Reformerad beskattning av bostäder

Anf. 51 Fredrik Olovsson (S)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationen. I Djursholm, Vellinge, Danderyd och andra välbeställda områden kan man se nyåret an med tillförsikt. Den borgerliga regeringens politik är jackpott för dem som har det bäst ställt i Sverige. Efter tolvslaget på nyårsafton kommer skattesänkningarna att regna över dem som är förmögna, personer med lyxvillor och höginkomsttagare. Samtidigt dras livremmen åt för sjuka, pensionärer och deltidsarbetslösa. Det är en hård politik som riksdagen ska rösta igenom före jul. Man kan till och med använda statsministerns eget uttryck från SVT:s Aktuellt: Regeringens politik är brutal. En del av alla nya orättvisor beror på förändringarna av fastighetsskatten. Skatten sänks mycket kraftigt för dem som bor i de största och lyxigaste villorna i de rikaste villaförorterna kring våra storstäder. På gräddhyllorna är det inte ovanligt att man får 40 000-50 000 kronor i sänkt fastighetsskatt årligen. Samtidigt får andra vara beredda att betala mer för att finansiera guldregnet. Fastighetsskatten har inte varit den mest populära skatten i Sverige. Vi socialdemokrater har vid flera tillfällen ändrat i systemet för att komma till rätta med olika problem som framför allt har följt av kraftigt stigande fastighetsvärden. Om vi hade fått en möjlighet att fortsätta styra Sverige hade vi, precis som vi lovade före valet, genomfört en större skatteöversyn där även förändringar av fastighetsskatten hade varit en viktig del. Däremot har vi inte förespeglat någon att skatten skulle avskaffas. Fastighetsskatten är fortsatt en viktig del av finansieringen av välfärden. Fastighetsskatten är, rätt utformad, ett instrument för en rättvis och modern fördelningspolitik. Men även om vi socialdemokrater inte förespeglat någon att fastighetsskatten skulle avvecklas var det ju andra som gjorde just det, med Kristdemokraterna i spetsen. Före valet fick vi veta att fastighetsskatten skulle avvecklas av en borgerlig regering. Men nu blir det inte riktigt så. Trots vallöftet blir fastighetsskatten i praktiken kvar. Regeringen försöker visserligen döpa om den till kommunal avgift, men enligt alla seriösa bedömare är det fortfarande i allt väsentligt en statlig fastighetsskatt. Löftet bryts. Skatten blir inte bara kvar. Den blir dessutom högre än utlovat. Taket för skatten blir inte 2 700 kronor om året, som Kristdemokraterna lovat, eller 4 500, som andra partier hävdade före valet. I stället landar man på 6 000 kronor, mer än dubbelt så mycket som Kristdemokraterna gick till val på. Så löftet bryts. Reavinstskatten höjs - den skatt som Moderaterna före valet kallade konfiskatorisk eftersom den riskerade att beskatta inflation snarare än reella vinster, framför allt för dem som haft en bostad länge och där värdestegringen inte har varit så kraftig. Den "konfiskatoriska" skatten ska man nu höja. Dessutom införs en ny skatt, i praktiken en flyttskatt, på de uppskov som man kan få på reavinster om man köper en ny bostad. Skatten motsvarar en avdragsgill ränta på 3,3 procent. Var det någon i den här kammaren, eller möjligen utanför, som hörde talas om det här före valet? Jag tror inte det, för man sade ingenting om det. Därutöver försvinner begränsningsregeln. Den regel som säger att ingen ska behöva betala mer än 4 procent av sin inkomst i fastighetsskatt avskaffas. Skyddet för låginkomsttagarna tas bort. Utskottets majoritet påstår att en variant av begränsningsregeln ska införas senare, men det återstår att se. Enligt det som hittills sagts om begränsningsregeln kommer de med de lägsta inkomsterna att få en höjning av fastighetsskatten. Detsamma gäller för drygt 200 000 fastighetsägare som nästa år, enligt SCB, får en högre fastighetsskatt jämfört med i år. Det är naturligtvis inte de med stora lyxvillor på våra gräddhyllor, nej, det är de som har alldeles vanliga och normala villor som drabbas av höjningen. Herr talman! När regeringen och den borgerliga majoriteten nu förändrar fastighetsbeskattningen är det återigen en rejäl omfördelning av resurser som sker. Enligt en rapport från riksdagens utredningstjänst får den tiondel av befolkningen som har högst inkomster nästan 30 procent av skattesänkningen. Återigen är det de grupper som har det bäst som vinner. Samma undersökning från riksdagens utredningstjänst visar på en snedfördelning mellan åldersgrupper. Och det är landets pensionärer som är de stora förlorarna på förändringen. Att regeringen återigen driver igenom skatteförslag som slår mot de äldre är anmärkningsvärt. Det finns förstås flera skäl till att det blir så fördelningspolitiskt snett. Det viktigaste är att vilket värde en fastighet har spelar allt mindre roll för beskattningen. En herrgårdsliknande lyxvilla får sänkt skatt, medan vanliga hus ofta får oförändrade villkor eller rena höjningar. Den nya avgiften för bostadsrätter blir 1 200 kronor per lägenhet, oavsett om det är en liten tvåa i Söderhamn eller en sjurumsvåning för 15 miljoner på Strandvägen i Stockholm. Det innebär att fastighetsskatten närmast blir regressiv, alltså ju högre värde fastigheten representerar, desto lägre blir skattesatsen. Det borgerliga förslaget har en lång rad andra negativa effekter som heller inte är särskilt väl analyserade. En av dem följer av den nya flyttskatten. Det är i praktiken en skatt på förändring. Den familj som har växt, som har fått barn och behöver bo lite större, får högre skatt på grund av flytten. Den som får ett jobb på en annan ort och måste flytta dit får en högre skatt för att man flyttar. De pensionärer som vill byta sin villa mot en bostad som kanske passar bättre på ålderns höst får högre skatt om de flyttar än om de bor kvar, även om det gamla och det nya boendet kostar precis lika mycket. Jag har svårt att tro att skatt på växande familjer, på människor som flyttar till nya jobb eller äldre som själva tar ansvar för att klara sig i ett bättre boende när de blir äldre, i grunden är särskilt bra för Sverige. Vad som verkligen är häpnadsväckande är att regeringen inför flyttskatten retroaktivt. Människor har inte haft en chans att anpassa sig till de nya reglerna. Man fattade beslut, kanske för flera år sedan, som regeringen nu helt ändrar förutsättningarna för. Och de borgerliga politiker som är ansvariga för det här sade alltså inte ett ord före valet om att det var så här det skulle bli. Jag är övertygad om att många människor fortfarande i dag, nu när vi debatterar den här frågan, inte har en aning om vad det är som ni kommer att införa. Dessutom, herr talman, blir det så absurt att den som väljer att ta med sig sitt uppskov utomlands, som köper ett hus i Toscana eller på spanska solkusten, slipper den nya flyttskatten. De som har fastigheter utomlands är för övrigt de enda som verkligen får fastighetsskatten avskaffad. Den svenska skatten på utländska privatbostäder avskaffas helt. Där handlar det inte bara om att döpa om den, utan den försvinner på riktigt. När det nu också visar sig att man slipper flyttskatt om man väljer att köpa en fastighet i ett annat land undrar jag faktiskt hur den borgerliga majoriteten tänker. Flyttar man till Södertälje, Sundbyberg eller Sundsvall får man betala flyttskatt. Men köper man fastighet i södra Spanien är det skattefritt. Har man sommarstuga i Dalarna, Sörmland eller Halland får man betala fastighetsskatt. Skaffar man sig den vid Medelhavet, ja, då är den fri från svensk fastighetsskatt. Däremot kan man få avdrag för hushållsnära tjänster i sin utländska fastighet. Regeringen ger klartecken för sänkt skatt i Sverige om man hyr en kock till grillpartyt i det snart skattefria huset på Rivieran. Den borgerliga politiken är inte alltid logisk, men den är i alla fall konsekvent när det gäller att gynna de grupper som har det bäst i vårt samhälle. Jag känner också en stor oro för vad det här systemet kommer att innebära långsiktigt för landets kommuner och därmed även för välfärden runt om i Sverige. Den skatteväxling som nu genomförs, där pengar från fastighetsskatten överförs till kommunerna men där statsbidragen sänks lika mycket, ger upphov till många frågor. Regeringen vet inte hur det här kommer att slå i de enskilda kommunerna åren framöver. Regeringen har redan tidigare genomfört förändringar av utjämningen mellan kommuner som skärper de regionala skillnaderna. Jag befarar att också det här förslaget kommer att innebära ökade klyftor mellan kommuner som har hög skattekraft och de som har låg - eller mellan rika och fattiga för att använda ett mer begripligt språk. Regeringen har inte presenterat några beräkningar som visar hur utfallet blir kommunerna emellan. Jag misstänker att det beror på att man inte har något intresse av att visa upp att politiken leder till nya klyftor och orättvisor. Herr talman! Jag redovisade tidigare hur vi socialdemokrater ser på fastighetsskatten, att den är fortsatt viktig för att finansiera välfärden och att den kan vara ett bra fördelningspolitiskt verktyg. Men vi skulle ha haft och har andra principer för hur ett nytt system ska se ut, ett annat än det som regeringen har presenterat. Vi vill att systemet ska vara mer förutsägbart. Det innebär att vi inte vill se att nya skatter införs retroaktivt på det sätt som regeringen nu gör. Vi vill att systemet ska vara rimligt, så att människor med låga och normala inkomster inte behöver betala så mycket i skatt. Nu tas begränsningsregeln som skyddar låginkomsttagarna bort. Vi vill att det ska vara skillnad på beskattningen mellan lyxvillor och småhus, mellan slott och koja. Den som har stora och dyra hus borde betala mer i skatt än den som har en vanlig villa. Den som har ett lägre taxeringsvärde borde betala mindre än den som har ett högre. Nu blir det inte så. I stället får vi en borgerlig politik, men inte den som man gav sken av före valet. De borgerliga partierna bryter sina vallöften - skatten blir kvar, och den blir högre än utlovat. Trots talet om att ingen ska förlora får många med vanliga normala hus höjd skatt nästa år jämfört med i år, men det blir kraftiga sänkningar för lyxvillorna på gräddhyllan. Den nya flyttskatten, som man inte sade någonting om före valet, kommer att drabba människor orättvist. Inte minst många äldre får högre skatt om de skaffar sig ett boende som passar bättre inför åldrandet. Många som bor i bostadsrätt drabbas av det nya systemet. HSB har räknat på hur regeringens förslag slår mot dem som bor i HSB-föreningar i Stockholm och kommit fram till att det handlar om höjningar med ett par tusen kronor. Regeringen gör ingen analys av politikens konsekvenser för olika upplåtelseformer. Det kan man förstå, för regeringens misshandel av hyresrätten fortsätter. Enligt en undersökning som gjorts vid KTH, Kungl. Tekniska högskolan, får hyresgäster en månadskostnad som är 2 000 kronor högre än egnahemsägare och bostadsrättshavare vid jämförbar standard. Herr talman! Ökade klyftor mellan boende i hyresrätt och egnahemsägare, ökade klyftor mellan kommuner och regioner, ökade klyftor mellan äldre och yrkesverksamma, ökade klyftor mellan dem som har det bra och dem som har svårare ekonomiska förutsättningar är konsekvenserna av den brutala politik som ska röstas igenom här i riksdagen. De tre tiondelar av befolkningen som har högst inkomster får över 70 procent av inkomstförstärkningarna i årets budget. Och trots att det går bra för Sverige får de 40 procent av befolkningen som har lägst inkomster försämrade eller oförändrade villkor. Utan minsta hänsyn till dem som har det sämst i samhället drivs förändringarna igenom. Jag tycker att det finns en bättre väg för Sverige, för vi har råd med rättvisa. (Applåder)

Anf. 52 Marie Engström (V)

Herr talman! Nu är vi äntligen här och ska debattera förslaget om en ändring av fastighetsskatten. Vänsterpartiet tycker att fastigheter är en tillgång som ska beskattas. Det är en stabil och viktig skattebas. Under årens lopp har det uppstått problem i attraktiva områden. Vi menar att fastighetsskatten inte får ge upphov till orimliga effekter. Vi har varit med om att införa en begränsningsregel och en dämpningsregel. Såsom regelverket såg ut innan den nya regeringen tog över tycker vi att fastighetsskattesystemet fungerade ganska bra i det här landet. Vi fick rapporter om hur begränsningsregeln fördelningspolitiskt faktiskt hade haft en bra verkan. Då den nya regeringen tog vid hade vi lagt fram förslag om att utöka begränsningsregeln till att också omfatta högre taxeringsvärden för att på så sätt kunna fånga upp människor som har lägre inkomster men som hade oturen att bo i områden där taxeringsvärdena hade skjutit i höjden. Vi kan naturligtvis också tänka oss att ställa oss bakom en översyn av fastighetsskatten, precis som andra i oppositionen har sagt. Vi är öppna för att diskutera andra lösningar. Men vi tror också att det är viktigt att ställa det system som en gång har varit mot andra lösningar för att på det sättet komma fram till ett system som upplevs som rättvist, förutsägbart och rimligt för dem som ska betala skatten. I detta betänkande, Reformerad beskattning av bostäder , som bygger på propositionen Avskaffad statlig fastighetsskatt , skriver majoriteten "att det inte råder någon tvekan om att fastighetsavgiften i rättslig mening är en skatt". Samma bedömning gör Lagrådet och många andra remissinstanser. Därför tycker jag att det är helt obegripligt att alliansen ändå kallar skatten för en kommunal fastighetsavgift. Det är ganska intressant att läsa varför man vill göra det. Motivet är att "detta klargör skillnaden mot den nuvarande starkt kritiserade fastighetsskatten" skriver man i betänkandet. Jag läste om en undersökning i tidningen Vi i villa. Där står det att det bara är en av fyra som tycker att de nya reglerna är bättre än de gamla. Det var alltså inte så stor idé att kalla det för någonting nytt. Det var ändå inte bättre. Det finns en gemensam reservation från s, v och mp i detta betänkande. Där står det bland annat att Vänsterpartiet avvisar regeringens förslag. Vi gör det av många olika skäl. Det kanske starkaste skälet är att omläggningen gynnar de mest välbeställda. Det handlar i vissa fall om skattesänkningar på 40 000-50 000 kronor på ett bräde. Det finns också en stor risk, eller en stor möjlighet - så kanske alliansen ser på det - att det faktiskt är människor med vanliga inkomster som bor i vanliga villor som får vara med och betala denna omläggning och denna stora skattesänkning som i första hand kommer höginkomsttagare och människor som bor i attraktiva områden till del. Det är också svårt att få en klar bild av vad detta kommer att betyda för kommunerna. Kommer det att öka skillnaderna mellan fattiga och rika kommuner - antalet bostäder och utvecklingen av taxeringsvärdena? Detta blir kanske avgörande för vilka som blir vinnare och förlorare. Men när jag läser betänkandet noterar jag att utskottsmajoriteten egentligen inte vet. Man lämnar frågan öppen. Jag har läst ett kapitel i propositionen som heter Fördelningspolitiska och regionalpolitiska effekter. Där har ni från majoritetens sida ritat fina staplar. När det gäller inkomster drar ni slutsatsen att de flesta hushåll tjänar på omläggningen men att decil 10 förlorar på den. När det gäller den regionala fördelningen drar ni slutsatsen att fördelningseffekterna i stort sett är neutrala mellan regionerna. Jag tycker att detta är märkliga slutsatser. Jag tittade lite extra på detta. Då visade det sig att ni inte gör någon jämförelse med de regler som fanns innan ni tillträdde, utan ni jämför de regler som ni har infört för innevarande år med de regler som finns i detta betänkande. Då kanske det får lite annorlunda effekter. Men det är väl en jämförelse med omläggningen av hela er fastighetsskattepolitik som ska göras? Om man frågar riksdagens utredningstjänst hur det ser ut om man gör den jämförelsen visar det sig att i stort sett alla regioner i Sverige utom Stockholmsregionen får betala en större andel av fastighetsavgiften efter er omläggning jämfört med hur det var tidigare. Det är väl det som är den intressanta effekten av era förslag. Sedan har vi hört från Fredrik Olovsson tidigare vilka fördelningspolitiska effekter som omläggningen fick. Någonstans får jag nästan en déjà vu-upplevelse. Jag tror att det var i förra veckan som jag stod här i talarstolen och talade om de fördelningspolitiska och andra jämförelser som ni gör i era material. Ni lyckas alltid på något sätt fixa till dem så att de passar era syften. Jag tycker att det är väldigt tråkigt. Vi får i senare replikskiften höra hur ni försvarar den typ av underlag som ni lämnar. Jag har i betänkandet läst kritik som ni riktar mot den tidigare fastighetsbeskattningen. Ni menar att den var svår att förutse, att man inte beaktade principen att skatt ska betalas efter bärkraft och att det fanns för mycket specialregler. Men hur blir det nu då? Nu tar ni bort begränsningsregeln. Det var en regel som beaktade skatt efter bärkraft. Nu slopar ni dämpningsregeln. Det betyder att höjda taxeringsvärden i ett slag får fullt genomslag. Obebyggd tomtmark och arrendetomter har ett annat regelsystem än det som ni genomför nu. Vi i skatteutskottet har fått brev från upprörda medborgare, fastighetsägare, som undrar varför det är på detta sätt? Då skriver utskottsmajoriteten bara att man följer frågan. Det är ju ett bra svar. Ni inför nya regler, till exempel räntebeläggning av uppskoven, och ni höjer reavinstskatten. Och ni klagar på det system som vi hade tidigare. Jag tycker att ni har krånglat till detta ordentligt. Ni har ett svåröverskådligt system eftersom ni kör med två parallella system. Ni får det att låta som att alla ska betala en viss summa. Men så är det inte. Det är parallella system. Det är det som ger dessa problem. Herr talman! Min talartid är nästan slut. Jag hade en hel del annat att säga också. Men jag har möjlighet att återkomma i replikskiften med alliansens företrädare. Jag skulle vilja stryka under en sak som vi ska debattera senare i dag, och det gäller borttagande av förmögenhetsskatten. Dessa två åtgärder tillsammans - förändringen av fastighetsskatten och borttagandet av förmögenhetsskatten - förstärker den felaktiga fördelningsprofil som ni hittills har lyckats med. I det avseendet tror jag att dessa förslag är de allra sämsta. Jag yrkar bifall till reservationen.

