Producentansvar för uttjänta bilar, m.m.

Betänkande 1995/96:JoU21

Jordbruksutskottets betänkande 1995/96:JOU21

Producentansvar för uttjänta bilar, m.m.

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1995/96
JoU21

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition
1995/96:174 Producentansvar för uttjänta
bilar, m.m. samt tre motioner som väckts
med anledning av propositionen.
Utskottet tillstyrker regeringens
förslag och föreslår att riksdagen antar
regeringens förslag till ändringar i
renhållningslagen och bilskrotnings-
lagen samt godkänner vad regeringen
anfört om inriktningen av ett produ
centansvar för uttjänta bilar och
förslaget om att avskaffa den högre
skrotningspremien för fordon i bruk.
Samtliga motionsyrkanden avstyrks.

Till betänkandet har fogats tre
reservationer.

Propositionen

Regeringen (Miljödepartementet) föreslår
i proposition 1995/96:174 att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag
om ändring i renhållningslagen
(1979:596),
2.
3. antar regeringens förslag till lag
om ändring i bilskrotningslagen
(1975:343),
4.
5. godkänner vad regeringen anför om
inriktningen av ett producent-ansvar för
uttjänta bilar (avsnitt 4.1 och 4.2),
6.
7. godkänner vad regeringen föreslår om
avskaffandet av den högre
skrotningspremien för fordon i bruk
(avsnitt 5.1).
8.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår riktlinjer för hur
ett producentansvar för uttjänta bilar
skall fungera i Sverige. Producenterna
skall ta hand om dessa bilar på ett
miljöriktigt sätt och återvinna och
återanvända materialet som ingår i
bilarna. På detta sätt kan
avfallsmängderna minimeras vid skrotning
av bilar och behovet av nytt material
kan därmed minskas. Den föreslagna
ordningen skall direkt eller indirekt
styra tillverkarna av bilar att
konstruera bilar som är anpassade för en
hög grad av återvinning.

Regeringen avser att reglera
producentansvaret genom att med stöd av
bemyndigandet i renhållningslagen
(1979:596) meddela föreskrifter om
producentansvar. För att underlätta
införandet av producentansvaret föreslår
regeringen vidare en ändring av
straffbestämmelsen i renhållningslagen
såvitt avser producentansvaret.

I propositionen behandlas också frågor
som rör bilskrotningsanläggningarna och
bilskrotningslagen (1975:343).
Regeringen föreslår regler om
återvinningshantering vid
anläggningarna. Regeringen föreslår
också att bilskrotarna får
rapporteringsskyldighet om
återanvändning och återvinning av
material från skrotade bilar.
Naturvårdsverket blir enligt förslaget
central tillsynsmyndighet enligt
bilskrotningslagstiftningen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft
den 1 januari 1997.

Lagförslagen fogas som bilaga till
detta betänkande.

Motionerna

1995/96:Jo20 av Dan Ericsson och Mats
Odell (kds) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skrotningspremie.

1995/96:Jo21 av Lennart Brunander m.fl.
(c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om utformningen av
producentansvaret,

2. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om bemyndigande i
renhållningslagen,

3. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om straffansvar vid
överträdelser av producentansvaret,

4. att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen
anförts om en bilåtervinningslag.

1995/96:Jo22 av Göte Jonsson m.fl. (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om producentansvar för uttjänta
bilar.

Utskottet

Propositionen

Bakgrund

Regler om bilskrotning i Sverige
infördes år 1975 och finns i
bilskrotnings-lagen (1975:343) och
bilskrotningsförordningen (1975:348).
Skrotningsintyg, som visar att en
skrotbil omhändertagits för skrotning,
får endast utfärdas av auktoriserad
skrotare eller av kommun som inrättat
upplag eller annat mottagningsställe för
skrotbilar. Skrotningsintyg berättigar
bilägaren till skrotningspremie och
avregistrering av bilen och därmed till
befrielse att betala bilskatt samt att
ha fordonet försäkrat. Premien
finansieras genom avgifter på
nyregistrerade fordon.

I riksdagens beslut år 1975 om
återvinning och omhändertagande av
avfall lades principen om producentens
ansvar för avfallshanteringen fast
(prop. 1975:32, bet. 1975:JoU10, rskr.
1975:161). Principen innebär att det,
innan produktionen av en vara påbörjas,
bör vara känt hur avfall från både
produktionsprocesser och uttjänta varor
skall tas om hand.

