Anf. 4 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Det var inte för inte jag kom att tänka på en tweet jag såg för en tid sedan: Sverigedemokraterna måste vara Europas mest misslyckade missnöjesparti - i nio av tio fall röstar de med etablissemanget, det vill säga den sittande regeringen.
Jag tycker att det var rätt träffande.
Vi debatterar ekonomisk politik, och ekonomisk politik handlar om vilket samhälle vi vill ha, hur vi vill leva våra liv tillsammans och hur vi vill organisera det.
Statsbudgeten visar vilket samhälle det är. Efter åtta år av högerpolitik ser vi hur högerns samhälle ser ut och att det har handlat om en enda sak oavsett problem, resultat, behov och verklighet, nämligen skattesänkningar.
Skattesänkningar är viktigast för landsbygdens utveckling, för jämställdheten, för kulturpolitiken, för jobben och för viljan att arbeta och bli frisk - det har vi fått höra under de här åtta åren.
Skattesänkningarna har gett resultat, det kan vi tydligt se. Arbetslösheten är högre nu än när regeringen tillträdde. Drygt 70 000 fler är arbetslösa, men utbetalningarna till dem är ca 13 miljarder lägre än när regeringen tillträdde. Långtidsarbetslösheten har ökat med över 100 procent, och inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män har ökat med 50 procent. Landet dras isär alltmer mellan stad och land och mellan dem som inget har och dem som har väsentligt mycket mer än de någonsin behöver. Välfärden och tryggheten urholkas på resurser, och kvinnor stressar så att de blir sjuka. Så visst har skattesänkningarna gett resultat.
Genom politiska beslut har skattesystemet delat in människor i närande eller tärande. De tärande ska straffas genom högre skatt för lika inkomst. Sjuka och arbetslösa betalar hela 900 kronor mer i skatt än en som har jobb vid en inkomst på 12 000 kronor. En pensionär betalar 300 kronor mer. Och medan bankägarna jublar över sina skattesänkningar ökar ojämlikheten mest i Sverige av alla OECD-länder. Så visst har skattesänkningarna gett resultat.
Låt oss nu se till att högerns tid är förbi, den tid då vi människor delades in i närande och tärande och girighet belönades rikligt. Låt oss i stället bygga ett samhälle på omtanke och solidaritet. Jämlika samhällen mår bättre och utvecklas bättre.
Vänsterpartiet vill skapa ett samhälle med en välfärd att lita på, ett samhälle där människor kan få både ett jobb och en bostad, ett hållbart samhälle där landsbygden utgör en viktig hörnsten.
Herr talman! Det finns jobb som utförs och som vi alla är beroende av. De binder samman våra liv med varandra, och de skapar förutsättningar för oss att leva våra liv mer fritt och tryggt om de tillförs de resurser som faktiskt krävs för att de ska bli utförda på bästa sätt. Vi påverkas alla av dem. Om de håller dålig kvalitet inskränker de våra liv, framför allt för oss kvinnor, men funkar de skapar de livsutrymme.
Sveriges framtid handlar om välfärdsjobben inom omvårdnad, omsorg, vård och utbildning. Vi vet att de arbetsuppgifterna alltid kommer att behövas. Det är inga jobb som flyttar utomlands eller hotas av internationell konkurrens. Det är hållbara framtidsjobb, och de är avgörande för samhällsutvecklingen.
Det är i de verksamheterna mycket av vår framtid ligger. Vi behöver dem när vi ska föda våra älskade barn, och våra barn behöver pedagogik, omsorg och utbildning. Vi själva kan behöva komplettera eller utbilda om oss. Vi kan bli sjuka, och en dag är vi så gamla att kroppen inte längre orkar med det dagliga och vi behöver hjälp och omsorg. Medan vi yrkesarbetar behöver andra ta hand om våra nära och kära.
Kort sagt: Välfärden är basen för allas våra liv och för vår framtid. Och det är kvinnor som arbetar i den och är mest beroende av den eftersom vi inte kommit längre än så med jämställdheten.
