Radio- och TV-lag
Betänkande 1995/96:KU29
Konstitutionsutskottets betänkande
1995/96:KU29
Radio- och TV-frågor
Innehåll
1995/96 KU29
Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 1995/96:160 Radio- och TV-lag samt motioner som väckts med anledning av propositionen. Därutöver behandlas vissa motioner med anknytning till etermedier som väckts under allmänna motionstiden 1995.
Regeringen föreslår i propositionen att sju av de nuvarande lagarna på radio- och TV-området förs samman till en ny lag, radio- och TV-lagen. Syftet är i första hand att få en mer överskådlig lagstiftning, som kan ligga till grund för de ändrade regler som kan komma att behövas till följd av den tekniska utvecklingen. Förslaget innehåller inga stora sakliga förändringar.
Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker de till propositionen hörande motionerna.
Utskottet avstyrker även övriga motioner, bland dem sådana som rör inrättande av en ny markbunden TV-kanal. Utskottet hänvisar därvid till pågående beredning.
Till betänkandet har fogats 14 reservationer och tre särskilda yttranden.
Propositionen
1995/96:160 vari yrkas att riksdagen antar regeringens förslag till
1. radio- och TV-lag,
2. lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644),
3. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,
4. lag om ändring i patentlagen (1967:837),
5. lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485),
6. lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392),
7. lag om ändring i firmalagen (1974:156),
8. lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker,
9. lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift,
10. lag om ändring i lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram,
11. lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden,
12. lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens område,
13. lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter,
14. lag om ändring i lokalradiolagen (1993:120),
15. lag om ändring i tobakslagen (1993:581),
16. lag om ändring i lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument,
17. lag om ändring i lotterilagen (1994:1000),
18. lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450).
Lagförslagen är fogade till betänkandet som bilaga.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1995/96:K30 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en allmän avreglering av radio- och TV-lagen och en översyn av denna med anledning av den nya digitala tekniken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning av yttrandefrihetsgrundlagens bestämmelser om fördelning av frekvensutrymmet i syfte att säkra mångfalden i etern,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av den praxis som utbildas genom Justitiekanslerns förelägganden och de allmänna domstolarnas tillämpning av lagrummet beträffande program med ingående våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller med pornografiska bilder,
4. att riksdagen beslutar om sådan ändring i 2 kap. 1 § andra stycket i regeringens förslag till radio- och TV- lag att ingen tidsgräns krävs för tillstånd för sändningar som är särskilt anpassade för syn- eller hörselskadade,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett inarbetande av lokalradiolagen (1993:10) i den föreslagna radio- och TV-lagen,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i 7 § första stycket lagen (1989:41) om TV-avgift innebärande en höjning av TV-avgiften.
1995/96:K31 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om olika tillståndsmyndigheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillstånd icke får förenas med villkor som rör programutbudets innehåll,
3. att riksdagen beslutar avskaffa förbudet mot åsiktsannonsering i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag att införa en förbudsbestämmelse mot sändning av TV-program som innehåller våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller pornografi i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat redaktionellt ansvar för den självsanerande verksamheten,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om annonsvolymen,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag att ålägga Justitiekanslern att övervaka efterlevnaden av den nya förbudsbestämmelsen i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återkallelse av tillstånd.
1995/96:K32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring i radio- och TV-lagen att de kulturpolitiska målen för etermedierna integreras i lagen enligt vad i motionen anförts,
2. att riksdagen beslutar att 7 § första stycket i förslaget till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift får följande lydelse: TV-avgiften är 1 600 kronor för ett år. Den skall betalas i fyra poster om 400 kronor.
1995/96:Kr7 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
12. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om höjd TV-avgift i enlighet med vad som anförts i motionen.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1995
1994/95:K403 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen beslutar att ge regeringen i uppdrag att omförhandla avtalet med TV 4 i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar att koncessioner för de fjärde och femte markbundna TV-kanalerna skall erbjudas fristående intressenter i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den framtida fördelningen av frekvenser för digital radio.
1994/95:K407 av Åke Carnerö m.fl. (kds) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationella överenskommelser i syfte att begränsa utbudet av underhållningsvåld,
1994/95:K416 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en lagändring innebärande att det blir tillåtet för svenska TV-tittare att ta emot svenska program från utländska TV-satelliter.
1994/95:K417 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om etablering av ny markbunden reklam-TV-kanal,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska initiativ vad gäller regelverket för gränsöverskridande TV- sändningar,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts avseende översyn av reglerna och villkoren för svensk s.k. public access- television,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning angående beviljande av koncessioner för lokal reklamradio,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande villkoren för närradion.
1994/95:K418 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om digital teknik för TV- och radiosändningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny TV-kanal i marknätet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny rikstäckande kommersiell radiokanal,
1994/95:K421 av Anders Ygeman (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om TV-sändningar inom Norden.
1994/95:K427 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av lagen om satellitsändningar av TV-program.
1994/95:K434 av Georg Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för utveckling av icke-kommersiell lokal radio och TV.
1994/95:K810 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av etik på datanäten.
1994/95:So294 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att funktionshindrades tillgång till programutbudet i radio och television skall beaktas i de privata radio- och televisionskanalernas sändningar.
1994/95:Kr205 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att följa upp och utvärdera Våldsskildringsrådets verksamhet.
1994/95:Kr210 av Berit Andnor m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på textning av svensktalade inslag i samband med avtalstecknande mellan svenska staten och privata TV-bolag.
1994/95:Kr231 av Bengt Lindqvist (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om funktionshindrades tillgång till radio och television i privata marksända kanaler.
1994/95:Kr232 av Tanja Linderborg m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vid förhandlingarna om nya avtal mellan staten och fristående företag ta upp frågan om att göra TV- programmen mer tillgängliga för funktionshindrade.
1994/95:Kr265 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tågordningen för utarbetande av en lag om radio och TV,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kulturpolitiska mål i en framtida radio-TV-lag,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av villkoren för en svensk "public-access"-television,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en fjärde markbaserad TV- kanal.
1994/95:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad uppmärksamhet åt reklamgranskning i etermedierna.
Utskottet
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att sju av de nuvarande lagarna på radio- och TV- området förs samman till en ny lag, radio- och TV-lagen. Syftet är i första hand att få en mer överskådlig lagstiftning, och förslaget innehåller inga stora sakliga förändringar. Regeringen anser det angeläget att det finns en samlad och logiskt uppbyggd lag som kan ligga till grund för de ändrade regler som kan komma att behövas till följd av den tekniska utvecklingen.
En av de ändringar som föreslås är att tillståndsplikten för sändningar begränsas något. En annan är ett förbud mot sändningar av TV-program som innehåller verklighetstrogna våldsskildringar eller pornografi under sådan tid och på sådant sätt att barn kan se programmen, såvida det inte är försvarligt att ändå visa programmet. Efterlevnaden av detta förbud skall övervakas av Justitiekanslern. Ett förbud mot TV-reklam för receptbelagda läkemedel föreslås också. En ny sanktion, särskild avgift, föreslås för den som i vissa fall bryter mot bestämmelser eller villkor om reklam m.m.
Bakgrund
Yttrandefrihetsgrundlagen, m.m.
Skyddet för yttrandefriheten i bl.a. radio och television regleras i yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Lagen bygger på samma grundsatser som tryckfrihetsförordningen (TF), vilket innebär bl.a. att principerna om censurförbud och etableringsfrihet med vissa undantag gäller för hela det moderna massmedieområdet.
Även om etableringsfrihet är utgångspunkten för ljudradio och television, har principen inte helt kunnat genomföras. Radiofrekvensspektrum är en begränsad resurs. Det har därför varit omöjligt att föreskriva en generell etableringsfrihet för sändningar som utnyttjar det begränsade frekvensutrymmet. Etableringsfriheten är numera grundlagsfäst, men enligt 3 kap. 2 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) får rätten att sända radioprogram på annat sätt än genom tråd regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända. Av 3 kap. 2 § andra stycket YGL framgår att det allmänna skall eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.
Rätten att sända radioprogram på annat sätt än genom tråd får således enligt 3 kap. 2 § YGL regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända. Bestämmelsen lämnar utrymme för det system med avtal mellan staten och tillståndshavare som finns i dag såvitt gäller public service- företagen och TV 4. Vid lagstiftning om begränsningar i sändningsrätten gäller vad som föreskrivs i regeringsformen om begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter (3 kap. 3 § YGL).
Rätt att sända radioprogram genom tråd har däremot varje svensk medborgare och svensk juridisk person enligt 3 kap. 1 § första stycket YGL.
Etableringsfriheten hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om ingripanden mot fortsatt sändning av ett utbud som inriktas på våldsframställningar, pornografiska bilder eller hets mot folkgrupp (3 kap. 1 § andra stycket YGL).
Radiosändning definieras i 1 § radiolagen som ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser är lägre än 3 000 gigahertz (Ghz) och vilka utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad ledare. För trådlösa marksändningar av ljudradio- och TV-program krävs således tillstånd om sändningarna sker på frekvenser som är lägre än 3 000 Ghz. Om sändningen sker över satellit fordras inte tillstånd.
Europarådets konvention och EG:s TV- direktiv
Europarådets konvention om gränsöverskridande television öppnades för undertecknande den 5 maj 1989. Sverige har tillträtt konventionen.
EG:s ministerråd antog den 3 oktober 1989 ett direktiv (89/552/EEG) om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television, det s.k. TV-direktivet.
Sverige åtog sig redan genom undertecknandet av EES-avtalet att följa direktivet. Det gäller för Sverige i förhållande till EU-länderna och de länder som ingår i EES-området. Det genomfördes i svensk rätt genom lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten. Konventionens regler är endast tillämpliga i förhållande till de länder som inte är medlemmar av EU eller ingår i EES-området och som har tillträtt konventionen.
TV-direktivet reglerar TV-sändningar avsedda för allmänheten oavsett med vilken teknik sändningen sker. Även kodade sändningar, som betal-TV-kanaler, omfattas av regelverket.
Såväl konventionen som TV-direktivet innehåller regler som syftar till att främja, reglera och förbjuda vissa typer av program. Även om dokumenten har många gemensamma drag, finns viktiga skillnader som har att göra med deras olika folkrättsliga status.
En viktig skillnad gäller hur reglerna skall följas upp. Enligt konventionen skall en permanent kommitté med uppgift att tolka konventionen verka för att lösa konflikter och behandla förslag om ändringar i konventionen. När tvister inte går att lösa, tillgrips ett skiljedomsförfarande. För EU gäller att EG-domstolen fastställer tolkningen av EG-rätten. I direktivet föreskrivs en rapporteringsskyldighet till kommissionen om de åtgärder som vidtagits för att implementera direktivet i den nationella lagstiftningen.
En annan viktig skillnad mellan konventionen och TV-direktivet gäller vilket land som har ansvaret för en sändning.
Konventionen innebär när det gäller marksändningar att det land där den ursprungliga sändningen har ägt rum ansvarar för att sändningen följer konventionens regler. För satellitsändningar är det i första hand det land som svarar för upplänk till satellit som bär ansvaret. I andra hand ansvarar det land som tillhandahållit frekvens eller sändningskapacitet från en satellit och därefter det land där programföretaget har sitt säte.
Direktivets ansvarsregler utgår i första hand från att det land där programbolaget har sitt säte skall se till att sändningarna är i enlighet med direktivets bestämmelser (den s.k. sändarlandsprincipen). I andra hand, om programbolaget inte är baserat i ett EU- land, ansvarar det EU-land (genom EES- avtalet även EES-land) som upplåtit frekvens, upplänk eller satellitkapacitet.
En TV-sändning skall normalt tas emot i alla medlemsländer om den är laglig i det land den utgår från.
I direktivet framhålls 1950 års Europarådskonvention om mänskliga rättigheter som central och särskilt dess artikel 10 om yttrande- och informationsfrihet. Samtidigt nämns de regler som medger att stater får besluta om vissa inskränkningar i yttrandefriheten.
Vad gäller sändningarnas innehåll kan bestämmelserna delas in i tre grupper med sinsemellan olika karaktär, som syftar till att främja, reglera eller förbjuda vissa typer av program.
Den första gruppen avspeglar ett av direktivets huvudsyften, nämligen att främja distribution och produktion av europeiska program. Dessa regler har utformats som bestämmelser om programandelar för europeiska program. Direktivet har också regler om att en viss andel av programutbudet skall vara framställt av fristående producenter.
Den andra gruppen avser regleringen av reklamens utformning, omfattning och inplacering.
Den tredje gruppen regler rör förbud mot vissa typer av program. Det gäller pornografi, våld och sändningar som kan framkalla hat på grundval av ras, kön, religion och nationalitet. Restriktioner mot pornografi och våldsskildringar kopplas till behovet att skydda barn och unga.
Dessutom finns vissa ordningsregler och bestämmelser om rapportering och uppföljning.
För närvarande pågår en översyn av TV- direktivet.
Aktuella utredningar m.m.
Till grund för de förslag som regeringen nu lägger fram ligger Radiolagsutredningens slutbetänkande Ny lagstiftning om radio och TV (SOU 1994:105).
Radiolagsutredningen tillsattes år 1985 med uppgiften att lämna förslag till ny radiolagstiftning. Arbetet bedrevs av en särskild utredare. Utredningen har överlämnat sex delbetänkanden: Kabelsändningarna och videocensuren (Ds U 1985:12), Försöksverksamhet med nordisk TV från rymden, rättsliga frågor (Ds U 1987:2), Vidaresändning av satellitprogram i kabelnät (SOU 1987:63), Vidgad etableringsfrihet för nya medier (SOU 1989:7), Lagstiftning för reklam i svensk TV (SOU 1990:7) och Lagstiftning om satellitsändningar av TV- program (SOU 1992:31). Förslagen har lett till omfattande ny lagstiftning.
En särskild utredare (U 1991:10) avgav nyligen betänkandet Från massmedia till multimedia (SOU 1996:25). I betänkandet redovisas olika modeller för hur television i digital form skulle kunna distribueras till allmänheten: digitala sändningar i marknätet, satellitsändning, sändning i kabel- och telenät, telenät och övriga nätmöjligheter. Utredaren föreslår att digitala TV-sändningar i marknät skall byggas ut i Sverige. En första etapp skulle enligt utredaren kunna vara slutförd våren 1998 och ge sändningsmöjligheter för åtta rikstäckande marksända kanaler, dvs. fem kanaler utöver de nuvarande tre.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
Samme utredare avgav år 1994 betänkandet Tekniskt utrymme för ytterligare TV-sändningar (SOU 1994:34).
Lokal- och närradiokommittén (Ku 1995:04, dir. 1995:123) är en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att lägga fram förslag om ändrade regler för lokala ljudradiosändningar. De nya reglerna skall enligt direktiven förbättra möjligheterna att förverkliga de ursprungliga intentionerna i fråga om lokalradions mångfald och lokala förankring samt möjliggöra att närradion utvecklas till en livskraftig radio med lokal anknytning och demokratisk förankring.
Regeringen tillsatte våren 1995 ett råd för mångfald inom massmedierna (Ku 1995:01, dir. 1995:13). Rådet har i uppgift att överväga och föreslå åtgärder för att stärka mångfalden och motverka skadlig ägar- och maktkoncentration inom massmedierna. Rådet skall följa utvecklingen av förhållanden som har betydelse för mångfalden och utreda behovet av lagstiftning och/eller andra åtgärder som kan begränsa skadlig koncentration av ägandet av massmedierna.
Rådet skall bl.a. följa den internationella utvecklingen, särskilt inom EU och Europarådet samt de nordiska länderna. Rådet skall vara svenskt kon- taktorgan till den expertkommitté rörande mediekoncentration och mångfald som Europarådet upprättat och som skall ha korrespondenter i alla medlemsstaterna.
En parlamentariskt sammansatt kommitté (Ju 1994:13, dir. 1994:104 och 1995:14) har ett uppdrag att se över frågor om nya medier och grundlagarna m.m. I uppdraget ingår att analysera tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens tillämplighet på nya medier som används vid förmedling av yttranden och annan information till allmänheten. Mot bakgrund av den analysen skall kommittén undersöka frågan om ett grundlagsskydd för moderna medier som nu inte har ett sådant skydd. Kommittén skall då utifrån sin studie av de nuvarande grundlagsreglernas tillämpningsområde och deras betydelse för den nya tekniken överväga behovet av justeringar i detta hänseende. Kommittén skall vidare analysera den särskilda frågan om förhållandet mellan tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens bestämmelser om beslag och konfiskering å ena sidan och offentlighetsprincipen å den andra. Arkivfrågor och processrättsliga frågor skall ingå i analysen.
Kommittén skall föreslå de grundlagsändringar och andra lagändringar som den finner motiverade.
Enligt det ursprungliga uppdraget skulle kommittén även överväga en ändring i YGL som bättre ger uttryck för den i praktiken allt friare etableringsrätten för trådlösa radio- och TV-sändningar än vad som nu gäller enligt 3 kap. 2 § YGL. Detta uppdrag har dock med hänvisning till att frågan om förändringar av reglerna om etableringsfrihet i YGL nyligen analyserats av Radiolagsutredningen återkallats genom tilläggsdirektiv.
Kommitténs utredningsarbete skall vara avslutat senast vid utgången av år 1996.
Kommittén om kulturpolitikens inriktning, Kulturutredningen (Ku 1993:03, dir. 1993:24 och 1994:146), avgav under förra året betänkandet Kulturpolitikens inriktning (SOU 1995:84).
Tillståndsskyldigheten
Tillståndsskyldigheten och den nya tekniken
Gällande ordning
Som framgår av beskrivningen ovan bygger skyddet i YGL för yttrandefriheten i bl.a. radio och television på principen om etableringsfrihet, men principen har inte helt kunnat genomföras, eftersom radiofrekvensspektrum är en begränsad resurs. Rätten att sända radioprogram genom tråd är däremot inte begränsad av resursskäl.
Radiolagen innehåller i dag inga bestämmelser om vem som kan få ett tillstånd att sända rikstäckande rundradioprogram. Däremot är det i motiven förutsatt att regeringen inte utan att underställa riksdagen frågan skall ge någon tillstånd till sådana sändningar (se prop. 1977/78:91 och prop. 1985/86:109).
För närvarande har fem juridiska personer tillstånd till TV-sändningar och till ljudradiosändningar som riktar sig till hela landet eller till utlandet. De är Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB, Sveriges Utbildningsradio AB, TV 4 AB och Sverigefinska Riksförbundet.
Ett tillstånd att sända lokalradio omfattar endast ett sändningsområde. Ingen kan få mer än ett tillstånd, vare sig direkt eller genom företag där man har ett bestämmande inflytande. Tillstånd får inte ges till någon som ger ut en dagstidning eller har ett bestämmande inflytande över ett företag som ger ut en dagstidning eller till ett företag i vilket någon som ger ut en dagstidning eller har ett bestämmande inflytande över ett dagstidningsföretag har ett bestämmande inflytande.
I propositionen påpekas att det för närvarande är svårt att avgöra vilka särskilda lagstiftningsbehov som den nya digitaltekniken kan komma att medföra. Genom att frekvensutrymmet kan utnyttjas mer effektivt med den nya tekniken är det tänkbart att principen om etableringsfrihet kan utvidgas till ytterligare områden. Å andra sidan kan digitaltekniken komma att föra med sig nya regleringsbehov, t.ex. när det gäller krypteringssystem eller sändar operatörernas verksamhet. Regeringen återkommer enligt propositionen till dessa frågor i samband med att ställning skall tas till förslagen i det nämnda betänkandet.
Motion
I motion 1995/96:K30 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om en allmän avreglering av radio och TV och en översyn av radio- och TV-lagstiftningen med anledning av den nya digitala tekniken. Motionärerna vill understryka att den nya digitaltekniken kommer att innebära att frekvensutrymmet kommer att kunna utnyttjas mer effektivt, och de anser det självklart att lagen, när den nya tekniken införs, måste ses över på så sätt att principen om etableringsfriheten vidgas. Det bör därför finnas en beredskap för att i det sammanhanget se över behovet av detaljregleringar.