Helena Leander (Mp)

Anf. 53 Helena Leander (Mp)

Herr talman! När vi hade ett seminarium i skatteutskottet med skatteforskare för ett tag sedan var de deltagande forskarna ganska överens om att fastighetsskatten egentligen är en rätt så bra skatt. Det är en stabil skattebas, och skatten har inte några större snedvridande effekter. Men de var också överens om att allmänheten inte uppfattar den så. Tvärtom är fastighetsskatten en av de absolut mest impopulära skatterna vi har. Forskarna spekulerade lite grann i om det beror på att fastighetsskatten är mycket mer synlig än många av de andra skatter som vi betalar antingen indirekt via de varor vi köper eller som våra arbetsgivare betalar åt oss. Och kanske är det så. Då står vi som politiker inför ett svårt pedagogiskt problem: att våga stå upp för de skatter som kanske inte är så populära alla gånger men som faktiskt ändå är bättre än dem som kanske syns mindre. Då skulle man kanske kunna göra någonting åt just dem som är mer skadliga. Samtidigt ska vi inte blunda för att det finns problem med fastighetsskatten. En del brukar ta upp det här med att det är en skatt på vinster som man ännu inte har realiserat. Men det blir egentligen i första hand ett problem om man inte kan förutse skatten och inte kan ta med den i sina boendekalkyler. Det är kanske det stora problemet; fastighetsskatten har inte varit så förutsägbar som man skulle önska. Man kanske har bott länge i ett område, och plötsligt har många flyttat dit. Området har blivit mer attraktivt, och fastighetsvärdena har rusat i höjden. Då står man plötsligt där med en fastighetsskatt som var mycket högre än vad man hade räknat med. För att de här människorna inte skulle behöva flytta från sina hem på grund av fastighetsskatten införde den förra majoriteten en begränsningsregel, så att man inte skulle behöva betala mer än 4 procent av sina inkomster i fastighetsskatt givet någorlunda normala inkomster och någorlunda normala hus. Men den här begränsningsregeln var förstås ingen tröst för de människor som köpte exklusiva bostäder i exklusiva områden. Därför lovade regeringen att helt avskaffa den statliga fastighetsskatten och ersätta den med en låg kommunal avgift. Det visade sig dock vara lite svårare än man hade tänkt, så efter mycket dribblande kom man till slut fram till en reformering som inte har så väldigt mycket mer med vallöftet att göra än terminologin. Det så kallade avskaffandet av den kommunala fastighetsskatten handlar snarare om ett omdöpande till fastighetsavgift - kommunal, dessutom - trots att alla egentligen är medvetna om att detta är en skatt, precis som tidigare, och dessutom inte ens kommunal. Kommunerna får visserligen pengarna, men de har ingen möjlighet att påverka vare sig nivån på eller utformningen av skatten. Att läsa regeringens motivering där man väljer att använda språket på det här lite nydanande sättet är faktiskt riktigt roande, så jag tänkte underhålla er med lite högläsning. Bland annat skriver regeringen så här: Det är en i och för sig naturlig utgångspunkt att en avgift som i statsrättslig mening utgör en skatt också benämns som en sådan. Valet av benämning på en avgift saknar dock betydelse för den statsrättsliga innebörden. Den kommunala fastighetsavgiften måste därför inte med nödvändighet benämnas skatt även om den bedöms vara en sådan i statsrättsligt hänseende. Det är fullt möjligt att benämna den avgift. Och det är förstås helt korrekt. Så länge vi är överens om att det är en skatt kan vi ju egentligen kalla den vad som helst. Varför inte pepparkaka, så här i juletider? Då skulle regeringen dessutom kunna ståta med att den nu kommer med pepparkakor till alla bostadsägare! Anledningen till att man ändå väljer att kalla skatten för avgift har Marie Engström redan redogjort tydligt för. Man vill distansera sig från den tidigare fastighetsskatten, som inte var så populär. Genom att döpa om den hoppas regeringen att folk tror att den är någonting helt annat och börjar tycka om den i stället. Men nu tror jag inte att folk är riktigt så lättlurade. Det vore förstås hemskt oärligt av mig att påstå att det är precis samma system som tidigare, bara med ett nytt namn. Den stora skillnaden är att man nu inför ett tak för hur mycket man ska behöva betala i fastighetsskatt. För småhus är taket 6 000 kronor om året och för flerbostadshus 1 200 kronor per bostadslägenhet. För de bostäder som inte kommer upp i de här nivåerna gäller däremot det gamla taxeringssystemet. Den nya fastighetsavgiften är därför egentligen inte någon generell lösning på problemet, utan en skräddarsydd lösning för framför allt dem med de dyra villorna. För till exempel glesbygdsbor med lågt värderade hus är det här egentligen inte till någon hjälp. För många bostadsrättsägare är det också de tidigare reglerna som gäller. Den som däremot bor i de dyra villorna kan få sin skatt sänkt med många sköna tusenlappar, eller rentutav med tiotusenlappar om det funnes. Men i regeringens fördelningsanalys trollar man bort de här effekterna så behändigt, eftersom man inte jämför med de regler som gällde före regeringsskiftet utan med de regler som gällde vid det här årets början, då man redan hade infört begränsningen av markvärdet. Det är förstås också en intressant jämförelse. Nu avvisar man däremot bestämt alla påståenden från Villaägarna med flera om att 220 000 småhusägare får betala höjd skatt nu och säger: Ja, men det är jämfört med i år; man måste jämföra med innan regeringsskiftet! Då kan det vara lite klädsamt att räkna så själv också. Jämför man med de regler som gällde före regeringsskiftet ser man att omläggningen av fastighetsskatten precis som regeringens övriga skattepolitik är en satsning på de välbeställda. Den tiondel av befolkningen som tjänar mest får mer än en fjärdedel av skattesänkningen. De regionala effekterna är ännu mer slående. I den kommungrupp som Sveriges Kommuner och Landsting kallar förortskommuner får man över 2 000 kronor i sänkt skatt, medan ingen annan kommungrupp når upp ens till över en tusenlapp. I glesbygdskommunerna handlar det om 320 kronor. Kommungruppen förortskommuner kanske leder tankarna till miljonprogramsförorter. Men det är inte riktigt fallet. Visserligen samsas såväl Danderyd som Botkyrka i den här gruppen, men utifrån min begränsade uppländska horisont tycks ändå de välbärgade kommunerna vara i majoritet. Min inte alltför kvalificerade gissning är att de boende i Danderyd tjänar mer på det här än de boende i Botkyrka. Skulle vi ha beräkningar på kommunnivå skulle vi nog få se ännu tydligare skillnader. Det finns alltså uppenbara brister med regeringens förslag till omläggning av fastighetsskatten, och då har jag inte ens gått in på de förändringar av reavinstskatten och uppskovssystemet som tidigare talare har pratat om. Jag tänkte faktiskt inte heller gå in mer på dem, utan jag konstaterar helt enkelt att det kanske hade varit klokt att utreda först och lova sedan. Att utreda, hur tråkigt det än låter, tror jag är vad regeringen behöver göra nu. Regeringen bör erkänna att det här systemet kanske inte blev helt lyckat i alla sina delar och fundera på hur man skulle kunna få fram en fastighetsbeskattning som tar vara på de fördelar som fastigheter ändå har som skattebas - inte minst fördelningspolitiska - men utan att dras med den oförutsägbarhet som det nuvarande systemet har. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till reservationen.

Anf. 54 Fredrik Schulte (M)

Herr talman! Få saker betyder så mycket för oss människor som vårt hem. När den tidigare socialdemokratiska statsministern Per Albin Hansson började bygga folkhemmet var en viktig utgångspunkt att alla skulle ha en bostad. Men bostaden skulle också fyllas med ett innehåll. I hemmet träffas familjen då som nu i tv-soffan eller vid köksbordet för att prata om vad man har gjort under dagen, prata om vad som har hänt på jobbet, vad som har inträffat i skolan och alla de upplevelser som man där har tagit del av. Man pratar också om framtiden: Vart ska familjen åka i väg på semester? Vilken gymnasieskola ska den äldste sonen i familjen välja? Ska mamma ta det där nya jobbet? Hemmet har också varit en plats bara för en själv och ens nära och kära. Det har varit en plats som har varit fredad från alla sociala normer och konventioner som finns ute i samhället och de tvång som man annars behöver leva under. Hemmet har varit en av våra viktigaste och mest centrala platser. Mitt hem är min borg! Det är någonting som vi tycker är viktigt och som vi vill försvara och slå vakt om. Alla människor ska få bo i sitt eget hem. Men under flera år nu har vi kunnat se en utveckling där fastighetsskatten når orimliga nivåer, där människor på ett oacceptabelt sätt får just den här tryggheten i hemmet hotad. Det finns en rädsla att behöva lämna sitt hem, som man kanske har ägnat ett helt liv åt att bona om. Det är ett hem som är fyllt av minnen - ett hem som man kanske till och med har byggt med sina egna händer. Allt detta har man upplevt en ökad rädsla för att behöva lämna. Det har blivit en realitet för människor att bli av med sina hem. Man har varit på väg att riva upp folkhemmet och tvinga människor att flytta från sin bostad - från tryggheten, från de trygga diskussionerna vid köksbordet som man känner sig hemma vid och från den trygga zonen som har varit ens egen. Den frustration och den ilska som den här omoraliska och illegitima skatten har byggt upp under de senaste åren saknar motstycke. Ingen skatt är eller har någonsin varit så impopulär bland svenska folket. Trots det har Socialdemokraterna under tolv års tid stått vid sidan av och inte gjort någonting. Nu gör vi äntligen upp med fastighetsskatten. Nu blir vi av med den. Det här är ett arbete som vi har genomfört i två steg. Vi började förra året med en sänkning med ungefär 8 miljarder, främst för dem som har varit värst drabbade av fastighetsskatten. Nu tar vi steget ut. Vi inför en begränsning om 6 000 kronor per villa eller radhus och en begränsning på 1 200 kronor för bostadsrätter och hyresrätter. Sedan ska också påpekas att vad gäller bostadsrätter och hyresrätter är det en siffra som gäller för hela fastighetsbeståndet. Det innebär att om det till exempel finns 50 lägenheter i en bostadsrättsförening blir det 50 gånger 1 200 kronor. Sedan fördelas kostnaden självklart olika beroende på ägarandelarna i fastigheten. Fredrik Olovsson har inte riktigt förstått det där. En femma kommer fortfarande att kosta mer än en etta. På så sätt får vi i alla fall merparten av den här reformen finansierad. Beträffande den resterande delen har vi diskuterat hur vi ska göra. Initialt före valet flaggade vi för att vi skulle höja reavinstbeskattningen med 50 procent. Det har vi nu reviderat och föreslår i stället en ganska blygsam 2 procents nominell ökning av reavinsten. Vi inför ett tak på uppskovet om 1,6 miljoner och också en räntebeläggning på uppskovet som lyckligtvis, Fredrik Olovsson, kommer att betalas även av dem som flyttar till ett annat EES-land. Du kan slå upp s. 18 tredje stycket i utskottsbetänkandet. Det blir lättare i debatter om man läser betänkandena. Orsaken till att vi gör det är att skattekrediter, uppskov, inte tillhör framtiden i en globaliserad värld där det blir allt lättare att skatteplanera bort detta när det blir lättare att röra sig över gränserna. Nu när vi tar det sista steget får vi en mer moralisk och rättvis beskattning. Vi får ett system som inte tvingar människor från hus och hem bara för att grannen säljer sin bostad till ett högt pris. Vi har kunnat se hur skatterna radikalt ökat i områden som har blivit attraktiva och populära. Det har fått som konsekvens att låg- och medelinkomsttagare tvingas bli beskattade på ett sätt som de inte har råd med, och de har blivit betraktade som rika människor i Skatteverkets ögon. Det har drabbat enskilda människor hårt därför att man kanske har investerat pengar, tid och kraft i det egna boendet. Särskilt de äldre har varit hårt drabbade, som har under ett långt och strävsamt liv amorterat bort lånen på sin bostad för att kunna bo kvar där på ålderns höst när man pensionerat sig och inte längre har samma typ av inkomst. Nu får vi ett förutsägbart system. Nu får vi ett system som kommer att ha folklig förankring. Jag kan garantera att även om det har funnits viss turbulens kring förslaget är massdemonstrationernas tid förbi vad gäller fastighetsskatten. Vi kommer inte att få se sådana reaktioner på det förslag som vi nu presenterar som vi har sett tidigare. Det finns en annan stor orättvisa som vi också kommer att få bukt med. Det gamla systemet har inneburit att man betalar alldeles för hög fastighetsskatt för hyresrätter. När man köper en bostad, en villa eller en bostadsrätt som man sedan gör en vinst på när man säljer, är det rimligt att betala skatt på den värdeökningen. Men det är inte rimligt att man ska behöva betala i princip motsvarande skatt på en hyresrätt. Där har man inte gjort någon kapitalinsats. Där gör man ingen kapitalvinst. Det här avskaffar vi. Frågan är: Vad gör den samlade oppositionen? Vad gör Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet för dem som bor i hyresrätter? Ni sänker inte deras fastighetsskatt med en krona, trots att det just är de som bor i hyresrätter som är värst drabbade av skatt på sitt boende. Vi får också en jämnare beskattning mellan å ena sidan villor, radhus och å andra sidan bostadsrätter. I dag kan en medelinkomsttagare i Haninge, i Södertälje eller i Botkyrka betala upp till 1 000 kronor i månaden eller mer i skatt för sitt boende samtidigt som miljonärerna som har bostadsrätter på Strandvägen kommer ganska lindrigt undan. Är det rättvisa? Är det ett rättvist system? Vi ska vara ärliga och säga att bostadsrättshavarna med stora uppskov, oftast boende i innerstaden, är förlorare på det här systemet. Det tycker jag är rimligt. Miljonärerna inne i innerstaden bör avlasta radhusfamiljerna i Haninge, Tyresö och Vallentuna. Frågan är: Vad är oppositionens förslag? Vad är det för någonting som den enade vänstern nu föreslår att riksdagen ska ta ställning till? Ja, att bevara det gamla systemet fast med de justeringar som vi genomförde förra året. Det som ni högljutt protesterade emot för ett år sedan är nu vad ni yrkar bifall till. Ni har haft tolv år på er vid makten, och det är allt ni presterar. Det visar ganska tydligt att ni saknar visioner och att ni inte har en färdig politik på det här området. Det duger inte med att säga att man ska tillsätta en utredning. Ni har haft er chans. Ni har visat att ni inte klarar av att hantera det här stora problemet, den stora omoraliska skatten. Nu får vi en rättvis och legitim beskattning som inte driver människor från hus och hem. Vi får en beskattning som gör att man värnar och slår vakt om folkhemmet. Vi får en sänkt skatt för dem som bor i hyresrätter. Vi får en rättvisare beskattning mellan å ena sidan småhus och å andra sidan bostadsrätter. Miljonärerna i Stockholms innerstad får axla en del av förortsbornas bördor. Den frustration och den ilska som har byggts upp på grund av den omoraliska skatten kommer nu att ersättas av en folklig förankring för en legitim skatt. Där har Socialdemokraterna inte gjort någonting. Man har stått vid sidan av under tolv års tid och sett hur problemet bara har vuxit och vuxit. Nu äntligen gör vi upp med fastighetsskatten. Jag yrkar bifall till utskottets förslag. I detta anförande instämde Lena Asplund, Ulf Berg, Jan Ericson och Lennart Hedquist (alla m).

