Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Processrättsliga frågor

Betänkande 2008/09:JuU24

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
22 april 2009

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Processrättsliga frågor(pdf, 326 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2008/09:24 Processrättsliga frågor

Beslut

Nej till motioner om processrättsliga frågor (JuU24)

Riksdagen sa nej till motioner från allmänna motionstiden 2007 och 2008 om processrättsliga frågor. Skälet är gällande lagar och regler och att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp. Motionerna handlar bland annat om nämndemän, vittnesstöd, rättshjälp, uteblivna domstolsförhandlingar, tvångsmedel och terrorism.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 49

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2009-03-19
Justering: 2009-04-02
Trycklov till Gotab och webb: 2009-04-03
Trycklov: 2009-04-03
Trycklov: 2009-04-06
Reservationer: 15
Betänkande 2008/09:JuU24

Alla beredningar i utskottet

2009-03-19

Nej till motioner om processrättsliga frågor (JuU24)

Justitieutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2007 och 2008 om processrättsliga frågor. Skälet är gällande lagar och regler och att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp. Motionerna handlar bland annat om nämndemän, vittnesstöd, rättshjälp, uteblivna domstolsförhandlingar, tvångsmedel och terrorism.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2009-04-22
Stillbild från Debatt om förslag 2008/09:JuU24, Processrättsliga frågor

