Polisfrågor

Betänkande 1997/98:JuU18

Justitieutskottets betänkande 1997/98:JUU18

Polisfrågor

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1997/98
JuU18

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal motioner från den allmänna
motionstiden som rör olika frågor med anknytning till polisväsendet. Med
anledning av motionsyrkanden rörande tårgas- och pepparspray föreslår utskottet
ett tillkännagivande till regeringen om att en utvärdering av
försöksverksamheten med användandet av sådana skyddssprayer bör presenteras
snarast. Vidare föreslår utskottet ett tillkännagivande rörande innehållet i
det maskinläsbara fältet i passets personsida.
Övriga motionsyrkanden avslås. I ärendet föreligger sju reservationer.

Motionerna

1997/98:Ju209 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till passhantering i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1997/98:Ju210 av Eva Goës och Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det skall
vara helt gratis att anordna offentliga möten, hålla torgtal, anordna
demonstrationer o d.
1997/98:Ju213 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Rikspolisstyrelsen bör få i uppgift att tillse att alla
polisdistrikt upprättar en handlingsplan/samarbetsplan för försvunna personer,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Rikspolisstyrelsen bör få i uppgift att bygga upp en
erfarenhetsbank på datorn som alla polisdistrikt kan ta del av.
1997/98:Ju215 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredningen av brott
begångna av poliser i tjänsten.
1997/98:Ju217 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kommitté med
uppdrag att utreda polisvåldet och komma med förslag till åtgärder.
1997/98:Ju221 av Alice Åström m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en parlamentariskt tillsatt utredning om samordning av Säpos och den
öppna polisens verksamhet.
1997/98:Ju225 av Carin Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av aktiv
uppföljning av det internationella standardarbetet för pass, med särskild
bevakning av speciellt svenska krav vad gäller de för namnskrivning behövliga
bokstäverna.
1997/98:Ju228 av Elving Andersson och Anders Svärd (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om parlamentarisk utredning om styrningen av framtidens polisarbete,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kommunalisering av väsentliga delar av polisväsendet främst för
att bekämpa vardagsbrottsligheten.
1997/98:Ju706 av Elizabeth Nyström (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att innehav av pepparspray blir tillåtet i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1997/98:Ju715 av Ulla Löfgren (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om vapenlagen.
1997/98:Ju717 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av skärpning av reglerna för vapeninnehav m.m.
1997/98:Ju719 av Hans Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om framkomligheten för synskadade.
1997/98:Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vapenlagen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbud mot att medföra skjutvapen på de platser som anges i
knivlagen.
1997/98:Ju917 av Ingbritt Irhammar och andre vice talman Görel Thurdin (c) vari
yrkas
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att försöksverksamheten med möjlighet att inneha tårgassprej måste
utökas och utvärderas liksom frågan om ett enklare licensförfarande för att få
inneha tårgassprej.
1997/98:Ju925 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i polislagen
att det klart framgår att ledamöter från samtliga av de till kommunen valda
partierna skall finnas representerade i polisstyrelser och polisnämnder.
1997/98:So653 av Chatrine Pålsson och Rolf Åbjörnsson (kd) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det ökade antalet brott mot vapenlagen och antalet olaga innehav av
vapen.
1997/98:Ub255 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett anpassat polisförhör.

Utskottet

Inledning
I detta betänkande behandlar utskottet ett antal motioner från den allmänna
motionstiden som rör olika frågor med anknytning till polisväsendet.

Översyn av Säkerhetspolisens organisation och verksamhet
I motion Ju221 (v) begär motionärerna att den översyn om samordning av
Säkerhetspolisens och den öppna polisens verksamhet som aviseras i årets
budgetproposition skall göras av en parlamentariskt sammansatt utredning. I
denna del anförs i budgetpropositionen (prop. 1997/98:1 utg.omr. 4 avsnitt
3.4.6) att Säkerhetspolisen i vissa fall har anledning att samarbeta med den
öppna polisen, särskilt med Rikskriminalpolisen. Det gäller bl.a. utredning av
terroristverksamhet och brott med anknytning till våldsbenägna
extremistorganisationer. Denna del av verksamheten har blivit förhållandevis
mera framträdande efter det kalla krigets slut. Rikskriminalpolisen å sin sida
har fått anledning att utveckla arbetsmetoder som har viss beröring med
säkerhetspolisiära arbetssätt, särskilt kriminalunderrättelseverksamhet. Detta
beror på att den internationella brottsligheten under senare år har blivit
alltmera kvalificerad och i många fall bedrivs av välorganiserade kriminella
strukturer som kräver ett mycket kvalificerat polisarbete för att kunna
bekämpas med framgång.
Regeringen aviserar alltså i propositionen att den har för avsikt att
undersöka om ett behov av en ökad samordning mellan Säkerhetspolisen och den
öppna polisen föreligger och vilka åtgärder som i så fall är motiverade. I
motion Ju221 (v) anser motionärerna som framgått att en parlamentarisk
utredning bör få till uppgift att se över denna samordning.
Enligt vad utskottet inhämtat bereds frågan om formerna för ett uppdrag inom
Justitiedepartementet.
Enligt utskottets mening finns det skäl att överväga på vilket sätt och i
vilka former en översyn bör göras. Utskottet ser därför inte anledning att
föregripa den pågående beredningen. Bifall till motion Ju221 avstyrks.