Anf. 55 Marie Engström (V)

Herr talman! Det här anförandet innehöll mycket. Nu blir vi av med fastighetsskatten, säger Fredrik Schulte. Men jag säger att ni bara leker med ord. Så är det. Det är ingen som har gått på det riktigt mer än uppenbarligen Moderaterna som trycker på knappen och instämmer i det du säger. Om massdemonstrationernas tid är förbi vet jag inte. Jag vet bara det jag läste om i Vi i Villa. Bara en av fyra tycker att ni har gjort någonting som är till det bättre. Det är väl någonting att ta till sig. Det organet har ändå kanaliserat en hel del missnöje genom åren, och uppenbarligen fortsätter man med det. När det gäller Vänsterpartiets uppfattning vill vi på sikt ta bort fastighetsskatten för hyresrätter. Vi stödde förslaget om att sänka fastighetsskatten för hyresboende från 0,5 till 0,4 procent för ett år sedan. Vi stödde också förslaget om att ta bort schablonbeskattningen på bostadsrättsföreningar. Men jag tänkte ställa en fråga om enkelhet och förutsägbarhet. Det finns en hel del som jag inte tycker är vare sig enkelt eller förutsägbart i ert system. En sådan del är begränsningsregeln som ni nu tar bort. Hur förutsägbart blir det för människor? Hur kommer den att se ut, och vilka grupper kommer att omfattas? Hur kommer en hushållsinkomst att se ut om man i ett hushåll har både en pensionsinkomst och en löneinkomst? Det är väldigt mycket frågor som kräver sina svar. Fredrik Schulte kan försöka att svara på dem nu. Jag tror att det är väldigt många människor som är frågande. Kommer jag att omfattas av den här typen av regler?

Anf. 56 Fredrik Schulte (M)

Herr talman! Först vill jag notera att man alltid hamnar i semantiska diskussioner med Marie Engström. Det var samma sak i fråga om jobbskatteavdraget och huruvida a-kassan är ett bidrag eller en ersättning. Jag får en känsla av att ni inte lyckas hantera problemet. Här har ni suttit med Socialdemokraterna i samma båt under tolv års tid och sett på hur problemen bara har ökat och ökat, hur vanliga människor, låg- och medelinkomsttagare, har fått se sin fastighetsskatt skjuta i höjden, gamla människor ofta, därför att området de bor i helt plötsligt har blivit attraktivt. Det är i och för sig behjärtansvärt att ni är för borttagande av fastighetsskatten för hyresrätter. Där har det visat sig att vi är mer på common ground än du är med dina stödpartier. Här har du suttit tillsammans med Socialdemokraterna i tolv års tid och inte gjort någonting åt problematiken. Sedan står du här och debatterar huruvida det är en skatt eller en avgift. Man kan föra en lång diskussion om det, men jag tycker ändå att innehållet i förslaget är det relevanta. Vi lättar skattebördan för så många människor. Låg- och medelinkomsttagare som bor i attraktiva områden slipper den fastighetsskatt som tidigare har skjutit i höjden. De som bor i hyresrätter ser skatten sänkas kraftigt. Vi får en rättvisare beskattning mellan dem som bor i Stockholms innerstad och har köpt dyra bostadsrätter och dem som bor ute i förorterna. Det är det viktiga. Det är innehållet. Jag tycker att Marie Engström borde fokusera mer på politikens innehåll än på semantiken. När det gäller begränsningsregeln har vi sagt att vi ska återkomma i frågan. Förhoppningsvis kommer vi att göra det nu under våren så att problemet inte behöver uppstå över huvud taget utan att man kan ta itu med problemet retroaktivt.

Anf. 57 Marie Engström (V)

Herr talman! Det blir väldigt svårt att föra en debatt här. Det är väl ni som polemiserar med Lagrådet huruvida det är en skatt eller en avgift. Släng inte över den diskussionen på mig. Jag bara konstaterar vad ni gör. Jag tycker fortfarande att ni leker med ord. Om jag ställer konkreta frågor om begränsningsregeln tycker jag kanske att det vore intressant att diskutera just den. Ni är själva så tydliga med att systemet är enkelt och förutsägbart, medan jag menar att det inte är det dels för att det är parallella system, dels för att ni inte är färdiga vad gäller begränsningsregeln. Jag radar upp en del exempel på problem som jag kan se framför mig när ni ska tillskapa en sådan regel. Eftersom ni kallar det för begränsningsregel tolkar jag det så att ni menar att det ska vara en regel liknande den som fanns förut och som ni nu tar bort. Jag tycker över huvud taget att det är ganska märkligt att debattera med Fredrik Schulte. Jag läste på din blogg häromdagen att det är väldigt knepigt att debattera med Marie Engström, för hon är principiellt emot skattesänkningar. Jag skulle ha sagt det. Jag tog fram riksdagsprotokollet och läste. Jag har inte alls sagt någonstans att jag principiellt är emot skattesänkningar. Men jag är emot många av de skattesänkningar som ni föreslår. Det har jag sagt. Det är en helt annan sak. Jag stod här i talarstolen för en vecka sedan och ifrågasatte varför ni i alliansen vill beskatta människor som har gjort förluster inom IT-sektorn. Det var ett tydligt exempel på någonting helt annat som jag framförde. Jag betackar mig för att få epitetet att jag är principiellt emot skattesänkningar. Det blir väldigt knepigt att debattera med Fredrik Schulte, men gör nu ett försök att svara på mina frågor som har bäring på det betänkande som vi debatterar här och nu.

Anf. 58 Fredrik Schulte (M)

Herr talman! Jag återkommer till samma sak. Marie Engström ägnar återigen tid åt att diskutera semantik och formuleringar och vad jag eventuellt har skrivit på min blogg. Jag minns faktiskt inte det du hänvisar till. Du ägnar mer tid åt att diskutera sådana saker än att diskutera politikens innehåll. Jag måste säga att jag har mycket svårt att förstå kritiken om parallella system. I realiteten behåller vi delar av det gamla systemet, precis som du säger, men vi sätter ett tak. Jag förstår inte hur det kan förvirra tillvaron för människor. Det som är den stora skillnaden med fastighetsbeskattningen nu mot tidigare är att man inte kan betala mer än en viss summa. På vilket sätt kan det förvirra människor? Det innebär bara en lättnad. Man slipper den här oförutsägbarheten att helt plötsligt kan fastighetsskatten, bara på några år, skjuta i höjden och gå från att vara några tusenlappar per år till att vara tiotusentals kronor för att grannen helt plötsligt säljer till ett högt pris för att området har blivit attraktivt. Det är problemet med fastighetsskatten. Det har varit den stora puckeln som vi har försökt att hantera. Det gör vi genom att sätta de här taken. Hur det förvirrar och skapar bristande förutsägbarhet kan jag inte förstå. Sedan har vi problemet med begränsningsregeln. Jag vill framhålla att de siffror som har figurerat i medierna om att 220 000 hushåll skulle få ökad fastighetsskatt inte stämmer. En riksdagsledamot har frågat RUT om samma sak, och man har konstaterat att det handlar om 25 000 personer. Vi har sagt att vi ska återkomma i ärendet. Det är väl inte så underligt? Det har man gjort flera gånger. Det har man gjort under tider då vi har haft socialdemokratiska regeringar stödda av Vänsterpartiet. Man återkommer i en fråga därför att det finns nya fakta på bordet som man inte tidigare räknade med. Det är någonting som vi ska titta på och följa.

Anf. 59 Fredrik Olovsson (S)

Herr talman! Det är uppenbart att Fredrik Schulte älskar den nya fastighetsskatten. Det var många superlativ om hur fantastiskt livet nu blir för människor när man genomför detta. Det är många som inte delar den uppfattningen. Två av dem har skrivit en debattartikel i dag i Svenska Dagbladet. Det är dessutom två partikamrater till Fredrik Schulte. Jag antar att ni har väldigt spännande debatter i Moderata samlingspartiet eftersom ni har så olika uppfattning om just det här förslaget. Fredrik Schultes partikamrat, ordföranden i skatteutskottet, Lennart Hedquist har också varit inne på mycket av den kritik som vi har fört fram nu, nämligen att de som har dyra hus kanske borde få betala lite mer i fastighetsskatt. I Svenska Dagbladet den 7 augusti i år säger han att gränsen kanske borde vara 10 000-15 000 för dem som har riktigt stora och dyra hus. Om det hade varit förslaget nu hade inte heller orättvisorna blivit lika stora som de nu blir. Lennart Hedquist hade insikt om detta, men den saknas tydligen hos Fredrik Schulte. Jag har en fråga också, och den hänger samman med den ansvarslösa ekonomiska politik som regeringen bedriver och konsekvenserna av den för dem som har bostadslån. Den politiken har drivit upp räntorna kraftigt. Riksbanken har motiverat höjd ränta med att regeringen för en så expansiv politik och eldar på med stora skattesänkningar på toppen av en högkonjunktur. Sedan valet har SBAB:s rörliga ränta stigit med 1,87 procentenheter. Det låter inte så mycket, men för ett miljonlån innebär det 18 000 kronor mer i ränta varje år. Frågan är om det är så smart egentligen att sänka skatterna på ett sådant sätt att räntorna stiger. Det blir inte så mycket kvar i plånboken när man räknar ihop det här på slutet. Jag undrar om Fredrik Schulte tycker att det är en bra metod.

Anf. 60 Fredrik Schulte (M)

Herr talman! När det gäller den här debattartikeln på SvD:s debattsida i dag vill jag säga att det uppenbarligen är så att jag och mina partikolleger har fundamentalt olika uppfattningar. Jag gillar det här förslaget. Men det är inget ovanligt. Det ser vi även i ditt parti, till exempel när Göran Johansson gick ut med åsikter om invandring som kanske inte är riktigt fullt rumsrena. Jag antar att du inte delar dem, eller du kanske gör det - vad vet jag. Där var det uppenbart så att det fanns olika uppfattningar. Så är det i ett parti. Man kommer inte alltid överens på alla punkter. Men jag är fullständigt övertygad om att det förslag som vi nu ser om fastighetsskatten kommer att bifallas av riksdagen. När det gäller den så kallade icke ansvarsfulla ekonomiska politiken tror jag att Fredrik Olovsson har läst de ekonomiska bedömarnas slutsatser av den ekonomiska politik vi för lika dåligt som han läste betänkandet gällande detta med räntebeläggningen av uppskov för fastigheter när man flyttar utomlands. De flesta är överens om att det är okej att vi genomför de skattesänkningar vi gör så länge vi ökar arbetsutbudet och så länge vi får ut fler människor i arbete, vilket vi också gör. De flesta bedömare menar att de räntehöjningar som vi nu ser sker till följd av att vi faktiskt är inne i en högkonjunktur som ni i Socialdemokraterna ofta har varit snabba att ta del av. Även här tror jag att Fredrik Olovsson skulle tjäna på att inte bara skrapa på ytan i texter, politiska förslag och yttranden utan kanske läsa lite djupare.

Anf. 61 Fredrik Olovsson (S)

Herr talman! Jag läste vad Riksbanksdirektionen skrev när de höjde räntan före sommaren. Det var alltså de som bestämmer över räntan som sade att eftersom regeringen driver en så expansiv finanspolitik och eldar på med stora skattesänkningar i en högkonjunktur - det skrev de inte, men det är ju det - var man tvungen att skruva upp räntan. Det kanske vore bra att lyssna på dem som faktiskt bestämmer och vad de tycker om regeringens ekonomiska politik. Det är ju det som i slutänden betyder någonting, inte vad bedömare i största allmänhet tycker. Det innebär ju att regeringens ekonomiska politik, som är stora skattesänkningar, får till konsekvens att det blir dyrare att bo i Sverige. Era skattesänkningar äts upp av räntehöjningar i det här fallet, och det är viktigt när man diskuterar fastighetsskatt. Det hänger faktiskt ihop. Därför vill jag hävda att den oansvariga ekonomiska politik som ni bedriver innebär just att folk får betala mer i ränta. Före valet sade ni också att ingen skulle behöva betala mer i fastighetsskatt eller i skatt över huvud taget på det här området. I Göteborgs-Posten från i söndags tycker jag att det finns en väldigt intressant kommentar av statssekreterare Ingemar Hansson, som ju är bekant. Han säger att det alltid finns någon som måste betala mer. Det sade vi också före valet. Det kommer att bli så att någon får betala mer. Frågan är bara varför denna någon ska vara landets pensionärer och landets låginkomsttagare. Det är det som riksdagens utredningstjänst visar. Det är de grupperna som förlorar på det förslag som nu ligger på riksdagens bord. Förklara gärna varför det är just låginkomsttagarna och pensionärerna som ska förlora på den här politiken.

Anf. 62 Fredrik Schulte (M)

Herr talman! Jag vill göra en kort kommentar om räntan. Om man tittar på Riksbankens ränteprognoser ser man att det är minimala skillnader före och efter valet. De räntehöjningar som vi ser nu och som Riksbanken har genomfört ligger klart i linje med den fantastiska högkonjunktur som vi nu är inne i. Jag skulle vilja säga så här: Ur ett historiskt perspektiv, om man jämför med tidigare mandatperioder när Socialdemokraterna har styrt, är den här låga räntan i förhållande till den enorma högkonjunktur vi är inne i faktiskt imponerande. När det gäller vem som förlorar och vem som vinner på förslaget kan man konstatera att de stora förlorarna är de som har stora uppskov och som är bostadsrättsinnehavare. De som har stora uppskov och som är villaägare eller radhusägare tjänar på förslaget därför att vi sätter tak på fastighetsskatten. De som bor i bostadsrätter förlorar klart på det. Det är, som jag sade tidigare, en bra fördelningspolitik. Det är bra att de som har de här stora uppskoven, oftast miljonärer som bor i Stockholms innerstad eller i Göteborgs innerstad, som har det gott ställt, får bära en större börda av fastighetsskatten än förortsborna i Vallentuna, Tyresö, Haninge och Botkyrka. De betalar faktiskt hög skatt. De gör det, 1 000 kronor eller mer i månaden. Sedan är det så att de som har det tuffast tjänar på det här förslaget. Vi tar bort fastighetsskatten i stor utsträckning för hyresrätter. Vad gör ni för dem som bor i hyresrätter? Inte särskilt mycket. Ni sänker inte skatten för dem. Det gör vi. De är vinnare på förslaget. Därför tycker jag att det är en bra balans som det här förslaget innebär. Därför känner jag en stor glädje över att vi nu kan bifalla det och äntligen bli av med fastighetsskatten.