Det är närmast obegripligt att den ekonomiska politiken under senare år har handlat om vilka som är bäst på att sänka skatten. Vår framtid handlar inte om vem av oss som har den tjockaste plånboken privat utan om hur vi vill använda oss av våra möjligheter och skapa oss en gemensam bättre framtid. Välfärden krackelerar alltmer, och ändå har inte de stora demografiska förändringarna slagit igenom än.
När det politiska ansvaret inte tas får det konsekvenser. Det ser vi inte minst i hur antalet anställda i välfärden inte alls utvecklas i takt med befolkningsökningen. Om vi skulle ha samma personaltäthet i dag som -06 hade det varit 33 000 fler anställda i välfärden. Det jobbet får vi kvinnor nu i stället utföra obetalt eller genom att de som är kvar får stressa, springa och jäkta med hälsan som pris. Som tack för det får de av regeringen en sjukförsäkring som inte går att lita på.
Låt oss i stället för att ha en skendebatt om höjd skatt på snus som räddning för välfärdens underfinansiering inse att om vi menar allvar med att förstärka kvaliteten och bygga ut välfärden kommer det att kosta betydligt mer än så. Enligt Konjunkturinstitutet behövs det ca 60 miljarder de närmaste åren för att klara dagens kvalitet - och den är vi väl ändå inte nöjda med? Det dubbla behövs om vi också ska klara överskottsmålet.
Vänsterpartiet föreslår den största förstärkningen av resurser till välfärden så att det på allvar ska bli skillnad i arbetsvillkor och i kvinnors liv. Vi föreslår minskade barngruppsstorlekar i förskola och på fritis, betydligt fler anställda i äldreomsorg och sjukvård, resurser till trygga förlossningar och till ökad lärartäthet i skolan. Visst kostar det, men det kostar ännu mer att låta bli. Det är dags för en mer rättvis fördelning av resurserna som finns här i landet, inte minst är det dags för oss kvinnor att få vår del.
Jag menar att vi måste få en ekonomisk politik som ser bortom rädslor för skattehöjningar, och jag går så långt att jag menar att vi är skyldiga att göra det för dagens generation, för oss kvinnor och för kommande generationer kvinnor.
Vår framtid är nu. Kvinnor bär vår välfärd på sina axlar, antingen som avlönad arbetskraft eller som oavlönad på sin fritid eller både och. Låt oss se till att välfärdsjobben hädanefter får den status och den tyngd de faktiskt förtjänar och att de blir yrken där arbetsvillkoren är de bästa och inflytandet är stort. Men då måste det till förändringar. Inte minst måste vinstintresset bort ur välfärden.
Det är inte rimligt att riskkapitalister ropar halleluja det första de gör varje morgon när de glatt svingar benen över sängkanten. Ytterligare en dag väntar då de kan plocka ut stora privata vinster ur den skattefinansierade välfärden.
Det är riskkapitalbolag, holdingbolag, skatteplanering, skatteflykt, räntesnurror, ränteavdrag, vinster, uppköp, försäkringar mot skolnedläggningar, konkurser och företag som inte betalar avtalsenliga löner, inte gör pensionsinbetalningar eller betalar moms och skatter. Det är fiffel och bedrägerier. Så ser svensk välfärd ut 2014.
Det är klart att riskkapitalisterna jublar. Ingen annanstans kan de få sin verksamhet betald med skattebetalarnas pengar. Det är vi som betalar deras vinster, konsumtion, produktion, löner, lokaler, reklam och uppköp. Det återstår bara att sälja i rätt läge. Då är högsta vinsten nådd.
Kopplingarna mellan politiken och männen i de vinstdrivande privata så kallade välfärdsbolagen är täta. Den beryktade Hälsans Förskola, eller knäckebrödets förskola, drivs av en ledande folkpartist som tyckte att det var bättre att hans och hans hustrus plånbok blev tjockare än att barnen fick näringsrik mat - knäckebröd var den smaskiga lösningen.
I Attendo finns Henrik Borelius, som tjänar storkovan på underbemannade äldreboenden och som är välfärdsrådgivare till statsminister Fredrik Reinfeldt. Dessutom är han bror till en före detta moderat minister.
Exemplen kan mångfaldigas. Alla sjunger de den så kallade valfrihetens lov medan deras egen plånbok blir allt tjockare.
