Anf. 114 Per Bolund (Mp)
Herr ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till Miljöpartiets reservation.
Det här ärendet handlar om att svenska staten tillsammans med övriga aktieägare i SAS ska gå in med sammanlagt 6 miljarder kronor i en extra nyemission. Anledningen till detta är att SAS har hamnat i en ekonomisk kris som har orsakats av dålig effektivitet i bolaget i kombination med sjunkande efterfrågan på flygresor, mycket på grund av den ekonomiska kris som nu råder i världen.
Det är intressant att följa det här ärendet bakåt i tiden. Före valet lovade de nuvarande regeringspartierna att SAS skulle säljas. Men när den nya regeringen sedan kom till makten och propositionen om försäljning av vissa statliga bolag kom till riksdagen var regeringen inte längre beredd att sälja SAS. Resultatet blev att i den omröstningen var det bara Miljöpartiet som stod fast vid att SAS skulle säljas.
Man kan konstatera nu i efterhand att en försäljning av SAS vid det tillfället, när det var en blomstrande ekonomisk högkonjunktur, hade kunnat ge ett stort ekonomiskt tillskott till statskassan. Det var tyvärr en chans som man inte tog. I stället står vi här bara drygt ett år senare och ska ta ställning till ett förslag om att i stället betala ytterligare 1,3 miljarder kronor, bara för att förhindra att bolaget går i konkurs eller omstruktureras.
Hur man än ser på den här frågan kan man konstatera att regeringen har hanterat SAS-ärendet mycket ansvarslöst. I stället för att sälja SAS när man hade chansen att få in ett flertal miljarder valde man att vänta och tvingas nu i stället gå in med nya pengar. I stället för en miljardvinst har regeringens agerande gett skattebetalarna en miljardförlust.
I början av förra seklet brukade man säga att varje bortslösad skattekrona är en stöld från folket. Och jag tycker att vi som politiker alltid bör minnas att vår uppgift är att vara ytterst försiktiga och varsamma med hur vi använder skattebetalarnas pengar. Därför är det också viktigt att vi inte låter staten ta på sig för stora affärsrisker, om det inte finns väldigt starka skäl för detta.
Den affärsplan som SAS har presenterat för att anpassa verksamheten till lägre efterfrågan säger många bedömare medför stora ekonomiska risker för aktieägarna. Det är alltså långtifrån säkert att SAS besparingsplaner kommer att lyckas. Risken finns därför att vi kommer att stå här om några år igen med ett SAS som fortfarande är i ekonomisk kris men med 1,3 miljarder kronor mindre i statskassan. Det är också viktigt att påminna sig om att SAS tidigare har presenterat liknande effektiviseringsplaner men att de då har misslyckats. Det finns med andra ord inga som helst garantier för att de miljarder som ägarna nu går in med i SAS, varav Sveriges skattebetalare ska stå för 1,3 miljarder kronor, kommer att rädda bolaget.
Man kan också se att SAS totala börsvärde i dag uppskattas till ungefär 4 miljarder kronor, medan ägarna i den här emissionen går in med hela 6 miljarder kronor i ett räddningspaket. Enbart krisstödet ligger alltså 50 procent över bolagets totala värde. Jag måste säga att det är tveksamt, för att uttrycka sig milt, om vi någonsin kommer att få tillbaka de pengar som vi nu ska pumpa in i bolaget - för att inte nämna tidigare investeringar som har gjorts i SAS under årens lopp.
Herr ålderspresident! Det statliga ägandet av bolag har också en ideologisk dimension. Från Miljöpartiets sida kan vi inte se någon rimlig anledning för staten att äga ett flygbolag. Flygtransporter sker i dag på en helt avreglerad marknad. Och lika lite som det finns anledning för staten att köra bussar finns det någon anledning för staten att köra flygplan, som vi ser det.
