Producentansvar för uttjänta bilar, m.m.
Betänkande 1995/96:JoU21
Jordbruksutskottets betänkande
1995/96:JOU21
Producentansvar för uttjänta bilar, m.m.
Innehåll
1995/96 JoU21
Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 1995/96:174 Producentansvar för uttjänta bilar, m.m. samt tre motioner som väckts med anledning av propositionen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag och föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till ändringar i renhållningslagen och bilskrotnings- lagen samt godkänner vad regeringen anfört om inriktningen av ett produ centansvar för uttjänta bilar och förslaget om att avskaffa den högre skrotningspremien för fordon i bruk. Samtliga motionsyrkanden avstyrks.
Till betänkandet har fogats tre reservationer.
Propositionen
Regeringen (Miljödepartementet) föreslår i proposition 1995/96:174 att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i renhållningslagen (1979:596), 2. 3. antar regeringens förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343), 4. 5. godkänner vad regeringen anför om inriktningen av ett producent-ansvar för uttjänta bilar (avsnitt 4.1 och 4.2), 6. 7. godkänner vad regeringen föreslår om avskaffandet av den högre skrotningspremien för fordon i bruk (avsnitt 5.1). 8.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Regeringen föreslår riktlinjer för hur ett producentansvar för uttjänta bilar skall fungera i Sverige. Producenterna skall ta hand om dessa bilar på ett miljöriktigt sätt och återvinna och återanvända materialet som ingår i bilarna. På detta sätt kan avfallsmängderna minimeras vid skrotning av bilar och behovet av nytt material kan därmed minskas. Den föreslagna ordningen skall direkt eller indirekt styra tillverkarna av bilar att konstruera bilar som är anpassade för en hög grad av återvinning.
Regeringen avser att reglera producentansvaret genom att med stöd av bemyndigandet i renhållningslagen (1979:596) meddela föreskrifter om producentansvar. För att underlätta införandet av producentansvaret föreslår regeringen vidare en ändring av straffbestämmelsen i renhållningslagen såvitt avser producentansvaret.
I propositionen behandlas också frågor som rör bilskrotningsanläggningarna och bilskrotningslagen (1975:343). Regeringen föreslår regler om återvinningshantering vid anläggningarna. Regeringen föreslår också att bilskrotarna får rapporteringsskyldighet om återanvändning och återvinning av material från skrotade bilar. Naturvårdsverket blir enligt förslaget central tillsynsmyndighet enligt bilskrotningslagstiftningen.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.
Lagförslagen fogas som bilaga till detta betänkande.
Motionerna
1995/96:Jo20 av Dan Ericsson och Mats Odell (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skrotningspremie.
1995/96:Jo21 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av producentansvaret,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bemyndigande i renhållningslagen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om straffansvar vid överträdelser av producentansvaret,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en bilåtervinningslag.
1995/96:Jo22 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om producentansvar för uttjänta bilar.
Utskottet
Propositionen
Bakgrund
Regler om bilskrotning i Sverige infördes år 1975 och finns i bilskrotnings-lagen (1975:343) och bilskrotningsförordningen (1975:348). Skrotningsintyg, som visar att en skrotbil omhändertagits för skrotning, får endast utfärdas av auktoriserad skrotare eller av kommun som inrättat upplag eller annat mottagningsställe för skrotbilar. Skrotningsintyg berättigar bilägaren till skrotningspremie och avregistrering av bilen och därmed till befrielse att betala bilskatt samt att ha fordonet försäkrat. Premien finansieras genom avgifter på nyregistrerade fordon.
I riksdagens beslut år 1975 om återvinning och omhändertagande av avfall lades principen om producentens ansvar för avfallshanteringen fast (prop. 1975:32, bet. 1975:JoU10, rskr. 1975:161). Principen innebär att det, innan produktionen av en vara påbörjas, bör vara känt hur avfall från både produktionsprocesser och uttjänta varor skall tas om hand.
I propositionen om riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling, den s.k. kretsloppspropositionen, anfördes bl.a. att avfallsmängden i ett samhälle med hög konsumtion av varor i sig kan vara ett miljöproblem och att ett större ansvar borde läggas på producenterna att miljöanpassa varorna (prop. 1992/93:180, bet. 1992/93:JoU14, rskr. 1992/93:344). Målsättningen måste vara att öka återvinningen och återanvändningen av samhällets resurser och att därmed förebygga uppkomsten av avfall. Ett effektivt sätt att uppnå detta var att ålägga den som producerar en vara att ta hand om varan när den är uttjänt. Vidare lades fast att dagens bilskrotningssystem skall utformas till ett återvinningssystem, där tillverkare och importörer har fysiskt och ekonomiskt ansvar att ta tillbaka uttjänta bilar och att återvinna material från dem.
