Regional tillväxtpolitik

Anf. 43 Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 under punkt 3 från Alliansen, och jag står självklart bakom övriga moderata motioner.

Regional tillväxtpolitik

Sverige är ett fantastiskt land. Vår landsbygd är ett komplement till det urbana samhället och vice versa. Utan varandra skulle båda stå sig slätt. Hur många är det inte från storstaden som beger sig ut till stugor, fritidshus, båtar och husbilar? Det handlar om rekreation genom besöksnäring såsom aktiviteter, restauranger och kaféer, och det handlar om friluftsliv. Det handlar om kombinationen av att bo och verka i en växande stad och att åka ut och fylla på sinnena, eller att bo på landsbygden eller på orter utanför storstäderna och bege sig in till stadsmiljöer för att uppleva de kulturella delarna såsom museer, stadsvandringar och andra sevärdheter.

Allt detta och mer därtill skapar möjligheter för individer och familjer. Det skapar arbetstillfällen och företag som livnär sig på besöksnäringen. Här finns en växande potential för vårt vackra land, inom såväl den egna som utifrån kommande turismen.

I norr har vi Ishotellet som lockar turister och rymdforskning som bygger för besöksnäring. Vi har förmånen att bo i ett land där man kan utforska vad som händer med material med hjälp av ljus, på MAX IV-laboratoriet, och med neutroner, på ESS i Lund. Här finns stora möjligheter för näringsliv och forskning att kroka arm.

Gruvan i Kiruna lockar besökare och ger jobb och arbetstillfällen i norr, vilket vi har hört i gruvnäringsdebatten. Det gäller även i Dalarna där man har Garpenberg.

Häromveckan hade jag förmånen att besöka Åre och Anna-Caren, som sitter här i kammaren. Åre är en liten ort som i dag är välkänd, men så har det inte alltid varit. Kabinbanans tillkomst har skapat möjligheter för besöksnäringen under vintersäsongen. Och små företagare har fått nya möjligheter genom skidproduktion, chokladfabrik och mycket annat. Nu står Jämtland inför två VM. Vad kan man härnäst? Allt är möjligt.

Jag tror på möjligheter, men inser också att det ligger hårt jobb bakom och att det är kärvt att få verksamheter att gå runt. I det sammanhanget blir entreprenörer och förmågan att se möjligheter oerhört viktiga. Det borde Sverige ta till vara.

Lokaliseringen av myndigheter runt om i landet är en fråga om såväl ekonomi som tillgänglighet, arbete och attraktionskraft. Så är det till exempel i Sundsvall där CSN finns. Därför är det bra att det nu är ett enigt utskott som påpekar för regeringen att myndighetslokalisering ska vara en skarp del av den regionala tillväxtpolitiken.

Herr talman! Trots alla möjligheter det ger att se landet i sin helhet finns det en mental uppdelning mellan land och stad. Den barriären i tanken måste bort. Landsbygdens malm, skog och jordbruk har tjänat och tjänar Sverige väl. Med näringslivet som motor driver det runt service, skola, vård och omsorg och lokala delar. Vårt lilla, exportberoende land är beroende av att det lokalt i samhällen finns små företag blandat med större företag för att trygga jobb och företagande långsiktigt, med den regionala motorn och nationen som drivkraft.

Det är positivt att se nya verksamheter ta plats på svensk mark. Flera stora internationella företag har etablerat sig i norra Sverige, inte minst Facebook som etablerat sig utanför Luleå. Det är ett bra ställe att vara på när nedkylningssystem för många servrar behövs.

En ny spännande bransch växer fram. Därför är det viktigt att Sverige kan vara ett land med konkurrensfördelar för nyetablering och fortsatt tillväxt. Kylan är gratis, och det behövs trygg elförsörjning med konkurrenskraftiga priser. El är därmed en mycket viktig råvara. Det gör att regeringens politik oroar. Att stänga ned kärnkraftverk i förtid skapar problem, inte bara för industrin som riskerar produktionsstopp med stora kostnader som följd - och då talar vi om stora kostnader per minut.

Det spelar också roll för avveckling som inte är gratis. Det finns beräkningar på att det handlar om uppåt 21 000 arbetstillfällen. Ett seminarium om detta kommer att hållas i riksdagen. Detta är allvarliga signaler.

Starka signaler har också kommit från ett annat håll i en annan fråga, och dem står företaget Spotify för. Spotify försöker rekrytera och verka mitt i storstaden, men man stoppas i sin tillväxt och utveckling, vilket man inte har råd med.

Näringslivet över landet är motorn i stort och smått där varje kugghjul hakar i varandra. På så vis får vi människor och de arbeten som behövs för lokal service, skolor, äldreomsorg och allt annat - som jag tidigare har tagit upp - där man lever och verkar.

Vi tar vår utgångspunkt i de gröna näringarna som tillväxtmotor och ett fortsatt konstruktivt arbete inom landsbygdsprogrammet som underlättar för människor att bo och verka utanför statsmiljöerna. Själv är jag uppväxt på en liten bruksort i västra Skåne, Bjuv. Det är en plats som sedan 75 år tillbaka är starkt förknippat med ett livsmedelsföretag som heter Findus.

Det här är inte enbart ett livsmedelsföretag, utan det är så mycket mer kring ett hållbarhetstänk med avfall som blir biogas, och högkvalitativa skördar genom långvarig forskning och expertis leder till de bästa ärtorna. Findus har barnmatsnivå enligt EU-direktiv på sina odlingar. Marken i Skåne har gynnats av att man har odlat ärtor i växelbruk med en växtföljd som ger bättre avkastning, minskar sjukdomar och förbättrar jordens markstruktur, vilket är bra för både ekonomi och miljö.

