Ny marknadsföringslag m.m.

Anf. 25 Ameer Sachet (s)

Fru talman! Jag såg att statsrådet är med på talarlistan. Det är glädjande att Nyamko Sabuni är med och deltar i debatten. Vi har i dag att ta ställning till civilutskottets betänkande CU21 Ny marknadsföringslag m.m . Naturligtvis står vi socialdemokrater bakom alla våra reservationer, men jag vill redan nu yrka bifall till reservationerna 2 och 7. Samtidigt står vi bakom våra särskilda yttranden. Det finns fog för kritik mot hur propositionen har tagits fram. Ett exempel är att de lösningar som departementet har valt inte har remissbehandlats. Slarviga förberedelser gör propositionen ohanterlig och svårbegriplig för många berörda. Genom den bristfälliga beredningen har inte beredningsunderlaget blivit tillfredsställande. Sverige måste givetvis genomföra direktivet om otillbörliga affärsmetoder, men det finns ingen anledning att försämra lagens funktionsduglighet. Det är viktigt att affärsmän och konsumenter i lika hög grad vet vad som utgör en otillbörlig affärsmetod. Marknadsföringslagstiftningen har precis som konkurrenslagstiftningen en kort historia. Det var under tiden efter andra världskriget som den väsentligen utvecklades då konsumentpolitiken och konkurrensfrågorna fick allt större utrymme. Den nya marknadsföringslagen präglas av en kontinental syn på konsumenten. Det innebär att reklam vänder sig till en genomsnittskonsument som är informerad och upplyst. Konsumentfrågorna berör oss alla. Aldrig förr har vi som konsumenter haft så stora valmöjligheter som i dag, men det är inte alltid lätt att göra medvetna och hållbara val. Sverige har i dag ett bra konsumentskydd, men trots det befinner sig många konsumenter i underläge. Fru talman! I propositionen Ny marknadsföringslag m.m. föreslår regeringen att kravet i 1995 års marknadsföringslag på att näringsidkare ska lämna information som är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt eller vid förmånserbjudanden inte ska föras in i den nya marknadsföringslagen. Regeringen kallar det renodling av idén om att det är upp till näringsidkarna själva att lämna tillräcklig information om sina produkter. Vi socialdemokrater anser att det även i den nya marknadsföringslagen bör finnas en bestämmelse om en generell informationsskyldighet för näringsidkarna. Det är också något som 2005 års marknadsföringsutredning föreslagit i sitt betänkande Otillbörliga affärsmetoder . Enligt vår mening riskerar konsumenternas ställning på marknaden att försvagas om den generella informationsskyldigheten tas bort. Småföretagarnas situation på marknaden är ofta samma som konsumenternas. Bluffakturor utgör ett problem i dagens samhälle och drabbar såväl näringslivet, organisationer, föreningar som enskilda konsumenter. Faktum är att seriösa företag i de berörda branscherna allvarligt skadas av fakturaskojet. Det är viktigt att det vidtas kraftfulla åtgärder på bred front för att försöka komma till rätta med bekymret med bluffakturor. Vi kräver att regeringen tar initiativ till en snabb översyn av relevant ändring i lagstiftningen och därefter återkommer till riksdagen med förslag till lagändring. Fru talman! Ytterligare en fråga där småföretagarnas och konsumenternas rättigheter är sammanvävda är frågan om icke beställd reklam. Vi ställer oss i princip bakom motion C279 om ett förstärkt skydd vid telefonförsäljning och motion C393 om företagens möjlighet att ansluta sig till Nixregistret. Mot bakgrund av att 2005 års marknadsföringsutrednings slutbetänkande för närvarande bereds inom Regeringskansliet avstår vi dock från att nu reservera oss. Vi avser emellertid att följa frågorna noga. Fru talman! Småföretag och konsumenter är utsatta för mycket reklam, men det är ingenting mot vad våra barn utsätts för. Det företagen primärt arbetar för i allmänhet är att med reklamen uppnå förändringar i konsumentens intressen, kunskaper och attityder. Genomförs det kan företagen direkt eller indirekt påverka konsumenternas köpbeteende. Reklam är något som vi ser dagligen i olika former. Det är enkelt att slå ifrån sig och säga att reklam inte påverkar en, men visst blir man påverkad. Reklam kan påverka våra allmänna värderingar och levnadsvanor. Det kommersiella trycket ökar på både vuxna och barn. I många fall är det i dag närmast omöjligt att undvika reklam om man vill det. De flesta vuxna har dock förmåga och möjlighet att urskilja reklam som just denna. Barn har, på grund av sin godtrogenhet och brist på mognad, normalt sett inte denna förmåga. Den marknadsföring som riktar sig till barn blir allt aggressivare och mer omfattande. I större eller mindre utsträckning, beroende på olika företag, förekommer det till exempel ut-elning av leksaker, gratiserbjudanden, tidningsutskick, utfärdande av så kallade medlemskort och så vidare. På olika sätt smygs reklam för olika varor och tjänster riktade till barn in. Inte sällan kan ökad konsumtion av de olika produkterna vara till nackdel för barnens psykiska och fysiska hälsa. Vi anser att ytterligare åtgärder bör vidtas för att skydda barn från alltför stark exponering för reklam. Vi anser att regelverket mot denna form av reklam bör förstärkas. Regeringen bör inom EU och inom ramen för övrigt internationellt samarbete arbeta för mer restriktiva regler när det gäller marknadsföring som riktar sig till barn. Fru talman! I dag saknar samhället nödvändiga redskap mot sexualiseringen av det offentliga rummet. Marknadsföringslagen omfattar inte könsdiskriminerande reklam, och diskrimineringslagstiftningen täcker inte detta område. I Sverige finns ingen lagstiftning som förbjuder könsdiskriminerande reklam. Den kartläggning av såväl utvecklingen som omfattningen av den könsdiskriminerande reklamen som den socialdemokratiska regeringen beslutade om var ett viktigt steg mot konkreta åtgärder för att vända trenden. Sverige är det enda av de nordiska länderna som ännu inte har lagstiftning som förbjuder könsdiskriminerande reklam. I Norge, Danmark, Finland och Island finns redan lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam. Vi lever i ett samhälle som arbetar för jämställdhet och alla människors lika möjligheter och värde. Trots det tillåter vi att kränkande och schabloniserande bilder får förmedlas i reklam utan allvarliga sanktioner. I Sverige regleras könsdiskriminerande reklam genom självreglering, men det finns stora problem och bekymmer med självregleringen. Antalet anmälda fall visar på en stor ökning när det gäller utomhusreklam. Ingenstans finns en fredad zon. Det går inte att själv välja bort reklam eftersom den finns utomhus och i det offentliga rummet. Det går knappast att påstå att könsdiskriminerande inslag i reklam skulle vara information och därigenom få skydd av tryckfriheten. Syftet och innehållet i reklamen är kommersiellt och har inte som mål att skapa opinion. Syftet är bara att sälja prylar. Branschens frivilliga åtgärder har inte visat sig tillräckligt verkningsfulla för att komma till rätta med problemet. Den tidigare, socialdemokratiska regeringen gav i juli 2006 en särskild utredare i uppdrag att kartlägga utvecklingen och omfattningen av könsdiskriminerande reklam i Sverige. Utredningen överlämnade i januari 2008 betänkandet Könsdiskriminerande reklam - kränkande utformning av kommersiella meddelanden till den ansvariga ministern. I betänkandet föreslogs en ny och fristående lag mot könsdiskriminerande reklam. Utredningen anser inte att en sådan lagstiftning är grundlagsstridig. Regeringen har trots det beslutat att inte gå vidare med förslaget. Vi beklagar detta, och vi anser att regeringen bör återuppta beredningen av utredningens betänkande och därefter överväga förslag till lagstiftning. Avslutningsvis vill jag bara säga att vi socialdemokrater vill investera i de svenska konsumenterna och näringsidkarna och inte slösa bort deras kraft med slarvigt genomförda utredningar. Vi tror inte heller att reklambranschen själv kan komma till rätta med den sexistiska reklamen eller stävja reklamfloden mot våra barn.

