Nyemission i SAS AB (publ)
Betänkande 2009/10:FiU35
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 25 mars 2010
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Staten satsar 1,1 miljarder i SAS nyemission (FiU35)
Regeringen vill att svenska staten deltar i flygbolaget SAS nyemission med 1,1 miljarder kronor. Det betyder att staten behåller sin ägarandel på 21,4 procent. Samtidigt vill regeringen ha riksdagens mandat att i framtiden minska ägandet i SAS. Det ska ske vid lämplig affärsmässig tidpunkt och motiveras med att staten inte ska vara storägare på konkurrensutsatta marknader. Riksdagen sa ja till regeringens förslag.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Motioner: 3
Propositioner: 1
Propositioner: 1
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2010-03-16
Justering: 2010-03-18
Trycklov till Gotab och webb: 2010-03-19
Trycklov: 2010-03-19
Justering: 2010-03-18
Trycklov till Gotab och webb: 2010-03-19
Trycklov: 2010-03-19
Reservationer: 5
Betänkande 2009/10:FiU35
Betänkande 2009/10:FiU35
Alla beredningar i utskottet
2010-03-16
Staten ska satsa 1,1 miljarder i SAS nyemission (FiU35)
Regeringen vill att svenska staten deltar i flygbolaget SAS nyemission med 1,1 miljarder kronor.
Det betyder att staten behåller sin ägarandel på 21,4 procent.
Samtidigt vill regeringen ha riksdagens mandat att i framtiden minska ägandet i SAS. Det ska ske vid lämplig affärsmässig tidpunkt och motiveras med att staten inte ska vara storägare på konkurrensutsatta marknader.
Finansutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2010-03-25
Debatt om förslag 2009/10:FiU35
Webb-tv: Nyemission i SAS AB (publ)
Dokument från debatten
- 2010-03-25Protokoll 2009/10:95
Protokoll från debatten
Anf. 1 Hans Hoff (S)
Herr talman! SAS är för närvarande Nordens största flygbolag med en marknadsposition om 40-60 procent i de skandinaviska länderna. SAS har en problematisk ekonomisk situation. Stora förändringar och rationaliseringar har genomförts. Ytterligare omstruktureringar planeras.
Vi anser att det är utomordentligt viktigt att få en tydlig bild av SAS finansiella status och SAS möjligheter att på ett framgångsrikt sätt hävda sig i en allt hårdare konkurrens. Vi ser även ett behov av att djupare analysera hur tillgängligheten i Sverige till strategiska flyglinjer, såväl internationella som nationella, påverkas av de omstruktureringar som nu sker på flygmarknaden.
Riksdagen beslutade för ett år sedan med stor majoritet att godkänna att regeringen deltog i den då aktuella nyemissionen i SAS till ett belopp om högst 1,3 miljarder kronor. Näringsutskottet och finansutskottet ville ha löpande information om utfallet av arbetet med den då aktuella affärsplanen Core SAS och den effektivisering och kostnadsminskning som ingick i denna plan.
Vi kan nu konstatera att någon information om utvecklingen i SAS inte har lämnats till riksdagen vare sig från regeringens eller från bolagets sida. Vi finner detta mycket otillfredsställande, och anser att regeringen nu måste hålla riksdagen informerad på ett väsentligt bättre sätt än vad som hittills har varit fallet.
Herr talman! Mot bakgrund av det till riksdagen anförda yrkar jag bifall till våra reservationer i betänkandet.
Anf. 2 Kent Persson (V)
Herr talman! För cirka ett år sedan beslutade riksdagen att ge ett bemyndigande till regeringen att delta i en nyemission i SAS AB på 6 miljarder kronor. För Sveriges del innebar det att teckna aktier upp till ett belopp om högst 1,3 miljarder kronor.
I samband med diskussionen om en nyemission presenterade styrelsen och ledningen för SAS en ny strategisk inriktning och affärsplan. Den kom att kallas Core SAS. Planen innehåller fem huvudområden, bland annat fokus på den nordiska hemmamarknaden, fokus på affärsresenärer och en ny effektiv organisation. Denna nya inriktning tillsammans med affärsplanen innehöll enligt regeringens bedömning nödvändiga åtgärder för att skapa förutsättningar för ett lönsamt SAS som kan ge en marknadsmässig avkastning till aktieägarna. Det var bakgrunden och regeringens bedömning i den proposition som förelades riksdagen.
Näringsutskottet hade möjlighet att yttra sig över regeringens proposition. En stor, överväldigande majoritet av utskottets ledamöter ansåg att det fanns goda förutsättningar för SAS att nå de uppsatta målen och att regeringen mot den bakgrunden borde delta i en nyemission i SAS. Det var bakgrunden till att riksdagen sedan sade ja till regeringens proposition.
Men näringsutskottet betonade också att regeringen fortlöpande skulle informera utskottet om utvecklingen i SAS och om utfallet av det fortlöpande arbetet med affärsplanen. Av detta blev det tyvärr ingenting. Det finns all anledning att i dag kritisera regeringen för bristfällig information trots riksdagens beslut.
SAS har under hela detta årtionde haft en svår ekonomisk situation som delvis beror på hårdare konkurrens på världsmarknaden, energipriserna som har stuckit i väg och svårigheter att realisera de affärsidéer som man har haft. Mot den bakgrunden har SAS-ledningen vidtagit en rad åtgärder under 80-talet. Man har lagt ned flyglinjer. Man har sålt av plan, man har sålt av fastigheter och man har sagt upp personal. Trots det hamnade man 2009 i en situation där nyemission var den enda tänkbara lösningen för att man skulle kunna förverkliga denna affärsplan.
Det är att visa bra ledaregenskaper att se möjligheterna i en svår situation. SAS gjorde det. Som ägare tog också regeringen det ansvaret och gjorde bedömningen att det här var trovärdigt.
Nu är vi i stort sett i samma situation. SAS förverkligar och jobbar fortlöpande med affärsplanen och har enligt sin egen och även regeringens bedömning kommit längre än vad man hade tänkt sig i tidsplanen. Dess värre räcker inte det arbete man gör. Man behöver ytterligare skärpa kostnaden inom SAS med 2 miljarder. Det innebär att man har ett besparingsprogram motsvarande över 7 miljarder kronor. Det ska realiseras fram till 2012.
Regeringen har gått igenom affärsplanen och gör bedömningen att det hela är trovärdigt. Man har diskuterat med sina partner i Norge och Danmark och med andra delägare här i Sverige. Samtliga gör bedömningen att detta är trovärdigt. Mot den bakgrunden vill regeringen att riksdagen ska besluta om ytterligare en nyemission på 5 miljarder kronor. Man tecknar alltså aktier motsvarande 1,1 miljard i Sverige. Man byter egentligen en tillgång mot en annan. Det finansiella sparandet påverkas inte; det är viktigt att komma ihåg det.
Så långt, så bra. Vänsterpartiet gör samma bedömning. Vi tror på det här. Vi gör det dessutom mot bakgrunden att samtliga fackliga organisationer ställer upp på det besparingsprogram som är ålagt, vilket är unikt i det här fallet.
Men sedan kommer regeringen med ett förslag om att ge ett bemyndigande. Man vill ha ett bemyndigande att sälja ut SAS. Det säger Vänsterpartiet nej till. Vi är konsekventa i den linjen. Vi säger nej till det därför att underlaget inte medger oss här i riksdagen att fatta beslut på sådana grunder som ett sådant beslut borde vila på. Vad har SAS för strategiska utvecklingsmöjligheter i ett längre perspektiv? Hur ser den finansiella statusen ut i SAS om man tittar över en längre tidsperiod? Vilka näringspolitiska och regionalpolitiska konsekvenser får detta?
Detta borde riksdagen ha som underlag innan man fattar beslut om ett ytterligare bemyndigande. Det är rimligt att vi som folkvalda representanter för Sveriges folk har ett underlag som vi kan känna oss trygga med och som vi förstår innebörden av innan vi fattar ett sådant beslut.
Det här innebär givetvis inte att vi från Vänsterpartiet är beredda att stoppa in miljard efter miljard i ett flygbolag om det inte finns några förutsättningar. Det innebär bara att vi vill ha mer underlag innan beslut fattas.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga att det är bekymmersamt när riksdagen fattar beslut här i kammaren om att regeringen fortlöpande ska informera riksdagen och näringsutskottet, och regeringen sedan så nonchalant åsidosätter det. Man kan börja fundera, herr talman, på vilken status Sveriges riksdag egentligen har när man fattar beslut. Ur demokratisk synpunkt är jag djupt orolig över den utvecklingen. Det finns anledning att allvarligt kritisera regeringens bristande information till riksdagen.
Med de orden yrkar jag bifall till reservation nr 2 och 3. Jag står givetvis bakom också den andra reservationen som vi har.
Anf. 3 Per Bolund (Mp)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Miljöpartiets reservationer nr 1 och nr 5.
Herr talman! Det är stor skillnad mellan ord och handling. Det är en läxa som man bittert får erfara efter ett par år i den nationella politiken. Det är väldigt lätt att skriva vackra ståndpunkter i partiprogram, kongresstal och regeringsförklaringar. Men när besluten sedan ska fattas, när de här vackra orden ska omsättas i verkligheten är tyvärr alltför ofta intresset inte lika stort längre.
Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag härifrån talarstolen har hört borgerliga ledamöter säga att staten inte ska bedriva näringsverksamhet på konkurrensutsatta marknader. Vi får höra hur statliga subventioner snedvrider marknaden. Man pratar gärna om hur mycket mer effektiv marknaden skulle vara om det var privata företag i stället för statliga som fick sköta konkurrensutsatta verksamheter.
Men när det verkligen är dags att förverkliga de här fagra orden sviker man idealen. Då röstar man för fortsatta subventioner och för ökad statlig inblandning på den privata marknaden. Man kan fråga sig om det är konstigt att förtroendet hos allmänheten för politiken vacklar när man beter sig på det viset. Och ingenstans är det här förhållningssättet tydligare än när det gäller SAS. Statens ägande i SAS är en relik från mellankrigstiden när flyget var framtiden och alla stater med ambitioner skulle ha egna flygbolag. Stater runt om i hela världen gick in med skattepengar för att snabbt få fram en ökning av flygtrafiken.
Jag trodde att den tiden var förbi. Den borde i alla fall vara det vid det här laget. Nu för tiden drivs den allra största delen av flygmarknaden av privata och konkurrensutsatta bolag. Jag försökte få en överblick över den svenska flygmarknaden och gick in på Internet för att söka efter hur många flygbolag som egentligen trafikerar den svenska flygmarknaden. Jag måste erkänna att jag inte lyckades. Jag tappade räkningen efter ett tag. Det var för många bolag för att man skulle kunna få en snabb överblick. Det är alltså uppenbart att den svenska flygmarknaden inte behöver statlig inblandning för att fungera.
Herr talman! Regeringens hantering av SAS har kännetecknats av dålig hantering, undermåliga analyser och en allmän tvehågsenhet. Den här dåliga hanteringen kostar nu återigen skattebetalarna miljardbelopp. Miljarder av skattebetalarnas pengar pumpas in i SAS för att hålla bolaget flytande. Det är tråkigt att kunna konstatera att hade regeringen sålt SAS redan i början av mandatperioden, som Miljöpartiet föreslog, hade man kunnat få in en ganska stor summa pengar för sin andel av SAS.