Varje år har 17 miljoner kilo ärtor exporterats till Italien. Mat för äldre och sjuka har tillverkats med speciell kunskap för att människor ska kunna ha det bra.

Jag vill inte tro att denna enorma bank av kunskap nu ska slås sönder, och därför vill jag understryka vikten av att Sverige ska kunna ha konkurrensförutsättningar för att möta en marknad som blir alltmer global. Då behövs det inte högre skatter på företagande, inte skatt på transporter - kilometerskatt - och inte högre trösklar och fler regelverk för företagen.

Det är dags att ta fram ett recept som gör att företag kan vara och vill verka i Sverige, för det är ute i landet lokalt som framgångarna blir regionala, nationella, europeiska och globala. Men då går det inte att tro att man kan beskatta företag och införa pålagor här när de inte finns där.

Sverige har alla förutsättningar för tillväxt med de gröna näringarna kopplade till livsmedelsindustrins växtkraft, inte minst i Skåne. Den bördiga åkermarken ger en naturlig tillgång till högkvalitativa råvaror.

Andra värden är vår mat och våra livsmedel där det finns en marknad som bygger på spårbarhet med hög kvalitet. Frågan bör ställas om varför det inte finns tro på svenskt riskkapital för en långsiktighet i Sverige.

Med livsmedel som förädlats genom forskning har man kunnat ge nya infallsvinklar och spännande verksamheter.

Frågan bör också ställas när det gäller offentlig upphandling. 1 000 miljarder årligen är en stor potential när företag ska leverera råvaror och förädlade produkter till skolor, äldreomsorg och sjukvård. Nu hotas även detta i och med regeringens nya pålagor i den nya lagstiftning som ska komma.

Herr talman! Attraktionskraften i Sverige är turism, mat och alla delar som bidrar till en levande och vital landsbygd, men bredbandsutbyggnad och infrastruktur är viktiga delar för att upprätthålla servicenivån. Det måste vara möjligt att driva företag och verksamheter i vårt land.

De svenska företagen - små, medelstora och stora företag - samt industriföretagens globala konkurrenskraft är nödvändiga för ett fortsatt framgångsrikt och välmående Sverige. Men grunden för global framgång är i allra högsta grad regional, ja, till och med lokal.

Därför, kära regeringsföreträdare, vad åsyftar ni att göra?

(Applåder)

I detta anförande instämde Hans Rothenberg (M) och Helena Lindahl (C).

Anf. 44 Josef Fransson (SD)

Herr talman! Nu debatterar vi näringsutskottets betänkande 17 om regional tillväxtpolitik. Sverigedemokraterna har i detta betänkande två reservationer som partiet självfallet står bakom, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 2.

I detta betänkande föreslår ett enhälligt utskott ett tillkännagivande om att regeringen ska pröva möjligheterna att omlokalisera myndigheter från större städer till landsbygden. Detta är en bra princip, och det kommer nog många tillfällen att återkomma till frågan.

Herr talman! Sverigedemokraterna vill se ett sammanhållet Sverige där man inte glömmer bort landsbygd och glesbygd till förmån för storstaden, där det är möjligt att bo kvar i sina förfäders hembygder så att den ofrivilliga urbaniseringen minimeras.

Att den ekonomiska utvecklingen går starkast i tätbefolkade områden är ett faktum, men man ska också ha med sig att någon landsbygd, att någon bruksort måste förse staden med mat, andra råvaror och produkter.

Vi i Sverigedemokraterna tycker att Sveriges bygder är utmärkt lämpade för denna uppgift. Därför vänder åtminstone jag mig mot resonemang om att till exempel Norrland skulle vara tärande på grund av att vissa regioner erhåller vissa bidrag, vilket man ibland hör.

Snarast levererar många bygder utanför storstaden stora värden vid brukande av naturresurser, men intäkterna av dessa hamnar i huvudsak antingen hos storbolag eller hos staten.

Det kan med andra ord finnas såväl moraliska som rationella skäl till att kompensera resurssvaga regioner, eller att under vissa förutsättningar kanske till och med se till att mer av värdet stannar kvar.

Herr talman! I dag finns det bygdemedel som ekonomiskt ersätter de bygder som påverkats av utbyggnaden av vattenkraft. Ersättningen regleras i lag och innebär att den som har tillstånd till vattenverksamhet ska betala en årlig bygdeavgift.

Dessa medel ska i första hand ersätta de kostnader som uppstått för att förebygga eller minska skada eller ersättning för skada från vattenverksamheten. Återstående medel ska sedan fördelas av länsstyrelsen och kan användas till både lån och bidrag för att främja det lokala näringslivet eller service i bygden.

Motsvarande bygdemedel för vindkraft finns inte reglerat i lag, men finns i dag på frivillig basis runt om i landet som en ersättning till de intressenter som är berörda av vindkraftsetableringar utan att vara markägare.

Denna avsaknad av ett tydligt regelverk har utmynnat i en mängd olika lokala varianter av bygdepeng vid vindkraftsetableringar, där även ersättningsnivåerna kan skilja sig uppemot en faktor tio.

För att skapa en starkare rättvisa mellan olika bygder vid en vindkraftsetablering vill vi att bygdemedel för vindkraften hanteras på samma sätt som för vattenkraften och framgent regleras i lag.

Med anledning av detta vill jag yrka bifall till reservation 2.

Herr talman! Sverigedemokraternas andra reservation i detta betänkande handlar om transportbidraget. Detta bidrag har till syfte att stärka möjligheterna att bedriva näringsverksamhet i norra Sverige och minska de komparativa nackdelar som man har genom att man geografiskt ligger långt från marknaderna.