Enligt renhållningslagen (1979:596) avses med producent den som yrkesmässigt tillverkar, importerar eller försäljer en vara eller en förpackning. Med producent avses även den som i sin yrkesmässiga verksamhet frambringar avfall som fordrar särskilda åtgärder från renhållnings- eller miljövårdssynpunkt. I renhållningslagen bemyndigas regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för producenterna att se till att avfallet av de varor eller av de förpackningar som de tillverkar, importerar eller säljer eller att avfallet från sådan verksamhet som de bedriver bortforslas, återanvänds, återvinns eller omhändertas på sätt som kan krävas för en miljömässigt godtagbar avfallshantering. Föreskrifterna får även avse skyldighet att märka en vara eller förpackning samt att lämna uppgifter om insamling, återanvändnings- och återvinningsgrad eller andra förhållanden.
Regeringen har hittills med stöd av bemyndigandet i renhållningslagen meddelat förordningar om producentansvar för returpapper (1994:1205), för förpackningar (1994:1235) samt för däck (1994:1236).
Producentansvar för uttjänta bilar
Drivkraften i ett återvinningssystem för bilar måste vara sådana åtgärder som stimulerar biltillverkarna att konstruera bilar som är anpassade för en mycket hög grad av återvinning med minskat behov av nytt råmaterial som följd. En uttjänt bils delar och material är resurser som bör utnyttjas på ett både miljömässigt och ekonomiskt godtagbart sätt. Det är bilproducenterna som såväl fysiskt som ekonomiskt ytterst bör ansvara för att uttjänta bilar tas om hand på ett miljöriktigt sätt och att material och komponenter återanvänds eller återvinns.
Producentansvar för uttjänta bilar är ett medel för att minska bilens miljöbelastning. En helhetssyn på bilens miljöbelastning under hela dess livscykel omfattar emellertid miljöpåverkan ända från utvinning av råvara, vid tillverkning, under användning och till avfallsledet. För att minska trafikens miljöbelastning behövs ett brett angreppssätt. I dag återvinns ca 75 viktprocent av en personbils stål- och metallmaterial. Resten deponeras eller bränns.
Regeringen konstaterar att ett producentansvar för uttjänta bilar bör införas i Sverige. Regeringen avser att meddela föreskrifter om producentansvar med utgångspunkt i de bemyndiganden som redan finns i renhållningslagen (1979:596). Yrkesmässiga tillverkare och importörer av bilar bör omfattas av producentansvaret för uttjänta bilar. Försäljningsledet bör stå utanför det författningsstadgade ansvaret. Producentansvaret bör omfatta alla personbilar, lastbilar och bussar med en vikt av högst 3 500 kg som finns på marknaden när producentansvaret träder i kraft. Producentansvaret bör begränsas till de bilar producenten tillverkat eller importerat.
Det bör ankomma på producenten att ta emot en uttjänt bil av egen tillverkning eller egen import som lämnas för skrotning. Utgångspunkten bör vara att systemet gör det lätt för bilägare att lämna sin uttjänta bil till producenten. Det nuvarande bilskrotningssystemet bör omformas till ett bilåtervinningssystem där tillverkare och importörer har ett fysiskt och ekonomiskt ansvar att ta tillbaka uttjänta bilar och att återvinna material från dem.
Det bör dock även vara möjligt för bilägare att kunna lämna bilen till en auktoriserad skrotare som inte är bunden av avtal med en producent. Det innebär att bilägaren kan välja att lämna bilen till producenten och den han anlitar eller till en fristående auktoriserad skrotare. Den nuvarande skyldigheten för auktoriserade skrotare att ta emot skrotbilar bör också finnas kvar, eftersom det inte kommer att vara möjligt att utkräva ett författningsenligt producentansvar för alla bilar. Detta gäller för de bilar som riskerar att falla utanför förslaget på grund av att en producent försvinner från marknaden och inget producentansvar därför kan utkrävas. Dessa bilar kommer att omhändertas inom ramen för bilskrotningslagstiftningen. Privatimporten av bilar uppgår till mellan 5 000 och 6 000 bilar per år. Privatimporterade bilar som tjänat ut kan också omhändertas inom det system som gäller enligt bilskrotningslagstiftningen.
