu bort. I stället måste hela den långa förhandlingsprocessen gås igenom. Man kan alltså hålla på att förhandla i upp till tre år. Det går inte att se det på något annat sätt än att då ökar risken att flera företag som har ett avtal som löper ut kommer att stå utan ett företagsråd och att flera löntagare kommer att stå utanför möjligheten till insyn och inflytande.
Lars-Axel Nordell raljerar över politisk klåfingrighet och detaljstyrning. Men på denna punkt har de tre fackliga centralorganisationerna sagt i sitt remissyttrande till regeringen: Vi önskar att ni inte tar bort och försämrar stupstocksregeln, därför att det ökar risken för att fler löntagare ställs helt utan inflytande.
Jag skulle gärna vilja höra hur Lars-Axel Nordell motiverar den här försämringen jämfört med i dag.
Anf. 37 Lars-Axel Nordell (Kd)
Fru talman! När det gäller de gemensamma reglerna ser vi att det är viktigt att det finns gemensamma regler på det här området och att vi i Sverige kan fullfölja dem.
Jag har, kanske till skillnad från Vänsterpartiet, den ganska positiva inställningen att företagen och de anställda i dialog kan komma överens. I de allra flesta sammanhang är det ju framför allt genom dialog som vi kan nå framgång, och jag har en positiv inställning till företagen och deras vilja att komma fram till lösningar. Därmed ska man inte behöva ta till tvingande lagstiftning. Jag vet inte om Josefin Brink har andra uppfattningar.
Anf. 38 Josefin Brink (V)
Fru talman! Jag konstaterar bara att det där var ett icke-svar. Jag tror inte att anledningen till att de tre fackliga centralorganisationerna, LO, TCO och Saco, tycker att det är viktigt att det finns en stupstocksregel, en skyddsregel som träder in om man inte lyckas komma överens.
När det gäller att de i största allmänhet skulle ha någon negativ inställning till företag är det tvärtom väldigt pragmatiska organisationer som dagligdags arbetar med att just förhandla och teckna avtal med företag. De vet vad det här handlar om och hur det går till. Om de tre organisationerna, som konkret ska jobba med det här, anser att det finns ett behov av en stupstocksregel kanske det inte är riktigt relevant att börja prata om vad man har för inställning till företagen, utan då kanske man borde ha lyssnat på dem. Då tycker jag också att man borde ha en lite bättre motivering än att man i största allmänhet tror att företag är hyggliga och sjysta när skyddsregeln tas bort. Det var det jag efterfrågade av Lars-Axel Nordell.
I huvudsak, och det är vi överens om, innebär det nya direktivet och den nya lagstiftningen förbättringar av möjligheterna till insyn och inflytande. Det är bra. Sedan har vi ett antal invändningar därför att vi tycker att regeringen har lagt sig på för låg nivå. Precis som de fackliga organisationerna tycker vi att man hade kunnat gå lite längre och stärka löntagarnas inflytande.
Den nya stupstocksregeln innebär en försämring jämfört med i dag. I dag är det sex månader som gäller innan lagen träder in. Med den nya lagstiftningen blir det tre år. Det är en väldigt lång tid som löntagarna i ett sådant här företag riskerar att stå helt utan inflytande.
Jag skulle vilja höra en saklig motivering till att regeringen anser sig veta bättre än de fackliga organisationerna att den här regeln inte längre behövs.
Anf. 39 Lars-Axel Nordell (Kd)
Fru talman! Jag kan inte ge Josefin Brink ett jättebra svar på frågan. Däremot vet jag att det som du nu förespeglar skulle kunna hända är väldigt ovanligt. Det finns de sex månaderna, och det naturliga är att det blir så.
Är det så att reglerna kommer att leda till det du befarar får vi återkomma. Men i dag är det detta som vi fattar beslut om, och där är vi överens från majoritetens sida.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2011-04-14
Förslagspunkter: 2, Acklamationer: 1, Voteringar: 1
Protokoll med beslut
- 2011-04-14Protokoll 2010/11:88
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Regleringar för möten, samråd m.m.
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2010/11:A7 av Ylva Johansson m.fl. (S) yrkandena 1-4 och
2010/11:A8 av Josefin Brink m.fl. (V) yrkandena 1-8.- Reservation 1 (S, MP, V)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (S, MP, V) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 0 82 0 30 M 87 0 0 20 MP 0 18 0 7 FP 16 0 0 8 C 14 0 0 9 SD 19 0 0 1 KD 16 0 0 3 V 0 15 0 4 Totalt 152 115 0 82 Antagande av lagförslag
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag enligt bilaga 2 till
a) lag om europeiska företagsråd med den ändringen att "iv" i 58 § första stycket ska bytas ut mot "i",
b) lag om ändring i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda,
c) lag om ändring i lagen (2004:559) om arbetstagarinflytande i europabolag,
d) lag om ändring i lagen (2006:477) om arbetstagarinflytande i europakooperativ,
e) lag om ändring i lagen (2008:9) om arbetstagares medverkan vid gränsöverskridande fusioner.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2010/11:60 punkterna 1-5.