I propositionen om riktlinjer för en
kretsloppsanpassad samhällsutveckling,
den s.k. kretsloppspropositionen,
anfördes bl.a. att avfallsmängden i ett
samhälle med hög konsumtion av varor i
sig kan vara ett miljöproblem och att
ett större ansvar borde läggas på
producenterna att miljöanpassa varorna
(prop. 1992/93:180, bet. 1992/93:JoU14,
rskr. 1992/93:344). Målsättningen måste
vara att öka återvinningen och
återanvändningen av samhällets resurser
och att därmed förebygga uppkomsten av
avfall. Ett effektivt sätt att uppnå
detta var att ålägga den som producerar
en vara att ta hand om varan när den är
uttjänt. Vidare lades fast att dagens
bilskrotningssystem skall utformas till
ett återvinningssystem, där tillverkare
och importörer har fysiskt och
ekonomiskt ansvar att ta tillbaka
uttjänta bilar och att återvinna
material från dem.

Enligt renhållningslagen (1979:596)
avses med producent den som yrkesmässigt
tillverkar, importerar eller försäljer
en vara eller en förpackning. Med
producent avses även den som i sin
yrkesmässiga verksamhet frambringar
avfall som fordrar särskilda åtgärder
från renhållnings- eller
miljövårdssynpunkt. I renhållningslagen
bemyndigas regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer att meddela
föreskrifter om skyldighet för
producenterna att se till att avfallet
av de varor eller av de förpackningar
som de tillverkar, importerar eller
säljer eller att avfallet från sådan
verksamhet som de bedriver bortforslas,
återanvänds, återvinns eller omhändertas
på sätt som kan krävas för en
miljömässigt godtagbar avfallshantering.
Föreskrifterna får även avse skyldighet
att märka en vara eller förpackning samt
att lämna uppgifter om insamling,
återanvändnings- och återvinningsgrad
eller andra förhållanden.

Regeringen har hittills med stöd av
bemyndigandet i renhållningslagen
meddelat förordningar om producentansvar
för returpapper (1994:1205), för
förpackningar (1994:1235) samt för däck
(1994:1236).

Producentansvar för uttjänta bilar

Drivkraften i ett återvinningssystem för
bilar måste vara sådana åtgärder som
stimulerar biltillverkarna att
konstruera bilar som är anpassade för en
mycket hög grad av återvinning med
minskat behov av nytt råmaterial som
följd. En uttjänt bils delar och
material är resurser som bör utnyttjas
på ett både miljömässigt och ekonomiskt
godtagbart sätt. Det är bilproducenterna
som såväl fysiskt som ekonomiskt ytterst
bör ansvara för att uttjänta bilar tas
om hand på ett miljöriktigt sätt och att
material och komponenter återanvänds
eller återvinns.

Producentansvar för uttjänta bilar är
ett medel för att minska bilens
miljöbelastning. En helhetssyn på bilens
miljöbelastning under hela dess
livscykel omfattar emellertid
miljöpåverkan ända från utvinning av
råvara, vid tillverkning, under
användning och till avfallsledet. För
att minska trafikens miljöbelastning
behövs ett brett angreppssätt. I dag
återvinns ca 75 viktprocent av en
personbils stål- och metallmaterial.
Resten deponeras eller bränns.

Regeringen konstaterar att ett
producentansvar för uttjänta bilar bör
införas i Sverige. Regeringen avser att
meddela föreskrifter om producentansvar
med utgångspunkt i de bemyndiganden som
redan finns i renhållningslagen
(1979:596). Yrkesmässiga tillverkare och
importörer av bilar bör omfattas av
producentansvaret för uttjänta bilar.
Försäljningsledet bör stå utanför det
författningsstadgade ansvaret.
Producentansvaret bör omfatta alla
personbilar, lastbilar och bussar med en
vikt av högst 3 500 kg som finns på
marknaden när producentansvaret träder i
kraft. Producentansvaret bör begränsas
till de bilar producenten tillverkat
eller importerat.