Polisväsendets ledningsorganisation
I budgetpropositionen för innevarande år aviserade regeringen att den hade för
avsikt att under hösten 1997 tillsätta en utredning med uppgift att se över
polisväsendets styrsystem och skapa en enkel, entydig och därmed effektivare
och mer ändamålsenlig beslutsstruktur (prop. 1997/98:1 utg.omr. 4 avsnitt
3.4.5). Utredningen skulle enligt propositionen i sitt organisationsförslag
ange vilken roll och vilket ansvar de förtroendevalda skall ha på olika nivåer
samt lämna förslag på hur ledamöterna i dessa organ bör utses.
I motion Ju228 (c) anförs att utredningen om polisväsendets
ledningsorganisation bör vara parlamentarisk och få sådana resurser och en
sådan tidtabell att den kan göra ett genomgripande och brett förankrat arbete.
Vidare yrkas i motion Ju925 (mp) att polislagen skall ändras så att det klart
framgår att ledamöter från samtliga av de till kommunen valda partierna skall
finnas representerade i polisstyrelser och polisnämnder.
Regeringen har efter det att motionerna väcktes tillsatt kommittén om översyn
av polisväsendets ledningsorganisation (dir. 1997:121) med det uppdrag som
aviserades i budgetpropositionen. Kommittén är parlamentarisk och uppdraget
skall redovisas till regeringen senast den 2 juni i år.
Genom att ovannämnda kommitté nu tillsatts får motion Ju228 i denna del
enligt utskottets mening anses vara tillgodosedd. Bifall till motionen
avstyrks. Såvitt gäller representationen i styrelser och nämnder anser
utskottet att utredningsarbetet bör avvaktas och avstyrker bifall till motion
Ju925 i nu aktuell del.
I motion Ju228 yrkas även att det i direktiven till utredningen bör anges att
en kommunalisering av ordningspolisen skall belysas.
Frågan om en kommunalisering av polisen omfattas inte av utredningens
uppdrag. I sitt betänkande 1994/95:JuU14 behandlade utskottet en motion med
förslag till lagändringar för att möjliggöra införandet av en kommunal
gatupolis. Utskottet förklarade att det inte var berett att frångå principen
att polisverksamheten är en statlig angelägenhet (bet. s. 7).
Utskottet har inte någon annan ståndpunkt i dag och avstyrker bifall till
motion Ju228 i denna del.

Interna utredningar inom polisväsendet
I motion Ju215 (s) anförs att någon annan instans än polisen bör utreda de
brott som poliser misstänks för; frågan om det krävs en ny myndighet eller om
sådana utredningar kan utföras av någon befintlig myndighet bör ses över.
Enligt motion Ju217 (mp) bör en parlamentariskt sammansatt kommitté tillsättas
för att utreda de våldsbrott poliser anmäls för och komma med förslag till
åtgärder; bl.a. nämns att all misstanke om polisvåld måste utredas av en från
polisen fristående instans.
Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen gav den 30 oktober 1996 en särskilt
förordnad utredare i uppdrag att leda en utredning för en översyn av det
interna kontrollsystemet inom åklagar- och polisverksamheten. I översynen
ingick att göra en kartläggning och utvärdering av det nuvarande systemet för
att förebygga och upptäcka brott och andra förhållanden som utan att direkt
utgöra brott kan vara ägnade att rubba förtroendet för integriteten i den
brottsutredande verksamheten. I uppdraget ingick också att granska formerna för
handläggningen av interna brottsutredningar och lägga fram förslag till de
förbättringar som kan anses påkallade (RÅ dnr 1996/1649, RPS dnr VKL-793-
4681/96).
Utredaren avlämnade i april 1997 sin rapport Internkontroll till
Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen. Inledningsvis kan sägas att utredaren
inte funnit annat än att den nuvarande internkontrollen hos polis och åklagare
hittills fungerat i stort sett väl, men att det ändå finns anledning att stärka
den interna kontrollen. Utredaren har i rapporten tagit upp frågor om en
författningsmässigt reglerad internkontroll, chefsansvar, utbildning, ett ökat
säkerhetsmedvetande, bisysslor samt tillsyn och inspektion.
Frågan om interna brottsutredningar har behandlats särskilt. Utifrån de
möjligheter som finns att granska och bedöma den gällande utredningsordningen
har utredaren antecknat, att objektivt sett håller verksamheten hög, eller rent
av mycket hög, kvalitet och uppfyller väl de krav som kan ställas. Efter en
genomgång av olika möjligheter till att förändra och förbättra det nuvarande
systemet för interna brottsutredningar har utredningen - som inte funnit skäl
för en genomgripande förändring - stannat för att föreslå ett visst
centraliserat samordningsansvar samt att förorda att arbetet vid de länsvisa
utredningsenheterna inom polisen koncentreras inom de sju åklagarregionerna.
Med förslaget pekar utredningen på möjligheten att genom i första hand
administrativa förändringar nå en ökad samordning och effektivitet i arbetet.
Detta innebär att utredningen funnit att den organisation som nu finns för
interna brottsutredningar i huvudsak bör bestå.
Rapporten har sänts på remiss till bl.a. samtliga åklagarmyndigheter och ett
antal polismyndigheter och bereds nu vidare inom Riksåklagaren och
Rikspolisstyrelsen.
Utskottet konstaterar att frågan om att lägga utredningar om anmälningar mot
poliser på något annat organ än polis och åklagare nyligen varit föremål för
översyn och att beredningsarbete pågår. Resultatet av det pågående arbetet bör
enligt utskottets mening avvaktas. Utskottet avstyrker bifall till motionerna
Ju215 och Ju217.