Dock har transportbidraget under vissa år haft ett större anslag i statens budget än vad som har behövts för att bevilja de ansökningar som har kommit in. Som en följd av detta har riksdagens majoritet under de senaste två åren i enlighet med regeringens förslag förordat att anslaget ska minskas.

Det finns dock enligt Tillväxtverkets handläggare olika delförklaringar till att allt färre söker detta bidrag. Det uppges bero på till exempel att företag flyttar eller lägger ned sin verksamhet, vilket naturligtvis är djupt beklagligt.

Men det finns också företag som inte är medvetna om att de kan ansöka om stödet. Att företag inom stödområdet flyttar söderut inom Sverige menar vi är en tydlig indikator på att transportbidraget inte fullt ut fyller sitt syfte och att ersättningsnivåerna kanske rentav är för låga.

Vi förespråkar därför att regeringen ska se över transportbidragets ersättningsnivåer och samtidigt ge Tillväxtverket i uppdrag att marknadsföra möjligheterna att få bidraget för näringslivet inom det berörda stödområdet.

Herr talman! Detta var alltså en redogörelse av Sverigedemokraternas två reservationer, men jag skulle vilja ta tillfället i akt att ta upp ett annat brännhett ämne som kan komma att bli avgörande för den fortsatta utvecklingen av många regioner utanför våra storstäder, och det gäller infrastrukturpolitiken kopplad till den så kallade Sverigeförhandlingen. Just nu projekterar man höghastighetsjärnväg mellan våra tre största städer.

Personligen var jag motståndare till detta projekt sedan 2010 när det i en SOU påstods kosta ungefär 125 miljarder att verkställa projektet. Jag var motståndare helt enkelt därför att jag - efter att ha läst mig in på frågan - inte trodde på kostnadskalkylen. Därtill hade jag svårt att se den stora samhällsnyttan.

Nu har arbetet gått vidare, och mycket riktigt har prislappen skjutit i höjden. De senaste prisuppgifterna rör sig mellan 190 och 320 miljarder kronor. Detta är dock prisuppgifter för en ofullständig byggnation. Många tiotals miljarder lär tillkomma för nya stationer, nya banor som ansluter till höghastighetsbanorna samt de svårprojekterade och dyra infarterna till städerna, som alltså inte ens är medräknade.

Dessa astronomiska kostnader är svåra att greppa, men sätter man dem i relation till dagens nivå på infrastrukturinvesteringarna blir projektet tämligen absurt, menar jag. Just nu investerar vi ca 20 miljarder per år i järnväg och väg. Kostnaderna för höghastighetsjärnvägen kan alltså komma att motsvara det vi investerar under uppemot 20 år med dagens investeringstakt.

Som var och en rimligen förstår skulle höghastighetsjärnvägar alltså för överskådlig framtid bli ett svart hål i budgeten, en gökunge som för lång tid skulle äta upp utrymmet för välbehövliga investeringar runt om i Sverige och egentligen fullständigt dränera landsbygden. Just av detta skäl anser jag det viktigt att ta upp den här frågan när vi debatterar regional utveckling.

Herr talman! Drömmen om en höghastighetsjärnväg genom Sverige, med tåg som rusar fram i över 300 kilometer i timmen, har varit ett tvivelaktigt projekt redan från början, menar jag. Projektet har drivits med optimistiska kalkyler om nytta och fram till nu med extrema glädjekalkyler vad gäller kostnad. Även miljöargument har framförts som pådrivare för det här projektet, men jag anser att de är så bristfälliga att de knappt är värda att bemöta.

På de platser i världen där man gjort den här typen av investeringar i höghastighetståg och höghastighetsjärnväg finns det vanligtvis ett befolkningsunderlag motsvarande hela Sverige vid varje stopp. Sverige är däremot ett stort och glesbefolkat land med högst begränsat kundunderlag.

Vidare riskerar biljettpriserna att bli så höga att användningen kommer att begränsas till en tämligen snäv köpstark kundkrets eller - om man vänder på det - kräva höga subventioner. En beräkning från Konjunkturinstitutet gör gällande att varje biljett kommer att behöva subventioneras med 700-800 kronor.

Det råder inga tvivel om att Sverige är i behov av kraftiga investeringar i infrastrukturen. Uteblivna investeringar och eftersatt underhåll har i Sverige byggt upp en infrastrukturskuld på ca 150 miljarder, om man ska tro vissa externa bedömare. Blickarna bör dock riktas mot andra investeringar än hippa fantasiprojekt, inte minst mot utbyggnad av regionaltåg för arbetspendling, där samhällsvinsten är hög och ger medborgarna stor nytta.

Man får dock inte glömma att svensk infrastruktur är mer än bara tåg. Den överväldigande delen av trafiken är vägtrafik, som också är överlägsen vad gäller flexibilitet och nya tekniska lösningar. Miljövänliga och självkörande elbilar står för dörren, vilket i en snar framtid kommer att innebära en revolution gällande vår syn på transporter. Men då får man inte låsa fast framtida generationer i gammal teknik.

Vi i Sverigedemokraterna har som parti satt ned foten i frågan om Sverigeförhandlingen och projektet med höghastighetståg. Vi menar att projektet snarast bör skrotas. Nu är frågan hur länge det ska dröja innan ni andra partier kommer till samma egentligen givna slutsats. Jag har faktiskt svårt att se vad ni väntar på.

Herr talman! Jag ber om ursäkt för att jag drog över på tiden.

(TALMANNEN: Jag ville just påtala att den använda tiden översteg den anmälda tiden med mer än 70 procent.)

Anf. 45 Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Herr talman! Det var mycket om infrastruktur, och vi har ett utskott som engagerar sig mycket i den frågan.