Som ett exempel kan man se att den 31 december 2007 var börsvärdet av statens andel i SAS närmare 3 miljarder kronor enligt regeringens egen redovisning. Men uppenbarligen tyckte inte regeringspartierna att det här var en tillräckligt stor summa för att man skulle vilja gå med på en försäljning. Jag skulle vilja säga att snålheten bedrog visheten vid det tillfället.
På grund av regeringens beslut att inte då sätta upp SAS på försäljningslistan och gå vidare med en försäljning har skattebetalarna tvingats att först för ett år sedan gå in med 1,3 miljarder kronor till SAS, och nu tänker man sätta in ytterligare 1,1 miljard. I stället för en potentiell intäkt på flera miljarder kronor har regeringen påfört skattebetalarna förluster på nära 2 ½ miljard.
Herr talman! Jag måste säga att det tynger mitt hjärta när jag tänker på vad skattebetalarna hade kunnat få för de pengarna i stället, vad de hade kunnat få för 2,5 miljarder om de inte hade fått stå för regeringens dåliga affärssinne. Det handlar om närmare 300 kronor per svensk medborgare. Om vi i stället bara räknar dem som är i arbetsför ålder och betalar skatt är det närmare det dubbla. Man kan konstatera att det är en dyr flygresa som regeringen har bjudit svenska folket på.
Om de här pengarna i stället till exempel hade satsats på att förbättra kommunernas ekonomi och ge dem möjligheter att anställa mer personal i omsorgen hade man kunnat få många tusen nya arbetstillfällen på plats. Hade pengarna investerats i nya järnvägsförbindelser skulle vi inte bara ha minskat transportsystemets klimatbelastning, utan vi hade också skapat uppskattningsvis 2 400 nya jobb i byggsektorn. Om vi hade satsat pengarna på ett klimatinvesteringsprogram för kommunerna hade vi i enlighet med tidigare erfarenheter kunna minska Sveriges miljöutsläpp och klimatutsläpp med ungefär två miljoner ton varje år, och samtidigt hade vi skapat massor av arbetstillfällen i miljötekniksektorn och i andra sektorer. I stället ser vi nu hur pengarna går till att täcka upp regeringens misstag. Det är sorgligt att se.
Herr talman! Miljöpartiet har redan från början haft en mycket tydlig linje när det gäller statens ägande av SAS. När regeringen föreslog att man skulle ta bort SAS från försäljningslistan och inte ha SAS ute för försäljning sade vi nej. Vi föreslog att man skulle fortsätta med en försäljning av SAS. När propositionen om försäljning av statliga bolag kom upp på riksdagens bord redan 2007 sade vi att vi tyckte att SAS skulle vara med på den listan.
I många debatter som handlar om statligt ägande har vi sedan följt upp detta. Det har med andra ord funnits många tillfällen för regeringen att ändra uppfattning och fatta ett klokare beslut, men det har man inte gjort. I stället har man envist hållit fast vid att staten ska fortsätta att äga flygbolag. Resultatet av det blev att för ett år sedan kom det ett förslag till riksdagen om att man skulle satsa 1,3 miljarder kronor för att SAS inte skulle få en ännu värre ekonomisk situation än den man redan hade. Även då var Miljöpartiet motståndare till detta och röstade nej till det. Varningstecknen vid det tillfället var väldigt många.
Jag skulle vilja citera vad Miljöpartiet anförde redan i den debatten: "Den affärsplan som SAS har presenterat för att anpassa verksamheten till lägre efterfrågan säger många bedömare medför stora ekonomiska risker för aktieägarna. Det är alltså långtifrån säkert att SAS besparingsplaner kommer att lyckas. Risken finns därför att vi kommer att stå här om några år igen med ett SAS som fortfarande är i ekonomisk kris men med 1,3 miljarder kronor mindre i statskassan."
Så här i efterhand kan jag konstatera att vi hade en onödigt optimistisk bild av läget. Det tog inte ett par år, utan det tog bara ett år, innan SAS kom tillbaka och den borgerliga regeringen återigen föreslår att man ska gå in med miljardbelopp i SAS.
Herr talman! Det har sagts att varje bortslösad skattekrona är en stöld från folket. Det är ord som jag tycker att man ska ta i beaktande när man nu fattar beslut i det här ärendet. Jag tycker att vi som politiker alltid bör minnas att vår uppgift är att vara ytterst försiktiga och varsamma med hur vi använder skattebetalarnas pengar. Därför är det också viktigt att vi inte låter staten ta på sig för stora affärsrisker om det inte finns väldigt starka skäl för detta. Vi kan inte se att de skälen finns. Vi står fast vid den ståndpunkt som vi har haft. Det är inte en bra affär för staten att vara ägare i ett flygbolag. Det är inte ett bra sätt att använda skattebetalarnas pengar.
Vi i Miljöpartiet har oerhört svårt att se någon samhällsekonomisk eller samhällspolitisk nytta med att staten äger flygbolag. Som jag redan har varit inne på finns det ett stort antal privata flygbolag på marknaden som kan sköta flygtrafiken i Sverige och Norden och även flygtrafiken från Sverige till resten av världen.
Vi behöver inte investera i ett bibehållet flygande utan framför allt i förnybar energi, hållbara transportinfrastrukturer och energieffektiviseringar, och där skulle de här resurserna göra betydligt större nytta. Det är också lätt att konstatera att det här beslutet får miljökonsekvenser och klimatkonsekvenser.
Det är inte bara i Sverige som det förs en diskussion om statligt ägande och statligt inflöde av kapital till flygbolagen. Runt om i världen diskuteras det hur man ska hålla en flygflotta och ett antal flygbolag med stora ekonomiska problem flytande. Ett beslut i Sveriges riksdag om att gå in med ytterligare pengar till flygbranschen kommer att ge konsekvenser i andra länder. Även de länderna kommer att tvingas att gå in med skattepengar för att inte deras flygbolag ska slås ut av konkurrensen.
Vi tycker att detta är ett tillfälle när regeringen verkligen borde tänka efter om det är den utvecklingen vi vill ha. Vill vi att halvtomma flygplan ska flyga runt omkring världen med skattepengar som stöd i stället för att vi satsar på en effektiv och konkurrensutsatt flygmarknad?
Vi trodde att vi var överens med regeringspartierna om att man inte skulle ha subventioner och statlig inblandning i konkurrensutsatta marknader. Men det är med stor oro och stort bekymmer som jag ser att regeringspartierna inte heller nu tar det här beslutet och faktiskt ser till att inte fortsatt subventionera flygtrafiken.
Flygresorna står i dag enligt beräkningar för mellan 10 och 20 procent av de totala klimatpåverkande utsläppen som den svenska befolkningen orsakar. Dessutom växer flygets utsläpp snabbt, och det är klart att med ökade statliga inflöden av pengar, fortsatta subventioner, kommer den utvecklingen inte att minska.
Herr talman! Jag kan konstatera att Miljöpartiet står fast vid att den ansvarsfulla politiken är att sälja SAS och att inte fortsätta att pumpa in nya skattepengar i ett bolag som borde skötas på kommersiell basis. Vi anser att rent kommersiella aktörer ska sköta flygtrafiken på samma sätt som vi anser att busstrafiken sköts alldeles utmärkt av privata bolag.
Vi yrkar därför återigen avslag på regeringens förslag om att delta i nyemissionen i SAS, och vi kan bara beklaga att den borgerliga regeringen inte själva har förstått och gjort rätt analys även i det här fallet.
Anf. 4 Stefan Attefall (Kd)
Herr talman! Vi ska i dag ta ställning till om Sverige ska vara med och ta sin andel av nyemissionen inom det publika aktiebolaget SAS. Det är en emission som är villkorad bland annat tack vare den svenska regeringens aktiva agerande i diskussionerna. Villkoren handlar om att de andra - Danmark, Norge och Wallenbergstiftelsen - också ska teckna sina andelar. Det handlar om att det är villkorat med att man ska lösa ut ett antal refinansieringar av obligationslån och att man också slutför överenskommelserna med de fackliga organisationerna om olika kostnadsbesparingar. Det är en sak som vi har fått nyheter för bara några dagar sedan om att det är i hamn.
Det är alltså tuffa krav för att delta i nyemissionen. Det handlar om totalt 5 miljarder kronor där Sveriges andel är 1,1 miljard kronor då vi har drygt 20 procent av ägarandelen i SAS. Det är ett betydelsefullt företag på många olika sätt. Det handlar om 18 000 anställda. Det handlar om en omsättning på 45 miljarder svenska kronor. Det handlar om 25 miljoner passagerare, och det handlar om en mycket viktig aktör på den nordiska flygmarknaden.
Det är självklart tråkigt att vi ska behöva stå här och fatta det här beslutet i Sveriges riksdag om att tillskjuta skattebetalarnas pengar som riskkapital till SAS. Men som vi bedömer det är det nödvändigt. Det handlar om att ta ett ägaransvar i det läge som vi befinner oss i. Det handlar om ett ansvar gentemot de anställda, mot fordringsägare och mot alla de människor för vilka flygtrafiken är viktig för att de ska kunna göra affärer och resa till släkt och vänner och för att Sverige ska fungera.
Detta är också skälen till att regeringen och en bred majoritet i riksdagen i utskottsbetänkandet har ställt sig bakom att stödja nyemissionen med de tydliga krav som följer med.
Jag vill därför formellt yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande.
Med det här beslutet finns också ett tydligt mandat till regeringen att när läget är lämpligt sälja delar av eller hela bolaget. Det är ett viktigt besked. Det är inte långsiktigt rimligt att staten ska vara en riskkapitalist i ett flygbolag på en kommersiell marknad. Det är en viktig principiell fråga att vi ska dra oss ur den typen av statligt ägande. Men vi måste också inse det ägaransvar som vi har just nu, och vi måste inse att just nu är det inte ett speciellt bra läge för att sälja flygbolag på grund av den globala lågkonjunkturen och på grund av det finansiella läge som företaget befinner sig i och den omstruktureringsfas som bolaget genomgår.
Det finns alltså starka skäl att i det här läget tillstyrka de här 1,1 miljarder kronorna. Vad säger då oppositionspartierna? Vi har ett oppositionsalternativ som säger att de tillsammans vill bilda regering efter valet. Läser vi vad de säger ser vi att de säger tre olika saker. Socialdemokraterna håller med oss i Alliansen i allt väsentligt. De skriver lite grann i sin reservation om behovet av lite djupare analyser för att analysera den svenska flygmarknaden utifrån vad som händer i omvärlden. Det är skrivningar som i och för sig är intressanta och vettiga och som tillhör varje normal regerings och myndighets agerande.
Vänsterpartiet stöder nyemissionen men vill inte ge regeringen något bemyndigande att sälja SAS när så är lämpligt. Känner vi Vänsterpartiet rätt älskar de statligt ägande och vill ogärna lämna ifrån sig detta.
Miljöpartiet säger nej till pengarna, vilket innebär, om vi skulle rösta på Miljöpartiets reservation här i dag att vi skulle se en störtdykning av SAS aktiekurs, och troligtvis skulle vi sänka bolaget. Är det ansvarsfullt mot de 18 000 anställda, mot de 25 miljoner flygpassagerarna och mot detta aktiebolag? Svaret är nej.
Jag tycker att det är intressant att se den här splittringen i oppositionens hantering av en akut krisfråga, för det är faktiskt det som det handlar om då den är en del av den lågkonjunktur som vi har genomgått. Hur hanterar man en akut situation som uppstår? Det säger ganska mycket om vilken regeringsförmåga man har och vilken kompetens man har att sköta ett land.