Efterforskning av försvunna personer
I motion Ju213 (mp) anförs att Rikspolisstyrelsen bör få i uppgift dels att se
till att samtliga polisdistrikt upprättar en handlings- och samarbetsplan för
efterforskning av försvunna personer, dels att det byggs upp en datoriserad
erfarenhetsbank som samtliga polisdistrikt kan ta del av.
Rikspolisstyrelsen beslutade den 2 november 1994 att genomföra en utredning
avseende efterforskningsmetoder m.m. I utredningen, som antog namnet
Uppdragsgruppen för personefterforskning, har ingått representanter för
Rikspolisstyrelsen, den lokala polisorganisationen, Räddningsverket och
Civilförsvarsförbundet. I sin rapport Efterforskning enligt
räddningstjänstlagen av försvunna personer som presenterades i februari 1997
(RPS Rapport 1997:1) redovisas förslag hur polisens efterforskning av försvunna
personer skall kunna effektiviseras. Särskild tonvikt läggs på planering -
bl.a. upprättande av en s.k. efterforskningsplan - och utnyttjande av
samhällets totala resurser, inklusive frivilliga. Uppföljning av insatser och
förebyggande arbete berörs också. Avslutningsvis rekommenderas i rapporten att
Rikspolisstyrelsen vidtar ett antal åtgärder i syfte att höja polisens
kompetens vid personefterforskning. Häribland nämns bl.a. att
Rikspolisstyrelsen i egenskap av nationell samordnare bör bevaka utvecklingen
inom och utom landet när det gäller teknik, taktik och övriga erfarenheter som
görs inom området för personefterforskning samt följa upp och bearbeta
efterforskningsfall statistiskt.
Rikspolisstyrelsen har funnit att rapporten innehåller flera intressanta
förslag och påpekanden som bör vidare bearbetas; i avvaktan på Rikspolisstyrel-
sens vidare åtgärder bör rapporten enligt styrelsen kunna utgöra en del av det
material som ingår i polismyndigheternas planering av insatser för
personefterforskning.
I april 1997 tillsattes en särskild grupp för genomförande av förslagen och
rekommendationerna i den ovannämnda rapporten samt i rapporten Översyn av
polisens fjällräddningsverksamhet. Genomförandegruppen skall initialt
presentera en handlingsplan för arbetet och därefter för varje förslag och
rekommendation föreslå hur genomförandet skall ske. Arbetet skall vara slutfört
senast den 30 april i år (RPS dnr POB-232-5692/94).
Utskottet konstaterar att ett omfattande arbete lagts ned på att förbättra
kunskapen och rutinerna kring efterforskning av försvunna personer. De förslag
till förbättringar som lagts fram håller nu också på att genomföras. Härigenom
anser utskottet att motion Ju213 får anses vara tillgodosedd.

Förhör med barn
I motion Ub255 (kd) om mobbning framförs att det krävs särskilt anpassade
polisförhör för de elever som skall höras som vittnen. Dessa elever måste kunna
känna sig trygga och polisen bör ha möjlighet att behandla deras uppgifter med
största diskretion. Vidare anförs att de elever som hotas före eller efter ett
förhör skall kunna få stöd.
I förundersökningskungörelsen (1947:948) finns särskilda bestämmelser om
förhör med barn. Förhör med någon som är under 18 år och som skall höras som
vittne, skall planeras och verkställas så att det inte uppkommer fara för att
den som förhörs tar skada. Det bör noga tillses att uppseende inte väcks kring
förhöret. Vidare får inte förhöret göras mera ingående än omständigheterna
kräver, och det bör äga rum endast en gång, såvida det inte främst med hänsyn
till den som förhörs är lämpligare att hålla flera förhör (17 §). Förhör med
barn skall enligt kungörelsen hållas av person med särskild fallenhet för
uppgiften (18 §). Är den som hörs under 15 år, bör den som har vårdnaden om
honom vara närvarande vid förhöret, om det kan ske utan men för utredningen (23
kap. 10 § rättegångsbalken).
Rikspolisstyrelsen har utfärdat allmänna råd om utredning av brott av barn
under 15 år m.m. (FAP 403-1). De avsnitt som rör frågor om förhör bör enligt de
allmänna råden i tillämpliga delar iakttas även vid förhör med barn som varit
vittne till brott.
I sammanhanget bör nämnas att brottsbalkens bestämmelse angående övergrepp i
rättssak blir tillämpliga om någon som avgett en utsaga vid ett polisförhör
hotas eller på annat sätt utsätts för lidande, skada eller olägenhet eller hot
härom (17 kap. 10 § brottsbalken).
Genom vad som anförts ovan om bestämmelserna om förhör med barn och de
allmänna råd som utarbetats härom anser utskottet att motion Ub255 i här
aktuell del får anses vara tillgodosedd. I sammanhanget kan avslutningsvis
nämnas att det ingår i Brottsofferutredningens uppdrag att se över frågor om
åtgärder med anledning av hot mot vittnen (dir. 1995:94).