Det bör ankomma på producenten att ta
emot en uttjänt bil av egen tillverkning
eller egen import som lämnas för
skrotning. Utgångspunkten bör vara att
systemet gör det lätt för bilägare att
lämna sin uttjänta bil till producenten.
Det nuvarande bilskrotningssystemet bör
omformas till ett bilåtervinningssystem
där tillverkare och importörer har ett
fysiskt och ekonomiskt ansvar att ta
tillbaka uttjänta bilar och att
återvinna material från dem.

Det bör dock även vara möjligt för
bilägare att kunna lämna bilen till en
auktoriserad skrotare som inte är bunden
av avtal med en producent. Det innebär
att bilägaren kan välja att lämna bilen
till producenten och den han anlitar
eller till en fristående auktoriserad
skrotare. Den nuvarande skyldigheten för
auktoriserade skrotare att ta emot
skrotbilar bör också finnas kvar,
eftersom det inte kommer att vara
möjligt att utkräva ett
författningsenligt producentansvar för
alla bilar. Detta gäller för de bilar
som riskerar att falla utanför förslaget
på grund av att en producent försvinner
från marknaden och inget producentansvar
därför kan utkrävas. Dessa bilar kommer
att omhändertas inom ramen för
bilskrotningslagstiftningen.
Privatimporten av bilar uppgår till
mellan 5 000 och 6 000 bilar per år.
Privatimporterade bilar som tjänat ut
kan också omhändertas inom det system
som gäller enligt
bilskrotningslagstiftningen.

Ett viktigt mål med producentansvaret
är att få till stånd en ökad
återanvändning och återvinnning av
material samt en minskad mängd avfall
till deponi. Mängden avfall bör gradvis
minimeras. För en uttjänt bil som
omfattas av producentansvaret och som
skrotas från år 2002 bör minst 85 % av
bilen beräknat på nybilsvikten i
genomsnitt per tillverkare omhändertas
genom återanvändning och återvinning.
Det innebär att högst 15 % av bilens
vikt får deponeras. För bil som skrotas
från år 2015 bör målet skärpas så att
minst 95 % av bilen beräknat på
nybilsvikten omhändertas genom
återanvändning och återvinning och högst
5 % av bilens vikt beräknat på ovan
beskrivet sätt får deponeras.
Naturvårdsverket bör ha funktionen som
central myndighet i fråga om
producenternas rapporteringsskyldighet.

Regeringen föreslås få en möjlighet att
för varje föreskrift om producent-ansvar
föreskriva om en överträdelse av
föreskriften skall vara förenad med
bötesstraff eller inte. I propositionen
föreslås att den nuvarande
straffbestämmelsen i 24 § 4
renhållningslagen upphävs. Den innebär
att alla föreskrifter om producentansvar
är förenade med straffsanktioner vid
överträdelse.

Den högre bilskrotningspremien för
fordon i bruk avskaffas. Regeringen
eller den myndighet som regeringen
bestämmer får genom bemyndigande i
bilskrotningslagen meddela föreskrifter
om skyldigheter för bilskrotarna att
lämna uppgifter om återanvändning och
återvinnning av skrotbilar och andra
förhållanden som rör de skrotbilar som
bilskrotarna tagit hand om. Genom
bemyndigande i renhållningslagen får
regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer meddela
föreskrifter om demontering eller annan
hantering av skrotbilar för att främja
återanvändning eller återvinning av
material. Regeringen anför att en
miljöriktig hantering av skrotbilar vid
bilskrotningsanläggningarna behöver
säkerställas genom att särskilda
föreskrifter om iakttagande av
försiktighetsmått utfärdas. Statens
naturvårdsverk utses till central
tillsynsmyndighet enligt
bilskrotningslagstiftningen.

Motionerna

I motion 1995/96:Jo20 (kds) anförs att
regeringen på en punkt går åt helt fel
håll, och det gäller skrotningspremien.
Rätt strategi i denna del är inte att
sänka premien utan att höja den till 5
000 kr. Kostnaden för höjningen kan med
fördel finansieras med hjälp av de medel
som kommer in på den föreslagna
koldioxidskattehöjningen på bensin i
enlighet med Kommunikationskommitténs
förslag.

