7. Samboegendom

Ny sambolag (Betänkande 2002/03:LU19 Lagutskottet)

Lagutskottets betänkande2002/03:LU19

Ny sambolag

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens
proposition 2002/03:80 Ny sambolag och nio motioner,
av vilka två har väckts med anledning av
propositionen och sju har väckts under den allmänna
motionstiden år 2002.
I propositionen föreslår regeringen en ny sambolag
som skall gälla för både heterosexuella och
homosexuella samboförhållanden. Många av den gamla
sambolagstiftningens regler förs över till den nya
sambolagen men en del nyheter föreslås. Bland
nyheterna kan nämnas att en allmänt tillämplig
definition av sambor införs och att bestämmelsen om
när ett samboförhållande upphör görs tydligare. Det
blir möjligt för samborna att ingå s.k. föravtal om
bodelning. Vidare införs tidsfrister för att påkalla
bodelning eller begära ett övertagande av den
gemensamma bostaden. Liksom i äktenskap skall en
viss redovisningsskyldighet hindra illojala
förfaranden.
I propositionen föreslås också att lagen
(1993:737) om bostadsbidrag skall vara könsneutral
samt tillämplig på sambor. I övrigt föreslås vissa
konsekvensändringar i annan lagstiftning.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli
2003.
Motionsyrkandena rör, förutom de frågor som
behandlats i propositionen, frågan om en nedre
åldersgräns för sambor.
Utskottet föreslår att riksdagen antar de i
propositionen framlagda lagförslagen. Med bifall
till sex motionsyrkanden förordar utskottet ett
tillkännagivande om lagstiftningsåtgärder som en
följd av den föreslagna sambolagens definition av
sambor. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
I betänkandet finns tre reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Upphävande av sambolagen

Riksdagen avslår motion 2002/03:L316 yrkande 3.

2. Förutsättningar för sambolagens
tillämpning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L18 yrkande
1 och 2002/03:L227.
Reservation 1 (m, fp, kd)

3. Nedre åldersgräns

Riksdagen avslår motion 2002/03:L17 yrkande 2.
Reservation 2 (kd)

4. Lagförslagen

Riksdagen antar regeringens förslag till
1. sambolag,
2. lag om ändring i ärvdabalken,
3. lag om ändring i jordabalken,
4. lag om ändring lagen (1941:416) om arvsskatt
och gåvoskatt,
5. lag om ändring i fastighetsbildningslagen
(1970:988),
6. lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse
på okända borgenärer,
7. lag om ändring i lagen (1990:272) om
internationella frågor rörande makars och sambors
förmögenhetsförhållanden,
8. lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614),
9. lag om ändring i lagen (1993:737) om
bostadsbidrag.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:80
samt avslår motionerna 2002/03:L249 yrkande 6,
2002/03:L254 yrkande 5, 2002/03:L275,
2002/03:L292 yrkande 4 och 2002/03:L325.

5. Ytterligare lagändringar

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört.
Därmed bifaller riksdagen delvis motion
2002/03:L18 yrkandena 4-9.

6. Bostad

Riksdagen avslår motion 2002/03:L18 yrkande 3.

7. Samboegendom

Riksdagen avslår motion 2002/03:L18 yrkande 2.
Reservation 3 (m, fp, kd)

8. Information

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L17 yrkande 1
och 2002/03:L18 yrkande 10.

Stockholm den 20 maj 2003

På lagutskottets vägnar

Inger René

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger
René (m), Raimo Pärssinen (s), Jan Ertsborn (fp),
Christina Nenes (s), Yvonne Andersson (kd), Tasso
Stafilidis (v), Maria Hassan (s), Bertil Kjellberg
(m), Rezene Tesfazion (s), Martin Andreasson (fp),
Anneli Särnblad Stoors (s), Henrik von Sydow (m),
Niclas Lindberg (s), Johan Löfstrand (s), Peter
Jonsson (s), Johan Linander (c) och Jan Emanuel
Johansson (s).

2002/03

LU19

Redogörelse för ärendet

Bakgrund

Den nuvarande sambolagstiftningen går tillbaka till
början av 1970-talet. Familjelagssakkunniga föreslog
år 1972 (SOU 1972:41) en särskild lag om ogifta
sammanboendes gemensamma bostad, som trädde i kraft
den 1 januari 1974 (prop. 1974:32, LU20, rskr. 256).
Genom lagen blev det möjligt för den ena parten att
vid upplösning av sammanlevnaden mot lösen överta
den gemensamma bostaden efter en behovsprövning om
det rörde sig om en hyres- eller bostadsrätt.

Riksdagen beslutade våren 1987 om införandet av en
mer omfattande reglering genom lagen (1987:232) om
sambors gemensamma hem (sambolagen). Lagen, som
trädde i kraft den 1 januari 1988, är tillämplig på
samboförhållanden där en ogift kvinna lever
tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden
med en ogift man. När ett samboförhållande upphör
får samborna en giftorättsliknande rätt till delning
av sådan egendom i det gemensamma hemmet som har
skaffats för gemensamt bruk. Huvudregeln är alltså
att värdet av den gemensamma bostaden och bohaget
skall delas lika mellan de tidigare samborna. Denna
huvudregel kan man göra avsteg ifrån om en
likadelning skulle framstå som oskälig. För sambor
som vill hålla sina ekonomiska förhållanden
åtskilda, finns en möjlighet att avtala att lagens
delningsregler inte skall gälla i deras
samboförhållande.
När ett samboförhållande upphör genom den ena
sambons död finns i sambolagen en kompletterande
bodelningsregel. Enligt denna bestämmelse har den
efterlevande alltid rätt att som sin andel få ut så
mycket av den behållna egendomen efter avdrag för
skulder att det motsvarar värdet av två basbelopp,
dock endast i den mån egendomen räcker till.
I åtskilliga andra lagar finns regler som knyter
an till sambobegreppet i sambolagen och som ger
sambor i princip samma rättigheter och skyldigheter
som äkta makar.
Genom lagen (1987:813) om homosexuella sambor, som
också trädde i kraft den 1 januari 1988, har
bestämmelserna i sambolagen och vissa andra lagar
gjorts tillämpliga också i fall då två personer bor
tillsammans i ett homosexuellt förhållande.