I samma motion yrkande 2 begärs en utredning av yttrandefrihetsgrundlagens bestämmelser om fördelning av frekvensutrymmet i syfte att säkra mångfalden i etern. Motionärerna anser i denna del att yttrandefrihetsgrundlagen bör ändras så att den rest av frekvensutrymmet som återstår, sedan staten träffat avtal med vissa programbolag på det sätt som nu sker om radio- och TV-sändningar riktade till allmänheten via public service-bolagen och därutöver en radiofrekvens (eller fler) per kommun undantagits för för eningslivets behov, måste utbjudas på marknaden och försäljas i någon form av auktions- eller anbudsförfarande. En parlamentarisk utredning med uppgift att ge grundlagsskydd åt de fria radio- och TV-stationerna bör därför åter tillsättas.
Tidigare riksdagsbehandling
Utskottet behandlade med anledning av fp- motioner frågan om grundlagsreglering av frekvensfördelning i sitt av riksdagen godkända betänkande 1994/95:KU14. Utskottet redogjorde för innehållet i 3 kap. 2 § första stycket YGL samt för motivuttalanden till YGL. Vidare redogjordes för Frekvensutredningens och Radiolagsutredningens förslag samt för utredningen om nya medier och grundlagarna. Därutöver redovisades det lagstiftningsärende hösten 1994 som avsåg att avbryta meddelandet av sändningstillstånd enligt lokalradiolagen.
Utskottet ansåg i likhet med vad regeringen anfört i tilläggsdirektiven till utredningen om nya medier och grundlagarna att det inte finns något behov av att ytterligare låta utreda frågan om ändring av yttrandefrihetsgrundlagen såvitt gäller etableringsrätt för trådlösa radio- och TV-sändningar, och utskottet avstyrkte motionerna.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning att det inte finns något behov av att ytterligare låta utreda frågan om ändring av yttrandefrihetsgrundlagen såvitt gäller etableringsrätt för trådlösa radio- och TV-sändningar. Utskottet avstyrker motion 1995/96:K30 yrkande 2. Utskottet, som utgår från att regeringen fortlöpande överväger vilka lagstiftningsåtgärder som den nya tekniken ger anledning till, vill inte heller göra något tillkännagivande om beredskap att se över behovet av detaljregleringar med anledning av den nya digitaltekniken. Utskottet avstyrker även yrkande 1 i motionen.
Upplåtande av ytterligare frekvensutrymme
Användning av ny teknik m.m.
Det finns möjlighet att med nuvarande analoga sändningsteknik marksända flera TV-program i Sverige (se betänkandet Tekniskt utrymme för ytterligare TV- sändningar, SOU 1994:34). Sändningarna kan enligt betänkandet arrangeras enligt två olika alternativ, riksnätsalternativet eller tätortsalternativet.
Enligt riksnätsalternativet bedöms utrymme kunna skapas för två nya nät av marksändare. Det fjärde nätet (M4) antas bestå av 54 huvudsändare med samma räckvidd som motsvarande sändare i de nuvarande näten. Tillsammans når de 95 % av den fast bosatta befolkningen i Sverige, och om ett tjugotal slavsändare upprättas ökar befolkningstäckningen till 98 %, dvs. samma täckningsgrad som för TV 4-nätet. Det femte nätet (M5) består av 48 sändare, av vilka ungefär hälften har något mindre räckvidd än i nuvarande nät. Befolkningstäckningen är minst 85 %. Om även frekvenser i den översta delen av UHF-bandet används kan ytterligare sex sändare inrättas i M5- nätet, och sändningarna når i så fall knappt 95 % av befolkningen.
Enligt tätortsalternativet ges flera sändningsmöjligheter i tätbefolkade områden. Om sändarnas räckvidd begränsas till ca 30 km kan tre nya marksända program sändas lokalt över 19 större tätorter.
Den nya digitaltekniken har vissa egenskaper som gör den överlägsen den analoga sändningstekniken. Genom att en digital signal är lättare att uppfatta än en analog blir känsligheten för störningar mindre. Sändarna kan göras svagare, vilket leder till lägre energiförbrukning. Digitaltekniken är mycket lämplig för komprimering, dvs. att överflödig information tas bort före utsändningen. På så sätt ryms ett större antal program inom ett givet frekvensutrymme. Digitala sändningar är lätta att kryptera, och tekniken lämpar sig därför väl för betal-TV och liknande. Digitaltekniken är flexibel och inte specifikt bunden till radio eller television.
Sedan ändringar beslutats i radiolagen (prop. 1994/95:170, bet. KU47, rskr. 369) inleddes försöksverksamhet med digitala ljudradiosändningar (DAB) av Sveriges Radio under hösten 1995 i Stockholmsområdet. Antalet mottagare är enligt propositionen ännu så länge ytterst begränsat. En första utvärdering skall äga rum efter ungefär två år.
I propositionen hänvisas till det nyligen framlagda betänkandet Från massmedia till multimedia (SOU 1996:25), där frågan om digitala marksändningar av TV behandlas, och som för närvarande remissbehandlas.
I proposition 1995/96:125 om åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik redovisar regeringen förslag till mål för en övergripande nationell IT-strategi. Regeringen lämnar vidare i den propositionen förslag till prioriterade statliga uppgifter och redovisar ett handlingsprogram för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik.
Bland övriga insatsområden nämns kulturpolitiken. I detta avsnitt meddelas att regeringen avser att utforma och förankra riktlinjer som underlättar beslut om snabbt införande av digitala TV-sändningar i marknätet, om åtgärder för att stärka och förtydliga public service-verksamheten och om insatser för att säkra framtida svensk TV-produktion med kultur och kvalitet.
Socialdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet har under våren 1996 enats om riktlinjer som underlättar beslut om bl.a. att snabbt införa digitala TV- sändningar i marknätet. Innan beslut kan fattas om digital uppbyggnad av marknätet måste dock frågor besvaras om t.ex. i vilken takt det digitala marknätet kan byggas ut, hur snabbt det analoga marknätet kan avvecklas, hur finansieringen kan ske och vilka ändringar i lagstiftning som behövs.
I ett interpellationssvar den 18 april 1996 (prot. 1995/96:82) om TV-sändningar via fiberoptik och kabel erinrade kulturminister Marita Ulvskog bl.a. om att det nu finns antagna digitala sändningsstandarder för satellit och kabel, att standarden för marksändningar är klar i princip, även om det formella beslutet återstår och att ett EG- direktiv om standarder för bl.a. digitala TV-sändningar trädde i kraft under förra året. Hon erinrade vidare om överenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet.
Innan ett beslut kan fattas måste enligt kulturministern vissa frågor klarläggas ytterligare, och regeringen har givit uppdrag till Post- och telestyrelsen och NUTEK. En arbetsgrupp med representanter för olika berörda organ skulle inom kort tillsättas. Regeringens arbete bedrevs enligt kulturministern med sikte på att en proposition skall kunna läggas fram för riksdagen under hösten 1996.
Den av kulturministern aviserade arbetsgruppen har nu tillsatts.
Motioner
Motioner som rör ytterligare sändningskanaler har väckts under allmänna motionstiden 1995.
I motion 1994/95:K403 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 6 begärs att riksdagen beslutar att koncessioner för de fjärde och femte markbundna TV-kanalerna skall erbjudas fristående intressenter. Motionärerna anser att de möjligheter som finns att sända marksänd television bör utnyttjas fullt ut. Genom att de nya kanalerna reserveras för nya aktörer ökar pluralismen och yttrandefriheten vidgas. Inga andra begränsningar av yttrandefriheten än de som ges av det tekniskt möjliga skall accepteras. De två kvarvarande marksända TV-kanalerna bör därför frigöras för koncessioner. M4- nätet bör användas för regional-TV. Koncessionsgivning till M5-nätet bör bygga på de erfarenheter som kan följa av M4-koncessionernas utveckling. Regelverket för de nya regionala TV- kanalerna bör utformas generellt och innehålla så få begränsningar som möjligt. Krav på minsta andel egenproduktion och nyhetsrapportering kan ställas upp för att garantera en viss lokal förankring och för att vitalisera den lokala nyhetsbevakningen, men några övriga krav på programinnehållet bör inte ställas från statsmakternas sida. Om det finns fler intressenter för en frekvens så bör ett öppet auktionsförfarande tillämpas på samma sätt som vid fördelningen av den privata lokalradions frekvenser.
I samma motion yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om den framtida fördelningen av frekvenser för digital radio. Motionärerna anser att det är viktigt att de marksändande digitala kanalerna fördelas på ett sådant sätt att konkurrens, mångfald och valfrihet garanteras. Det innebär att de digitala kanalerna, när de blir tillgängliga, bör fördelas på samma sätt som den nuvarande privata lokalradion, nämligen genom ett öppet auktionsförfarande. Krav från Sveriges Radios sida på att få disponera en större del av de digitala kanalerna för egna sändningar måste avvisas.
I motion 1994/95:K418 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att utrymme snarast bör upplåtas för digitala radio- och TV-sändningar i de ytterligare frekvensband som finns tillgängliga.
I samma motion yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om en ny TV-kanal i marknätet. Motionärerna anför att de frekvensmässiga möjligheter som finns bör utnyttjas för etablerandet av en ny markbunden reklamfinansierad TV-kanal och att beslut om att bjuda ut en fjärde marksänd TV-kanal bör fattas så snart som möjligt. Kanalen skall dels innehålla ett sådant utbud av riksprogram att TV 4 ges en verklig konkurrens på annonsområdet, dels ge ökat utrymme för regionala sändningar. Anbudsförfarandet skall vara så utformat att båda dessa önskemål kombineras. Även M4-nätet bör omfattas av krav på att sändningarna skall vara sakliga och opartiska, och det bör vara rimligt att ställa krav på att svenska upphovsmän ges tillfälle att få sina verk framförda. Det kan också te sig naturligt att ställa krav som säkrar att en viss andel av programmen produceras regionalt.
I samma motion yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om en ny rikstäckande kommersiell radiokanal. Motionärerna anser att Sveriges Radio bör ges konkurrens på riksnivå genom en konkurrerande privat reklamfinansierad rikskanal med kvalitetsambitioner. Utrymme bör skapas genom en omplanering av frekvensbandet, och den lösning som ligger närmast till hands är enligt motionärerna att minska antalet närradiokanaler något.
I motion 1994/95:K417 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om etablering av en ny markbunden reklam-TV-kanal. Motionärerna anser att det är angeläget att beslut snarast kan fattas beträffande en ny marksänd TV-kanal. Motionärerna anser att TV3 och TV 4 har en monopolliknande situation i fråga om reklamintäkter, och ju längre ett beslut om en ny marksänd TV-kanal dröjer, desto större monopolvinster kan befintliga företag göra, och desto mera kapitalkrävande blir det att erbjuda konkurrens på den marksända reklam-TV-marknaden.
I motion 1994/95:Kr265 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 15 begärs ett tillkännagivande om en fjärde markbaserad TV-kanal. Motionärerna är tveksamma till om det verkligen föreligger ett behov av en sådan, i synnerhet om den skall vara reklamfinansierad. Risken är enligt motionärerna att vi får ytterligare en kanal med ungefär samma utbud som TV 4 eller TV3. Om en sådan fjärde kanal skall fylla ett behov borde den ha en helt annan profil. Ett alternativ vore att en eventuell fjärde markbaserad kanal skulle ha sin tonvikt på utbildning men också kunna användas för public access .
Utskottets bedömning
I fråga om möjligheterna att öppna en eller flera nya markbundna TV-kanaler anser utskottet att beredningen av betänkandet om digitaliseringen av svensk television (SOU 1996:40) bör avvaktas. Kulturministern har ställt i utsikt en principproposition i frågan under hösten 1996. Utskottet avstyrker med hänsyn härtill motionerna 1994/95:K403 yrkandena 6 och 7, 1994/95: K417 yrkande 7, 1994/95:K418 yrkandena 1, 2 och 4 och 1994/95:Kr265 yrkande 15.
Lokal- och närradiofrågor
Motioner
Olof Johansson m.fl. (c) begär i motion 1994/95:K417 yrkande 10 ett tillkännagivande om utredning angående beviljande av koncessioner för lokal reklamradio. Motionärerna anser att regeringen bör ge riksdagen en redogörelse för erfarenheterna av reklamfinansierad lokalradio och ifrågasätter om de berörda radioföretagens verksamhet motsvarar de uttalanden som gjorts av bl.a. riksdagen när det gäller krav på mångfald, självständighet och inriktning. De privata radioföretagen bör ha en bättre ägarspridning och lokal förankring. Det är därför angeläget att en utredning tillsätts för att kartlägga alternativa sätt att bevilja koncessioner för lokala radioföretag. I samma motion yrkande 11 begärs ett tillkännagivande om villkoren för närradion. Motionärerna anser att villkoren bör övervägas vad gäller såväl reglerna för programverksamheten som de ekonomiska villkoren.
Georg Andersson m.fl. (s) begär i motion 1994/95:K434 ett tillkännagivande om åtgärder för utveckling av icke- kommersiell lokal radio och TV. Motionärerna ser med stor oro på den kommersialisering som brett ut sig i etermedia och anser att staten måste ta ett ansvar för att idén om lokal-TV och närradio utan reklam kan förverkligas.
Utskottets bedömning
Som framgår av redovisningen ovan över aktuella utredningar pågår en utredning om lokal- och närradion. Motion 1994/95:K417 yrkandena 10 och 11 är härigenom tillgodosedd. Resultatet av den pågående utredningen bör enligt utskottets mening avvaktas, och den nämnda motionen och motion 1994/95:K434 i den del den avser radiosändningar avstyrks.
Ny radio- och TV-lagstiftning
Gällande ordning
De radiorättsliga bestämmelserna är för närvarande spridda i olika författningar, såsom radiolagen (1966:755), lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten (kabellagen), lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten (satellitlagen), närradiolagen (1982:459), lokalradiolagen (1993:120), lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram, lagen (1981:508) om radiotidningar, lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens område (koncessions avgiftslagen), lagen (1966:78) om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet (piratradiolagen) och lagen (1993:599) om radiokommunikation (radiokommunikationslagen).
De grundläggande bestämmelserna finns i radiolagen. Den gäller både för sändningar som sker med stöd av regeringens tillstånd och för vissa andra tillståndspliktiga sändningar. Lagen innehåller den terminologi som är gemensam för de flesta radiorättsliga författningarna. Enligt 5 § radiolagen krävs det tillstånd av regeringen för rätt att här i landet sända radioprogram i rundradiosändning .
Tillstånd ges för viss tid. Programföretagens grundläggande förpliktelser uttrycks genom kraven på opartiskhet och saklighet och genom den s.k. demokratibestämmelsen i 6 §. Kraven på opartiskhet och saklighet gäller endast för sådana företag som sänder med stöd av regeringens tillstånd. Utmärkande för dessa företag är att regeringen enligt 7 § genom avtal kan ställa upp villkor för programverksamheten som t.ex. krav på att sända ett mångsidigt programutbud, att ta hänsyn till mediets särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och tiden för sändning av programmen, att på begäran av myndighet sända meddelande till allmänheten m.m. Programföretagen avgör ensamma vad som skall förekomma i en sändning som företaget anordnar med stöd av tillståndet. Radiolagen innehåller också bestämmelser om annonser, om förbud mot censuringripanden samt om den granskning som utövas av Granskningsnämnden för radio och TV.
Radiolagen omfattar inte sändningar till eller från satelliter.
Kabellagen innehåller föreskrifter om trådsändningar av radioprogram till allmänheten som når fler än 100 bostäder och om skyldigheter för innehavare av kabelnät där sådana sändningar bedrivs. I 6 § kabellagen finns en skyldighet för kabeloperatörer att se till att alla som bor i anslutna fastigheter kan ta emot de marksända TV-kanalerna (s.k. sändningsplikt eller must carry- skyldighet). Skyldigheten avser programföretag med tillstånd av regeringen och s.k. lokala kabelsändarföretag. Lokala kabelsändarföretag är företag som har bildats för att bedriva lokala kabelsändningar och som kan antas låta olika intressen och meningsriktningar komma till tals i sin verksamhet. Sådana företag utses av Radio- och TV-verket.
Trådnät som inte går till bostäder eller som omfattar 100 bostäder eller färre faller utanför regleringen.
Satellitlagen trädde i kraft den 1 januari 1994, dvs. samtidigt med EES- avtalet. Lagen är tillämplig på sändningar av TV-program över satellit till allmänheten i något land som är bundet av EES-avtalet. För att lagen skall vara tillämplig skall satellitprogramföretaget ha sitt hemvist i Sverige. Alternativt blir lagen tillämplig om sändningen till satellit sker från en sändare här i landet eller med användning av satellitkapacitet som en svensk fysisk eller juridisk person förfogar över, om inte satellitprogramföretaget har sitt hemvist i ett annat land inom EES.
Det ställs inte upp något krav på tillstånd för att bedriva satellitverksamhet. Däremot skall satellitprogramföretag och satellitentreprenörer, dvs. de som här i landet för någon annans räkning bedriver sändningar av televisionsprogram över satellit eller som upplåter satellitkapacitet, vara skyldiga att anmäla sig för registrering samt att lämna vissa uppgifter. Anledningen till detta är att Sverige, för att uppfylla sina förpliktelser enligt TV-direktivet, måste veta vilka som bedriver sändningar, för vilka Sverige är ansvarigt land.
Granskningsnämnden för radio och TV övervakar bestämmelserna om sändningarnas innehåll medan Radio- och TV-verket ansvarar för bestämmelserna om registrering och de övriga bestämmelser som inte faller inom nämndens ansvarsområde.
Närradiolagen syftar till att bereda plats för en lokal åsiktsradio. Det är därför endast vissa sammanslutningar som kan få tillstånd att bedriva närradio, t.ex. vissa lokala ideella föreningar, församlingar inom svenska kyrkan, studentkårer och närradioföreningar. En sammanslutnings programutbud får inte, annat än i begränsad omfattning, innehålla material som inte har framställts enbart för den egna verksamheten. Ytterligare begränsningar finns för programutbudet.
För närvarande gäller närradiotillstånd, i motsats till övriga sändningstillstånd, tills vidare. Beslut om sändningstid är däremot begränsat till längst ett år.
Granskningsnämnden för radio och TV övervakar efterlevnaden av bestämmelserna om programinnehållet medan Radio- och TV-verket meddelar närradiotillstånd och övervakar att de övriga bestämmelserna efterlevs.
Lokalradiolagen trädde i kraft den 1 april 1993. Den innehåller föreskrifter om lokala rundradiosändningar av radioprogram i ljudradio. Den gäller inte för sändningar som bedrivs med stöd av radiolagen eller närradiolagen.
Ett tillstånd enligt lagen innebär rätt att bedriva sådana sändningar som kan tas emot med god hörbarhet inom ett sändningsområde som anges i tillståndet. Ingen kan få mer än ett tillstånd. Staten, landsting, kommun, programföretag med tillstånd enligt radiolagen eller någon som ger ut en dagstidning kan inte få tillstånd. Varje tillståndsperiod är åtta år med en rätt till förlängning med ytterligare en tillståndsperiod.
Om det finns flera sökande till ett tillstånd skall fördelningen av tillståndet ske vid en offentlig auktion.
Radio- och TV-verket meddelar tillstånd för lokalradio och beslutar om återkallelse av sådana tillstånd. Granskningsnämnden för radio och TV granskar sändningarnas innehåll.
Enligt lagen (1995:1292) om tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio gäller att Radio- och TV-verket intill utgången av juni 1997 inte skall meddela nya tillstånd att sända lokalradio enligt lokalradiolagen.
Lagen om rundradiosändning av finländska televisionsprogram ger möjlighet till sändning av en finländsk programkanal trådlöst över Storstockholmsområdet samt i kabel i 24 kommuner utanför detta område. Regeringen har meddelat tillstånd för Sverigefinska Riksförbundet att intill utgången av år 1996 bedriva vidaresändningar enligt lagen. Sändningen skall bestå av en vidaresändning av program som samtidigt sänds eller kort tid dessförinnan sänts i Finland med stöd av tillstånd från Finlands regering.
Ett sändningstillstånd får förenas med särskilda villkor. Dessa får avse vilka radiosändare som får användas, sändningens räckvidd, programverksamhetens omfattning samt förbud mot eller föreskrifter om kommersiell reklam.
Enligt lagen om radiotidningar skall radiotidningen vara ett radioprogram avsett för synskadade och får endast återge innehållet i vissa typer av dagstidningar eller sammanställningar av innehållet i sådana tidningar. Tillstånd att sända en radiotidning kan endast ges till ägaren av den nyhetstidning som skall vara förlagan till versionen. Tillståndet får förenas med villkor, dock endast villkor avseende sändningstid samt placeringen, frekvensen och effekten hos sändaren.