Debatt om förslag 2008/09:JuU24

Webb-tv: Processrättsliga frågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Margareta Persson (S)
Anf. 90 Margareta Persson (S)
Fru talman! Vi behandlar och debatterar nu betänkandet Processrättsliga frågor och ett sextiotal motionsyrkanden inom området från allmänna motionstiden 2007 och 2008. Motionerna behandlar bland annat nämndemännens villkor, stöd till vittnen, rättshjälp, att personer ska underrättas vid buggning och rättsäkerheten vid misstanke om terrorism. Frågorna tar upp vad som händer före, under och efter processen i domstol. Vi står givetvis bakom samtliga reservationer. Men för tids vinnande, som vi brukar säga, fru talman, yrkar jag här bifall till reservationerna 1, 6 och 9. Reservation 1 handlar om nämndemännens ersättning. Det är en fråga som har varit föremål för diskussion under många år. Riksdagen beslöt år 2006 att höja ersättningen till 500 kronor per förhandlingsdag. Överraskande var att man samtidigt beslöt att införa en halvdagsersättning. Vi från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill nu att man följer upp effekterna av införandet av en halvdagsersättning eftersom man samtidigt rekommenderade en förhandlingstid på upp till sex timmar och mer. Vad har denna förändring fått för betydelse för rekryteringen och benägenheten att delta? Vi har fått signaler om att det har fått negativa effekter. Vi har också fått signaler om att domstolar fått problem att kalla in nämndemän, vilka i flera fall nekat att tjänstgöra med ibland ganska grunda motiveringar. Vi har nu en allvarlig jobbkris i landet där stor osäkerhet råder om anställningen. Har också detta tillsammans med halvdagsersättningen påverkat benägenheten att ställa upp när domstolarna kallar in nämndemännen? Vi vill nu att regeringen följer upp förändringen. Majoriteten avstyrker vår begäran med motiveringen att det har gått bara två år. Två år är en ganska lång tid. Man borde redan nu kunna följa upp om några avgörande förändringar har skett. Det är viktigt inte minst med tanke på att det är drygt ett år kvar till nästa mandatperiod. Det kan få konsekvenser för möjligheten att rekrytera nämndemän för kommande år och kanske också för sammansättningen av nämndemännen. En utvärdering nu borde kunna utmejsla om halvdagsersättningen påverkat nämndemännens deltagande i förhandlingarna. Jag yrkar bifall till reservation nr 1. Reservation nr 6 handlar om vittnesskydd för unga. En hel del har hänt under senare år för att stödja vittnen. Vittnesstödsverksamheten bedrivs i samtliga tingsrätter och hovrätter, och vittnesstödsrum finns med några undantag i samtliga domstolar. En modernare rättegång med möjligheter att använda videoteknik i rättsprocessen kan också det få betydelse för att stödja och skydda vittnen och få vittnen att ställa upp. Det är jättebra. Trots detta är oron stor för många att ställa upp och vittna. Inte minst gäller det unga vittnen. Barn och unga är särskilt utsatta som vittnen då det ibland handlar om att vittna kanske mot skolkamrater eller kamrater i det egna bostadsområdet eller i omgivningen i övrigt. Uttalade och outtalade hot förekommer, vilket bland får konsekvensen att man inte ställer upp och vittnar. Det handlar ibland inte bara om stöd under själva domstolsprocessen. Stödet bör även finnas i inledningen av processen. Unga människor är mer känsliga för vad kamrater tycker och tänker. De behöver därför ett bättre stöd än vad vi vuxna kan kräva. Ibland kan rädslan för att vittna få ödesdigra konsekvenser, vilket nyligen har inträffat. Det visar på att stödet bör komma in mycket tidigare, och skolan och andra bör kunna utveckla det stödet bättre. I betänkandet pekas på stödcentrum och Eskilstunamodellen, som mer handlar om ett förebyggande arbete för att få fler unga att ställa upp som vittnen. Det är bra och kan fungera som en förebild för andra. Men det räcker inte att peka på en bra modell. Ska vi få unga att ställa upp och vittna måste det ställas ut garantier om att man får både skydd och stöd i processen. Vi vill därför att regeringen återkommer med förslag på åtgärder och hur detta stöd kan se ut och omfattningen av detsamma. Jag yrkar bifall till reservation nr 6. Reservation nr 9 handlar om kostnaderna för biträde vid förhör upplysningsvis under förundersökning. Riksdagen har beslutat om utökad rätt att ha biträde vid förhör. Beslutet innebar också att det är den enskilde förhörspersonen som ska stå för kostnaden. Konsekvensen blir att de mindre bemedlade personer som förhörs upplysningsvis inte har råd att efterfråga biträde, utan det ges endast möjligheter för den som kan betala. Detta är, som vi påpekar, inte tillfredsställande ur rättssäkerhetsperspektiv och inte heller om likhet inför lagen ska gälla. Också här handlar det bland annat om unga människors utsatthet. De har ofta inte de ekonomiska resurserna. Vi säger också att det inte kan handla om alla brott, utan om brott av allvarligare karaktär. Det borde därför inte bli några större kostnader för staten. Men det kan vara avgörande för förtroendet för rättsväsendet. Jag yrkar bifall till reservation nr 9. Vi står givetvis bakom samtliga av våra reservationer, men jag yrkar inte bifall till alla. Låt mig bara nämna några av de övriga reservationerna. En reservation gäller rättshjälpen där vi begär att en översyn görs. En utvärdering har gjorts av Domstolsverket vars förslag till åtgärder nu bereds inom Regeringskansliet. Vad vi inte vet i dag är om utvärderingen visat på att det blivit allt svårare för den enskilde att kunna efterfråga rättshjälp, vilket vi fått signaler om. Det är stora grupper som låginkomsttagare, invandrare, hyresgäster och andra grupper med små ekonomiska förutsättningar som saknar hemförsäkring. Vi menar att en översyn borde leda till förbättringar så att privatpersoners möjligheter att driva rättsprocesser ökar. Här kan man också peka på att vi befinner oss i en svår ekonomisk situation där människor kanske avstår från att teckna en hemförsäkring för att de faktiskt inte har råd till det. Jag vill erinra om att Folkpartiet för några år sedan motionerat och reserverat sig för att den nya rättshjälpslagen borde avskaffas och att tidigare system återinföras. Motiveringen är bland annat att det är oacceptabelt att de utan hemförsäkring inte får någon rättshjälp. Vi hoppas att den motiveringen också kommer att återspeglas i förslag från regeringens sida. Vi kommer noga att följa frågan och återkomma om så krävs när regeringen kommer med sitt förslag. Vi hoppas att det inte dröjer alltför länge. Den här frågan har diskuterats under ett antal år. Vi borde få ett förslag till ett beslut som förändrar och förbättrar. Vi håller med Folkpartiet i den här frågan att rådande läge inte är acceptabelt och att människor inte har rätt till det här stödet i rättsprocessen. Vi tar inte ställning till om man ska avskaffa det nuvarande systemet, men vi vill se en förbättring av det. En annan fråga där vi har reserverat oss gäller vittnesskydd för papperslösa. Vi kan hålla med om att det är en ytterst komplicerad fråga. Det är heller inte särskilt tillfredsställande att arbetsgivare som anställer papperslösa inte behöver stå till svars för sina handlingar. Många av dessa papperslösa lever under förhållanden som nästan kan jämföras med dem under tidigt 1900-tal i Sverige. Det handlar om hot, våld och trakasserier som är vanliga vid sådana anställningar. Papperslösa är i de här fallen rättslösa och saknar skydd, och det i ett samhälle som vårt. Regeringen borde ta situationen på allvar och se över vad som kan göras så att dessa arbetsgivare också får stå till svars för sina handlingar. Min sista kommentar gäller frågan om terrorismen och FN:s sanktionskommittés lista. Här har både föregående och nuvarande regering aktivt verkat för stärkt rättssäkerhet och utveckling av de internationella instrumenten. En studie som gjorts visar på brister i sanktionssystemet. Vi menar att Sverige här måste vara aktivt och skyndsamt driva på förändringar för en ökad rättssäkerhet. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 6 och 9. I detta anförande instämde Elisebeht Markström och Maryam Yazdanfar (båda s).
Mehmet Kaplan (Mp)