Ärendet och dess beredning

I samband med att lagutskottet våren 1992 behandlade
motionsyrkanden om sambolagstiftningen från den
allmänna motionstiden år 1991 konstaterades att
reglerna hade tillämpats i något mer än fyra år.
Utskottet ansåg det, sett från mera allmänna
utgångspunkter, angeläget att effekterna av
lagstiftningen systematiskt utvärderas och följs upp
från statsmakternas sida. Riksdagen följde utskottet
och begärde genom ett tillkännagivande en
utvärdering av sambolagen (bet. 1991/92:LU32, rskr.
236).

Som ett första led i den begärda utvärderingen gav
Justitiedepartementet i uppdrag åt Statskontoret att
ta fram underlag för att belysa ett antal
frågeställningar. Statskontoret redovisade sitt
uppdrag i rapporten Sambolagen - en utvärdering
(Statskontoret 1993:24).
Med anledning av två motioner om s.k.
hushållsgemenskap begärde riksdagen genom ett
tillkännagivande år 1994 att det skulle utredas hur
tryggheten kan ökas för människor som delar
hushållsgemenskap på andra grunder än äktenskapets
(bet. 1993/94:LU28, rskr. 414). Vidare begärde
riksdagen år 1996 att en översyn skulle göras av
kretsen bostadsbidragsberättigade (bet.
1995/96:BoU11, rskr. 229).

Regeringen uppdrog år 1997 åt en parlamentarisk
kommitté, Samboendekommittén, att utvärdera
sambolagen. Kommittén skulle även överväga om
skillnaderna i den rättsliga behandlingen av
homosexuella sambor jämfört med heterosexuella
sambor är motiverad och klarlägga om det finns behov
av ett utvidgat skydd vid andra former av
hushållsgemenskap än sådana som i dag är reglerade i
lag. I den senare delen av uppdraget ingick att
särskilt överväga kretsen av
bostadsbidragsberättigade (dir. 1997:75).

År 1999 överlämnade Samboendekommittén sitt
betänkande Nya samboregler (SOU 1999:104). I
betänkandet föreslog kommittén att en och samma
sambolag skall vara direkt tillämplig på sambor
oavsett kön. För att lagen skall bli direkt
tillämplig även på sambor av samma kön och för att
lagtexten skall bli mer informativ och
lättförståelig, föreslogs en ny definition av
begreppet sambor. Vidare föreslog kommittén regler
om när ett samboförhållande skall anses ha upphört
samt att alla slags motordrivna fortskaffningsmedel
som inte används huvudsakligen för fritidsändamål
skall omfattas av lagen. Samborna skall inför ett
omedelbart förestående upphörande av
samboförhållandet ha möjlighet att avtala om den
kommande bodelningen och annat som har samband med
denna. Kommittén ville också införa en tidsfrist för
när ansökan om bodelning senast skall ske när båda
parterna är i livet. För att säkerställa att
samborättsgodset - eller värdet av sådan egendom -
förvaltas på bästa sätt, föreslogs en bestämmelse om
redovisningsplikt.

I propositionen behandlar regeringen kommitténs
förslag. Regeringens förslag finns i bilaga 1 och
lagförslagen i bilaga 2.

Med anledning av propositionen har två motioner
innehållande tolv yrkanden väckts. I detta
sammanhang behandlar utskottet även sju
motionsyrkanden från den allmänna motionstiden år
2002. Förutom de frågor som tas upp i propositionen
rör ett motionsyrkande frågan om en nedre
åldersgräns för sambor. Förslagen i motionerna
återges i bilaga 1.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår i propositionen en helt ny
sambolag som skall gälla för både heterosexuella och
homosexuella samboförhållanden. Flera bestämmelser i
den nu gällande sambolagstiftningen överförs
oförändrade till den nya sambolagen. En del nyheter
föreslås dock. Begreppet sambor ges en allmänt
tillämplig och klarare definition. När det i en lag
eller annan författning talas om sambor eller
personer som bor tillsammans under
äktenskapsliknande förhållanden eller liknande
uttryck används, avses därmed också sambor av samma
kön. Vidare klargörs i lagtexten när ett
samboförhållande upphör. Samborna föreslås kunna
avtala om att bodelning inte skall ske samt att viss
egendom inte skall ingå i bodelningen. Inför ett
omedelbart upphörande av ett samboförhållande får
samborna avtala genom ett föravtal om den kommande
bodelningen eller annat som hör samman med denna.
Avtalet måste vara skriftligt och undertecknat av
samborna. Om ett villkor är oskäligt får det jämkas
eller lämnas utan avseende vid bodelningen. Vidare
införs en tidsfrist för när en begäran om bodelning
senast skall ske när båda samborna är i livet. Även
en frist för en efterlevande sambo som flyttat från
bostaden införs. För att stärka skyddet mot illojala
förfaranden och säkerställa att samboegendomen
förvaltas på bästa sätt, föreslås en bestämmelse om
redovisningsplikt.

Regeringen föreslår också i propositionen att
lagen (1993:737) om bostadsbidrag skall vara
könsneutral samt tillämplig på sambor.
I övrigt föreslås vissa konsekvensändringar i
annan lagstiftning.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli
2003.