Man kan inte ens samla ihop sig till en gemensam linje från oppositionens sida, och det visar på hur ett sådant regeringsalternativ skulle sköta den här typen av kriser om de själva hade regeringsmakten. Det är helt uppenbart att de inte kan samla ihop sig. De har tre olika linjer. En av dem vill sänka bolaget, och den andra vill krama det så länge det bara går. Det parti som säger att de är ledare för detta rödgröna alternativ försöker att balansera lite mitt emellan.
Min fråga till Hans Hoff är: Hur kan Socialdemokraterna som vill vara det ledande partiet i den rödgröna alliansen acceptera att ni har så spretiga åsikter i en så här viktig fråga som också bevisar hur man tänker hantera olika akuta situationer som dyker upp under en regeringstid om man får chansen?
Min fråga till Vänsterpartiet som inte vill ge regeringen mandat att sälja SAS när läget är lämpligt är: Visar inte situationen det principiellt felaktiga i att staten är ägande just i en kommersiellt utsatt företagsverksamhet? Eller tycker Vänsterpartiet långsiktigt att det är bra att staten är riskkapitalist i den här typen av verksamhet?
Min fråga till Per Bolund från Miljöpartiet är: Menar ni på fullt allvar att ni vill ha en majoritet i kammaren för ert ställningstagande? Vill ni verkligen det? Och delar Per Bolund då min uppfattning att det skulle innebära en direkt effekt på SAS aktiekurs kl. 16.01 i dag och att det troligtvis skulle innebära att vi sänker företaget eller åtminstone skapar enormt kaos i bolaget? Är Per Bolund beredd att ta ansvar för detta? Menar Per Bolund att hela det rödgröna alternativet skulle ha agerat så om ni hade haft makten?
Svaren på de här frågorna är ganska viktiga, både för SAS skull och för att veta var vi har det rödgröna alternativet i en regeringssituation motsvarande den här situationen.
Anf. 5 Per Bolund (Mp)
Herr talman! Den sista frågan som ställdes till mig är lite grann kännetecknande för regeringens hantering av den här frågan. Menar vi vad vi säger? Där kan jag ge ett klart och tydligt svar: Ja, vi menar vad vi säger. Vi står fast vid vår principiella hållning att staten inte är en lämplig ägare av konkurrensutsatta bolag på en konkurrensutsatt marknad. Vi tycker att det är bättre om privata aktörer får sköta det.
Vi kan tyvärr i dag med sorg konstatera att detsamma inte gäller för regeringen. Man säger gärna att det ska vara så, men när det verkligen handlar om att gå till handling trycker man på andra knappar. Då säger man nej.
Vi gör inte samma bedömning av vad det här innebär för bolaget. Vi tror tvärtom att det är mycket bättre för SAS som bolag att ha ett antal privata ägare än att det ska vara statliga ägare som agerar. Vi är övertygade om att en av grunderna till att SAS är i ett sådant enormt kärvt ekonomiskt läge är att det har varit ett antal statliga ägare inblandade som har haft politiska agendor med vad man vill att bolaget ska göra. Det är det som också har gjort att man har en olönsam struktur. Därför tycker vi att det mest ansvarsfulla är att inte fortsätta att äga SAS. Vi tycker också att det är bättre att den privata marknaden bedömer om det är värt att gå in med riskkapital eller inte i ett bolag än att staten ska göra det.
Stefan Attefall talar om riskkapital, och där måste man säga att det verkligen är betoning på ordet risk. Man säger att man ska dra sig ur vid lämpligt läge. Frågan är när, om någonsin, detta lämpliga läge kommer att inträffa. Vi såg hur man redan för ett år sedan var beredd att gå in med miljardbelopp till SAS. Redan då varnade vi för att det inte kommer att vara en lösning, utan det kommer att fortsätta att finnas ekonomiska problem i bolaget. Och nu står vi här igen.
Hur många miljarder ska skattebetalarna gå in med, Stefan Attefall, innan läget är bra? När är det stopp för statens vilja att spendera pengar?
Anf. 6 Stefan Attefall (Kd)
Herr talman! Vi kristdemokrater och alliansregeringen tycker att det är en helt riktig princip att staten inte ska bedriva näringsverksamhet på en konkurrensutsatt marknad. Därför listade jag upp ett antal företag som vi har jobbat med för att avyttra. Vi har avyttrat Vasakronan och Vin & Sprit. Hur röstade Miljöpartiet då? Vi har minskat ägandet i Telia och vill långsiktigt gå vidare med det. Vi har även ambitionen att minska ägandet i Nordea samt avyttra SBAB.
Vi har dock inte sålt när som helst och hur som helst. I SBAB:s fall har vi till och med "smyckat bruden" före försäljning för att få ett värde i bolaget när vi säljer det helt. På så sätt tar vi ansvar för att förverkliga den princip vi har. Vi säljer inte mitt i ett läge som skulle skapa kaos. Det är skillnaden mellan alliansregeringens ansvarsfulla sätt att fullfölja sina principer och Miljöpartiets. Erkänn, Per Bolund, att det inte är principen ni hyllar! Det handlar om att ni ogillar flygtrafik. Det är därför ni är mot detta.
Det intressanta vore att veta hur ni hade agerat om ni varit i regeringsställning. Menar ni att ni skulle ha lagt ned all energi i en regeringskonstellation med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna för att övertala dem att säga nej till nyemissioner i detta läge och därmed sänka företaget? Är det beskedet från Per Bolund? Det vore ett intressant besked som säkert även Kent Persson och Hans Hoff mycket noggrant skulle lyssna in.
Anf. 7 Per Bolund (Mp)
Herr talman! För oss i Miljöpartiet är principer viktiga. Det är tråkigt att det inte är så på regeringssidan. Vi tycker att det är en viktig princip att vi inte ska gå in med skattepengar i verksamheter som mycket bättre lämpar sig att skötas av den privata marknaden. Det är en mycket viktigare princip än att vi skulle ogilla flygtrafik; Stefan Attefall tycks ha en konspirationsteori om att det är det som styr vårt agerande.
Det är lätt att vara en ansvarsfull ägare när det är andras pengar man spenderar. Vi ska komma ihåg att det är skattebetalarnas pengar som ni använder er av, Stefan Attefall, för att låtsas ta ett ansvar. Jag skulle vilja säga att det ansvarsfulla sättet att hantera skattebetalarnas pengar hade varit att aldrig försätta sig i den här situationen. Ett ansvarsfullt sätt att hantera skattebetalarnas pengar hade varit att sälja bolaget i ett långt tidigare skede. Det hade också varit den gröna rösten i en regering. Om vi suttit i regeringen hade vi tidigt agerat för att sälja SAS, när det fanns möjligheter att få bra ersättning för bolaget, i stället för att gång på gång tvingas gå in med skattebetalarnas pengar.
Jag kan konstatera att jag inte fick något svar på min fråga. Hur många miljarder ska staten gå in med innan man tycker att det är ett bra läge att sälja SAS? Finns det någon gräns för hur många miljarder man är beredd att satsa innan man säger: Här går gränsen, nu är det nog?
Förra gången vi diskuterade tillskott till SAS fick vi höra precis samma argument som Stefan Attefall här kommer med, att nu är inte rätt läge, att vi måste gå in med dessa pengar för att ge bolaget mer stabilitet. Nu har vi lärt oss av det och sett konsekvenserna. Bolaget har inte fått mer stabilitet. Vi har förlorat de pengar som staten vid det tillfället gick in med. Nu tvingas vi, om regeringens linje får råda, gå in med ännu mer pengar. Den ansvariga ministern, Maud Olofsson, gick tidigare ut och sade att det inte skulle komma några mer pengar till SAS. Ett par månader senare står vi här och ska skjuta till ytterligare miljarder till SAS.
Var går gränsen, Stefan Attefall? Hur många miljarder tänker staten spendera innan det är dags att säga att det är nog?
Anf. 8 Stefan Attefall (Kd)
Herr talman! Det är inte med glädje vi fattar dagens beslut, men det är nödvändigt.
Vi måste inse att vi har ett exceptionellt år 2009 bakom oss, som inte minst flygmarknaden har drabbats av. Vi tror att med de tuffa villkor vi ställt för att delta i nyemissionen samt det sätt som företagsledningen arbetar på och de planer de har ska SAS kunna stå på egna ben och sedan säljas till ett högre värde än om man sänkte företaget genom att rösta på Miljöpartiets reservation. Det handlar om att göra en bedömning av det som skapar mest mervärde för staten och framför allt för de människor som bor i de nordiska länderna.
Om principen är så viktig som Miljöpartiets Per Bolund hävdar undrar jag var de fanns när vi sålde Vasakronan och Vin & Sprit och när vi diskuterade Telia, SBAB och Nordea. Var kommer ni att befinna er i ett rödgrönt regeringsalternativ, Per Bolund? Där kommer att finnas socialister som ingenting annat gör än älskar att äga statliga företag. Er samarbetspartner tycker alltså det motsatta.
När vi hamnar i det akuta läge vi nu befinner oss i på grund av extrema omständigheter under 2009, när SAS står där och det handlar om ifall vi ska sänka företaget eller rädda det för att sedan sälja det, då väljer Miljöpartiet att sänka företaget. Jag kan inte låta bli att misstänka att det handlar mindre om principer och mer om att man ogillar flygtrafiken som sådan.
Anf. 9 Kent Persson (V)
Herr talman! När jag lyssnar på Stefan Attefall kan jag inte annat än le. Han är bekymrad över att tre olika partier skulle ha tre olika uppfattningar i en fråga. Vi är tre olika partier, och vi försöker vara det även framöver. Jag kan lugna Stefan Attefall med att om vi kommer i regeringsställning kommer vi att ha en gemensam uppfattning också när det gäller de statliga företagen.
Att Vänsterpartiet tycker att det är viktigt med statliga företag är väl ingen nyhet. Det är viktigt med statligt ägande när det handlar om viktig infrastruktur. När det gäller Vattenfall och LKAB kommer vi aldrig att medverka till en utförsäljning av dem. Men när vi kommer till SAS tycker jag att Stefan Attefall borde ha lyssnat lite noggrannare på vad jag sade.
Det vi önskar, innan vi ger ett bemyndigande om försäljning, är ett bättre underlag som strategiskt visar vilka möjligheter SAS har att klara av en framtida flygmarknad, detta utifrån regionalpolitiska perspektiv, utifrån investeringsbehov, utifrån näringspolitiska perspektiv. Det var vad jag sade i mitt anförande. Det är rimligt att vi, innan vi fattar beslut, har kunskap om vilka möjligheter SAS eventuellt har att överleva och om det är värt det.
Jag har inte sagt någonting om huruvida vi ska ha kvar SAS i statligt ägande i framtiden. Jag vill ha bättre underlag. Jag tycker att riksdagens ledamöter har rätt att få veta vad de fattar beslut om. Det ska inte enbart handla om att ge regeringen i uppdrag att utifrån eget tyckande sälja eller köpa.
Anf. 10 Stefan Attefall (Kd)
Herr talman! Kent Persson säger att om de hamnar i regeringsställning kommer de att ha en gemensam uppfattning. Hur ska man kunna förena de principfasta hållningar som Per Bolund och Miljöpartiet torgför - att staten inte ska syssla med konkurrensutsatt verksamhet, inte äga flygbolag, hellre sänka företaget än försöka rädda det i det läge vi befinner oss - med den uppfattning som Kent Persson och Vänsterpartiet har? Dessutom påstår båda två att det är fråga om principfasta partier. Det är ju som att förena eld och vatten. Det går inte ihop.
