Övervakning av sjötrafiken m.m.

Betänkande 2003/04:TU12

Trafikutskottets betänkande2003/04:TU12

Övervakning av sjötrafiken m.m.

Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 2003/04:88 Övervakning av sjötrafiken
m.m., en motion som väckts med anledning av propositionen samt sex
motionsförslag om olika fritidsbåtsfrågor från den allmänna motionstiden år
2003.
Utskottet anser det nödvändigt med ett aktivt säkerhets- och miljöarbete
på sjöfartsområdet. Utskottet ansluter sig mot den bakgrunden till
regeringens förslag för att genomföra två EG-direktiv. Det gäller dels det
s.k. övervakningsdirektivet, dels det s.k. fritidsbåtsdirektivet. Syftet
med övervakningsdirektivet är att öka säkerheten och effektiviteten för
sjötrafiken, förbättra insatserna i samband med olyckor och bättre kunna
förhindra förorening från fartyg. Genom ändringsdirektivet för fritidsbåtar
införs bl.a. miljöskyddskrav för buller och avgaser i syfte att främja en
hållbar utveckling. De lagändringar som föranleds av övervakningsdirektivet
föreslås träda i kraft den 1 juli 2004 medan lagändringarna till följd av
ändringsdirektivet för fritidsbåtar föreslås träda i kraft den 1 januari
2005.
Med anledning av motionsförslag förutsätter utskottet att fortsatta
överväganden kommer att göras av hur befintlig fritidsbåtstrafik kan förbättras
i miljöhänseende. Vidare ser utskottet det som positivt att frågan om
utbildning och förarbevis för fritidsbåtar blir föremål för överväganden
i syfte att främja en utveckling av fritidsbåtstrafiken i former som
tryggar en hög grad av säkerhet. Utskottet anser att riksdagen mot bl.a.
denna bakgrund bör avslå samtliga motionsförslag.
I betänkandet finns ett särskilt yttrande (m, fp, kd, c).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Övervakningsdirektivet
Riksdagen antar regeringens förslag till1. lag om ändring i
fartygssäkerhetslagen
(2003:364),2. lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening
från fartyg. Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:88 i denna del
och avslår motion 2003/04:T1.

2. Fritidsbåtsdirektivet
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:18)
om vissa säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2003/04:88 i denna del och avslår motionerna 2003/04:T279 och
2003/04:T517.

3. Båtförarutbildning
Riksdagen avslår motionerna 2003/04:T312 och 2003/04:T533 yrkandena 1
och 2.

4. Hastighetsbegränsning av farleder
Riksdagen avslår motion 2003/04:T232.
Stockholm den 22 april 2004
På trafikutskottets vägnar
Claes Roxbergh
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Claes Roxbergh (mp),
Elizabeth Nyström (m), Jarl Lander (s), Erling Bager (fp), Hans Stenberg
(s), Krister Örnfjäder (s), Johnny Gylling (kd), Karin Svensson Smith (v),
Claes-Göran Brandin (s), Jan-Evert Rådhström (m), Monica Green (s), Runar
Patriksson (fp), Sven Bergström (c), Kerstin Engle (s), Björn Hamilton
(m), Mikael Johansson (mp) och Börje Vestlund (s).

Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I betänkandet behandlas proposition 2003/04:88 Övervakning av sjötrafiken
m.m., en motion som väckts med anledning av propositionen samt sex
motionsyrkanden om olika fritidsbåtsfrågor från den allmänna motionstiden år
2003.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att lagstiftning på sjöfartsområdet kompletteras
med vissa bestämmelser om anmälningsskyldighet samt om åtgärder vid
ogynnsamma väder- och sjöförhållanden. Vidare föreslås att tillämpningsområdet
för lagen (1996:18) om vissa säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar
(fritidsbåtslagen) utvidgas så att lagen även kommer att omfatta vattenskotrar
och vissa motorer. Det föreslås också att det införs bestämmelser om att
vissa produkter skall uppfylla väsentliga säkerhets- och miljökrav när de
har genomgått omfattande förändringar.
Genom förslagen genomförs två EG-direktiv, nämligen direktivet 2002/59/EG
om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik
i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG
(övervakningsdirektivet), och direktivet 2003/44/EG om ändring i direktiv
94/25/EG
om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar i fråga
om fritidsbåtar (fritidsbåtsdirektivet).
Lagrådets yttrande över lagförslaget har inhämtats och beaktats.
De lagändringar som föranleds av övervakningsdirektivet föreslås träda i
kraft den 1 juli 2004. Ändringarna i fritidsbåtslagen föreslås träda i
kraft den 1 januari 2005.