Anf. 26 Egon Frid (v)

Fru talman! Vi behandlar nu civilutskottets betänkande 21 om en ny marknadsföringslag. Det behandlar dels propositionen om en ny marknadsföringslag som utgår från att anpassa den tidigare marknadsföringslagen till EU:s direktiv om otillbörliga affärsmetoder, dels motioner från allmänna motionstiden. Bland annat behandlas Vänsterpartiets motion om konsumtionsfrid som innebär att vi får slippa obeställd och oönskad reklam och oönskad telefonförsäljning samt motioner om könsdiskriminerande reklam. Jag står naturligtvis bakom alla Vänsterpartiets reservationer men väljer att yrka bifall till reservationerna 3, 7 och 9. Fru talman! Marknadsföring och otillbörliga affärsmetoder är tyvärr närbesläktade och alltför vanligt förekommande. Det finns med all rätt anledning att framhålla att i dagens konsumtionssamhälle och med all den marknadsföring som dagligen sköljs över oss i alla former av medier sker marknadsföring som är mer eller mindre otillbörlig. Detta sker trots att vi har haft den nuvarande marknadsföringslagen. Jag misstänker att det tyvärr kommer att ske även med den nya marknadsföringslag som detta betänkande handlar om. Frågan om frånpris och cirkapris berörs i den nya lagen. EU-direktivet anger att om ett köperbjudande anger ett pris är det ett fast pris som ska gälla. Detta har bland annat några av handelns organisationer riktat kritik mot. Detta förslag är inget nytt utan gäller sedan tidigare genom prisinformationslagen, men handeln har inte brytt sig om detta i sin marknadsföring. De frågor som jag vänder mig emot när det gäller förslaget till ny marknadsföringslag rör obalansen mellan näringsidkarnas och konsumenternas intressen. Det finns skäl att hela tiden uppmärksamma och påpeka denna obalans. Tyvärr tenderar obalansen mellan konsumenternas intressen och näringsidkarnas intressen att öka. Vi ser exempel på det i regeringens förslag till ny marknadsföringslag. Jag ska ge några exempel på detta. Enligt regeringens förslag ska tillägget om att marknadsföring även i övrigt ska vara tillbörlig mot konsumenter och näringsidkare tas bort. Vi får en avsmalnande och mer ekonomisk inriktning på begreppet god marknadsföringssed. Detta innebär en försämring av konsumentskyddet och själva marknadsföringsperspektivet med fokus på affärsmetoder. Marknadsföringen ska vara tillbörlig på andra områden som till exempel miljöområdet och när det gäller etiska hänsyn. Kraven på information är också en fråga om tillbörlighet i övrigt. Regeringen föreslår att kraven i den nuvarande lagen, att näringsidkare ska lämna information som är av särskild betydelse för konsumenterna, inte ska föras in i den nya lagen. Här tror regeringen att näringen själv ska ta ansvar för detta, men det ser vi inget av nu. Det generella informationskravet föreslås till exempel tas bort. Det gäller uppgifter om produkten ur miljösynpunkt. Här har ju näringsidkare, producenter och tillverkare en viktig informationsskyldighet gentemot konsumenterna att verkligen informera om vilken miljö produkten är framställd i och även vilka miljökonsekvenser en produkt kan få. Detta är en oerhört viktig fråga som regeringen förbiser. En annan fråga som tas upp i betänkandet från den allmänna motionstiden är Vänsterpartiets motion om konsumtionsfrid. Den rör frågan om hur vi dagligen utsätts för obeställd reklam och telefonförsäljning. Det anges ju i lagstiftningen att framför allt aggressiv marknadsföring och aggressiv reklam inte får vara otillbörlig. Här är det helt klart att många som sysslar med marknadsföring, reklam och försäljning i dag passerar den gränsen med råge. Här är det enligt Vänsterpartiets mening oerhört viktigt att vi får en annan syn i samhället på den här typen av reklam. Grunden i vår motion är att människor som önskar få information för att kunna göra ett bra konsumentval ska kunna efterfråga reklam. Men människor som inte vill ha den typen av reklam och tjänster ska slippa den om man inte aktivt efterfrågar den. Vi anser att det skulle vara bra för marknaden om vi får ett ja-register i stället för ett nixreigster. Man ska inte behöva aktivt, dessutom två gånger, avsäga sig telefonförsäljning utan man ska slippa det om man inte själv efterfrågat det. Två andra frågor som tas upp i betänkandet är reklam riktad till barn och könsdiskriminerande reklam. Reklam riktad till barn har också ett bredare perspektiv där regeringen har ansvar för via vilka mediekanaler det finns möjlighet att kringgå den svenska marknadsföringslagstiftningen. Vi ser exempel på att man via utländska tv-kanaler kringgår den lagstiftningen och sänder reklam riktad till barn på ett helt klart otillbörligt sätt. Det här är ett område som marknaden måste ta ett betydligt större ansvar för. Helt klart täcks inte denna fråga in i nuvarande marknadsföringslag och heller inte i den kommande. När det gäller dessa avarter av marknadsföring behöver vi med nationell lagstiftning bli tydligare mot näringen. Jag vill avslutningsvis nämna lagstiftningen mot könsdiskriminerande reklam. Jag hoppas att vi kan ha en diskussion med minister Nyamko Sabuni om varför regeringen tyvärr fegar i den här frågan, trots att vi utifrån den utredning som har gjorts har fått ett förslag till en lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam. Det finns faktiskt utredda förslag om hur vi skulle kunna sanera detta på ett bra sätt. Här hänvisar regeringen till egenåtgärder från marknaden. Trots de egenåtgärder som har vidtagits inom näringslivet ser vi att den könsdiskriminerande reklamen fortfarande förekommer. Den förmedlar en könsstereotyp bild till vuxna, barn och ungdomar. Vi matas hela tiden med dessa schablonbilder som framställer kvinnor och män som objekt. Det är oacceptabelt. Regeringen och samhället i stort borde verkligen, för att vi ska uppnå jämställdhet och jämlikhet mellan könen, agera på ett kraftfullt sätt mot könsdiskriminerande reklam. Jag hoppas att Nyamko Sabuni under dagens debatt har några bra förklaringar till att regeringen väljer att lägga det här lagförslaget i papperskorgen och att hon också har förslag och idéer om hur man ska möta marknadens avarter när det gäller reklam riktad till barn och könsdiskriminerande reklam.

Anf. 27 Katarina Brännström (m)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslagen i betänkandet om ny marknadsföringslag och avslag på reservationerna. EU har beslutat att det ska finnas en grundläggande lagstiftning för konsumentskydd. Sverige har valt att genomföra EU-direktivet i en ny lag. När direktivet är genomfört får vi en väsentlig och enhetlig reglering av marknadsföring inom hela EU. Den nya lagen ska ersätta nuvarande marknadsföringslag och innehåller fler uttryckliga förbud. Bland annat införs förbud mot lockerbjudanden och förbud mot aggressiv marknadsföring. En annan nyhet är att lagen även omfattar näringsidkarens agerande efter ett köp. Detta är bra, och den nya marknadsföringslagen förstärker tydligt konsumentens roll. Till exempel får näringsidkare inte göra reklam för en vara om man inte kan erbjuda produkter i en omfattning som är rimlig i förhållande till artikeln och i förhållande till omfattningen av marknadsföringen. Vi har väl alla fått reklam i brevlådan och sett lockpriser på exempelvis en tv som är mycket billig men som sedan visar sig inte finnas i butiken när man kommer dit, trots att man kanske är där redan första dagen. Detta blir inte längre möjligt efter den 1 juli. Man ska kunna lita på det som står i annonserna och i reklamen. Aggressiv marknadsföring har vi nog alla råkat ut för mer eller mindre. Ett exempel är oönskade och upprepade kontakter per telefon med försäljare som är mycket påstridiga eller att man blir påhoppad i en galleria eller liknande för att de vill att man ska teckna kontrakt eller köpa en vara. Även intensiv och upprepad direktannonserad reklam med orealistiska löften om vinster eller produkter är exempel på detta. En så kallad svart lista presenteras i den nya marknadsföringslagen med 31 uttryckliga förbud mot vilseledande eller aggressiva åtgärder. Att många försäljare i elektronikbranschen påstår att man behöver en separat försäkring för produkten kan vara ett exempel. Har man en hemförsäkring kan denna gälla, och i konsumentköplagen finns ett rejält skydd vid fel på varan. Reklamationer kan göras upp till tre år efter ett köp. Det känner inte alla till. Försäljare ger ibland felaktig information om hemförsäkringarnas villkor för att få de egna produkterna att låta bättre. Men de är skyldiga att ge korrekt information på ett enkelt sätt så att kunden kan bedöma det rimliga behovet mot kostnaden. Det finns också förbud mot vilseledande utelämnande av information. En nyhet är att lagen utökas till att gälla även näringsidkares agerande efter det att ett avtal har ingåtts med konsumenten. Det blir till exempel inte tillåtet att lämna felaktig information om rätten att göra en reklamation. Därmed har konsumenten fått ett väsentligt bättre skydd med den nya lagen. Det är också viktigt att konsumenter efterforskar och får information om nya produkter och villkor för köp. Konsumentverket har här en viktig roll att spela i kontrollen av efterlevnaden av lagen, men man bör också ha viktig och lättläst information om köp, reklamationer och annat på sin hemsida. Personligen anser jag att Konsumentverkets hemsida ger mycket bra information i det här fallet. Allt detta ska syfta till att stärka konsumenten att göra bra val oavsett vilken vara det gäller. Det blir allt svårare i en global värld att göra val, men samtidigt innebär en inre marknad också större möjligheter till ökad konkurrens och ett större utbud. Fru talman! Direkta uppmaningar till köp i reklam riktade till barn blir förbjudet i alla medier. Dessutom behålls förbudet mot att göra reklam-tv för barn under tolv år. Här är alla partier helt eniga, och det känns bra att Sverige intar denna ståndpunkt. Regeringen föreslår att den nya marknadsföringslagen ska ha en generalklausul som stämmer med god marknadsföringssed. Förutom god affärssed och god yrkessed innefattar begreppet god marknadsföringssed även andra vedertagna normer för marknadsföring, exempelvis speciallagar. Generalklausulen har således ett vidsträckt tillämpningsområde i syfte att tillvarata konsumenters och näringsidkares intressen. Marknadsdomstolens praxis är en viktig normkälla för vad som är god marknadsföringssed. Köperbjudanden har tydliggjorts i och med den nya lagen liksom otillbörlig marknadsföring och jämförande reklam. Vi utgår från att regeringen noga följer rättsutvecklingen och konsekvenserna, inte minst för små och medelstora företag, och vid behov vidtar åtgärder om negativa konsekvenser skulle uppstå. En lag som förbjuder könsdiskriminerande reklam är inte aktuell. Utgångspunkten är i stället att näringslivets självsanering måste bli effektivare. En förlegad kvinnosyn och sexism är inte accepterat i vårt samhälle, och reklam med detta innehåll väcker anstöt. Näringslivet har ett eget arbete för att motverka könsdiskriminerande reklam. Sedan starten 1989 har nästan 3 000 ärenden behandlats, och 15 procent har fällts. Gränsen för denna typ av reklam är dock inte helt enkel att dra. Det kommer att ställas högre krav på näringsidkare att utbilda sin personal så att man rättar sig efter de nya reglerna i lagen. Redan i dag finns en rejäl lagstiftning på området, men om människor inte känner till den riskerar man att bli lurad. Men man får inte utesluta att lämna adekvat information om en vara, hur köpet går till eller vilka villkor som gäller. I en väl fungerande marknad är även bra köpinformation och goda villkor ett sätt att konkurrera om kunderna. Medvetna kunder gör bättre val. När både köpare och säljare är nöjda kommer det att underlätta för alla. Det har varit ett gediget arbete i utskottet kring den nya marknadsföringslagen och vårt betänkande. Vi har haft flera givande möten med både departementet och utomstående som är berörda av den nya lagen. Jag uppskattar att ministern är i riksdagen i dag och ska diskutera den nya marknadsföringslagen. Det är viktigt att god marknadsföringssed fortsätter att gälla i vårt land. Men det är också viktigt att såväl konsumenter som näringsidkare har tydliga spelregler när det gäller marknadsföring. Vi översköljs varje dag av budskap i form av reklam, och vi vill ha en marknadsföring som gör oss konsumenter trygga. (Applåder)