Vapenbrott

Skärpning av vapenlagstiftningen
I ett antal motioner förekommer yrkanden om åtgärder mot illegal hantering av
vapen. I motion So653 (kd) anförs att det bör utredas varför vapenbrotten ökat
så att nödvändiga åtgärder kan vidtas mot denna typ av brottslighet. I motion
Ju717 (s) anförs att det redan nu finns underlag för att skärpa reglerna för
innehav m.m., varför vapenlagstiftningen bör bli föremål för en skyndsam
översyn och i motion Ju910 (c) begärs en noggrann och kontinuerlig uppföljning
av licensinnehav. Vidare anförs i sistnämnda motion att det bör förbjudas att
medföra skjutvapen på de platser som anges i knivlagen.
Enligt Rikspolisstyrelsens rapport Illegala vapen (RPS Rapport 1995:2) har
antalet illegala vapen ökat under 1990-talet. Grovt uppskattat fanns det då
rapporten presenterades i mars 1995 omkring 30 000 illegala skjutvapen i
Sverige.
Åtgärder mot olovligt innehav av vapen är av central betydelse inom ramen för
en bred satsning mot våldet i samhället. 1995 års vapenutredning (dir. 1995:39)
har därför i uppdrag att göra en genomgripande översyn av vapenlagstiftningen
med inriktning på att förebygga våldsbrott. I uppdraget ingår således bl.a. att
se över reglerna om handel med och innehav av skjutvapen. Utredningen har
avgett ett delbetänkande - Förbud mot vapen på allmän plats m.m. (SOU 1996:50)
- där utredningen bl.a. föreslår att det i knivförbudslagen (1988:254) upptagna
förbudet mot innehav av knivar m.m. skall omfatta även skjutvapen.
Vapenutredningens slutbetänkande väntas inom kort och delbetänkandet bereds i
Justitiedepartementet.
Utskottet hade i februari förra året att ta ställning till ett antal
motionsyrkanden angående vapenbrott, vilka delvis rörde samma frågeställningar
som nu är aktuella. I sitt betänkande anförde utskottet att Vapenutredningens
pågående arbete borde avvaktas (bet. 1996/97:JuU9). Vad gällde frågan om
knivlagens tillämplighet i rummet - dvs. om lagen gäller t.ex. på sjukhus och
socialkontor - ansåg utskottet att regeringen borde vidta åtgärder för att den
frågan får en särskild belysning vid beredningen av Vapenutredningens
betänkande. Riksdagen gav regeringen detta till känna.
Liksom tidigare anser utskottet att Vapenutredningens pågående arbete -
liksom beredningen av de båda betänkandena - bör avvaktas och avstyrker bifall
till motionerna So653, Ju717 och Ju910.

Vapenhandlartillstånd
Genom lagändringar som trädde i kraft den 1 juli 1992 skärptes bl.a. kraven för
att kunna få tillstånd att bedriva handel med vapen (prop. 1990/91:130, bet.
JuU33, rskr. 300, SFS 1991:1181). Vid sidan av de förutsättningar som tidigare
gällde för vapenhandlare att vara allmänt berättigad att driva handel och känd
för ordentlighet och pålitlighet infördes dessutom krav på såväl behövliga
kunskaper som att verksamheten skall bedrivas yrkesmässigt. Ett tungt vägande
skäl för att skärpa kriterierna för att bevilja vapenhandlartillstånd var att
det inte ansågs rimligt med mindre ingående prövning i dessa ärenden än i
ärenden om vapentillstånd för eget behov. Den aktuella bestämmelsen återfinns
nu i 2 kap. 10 § vapenlagen (1996:67). Ett tillstånd att driva handel med
skjutvapen får återkallas om tillståndshavaren inte längre driver yrkesmässig
handel (6 kap. 3 § b vapenlagen).
Ett krav på att en verksamhet skall vara yrkesmässig innebär ett krav på en
viss omfattning av en rörelse. Några tiotal transaktioner per år bör enligt
förarbetena kunna tjäna som lämplig riktlinje för kravet på yrkesmässighet vid
handel med vapen (prop. s. 39).
I Rikspolisstyrelsens allmänna råd (RPS FS 1996:6 FAP 551-3) sägs angående
kravet på yrkesmässighet att detta innebär att verksamheten skall vara
vinstinriktad och ha en viss varaktighet eller åtminstone vara inriktad på en
serie affärshändelser. Enligt de allmänna råden skall polismyndigheten göra en
prognos beträffande den tilltänka verksamheten och avgöra om det är fråga om en
seriös och yrkesmässig handelsverksamhet. Vid denna bedömning bör vägas in
omfattningen av verksamheten varvid några tiotal transaktioner per år torde
kunna vara ett nedre riktmärke. Den beräknade årsomsättningen bör också, enligt
de allmänna råden, stå i rimlig proportion till lagerhållningen. Uppgifter om
tilltänkt kundkrets, vilket utbud som planeras, i vilken affärslokal
verksamheten skall bedrivas, öppettider och finansiering är omständigheter som
bör beaktas.
Enligt motionären i Ju715 (m) innebär de nuvarande bestämmelserna att även
seriösa vapenhandlare - med färre transaktioner är 20 per år - får sina
tillstånd indragna. Enligt motionären är detta inte rimligt och kräver en
översyn av lagstiftningen.
Som nämnts i föregående avsnitt har Vapenutredningen i uppdrag att göra en
översyn av vapenlagen (dir. 1995:39). I uppdraget ingår sålunda även att
överväga frågor om tillstånd till handel med vapen. I likhet med vad utskottet
funnit beträffande frågor om skärpning av vapenlagstiftningen bör utredningens
arbete avvaktas. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju715.