Utskottets överväganden
Övervakningsdirektivet
Utskottets förslag i korthet
Utskottet delar regeringens uppfattning om angelägenheten av att öka
säkerheten och effektiviteten för sjötrafiken, förbättra myndigheternas
insatser vid tillbud, olyckor eller potentiellt farliga situationer samt
bättre kunna förhindra och upptäcka förorening från fartyg. Riksdagen bör
därför anta regeringens lagförslag. Det gäller dels lag om ändring i
fartygssäkerhetslagen (2003:364), dels lag om ändring i lagen (1980:424)
om åtgärder mot förorening från fartyg. Jämför särskilt yttrande (m, fp,
kd, c).
Propositionen
Av propositionen framgår att den 27 juni 2002 antogs Europaparlamentets
och rådets direktiv 2002/59/EG om inrättande av ett övervaknings- och
informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av rådets
direktiv 93/75/EEG. Direktivet skall tillämpas på fartyg med en
bruttodräktighet av minst 300, men från direktivets bestämmelser undantas bl.a.
örlogsfartyg, fiskefartyg och fritidsbåtar kortare än 45 meter.
Syftet med direktivet är att öka säkerheten och effektiviteten för
sjötrafiken, att förbättra myndigheternas insatser vid tillbud, olyckor eller
potentiellt farliga situationer samt att bättre kunna förhindra och
upptäcka förorening från fartyg. Detta skall ske genom att ett övervaknings-
och informationssystem inrättas för sjötrafiken inom gemenskapen.
Obligatoriska fartygsrapporteringssystem, sjötrafikinformationstjänster
och ruttsystem har inrättats längs de europeiska kusterna i enlighet med
regler som har antagits av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO).
Enligt övervakningsdirektivet skall medlemsstaterna se till att fartygen
fullgör de skyldigheter som åligger dem i dessa avseenden.
Genom särskild utrustning ombord kan fartyg identifieras automatiskt
(AIS-system), vilket ger bättre möjlighet till övervakning av fartyg. Likaså
kan numera färdskrivare (VDR-system eller "svarta lådor") användas för
att underlätta utredningar i samband med olyckor. Med tanke på att denna
utrustning är viktig i kampen för att förhindra olyckor till sjöss, görs
den genom övervakningsdirektivet obligatorisk för fartyg som anlöper hamnar
i gemenskapen. Den information som tillhandahålls av ett VDR-system kan
användas efter en olycka både för att utreda orsakerna till denna och i
förebyggande syfte för att dra nödvändig lärdom för framtiden.
För att kunna förbereda insatser och ingripa på ett effektivt sätt vid
förorening eller risk för förorening till sjöss är det vidare väsentligt
att ha tillgång till bl.a. uppgifter om farligt eller förorenande gods
som finns ombord på fartyg. Fartyg som anlöper eller avgår från hamnar i
medlemsstaterna skall därför lämna vissa sådana uppgifter till de behöriga
myndigheterna eller till hamnmyndigheterna i de aktuella medlemsstaterna.
Vissa fartyg utgör på grund av t.ex. sitt skick en potentiell risk för
sjösäkerheten eller miljön. Enligt övervakningsdirektivet skall medlemsstaterna
vara särskilt uppmärksamma vid övervakningen av dessa fartyg och vidta
erforderliga åtgärder för att förhindra att riskerna ökar.
Befälhavare skall anmäla tillbud och olyckor som påverkar fartygets
säkerhet eller som äventyrar sjösäkerheten till den landcentral som har
ansvar för det aktuella geografiska området. Han eller hon skall även
anmäla annat som kan hota sjösäkerheten eller miljön, såsom utsläpp eller
risk för utsläpp av förorenande produkter i havet, och kringdrivande
föroreningsbälten, containrar m.m.
Om den behöriga myndigheten i en medlemsstat bedömer att väder- och
sjöförhållandena är så ogynnsamma att det skulle medföra allvarliga risker
om ett fartyg t.ex. anlöpte eller avgick, skall befälhavaren informeras.
Lämpliga åtgärder skall vidtas, vilka kan innebära t.ex. att ett fartyg
förbjuds att anlöpa eller lämna en hamn tills risken har
normaliserats.
Övervakningsdirektivets bestämmelser innebär en skärpning, utvidgning
respektive ändring av bestämmelserna i direktivet 93/75/EEG om minimikrav
för fartyg som anlöper eller avgår från gemenskapens hamnar med farligt
eller förorenande gods. Det direktivet kan därmed sägas ha spelat ut sin
roll och upphävs därför genom övervakningsdirektivet.
Enligt propositionen finns det redan i dag bestämmelser i det svenska
regelverket som till stora delar täcker direktivets krav. I vissa andra
delar kan direktivet genomföras genom att föreskrifter meddelas med stöd
av befintliga bemyndiganden. I några avseenden krävs dock att lagstiftningen
kompletteras för att direktivet till fullo skall bli genomfört. Nedan
presenteras regeringens förslag till sådana lagändringar.
Förhandsanmälan från fartyg
När det gäller förhandsanmälan från fartyg föreslås att regeringen eller