Anf. 28 Ameer Sachet (s)

Fru talman! Som jag nämnde i mitt anförande kritiserar vi både regeringen och den borgerliga majoriteten, som så småningom kommer att ta ställning och votera om propositionen. Vi har en gemensam reservation när det gäller informationsskyldighet från näringsidkarnas och företagarnas sida. Vi tror att om det finns bestämmelser som reglerar informationen från näringsidkarna till konsumenterna kommer både konsumenterna och företagarna att gynnas på sikt. Branschernas frivillighet har visat sig vara långt ifrån effektiv. Vi har redan i dag ett exempel, och det gäller självregleringen av könsdiskriminerande reklam. Vi har erfarenheter av det, och resultatet visar att det inte fungerar och är långt ifrån bra. Det ska bli väldigt intressant att höra från Katarina Brännström hur den borgerliga majoriteten framöver tänker garantera att konsumenternas skydd inte försämras när informationsplikten tas bort enligt förslaget i propositionen.

Anf. 29 Katarina Brännström (m)

Fru talman! Jag vet inte riktigt om jag förstod frågan, om det gällde informationsplikten eller den könsdiskriminerande reklamen. (AMEER SACHET (s): Det är informationsplikten.) Ja, vi menar att det finns väldigt stränga regler som styr informationsplikten från näringsidkaren till konsumenten. Vi får ju en skärpning på flera områden. Det gäller såväl hur ett köperbjudande ska se ut som vad som gäller när man väl har gjort sitt köp. Man är skyldig att ge information. Man har inte ens rätten att utesluta information om kunden vill ha den. Med den nya lagen får varje kund ett mycket bättre skydd än vad man har haft tidigare, så vi är trygga på den punkten.

Anf. 30 Ameer Sachet (s)

Fru talman! Som jag redan har nämnt finns det ett exempel, och det är självregleringen i fråga om könsdiskriminerande reklam. Det fungerar inte bra - det är långt ifrån bra i dag. I det betänkande som utredaren nyligen har lämnat om otillbörliga affärsmetoder föreslås att informationsskyldighet ska finnas inom ramen för den nya marknadsföringslagen från näringsidkarens sida, bland annat när det gäller förmånserbjudanden. Då är min fråga: Är det inte upplysta konsumenter som ska styra efterfrågan, inte producenterna? Den modell som ni förordar i dag är en återgång till den ordning som rådde före andra världskriget, och det är att producenterna styr och inte konsumenterna. Det är långt ifrån modernt eller effektivt.

Anf. 31 Katarina Brännström (m)

Fru talman! Vad som gällde före andra världskriget kan inte jag uttala mig om. När det gäller till exempel könsdiskriminerande reklam måste jag säga att jag tycker att det fungerar väldigt bra i Sverige. Men det kan fungera ännu bättre. Det är sällan vi ser det som väcker direkt anstöt när det gäller den typen av reklam. Även producenter, marknadsförare och annonsörer har insett att det inte går hem, att vårt samhälle inte accepterar det. Därmed blir detta en självsanering. Hur ska man kunna ha en lag när det dessutom är väldigt svårt att avgöra exakt vad som är könsdiskriminerande? Uppfattningen om det kan ju skifta från person till person. Att belasta domstolarna med den typen av svåra gränsdragningar tror jag inte ger ett bättre reklamutbud. Om vi konsumenter själva visar att vi inte tycker om reklam som vi uppfattar på det sättet kommer vi att reagera negativt. Det kommer inte heller vare sig producenter eller annonsörer att vilja ha - man vill ju attrahera till köp och göra det på ett bra sätt. Jag tror inte att det finns någon motsättning i det fallet. I Sverige har vi en moral och en etik när det gäller detta som delas av väldigt många. Vi vill inte ha nakna kvinnor eller liknande i reklamen, och det är ytterst sällan man ser några övertramp på det området. Vi känner oss trygga med det. Att stifta lagar på området kan tvärtom verka kontraproduktivt.

Anf. 32 Egon Frid (v)

Fru talman! I den nya marknadsföringslagen, som är en harmonisering av EU-direktiv, ser vi oftast en inriktning på en ny lagstiftning som gynnar den inre marknaden inom EU. Det här med marknadsföring, konsumtion och försäljning är betydligt vidare än EU, och därför är det centralt i marknadsföringslagen vad god marknadsföringssed är och vad som är otillbörlighet i övrigt, informationsskyldigheten i ett bredare perspektiv än inriktat på de ekonomiska villkoren kring köp, köpinformation och avtal. Man ska naturligtvis inte kritisera att det är tydlighet i köpavtalen och i köperbjudandena och att avtalsvillkoren är tydliga. Men det sker ett tydligt insmalnande i lagstiftningens syn på vad det är man vill reglera, utifrån att man har ett perspektiv där den inre marknadens villkor ska råda och bli viktigare. Frågan är: Hur ska vi ha ett gott konsumentskydd i det vidare perspektivet med viktig information rörande miljö, hur varorna framställs när det gäller kvalitet och arbetsvillkor och hur varor och tjänster har producerats i länder som ligger utanför EU? Vi har till exempel en enormt stor marknad i Kina som har allt övrigt att önska när det gäller konsumtion, tillverkning, produktion av varor och som riktar sin marknadsföring. Hur ser Katarina Brännström att vi ska trygga just den informationen till konsumenten?

Anf. 33 Katarina Brännström (m)

Fru talman! När det gäller hur varor produceras är det svårt att i en svensk lagstiftning ha ett förbud mot det som vi här i Sverige uppfattar som fel när det gäller arbetsvillkor och miljö i en helt annan del av världen. Varor rör sig så över jordklotet i dag att detta inte skulle vara möjligt. Men jag tror att den egna konsumentens vilja kommer att ha stor betydelse i det här fallet. Vi kan sätta press. Konsumentorganisationer kan sätta press på producenter, på dem som tar in varor, till exempel från tredje världen, från Asien, där man har haft barnarbete, där arbetsmiljön är helt miserabel. Vi vill inte ha den typen av produkter. Jag tror att det är viktigt att vi säger det. Men det handlar också om att det i dag finns en märkning av produkter där man kan lyfta fram att det är producerat på ett bra sätt. Jag tror att människor på fler och fler sätt kommer att efterfråga den typen av produkter. Det tycker jag är bra. Medvetna konsumenter kommer att ställa högre krav på de varor som de köper och är säkert också beredda att betala ett högre pris för att få en vara som är producerad under vad vi anser är rimliga villkor. Men att i svensk lag kunna reglera detta ser jag som en omöjlighet.

Anf. 34 Egon Frid (v)

Fru talman! Det är uppenbart att det är just ökad priskonkurrens och konkurrens med sänkta priser som är regeringens linje i den nya konsumentpolitiken. I linje med det är det logiskt med de förslag som regeringen lägger fram. Men frågan är än en gång: Hur ska konsumenterna kunna göra de medvetna valen? Hur ska konsumenterna bli informerade och medvetna om miljörisker och dåliga produktionsförhållanden? Hur ska man kunna göra väl avvägda val mellan en billig dåligt producerad vara och en vara med lite högre pris av god kvalitet om producenterna, tillverkarna, inte är skyldiga att lämna den information som uppenbarligen är viktig för att konsumenterna ska kunna göra ett bra medvetet miljöval, till exempel? Det är just den typen av information i den goda marknadsföringsseden, vad som är tillbörlig marknadsföring i övrigt, som vi ser exempel på att regeringen nu väljer att plocka bort i förslaget till ny marknadsföringslag. Det är det som är så centralt för att vi ska ha bra produkter, produkter framställda på ett bra sätt och möjligheter för konsumenterna att ha ett gott konsumentskydd och också göra bra medvetna miljöval.