Regeringen begär ett bemyndigande att sälja ett publikt aktiebolag, göra affärer med delar av bolaget eller sälja hela bolaget. Om man har lite inblick i hur affärsverksamheten på denna nivå går till kan man inte sköta förhandlingarna offentligt. Det är oerhört många och komplicerade faktorer som måste gå i lås samtidigt. Först då kan man gå ut med affären. Det talar för att det är rimligt att låta regeringen sköta dessa förhandlingar och ha det bemyndigandet. Det passar sig inte för formella riksdagsbeslut.
Det demokratiska inflytandet utövar vi nu, det vill säga att när bolaget står på fötter ger vi regeringen makten att hantera frågan på detta sätt och inom dessa ramar. Sedan får vi självklart en redovisning av hur det gått, och vi har även revisionsmyndigheter som kan följa upp frågorna. Så har det gått till vid andra försäljningar som staten har gjort och som gett stora intäkter till statskassan. Som exempel kan nämnas Vasakronan och Vin & Sprit. Det var goda affärer för skattebetalarna eftersom regeringen skötte det på ett skickligt och bra sätt.
Så går det till om man vet hur affärsverksamhet fungerar. Jag kan förstå att Vänsterpartiet inte är så väl insatt i sådana saker.
Anf. 11 Kent Persson (V)
Herr talman! Det sista var väldigt dåligt. Jag har personligen förhandlat med ett flertal större företag om köp och försäljning. Jag tror mig veta och kunna det här relativt väl. Jag vet inte vilken erfarenhet Stefan har av affärsverksamhet, men han kan vara lugn, jag vet vad det innebär, och det tror jag flera i denna kammare känner till.
När det gäller statliga företag och viktig statlig infrastruktur som är avgörande för Sveriges möjligheter finns det en rättighet och en skyldighet. Det ska finnas tillgång till infrastruktur som är lika oavsett var du bor någonstans. Det anser vi inte marknaden klarar av. Det syns väl när det gäller utvecklingen av bredband och IT. Det är problem i vissa områden i Sverige.
Vi säger nej till att sälja ut LKAB. Vi är överens med Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Likadant är det när det gäller Vattenfall. Vad är er politik när det gäller utförsäljning av de företagen? Ni säger att företag som befinner sig på en konkurrensutsatt marknad borde få bli privata och borde säljas ut. Det är vad Stefan har sagt i replikskiftena. Tänker ni sälja Vattenfall och LKAB? Lämna besked här och nu!
Anf. 12 Stefan Attefall (Kd)
Herr talman! Jag citerade Per Bolund när jag sade att staten inte ska syssla med konkurrensutsatt verksamhet. Diskussionen kan Kent Persson säkert föra med sin eventuella regeringsbroder om olyckan skulle vara framme efter valet i höst.
Vi har haft en lista: Vasakronan, Vin & Sprit. Vänsterpartiet var emot det. Eller anses det vara en del av den statliga infrastrukturen? Jag tycker att det låter som att det inte är den principen som styr Vänsterpartiets agerande.
Jag noterar att ni har tre olika uppfattningar i det rödgröna oppositionsalternativet. Det är tre partier som vill regera tillsammans. Detta är ett bra exempel på en fråga där man får hantera en krissituation, och man lyckas inte samla ihop sig. Man landar på tre olika linjer. Det säger någonting om förmågan att regera Sverige om man skulle hamna i det läget. Det oroar mig, och jag tror att det är bra att väljarna får veta detta.
Anf. 13 Göran Pettersson (M)
Herr talman! I trafikflygets ungdom skapades över hela världen stolta statliga flygbolag. Det var måhända rätt då, för det fanns ingen fungerande marknad och det behövdes mycket kapital i de bolagen som det privata näringslivet inte var berett att satsa.
I Norden skapades bland annat SAS. SAS fick då vad vi då kunde tycka en ägarkonstellation som var vinnande. Det var tre regeringar, stora privata ägare, och dessutom blev bolaget börsnoterat.
Denna lösning, som måhända syntes vara rätt då, är nu mycket komplicerad. Ägarbilden leder till att det nog är varje vd:s mardröm att ha ett ägande splittrat på tre regeringar som kan ha växlande politiska majoriteter, olika kulturer, olika opinionslägen. Dessutom har de inte en gemensam valdag, vilket ibland kan påverka.
Sedan de stora statliga flygbolagen bildades har verkligheten förändrats i grunden. De här stora statliga kolosserna till flygbolag har avvecklats en efter en. Det finns några kvar, några har förändrats och har en annan ägarbild, några har helt försvunnit. Man kan säga att på den marknad som nu råder kan de här stora bolagen med de komplicerade ägarbilderna jämföras med en stel och trög varelse som ska tävla mot någon som är anpassningsbar och snabb. I naturen är det ofta den anpassningsbare och snabbe som slår den stele och tröge. Det är vad vi ser på flygmarknaden.
Det gör att vi inte har något direkt gynnsamt utgångsläge i frågan. Vi har den verklighet vi har. Nu är läget på grund av den stora ekonomiska krisen i världen sådant att marknaden dessutom har fallit för flygbolagen. Då står vi inför den kanske icke särskilt avundsvärda situationen att ta ställning till de reella alternativen.
Ett alternativ är att gå in med ytterligare 1,1 miljard i bolaget, såsom de två andra ägarregeringarna och de stora privata ägarna har sagt att de kommer att göra, och samtidigt som vi gör det bemyndiga regeringen att få en handlingsfrihet att vidta åtgärder, antingen att göra strukturaffär genom att till exempel gå ihop med ett annat bolag eller att sälja den svenska statens innehav i bolaget.
Per Bolund höll ett fantastiskt anförande - all heder. Jag kan nog säga att han höll ett anförande som varje renlärig nyliberal skulle ha varit stolt över i mycket stora delar. Jag skulle nästan säga att han beskrev Schumpeters kreativa förstörelse, att oavsett priset låta marknaden hänsynslöst se vad värdet är av SAS.
Hade det varit ett privat innehav och inte svenska staten som ägde aktierna hade jag föredragit att gå på den linjen. Men det är en skillnad när det är svenska staten som äger saker. Svenska staten kan inte med innehav i statliga bolag agera som en hänsynslös nyliberal. Det är underförstått när svenska staten äger någonting att det är en annan typ av ägaransvar än hos en klippare på börsen. Så jag tror, Per Bolund, att det här var sista chansen för dig att i den här talarstolen uppträda som en sådan nyliberal, i alla fall om olyckan skulle vara framme och vi om sex månader skulle ha en annan majoritet i riksdagen.
Det är bara att konstatera att den spridning som redovisats från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet är fascinerande. Jag tror inte att det någonsin har funnits en så stor spridning ens i Folkpartiet under deras glansperiod. Ni visar på en total splittring från en nyliberal Per Bolund över till en konsekvent Kent Persson. Vänsterpartiet har varit konsekvent i den här delen, och det är också hedrande. Vad det här visar är det fuskbygge till koalition som den rödgröna koalitionen är.
Hans Hoff har inte begärt så många repliker i dag, men jag tänkte ta upp en fråga som Hans Hoff lyfte fram, och det gäller synpunkter på regeringens information. När man tänker på det först tycker man: Det där låter väldigt klokt. Varför har man inte informerat mer? Då vill jag påtala att just konstellationen att man är ägare i ett börsnoterat bolag gör informationsgivningen synnerligen komplex. Det innebär att kurspåverkande information inte får delges hur som helst. Riksdagen ska i sitt arbetssätt vara öppen så att den information vi har ska vi kunna debattera. Den ska inte vara omgärdad med sekretessregler och tystnadsplikt, för då fungerar inte demokratin. Det visar åter hur olyckligt det är när staten är delägare i börsnoterade bolag. Det försvårar demokratin och informationsgivningen.
Anf. 15 Per Bolund (Mp)
Herr talman! Jag vet inte riktigt om jag uppfattade frågan, men jag kan väl hålla ett anförande. Vi är Moderata samlingspartiet. Moderat innebär att man inte blir fundamentalist och driver en fråga principiellt även när det skadar, när det skadar Sveriges anseende, när det skadar anställda och när det skadar den man är satt att leda.
I det här fallet är vi just i ett sådant läge. Att i det läget inte bidra till nyemissionen och sätta upp på säljlistan är det principiellt riktiga, men i verkligheten är inte världen så svartvit. Då är det ibland bra att vara lite moderat. Det är det regeringen är, och det är det som majoriteten antagligen kommer att vara senare i eftermiddag.
Det innebär, precis som jag sade, att svenska staten inte kan agera som en hänsynslös börsklippare. Sitter man i ett sådant ägarförhållande som vi nu gör följer ett ägaransvar. Det ägaransvaret är nu, precis som med de andra två regeringarna och de stora privata ägarna i SAS, att gå med i den här nyemissionen, även om jag kan säga att det smärtar i min marknadsliberala själ.
Ibland blir det till att ta hänsyn till fundamenta, men samtidigt, vilket jag tycker är väldigt bra i det här beslutet, bemyndigar vi regeringen att göra ägarförändringar. Regeringen tillåts att gå ur det här ägandet, alltså att sälja aktieposten. Det tycker jag är väldigt bra. Det innebär att det här beslutet som helhet är ett mycket moderat tillämpande av de textrader du läste upp.
Anf. 16 Göran Pettersson (M)
Herr talman! Vi kan väl säga att det är ett moderat agerande på det sättet att man skriver ned alla principerna, men man följer inte upp dem i praktisk handling.
Det har kommit upp här i debatten vid ett antal tillfällen att det ansvarsfulla skulle vara att gå in med kapital nu och se till att SAS har kapital så att det räcker för att klara sig igenom den här krisen. Jag vill hävda att ingenting kan vara mer felaktigt. Jag tror att det beslut som man tänker fatta nu i riksdagen är en enorm björntjänst för SAS. Det är nog det värsta som det här bolaget kan drabbas av.
Anledningen till det är ju EU:s statsstödsregler som är väldigt tydliga i det här fallet. EU gör väldigt tydlig skillnad mellan om det är en statlig ägare eller om det är en privat ägare. Stater ska inte gå in och stödja företag.
Redan det tidigare tillskottet har varit föremål för granskning hos EU-kommissionen. Man har någon form av praxis inom EU-kommissionen. En gång kan det vara okej att gå in med stöd i ett bolag för att det inte ska gå under, men andra gången betraktas det som ett illegitimt statsstöd. Vi vet redan i dag att de flygbolag som verkar på den konkurrensutsatta marknaden med privat ägande har klagat hos EU-kommissionen över att de nordiska staterna går in med ytterligare kapital till SAS.
Min bedömning och många andra analytikers bedömning är att det finns en stor risk att EU-kommissionen inte kommer att godkänna det här. Man kommer att säga att den här affären inte var okej. Staten hade inte rätt att gå in med de pengarna. SAS kommer att få betala tillbaka de här pengarna och man kommer att hamna i en fullständigt katastrofal ekonomisk situation. Jag skulle säga att det är regeringens agerande här som genom EU-kommissionens beslut längre fram kommer att leda till SAS undergång. Den risken ser jag som överhängande.