den myndighet som regeringen beslutar får meddela föreskrifter om skyldighet
att lämna uppgifter inför ett fartygs ankomst till en hamn eller ankarplats.
Skyldigheten får åläggas redare, befälhavare och den som befullmäktigats
att på redarens vägnar lämna information.
Åtgärder vid ogynnsamma väder- eller sjöförhållanden
Vid ogynnsamma väder- eller sjöförhållanden föreslås att ett fartygs resa
får förbjudas om det finns skälig anledning att anta att väder- eller
sjöförhållandena är så ogynnsamma att resan skulle innebära allvarliga
risker för människor eller miljön. Ett förbud eller föreläggande enligt
7 kap. 5 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg får
även meddelas om det finns ett allvarligt hot om förorening av andra
staters havs- eller kustområden.
Myndigheten får även vidta andra åtgärder som bedöms lämpliga, t.ex.
förbjuda ett fartyg att anlöpa eller lämna en hamn i ett berört område
innan det har konstaterats att det inte längre föreligger några risker.
Åtgärden kan även bestå i en rekommendation till berörda fartyg. Skyldigheten
att bistå fartyg i nöd påverkas givetvis inte av dessa åtgärder.
Påföljder
Enligt artikel 25.2 i övervakningsdirektivet skall medlemsstaterna införa
ett påföljdssystem för överträdelser av nationella bestämmelser som
antagits i enlighet med direktivet. Påföljderna skall vara "effektiva,
proportionella och avskräckande". Regeringen anger att det redan i dag
finns påföljdsbestämmelser som täcker överträdelser mot skyldigheter enligt
direktivet. Eftersom emellertid förslagen till 7 kap. 2 § 5 c och d
fartygssäkerhetslagen (2003:364) har utformats som ett bemyndigande att
föreskriva om skyldighet att lämna uppgifter, bör enligt regeringen - för
att även dessa punkter otvetydigt skall täckas in av straffbestämmelsen
- ordalydelsen i 8 kap. 3 § 13 anpassas till dessa.
Motionsförslag
Erling Bager m.fl. (fp) uppmärksammar i motion 2003/04:T1 de problem som
kan uppkomma med fartyg i nöd. Motionärerna ställer sig frågan om vad som
händer om en rysk oljetanker med olja bryts sönder och driver mot den
svenska ostkusten i hård storm och med vilka resurser den kommer att
bogseras och vart. Enligt motionen finns det ingenting som pekar på att
Östersjön skulle vara förskonat från eventuella sjöfartygsolyckor jämfört
med andra hav. Trots detta är kapaciteten att ta hand om utsläpp av olja
fortsatt otillräcklig. Efter oljekatastrofen år 2002 med tankern Prestige
utanför den spanska kusten beslutade EU att varje land skulle utse nödhamnar.
Ännu är detta inte fullt ut genomfört i Sverige. Motionärerna anser mot
denna bakgrund att regeringen snarast bör lösa frågan om hur fartyg i nöd
skall omhändertas. Lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg
är i dag inte heltäckande och bör därför ändras så att Sjöfartsverket,
eller någon annan myndighet som regeringen utser, ges rätt att beordra en
hamnägare eller en annan fastighetsägare att ta emot ett fartyg som behöver
föras till en skyddad plats.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser det nödvändigt med ett aktivt säkerhets- och miljöarbete
så att sjöfartens fördelar som ett resurssnålt och ett effektivt transportmedel
till fullo kan tas till vara. Utskottet ser därför positivt på regeringens
förslag i syfte att öka säkerheten och effektiviteten för sjötrafiken,
förbättra insatserna i samband med olyckor och bättre kunna förhindra
förorening från fartyg.
När det gäller motion 2003/04:T1 av Erling Bager m.fl. (fp) delar utskottet
uppfattningen att en av de viktigaste lärdomarna efter de senaste årens
fartygsolyckor är att ta fram handlingsplaner så att fartyg i nöd kan ta
in till skyddade platser vid kusten. Förödande förorening genom olja eller
andra skadliga ämnen kan därmed begränsas eller i bästa fall undvikas om
olycksdrabbade fartyg inte tvingas stanna kvar ute till havs. Det är därför
med tillfredsställelse utskottet konstaterar att enligt det aktuella
EG-direktivet gäller att medlemsstaterna skall upprätta planer för att vid
behov på bästa sätt kunna ta emot fartyg som befinner sig i sjönöd.
Av propositionen framgår att regeringen bedömer att några lagändringar
inte är nödvändiga för att ta fram sådana planer. Däremot skall det enligt
propositionen av en kommande förordning framgå att det ankommer på
Sjöfartsverket att utarbeta de planer som artikeln föreskriver. Enligt vad
utskottet erfarit arbetar för närvarande Sjöfartsverket med att ta fram
de föreskrivna planerna. Av propositionen framgår vidare att regeringen
avser att se över frågan om mottagande av fartyg i nöd, för att eventuellt
kunna förbättra möjligheterna att handla effektivt i dessa sammanhang.
Utskottet förutsätter att aviserat utredningsarbete genomförs skyndsamt.

Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund regeringens lagförslag. Det gäller
dels lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364), dels lag om ändring
i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg. Utskottet
avstyrker därmed motion 2003/04:T1 (fp). Syftet med motionen förutsätts
dock komma att tillgodoses.
Fritidsbåtsdirektivet
Utskottets förslag i korthet
Utskottet ser med tillfredsställelse på att det, enligt det nya
fritidsbåtsdirektivet, införs miljökrav i syfte att främja en hållbar
utveckling.
Riksdagen bör därför anta regeringens lagförslag. Den nya regleringen
gäller bara nya fritidsbåtar eller motorer som har genomgått omfattande
förändringar. Utskottet förutsätter att fortsatta överväganden sker av
hur befintlig fritidsbåtstrafik kan förbättras i miljöhänseende.
Propositionen
Europaparlamentets och rådets direktiv 94/25/EG om tillnärmning av
medlemsstaternas lagar och andra författningar i fråga om fritidsbåtar
(fritidsbåtsdirektivet) innehåller bestämmelser om säkerhets- och miljökrav
på fritidsbåtar och viss utrustning som hör till fritidsbåtar. Direktivet
fastställer vilka krav avseende säkerhet, hälsa, miljö- och konsumentskydd,
s.k. väsentliga krav, som medlemsstaterna skall ställa på fritidsbåtar
och den utrustning som omfattas av direktivet. Kraven skall vara uppfyllda
när produkterna släpps ut på marknaden. Båtar och utrustning som uppfyller
kraven skall också CE-märkas. Syftet med direktivet är att åstadkomma
enhetliga krav och därigenom undanröja handelshinder och ojämna
konkurrensvillkor samt underlätta fri rörlighet för de produkter som omfattas
av direktivet.
I juni 2003 antog Europaparlamentet och rådet direktivet 2003/44/EG om
ändringar i fritidsbåtsdirektivet. Genom detta införs nya krav i fråga om
buller och avgaser, och vissa produkter skall uppfylla väsentliga säkerhets-
och miljökrav även efter det att de genomgått omfattande förändringar.
Enligt propositionen bör den nationella lagstiftningen kompletteras för
att direktivet skall bli genomfört. Nedan presenteras regeringens förslag
till sådana lagändringar.
Fritidsbåtslagens tillämpningsområde
Genom direktivet 2003/44/EG om ändring i fritidsbåtsdirektivet kommer
även vattenskotrar samt motorer som driver eller är avsedda att driva
fritidsbåtar eller vattenskotrar att omfattas av fritidsbåtsdirektivet.
Den övriga utrustning som omfattas av direktivet begränsas efter ändringen
heller inte till utrustning för fritidsbåtar, utan kan även gälla utrustning
för vattenskotrar. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att
tillämpningsområdet
för lagen (1996:18) om vissa säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar
utvidgas så att det även omfattar vattenskotrar samt motorer som driver
eller är avsedda att driva fritidsbåtar eller vattenskotrar.
Nya definitioner
Enligt propositionen medför ändringarna i fritidsbåtsdirektivet ett behov
av att vissa centrala begrepp i lagen (1996:18) om vissa säkerhets- och
miljökrav på fritidsbåtar (fritidsbåtslagen) definieras. Det gäller
vattenskoter, tillverkare och representant. Regeringen föreslår därför att
i lagen (1996:18) om vissa säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar införs
definitioner av vattenskoter, tillverkare och representant.
Krav efter omfattande förändringar
Av propositionen framgår att av 2 § första stycket lagen (1996:18) om
vissa säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar (fritidsbåtslagen) skall
de produkter som omfattas av lagen uppfylla väsentliga säkerhets- och
miljökrav när de släpps ut på marknaden. Genom ändringsdirektivet 2003/44/EG
tillförs fritidsbåtsdirektivet väsentliga krav beträffande motorers
avgasutsläpp och beträffande bullernivåer.
Produkterna som omfattas av fritidsbåtslagen skall enligt nuvarande
reglering uppfylla de föreskrivna kraven när de släpps ut på marknaden.
Enligt ändringsdirektivet skall vissa produkter även uppfylla vissa angivna
krav när de har genomgått omfattande förändringar. Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer föreslås därför bemyndigas att meddela
föreskrifter om att vissa produkter skall uppfylla väsentliga säkerhets-
och miljökrav när de släpps ut på marknaden eller tas i bruk efter att ha
genomgått omfattande förändringar. Produkten skall då även bära en
CE-märkning.
Ansvarig för att uppfylla väsentliga krav
Efter det att en produkt har genomgått omfattande förändringar skall den
som för egen räkning förändrat eller låtit förändra produkten vara ansvarig
för att föreskrivna krav är uppfyllda.
Tillverkaren av en produkt och den som är ansvarig för att föreskrivna
krav är uppfyllda efter en omfattande förändring skall till en representant
kunna överlåta ansvaret för att produkten uppfyller kraven. Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer skall få meddela föreskrifter
om vilka krav representanten skall uppfylla.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall även få
meddela föreskrifter om att någon annan än vad som i övrigt framgår av
lagen (1996:18) om vissa säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar får
överta ansvar enligt den lagen.
Tillsyn
Fritidsbåtsdirektivet är ett s.k. nya metoden-direktiv, vilket innebär
att tillsyn av de produkter som omfattas av direktivet skall ske genom
marknadskontroll. Sjöfartsverket har bedrivit marknadskontroll av
fritidsbåtar och sådan utrustning som omfattas av lagen (1996:18) om vissa
säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar (fritidsbåtslagen) sedan lagens
ikraftträdande i juni 1996.
Produkter som är CE-märkta men som ändå kan äventyra hälsan och säkerheten