Maria Kornevik Jakobsson (c)

Anf. 35 Katarina Brännström (m)

Fru talman! Att sänkta priser skulle vara regeringens linje förstår jag inte alls. Det lämnar jag därhän. Sedan kan jag hålla med Egon Frid. Det är klart att det är svårt att göra medvetna val i dag. Då är det väl bra att Sverige är med i EU, för detta måste gälla inom hela EU. Vi importerar varor från en annan del av världen, och vi vill alla att det ska vara bra arbetsvillkor. Det är klart att det är priset som är konkurrerande. Men om vi är med i EU där vi kan påverka de här sakerna och där vi säger att svenska konsumenter vill ha varor producerade med tanke på en god miljö och på ett bra sätt med tanke på både arbetsvillkor och miljön på jorden är det klart att det är någonting att jobba efter i nästa steg utifrån EU-direktiven när det gäller marknadsföringslagen, eller andra lagar för den delen. Hur vi än gör tror jag inte att vi med svensk lag kan täcka upp hur det ska produceras i andra länder, men om vi går samman inom EU och ställer krav, om vi diskuterar detta på ett globalt sätt, är jag helt övertygad om att vi går i rätt riktning. Vi kommer att få bättre produkter som är producerade på det sätt som vi vill att de ska vara. Men att bara i Sverige göra detta med lag tror jag inte låter sig göras.

Anf. 36 Maria Kornevik Jakobsson (c)

Fru talman! Vi har framför oss en ny marknadsföringslag att ta ställning till. Bakgrunden är att EU har antagit en rad ändringar på marknadsföringsområdet som den svenska regeringen fått i uppdrag att anta och offentliggöra. Det gäller i huvudsak förbudet mot otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare på den inre marknaden. Regeringen har gjort bedömningen att det smidigaste och mest överskådliga sättet är att baka in EU-direktiven i 1995 års marknadsföringslag. Detta har då resulterat i den nya marknadsföringslagen, som vi debatterar här i dag. Det finns mycket att diskutera kring den nya marknadsföringslagen, men från Centerpartiets sida vill vi framför allt lyfta fram barnperspektivet i den nya marknadsföringslagen. Barn i de yngre åldrarna tar till sig information på ett okritiskt och onyanserat sätt. De är därför mer påverkbara än vuxna. Barn har inte heller samma förmåga som vuxna att skilja på reklam och på vanliga tv-program. Därför måste vi särskilt skydda barnen. För många företag skulle det säkerligen medföra en ekonomisk vinst att kunna marknadsföra sina tjänster till barn på samma sätt som man gör till vuxna. Men det finns andra argument som väger tyngre, och för Centerpartiet är barnperspektivet en självklar utgångspunkt. Vi har ett ansvar gentemot våra barn, att skydda dem från att utsättas för reklam som de har svårt att värja sig emot. Bland annat kommer det att vara fortsatt förbjudet att huvudsakligen rikta reklam till barn under tolv år. Fru talman! I remissvaren till propositionen kan utläsas att Barnombudsmannen ser positivt på det svenska regelverket om tv-reklam som riktas mot barn och hoppas att det kan vara kvar i framtiden. Från Centerpartiets sida delar vi den uppfattningen och ser med glädje att regeringens proposition inte har för avsikt att ändra detta förhållande. Nytt i den nya marknadsföringslagen är förbudet mot reklam som uppmanar till köp. Att utarbeta en lag som säger exakt vad som är tillåtet och förbjudet i barnreklam är i praktiken helt omöjligt. Därför är det av största vikt att marknadens, både rättsligt och normskapande, regleringar fungerar. I sammanhanget kan nämnas att Internationella Handelskammaren, ICC, har tagit fram särskilda regler för reklam som riktar sig till barn och ungdomar. Det handlar bland annat om att inte utnyttja barns och ungdomars naivitet eller underskatta den ålder som krävs för att utnyttja en viss produkt. Inte heller får barnen ta fysisk, psykisk eller moralisk skada till följd av reklamen, och föräldrars auktoritet får inte undergrävas. Fru talman! I utskottets betänkande nämns även de nordiska konsumentombudsmännens gemensamma ståndpunkt där man bland annat rekommenderar att reklam inte får utformas som ett spel eller inkluderas i ett spel. Det finns också ett resonemang om att barn inte ska uppmanas att lämna upplysningar om sig själva, hushållet eller andra personer till näringsidkare. Dessa regleringar är framtagna på ett pragmatiskt sätt och är långt mer adekvata och effektiva än en lag skulle vara. Fru talman! Det är viktigt att vi från politiskt håll inte ständigt hotar med rättsliga regleringar. Marknadens olika aktörer måste känna ett förtroende, att de själva kan ta ansvaret. Det gäller för alla aktörer att hitta vägar och vara självsanerande. Vi är tacksamma över att Vänsterpartiet i sin reservation faktiskt hyllar alliansregeringen som vill förbjuda direkta köpuppmaningar som riktar sig till barn. Det är roligt att oppositionen uppskattar det arbete som vi och övriga allianspartier genomför. Jag kan även passa på att informera motionären om att vi vill gå ett steg längre. Vi vill även förbjuda reklam som syftar till att barn ska övertala sina föräldrar eller andra vuxna att köpa utannonserade produkter från en näringsidkare. Det är minst sagt efterlängtat för föräldrar som ständigt behöver stå ut med att barnen försöker övertala dem att köpa olika saker som de har sett reklam för. Oppositionen vill att Sverige ska vara drivande i EU om nya ramar för tv-reklam som riktas till barn. Den som läser propositionen kan se att det egentligen inte finns någonting som säger att Sverige inte kan göra nationella regleringar på den fronten. Bland annat Storbritannien har förbjudit barnreklam för vissa ohälsosamma livsmedel. Om det finns eventuella behov att via lagen ytterligare reglera den svenska reklammarknaden får framtiden utvisa. Men det finns alltså inget hinder för detta i dag, och regeringen kommer att sträva efter att denna relation till EU bibehålls. Jag vill framhålla att den nya marknadsföringslagen förbättrar skyddet för barn. Framöver kommer Sverige att kunna visa mer hänsyn till barnens behov och ha möjlighet att lägga ribban högre. Den nya marknadsföringslagen är en uppgradering som vi varmt välkomnar. Men jag vill ändå till sist visa på en ytterligare typ av indirekt reklam som jag tycker är allvarlig och som riktas till barn och som vi behöver fundera över. Det gäller tobaksreklam. Det är fortfarande tillåtet att sälja choklad- och tuggummicigaretter. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Maria Kornevik Jakobsson (c)

Anf. 37 Egon Frid (v)

Fru talman! Maria Kornevik Jakobsson noterade att Vänsterpartiet tycker att vissa lagförslag i regeringens proposition är bra. Vi tror på en bra nationell lagstiftning som ett viktigt inslag i att ange hur samspelet mellan till exempel konsumenter och näringsidkare faktiskt ska ske. Vi har också tilltro till att lagstiftningen ska gälla. Vi ser ständigt exempel på avarter där den självsanering som Maria Kornevik Jakobsson hyllade tyvärr inte sker. Hon nämner själv avarter i fråga om indirekt reklam riktad till barn när det gäller till exempel tobak. Vi har annan typ av tydlig indirekt reklam när det gäller alkohol som vi inte kommer till rätta med. Men frågan är: Tror Maria Kornevik Jakobsson på en förstärkt lagstiftning? I så fall borde vi välja den modellen, alltså att det är genom lagstiftning som vi styr denna marknad, och då ska vi fullfölja bland annat detta med en lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam. Vi ska ha en tydligare lagstiftning som förbjuder reklam för tobak. Vi ska ha en tydligare lagstiftning mot alkoholreklam. Vi ska ha en absolut lagstiftning som förbjuder tv-reklam som riktas till barn i alla medier från alla länders tv-stationer. Tror Maria Kornevik Jakobsson på en förstärkt lagstiftning, eller tror hon att marknaden är mogen att stå för en egen självsanering?

Anf. 38 Maria Kornevik Jakobsson (c)

Fru talman! Ja och nej, kan jag kanske börja med att säga. Jag tror på aktiva konsumenter, jag tror på en aktiv upplysning, jag tror på bra märkning, och jag tror på ett bra EU-samarbete. Jag tror faktiskt att även marknaden tar ansvar om de saker som jag räknade upp faller på plats. Skulle det visa sig att det går åt det andra hållet får man självklart göra någonting åt det. Men som det ser ut just nu pekar ingenting på att det går åt ett annat håll. Det finns så ofantligt många tv-kanaler som vi inte kan komma åt. Det som vi däremot kan göra är att upplysa föräldrarna om att de har ett stort ansvar när det gäller vad barn tittar på och hur barn uppfattar reklam. Vi får inte glömma föräldrarnas ansvar i detta sammanhang.