Tillstånd att sända radiotidning i rundradiosändning meddelas av Taltidningsnämnden.
I koncessionsavgiftslagen föreskrivs att ett programbolag som enligt 5 § radiolagen har tillstånd att i hela landet sända TV-program i rundradiosändning skall betala koncessionsavgift till staten under förutsättning att företaget har rätt att sända reklam mot vederlag i en sådan sändning och är ensamt om den rätten här i landet. Lagen kan således gälla endast för ett reklamfinansierat programföretag i sänder. För närvarande gäller lagen för TV 4 AB. Om regeringen meddelar ytterligare ett tillstånd att bedriva reklamfinansierade sändningar över hela landet blir lagen inte tillämplig och avgiftsplikten upphör.
Lagen innehåller bestämmelser om beräkning av avgift, fastställande och betalning av avgift, återbetalning, omprövning och överklagande m.m. samt om verkställighet.
Piratradiolagen förbjuder rundradiosändning från radioanläggning på öppna havet eller i luftrummet däröver om sändningen kan tas emot i något av de länder som är anslutna till Europarådets överenskommelse eller om sändningen orsakar menlig störning för radiotrafik i något av dessa länder.
Radiokommunikationslagen innehåller bestämmelser om innehav och användning av radioanläggningar och om användning av radiovågor för kommunikation m.m. Utgångspunkten för regleringen är att staten har det övergripande ansvaret för frekvensanvändningen. Bestämmelserna syftar till att främja ett effektivt nyttjande av möjligheterna till radiokommunikation och andra användningar av radiovågor. Regleringen bygger på ett tillståndsförfarande. Det krävs tillstånd för att här i landet eller på ett svenskt fartyg eller luftfartyg utomlands få inneha eller använda en radiosändare.
Propositionen
Sammanföring av olika lagar
Regeringen föreslår att de radiorättsliga författningarna förs samman till en gemensam lag, radio- och TV-lagen. Bestämmelserna om lokalradio skall dock tills vidare finnas kvar i lokalradiolagen. Den radio- och TV-lag som föreslås avses således ersätta radiolagen, närradiolagen, lagen om rundradiosändning av finländska televisionsprogram, lagen om radiotidningar, lagen om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten, lagen om kabelsändningar till allmänheten och lagen om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet. Den nya lagen leder också till följdändringar i lokalradiolagen och i ett antal andra författningar.
Radio- och TV-lagen skall reglera ljudradio- och televisionssändningar till allmänheten samt innehållet i sådana sändningar. Lagen skall, liksom kabellagen, med visst undantag vara tillämplig på sändningar genom tråd endast om de når fler än 100 bostäder. Den skall också omfatta bl.a. sådana satellitsända TV-program som nu regleras i satellitlagen samt satellitsända ljudradioprogram.
I fråga om lokalradiolagen påpekar regeringen att den hösten 1995 efter ett tillkännagivande av riksdagen tillsatt Lokal- och närradiokommittén med uppdrag att lägga fram förslag om ändrade regler för lokala ljudradiosändningar och att kommitténs uppdrag skall redovisas senast den 1 oktober 1996. Regeringen anser att den nuvarande lokalradiolagen bör fortsätta att gälla i avvaktan på resultatet av kommitténs arbete. Detta är också en förutsättning för att lagen (1995:1292) om tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio skall ha någon effekt.
De nu gällande avtalen med public service-bolagen upphör med utgången av år 1996. Regeringen lämnar i proposition 1995/96:161 förslag om villkor för public service-företagen för perioden den 1 januari 1997-den 31 december 2001. För att koncessionsvillkor skall kunna beslutas med stöd av den nya lagen bör den träda i kraft något före årsskiftet, och regeringen föreslår ikraftträdande den 1 december 1996. Regeringen anser att en ny radio- och TV-lag bör träda i kraft i anslutning till tidpunkten då den nya tillståndsperioden för public service-bolagen börjar löpa, och regeringen bedömer det som angeläget att lägga fram förslag till en ny radio- och TV-lag även om bestämmelserna om lokalradio får tas in i den nya lagen senare.
Tillståndsplikten
Regeringen föreslår att tillstånd skall krävas endast för sådana ljudradio- och televisionssändningar som sker med hjälp av radio på frekvenser under 3 Ghz. Samtliga radiosändningar, oberoende av innehåll, som utnyttjar lägre frekvenser än 3 Ghz kommer i princip att omfattas av lagens tillståndsplikt, medan på högre frekvenser sändningar kommer att kunna ske utan tillstånd på i princip samma villkor som gäller för kabeldistribution.
Vissa undantag från tillståndsplikten föreslås för sändningar av sökbar text- TV och för sändningar som är särskilt anpassade för syn- eller hörselskadade. Skyldighet att anmäla sig för registrering skall gälla, inte bara som hittills för den som bedriver sändningsverksamhet via satellit och satellitentreprenör, utan också för annan som bedriver sändningsverksamhet för vilken det inte behövs tillstånd.
Ingen skall kunna få mer än ett tillstånd av regeringen, och villkor för sändningstillstånd skall få innebära att ägarförhållandena i ett företag som får tillståndet inte får förändras i mer än begränsad omfattning (3 kap. 4 §). Regeringen anför i fråga om skälen till detta förslag att den utveckling mot nätverkssamarbete mellan tillståndshavare för lokalradion som inträffat visar att det finns ett stort behov av regler för att hindra koncentration av ägandet av radiostationer till ett fåtal personer och bolag. Skälet att hindra ägarkoncentration är enligt regeringen i ännu högre grad väsentligt när det gäller televisionssändningar och rikstäckande radiosändningar där frekvenserna är färre. Det är av största vikt att de ännu fåtaliga tillstånd som kan ges inte kan förvärvas av en och samma tillståndshavare. Detta skulle innebära att yttrandefriheten och åsiktsbildningen i etern beskars samtidigt som risken för missbruk av mediet ökade. Ett villkor av det angivna innehållet är otvivelaktigt en yttrandefrihetsinskränkning. Regeringen hänvisar till att statsmakterna ansett att villkor om vem som äger ett företag med tillstånd bör få uppställas (prop. 1990/91:149 som föregick beslutet om att inrätta den tredje markkanalen). Eftersom aktier kan säljas fritt vore det helt meningslöst att uppställa villkor om ägande, om villkoret inte också gällde under tillståndstiden. Genom denna bestämmelse ges stöd åt sådana villkor om ägande som återfinns i avtalet med TV 4.
Tillstånd att sända radio- och TV- program skall i vissa fall kunna återkallas. Ett skäl för att tillstånd som meddelats av regeringen skall kunna återkallas är att tillståndshavaren förvärvat flera tillstånd (11 kap. 2 §). Återkallelse får dock beslutas endast om det i betraktande av skälen för åtgärden inte framstår som alltför ingripande.
De behörighetsbestämmelser som gäller för när- och lokalradion skall i avvaktan på resultatet av Lokal- och närradiokommitténs kommande förslag gälla även i fortsättningen.
De regler som skall gälla för innehållet i alla slags sändningar skall framgå av radio- och TV-lagen. Till sändningar för vilka regeringen meddelar tillstånd skall kunna knytas villkor av olika slag. Villkor som rör tillståndets innehåll, innebörd och bestånd skall huvudsakligen framgå direkt av bestämmelser i lagen. Den föreslagna radio- och TV-lagen innehåller en uttömmande uppräkning av de olika villkor för sändningstillståndet som regeringen skall få ställa.
Endast skyldigheter som gäller för alla sändningar av en viss art bör enligt regeringen regleras genom direkta bestämmelser i lagen. Bestämmelser som har med själva sändningsinnehållet samt tillståndets innebörd och bestånd att göra skall också framgå direkt av lag. Detsamma gäller bestämmelser om straff m.m.
Motioner
Lokalradiolagen
I motion 1995/96:K30 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) yrkande 5 begärs ett tillkännagivande om att lokalradiolagen (1993:10) bör inarbetas i den föreslagna radio- och TV-lagen. Motionärerna anser att regeringens argument för att inte också lokalradiolagen inarbetats i den nya lagen inte är hållbara och att regeringen därför bör återkomma till riksdagen med ett lagförslag där också lokalradiolagen arbetats in.
Förhållandet till de kulturpolitiska målen
I partimotioner från Vänsterpartiet tas förhållandet upp mellan en ny radio- och TV-lag och de kulturpolitiska målen.
I en motion från allmänna motionstiden, 1994/95:Kr265 av Gudrun Schyman m.fl. (v), begärs tillkännagivanden dels om tågordningen för utarbetande av en lag om radio och TV (yrkande 11), dels om kulturpolitiska mål i en framtida radio- och TV-lag (yrkande 12). Motionärerna anser att det bör hållas en genomgripande diskussion och fastställande av de kultur- och yttrandefrihetspolitiska målen innan eller samtidigt med att en ny lagstiftning på radio- och TV-området genomförs. Därefter kan myndighetsorganisationen revideras för att överensstämma med mål och lagstiftning.
I den med anledning av propositionen väckta motion 1995/96:K32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 1 begärs sådan ändring i radio- och TV-lagen att de kulturpolitiska målen för etermedierna integreras i lagen. Motionärerna anför att målen för kulturpolitiken i stort torde vara tillämpliga också på radio- och TV-området och kan sammanfattas på följande sätt: Att värna yttrandefrihet och öppenhet, att främja mångfald, att utveckla kontakter med omvärlden, att bevara och levandegöra vårt kulturarv, att främja konstnärlig förnyelse och kvalitet, att bevaka barns och ungdomars rättigheter och intressen och utveckla ett brett deltagande. Motionärerna anser att de kulturpolitiska och mediepolitiska målen måste integreras i radio- och TV-lagen och att regeringen bör få i uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag till ny paragraf i radio- och TV-lagen så att de kulturpolitiska målen integreras i lagen.
Förbud mot att äga flera TV-stationer
I motion 1995/96:K31 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande i fråga om återkallelse av tillstånd (yrkande 8). Motionärerna anser att ett förbud mot att äga flera TV-stationer i samma spridningsområde är fullt tillräckligt för att motverka tendenser till monopolsituationer och att det inte bör finnas något hinder mot att äga flera TV- stationer om de sänder inom olika områden. En sådan utveckling möjliggörs enligt motionärerna genom att de förutsättningar som redan finns för att etablera två nya nät för marksänd television utnyttjas fullt ut, och i linje härmed bör de två kvarvarande marksända TV-kanalerna snarast frigöras för koncession.
Utskottets bedömning
Såvitt avser inarbetande av lokalradiolagen i radio- och TV-lagen delar utskottet regeringens bedömning att den nuvarande lokalradiolagen i avvaktan på resultatet av Lokal- och närradiokommitténs arbete bör fortsätta att gälla, med av den nya lagen föranledda ändringar. Utskottet avstyrker således motion 1995/96:K30 yrkande 5.
Såvitt avser radio- och TV-lagens förhållande till de kulturpolitiska målen vill utskottet till en början erinra om de skäl som regeringen anfört för att en samlad radio- och TV-lag bör antas redan nu och om att beredningen av Kulturutredningens betänkande inte är avslutad. Utskottet vill också erinra om att lagen ger möjlighet att förena sändningstillstånd med vissa villkor. Utskottet anser inte att det därutöver finns anledning att i radio- och TV- lagen ta in övergripande kulturpolitiska mål.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna 1995/96:K32 yrkande 1 och 1994/95:Kr265 yrkandena 11 och 12.
Det förbud mot att äga fler än en TV- station utan begränsning till visst spridningsområde som tas upp i motion 1995/96:K31 yrkande 8 har sin bakgrund i önskan att motverka ägarkoncentration inom medierna. Utskottet avstyrker motionen i denna del.
Tillståndsmyndigheter
Gällande ordning
Enligt nuvarande bestämmelser i radiolagen (1966:755) och lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram ger regeringen tillstånd till de TV-sändningar och ljudradiosändningar som riktar sig till hela landet eller till utlandet.
Tillstånd att sända lokalradio eller närradio meddelas av Radio- och TV- verket.
För den försöksverksamhet med digitala ljudradiosändningar (DAB) som inleddes under hösten 1995 är det regeringen som beslutar om sändningstillstånd. Radio- och TV-verket tar emot ansökan och lämnar förslag till regeringen om vilka som bör meddelas tillstånd.
Propositionen
Regeringen föreslås liksom hittills vara tillståndsmyndighet för dels televisionssändningar, dels ljudradiosändningar i hela landet eller till utlandet. Ett tillstånd som regeringen meddelar innebär även rätt att samtidigt sända det antal program i varje område som anges i tillståndet.
Radio- och TV-verket föreslås liksom hittills meddela tillstånd att sända närradio och lokalradio.
Regeringen föreslår att en möjlighet införs att meddela tillstånd för tillfälliga sändningar. Radio- och TV- verket skall få meddela tillstånd att under en begränsad tid om högst två veckor sända TV-program eller ljudradioprogram som inte är närradio eller lokalradio.
Regeringen föreslås vidare få möjlighet att, om det finns särskilda skäl till det, meddela tillstånd att sända ljudradioprogram i lokala sändningar som inte uppfyller kraven för närradio eller lokalradio.
Tillstånd till lokala digitala ljudradiosändningar skall också fortsättningsvis under inledningsskedet ges av regeringen.
Regeringen anser att det inte finns anledning att i det aktuella sammanhanget föreslå någon förändring av de grundläggande reglerna i fråga om tillståndsgivningen men påpekar att framtida sändningsteknik kan medföra att den nuvarande ordningen kan ifrågasättas och förändras men anser att sådana överväganden ligger utanför ramen för ärendet.
Motion
I motion 1995/96:K31 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) yrkas ett tillkännagivande om olika tillståndsmyndigheter (yrkande 1). Motionärerna ställer sig mycket tveksamma till uppdelningen att regeringen skall vara tillståndsmyndighet för televisionssändningar och för ljudradiosändningar i hela landet eller till utlandet, medan Radio- och TV- verket skall vara tillståndsmyndighet för närradio och lokalradio. De anser det i varje fall inte kunna godtas att regeringen skall vara tillståndsmyndighet även för regionala och lokala TV-sändningar.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens bedömning att det inte finns anledning att nu göra någon förändring av de grundläggande reglerna i fråga om tillståndsgivningen men att framtida sändningsteknik kan medföra att den nuvarande ordningen kan förändras. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker motion K31 yrkande 1.
Undantag från tillståndsplikten
Gällande ordning
En del av TV-signalens överföringsmöjligheter kan användas för att sända särskild textinformation, text- TV. För att sända de textade informationssidorna används som regel outnyttjat utrymme i TV-signalen, det s.k. bildsläckningsintervallet. I andra fall kan en hel kanal eller delar av en kanal tas i anspråk.
Sändningar av s.k. radiotidningar regleras som ovan redovisats i radiotidningslagen. En radiotidning är ett radioprogram som är avsett för synskadade och som innehåller en version av en allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär och/eller sammanställningar av sådana versioner. Syftet med sändningar av radiotidningar är att bereda synskadade samma möjligheter som seende att ta del av dagstidningarna redan på morgonen. Radiotidningar får sändas i rundradiosändning efter tillstånd av Taltidningsnämnden. Tillstånd kan under vissa förutsättningar ges till ägaren av den dagstidning som ges ut som radiotidning.
I statens avtal med Sveriges Radio föreskrivs att bolaget är skyldigt att ge utrymme för radiotidningsverksamhet. Radiosändningarna sker nattetid på Sveriges Radios frekvenser när sändarna i övrigt inte utnyttjas. Utgivning kan erhålla statligt stöd. För närvarande finns 81 dagstidningar tillgängliga som radiotidningar.
De digitalt överförda RATS/RAPS- tidningarna överförs till mottagaren genom etern med hjälp av datorer och en FM- eller TV-sändare. Hos mottagaren erfordras en läsutrustning som består av en mottagare och en dator. Texten kan då återges antingen i form av syntetiskt tal (RATS) eller punktskrift (RAPS). Överföringen går väsentligen snabbare än för inlästa talutgåvor.
I kabelnät får radiotidningar, liksom andra program, sändas utan tillstånd.
Propositionen
Vissa undantag från tillståndsplikten föreslås fortsatt gälla för sändningar av sökbar text-TV och för sändningar som är särskilt anpassade för syn- eller hörselskadade.
Eftersom text-TV använder det outnyttjade bildsläckningsintervallet som är ett utrymme som annars inte utnyttjas finns enligt propositionen inte något behov av att styra frekvensanvändningen. Något tillstånd föreslås därför inte för sändningar av sökbar text-TV som sker från en radiosändare där det bedrivs andra sändningar med stöd av tillstånd enligt lagen oavsett om det är programföretaget självt eller någon som detta upplåtit bildsläckningsintervallet till som sänder sådan text-TV.
Undantag från tillståndsplikten föreslås också för sändningar som är särskilt anpassade för syn- eller hörselskadade och som äger rum under högst fyra timmar om dygnet över en sändare som används för andra sådana sändningar.
Enligt propositionen är det för närvarande endast ett fåtal dagstidningar som använder sig av RATS/RAPS-metoden, och regeringen anser att sändningar under högst fyra timmar av dygnet bör få ske med undantag från tillståndsplikt.
Samma lösning bör enligt propositionen gälla för sändningar av program särskilt anpassade för hörselskadade. Med sådana program avses i första hand program på teckenspråk. Enbart den omständigheten att sändningarna är textade innebär inte att de kan anses särskilt anpassade för denna grupp.
Bland de villkor för ett sändningstillstånd som regeringen föreslås få föreskriva enligt 3 kap. 2 § finns skyldighet att bereda utrymme för sändningar som är särskilt anpassade för syn- eller hörselskadade.
Lagförslaget möjliggör också icke tillståndspliktiga sändningar av radiotidningar över sändare som annars används för närradio.
Den registreringsplikt som regeringen föreslår för även annan tillståndsbefriad sändningsverksamhet än satellitsändningar avser även sändningar som är särskilt anpassade för syn- eller hörselskadade.
En bestämmelse om utseende av utgivare för s.k. sammanställda radiotidningar föreslås införas i lagen (1991:1551) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden (tillämpningslagen).
Motion
I motion 1995/96:K30 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) yrkande 4 begärs att riksdagen beslutar om sådan ändring i 2 kap. 1 § andra stycket i regeringens förslag till radio- och TV-lag att ingen tidsgräns krävs för tillstånd för sändningar som är särskilt anpassade för syn- eller hörselskadade. Motionärerna hänvisar till att Taltidningsnämnden under remissbehandlingen var kritisk till den av utredningen föreslagna tidsgränsen för tillståndsbefrielse eftersom en sådan kan innebära problem för de digitalt överförda RATS/RAPS- tidningarna och att tidsramen nu är bestämd till sju timmar på grund av att det kan uppstå kö i överföringssystemet och behovet av repetition. Motionärerna hänvisar vidare till behovet av att bereda synskadade samma möjligheter som seende att ta del av tidningar och ifrågasätter behovet av en tidsgräns för tillståndsbefrielse.
Utskottets bedömning
Utskottet erinrar om att förslaget innebär att sådana sändningar som hittills sänts med stöd av tillstånd som meddelats enligt radiotidningslagen i fortsättningen skall få sändas utan särskilt tillstånd och att sändningarna avses ske på ledigt utrymme inom någon annans tillstånd. Det är därför enligt utskottets mening rimligt med en tidsgräns för sådana tillståndsfria sändningar. Enligt propositionen är det för närvarande endast ett fåtal dagstidningar som använder sig av den digitalt överförda RATS/RAPS-metoden. Den utbyggnad av den digitala tekniken som regeringen aviserar innebär att fler sändningar kommer att kunna rymmas inom samma frekvensutrymme. Frågan om tidsgränsen för särskilt anpassade sändningar kan därför inom en snar framtid komma i ett annat läge. I avvaktan på den nya tekniken anser utskottet att den i propositionen föreslagna lösningen bör godtas, och utskottet avstyrker motion 1995/96:K30 yrkande 4.
Regler om innehållet i allmänhet
Gällande ordning
I radiolagen finns en föreskrift att rätten att sända program skall utövas opartiskt och sakligt samt att därvid skall beaktas att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i ljudradion och televisionen. Programverksamheten skall som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.