Ett viktigt mål med producentansvaret är att få till stånd en ökad återanvändning och återvinnning av material samt en minskad mängd avfall till deponi. Mängden avfall bör gradvis minimeras. För en uttjänt bil som omfattas av producentansvaret och som skrotas från år 2002 bör minst 85 % av bilen beräknat på nybilsvikten i genomsnitt per tillverkare omhändertas genom återanvändning och återvinning. Det innebär att högst 15 % av bilens vikt får deponeras. För bil som skrotas från år 2015 bör målet skärpas så att minst 95 % av bilen beräknat på nybilsvikten omhändertas genom återanvändning och återvinning och högst 5 % av bilens vikt beräknat på ovan beskrivet sätt får deponeras. Naturvårdsverket bör ha funktionen som central myndighet i fråga om producenternas rapporteringsskyldighet.
Regeringen föreslås få en möjlighet att för varje föreskrift om producent-ansvar föreskriva om en överträdelse av föreskriften skall vara förenad med bötesstraff eller inte. I propositionen föreslås att den nuvarande straffbestämmelsen i 24 § 4 renhållningslagen upphävs. Den innebär att alla föreskrifter om producentansvar är förenade med straffsanktioner vid överträdelse.
Den högre bilskrotningspremien för fordon i bruk avskaffas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får genom bemyndigande i bilskrotningslagen meddela föreskrifter om skyldigheter för bilskrotarna att lämna uppgifter om återanvändning och återvinnning av skrotbilar och andra förhållanden som rör de skrotbilar som bilskrotarna tagit hand om. Genom bemyndigande i renhållningslagen får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela föreskrifter om demontering eller annan hantering av skrotbilar för att främja återanvändning eller återvinning av material. Regeringen anför att en miljöriktig hantering av skrotbilar vid bilskrotningsanläggningarna behöver säkerställas genom att särskilda föreskrifter om iakttagande av försiktighetsmått utfärdas. Statens naturvårdsverk utses till central tillsynsmyndighet enligt bilskrotningslagstiftningen.
Motionerna
I motion 1995/96:Jo20 (kds) anförs att regeringen på en punkt går åt helt fel håll, och det gäller skrotningspremien. Rätt strategi i denna del är inte att sänka premien utan att höja den till 5 000 kr. Kostnaden för höjningen kan med fördel finansieras med hjälp av de medel som kommer in på den föreslagna koldioxidskattehöjningen på bensin i enlighet med Kommunikationskommitténs förslag.
I motion 1995/96:Jo21 (c) anförs att producentansvaret bör vara fabriksanknutet, inte bilindividanknutet (yrkande 1). Producentansvaret bör inte bindas enbart till de bilexemplar som den enskilde producenten själv tillverkat eller importerat, utan bör omfatta samtliga bilar av det fabrikat som den ifrågavarande producenten representerar. Ett nytt bemyndigande bör tillföras renhållningslagen för producentansvaret för bilar (yrkande 2). Det är enligt motionärerna olämpligt att låta reglernas tillämplighet vara beroende av renhållningslagens avfallsbegrepp. Avfallsbegreppet är enligt svensk rättspraxis och EG-rätten beroende av innehavarens subjektiva värderingar. Vidare bör regeringen verka för att upphävandet av straffbestämmelsen i 24 § renhållningslagen inte innebär att producentansvaret för bilar mjukas upp (yrkande 3). Regeringen bör slutligen återkomma med lagstiftning i enlighet med Kretsloppsdelegationens förslag (yrkande 4). Det finns, som Kretsloppsdelegationen påpekat, svagheter med att arbeta med producentansvar på bilar genom renhållningslagen. En särskild bilåtervinningslag bör utarbetas.
I motion 1995/96:Jo22 (m) anförs att det är viktigt att producentansvaret fastslås genom att renhållningslagen kompletteras med ett bemyndigande om producentansvar i samband med skrotbilshantering. Producentansvaret för bilar bör införas fr.o.m. den 1 januari 1998, men det är för tidigt att uttala sig om att regeringen bör meddela föreskrifter om detta. I stället bör branschen ges möjlighet att fullfölja sina egna planer för ett återvinningssystem. I ett frivilligt uppfyllande av producentansvaret finns möjlighet för marknaden att själv ordna finansieringen av bilskrotningen i framtiden.