Jag tryckte på knappen för replik när Josef Fransson tog upp frågan om att motverka den ofrivilliga urbaniseringen. I min värld finns det, precis som jag beskrev det, två delar av Sverige: staden med förorter och landsbygden. Båda delarna är viktiga och är till hjälp för oss på olika sätt i ett modernt samhälle.

Min fråga är kort och gott: Tror Josef Fransson och Sverigedemokraterna på att det finns en potential för utvecklingskraft på landsbygden? Det lät ungefär som att man tänker sig någonting som har stagnerat och dött bort. Så ser inte jag på frågan. Jag ser det som en stor utvecklingspotential.

Anf. 46 Josef Fransson (SD)

Herr talman! Det är självklart att det finns en potential för att fler ska kunna leva och bo på landsbygden. Det är helt uppenbart för mig, framför allt då jag tidigare har jobbat med jordbruksfrågor. Det är en sektor där det förs en helt huvudlös politik i Sverige. Vi får för oss att vi behöver ha dieselskatter som är flera gånger högre än i länder som våra bönder ska konkurrera med. Om till exempel Danmark har en skattesats som ligger långt under den svenska är det klart att danska bönder därigenom har konkurrensfördelar. Detta gör att svenska bönder slås ut och i förlängningen inte kommer att kunna verka i Sverige. Då fortsätter det som jag menar är en ofrivillig urbanisering för att människor inte längre kan bo i sina hembygder.

Det kan vara ett exempel. Man kanske kan dra fram något mer. Jag vet inte om det var svar på Ann-Charlotte Hammar Johnssons fråga.

Anf. 47 Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Herr talman! Jag tackar för svaret. Ja, ju mer skatter och pålagor man lägger på företagen, desto svårare har de självklart att konkurrera.

Inom offentlig upphandling sysslar man också med mat, och därigenom finns det möjlighet att leverera till kommunerna. Den sittande regeringen är dock nu på väg att lägga fram förslag som kommer att förhindra lantbruket att göra mer av detta. Om vi ska importera mer blir det också mindre åkermark som används.

För mig är det väldigt viktigt att det svenska jordbruket och den svenska landsbygden kan vara med och bidra till även det europeiska och det globala på olika sätt. Det innebär att man också ska kunna exportera från landet. Jag skulle gärna vilja att Josef Fransson berättade om sin syn på Sveriges möjligheter som det lilla exportberoende landet och på möjligheterna på landsbygden och i staden.

Anf. 48 Josef Fransson (SD)

Herr talman! Jag är inte helt säker på att jag förstod frågan. Jag fick inte hela frågeställningen, känner jag. Men det är klart att det vore jättebra om svensk livsmedelsproduktion kunde bli lönsammare och vi kunde konkurrera ännu bättre på en internationell marknad och exportera livsmedelsprodukter. Det är vi helt överens om.

Jag vet inte riktigt vad jag ska svara i övrigt. Vi har en rad förslag, bland annat om sänkt dieselskatt. Vi är ensamma i riksdagen om att verkligen vilja göra den skillnaden. Vi sänker dieselskatten för det svenska jordbruket, inte allmänt. Det handlar om 2,50 per liter - någonstans i de faggorna. Jag minns inte den senaste siffran.

Det här är saker som verkligen skulle göra skillnad för svenskt jordbruk. Jag menar att Sverigedemokraterna är det ledande partiet för lönsamhet i det svenska jordbruket. Jag och Sverigedemokraterna har ingenting att skämmas för på det här området.

Peter Helander (C)

Anf. 49 Peter Helander (C)

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 3 och 8 i betänkandet.

I dag debatterar vi den så viktiga regionala tillväxtpolitiken, som är ett viktigt instrument för oss som vill att människor ska kunna leva och förverkliga sina drömmar oavsett var i landet de bor. Grunden till en positiv utveckling i hela landet är goda villkor för de små och medelstora företag som skapar jobb.

Den regionala tillväxtpolitiken är inte en fråga som bara ska diskuteras i dag med anledning av näringsutskottets betänkande. Regionala tillväxtfrågor måste ligga för ögonen när riksdagen och regeringen behandlar frågor som infrastruktur, kommunikationer, jobb, utbildning och näringspolitiken i stort.

En välfungerande infrastruktur och fler bostäder behövs på såväl mindre som större orter, i städer och byar. Utan möjlighet till arbetspendling och godstransporter stannar jobbmotorn i Sverige. Oavsett var man bor ska man ha likvärdiga möjligheter att bosätta sig, arbeta och driva företag. Likvärdiga möjligheter innebär en bra skola och tillgång till mobiltelefoni, bredband, drivmedel, livsmedel, offentlig service, kommunikationer, kultur och natur.

Likvärdiga möjligheter i hela landet innebär inte per automatik likformighet. Samma utmaning kan lösas på olika sätt i olika delar av landet. En närodlad politik, där beslut fattas så nara människor som möjligt, möjliggör en sådan utveckling.

Jag skulle vilja ta ett litet exempel på regional tillväxt. Vi i Dalabänken var för ett par veckor sedan på rundresa i Dalarna tillsammans med talmannen. Det var ett välkommet evenemang. Vi besökte Vansbro. Det är en liten ort som kanske är känd för Björn Skifs, Gunde Svan och Vansbrosimmningen. Den har också mycket mer, måste jag påpeka.

Där finns ett företag som heter Lyko. Det är en ung man som startade det företaget. För mindre än tio år sedan började de packa kartonger bakom hans fars herrfrisörssalong. I dag siktar de på att omsätta 1 miljard i denna lilla ort. Han anställer hundratals ungdomar, och han vill fortsätta att expandera.

Han har också börjat med att bygga butiker. Det är i grunden ett ehandelsföretag. Han vill expandera i både Sverige, Norden och Europa. Han stötte på hinder. Han vill bygga ut fabriken där han paketerar varor, men han har svårt att få banker och riskkapital att ställa upp. Han har svårt att få tag på arbetskraft, och infrastrukturen och kommunikationer skulle behöva bli bättre.