för personer, egendom eller miljö skall enligt artikel 7 i fritidsbåtsdirektivet
återkallas från marknaden. Efter det att medlemsstaten vidtagit åtgärder
skall kommissionen genast underrättas och ett särskilt förfarande vidtas.
Eftersom fler produkter än tidigare skall CE-märkas enligt ändringsdirektivet
måste 5 § fritidsbåtslagen ändras så att alla de aktuella produkterna
omfattas. Vidare föreslår regeringen att det införs en möjlighet att ålägga
importören skyldighet att återkalla en produkt från marknaden m.m., för
det fall att tillverkaren inte har sitt säte i Sverige.
De avgifter för tillsyn och annan kontroll som Sjöfartsverket får föreskriva
om enligt 6 § fritidsbåtslagen föreslås även få tas ut när en produkt
släpps ut på marknaden eller tas i bruk efter det att den har genomgått
omfattande förändringar.
Motionsförslag
Kerstin Heinemann (fp) konstaterar i motion 2003/04:T279 att ännu en sommar
är förbi då människor och djur har utsatts för kraftiga bullerstörningar
orsakade av båtar utrustade med t.ex. V 8-motorer helt utan ljuddämpare.
Dessa båtar åstadkommer en helt oacceptabel bullernivå i våra kanske
känsligaste miljöer. Motsvarande bullernivå accepteras inte intill våra
vägar. Det är enligt motionären nu dags att bullerregler motsvarande de
som finns på land införs även till sjöss.
I motion 2003/04:T517 av Eva Arvidsson och Inger Nordlander (båda s)
uppmärksammas att i landets skärgårdar och utmed våra kuster sprids snabbt
nya former av motoriserade verksamheter. Dessa verksamheter medför ofta
betydande problem. Det kan handla om s.k. RIB-båtar (plastskrov med
gummikrage), vilka erbjuder charter- och äventyrsresor för företag och
privatpersoner i skärgårdarna i farter upp till 60 knop. Det kan också
gälla vattenskotrar, små flytetyg med ytterst ringa djupgående, men kapabla
till höga farter, ofta 30-40 knop. Härvid uppstår också betydande
bullerproblem. Dessutom uppstår problem för fiskföryngring i grunda vikar och
åar där dessa flytetyg kan röra sig fritt samt även för sjöfågel vars
ungflockar lätt kan skingras. Det börjar vidare bli allt vanligare med s.
k. offshore-båtar, snabba havsgående båtar som är goda för 40-50 knop
eller mer. Då dessa båtar av effektskäl ofta helt saknar ljuddämpare kan
bullret enligt motionärerna bli helt öronbedövande. Buller i skärgårdar
och utmed våra kuster är ett alltmer ökande problem och ett problem som
kan förväntas öka ännu mer i framtiden. Frågan om gränser för buller till
sjöss bör därför utredas och förslagen bör omfatta såväl nya som befintliga
båtar.
Utskottets ställningstagande
Enligt riksdagens transportpolitiska mål skall transportsystemets utformning
och funktion anpassas till kraven på god och hälsosam livsmiljö för alla,
där natur- och kulturmiljö skyddas mot skador och god hushållning med
mark, vatten, energi och andra naturresurser främjas. Utskottet ser mot
den bakgrunden det som viktigt att fritidsbåtstrafikens miljökonsekvenser
beaktas i syfte att främja en hållbar utveckling.
Utskottet har också tidigare särskilt framhållit vikten av att åtgärder
vidtas mot buller till sjöss. I utskottets betänkande våren 2003 om
sjösäkerhet konstaterades att åtgärder mot buller kan genomföras på i princip
två sätt (bet. 2002/03:TU5).
Den ena typen av åtgärd är att hindra eller minska bullret genom
trafikrestriktioner. När det gäller trafiken till sjöss kan vissa åtgärder
vidtas på grundval av sjötrafikförordningen (1986:300). Enligt denna får
länsstyrelsen - efter samråd med Sjöfartsverket - meddela föreskrifter om
t.ex. fartbegränsning eller begränsning i rätten att utnyttja vattenområde
för båttävling, vattenskidåkning, dykning eller liknande sporter i Sveriges
sjöterritorium. Vidare får länsstyrelsen - efter samråd med Sjöfartsverket
- meddela föreskrifter om andra begränsningar och förbud som avser rätten
att använda ett vattenområde i Sveriges sjöterritorium för trafik med
fartyg, om föreskriften behövs från miljösynpunkt eller av andra säkerhetsskäl
än dem som anges i förordningens inledning. Om en sådan föreskrift har
betydelse från miljösynpunkt eller för trafiken med fritidsbåtar och om
den är av principiell natur, skall samråd ske även med Naturvårdsverket.
Innan en föreskrift meddelas skall, om det behövs, vederbörande kommun,
farvattnets trafikanter och övriga intressenter ges tillfälle att yttra
sig. Härutöver finns en möjlighet till att förklara ett område som ett s.
k. tyst område.
Den andra typen av åtgärd är att utfärda regler som gäller själva källan
till bullret, dvs. i det här fallet själva fritidsbåten och dess motor.
I sammanhanget finns skäl att framhålla det harmoniseringsarbete som
pågår inom EU och som gäller bl.a. typgodkännanden av båtmotorer. Utskottet
menar emellertid att denna metod inte alltid ger tillräckligt resultat;
i varje fall är det fråga om ett arbete på lång sikt. Samtidigt finns det
risk för att resultatet i form av standarder etc. blir överspelat av den
tekniska utvecklingen när föreskrifterna väl träder i kraft.
Utskottet förutsatte mot denna bakgrund att regeringen arbetade aktivt,
såväl på EU-nivå som på nationell nivå, för att bullernivåerna i våra
vatten så långt detta är möjligt begränsas till en miljömässigt rimlig
nivå.
Utskottet ser därför med tillfredsställelse på att det enligt det nya
fritidsbåtsdirektivet införs miljökrav i syfte att främja en hållbar
utveckling. De positiva effekterna i miljöhänseende kommer att märkas
allteftersom de äldre båtmotorerna byts ut mot nya, vilket kommer att ta
sin tid. Utskottet anser mot denna bakgrund att det är betydelsefullt att
även frågor om att främja en säker och miljömässigt hållbar utveckling