Maria Kornevik Jakobsson (c)

Anf. 39 Egon Frid (v)

Fru talman! Jag håller med om att vi styr oerhört mycket genom vår konsumentmakt, och vi ska använda vår konsumentmakt mot näringen och välja bort dåliga och oetiska produkter, produkter som skadar vår miljö och produkter som framställs där det inte finns bra lagar och avtal och där man har barnarbete. Därför har vi reserverat oss till förmån för vad god marknadsföringssed är och den viktiga och breda miljöinformationen riktad till konsumenter. För att vi ska kunna utnyttja vår konsumentmakt fullt ut behöver vi ha en bra nationell lagstiftning. Vi behöver naturligtvis också ha ett bra internationellt samarbete, så att vi på ett tydligt sätt kan få stöd för hur varor och tjänster produceras i andra länder än Sverige. Men det låter på Maria Kornevik Jakobsson som om vi behöver stöd i den nationella lagstiftningen. Därför är det märkligt att inte fler partier ställer sig bakom en lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam som dessutom ligger nära reklam riktad till barn. I den mest sofistikerade könsdiskriminerande reklamen finns en vilja att rikta sig till barn och ungdomar. Vore det då inte hederligare av Maria Kornevik Jakobsson att säga att vi behöver en lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam?

Anf. 40 Maria Kornevik Jakobsson (c)

Fru talman! Egon Frid lägger på mig saker som jag inte känner igen att jag har sagt, och det har inte heller varit mitt uppsåt att säga det. Jag tycker att en sådan lag ska införas - jag kommer ihåg att jag stod här för några minuter och talade om det - om det visar sig att det går åt motsatt håll. Att lagstifta så att människor inte behöver tänka själva tror jag inte är bra. Däremot tror jag på att effektivt upplysa och informera människor och se till att de har en möjlighet att hämta dessa uppgifter och att de också lär sig hur de ska hämta dem. Självklart har vi i Sverige också ett globalt ansvar. Självklart är det så. Men vi kan inte bara ta ansvar genom att säga nej till vissa saker. Vi kan säga nej till väldigt mycket. Men när det gäller till exempel barnarbete ska vi också veta vad vi gör mot det barnet och den familjen och vad detta barn har för alternativ om vi inte hjälper till att ge alternativ. Det är så lätt att säga en massa saker som låter bra. Men om man går lite bakom detta och ser på konsekvenserna för det barn som kanske får göra denna matta, så kan man fråga: Vad har detta barn för val? Vi kan inte lösa deras problem med våra metoder. Det är en mycket större debatt. Men jag håller helt med om att vi ska göra allt vi kan. Vad gäller könsdiskriminerande reklam tycker jag att det är ett bra exempel på att vi har tagit ansvar och att vi faktiskt inte är intresserade av könsdiskriminerande reklam, och vi ska fortsättningsvis inte heller vara det. Katarina Brännström sade för en stund sedan att vad jag tycker, vad Egon Frid tycker och vad fru talman tycker kanske är tre helt olika saker. Först måste vi därför sätta oss ned och göra en gemensam gradering av detta, och så måste alla gå med på det. Jag tror alltså fortfarande på upplysning och information.

Jan Ertsborn (fp)

Anf. 41 Jan Ertsborn (fp)

Fru talman! Regeringens förslag till ny marknadsföringslag är, som tidigare sagts, en implementering av ett direktiv från 2005 från Europaparlamentet och ministerrådet. Det är alltså framförhandlat av den tidigare socialdemokratiska regeringen, vilket jag tycker att det är värt att notera. Direktivet är ett fullharmoniseringsdirektiv. Det innebär alltid, som vi lärt från många olika områden inom EU, att det finns både fördelar och nackdelar. Ett enskilt land kan inte få igenom allt. Men i det här fallet är frågan om inte Sverige faktiskt har det. Jag har i alla fall väldigt svårt att se att det finns någonting som förändrar det starka konsumentskydd som under en lång tid byggts upp i Sverige med inte minst den praxis som Marknadsdomstolen har utvecklat. Jag vill nämna ett gammalt exempel som har berört mig själv en hel del och som finns redan i den tidigare marknadsföringslagen - då 9 §, i det nya förslaget 15 § - om konkursutförsäljning. Det var ett väldigt missbruk av detta under 1980-talet och i början av 1990-talet innan vi fick en lagstiftning på området. Missbruket försvann faktiskt helt och hållet. Vi fick en direkt lagstiftning som säger att konkursutförsäljning är när konkursförvaltaren säljer ut eller när någon säljer ut för konkursboets räkning. Vi fick, som sagt, helt bort det missbruket. Kuriosa i sammanhanget är en möbelhandlare som under en tid fortsatte att annonsera om konkurrensutförsäljning - uppenbart i hopp om att folk inte skulle läsa alla bokstäverna i annonsen. Kreativiteten är alltså ganska god hos våra företagare men ibland lite missriktad. Vi tror att vi kan lagstifta mot det. I övrigt ska jag inte upprepa vad Katarina Brännström och Maria Kornevik Jakobsson här har sagt. Alla vi i alliansen står ju bakom framlagt förslag. En kort stund ska jag dock ägna mig åt frågan om fakturaskojerier. Den kampen vill jag gärna aktivt ta del i och har också gjort det under mina år här i riksdagen. Den absolut vanligaste formen av fakturaskojeri är att skicka ut fakturor utan att en vara eller en tjänst beställts. Detta förekommer ganska mycket. Det förekommer riktat till konsumenter, föreningar, organisationer samt små och även stora företag. Det brukar accelerera lite grann inför sommaren och i semestertider då sådana här fakturor uppenbarligen kan smita igenom i betalningstransaktionerna hos vissa företag. Det här måste naturligtvis bekämpas på olika sätt. Här gör Svensk Handel en fantastisk insats. För det tycker jag att vi ska ge dem allt beröm. Jag har i dag varit inne på Svensk Handels hemsida och där tittat på deras varningslista. Där finns 82 företag. Av dessa företag tillkom 17 så sent som i april och maj i år, så det är i allra högsta grad en levande verksamhet som Svensk Handel bekämpar. Det gör de på ett alldeles utmärkt sätt. De har inte bara varningslistan utan också mycket tydliga och bra instruktioner riktade till både privatpersoner och företagare om hur man ska agera om man får fakturor på varor och tjänster som inte beställts. Under handläggningen av det här ärendet påtalade Svensk Handel för oss att vi borde ha med mer ingripande åtgärder i marknadsföringslagen. Vi förstod väl egentligen aldrig riktigt vad man menade med det. Jag tycker absolut inte att marknadsföringslagen är rätta vägen för en fortsatt kamp mot fakturaskojerierna. Men kampen måste fortsätta. Jag är därför väldigt glad över att justitieministern har öppnat för lite fler åtgärder i sammanhanget. Det tänker jag fortsätta att agera för. Personligen tror jag att det framför allt är ändringar i kreditupplysningssammanhang som behöver göras så att företagare inte hamnar i detta med kreditupplysningar redan vid en ansökan om betalningsföreläggande. Det här var lite grann om en speciell del av betänkandet - fakturaskojerier - som jag tycker att det är värt att lyfta fram. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

Yvonne Andersson (kd)

Anf. 42 Yvonne Andersson (kd)