Bland de villkor som kan tas in i avtal mellan regeringen och programföretaget finns skyldigheten att sända ett mångsidigt programutbud. Ett annat villkor avser skyldigheten att ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen.
De programföretag som i dag har tillstånd enligt radiolagen att sända rundradio skall utöva sin rätt opartiskt och sakligt. Kravet skall ses mot bakgrund av att det inte råder någon etableringsfrihet och att det således finns begränsade möjligheter att balansera ett program som sänds av ett programföretag av ett annat program eller programinslag som sänds av ett annat programföretag. Någon motsvarande bestämmelse för televisionssändningar genom kabel, satellit eller för lokala ljudradiosändningar finns inte. För kabelsändningar råder etableringsfrihet. Såvitt gäller satellitsändningar har ansetts att etableringsfrihet nära nog kan anses råda och att det inte är motiverat att införa bestämmelser om saklighet och opartiskhet för sådana sändningar (prop. 1992/93:75 s. 26).
Den s.k. demokratibestämmelsen som i dag finns i radiolagen och satellitlagen föreskriver att programverksamheten som helhet skall präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.
Orden det demokratiska statsskickets grundidéer avser beteckningen på en statsform som bygger på fri åsiktsbildning, allmän och lika rösträtt samt fria och hemliga val. Uttrycket alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet avser de sidor av demokratibegreppet som anknyter till bl.a. förhållandet mellan människor, t.ex. fördömande av rasism, våld och brutalitet samt hävdande av jämställdhet mellan könen (prop. 1977/78:91 s. 230).
Demokratibestämmelsen infördes i satellitlagen år 1992 i syfte att tillsammans med andra bestämmelser uppfylla artikel 12 och 22 i TV- direktivet (prop. 1992/93:75 s. 26 och 51).
Artikel 12 reglerar innehållet i TV- reklamen. Av artikeln framgår att reklamen inte får undergräva respekten för den mänskliga värdigheten, diskriminera någon på grund av ras, kön, eller nationalitet, angripa religiös eller politisk övertygelse, uppmuntra ett beteende som är skadligt för hälsa eller säkerhet eller uppmuntra ett beteende som är skadligt för miljön.
Artikel 22 syftar till att skydda minderåriga från TV-program som innehåller t.ex. våld och pornografi. Enligt artikeln skall medlemsstaterna säkerställa att TV-sändningar från TV- programföretag inom respektive stats jurisdiktion inte inkluderar program som allvarligt kan skada den fysiska, mentala eller moraliska utvecklingen hos minderåriga, särskilt program som innehåller pornografi eller meningslöst våld. Hänsyn till minderåriga skall även tas i fråga om andra program som kan antas vara skadliga på samma sätt, såvida de inte sänds på tider då minderåriga inom sändningsområdet normalt inte hör eller ser sådana sändningar.
I resp. bolags avtal med staten och i satellitlagen finns också bestämmelser att de programföretag som sänder ljudradio och television med stöd av tillstånd av regeringen samt satellitprogramföretagen skall ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft såvitt avser programmens ämnen, utformning samt tiden för sändning av dessa.
Med uttrycket ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft avses att medierna vänder sig till hemmen och till en stor allmän publik, där alla åldrar är företrädda, samt att programmen kan påverka lyssnare och tittare starkt. Uttrycket har behandlats i flera förarbeten samt i Radionämndens och Granskningsnämndens praxis (jfr prop. 1977/78:91 s. 194-196, prop. 1985/86:99 s. 28-29, prop. 1990/91:149 s. 141-142). Exempel på program som kan verka skrämmande eller upprörande är program som innehåller våldsskildringar eller sexuella skildringar, som speglar bruket av alkohol eller narkotika på ett felaktigt sätt, som uppenbart kränker ettdera könet, som uppenbart kränker människor med viss hudfärg, nationalitet, religion eller sexuell läggning, som uppenbart kränker människor med olika former av handikapp och sjukdomar, som uppmanar till brott eller speglar sådana handlingar på ett felaktigt sätt. Enligt Radionämndens och Granskningsnämndens praxis är kraven på återhållsamhet strängare när det gäller inslag som sänds före kl. 21.00. Oavsett tidpunkten för sändningen beaktas vid bedömningen i vilken mån tittarna förvarnats om skrämmande scener.
Granskningsnämnden
Som ovan angivits är enligt Radionämndens och Granskningsnämndens praxis kraven på återhållsamhet strängare när det gäller inslag som sänds före kl. 21.00. Oavsett tidpunkten för sändningen beaktas vid bedömningen i vilken mån tittarna förvarnats om skrämmande scener.
Radionämnden (och Granskningsnämnden) har i ett flertal beslut uttalat att programföretagen bör iaktta särskild försiktighet när det gäller våldsskildringar som sänds under tider då barn kan förväntas ta del av programmen. Nämnden har i sin praxis tillämpat en strängare bedömningsnorm när det gäller program/inslag som sänts före kl. 21.00 (s.k. tidig kvällstid) än när det gäller sändningar efter kl. 21.00 (s.k. sen kvällstid). Av Radionämndens praxis framgår också att nämnden beaktar i vad mån varning om våldsscener har föregått sändningen och vidare är programsammanhanget av betydelse. På motsvarande sätt har nämnden bedömt även sexuella skildringar.
Programsammanhanget kan vara att syftet med framställningen är att meddela nyheter eller stimulera till debatt.
EBU:s riktlinjer för våld i TV-utbudet
I fråga om Sveriges Television gäller, som redovisas i kulturutskottets betänkande 1995/96:KrU12, att bolaget har antagit European Broadcasting Unions (EBU) riktlinjer för våld i TV-utbudet. Enligt dessa riktlinjer skall det finnas en allmänt vedertagen tidpunkt, en s.k. vattendelare i programtablån. Allt som sänds före denna tidpunkt bör lämpa sig för tittare i alla åldrar, inklusive barn. Efter denna tidpunkt får föräldrarna ta ansvaret för barnens tittande.
Avtalet om TV 4
Enligt det hittillsvarande TV 4-avtalet skall Nordisk Television AB sända ett mångsidigt programutbud av god kvalitet. Programutbudet skall utformas så att det i skälig omfattning tillgodoser skiftande behov och intressen hos landets befolkning och så att utrymme ges åt en mångfald av olika åsikter och meningsriktningar. Sändningarna skall innehålla såväl nyhetsprogram som TV- dramatik. Möjligheten att bli ytterligare en kanal för opinionsbildning skall tas tillvara bl.a. genom att slå vakt om den fria åsiktsbildningen. Programmen skall ge kunskaper och upplevelser, förmedla erfarenheter och skänka god underhållning.
I övrigt föreskrivs i avtalet bl.a. att hänsyn skall tas till televisionens särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmet.
Skyldigheten om programutbudet innebär bl.a. att förmedla nyheter, kommentera dessa och belysa händelser och skeenden och därvid ge den allsidiga information som medborgarna behöver för att vara orienterade, att stimulera till debatt i samhälls- och kulturfrågor, att granska myndigheter, organisationer och företag som har inflytande på beslut som rör medborgarna samt spegla verksamheten inom sådana organ och att utveckla mediets möjligheter att förmedla upplevelser och stimulera fantasin.
Propositionen
Förslaget
Den föreslagna radio- och TV-lagen innehåller i 6 kap. bestämmelser om sändningarnas innehåll m.m. Regeringen föreslår att den s.k. demokratiregeln skall ingå även i den nya lagen. Sålunda föreslås en bestämmelse i 6 kap. 1 § att den som sänder TV-program eller som sänder ljudradioprogram efter tillstånd av regeringen skall se till att programverksamheten som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. Vidare föreslås i 6 kap. 2 § förbud mot att sända TV-program som innehåller ingående våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller pornografiska bilder under sådan tid och på sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn kan se programmen, såvida det inte av särskilda skäl ändå är försvarligt.
Någon allmän bestämmelse om opartiskhet och saklighet föreslås inte. Däremot skall tillstånd som meddelas av regeringen få förenas med villkor av sådant innehåll.
De villkor som regeringen skall kunna föreskriva i sändningstillstånd anges i 3 kap. radio- och TV-lagen. Sändningstillstånd som meddelas av regeringen skall enligt 3 kap. 1 § få förenas med villkor som innebär att sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i ljudradion och televisionen.
Bland de villkor som regeringen föreslås få föreskriva i övrigt finns i 3 kap. 2 § skyldigheten att ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen. Andra villkor som avser programinnehållet är skyldighet att sända genmälen, att i programverksamheten respektera den enskildes privatliv och att sända ett mångsidigt programutbud samt skyldighet även för ljudradiosändning att sända beriktiganden.
Uppräkningen av olika villkor för sändningstillstånd som regeringen skall få ställa avses vara uttömmande.
Regeringens skäl för förslaget
I propositionen framhålls att en från principiella utgångspunkter nära till hands liggande lösning vore att samtliga förutsättningar för sändningsrätten skall framgå direkt genom bestämmelser i lag. Det är dock ofrånkomligen så att en stor mängd krav, som inte gäller för annan sändningsverksamhet bör kunna ställas på verksamhet som bedrivs med stöd av regeringens tillstånd. En lag som innehåller samtliga de krav som nu framgår av avtal skulle bli mycket vidlyftig och förmodligen snart även inaktuell om det över huvud taget är lagtekniskt möjligt att konstruera en sådan lag. En stor fördel med att behålla den nuvarande ordningen är att lagen därigenom lättare kan anpassas till den framtida tekniska och massmediepolitiska utvecklingen. Denna utveckling kan framöver väl komma att innebära att staten helt eller delvis kommer att avstå från att ställa vissa villkor på sändningsverksamheten. Regeringen anser därför att den smidigaste lösningen är att regeringen även i fortsättningen får förena sändningstillstånd med villkor. Endast skyldigheter som gäller för alla sändningar av en viss art bör regleras genom direkta bestämmelser i lagen, och förpliktigande bestämmelser som endast gäller för företag som sänder med stöd av regeringens tillstånd bör således kunna ges i form av villkor för sändningstillståndet. Följer inte tillståndshavaren ett villkor som är kopplat till sändningstillståndet kan detta återkallas. Lagens villkor skall motsvara de villkor som för närvarande finns i avtalen med de programföretag som har tillstånd av regeringen.
Regeringen anger att en viss restriktivitet bör iakttas vid utformningen av specificerade villkor mot bakgrund av bestämmelsen i 3 kap. 4 § YGL om det redaktionella oberoendet. Specificerade bestämmelser har emellertid enligt propositionen i jämförelse med bestämmelser av generell målsättningskaraktär sina fördelar eftersom programföretaget får en bättre uppfattning om vad det har att rätta sig efter och de övervakande myndigheternas kontroll av att villkoret följs underlättas.
I fråga om uttrycket ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft påpekas i propositionen att härmed avses att medierna vänder sig till hemmen och till en stor allmän publik, där alla åldrar är företrädda, samt att programmen kan påverka lyssnare och tittare starkt. Uttrycket har behandlats i flera förarbeten samt i Radionämndens och Granskningsnämndens praxis. Enligt dessas praxis är återhållsamhet strängare när det gäller inslag som sänds före kl. 21.00, och oavsett tidpunkten för sändningen beaktas vid bedömningen i vilken mån tittarna förvarnats om skrämmande scener.
När en bestämmelse om televisionens genomslagskraft infördes i satellitlagen var det enligt propositionen för att tillgodose de allmänna krav som ställs på programmen enligt artikel 22 i TV- direktivet. En motsvarande bestämmelse skulle därför kunna införas i den nya radio- och TV-lagen. Innebörden av en bestämmelse om mediets särskilda genomslagskraft förändras dock enligt regeringen ständigt. Av Radionämndens och Granskningsnämndens praxis framgår att medan vissa förfaranden som en gång i tiden ansågs som skadliga eller upprörande har fallit bort, har andra tillkommit. Detta betyder att det kan vara svårt för den sändande att förutse om ett visst inslag strider mot bestämmelsen eller inte. Det kan därför diskuteras om det är tillräckligt med ett krav på att hänsyn skall tas till mediets genomslagskraft för att tillgodose artikel 22 i TV-direktivet. Det är därför enligt regeringen bättre att i lagtext ange vad som enligt gällande och sannolik framtida uppfattning kan tänkas skada barn. Genom att bestämmelsen om våld och pornografi förs in i lagen gäller den alla televisionssändningar som omfattas av lagen, såväl genom marknätet som genom satellit och kabel. För kabelsändningarna innebär detta till viss del en förändring. I kabellagen finns en bestämmelse som tar sikte på denna typ av sändningar men som endast gäller för egensändningar.
Bestämmelsen kommer även att gälla de programföretag som i sina tillståndsvillkor är skyldiga att ta hänsyn till mediets särskilda genomslagskraft. - Tillståndsvillkoret om mediets genomslagskraft kräver ett hänsynstagande till andra skrämmande eller upprörande skildringar än de som lagbestämmelsen omfattar, vilket enligt regeringen innebär att bestämmelserna till viss del kan komplettera varandra men i några fall kan bli tillämpliga på samma skildring och sändning.
Regeringen påpekar att sändningar av program som innefattar barnpornografibrott, olaga våldsskildring m.m. är förbjudna enligt brottsbalken och YGL. Den som sprider barnpornografiska bilder genom att sända program som innehåller sådana bilder, kan dömas för barnpornografibrott. För olaga våldsskildring kan den dömas som skildrar sexuellt våld eller tvång och den som genom rörliga bilder närgånget eller utdraget skildrar grovt våld mot människor eller djur. Om det i ett TV- program uppmanas till eller görs försök att förleda annan - TV-tittaren - till att begå brott kan utgivaren dömas för uppvigling. Även brottet hets mot folkgrupp kan bli aktuellt.
Motion
I motion 1995/96:K31 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att tillstånd inte bör få förenas med villkor som rör programutbudets innehåll. Motionärerna kritiserar att regeringen skall kunna förena ett tillstånd med villkor som innebär att sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt. Regeringen bör i varje fall inte ha rätt att ställa krav på opartiskhet och saklighet för andra TV- sändningar än rikstäckande sådana, dvs. i princip public service-företagens sändningar. I fråga om regionala och lokala TV-sändningar finns det ingen anledning att regeringen skall ha rätt att på detta sätt lägga sig i hur en viss programverksamhet utövas.
Motionärerna yrkar i samma motion yrkande 4 avslag på regeringens förslag att införa en sådan förbudsbestämmelse mot sändning av TV-program som innehåller våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller pornografi som föreslås i propositionen. De hänvisar till att olaga våldsskildring redan är straffbelagt och befarar att rättstillämpningsproblem kan uppstå om det införs ytterligare en kriminalisering av våldsskildringar. Det är också enligt deras grundsyn mer naturligt att överlåta till föräldrar eller andra vuxna som finns i barns närhet att ta ansvar för barns TV- tittande än att låta staten göra det. Vidare begär de i yrkande 5 ett tillkännagivande om ökat redaktionellt ansvar för den självsanerande verksamheten.
Tidigare riksdagsbehandling av frågan om att reglera sammansättningen av programutbud
Vid sin behandling av proposition 1990/91:149 om radio- och TV-frågor, som innebar att den marksända televisionen i Sverige öppnades för reklamfinansierade sändningar behandlade utskottet (bet. 1990/91:KU39) bl.a. en motion där regleringen av programutbudets sammansättning ifrågasattes. Utskottet delade därvid regeringens uppfattning att tillkomsten av ett nytt reklamfinansierat TV-företag borde medföra ett brett programutbud. För att säkerställa en godtagbar mångsidighet i programutbudet borde regler härom tas in i avtalet med programföretaget.
Utskottets bedömning
I den föreslagna lagen anges inte direkt samtliga förutsättningar för sändningsrätten. I stället anges uttömmande i lagen vilka villkor som regeringen skall kunna knyta till tillstånd. En stor fördel med denna ordning är att tillämpningen lättare kan anpassas till den framtida tekniska och massmediepolitiska utvecklingen. Denna utveckling kan enligt regeringen framöver väl komma att innebära att staten helt eller delvis avstår från att ställa vissa villkor på sändningsverksamheten.
Som framhålls i propositionen bör mot bakgrund av bestämmelsen i 3 kap. 4 § YGL om det redaktionella oberoendet en viss restriktivitet iakttas vid utformningen av villkor. I jämförelse med bestämmelser av generell målsättningskaraktär har emellertid specificerade bestämmelser sina fördelar. Programföretaget får en bättre uppfattning om vad det har att rätta sig efter, och de övervakande myndigheternas kontroll av att villkoret följs underlättas.
Med dessa erinringar anser utskottet alltjämt att de villkor som regeringen skall kunna knyta till ett sändningstillstånd även fortsättningsvis bör kunna avse programutbudets innehåll enligt propositionen. Beträffande det av motionärerna särskilt kritiserade villkoret - krav på opartiskhet och saklighet - vill utskottet peka på vad regeringen framhållit, nämligen att den tekniska och mediepolitiska utvecklingen kan komma att innebära att staten helt eller delvis avstår från att ställa de villkor på sändningsverksamheten som lagstiftningen medger.
Utskottet avstyrker med det anförda motion 1995/96:K31 yrkande 2.
I fråga om det föreslagna förbudet mot sändning av ingående våldsskildringar m.m. delar utskottet regeringens uppfattning att förbudet behövs. Utskottet vill dock understryka att förbudet inte får leda till att en korrekt nyhetsförmedling förhindras. Utskottet anser att den praxis som utbildats av Granskningsnämnden i fråga om tid och sätt för sändning även fortsättningsvis bör tjäna till ledning.
Utskottet tillstyrker med det anförda propositionen i denna del och avstyrker motion 1995/96:K31 yrkandena 4 och 5.
Funktionshindrades tillgång till radio- och TV-program
Gällande ordning
Som ovan nämnts finns i radiolagen en föreskrift att rätten att sända program skall utövas opartiskt och sakligt samt att därvid skall beaktas att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i ljudradion och televisionen. Programverksamheten skall som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.
Bland de villkor som kan tas in i avtal mellan regeringen och programföretaget finns skyldigheten att sända ett mångsidigt programutbud.
Någon särskild föreskrift om att utforma sändningar med hänsyn till funktionshindrade finns inte. En sådan skyldighet har ansetts rymmas i skyldigheten att sända ett mångsidigt programutbud.
Avtalet om TV 4
Enligt det hittillsvarande TV 4-avtalet skall Nordisk Television AB sända ett mångsidigt programutbud av god kvalitet. Programutbudet skall utformas så att det i skälig omfattning tillgodoser skiftande behov och intressen hos landets befolkning och så att utrymme ges åt en mångfald av olika åsikter och meningsriktningar. Sändningarna skall innehålla såväl nyhetsprogram som TV- dramatik. Möjligheten att bli ytterligare en kanal för opinionsbildning skall tas tillvara bl.a. genom att slå vakt om den fria åsiktsbildningen. Programmen skall ge kunskaper och upplevelser, förmedla erfarenheter och skänka god underhållning.
Skyldigheten om programutbudet innebär bl.a. att förmedla nyheter, kommentera dessa och belysa händelser och skeenden och därvid ge den allsidiga information som medborgarna behöver för att vara orienterade, att stimulera till debatt i samhälls- och kulturfrågor, att granska myndigheter, organisationer och företag som har inflytande på beslut som rör medborgarna samt spegla verksamheten inom sådana organ och att utveckla mediets möjligheter att förmedla upplevelser och stimulera fantasin.
I avtalet finns inte någon särskild bestämmelse om tillgodoseende av funktionshindrades speciella behov.
Propositionen
Som ovan redovisats föreslår regeringen att den s.k. demokratiregeln skall ingå även i den nya lagen. Sålunda föreslås en bestämmelse i 6 kap. 1 § att den som sänder TV-program eller som sänder ljudradioprogram efter tillstånd av regeringen skall se till att programverksamheten som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. Sändningstillstånd som meddelas av regeringen föreslås enligt 3 kap. 1 § få förenas med villkor som innebär att sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i ljudradion och televisionen.