Det vore otroligt olyckligt om vi bedriver en tillväxtpolitik i detta land som tvingar expanderande företag att flytta från små orter till större orter för att de inte har de rätta förutsättningarna. Detta är ett exempel.

Herr talman! Det är med tillfredsställelse jag ser att det i näringsutskottets betänkande finns så många yrkanden där man vill att alla delar av Sverige ska ges möjlighet att utvecklas och bidra till landets tillväxt. Det är förstås särskilt glädjande att se att det är ett enhälligt utskott som föreslår ett tillkännagivande till regeringen där utskottet anser att regeringen ska pröva möjligheterna att omlokalisera myndigheter från större städer till landsbygden.

Centerpartiet har ett särskilt yttrande under rubriken Vissa övergripande frågor om regional tillväxt. Vi står förstås bakom förslaget i betänkandet och den politik som vi presenterar i vår partimotion. Vi kan se att det finns en samsyn i utskottets betänkande. Men vi kommer förstås att följa upp våra förslag i ett senare skede. Som det står i betänkandet innehåller den parlamentariska landsbygdskommitténs delbetänkande mycket positiva signaler. Jag hoppas att det ska fortsätta så.

Vi har en alliansreservation nr 1 som handlar om kommersiell och offentlig service på landsbygden. Vi vill att människor ska kunna bo och verka på landsbygden. Då måste det finnas tillgång till en fungerande service på rimliga avstånd när det gäller både kommersiell och offentlig service. Det finns ett antal bra lösningar runt omkring i landet som vi skulle kunna använda. Man bygger upp lösningar kring etablerade samlingspunkter, till exempel den lokala lanthandlaren.

Förslaget, som de rödgröna avstyrker, är att vi vill att regeringen ska se över regelverken för att öka samordningen mellan myndigheter och förbättra samverkan mellan offentliga och kommersiella aktörer för att åstadkomma en god offentlig och kommersiell service i hela landet. Det borde vi kunna enas om i stället för att invänta en utredning. Vi vet alla att det borde göras.

Det finns också en reservation som handlar om återföring av medel från vatten- och vindkraft. Likaväl som vi tycker att människor ska få behålla frukterna av sitt eget arbete tycker vi det är rimligt att regioner som bidrar med värdefull produktion får behålla delar av detta värde. Det måste löna sig för kommuner och regioner att förbättra sitt företagsklimat, göra produktiva investeringar och upplåta mark åt viktig infrastruktur och produktion.

Därför vill vi i Centerpartiet att intäkterna från fastighetsskatten på industrifastigheter och elproducerande fastigheter ska regionaliseras. I ett första steg är det rimligt att fastighetsskatten på elproducerande fastigheter regionaliseras för att återbörda en del av värdet från den klimatsmarta energiproduktionen till de berörda regionerna.

När det gäller bygdemedel är vi fortfarande starkt kritiska till Vattenverksamhetsutredningens förslag om att upphäva bestämmelser om bygdeavgift. Den årliga inbetalningen uppgår totalt någonstans mellan 110 och 130 miljoner kronor, och för vissa små kommuner är det stora belopp. Det kommer en proposition i september i år om vattenverksamheten, tror jag. Då får vi återkomma i frågan.

Herr talman! Det finns också en reservation från Centerpartiet och Vänsterpartiet om lokalt ledd utveckling och Leadermetoden. Vi delar den uppfattning som förs fram i motionen om att Leadermetoden bör användas för landsbygdsutveckling i hela landet. Metoden har fungerat bra på svensk landsbygd. Det är ett lokalt beslutsfattande och projektmedel för lokal utveckling utifrån lokala förutsättningar. Det är mycket lokalt, som ni hör.

Näringslivet, den ideella sektorn och det offentliga är engagerade i sin egen utveckling, vilket jag tycker är jättebra. I den nya programperioden har Jordbruksverket av någon oklar anledning beslutat att välja bort fem av 53 områden i Sverige som nu inte kan driva lokalt ledd utveckling. Detta gör att vi inte får en sammanhållen landsbygdspolitik i hela Sverige, vilket är mycket olyckligt.

Slutligen vill jag kommentera Centerpartiets särskilda yttrande under rubriken Humankapital och jämställdhet. Vi har ställt oss bakom utskottets ställningstagande. Men jag vill uppmärksamma er på att 36 miljoner kronor försvinner från Svenska Riksförbundet Nationellt Resurscentrum för kvinnor, det som vi brukar kalla Winnet. I stället går pengarna till Tillväxtverket för att integrera jämställdhet i den ordinarie verksamheten.

I drygt 15 års tid har organisationen Winnet arbetat med att bland annat öka kvinnors deltagande inom företagande och med ökad jämställdhet på arbetsmarknaden. Detta är också något som genomförts i gränsöverskridande samarbeten för att modellen ska spridas vidare till andra länder.

Vidare har verksamheten ett underifrånperspektiv, och arbetet sker huvudsakligen via de regionala centrum som i dag finns över hela landet. För att arbetet ska kunna bedrivas mer kraftfullt och långsiktigt har sittande regeringar under de 15 år som föreningen varit aktiv stöttat med årliga resurstillskott. Uppdraget har fortsatt med driftsbidrag ända fram till den 31 oktober 2015. Därefter har Winnets nationella ledning fått jobba hårt för att få information från Näringsdepartementet om orsaken till att verksamhetsbidraget upphävs, och man har inte fått något svar.