I motion 1995/96:Jo21 (c) anförs att
producentansvaret bör vara
fabriksanknutet, inte bilindividanknutet
(yrkande 1). Producentansvaret bör inte
bindas enbart till de bilexemplar som
den enskilde producenten själv
tillverkat eller importerat, utan bör
omfatta samtliga bilar av det fabrikat
som den ifrågavarande producenten
representerar. Ett nytt bemyndigande bör
tillföras renhållningslagen för
producentansvaret för bilar (yrkande 2).
Det är enligt motionärerna olämpligt att
låta reglernas tillämplighet vara
beroende av renhållningslagens
avfallsbegrepp. Avfallsbegreppet är
enligt svensk rättspraxis och EG-rätten
beroende av innehavarens subjektiva
värderingar. Vidare bör regeringen verka
för att upphävandet av
straffbestämmelsen i 24 §
renhållningslagen inte innebär att
producentansvaret för bilar mjukas upp
(yrkande 3). Regeringen bör slutligen
återkomma med lagstiftning i enlighet
med Kretsloppsdelegationens förslag
(yrkande 4). Det finns, som
Kretsloppsdelegationen påpekat,
svagheter med att arbeta med
producentansvar på bilar genom
renhållningslagen. En särskild
bilåtervinningslag bör utarbetas.

I motion 1995/96:Jo22 (m) anförs att
det är viktigt att producentansvaret
fastslås genom att renhållningslagen
kompletteras med ett bemyndigande om
producentansvar i samband med
skrotbilshantering. Producentansvaret
för bilar bör införas fr.o.m. den 1
januari 1998, men det är för tidigt att
uttala sig om att regeringen bör meddela
föreskrifter om detta. I stället bör
branschen ges möjlighet att fullfölja
sina egna planer för ett
återvinningssystem. I ett frivilligt
uppfyllande av producentansvaret finns
möjlighet för marknaden att själv ordna
finansieringen av bilskrotningen i
framtiden.

Utskottets överväganden

Lagstiftning om producentansvar för
uttjänta bilar

Utskottet delar regeringens uppfattning
att producentansvar för uttjänta bilar
nu bör införas i Sverige. Enligt
propositionen om riktlinjer för en
kretslopps-anpassad samhällsutveckling
(prop. 1992/93:180 s. 53) bör frivilliga
lösningar eftersträvas om de
miljöpolitiska målen kan uppnås på denna
väg. Regeringen anför i den nu aktuella
propositionen att ett frivilligt
producent-ansvar har övervägts, men att
regeringen i likhet med
Kretsloppsdelegationen och flertalet
remissinstanser kommit till den
slutsatsen att grunden för
producentansvaret bör vara
författningsreglerad. Utskottet delar
denna bedömning. Härmed kommer alla
producenter att omfattas och systemet
blir konkurrensneutralt. Genom ett
författningsreglerat producentansvar
förbättras också statens möjlighet till
tillsyn och därmed även
förutsättningarna att snabbbare via
sanktioner eller ändrade regler ingripa
om syftet med producentansvaret inte
uppnås.

Utskottet anser att övervägande skäl
talar för den utformning av produ
centansvaret i övrigt som regeringen
förordar. Yrkesmässiga tillverkare och
importörer av bilar bör således omfattas
av producentansvaret för uttjänta bilar.
Försäljningsledet bör stå utanför det
författningsstadgade ansvaret. Vidare
bör ansvaret begränsas till de bilar
producenten tillverkat eller importerat.
Regeringens förslag innebär en viss risk
att en producent försvinner från
marknaden och att inget producentansvar
kan utkrävas. Regeringen har föreslagit
att dessa bilar och privatimporterade
bilar som tjänat ut skall omhändertas
enligt bilskrotningslagstiftningen.

Motion Jo21 yrkande 1 innebär, i likhet
med Kretsloppsdelegationens förslag, att
producenten även skall ansvara för bilar
som han själv inte tillverkat eller
importerat, men som är av det fabrikat
producenten representerar. Utskottet
delar regeringens bedömning att detta
förslag leder för långt och anser att
regeringens förslag får ses som en
rimlig avvägning mellan olika intressen.