Bland de villkor som regeringen föreslås få föreskriva i övrigt finns i 3 kap. 2 § skyldighet att utforma sändningar på ett sådant sätt att de blir tillgängliga för funktionshindrade. Enligt kommentaren till lagrummet ger bemyndigandet regeringen rätt att ställa villkor om olika åtgärder för att personer med t.ex. syn- eller hörselnedsättning skall kunna ta del av programmen. Som exempel på sådana villkor kan nämnas skyldighet att texta även svenskspråkiga program. I tillståndsvillkor kan även anges omfattningen av åtgärderna, t.ex. att en viss lägsta andel av programmen skall vara textade. Genom att krav av detta slag får ställas som tillståndsvillkor kan enligt propositionen även andra programföretag än de avgiftsfinansierade åläggas skyldighet att göra programmen lättare tillgängliga för funktionshindrade. Bestämmelsen innebär inte någon skyldighet att sända program som är särskilt avsedda för funktionshindrade.
Motioner
Frågan om funktionshindrades tillgång till radio- och TV-programmen har tagits upp i fyra motioner under allmänna motionstiden 1995.
Rune Backlund m.fl. (c) begär i motion 1994/95:So294 yrkande 15 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att funktionshindrades tillgång till programutbudet i radio och television skall beaktas i de privata radio- och televisionskanalernas sändningar.
Tanja Linderborg m.fl. (v) begär i motion 1994/95:Kr232 yrkande 2 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vid förhandlingarna om nya avtal mellan staten och fristående företag ta upp frågan om att göra TV-programmen mer tillgängliga för funktionshindrade.
Bengt Lindqvist (s) begär i motion 1994/95:Kr231 yrkande 2 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om funktionshindrades tillgång till radio och television i privata marksända kanaler. Motionären hänvisar till Handikapputredningens förslag att man i framtida koncessionsavtal mellan staten och fristående TV-företag i sändningstimmar anger respektive företags åtagande och att samma krav på anpassning av utbudet bör ställas på dessa företag som på de avgiftsfinansierade företagen.
Slutligen begär Berit Andnor m.fl. (s) i motion 1994/95:Kr210 yrkande 2 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på textning av svensktalade inslag i samband med avtalstecknande mellan svenska staten och privata TV-bolag.
Tidigare riksdagsbehandling
Kulturutskottet behandlade under föregående riksmöte motsvarande motioner såvitt avser programverksamheten hos de avgiftsfinansierade programföretagen (se bet. 1994/95:KrU26). Kulturutskottet hänvisade till att det vid flera tillfällen tidigare behandlat frågan om dessa företags skyldighet att göra programmen tillgängliga för funktionshindrade och återgav redogörelsen i bet. 1993/94:KrU29 om gällande avtal mellan staten och programföretagen samt för dessas överenskommelse i november 1994 om programverksamheten om och för funktionshindrade.
Kulturutskottet nämnde också i sammanhanget regeringens då nyligen avlämnade proposition om digitala ljudradiosändningar. Kulturutskottet påpekade att den digitala sändningstekniken, DAB, skulle ge större tålighet mot störningar än den nuvarande analoga sändningstekniken och att, om det frekvensutrymme som i dag används för analoga sändningar i stället skulle användas för sändningar med DAB-teknik skulle ett betydligt större antal program med olika innehåll kunna sändas samtidigt än vad som är möjligt för närvarande. De tekniska begränsningarna skulle då få mindre betydelse för möjligheterna att bedriva radiosändningar.
Kulturutskottet erinrade om programföretagens självständighet och om att det ankom på dessa att inom givna ekonomiska ramar göra de prioriteringar som krävs för att uppfylla målen med verksamheten. Public service-företagen avgjorde således själva vad som skall sändas med beaktande av vad som stadgas i radiolagen och i avtalen med staten. Enligt avtalen mellan staten och de avgiftsfinansierade programföretagen skulle särskild hänsyn tas till funktionshindrade.
Enligt kulturutskottets uppfattning var frågorna om funktionshindrades möjlighet att ta del av radio- och TV-utbudet av sådan betydelse att de självklart måste bli föremål för en grundlig beredning innan en ny avtalsperiod med programföretagen påbörjades. Den tekniska utvecklingen torde komma att innebära stora fördelar för funktionshindrade på både radio- och TV- området. Kulturutskottet förutsatte därför att funktionshindrades behov beaktades vid de försök med digital ljudradiosändning som föreslogs starta inom kort. Utvecklingen av digitala TV- sändningar låg tidsmässigt något efter den som gäller radioområdet. Även på TV- området torde dock tekniken kunna innebära stora möjligheter för distribution av olika programtyper.
Utskottets bedömning
Enligt utskottets uppfattning är det självfallet av mycket stor betydelse att funktionshindrade ges möjlighet att ta del av det ordinarie programutbudet i radio och TV. Den tekniska utvecklingen inger också stora förhoppningar om möjliga förbättringar i detta avseende. Regeringen föreslår att ett av de villkor som skall kunna föreskrivas i ett tillstånd skall vara skyldighet att utforma sändningar på ett sådant sätt att de blir tillgängliga för funktionshindrade. Utskottet utgår från att regeringen vid tillståndsgivningen kommer att noga beakta den demokratiska aspekten av att människor inte onödigtvis skall hindras av syn eller hörselnedsättning att ta del av det utbud som andra har tillgång till. Utskottet avstyrker med detta motionerna 1994/95:So294 yrkande 15, 1994/95:Kr210 yrkande 2, 1994/95:Kr231 yrkande 2 och 1994/95: Kr232 yrkande 2.
Regler om reklam och annan annonsering
Gällande ordning
Europarådets konvention
Europarådets konvention om gränsöverskridande television medger i artikel 28 uttryckligen att en stat har striktare och mer detaljerade regler än konventionens i fråga om sändningar som ligger under statens jurisdiktion. I fråga om sättet att uppfylla konventionens krav ges vidare staterna en betydande frihet. Konventionens syfte är att underlätta gränsöverskridande TV- sändningar som riktar sig till allmänheten. Den sändande staten är ansvarig för att konventionens regler följs. Sändande stat när det gäller satellitsändningar är i första hand den stat från vilken upplänkningen görs.
Om sändningarna uppfyller konventionens krav har de mottagande länderna åtagit sig att inte hindra mottagning eller vidaresändning på sitt territorium. Reklam skall vara hederlig och får inte vara vilseledande eller på annat sätt strida mot konsumenternas intressen. Reklam som riktar sig till barn eller där barn förekommer får inte innehålla något som skadar deras intressen, och reklamen skall ta hänsyn till barns särskilda känslighet. Högsta tillåtna reklamtid är 15 % av den dagliga sändningstiden. Om mängden punktreklam inte överstiger 15 % får dock den högsta reklamtiden vara 20 % för att ge plats åt teleshopping , som får sändas högst en timme per dag.
Artikel 13 ställer krav på hur reklamen skall presenteras. Ett reklaminslag skall kunna identifieras tydligt. I princip skall reklamen sändas i block. Reklamen skall enligt huvudregeln sändas mellan de egentliga programmen. Det är emellertid enligt konventionen tillåtet att avbryta ett program med reklam under förutsättning att programmets karaktär inte går förlorad därigenom och rättighetshavarnas ställning inte träds för när. Program som består av självständiga delar får endast avbrytas genom att reklaminslagen sänds mellan delarna. Om program av annat slag avbryts måste det gå minst 20 minuter mellan varje avbrott. I fråga om filmer och liknande verk som är längre än 45 minuter, t.ex. biograffilmer och TV- filmer, gäller en mer restriktiv reglering. Ett sådant verk får avbrytas endast en gång för varje hel 45- minutersperiod. Reklamavbrott får inte göras i gudstjänster och inte heller i nyhets- eller aktualitetsprogram, dokumentärer, religiösa program eller barnprogram som är kortare än 30 minuter. Gränsöverskridande reklam för tobak är inte tillåten, medan alkoholreklam tillåts med vissa restriktioner. Det är vidare förbjudet att göra reklam för receptbelagda läkemedel.
EG:s TV-direktiv
EG:s TV-direktiv motsvarar i allt väsentligt konventionens bestämmelser. Direktivet tillåter enskilda stater att ha strängare eller mer detaljerade regler för programföretag under sin jurisdiktion (artikel 3). Artikel 18 tillåter restriktiva föreskrifter om högsta tillåtna reklammängd för att avväga intresset för TV-annonsering mot det allmänna intresset. Därvid skall särskild hänsyn tas till televisionens roll för att tillhandahålla kultur och underhållning samt skydd för pluralism i information och media.
Svenska bestämmelser
I 1 kap. 12 § andra stycket YGL sägs att bestämmelserna i YGL inte hindrar att det i lag meddelas föreskrifter om förbud i övrigt mot kommersiell reklam i radioprogram eller om villkor för sådan reklam utöver vad som följer av paragrafens första stycke. Detsamma gäller föreskrifter om förbud mot eller villkor för annan annonsering och sändning av program som helt eller delvis bekostas av annan än den som bedriver programverksamheten. Denna grundlagsbestämmelse tillåter alltså att reklam förbjuds genom lag, eller att det i lag föreskrivs villkor för reklamen. Utrymme för censur eller för att straffrättsligt ålägga någon annan än utgivaren ansvaret för yttrandefrihetsbrott finns däremot inte. Som exempel på regler som tillåts nämns i förarbetena bl.a. regler om mängden annonser, hur annonser får sättas in och hur marknadsföringslagen blir tillämplig på reklam i TV.
Reklam i TV eller ljudradio blev tillåten den 1 juli 1991 genom de ändringar i radiolagen som gjordes med anledning av att en ny marksänd TV-kanal tillskapades. Sedan dess har reklam tillåtits och reglerats även i fråga om andra former av ljudradio och TV - kabelsändningar, lokalradio, närradio, satellitsändningar och de särskilda finska sändningarna.
Reklam är enligt 1 § radiolagen ett radioprogram som är avsett att främja en näringsidkares avsättning av en vara, en tjänst eller någon annan nyttighet. I 6 § föreskrivs bl.a. att ett programföretag inte får i programverksamheten mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse. Programföretaget får dock i fråga om någon som har bekostat ett program helt eller delvis lämna uppgift om vem bidragsgivaren är.
Sverige har utnyttjat möjligheten att ställa strängare villkor än Europarådets konvention och EG-direktivet bl.a. när det gäller mängden reklam, reklamens placering, alkoholreklam och reklam riktad till barn.
Bestämmelser om annonser i televisionen finns i 8-15 §§ radiolagen.
Under annonstid får det endast förekomma reklam och andra program som någon har uppdragit åt programföretaget att sända, programföretagets reklam för egen kommersiell verksamhet och programglimtar. Av en annons skall framgå i vems intresse sändningen sker. Annonser får inte syfta till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden. En annons med reklam får inte syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år.
Annonserna skall omges av särskilda signaturer som markerar att den som sänder under den angivna tiden i huvudsak gör detta på uppdrag av andra. Signaturen skall i televisionen bestå av både ljud och bild.
Annonstiden får inte vara kortare än en minut. Enstaka reklaminslag får förekomma endast undantagsvis.
Något förbud mot läkemedelsreklam finns inte i den radiorättsliga lagstiftningen. I avtalen med de fyra programföretagen och i satellitlagen finns ett förbud mot att sända program som sponsrats av någon vars huvudsakliga verksamhet gäller tillverkning eller försäljning av receptbelagda läkemedel.
Åsiktsannonser och andra program som inte är reklam men som sänds på uppdrag av någon annan än programföretaget omfattas inte av begreppen marknadsföring och reklam. Radiolagstiftningen innehåller vissa restriktioner även vad gäller sändningar av sådana program. I likhet med reklam får de endast sändas under annonstid. Annonser i marksänd television och rikstäckande ljudradio får, som ovan nämnts, inte syfta till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden. Av motiveringen till bestämmelsen framgår att bestämmelsen hänger samman med kravet på opartiskhet.
Utom de olika radiorättsliga lagarna gäller för reklam i radio och TV även de marknadsrättsliga lagarna: marknadsföringslagen (1995:450), tobakslagen (1993:581) och lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker.
I marknadsföringslagen avses med marknadsföring reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet som är ägnade att främja avsättningen av och tillgången till produkter. I lagen finns ett förbud mot vilseledande reklam. Med produkter avses varor, tjänster, fast egendom, arbetstillfällen och andra nyttigheter.
I samtliga radiorättsliga författningar finns en bestämmelse om att det skall framgå i vems intresse en annons sänds. Enligt marknadsföringslagen skall det tydligt framgå vem som svarar för marknadsföringen. Bestämmelsen överensstämmer i stort med radiorättens bestämmelse om sändarangivelse. En betydelsefull skillnad är dock att marknadsföringslagen inte omfattar åsiktsannonsering och andra program som inte är reklam men som sänds på uppdrag av någon annan.
Bestämmelserna i den radiorättsliga lagstiftningen riktar sig i första hand till programföretagen. Inte i något fall kan en annonsör drabbas av sanktioner enligt de radiorättsliga lagarna. En annonsör kan dock genom marknadsföringsrättens s.k. lagstridighetsprincip tvingas beakta även radiolagstiftningen. Om en annons t.ex. har ett innehåll som strider mot barnreklamförbudet är det således möjligt att Granskningsnämnden för radio och TV skulle ingripa mot programföretaget. Konsumentombudsmannen skulle därutöver kunna ingripa mot annonsören. Konsumentombudsmannen skulle emellertid även kunna ingripa mot programföretaget. Bestämmelserna i de marknadsrättsliga lagarna riktar sig visserligen i första hand till annonsörerna, men även de som medverkat till den aktuella överträdelsen, t.ex. reklambyråer och programföretag som ofta fungerar som ett led mellan annonsören och dennes kundkrets, kan omfattas.
Den beskrivna regleringen medför att ett och samma reklaminslag kan komma att prövas utifrån samma utgångspunkt enligt såväl den radiorättsliga som den marknadsrättsliga lagstiftningen. Den radiorättsliga prövningen är förlagd till allmän förvaltningsdomstol, medan den marknadsrättsliga prövningen sker i Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen.
Några specifika bestämmelser om sponsring finns inte i radiolagen. Sådana bestämmelser har i stället tagits in i de avtal som slutits med respektive programföretag.
Likalydande bestämmelser om sponsring finns däremot i de övriga radiorättsliga lagarna: närradiolagen, lokalradiolagen, kabellagen och satellitlagen. Sponsorn skall enligt dessa bestämmelser anges före eller efter programmet.
Avtalet om TV 4
I statens avtal med Nordisk Television AB om TV 4 hänvisas beträffande villkor för sändningsrätten till 6 och 8-15 §§ radiolagen, för vilka bestämmelser redogjorts ovan. Därutöver föreskrivs i 2 § i avtalet att bolaget endast under annonstid får sända reklam mot vederlag och program mot betalning. I 3 § i avtalet anges villkor för sändning av sponsrade program.
Propositionen
Regeringen föreslår att regler om reklam och annan annonsering som är specifika för ljudradio- och TV-sändningar placeras i den nya radio- och TV-lagen. I lagen görs en hänvisning till förbuden att sända reklam för alkoholdrycker och tobaksvaror i alkoholreklamlagen och tobakslagen.
Radiolagstiftningens reklambegrepp skall vara detsamma som marknadsrättens. Ett samlingsbegrepp annons införs som rymmer såväl reklam som andra program som sänds på uppdrag av någon annan.
Nu gällande regler som syftar till att identifiera annonser behålls huvudsakligen oförändrade.
De regler som för närvarande gäller i fråga om högsta tillåtna mängd annonser samt placeringen av dessa behålls. Mängden reklam i närradion skall dock anpassas till vad som gäller för lokalradion.
Ett förbud införs i radio- och TV-lagen mot TV-reklam för receptbelagda läkemedel och medicinsk behandling som är tillgänglig endast efter ordination.
Reglerna i radiolagen, kabellagen och satellitlagen om reklam riktad till barn överförs i stort sett oförändrade till den nya lagen. Det innebär att TV-reklam inte får syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under tolv år, att det i TV-reklam inte får uppträda personer eller figurer som spelar en framträdande roll i program som huvudsakligen vänder sig till barn under tolv år samt att reklam inte får förekomma omedelbart före eller efter ett TV-program eller en del av ett TV- program som huvudsakligen vänder sig till barn under tolv år.
För sändningar för vilka det ställts upp ett villkor om opartiskhet skall automatiskt följa ett förbud mot åsiktsreklam (6 kap. 5 §). Mängden åsiktsannonser i andra sändningar skall rymmas inom den tillåtna mängden annonser som totalt är tillåten för mediet.
Motioner
Reklamfrågor tas upp i tre motioner.
I motion 1995/96:K31 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) yrkande 3 begärs beslut om att avskaffa förbudet mot åsiktsannonsering. Motionärerna anser att åsiktsreklam skulle vara till gagn för den fria åsiktsbildningen och därmed samhällsdebatten i stort och att den dominans som public service- företagen sedan länge har över nyhetsförmedlingen tenderar att allvarligt snedvrida samhällsdebatten. Motionärerna hänvisar till att svenska folket enligt eftervalsanalyser vid de senaste valen inte ansett sig ha fått tillräckligt med information om de politiska partiernas olika ställningstaganden i viktiga frågor och att detta primärt är en demokratifråga som nödvändigtvis bör få sin lösning senast inför nästa val.
I samma motion yrkande 6 begärs ett tillkännagivande om annonsvolymen. Den bör enligt motionärerna anpassas till vad TV-direktivet medger, och den radiorättsliga regleringen bör vara lika för de olika sändningsformerna. Samma regler som i dag gäller för reklam i lokalradio, och som föreslås bli gällande för närradio, bör därför införas för övriga sändningar. Ytterst anser dock motionärerna att den möjlighet som yttrandefrihetsgrundlagen ger att genom särskild lag förbjuda reklam i radio och TV bör utmönstras.
I en motion från allmänna motionstiden 1995, 1994/95:K427 av Henrik S Järrel (m), begärs en översyn av lagen om satellitsändningar av TV-program. Motionären kritiserar gällande regler, som innebär att samma regler gäller för all annonsering och sponsring av program som riktar sig till TV-publik här i Sverige oavsett distributionsform.
I en annan motion från allmänna motionstiden 1995, 1994/95:K403 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 5, begär motionärerna att regeringen skall få i uppdrag att omförhandla avtalet med TV 4. Enligt motionärernas mening motverkar de reklambegränsningar som finns i avtalet med TV 4 sitt syfte. Förbudet att låta reklam avbryta program leder till uppstyckning i mindre program och motverkar sändningen av längre program, t.ex. långfilmer. Någon annan begränsning av reklamen än den som finns i andra medier bör enligt motionärerna inte förekomma. Även i denna motion anförs att förbudet mot åsiktsreklam lägger band på den fria opinionsbildningen.
Tidigare riksdagsbehandling
Frågan om åsiktsreklam behandlades av utskottet i dess betänkande 1990/91:KU39 om radio- och TV-frågor. Utskottet erinrade därvid till en början om att den då föreslagna föreskriften om förbud mot åsiktsreklam skulle ges stöd i 1 kap. 12 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen. Utskottet ansåg att det är av stor betydelse att olika meningar och åsikter får komma fram i televisionen och att ingen skall kunna utnyttja mediet för att oemotsagd föra fram sina uppfattningar eller förhindra att meningsmotståndare kommer till tals. En ordning som innebar att endast de som förfogar över stora ekonomiska resurser kan använda TV- mediet för opinionsbildning och propaganda minskade emellertid enligt utskottet möjligheterna till en allsidig debatt, och som anfördes i propositionen var detta till nackdel för demokratin och yttrandefriheten i samhället. Att förhindra en sådan ordning var enligt utskottet ett sådant särskilt viktigt skäl som avses i 2 kap. 13 § regeringsformen. Utskottet tillstyrkte regeringens förslag och avstyrkte den föreliggande motionen.
I utskottets betänkande 1993/94:KU3 behandlades även andra frågor om reklam. Utskottet erinrade däri om att genom avtalet mellan staten och Nordisk Television AB bestämts att företaget endast under annonstid i televisionen får sända reklam mot vederlag och att förslaget om högsta tillåtna annonsvolym behandlades ingående i förslaget om ny reklamfinansierad tredje TV-kanal (prop. 1990/91:149 s. 99). I propositionen framhölls att frågan om hur stor annonsvolym ett reklam-TV-företag bör få ha är beroende på hur man gör intresseavvägningen mellan dem som berörs av frågan. Publikens intresse är enligt propositionen att få följa TV- programmen så ostört som möjligt. Ju större annonsvolymen är desto mer störs man som tittare. Detta intresse talar enligt propositionen för en liten högsta annonsvolym. Programföretaget däremot har intresse av en stor högsta annonsvolym för att få större intäkter. Också publiken kan emellertid ha intresse av en stor annonsvolym, eftersom det kan ge bättre förutsättningar för mer påkostade program. Enligt det föredragande statsrådet utgjorde förslaget en rimlig kompromiss mellan de motstående intressena. Intresset av publikens möjligheter till ostörd upplevelse av programmen gjorde sig också gällande i fråga om avbrott i programmen för annonser.