Detta är ett politiskt ansvar. Högern har lagt fram förslag till tvingande lagstiftningar och bidrag som lockelse till kommuner som privatiserar. Nästa steg för regeringen och Sverigedemokraterna är att tvångsprivatisera hemtjänsten i alla landets kommuner
Jag tycker att vi borde göra annorlunda. Det går att bygga en välfärd med omtanke och solidaritet som grund. Det finns starkt stöd för en sådan politik. För de flesta väljare framstår det faktiskt som naturligt att man inte ska leka affär i välfärden. Det är människans behov som ska styra och inte vinstintresset och marknadsmodeller som ska stå i centrum.
Vänsterpartiets modell för att få bort vinsterna ur välfärden är väl genomarbetad. De som driver privata välfärdsföretag kan göra det, om de ombildas till icke vinstdrivande bolag, där de förbinder sig att återinvestera vinsten, inte skattefiffla eller ha skyhöga styrelsearvoden etcetera. För den som är genuint intresserad av mormors hemtjänst eller barnens utbildning borde det inte vara ett problem. De som är där för egen vinnings skull ser nog problem med att inte få sko sig och lämnar nog verksamheten, och det ska de.
Herr talman! För Vänsterpartiet är full sysselsättning målet med den ekonomiska politiken. För att nå det behövs en rad insatser.
Först och främst behöver det nuvarande finanspolitiska ramverket anpassas till dagens stora samhällsproblem, nämligen massarbetslösheten och klimatproblemen. Såväl finanspolitiken som penningpolitiken ska ha sysselsättningsmål.
Det finns ett tydligt samband mellan investeringsnivåer och arbetslöshet. Investeringarna måste därför öka. Då behöver överskottsmålet ändras till ett mål om budget i balans över en konjunkturcykel. Det är inte rimligt att spara när vi har stora eftersatta behov och massarbetslöshet.
Vi behöver bygga bort bostadsbristen. Unga ska inte tvingas bo på soffor eller i garderober. Det hör inte ett modernt välfärdssamhälle till. Vi ska kunna flytta dit där jobben finns, och företag ska kunna rekrytera arbetskraft. Låt oss därför se till att införa statliga investeringsstöd till byggande av energieffektiva hyresrätter till rimliga hyror.
Vi vill införa upprustningsstöd för miljonprogrammen och för våra välfärdslokaler, som skolor och äldreboenden. Det behövs, och det ger nya jobb. Vi vill öka investeringarna i banunderhåll, så att vi får tåg som går och kommer fram i tid. Vi vill investera i nya spår, så att tågen slipper stå i kö, på samma spår, i långa led. Man ska faktiskt kunna ta tåget i stället för bilen. Det är klimatsmart och ger nya jobb.
Vi behöver investera i en ökad inhemsk livsmedelsproduktion, i energiomställning och i de gröna näringarna. Det ger landsbygden en bättre framtid, och det ger nya jobb.
Investera i utbildning och i fler anställda i sjuk- och förlossningsvården! Sjuka ska inte behöva ligga i korridorer. Kvinnor ska inte behöva vända i dörren till förlossningen eller tvingas hem samma dag de fött. Äldre ska kunna känna sig trygga med att de får den tid de behöver med en personal som inte behöver stressa. Alla barn ska kunna bli sedda och bekräftade i förskola, fritis och skola och få det bästa stöd som kan ges för deras egen utveckling. Det ger många nya jobb, och det ger bättre kvalitet.
Herr talman! Vi vill bygga ett samhälle som ger ökad frihet och trygghet för var och en av oss. Framför allt blir det ett samhälle där kvinnors ekonomi och livsvillkor kraftigt förbättras. Det är ett samhälle där jämlikheten ökar och där bristande tillgänglighet ses som diskriminering och blir den demokratifråga som den faktiskt är. Solidaritet och omtanke styr utvecklingen, inte girighet. Det är det valet handlar om.
Därmed yrkar jag bifall till vår reservation nr 4 i FiU20.
Jag vill också passa på att önska finansutskottet, talmannens kansli, talmannen, finansministern och alla en trevlig sommar. Sedan kommer jag nämligen att bli så engagerad i replikerna att jag kommer att glömma bort det.