Tårgas- och pepparspray
I motion Ju706 (m) yrkas att innehav av pepparspray bör tillåtas. I motion
Ju917 (c) anförs att försöksverksamheten med att förse hotade kvinnor med
skyddsspray bör utökas och utvärderas. Vidare bör frågan om ett enkelt
licensförfarande utredas.
Tårgasanordningar har sedan lång tid tillbaka omfattats av vapenlagen
(1996:67) och varit underkastade samma krav på tillstånd m.m. som skjutvapen. I
förarbetena till den nya vapenlagen, som trädde i kraft år 1996, ansåg
regeringen det saknas skäl att i det sammanhanget överväga att ändra denna
ordning. Även om risken är liten att någon skall tillfogas allvarliga skador av
tårgas, har tårgasanordningarna enligt regeringen karaktären av vapen. Syftet
är att under en begränsad tid fysiskt sätta en person ur spel. Utöver de
polisiära användningsområdena är tårgasanordningarna avsedda att användas i
självförsvar. Enligt regeringen är de emellertid lika effektiva som
angreppsvapen. Det har bl.a. visat sig att tårgassprayer ofta kommer till
användning vid rån och liknande överfall. - I det aktuella lagstiftningsärendet
gjordes ett förtydligande i lagtexten för att klargöra att vapenlagen omfattar
även olika skyddssprayer som de s.k. pepparsprayerna vars aktiva substans har
en liknande verkan som tårgas (prop. 1995/96:52 s. 69 f). Utskottet hade inte
några invändningar häremot (bet. 1995/96:JuU12 s. 7 f).
Vid införandet av den nya vapenlagen fann regeringen inte skäl att ta upp
frågan om i vilken utsträckning tillstånd bör beviljas för tårgasanordningar
eller andra tillståndspliktiga sprayer (a. prop. s. 70). I Rikspolisstyrelsens
föreskrifter och allmänna råd till vapenlagstiftningen (RPS FS 1992:2 FAP 551-
3) anges att tillståndsgivningen beträffande gaspistoler och eller andra
likartade vapen - t.ex. spray - bör vara mycket restriktiv och att tillstånd
endast bör beviljas undantagsvis, när ett synnerligen starkt behov föreligger.
Vid behandlingen av förslaget till ny vapenlag konstaterade utskottet att
frågor om tillståndsgivningens omfattning fått ökad aktualitet genom att
Rikspolisstyrelsen inlett en försöksverksamhet där hotade kvinnor som
komplement till s.k. trygghetspaket, som innehåller olika larmanordningar,
efter vederbörlig tillståndsprövning i varje enskilt fall också utrustats med
peppar- eller tårgasspray. Utskottet ställde sig positivt till denna
försöksverksamhet (bet. 1995/96:JuU12 s. 9).
Regeringen gav genom ett beslut den 18 november 1993 Rikspolisstyrelsen i
uppdrag att utvärdera försöksverksamheten. Utvärderingen bör enligt beslutet
omfatta bl.a. frågorna om tårgas- eller pepparspray kan utgöra ett effektivt
skydd för hotade kvinnor och om innehavet av ett sådant försvarsmedel upplevs
som en trygghet för den hotade. Därutöver är utvärderingen avsedd att belysa
riskerna för att försvarsmedlet missbrukas eller på annat sätt föranleder
skada. Utvärderingen skulle enligt beslutet ha getts in till
Justitiedepartementet senast den 1 januari 1995. Enligt vad som framgår av
propositionen om ny vapenlag (1995/96:52 s. 70) hade Rikspolisstyrelsen
emellertid i juni 1995 förklarat att underlaget var för litet för en
meningsfull utvärdering samt att man med hänsyn härtill beslutat förlänga
försöksperioden till den 1 juli 1996. Utvärderingen kunde därför beräknas vara
färdig först i början av september 1996. I november 1996 förklarade
Rikspolisstyrelsen på nytt i en skrivelse till Justitiedepartementet att
underlaget var för litet för en meningsfull utvärdering av försöksverksamheten
och att man därför beslutat förlänga den till sommaren 1997. Utvärderingen
skulle redovisas till departementet senast den 1 oktober 1997.
Enligt vad utskottet inhämtat från Justitiedepartementet har utvärderingen
blivit ytterligare försenad hos Rikspolisstyrelsen bl.a. beroende på
svårigheter att få fram ett tillräckligt stort underlag för att utvärderingen
skall bli meningsfull.
Rikspolisstyrelsens försöksverksamhet har nu pågått under en längre tid.
Enligt utskottets mening är en utvärdering av verksamheten av avgörande
betydelse för att frågor om t.ex. en utvidgning av verksamheten eller
tillåtande av skyddsspray skall kunna övervägas. En utvärdering av
försöksverksamheten bör därför presenteras snarast. Dessutom kan även utländska
erfarenheter vägas in. Den omständigheten att underlaget för en utvärdering är
begränsat bör enligt utskottets mening inte hindra att erfarenheterna av
försöket redovisas. Det får ankomma på regeringen att se till att så sker. Vad
utskottet nu med anledning av motion Ju917 i denna del anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna. I konsekvens med vad som sagts ovan är
utskottet inte berett att ta ställning till frågan om tillåtande av pepparspray
varför bifall till motion Ju706 avstyrks.

Ordningslagen

Användningen av offentlig plats
I motion Ju719 (s) begärs en ändring i ordningslagen så att kommunerna ges
möjlighet att ta i beslag skyltar och varor som placerats på offentlig plats
utan tillstånd samt rätt för kommunerna att, i likhet med vad som gäller vid
felparkeringar, ta ut avgifter. Bakgrunden är att motionären anser att polisen
inte prioriterar denna typ av ärenden.
Enligt ordningslagen (1993:1617) kan polismyndigheten förelägga den som
placerat ut t.ex. en skylt på en offentlig plats utan nödvändigt tillstånd att
ta bort skylten. I ett föreläggande kan vite sättas ut och rättelse kan ske på
den försumliges bekostnad genom polismyndighetens försorg (3 kap. 19-21 §§).
Har en offentlig plats tagits i anspråk för varor eller någon annan egendom i
strid med bestämmelserna i ordningslagen får egendomen förklaras förverkad, om
det behövs för att förebygga fortsatt överträdelse och förverkandet inte är
oskäligt (3 kap. 25 §). Den som bryter mot bestämmelsen om användning av
offentlig plats kan dömas till böter (3 kap. 22 §).
Utskottet finner inte anledning att förespråka någon annan ordning än den nu
gällande och avstyrker bifall till motion Ju719.