Anf. 91 Mehmet Kaplan (Mp)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 15. Naturligtvis står vi bakom samtliga våra reservationer, men vi behöver inte rösta om varje punkt. När det gäller frågan om terrorism är det inte första gången vi i kammaren diskuterar motioner som har att göra med detta. Det är intressant att vi har en regering med en justitieminister som har en idé om att balansen mellan rättssäkerhet, mänskliga rättigheter, preventiva åtgärder men också övriga verktyg för att motarbeta terrorism är mycket viktig. Det är bra att det är så. Problemet är vad som kommer ut av de förslag och de konkreta åtgärder och uttalanden som regeringsföreträdare gör inom området. Det är nämligen så att Sverige under en tid har sagt sig vara försvarare av mänskliga rättigheter. Vi tycker att sanktionssystemet är för trubbigt och att individer som råkar ut för det inte riktigt har den rättssäkerhet som de faktiskt garanteras enligt internationella konventioner som Sverige har skrivit under och åtagit sig att följa. När det gäller på vilket sätt detta yttrar sig är det enkelt att mäta antalet exempel, föra upp frågan och diskutera den, dissekera den och se till att kunna hantera och förbättra systemet. Men vad har vi då gjort? Fru talman! Vi har under en lång tid, framför allt efter elfte september, haft ett antal ärenden som direkt har berört Sverige. Det kanske tydligaste och enklaste exemplet att ta upp, som tidigare regeringar har haft att göra med men som även den nuvarande regeringen av och till har haft att förhålla sig till och faktiskt har kunnat göra något för att rätta till, är ärendet med de tre somalierna. De är svenska medborgare alla tre med ursprung i Somalia. Direkt efter den 11 september 2001 hamnade de på FN:s sanktionslista. Det som var intressant i det ärendet var att två av dem togs bort från listan relativt snart medan den tredje, Ahmed Yusuf, togs bort först 2006, efter fem år. Nu kan ju företrädare för regeringen och majoriteten i utskottet säga: Men det där var inte vi utan en socialdemokratisk regering som gjorde. Problemet är att vi har sett direkta kopior på ärendehanteringen hos den här regeringen. Man borde väl ha lärt sig någonting, i synnerhet de partier och de företrädare som faktiskt har kritiserat ärendehanteringen och den dåvarande justitieministern och regeringen. Vissa av dem sitter i kammaren i dag, och det ska bli mycket intressant att höra hur de försvarar sig. Det finns ett antal ärenden och fall till. Det senaste och kanske mest uppmärksammade var det som skedde förra året, mitt framför ögonen på det svenska rättsväsendet och oss ledamöter i justitieutskottet. Den lagstiftande församlingen, Sveriges riksdag, har ju att ta hänsyn till vad som händer inom vårt territorium när det gäller de här frågorna men också internationellt. Hur hanterar vi krav från omvärlden på att människor ska hamna på listor? Oavsett om de är svenska medborgare eller inte, så länge de befinner sig på svenskt territorium och har rätt att göra det, har uppehållstillstånd och i vissa fall dessutom råkar vara svenska medborgare, verkar det vara mer ett randomsystem. Ibland har man tur och kan hamna vid sidan av, men ibland är fokus på vad man har gjort, och då hamnar man på en lista. Jag vill ta upp ett exempel, fru talman, som vi behandlade förra året här i Sverige. Det var stora skriverier när en person och en organisation fördes upp på listan och dessutom åtalades. Det ärende som jag nu talar om är ärendet om Al-Aqsa Spannmål Stiftelse. Det var nämligen så att personen som tycktes förknippad med organisationen genom att han var ordförande och hade lett insamlingar till hjälp för palestinier hade blivit åtalad. I det här ärendet var det många som uttryckte sin .
Otto von Arnold (Kd)
Anf. 94 Otto von Arnold (Kd)
Fru talman! Vi har i dag att debattera ett motionsbetänkande om processrättsliga frågor. De flesta av motionerna berör brottmålsprocessen. Vi kommer in lite grann asylprocessen. Det är många som är involverade i brottmålsprocessen. Det är domare, åklagare, den tilltalade, målsägare, nämndemän med flera. Jag tycker att de motioner som är väckta av oppositionen är bra i vissa delar. De ligger mycket i linje med vad alliansregeringen tycker och ger stöd för alliansregeringens arbete på det här området. Det är tack och lov väldigt få i vårt samhälle som utsätts för att hamna i en process med rättsmyndigheter. Det är väldigt ovant för de flesta. De kan till och med uppleva det som ett trauma. Därför är det viktigt med ett bemötande som stärker både gärningsmän och brottsoffer redan från förundersökningen och framåt. Det är väsentligt för rättssäkerheten att man förstår vad det är man ska gå igenom. Det är grunden för acceptansen av vårt rättssystem och till syvende och sist vår demokrati. Låt mig säga något om brottsoffer först. Det har onekligen att göra med hela systemet kring processen. Under lång tid har fokus legat på gärningsmannen. Det var den förhärskande ideologin från 70-talet och framåt. Oftast glömdes offret bort i processen. Det kom en vändning i början av 90-talet när en ung student mördades och hans familj ropade ut sin smärta. I dag finns det över 100 brottsofferjourer som ger stöd till brottsoffer och anhöriga. Brottsofferjourerna stöds med statliga medel, framför allt från Brottsoffermyndigheten. Det finns andra finansiärer också och även frivilliga krafter. Vi kristdemokrater ser detta som ett mycket bra sätt att på frivillighetens väg stödja människor som kommer i svårigheter, och det ska ske tidigt. Med tidigt menar jag att det ska finns möjligheter till stöd redan vid förundersökningen, och det finns också på många ställen. Man får inte glömma bort att ett brottsoffer upplever svåra trauman av ett väpnat rån, ett inbrott, en våldtäkt eller en förnedring på grund av sexuell läggning. Det handlar om fysiska skador men framför allt om psykiska skador i form av ångest, rädsla och inbundenhet som ofta sitter kvar i många år. Det behövs professionellt stöd för att man ska kunna komma tillbaka till livet. Det behövs stöd tidigt och under många år. De brottsofferjourer som finns i dag uppsöks framför allt av unga. Vi kan glädja oss åt att Stödcentrum för unga finns på flera platser. I Malmö finns till exempel projekt Karin för barn och framför allt kvinnor som har blivit utsatta för misshandel i nära relationer. I Stockholm finns det nationella stödsystemet för HBT-personer fortfarande kvar. Vi hoppas att det kan få finnas kvar fortsättningsvis. För att en rättsprocess ska bli rättvis måste man kunna vittna. Man måste våga vittna. Man ska inte bli skrämd av utomstående eller närstående till gärningsmannen som vill hindra en från att säga sanningen. Det här är en grundläggande nödvändighet för att vi ska få en acceptans i samhället för vårt rättssystem. Tyvärr är det ganska dåligt med det i dag. Det har redan påpekats. Det är någonting som måste förbättras. Här hjälper brottsofferjourerna också till med vittnesstöd. Det finns i de flesta tingsrätter. I Göteborg har man till exempel 25 vittnesstödjande personer. Att olovligen påverka någon inför en rättsprocess är också ett allvarligt brott. Det är bra att regeringen ser över denna olovliga påverkan. Nu är vi inne på straffrätt, men det är en del av grunderna för vårt rättsmaskineri. Det finns flera system för vittnesstöd till unga brottsoffer. Eskilstunamodellen har redan nämnts. Det är inte bara en modell, utan den tillämpas faktiskt aktivt. Det är viktigt att ingjuta mod i dem som har utsatts för grova kränkningar och ge dem stöd under en lång tid. Det har diskuterats många gånger att vittnen skulle kunna få vara anonyma. Vi kan konstatera att det inte är förenligt med vår rättstradition. Även Europarådet har tittat på detta. Det finns sätt att minska det obehag som ett vittne upplever genom bland annat modern teknik och den moderna rättegången. Man höjer också straffet för övergrepp i rättssak. Men om vi inte kommer till rätta med det här problemet måste vi allvarligt börja fundera på hur vi ska kunna hantera ett system där vittnenas identitet skyddas samtidigt som den grundläggande rättsprincipen inte åsidosätts. Vittnesskydd är väldigt centralt i hela vårt rättssystem. Alliansen arbetar vidare för att stödja de många duktiga och kunniga personer som arbetar inom frivilliga organisationer och stiftelser. Det är en reform på gång när det gäller rättshjälpen. Jag vill inte föregripa den lagstiftningen, men man kan i alla fall se att det blir klara förbättringar. Det ska bli förenklingar för dem som har blivit utsatta för brott utomlands. Det ska bli enklare för barn att få rättshjälp, och man ser över inkomsttak etcetera. Vi ser fram emot detta. En väsentlig sak som har tagits upp här är terrorismen. Den terroristlagstiftning som vi har i Sverige kan härledas till europeiska rådskonventioner, och i grunden är det FN-resolutioner. Vi är en del av ett internationellt rättssystem. Om vi tänker på hur snabba vi själva är här i riksdagen på att ändra lagar kan vi bara föreställa oss hur snabbt det går internationellt. Men det är ingen orsak till att man ska ignorera de brister som finns i det internationella rättssystemet. Den svenska regeringen - både den gamla socialdemokratiska och den nuvarande - har arbetat med frenesi för att ändra det här. Men den här supertankern, om man får säga så, är inte lätt att vända. Vi arbetar, som sagt var, på det. Precis som när det gäller brottsoffer i vanliga brottsprocesser är de som utsätts för terroristbrott internationellt också brottsoffer, det får vi inte glömma bort. Med detta anförande vill jag tillstyrka förslaget i betänkandet och föreslå avslag på motionerna. (Applåder)
Margareta Persson (S)
Anf. 95 Margareta Persson (S)