Helena Leander (Mp)

Anf. 63 Helena Leander (Mp)

Herr talman! Det är faktiskt lite spännande att höra hur Täbybon Fredrik Schulte har omdefinierat fördelningspolitiken till att handla om att fördela mellan rika förortsbor och rika innerstadsbor. Det är i och för sig också lovvärt att se till att det finns någon rättvisa där. Men det vore också klädsamt om man kunde fördela med någon rättvisa mellan rika villaägare generellt och fattiga villaägare och kanske ha en lite bredare syn på fördelningspolitiken. Det jag främst vände mig mot var beskyllningen att vi minsann inte har gjort någonting under den tid som vi har varit vid makten. Jag vill ändå lyfta fram begränsningsregeln som infördes under förra mandatperioden, var det väl, som innebär att den som har normala inkomster och ett normalt hus men ändå betalar hög fastighetsskatt får en begränsning så att vederbörande inte ska behöva betala mer än 4 procent av sin hushållsinkomst i fastighetsskatt. När det då pratas om de människor som trots detta drivs från hus och hem blir man ju lite fundersam. Hur många är dessa personer som drivs från hus och hem därför att de får betala 4 procent av hushållets inkomst i fastighetsskatt. Hur många är de? Finns det en undersökning? Jag lyssnar gärna. Vad är oppositionens förslag? frågar Fredrik Schulte. Om det är någonting som jag har lärt mig av historien med fastighetsskatten så är det att kanske inte gå ut och lova en massa saker man inte sedan kan hålla när det visar sig vara lite mer komplicerat än vad man har tänkt. Vårt förslag är nog så tråkigt som att faktiskt göra en rejäl översyn. Sedan får man se lite grann utifrån den vad man kan komma fram till. Målsättningen är i alla fall att ha en rättvis fördelningspolitik och öka förutsägbarheten. Anledningen till att vi inte motsätter oss de regler som ni införde är just att det redan har varit väldigt många förändringar på fastighetsskatteområdet. Om vi vill ha en stor översyn är det kanske inte så bra att börja med att göra en återställare och sedan komma med helt nya regler. Då får vi helt enkelt gilla läget och låta de reglerna gälla tills vi har fått en större översyn.

Anf. 64 Fredrik Schulte (M)

Herr talman! Jag vet att någon i Miljöpartiet förra mandatperioden eller denna, jag minns inte riktigt - det kanske till och med var Helena Leander - lade fram förslag om att förbjuda grytjakt, det vill säga sådan typ av jakt där hundar går ned i grytet och jagar grävlingen eller vad det nu är för djur som man jagar. Man har varit emot det här med hänvisning till att det är så inhumant att jaga grävlingen i grävlingens eget hem. Resonemanget kanske jag inte delar fullt ut, eftersom jag inte riktigt har samma värdegrund som Miljöpartiet i de här frågorna. Men jag tycker ändå att integritetsaspekten är intressant. Att jaga människor i deras eget hem är uppenbarligen okej, men inte att jaga grävlingen i grytet. Det är nämligen så att många människor har varit tvungna att flytta från hus och hem. Jag har bekanta som har råkat ut för det. Hur många det är exakt är omöjligt att avgöra därför att det inte finns någon statistik över hur människor planerar sin ekonomi i detalj som gör att man kan göra en vettig bedömning av det. Men problemet finns. Det ser vi inte minst på alla de massdemonstrationer som har varit utanför riksdagen och i Kungsträdgården under valrörelsen och den massiva opinion som fanns för att avskaffa fastighetsskatten. Göran Persson sade till och med att man förlorade valet på grund av detta. Den begränsningsregel som är positiv och som vi som sagt ska följa upp och kanske se till att återinföra om det finns behov av det gäller ju bara pensionärer. Den gäller inte människor i övrigt. Jag tycker att det här förslaget är bra. Det innehåller många moment som är positiva även för låginkomsttagare. Låg- och medelinkomsttagare som bor i områden som helt plötsligt blir väldigt attraktiva slipper se fastighetsskatten accelerera på ett sätt som de inte kan hantera. Vi ser hur fastighetsskatten för hyresrätter försvinner. Det blir en rättvisare balans mellan bostadsrätter och mellan villor och radhus. Jag tycker att det är ett bra förslag.

Helena Leander (Mp)

Anf. 65 Helena Leander (Mp)

Herr talman! Det är ju alltid populärt när man vill förlöjliga människor som visar att de bryr sig om djur, för det är ungefär det löjligaste man kan göra. Jag kan tycka att det kanske är ett onödigt resonemang att diskutera hemfridsbrott i samband med grytjakt. Däremot är det svårt att komma ifrån att det är väldigt stressande för en grävling att vara instängd i sitt gryt när hundar jagar den och den inte har någonstans att fly. Ska man döda djur kan man försöka göra det på ett så sjyst sätt som möjligt. Det är därför vi diskuterar till exempel att djuren ska vara bedövade när de slaktas. Då är det väl ganska rimligt att man också ser över jaktformer som utsätter djuren för onödigt mycket stress och lidande. Det är dock lite utanför ämnet fastighetsskatt så jag ska inte fördjupa mig i det. Begränsningsregeln ska ni återinföra, men bara för pensionärer. Då blir man också lite fundersam. Trots allt finns det andra människor än pensionärer som har väldigt låga inkomster. Om det finns en poäng med att ha en begränsningsregel just för de människor som har låga inkomster, så att de inte ska behöva gå från hus och hem, varför ska det då bara gälla pensionärer? Är det inte bättre att diskutera hur man skulle kunna se till att begränsningsregeln används för att människor ska slippa gå från hus och hem? Det är ju inte så att någon tycker att det är bra att det blir resultatet. Varför väljer ni då, för att komma åt de människor det handlar om, de som har låg inkomst, att göra jättestora skattesänkningar för dem som har väldigt hög inkomst? Jag tycker att logiken haltar lite.

Anf. 66 Fredrik Schulte (M)

Herr talman! Det var inte min avsikt att på något sätt förlöjliga ditt engagemang för djur. Det tycker jag är väldigt positivt att du har. Jag delar det inte fullt ut, men jag är definitivt djurvän och tycker att man ska reagera när djur behandlas illa. Det var inte alls så. Däremot tyckte jag att det var lite inkonsekvent att å ena sidan tycka att man inte ska jaga grävlingen i grytet, å andra sidan att man kan jaga vanliga människor i deras bostad. Det tycker jag är fel. Jag tycker snarare att vi borde kunna komma överens om att man gör varken-eller. Jag vidhåller uppfattningen att det är en bra fördelningsbalans i det här förslaget. Vi tar hänsyn till dem som är värst drabbade. Vi tar, som jag har sagt flera gånger här nu, hänsyn till låg- och medelinkomsttagare som bor i attraktiva områden som man tidigare har flyttat till och där man inte har betalat så mycket i fastighetsskatt. De har kunnat se fastighetsskatten accelerera på ett oacceptabelt sätt. För dem blir det här en kraftig lindring. Visst innebär det en lindring för många höginkomsttagare också, men det är just därför att fastighetsskatten har haft oacceptabla konsekvenser. Jag menar att de begränsningsregler som vi har i huvudsak täcker in de risker som finns för att man tvingar människor från hus och hem. Men det finns en risk att den begränsningsregel som nu försvinner för pensionärer och förtidspensionärer kan ge upphov till vissa problem, och därför tycker jag att vi ska följa den utvecklingen. Sammantaget tycker jag alltså att det här är ett väldigt bra förslag som är väl avvägt och som tar hänsyn till många olika samhällsgrupper.

Anf. 67 Jörgen Johansson (C)

Herr talman! Även om jag är jägare och stundom idkar grytjakt ska jag hålla mig till boendesektorn. Herr talman! Frågan om fastighetsskatten har följt skatteutskottet under ett antal år. Förre statsministern Göran Persson hävdar dessutom att den förra regeringen förlorade valet på just den här frågan. Analysen av och orsaken till detta var att under perioden 1997-2000 frystes fastighetstaxeringen för småhus till 1997 års nivå. När frysningen upphörde blev det en kraftig höjning av värdena på grund av prisutvecklingen. Det här medförde snabbt höjda boendekostnader, och därmed blev fastighetsskatten också en valfråga i 2006 års val. Skillnaderna mellan taxeringsutfallet i olika delar av landet blev också stora och tydliga. Marknaden slog alltså igenom fullt ut. Dessutom höjde den dåvarande socialdemokratiska regeringen 2001 kapitalvinstbeskattningen av privatbostäder med 5 procent - notera detta: 5 procent. Den socialdemokratiska modellen av fastighetsbeskattning framstod efter det här i all sin tydlighet som godtycklig, orättvis och helt i avsaknad av legitimitet. Av många betraktades fastighetsskatten under socialdemokratisk ledning som ett av landets största lotterier. Inte undra på att Göran Persson insett att den här skatten inte höll måttet i befolkningens ögon. Herr talman! Frågan är nu om det här förslaget gör det. Mitt svar är entydigt ja. Den här frågan är svår. Kraven har varit stora, och den penningnivå vi diskuterar är ansenlig. Man kan givetvis fråga sig vad som är rätt och vad som är fel vid en så här stor förändring, men vid en helhetsbedömning kan jag konstatera att vi nu har en modell som höjer legaliteten i systemet, sänker boendekostnaden för många och infriar ett vallöfte från alliansen. Visst kan det finnas skönhetsfel i förslaget, men vi kan konstatera att inget kan vara värre än det som var, det som Socialdemokraterna uppenbarligen eftersträvar att återinföra. Herr talman! Det förslag som nu ligger på vårt bord har genomgripande förändringar jämfört med den gamla s-modellen. Det handlar bland annat om att överföra fastighetsskattebasen till kommunerna. Det innebär att kommunerna på sikt kommer att styra över frågan och ta hem intäkterna. Det innebär i sin tur att frågan kommer att aktualiseras i samband med översynen av skatteutjämningen. Förslaget innebär att det sätts ett tak på 6 000 kronor. För många innebär det här en klar sänkning av skatten. Sänkningen av uttaget för fastighetsskatt med 25 procent innebär dessutom att de som har låga taxeringsvärden också får sänkt skatt. För att finansiera förändringen höjs reavinstbeskattningen med 2 procent - notera detta: 2 procent. Det är väsentligt mindre än den 30-procentiga reavinstbeskattning som diskuterats under processen. Möjligheten att skjuta upp realisationsvinstbeskattningen, den så kallade uppskovsrätten, infördes av den borgerliga regeringen i början av 90-talet. I den nya modellen kommer uppskovsrätten att finnas kvar och maximeras till 1,6 miljoner kronor. Den räntebeläggs med ½ procent, vilket är en rimlig nivå på en uppskjuten beskattning. Vi får dock inte blunda för att uppskovet som modell kan vara ett problem i ett Europaperspektiv i framtiden. Det är en fråga som vi alla får följa, och vi får göra en bedömning från tid till annan av hur vi ska göra med den. Förändringen av fastighetsskatten är en fråga som berör många. Många är det också som har ringt, mejlat och skrivit om olika inslag i förslaget. Herr talman! Jag konstaterar att vissa frågor upprör känslorna mer än andra. Många är de som har visat upp beräkningar som visar att de förlorar stort på det här förslaget. Lika många är de som efter beräkningar i det enskilda fallet, med hänsyn tagen till helheten, också insett de egna vinsterna i det här förslaget. Herr talman! Jag konstaterar att frågans beredning inte har underlättats av att kamporganisationer har agerat hårt i den här frågan. Telefonsamtalen, såväl före som efter valet, har varit otaliga och högröstade. Den debatt som förs har varit mer eller mindre seriös. De här kamporganisationerna bör självkritiskt fråga sig hur stor deras trovärdighet är i kommande överläggningar med regeringen - detta oavsett vilken färg regeringen har. Jag konstaterar nämligen att många av dem som framför sina åsikter har blivit peppade före samtalen. Det man glömmer är att en bedömning av utfallet i det enskilda fallet måste utgå från en helhetsbedömning. Alla inser att det inte går att vara vinnare i alla skatteparametrar vi har. Det är helt orimligt. Någon måste faktiskt också betala en del av den gemensamma notan. Herr talman! Det förslag som nu ligger på riksdagens bord uppfyller kravet på regional balans, uppfyller kravet på att onormalt höga skatter ska bort och uppfyller kravet på legitimitet. Dessutom kommer regeringen att under kommande år återkomma med ett förslag om en begränsningsregel för pensionärer med begränsade ekonomiska resurser. Det förslag som ligger på vårt bord uppfyller alltså kravet på ett skattesystem som är förutsägbart, effektivt, rättvist och enkelt - ett modernt skattesystem. När man bedömer regeringens förslag får man inte glömma alternativen. Det socialdemokratiska alternativet finns ju egentligen inte, så man kan anta att det gamla fastighetsskattesystemet bör återinföras enligt Socialdemokraterna. Det är en modell som är orättvis, oförutsägbar och orimlig. Socialdemokraternas modell skulle radikalt höja skatten på boende. Den skulle radikalt höja hyrorna för de flesta, och den skulle radikalt undergräva legitimiteten i skattesystemet. Det var ju ändå här hela den här debatten började - avsaknaden av legitimitet för fastighetsskatten. Debatten har genom åren handlat om uppskov, belägenhetsfaktorer, värdeområden och reavinster i själva taxeringsförfarandet. Alla de här faktorerna inrymmer avarter som finns inom fastighetsskatten och som har gjort att hela systemets legalitet med rätta har ifrågasatts under den socialdemokratiska tiden. Nu kommer taxeringarna att finnas även under överskådlig tid, vilket kommer att visa, rätt eller fel, en marknadsbild som kommer att påverka priset på fastigheter. Vi vet att felen inom belägenhetsbedömningarna i det gamla systemet är över 50 procent. Vi vet att felen inom värderingsområdessystemet i det gamla systemet är stora och så vidare. I och med förändringen av fastighetsskattens ekonomiska utfall bör en översyn av själva taxeringen genomföras. Med den fastighetsbeskattning som nu införs kan den översynen göras på ett enkelt sätt som också mer rättvist speglar marknadssituationen. Jag ser fram emot en sådan förenkling. Herr talman! Alliansregeringen levererar vad den har lovat. Alliansregeringen var i valet tydlig med att fastighetsskatten ska förändras. Alliansregeringen inledde dessutom regeringsarbetet med att frysa taxeringsvärdena i fjol och införa en begränsningsregel för marktaxering. Kostnaden för den förändringen var drygt 8 miljarder kronor. Det är en ansenlig summa. Nu kommer alltså nästa del i förändringen som kommer att ge huvuddelen av landets boende en sänkt boendekostnad. Herr talman! Det är ett bra förslag som riksdagen nu har att ta ställning till, och jag yrkar bifall till förslaget. Jag vill kortfattat säga något om det inlägg som Fredrik Olovsson gjorde inledningsvis. Det gäller det ordval som användes, nämligen ordet brutal. Jag skulle vilja göra en jämförelse mellan två lika gamla par. Gun och Sven bor i Katrineholm, och 1991 byggde de ett hus för ungefär 2 miljoner kronor. Kerstin och Lars bor i Bromma och byggde samtidigt ett precis likadant hus, också det för 2 miljoner kronor. I dag ska Kerstin och Lars flytta till en bostadsrätt i Bromma eftersom de blivit gamla. De säljer sitt hus för 5 miljoner. Gun och Sven i Katrineholm ska flytta närmare barnbarnen. De flyttar till en likadan bostadsrätt i Bromma och säljer sitt hus för 750 000 kronor. Min fråga till Fredrik Olovsson är: Var ligger det brutala i att Kerstin och Lars från Bromma får ½ procents ränta på sitt uppskovsbelopp, som de förvärvar sin bostadsrätt för, medan Gun och Sven från Katrineholm får gå till banken och låna upp 3 miljoner för att kunna köpa sin bostadsrätt? Var finns det brutala i att Kerstin och Lars gjort en vinst och fått pengar när de sålt sitt hus? Ordvalet borde kanske ha varit ett annat.