Utskottets överväganden
Lagstiftning om producentansvar för uttjänta bilar
Utskottet delar regeringens uppfattning att producentansvar för uttjänta bilar nu bör införas i Sverige. Enligt propositionen om riktlinjer för en kretslopps-anpassad samhällsutveckling (prop. 1992/93:180 s. 53) bör frivilliga lösningar eftersträvas om de miljöpolitiska målen kan uppnås på denna väg. Regeringen anför i den nu aktuella propositionen att ett frivilligt producent-ansvar har övervägts, men att regeringen i likhet med Kretsloppsdelegationen och flertalet remissinstanser kommit till den slutsatsen att grunden för producentansvaret bör vara författningsreglerad. Utskottet delar denna bedömning. Härmed kommer alla producenter att omfattas och systemet blir konkurrensneutralt. Genom ett författningsreglerat producentansvar förbättras också statens möjlighet till tillsyn och därmed även förutsättningarna att snabbbare via sanktioner eller ändrade regler ingripa om syftet med producentansvaret inte uppnås.
Utskottet anser att övervägande skäl talar för den utformning av produ centansvaret i övrigt som regeringen förordar. Yrkesmässiga tillverkare och importörer av bilar bör således omfattas av producentansvaret för uttjänta bilar. Försäljningsledet bör stå utanför det författningsstadgade ansvaret. Vidare bör ansvaret begränsas till de bilar producenten tillverkat eller importerat. Regeringens förslag innebär en viss risk att en producent försvinner från marknaden och att inget producentansvar kan utkrävas. Regeringen har föreslagit att dessa bilar och privatimporterade bilar som tjänat ut skall omhändertas enligt bilskrotningslagstiftningen.
Motion Jo21 yrkande 1 innebär, i likhet med Kretsloppsdelegationens förslag, att producenten även skall ansvara för bilar som han själv inte tillverkat eller importerat, men som är av det fabrikat producenten representerar. Utskottet delar regeringens bedömning att detta förslag leder för långt och anser att regeringens förslag får ses som en rimlig avvägning mellan olika intressen.
Såsom regeringen föreslagit bör de föreslagna ändringarna i renhållnings- lagen och bilskrotningslagen träda i kraft den 1 januari 1997. I enlighet med regeringens förslag bör vidare skyldigheten för producenterna att ta emot alla uttjänta bilar av egen tillverkning eller egen import utan att ta betalt av den siste bilägaren gälla för bilar som förs ut på marknaden och registreras först fr.o.m. den 1 januari 1998 eller vid den senare tidpunkt då en förordning om producentansvar träder i kraft.
Utskottet godkänner även i övrigt vad regeringen anfört i propositionen (avsnitt 4.1 och 4.2) om inriktningen av ett producentansvar för uttjänta bilar. Motionerna Jo21 yrkande 1 och Jo22 avstyrks.
Regeringen avser att meddela föreskrifter om producentansvar med utgångspunkt i de bemyndiganden som redan finns i renhållningslagen. Såsom framhålls i motion Jo21 yrkande 2 har Kretsloppsdelegationen utgått från att det inte är lämpligt att låta renhållningslagens avfallsbegrepp avgränsa producentansvaret för bilar, eftersom avfall är något som är utan värde och som upplevs som en belastning, medan bilar enligt delegationen kan antas ha ett värde i framtiden även när de är uttjänta. Regeringen anför i denna del att det inte är det eventuella värdet på avfallet som bör vara utgångspunkt vid ett producentansvar. Grundläggande är i stället att det gäller en vara eller produkt som tjänat ut och som kan komma i fråga för återanvändning eller återvinning. Om avfallet skall betraktas som en tillgång eller en belastning kan variera utifrån betraktarens förutsättningar. Avfallet kan ha ett negativt värde och ändå vara föremål för handel genom att innehavaren måste betala för att bli av med det. Också i ett EU-rättsligt perspektiv kan avfallet som sådant väl vara föremål för handel.