Det skulle vara väldigt intressant att höra hur Göran Pettersson ser på risken att EU faktiskt inte godkänner det här tillskottet utan säger att det är ett illegitimt statsstöd som inte stämmer överens med de regler som EU har satt upp.
Anf. 17 Per Bolund (Mp)
Herr talman! Det här är Sveriges riksdag, det är inte en domstol. Det är ofta saker och ting ska prövas. Då har vi en särskild ordning för det. Det är väldigt viktigt att skilja på de två begreppen.
Frågan om nyemissionen i SAS är ju beredd inte bara i ett regeringskansli utan i tre. Det är tre regeringar som står bakom. Nu är inte jag någon jurist så min personliga åsikt i frågan om riskbedömningen tror jag är av ganska ringa värde, men jag konstaterar att tre regeringskanslier har berett frågan och lämnat underlaget till sina respektive parlament. Jag är trygg i det, men den tryggheten innebär inte med hundraprocentig visshet att en domstol inte skulle kunna fälla ett annat utslag. Jag tycker att det är bra att vi har den ordningen, att det finns en möjlighet att beslut prövas av domstolen. Jag säger igen, det här är Sveriges riksdag, det är inte en domstol.
Ändå är det ju som så att en regering måste kunna ha en sammanhållen politik där man väger olika delar. Den svartvita beskrivning som har gjorts här i dag kan man ha när man är i opposition och kanske om man är ett litet parti. Då kan man tillåta sig en lite mer frisvängande del, vara väldigt principfast och inte behöva ta hänsyn till verkligheten. Men regeringen har att ta hänsyn till en verklighet som finns där ute. Då finns det en majoritet, som jag uppfattar det, här i kammaren. Fem partier kommer att ställa upp på nyemissionen. Sex partier kommer att ställa upp för ett ökat bemyndigande.
Anf. 18 Göran Pettersson (M)
Herr talman! Precis som har berörts här innan är det vi debatterar i dag en nyemission till SAS men också ett bemyndigande för regeringen att vid lämplig tidpunkt minska ägandet i SAS.
Vi kan konstatera att flygbranschen som helhet under ett antal år mött stora utmaningar. Vi ser ökad konkurrens, pressade priser och ett minskat resande. I den globala finanskrisens spår var 2009 det sämsta året någonsin för den globala flygindustrin. Detta har givetvis påverkat SAS. Det kan lugnt sägas att SAS har ett utmanande läge. Intäkterna har minskat. Samtidigt har konkurrensen från lågprisbolag ökat och SAS eget kostnadsläge har varit för högt.
Det omfattande besparingsprogram som SAS ledning och styrelse presenterade i början av året har analyserats noga av den svenska regeringen. Bedömningen är att planen ger förutsättning för att skapa ett konkurrenskraftigt SAS och ge svenska skattebetalare en marknadsmässig avkastning på det investerade kapitalet.
Jag vill i det sammanhanget framhålla det arbete som vd, ledning, styrelse, anställda och fack i SAS just nu gör. Man gör ett enormt jobb för att vända utvecklingen. Man gör ett enormt jobb för att skapa ett starkt och konkurrenskraftigt bolag. När de här kostnadsbesparingarna är genomförda kommer SAS att vara en tillgång för industrin och jobben i Sverige.
Herr talman! För Centerpartiet och Alliansen är det viktigt att vi tar vårt ansvar för att värna ägandet och avkastningen i bolaget. Det är anledningen till att vi står här i dag och till att beslutet om nyemission är angeläget. Skattebetalare och andra aktieägare har investerat i SAS under ett antal år, men nu har ledningen och de anställda äntligen lyckats skapa en viss framtidstro och lagt grund för att göra bolaget lönsamt. Då är det självklart att vi som ansvarsfulla ägare måste orka ge bolaget det som krävs för att lyckas.
Jag konstaterar att det i Sveriges riksdag finns en bred majoritet som just är beredd att ta det här ansvaret. Jag kan med tillfredsställelse konstatera att socialdemokrater och vänsterpartister i det här fallet visar prov på regeringsduglighet.
Men om vi tittar på det tredje benet i vänsterkartellen kan jag inte konstatera annat än att Miljöpartiets agerande är ansvarslöst och ett ansvarslöst hanterande av skattebetalarnas pengar. Det är rent ut sagt ett slag i ansiktet på alla de 18 000 anställda i SAS som sliter hårt för att öka intäkter och sänka kostnader.
Det som vi efterlyste vid förra årets nyemission har man levererat. Man har levererat ytterligare besparingar. Andra investerare har visat att de vill satsa på SAS, och personalen har sagt att den är beredd att sänka sin lön. Det gör att vi nu är i ett läge där vi kan se att vi på sikt kan göra SAS lönsamt.
Herr talman! Jag tänkte precis som flera andra talare har gjort här innan uppehålla mig en stund vid Miljöpartiets agerande i den här frågan och det som Per Bolund fört fram som en principfast position för hur man hanterar statligt ägande.
Jag blir inte klok på Per Bolund och Miljöpartiet. För några år sedan sade man nej till att sälja Vin & Sprit. Där ville man ha kvar ägandet. Men i det här fallet säger man nej till att skjuta till extra pengar till SAS, och man vill sälja bolaget omedelbart.
Det vill man göra med motiveringen att det inte finns någon samhällspolitisk nytta med att staten äger flygbolag. Vad var då den samhällspolitiska nyttan när ni ville fortsätta att äga Vin & Sprit? Det är inte ett principfast agerande, och det är inte så att man blir klok på vad Miljöpartiet vill med det statliga ägandet.
Jag skulle vilja ställa några frågor till Per Bolund och Miljöpartiet. Du har fått ett antal frågor tidigare under debatten, men jag tycker inte att vi har fått några klargörande svar. Vad hade hänt med SAS om vi och de andra ägarna nu valt att inte skjuta till några pengar?
Miljöpartiet vill sälja SAS omedelbart. Finns det några köpare, och vilket pris räknar du med att du ska få betalt med den linje du valt för att vilja sälja SAS? Är det inte i själva verket så, Per Bolund, att du helst skulle vilja se att SAS gick i konkurs?
Herr talman! Regeringen har genomfört en utvärdering av svenska statens innehav i SAS, och bedömningen är att statens ägande ska minska, som jag sade tidigare, när tidpunkten är lämplig. SAS verkar på en konkurrensutsatt marknad. Det finns inget skäl till eller egenvärde i att staten äger bolaget. Men ska vi förändra ägandet genom exempelvis en strukturaffär ska det göras när vi får en avkastning, och så är det inte i dagsläget. Det skulle vara mycket svårt att hitta en köpare som gav oss ett bra pris.
Därför ska vi nu i dag ge regeringen mandatet att minska ägandet när det är affärsmässigt möjligt. Genom nyemissionen tar vi vårt ansvar som ägare. Vi skapar förutsättningar för ett livskraftigt SAS, något som kommer att vara till gagn för den skandinaviska infrastrukturen.
Herr talman! Med det yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 19 Claes Västerteg (C)
Herr talman! Claes Västerteg talar med stora ord om ansvarslöshet med skattebetalarnas pengar. Mycket ska man höra innan öronen ramlar av. Ibland blir man häpen över hur man vänder perspektiven så att svart blir vitt och vitt blir svart.
Det vi nu diskuterar är att staten med Centerpartiets och Claes Västertegs stöd ska agera riskkapitalist och gå in med pengar, som vi också har hört från andra borgerliga debattörer här från talarstolen. Man kan fundera på om det är rätta sättet att använda skattebetalarnas pengar.
Tycker Claes Västerteg att det bästa sättet att använda nästan 2 ½ miljard av skattebetalarnas pengar är att lägga in dem i ett flygbolag? Är det den bästa användningen av 2 ½ miljard av skattebetalarnas pengar? Det vore intressant att få ett svar på.
En intressant fråga som jag har ställt tidigare är om det finns någon gräns för hur mycket pengar som Claes Västerteg och hans kolleger i de partier som ingår i regeringen är beredda att gå in med till SAS. Jag ställde den frågan redan förra gången det var aktuellt med ett ägartillskott till SAS, och jag fick inte något svar då.
Jag har debatterat den frågan flera gånger efter beslutet, bland annat i radio med statssekreterare Ola Alterå som har ansvar för de här frågorna. Jag frågade hur mycket mer pengar man var beredd att gå in med. Hans svar var: Vi är inte beredda att gå in med några ytterligare pengar. Ändå står vi här bara ett knappt år senare och regeringen föreslår att man ska gå in med ännu mer pengar till SAS.
Maud Olofsson har varit ute i medierna och sagt att det inte är aktuellt med extra tillskott till SAS. Bara ett par månader senare står man här och är beredd att skjuta till ytterligare drygt 1 miljard kronor. Finns det någon gräns för hur mycket pengar Claes Västerteg är beredd att gå in med från skattebetalarnas pengar för att skjuta till pengar till SAS i förhoppningen om att det någon gång i framtiden ska bli ett lönsamt bolag som man kan sälja med tillräckligt mycket vinst?
Anf. 20 Per Bolund (Mp)
Herr talman! Jag kan garantera Per Bolund att vi inte hade stått här i dag och skjutit till de extra pengarna om vi inte hade sett att SAS ledning, styrelse, fack och anställda har varit villiga att vara med och ändra och förändra utvecklingen. Det har också varit med i den diskussion som regeringen har haft att det har varit villkorat för att man ska kunna se att det kan bli lönsamt i framtiden.
Om vi skulle göra som Per Bolund vill göra - och som han vill att vi ska fatta beslut om här i kammaren i eftermiddag - att vi ska säga nej till nyemissionen, skulle vi sätta SAS i ett oerhört prekärt läge. Stefan Attefall berörde innan vad som skulle hända med börskursen. Vi skulle sätta SAS i ett läge där det skulle stå på randen av konkurs.
Om det är på det sättet som Per Bolund agerar ansvarsfull ägare vill inte jag se hur han ska agera i andra frågor. Det vi nu gör är att vi tar vårt ansvar som ägare. Vi är delägare i företaget. Vi behöver vara med och utveckla och se till att det skapar avkastning i framtiden. Då tar vi ansvar för skattebetalarnas pengar.
Det gör inte Per Bolund i det här fallet. Han agerar som den medlem i ett oppositionsparti han är och som jag hoppas att han fortsätter att vara. Det är inte bra för det svenska samhället i stort och inte bra för Sveriges renommé som ägare om Miljöpartiet och Per Bolund får vara med och agera.
Anf. 21 Claes Västerteg (C)
Herr talman! Jag tolkar svaret som att Claes Västerteg tycker att det bästa sättet att använda 2 ½ miljard kronor i skatteintäkter är att slussa dem till flygindustrin, det vill säga en subvention till flygande. Jag kan vara väldigt tydligt med att jag inte delar den bedömningen. Det är ett oklokt sätt att använda skattebetalarnas pengar. Jag tror att många skattebetalare som nu får ställa upp med ett antal hundratal kronor för att genomföra regeringens politik också håller med mig om den saken.
Är det några som riskerar att SAS hamnar i konkurs är det regeringen genom just det agerande som den nu gör. Som jag var inne på har det redan kommit in klagomål till EU-kommissionen över att man nu från statligt håll är beredd att gå in med ytterligare pengar till ett flygbolag som verkar på en konkurrensutsatt marknad. EU-kommissionen har haft den praxisen i tidigare fall att den kan acceptera att man en gång går in med pengar till ett bolag som går dåligt på en konkurrensutsatt marknad. Men den andra gången har den sagt nej. Den har inte accepterat att man går in med ytterligare ett kapitaltillskott. Den anser att man snedvrider konkurrensen och att det är ett illegitimt statsstöd.