Allmänna sammankomster
I motion Ju210 (mp) begärs att det skall vara avgiftsfritt att anordna en
allmän sammankomst; avgiftsbeläggningen innebär enligt motionärerna en
inskränkning av mötes- och demonstrationsfriheten.
Enligt 2 kap. 6 § ordningslagen prövas en ansökan om tillstånd att anordna en
allmän sammankomst av polismyndigheten. Enligt förordningen (1993:1631) om
avgifter för vissa ärenden enligt ordningslagen (1993:1617) tas avgift ut för
prövning av en sådan ansökan (1 §). För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller
enligt 2 § särskilt angivna bestämmelser i avgiftsförordningen (1992:191). För
tillstånd till allmän sammankomst uppgår ansökningsavgiften till 175 kr (10 §
avgiftsförordningen).
Utskottet konstaterar att ansökningsavgift tas ut för en rad olika tillstånd
m.m. inom den statliga verksamheten. Utskottet finner inte skäl att föreslå
någon annan ordning än den nu gällande vad avser det här aktuella tillståndet
och avstyrker bifall till motion Ju210.

Passfrågor

Ansökan om pass
I motion Ju209 (m) anförs att ansökningsförfarandet för pass bör kunna utföras
av Posten eller av kommunalt medborgarkontor.
Enligt passlagen (1978:302) utfärdas pass av passmyndighet. Polismyndighet är
passmyndighet inom riket (2 §). Passansökan görs hos passmyndighet, och den som
ansöker om pass skall inställa sig personligen. Sökanden är skyldig att i
samband med passansökan ge in fotografier samt styrka sina personuppgifter,
sitt svenska medborgarskap och sin identitet (6 §).
Passmyndigheten skall pröva om hinder enligt passlagen föreligger mot att
pass utfärdas för sökanden. En passansökan skall enligt 7-11 §§ passlagen
avslås bl.a. om sökanden är underkastad vissa tvångsmedel (t.ex. anhållen,
häktad eller belagd med reseförbud), efterlyst eller dömd till frihetsberövande
påföljd och särskilt angivna förutsättningar föreligger eller om sökanden
enligt konkurslagen (1987:672) är ålagd att lämna ifrån sig sitt pass eller
förbud att utfärda pass för sökanden har meddelats enligt den lagen. Om
passansökan inte skall avslås men sökanden är skäligen misstänkt för vissa
allvarligare brott skall passmyndigheten underrätta förundersökningsledaren.
Pass får då inte utfärdas innan en vecka förflutit från underrättelsen, med
mindre förundersökningsledaren medger det.
Vid framställan av ansökan om pass hos polismyndigheten framkommer om
sökanden förekommer i personefterlysningsregistret (EP), person- och
belastningsregistret (PBR) eller om annat passhinder förekommer.
Försöksverksamheten med medborgarkontor inleddes den 1 juli 1994. Kommunerna
gavs härigenom befogenhet att sluta samverkansavtal med statliga myndigheter
m.fl. om att åt dessa utföra sådana förvaltningsuppgifter som inte innebär
myndighetsutövning. Genom proposition 1996/97:90 om bättre möjligheter att
samverka vid medborgarkontor har den pågående försöksverksamheten utvidgats med
syfte att få ytterligare kunskaper om och erfarenheter av hur ett organiserat
samarbete över kommunala och statliga myndighetsgränser kan utformas.
Utvidgningen innebär att statliga myndigheter, en allmän försäkringskassa, ett
landsting eller en kommun inom ramen för ett samtjänstavtal skall få använda
varandras personal till att utföra enklare förvaltningsuppgifter som innefattar
myndighetsutövning eller som kräver tillgång till personregister.
Polisuppgifter omfattas inte av den utvidgade försöksverksamheten.
Vid behandlingen i konstitutionsutskottet av ovannämnda proposition
framställdes ett motionsyrkande om att det i försöksverksamheten också borde
ingå att analysera på vilket sätt administrativa tjänster inom polisområdet,
t.ex. passärenden, kan komma att ingå i ett integrerat medborgarkontors
service. I ett yttrande till konstitutionsutskottet instämde justitieutskottet
i regeringens bedömning att polisärenden inte bör omfattas av den möjlighet
till samtjänstavtal som föreslogs i propositionen. I stället ville
justitieutskottet peka på möjligheten att samlokalisera närpoliskontor med
medborgarkontor för att härigenom ändå uppnå målet med en god service till
medborgarna. Konstitutionsutskottet hade inte någon annan uppfattning och
avstyrkte bifall till motionsyrkandet.
Utskottet har inte någon annan uppfattning i dag än den som uttrycktes i
ovannämnda yttrande. Inte heller anser utskottet att polisärenden bör
handläggas av Posten. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju210.