Som ett ytterligare skäl till att inte använda renhållningslagens bemyndigande för föreskrifter för producenterna har Kretsloppsdelegationen angett att även andra aktörer än producenterna, t.ex. bilskrotarna, måste ta sin del av ansvaret. Kretsloppsdelegationen föreslår en helt ny lag, bilåtervinningslagen, som enligt delegationen innehåller tydliga spelregler för såväl producenterna som bilskrotarna.
Utskottet delar regeringens bedömning att ett producentansvar för bilar som bygger på delegationens förslag ryms inom renhållningslagens ramar. Begreppet avfall är inte enligt lagen beroende av avfallets eventuella värde. Utgångspunkten är att ägaren av bilen gör sig av med den för att få den skrotad. Utskottet instämmer i att det är angeläget att möjligheterna till konkurrens om uttjänta bilar inte hämmas i regleringen av producenternas ansvar. Utskottet delar regeringens bedömning att det inte finns behov av en så ingående reglering av ansvarsfördelningen som föreslagits av Kretsloppsdelegationen. Bemyndigandet enligt renhållningslagen är enligt utskottets uppfattning tillräckligt och ändamålsenligt för att reglera producentansvaret för bilar. I detta sammanhang bör påpekas att 8 kap. 7 § regeringsformen ändrats i syfte att möjliggöra föreskrifter, enligt bemyndigande i lag, om återanvändning och återvinning av material (SFS 1994:1480). Konstruktionen med bemyndiganden i renhållningslagen bygger således vidare på den lagstiftningsteknik som hittills kommit till användning när det gäller att författningsmässigt reglera producentansvaret. Med det anförda föreslår utskottet att motion Jo21 yrkandena 2 och 4 lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.
Straffansvar
Enligt 6 b § renhållningslagen får regeringen eller den myndighet regeringen föreskriver meddela föreskrifter om skyldighet för producenterna att se till att avfallet från sådan verksamhet som de bedriver forslas bort, återanvänds m.m. Bestämmelser om producentansvar som regeringen meddelar med stöd av bemyndigandet i 6 b § renhållningslagen blir automatiskt straffbelagda genom konstruktionen i 24 § 4 renhållningslagen där det sägs att den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 6 b § skall dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.
Såsom regeringen anför i propositionen måste all kriminalisering präglas av principerna om legalitet och förutsebarhet. Straffbestämmelserna måste ges ett sådant innehåll att det är möjligt för den enskilde att undvika att göra sig skyldig till den straffbara gärningen. Straffbestämmelserna måste vara tillräckligt preciserade.
Utskottet delar regeringens bedömning att den nuvarande straffbestämmelsen i 24 § 4 renhållningslagen bör upphävas. Som framhålls i motion Jo21 yrkande 3 får upphävandet av straffbestämmelsen inte innebära att producentansvaret för bilar mjukas upp. I enlighet med vad regeringen anför förutsätter utskottet att det finns effektivare medel för att uppnå syftet med ett utvidgat producentansvar. Motionen bör i denna del lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd i den mån den inte kan anses tillgodosedd med det anförda.
Skrotningspremie
I bilskrotningssystemet ingår regler om en bilskrotningspremie som utfaller till bilägaren om fordonet avregistrerats på grund av skrotningsintyg. De fordon som skrotningspremie utgår för är personbilar med vikt över 400 kg, bussar med totalvikt av högst 3 500 kg samt lastbilar med skåpkarosseri och med totalvikt av högst 3 500 kg. Bilskrotningspremien finansieras genom avgifter på dessa fordonsslag som utgår med stöd av lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon. Avgiftsskyldiga är tillverkare eller importörer eller i vissa fall t.ex. vid privatimport ägaren av bilen. Skrotningsavgiften betalas i samband med att bilen blir registrerad första gången i det svenska bilregistret.
I bilskrotningslagen ges bemyndigande till regeringen att meddela föreskrifter om premiens och avgiftens storlek. I enlighet med 1991 års miljöpolitiska beslut infördes en differentierad bilskrotningspremie i syfte att få till stånd en ökad utskrotning av äldre bilar i bruk (prop. 1990/91:90, bet. 1990/91:JoU30 s. 191, rskr. 1990/91:338).