Utskottets överväganden

Upphävande av sambolagen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om
upphävande av sambolagen.
Propositionen

Regeringen anför i propositionen att
sambolagstiftningen tar sin utgångspunkt i det
förhållandet att det genom ett samliv med gemensamt
hushåll och uppbyggandet av ett gemensamt hem sker
en faktisk sammanflätning av sambornas ekonomi. Det
konstateras att avtal förekommer i mycket liten
utsträckning i samboförhållanden samt att de
allmänna civilrättsliga reglerna sällan anses ge
tillräcklig vägledning ifall samboförhållandet
upplöses. Ofta blir parterna först vid upplösningen
medvetna om behovet av att reglera sina
mellanhavanden. Huvudsyftet med sambolagstiftningen
är därför att bereda den svagare parten ett
minimiskydd vid samboförhållandets upplösning.
Således är det, enligt regeringen, de praktiska
skälen för en reglering och skyddsaspekten som
ligger till grund för sambolagstiftningen.

Motionen

Yvonne Andersson m.fl. (kd) begär i motion L316 att
regeringen tillsätter en utredning med uppgift att
se över frågan om ett upphävande av sambolagen.
Motionärerna anser att sambolagen bör upphävas
eftersom den innebär ett påtvingat avtal med en rad
negativa konsekvenser. Den svagare partens intressen
tillgodoses långt ifrån alltid. En starkare part,
som känner till sambolagens effekter, kan däremot
genom avtal säkra och till och med tillskansa sig
förmåner inför en eventuell kommande bodelning.
Eftersom okunskapen om lagen är stor ger sambolagen
enligt motionärernas uppfattning endast ett skenbart
skydd åt människor (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Sambolagen har gällt i drygt femton år och synes
enligt utskottets uppfattning väl uppfylla sitt
övergripande syfte som skyddslagstiftning.
Utskottets mening är också att lagen har ett brett
stöd bland allmänheten genom att bidra till en mer
rättvis uppdelning av bostad och bohag när ett
samboförhållande upplöses.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till
motion L316 yrkande 3.

Förutsättningar för sambolagens
tillämpning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om
krav på en utredning av frågan om införandet
av ett anmälningsförfarande i sambolagen.
Vidare bör riksdagen avslå ett motionsyrkande
om att sambolagstiftningen skall ändras så
att den skall gälla endast efter avtal mellan
de sammanboende. Jämför reservation 1 (m, fp,
kd).

Propositionen

Regeringen anser i propositionen att det även i
fortsättningen bör vara de faktiska förhållandena
som i princip avgör om ett samboförhållande
uppkommer eller inte. För att parterna skall anses
vara sambor enligt lagen skall de stadigvarande bo
tillsammans, dvs. sammanboendet skall ha en viss
varaktighet eller åtminstone vara tänkt att ha det.
Vidare bör det vara fråga om ett parförhållande,
vilket innebär en förbindelse i vilken det som regel
ingår sexuellt samliv. Parterna bör också ha ett
gemensamt hushåll på så sätt att de samarbetar i
vardagliga göromål samt har ett visst mått av
ekonomisk gemenskap eller i vart fall ett ekonomiskt
samarbete.

Risken med en registrering av samlevnaden är
enligt regeringen att den skyddslagstiftning som
sambolagen utgör skulle gå förlorad. Regeringen
anför att det ju kan antas att de som är i bäst
behov av det skydd lagen ger inte skulle vara de som
registrerade samboförhållandet. Det skulle också ge
intryck av att ett samboförhållande är att likställa
med ett äktenskap fast av lägre dignitet.

Motionerna

I motion L18 begär Jan Ertsborn m.fl. (fp) att
regeringen skall tillsätta en utredning om
införandet av ett anmälningsförfarande i sambolagen.
Motionärerna anser att det kan ifrågasättas om den
föreslagna konstruktionen är bästa sättet att värna
om den svagare parten. Det är vidare principiellt
tveksamt om en tämligen omfattande familjerättslig
lagstiftning blir tillämplig på par utan att de
själva har avsett detta eller ens känner till detta
i förväg. En närmare prövning av hur ett
anmälningsförfarande skulle kunna utformas och vilka
för- och nackdelar som skulle vara förenade med en
sådan förändring bör därför enligt motionärerna
göras (yrkande 1).

Inger René m.fl. (m) begär i motion L227 att lagen
om sambors gemensamma hem och lagen om homosexuella
sambor ändras så att lagarna blir gällande endast
efter avtal mellan de sammanboende.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att de
faktiska förhållandena skall vara avgörande för om
lagen skall tillämpas, och avstyrker därför bifall
till motionerna L18 yrkande 1 och L227.

Nedre åldersgräns

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om en
nedre åldersgräns för sambolagens
tillämplighet. Jämför reservation 2 (kd).

Bakgrund

Myndighetsåldern var under lång tid 21 år. Den
sänktes första gången år 1969 till 20 år och sedan
andra gången den 1 juli 1974 till 18 år.
Lagändringarna innebar även på annat sätt en
successiv utvidgning av behörigheten för den
omyndige. Genom 1969 års reform infördes i
föräldrabalken (FB) en del nya regler om en vidgad
behörighet för underårig att ingå rättshandlingar
(NJA II 1969 s. 568). Redan tidigare hade en
underårig som fyllt 18 år rätt att ta anställning
eller annat arbete. I anslutning till denna
bestämmanderätt i fråga om arbete ökades nu
möjligheterna för den som fyllt 18 år att fritt
välja mellan förvärvsarbete och studier genom en
rätt att utan förmyndares samtycke ta statligt lån
för utbildning. Vidare fick den unge rätt att också
ta statligt lån till bosättning. Den fria
bestämmanderätten i frågor om förvärvsarbete och
studier ansågs i sin tur förutsätta frihet för den
unge att själv bestämma vistelseort. Därför infördes
nya bestämmelser i FB om rätt för underårig som
fyllt 18 år att själv hyra bostad. För en underårig
som på så sätt skapade ett eget hushåll föreföll det
vidare naturligt att han också skulle ha frihet att
företa sådana rättshandlingar som har samband med
den dagliga hushållningen. Sådan behörighet hade
redan den som var gift. När myndighetsåldern år 1974
sänktes till 18 år blev särreglerna om bostad och
lån överflödiga och upphävdes. Däremot kvarstår
bestämmelsen (7 kap. 2 a § FB) om rättshandlingar
för den dagliga hushållningen eller uppfostran av
barn som tillhör hushållet, eftersom pargrafen avser
även den som ej fyllt 18 år.