Herr talman! Att i den här debatten vara sista talare bland majoritetens parlamentariker och komma upp före ministern, som jag tacksamt och glatt välkomnar till debatten, innebär alltid speciella förhållanden. Risken är stor att man upprepar allt som redan sagts. Många har ju talat om och lyft fram de svåra frågor som det faktiskt är fråga om här. En ny marknadsföringslag är ett stort, brett och komplicerat område. Egentligen rör det balansen i hur en näringsidkare faktiskt ska kunna lyfta fram det som behövs för att agera på marknaden. Ett bra näringsliv vill vi alla ha. Konsumenterna, vi själva, vill ha all information vi kan få på olika sätt. Hur får man en balans här? Hur får man den moral som ska öppna för ett fritt demokratiskt samhälle där alla de här krafterna ska få leva under rimliga förhållanden? Där har vi alla ett ansvar. Just nu när vi har debatterat här kan jag tycka att det är ganska bra att vi är med i EU - ja, det är nästan riktigt bra - därför att här får vi en uppstramning inom det fält där vi är medlemmar och i den globalisering där vi existerar på en marknad som blir allt vanligare för oss. Var och en av oss sticker kanske nu och då över till något annat land i Europa. Vi har affärer med de andra länderna, och vi har olika samarbeten. Nu får vi alltså direktiv som förs in i ländernas lagar och som gör att vi kan vara trygga var vi än befinner oss. Men, herr talman, man kan också i en sådan här debatt lite grann fundera på hur saker uppmärksammas som också beror på den konstellation som vi har här i vårt parlament. Vi kristdemokrater står bakom hela betänkandet och yrkar avslag på samtliga reservationer. Vän av ordning kan då fråga: Varför gör vi det? Är inte frågan om fakturaskojeri, frågan om reklam riktad till barn och frågan om könsdiskriminerande reklam frågor som Kristdemokraterna har drivit? Jo, så är det. Det jag tycker är lite intressant här är just att vi har viktiga frågor som alla partier i vår riksdag har drivit. Jag tror att jag själv skrev en av de första motionerna om fakturaskojerierna. Den dåvarande majoriteten som leddes av Socialdemokraterna var väldigt seg med att göra något, tyckte jag. Men man gjorde något. Efterhand hade vi arbetat fram frågan som blev ett allt större problem. Konsumentverket och många olika krafter gick in men också, naturligtvis, regeringen och slutligen riksdagen. Nu finns det med i marknadsföringslagen. Inte är det fråga om någon avtrubbning av de bestämmelserna! Nej, jag tycker att den nya marknadsföringslagen snarare spetsar till den lag vi hittills haft, nämligen 1995 års marknadsföringslag. Nu kommer oppositionen och trycker på. Man vill ha ännu starkare regleringar - detta till och med innan vi kunnat följa upp och utvärdera det som den förra regeringen gjorde. Vi är överens om målen i de här frågorna. Nu har oppositionen en reservation. Det ska kanske vara så. Men fortfarande finns det inga delade meningar i de här frågorna. Vi följer utvecklingen, som ju en ansvarsfull regering måste göra. Också när det gäller reklam riktad till barn har jag varit med och skrivit många motioner. Vi är överens om tagen. Men frågan är vilka krafter som är starkast. Är det lagen? Är det branscherna? Eller är det att ideella organisationer får ta ett ansvar eller att också föräldrarna får ta ett ansvar och bli medvetna om allvaret med att faktiskt ta sitt ansvar? Det här har vi att spela med. Vad väljer då vår regering? Jo, man talar om att vi följer frågan och att vi kommer att gå vidare och se vad som händer. Men i dagsläget är vi inte beredda när det gäller ett förbud i lagen. Det har inte heller den förra regeringen varit beredd att göra. Det är ingen ny företeelse att reklam riktas mot barn, nej, inte alls. Men vi är alla överens om att vi inte vill ha det, och vi vill så att säga snurra på stenarna så att man kommer framåt. Men den sittande regeringen är inte passiv i de här frågorna, det vill jag göra klart för dem som eventuellt lyssnar på debatten. När det gäller könsdiskriminerande reklam - vilket parti som sitter i riksdagen vill ha det? Vi har alla partier varit uppe på barrikaderna för att vi inte ska ha könsdiskriminerande reklam. Återigen: Vi har olika metoder för att nå målen. Jag utgår från att ministerns anförande i någon mån kommer att ta upp de viktiga ställningstagandena i det arbete som den sittande regeringen gör och som den majoritet som vi har i riksdagen beslutar över. Herr talman! Rollerna är olika mellan opposition och majoritet. Jag är glad för att vi får vara med och arbeta i en majoritet som tar ansvar i viktiga frågor som rör marknadsföringen. Jag har nämnt tre som det är väldigt viktigt att peka på och där Kristdemokraterna har haft mycket starka intressen. Det arbetet har vi inte alls lagt ned, utan vi tycker att det kommer till tydligt uttryck i regeringens arbete med frågorna: att följa upp, att vara med, att vidta åtgärder i de fall det inte skulle gå i avsedd riktning.

Anf. 43 Egon Frid (v)

Herr talman! Yvonne Andersson gör inledningsvis samma konstaterande som jag att det är obalansen mellan konsumenter och näringsidkare som den här frågan handlar om. Men sedan gör vi kanske inte samma analys av hur stor den obalansen är. Vi har diskuterat de här frågorna tidigare, och i tilltron till näringens eget ansvar kontra vår ambition att ha en bra och stark lagstiftning skiljer vi oss åt. Skulle inte girigheten inom näringen finnas och de tecken på girighet som vi ser skulle vi inte ens behöva diskutera otillbörliga affärsmetoder. Det är helt uppenbart att trots näringens och tillverkarnas ansvar och moraliska nivå - en nivå de borde ha - finns det klart otillbörliga affärsmetoder som vi måste reglera mot i en lagstiftning. Yvonne Andersson nämner den handlingskraftiga regeringen. Men det är inte regeringen som har varit handlingskraftig, utan här är det ett EU-direktiv som implementeras. Jag vill i och för sig inte göra detta till en EU-debatt utifrån att den kritik som Vänsterpartiet har mot marknadsföringslagen är att vi inskränker möjligheterna att få viktig kunskap om varor, tjänster och produkter som kommer från länder utanför EU. Dessa begränsas avseende den inre marknaden. Det var den förra regeringen som tillsatte utredningen om könsdiskriminerande reklam. Den enligt Yvonne handlingskraftiga regeringen väljer att lägga den utredningen i papperskorgen. Är inte det oansvarigt?

Yvonne Andersson (kd)

Anf. 44 Yvonne Andersson (kd)

Herr talman! Det första jag måste lyfta fram och som jag nämnt tidigare är att jag inte gillar attityden att näringen skulle vara girig och antydan om att de skulle vara omoraliska. Okej, det finns missbruk i alla sammanhang, men jag tror att man ska vara otroligt försiktig med att tala om girighet. För att vi ska kunna vara öppna, vara klara över förhållandena i samhället och ha ett starkt samhälle är det en ökad tilltro till näringslivet som behövs. Det är de otillbörliga affärsmetoderna som regleras för att skydda oss. Det kanske många gånger handlar om okunskap snarare än om girighet. Alla ska hitta balansen. Jag gillar inte antydan om girighet. När det gäller handlingskraften hos regeringen och att det var den förra regeringen som tillsatte utredningen i januari 2006 eller något sådant visste jag inte att utredningen var lagd i papperskorgen. Det är möjligt att Egon Frid vet mer, herr talman, än vad jag vet i den frågan. Men man har inte tagit upp det som ett lagförslag. Vad jag har hört ministern säga i samband med interpellationsdebatter är snarare att man inte ser det som förenligt med yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen. Det skulle behövas en grundlagsändring, och den ändringen är man inte beredd att göra i dagsläget utan snarare vill man arbeta med hjälp av andra krafter i samhället. Det är också ett övervägande. Jag respekterar att man väljer andra sätt att möta problemen. Men framför allt har ministern tydligt uttryckt att man följer frågan.

Anf. 45 Egon Frid (v)

Herr talman! Det kallas att slänga en utredning i papperskorgen när man inte väljer att arbeta fram ett lagförslag utifrån utredningen. Jag vet att Yvonne Andersson inte gillar att misstänkliggöra någon näring över huvud taget som girig eller omoralisk. Naturligtvis gäller det att försöka vara balanserad i kritiken mot alla typer av verksamhet. Det är jag också skyldig att vara. Majoriteten av all näringsverksamhet har en ambition att vara seriös, men vi måste våga lyfta fram och diskutera den girighet och de omoraliska beteenden som finns och som faktiskt visar sig i de otillbörliga affärsmetoderna. Vi kan bara nämna Icahandlarnas köttfärsskojeri. Det var de absolut rikaste Icahandlarna i landet som sysslade med köttfärsskojeri. Det var inte av okunskap, utan det var just av girighet. Ett annat exempel som vi har diskuterat är skuldsättningen av psykiskt funktionshindrade med otillbörliga affärsmetoder. Via direktreklam säljer man produkter och tjänster till psykiskt funktionshindrade och sätter dem i skuldfällan. Det här är två konkreta exempel på otillbörliga affärsmetoder som just handlar om girighet och omoral. Vi måste inse att den här marknaden behöver en stark reglering för att vi ska komma undan de här problemen.

Yvonne Andersson (kd)

Anf. 46 Yvonne Andersson (kd)

Herr talman! Jag har uppfattat att uttrycket att slänga utredningen i papperskorgen innebär att man inte gillar utredningens förslag och innehåll. Jag har inte uppfattat att regeringen har sagt att de inte gillar utredningens innehåll. Jag tror snarare att man har tagit vara på mycket av det som utredningen har mynnat ut i, men man fullföljer inte allt. Egon Frid nämner Icahandlarna. Visst, tog inte både branschen och de krafter som finns i samhället starkt avstånd? Var det någon av oss som inte hörde medier rapportera om köttfärsaffären? Är det någon Icahandlare som har vunnit på att man använde sig av den typen av metoder? Nej, jag tycker att det är självklart att vi ska lagstifta mot otillbörliga affärsmetoder. Men jag finner inte att den nya marknadsföringslagen trubbar av lagen på något sätt. Allt finns med. Jag har inte funnit att det på något som helst sätt är sämre lagstiftning för konsumenten som vi får nu. Jag tror att vi får samma skydd. Det är viktigt att vi alla är uppmärksamma på att lagen tillämpas. Det är där som de stora problemen är, tror jag. Sedan tycker jag att vi ska ha en tilltro till näringslivet. Det är därigenom vi har möjlighet att ha en hög välfärd i vårt samhälle.