De svenska lagreglerna om reklam i radio och TV är således, framhöll utskottet, resultatet av avvägningar mellan skilda intressen där särskild hänsyn - beroende bl.a. på mediets genomslagskraft - tagits till publikens behov av ostörd upplevelse och även till barns särskilda känslighet, och radiolagens förbud mot s.k. åsiktsreklam grundar sig på behovet av allsidig debatt och på lagens krav på opartiskhet i sändningarna. Enligt utskottets mening saknades anledning att frångå dessa bedömningar, och utskottet var därför inte berett förorda att EG-direktivet och Europakonventionens regler skulle gälla i Sverige utan sådana inskränkningar som finns i den svenska lagstiftningen och som direktivet och konventionen också medger. Utskottet ansåg mot den bakgrunden inte heller att det behövdes något tillkännagivande till regeringen vare sig om kabellagens reklamregler, konsekvenserna av detaljreglering, om reklamens påverkan på barn, om ansvarsfull reklam eller om omförhandling av avtalet mellan staten och Nordisk Television AB.
Utskottets bedömning
I fråga om möjligheten till åsiktsannonser vill utskottet erinra om att ett förbud mot sådana annonser, som utskottet framhöll i betänkandet 1990/91:KU39, ges stöd i 1 kap. 12 § andra stycket YGL. Förbudet avser enligt propositionen sändningar för vilka villkor om opartiskhet gäller och avser annonser för politiska eller religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden (6 kap. 5 §). Utskottet anser alltjämt att det är av stor betydelse att olika meningar och åsikter får komma fram i televisionen och att ingen skall kunna utnyttja mediet för att oemotsagd föra fram sina uppfattningar eller förhindra att meningsmotståndare kommer till tals. Likaså anser utskottet alltjämt att en ordning som innebär att endast de som förfogar över stora ekonomiska resurser kan använda TV-mediet för opinionsbildning och propaganda minskar möjligheterna till en allsidig debatt och detta är till nackdel för demokratin och yttrandefriheten i samhället. Att förhindra en sådan ordning är enligt utskottet ett sådant särskilt viktigt skäl som avses i 2 kap. 13 § regeringsformen.
Utskottet tillstyrker med det anförda propositionen i denna del och avstyrker motion 1995/96:K31 yrkande 3.
Beträffande de övriga frågor om reklam som tas upp i motionerna vill utskottet i huvudsak hänvisa till vad som anfördes i betänkandet 1993/94:KU3. De svenska lagreglerna om reklam i radio och TV är resultatet av avvägningar mellan skilda intressen, och utskottet är inte berett förorda att EG-direktivet och Europakonventionens regler skall gälla i Sverige utan sådana inskränkningar som finns i den svenska lagstiftningen och som direktivet och konventionen också medger. Mot den bakgrunden avstyrker utskottet motionerna 1995/96:K31 yrkande 6, 1994/95:K403 yrkande 5 och 1994/95:K427.
Tillsyn m.m.
Gällande ordning
Granskningsnämnden för radio och TV övervakar genom granskning i efterhand efterlevnaden av lagbestämmelser och avtalsvillkor om sändningarnas innehåll (17 §).
Granskningsnämnden kan förelägga programföretaget att följa vissa bestämmelser eller avtalsvillkor (17 a §). Detta gäller framför allt bestämmelser och villkor om annonser. Nämnden kan också förena ett föreläggande med vite. Beslut om vitesföreläggande kan överklagas hos kammarrätten.
Som framgår av avsnittet om reklam ovan, kan ett reklaminslag prövas i enlighet med såväl den radiorättsliga som marknadsrättsliga ordningen. Den marknadsrättsliga prövningen sker i Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen.
Propositionen
Regeringen föreslår att Justitiekanslern (JK) skall övervaka det föreslagna förbudet mot TV-sändningar av program med ingående våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller med pornografiska bilder under sådan tid och på sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn kan se programmen, om det inte av särskilda skäl ändå är försvarligt (9 kap. 1 §). JK skall kunna förelägga den som vid upprepade tillfällen bryter mot förbudet att upphöra med sådana sändningar (10 kap. 11 §). Föreläggandet får förenas med vite.
JK skall också vara den som för talan om återkallelse av tillstånd på grund av överträdelse av villkor för tillståndet och om överträdelse av bl.a. våldsskildringsförbudet.
Granskningsnämnden för radio och TV skall övervaka att sändningarnas innehåll i övrigt stämmer överens med tillståndsvillkoren och lagens bestämmelser. Bland tillståndsvillkoren som Granskningsnämnden skall övervaka efterlevnaden av finns skyldigheten att ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen. Konsumentombudsmannen skall övervaka förbuden mot reklam riktad mot barn, läkemedelsreklam och nyhetskommentatorers medverkan i reklam. Övriga bestämmelser övervakas av Radio- och TV-verket.
Som skäl för förslaget att JK skall övervaka förbudet mot att sända våldsframställningar och pornografiska bilder anför regeringen (s. 128) att det, för att förbudet skall vara meningsfullt, måste finnas möjlighet till reaktioner. Reaktionen bör enligt regeringen vara vitesföreläggande. Dessa förelägganden grundar sig på bedömningar som har nära samröre med bedömningar om vad som kan anses utgöra missbruk av yttrandefriheten. Det bör därför enligt regeringen endast vara JK som skall kunna besluta om dessa förelägganden. Det ligger då närmast till hands att JK dven övervakar bestämmelsens efterlevnad.
Regeringen anser (s. 98) att det inte innebär något nämnvärt problem om både JK och Granskningsnämnden skulle pröva samma sändning med utgångspunkt från olika regler, eftersom endast lagbestämmelsen är sanktionerad på annat sätt än genom en skyldighet att redogöra för nämndens beslut.
Motioner om JK:s tillsyn
I motion 1995/96:K31 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) yrkande 7 yrkas avslag på regeringens förslag att ålägga JK att övervaka efterlevnaden av den nya förbudsbestämmelsen. Motionärerna hänvisar till sin inställning till ansvarsfördelning mellan föräldrar, övriga vuxna och public service-företagen samt till dessas redaktionella ansvar för självsanerande verksamhet. I ett fritt och öppet samhälle har enligt motionärerna alla medier, liksom alla medborgare, ett ansvar som går utöver det som lagen kräver. Att ta risken att utsätta barn för våldsskildringar och pornografi är inte förenligt med de krav publiken har rätt att ställa på såväl TV- kanaler som andra medier, och ett komplement till det egna ansvarstagandet skulle kunna vara att överlåta kontrollen av att etiska regler efterlevs till ett eget branschorgan, förslagsvis motsvarande pressens opinionsnämnd. Motionärerna anser att det, med hänsyn till det allvarliga statsfinansiella läge som landet befinner sig i, inte är rimligt att belasta JK med ytterligare arbetsuppgifter.
I motion 1995/96:K30 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att regeringen noga bör följa den praxis som utbildas genom JK:s förelägganden och de allmänna domstolarnas tillämpning av lagrummet beträffande program med ingående våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller med pornografiska bilder.
Motionärerna anser att den föreslagna bestämmelsen i radio- och TV-lagen måste omfatta enbart sådana skildringar som är betydligt mer våldsamma än de som bestämmelsen i de hittillsvarande avtalen syftar på, inte i vissa delar komplettera varandra. Det vore enligt motionärerna oacceptabelt om ett nyhetsinslag som friats av Granskningsnämnden på grund av att programföretaget iakttagit sina skyldigheter att beakta mediets genomslagskraft riskerade att kritiseras av JK med stöd av bestämmelserna i 6 kap. 2 § radio- och TV-lagen.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens uppfattning att de bedömningar som det kan bli fråga om vid övervakningen av förbudet mot att sända vissa skildringar av våld och pornografiska bilder har nära samröre med bedömningar om vad som kan anses utgöra missbruk av yttrandefriheten. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag att denna övervakning skall ankomma på JK och avstyrker motion 1995/96:K31 yrkande 7.
Utskottet anser emellertid att risken för att gränsdragningen mellan Justitiekanslerns och Granskningsnämndens övervakning ger upphov till problem är beaktansvärd. Liksom motionärerna i motion 1995/96:K30 yrkande 3 anser därför utskottet att regeringen noga bör följa den praxis som utbildas genom Justitiekanslerns verksamhet och vidta de åtgärder som uppföljningen ger anledning till. Utskottet utgår från att så sker och godtar därmed regeringens förslag i denna del och avstyrker motionen.
Konsumentverkets verksamhet
Motion
Motion 1994/95:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) från allmänna motionstiden 1995 avser kvinnors livsvillkor. I yrkande 12 begärs ett tillkännagivande om att Konsumentverket bör ägna ökad uppmärksamhet åt reklamgranskning i etermedierna.
Utskottets bedömning
Konsumentverket är central förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor med huvudansvar för att genomföra den statliga konsumentpolitiken. Konsumentverkets generaldirektör har som Konsumentombudsman vissa uppgifter enligt marknadsföringslagen (1995:450). Bl.a. kan han ingripa mot näringsidkare vars marknadsföring strider mot god marknadsföringssed eller på annat sätt är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare. En näringsidkare får inte i sin marknadsföring använda vilseledande reklam. Några bestämmelser om diskriminerande reklam finns inte i marknadsföringslagen (prop. 1994/95:123 s. 87 f., bet. LU16 s. 23 f.).
Som ovan angivits gäller för reklam i radio och TV utom de radiorättsliga lagarna även de marknadsrättsliga lagarna: marknadsföringslagen, tobakslagen (1993:581) och lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker. De marknadsrättsliga lagarna övervakas av Konsumentombudsmannen. En hänvisning till Konsumentombudsmannens övervakning föreslås i 9 kap. 2 § radio- och TV- lagen och avser efterlevnaden av bestämmelserna om bl.a. reklam riktad till barn och reklam om receptbelagda läkemedel.
Den beskrivna regleringen medför att ett och samma reklaminslag kan komma att prövas utifrån samma utgångspunkt enligt såväl den radiorättsliga som den marknadsrättsliga lagstiftningen. Den radiorättsliga prövningen är förlagd till allmän förvaltningsdomstol, medan den marknadsrättsliga prövningen sker i Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen.
Utskottet anser inte att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A807 yrkande 12 bör göra något uttalande om inriktningen av verksamheten hos Konsumentverket.
Skyldighet att vidaresända vissa program i kabelnät
Gällande ordning
Innehavare av kabelnät är enligt kabellagen skyldiga att se till att de boende i anslutna fastigheter har möjlighet att ta emot vissa program. Bestämmelsen motiverades med att var och en som är ansluten till ett kabelnät skall kunna ta in de rundradioprogram som sänds från markstationer och som är avsedda att tas emot på orten med normal antennutrustning. Skyldigheten avser programföretag med tillstånd av regeringen och s.k. lokala kabelsändarföretag. För lokala kabelsändarföretag skall utrymme tillhandahållas kostnadsfritt. Lokala kabelsändarföretag är företag som har bildats för att bedriva lokala kabelsändningar och som kan antas låta olika intressen och meningsriktningar komma till tals i sin verksamhet. Skyldigheten att vidaresända gäller för kabelnät som når fler än 100 bostäder.
Propositionen
Regeringen föreslår att nuvarande regler om skyldighet för innehavare av kabelnät att se till att vissa program kan tas emot av de boende i anslutna fastigheter behålls och, såvitt avser sändningar från programföretag med tillstånd av regeringen, utvidgas till att gälla för kabelnät som når fler än tio bostäder.
Även skyldigheten att bereda plats för de lokala kabelsändarföretagens sändningar behålls, och den skall även fortsättningsvis som huvudregel bara gälla om sändningarna kan tas emot i fler än 100 bostäder.
Om det finns särskilda skäl får Radio- och TV-verket medge undantag från de angivna skyldigheterna.
Motioner
Distribution i kabelnäten av icke- kommersiella lokala TV-sändningar tas upp i tre motioner.
I motion 1994/95:K417 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkande 9 begärs ett tillkännagivande om översyn av reglerna och villkoren för svensk s.k. public access-television. Motionärerna anser att icke-kommersiella lokala TV- producenter skall ha rätt till kostnadsfri distribution i kabelnäten och att det finns skäl att överväga de nuvarande bestämmelserna och villkoren för denna television. Även i motion 1994/95:Kr265 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 14 begärs en översyn av villkoren för en svensk public access- television. Motionärerna anför att ett relativt nytt inslag inom TV-mediet är de icke-kommersiella lokala kabelsändarföretagen. Dessa kanaler är bärare av en demokratisk tradition och en väg till ett bredare deltagande liksom till att utveckla de lokala samhällena och människornas kontakt med dessa. Enligt motionärernas mening bör regeringen ges i uppdrag att se över dessa företags villkor i olika avseenden: deras sändningsvillkor, om de i framtiden kan sända markbaserat osv. Över huvud taget behöver man se över bestämmelserna för och den vidare utvecklingen av en svensk television som tillgodoser s.k. public access.
I den i avsnittet om lokal- och närradion nämnda motion 1994/95:K434 av Georg Andersson m.fl. (s) tas upp även frågan om åtgärder för utveckling av icke-kommersiell lokal TV. Motionärerna ser med stor oro på den kommersialisering som brett ut sig i etermedia och anser att staten måste ta ett ansvar för att idén om lokal-TV utan reklam kan förverkligas.
Utskottets bedömning
Nuvarande ordning, som föreslås gälla även i fortsättningen, innebär att utrymme för sändningar av lokala kabelsändarföretag skall tillhandahållas kostnadsfritt i kabelnät som når fler än 100 bostäder. Utskottet anser inte att någon översyn av reglerna är påkallad, och utskottet avstyrker motionerna 1994/95:K417 yrkande 9, 1994/95:K434 i denna del och 1994/95:Kr265 yrkande 14.
TV-avgiften
Gällande ordning m.m.
Public service-verksamheten, inklusive Radio Swedens programverksamhet för utlandssändningar, finansieras med TV- avgiftsmedel. Influtna avgiftsmedel placeras på räntebärande räkning, det s.k. rundradiokontot, hos Riksgäldskontoret. Riksdagen anvisar medel ur rundradiokontot till public service-verksamheten. Utbetalningen av medlen värdesäkras med utgångspunkt i ett särskilt kompensationsindex. Staten tillhandahåller genom Riksgäldskontoret det rörelsekapital rundradiorörelsen behöver, om avgiftsmedlen ur likviditetssynpunkt inte räcker till. Även Granskningsnämnden för Radio och TV finansieras delvis med medel ur rundradiokontot.
Sveriges Television har sedan den 1 augusti 1991 möjlighet att sända sponsrade program om sändningen gäller en allmän sammankomst eller en offentlig tillställning som anordnas av någon annan än programföretaget. Sponsorsintäkterna för Sveriges Television uppgick år 1995 till ca 16 mkr och år 1994 till ca 18 mkr (mindre än 1 % av de totala intäkterna).
Sveriges Radio har sedan den 1 januari 1993 möjlighet att sända sponsrade program. SR:s styrelse beslöt dock, efter vissa sponsringsförsök år 1993, att avstå från sponsring försåvitt den ekonomiska situationen för SR inte ändrades. I samband med 1995 års besparingskrav beslöt styrelsen att börja med sponsring igen under år 1996. SR:s sponsringsintäkter under år 1996 beräknas uppgå till ca 6 mkr.
Riksdagen fastställer TV-avgiftens storlek. Den är för närvarande 1 476 kr eller 369 kr per tremånadersperiod. Antalet TV-avgiftsbetalande hushåll uppgick år 1995 till drygt 3,3 miljoner.
Teracom Svensk Rundradio AB tillför rundradiokontot årligen dels ett belopp motsvarande kompensation för värdet av hittills gjorda direktavskrivna investeringar, dels ett belopp motsvarande avkastningskravet på den konkurrensutsatta verksamheten. Rundradiokontot tillfördes tidigare intäkter från TV 4 genom koncessionsavgifter, men TV 4:s koncessionsavgifter som inbetalas efter den 1 januari 1996 skall redovisas på inkomsttitel på statsbudgeten i stället för i rundradiorörelsen.
Propositioner
Regeringen föreslår i proposition 1995/96:161 En radio och TV i allmänhetens tjänst 1997-2001 att avgiften höjs med 48 kr (3,1 %) till 1 524 kr fr.o.m. den 1 januari 1997. Bakgrunden till förslaget redovisas också i den propositionen. - Av lagtekniska skäl läggs dock förslaget till ändring av den aktuella paragrafen i lagen om TV-avgift fram i den här behandlade propositionen. I denna föreslås nämligen även vissa andra ändringar i lagen om TV-avgift.
I proposition 1995/96:161 anges att de totala intäkterna i rundradiokontot under verksamhetsåret 1994 uppgick till ca 5 305 mkr, en ökning med ca 196 mkr jämfört med år 1993. De totala kostnaderna 1994 uppgick till närmare 5 150 mkr, en ökning med ca 204 mkr jämfört med år 1993. Ränteintäkter uppgick 1994 till drygt 45 mkr, vilket är en ökning med drygt 10 mkr jämfört med året innan. Med beaktande av 1993 års överskott på omkring 84 mkr uppgick rundradiorörelsens ackumulerade överskott till drygt 284 mkr.
I samma proposition föreslås att programföretagen även i fortsättningen skall finansieras med medel som anvisas från rundradiokontot, och TV-avgifterna skall oavkortat gå till finansiering av public service-verksamheten.
Motioner
Förslaget om höjning av TV-avgiften har föranlett tre motioner.
I motionerna 1995/96:Kr7 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 12 och 1995/96:K30 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) yrkande 6 yrkas avslag på förslaget. I m-motionen anförs att det inom ramen för det uppdrag som public service-företagen bör ha i framtiden med en koncentration till en respektive två kanaler saknas anledning att utöver redan nu beslutade höjningar ytterligare höja TV-avgiften och att det inför framtiden finns anledning att se över systemet för avgiftsuppbörd och den nuvarande finansieringsmodellen. I fp-motionen anförs två skäl till avslagsyrkandet: dels får höjningen ett starkt genomslag i konsumentprisindex, dels är det inte rimligt att licensbetalarna skall betala att regeringen tidigare försvagat radiofonden.
I motion 1995/96:K32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 2 föreslås i stället en höjning av TV-avgiften till 1 600 kr. Motionärerna anser det oerhört viktigt att public service-kanalerna har en stor mångfald och en hög kvalitet i verksamheten och motsätter sig både sponsring och reklam i programmen. De pekar på kommande stora investeringskostnader och anser att målen för verksamheten inte går att uppfylla utan att ge avkall på kvalitetsmålet. Den av regeringen föreslagna höjningen är därför enligt motionärerna otillräcklig.
Kulturutskottets bedömning av rundradiokontot
Kulturutskottet gör i sitt betänkande 1995/96:KrU12 om en radio och TV i allmänhetens tjänst 1997-2001 bedömningen att det med utgångspunkt i de förutsättningar som anges i propositionen och de prognoser som gjorts beträffande ingående balans i rundradiokontot m.m. kommer att finnas ett överskott på rundradiokontot under hela år 1997.
Beträffande den sammanlagda medelsberäkningen för de tre programföretagen för år 1997 anser kulturutskottet att den bör uppgå till 4 758,9 mkr i 1994 års prisläge.
Utskottets bedömning
Kulturutskottet har beräknat att det med den höjning av TV-avgiften som föreslås av regeringen kommer att finnas ett överskott på rundradiokontot under hela år 1997. Kulturutskottet har inte anfört någon invändning mot den föreslagna höjningen. Det förhållandet att det under nästa år kommer att finnas överskott på rundradiokontot kan enligt konstitutionsutskottets mening inte anföras som skäl för att avslå den höjning som föreslås i propositionerna utan frågan måste ses ur ett mer långsiktigt perspektiv. Socialdemokraterna och Miljöpartiet de gröna ingick våren 1995 en överenskommelse om att överskottsmedel i radiofonden skall kunna användas till att snabbt bygga ut den digitala tekniken för public service- verksamheten.