Frågan om en nedre åldersgräns för sambor berörs
inte i propositionen.

Motionen

Yvonne Andersson m.fl. (kd) efterlyser i motion L17
en utredning om förhållandet att sambolagen saknar
en nedre åldersgräns för sambor. Sambolagen, som
gäller även för ungdomar under 18 år, riskerar
enligt motionärerna att legitimera en form av dolt
barnäktenskap eftersom den saknar en sådan
åldersgräns. Till detta kommer frågan om
föräldraansvaret. Frågeställningen om föräldrar har
ansvaret för en underårig som lever i ett
samboförhållande är så komplicerad att den bör
utredas (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Den nu gällande sambolagstiftningen innebär att även
unga personer kan anses vara sambor. Inte heller den
nu föreslagna sambolagen utesluter detta. Utskottet
kan dock konstatera att, precis som i övriga fall,
paret dock måste uppfylla vissa förutsättningar för
att anses som sambor. Enligt den föreslagna
definitionen skall det vara fråga om två personer
som stadigvarande bor tillsammans i ett
parförhållande och har gemensamt hushåll. Ett
"parförhållande" förutsätter normalt ett sexuellt
samliv. Utskottet menar att detta får anses utesluta
personer som inte fyllt 15 år. Det ligger också i
definitionen att personerna skall ha ett ekonomiskt
samarbete. Som framgår ovan råder inte den som är
omyndig över sin egendom utan företräds av sin
förmyndare. Bara sådan egendom som den som fyllt 16
år förvärvat genom eget arbete får denne bestämma
om.

Med stigande ålder får även ungdomar ett friare
handlingsutrymme. Även om det är vårdnadshavaren som
har den juridiska rätten att bestämma i sådana
frågor som rör barnets person, så kan det både
rättsligt och i praktiken bli svårt att hindra unga
att flytta hemifrån. En annan sak är att ekonomiska
omständigheter kan utgöra ett hinder för de unga att
flytta ihop. Utskottet kan för sin del inte se
varför inte sambolagens bestämmelser, som är till
för att skydda en svagare part, skulle vara
tillämpliga på par som är att betrakta som sambor
trots att de är underåriga.
Utskottet kan med anledning av vad som anförts
inte ställa sig bakom yrkandet i motionen. Riksdagen
bör därför avslå motion L17 yrkande 2.

Lagförslagen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens lagförslag.
Motionsyrkanden om en könsneutral
sambolagstiftning är därmed tillgodosedda och
bör därför avslås.

Propositionen

Regeringen anser att de föreslagna ändringarna bör
införas i en helt ny sambolag. Vidare finner
regeringen att den nuvarande lagstiftningstekniken
med en särskild lag för homosexuella har uppenbara
brister när det gäller tydlighet och överskådlighet
samt att det saknas anledning att upprätthålla denna
särskilda lag. En helt ny sambolag som gäller såväl
för heterosexuella sambor som för homosexuella
sambor föreslås därför.

I övrigt hänvisas till vad som anförts tidigare om
skälen till lagförslagen under avsnitten
Propositionens huvudsakliga innehåll och Upphävande
av sambolagen.

Motionerna

I fem motioner från den allmänna motionstiden år
2002 framförs krav på att införa en ny sambolag som
gäller för både heterosexuella och för homosexuella
sambopar, nämligen motionerna L249 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) (yrkande 6), L254 av Tasso
Stafilidis m.fl. (v, s, fp, c, mp) (yrkande 5), L275
av Helena Zakariasén och Matilda Ernkrans (båda s),
L292 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) (yrkande 4) och
L325 av Börje Vestlund (s).

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens ståndpunkt att det inte
längre finns skäl att ha separata lagstiftningar för
heterosexuella och homosexuella par som väljer att
leva som sambor. Inte heller i övrigt har utskottet
något att erinra mot de framlagda lagförslagen.
Riksdagen bör därför anta regeringens lagförslag. I
och med detta är motionsyrkandena om en könsneutral
sambolagstiftning tillgodosedda. Utskottet avstyrker
därmed bifall till motionerna L249 yrkande 6, L254
yrkande 5, L275, L292 yrkande 4 och L325.

Ytterligare lagändringar

Utskottets förslag i korthet

Med delvis bifall till sex motionsyrkanden
förordar utskottet ett tillkännagivande om
att regeringen skyndsamt skall återkomma till
riksdagen med förslag till lagändringar som
en följd av den nya sambolagen.