Regeringen anför att det är nödvändigt att, även vid ett producentansvar, behålla rätten till en skrotningspremie för bilägaren. Avsikten med premien är att den skall utgöra en drivfjäder för bilägaren att lämna bilen till skrotning och inte låta den bli stående på någon tomt eller i naturen. Innan ett system med producentansvar har utvecklats fullt ut är det enligt regeringens bedömning lämpligt att, åtminstone till vidare, behålla den nuvarande statliga fondlösningen, dvs. staten administrerar inbetalning av skrotningsavgifter och utbetalning av skrotningspremier. Avsikten härmed är att säkra utskrotningen av de bilar som förts in på marknaden före år 1998, eller vid den senare tidpunkt då en förordning om producentansvar träder i kraft, så att bilarna inte lämnas i naturen i stället för att skrotas.
Regeringen avser att ändra bilskrotningspremier och avgifter samtidigt som en förordning om producentansvar träder i kraft. I propositionen anförs att regeringen utgår från att effektiva skrotnings- och återvinnningstjänster utvecklas så att oskälig kostnadsutveckling inte uppkommer för sådana tjänster. Vidare anförs att regeringen avser att noga följa kostnadsutvecklingen för bilskrotning och den statliga bilskrotningsfondens utveckling så att eventuella nödvändiga korrigeringar kan vidtas genom avgifts- och premieändringar.
Utskottet har inhämtat att regeringen har uppdragit åt en särskild utredare att göra en översyn av vägtrafikens samlade beskattning. Enligt direktiven skall möjligheterna att med hjälp av ekonomiska styrmedel öka utskrotningen av gamla bilar övervägas i detta sammanhang (dir. 1996:37).
I avvaktan på dessa överväganden och mot bakgrund av vad som i övrigt anförts godkänner utskottet vad regeringen föreslagit i avsnitt 5.1 i propositionen om att den högre skrotningspremien kan avskaffas. Motion Jo20 avstyrks.
Övriga frågor
Utskottet har ingen erinran mot vad som i övrigt i propositionen anförs om bilskrotarnas rapporteringsskyldighet, skärpt miljöhantering vid bilskrotningsanläggningarna, återvinningshantering vid bilskrotningsanläggningarna, tillsynsfrågor och uppföljning av producentansvaret.
Utskottet tillstyrker förslaget till ändring i renhållningslagen och bilskrotningslagen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ändring i renhållningslagen
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i renhållningslagen (1979:596),
2. beträffande ändring i bilskrotningslagen
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343),
3. beträffande inriktningen av ett producentansvar för uttjänta bilar
att riksdagen med avslag på motionerna 1995/96:Jo21 yrkande 1 och 1995/96:Jo22 godkänner vad regeringen anfört om inriktningen av ett producentansvar för uttjänta bilar,
res. 1 (m)
res. 2 (c, v, mp)
4. beträffande bilåtervinningslag m.m.
att riksdagen avslår motion 1995/96:Jo21 yrkandena 2 och 4,
res. 3 (c)
5. beträffande straffansvar vid överträdelse av producentansvar
att riksdagen avslår motion 1995/96:Jo21 yrkande 3,
6. beträffande avskaffandet av den högre skrotningspremien för fordon i bruk
att riksdagen med avslag på motion 1995/96:Jo20 godkänner vad regeringen föreslagit.
Stockholm den 23 maj 1996
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Göte Jonsson (m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Ingemar Josefsson (s), Ann-Kristine Johansson (s), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Lennart Brunander (c), Michael Hagberg (s), Berndt Sköldestig (s), Ola Sundell (m), Lennart Fremling (fp), Hanna Zetterberg (v) och Marianne Samuelsson (mp).
Reservationer
1. Inriktningen av ett producentansvar för uttjänta bilar (mom. 3)
Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Eva Björne och Ola Sundell (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med Utskottet delar och slutar med och Jo22 avstyrks. bort ha följande lydelse:
Utskottet delar (= utskottet) denna väg. Det är viktigt att producentansvaret slås fast genom att renhållningslagen kompletteras med ett bemyndigande om producentansvar i samband med skrotbilshantering. Utskottet anser emellertid att det är för tidigt att uttala sig om regeringen bör meddela föreskrifter om detta. Producentansvaret för bilar bör införas från och med den 1 januari 1998 men regeringen bör avvakta med att meddela föreskrifter om producentansvaret. För närvarande pågår en utveckling inom bilbranschen mot ett ökat miljötänkande och när det gäller bilåtervinning har branschen långt framskridna planer på ett frivilligt system. Detaljregler och alltför långtgående reglering skapar onödig byråkrati och sätter effektiva lösningar ur spel.