Med det anförda tillstyrker konstitutionsutskottet förslaget i propositionen och avstyrker motionerna 1995/96:K30 yrkande 6 och 1995/96:Kr7 yrkande 12 och, då det inte finns någon anledning till ytterligare höjning av avgiften, 1995/96:K32 yrkande 2.
Lagförslagen i övrigt
Radio- och TV-lagen
Regeringens förslag till radio- och TV- lag har inte föranlett några motioner i de delar som inte berörts ovan. Utskottet har inte någon erinran mot förslaget i dessa övriga delar.
Övriga lagförslag
I propositionen föreslås vad som huvudsakligen är följdändringar i en rad lagar. I förslaget till lag om ändring i lokalradiolagen finns i 31 b § en föreskrift att den som åsidosätter vad som sägs i 24, 25 eller 26 § får åläggas att betala en särskild avgift. Hänvisningen bör omfatta även 27 §, och utskottet föreslår att lagtexten utformas i enlighet härmed.
Utskottet har i övrigt ingen erinran mot förslagen.
Övriga frågor enligt motioner från allmänna motionstiden
Internationellt samarbete
Motioner
I motion 1994/95:K417 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkande 8 begärs ett tillkännagivande om svenska initiativ vad gäller regelverket för gränsöverskridande TV-sändningar. Motionärerna anför att internationaliseringen av TV-mediet har gjort att nationella TV-kanaler inte arbetar under likartade villkor som utlandsbaserade företag som sänder via satellit, även om de senare uteslutande eller till övervägande del riktar sig till den svenska publiken. Det är av det skälet angeläget att Sverige aktivt arbetar för en förstärkning av det internationella regelverket för gränsöverskridande TV-sändningar. Strävan bör vara att regelverket skall vara så utformat att public service- företagens ställning garanteras och att konkurrensneutralitet så långt möjligt kan hävdas mellan nationella TV-företag och företag som via satellit som sänder från annat land riktat till samma publik. Sverige bör verka för ett sådant regelverk bl.a. inom EU och Europarådet.
I motion 1994/95:K407 av Åke Carnerö m.fl. (kds) yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om internationella överenskommelser i syfte att begränsa utbudet av underhållningsvåld. Motionärerna anser att det inte är tillräckligt om ett enskilt land som Sverige skulle skärpa reglerna mot medievåldet eftersom det internationella utbudet av underhållningsvåld når oss snabbt via satellitkanalerna. Sverige bör därför inom det nordiska samarbetets ram och i Europeiska unionen följa utvecklingen på medieområdet och verka för gemensamma regler som begränsar utbudet av grovt underhållningsvåld.
Bakgrund
Ovan redovisas Europarådets konvention om gränsöverskridande television och EG:s TV-direktiv. Vidare redovisas att Rådet för mångfald inom massmedierna enligt sina direktiv bl.a. skall följa den internationella utvecklingen, särskilt inom EU och Europarådet samt de nordiska länderna. Rådet skall också vara svenskt kontaktorgan till den expertkommitté rörande mediekoncentration och mångfald som Europarådet upprättat och som skall ha korrespondenter i alla medlemsstaterna.
Utskottets bedömning
Samarbete om gränsöverskridande television är som ovan framgår en fråga både för Europarådet och EU. Utskottet utgår från att regeringen noga bevakar dessa frågor, och utskottet anser inte att några tillkännagivanden behövs med anledning av motionerna 1994/95:K407 yrkande 2 och 1994/95:K417 yrkande 8.
Mottagning av TV-program inom Norden
Motioner
I motion 1994/95:K416 av Hans Stenberg m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om behovet av en lagändring som gör det tillåtet för svenska TV-tittare att ta emot svenska program från utländska TV- satelliter. Motionärerna anför att många människor i Sverige inte har möjlighet att se de markbaserade TV-sändningarna på grund av dåliga mottagningsförhållanden. Eftersom ca 98 % av hushållen har goda mottagningsförhållanden är det inte troligt att utbyggnaden av slavsändare kommer att fortsätta i någon större omfattning. Om sändningarna också skulle ske via satellit, skulle det finnas en möjlighet för de 2 % av hushållen som i dag saknar möjlighet att se TV 1 och TV 2 att ta in programmen via parabolantenn. Det är emellertid enligt motionen inte lagligt att ta emot TV 1 och TV 2 från den norska satellit som sänder de svenska kanalerna. Lagstiftningen bör ändras på denna punkt.
I motion 1994/95:K421 av Anders Ygeman (s) begärs ett tillkännagivande om TV- sändningar inom Norden. Motionären anser att det vore ett sätt att stärka den nordiska identiteten att utbyta TV- sändningar så att det är möjligt att se norsk, dansk och finsk TV i Sverige och vice versa. Vidaresändning av nordisk TV kan av kostnadsskäl antagligen inte ske via det markbaserade nätet, då detta skulle kräva utrustning för rundradiosändningar för fem nya TV- kanaler. Däremot skulle det nu utbyggda kabelnätet runt om i Sverige kunna utnyttjas för dylika ändamål genom att koncession för kabelnät villkoras med vidaresändning av nordiska TV-kanaler eller att detta skrivs in som en förutsättning. Motionären önskar att frågan om vidaresändning av övriga nordiska länders television i Sverige och av den svenska televisionen i övriga nordiska länder utreds.
Bakgrund
Enligt avtalet med Sveriges Radio och Sveriges Television skall minst 99,8 % av den fast bosatta befolkningen kunna ta emot programmen från marksändare. Programföretagen skall köpa utsändningstjänster för marksändningar av Teracom. Bakgrunden till bestämmelsen är bl.a. att beredskaps- och säkerhetsskäl talar för ett sammanhållet distributionsnät i statlig ägo.
Sveriges Television använder sig inte av satellitsändningar. Däremot är det sändarnät som används av TV 4 uppbyggt på så sätt att programmen överförs till marksändarna med hjälp av satellit. Personer som bor utom räckhåll för marksändarna kan ta emot programmen direkt från satelliten.
I proposition 1991/92:140 om den avgiftsfinansierade radio- och TV- verksamheten 1993-1996 m.m. angav regeringen att även Sveriges Television borde kunna ges möjlighet att använda satellitdistribution för att nå mindre delar av befolkningen, och därvid avsågs i första hand sådana hushåll som i dag inte nås från marksändare. Om Sveriges Television senare under avtalsperioden skulle överväga en sådan lösning borde det ankomma på regeringen att i avtal reglera de närmare villkoren.
Sveriges Televisions program sänds på norskt initiativ upp till satellit för matning av kabelnät i Norge. Av upphovsrättsliga skäl får dessa sändningar dock inte tas emot utanför Norge.
Sveriges Television har i sin digital- TV-policy redovisat att man på kort sikt vill få till stånd digitala sändningar via satellit med inriktning på hushåll med dålig mottagning i Sverige, svensktalande i Finland samt utlandssvenskar i övriga Europa.
Förslag i proposition 1995/96:161 m.m.
Om ett programföretag vill uppfylla en del av skyldigheten om nåbarhet genom satellit eller annars inleda nya sändningar över satellit, behöver regeringens medgivande inhämtas. Genom satellitsändningar skulle det vidare bli möjligt att ta emot Sveriges Televisions program utanför Sverige, under förutsättning att vissa upphovsrättsliga frågor kan lösas.
Frågan om på vilket sätt Sveriges Televisions program skall distribueras har ett nära samband med frågan om vilken teknik för TV-sändningar som skall användas i i framtiden. Inför de viktiga avgöranden som kommer att behöva träffas är det angeläget att programföretagen agerar i enlighet med den strategi för tekniska förändringar som statsmakterna kan komma att fatta beslut om. Därför bör regeringens medgivande inhämtas före beslut om att inleda nya satellitsändningar.
Kulturutskottet anser i sitt betänkande i denna del, med anledning av en motion (m) om att SVT skall få tillstånd att omedelbart inleda digitala sändningar via satellit, att det arbete som pågår i en arbetsgrupp inom Kulturdepartementet, och som innebär att distributionsfrågorna analyseras, inte bör föregripas. Utskottet godtar därför regeringens förslag om att regeringens medgivande skall inhämtas om ett programföretag vill uppfylla en del av sin skyldighet att nå så gott som hela befolkningen genom satellitsändningar.
Sveriges Television har i en skrivelse i april 1996 till regeringen ansökt om förhandlingar om ett sådant avtal om satellitdistribution som nämndes i propositionen om dess verksamhet under innevarande avtalsperiod.
Utskottets bedömning
Den fråga om förbättrade mottagningsförhållanden som tas upp i motion 1994/95:K416 har nära samband med utvecklingen av den nya tekniken för TV- sändningar och om vilken teknik för sådana sändningar som skall användas i framtiden. Frågan har också aktualiserats inom regeringskansliet genom Sveriges Televisions ovan nämnda skrivelse. Utskottet anser att beredningen av detta ärende bör avvaktas och anser inte att motionen bör leda till något riksdagens tillkännagivande.
Nordiskt utbyte av TV-sändningar finns, som berörts ovan, mellan Sverige och Finland. Detta utbyte innebär att i de delar av Finland som har svenskspråkig befolkning kan en specialskapad kanal, SVT 4, med program från SVT 1 och SVT 2 tas emot och att i dels Storstockholmsområdet, dels särskilda delar av Sverige en motsvarande specialskapad kanal av finländsk TV kan tas emot. Något formaliserat utbyte med Norge eller Danmark förekommer däremot inte.
Nordiska rådet antog vid sin 42:a session den 1-4 mars 1993 en rekommendation till Nordiska ministerrådet att vidta åtgärder för att kraftigt öka det nordiska TV-samarbetet i syfte att möjliggöra en överföring av grannländernas TV-program mellan de nordiska länderna (se redog. 1993/94:NR1). Rådets kulturutskott hade uttalat sin besvikelse över bristen på visioner beträffande närmare TV- samarbete inom Norden samt framhållit att ministerrådet skyndsamt borde besluta om överföring av grannländernas TV-program och därvid särskilt prioritera TV-samarbetet inom barn- och ungdomsområdet.
Mångåriga försök att nå en överenskommelse om internordiskt utbyte har hittills fallit på att kostnaderna beräknats bli alltför höga och att de upphovsrättsliga frågorna, även frånsett kostnaderna, blir mycket komplicerade. Från Sveriges Television AB har som ytterligare en komplikation pekats på att den yttrandefrihetsrättsliga lagstiftningen har olika utformning i de olika länderna, och att frågor som hör ihop med programansvar måste lösas.
Utskottet anser att det vore värdefullt med vidgade möjligheter att i ett nordiskt land ta emot TV-program från andra nordiska program. Någon utredning av det slag som begärs i motion 1994/95:K421 finner utskottet emellertid inte nu skäl till.
Våldsskildringsrådets arbete
Våldsskildringsrådet (U 1990:03, dir. 1990:40) inrättades år 1990 med uppgift att samordna verksamhet mot skadliga våldsskildringar i rörliga bilder.
Rådet har avgivit ett antal rapporter och skrifter. Bland dessa kan i rådets skriftserie nämnas nr 9: Våldsskildringar i TV-nyheter och nr 10: Våldet i bildmedierna, reflektioner utifrån en attitydundersökning. Nyligen har rådet också givit ut skriften 40 timmar i veckan - En studie av våld i sex svenska TV-kanaler, som bygger på en veckas granskning av programutbudet i SVT:s två kanaler, TV 3, TV 4, Kanal fem och TV 1000.
I motion 1994/95:Kr205 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkande 23 begärs ett tillkännagivande om att regeringen noga bör följa upp och utvärdera Våldsskildringsrådets verksamhet.
Utskottet behandlade motioner om skadliga våldsskildringar i medierna i sitt av riksdagen godkända betänkande 1994/95:KU14. Utskottet hänvisade därvid till Våldsskildringsrådets verksamhet och avstyrkte föreliggande motioner.
Utskottet utgår från att regeringen följer rådets verksamhet och avstyrker motion 1994/95:Kr205 yrkande 23.
Etik på datanäten
I motion 1994/95:K810 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 6 begärs ett tillkännagivande om behovet av etik på datanäten. Enligt motionärerna bör etiska användarprinciper formuleras för att motverka oetiskt bruk av tjänster och brottslig kontaktverksamhet på datanäten. Detta bör enligt motionärerna ske i samverkan mellan företrädare för användarorganisationer och berörda branscher inom data- och teleområdet, och Konsumentverket kan spela en viktig förmedlande roll. Motionärerna pekar på att etiska rekommendationer har utarbetats av EEMA, European Electronic Mail Association. Viktigt är också att arbetet samordnas över världen.
I början av 1995 tillsattes en kommission (SB 1995:01, dir. 1995:1) för att främja en bred användning av informationsteknik. Kommissionen skall vara rådgivande till regeringen i övergripande och strategiska frågor inom informationsteknikens område.
En särskild utredare, IT-utredningen (Ju 1994:00, dir. 1994:42), har haft till uppgift att utarbeta sådana förslag till rättslig reglering som kan behövas i samband med inrättandet av s.k. elektroniska anslagstavlor och för användningen av elektroniska dokument inom både förvaltningen och näringslivet. Utredningen har i mars 1996 avlämnat betänkandet Elektronisk dokumenthantering (SOU 1996:40). Utredningen föreslår i fråga om elektroniska anslagstavlor en särskild lag med vissa undantag från datalagen - och därmed från EG:s dataskyddsdirektiv - så att ett fritt meningsutbyte inte hindras. Vidare föreslås bestämmelser i den särskilda lagen för att hindra missbruk av sådana elektroniska förmedlingstjänster. Eftersom den användare som ligger bakom ett missbruk ofta inte kan återfinnas till följd av utformningen av de tekniska och administrativa rutinerna i anknytning till elektroniska förmedlingstjänster, föreslås att den som tillhandahåller en tjänst för förmedling av elektroniska meddelanden skall informera om bl.a. vem som tillhandahåller tjänsten samt ha uppsikt över den. För vissa fall föreslås också en skyldighet att förhindra fortsatt spridning av meddelanden och att denna skyldighet samt skyldigheten att informera användarna straffsanktioneras. Slutligen föreslås en bestämmelse om att datorer och andra hjälpmedel som har använts vid brott enligt den föreslagna lagen skall få förklaras förverkade, om åtgärden behövs för att förebygga brott eller det annars finns särskilda skäl.
Barnpornografiutredningen (Ju 1994:14, dir. 1994:117) skall utreda på vilket sätt och med vilka medel barnpornografi bäst kan bekämpas. Kommittén skall därför undersöka på vilka områden det krävs insatser för att på ett effektivt sätt förebygga att det produceras och distribueras barnpornografiskt material samt närmare överväga vilka ändringar i lagstiftningen och vilka andra åtgärder som kan anses motiverade för att förhindra förekomst och spridning av barnpornografiskt material. Därvid skall frågor om kriminalisering av innehav och annan befattning med barnpornografi övervägas särskilt. Kommittén skall samråda med kommittén om nya medier och grundlagarna (se inledningen av detta betänkande), varvid särskilt skall beaktas innebörden av den tekniska utvecklingen och de ökade distributions- och framställningsmöjligheter som denna medför beträffande barnpornografiska bilder.
Utskottet konstaterar att utredningar på området pågår och avstyrker motion 1994/95:K810 yrkande 6.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande översyn av radio- och TV-lagstiftningen
att riksdagen avslår motion 1995/96:K30 yrkandena 1 och 2,
res. 1 (m, fp)
2. beträffande tillstånd till nya kanaler
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:K403 yrkandena 6 och 7, 1994/95:K417 yrkande 7, 1994/95:K418 yrkandena 1, 2 och 4 och 1994/95:Kr265 yrkande 15,
res. 2 (m)
3. beträffande lokal- och närradio
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:K417 yrkandena 10 och 11 och 1994/95:K434 i denna del,
4. beträffande lokalradiolagen
att riksdagen avslår motion 1995/96:K30 yrkande 5,
res. 3 (fp)
5. beträffande radio- och TV- lagen och de kulturpolitiska målen
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:K32 yrkande 1 och 1994/95:Kr265 yrkandena 11 och 12,
res. 4 (v)
6. beträffande förbud att äga fler TV-stationer
att riksdagen avslår motion 1995/96:K31 yrkande 8,
res. 5 (m)
7. beträffande tillståndsmyndighet
att riksdagen avslår motion 1995/96:K31 yrkande 1,
res. 6 (m)
8. beträffande undantag från tillståndsplikt
att riksdagen med avslag på motion 1995/96:K30 yrkande 4 antar regeringens förslag till radio- och TV-lag såvitt avser 2 kap. 1 §,
9. beträffande innehållet i programutbud
att riksdagen med avslag på motion 1995/96:K31 yrkandena 2, 4 och 5 antar regeringens förslag till radio- och TV-lag såvitt avser 6 kap. 2 §,
res. 7 (m)
res. 8 (mp) - motiv
10. beträffande tillgång till radio- och TV-program
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So294 yrkande 15, 1994/95:Kr210 yrkande 2, 1994/95:Kr231 yrkande 2 och 1994/95: Kr232 yrkande 2,
11. beträffande förbud mot åsiktsannonser
att riksdagen med avslag på motion 1995/96:K31 yrkande 3 antar regeringens förslag till radio- och TV-lag såvitt avser 6 kap. 5 §,
res. 9 (m, fp)
12. beträffande tillåten annonsvolym m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:K31 yrkande 6, 1994/95: K403 yrkande 5 och 1994/95:K427,
res. 10 (m)
13. beträffande JK:s tillsynsskyldighet
att riksdagen med avslag på motionerna 1995/96:K30 yrkande 3 och 1995/96:K31 yrkande 7 antar regeringens förslag till radio- och TV-lag såvitt avser 9 kap. 1 §,
res. 11 (m)
14. beträffande Konsumentverkets verksamhet
att riksdagen avslår motion 1994/95:A807 yrkande 12,
15. beträffande icke- kommersiella lokala TV-företag
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:K417 yrkande 9, 1994/95:K434 i denna del och 1994/95:Kr265 yrkande 14,
16. beträffande TV-avgiften
att riksdagen med avslag på motionerna 1995/96:K30 yrkande 6, 1995/96:K32 yrkande 2 och 1995/96:Kr7 yrkande 12 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV- avgift såvitt avser 7 §,
res. 12 (m)
res. 13 (fp)
res. 14 (v)
17. beträffande lagförslagen
att riksdagen antar regeringens förslag till
1. radio- och TV-lag i vad förslaget inte berörts ovan under momenten 8, 9, 11 eller 13,
2. lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644) med den ändringen att i ingressen ordet varumärkningslagen skall bytas ut mot varumärkeslagen ,
3. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,
4. lag om ändring i patentlagen (1967:837),
5. lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485),
6. lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392),
7. lag om ändring i firmalagen (1974:156),
8. lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker,
9. lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift i vad förslaget inte berörts ovan under moment 16,
10. lag om ändring i lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram,
11. lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden,
12. lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens område,
13. lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter,
14. lag om ändring i lokalradiolagen (1993:120) med den ändringen att 31 b § första stycket skall ha följande lydelse: Den som åsidosätter vad som sägs i 24, 25, 26 eller 27 § får åläggas att betala en särskild avgift. ,
15. lag om ändring i tobakslagen (1993:581),
16. lag om ändring i lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument,
17. lag om ändring i lotterilagen (1994:1000),
18. lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450),
18. beträffande internationellt samarbete
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:K407 yrkande 2 och 1994/95:K417 yrkande 8,
19. beträffande mottagning av TV- program inom Norden
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:K416 och 1994/95:K421,
20. beträffande Våldsskildringsrådets arbete
att riksdagen avslår motion 1994/95:Kr205 yrkande 23,
21. beträffande etik på datanäten
att riksdagen avslår motion 1994/95:K810 yrkande 6.
Stockholm den 28 maj 1996
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Widar Andersson (s), Tone Tingsgård (s), Birgitta Hambraeus (c), Barbro Hietala Nordlund (s), Jerry Martinger (m), Pär-Axel Sahlberg (s), Kenneth Kvist (v), Mats Berglind (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp) och Nils Fredrik Aurelius (m).