Maskinläsning av svenska pass
EG:s ministerråd antog den 23 juni 1981 en resolution om ett enhetligt utformat
pass. Resolutionen följdes av tilläggsresolutioner dels den 30 juni 1982, dels
den 14 juli 1986. Härefter har EU:s ministerråd den 19 juni 1995 antagit
ytterligare en tilläggsresolution om införandet av ett enhetligt utformat pass.
Resolutionen ålade bl.a. Sverige att senast fr.o.m. den 1 januari 1998 utfärda
pass i överensstämmelse med den utformning som anges i de nämnda
resolutionerna. Ett nytt EU-anpassat pass har också införts i Sverige fr.o.m.
årsskiftet.
Internationella luftfartsorganisationen, ICAO, utfärdar riktlinjer för hur
ett resedokument skall se ut. I EU-resolutionerna hänvisas till ICAO:s
rekommendation när det gäller formatet på och innehållet i den s.k.
personsidan. Enligt rekommendationen skall personsidan innehålla - förutom
fotografi - uppgift om bl.a. efternamn, förnamn, nationalitet, födelsetid, kön,
födelseort, utfärdandedatum, giltighetstid, utfärdandemyndighet och
innehavarens namnteckning. Förutom dessa uppgifter föreslås att personsidan
dessutom förses med passnummer, personnummer och uppgift om innehavarens
kroppslängd. På personsidan skall vidare finnas ett maskinläsbart fält. Det
system man arbetar med är uppbyggt enligt en amerikansk standard och innehåller
bokstäverna A-Z. Inom ICAO finns en översättningsmall för ett visst antal
tecken, bl.a. Å, Ä och Ö, vilka ges beteckningarna AA, AE och OE. I det
maskinläsbara fältet - men inte i övrigt i passet - kommer namn som innehåller
Å, Ä och Ö att stavas AA etc.
I motion Ju225 (s) anförs att Sverige bör bevaka det internationella arbetet
på området i syfte att bokstäverna Å, Ä och Ö skall kunna användas även i det
maskinläsbara fältet. Enligt motionärerna är frågan av principiell betydelse:
detta är ytterligare ett fall där standarder främst är anpassade till det
engelska språket varför de svenska nationella intressena behöver hävdas.
Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att det vore en fördel om de
svenska bokstäverna kunde behållas även i det maskinläsbara fältet i passets
personsida. Enligt vad utskottet inhämtat deltar Sverige genom
Rikspolisstyrelsen i arbetet inom ICAO samt i den undergrupp som behandlar den
här aktuella frågan. Det får ankomma på regeringen att ge direktiv om att även
de särskilda svenska intressena skall bevakas vid de överväganden av teknisk
och annan natur som krävs för att systemet skall fungera i en internationell
miljö. Vad utskottet nu anfört med anledning av motion Ju225 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande översyn av Säkerhetspolisens organisation och
verksamhet
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju221 yrkande 2,
res. 1 (v, mp)
2. beträffande utredningen om polisväsendets ledningsorganisation
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju228 yrkande 1,
3. beträffande politiska partiers representation i polisstyrelser och
polisnämnder
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju925 yrkande 6,
res. 2 ( mp)
4. beträffande kommunalisering av ordningspolisen
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju228 yrkande 2,
5. beträffande interna utredningar inom polisväsendet
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju215 och 1997/98:Ju217,
res. 3 (v, mp, kd)
6. beträffande efterforskning av försvunna personer
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju213,
res. 4 (mp)
7. beträffande förhör med barn
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ub255 yrkande 9,
8. beträffande skärpning av vapenlagstiftningen
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju717, 1997/98:Ju910 yrkandena 7 och 8
samt 1997/98:So653 yrkande 6,
res. 5 (c)
9. beträffande vapenhandlartillstånd
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju715,
res. 6 (m)
10. beträffande tårgas- och pepparspray
att riksdagen dels med anledning av motion 1997/98:Ju917 yrkande 16 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels avslår motion
1997/98:Ju706,
11. beträffande användningen av offentlig plats
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju719,
12. beträffande allmänna sammankomster
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju210,
res. 7 (mp)
13. beträffande ansökan om pass
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju209,
14. beträffande maskinläsning av svenska pass
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju225 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 12 februari 1998

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe
Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m),
Märta Johansson (s), Ingbritt Irhammar (c), Margareta Sandgren (s), Siw Persson
(fp), Ann-Marie Fagerström (s), Alice Åström (v), Maud Ekendahl (m), Kia
Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kd), Helena Frisk (s) och Jeppe Johnsson (m).

Reservationer

1. Översyn av Säkerhetspolisens organisation och verksamhet (mom. 1)
Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anför:
Omfattningen av Säkerhetspolisens nuvarande organisation kan enligt vår mening
ifrågasättas. Förändringar i vår omvärld och det kalla krigets slut torde
rimligen ha medfört ett minskat behov av vissa säkerhetstjänster, även om en
stor del av de uppgifter som åvilar Säkerhetspolisen sannolikt är nödvändiga
inom överskådlig framtid i det svenska samhället. Vi vet att omfattningen av
t.ex. vissa internationella terrororganisationer inte har minskat. Däremot är
det enligt vår mening inte nödvändigt att all verksamhet måste skötas inom
Säkerhetspolisen. Mycket borde i stället kunna utföras inom ramen för andra
delar av polisväsendet. Regeringen avser att utreda en ökad samordning mellan
den öppna polisens verksamhet och Säkerhetspolisen, bl.a. om utredningar av
terroristverksamhet och våldsbenägna extremistorganisationer kan samordnas. Vi
anser att denna översyn skall göras av en parlamentariskt sammansatt utredning.
Det ankommer på regeringen att tillsätta en sådan. Vad vi nu anfört med
anledning av motion Ju221 i här aktuell del bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande översyn av Säkerhetspolisens organisation och verksamhet
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju221 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 1.

2. Politiska partiers representation i polisstyrelser och polisnämnder (mom. 3)
Kia Andreasson (mp) anför:
Den av regeringen tillsatta utredningen skall i sitt organisationsförslag ange
vilken roll och vilket ansvar de förtroendevalda skall ha på olika nivåer samt
lämna förslag på hur ledamöterna i dessa organ bör utses. Enligt min mening bör
utredningen få direktiv om att i detta sammanhang beakta att samtliga av de
till kommunen valda partierna skall finnas representerade i polisstyrelser och
polisnämnder samt lämna förslag till ändring i polislagen så att detta kan
genomföras. Det får ankomma på regeringen att utforma sådana direktiv. Vad jag
anfört med anledning av motion Ju925 i nu aktuell del bör riksdagen som sin
meningen ge regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande politiska partiers representation i polisstyrelser och
polisnämnder
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju925 yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 2.