Anf. 68 Fredrik Olovsson (S)

Herr talman! Jörgen Johansson har synpunkter på mitt ordval. Det mest intressanta med mitt ordval är att jag valde att citera Fredrik Reinfeldt som i SVT:s Aktuellt sade att regeringens politik nog kunde upplevas som brutal och att det var en anledning till att opinionssiffrorna var så dåliga för den borgerliga regeringen. Därifrån kommer ordvalet, brutaliteten, så att säga. Regeringens ekonomiska politik är naturligtvis totalt sett väldigt hänsynslös. Man sparar hårt på de allra sämst ställda i samhället medan de bäst ställda får stora skattesänkningar. De får det mycket bättre. På så sätt ökar klyftorna i samhället, och det tycker vi socialdemokrater inte om. Låt mig gå tillbaka till frågan om fastighetsskatten. Nu blir det en förändring. Pengarna ska överföras till kommunerna, och under åren framöver kommer utvecklingen på bostadsmarknaden alltså att i allt större utsträckning påverka kommunernas ekonomi. Centerpartiet har tidigare under mandatperioden även gått med på andra förändringar i utjämningssystemet, vilket har ökat klyftorna mellan kommuner och regioner. Jag undrar därför om Jörgen Johansson kan lova att detta förslag inte kommer att innebära ytterligare klyftor. Kan Jörgen Johansson ge det löftet? Det är nog viktigt för många ute i landet att få veta det, inte minst för de kommunalråd som räknar på hur de åren framöver ska kunna hantera sin ekonomi för att ordna för den välfärd som människor ute i bygderna är beroende av. Sedan sade Jörgen Johansson att någon måste betala. Men det var ju det som ingen skulle behöva göra - före valet. Ni sade att ingen skulle behöva betala. Alla skulle vinna på det. Nu visar det sig att landets pensionärer än en gång blir förlorare. Det vore kul att få veta om Jörgen Johansson har någon förklaring till det.

Anf. 69 Jörgen Johansson (C)

Herr talman! Begränsningsregeln för pensionärerna återkommer vi till. Den kommer att läggas på riksdagens bord. Vad gäller de ökade klyftorna känner jag inte igen beskrivningen. Aldrig tidigare har det väl gjorts en så stor satsning på att få landsbygden att blomstra. Vi har landsbygdsprogrammet - 35 miljarder kronor under en sjuårsperiod. Vi har satsningar inom den gröna sektorn. Vi har konkurrensneutralitet för svenskt jord- och skogsbruk och så vidare. Man kan beta av fråga efter fråga. Jag anser inte att den beskrivning som Fredrik Olovsson gör är korrekt. Beträffande kommunerna och att de påverkas vill jag säga att den kommunala utvecklingen i dag är bra. Den kommer att vara det även under nästa år. Därefter börjar problem uppstå för landstingen och året därpå för kommunerna. Det vet vi, och vi har framförhållning i de diskussioner vi för. SKL är väl medvetet om den sits man befinner sig i på grund av den lönebild som också finns. Vi följer naturligtvis detta. Även intäkten från fastighetsskatten kommer att vara en parameter i den kommande översynen av den kommunala skatteutjämningen. Det är ganska givet, eftersom den kommer att påverka den kommunala ekonomin. Jag återkommer till ordet brutal. Vem det än var som använde ordet anser jag att det var illa valt. Min fråga återstår: Anser Fredrik Olovsson att Gun och Sven i Katrineholm och Kerstin och Lars i Bromma har samma förutsättningar? De har hela tiden haft samma kostnader för sitt boende vad gäller underhåll, räntor, amorteringar och så vidare. De som helt plötsligt i dag är misskrediterade är de som genom sitt boende fått den stora vinsten medan Fredrik Olovsson över huvud taget inte tänker på dem som förlorat. Är det den nya socialdemokratiska framtoningen?

Anf. 70 Fredrik Olovsson (S)

Herr talman! Det var intressant att höra Jörgen Johansson säga att det är synd om dem som nästan gjort en förlust och ändå får betala reavinstskatt. Därför är det märkligt att man väljer att höja reavinstskatten som ju slår mot de grupper som har villor som inte stigit särskilt mycket i värde och där nästan hela värdeökningen alltså består av inflation. Det är ingen reell vinst. I stället innebär utvecklingen av penningvärdet att de får en vinst. Den inflationen ska Jörgen Johansson beskatta ytterligare. Jag vet inte om just den delen av regeringens politik är det brutala. Det brutala ligger i den ekonomiska politiken i dess helhet. Den innebär att klyftorna ökar genom att man sparar på arbetslösa, sjuka och pensionärer medan de grupper i samhället som har det bra ställt - de högavlönade, de rikaste - får stora skattesänkningar. Det är där det hänsynslösa ligger. Det är där det brutala i politiken ligger. Jag måste även ställa en fråga om begränsningsregeln. Den ska tydligen införas, kanske någon gång, möjligen senare, för pensionärer. Det är dock inte bara lågavlönade pensionärer som omfattas av den begränsningsregel som finns i dag utan också andra grupper med låga inkomster. Tänker Jörgen Johansson och hans kamrater strunta i andra lågavlönade eller är det bara pensionärerna som kan räkna med en begränsningsregel, kanske, möjligen, någon gång i framtiden?

Anf. 71 Jörgen Johansson (C)

Herr talman! Det blir inte kanske, troligen, utan det blir under året. Den tiden har vi på oss att analysera frågan, och de frågor som Fredrik Olovsson för fram kommer givetvis att besvaras i samband med den proposition som läggs fram. Det är väl ganska naturligt, utifrån mitt sätt att se, att antingen vi talar om pensionärer eller andra är det hushållsinkomsten som gäller. Det är de grupperna det gäller. Låt mig återgå till frågan om de två husen. Det underliga är, när Fredrik Olovsson talar om penningvärdesförändring och annat, att man bitit sig fast så hårt i det gamla taxeringssystemet, som så uppenbart saknade legitimitet. Och nu för han helt plötsligt den här typen av resonemang. Det är ju två skilda världar. I så fall borde ni ha åtgärdat den problematiken tidigare.

Anf. 72 Marie Engström (V)

Herr talman! Jörgen Johansson sade i sitt anförande att förslaget var regionalpolitiskt acceptabelt. Därför är min fråga: På vilket sätt är det regionalpolitiskt acceptabelt?

Anf. 73 Jörgen Johansson (C)

Herr talman! Vi kan gå tillbaka till tiden före valet och se vad som egentligen sades. Det har ju förekommit en hel del påståenden om vad vi gick till val på. Det fanns en överenskommelse om att slopandet av fastighetsskatten, eller förändringen av fastighetsskattesystemet, skulle innebära att de regionala klyftorna inte ökade. Under det dryga år som gått har debatten förts fram och tillbaka. Marie Engström har följt den debatten och vet säkert att de förslag som vi nu har också har en regionalpolitisk profil. Problemet var tidigare att även om vi hade legat kvar på 1 procent och sedan haft 6 000 kronor hade de som bor på landsbygden, med de låga värdena, också fått en ökning. Nu blir det en nedsättning med 25 procent, till 0,75 procent av taxeringsvärdet, vilket innebär en vinst för dem. Samtidigt får man när man har pengarna i handen en ökning av skatten med 2 procent. Detta ska ses i relation till de 30 procent som har diskuterats under resans gång. Det var därför jag betonade att Socialdemokraterna höjde reavinstskatten med 5 procent när vi gick in i 2000-talet. Man kan blicka tillbaka och se på den höjningen, som alltså var två och en halv gånger så hög som den vi nu diskuterar.

Anf. 74 Marie Engström (V)

Herr talman! Det var ett långt svar på den korta frågan. Jag vill bara konstatera att i princip alla län utom Stockholm med ert förslag kommer att betala en större andel av fastighetsskatten än tidigare. Stockholms län kommer att betala en mindre andel av den totala kakan. Det tycker jag inte riktigt stämmer överens med att förslaget skulle vara regionalpolitiskt acceptabelt, som Jörgen Johansson sade i sitt anförande. Det var därför jag ställde frågan. Anledningen till att vi ser så olika på det här är naturligtvis att ni gör statistik på ert sätt, medan vi brukar fråga utredningstjänsten. Naturligtvis får vi fråga utifrån utgångsläget och hur det såg ut före regeringsskiftet. Det är mitt utgångsläge. Jag har en annan fråga, som jag vet har varit uppe tidigare. Den gäller betalningsförmågan och förutsägbarheten. Ni skriver i betänkandet att ni ska återkomma med en begränsningsregel som omfattar pensionärer. Ni skriver i propositionen att den också ska omfatta människor som har sjuk- och aktivitetsstöd. Det är väl bra om ni utreder detta, men jag har flera frågor om det här. För det första är inte pensionärer en homogen grupp på något sätt. Jag tror att det är den grupp i samhället som har de största skillnaderna när det gäller inkomster och förmögenhet. För det andra: Hur ska ni klara av ett hushållsinkomstbegrepp om hushållen består av blandade inkomster? Det är fråga om löneinkomster, pensioner och eventuellt någon annan typ av inkomst som ni antyder i er proposition. Jag tycker att det ni gör och det ni säger inte är några bra exempel på rättvisa och förutsägbarhet.

Anf. 75 Jörgen Johansson (C)

Herr talman! Jag ber om ursäkt om jag var för lång i svaret. Jag har i debatterna upplevt att Marie Engström är en analyserande person, och därför ville jag vara fullödig i svaret. Därav det långa svaret. Det är ganska naturligt att Stockholms län får betala en mindre andel. Rent matematiskt fungerar det på det viset. Det är den effekt vi får helt naturligt i och med att vi har haft ett skevt system tidigare. Så blir det - det är helt rätt. Marie Engström frågar om hur begränsningsregeln ska utformas. Det vore fel av mig som ledamot i skatteutskottet att stå här och spåna kring det. Det är en process som ska ske i departement och så vidare. Jag tror inte att jag som enskild ledamot kan diktera hur det ska vara. Detta vill jag återkomma till. Men jag är övertygad om att vi kommer fram till ett mycket bra resultat.

Anf. 76 Gunnar Andrén (Fp)

Herr talman! Skattepolitiken är mycket viktig, för den styr många människors sätt att vara och hantera sina tillgångar. För att göra en lätt utvikning här apropå vad som har stått i någon tidning i dag kan jag säga att inte alla skattefrågor lämpar sig för kvällstidningarnas hantering. Där kan en summa om 375 kronor lätt bli 12 040 kronor när man glömmer sammanhanget. Det var dock inte detta jag skulle tala om. Herr talman! Vad är det för reform vi diskuterar i dag? Det handlar om bostadsbeskattningen. Sedan 1991, då Folkpartiet och Socialdemokraterna kom överens om en helt ny skattereform, ingår bostadsbeskattningen som en del av kapitalbeskattningen. Det är egentligen två viktiga saker som händer i dag, dels att vi sätter stopp för fortsatta höjningar av bostadsbeskattningen, dels att bostadsbeskattningen i den del som fastlades i 1991 års skattereform bryts ut ur kapitalbeskattningen. Om detta är vi i dag ense på den borgerliga sidan. Men 1991 var vi ense med Socialdemokraterna om att man skulle ta in det här. Den gången var inte minst Moderaterna väldigt starkt emot. Som förre finansministern Bosse Ringholm många gånger har påpekat kom Moderaterna att under perioden 1991-1994 ändra åsikt, inte minst dåvarande skatteminister Bo Lundgren, som i ett berömt citat i en proposition accepterade den form av likvärdig beskattning som innebar att bostäder skulle beskattas som andra finansiella tillgångar. Herr talman! Vad har hänt med bostadsbeskattningen inom begreppet kapitalbeskattning? Jo, det är på det sättet att medan andra finansiella tillgångar inte har vuxit så mycket i landet, bland annat beroende på hög beskattning, har värdet och de samlade förmögenheterna alltmer gått över till bostäderna. Jag hade inte tillgång till 2007 års siffror, så jag tog fram Skatteverkets siffror från 2006, fast jag vet att det i dagarna har kommit en senare utgåva. Där ser man de finansiella tillgångarna sammanlagt på kapital när det gäller bostäder. De uppgick år 2004 till 3 643 miljarder av sammanlagt 5 152 miljarder. Det är en väldigt stor tillgång som de enskilda hushållen har i sina bostäder. Därför är utformningen av kapitalbeskattningen - eller hur det nu annars ska beskattas - extremt viktig för de enskilda människornas handlande, vilket alla talare här är eniga om. Nu tar vi ut bostadsdelen ur den kapitalbeskattning som har varit och gör den sakta men säkert till en kommunal fastighetsavgift. Det är riktigt att Lagrådet har haft invändningar mot vokabulären. Jag kan hålla med om att det är lite oegentligt, för i praktiken är det fortfarande en skatt. Men så småningom, när lagen medger detta, måste även de som kritiserar vokabulären inse att det är ett uttag ur kapitalbeskattningen och att man lägger över detta genom ett avräkningssystem till kommunerna. Därför är det inte oegentligt, även om det till vokabulären är formellt fel att kalla det för en kommunal fastighetsavgift framöver. Hur bor vi? Vi bor inte hos grannen. Vi bor i en egen lägenhet, i bästa fall i ett eget hus eller en egen villa. Den här regeringen har gjort en sak redan, nämligen satt stopp för de fortsatta väldiga höjningarna av bostadsbeskattningen. Det är det viktigaste man hitintills har åstadkommit. Redan första året, genom frysningen av taxeringsvärdena och så vidare, har man sett till att ingen får höjda bostadskostnader. Herr talman! Detta gäller inte minst dem som bor i lägenheter. I motsats till Socialdemokraterna har vi sett till att sänka beskattningen på hyreslägenheter - eller flerbostadshus som det heter - från 0,5 till 0,4 procent och också sett till att 2007 års allmänna fastighetstaxering i flerbostadshus inte ska få genomslag. Ur tabellerna från den socialdemokratiska regeringen framgår att man hade räknat med att man skulle ta in detta från hyresgästerna i hela landet. Det hade kostat dem miljarder kronor. Det är miljarder det är fråga om. På samma sätt har man fryst också för villor. Man kan diskutera den exakta summan beroende på hur man ser på uppräkningen i olika år med taxeringsvärdena, men det kostar ungefär 8 miljarder kronor mindre att bo i bostäderna jämfört med om vi hade haft kvar den gamla politiken. Det är det viktiga. Det är ungefär 8 miljarder. Man kan gå ännu längre tillbaka. Tidigare hade vi subventioner på 40 miljarder kronor från staten till räntebidrag. Nu har vi en bostadsbeskattning som ligger på ungefär 25-30 miljarder, närmare 30 miljarder. Vi gör ingenting åt kommersiella fastigheter den här gången, ska man ha klart för sig, och inte heller åt mark där det inte finns bostäder. De beskattas som tidigare. Vad var det för jättefel som gjordes? Varför är det så svårt att tro på Socialdemokraterna och andra när de säger att man ska införa en rättvis bostadsbeskattning? Vad var det för fel på den tidigare beskattningen? Den hade tre fel, trots att vi stod bakom detta. Folkpartiet hörde till dem som stod bakom 1991 års skattereform och drev denna. Grunden för det som inträffat är att vi har fått sådana jättelika taxeringshöjningar. Det har urholkat systemet, och därför måste man göra någonting åt det. Jag förstår att Göran Persson sade i 2006 års valrörelse art man måste göra någonting åt bostadsbeskattningen. Det driver vanliga människor ur hus och hem. För det första kom skatten, som vi var med på en gång i tiden, att strida mot förmågeprincipen. Det var inte längre skatt efter bärkraft, vilket man kan säga att den gamla schablonmetoden före 1991 var. För det andra bröt det mot förutsägbarhetsprincipen. Man kunde inte påverka detta. Det berodde på hur grannarna hade det. Vad min granne Pettersson betalar i skatt ska inte påverka min skatt. På just bostadsområdet kom det att påverka detta genom det taxeringssystem vi hade. Inte minst Jörgen Johansson i Centerpartiet har med rätta kritiserat effekterna av det. Så kan vi inte ha det. För det tredje bröt det också mot likviditetsprincipen. Detta är också en väldig reform för staten och kommunerna. Den balanserar någonstans omkring 16 miljarder kronor. Det kan man inte bara undvika att ta ut, eftersom vi då får inflation. Det var enligt min uppfattning nödvändigt att göra om detta och finansiera det inom hela sektorn. Det viktigaste är att man ser till att alla, jämfört med det socialdemokratiska förslaget, fick sänkt fastighetsskatt. Det fick man genom att man sänker skatten på taxeringsvärdet från högst 1,0 procent till 0,75 procent. Det gäller alla fastigheter i Sverige om man också tar med flerbostadshusen som sänktes från 0,5 till 0,4 procent. Det är en sänkning med 20 procent. Sedan har man satt ett övre tak på 6 000 kronor respektive 1 200 kronor. Detta gör det förutsebart för alla som bor i vårt land vilka skatter som kommer att utgå på boendet. Man kommer att veta att det inte är någonting annat. Denna siffra kommer inte att vara alldeles konstant. Den kommer att räknas upp med ett visst index. Man kan inte säga hur mycket det blir. För en villa för vilken man ska betala 6 000 kronor har man räknat med att det blir 6 153 kronor efter ett år. Det är hanterliga belopp för de allra flesta. De som kritiserar den här reformen är svaret skyldiga. Vad skulle de vilja ha i stället? Skulle de vilja ha 8 miljarder mer i skatt? I valrörelsen år 2006 fick vi i varje fall inte höra någonting. Jag är den förste att medge att det har varit många turer i hur det ska finansieras och göras upp. Allting är inte alldeles perfekt i den här reformen. Om vi i Folkpartiet hade fått bestämma alldeles ensamma och haft det mandatet hade det inte sett ut exakt så här. Fru talman! Om Centerpartiet hade fått bestämma hade det heller inte sett ut exakt så här. I en koalitionsregering får man ta hänsyn till lite olika saker. Det finns delar i reformeringen som jag har en smula svårt att försvara. Det är inget snack om den saken. Totalt sett är det en glädjens dag för dem som bor i villa, bostadsrätt och hyreslägenheter. De kommer att veta vad de kommer att betala. Det är också bra för kommunerna att de så småningom kommer att få ta över detta. Det kommer att stimulera bostadsbyggandet. Innan jag överskrider min talartid för mycket vill jag allra sist säga något till Fredrik Olovsson. Jag tyckte inte att han var riktigt korrekt på en punkt. Det var korrekt det han sade, men han utelämnade en sak. Det gällde utländska privatbostäder. Vi kan vara överens om att det är en smula oegentligt. Det borde Fredrik Olovsson också ha tagit med i sitt anförande om han haft tid. Jag vet inte om han hade det. Skatteverket föreslog redan år 1999 att skatten för utländska bostäder ska slopas. Ännu tidigare föreslog 1994 års fastighetsbeskattningsutredning också det. Det föreslog också den av P.-O. Edin ledda Egendomsskattekommittén. Jag tar tillbaka att det var P.-O. Edin som ledde den, fru talman. Det var någon annan. Egendomsskattekommittén föreslog det. P.-O. Edin föreslog tvärtom att skatten skulle vara kvar. Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkande SkU10. Det innebär framför allt ett stopp för höjd bostadsbeskattning i Sverige och att man flyttar beskattningen av bostäder från 1991 års regler för kapitalbeskattning till kommunerna.