Den situation som regeringspartierna sätter SAS i är att man om ett antal månader eller kanske ett antal år, beroende på hur snabbt processen går, riskerar att med ganska stor sannolikhet få ett beslut emot sig inom EU som säger att det stöd som man gick in med från skattebetalarnas sida inte var acceptabelt och att SAS måste betala tillbaka de pengarna. Då står SAS i en situation, Claes Västerteg, som kommer att vara fruktansvärt svår att hantera. Då kan man verkligen tala om ett bolag som står på konkursens rand.
Jag skulle vilja höra hur Claes Västerteg ser på det. Är det en utveckling av det här bolaget som du ser framför dig? Bedömer du att EU-kommissionen kommer att fatta ett helt annat beslut och välkomna att man går in med mer statliga pengar till ett bolag på en konkurrensutsatt marknad?
Anf. 22 Per Bolund (Mp)
Herr talman! Jag kan än en gång konstatera, som andra också har gjort, att Per Bolund är svävande om vad som skulle hända om vi sade nej här i kammaren i dag till nyemissionen. Vad skulle hända med SAS? Vad skulle det få för effekt för företagets fortlevnad och för de 18 000 anställda, och vad skulle det kosta skattebetalarna i slutändan?
Jag ställde den frågan i mitt anförande. Per Bolund har haft två repliker på sig att svara. Han har valt att inte svara på frågan. Det kanske i själva verket är så, som jag sade i anförandet, att man hellre ser att SAS går i konkurs i slutändan.
Som jag också sade i mitt anförande blir jag inte klok på vad Per Bolund och Miljöpartiet vill med det statliga ägandet. Man ville fortsätta att äga Vin & Sprit. Man tyckte tydligen då att det var en samhällelig nytta. Men man vill nu omedelbart sälja SAS. Följden skulle bli att det skulle bli ett lågt pris och att det skulle kosta pengar för de svenska skattebetalarna.
Vi tar ansvar som ägare. Tack och lov att det är Alliansen som styr i de här sammanhangen.
Anf. 23 Claes Västerteg (C)
Herr talman! SAS och flygindustrin befinner sig i en besvärlig situation. Många faktorer har påverkat detta. Tre regeringar är nu beredda att bevilja nytt kapital till SAS, liksom minst en privat ägare. Det är viktigt att understryka att det här är villkor som har satts och som nu också är uppfyllda. Det svåraste villkoret att uppfylla var uppenbarligen det som innebar att även den danska kabinpersonalen skulle ställa upp på den uppgörelse som gör att personalkostnaderna sänks med 500 miljoner kronor. Det är viktigt att understryka att villkoren har varit en förutsättning för att den svenska regeringen ska göra detta kapitaltillskott.
Någon seriös köpare finns inte i dagsläget. Det är den helt avgörande restriktionen på vårt agerande. Vi befinner oss om inte i en nödsituation så i alla fall i något åt det hållet. Båda utskotten har varit mycket tydliga med att utskotten vill se en förändring i ordnade former när det finns en seriös köpare. Genom att delta i emissionen bidrar svenska staten till att förbereda en försäljning av den svenska statens andel i SAS.
Miljöpartiet vill inte tillskjuta kapital. Eftersom det inte finns någon seriös köpare i sikte blir partiets ställningstagande därför i praktiken att partiet vill framtvinga en abrupt konkurs för SAS. Om det blir ett besked från denna kammare efter voteringen att inget kapital ska beviljas innebär det exempelvis att ingen person eller inget företag skulle vilja eller våga köpa biljetter i förväg. Det är en oerhört enkel effekt eftersom man alltid i denna bransch gör förköp. Man skulle inte få resan. De som har köpt biljetter får inte tillbaka pengarna.
Den abrupta konkursen inte bara struntar Miljöpartiet i utan man välkomnar den. Med öppna ögon accepterar Miljöpartiet konsekvenserna för resenärer, för anställda och för flyginfrastrukturen i landet. Att den plötsligt bryter ihop är tydligen likgiltigt för Miljöpartiet. Man bör, som jag, tycka att detta är ansvarslöst, men jag ser detta lika mycket som ett utslag av Miljöpartiets allmänt flygfientliga och Norrlandsfientliga hållning.
Talet om försäljning i dag av SAS är en bluff. Det finns ingen seriös köpare just nu. Sanningen är att Miljöpartiet vill skapa kaos med en plötslig konkurs. Miljöpartiet vill därmed misskreditera SAS och uppfylla sitt mål att ge allt flyg dåligt rykte.
Anf. 24 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Ibland blir man upprörd i den här kammaren, speciellt när människor står i talarstolen och sprider uppgifter som är i det närmaste att betrakta som förtal. Carl B Hamilton står i talarstolen och säger vad Miljöpartiet tycker, vad vi välkomnar. Vi skulle välkomna att SAS går i konkurs.
Jag vill be Carl B Hamilton ta tillbaka de ståndpunkterna. Du har ingen aning om vad vi välkomnar, Carl B Hamilton. Det här är antaganden som du löst rycker från jag vet inte var. Det är absolut inte från mitt anförande.
Jag tycker att vi kan hålla oss för goda i den här talarstolen med att komma med sådana påståenden som det inte finns någon täckning för över huvud taget och som faktiskt är rent ut sagt falska. Jag skulle vilja ha en ursäkt från Carl B Hamilton. Det är inte ett seriöst sätt att hantera riksdagsdebatter på.
Vi delar däremot inte Carl B Hamiltons bedömning - men det är en politisk fråga - att ett nej till ett kapitalskott skulle utsätta SAS för en konkurs. Vi tror att det går att hitta andra köpare och andra aktörer som är beredda att gå in med det kapital som SAS behöver. Vi tror att det här går att lösa på en privat marknad.
Vi kan vara överens om att vi inte kommer att få så mycket betalt som regeringen hade önskat för SAS. Miljöpartiets bedömning är att det kan vara värt att ta den förlusten, att inte få in så mycket pengar från det privata kapitalet om SAS säljs. Det är ett bättre alternativ än att gång efter gång gå in med nya miljardbelopp. Det är inte så att det är fråga om noll mot att få ett mindre värde. Tvärtom är regeringen beredd att gå in med nya pengar för att hålla SAS flytande, det vill säga en förlust. Den tycker regeringen är bättre att ta än att få lite lägre vinst om bolaget säljs.
Tycker Carl B Hamilton att det är en bra affärsmässig princip att hantera statligt ägande på?
Anf. 25 Per Bolund (Mp)
Herr talman! Jag tänker inte ta tillbaka någonting. Jag vill bara understryka att om det förslag som Miljöpartiet har lagt fram och som vi ska votera om senare i dag skulle vinna bifall i kammaren, som Stefan Attefall tidigare påpekat, skulle konsekvensen bli att värdet på bolaget faller som en sten på de europeiska börserna och bolaget går i konkurs. De som har fordringar på bolaget skulle upptäcka att de skulle riskera sina fordringar. Det blir konsekvensen. Ingen skulle heller köpa flygbiljetter. Intäktsströmmen till bolaget skulle upphöra omedelbart. Det är konsekvensen.
Det här är inte ett bolag vilket som helst utan det är ett bolag som lever på sitt förtroende. Det finns andra bolag i samma situation. Vi har diskuterat bankerna i finansutskottet ett antal gånger. Konsekvensen blir en abrupt konkurs.
Sedan vill jag svara på en fråga som Per Bolund kommer att ställa. Redan innan han har ställt frågan kan jag svara på den. Det gäller frågan om vi skulle gå in med mer pengar. Självklart är svaret 0 kronor. Vi beviljar inte 1,1 miljard för att sedan låtsas som att vi skulle ha för avsikt att gå in med mer pengar. Svaret på frågan är naturligtvis 0 kronor.
Det här är inte något som vi gör med glädje, som flera har sagt. Det här är lite av en nödsituation. Det gäller naturligtvis att försöka sälja företaget till en seriös köpare så snart ett sådant företag finnas. Men det måste ske i ordnade former.
Anf. 26 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Jag kan börja med att konstatera att vi nu har en ton i riksdagen där vi kan klistra på andra partier olika uppfattningar utan att ha någon som helst täckning för det. Jag får fundera ut vilka uppfattningar jag ska klistra på Folkpartiet i diverse olika politiska frågor. Jag hade hoppats att vi inte skulle behöva använda den taktiken och det sättet att debattera på i riksdagen, men det är möjligt att det är det systemet som vi nu kommer att få. Jag anser att Carl B Hamilton i större utsträckning än många andra ledamöter använder sig av den principen när han debatterar. Jag beklagar det.
Carl B Hamilton säger med fast röst 0 kronor. Nu ska ni inte gå in med nya pengar till SAS. Hur ska vi kunna tro på det, Carl B Hamilton? Det var precis det ni sade förra gången jag var uppe i debatten. Det är vad den ansvarige statssekreteraren från regeringens sida har sagt i debatten till mig personligen. Det är vad den ansvariga ministern Maud Olofsson sade bara för ett par månader sedan i medierna. Nu står ni här ändå och är beredda att skjuta till miljardbelopp. Jag konstaterar att det är svårt att lägga någon trovärdighet vid de ord som Carl B Hamilton säger när vi kan se hur precis samma ord har svikits förut.
Carl B Hamilton är professor i nationalekonomi, om jag inte tar fel. Det vore intressant att höra vad nationalekonomisk teori säger om statlig inblandning på konkurrensutsatta marknader. Är det någonting som Carl B Hamilton har stått och föreläst för studenter om? Är det en bra princip att staten ska fortsätta att skjuta till miljard efter miljard till företag som verkar på en konkurrensutsatt marknad?
Jag kan konstatera att Carl B Hamilton inte har sitt parti med sig. Om vi tittar i Folkpartiets partiprogram på s. 29 står det att stat och kommun inte ska ägna sig åt näringsverksamhet eftersom det innebär att skattebetalarna tvingas ta affärsmässiga risker. Tycker Carl B Hamilton att det här beslutet stämmer överens med det som står i Folkpartiets partiprogram? Innebär inte det här att man tar en affärsmässig risk?
Jag hävdar att det är regeringens agerande, regeringens tillskott av pengar i stället för att genomföra en kontrollerad försäljning av SAS, som verkligen utsätter bolaget för fara.
Anf. 27 Per Bolund (Mp)
Herr talman! Per Bolund syftar på konkurrensreglerna. Anledningen till att man kan göra den här statliga interventionen, eller det nya kapitaltillskottet, är den så kallade marknadsekonomiska investerarprincipen i EU:s konkurrensrätt. Jag tror att det är helt riktigt, som Per Bolund har sagt, att man kan göra det där en gång. Man kanske kan göra det två gånger, men det är klart att man är på ett sluttande plan.
Man kan göra detta just nu beträffande flygindustrin. Eftersom så många andra har syndat på nåden är det andra som har plogat före de nordiska länderna, om det skulle bli ett skarpt läge och frågan skulle undersökas.
Per Bolund förutser att det inte skulle vara någon restriktion nästa eller nästnästa gång som man uppträder här med ytterligare krav på kapitaltillskott. Då är restriktionen naturligtvis, förutom att jag sade 0 kronor tidigare, den att EU:s konkurrensrätt förr eller senare slår till.