Om staten avslutade sitt ägande i SAS skulle privata flygbolag kunna ta över verksamheten utan att flygverksamheten skulle förändras det minsta. Då skulle de resurser som i dag ligger fastlåsta i SAS kunna användas till betydligt bättre ändamål i statsbudgeten, exempelvis till utbyggnad av järnvägsspår eller stöd till förnybar energi, som också ger en positiv klimateffekt.
Det finns inte heller några regionalpolitiska skäl att behålla SAS i statlig ägo. Den trafik som betraktas som regionalpolitiskt motiverad handlas i dag upp av Rikstrafiken och är alltså inte kopplad till SAS utbud. För att ta hand om de regionalpolitiskt viktiga flygtransporterna har vi ett annat system som ligger skilt från SAS.
Jag trodde tidigare att Miljöpartiet och regeringspartierna var överens om att statligt företagsägande främst skulle vara motiverat när företagen fyller samhällsviktiga funktioner och utför uppdrag som inte kan utföras av privata aktörer. Därför är det minst sagt förvånande att regeringspartierna nu utan tvekan ställer sig bakom ett förslag om att inte bara ha kvar ägandet i SAS utan dessutom gå in med ytterligare skattemedel i bolaget. I stället för att avveckla väljer man att fördjupa sitt engagemang i ett bolag vars uppgifter precis lika gärna kan utföras av privata och strikt kommersiella aktörer.
Herr ålderspresident! När det gäller ett sådant här beslut som rör flygets framtid bör man också diskutera flygets miljöeffekter. Flygresorna står i dag enligt beräkningar för 10-20 procent av de totala utsläppen som den svenska befolkningen orsakar varje år. Dessutom växer flygets utsläpp snabbt. Även om vi just nu ser en avmattning till följd av den ekonomiska krisen, har flygresandet under de senaste decennierna ökat med ungefär 5 procent per år, vilket är en fördubbling av flygandet totalt sett under en 15-årsperiod.
Även om flygets energianvändning och utsläpp minskar något på grund av bränslesnålare flygplan, högre beläggning, bättre organisation av flygtrafiken med mera, kan alla dessa faktorer samlat bara motverka en mindre del av det ökande flygresandet. Räknar man samman alltihop innebär det att flygets utsläpp fördubblas ungefär vart 25:e år med den trend vi sett tidigare. Det säger sig självt att detta inte är förenligt med en hållbar utveckling. Att i dag, med de kunskaper som vi har om hur allvarliga effekter klimatförändringar kan få, gå in med direkta statliga stöd till en miljöskadlig verksamhet som flyget tycker vi är direkt oansvarigt.
Vi ser också att Sveriges stöd till den inhemska flygindustrin riskerar att tvinga andra stater som har egna flygbolag att följa efter. Den totala effekten riskerar då att bli att det globala flyget med hjälp av omfattande statsstöd kan upprätthålla och bibehålla en omotiverat stor flygtrafik och därmed fortsatt växande klimatskador.
Herr ålderspresident! Från Miljöpartiets sida har vi svårt att se någon samhällspolitisk nytta med att staten äger flygbolag. När flygverksamheten var ung och det var monopol, åtminstone på inrikesflyget, kunde det finnas anledning att ha ett statligt ägande. Men som jag varit inne på är flygtrafiken i dag fullt ut konkurrensutsatt. Vi anser att det statliga ägandet i dag snarare fungerar som en hämsko när det gäller att reglera och ställa hårdare miljökrav på flygtrafiken än gynnar verksamheten.
Vi anser inte heller att det finns några synnerliga skäl för staten att hålla ett flygbolag under armarna som man nu föreslår. Det vi behöver investera i är inte ett bibehållet flygande utan förnybar energi, hållbar transportinfrastruktur och energieffektivisering framför allt.
Miljöpartiet står fast vid att den ansvarsfulla politiken är att sälja SAS och låta rent kommersiella aktörer sköta flygtrafiken.
Vi yrkar därför avslag på regeringens förslag om att delta i nyemissionen i SAS AB.
I detta anförande instämde Lage Rahm (mp).