Såsom regeringen föreslagit bör de
föreslagna ändringarna i renhållnings-
lagen och bilskrotningslagen träda i
kraft den 1 januari 1997. I enlighet med
regeringens förslag bör vidare
skyldigheten för producenterna att ta
emot alla uttjänta bilar av egen
tillverkning eller egen import utan att
ta betalt av den siste bilägaren gälla
för bilar som förs ut på marknaden och
registreras först fr.o.m. den 1 januari
1998 eller vid den senare tidpunkt då en
förordning om producentansvar träder i
kraft.

Utskottet godkänner även i övrigt vad
regeringen anfört i propositionen
(avsnitt 4.1 och 4.2) om inriktningen av
ett producentansvar för uttjänta bilar.
Motionerna Jo21 yrkande 1 och Jo22
avstyrks.

Regeringen avser att meddela
föreskrifter om producentansvar med
utgångspunkt i de bemyndiganden som
redan finns i renhållningslagen. Såsom
framhålls i motion Jo21 yrkande 2 har
Kretsloppsdelegationen utgått från att
det inte är lämpligt att låta
renhållningslagens avfallsbegrepp
avgränsa producentansvaret för bilar,
eftersom avfall är något som är utan
värde och som upplevs som en belastning,
medan bilar enligt delegationen kan
antas ha ett värde i framtiden även när
de är uttjänta. Regeringen anför i denna
del att det inte är det eventuella
värdet på avfallet som bör vara
utgångspunkt vid ett producentansvar.
Grundläggande är i stället att det
gäller en vara eller produkt som tjänat
ut och som kan komma i fråga för
återanvändning eller återvinning. Om
avfallet skall betraktas som en tillgång
eller en belastning kan variera utifrån
betraktarens förutsättningar. Avfallet
kan ha ett negativt värde och ändå vara
föremål för handel genom att innehavaren
måste betala för att bli av med det.
Också i ett EU-rättsligt perspektiv kan
avfallet som sådant väl vara föremål för
handel.

Som ett ytterligare skäl till att inte
använda renhållningslagens bemyndigande
för föreskrifter för producenterna har
Kretsloppsdelegationen angett att även
andra aktörer än producenterna, t.ex.
bilskrotarna, måste ta sin del av
ansvaret. Kretsloppsdelegationen
föreslår en helt ny lag,
bilåtervinningslagen, som enligt
delegationen innehåller tydliga
spelregler för såväl producenterna som
bilskrotarna.

Utskottet delar regeringens bedömning
att ett producentansvar för bilar som
bygger på delegationens förslag ryms
inom renhållningslagens ramar. Begreppet
avfall är inte enligt lagen beroende av
avfallets eventuella värde.
Utgångspunkten är att ägaren av bilen
gör sig av med den för att få den
skrotad. Utskottet instämmer i att det
är angeläget att möjligheterna till
konkurrens om uttjänta bilar inte hämmas
i regleringen av producenternas ansvar.
Utskottet delar regeringens bedömning
att det inte finns behov av en så
ingående reglering av
ansvarsfördelningen som föreslagits av
Kretsloppsdelegationen. Bemyndigandet
enligt renhållningslagen är enligt
utskottets uppfattning tillräckligt och
ändamålsenligt för att reglera
producentansvaret för bilar. I detta
sammanhang bör påpekas att 8 kap. 7 §
regeringsformen ändrats i syfte att
möjliggöra föreskrifter, enligt
bemyndigande i lag, om återanvändning
och återvinning av material (SFS
1994:1480). Konstruktionen med
bemyndiganden i renhållningslagen bygger
således vidare på den
lagstiftningsteknik som hittills kommit
till användning när det gäller att
författningsmässigt reglera
producentansvaret. Med det anförda
föreslår utskottet att motion Jo21
yrkandena 2 och 4 lämnas utan någon
riksdagens vidare åtgärd.

Straffansvar

Enligt 6 b § renhållningslagen får
regeringen eller den myndighet
regeringen föreskriver meddela
föreskrifter om skyldighet för
producenterna att se till att avfallet
från sådan verksamhet som de bedriver
forslas bort, återanvänds m.m.
Bestämmelser om producentansvar som
regeringen meddelar med stöd av
bemyndigandet i 6 b § renhållningslagen
blir automatiskt straffbelagda genom
konstruktionen i 24 § 4
renhållningslagen där det sägs att den
som med uppsåt eller av oaktsamhet
bryter mot föreskrift som meddelats med
stöd av 6 b § skall dömas till böter
eller fängelse i högst sex månader.