Propositionen

Regeringen konstaterar att Samboendekommitténs
genomgång av lagar och förordningar där begreppet
sambo förekommer visar att det i vissa avseenden
finns rättsliga skillnader mellan sambor av samma
kön och sambor av motsatt kön. En skillnad gäller
möjligheten till assisterad befruktning.
Registrerade partner och homosexuella sambor kan
numera utses att som särskilt förordnade
vårdnadshavare gemensamt utöva vårdnaden om ett barn
(prop. 2001/02:123, bet. LU27). Det har i detta
sammanhang uttalats att en möjlighet till assisterad
befruktning på allmänt sjukhus för lesbiska par inte
bör införas innan slutlig ställning har tagits till
frågan om hur det rättsliga föräldraskapet för
barnet då skall regleras. Den frågan är för
närvarande föremål för överväganden inom
Regeringskansliet. I övrigt menar regeringen att
registrerade partner i dag i princip likställs med
makar när det gäller samlevnadens rättsverkningar.
Likställdhet bör enligt regeringen gälla även mellan
homosexuella sambor och heterosexuella sambor. De
rättsliga skillnaderna mellan dem bör alltså, anför
regeringen, nu tas bort i alla avseenden utom när
det gäller assisterad befruktning. Det gäller t.ex.
förmåner och bidrag från det allmänna såsom
ersättning för närståendevård och bidrag för
teckenspråksutbildning för vissa föräldrar. Det
gäller också jävsbestämmelser eller jävsliknande
bestämmelser (se t.ex. 10 kap. 5 §
försäkringsrörelselagen [1982:713] och 7 § lagen
[1986:436] om näringsförbud). Likställigheten mellan
sambor av samma kön och sambor av olika kön bör i
stället i princip åstadkommas direkt i de lagar och
andra författningar som berörs. Regeringen anser
dock att det är onödigt att i alla dessa
författningar nu ta in en hänvisning till den nya
och allmänt tillämpliga definitionen i den nya
sambolagen, som alltså omfattar såväl sambor av
samma kön som sambor av olika kön. Med den nya
allmänna definitionen i sambolagen får det enligt
regeringens mening anses tillräckligt klart att
begreppet sambor i fortsättningen omfattar båda
grupperna av sambor, låt vara att det tidigare
ansetts omfatta endast sambor av olika kön. I en del
författningar används andra begrepp än "sambor" för
att ange att det är fråga om sambor av olika kön.
Uttryck som ofta används är "bor tillsammans under
äktenskapsliknande förhållanden" (t.ex. 3 kap. 7 §
ärvdabalken) och "sammanbor under förhållanden som
liknar makars" (t.ex. 16 § lagen [1997:238] om
arbetslöshetsförsäkring). I lagrådsremissen gjordes
den bedömningen att det i den nya sambolagen bör
klargöras att dessa och liknande uttryck i en lag
eller annan författning i fortsättningen omfattar
även sambor av samma kön i stället för att man i
alla berörda författningar tar in en hänvisning till
den nya sambolagens definition av sambor.

Lagrådet har ansett att detta är en olämplig
lagstiftningsmetod och förordat att ändringen inte
görs i denna form utan genom att en ändring görs i
var och en av författningarna. Regeringen instämmer
i att metoden inte är den bästa men anser att den
ändå har vissa fördelar. Det framstår enligt
regeringens mening som värdefullt att föra in en
regel i sambolagen som sålunda allmänt ger uttryck
för likställdheten mellan heterosexuella och
homosexuella sambor, inte minst eftersom den kommer
att gälla inte bara annan lagstiftning utan också
förordningar och myndighetsföreskrifter. Regeringen
anför att några egentliga tillämpningsproblem
knappast kan antas uppkomma med metoden. Att i ett
sammanhang ändra alla de enskilda författningar som
berörs är, enligt regeringen, ett omfattande arbete
som skulle fördröja ikraftträdandet av den
föreslagna sambolagen. Regeringen har således
stannat för att inte nu ändra dessa författningar
utan anser att detta i stället får göras successivt
och i vart fall så snart en annan ändring görs i
författningen i fråga.

Motionen

Jan Ertsborn m.fl. (fp) framhåller i motion L18 att
det är stötande att regeringen inte tar tillfället i
akt att förändra de lagrum som använder språkbruk
som är uttryckligen diskriminerande mot sambor av
samma kön samt att detta kommer att försvåra en
korrekt tillämpning av dessa bestämmelser.
Regeringen kan inte heller enligt motionärerna
skylla på att frågan inte blivit ordentligt utredd
eftersom Samboendekommittén lämnade färdiga
lagförslag som innebar att en omotiverad
särbehandling av samkönade sambopar togs bort. I
motionen begärs att riksdagen beslutar om följande
författningsändringar:

- 1 kap. 8 § föräldrabalken skall ges följande
lydelse: "Har befruktning av moderns ägg utförts
utanför hennes kropp med samtycke av hennes make
eller sambo av motsatt kön och är det med hänsyn
till samtliga omständigheter sannolikt att barnet
har avlats genom befruktningen, skall vid
tillämpningen av 2-5 §§ den som har lämnat samtycket
anses som barnets fader. Detsamma skall gälla när
befruktning utanför en kvinnas kropp har skett av
ett ägg som kommer från en annan kvinna" (yrkande
4),
- 3 kap. 7 § fjärde stycket ärvdabalken skall ges
följande lydelse: "Vad som föreskrivs i denna balk
om sambor gäller sådana samboförhållanden där
sambolagen är tillämplig" (yrkande 5),
- 12 kap. 1 § fjärde stycket jordabalken skall ges
följande lydelse: "Vad som föreskrivs i detta
kapitel om sambor gäller sådana samboförhållanden
där sambolagen är tillämplig" (yrkande 6),
- 3 a § lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt skall ges följande lydelse: "Vad som i
denna lag föreskrivs om sambor gäller sådana
samboförhållanden där sambolagen är tillämplig"
(yrkande 7),
- 3 § lagen (1988:711) om befruktning utanför
kroppen ges följande lydelse: "Ett befruktat ägg får
föras in i en kvinnas kropp endast om kvinnan är
gift eller sambo med någon av motsatt kön och maken
eller sambon skriftligen samtyckt till detta. Om
ägget inte är kvinnans eget skall ägget ha
befruktats av makens eller sambons spermier"
(yrkande 8).
Vidare yrkas i samma motion att riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening att
språkbruket ändras så att det blir icke-
diskriminerande såväl till sin innebörd som sin
ordalydelse i följande förordningar: förordningen
(1985:728) om krigsplaceringspremie för flygförare i
flygvapnet, förordningen (1988:244) om
grupplivförsäkring för deltagare i
arbetsmarknadsutbildning m.fl., förordningen
(1988:245) om grupplivförsäkring för doktorander,
förordningen (1990:1361) om lån till hemutrustning
för flyktingar och vissa andra utlänningar,
förordningen (1995:239) om förmåner till
totalförsvarspliktiga och förordningen (1997:909) om
handläggning av ärenden om statliga
tjänstepensionsförmåner (yrkande 9).