Anf. 47 Integr. o jämst.min. Nyamko Sabuni (fp)

Herr talman! När riksdagen i eftermiddag beslutar om en ny marknadsföringslag, att ersätta nuvarande marknadsföringslag från 1995, innebär det att EU:s direktiv om otillbörliga affärsmetoder genomförs i svensk lag. Lagen träder i kraft den 1 juli i sommar. EU-direktivet antogs i maj 2005 och skulle ha varit genomfört redan i december 2007. Det var den dåvarande regeringen som deltog i framförhandlandet av direktivet. Det har ankommit på den nya regeringen att se till att direktivet genomförs i svensk lag. Direktivet är ett fullharmoniseringsdirektiv, vilket innebär att vi nu får ett gemensamt och högt konsumentskydd när det gäller marknadsföring inom EU. Det innebär ytterligare ett steg på vägen mot ett harmoniserat konsumentskydd på hög nivå i hela EU-området. För den europeiske konsumenten betyder det inte längre något i vilket EU-land en vara eller tjänst inhandlas. Samma regler och konsumentskydd gäller överallt. Det gäller marknadsföring av alla produkter och i alla former av medier. Regeringens förslag innebär en tydlig och förutsägbar reglering. Flera uttryckliga förbud införs, bland annat ett förbud mot aggressiv marknadsföring. Fler åtgärder kommer också att kunna leda till marknadsstörningsavgift än i dag. Det gäller till exempel den lista över 31 uttryckliga metoder som alltid ska anses otillbörliga. Samtidigt kommer konsumenter och näringsidkare att känna igen mycket i den nya lagen. Regeringen har gjort de ändringar som varit nödvändiga för att genomföra direktivet, men ansträngt sig att behålla den gamla lagens struktur och terminologi där det varit möjligt. Det gör att det finns flera viktiga likheter med den gamla lagen: Den nya lagen omfattar både konsumenter och näringsidkare. Lagen innehåller en allmän bestämmelse om att marknadsföring ska stämma överens med god marknadsföringssed. Lagen är en så kallad ramlag som kompletteras av specialbestämmelser i andra lagar, till exempel i distans- och hemförsäljningslagen. Konsumentombudsmannen kan förbjuda näringsidkare att fortsätta med viss marknadsföring eller ålägga dem att lämna väsentlig information i marknadsföringen. Det innebär att sanktionssystemet överförs oförändrat. Det finns också en rad nyheter i den nya lagen. Den nya lagens tillämpningsområde utvidgas till att även avse information som lämnas efter ett köp, stärkt skydd vid till exempel reklamation och utebliven leverans. Ett nytt begrepp, köperbjudande, införs. Det innebär att om en näringsidkare väljer att ange pris tillsammans med en bestämd produkt måste priset vara korrekt, det vill säga inklusive moms och avgifter. Dessutom ska näringsidkaren ange adress och villkor för betalning med mera. Bestämmelsen är utformad i enlighet med direktivets krav och innebär att näringsidkare själva får välja när de vill ange pris i marknadsföring av vissa bestämda produkter. Om de väljer att ange ett pris måste detta vara korrekt. Ett förbud mot aggressiv marknadsföring införs och innebär att förutom trakasserier, tvång, fysiskt våld och hot kan också åtgärder som är särskilt påträngande och ofta förekommande anses utgöra aggressiv marknadsföring. Vid bedömningen av om en åtgärd är aggressiv ska hänsyn tas till tidpunkt, plats, art och varaktighet. Som exempel kan nämnas påträngande och oönskad telefonförsäljning. En så kallad svart lista med 31 åtgärder som alltid anses vara otillbörliga införs. Vid överträdelse av dessa förbud kan marknadsstörningsavgift åläggas. Det är en lista med uttryckliga förbud som både näringsidkare och konsumenter har nytta av att känna till. Många förbud kan vi stöta på dagligen i olika försäljningssituationer, och förhoppningen är att med god kunskap om skyldigheter och rättigheter kunna stärka konsumenternas skydd. Det är också viktigt att Konsumentverket utövar en effektiv tillsyn över den nya lagen och sprider information om dess innehåll. Även om många av dessa åtgärder redan i dag kan förbjudas med stöd av generalklausulen blir det tydligare för konsumenter och näringsidkare vad som gäller. Den svarta listan kan även tillämpas till skydd för näringsidkare. Exempel på förbud på listan är att erbjuda produkter till ett pris utan att uppge att näringsidkaren inte kommer att kunna leverera i en mängd som är rimlig, till exempel lockerbjudanden, att rikta direkta köpuppmaningar i reklam till barn i alla medier, att oriktigt skapa intryck av att konsumenten har vunnit någonting på köpet, att ge intryck av att konsumenten inte kan lämna platsen innan ett avtal har ingåtts, något som vi vet att många träffar på när det gäller canvasförsäljning, att oriktigt påstå att en produkt kan bota sjukdomar, funktionsrubbningar eller missbildningar liksom oriktiga påståenden om risker som en konsument utsätter sig eller sin familj för om han eller hon inte köper produkten. Under resans gång fram till regeringens proposition har det flera gånger ifrågasatts om det svenska förbudet mot reklam riktad till barn i marksänd tv skulle kunna upprätthållas. Men vårt barnreklamförbud motiveras i huvudsak av andra skäl än sådana som är att hänföra till konsumentkollektivets ekonomiska intresse. Det handlar således om skäl som faller utanför tillämpningsområdet för direktivet om otillbörliga affärsmetoder. För mig och för kulturministern och Europaministern stod det tidigt klart att radio- och tv-lagstiftningen i detta avseende inte berörs av direktivet och därför inte heller behöver ändras. Detta är ett tydligt ställningstagande till skydd för barnen. Det europeiska samarbetet inom ramen för EU syftar till att tydliggöra medborgarnas rättigheter och möjligheter varhelst i EU de valt att bo och verka eller för kortare eller längre tids besök. Dit hör också deras val att köpa varor eller tjänster med ursprung i någon av medlemsstaterna. Den europeiska konsumenträtten syftar just till att ge den europeiska konsumenten samma skydd varhelst hon eller han väljer att köpa en vara eller tjänst. Det europeiska konsumentskyddet har kommit en bra bit på väg, men mycket återstår att göra. Få områden är så påverkade av den harmonisering som äger rum inom EU som just konsumenträtten. Harmonisering betyder givetvis inte att allt kommer att se ut på precis samma sätt som det gjort i till exempel Sverige, ett land med ett utvecklat konsumentskydd. Harmoniseringen innebär dock att konsumentskyddet stärks till en högre och gemensam nivå i hela EU-området. Det är till fördel inte bara för medborgarna i de länder som inte legat lika långt fram, utan också för alla svenskar som vistas i eller handlar med leverantörer i dessa länder - och de blir bara fler och fler. Det europeiska perspektivet på konsumentpolitiken är mycket tydligt. Grunden för denna är formulerad i EG-fördragets artikel 153. I denna står det: "För att främja konsumenternas intresse och säkerställa en hög konsumentskyddsnivå ska gemenskapen bidra till att skydda konsumenternas hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen samt främja deras rätt till information och utbildning och deras rätt att organisera sig för att tillvarata sina intressen." Det slås vidare fast: "Konsumentskyddskraven ska beaktas när gemenskapens övriga politik och verksamhet utformas och genomförs." I kommissionens strategi för EU:s konsumentpolitik för perioden 2007-2013 ställs tre delmål upp: att stärka konsumenternas ställning i EU, att uppnå högre välfärd för konsumenterna i EU och att effektivt skydda konsumenterna mot allvarliga risker och faror. En stor del av vårt nationella regelverk på konsumentområdet i dag härrör från EU:s regelverk. Hittills har konsumentregler på miniminivå varit det mest vanliga. Detta frångås nu mer och mer. Kommissionen har inlett ett arbete med att se över ett antal konsumentskyddsdirektiv i syfte att uppnå ett mer tydligt och enhetligt regelverk. Ambitionen är full harmonisering på hög skyddsnivå. I detta anförande instämde Jan Ertsborn (fp).

Anf. 48 Ameer Sachet (s)

Herr talman! Ledamöter! Statsrådet Nyamko Sabuni deltar i debatten om marknadsförings- och konsumentfrågorna, viktiga frågor som berör oss alla. Jag tänkte koncentrera mig på könsdiskriminerande reklam. Som jag nämnde i mitt anförande är Sverige det enda av de nordiska länderna som saknar en lagstiftning som förbjuder könsdiskriminerande reklam. De andra länderna har funnit att det är nödvändigt och viktigt att lagstifta i den frågan. Men det har inte Sverige, trots att vi har haft en utredare som har lämnat sitt betänkande Könsdiskriminerande reklam - kränkande utformning av kommersiella meddelanden till statsrådet. Utredaren har också kommit fram till att en lagstiftning inte strider mot grundlagen. Vad är det som gör att den svenska regeringen inte finner det viktigt och nödvändigt att lagstifta i denna fråga? Våra grannländer har redan lagstiftning mot detta. Kulturellt, historiskt och politiskt ligger vi väldigt nära Danmark, Norge, Finland och Island. Två av dessa länder är medlemmar i samma union som vi.