Fru talman! Otto von Arnold säger att det är bra motioner som vi från oppositionen har skrivit. Ändå avstyrker ni allihop, så jag vet inte vad det är för vits med det hela. Vi pratar om brottsoffer. Vi har faktiskt jobbat väldigt mycket när det gäller brottsoffers situation, och en hel del förändringar till det bättre har faktiskt skett. Vittnesstöd tas upp och det pekas på alla jourer som finns och det stöd man får från samhällets sida för att verka i den här viktiga verksamheten. Men samtidigt tar man upp stödjouren för HBT-personer. Den ska ju läggas ned för att man faktiskt inte har det stödet längre, och den frågan har varit uppe tidigare. Sedan har vi tagit upp det här med vittnesstöd för unga brottsoffer. Där tycker vi inte att det görs tillräckligt. Jag vet att det finns stödcentrum och jag vet att man jobbar enligt Eskilstunamodellen, men ändå tycker unga människor att det är jobbigt och är skärrade över det som hänt och hur man ska hantera det. För lite sedan inträffade en tragisk händelse på min hemort då en ung kvinna tog sitt liv därför att hon inte fick stöd. Uppenbarligen är det alltså så att man faktiskt inte har det stödet, och det är inte så enkelt för en ung människa att veta att man ska vända sig till en brottsofferjour som hjälper unga. Hur ska vi hantera det? Jag tycker att vi måste bli mycket bättre, för om vi ska få unga människor att också våga vittna i framtiden måste de ha det stödet redan från början.
Otto von Arnold (Kd)
Anf. 96 Otto von Arnold (Kd)
Fru talman! Visst är det många bra motioner, och det är väldigt viktigt att vi gemensamt arbetar för att hjälpa brottsoffer. Det kan jag helt hålla med om. Det här med nedläggningen av HBT-brottsofferjouren har vi som sagt debatterat en gång tidigare. Vad jag kan se finns det en hemsida, och jag håller på att undersöka det hela. Det ligger absolut inte inom den nuvarande regeringens linje att lägga ned detta. Jag skulle vilja säga att det här säkert är en finansiell lapsus som har inträffat. Det har kommit ut något illasinnat rykte som jag tycker att man nog ska vara lite försiktig med att sprida. Jag tror att det finns en god framtid för HBT-jouren. När det gäller vittnesstöd är det alltid problem att nå unga. Om man tittar lite grann på vad som finns på nätet ser man att det finns en brottsofferjour och en portal, men det hjälper inte alla. Jag tror inte att alla tittar på den tyvärr. Risken att någon hamnar vid sidan av finns och det är mycket olyckligt, precis som i det fall som Margareta Persson nämnde. Men det är viktigt att det här sprider sig i skolorna. Jag vet att många brottsofferjourer går ut på skolorna och berättar om sin verksamhet. Som sagt var har vi hållit på tillsammans med den här verksamheten, både er regering och nu den här regeringen som har satt extra fart på det här. Jag ser med tillförsikt fram emot att det bara kan bli bättre.
Margareta Persson (S)
Anf. 97 Margareta Persson (S)
Fru talman! Jag vet inte om jag kan nöja mig med att man ser fram emot att det ska bli bättre. Jag tycker att man måste vidta åtgärder för att det ska bli bättre. Att vissa går ut på skolorna eller att det finns information på nätet är inte tillräckligt, tycker jag, för att få unga att våga vittna. Man måste ta till betydligt bättre åtgärder för att få de unga till det. Det är ju glädjande om Otto von Arnold nu kan säga att stödjouren för HBT-personer kommer att finnas kvar. Det har ju funnits tid att ta reda på om det är en ekonomisk lapsus eller inte. Vi har tagit upp det här med nämndemännens ersättning, därför att vi hör att det har fått effekter på närvaron i domstolsförhandlingarna. Vi har också fått signaler om att domstolarna har svårt att få in nämndemännen som står på listan. Man får gå ganska långt ned på listan, och det är ganska grunda motiveringar som ges. Vi vet inte om det handlar om halvdagsersättningen eller om det är någonting annat. Den har nu varit i kraft i två år, och då borde man kunna titta på effekterna av den. Det är viktigt att nämndemännen finns där, och det är viktigt att det finns en bra sammansättning så att det inte bara blir äldre som sitter, utan att samhället avspeglas i sammansättningen. Därför förstår jag inte riktigt varför man nu inte kan gå oss till mötes och säga att man självklart ska följa upp det och titta på hur det blir. Det är ju viktigt inför nästa mandatperiod inte minst då man ska rekrytera nya nämndemän.
Otto von Arnold (Kd)
Anf. 98 Otto von Arnold (Kd)
Fru talman! När det gäller nämndemännens ersättning har den som sagt var varit i kraft i drygt två år. Som vi ser det är det viktigt att följa upp detta. Det görs successivt särskilt inom Domstolsverket. Som med alla sådana här saker och alla reformer ligger det alliansregeringen varmt om hjärtat att följa upp detta. Så vi kan nog säga att det kommer att ske en uppföljning. Sedan återstår att se vad det får för effekter.
Mehmet Kaplan (Mp)
Anf. 99 Mehmet Kaplan (Mp)
Fru talman! Tack, Otto von Arnold, för en bra redogörelse av betänkandets innehåll! Jag har några frågor att ställa till Otto von Arnold med anledning av hans anförande. En fråga handlar om hur vi ska kunna hantera frågor som rör dem som hamnar på sanktionslistan. Jag förstår Otto von Arnolds idé om att lagstiftningsprocedurer tar lång tid hemma i Sverige men kanske i synnerhet i utlandet, även om vi vet att det gick väldigt fort efter elfte september att upprätta dessa direktiv och förordningar och i princip bindande lagstiftning. Nu tar det tid, det kan jag förstå. Men vilka hinder finns för att Sverige ska införa möjligheten att pröva personer som hamnar på en sanktionslista i svensk domstol? Det borde inte ta lika lång tid som att ändra på internationell rätt eller FN:s förordningar som att vi här från lagstiftande församling faktiskt tar upp frågan så att regeringen behandlar den och utreder hur man kan gå till väga så att de som hamnar på sanktionslistan kan få sin sak prövad i svensk domstol. Det är väl inte för mycket begärt?
Otto von Arnold (Kd)
Anf. 100 Otto von Arnold (Kd)
Fru talman! Mehmet Kaplan har alltid intressanta frågor, och vi hamnar oftast i de här diskussionerna som är lite svårlösta, skulle jag vilja påstå, för den svenska lagstiftningen refererar och härleder till en europeisk lagstiftning som kommer från en lagstiftning från FN. Det gör att det finns ett antal internationella konventioner som styr lagstiftningen, och att ändra det är inte helt enkelt. Hypotetiskt skulle man kunna tänka sig att Sverige tar ett eget initiativ och säger: Vi gör si eller så. Men det skulle bryta mot alla konventioner, tyvärr. Som jag nämnde i mitt anförande finns det två dimensioner i det hela. De utsatta som brottsoffer är den ena. Där har vi möjlighet i Sverige att hantera det brottsoffervägen. När det så gäller ändringar i internationella konventioner har både den föregående regeringen och den nuvarande gjort väldigt mycket för att få ändringar till stånd. Det här rättsmaskineriet är tyvärr inte, som jag nämnde, det snabbaste. Det är mycket olyckligt att människor hamnat där som sedan, visar det sig, har blivit frikända. Jag håller fullkomligt med Mehmet Kaplan om att det inte finns något system som är tillräckligt rättssäkert. Det har vi också konstaterat. Den svenska regeringen arbetar tillsammans med ett antal länder på att åtminstone inom Europa kunna hantera detta. Vi får se med tillförsikt an på det.
Mehmet Kaplan (Mp)
Anf. 101 Mehmet Kaplan (Mp)
Fru talman! Tack, Otto von Arnold, för svaret! Jag vill lyfta fram ett annat perspektiv i frågan, och det är att det har förekommit ärenden där personer har gripits i Sverige för utvisning till ett annat land, till fängelse och i vissa fall tortyr eller tortyrliknande behandling. I vissa ärenden har till och med Migrationsverket avstyrkt avvisning med hänvisning till att de utvisade skulle hamna i länder där tortyr är vanligt förekommande. Hur ska vi kunna hantera detta? Vi har tidigare försökt hantera det genom att tilldöma skadestånd, men när vi gång efter annan utvisar personer till länder där vi vet att det förekommer tortyr kommer inte skadeståndskraven att sina, utan vi kommer alltid att stå där och säga: Hoppsan, nu råkade vi utvisa någon igen på rätt så lösa anklagelser. Att vi dessutom inte själva tar upp ärendena i domstol är anmärkningsvärt. Varför inte ta upp ärendena i domstol, som faktiskt i vissa fall har gjorts? Det verkar som att det inte finns någon riktig tilltro till att vi kan döma tillräckligt hårt, eller för den delen råkar vi fria därför att vi har väldigt hårda beviskrav. Därför väljer vi den lätta vägen och säger att andra länders rättssystem får hantera detta. Det finns flera exempel, men jag vill inte ta upp specifika ärenden. Min fråga är: Vad innebär det här i förlängningen, Otto von Arnold? Vart är vi på väg? Är det här det alliansregeringen vill, eller har vi hamnat snett?
Otto von Arnold (Kd)
Anf. 102 Otto von Arnold (Kd)
Fru talman! Vad Mehmet Kaplan säger är att vårt rättssystem inte fungerar när det gäller terroristdömda som hamnar inom Säkerhetspolisens hägn och att vi har en kanske dubiös process. På det måste jag svara att det har vi definitivt inte. Däremot kan det utifrån sett synas vara så. Det finns nödvändiga sekretessbestämmelser för den typen av brott. Det finns lagstöd i internationella konventioner för varför man skickar någon till ett annat land och varför man inte dömer dem i Sverige. Det kan vara personer misstänkta i ett annat land som har begärts utlämnade, etcetera. Här finns alltså ganska klara bestämmelser. Däremot kan man säga att vi ur integritetssynpunkt måste se över hur detta kan drabba de oskyldiga. Här finns en hel del integritetstänkande på gång, och vi har också en utredning på gång om den personliga integriteten. Man måste skilja på olika saker. Vi har integriteten och internationella konventioner. De går kanske inte alltid hand i hand. Sverige är ett land som ligger långt framme när det gäller integritetsskydd, men något annat land - ingen nämnd, ingen glömd - kanske har en helt annan uppfattning. Men Sverige ligger långt framme, vi har en stabil lagstiftning, men den går kanske inte hand i hand med många andra länders, tyvärr.