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att de
rättsliga skillnaderna mellan homosexuella sambor
och heterosexuella sambor bör tas bort i alla
avseenden. Det är därför bra att alla
samboförhållanden oavsett kön på samborna föreslås
regleras i en och samma lag. Vad särskilt gäller
frågan om möjligheten till assisterad befruktning
för lesbiska par konstaterar utskottet att frågan om
det rättsliga föräldraskapet vid sådan befruktning
är föremål för beredning inom Regeringskansliet.
Resultatet av denna beredning bör avvaktas. Däremot
anser utskottet det angeläget att vissa ändringar i
andra författningar, som inte har anknytning till
assisterad befruktning för lesbiska par, snarast
kommer till stånd. Risken är annars att det kan bli
svårigheter att tillämpa dessa. Regeringen bör
därför skyndsamt återkomma till riksdagen med
förslag till sådana författningsändringar.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Ställningstagandet
innebär att utskottet förordar att riksdagen delvis
bifaller motion L18 yrkandena 4-9.

Bostad

Utskottets förslag i korthet

Ett motionsyrkande om införandet av en
uttrycklig skyldighet för domstol att i ett
ärende om kvarsittanderätt även pröva frågan
om bostaden utgör samboegendom bör avslås.
Utskottet hänvisar till pågående rättslig
prövning av frågan i Högsta domstolen.

Propositionen

Regeringen föreslår att bestämmelsen i nuvarande
sambolagstiftning om att domstol kan besluta vem av
samborna som skall ha rätt att sitta kvar i den
gemensamma bostaden till dess bodelning sker skall
vara kvar oförändrad.

Motionen

I motion L18 yrkar Jan Ertsborn m.fl. (fp) att
regeringen återkommer till riksdagen med ett
lagförslag som innebär att domstolen i ett ärende om
kvarsittanderätt även blir skyldig att pröva om
bostaden utgör samboegendom. Bakgrunden till
yrkandet är ett fall där en part invände att
bostaden inte utgjorde samboegendom, varpå domstolen
konstaterade att kvarsittanderätten inte kunde
prövas eftersom frågan om bostaden utgjorde
samboegendom och skulle ingå i bodelningen inte
klarlagts. Motionärerna menar att bestämmelsen
riskerar att bli illusorisk om en part kan göra en
sådan invändning utan att domstolen är behörig och
skyldig att pröva den. Ett tillkännagivande begärs
med denna innebörd (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill till en början upplysa om att
regeringen i proposition 2002/03:70 Ytterligare
åtgärder för att motverka våld i nära relationer
föreslagit att en domstol ges möjlighet att förordna
interimistiskt om kvarsittanderätt i en bostad som
skall ingå i bodelningen när ett samboförhållande
upphör. Utskottet delar motionärernas oro för att
bestämmelsen inte får den tillämpbarhet som var
tänkt om en part kan förhindra ett beslut i frågan
om kvarsittanderätt genom att invända att bostaden
inte utgör samboegendom. Problem kan uppstå när en
sambo efter en separation skall flytta från
bostaden. Om denne vägrar måste det finnas effektiva
medel att genomdriva flyttningen inom rimlig tid. Nu
är dock det ärende som ligger till grund för
motionsyrkandet föremål för Högsta domstolens
prövning. Utskottet anser därför att Högsta
domstolens beslut bör avvaktas. Det finns därför
inte nu anledning till någon åtgärd från riksdagens
sida med anledning av motionen.

Utskottet avstyrker därför bifall till motion L18
yrkande 3.

Samboegendom

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om att
regeringen inte vidare bör utreda frågan om
motordrivna fortskaffningsmedel skall kunna
utgöra samboegendom. Jämför reservation 3 (m,
fp, kd).

Propositionen

Liksom vad som gäller enligt dagens
sambolagstiftning föreslår regeringen att det endast
är sådan egendom som samborna förvärvat för gemensam
användning som skall ingå i en bodelning. Egendom
som förvärvats av den ena sambon genom arv,
testamente eller gåva med föreskrift om att
egendomen skall vara mottagarens enskilda skall inte
utgöra samboegendom. Detsamma gäller för egendom som
trätt i stället för sådan egendom. Frågan om att
utvidga sambolagens bodelningsregler till att
omfatta inte bara bostad och bohag utan även
motordrivna fortskaffningsmedel liksom andra
möjligheter att stärka skyddet för sambor bör enligt
regeringen beredas vidare inom Regeringskansliet.

Motionen

Jan Ertsborn m.fl. (fp) anser i motion L18 att en
utvidgning av samboegendomen till att omfatta även
motordrivna fortskaffningsmedel inte bör ske.
Sambolagstiftningen skall förbli ett grundskydd för
den svagare parten i ett samboförhållande och därför
skall samboegendomen inte utvidgas till att omfatta
en allt större del av parternas egendom. Enligt
motionärerna är det svårt att avgöra om motordrivna
fortskaffningsmedel införskaffats för gemensamt bruk
i det vardagliga hushållet. Det kan även bli svårt
för parterna själva att inse om sambolagen blir
tillämplig på egendomen och det kan rent av bli
till den svagare partens nackdel om fordonet ingår i
egendomen. Det finns därför inte skäl att fortsätta
utreda denna fråga. Ett tillkännagivande begärs med
denna innebörd (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan inte ställa sig bakom yrkandet i
motionen och föreslår att riksdagen avslår motion
L18 yrkande 2.

Information

Utskottets förslag i korthet

Två motionsyrkanden om information om den nya
sambolagen bör avslås.