Såsom regeringen anför i propositionen
måste all kriminalisering präglas av
principerna om legalitet och
förutsebarhet. Straffbestämmelserna
måste ges ett sådant innehåll att det är
möjligt för den enskilde att undvika att
göra sig skyldig till den straffbara
gärningen. Straffbestämmelserna måste
vara tillräckligt preciserade.

Utskottet delar regeringens bedömning
att den nuvarande straffbestämmelsen i
24 § 4 renhållningslagen bör upphävas.
Som framhålls i motion Jo21 yrkande 3
får upphävandet av straffbestämmelsen
inte innebära att producentansvaret för
bilar mjukas upp. I enlighet med vad
regeringen anför förutsätter utskottet
att det finns effektivare medel för att
uppnå syftet med ett utvidgat
producentansvar. Motionen bör i denna
del lämnas utan någon riksdagens vidare
åtgärd i den mån den inte kan anses
tillgodosedd med det anförda.

Skrotningspremie

I bilskrotningssystemet ingår regler om
en bilskrotningspremie som utfaller till
bilägaren om fordonet avregistrerats på
grund av skrotningsintyg. De fordon som
skrotningspremie utgår för är
personbilar med vikt över 400 kg, bussar
med totalvikt av högst 3 500 kg samt
lastbilar med skåpkarosseri och med
totalvikt av högst 3 500 kg.
Bilskrotningspremien finansieras genom
avgifter på dessa fordonsslag som utgår
med stöd av lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon.
Avgiftsskyldiga är tillverkare eller
importörer eller i vissa fall t.ex. vid
privatimport ägaren av bilen.
Skrotningsavgiften betalas i samband med
att bilen blir registrerad första gången
i det svenska bilregistret.

I bilskrotningslagen ges bemyndigande
till regeringen att meddela föreskrifter
om premiens och avgiftens storlek. I
enlighet med 1991 års miljöpolitiska
beslut infördes en differentierad
bilskrotningspremie i syfte att få till
stånd en ökad utskrotning av äldre bilar
i bruk (prop. 1990/91:90, bet.
1990/91:JoU30 s. 191, rskr.
1990/91:338).

Regeringen anför att det är nödvändigt
att, även vid ett producentansvar,
behålla rätten till en skrotningspremie
för bilägaren. Avsikten med premien är
att den skall utgöra en drivfjäder för
bilägaren att lämna bilen till skrotning
och inte låta den bli stående på någon
tomt eller i naturen. Innan ett system
med producentansvar har utvecklats fullt
ut är det enligt regeringens bedömning
lämpligt att, åtminstone till vidare,
behålla den nuvarande statliga
fondlösningen, dvs. staten administrerar
inbetalning av skrotningsavgifter och
utbetalning av skrotningspremier.
Avsikten härmed är att säkra
utskrotningen av de bilar som förts in
på marknaden före år 1998, eller vid den
senare tidpunkt då en förordning om
producentansvar träder i kraft, så att
bilarna inte lämnas i naturen i stället
för att skrotas.

Regeringen avser att ändra
bilskrotningspremier och avgifter
samtidigt som en förordning om
producentansvar träder i kraft. I
propositionen anförs att regeringen
utgår från att effektiva skrotnings- och
återvinnningstjänster utvecklas så att
oskälig kostnadsutveckling inte
uppkommer för sådana tjänster. Vidare
anförs att regeringen avser att noga
följa kostnadsutvecklingen för
bilskrotning och den statliga
bilskrotningsfondens utveckling så att
eventuella nödvändiga korrigeringar kan
vidtas genom avgifts- och
premieändringar.

Utskottet har inhämtat att regeringen
har uppdragit åt en särskild utredare
att göra en översyn av vägtrafikens
samlade beskattning. Enligt direktiven
skall möjligheterna att med hjälp av
ekonomiska styrmedel öka utskrotningen
av gamla bilar övervägas i detta
sammanhang (dir. 1996:37).

I avvaktan på dessa överväganden och
mot bakgrund av vad som i övrigt anförts
godkänner utskottet vad regeringen
föreslagit i avsnitt 5.1 i propositionen
om att den högre skrotningspremien kan
avskaffas. Motion Jo20 avstyrks.