Inom ramen för ett frivilligt uppfyllande av producentansvaret finns möjlighet för marknaden att själv ordna finansieringen av bilskrotningen i framtiden. En lösning där den som åläggs producentansvar också kan påverka kostnaderna är att föredra, eftersom detta kan förväntas leda till högre kostnadseffektivitet. Det personliga ansvaret som vilar på bilägaren bör betonas. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Jo22 som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo21 yrkande 1 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande inriktningen av ett producentansvar för uttjänta bilar
att riksdagen dels med anledning av motion 1995/96:Jo22 och med avslag på motion 1995/96:Jo21 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels avslår regeringens förslag i motsvarande del,
2. Inriktningen av ett producentansvar för uttjänta bilar (mom. 3)
Lennart Daléus (c), Lennart Brunander (c), Hanna Zetterberg (v) och Marianne Samuelsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med Utskottet anser och slutar med och Jo22 avstyrks. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser (= utskottet) författningsstadgade ansvaret. Producentansvaret bör omfatta samtliga bilar av det fabrikat som den ifrågavarande producenten representerar. För detta talar ett flertal skäl; genom att säga att producenter av ett visst bilfabrikat skall ta ansvar för pågående utskrotning av det fabrikatet kan man skapa en drivkraft inte bara till att förbättra förutsättningarna för framtida skrotning av det fabrikatet, utan också till att åstadkomma den återanvändning och återvinning som är möjlig eller rimlig i pågående skrotning. Ett ansvar som begränsats till de varuexemplar som ifrågavarande producent importerat eller tillverkat kunde medföra risk att importörer sätter i system att regelbundet flytta verksamheten till nya juridiska personer och därmed undgå producentansvaret. Utskottet anser att producentansvaret skall vara fabrikatsanknutet, inte bilindividanknutet. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion Jo21 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna. Motion Jo22 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande inriktningen av ett producentansvar för uttjänta bilar
att riksdagen dels med anledning av motion 1995/96:Jo21 yrkande 1 och med avslag på motion 1995/96:Jo22 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels i övrigt godkänner vad regeringen anfört om inriktningen av ett producentansvar för uttjänta bilar,
3. Bilåtervinningslag m.m. (mom. 4)
Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med Regeringen avser och på s. 7 slutar med vidare åtgärd. bort ha följande lydelse:
Det kan enligt utskottets mening övervägas att införa ett nytt bemyndigande i renhållningslagen för producentansvar för bilar. Renhållningslagens bemyndigande omfattar nämligen enbart sådant som är avfall. Utskottet anser att det är olämpligt att låta de föreslagna reglerna om producentansvar för bilar vara beroende av renhållningslagens avfallsbegrepp. Avfallsbegreppet som det kommit att bestämmas i svensk rättspraxis och som det definieras i EG-rätten innebär att avfallets existens beror av innehavarens subjektiva värderingar. Reglernas tillämplighet kan följaktligen ifrågasättas så snart en innehavare av en bil, t.ex. producenten själv, önskar nyttiggöra sig den eller delar av den.
Det finns, som Kretsloppsdelegationen påpekat, svagheter med att arbeta med ett producentansvar för bilar genom renhållningslagen. Den modell som delegationen har föreslagit med en särskild bilåtervinningslag är enligt utskottets mening att föredra. Regeringen bör återkomma med lagstiftning i enlighet med den modell som Kretsloppsdelegationen föreslår. Det anförda bör riksdagen med anledning av motion Jo21 yrkandena 2 och 4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande bilåtervinningslag m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:Jo21 yrkandena 2 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Propositionens lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i renhållningslagen (1979:596)
2 Förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343)
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 1 Propositionens huvudsakliga innehåll 1 Motionerna 2 Utskottet 2 Propositionen 2 Bakgrund 2 Producentansvar för uttjänta bilar 3 Motionerna 5 Utskottets överväganden 6 Lagstiftning om producentansvar för uttjänta bilar 6 Straffansvar 7 Skrotningspremie 8 Övriga frågor 9 Hemställan 9 Reservationer 10 1. Inriktningen av ett producentansvar för uttjänta bilar (mom. 3) 10 2. Inriktningen av ett producentansvar för uttjänta bilar (mom. 3) 11 3. Bilåtervinningslag m.m. (mom. 4) 11 Propositionens lagförslag 13 1 Förslag till lag om ändring i renhållningslagen (1979:596) 13 2 Förslag till lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343)15