3. Interna utredningar inom polisväsendet (mom. 5)
Alice Åström (v), Kia Andreasson (mp) och Rolf Åbjörnsson (kd) anför:
Vi anser att en ny ordning bör införas för interna utredningar inom
polisväsendet. En parlamentariskt sammansatt kommitté bör därför tillsättas för
att studera de anmälningar som gjorts mot poliser under de senaste åren, följa
upp och redovisa hur anmälningarna hanterats samt komma med förslag till hur
sådana utredningar bör hanteras i framtiden. Utgångspunkten skall här vara att
brottsmisstankar mot poliser inte skall utredas av polis eller åklagare. Det
ankommer på regeringen att vidta nödvändiga åtgärder så att detta kommer till
utförande. Vad vi med anledning av motionerna Ju215 och Ju217 nu anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande interna utredningar inom polisväsendet
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Ju215 och 1997/98:Ju217 som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 3.

4. Efterforskning av försvunna personer (mom. 6)
Kia Andreasson (mp) anför:
Det är självfallet mycket tillfredsställande att rutinerna kring efterforskning
av försvunna personer har varit föremål för en ordentlig genomlysning och också
att en särskild grupp tillsatts för att genomföra de förslag som lagts fram.
Mot bakgrund av vad som framkommit genom bl.a. Rikspolisstyrelsens rapport om
efterforskning av försvunna personer föreligger det enligt min mening
emellertid starka skäl för att redan nu införa såväl handlings- och
samarbetsplaner i polisdistrikten som en datoriserad erfarenhetsbank hos
Rikspolisstyrelsen. Det får ankomma på regeringen att ge Rikspolisstyrelsen i
uppdrag att snarast vidta åtgärder för att genomföra detta. Vad jag nu anfört
med anledning av motion Ju213 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande efterforskning av försvunna personer
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju213 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i reservation 4.

5. Skärpning av vapenlagstiftningen (mom. 8)
Ingbritt Irhammar (c) anför:
Jag instämmer i huvudsak i utskottsmajoritetens uppfattning att
Vapenutredningens arbete bör avvaktas. Frågan om ett förbud mot vapen på allmän
plats är emellertid så viktig att den bör brytas ut och behandlas redan nu. Jag
anser alltså att riksdagen med anledning av yrkandet i motion Ju910 som sin
mening bör ge regeringen till känna att den snarast bör lägga fram ett
lagförslag i här aktuell fråga. I övrigt bör det pågående arbetet avvaktas.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande skärpning av vapenlagstiftningen
att riksdagen dels med anledning av motion 1997/98:Ju910 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 5, dels
avslår motionerna 1997/98:Ju717, 1997/98:Ju910 yrkande 7 och 1997/98:So653
yrkande 6.

6. Vapenhandlartillstånd (mom. 9)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m)
anför:
Enligt vår mening innebär tillämpningen av de nuvarande bestämmelserna om
vapenhandlartillstånd att seriösa näringsidkare får sina tillstånd indragna.
Detta är inte rimligt. Som utskottsmajoriteten anför har Vapenutredningen i
uppdrag att göra en översyn av vapenlagen och sålunda även att överväga frågor
om tillstånd till handel med vapen. Enligt vår mening talar emellertid
direktiven i en skärpande riktning, och de beaktar inte konsekvenserna för den
seriösa vapenhandeln. Vapenutredningen kommer att avlämna sitt betänkande inom
kort. Det får därför enligt vår mening ankomma på regeringen att närmare utreda
frågan om hur de seriösa vapenhandlarna skall kunna fortsätta att bedriva sin
näring. Vad vi nu anfört med anledning av motion Ju715 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande vapenhandlartillstånd
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju715 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i reservation 6.

7. Allmänna sammankomster (mom. 12)
Kia Andreasson (mp) anför:
Mötesfriheten och demonstrationsfriheten är bland de mest grundläggande
rättigheterna i ett demokratiskt land. Enligt min mening finns det risk för att
vissa grupper avhåller sig från att söka tillstånd till att hålla allmänna
sammankomster eftersom polisen tar ut en ansökningsavgift. Oavsett avgiftens
storlek utgör denna en inskränkning av mötes- och demonstrationsfriheten.
Det ankommer på regeringen att vidta åtgärder för att avskaffa
ansökningsavgiften. Vad jag nu anfört med anledning av motion Ju210 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande allmänna sammankomster
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju210 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i reservation 7.

Innehållsförteckning

Sammanfattning......................................1
Motionerna..........................................1
Utskottet...........................................3
Inledning 3
Översyn av Säkerhetspolisens organisation och verksamhet 3
Polisväsendets ledningsorganisation 3
Interna utredningar inom polisväsendet 4
Efterforskning av försvunna personer 5
Förhör med barn 6
Vapenbrott 7
Skärpning av vapenlagstiftningen 7
Vapenhandlartillstånd 7
Tårgas- och pepparspray 8
Ordningslagen 10
Användningen av offentlig plats 10
Allmänna sammankomster 10
Passfrågor 11
Ansökan om pass 11
Maskinläsning av svenska pass 12
Hemställan 13
Reservationer......................................15
1. Översyn av Säkerhetspolisens organisation och verksamhet (mom. 1) 15
2. Politiska partiers representation i polisstyrelser och polisnämnder
(mom. 3) 15
3. Interna utredningar inom polisväsendet (mom. 5) 16
4. Efterforskning av försvunna personer (mom. 6) 16
5. Skärpning av vapenlagstiftningen (mom. 8) 16
6. Vapenhandlartillstånd (mom. 9) 17
7. Allmänna sammankomster (mom. 12) 17