Det är egentligen det som man även inom SAS måste vara medveten om. Det går inte att rekvirera kapital från de tre regeringarna fler gånger. Det beror dels på att regeringarna rimligtvis blir mer och mer motvilliga, dels på att det blir mer och mer oförenligt med EU:s konkurrensrätt. Såvitt jag förstår blir det inte så stora problem den här gången, men tyvärr beror det mer på att andra länder har syndat på nåden tidigare och i större omfattning än den lilla synd som vi nu ska ägna oss åt.
Anf. 28 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Den gångna vintern har på många sätt satt fokus på ägandet - ägandet inom industri, inom näringar, inom statlig verksamhet, inom privat verksamhet. Många gånger har vi i denna kammare talat om tillskott till bilindustrier, till näringar som bedrivs i privat regi och enskild regi och som verkar på en konkurrensutsatt marknad. Vi har i denna kammare i Sveriges riksdag konstaterat att det har funnits många höga röster för att staten ska gå in med friska pengar i privat näringsverksamhet.
Alliansregeringen har i detta sammanhang haft en klar, tydlig och distinkt hållning i frågan: Inte kasta medborgarnas pengar efter dåliga pengar. Ägaransvaret ska alltid falla på den som innehar ägandet. Om det är i statlig ägo är det statens ansvar att ta ansvar för ägandet. Om det är i privat ägo är det den private ägarens ansvar att ta sitt ansvar för detta.
Nu är det ett av statens delägda bolag, SAS, som är uppe till diskussion. Med den nyemission som riksdagen senare i dag kommer att bevilja, och också kravet på att ge ett bemyndigande att sälja statens andel i SAS, är detta en mycket tydlig markering från ägaren att ta sitt ansvar, att ta ansvaret för att reda upp bolaget, göra det dugligt att kunna fungera vidare men också göra det möjligt att flyga fritt på en konkurrensutsatt marknad, med enskilda och med privata ägare som huvudsakliga ägaraktörer.
Det är mycket riktigt, herr talman, orimligt med årliga aktieägartillskott. Det är också viktigt att riksdagen här markerar detta, vilket vi kommer att göra genom att bifalla den här propositionen. Det är lika orimligt att som ägare glida undan ansvaret för ett vårdat och hanterbart ägande.
Ansvar för ägande förpliktigar. Ställer man krav på andra, som bilproducenter, måste man också vara beredd att ta ansvar för den egna verksamheten när den inte fungerar. Man kan inte ha en princip när det gäller andras egendomar och en annan princip när det gäller ens egna. Det handlar om att ställa krav på andra men också att vara ett föredöme själv.
Detta tillskott på 1,1 miljard kronor är villkorat. Det handlar om att tre ytterligare länder ska gå in med motsvarande insatser i en nyemission.
Men det kräver också en facklig uppslutning. Det här är ett bolag där svenska staten har varit ägare under decennier, och det har funnits en kultur där det nu också är läge att ställa krav på den fackliga uppslutningen och personalens uppslutning för att få bolaget att fungera.
Det finns en ideologisk motståndare till att bemyndiga en försäljning av SAS. Jag talar om Vänsterpartiet. Man vill konsekvent stödja bolaget genom att tillskjuta pengar. Men man är inte intresserad av att avyttra detta bolag, som faktiskt skulle må bra av fler enskilda, privata ägare.
Socialdemokraterna är ideologiska motståndare till försäljning av statliga bolag. Trots det har man tidigare mandatperioder sålt statligt ägande för miljarder kronor. Man har föreslagit att dra tillbaka försäljningsbemyndigande om ägandet i SBAB och i övriga statliga bolag som står på försäljningslistan. Men denna gång stöder man tillskottet av pengar till SAS, och man stöder också att SAS ska säljas. Det är en ideologisk motsägelse, men även om det är en motsägelse är det bara att tacka och ta emot - den här gången har Socialdemokraterna landat rätt.
När det gäller Miljöpartiet är man inte ideologisk motståndare till försäljning av statliga bolag, även om man har anklagat Alliansen för att sälja statliga bolag av ideologiska skäl. Däremot vill man sälja SAS, men är i detta läge inte beredd att ta det ansvar som det innebär att vara ägare och göra bolaget i säljbart skick.
Debatten hittills har i några replikskiften visat på hur man ser på vad som är ansvarstagande, att ge SAS möjligheter att fungera och därmed ge aktieägarna, medborgarna, möjlighet att få betalt för SAS vid en försäljning eller att inte göra detta.
Om ideologin är kapitalförstöring kanske vi kan få en intressant replikväxling här efteråt för att reda ut detta.
Jag vill återigen tacka Socialdemokraterna för att man tar ansvaret och har viljan att sälja.
Jag vill tacka Miljöpartiet för att man har ambitionen att vilja sälja SAS, men inte tacka för att man inte vill ta det ansvar man behöver för att göra bruden klädd.
Och tack och lov att Vänsterpartiet inte får mer inflytande över vårt gemensamma ägande! Det skulle i så fall växa sig alltför stort, och vi skulle ha alltför många debatter om statens ägande i kammaren.
Herr talman! Vad lär vi oss av den uppkomna situationen? Ja, det är att historien inte ska upprepa sig, att vi ser över ägandet på sikt och att riksdagen i dag, ett halvår före valet, faktiskt ger bemyndigande till en ytterligare försäljning av statligt ägande. Staten ska ta hand om det som ingen annan tar ansvar för. Dit hör inte flygplan.
Anf. 29 Hans Rothenberg (M)
Herr talman! Här hör vi än en gång vackra principer som man sedan lättvindigt bryter mot. I statligt ägande ingår inte att äga och driva flygplan. Och ändå - gång efter gång efter gång - röstar de borgerliga ledamöterna i riksdagen för just det som Hans Rothenberg säger nej till, i teorin.
Men så är det inte i praktiken - varje gång frågan har varit uppe här i kammaren och det har varit möjligt att rösta för att sälja SAS eller rösta emot att sälja SAS. Redan efter valet 2006 var frågan uppe. Miljöpartiet hade ett förslag om att sätta upp SAS på listan för att göra det möjligt för regeringen att sälja SAS, och Hans Rothenberg och hans kolleger röstade nej till det. Hans Rothenberg och hans kolleger röstade ja till att staten fortsatt ska äga och driva flygplan.
Någon gång måste man fråga sig: Det kan vara förståeligt att man bryter mot en princip en gång, men hur många gånger kan man bryta mot en princip utan att den upphör att vara en princip? Jag tycker att de borgerliga ledamöterna har gått över den gränsen för länge sedan.
Hans Rothenberg talar om ansvar. Hur ansvarsfull har staten hittills varit som ägare av SAS? Hur bra har det gått med statligt ägande? Hade det inte varit klokare att redan i början av mandatperioden helt lämna över ägandet till en privat ägare i stället för att ha statlig inblandning. Min bedömning är solklar: Det hade varit ett mycket bättre läge för SAS om man hade tagit ett klokt beslut då. Det gjorde man inte. I stället slänger man in mer och mer pengar för att försöka hålla det tidigare beslutet vid liv och inte visa att det var ett stort misstag man begick.
Hur ser Hans Rothenberg på detta?
Anf. 30 Per Bolund (Mp)
Herr talman! Efterklokheten är väl en av de klokheter som alla människor kan tillägna sig. Ingen är ofelbar - varken Per Bolund eller jag eller någon annan i kammaren.
Vi har många gånger diskuterat statligt ägande och vilka bolag som ska säljas. Om jag inte missminner mig har det även från Miljöpartiets håll riktats anklagelser mot Alliansen om att försäljningarna är ideologiskt och inte pragmatiskt grundade. Så var det när Vin & Sprit skulle säljas. Så var det när Vasakronan skulle säljas.
Säger efterklokheten Per Bolund att det kanske var klokt att sälja Vin & Sprit, som man inte ville tillstyrka när det ägde rum? Då sade bedömare att 40 miljarder kronor skulle vara ett väldigt bra pris. Man fick 55 miljarder kronor för att sälja sprit bort från medborgarnas ägande.
SAS har inte varit med på regeringens försäljningslista. Det var sex bolag som var med där, och man gjorde runt 2006-2007 bedömningen att SAS faktiskt inte var i det skicket att man skulle få bästa möjliga valuta för pengarna. Det kan mycket väl vara så att man skulle ha sålt det då. Men det kan också mycket väl vara så att det är om tre år som det är bäst läge, ännu bättre läge att sälja SAS.
Att sälja ett bolag handlar om ansvar mot anställda, personal, kunder och mot dem som äger det, de svenska medborgarna.
Anf. 31 Hans Rothenberg (M)
Herr talman! Eftersom frågan har kommit upp ett antal gånger ska jag väl klargöra Miljöpartiets principer när det gäller statligt ägande. Vår grundprincip är att bolag på en konkurrensutsatt marknad inte ska ägas av staten. Vi tycker, precis som det står i partiprogram och pamfletter från bland annat Moderaterna, att det är olyckligt när man blandar samman statens roll som kontrollant av marknaden, det vill säga den som ska kontrollera att marknaden fungerar, med rollen att vara ägare som är inne och konkurrerar på samma marknad. Det blir inte en särskilt bra hantering.
Däremot har vi i varje debatt också varit tydliga med att bolag som kan användas för till exempel en viktig samhällsomställning eller som bidrar till att förstärka en dåligt fungerande konkurrens kan det finnas en vits med att även fortsatt äga. Det är samma sak med bolag som har någon form av monopolverksamhet. Vi tycker att det är viktigt att man inte privatiserar monopolen och för över dem till privat ägo.
Men inget av detta stämmer in på SAS. SAS har ingen monopolverksamhet. Det går mycket väl för många andra flygbolag att flyga i det svenska luftrummet. SAS har ingen möjlighet att verka positivt i någon samhällsomställning. Tvärtom bidrar de miljarder som regeringen slussar in i SAS till att konservera en dåligt fungerande marknad. Man ökar konkurrensfördelen för flyget och försämrar den för de alternativa transportslagen, till exempel järnvägen. Det är precis det som vi anser att staten inte ska göra.
Jag vill ställa en fråga en gång till eftersom jag ännu inte har fått något svar på den: Hur mycket pengar tycker Hans Rothenberg att man som statlig ägare ska gå in med för att manifestera sitt ansvar? Om ett år står vi kanske här igen i samma situation, precis som för ett år sedan, och ska gå in med nya pengar, kommer Hans Rothenberg då att säga nej, eller kommer du att fortsätta rösta ja till att gå in med nya pengar i ett flygbolag?
Anf. 32 Per Bolund (Mp)
Herr talman! Jag vill upprepa det min kollega Carl B Hamilton sade i replikskiftet tidigare. Det är 1,1 miljarder som vi nu bemyndigar att man gör en nyemission för. Sedan får det vara stopp.
Skillnaden nu är också det bemyndigande som riksdagen kommer att ge regeringen, nämligen att vid lämpligt tillfälle avyttra ägarandelen i SAS. Det är dags nu. Det är dags att markera vad vi vill göra med vårt gemensamma ägande. Det är därför som bemyndigandet nu kommer till. Det gläder mig att Miljöpartiet är med på det.
Det gör mig förbryllad att Miljöpartiet inte har använt sina principer i tidigare fall, när det gällde Vasakronan och Vin & Sprit, men jag utgår från att Miljöpartiet tillsammans med sina två kamrater på vänsterkanten också kommer att bidra till att Lernia kommer att frigöras från statligt ägande. Man kan kanske till och med se över ägandet i Svenska Spel, att Nordea äntligen ska kunna komma ut på en privat marknad och kanske rent av Statistiska centralbyrån?