Propositionen

Regeringen konstaterar att det är angeläget att
information lämnas om den nya sambolagen och om de
ändringar som föreslås vad gäller homosexuella
sambor. En central roll när det gäller spridningen
av information spelar enligt regeringen skolorna och
Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell
läggning (HomO). De nödvändiga
informationsinsatserna skall enligt regeringen
finansieras inom befintliga budgetramar. Även
Regeringskansliet kommer att ta fram information
till allmänheten om den nya sambolagen och de
ändringar reformen innebär för sambor.

Motioner

Jan Ertsborn m.fl. (fp) anför i motion L18 att det
hos allmänheten finns en stor brist på kunskap om
sambolagstiftningen. Detta försvårar för parterna
att ta vara på sina rättigheter och invaggar många
sambopar i falsk trygghet. Regeringen tycks enligt
motionärerna ta alltför lätt på informationsbehovet
till allmänheten. Sambolagsreformen är ett utmärkt
tillfälle att påminna allmänheten om sambolagens
utformning i stort och inte minst om vad som inte
ingår i sambolagen, såsom arvsrätt. Utöver de
kanaler som nämns i propositionen bör också
kommunerna, försäkringskassorna, Apoteket AB samt
olika frivilligorganisationer vara lämpliga
samarbetspartner i en sådan informationssatsning
(yrkande 10).

I motion L17 anser Yvonne Andersson m.fl. (kd) att
det är ett problem att allmänheten inte känner till
skillnaderna mellan äktenskaps- och
sambolagstiftningen. Det är därför av yttersta vikt
att människor medvetandegörs om hur sambolagen
fungerar och skillnaderna mellan de båda lagarna.
Motionärerna begär att regeringen bör vidta åtgärder
för att informationen framställs och sprids på många
olika sätt (yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att allmänhetens kunskaper om
sambolagen ofta är dåliga. Det har visat sig att
även personer som själva är sambor saknar kunskaper
om lagstiftningens innehåll. Sådan okunskap kan
invagga i falsk trygghet och leda till
rättsförluster. För att förhindra sådana negativa
konsekvenser och förbättra informationen om lagens
innehåll anser utskottet att det är mycket viktigt
att regeringen vidtar åtgärder så att allmänheten på
ett enkelt sätt och lättförståeligt språk kan ta
till sig upplysningar om sambolagstiftningens
innehåll och konsekvenser för den enskilde.

Utskottet delar följaktligen motionärernas
uppfattning om en informationssatsning men utgår
från att regeringen vidtar erforderliga åtgärder för
att allmänheten skall öka sin kunskap om
sambolagstiftningen. Det finns därför inte skäl för
någon riksdagens åtgärd i detta avseende.
Mot bakgrund av vad som anförts föreslår utskottet
att riksdagen avslår motion L17 yrkande 1 och L18
yrkande 10.

Reservationer

1. Förutsättningar för sambolagens tillämpning
(punkt 2)

av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Yvonne
Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m), Martin
Andreasson (fp) och Henrik von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.
Riksdagen bifaller därmed motion 2002/03:L18 yrkande
1 samt bifaller delvis motion 2002/03:L227.

Ställningstagande

Sambolagen blir tillämplig utan något särskilt
anmälningsförfarande. Vi ifrågasätter om det är den
bästa konstruktionen för att skydda den svagare
parten i ett samboförhållande. Vi menar också att
det är principiellt tveksamt att en tämligen
omfattande familjerättslig lagstiftning blir
tillämplig på par utan att de själva har avsett
detta eller ens i förväg är medvetna om att lagens
bestämmelser blir tillämpliga på deras förhållande.
Enligt vår mening är tiden nu mogen för en närmare
prövning av hur ett anmälningsförfarande skulle
kunna utformas och vilka för- och nackdelar som
skulle vara förenade med en sådan förändring. För en
sådan prövning talar också att flera andra länder,
såsom Belgien och Frankrike, på senare år har infört
sambolagsliknande lagstiftningar med anmälningskrav.

Vad som anförts i reservationen bör riksdagen, med
bifall till motion L18 yrkande 1 samt delvis bifall
till motion L227, som sin mening ge regeringen till
känna.

2. Nedre åldersgräns (punkt 3)

av Yvonne Andersson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.
Riksdagen bifaller därmed motion 2002/03:L17 yrkande
2.

Ställningstagande

Ett problem med sambolagen är att den inte har någon
nedre åldersgräns. Sambolagen gäller alltså även för
ungdomar under 18 år som bor tillsammans. Jag anser
att detta sänder ut fel signaler till samhället.
Sambolagen riskerar att legitimera en form av dolt
barnäktenskap eftersom den saknar en sådan
åldersgräns. Till detta kommer att det är oklart vad
som gäller beträffande föräldraansvaret. Frågan om
föräldrar har ansvaret för en underårig som lever i
ett samboförhållande är så komplicerad att jag anser
att denna bör utredas.

Vad som anförts i reservationen bör riksdagen, med
bifall till motion L17 yrkande 2, som sin mening ge
regeringen till känna.

3. Samboegendom (punkt 7)

av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Yvonne
Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m), Martin
Andreasson (fp) och Henrik von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs i reservationen.
Riksdagen bifaller därmed motion 2002/03:L18 yrkande
2.

Ställningstagande

Vi anser att samboegendomen inte bör utvidgas till
att omfatta även motordrivna fortskaffningsmedel.
Det är viktigt att sambolagstiftningen förblir ett
grundskydd för den svagare parten i ett
samboförhållande och inte gradvis utvidgas till att
gälla en allt större del av parternas egendom. Vad
gäller motordrivna fortskaffningsmedel är det ofta
inte lika självklart, som när det gäller bostad och
bohag, att ägodelarna är införskaffade för gemensamt
bruk i det vardagliga hushållet. Det kan därför
enligt vår uppfattning bli svårt även för parterna
själva att förutse om sambolagen är tillämplig på
egendomen. Det kan också bli så att det kan vara
till den svagare partens nackdel om
fortskaffningsmedel ingår i samboegendomen. Vi menar
därför att det inte finns skäl att fortsatt utreda
frågan om motordrivna fortskaffningsmedel skall
kunna utgöra samboegendom.