Ulrika Karlsson i Uppsal (M)
Anf. 103 Ulrika Karlsson i Uppsal (M)
Fru talman! Det betänkande som vi nu behandlar innefattar en mängd specifika frågor på processrättens område. I stor utsträckning handlar betänkandet om rättssamhällets arbetsmetoder gentemot brottsligheten. Processrätten har som sin främsta uppgift att säkerställa rättssäkerhet, rättstrygghet och effektivitet i den rättsliga processen. Människor ska ha rätt till en opartisk prövning. Ingen ska dömas oskyldig, och lagen ska vara förutsägbar. Det är målsättningen. Människor som har utsatts för brott ska få upprättelse, brott ska utredas, förövare gripas, lagföras, påföljd utdömas och brott ska sonas. Processrätten är helt enkelt rättesnöret i en demokrati och i en rättsstat för att lösa konflikter mellan enskilda människor, företag, organisationer och det allmänna. När brott har begåtts gentemot staten eller andra människor är det domstolen som ska pröva frågan. För att rättssäkerhet och rättstrygghet ska kunna garanteras är det viktigt att hela rättskedjan fungerar. Det ska finnas ett flöde i hela rättskedjan. Därför har regeringens satsning med resursförstärkningar till rättsväsendet denna mandatperiod varit så viktig. Det har skapat förutsättningar för ett mer effektivt rättsväsen med en fungerande rättskedja som ökar rättssäkerheten och rättstryggheten. Alliansen står för en tydlig rättspolitik. Vi talar klarspråk om ansvaret för att förmedla värderingar och normer för att förebygga brott, att polisen ska arbeta i medborgarnas tjänst och att det ställs höga krav på polisens förmåga att förebygga och klara upp brott. Hela rättskedjan ska ha ett konsekvent brottsofferperspektiv som utgår från opartiska och effektiva poliser, åklagare och domare. Det är rättsväsendets styrka och borgar för allmänhetens förtroende. Målet är att vår rättspolitik är tydlig, målet är att förebygga och bekämpa brott, stödja brottsoffer och öka människors trygghet. Fru talman! I betänkandet, som handlar om rättesnöret i en rättsstat, behandlar vi ett antal motioner från den allmänna motionstiden 2008/09. Utskottet har tagit ställning till 60 motionsyrkanden, varav en tredjedel kommer från oppositionen. Utskottet föreslår riksdagen att avslå samtliga motionsyrkanden. Det är inte på något sätt så att vi inte håller med om att till exempel vittnesskydd är viktigt, utan det är för att man slår in öppna dörrar. Utskottet hänvisar mycket riktigt bland annat till att gällande regelverk är ändamålsenliga, till pågående utrednings- och beredningsarbete samt till det arbete som regeringen i övrigt redan utför. Jag vill nämna något särskilt, fru talman, om ett par frågor. Först vill jag nämna något om nämndemannakårens sammansättning. I Sverige finns ungefär 7 000 nämndemän. De har i uppdrag att i domstolen representera oss i allmänheten, vårt goda omdöme och vår kunskap. I dag är den genomsnittlige nämndemannen över 60 år. Människor med annan etnisk bakgrund, ålder och kanske något annorlunda yrkesbakgrund - till exempel företagare, personer från det privata näringslivet och kvinnor i yrkeskarriären - är klart underrepresenterade. Vi är helt eniga med oppositionen om att det behövs en större mångfald och en föryngring inom nämndemannakåren. Sammansättningen av nämndemännen borde vara en spegelbild av vårt samhälle, men så är inte fallet i dag. De äldre nämndemännen är kraftigt överrepresenterade i förhållande till de yngre. Detta är inte på något sätt en ny situation som har uppkommit under den här mandatperioden eller ens under den förra. Tvärtom - det är en situation som har följt med sedan en lång tid tillbaka. Nämndemännens situation och kårens sammansättning har varit föremål för åtskilliga riksdagsdebatter under årens lopp. Genom åren har riksdagen, denna kammare, behandlat motionsyrkanden om förändringar avseende nämndemännens ålder, nämndens sammansättning och sättet att utse nämndemän. För hela 16 år sedan, i april 1993, tillsatte den dåvarande regeringen en utredning om domstolarna och domarnas ställning inför 2000-talet som hade till uppgift att granska sammansättningen. Mycket lite har hänt under åren sedan dess. Jag ska ärligt säga att det ändå har gjorts en del för att förbättra situationen, men fortfarande har vi frågeställningar att ta tag i för att skapa en mer allsidigt sammansatt nämndemannakår vad gäller såväl ålder som kön och yrkesbakgrund. Regeringskansliet gav därför Domstolsverket i uppdrag att göra en utvärdering av nämndemannakårens sammansättning efter valet 2006. Uppdraget har redovisats. I den rapport som Domstolsverket lade fram konstaterades att könsfördelningen var jämn. Andelen nämndemän med utländsk bakgrund har förbättrats under denna mandatperiod, och det är fler som har annan etnisk bakgrund. Men trots en viss förbättring vad gäller åldersfördelningen är det fortfarande en ojämn fördelning och en kraftig överrepresentation av äldre nämndemän. Domstolsverkets rapport visar att kårens sammansättning har blivit mer representativ, men en del återstår, som sagt. Rapporten bereds nu inom Regeringskansliet, och utskottet vill inte föregripa regeringens beredningsarbete. Eftersom vi vill samma sak i oppositionen och majoriteten hoppas jag verkligen att vi tillsammans kan invänta det beredningsarbete som nu pågår. Det här är frågor om nämndemannainstitutet och borde egentligen inte vara frågor som är politiska slagträn - det är en typisk fråga som behöver långsiktighet och hållbara lösningar. Nämndemännens ställning i det svenska rättssamhället är djupt förankrad i den svenska folksjälen. Fru talman! Jag vill nämna någonting om en annan viktig fråga i detta betänkande, och det är frågan om vittnesskydd. Det är ett reellt hot mot rättsstaten, rättssäkerheten och rättstryggheten när offer inte vågar anmäla och vittnen inte vågar vittna på grund av hot. För att rättskipningen ska fungera är det nödvändigt att personer som har utsatts för brott vågar anmäla, att personer som bevittnat brott vågar vittna och att personer som utsatts för brott vågar berätta detta inför domstolen. Det pågår en rad arbeten inom detta område för att förbättra vittnesskyddet, bland annat genom modernare rättegång, att stärka vittnesskyddet vid domstolarna samt att förbättra lokalerna så att offer och förövare inte behöver sitta i samma väntrum före en domstolsförhandling. Fru talman! Det pågår alltså en rad arbeten för att förbättra vittnesskyddet, och det är ofantligt viktigt i en rättsstat och i ett rättssamhälle. Mer behöver göras och kommer att göras, och det är ett arbete som jag välkomnar å det varmaste. Jag kan inte nog poängtera vikten av att arbetet med att öka säkerheten för parter och bevispersoner fortsätter. Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)
Johan Linander (C)
Anf. 104 Johan Linander (C)
Fru talman! I dag debatterar vi processrättsliga frågor, och det är en av de i princip årligen återkommande debatterna där motionsyrkanden behandlas. Jag ska koncentrera mig på tre saker i dag: rättshjälp, inställda domstolsförhandlingar och beslag. Därefter har jag några frågor till oppositionspartierna angående deras reservationer i detta betänkande. Centerpartiet har i ett antal år drivit frågan om att rättshjälpen måste bli bättre för de svenska medborgare som har utsatts för brott i ett annat land men också för de svenska medborgare som misstänks eller åtalas för ett brott i ett annat land. Vem som helst kan råka ut för ett brott vid en resa i ett annat land. Det kan vara ett mindre brott, som stöld, och då finns det kanske ingen större anledning att närvara vid en efterföljande rättegång om det blir någon. Men det kan också handla om ett grovt brott, som våldtäkt eller misshandel, och då finns det all anledning att komma tillbaka som målsägande, då man kanske ska vittna eller få skadestånd. Då är frågan: Hur ska man få rättshjälp för att kunna göra detta? Vilken möjlighet har man att förstå vad som händer vid rättegången? För den som utsatts för sexualbrott finns det i dag en bättre möjlighet att få rättshjälp. Det är ett undantag. Men har man råkat ut för någon annan typ av brottslighet är det betydligt svårare. Detta anser vi behöver förbättras. Det är självklart att det i första hand är det land där rättegången hålls som har ansvaret för att den som är misstänkt för brottet eller som har utsatts för brottet kan få hjälp, om det handlar om målsägandebiträde, tolkning eller liknande. Men Sverige har ändå ett sekundärt ansvar att hjälpa sina medborgare i svåra situationer. Det är inte bara som brottsoffer man kan råka illa ut som svensk medborgare när man är i ett annat land. Man kan också misstänkas och åtalas för ett brott. För att den som åtalas ska kunna få en rättvis rättegång krävs det att man förstår vad som sägs i rättegången, att det finns tolkning, att man får dokument översatta så att man vet vad det hela handlar