Anf. 77 Marie Engström (V)

Fru talman! Jag tänkte att jag skulle referera Gunnar Andrén själv lite grann. Det är någonting som du sade förra veckan när vi debatterade skatter. Du läste upp några principer som var intressanta: Den skatt som varje individ är tvungen att betala ska vara känd i förväg och inte bestämmas godtyckligt. Tidpunkt och sätt för betalning liksom den summa som ska betalas ska vara klar och tydlig för den som ska betala och för varje annan person. Utifrån det tänkte jag ställa en fråga till Gunnar Andrén om ändrade regler för uppskov. Det var det första jag kom att tänka på när jag hörde Gunnar Andrén stå i talarstolen för en vecka sedan och läsa upp detta. Jag tror att det var många som inte i förväg visste att ni skulle ändra de reglerna och höja reavinstskatten och införa en avgift på uppskovet.

Anf. 78 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! Det är riktigt att jag tyckte att det var en god princip som Adam Smith hade för sin skattepolitik. Det tycker jag är alldeles riktigt. Jag har inga svårigheter med att man belägger nya uppskov med en ränta. Om jag inte betalar min skatt ordentligt ska det utgå ränta på den skatt jag inte betalar, och så vidare. Skattekredit ska i princip inte vara befriad från ränta. Jag ska gärna medge för Marie Engström att när det gäller den kompromiss som har ingåtts och jag står bakom har också jag svårt att hitta goda argument för just räntebeläggningen av tidigare uppskov. Det är en av de oformligheter som finns i förslaget och som är en kompromiss. Jag tycker principiellt väldigt illa om retroaktiva skatter. Man skulle ha kunnat använda en annan teknik. Man får väl utvärdera det efter något år och se om det finns andra tekniker för att ta ut samma summa. Jag har full förståelse för dem som tycker att det finns ett oförutsägbarhetsmoment i detta. Jag hoppas att vi i framtiden ska kunna rätta till det om det visar sig att det får vådliga konsekvenser och kanske annars också av rättviseskäl. Jag är inte konform med denna del av bostadsbeskattningen.

Anf. 79 Marie Engström (V)

Fru talman! Jag vill säga så här till alliansen. Jag tycker någonstans att ni gör rätt som tar tag i frågan om uppskoven. Det är i dag 150 miljarder som ligger som en ren skattekredit. Så kan vi inte ha det i all evighet. Jag vill understryka att jag tycker att ni gör rätt. Jag har också tittat på fördelningsprofilen på uppskoven. Det visar sig att i decilerna 8, 9 och 10 finns tre fjärdedelar och kanske ännu mer av uppskoven medan det i de låga decilerna är väldigt få. Jag tycker att alliansen gör rätt. Men en sådan genomgripande förändring ska föregås av att det finns förutsägbarhet. Man ska i god tid vara ute och tala om: Nu kommer vi att ändra reglerna. Det kanske ska vara val emellan och en väldigt lång tid. Jag ser det som ett sätt att ändra en struktur som har blivit lite olycklig i skattesystemet. Men då ska man verkligen ta sig tid och se till dels att människor får information, dels att det finns acceptans och dels att man gör det på ett sätt som är fördelningsmässigt helt riktigt. Jag tycker att det är viktigt. Om jag fortsätter på temat förutsägbarhet och enkelhet tycker jag, som jag har sagt förut, att hanteringen av begränsningsregeln eller det faktum att ni har två parallella system inte är någonting som är enkelt att förstå för människor. Det kanske inte heller upplevs som rättvist. Jag tycker att ni avfärdade just den frågan väldigt enkelt i er betänkandetext.

Anf. 80 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! Ja, det är naturligtvis lätt för oppositionen att angripa de tveksamheter som kan finnas i finansieringen av en så här stor reform. Jag vill dock säga till den ärade publiken att man alltid måste väga detta mot att inte ha gjort någonting alls över huvud taget. Då hade vanliga hyresgäster och vanliga villaägare haft det gamla systemet kvar. Avgifterna hade varit mycket högre för vanliga bostäder. För bostadsrätter hade avgifterna varit 200, 300 eller 400 kronor högre i månaden. Likväl tycker jag att Marie Engström har rätt i sin princip att man ska vara väldigt varsam med att införa skatter som formellt sett inte är retroaktiva - det är inte den här heller - men som av många människor upplevs som retroaktiv beskattning. Det är alldeles riktigt. De som sålde sin lägenhet en gång i tiden visste inte att det skulle räntebeläggas. Jag är glad att Marie Engström stöder oss i den bemärkelsen att vi har tagit itu med de skattefria krediterna. Jag tror att det tillhör de saker som en eventuell ny regering, om olyckan skulle vara framme, aldrig kommer att ändra på. Det får vi tillgodoräkna oss. Jag tror inte heller att det bostadsbeskattningssystem som så intensivt försvarades av Pär Nuder och hans företrädare Bosse Ringholm kommer att införas igen. Allra minst tror jag att det kommer att kallas rättvist. Jag vet att Vänsterpartiet också har varit väldigt kritiskt mot några delar i det gamla systemet.

Anf. 81 Fredrik Olovsson (S)

Fru talman! Gunnar Andrén gör det i någon mån lite lätt för sig. De delar som kan anses vara positiva, sänkningen, är han för, men de delar av kompromissen som innebär höjningar eller försämringar var han egentligen emot. Det är möjligt att det var på det sättet, men det blir lite svårt att debattera frågorna. Det är nog bäst att Gunnar Andrén tar ansvar för helheten. Ni är alla väldigt stolta över det förslag som ni genomför. Gunnar Andrén var inget undantag på det sättet. Och nu infrias vallöftet, säger han. Men tycker Gunnar Andrén verkligen att vallöftet infrias? Var inte vallöftet att taket skulle vara 4 500? Nu blir det 6 000. Sade ni någonting om den nya flyttskatten, som kommer att kunna leda till olika former av inlåsningseffekter och snedheter när människor hellre bor kvar än att flytta fast man kanske borde flytta för att det blir lättare att få jobb eller för att man bor bättre i en lägenhet på äldre dagar till exempel? Det var mina frågor till Gunnar Andrén.

Anf. 82 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! Jag är glad och stolt och lycklig över att vi har fått stopp på den fortsatta höjningen av bostadsbeskattningen. Det är det allra viktigaste. Med Fredrik Olovsson, kanske till och med som biträdande finansminister i en ministär Persson, hade vanliga människor fått åtskilliga hundratals kronor högre avgift. Det är fråga om en höjning med 8 miljarder kronor. Hela den här reformen balanserar på 16 miljarder, och kanske en strid om den sista miljarden i finansiering. Det är vad det är fråga om. Detta säger jag för att vi ska få perspektiv på att det är olika alternativ och nästan olika storheter som det handlar om. Jag är väldigt nöjd med detta. Sedan är jag helt på det klara med att vi inte kunde garantera att det skulle bli just 4 500, 6 000 eller 2 800 kronor. Det var räkneexempel, som jag ser det. Många uppfattade det som löften - jag inser detta. Man vill alltid ha de bästa löftena. Det var Socialdemokraterna som satt på regeringsmakten då och absolut inte ville räkna på någonting annat än sina egna förslag. När vi nu har kommit till regeringsmakten har vi fått se att det finns en del komplikationer - det är jag den förste att erkänna - inte minst i lagstiftningssyfte med att lyfta över någonting som är en skatt till att bli en kommunal avgift. Det gör man inte i en handvändning. Jag har aldrig förnekat att flyttskatten med den utformning som den har fått kan ha vissa negativa konsekvenser. Därför säger jag - det tror jag att alla är medvetna om - att vi inte får vara så halsstarriga som Socialdemokraterna var och säga att man aldrig någonsin kommer att kunna ompröva detta. Jag är fullt beredd att driva att vi ska titta på vilka effekter detta får.

Anf. 83 Fredrik Olovsson (S)

Fru talman! Gunnar Andrén säger att Socialdemokraterna aldrig gjorde några förändringar i det här systemet, men det är inte sant. Det genomfördes en rad förändringar till följd av de stigande fastighetsvärdena för att mildra effekterna. Det är inte med sanningen överensstämmande. Gunnar Andrén tillhör dem som i Svenska Dagbladet den 7 augusti anslöt sig till uppfattningen att man kanske borde ha en något högre gräns för dem som har de allra största och dyraste husen, att det kanske var mer rimligt att betala 10 000-15 000 för de riktiga lyxvillorna. Det var den uppfattningen som skatteutskottets ordförande hade, och Gunnar Andrén anslöt sig till den. Då hade skillnaderna mellan dem som har de riktigt stora och dyra husen och dem som har mer normala villor blivit lite mindre, kanske lite mer anständiga. Nu blir det kolossalt stora skattesänkningar för dem som har de allra finaste husen. Det visar sig också att det återigen är de som har de allra högsta inkomsterna som vinner på den borgerliga regeringens förslag. De som har mindre och vanliga hus och de som har lägre inkomster får däremot inte de här stora sänkningarna - de kanske inte får några sänkningar alls utan i några fall höjningar. Samtidigt vet vi att det blir sjuka, arbetslösa och pensionärer som får bära väldigt mycket av de försämringar som regeringen också inför.

Anf. 84 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! På den första punkten är jag villig att absolut hålla med Fredrik Olovsson. Om jag gav intryck av motsatsen är det absolut fel. Socialdemokraterna ändrade sin fastighetsskattepolitik. Ja, det var nästan varje månad man fick ta ställning till olika nya begränsningsregler. De kom stup i kvarten. Vi sade nej till er fastighetsskattepolitik i början på 2000-talet - inte minst kd drev att man måste göra upp med detta. Effekten blev att allt fler grupper, stora grupper vanliga människor, kom att omfattas av de här undantagen. Till slut var det, fru talman, 350 000 skattebetalare och hushåll som kom att omfattas av undantagsreglerna, som vi var med om att godkänna. Vi var med och godkände alla dessa avdrag, därför vi insåg att konsekvenserna av er skattepolitik drabbade enskilda människor så fruktansvärt hårt. Vi var med på alla. Om ni hade kommit med fler undantagsregler hade vi stött dem också, därför att vi ville skydda dem som skulle betala detta. Det var vanliga människor, som inte sällan hade byggt sina villor själva, som nu drabbades orimligt hårt. Fredrik Olovsson frågade om man kunde tänka sig en annan avgift än 6 000 kronor eller 2 800 kronor. Denna fråga kunde man överväga, och då hade man sluppit en del andra avvägningar. Det är ingenting att hymla med. Det vet ni som har suttit i en koalitionsregering eller varit beroende av ett annat parti. Ibland måste man göra avkall på en del principer. Jag har aldrig stuckit under stol med det. Även om jag inte har nämnt just summan 10 000 eller 15 000 har jag aldrig stuckit under stol med att jag tycker att man kunde ha gjort en annan avvägning mellan de 6 000 kronor och de andra saker som kom i stället. Jag hade varit förespråkare för en något högre avgift. Nu står jag bakom den här kompromissen, och det gör jag med glädje och stolthet. Nu kan folk ha råd att bo kvar, och det var det viktigaste som vi lovade i valrörelsen.