för befintliga fritidsbåtar ägnas uppmärksamhet så att de problem som
redovisats i de nu behandlade motionerna kan motverkas effektivt.
I sammanhanget kan erinras om att riksdagen tidigare har godkänt ett system
med 15 miljökvalitetsmål samt åtgärder och strategier för att nå dessa
miljökvalitetsmål. Det övergripande syftet med miljökvalitetsmålen är att
till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen
i Sverige är lösta. När det gäller miljökvalitetsmålet Hav i balans och
levande kust och skärgård gäller som delmål att buller och andra störningar
från båttrafik skall vara försumbara inom särskilt känsliga och utpekade
skärgårds- och kustområden senast år 2010.
Utskottet vill vidare hänvisa till sitt ställningstagande våren 2003 där
det förutsattes att regeringen återkommer till riksdagen med en samlad
redovisning av vidtagna och planerade insatser för att främja en säker
och miljömässigt hållbar utveckling av fritidsbåtstrafiken. I enlighet
med detta ställningstagande förutsätts regeringen återkomma till riksdagen
med den efterlysta redovisningen av vidtagna och planerade insatser på
området.
Med det sagda anser utskottet att syftet med motionerna 2003/04:T279 (fp)
och 2003/04:T517 (s) till väsentlig del blir tillgodosedda; de avstyrks
följaktligen. Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund regeringens förslag
om lag om ändring i lagen (1996:18) om vissa säkerhets- och miljökrav på
fritidsbåtar.
Båtförarutbildning
Utskottets förslag i korthet
Utskottet ser positivt på att frågan om utbildning och förarbevis för
fritidsbåtar blir föremål för överväganden i syfte att främja en fortsatt
utveckling av fritidsbåtstrafiken i former som tryggar en hög grad av
säkerhet. Utskottet avstyrker mot denna bakgrund två motionsförslag.
Motionsförslag
Olle Sandahl och Johnny Gylling (båda kd) konstaterar i motion 2003/04:T312
att antalet snabba fritidsbåtar har ökat markant i Sverige under de senaste
tio åren. För närvarande finns dock i Sverige inga krav på särskild
kompetens eller lägsta ålder för att få framföra en båt som har en längd
understigande 12 meter eller en bredd mindre än 4 meter. Detta gäller
oavsett toppfart, motorstyrka och deplacement. Behovet av utbildning har
sedan länge noterats av de ideella båtorganisationerna. Nämnden för
båtlivsutbildning har tillsammans med Sjöfartsverket sedan lång tid, på ett
förtjänstfullt sätt, organiserat utbildning och examinerat ett mycket
stort antal båtlivsutövare till förarbevis. Enligt motionen uppskattas
denna utbildning av försäkringsbolag som ger premiereduktion för
försäkringstagare med denna utbildning. Utbildningen har hög ambition och är
relativt omfattande och innehåller moment som kanske inte är absolut
motiverade för en obligatorisk utbildning. En ny skisserad utbildning bör
enligt motionärerna vara inklusiv till sin karaktär och innehålla betydande
moment av kultur- och attitydöverföring. Kostnaden måste hållas så låg
att medborgarens ekonomi inte kommer att utgöra nya hinder för ett
friluftsliv till sjöss. Självklart måste också rättssäkerheten garanteras
genom överklaganderätt vid t.ex. misslyckad examination och indragning av
tillstånd.
I motionen erinras vidare om att de övervakande myndigheterna, polis och
kustbevakning, sedan länge har krävt ett "körkort" på sjön. Den första
vinsten skulle givetvis vara att ökad kompetens omedelbart förebygger
sjöolyckor och höjer säkerheten. Dessutom skulle ett obligatoriskt förarbevis,
i någon form, skapa möjligheter för ingripande mot båtlivsutövare som
struntar i sjövägsregler och uppträder hänsynslöst på sjön.
Motionärerna understryker även att det svenska båtlivet inte är homogent
utan innebär en komplicerad blandning av alla typer av fartyg, allt från
segelbrädor och kanoter till stora och dyrbara motorkryssare. Det är därför
en mycket grannlaga uppgift att avväga olika aspekter och intressen inför
införande av ett obligatoriskt "båtkörkort". En tänkbar utgångspunkt är
att tillämpa de internationella sjövägsreglernas gränser och tillämpa
"7-gränsen". En högst 7 meters båt som gör högst 7 knop skulle då vara
körkortsfri.
En obligatorisk båtförarutbildning bör enligt motionen begränsas till en
grundläggande nivå. Det är enligt motionärernas mening naturligt att
utforma regelverk i nära samråd med företrädare för båthobbyn. Uppdraget
att utfärda båtkort kan lämpligen ges till en eller flera oberoende och
ideella organisationer, t.ex. Nämnden för båtlivsutbildning. Utbildningen
kan, enligt fastställda direktiv, bedrivas av de instanser som redan i
dag sköter om förarbevisutbildningen, dvs. kursinstitut, båtklubbar,
frivilliga krafter m.fl.
Tina Ackefoft (fp) framhåller i motion 2003/04:T533 att det de senaste
decennierna har skett en befolkningsexplosion till sjöss. Att så många
medborgare har lust och möjlighet att tillbringa fritiden till sjöss är
glädjande, men den ökande trängseln, och i vissa fall den direkta
okunnigheten i våra farleder och hamnar, medför också vissa problem. Eftersom
det knappast är farkosterna i sig som uppför sig med dåligt omdöme eller
utan kunskap för gällande regler, löser man knappast problemet med att
förbjuda vissa typer av farkoster, utan genom utbildning av förarna.
Motionären påtalar vidare att Sverige under sommaren 2003 fick bakläxa av
EG-kommissionen för sitt försök att förbjuda sjöskotrar i svenska farvatten.
Ett obligatoriskt förarbevis skulle förhoppningsvis också lösa problemen
med den typen av "buskörning" med sjöskoter, såväl som med andra fordon.
Om förarbeviset dessutom kopplas till en obligatorisk ansvarsförsäkring
torde sjötrafikanterna enligt motionen bli mer kunniga och hänsynsfulla.