Nu får man i stället starta en helt ny organisation som utgår från länsstyrelserna och regionerna. Det görs i stället för att nyttja den ideella organisationen Winnet som funnits i 15 år och är representerad över hela landet med sina 8 000 medlemmar. Det är alltså resultatet av jämställdhetsarbetet och arbetet med kvinnors företagande från den feministiska regeringen.

I detta anförande instämde Helena Lindahl (C).

Håkan Svenneling (V)

Anf. 50 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! Området regional tillväxtpolitik, eller snarare landsbygdspolitik, som vi borde kalla det, är det som vi nu debatterar. Det är framför allt ett område där det rör på sig väldigt mycket.

Jag menar att det framför allt beror på att den parlamentariska landsbygdskommittén tillsattes förra året efter ett initiativ från Vänsterpartiet. Den lämnade nu den 31 mars i år sitt delbetänkande och ska sedan lämna sitt slutbetänkande i januari 2017.

Jag har själv förmånen att sitta i Landsbygdskommittén för Vänsterpartiets räkning. Jag måste säga att Landsbygdskommitténs delbetänkande var en framgång för landsbygden.

Kommittén lämnade fyra förslag. Det första förslaget är att regeringen måste jobba tydligare med styrningen av sina myndigheter och hur de ska jobba för att utveckla landsbygden.

Det andra förslaget gäller att utbildning är viktig för kompetensförsörjningen på landsbygden. Regionala högskolor och universitet har särskild betydelse för detta. Vi behöver skapa mer flexibla utbildningslösningar, och det uppdraget behöver tydliggöras för de myndigheter som sysslar med utbildning.

Det tredje förslaget är att Sverige ska ha ett nytt bredbandsmål om 100 procent bredband till Sveriges befolkning senast 2025. I dag har vi ett bredbandsmål som är 90 procent till 2020. Det betyder att vi inte har någon plan för hur 10 procent av Sveriges befolkning ska få bredband eller snabbuppkoppling. Hur ska vi kunna skapa ett Sverige som håller ihop om inte hela landet har samma mål?

Det fjärde förslaget är att de statliga myndigheterna borde utlokaliseras så att staten har en god närvaro i hela landet. Det är främst den frågan jag tänkte uppehålla mig kring i dag. Utskottet har ett enigt tillkännagivande om att fler statliga myndigheter borde utlokaliseras.

Arbetet med att förändra Sveriges myndighetsstruktur tog fart när Vänsterpartiet började budgetförhandla med regeringen. Då fick vi igenom kravet att när regeringen bildar nya myndigheter ska de alltid lokaliseras utanför Stockholms län.

Vi har också fått igenom att den statliga myndigheten Statskontoret skulle göra en rapport om hur statens organisering har förändrats över tid. Det var en rapport som kom för bara två veckor sedan.

Vidare såg vi till att Landsbygdskommitténs uppgift blev att kolla betydelsen av statliga jobb på landsbygden.

I förra höstens budget fick vi igenom att Statens servicecenter, en myndighet som lyder under staten, ska utreda vilka myndighetsfunktioner som kan utlokaliseras. Det är en rapport som kommer att presenteras nästa år.

Regeringen har efter det, på ett förtjänstfullt sätt, i en debattartikel på DN Debatt av såväl statsministern som civilministern presenterat att man vill förändra den regionala balansen. Civilminister Shekarabi var ute i månadsskiftet efter att Landsbygdskommitténs delbetänkande och Statskontorets rapport presenterats och lovade ett förslag senare i år.

I dag debatterar både näringsutskottet och lite senare i kväll finansutskottet två eniga tillkännagivanden utifrån borgerliga motioner om att statliga myndigheter ska utlokaliseras från Stockholm antingen till landsbygden eller till förorten. Jag skulle kalla det för att slå in öppna dörrar - eller snarare vidöppna dörrar.

Inte desto mindre är detta bra. En enig landsbygdskommitté innebär att alla partier tycker samma sak. Men det är trots allt bara en utredning. Nu finns en enig riksdag som kommer att säga att det är dags att utlokalisera statliga myndigheter. Jag hoppas att det även gäller när skarpa förslag finns på bordet. Då kommer det att finnas generaldirektörer runt om i vårt land som kommer att göra mycket motstånd.

Det är solklart att utlokaliseringen behövs. 60 procent av alla statliga myndigheters huvudkontor ligger i Stockholm. Två av tre statliga jobb finns i Stockholms, Västra Götalands, Skåne, Uppsala eller Östergötlands län. De övriga 16 länen får dela på den sista tredjedelen. Detta gör att vi har fått en urban stat. Det är en stat som helt enkelt har dålig koll på hur det är att leva, bo och driva företag på landsbygden i Sverige. Så kan vi inte ha det. En decentraliserad statsförvaltning med kunskap om regionala och lokala förhållanden är faktiskt grunden för ett Sverige som håller ihop.

Regeringen behöver dock agera omgående i frågan. Man behöver säkerställa att statliga jobb som i dag finns på landsbygden får vara kvar. Därför var det bra att man stoppade flytten av 500 jobb inom Skatteverkets nio olika kontor på landsbygden. Nu behöver regeringen också omlokalisera såväl hela myndigheter som vissa funktioner från Stockholm till landsbygden. I detta arbete kan Danmark tjäna som förebild. Där har regeringen nyligen beslutat att flytta ut 3 900 statliga jobb från Köpenhamnsregionen till 40 orter runt om i hela Danmark.

Herr talman! Leadermetoden, senare kallad lokalt ledd utveckling, har varit en framgångssaga på svensk landsbygd sedan den infördes 1996. Metoden har inneburit ett lokalt beslutsfattande om projektmedel för lokal utveckling utifrån lokala förutsättningar.