om, vad man är anklagad för, och att man får en försvarare, en advokat, som man kan kommunicera med. Även i de här fallen är det självklart det land där rättegången hålls som har det här ansvaret. Men tyvärr vet vi att det inte alltid fungerar, inte ens inom EU. Inom EU har vi ändå regler som gör att vi lämnar ut våra egna medborgare till andra EU-länder, genom den europeiska arresteringsordern. Ändå fungerar det inte, så svenska medborgare kan hamna i situationer där man kan tycka att de inte har fått en rättvis rättegång genom att de helt enkelt inte förstått vad som sker i processen. Då ska Sverige ha ett sekundärt ansvar att hjälpa till och kunna ge rättshjälp. Någon kanske tänker att man väl då bara kan låta bli att bli misstänkt för ett brott. Men det är inte riktigt så enkelt. Det kan vara Otto von Arnold som har missuppfattat trafikreglerna i Polen och råkat vålla en olycka. Det kan vara Ulrika Karlsson som av någon oförklarlig anledning hamnat i ett slagsmål utanför krogen i Bryssel - det vet man aldrig. Det kan vara jag som blev oskyldigt misstänkt för misshandel och dråpförsök när jag åkte med kompisarna till Kos i Grekland när jag var 18 år. Vem som helst kan hamna i en situation där man misstänks för brott, och då måste det finnas möjlighet till en rättvis rättegång. Man kan själv tänka sig in i situationen att sitta i ett annat land och anklagas för ett brott som man riskerar åratal i fängelse för, och man förstår inte riktigt vad som sägs under rättegången. Fru talman! När det gäller effektiviteten i våra svenska domstolar är de många inställda rättegångarna ett av de största problemen. Det handlar inte bara om effektivitetsförluster och kostnader för domstolarna. Detsamma gäller för åklagare och de rättsliga biträdena, alltså både offentliga försvarare och målsägandebiträden, som kommit dit men det blir ingen rättegång. Delgivningsproblem är en av anledningarna. För närvarande pågår det också ett arbete för att få fram en ny delgivningslag. Kort sagt kan man säga att en förenklad delgivning bör kunna ske i flera fall. Vi i Centerpartiet tycker också att det är värt att titta vidare på om och i så fall hur tredskodomar ska kunna användas i enklare brottmål. Det skulle alltså innebära att den som väljer att inte komma till domstolen kan dömas utan att vara närvarande. Den andra saken jag skulle vilja ta upp är när det ska finnas möjlighet att komma överens utanför domstolen. Det vill säga att åklagare och den åtalade, tillsammans med dennes försvarsadvokat, kan komma överens om lämpligt straff som sedan fastställs av domaren utan att det blir någon huvudförhandling i domstolen. Det ligger också i linje med Europarådets rekommendationer om att det ska finnas en ökad lagföring utanför domstol. Men det är mycket känsliga frågor, och avvägningen mellan effektiviteten i rättsprocessen och den enskildes rättssäkerhet är oerhört viktig. Frågorna måste noggrant utredas innan det kan bli tal om att fatta beslut. Fru talman! Min talartid går snabbt. Här i debatten skulle jag också vilja ta upp frågan om beslag, särskilt beslag av dataservrar. Vi har sett exempel på att helt oskyldiga personer och företag råkar illa ut på grund av att dataservrar beslagtagits i en förundersökning. Självklart kan beslag behövas för att säkra bevisning, men samtidigt har samhället ett stort ansvar för att se till att inte oskyldiga personer råkar illa ut. Åtminstone måste man minimera skadan för andra än de misstänkta. Ingen kan veta vilka andra personer eller företag som hyr in sig hos samma serverägare, och att då drabbas hårt och länge för att man råkar befinna sig med sitt kundregister eller med sin fakturahantering på den server som blir beslagtagen är inte rimligt. När det gäller digital information är det faktiskt enkelt och billigt att kopiera, så att de oskyldiga som drabbas kan få tillbaka den information som ligger på den beslagtagna servern. I dag är inte frågan om kopiering av beslagtagen egendom lagreglerad, men inom Justitiedepartementet förbereds ett uppdrag om en utvärdering av förundersökningsförfarandet, och bland annat beslagsfrågor inom IT-miljö kommer att omfattas. Det är bra och nödvändigt. Till slut har jag två frågor till oppositionen med anledning av reservationer som ni har. Med anledning av reservation 2 undrar jag om Socialdemokraterna kan förtydliga vilka åtgärder som behöver vidtagas för att öka förutsättningarna för en representativ sammansättning av nämndemannakåren. Det är ju inte så länge sedan som riksdagen på förslag av den gamla socialdemokratiska regeringen ändrade ett antal regler för nämndemännen. Vad har nu tillkommit som inte fanns då? Min andra fråga vänder sig till alla tre oppositionspartierna, eller egentligen två, eftersom Vänsterpartiet inte är här. Ni som står bakom reservation 14 om statens skadeståndsansvar vid buggning, jag skulle vilja höra en redogörelse för vad som är skillnaden mellan ert förslag och den möjlighet till skadestånd som redan i dag finns genom skadeståndslagen. Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer. (Applåder)
Mehmet Kaplan (Mp)
Anf. 105 Mehmet Kaplan (Mp)
Fru talman! Tack, Johan Linander! Tyvärr kom frågorna i slutet av anförandet. Om du hade tagit dem i mitten hade jag kunnat bläddra fram till just det där som du pratade om. En fråga har jag däremot. Den handlar om det Johan Linander uppehöll sig vid i början av sitt anförande, nämligen om någon av våra kolleger i utskottet skulle bli misstänkt för något i utlandet. Jag undrar: Hur funkar det om en svensk medborgare i Sverige prövas av svensk åklagare och bevisen, som i det här fallet USA hade skickat hit, inte räcker för häktning, och sedan personen på en utlandsresa i samband med en mellanlandning - på tips från vår egen underrättelsetjänst eller någon annanstans ifrån - fastnar i en kontroll och skickas till USA? En svensk medborgare skickas till USA. Hur funkar det då? Det är ju inte bara vi som sitter i utskottet som ska åtnjuta rättssäkerhet utan alla svenska medborgare. När inte vår egen rättsapparat på basis av de fakta som finns och som vi har fått oss tillskickade från utländsk säkerhetstjänst anser sig kunna vare sig häkta, fälla eller hålla kvar personen, hur kan vi då blunda för att denna person grips i utlandet och nu befinner sig i USA? I bästa fall bara blundar vi - i sämsta fall har vi faktiskt medverkat till att personen sitter där.
Johan Linander (C)
Anf. 106 Johan Linander (C)
Fru talman! Även om inte Mehmet Kaplan nämner något namn handlar detta faktiskt om en pågående rättsprocess som jag inte tycker att vi ska diskutera här i riksdagens kammare. Utan att gå in på målet närmare kan jag bara säga att den här personen var internationellt efterlyst, och därför blev han stoppad på en flygplats i ett annat land. Men jag tycker att det är olämpligt att diskutera pågående rättsfall, oavsett om de pågår i svensk eller amerikansk domstol.
Mehmet Kaplan (Mp)
Anf. 107 Mehmet Kaplan (Mp)
Fru talman! Principen att kunna hantera svenska medborgare oavsett var de befinner sig är oerhört viktig. Vi kan inte avsäga oss ansvar för personer när vi själva inte kan hantera frågan i vårt eget land. Rättssäkerheten måste ändå gälla oavsett var personen befinner sig. Jag är tydlig med att inte nämna namn, och det är möjligt att vi gick in på för mycket detaljer, men jag tror att det ändå ytterst handlar om det förtroende som det svenska rättsväsendet åtnjuter hos Sveriges alla medborgare. Alla människor som befinner sig i vårt land måste känna ett stort förtroende för rättsapparaten och de principer som vi hyllar och finner nödvändiga för att kunna kalla oss rättsstat. Det är det som det handlar om, inte om något enskilt ärende. Enskilda ärenden kommer och går. I vissa fall kan man bevisa att personerna varit oskyldiga, och då får de i vissa fall skadestånd. I andra fall sitter de i något annat land på grund av att vi har gjort fel. I vissa fall har de blivit utsatta för tortyr. Enskilda ärenden talar inte för sakfrågan eller principfrågan. Min fråga till Johan Linander gäller hur vi ska göra för att reglera den svåra och delikata fråga som berör balansen mellan rättssäkerhet och integritetsskydd - vilket jag vet att Johan Linander och Centerpartiet tidigare har sagt sig värna. Johan Linander tog upp att just en av Centerpartiets ledamöter hade velat göra mer än regeringen när det gäller borttagande av servrar. Jag menar att det är viktigt att balansen i den här frågan upprätthålls. Vad tänker Centerpartiet göra för det?
Johan Linander (C)
Anf. 108 Johan Linander (C)