Utskottets ställningstagande
Utskottet har i olika sammanhang betonat vikten av en hög trafiksäkerhet.
Detta gäller även för fritidsbåtstrafiken. Såväl antalet omkomna som
antalet olyckor med dödlig utgång när det gäller fritidsbåtstrafiken har
minskat sedan början av 1990-talet. Mellan 1991 och 2001 har antalet
omkomna minskat från 80 till 48, och antalet olyckor från 68 till 42.
Nedgången har fortsatt och för 2003 beräknas antalet omkomna till 39 och
antalet olyckor med dödlig utgång till 35. Nästan 35 % av de omkomna
förolyckades i skärgården, drygt 40 % i insjöar och ca 15 % i älvar och
åar. När det gäller åldersfördelningen beräknas drygt 60 % av de omkomna
vara i åldern 40-69 år. Det finns inte någon heltäckande kartläggning av
orsakerna till olika typer av olyckor med fritidsbåtar. Ett stort antal
olyckor bedöms dock ha samband med alkoholpåverkan.
Utskottet ser positivt på den förbättrade olycksstatistiken. Ändå finns
det anledning att ta de olyckor som inträffat på stort allvar och försöka
göra allt för att förhindra att nya olyckor inträffar. De ökande hastigheterna
till sjöss och den ökande omfattningen av trafiken under vissa perioder
ställer, som motionärerna påpekar, stora krav på reaktionssnabbhet och
omdöme - särskilt hos förare av de stora och snabba motorbåtarna.
I de aktuella motionerna finns förslag om att införa någon form av
obligatorium för båtförarutbildning. På Båttinget 2004 har också denna fråga
behandlats. I sammanhanget hänvisas till att samhället när det gäller
andra färdmedel, som för t.ex. mopeder och snöskoter, föreskriver att
vissa grundläggande kompetenskrav skall vara uppfyllda.
Enligt utskottets bedömning krävs det ansvar, omdöme och hänsyn av förare
av fritidsbåtar. Utskottet ser därför positivt på den frivilliga utbildning
som många förare av fritidsbåtar redan i dag skaffar sig. Genom den
verksamhet som Nämnden för båtlivsutbildning fastställer förutsättningar
och kunskapskrav för utbildar sig årligen 8 000-9 000 personer i Sverige
för att få ett förarintyg. Detta förarintyg visar att innehavaren vid
prövning har befunnits ha teoretiska kunskaper om sjövägsregler, navigation,
båtlivskunskap m.m., för att föra fritidsbåt inomskärs och i skyddade
vatten.
Utskottet vill vidare i sammanhanget hänvisa till att Sjöfartsverket i
januari 2003 fick regeringens uppdrag att utreda förutsättningarna för
ett fritidsbåtsregister. Sjöfartsverket skulle även undersöka i vilken
omfattning fritidsbåtar omfattas av ansvarsförsäkring och särskilt belysa
nyttan av ett fritidsbåtsregister ur ett sjösäkerhets- och ordningsperspektiv.
Uppdraget redovisades till regeringen den 20 oktober 2003.
Vid sidan av frågan om ett register har Sjöfartsverket i sin utredning
även tagit upp frågan om åldersgräns och behörighetskrav i form av ett
förarbevis från sjösäkerhetssynpunkt. En obligatorisk utbildning med
efterföljande förarbevis skulle enligt Sjöfartsverket bidra till riksdagens
långsiktiga mål att halvera antalet allvarliga olyckor till sjöss fram
till 2007. En obligatorisk ansvarsförsäkring bör enligt verket i första
hand inriktas på större och snabbare båtar. Sjöfartsverkets utredning har
nyligen remissbehandlats och bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Enligt utskottets mening är det för sjösäkerheten viktigt att förare av
fritidsbåtar besitter nödvändig kompetens. Utskottet ser därför positivt
på att frågan om förarbevis blir föremål för överväganden i syfte att
främja en fortsatt utveckling av fritidsbåtstrafiken i former som tryggar
en hög grad av säkerhet. I avvaktan på förutsatt beredning av Sjöfartsverkets
förslag är utskottet inte nu berett förorda någon åtgärd med anledning av
de aktuella motionerna. Följaktligen avstyrks motionerna 2003/04:T312
(kd) och 2003/04:T533 (fp).
Hastighetsbegränsning av farleder
Utskottets förslag i korthet
Med hänvisning till gällande regelverk bör riksdagen avslå ett motionsförslag
om hastighetsbegränsning av farleder.
Motionsförslag
Carl-Axel Roslund (m) framhåller i motion 2003/04:T232 att framförandet
av en fritidsbåt ställer stora krav på gott omdöme, särskilt i trånga
passager. Tyvärr visar det sig i takt med att fritidsbåtarna blir både
motorstarkare och snabbare att det alltför ofta brister i omdöme hos den
som framför fartyget. Att fara fram genom trånga sund i alltför hög fart
tycks ha blivit en sport, till men och fara för omgivande båtar, både i
form av direkt kollisionsrisk och genom kraftiga vågsvall.
Sverige har gott om skärgård och många trånga farleder där trafiken av
fritidsbåtar är stor. De höga farterna utgör en ständig risk för olyckor.
Att hastighetsbegränsa dessa farleder kan komma till rätta med problemet.
Fartgränsen kan annonseras genom en särskild färgmarkering på befintliga
sjömärken eller genom ett särskilt sjömärke och införas i sjökorten. Ett
system för "klassning" av farleder, med åtföljande fartgräns, bör därför
enligt motionären införas för att stävja det riskfyllda ofoget med höga
hastigheter i trånga farleder till sjöss.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion 2003/04:T232
om vikten av väl avvägda hastighetsregler i farleder. Enligt gällande
regelverk är det länsstyrelsen som enligt sjötrafikförordningen (1986:300),
efter samråd med Sjöfartsverket, får meddela föreskrifter om fartbegränsning
för bl.a. farleder. Om en sådan föreskrift har betydelse från miljösynpunkt
eller för trafiken med fritidsbåtar och om den är av principiell natur
skall samråd även ske med Naturvårdsverket. Vidare gäller enligt
sjötrafikförordningen att Sjöfartsverket fastställer utformningen och
användningen
av sjövägmärken. Regelverket innebär även att den myndighet som meddelar
föreskrifter får besluta att sjövägsmärken skall sättas upp och var detta
skall ske.
Utskottet förutsätter att gällande regelverk utformas med omsorg om miljö
och säkerhet. Vidare är det viktigt att meddelanden om gällande
hastighetsregler utformas på ett sådant sätt att informationen tillgängliggörs
på ett effektivt sätt. Med hänvisning till det anförda avstyrks motion
2003/04:T232 (m).