Arbetet har genomförts enligt den så kallade Leadermetoden, som innebär ett trepartnerskap mellan det lokala näringslivet, den ideella sektorn och de offentliga aktörerna, främst kommunerna. Den ekonomiska finansieringen har följt EU:s programperioder med sjuåriga budgetar. Därför var det aktuellt att starta om Leaderområdena 2015. Men Jordbruksverket, den statliga myndigheten, beslöt att utesluta fem områden av 53 med motiveringen att de inte ansågs ha tillräckligt bra strategier för att bli prioriterade inom den budgetram som Jordbruksverket hade.

Att på detta sätt välja bort fem områden som omfattar 437 000 landsbygdsinvånare i 31 kommuner från åtta län från norr till söder från att få bilda Leaderområden är mycket illa. Dessa fem är alla områden som har funnits tidigare där lokal kompetens och erfarenhet har byggts upp under lång tid. Att inte inkludera dessa leder till en mindre sammanhållen landsbygdspolitik då alla områden inte får samma förutsättningar. Det är inget annat än högst olyckligt när vi säger att vi vill ha ett Sverige som håller ihop.

Regeringen borde därför se till att Leadermetoden används för landsbygdsutveckling i hela landet. Varför inte starta om med en särskild experimentell insats i bara dessa områden där riktigt nya metoder prövas?

I går lämnades en JO-anmälan in från kommunerna Umeå, Bjurholm, Nordmaling, Vindeln, Robertsfors och Vännäs om att Jordbruksverket faktiskt har gjort fel. Anmälan lämnades till Justitieombudsmannen just utifrån att 31 kommuner i landet har uteslutits. Företrädarna påpekar att kommunerna noggrant har analyserat läget och ber JO att särskilt beakta 20 punkter där det bland annat ifrågasätts hur det är regionalpolitiskt riktigt att Skåne får lika mycket medel som de fyra nordliga länen tillsammans. Man skriver att om inte hela Sverige ska omfattas bör det inte vara regering eller riksdag som ska besluta om vilka områden som ska exkluderas. Jag tycker att man har en god poäng.

Egentligen borde det inte råda någon politisk åsiktsskillnad om detta. Jag är därför glad över att Centerpartiet har valt att stödja Vänsterpartiets motion. Om vi ska ha en regional tillväxtpolitik som fungerar kan vi inte välja bort vissa områden, utan hela Sverige måste hålla ihop.

Vänsterpartiet har i dag också en reservation om landsbygdssäkring. Det är en metod som används framgångsrikt i Storbritannien och på Irland, där man landsbygdssäkrar alla politiska beslut. Det innebär att alla beslut analyseras utifrån vilka konsekvenser de får för landsbygden. Jag hoppas att den parlamentariska landsbygdskommittén kan djupdyka i denna fråga och komma med eniga förslag och att vi i näringsutskottet kan förkovra oss vid en kommande studieresa till Storbritannien i höst så att vi även i Sverige kan landsbygdssäkra alla politiska beslut.

Vänsterpartiet har också en motivreservation om att bygdemedel från vindkraften borde återföras till landsbygden. Det är en fråga som jag hoppas att regeringen återkommer till i samband med en proposition i höst.

Vänsterpartiet har i detta betänkande tre reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 8 om Leadermetoden i hela landet.

Maria Weimer (L)

Anf. 51 Maria Weimer (L)

Herr talman! Globaliseringen leder till förändringar som får olika genomslag i olika delar av Sverige. Samhällen förändras, och urbaniseringen bygger i grunden på människors fria val. Det är något som jag och Liberalerna försvarar.

Samtidigt finns utmaningar i skillnaderna mellan städer med en stark växande privat tjänstesektor och områden med stor sårbarhet och lokala utmaningar i form av ett fåtal industriella arbetsgivare. I kommuner där varsel och avfolkning är vardag blir konsekvensen en åldrande befolkning och ett minskat skatteunderlag.

Utgångspunkten för mig som liberal är värnandet om människors makt över sin egen situation och möjlighet att skapa sin egen framtid. En liberal landsbygdspolitik strävar därför efter att skapa förutsättningar för dem som vill bo och arbeta på landsbygden eller i en mindre tätort.

Jag är själv uppvuxen i metropolen Sveg. Vi kallar orten för metropolen eftersom den har en flygplats, en gymnasieskola och en stor vårdcentral, men den ligger mitt i den vackra glesbygden. Det finns färre än en person per kvadratkilometer i Härjedalen.

Näringslivsutveckling, arbetskraftsförsörjning, utbildning och tillgång till offentlig och kommersiell service är därför väsentliga inslag i en modern, regional tillväxtpolitik och en förutsättning för att livet utanför tätorterna ska fungera och för en levande landsbygd.

För att människor ska vilja bo och företag ska vilja verka i hela Sverige, i orter som Bjuv eller Sveg, är det viktigt att det finns tillgång till en fungerande och grundläggande service på rimligt avstånd. Det gäller naturligtvis myndigheter såväl som kommunal service och näringslivet. Upprätthållande av en grundläggande servicenivå över hela landet är även viktigt för att människor ska känna sig trygga. Det krävs också för att hela Sverige ska kunna bidra på ett positivt sätt i flyktingmottagandet.

Samhällets olika funktioner behöver finnas tillgängliga såväl i landsbygds- och glesbygdskommuner som i storstadskommuner. I glesbygder har framför allt servicelösningar som bygger på lokala förutsättningar och samverkan med företagare och civilsamhälle möjlighet att bli långsiktiga och bärkraftiga. I vissa glesbygder är dock förutsättningarna begränsade för att kommersiella aktörer ska kunna bidra till att skapa en god tillgång på kommersiell service.