Anf. 49 Integr. o jämst.min. Nyamko Sabuni (fp)

Herr talman! Först och främst vill jag säga att jag har samma uppfattning som Sachet, det vill säga att könsdiskriminerande reklam är osmakligt. Jag ser gärna att mer händer på det området. När det gäller jämförelsen med våra nordiska länder är det sant att de på olika sätt har reglerat mot könsdiskriminerande reklam. Men det finns i dag ingen specifik utvärdering av hur detta har påverkat reklamen i dessa länder. I dag kan ingen säga om reklamen i de andra nordiska länderna ser annorlunda ut än reklamen i Sverige. Med det sagt vill jag också påpeka att grundlagarna ser olika ut i de olika nordiska länderna. Skulle vi för vår del välja att lagstifta mot könsdiskriminerande reklam måste vi ändra i grundlagen. Det är inga problem att ändra i grundlagen om man tycker att det verkligen ger de resultat man vill få om man lagstiftar. I detta fall är min och regeringens bedömning att vi inte skulle få de effekter vi efterfrågar med denna lag. Det är som Yvonne Andersson och andra sade: Hur bedömer man vad som är könsdiskriminerande reklam? Vems smak ska vi utgå från? Ska en mindre kommitté i domstolen få säga till oss övriga medborgare i Sverige vad som är anständigt och inte? Det är mycket svårt att dra den gränsen. Eftersom jag inte ser att lagen kommer att få den effekt som efterfrågas menar jag att det inte heller är motiverat att ändra i grundlagen. Dessutom anser jag att näringslivets självsanering är mycket effektivare. De tar emot fler anmälningar och kan hantera dem på ett mycket snabbare sätt än en domstol. För sakens skull är det bättre att det hanteras fler fall än att en domstol får hantera fall med en lag som är otymplig och där man inte vet var gränserna går. Jag är därför nöjd med tillståndet som det är i dag.

Anf. 50 Ameer Sachet (s)

Herr talman! Jag tackar statsrådet. Utredningen har inte kommit fram till att förslaget är grundlagsstridigt. Det har därför inte behandlats i Lagrådet. Regeringen har inte velat gå vidare och behandla förslaget. Vi i oppositionen beklagar att regeringen inte vill gå vidare med förslaget, särskilt med tanke på att Sverige i många decennier har lyft fram jämställdhetsfrågor i mycket större utsträckning än många andra länder. Vi ligger långt fram i dessa frågor. Men det krävs mer, bland annat någon form av lagstiftning som förbjuder könsdiskriminerande reklam. Den självreglering vi har i dag är inte tillfredsställande. Fler och fler har börjat anmäla reklam som finns utomhus. Varken jag, statsrådet, andra vuxna, ungdomar eller barn kan välja bort den reklamen eftersom den finns överallt utomhus. Tänker man på jämställdheten borde det finnas en öppning för att kunna reglera detta. Vi har redan i dag förbud mot könsdiskriminering i arbetslivet. Ingen får särbehandlas på grund av kön. Jag tror att man skulle kunna reglera i andra sammanhang, till exempel när det gäller könsdiskriminering i reklam. Jag vill gärna höra mer från statsrådet om vad det är som gör att det strider mot vår grundlag eftersom andra nordiska länder har implementerat det i sin lagstiftning.

Anf. 51 Integr. o jämst.min. Nyamko Sabuni (fp)

Herr talman! Som jag sade i mitt förra inlägg ser våra grundlagar olika ut. Jag kan inte svara på varför deras grundlagar tillåter denna typ av reglering, utan jag kan bara svara på varför vår grundlag inte tillåter denna typ av reglering. Det beror framför allt på en sak. Den strikt kommersiella reklamen som gäller pris, kvantitet och kvalitet regleras i marknadsföringslagen, med andra ord det betänkande vi nu diskuterar. Men det finns också reklam som har till syfte att opinionsbilda och att sprida värderingar. Denna typ av opinionsbildning och budskap är skyddade i grundlagen. Frågan är då om man inte med hjälp av reklam får sprida opinion. Min uppfattning är att man fortfarande bör få göra det. Man kan också hamna i det beslut som Sachet och hans parti har hamnat i, nämligen att man inte får bilda opinion med hjälp av reklam. Då får man vara redo att ändra grundlagen. Då får ni göra det. Men alliansen har kommit fram till att för att införa denna lag måste vi ändra grundlagen. Civilutskottet och lagutskottet har kommit fram till det, och juristerna i Regeringskansliet säger samma sak. När alla dessa instanser har kommit fram till samma sak förstår jag inte varför en enmansutredares ord ska väga tyngre. Men driv er politik! När ni får tillfälle och möjlighet att genomföra den kan ni göra det. Vi anser inte att det kommer att ge de effekter vi vill ha. Att näringslivet inför en reklamombudsman välkomnar jag mycket. Det innebär mer pengar och större resurser. Därmed kan fler fall behandlas inom ramen för reklamombudsmannens uppgift. Återigen vill jag säga att grundlagarna ser olika ut. Därför kan vi inte kopiera våra grannars lagar rakt av här i Sverige.

Anf. 52 Egon Frid (v)

Herr talman! Jag välkomnar också Nyamko Sabunis deltagande i civilutskottets debatt om ny marknadsföringslag. Jag noterar att ministern följde dagordningen till punkt och pricka och i sitt anförande inte nämnde frågan om könsdiskriminerande reklam. Den finns visserligen inte direkt med i marknadsföringslagen, men den finns med i civilutskottets betänkande. Jag kan börja i den änden som det förra replikskiftet slutade. Hela frågan handlar om huruvida vi tror att näringslivets självsanering när det gäller otillbörliga affärsmetoder fungerar eller inte. Regeringen och alliansmajoriteten hyllar den utökade lagstiftningen och regleringen i EU-direktivet som förändrar marknadsföringslagen. I linje med det borde regeringen och alliansmajoriteten också tycka att en utökad lagstiftning för att påskynda näringslivets sanering och självsanering skulle vara önskvärd. Det är märkligt när ministern tar upp att frågan om könsdiskriminerande reklam inte har stöd i grundlagen. Frågan är inte belyst, utan det är ministerns egen slutsats att det strider mot grundlagen. Det är märkligt när ministern säger att könsdiskriminerande reklam skulle vara opinionsbildande. Vi ska ju hindra den typen av opinionsbildning. Det är själva grunden och kärnan i att ha en lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam.

Anf. 53 Integr. o jämst.min. Nyamko Sabuni (fp)

Herr talman! När man diskuterar de här stora viktiga frågorna är det jätteviktigt att man tänker efter före. Att diskutera huruvida vi ska begränsa yttrandefriheten för att en del av opinionsbildningen kan innehålla olämpliga bilder på kvinnor och män tycker jag är att gå lite väl långt. Vi ska värna våra tryckfrihetslagar. De är viktiga. Det är långt ifrån alla länder i världen som har så bra lagar som Sverige, och jag menar att det inte finns anledning att gå in och peta i dessa friheter för att vi vill skapa en symbollagstiftning. Ibland kan symbollagstiftning få effekter, men denna lag skulle inte få de effekter vi efterfrågar. En domstol skulle nämligen inte kunna hantera i närheten av så många fall som till exempel en reklamombudsman kan göra. Vill Egon Frid få bort könsdiskriminerande reklam från marknaden tycker jag att han och jag tillsammans ska opinionsbilda mot frågan och framför allt uppmuntra och stödja näringslivet i att ta denna fråga på allvar. Det har de gjort i några år, och de har visat att de tar frågan på ännu större allvar genom att inrätta en reklamombudsman. Vi ska följa deras arbete, men återigen: Vår uppfattning i denna fråga varierar. Det är inte bara jag som statsråd som säger att en lag mot könsdiskriminerande reklam skulle stå i strid med grundlagen. Som jag sade har denna fråga en historia. Det är inte första gången den utreds. Lagutskottet har diskuterat den tidigare, och justitieutskottet har diskuterat den. Även inom Regeringskansliet har man diskuterat frågan tidigare, och vi landar i samma sak: Man måste göra grundlagsändringar, och det parti som är redo att göra en grundlagsändring får gärna göra det den dag det sitter i en regering, men den sittande regeringen kommer inte att göra grundlagsändringar för en symbollag som inte kommer att ge effekt.

Anf. 54 Egon Frid (v)

Herr talman! Det handlar inte om att begränsa yttrandefriheten, utan det handlar om att begränsa otillbörliga affärsmetoder. Och höjden av otillbörliga affärsmetoder är naturligtvis könsdiskriminerande reklam och även reklam riktad mot barn. Vi diskuterar i dag dessa två viktiga områden som vi verkligen måste begränsa ytterligare även via stark lagstiftning. Det är ministern som envist hävdar att frågan om könsdiskriminerande reklam bryter mot grundlagen, men ambitionen från den förra regeringen var naturligtvis att genom att tillsätta en utredning också låta frågan bli utredd och slutligen komma fram till en lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam som inte bröt mot grundlagen. Vi är överens om att vi inte ska begränsa yttrandefriheten, och vi ska inte begränsa någons möjlighet att sprida opinion, men vill ministern använda orden "sprida opinion" när det handlar om könsdiskriminerande reklam? Den formen av negativt spridande av opinion är naturligtvis något som vi borde vara överens om att vi ska begränsa via en lagstiftning. Ministern har angett att det är näringslivets egen reklamombudsman som förhoppningsvis ska ta bort de avarter av otillbörliga affärsmetoder och otillbörlig reklam som vi ser i dag. Ser ministern några ytterligare åtgärder som behöver vidtas för att till exempel få bort den otillbörliga aggressiva telefonförsäljningen vi har i dag? Ministern säger att den är förbjuden, men den måste bort även i praktiken. När det gäller den breda informationsfrågan har vi haft ett EU-perspektiv, men hur ser ministern på den bredare informationsskyldigheten som behöver finnas i marknadsföringslagen för att vi ska kunna göra bra och aktiva konsumentval när det gäller produkter till exempel från Kina?