Reservationer
1. Översyn av radio- och TV- lagstiftningen (mom. 1)
Birgit Friggebo (fp), Anders Björck (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m), Håkan Holmberg (fp) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med Utskottet vidhåller och slutar med i motionen. bort ha följande lydelse:
Den nuvarande regleringen i yttrandefrihetsgrundlagen när det gäller principerna för hur tillgängligt eterutrymme skall fördelas är enligt utskottets mening alltför allmänt hållen. Utvecklingen visar att det finns ett behov av att stärka de fristående radio- och TV-bolagens ställning när det gäller rätten till frekvenser. Yttrandefrihetsgrundlagen bör därför preciseras på denna punkt. Huvudregeln bör vara att tillgängliga frekvenser skall erbjudas på marknaden och försäljas genom auktions- eller anbudsförfarande. För public service- företagens och föreningsradions sändningar bör dock frekvenser fördelas efter de principer som nu gäller. En parlamentarisk utredning bör få i uppdrag att föreslå ett grundlagsskydd för de fria radio- och TV-stationerna i enlighet med den nu angivna principen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet tillstyrker således motionen.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande översyn av radio- och TV-lagstiftningen
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:K30 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Tillstånd till nya kanaler (mom. 2)
Anders Björck, Jerry Martinger, Inger René och Nils Fredrik Aurelius (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med I fråga om och slutar med yrkande 15. bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är av stor vikt att öka mångfalden och främja yttrandefriheten inom etermedia. Enligt utskottets uppfattning bör därför det kvarvarande utrymmet för två marksända TV-kanaler, så som föreslås i motion 1994/95:K403, snarast bjudas ut till fristående intressenter. M4-nätet bör användas för regional-TV. Om det finns fler intressenter för en frekvens, bör ett öppet auktionsförfarande tillämpas.
Samma förfarande bör, som föreslås i samma motion, tillämpas vid den framtida fördelningen av frekvenser för digital radio. Detta ger enligt utskottets mening bäst garantier för konkurrens, mångfald och valfrihet.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande tillstånd till nya kanaler
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:K403 yrkandena 6 och 7 och med anledning av motionerna 1994/95:K417 yrkande 7 och 1994/95:K418 yrkandena 1, 2 och 4 och med avslag på motion 1994/95:Kr265 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Lokalradiolagen (mom. 4)
Birgit Friggebo (fp) och Håkan Holmberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med Såvitt avser inarbetande och slutar med yrkande 5. bort ha följande lydelse:
Regeringen anger i propositionen att syftet med den nya lagen i första hand är att få en mer överskådlig lagstiftning som kan ligga till grund för de ändrade regler som kan komma att behövas till följd av den tekniska utvecklingen. Utskottet har ingen annan uppfattning än regeringen om behovet av en mer överskådlig lagstiftning. Det är därför också enligt utskottets mening olyckligt att förslaget till radio- och TV-lag inte omfattar bestämmelserna om lokalradio. Det av regeringen anförda argumentet att resultatet av Lokal- och närradiokommitténs arbete bör avvaktas är enligt utskottets mening inte hållbart, eftersom ändringar ändå - som regeringen också föreslår - måste göras i lokalradiolagen. Utskottet delar inte heller regeringens uppfattning att lokalradiolagen bör behållas av hänsyn till den s.k. stopplagens effekt.
Med hänsyn till det anförda anser utskottet att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med ett förslag till radio- och TV-lag som omfattar också lokalradiolagens bestämmelser.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande lokalradiolagen
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:K30 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Radio- och TV-lagen och de kulturpolitiska målen (mom. 5)
Kenneth Kvist (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med Såvitt avser radio- och slutar med och 12. bort ha följande lydelse:
Verksamheten inom etermedierna är enligt utskottets mening en viktig del av det kulturpolitiska området, och utskottet anser att det hade varit lämpligt om den kulturpolitiska proposition som länge aviserats hade kunnat behandlas före förslaget till radio- och TV-lag. De kulturpolitiska målen hade då kunnat tas in i lagförslaget. Utskottet anser att dessa mål - att värna om yttrandefrihet och öppenhet, att främja mångfald, att utveckla kontakter med omvärlden, att bevara och levandegöra vårt kulturarv, att främja konstnärlig förnyelse och kvalitet, att bevaka barns och ungdomars rättigheter och intressen och utveckla ett brett deltagande - bör integreras i radio- och TV-lagen. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med ett sådant förslag.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande radio- och TV-lagen och de kulturpolitiska målen
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:K32 yrkande 1 och 1994/95:Kr265 yrkande 12 och med anledning av motion 1994/95:Kr265 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Förbud att äga fler TV-stationer (mom. 6)
Anders Björck, Jerry Martinger, Inger René och Nils Fredrik Aurelius (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med Det förbud och slutar med i denna del. bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är ett förbud mot att äga fler TV-stationer i samma spridningsområde fullt tillräckligt för att motverka tendenser till monopolsituationer. Det bör därför inte finnas något hinder mot att äga fler TV-stationer om de sänder inom olika områden. Någon anledning till återkallelse av tillstånd därför att tillståndshavaren har förvärvat mer än ett tillstånd föreligger därför inte heller.
Regeringen bör med hänsyn till det anförda återkomma till riksdagen med förslag till ändring av radio- och TV- lagen i dessa avseenden.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande förbud att äga fler TV-stationer
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:K31 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Tillståndsmyndighet (mom. 7)
Anders Björck, Jerry Martinger, Inger René och Nils Fredrik Aurelius (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med Utskottet delar och slutar med yrkande 1. bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är uppdelningen mellan regeringen och Radio- och TV-verket av befogenheten att besluta om sändningstillstånd mindre lämplig. Regeringen bör i vart fall inte vara tillståndsmyndighet för regionala och lokala TV-sändningar.
Ett nytt förslag om befogenheten att lämna sändningstillstånd bör därför läggas fram.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande tillståndsmyndighet
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:K31 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Innehållet i programutbud (mom. 9)
Anders Björck, Jerry Martinger, Inger René och Nils Fredrik Aurelius (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med I den och på s. 31 slutar med och 5. bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion 1994/96:K31 är olaga våldsskildring redan straffbelagt. Det går enligt utskottets mening inte att bortse från att rättstillämpningsproblem kan uppstå om ytterligare en bestämmelse om kriminalisering av våldsskildringar införs. Utskottet anser också att ansvaret för barns TV-tittande inte i första hand bör ankomma på staten utan bör åvila föräldrar och andra vuxna i barns närhet. Vidare bör TV-företagen ta ett ökat redaktionellt ansvar för den självsanerande verksamheten. Det är enligt utskottets mening inte förenligt med de krav publiken har rätt att ställa på såväl TV-kanaler som andra medier att dessa tar risken att utsätta barn för våldsskildringar och pornografi.
Utskottet anser inte heller att villkor bör kunna ställas upp om opartiskhet och saklighet i den utsträckning som regeringens lagförslag medger. Möjligen bör sådana villkor kunna föreskrivas i fråga om rikstäckande TV-sändningar inom public service-verksamheten. Någon anledning att föreskriva sådana villkor för regionala eller lokala TV-sändningar anser utskottet inte föreligga.
Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet förslaget om förbud mot att sända program med ingående våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller med pornografiska bilder under sådan tid och på sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn kan se programmen, om det inte av särskilda skäl ändå är försvarligt.
Vad utskottet i övrigt anfört bör ges regeringen till känna, och regeringen bör återkomma till riksdagen med de förslag som tillkännagivandet ger anledning till.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande innehållet i programutbud
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:K31 yrkandena 2, 4 och 5 dels avslår regeringens förslag till radio- och TV-lag såvitt avser 6 kap. 2 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Innehållet i programutbud (mom. 9, motiveringen)
Peter Eriksson (mp) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med I fråga om och slutar med och 5. bort ha följande lydelse:
I fråga om det föreslagna förbudet mot sändning av ingående våldsskildringar m.m. delar utskottet regeringens uppfattning att förbudet behövs. Utskottet anser också att den praxis som utbildats av Granskningsnämnden i fråga om tid och sätt för sändning bör kunna utvecklas för att i enlighet med propositionens syfte stärka skyddet för barn mot våldsskildringar.
Utskottet tillstyrker med det anförda propositionen i denna del och avstyrker motion 1995/96:K31 yrkandena 4 och 5.
9. Förbud mot åsiktsannonser (mom. 11)
Birgit Friggebo (fp), Anders Björck (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m), Håkan Holmberg (fp) och Nils Fredrik Aurelius (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med I fråga om och slutar med yrkande 3. bort ha följande lydelse:
Regeringen har som skäl för förslaget anfört att de opinionsbildare som förfogar över de största ekonomiska resurserna helt skulle dominera åsiktsreklamen. Enligt utskottets mening kan det ifrågasättas om detta räcker för att förbudet skall vara förenligt med bestämmelserna i regeringsformen.
Enligt utskottets mening utgör den föreslagna bestämmelsen om förbud mot åsiktsreklam en begränsning av yttrandefriheten i televisionen. För att en sådan bestämmelse skall vara förenlig med bestämmelserna i 2 kap. 12 och 13 §§ regeringsformen fordras att det skall föreligga särskilt viktiga skäl. Såvitt avser sändningar utanför den avgiftsfinansierade verksamheten kan enligt utskottets mening detta krav inte anses uppfyllt. Utskottet anser därutöver att det är tveksamt om den föreslagna förbudsregeln kan få den avsedda effekten. Utskottet kan också förutse svåra gränsdragningsproblem.
På grund av det anförda avstyrker utskottet, som begärs i motion 1995/96:K31, regeringens förslag i denna del.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande förbud mot åsiktsannonser
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:K31 yrkande 3 avslår regeringens förslag till radio- och TV-lag såvitt avser 6 kap. 5 §,
10. Tillåten annonsvolym m.m. (mom. 12)
Anders Björck, Jerry Martinger, Inger René och Nils Fredrik Aurelius (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med Beträffande de och slutar med 1994/95:K427. bort ha följande lydelse:
Bestämmelsen i 1 kap. 12 § andra stycket YGL har tillkommit för att hålla de s.k. public service-företagen fria från reklam men har i praktiken också kommit att tillämpas för andra fristående programföretag. Den bör därför på sikt avskaffas.
Bestämmelserna om annonsvolymen bör enligt utskottets uppfattning anpassas till vad EG:s TV-direktiv medger. De regler som gäller för reklam i lokalradio bör införas även för övriga sändningar. De reklambegränsningar som finns i gällande avtal med TV 4 motverkar enligt utskottets uppfattning sitt syfte och leder till att längre program, som långfilmer, styckas upp i mindre program. Vid omförhandlingen med TV 4 bör därför dessa begränsningar inte tas med. Vidare bör bestämmelserna för satellitsändningar ses över.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande tillåten annonsvolym m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:K31 yrkande 6, 1994/95:K403 yrkande 5 och 1994/95:K427 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. JK:s tillsynsskyldighet (mom. 13)
Anders Björck, Jerry Martinger, Inger René och Nils Fredrik Aurelius (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med Utskottet delar och slutar med avstyrker motionen. bort ha följande lydelse:
Som utskottet framhållit ovan bör ansvaret för barns TV-tittande i första hand tas av föräldrar och andra vuxna i barns närhet, och TV-bolagen bör själva ta sitt redaktionella ansvar. Ett komplement till det egna ansvarstagandet skulle enligt utskottets mening kunna vara att ett branschorgan, motsvarande Pressens opinionsnämnd, övervakar att etiska regler efterlevs. Utskottet anser det i vart fall inte rimligt att belasta JK med uppgiften att övervaka ett förbud i radio- och TV-lagen mot att sända vissa våldsskildringar m.m., och utskottet avstyrker regeringens förslag i denna del.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande JK:s tillsynsskyldighet
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:K31 yrkande 7 och med anledning av motion 1995/96:K30 yrkande 3 avslår regeringens förslag till radio- och TV-lag såvitt avser 9 kap. 1 §,
12. TV-avgiften (mom. 16)
Anders Björck, Jerry Martinger, Inger René och Nils Fredrik Aurelius (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med Kulturutskottet har och slutar med yrkande 2. bort ha följande lydelse:
Kulturutskottet har beräknat att det med den höjning av TV-avgiften som föreslås av regeringen kommer att finnas ett överskott på rundradiokontot under hela år 1997. Även om finansieringen av programföretagen inom public service- verksamheten måste ses på längre sikt än så, anser utskottet att detta förhållande understryker att någon ytterligare höjning av TV-avgiften inte bör beslutas nu.
Mot en höjning talar det förhållandet att public service-företagens uppdrag inför framtiden bör koncentreras, och att det därför finns anledning att se över systemet för avgiftsuppbörd och den nuvarande finansieringsmodellen.
Av nu angivna skäl avstyrker utskottet regeringens förslag i denna del och motion 1995/96:K32 yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande TV-avgiften
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:Kr7 yrkande 12 och med anledning av motion 1995/96:K30 yrkande 6 och med avslag på motion 1995/96:K32 yrkande 2 avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV- avgift såvitt avser 7 §,
13. TV-avgiften (mom. 16)
Birgit Friggebo (fp) och Håkan Holmberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med Kulturutskottet har och slutar med yrkande 2. bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka vad regeringen framhåller i propositionen om att TV-avgiften oavkortat skall gå till finansiering av public service- verksamheten.
Kulturutskottet har beräknat att det med den höjning av TV-avgiften som föreslås av regeringen kommer att finnas ett överskott på rundradiokontot under hela år 1997. Även om finansieringen av programföretagen inom public service- verksamheten måste ses på längre sikt än så, anser utskottet att detta förhållande understryker att någon ytterligare höjning av TV-avgiften inte bör beslutas nu.
Mot en höjning talar flera omständigheter: dels att höjningen får ett starkt genomslag i konsumentprisindex, dels att det inte är rimligt att avgiftsbetalarna nu skall ersätta den försvagning av radiofonden som statsmakterna nyligen tvingat fram, och dels att TV-avgiften inte skall finansiera annat än public service- verksamheten.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande TV-avgiften
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:K30 yrkande 6 och med anledning av motion 1995/96:Kr7 yrkande 12 och med avslag på motion 1995/96:K32 yrkande 2 avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV- avgift såvitt avser 7 §,
14. TV-avgiften (mom. 16)
Kenneth Kvist (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med Kulturutskottet har och slutar med yrkande 2. bort ha följande lydelse:
Kulturutskottet har beräknat att det med den höjning av TV-avgiften som föreslås av regeringen kommer att finnas ett överskott på rundradiokontot under hela år 1997. Ett överskott uppstår endast till följd av att programföretagen utsatts för alltför stora nedskärningskrav, och utskottet anser att medelstilldelningen bör höjas. Enligt konstitutionsutskottets mening behövs ett överskott för att säkerställa en stor mångfald och hög kvalitet i public service-verksamheten. Konstitutionsutskottet föreslår därför att avgiften höjs till 1 600 kr per år.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande TV-avgiften
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:K32 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1995/96:K30 yrkande 6 och 1995/96:Kr7 yrkande 12 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift såvitt avser 7 § med den ändringen att första stycket erhåller följande lydelse: TV-avgiften är 1 600 kronor för ett år. Den skall betalas i fyra poster om 400 kronor. ,
Särskilda yttranden
1. Tillstånd till nya kanaler (mom. 2)
Birgit Friggebo (fp), Birgitta Hambraeus (c) och Håkan Holmberg (fp) anför:
Om det inte blir möjligt att snabbt införa den digitala tekniken bör regeringen redan i höst återkomma med ett förslag om etablering av en ny markbunden reklam-TV-kanal. Eftersom frågan om digital TV är under beredning avstår vi nu från att föra fram frågan om M4 i en reservation.
2. Tillstånd till nya kanaler (mom. 2)
Kenneth Kvist (v) anför:
Jag anser att en eventuell fjärde markbaserad kanal bör ha en annan profil än de reklamfinansierade TV3 och TV 4. En fjärde kanal bör i stället ha sin tonvikt på utbildning och kunna användas för s.k. public access.
I avvaktan på den proposition som kulturministern har aviserat till hösten har jag emellertid inte något yrkande i saken.
3. Mottagning av TV-program inom Norden (mom. 19)
Anders Björck, Jerry Martinger, Inger René och Nils Fredrik Aurelius (alla m) anför:
Frågan om mottagning i de nordiska länderna av de andra nordiska ländernas TV-kanaler har länge varit föremål för överläggningar och välvilliga uttalanden. Om en lösning hade nåtts inom ramen för Nordsat-projektet hade sådan mottagning nu varit möjlig.
Regeringens förslag till lagtext
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 1 Motionerna 2 Motioner väckta med anledning av propositionen 2 Motioner väckta under allmänna motionstiden 1995 3 Utskottet 5 Propositionens huvudsakliga innehåll 5 Bakgrund 6 Yttrandefrihetsgrundlagen, m.m. 6 Europarådets konvention och EG:s TV-direktiv 6 Aktuella utredningar m.m. 8 Tillståndsskyldigheten 9 Tillståndsskyldigheten och den nya tekniken 9 Gällande ordning 9 Motion 10 Tidigare riksdagsbehandling 11 Utskottets bedömning 11 Upplåtande av ytterligare frekvensutrymme 11 Användning av ny teknik m.m. 11 Motioner 13 Utskottets bedömning 14 Lokal- och närradiofrågor 14 Motioner 14 Utskottets bedömning 15 Ny radio- och TV-lagstiftning 15 Gällande ordning 15 Propositionen 18 Motioner 20 Utskottets bedömning 21 Tillståndsmyndigheter 21 Gällande ordning 21 Propositionen 22 Motion 22 Utskottets bedömning 22 Undantag från tillståndsplikten 23 Gällande ordning 23 Propositionen 23 Motion 24 Utskottets bedömning 24 Regler om innehållet i allmänhet 25 Gällande ordning 25 Granskningsnämnden 26 EBU:s riktlinjer för våld i TV- utbudet 27 Avtalet om TV 4 27 Propositionen 27 Motion 30 Tidigare riksdagsbehandling av frågan om att reglera sammansättningen av programutbud 30 Utskottets bedömning 30 Funktionshindrades tillgång till radio- och TV-program 31 Gällande ordning 31 Avtalet om TV 4 31 Propositionen 32 Motioner 32 Tidigare riksdagsbehandling 33 Utskottets bedömning 34 Regler om reklam och annan annonsering 34 Gällande ordning 34 Europarådets konvention 34 EG:s TV-direktiv 35 Svenska bestämmelser 35 Avtalet om TV 4 37 Propositionen 37 Motioner 38 Tidigare riksdagsbehandling 39 Utskottets bedömning 40 Tillsyn m.m. 40 Gällande ordning 40 Propositionen 41 Motioner om JK:s tillsyn 41 Utskottets bedömning 42 Konsumentverkets verksamhet 42 Motion 42 Utskottets bedömning 42 Skyldighet att vidaresända vissa program i kabelnät 43 Gällande ordning 43 Propositionen 43 Motioner 44 Utskottets bedömning 44 TV-avgiften 44 Gällande ordning m.m. 44 Propositioner 45 Motioner 45 Kulturutskottets bedömning av rundradiokontot 46 Utskottets bedömning 46 Lagförslagen i övrigt 47 Övriga frågor enligt motioner från allmänna motionstiden 47 Internationellt samarbete 47 Motioner 47 Bakgrund 47 Utskottets bedömning 48 Mottagning av TV-program inom Norden 48 Motioner 48 Bakgrund 48 Förslag i proposition 1995/96:161 m.m. 49 Utskottets bedömning 50 Våldsskildringsrådets arbete 50 Etik på datanäten 51 Hemställan 52 Reservationer 55 1. Översyn av radio- och TV- lagstiftningen (mom. 1) 55 2. Tillstånd till nya kanaler (mom. 2) 55 3. Lokalradiolagen (mom. 4) 56 4. Radio- och TV-lagen och de kulturpolitiska målen (mom. 5) 56 5. Förbud att äga fler TV-stationer (mom. 6) 57 6. Tillståndsmyndighet (mom. 7) 57 7. Innehållet i programutbud (mom. 9) 57 8. Innehållet i programutbud (mom. 9, motiveringen) 58 9. Förbud mot åsiktsannonser (mom. 11) 58 10. Tillåten annonsvolym m.m. (mom. 12) 59 11. JK:s tillsynsskyldighet (mom. 13) 60 12. TV-avgiften (mom. 16) 60 13. TV-avgiften (mom. 16) 61 14. TV-avgiften (mom. 16) 61 Särskilda yttranden 62 1. Tillstånd till nya kanaler (mom. 2) 62 2. Tillstånd till nya kanaler (mom. 2) 62 3. Mottagning av TV-program inom Norden (mom. 19)62