Övriga frågor

Utskottet har ingen erinran mot vad som
i övrigt i propositionen anförs om
bilskrotarnas rapporteringsskyldighet,
skärpt miljöhantering vid
bilskrotningsanläggningarna,
återvinningshantering vid
bilskrotningsanläggningarna,
tillsynsfrågor och uppföljning av
producentansvaret.

Utskottet tillstyrker förslaget till
ändring i renhållningslagen och
bilskrotningslagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ändring i
renhållningslagen

att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i
renhållningslagen (1979:596),

2. beträffande ändring i
bilskrotningslagen

att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i
bilskrotningslagen (1975:343),

3. beträffande inriktningen av
ett producentansvar för uttjänta
bilar

att riksdagen med avslag på
motionerna 1995/96:Jo21 yrkande 1 och
1995/96:Jo22 godkänner vad regeringen
anfört om inriktningen av ett
producentansvar för uttjänta bilar,

res. 1 (m)

res. 2 (c, v, mp)

4. beträffande
bilåtervinningslag m.m.

att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo21 yrkandena 2 och 4,

res. 3 (c)

5. beträffande straffansvar vid
överträdelse av producentansvar

att riksdagen avslår motion
1995/96:Jo21 yrkande 3,

6. beträffande avskaffandet av
den högre skrotningspremien för
fordon i bruk

att riksdagen med avslag på motion
1995/96:Jo20 godkänner vad regeringen
föreslagit.

Stockholm den 23 maj 1996

På jordbruksutskottets vägnar

Lennart Daléus

I beslutet har deltagit: Lennart Daléus
(c), Sinikka Bohlin (s), Göte Jonsson
(m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson
(m), Ingemar Josefsson (s), Ann-Kristine
Johansson (s), Åsa Stenberg (s), Eva
Björne (m), Lennart Brunander (c),
Michael Hagberg (s), Berndt Sköldestig
(s), Ola Sundell (m), Lennart Fremling
(fp), Hanna Zetterberg (v) och Marianne
Samuelsson (mp).

Reservationer

1. Inriktningen av ett producentansvar
för uttjänta bilar
(mom. 3)

Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Eva
Björne och Ola Sundell (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 6 börjar med Utskottet delar
och slutar med och Jo22 avstyrks.
bort ha följande lydelse:

Utskottet delar (= utskottet)
denna väg. Det är viktigt att
producentansvaret slås fast genom att
renhållningslagen kompletteras med ett
bemyndigande om producentansvar i
samband med skrotbilshantering.
Utskottet anser emellertid att det är
för tidigt att uttala sig om regeringen
bör meddela föreskrifter om detta.
Producentansvaret för bilar bör införas
från och med den 1 januari 1998 men
regeringen bör avvakta med att meddela
föreskrifter om producentansvaret. För
närvarande pågår en utveckling inom
bilbranschen mot ett ökat miljötänkande
och när det gäller bilåtervinning har
branschen långt framskridna planer på
ett frivilligt system. Detaljregler och
alltför långtgående reglering skapar
onödig byråkrati och sätter effektiva
lösningar ur spel.

Inom ramen för ett frivilligt
uppfyllande av producentansvaret finns
möjlighet för marknaden att själv ordna
finansieringen av bilskrotningen i
framtiden. En lösning där den som åläggs
producentansvar också kan påverka
kostnaderna är att föredra, eftersom
detta kan förväntas leda till högre
kostnadseffektivitet. Det personliga
ansvaret som vilar på bilägaren bör
betonas. Vad utskottet anfört bör
riksdagen med anledning av motion Jo22
som sin mening ge regeringen till känna.
Motion Jo21 yrkande 1 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 3
bort ha följande lydelse:

3. beträffande inriktningen av ett
producentansvar för uttjänta bilar

att riksdagen dels med anledning av
motion 1995/96:Jo22 och med avslag på
motion 1995/96:Jo21 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört, dels avslår
regeringens förslag i motsvarande
del,

2. Inriktningen av ett producentansvar
för uttjänta bilar
(mom. 3)

Lennart Daléus (c), Lennart Brunander
(c), Hanna Zetterberg (v) och Marianne
Samuelsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 6 börjar med Utskottet
anser och slutar med och Jo22
avstyrks. bort ha följande lydelse:

Utskottet anser (= utskottet)
författningsstadgade ansvaret.
Producentansvaret bör omfatta samtliga
bilar av det fabrikat som den
ifrågavarande producenten representerar.
För detta talar ett flertal skäl; genom
att säga att producenter av ett visst
bilfabrikat skall ta ansvar för pågående
utskrotning av det fabrikatet kan man
skapa en drivkraft inte bara till att
förbättra förutsättningarna för framtida
skrotning av det fabrikatet, utan också
till att åstadkomma den återanvändning
och återvinning som är möjlig eller
rimlig i pågående skrotning. Ett ansvar
som begränsats till de varuexemplar som
ifrågavarande producent importerat eller
tillverkat kunde medföra risk att
importörer sätter i system att
regelbundet flytta verksamheten till nya
juridiska personer och därmed undgå
producentansvaret. Utskottet anser att
producentansvaret skall vara
fabrikatsanknutet, inte
bilindividanknutet. Vad utskottet anfört
bör riksdagen med anledning av motion
Jo21 yrkande 1 som sin mening ge
regeringen till känna. Motion Jo22
avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 3
bort ha följande lydelse:

3. beträffande inriktningen av ett
producentansvar för uttjänta bilar

att riksdagen dels med anledning av
motion 1995/96:Jo21 yrkande 1 och med
avslag på motion 1995/96:Jo22 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört, dels i övrigt
godkänner vad regeringen anfört om
inriktningen av ett producentansvar
för uttjänta bilar,

3. Bilåtervinningslag m.m. (mom. 4)

Lennart Daléus och Lennart Brunander
(båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande
som på s. 6 börjar med Regeringen
avser och på s. 7 slutar med vidare
åtgärd. bort ha följande lydelse:

Det kan enligt utskottets mening
övervägas att införa ett nytt
bemyndigande i renhållningslagen för
producentansvar för bilar.
Renhållningslagens bemyndigande omfattar
nämligen enbart sådant som är avfall.
Utskottet anser att det är olämpligt att
låta de föreslagna reglerna om
producentansvar för bilar vara beroende
av renhållningslagens avfallsbegrepp.
Avfallsbegreppet som det kommit att
bestämmas i svensk rättspraxis och som
det definieras i EG-rätten innebär att
avfallets existens beror av innehavarens
subjektiva värderingar. Reglernas
tillämplighet kan följaktligen
ifrågasättas så snart en innehavare av
en bil, t.ex. producenten själv, önskar
nyttiggöra sig den eller delar av den.

Det finns, som Kretsloppsdelegationen
påpekat, svagheter med att arbeta med
ett producentansvar för bilar genom
renhållningslagen. Den modell som
delegationen har föreslagit med en
särskild bilåtervinningslag är enligt
utskottets mening att föredra.
Regeringen bör återkomma med
lagstiftning i enlighet med den modell
som Kretsloppsdelegationen föreslår. Det
anförda bör riksdagen med anledning av
motion Jo21 yrkandena 2 och 4 som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4
bort ha följande lydelse:

4. beträffande bilåtervinningslag
m.m.

att riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo21 yrkandena 2 och 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

Propositionens lagförslag

1 Förslag till lag om ändring i
renhållningslagen (1979:596)

2 Förslag till lag om ändring i
bilskrotningslagen (1975:343)

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1
Propositionen 1
Propositionens huvudsakliga innehåll 1
Motionerna 2
Utskottet 2
Propositionen 2
Bakgrund 2
Producentansvar för uttjänta
bilar 3
Motionerna 5
Utskottets överväganden 6
Lagstiftning om producentansvar
för uttjänta bilar 6
Straffansvar 7
Skrotningspremie 8
Övriga frågor 9
Hemställan 9
Reservationer 10
1. Inriktningen av ett
producentansvar för uttjänta bilar
(mom. 3) 10
2. Inriktningen av ett
producentansvar för uttjänta bilar
(mom. 3) 11
3. Bilåtervinningslag m.m. (mom. 4) 11
Propositionens lagförslag 13
1 Förslag till lag om ändring i
renhållningslagen (1979:596) 13
2 Förslag till lag om ändring i
bilskrotningslagen (1975:343)15