Särskilt yttrande
Utskottets beredning av ärendet har föranlett följande särskilda yttrande.
I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut
som behandlas i avsnittet.

Övervakningsdirektivet, punkt 1 (m, fp, kd, c)
Elizabeth Nyström (m), Erling Bager (fp), Johnny Gylling (kd), Jan-Evert
Rådhström (m), Runar Patriksson (fp), Sven Bergström (c) och Björn Hamilton
(m) anför:

Vi har inga erinringar mot regeringens lagförslag i syfte att genomföra
övervakningsdirektivet. Däremot kan regeringen kritiseras för att man
inte i tid har efterkommit EU:s krav på att peka ut och förbereda nödhamnar
som skall användas vid oljeolyckor - det var just bristen på förberedda
nödhamnar som gjorde Prestigeolyckan norr om Spanien till en sådan katastrof.
Enligt vår mening är det viktigt för statens trovärdighet att viktiga
förändringar av säkerhetslagstiftningen inom sjöfartsområdet genomförs
inom den tidsfrist som Sverige gemensamt med andra stater i EU har kommit
överens om, vilket var syftet med motion 2003/04:T1 (fp). Vi hälsar därför
med tillfredsställelse att ett enigt utskott nu betonar att regeringens
fortsatta översyn av dessa frågor måste genomföras skyndsamt. Riksdagen
har därmed ett ansvar att följa upp att så sker. Som Sjöfartsverket i
samråd med Kustbevakningen i en skrivelse till regeringen den 28 april
2003 redovisat finns det också fortfarande lagstiftningsfrågor när det
gäller nödhamnsfrågan som bör bli föremål för ytterligare prövning.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2003/04:88 Övervakning av sjötrafiken m.m.:
Riksdagen antar regeringens förslag till
lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364),
lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg,

lag om ändring i lagen (1996:18) om vissa säkerhets- och miljökrav på
fritidsbåtar.
Följdmotion
2003/04:T1 av Erling Bager m.fl. (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om fartyg i nöd.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003
2003/04:T232 av Carl-Axel Roslund (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att låta klassificera trånga sjöfarleder och hastighetsbegränsa
dem.
2003/04:T279 av Kerstin Heinemann (fp):
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om införande av
bullerregler till sjöss i enlighet med vad som anförs i motionen.
2003/04:T312 av Olle Sandahl och Johnny Gylling (båda kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om att tillsätta en utredning i syfte att förbereda en obligatorisk
båtförarutbildning.
2003/04:T517 av Eva Arvidsson och Inger Nordlander (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs
om en översyn av gränser för buller till sjöss.
2003/04:T533 av Tina Acketoft (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om obligatoriskt förarbevis för framförande av farkost till sjöss.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om obligatorisk ansvarsförsäkring för framförande av farkost till
sjöss.

Bilaga 2
Regeringens lagförslag