Att tala om fasta principer kräver att man också har en moral som innebär att man håller fast vid varför man har dem. Har man fasta principer i affärer kan man inte ha en flexibel affärsmoral. Och en affärsmoral i nuläget när det gäller SAS handlar om att ta ansvar för personalen, resenärerna, infrastrukturen och det gemensamma ägandet och se till att bolaget inte bara hålls flytande utan även kan flyga vidare och att vi kan sälja det.
Anf. 33 Hans Rothenberg (M)
Herr talman! När jag lyssnade till Hans Rothenberg funderade jag på om han satt och sov när jag höll mitt anförande. Var sade jag att vi var för eller emot att sälja SAS i framtiden? Var någonstans?
Vad jag hela tiden har sagt är att jag önskar ett bättre underlag innan man tar ställning till ett bemyndigande om försäljning, ett underlag som belyser konsekvenserna för inrikesflyget, hur detta skulle kunna påverka Norrland och Norrlands inland och vilka möjligheter SAS har att verka på en internationell marknad. Det var det jag förde fram i mitt anförande.
Frågan handlar om förändring av ägandet. Det var fel nr 2 av Hans Rothenberg. Det ni begär är att vi ger regeringen ett bemyndigande att förändra ägandet i SAS. Det kan innebära att man säljer ut delar av SAS eller att man har andra typer av affärstransaktioner med andra flygbolag. Det står klart och tydligt i förslaget till beslut. Det handlar inte om att man ska sälja SAS, som Hans Rothenberg säger.
Var någonstans i mitt anförande påstod jag att vi för all framtid skulle ha SAS kvar?
Anf. 34 Kent Persson (V)
Herr talman! Det skulle aldrig falla mig in att sova när Kent Persson talar i riksdagen. Jag har både lärt mig mycket av Kent Perssons retoriska förmåga och också inspirerats till vidare tankar om det vi diskuterar. Det är alltid lika spännande att debattera med Kent Persson.
Detta var en intressant öppning från Kent Persson. Innebär detta att Vänsterpartiet faktiskt är öppet för att sälja delar av svenska statens ägande i SAS? Jag tror aldrig någonsin att jag i Sveriges riksdag eller ens någon annanstans har hört Vänsterpartiets företrädare förorda att minska det statliga ägandet.
Det må mycket väl vara denna historiska belastning som gör att jag drar slutsatsen att Vänsterpartiet för lång tid framöver vill bevara ägandet i SAS. Det finns ingenting i den motion som Vänsterpartiet har lagt fram i sammanhanget som säger att Vänsterpartiet öppnar för en försäljning.
Jag vet att både Kent Persson och Vänsterpartiet har en fast ideologisk övertygelse om att det statliga ägandet är av godo, och jag har inte på något vis anledning att tänka mig att vare sig Kent Persson eller Vänsterpartiet skulle avvika från den konsekventa linjen.
När det gäller underlaget för den här möjligheten att både sälja och göra nyemission i SAS gör vi i näringsutskottet bedömningen att regeringen har gjort ett tillräckligt gott underlag och att det då är möjligt för riksdagen att i dag bifalla propositionen, som jag passar på att yrka bifall till. Jag tror att jag missade det i mitt anförande.
Anf. 35 Hans Rothenberg (M)
Herr talman! Det vi har tagit ställning till i näringsutskottet är faktiskt trovärdigheten i den affärsplan som har presenterats för oss. Det är det som vi har tagit ställning till, ingenting annat. Vi har inte gjort en bedömning utifrån strategiska flyglinjer, vilken påverkan det här skulle få på de mindre flygplatserna, hur det här skulle kunna påverka Norrland och Norrlandstrafiken. De analyserna finns inte.
Det jag har sagt och fortsättningsvis säger är: Ska vi fatta beslut om försäljning eller köp av företag måste vi också ha ett underlag som belyser de olika aspekterna på vad en sådan affär innebär. Det har jag betonat vid ett flertal tillfällen.
Jag vet inte hur tydlig jag behöver vara. Det kanske är så enkelt att jag är väldigt opedagogisk. Det är kanske det som gör att Hans Rothenberg inte förstår det jag säger. Det kan vara så enkelt. Då får jag väl fundera på hur jag ska argumentera vid nästa tillfälle så att det är uppenbart vad jag önskar för någonting innan vi fattar beslut.
Det är väl ingen i den här kammaren som är omedveten om att Vänsterpartiet har varit med och sålt delar av ett statligt företag tidigare. Det kan väl ändå inte ha undgått Hans Rothenberg. Vi gör alltid en bedömning utifrån den verklighet vi lever i och vilka förutsättningar vi har. Det är det vi också vill veta när det gäller SAS och SAS möjligheter i ett längre perspektiv. Det är därför vi säger nej till att ge det här bemyndigandet. Jag är egentligen osäker på om det behövs i och med att vi är minoritetsägare i SAS och vi är delägare tillsammans. Jag tror att regeringen har den här möjligheten redan i dag.
Anf. 36 Kent Persson (V)
Herr talman! Det här belyser ytterligare hur osäkert och vagt det är att vara delägare i ett bolag som är noterat på börsen och som är blandägt, där det är privata intressen, både storkapital och småkapital, och där också andra länder och andra regeringar är inblandade i ägarbilden.
Ja, det visar faktiskt väldigt tydligt att det här är en situation som är svår att överblicka. Och det i sig är ett väldigt starkt argument just för att reda ut ägarsituationen i fallet SAS.
Uppenbarligen har informationen varit tillräcklig och till fyllest för att Vänsterpartiet ska kunna stödja en nyemission på 1,1 miljard. Där har informationen räckt till. Men den har uppenbarligen inte räckt till för att man ska kunna bestämma sig för om man vill behålla ägandet i bolaget på lång eller på kort sikt.
(KENT PERSSON (v): Helt korrekt.)
Men jag noterar faktiskt det som Kent Persson säger. Man har inte sagt att man ska äga SAS för all tid framöver. För att vara från Vänsterpartiet är det ett stort steg. Vi har inte hört det tidigare.
Även om den rödgröna sidan har en spretig pamflett av åsikter och ställningstaganden när det gäller ägarpolitiken, inte minst i den här frågan, ser jag fram emot framtiden på lång sikt. Jag ser fram emot Vänsterpartiets sakta rörelse mot kanske en mer marknadsliberal hållning. Kent Persson är välkommen. Vi kan hålla varandra i handen då också.
Anf. 37 Hans Rothenberg (M)
Herr talman! Nu ska vi debattera ett betänkande där arbetsmarknadsutskottet behandlar ett 80-tal motionsyrkanden om frågor som rör diskrimineringslagstiftningen. Merparten av motionerna är väckta vid de allmänna motionstiderna under riksmötena 2008/09 och 2009/10. Det handlar också om ett antal yrkanden i två följdmotioner med anledning av regeringens skrivelse 2008/09:198
En jämställd arbetsmarknad - regeringens strategi för jämställdhet på arbetsmarknaden och i näringslivet
.
Frågor med anknytning till diskrimineringsområdet har också behandlats i utskottets betänkande 2009/10:AU1 och i betänkandet
Nyanlända invandrares arbetsmarknadsetablering - egenansvar med professionellt stöd
,
om propositionen 2009/10:60.
Frågorna i betänkandet rör bland annat lönekartläggning, aktiva åtgärder, rekryteringsfrågor, tillgänglighet för funktionshindrade, positiv särbehandling, åldersdiskriminering och hbt-frågor.
Under tiden för beredningen av ärendet har utskottet även gjort ett studiebesök hos Diskrimineringsombudsmannen. Utskottet föreslår riksdagen att bifalla förslaget i betänkandet och avslå samtliga motioner. Företrädarna för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet följer upp sina motioner med 15 reservationer.
Härmed, herr talman, vill jag överlämna betänkandet för debatt.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2010-03-25
Förslagspunkter: 5, Acklamationer: 1, Voteringar: 4
Protokoll med beslut
- 2010-03-25Protokoll 2009/10:95
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Statens deltagande i nyemission i SAS AB (publ)
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen bemyndigar regeringen
dels att för statens räkning, på vissa villkor, delta i en nyemission i SAS AB (publ) genom att teckna sin pro rata-andel av den föreslagna nyemissionen upp till ett belopp om högst
1 100 000 000 kr,
dels att vidta nödvändiga åtgärder för att genomföra statens villkorade deltagande i nyemissionen.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:121 punkterna 1 och 2 samt avslår motion
2009/10:Fi7 av Mats Pertoft m.fl. (mp) yrkande 1.- Reservation 1 (mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (mp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 97 0 0 33 m 76 0 0 20 c 18 0 0 11 fp 18 0 0 10 kd 20 0 0 4 v 18 0 0 4 mp 0 12 0 7 - 1 0 0 0 Totalt 248 12 0 89 En genomgripande analys och kartläggning av SAS
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2009/10:Fi5 yrkande 2 och 2009/10:Fi6 yrkande 2.- Reservation 2 (s, v)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (s, v) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 0 97 0 33 m 76 0 0 20 c 19 0 0 10 fp 18 0 0 10 kd 20 0 0 4 v 0 18 0 4 mp 3 0 7 9 - 1 0 0 0 Totalt 137 115 7 90 Svenska statens fortsatta ägande i SAS
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen bemyndigar regeringen att vid lämplig tidpunkt vidta följande åtgärder, var för sig eller i kombination,
(a) minska ägandet i SAS genom att avyttra hela eller delar av aktieinnehavet eller genom utspädning av befintlig ägarandel,
(b) förvärva eller byta aktier, rättigheter att förvärva aktier eller andra former av andelar i det företag eller den företagsgrupp som förvärvar aktier i SAS,
(c) avyttra de tillgångar och rättigheter som staten enligt (a) och (b) får som likvid om andra tillgångar än kontanter erhålls.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:121 punkt 3 och avslår motion
2009/10:Fi6 av Ulla Andersson m.fl. (v) yrkande 3.- Reservation 3 (v)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (v) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 96 1 0 33 m 76 0 0 20 c 19 0 0 10 fp 18 0 0 10 kd 20 0 0 4 v 0 18 0 4 mp 0 0 12 7 - 1 0 0 0 Totalt 230 19 12 88 Fortlöpande information från regeringen om tillståndet i SAS
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2009/10:Fi5 av Thomas Östros m.fl. (s) yrkande 1 och
2009/10:Fi6 av Ulla Andersson m.fl. (v) yrkande 1.- Reservation 4 (s, v)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (s, v) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 0 97 0 33 m 76 0 0 20 c 19 0 0 10 fp 18 0 0 10 kd 20 0 0 4 v 0 18 0 4 mp 0 0 12 7 - 1 0 0 0 Totalt 134 115 12 88 Höjd ram för utgiftsområde 24 Näringsliv samt höjt anslag
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen
dels godkänner regeringens förslag att för budgetåret 2010 höja ramen för utgiftsområde 24 Näringsliv med 1 100 000 000 kr till 6 599 165 000 kr,
dels, utöver beslutade medel, anvisar 1 100 000 000 kr för 2010 på ramanslaget 1:21 Kapitalinsatser i statliga bolag, som därmed uppgår till 1 101 000 000 kr.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:121 punkt 4 och avslår motion
2009/10:Fi7 av Mats Pertoft m.fl. (mp) yrkande 2.- Reservation 5 (mp)