Anf. 85 Lennart Sacrédeus (Kd)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i skatteutskottets betänkande och därmed avslag på reservationen. Vi debatterar nu en fråga som berör hela Sveriges befolkning på ett alldeles speciellt sätt. Den rör något så fundamentalt som vårt boende: beskattning av bostäder, egnahem, bostadsrätter, hyresrätter och fritidshus. Den är en viktig hållpunkt i alliansens och mitt partis arbete för att skapa en moralisk legitimitet i boendebeskattningen. Nu avskaffas den statliga fastighetsskatten. Propositionen Avskaffad statlig fastighetsskatt, m.m. är historisk. Utskottsbetänkandet ger i så måtto med sin rubrik inte fullt ut rättvisa åt innehållet. Samtidigt kunde reformen självklart ha varit ännu radikalare. Men nu förpassas en orättfärdig skattekonstruktion till den politiska idéhistorien. Fru talman! Turerna har varit många genom åren, men med detta beslut, som kommer på måndag, knäcks det system som har drivit människor från deras hem på grund av grannars husaffärer och skenande marknadsvärden. Jag hoppas att det blir för gott. Vi i alliansen hoppas att det blir för gott. Väljarna kommer att avgöra detta. Oppositionen kan i dag ge oss besked i denna kammare om ni kommer att gå till val på att återinföra den statliga fastighetsskatt som vi nu avskaffar. Fru talman! Fastighetsskatten är Sveriges mest impopulära skatt. Den har krävt otaliga ändringar i form av sänkningar, jämkningsregler och begränsningsregler. I natursköna områden längs våra kuster eller i expansiva orter kring våra storstäder har marknadsvärdena rusat i höjden. Den bofasta befolkningen har körts i väg av stigande fastighetsbeskattning eller tyngs av årliga orimliga skatter på egendom. Områden har segregerats efter inkomst. Till råga på allt har skatten beräknats som en kapitalskatt på fiktiva intäkter. Det har varit en skatt på en inkomst som inte finns. Regelverket har dessutom varit så svårt att det har varit omöjligt för fastighetsägare att själva räkna ut sin skatt. Dessutom har konstruktionen att taxeringsvärdet ska följa marknadsvärdet med 75 procent inneburit att varje fastighetsägare tvingas svara på närgångna frågor om kök och toaletter från tak till golv, om klinker och kakelplattor. Det har varit som om fogden kommit hem och synat ens eget hem i alla dess delar. Sedan har värdet räknats utifrån vad andra skulle vara beredda att betala utifrån grannars försäljningar i samma värdeområde. Skatten har motiverats med att huset eller bostadsrätten hade kunnat hyras ut till marknadsvärde, och när så inte är fallet är det som om man hyr av sig själv. En sådan skattekonstruktion bör och ska avskaffas. Den kommer nu att avskaffas. Fru talman! En fastighetsskatt som den vi har haft där inkomsten är fiktiv eller konsumeras upp av ägaren själv kan vi inte ha kvar i Sverige. Motiveringarna bakom fastighetsskatten som en del av kapitalinkomstbeskattningen har varit av minst sagt verklighetsfrämmande slag. I grund och botten har fastighetsskatten dock varit en skatt på ägande. Det är naturligtvis där den verkliga ideologiska skillnaden ligger. Oppositionen vill beskatta ägande. Vi vill göra det i så begränsad grad som möjligt. I gammal socialistisk tradition är också ägande och kapitalackumulering något ont och något som oppositionen hyser misstänksamhet emot. Självklart vill vi ha ett Sverige där människor har rimliga och goda arbetsvillkor. Men ett Sverige där alla hålls kvar i den undre medelklassens nivå är inget som samhället gemensamt vinner på. Kapital, menar vi kristdemokrater och vi i alliansen, ska ses som medel och inte som något ont i sig. Kapital ska förvaltas, och det ska förvaltas och användas väl. Det är inte något ont i sig, och där finns en ideologisk skillnad gentemot partier med socialistisk grund. Fru talman! Alliansen ersätter nu detta orättfärdiga skattesystem med en ordning som svenska folket förstår och kan acceptera, åtminstone den breda majoriteten. Det är vi övertygade om. Det införs nu en kommunal avgift för småhus om 6 000 kronor per år som tak eller om 0,75 procent av taxeringsvärdet om det är lägre. Detta innebär att småhus med ett taxeringsvärde runt 800 000 kronor beskattas med 0,75 procent av taxeringsvärdet i kommunal fastighetsavgift medan man för högre taxerade småhus betalar 6 000 kronor per år. För bostadslägenheter i flerbostadshus blir avgiften 1 200 kronor per år eller 0,4 procent av taxeringsvärdet om det är lägre. Detta skapar möjligheter till sänkta hyror eller månadsavgifter i bostadsrättsföreningar. Det första året minskas kommunens statsbidrag med intäkterna från avgiften. Därefter tillförs kommunerna den nya fastighetsavgiften för nya fastigheter. Därmed skapas möjligheter till en nettovinst för kommunerna. Det blir också ett bra incitament för landets 290 kommuner att stärka sin ekonomi med nya, attraktiva bostadsområden för såväl fastboende som fritidshus. Jag menar att detta ger oerhörda möjligheter - inte minst i turistlän som mitt eget Dalarna - för kommunerna att stärka sin ekonomiska bas. Nu kommer - och det är en viktig del av reformen - fritidshuset att beskattas i den kommun det faktiskt ligger i. Kapitalvinstskatten på sålda hus höjs marginellt från 20 till 22 procent och uppskovsbeloppet beläggs med en ränta på 0,5 procent. Räntebeläggningen med 0,5 procent är den punkt som har väckt mest debatt och där man har fått mest negativa kontakter från väljarna. Men jag kan inte konstatera annat än att vi är en del av Europeiska unionen, och med de beslut som EU-kommissionen har fattat måste vi här i riksdagen och en ansvarsfull regering säkra att de 220 miljarder som finns ackumulerade i uppskov på något sätt kommer statskassan till del förr eller senare. Jag tycker inte att oppositionen har varit riktigt tydlig om detta. Därtill görs vissa ytterligare begränsningar av uppskovsmöjligheterna vid arv och gåva samt vid köp av billigare ersättningsbostad. Genom att skatteuttaget på boendet totalt sett sänks med 8 100 miljoner kronor jämfört med det tidigare systemet förbättras också boendeekonomin för hushållen som helhet, och det kraftigt. Vi får nu ett system där ingen kommer att behöva flytta på grund av framtida prisstegringar på fastighetsmarknaden. Jag vill nu, fru talman, gå över till något av det som oppositionen framför i sin gemensamma reservation. Där talas från socialdemokratiskt, vänsterpartistiskt och miljöpartistiskt håll om att man inte anser att vi behöver ta ut mer skatt på boendet i dag. Detta måste tolkas som att den skattesänkning på 8 100 miljoner kronor som alliansregeringen genomförde direkt efter maktskiftet är något som tillstyrks av oppositionen och att oppositionen inte vill höja skattenivån på boendesidan till den nivå som var före regeringsskiftet. Så tolkar jag det, och om det är en feltolkning är jag tacksam för att den bemöts. Om den är korrekt är det bra med en bekräftelse också. Samtidigt framför de tre oppositionspartierna följande synpunkter. Man skriver: "Mot bakgrund av de principer som tillämpas kan vi inte föra fram ett förslag till kammaren som innebär att avslagsyrkandena i våra nu aktuella motioner tillgodoses fullt ut. Därför för vi till omröstning i kammaren i stället fram ett förslag om att regeringen ska tillsätta en parlamentarisk utredning med syfte att se över hela boendebeskattningen." Min fråga till oppositionen är: Innebär detta att ni tycker att det system som vi hade före valet är det system som svenska folket ska leva med även under 2008 och den tid det kan ta innan denna parlamentariska utredning blir klar? Det är ett viktigt besked. Oppositionens reservation tarvar en del förklaringar. Ni skriver att de största skattesänkningarna går till dem som har de exklusivaste och högst taxerade villorna. Men ni skriver inte att de mest betydelsefulla sänkningarna går till dem med normala eller låga inkomster som råkar ha sina hus på fel ställen. Ni tar heller inte upp frågan om det är ett legitimt system att beskatta efter marknadsvärde. Nej, vi menar från alliansens sida att ni döljer en gammal skatteprincip, som i grund och botten är socialistisk till sin natur. Ni beskattar ägande. Och så lappar ni och lagar och mildrar när ni ser att vanligt folk som bor fel tvingas sälja sina hus och flytta på grund av en beskattning som är konfiskatorisk till sin natur. Vi menar från alliansens sida att ni borde säga som det är, att ni vill beskatta ägande och att detta är en socialistisk grundprincip. Fru talman! Vi anser att den gamla fastighetsskatten, som vi nu förpassar till historien, har byggt på att beskatta kojor som om de vore slott. Fru talman! Oppositionen har velat beskatta fastigheter. Man har sett dem som stabila och viktiga skattebaser, som man skriver i reservationen. Men man skriver ingenting om legitimitet och hur oppositionen tänker sig att beskattningen ska bli framgent. Det är en parlamentarisk utredning som föreslås. Fru talman! Det finns anledning att avrunda detta tal i en stor och viktig och, vill jag påstå, historisk fråga och debatt här i kammaren. Vi kristdemokrater har drivit frågan om fastighetsskatten i många år. Vi är oerhört tacksamma för det goda samarbete vi har haft i denna fråga med Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet. Enskilda partier - det har givits uttryck för detta - och enskilda ledamöter kan uppleva att det finns delar i detta som inte fullt ut tillgodoser de ursprungliga intentioner som fanns. Ändå är detta sammantaget en mycket god, mycket värdefull och mycket positiv reform. Den innebär att vi får ett system som är mer legitimt och mer rättfärdigt. Den fråga, fru talman, som vi alla måste ställa oss är om det nya systemet är bättre än det gamla socialdemokratiska systemet med skenande fastighetsskatt. Fru talman! Vårt svar, som kristdemokrater och som alliansföreträdare, på den frågan är ett tydligt ja.

Anf. 86 Fredrik Olovsson (S)

Fru talman! Jag kan inte låta blir att fråga Lennart Sacrédeus hur han kan bortse från att det faktiskt finns ett antal människor som får gigantiska skattesänkningar till följd av det här förslaget. Det handlar faktiskt om över 100 000 kronor om året i sänkt skatt. Hur kan man bara bortse från det när vi samtidigt vet att landets pensionärer är de som får ta smällen med tanke på de förändringar som nu genomförs?

Anf. 87 Lennart Sacrédeus (Kd)

Fru talman! Tack, Fredrik Olovsson, för frågan! Det sticker självklart i ögonen att en del människor får enorma skattesänkningar. Jag säger inte som kristdemokrat till dig som socialdemokrat att detta är någonting man kan vifta bort. Men jag tycker att ni också självkritiskt borde fundera på om det var rimligt att människor hade dessa enorma skattesatser för sitt boende. Du utgår från att skattesänkningen i sig är fel, men du tar för givet att det ursprungliga läget i sig var legitimt och rätt. Om vissa - och så är det ju - får en skattesänkning på 100 000 kronor eller till och med mer per år tycker jag att den ärliga motfrågan är: Var det rimligt att man skulle bli så beskattad i sitt boende som man faktiskt blev tidigare? Jag tycker - och det är en ideologisk fråga för alliansen - att vi inte har något att tjäna på att beskatta människor så att de på något sätt känner sig bestraffade. Jag uppfattade Fredrik Olovssons fråga som att ni i grund och botten tyckte att det var rätt åt dem i stora hus som hade höga fastighetsskatter. Vi har inte riktigt den medborgarsynen från alliansens sida.

Anf. 88 Fredrik Olovsson (S)

Fru talman! Jag har förstått att vi har lite olika syn, i opposition och majoritet, på vad som är rimliga skatter. Vi tycker att det är rimligt att de som har de allra högsta inkomsterna, de stora förmögenheterna och de stora dyra husen ska betala mer i skatt än andra. Nu går utvecklingen åt andra hållet. Det blir de som har de stora dyra husen, de riktigt lyxiga villorna, de som har de högsta inkomsterna och de som har de stora förmögenheterna som vinner väldigt kraftigt på de förslag som röstas igenom här före jul. Samtidigt drar man åt tumskruvarna på sjuka och deltidsarbetslösa. Landets pensionärer blir i vanlig ordning utan när Kristdemokraterna får vara med och bestämma. Jag tycker att det är tråkigt. Utvecklingen i Sverige på det här området går åt fel håll. Jag tycker också att det är märkligt med tanke på att det går så bra för Sverige. Vi har stora överskott i den offentliga ekonomin. Ska man då verkligen behöva göra de här stora försämringarna just för de människor som är mest utsatta? Det är bara att beklaga, men det är väl det som debatten kommer att handla om i nästa valrörelse, antar jag.

Anf. 89 Lennart Sacrédeus (Kd)

Fru talman! Jag tycker att debatten här i kammaren, bäste Fredrik Olovsson, ska handla om den slopade och avskaffade statliga fastighetsskatten. Jag och alliansen som helhet delar inte det Fredrik Olovsson säger om sjuka, pensionärer och arbetslösa. Det är en politisk bedömning som Socialdemokraterna har all rätt i världen att göra. Den är inte vår. Fredrik Olovsson har också möjlighet att nämna att vi har en rekordlåg arbetslöshet i vårt land och att detta är något som kommer alla till del, inte minst dem som var utanför arbetsmarknaden. Nu får jag inte själv gå på niten att inte hålla mig till ämnet, utan jag ska prata om den statliga fastighetsskatt som vi nu ska avskaffa. Fredrik Olovsson nämner inledningsvis i sin replik - jag uppskattar att vi tar en debatt på det här sättet - att människorna med de allra högsta inkomsterna och förmögenheterna ska beskattas. Men vad fanns det för garanti för att det verkligen var de med höga inkomster eller stora förmögenheter som bodde i de hus som hade den här enormt höga fastighetsbeskattningen? Det som jag har nämnt - jag kan hålla med om att jag kan ha gjort det till leda - är att den gamla statliga fastighetsskatten byggde på fiktiva värden, på pengar som inte fanns i handen. Jag noterar också att Fredrik Olovsson inte i sin replik tar upp det som jag nämnde i mitt anförande. Innebär Socialdemokraternas reservation, tillsammans med Vänstern och Miljöpartiet, att ni godkänner den skattesänkning som vi gjorde på fastighetsskatteområdet på 8 100 miljoner kronor? Och innebär den parlamentariska utredning som ni ville tillsätta att ni ville att det gamla systemet som folk ogillade så mycket - och Göran Persson tror att ni gjorde ett strategiskt fel i själva valet - bara skulle rulla på tills utredningen hade blivit klar? Dessa frågor förblir obesvarade, men jag tackar varmt för frågorna som ställdes.