Fru talman! Det var mycket och inget i den repliken, höll jag på att säga. Det är klart att det finns många fall i andra länder där rättssäkerheten inte upprätthålls på det sätt vi skulle önska. Genom diplomatiska kanaler kan man väl utöva påtryckningar. Det finns också fall där svenska myndigheter har gjort fel. Det finns till exempel det kända fallet med avvisningen av två egyptier från Bromma flygplats, som jag själv engagerade mig i och också anmälde till konstitutionsutskottet, men det är inte riktigt det som det handlar om här. Det jag sade i talarstolen om att man ska kunna få rättshjälp om man blir misstänkt i ett annat land ska vara detsamma oavsett vilket brott det handlar om. Är man svensk medborgare ska man ha det skyddet, tycker jag, även om det såklart är det land där rättegången pågår som har det huvudsakliga ansvaret för att se till att det blir en rättvis rättegång där den åtalade genom tolkning kan förstå vad domare, åklagare och vittnen säger och att alla dokument som är väsentliga faktiskt blir översatta, så att man kan försvara sig. Att sitta där och inte ha möjlighet att förstå vad som sägs under rättegången, som ju kan påverka ens hela liv, måste vara fruktansvärt. Det är väl alltid fruktansvärt att vara i en sådan situation, men det är ännu värre om man inte ens kan förstå vad som sker i domstolen. Det är väl det svar jag har till Mehmet Kaplan. I övrigt finns det mycket kvar att göra. Men när det handlar om saker som sker i många länder - vi har internationella avtal - är det ju, som Otto von Arnold sade tidigare, ganska trögt att påverka. Men vi har en stark justitieminister och en stark utrikesminister som jobbar hårt med detta.
Johan Pehrson (Fp)
Anf. 109 Johan Pehrson (Fp)
Fru talman! Vi pratar nu om de spelregler som vi använder oss av i rättskipningen i rättsstaten Sverige. Vi pratar om processrättsliga frågor som handlar om: Vilken effektivitet vill vi uppnå när vi bekämpar brott och ökar tryggheten för människor? Vilken rättssäkerhet vill vi hålla oss med? Vilka garantier vill vi ge till medborgare så att så få som möjligt - helst ingen, så klart, fru talman - blir felaktigt dömda och så många skyldiga som möjligt får avtjäna sina straff? Det handlar om vilken integritetslagstiftning vi ska ha. Hur ska man genomlysa människor under till exempel brottmål? Vad ska vara offentligt? Vad ska inte vara offentligt? Det handlar också om en moral, det vill säga: Hur ska vi uppmuntra att sanningen sägs i våra domstolar? Hur ska vi skydda människor som annars hotas när de ska vittna? Det är ett exempel. Jag tycker att mycket av detta på ett mycket skickligt sätt har belysts av övriga debattörer. Man kan sammantaget vara glad, tycker jag, åt att vi i den här kammaren kan ha ett så relativt fläckfritt diskussionsunderlag som det här betänkandet utgör. Vi har inte långa listor där Sverige fälls för brott mot de mänskliga rättigheterna, enligt Europarådet. Men det finns naturligtvis skönhetsfläckar och ställen där Sverige hela tiden måste förbättra sig. Jag ska försöka belysa några frågor. Centerpartiets Johan Linander lyfte mycket skickligt upp frågan om rättshjälp. Detta lyftes också upp av Socialdemokraterna i tidigare inlägg. Vi vet att tillträde till rättvisa och möjlighet att som enskild stå emot en armé av advokater och företrädare för en motståndarsida är jätteviktigt. Det är så klart viktigt i brottmål men också framför allt i civila mål som kan gälla skadestånd. Ett klassiskt exempel är när människor har drabbats av en trafikskada och ska försöka få sin ersättning och sin rätt tillgodosedd. Då möter man en armé där man processas sönder. Till slut är resurserna slut, och man får ge sig med en ovärdig förlikning, till exempel. Nu bereder regeringen detta. Jag hoppas att vi kan komma fram till förbättringar på en rad områden när det gäller att se till att tillträdet till rättvisa blir bättre. Detta har Folkpartiet lyft fram i många år i opposition. Vi gör det nu också. Jag kan notera att vi ännu inte har nått fram med förslag, men jag känner en välvillig och god inställning från mina kolleger i alliansen. Socialdemokraterna lyfter upp det här med vittnesskydd och inte minst vittnesarbetet för att skydda unga människor som kanske kommer tillbaka till en skolmiljö där de tidigare har vittnat mot en skolkamrat - skolkamrat är väl att ta i, men en person som går på samma skola. Man kan känna hot och olust inför detta. Jag tycker att den vittnesstödsverksamhet som bedrivs på många håll är imponerande. Jag efterfrågar dock lite mer exakt vad vi ska göra för de elever på skolan som har vittnat? Jag tycker att vi ska ha ett öppet sinne här. Alla goda idéer ska naturligtvis tas till vara, men jag har lite svårt att se det konkreta i detta förutom när det gäller de vittnesstödscentrum som redan är i gång. Man kan naturligtvis hävda att de skulle förstatligas och göras till en statlig myndighet, men jag uppfattar inte att det är förslaget från Socialdemokraterna i deras reservation. Ulrika Karlsson från Moderaterna lyfter fram det här med nämndemännen, som också har lyfts fram tidigare från oppositionen. Ulrika går mycket klokt igenom detta och förklarar vikten av att man har enighet om det här. Då ska man komma ihåg att det i den socialdemokratiska riksdagsgruppen under förra mandatperioden kom fram förslag som var lite mer omskakande, höll jag på att säga. Det är väl att ta i, men de var i alla fall lite mer progressiva och långtgående när det gällde att ta tag i det här med en bättre process för att få fram duktiga nämndemän, det vill säga vanligt folk som sitter i domstol och dömer vanliga människor. Det var det som fanns i ett utredningsförslag, att man skulle ha en viss del som utsågs på annat sätt, som lottades fram eller utsågs via kommunen på annat sätt, för att få en bredd. I dag är det de politiska partierna som utser kloka och sunda medborgare. Det behöver ju inte vara självklart att det alltid är den bästa basen. Det kan finnas andra föreningar och andra vägar in. Detta tycker jag att vi alla borde fundera på. Det här förslaget försvann hos den socialdemokratiska riksdagsgruppen. Det vore intressant att veta om det är detta som man nu vill komma tillbaka till. Det är ju klart att det är ganska välberett och skulle vara fullt möjligt att genomföra. Jag ska avslutningsvis, fru talman, bara kort ägna mig åt de här tvångsmedlen, för det är väldigt intressant. Vi genomförde under förra mandatperioden viktiga reformer för att ha tuffare verktyg i dessa spelregler, för att komma åt den riktigt grova brottsligheten, de personer som varje dag förstör livet för andra, sprider terror och skapar väldigt mycket förlorade livschanser. De säljer sitt knark, utpressar andra människor och ägnar sig i värsta fall åt morduppdrag. Här har vi då gått fram med bättre reglering när det gäller buggning, när det gäller teleavlyssning. Vi är tydliga med att ta de kriminellas pengar. Har man sålt knark tar vi pengarna. Det är ett bra sätt. Vi går nu vidare och jobbar med frågor om att polisen ska kunna infiltrera de kriminella organisationerna bättre. Vi går vidare med förutsättningarna för polisen att ägna sig åt tydlig provokation på ett balanserat sätt, framför allt vettig bevisprovokation, så klart. Men jag tycker också att man ska fundera på en annan sak. Vi får väl återkomma till det i utskottet. Nu finns det inga motioner om det. Centerpartiets Johan Linander var delvis inne på detta med ökat partsinflytande i brottmålsprocesser. Det kallas lite populärt ibland också för åtalsförhandling, det vill säga: Ska man ge makt åt åklagare och tilltalade att kunna blanda sig i hur processen ska se ut, eller ska detta bara få göras av domstolen? Jag tycker att det är väl värt att pröva. Jag tycker också att vi måste få regeringen att komma tillbaka med förslag, som vi i riksdagen fattar beslut om. Det handlar kanske om tankar om att det ska löna sig mer att tala sanning. I dag får man ju rabatt om man begår många brott i Sverige. Det är inte helt självklart. Det kan tänkas att man vänder på det, att man får rabatt om man talar sanning i stället. Det är i alla fall Folkpartiets bestämda uppfattning. Sedan berörs frågan om terroristbrotten, som är så svåra. Vi skriver ganska långt om dessa listor som kom till på Förenta nationernas högkvarter i New York efter elfte september, och vi har haft många debatter om detta i kammaren genom åren. Jag vill dock notera att ett alternativ är att man är vaken som regering. När faxarna sätter i gång och sprutar ut diverse namn kan man vara vaken på ansvarigt departement och säga: Det här faxet med de här människorna vill jag inte skriva under. Då skriver man ett kryss på det, så godkänns det inte, och så skickar man tillbaka detta till FN. Då blir inte de här personerna automatiskt uppsatta på listan. Men det är ett faktum att man kan missa personer som hamnar i faxarna på Utrikesdepartementet eller på Justitiedepartementet när FN sätter upp svenska medborgare på de här listorna. Självklart ska vi ha bättre kontrollorgan och bättre möjlighet att överklaga. Jag tycker att det har visats en viss styrka i det internationella systemet när människor i domstolsprocesser ändå har förklarats vara felaktigt uppsatta, så vi går framåt. Men man ska också komma ihåg att det är väldigt svårt att bekämpa just terrorism, för det måste delvis ske med mycket hemliga medel. Det är liksom ingen öppen process. Det är inte samma sjystare spelregler som alla svenska medborgare möter. Det gäller inte för alla människor i Sverige. Om man är utländsk medborgare och är misstänkt för terrorism är det tuffare regler. Herr talman! Med detta vill jag avsluta mitt inlägg och yrkar fullständigt bifall till förslaget i betänkandet och avslag i sak på motionerna, även om det finns mycket bra att ta med sig. (Applåder)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2009-04-22
Förslagspunkter: 32, Acklamationer: 28, Voteringar: 4