Vad som anförts i reservationen bör riksdagen, med
bifall till motion L18 yrkande 2, som sin mening ge
regeringen till känna.
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2002/03:80 föreslår regeringen
(Justitiedepartementet) - efter hörande av Lagrådet
- att riksdagen antar de i propositionen framlagda
förslagen till

1. sambolag,

2. lag om ändring i ärvdabalken,

3. lag om ändring i jordabalken,

4. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt
och gåvoskatt,

5. lag om ändring i fastighetsbildningslagen
(1970:988),

6. lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på
okända borgenärer,

7. lag om ändring i lagen (1990:272) om
internationella frågor rörande makars och sambors
förmögenhetsförhållanden,

8. lag om ändring i bostadsrättslagen (1991:614),

9. lag om ändring i lagen (1993:737) om
bostadsbidrag.

Lagförslagen har intagits som bilaga 2 till
betänkandet.

Följdmotioner

2002/03:L17 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om
informationsinsatser med syfte att medvetandegöra
berörda om sambolagens innebörd.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att utreda
konsekvenserna av att sambolagen saknar nedre
åldersgräns.

2002/03:L18 av Jan Ertsborn m.fl. (fp) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om utredning av ett
anmälningsförfarande i sambolagen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om motordrivna
fortskaffningsmedel i samboegendomen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om domstols
behörighet och skyldighet i fråga om
kvarboenderätten att pröva om bostad skall ingå i
bodelning eller ej.

4. Riksdagen beslutar att 1 kap. 8 § föräldrabalken
skall ges följande lydelse: "Har befruktning av
moderns ägg utförts utanför hennes kropp med
samtycke av hennes make eller sambo av motsatt kön
och är det med hänsyn till samtliga omständigheter
sannolikt att barnet har avlats genom
befruktningen, skall vid tillämpningen av 2-5 §§
den som har lämnat samtycket anses som barnets
fader. Detsamma skall gälla när befruktning
utanför en kvinnas kropp har skett av ett ägg som
kommer från en annan kvinna".

5. Riksdagen beslutar att 3 kap. 7 § fjärde stycket
ärvdabalken skall ges följande lydelse: "Vad som
föreskrivs i denna balk om sambor gäller sådana
samboförhållanden där sambolagen är tillämplig".

6. Riksdagen beslutar att 12 kap. 1 § fjärde stycket
jordabalken skall ges följande lydelse: "Vad som
föreskrivs i detta kapitel om sambor gäller sådana
samboförhållanden där sambolagen är tillämplig".

7. Riksdagen beslutar att 3 a § (1941:416) om
arvskatt och gåvoskatt skall ges följande lydelse:
"Vad som i denna lag föreskrivs om sambor gäller
sådana samboförhållanden där sambolagen är
tillämplig".

8. Riksdagen beslutar att 3 § lagen (1988:711) om
befruktning utanför kroppen ges följande lydelse:
"Ett befruktat ägg får föras in i en kvinnas kropp
endast om kvinnan är gift eller sambo med någon av
motsatt kön och maken eller sambon skriftligen
samtyckt till detta. Om ägget inte är kvinnans
eget skall ägget ha befruktats av makens eller
sambons spermier".

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om förändring av
språkbruket i förordningen (1985:728) om
krigsplaceringspremie för flygförare i flygvapnet,
förordningen (1988:244) om grupplivförsäkring för
deltagare i arbetsmarknadsutbildning m.fl.,
förordningen (1988:245) om grupplivförsäkring för
doktorander, förordningen (1990:1361) om lån till
hemutrustning för flyktingar och vissa andra
utlänningar, förordningen (1995:239) om förmåner
till totalförsvarspliktiga och förordningen
(1997:909) om handläggning av ärenden om statliga
tjänstepensionsförmåner.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en
informationskampanj om sambolagen.

Motioner från allmänna motionstiden

2002/03:L227 av Inger René m.fl. (m) vari föreslås
att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att lag (1987:232) om
sambors gemensamma hem och lag (1987:813) om
homosexuella sambor enbart blir gällande efter avtal
mellan de sammanboende.

2002/03:L249 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en ny
sambolagstiftning.

2002/03:L254 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, fp, c,
mp) vari föreslås att riksdagen fattar följande
beslut:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa en
könsneutral sambolagstiftning som likställer
samkönade och olikkönade samboförhållanden.

2002/03:L275 av Helena Zakariasén och Matilda
Ernkrans (s) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att lagen om homosexuella
sambor och lagen om heterosexuella sambor slås
samman till en, där även homosexuella sambor
omfattas av de regler som i dag gäller för en ogift
man och en ogift kvinna som lever tillsammans under
äktenskapsliknande förhållanden.

2002/03:L292 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa en ny
sambolag som likställer homosexuella med
heterosexuella sambor.

2002/03:L316 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) vari
föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om en utredning om
upphävande av sambolagen.

2002/03:L325 av Börje Vestlund (s) vari föreslås att
riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att införa en
sambolag som är lika för alla, oavsett kön.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

1 Förslag till sambolag

2 Förslag till lag om ändring i
ärvdabalken

3 Förslag till lag om ändring i
jordabalken

4 Förslag till lag om ändring i
lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt

5 Förslag till lag om ändring i
fastighetsbildningslagen (1970:988)

6 Förslag till lag om ändring i
lagen (1981:131) om kallelse på
okända borgenärer

7 Förslag till lag om ändring i
lagen (1990:272) om internationella
frågor rörande makars och sambors
förmögenhetsförhållanden

8 Förslag till lag om ändring i
bostadsrättslagen (1991:614)

9 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:737) om
bostadsbidrag