Anf. 90 Tommy Waidelich (S)

Fru talman! Så här sent i debatten kanske det är svårt att föra in så mycket nya saker, men några kommentarer är ändå på sin plats. För det första blir jag lite förvånad. Det är lite häpnadsväckande att höra Lennart Sacrédeus motivera den nya flyttskatten, skatten på uppskoven, med att EU kräver det, att vi ska göra EU-kommissionen till lags. Lennart Sacrédeus har väl inte gjort sig känd för att springa EU-kommissionens ärenden. För det andra stämmer det inte. Det här med uppskov är väldigt ovanligt inom EU. Det är en särskild kommentar. Sedan gäller det de kommentarer som många borgerliga debattörer här har haft. Man betraktar i princip den nya flyttskatten och förändringarna på fastighetsskatteområdet som ett nollsummespel där de som får de enormt stora skattesänkningarna, det vill säga de som bor i lyxvillorna, själva är med och betalar med den nya flyttskatten på uppskoven. Men det stämmer inte. Jag kan ta min egen region, Stockholmsregionen, som exempel. Enligt Skatteverket är det drygt 130 000 som har uppskov i Stockholmsregionen. Så många lyxvillor finns det inte i Stockholmsregionen. Vad verkligheten säger är att det är folk med låga och normala inkomster som har de här uppskoven. Det är många pensionärer och många barnfamiljer som kommer att få vara med och betala för de stora skattesänkningarna för de så kallade lyxvillorna. Det är en djupt orättvis politik, och det är inte ett nollsummespel som en del borgerliga debattörer försöker göra gällande. Jag ska ta några exempel. Jag har ett exempel på en ensamstående pensionärer i Järfälla utanför Stockholm som i våras sålde sitt hus och köpte en nyproducerad bostadsrätt. Från den 1 januari ökar hennes boendekostnader med över 700 kronor per månad, så länge hon lever, vilket inte ingick i boendekalkylen när beslutet togs om ett nytt och tryggare boende på ålderns höst. För henne och för många äldre innebär införandet av en flyttskatt en ökad orättvisa och en ökad otrygghet. Ett annat exempel är barnfamiljen som i våras sålde sin tvårummare i Stockholms innerstad och köpte ett radhus i Vällingby utanför Stockholm. Deras boendekostnader ökar med 8 000 kronor om året, något som inte heller fanns med i kalkylen när de köpte sitt radhus. Värdet på deras radhus har dessutom sjunkit sedan de köpte. En tredjedel av deras vinst är raderad, men de måste ändå betala ränta utifrån det höga marknadsläge som rådde i våras. Det säger sig självt att det här är orimligt. Anledningen till att vi inte har en skatterevolt som Fredrik Schulte här påpekade i sitt anförande är att folk i allmänhet inte känner till det här. Det kommer att bli verklighet våren 2009 när skatteuppgifterna skickas ut till hushållen. Då är jag övertygad om att vi kommer att få se en skatterevolt. Att så här i efterhand - jag tror att det är det mest stötande - ändra på spelreglerna är orättvist. Och det är tveksamt om den här nya flyttskatten skulle hålla för en prövning i Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Jag har väldigt svårt att förstå hur ni borgerliga ledamöter kan försvara den här skatten, den retroaktiva skatt som nu lägger sig som en våt filt över många familjers och pensionärers hushållsekonomi. Den har också andra inslag som är negativa. Den skapar mindre rörlighet. Ni pratar om att ni ska ha ökad rörlighet på arbetsmarknaden. Folk ska flytta dit där jobben finns. Ni försvårar för folk att flytta med den här flyttskatten. Det blir svårare för företag att rekrytera när det inte kommer ut några nya bostäder på bostadsmarknaden. Det här förstärks också av er politik där ni har dragit ned på räntebidragen. Det är en tillväxtfientlig politik som drabbar hela Sverige. Den drabbar tillväxtregioner som Stockholm, Göteborg och Malmö. Den drabbar till syvende och sist hela Sverige. Det är mycket förvånande att höra er argumentation. En del av argumenten är häpnadsväckande. Men hur som helst ser jag fram emot en fortsatt debatt. Jag tror också att vi kommer att få se ett växande folkligt missnöje med det här. Med det vill jag yrka bifall till den socialdemokratiska reservationen och motionen Sk15.

Anf. 91 Lennart Sacrédeus (Kd)

Fru talman! Jag får tacka Tommy Waidelich för det här inlägget. Jag fick en liten släng om hur jag hade röstat i folkomröstningen 1994. Men det tycker jag att vi så här 13 år senare kan bjuda på. Tommy Waidelich talar mycket systematiskt om en flyttskatt. Då har jag en fråga tillbaka. Innebär den parlamentariska utredning som ni socialdemokrater vill genomföra om er reservation går igenom tillsammans med Vänstern och Miljöpartiet ett löfte till landets fastighetsägare att ni kommer att verka för att denna räntebeläggning kommer att tas bort? Är detta ett direktiv som ni kommer att ge? Det kan vara värdefullt att få ett entydigt svar på den punkten. Jag vill ställa en annan fråga: Hur ser ni på det som EU-kommissionen ändå har konstaterat? Om man säljer ett hus i Sverige och sedan tar med sig uppskovet när man köper det nya huset i Grekland eller på Cypern så kan man sälja huset vidare, och Skatteverket har ingen tillgång över huvud taget till några handlingar. Jag vill verkligen att du ska veta att detta är en genuin oro. Man kan alltid ha diskussioner om vad som är den bästa modellen, men vi är genuint oroliga över att vi får en skatt, en reavinstbeskattning, som bara rinner ut i sanden. Det är därför som vi senare i eftermiddag kommer att diskutera detta när det gäller förmögenhetsskatten. Vi menar att till sist blev den, Tommy Waidelich, en skatt som vissa kunde betala men som väldligt många kunde slippa att betala och vara fullt lagliga. Antingen har vi en skatt, och då ska det betalas, eller så har vi inte en skatt, och då gäller det för alla. Jag tycker att det är jättespännande när du talar om en skatterevolt, att det kan ske på fastighetsskattesidan. En skatterevolt kommer att ställa krav på allianspartierna. Den kommer också att ställa krav på Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det innebär sänkta skatter i så fall.

Anf. 92 Tommy Waidelich (S)

Fru talman! När jag pratar om en skatterevolt pratar jag om de orimliga effekter som vi har av den nya så kallade flyttskatten. Jag tror precis som andra talare i dag - Fredrik Olovsson sade samma sak - att folk inte är medvetna än om det som ni nu genomför. Det kommer att visa sig våren 2009 när skattebeskeden skickas ut. Då blir det tydligt för var och en. Det är möjligt att det blir en debatt innan. Det är det som jag tror att det kommer att bli en revolt kring. Det är framför allt för att det är en retroaktivitet, det vill säga även om skatten införs nu från den 1 januari 2008 så har folk gjort kalkyler på gamla spelregler. Det är det som jag tror att folk upplever som orättvist. De har gjort upp sin planering. De har planerat sin hushållsekonomi efter de spelregler som rådde när de sålde det gamla boendet. Nu slår ni bort det, och nu sitter man där och får besked om att pengarna inte räcker till hushållsekonomin. Där tror jag att vi kommer att få se en skatterevolt.

Anf. 93 Lennart Sacrédeus (Kd)

Fru talman! Jag tackar Tommy Waidelich för de kommentarerna och de synpunkterna. Ni talar om orimliga effekter. Du nämnde i ditt anförande 130 000 fastighetsägare i ditt eget län och valkrets Stockholms län. Det är förvisso många människor. Men frågan står ändå obesvarad: Hur hanterar vi den problematik som jag beskrev? Jag valde Grekland och Cypern. Jag kunde ha valt Spanien eller Portugal, andra exempel inom unionen, eller kanske Bulgarien som en del nu reser till och köper hus i. Den frågan står obesvarad. Jag läser upp än en gång vad ni från oppositionens sida säger: Mot bakgrund av de principer som tillämpas kan vi inte föra fram ett förslag till kammaren som innebär att avslagsyrkandena i våra nu aktuella motioner tillgodoses fullt ut. Tommy Waidelich, verkligheten är ibland så komplicerad att man ser ett problem men man vet inte riktigt hur man ska lösa det. Om ni finner oss tomhänta - säg gärna det - tycker jag att vi är lika tomhänta på bägge sidor. Faktum är att Europeiska unionen - då kommer vi tillbaka till folkomröstningen 1994 - nog har ändrat spelvillkoren för både er och oss. Kritisera gärna detta! Men gör det mer trovärdigt utifrån hur ni vill ha det i stället själva. För jag tror att ni kommer att ha det lika lätt eller lika svårt att lösa denna fråga. Retroaktivitet skulle väl innebära, utifrån min förståelse av det ordet, att uppskov som är från 1998, 1991 eller 1982 retroaktivt beskattas, och så får man en klumpsumma på detta fram till den 1 januari 2008. Det här är inte retroaktivt i den bemärkelsen, utan det löper från den 1 januari 2008. Om det skulle visa sig att det blir en enorm revolt 2009 ska den tacklas av bägge politiska sidor.

Anf. 94 Tommy Waidelich (S)

Fru talman! De facto blir det en revolt för det som ni har gjort. Ni måste ta ansvar för de beslut som ni fattar. Det är i och för sig hedrande att Lennart Sacrédeus frågar mig om lösningarna, men det är inte jag som har skapat problemen. Det står tydligt i vår motion att vi är emot den här så kallade flyttskatten. Är det jag som är svaret skyldig hur man ska klara det gentemot EU-kommissionen? Det tycker inte jag. Vi kan diskutera vilka krav EU-kommissionen ställer och vad som gäller i andra länder. Jag har fått en sammanställning här av Skattebetalarna, en lista över reavinstskatten i andra länder. Det är bara Portugal och Spanien på den listan som har uppskovssystem. Spanien har dessutom skattefritt för pensionärer från 65 år. De flesta länder, Danmark, Estland, Frankrike, Lettland, Nederländerna har skattefritt. En del har det efter två, tre eller fem års innehav. Så jag förstår inte problemet här. Det är inte vi som har skapat problemen. Det är ni som har gjort det. Då får ni städa upp i egen bur.

Anf. 95 Jörgen Johansson (C)

Fru talman! Det är klart att man kan fundera över vad man lägger in i begreppet flyttskatt. Jag tror som sagt att vi lägger in olika saker. Att vi räntebelägger uppskovet ser inte jag som en form av flyttskatt - tvärtom. Det är en rimlig form av betalning för ett lån man har. Jag återgår till paret i Bromma och paret i Katrineholm. Varför ska paret i Katrineholm missgynnas? De får ju gå till banken och låna, och när Riksbanken gör förändringar påverkar det de lån de har fått lov att lägga in för att köpa en bostadsrätt i Bromma. Varför är det inte rimligt med ungefär liknande förhållanden för dem som har ett uppskov, som alltså lånar pengarna av staten? Det är min ena fråga. Sedan har vi det här med uppskovet och framtiden. Socialdemokraterna har under de senaste månaderna slagit sig för bröstet och sagt att de är partiet som jobbar mot svartjobb, mygel, fusk och så vidare. Samtidigt finns det kanske en helt annan bakgrund. Men ändå. Uppskovet på sikt ställer till en hel del problem, och då är min fråga: Tänker Socialdemokraterna avskaffa uppskovet i framtiden? Jag vill återknyta till vad jag sade i mitt inledningsanförande: att uppskovet infördes den 8 september 1993 av den borgerliga regeringen. Under 70-talet fanns det ett uppskov, men det slopades 1991 av den socialdemokratiska regeringen.

Anf. 96 Tommy Waidelich (S)

Fru talman! Jörgen Johansson pratar om paret i Bromma och Katrineholm och diskussionen om hur de ska behandlas när de ska köpa ett nytt boende. Det stora problemet med flyttskatten är för det första att den är retroaktiv, och det är det jag har fört fram här. Paret i fråga måste, oavsett vilka uppskov de har sedan tidigare, betala en skatt som de inte visste om när de köpte sina villor i Bromma eller i Katrineholm. Det andra problemet är att detta hämmar rörligheten. Det gör det svårare och dyrare att flytta. Jag får samtal och brev från pensionärer - jag tror att ni andra också får det - om att de inte har råd att flytta utan måste bo kvar, fastän de kanske skulle vilja byta villan mot en lite mindre bostadsrätt. Man vill ha något som är lite mer lättskött och enklare på äldre dagar. Det är de två stora problemen: retroaktiviteten och rörligheten. Sedan kan man fråga sig hur pass representativa dessa par i Bromma och Katrineholm är. Utifrån mitt perspektiv är det stora problemet i min region att 130 000 människor sitter med uppskov. Många har planerat sin hushållsekonomi efter spelregler som nu ändras.

Anf. 97 Jörgen Johansson (C)

Fru talman! Jag får gå tillbaka och klargöra förhållandena. Paret i Katrineholm har inget uppskov. De två paren har exakt samma utgångsläge, men paret i Bromma har alltså "fått" 3 miljoner utan någon som helst egen insats, och det är dessa pengar som beskattas och tas med som ett uppskov. Rimligheten är väl att man när man lånar dessa pengar av staten också ska betala en viss ränta på dem. Paret från Katrineholm får ju i det här sammanhanget gå till ett bolåneinstitut och låna pengar. Om jag lånade 3 miljoner för två år sedan visste jag inte vad Riksbanken skulle säga och vad ränteläget skulle bli. Det är en ju retroaktivitet, det också, på precis samma sätt som detta med uppskovet. Jag ser liksom inte skillnaden.

Anf. 98 Tommy Waidelich (S)

Fru talman! Jag ser problemet för paret i Bromma som under en lång tid har betalat höga räntor på sitt boende och som också har betalat en hög fastighetsskatt jämfört med paret i Katrineholm. Man kan också diskutera hur det har sett ut tidigare. Det är klart att båda paren ska betala en skatt i slutändan, oavsett om de har uppskov eller inte. Men uppskoven är ju till för att man ska kunna byta även i heta områden. Dessutom tycker jag inte att fallet är så representativt. Det stora problemet är alla som sitter med stora uppskov och som har planerat sin hushållsekonomi efter spelregler som nu ändras.

Anf. 99 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! Det är nästan rörande att höra Tommy Waidelich värna om de människor som har sålt och fått stora uppskovsavdrag. Vi vet ju att Socialdemokraterna före 1991 års skattereform motsatte sig att vi tillsammans skulle införa möjligheten att flytta utan att betala skatt direkt. Det var nästa regering och Anne Wibble som 1993 kom med detta förslag. Det fanns över huvud taget inte från början. Så jag är glad att ni så starkt pläderar för det nu. Samtidigt vill jag ändå fråga: Är det rimligt som vi har haft det, att just denna form av skattekrediter ska vara helt räntebefriade? Det är en fråga som ni måste ta ställning till. Jag håller dock med om att det är problematiskt när man gör skatteförändringar och ändrar villkor. Jag köpte min fastighet 1978. År 2001 skärpte ni beskattningen vid försäljning av villa. Tidigare skulle man bara ta upp hälften. Sedan skulle man plötsligt ta upp två tredjedelar. Det var väl också en ändring. Det var i och för sig inte retroaktivitet i den meningen som ni talar om nu. Jag kan gå med på att det faktiskt blir en retroaktivitet för några människor. Fru talman! Allra sist: I hela landet finns det 233 personer som har en skattekredit på över 5 miljoner kronor, och det är dem ni värnar väldigt starkt. Jag är imponerad över det!

Anf. 100 Tommy Waidelich (S)

Fru talman! Vi är från samma område. Jag pratar om 130 000 bara i Stockholmsregionen, i vår valkrets, som har uppskov och som nu tvingas förändra hela sin hushållsekonomi. Deras kalkyler förändras över en natt genom ert underbara beslut. Det är i och för sig hedrande och trevligt att ni nu börjar fråga efter våra synpunkter, men varför gjorde ni inte det innan ni kom med dessa dramatiska och retroaktiva förändringar? Vad är beskedet till dessa 130 000? Varför ska ni införa denna retroaktiva skatt? Är det något du kan försvara?

Anf. 101 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! Jag hade varit gladare om vi inte hade haft detta, men det ingår i en kompromiss. Det är klart att man kunde ha gjort det på en del andra sätt rent tekniskt, vilket bland annat Skatteverket har visat. Däremot var det viktigt för oss, och jag förstår inte er riktigt på den punkten, att den skulle finansieras inom ramen för bostadssektorn. Men ni vill ju ha tillbaka den gamla skatten med 8,1 miljarder, som Lennart Sacrédeus hade kommit fram till att det var exakt. Jag sade lite drygt 8 miljarder. Ni vill ju ha 8 miljarder högre skatt för alla som bor. Hur är det med pensionären som du talar om? Skulle inte hon ha fått högre skatt med ett par hundra kronor i månaden för sitt pensionärsboende? Skulle hon undantas? Nej - med er skatt skulle alla i hela landet ha fått högre skatt. Men jag har en fråga som jag inte fick svar på: Är det riktigt att just de som har fått uppskovsavdrag ska ha en skattefri kredit? Är det socialdemokratisk politik att just den grupperingen ska ha det? Om till exempel Lennart Sacrédeus mot förmodan skulle låta bli att betala skatt på sin vanliga löneinkomst skulle han absolut få en straffskatt på detta. Men om han gör ett uppskovsavdrag skulle han slippa det. Är det rimligt? Är det kongruens i skattesystemet? Jag tycker inte det. Jag tycker i och för sig som Tommy Waidelich, att det är ett problem att de som tidigare har sålt nu drabbas av en sådan här skatt. Men det måste sättas i relation till att man garanterat skulle ha drabbats av en mycket högre skatt om vi haft kvar ert system, till exempel om man bodde i hyreslägenhet eller så. Ni har ju aldrig kommit med några förslag om att sänka några skatter för hyreslägenheter. Det kan jag lova. Det har jag inte kunnat läsa mig till någonstans.