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Brottsmisstanke mot domare

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ju415.
    2. Nämndemännens ersättning

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ju263, 2007/08:Ju405, 2007/08:Ju435 yrkande 4 och 2008/09:Ju251.
      • Reservation 1 (s, v, mp)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s, v, mp)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s0109021
      m820015
      c24005
      fp22006
      kd20004
      v01903
      mp01504
      Totalt148143058
      Ledamöternas röster
    3. Nämndemannakårens sammansättning

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2008/09:Ju274.
      • Reservation 2 (s, v, mp)
    4. Samtalskontakt för nämndemän

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2008/09:Ju275.
      • Reservation 3 (s, v, mp)
    5. Tillsynen över advokater

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2008/09:Ju343.
    6. Ersättning till vårdnadshavare

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:K350 yrkande 3.
    7. Barnprotokoll i domstolsavgöranden

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2008/09:So463 yrkande 3.
      • Reservation 4 (s, v)
    8. Vittnesskydd

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ju255, 2007/08:Ju308, 2007/08:Ju412 och 2008/09:Ju284 yrkandena 3 och 4.
      • Reservation 5 (s, v, mp)
    9. Vittnesskydd för unga

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ju433 yrkande 10.
      • Reservation 6 (s)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (s)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s0109021
      m820015
      c24005
      fp22006
      kd20004
      v10174
      mp15004
      Totalt1641091759
      Ledamöternas röster
    10. Vittnesskydd för papperslösa

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ju347.
      • Reservation 7 (s, v, mp)
    11. Anonymitet i domstol för vittnen

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2008/09:Ju363.
    12. Sakkunniga

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:So384.
    13. Specialdomstolar

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ju420, 2007/08:Ju436, 2008/09:Ju243 och 2008/09:Ju272.
      • Reservation 8 (mp)
    14. Kostnaden för biträde vid förhör upplysningsvis under förundersökning

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2008/09:Ju379 yrkande 74.
      • Reservation 9 (s)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 9 (s)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s0109021
      m820015
      c24005
      fp22006
      kd20004
      v00193
      mp15004
      Totalt1631091958
      Ledamöternas röster
    15. Utökad rätt till rättshjälp

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2008/09:Ju226, 2008/09:Ju321, 2008/09:Ju329 och 2008/09:Ju464.
      • Reservation 10 (s, v, mp)
    16. Rättshjälp vid brott begångna i utlandet

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ju254.
    17. Rättshjälp i mål vid förvaltningsdomstol

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ju399, 2008/09:Ju215 och 2008/09:Ju412.
    18. Inställda domstolsförhandlingar

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2008/09:Ju353 och 2008/09:Ju406 yrkandena 1 och 2.
    19. Brottmålsdomar rörande djurplågeri m.m.

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ju219.
    20. Stöd till oskyldigt misstänkta

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2008/09:Ju450.
    21. Återkallande av ett överklagande

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ju313 och 2008/09:Ju357.
    22. Oberoende resningsnämnd

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2008/09:Ju416.
    23. Domstolsförhandlingars offentlighet

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:K350 yrkande 2 och 2007/08:Ju364.
    24. Beslag av dataserver

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2007/08:Ju285.
    25. Utökad rätt att beslagta fordon

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2008/09:Ju399.
    26. Häktesrestriktioner

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2008/09:Ju379 yrkande 56.
      • Reservation 11 (s, v, mp)
    27. Kameraövervakning

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ju439 yrkande 5, 2008/09:Ju244 och 2008/09:Ju456 yrkandena 1 och 2.
      • Reservation 12 (s)
    28. Mobilspårning

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2008/09:Ju203.
    29. Hemlig teleavlyssning

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2008/09:Ju391.
    30. Kretsen av personer som ska underrättas vid buggning

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2008/09:Ju379 yrkande 72.
      • Reservation 13 (s, v, mp)
    31. Statens skadeståndsansvar vid buggning

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion 2008/09:Ju379 yrkande 71.
      • Reservation 14 (s, v, mp)
    32. Frågor om terrorism

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2008/09:Ju332, 2008/09:Ju379 yrkande 73, 2008/09:Ju440 och 2008/09:U349 yrkande 34.
      • Reservation 15 (s, v, mp)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 15 (s, v, mp)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s0108022
      m820015
      c24005
      fp22006
      kd20004
      v01903
      mp01504
      Totalt148142059
      Ledamöternas röster