Vi vill därför i likhet med vad som anförs i motion 2454 förbättra tillgången på lokal service. Vidare anser vi i linje med vad som föreslås i motionerna 1190, 1934 och 3147 att regeringen ska se över regelverken och öka samordningen mellan myndigheter och förbättra samverkan mellan offentlighet och näringsliv.

Vi yrkar bifall till reservation 1 under punkt 3.

Penilla Gunther (KD)

Anf. 52 Penilla Gunther (KD)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 1 från Alliansen och reservation 9 från Kristdemokraterna.

Regional tillväxt har vi debatterat många gånger i den här kammaren. Ordet tillväxt skapar olika tankar och funderingar hos oss.

Vissa personer anför numera att vi inte ens ska använda det ordet eftersom vi alla ska leva i den cirkulära ekonomin. Det är något som jag gärna ansluter mig till i den meningen att vi ska ta till vara jordens resurser på bästa möjliga sätt.

Men vi måste också konstatera att det är viktigt att det finns möjligheter för orter, företag och olika typer av verksamheter att expandera och finnas på de bästa möjliga ställena för just deras sätt att arbeta eller för att hitta personalresurser eller ekonomiska resurser. Då behöver vi faktiskt prata om den regionala tillväxten i Sverige.

Vi har hört från flera tidigare talare här hur olika det kan se ut runt om i Sverige, inte minst med tillgången till bredband och andra kommunikationer. Infrastrukturen är ju viktig för oss allihop.

Vi hade en debatt här tidigare om mineralpolitiken. Vi kan konstatera att den politiken och den industrin har varit vägledande för många av de större och mindre orter i Sverige som har haft gruv- och mineralfyndigheter och jobbat med att få fram järn- och stålverk. Tyvärr är det i dag just de orterna, de små orter som brukar kallas bruksorter, som lider mest av bristen på tillväxt.

Häromveckan hörde vi det välkända svenska företaget Spotify tala om bristen på bostäder. Det är många företag som har talat om detta redan tidigare. Det är inget nytt för oss; vi vet allihop att det är brist på bostäder i Sverige i dag. Men när Spotify, ett framgångsrikt företag som är ungt och nytt och fräscht, säger det blir uppmärksamheten plötsligt otroligt mycket större. När ett byggföretag, ett stålföretag eller någon annan mer etablerad verksamhet sagt något liknande har det inte uppmärksammats över huvud taget. Men vi får tacka Spotify för att man uppmärksammar detta och ställer lite krav på oss politiker, får vi väl säga, att göra vad vi kan för att få fram fler bostäder.

Det var ju inte så många år sedan som man på just de här mindre orterna rev hyreshus. Man såg helt enkelt ingen möjlighet till hyresintäkter, inte minst i de kommunala bostadsbolagen.

Häromveckan såg jag ett intressant inslag på tv om Älmhult. Älmhult kan väl inte räknas som en av de större orterna i Sverige, men där finns ett oerhört stort och framgångsrikt svenskt företag genom en ovanligt stor entreprenör: Ingvar Kamprad.

I inslaget kunde man visa på hur skolorna hade byggts ut med hjälp av anställda på Ikea, inte minst alla de internationellt anställda som fanns och finns där, och hur nöjd man var. I flera intervjuer som presenterades i tv-programmet konstaterade de att det var en liten ort som de hade flyttat till från olika länder men att det fanns fantastisk service, en fantastisk gemenskap och en särskild anda i bygden som de uppskattade mycket - och det var inte så långt till Malmö, Köpenhamn och kontinenten.

Jag tror att vi kanske inte kan se fram emot så många fler Ikea eller större företag av den digniteten i Sverige. Men vi kan alla medverka till att de företag som ändå finns i bygderna kan växa och utvecklas. Där behöver vi helt enkelt se till att det finns service av både offentlig och kommersiell karaktär.

I Älmhult är det inte så konstigt att även den lokala servicen fungerar med tanke på att det finns så många både nationellt och internationellt anställda. Men vad händer på de små orterna, till exempel i min valkrets Dalsland? Hur tillgodoser man servicen för de människor som bor där så att de inte behöver åka tio mil för att tanka bilen eller göra ett enkelt ärende i en affär?

Här vi den stora utmaningen, och sedan jag kom in i riksdagen för fem år sedan har jag känt att vi lite grann står och stampar på samma fläck. Vi har inte någon av oss riktigt kunnat komma fram till hur vi ska lösa problematiken med de små orterna.

Vi har inte löst det. Men nu ser jag faktiskt en ljusning på den här fronten. Jag tror att vi genom det stora antalet nya svenskar som har kommit till vårt land säkert kan få fart på tillväxten även ute i bygderna.

Det är därför av stor vikt att de projektmedel som utdelas av staten, regioner, landsting, EU-fonderna och så vidare samordnas så att det blir så bra som möjligt.

Det är just det som Kristdemokraternas reservation går ut på. Ska vi kunna få växande verksamheter måste man kunna söka medel till små företag likaväl som till enskilda skolor eller någonting annat. Men då måste det finnas en samordning så att de här projektmedlen inte motverkar varandra, vilket det finns ganska många exempel på.

Länsstyrelsen är också en bov i det här dramat, vågar jag påstå.

Vi behöver en god regional omstrukturering i det här landet. Utredningen om hur de nya regionerna ska se ut har väckt mycket känslor, men jag tror att vi måste komma fram till att vi behöver ha större och mer ändamålsenliga regioner. Jag har tidigare stått i den här talarstolen och sagt att jag tror på sex stycken regioner i Sverige, där vi har inte minst vården i fokus med universitetssjukhusen som knutpunkter för regionerna.

Jag vill passa på innan jag slutar, herr talman, att säga några ord om vikten av att vi också fortsättningsvis tar de regionala flygplatsernas parti - oavsett parti, skulle jag säga - eftersom vi behöver ha en regional infrastruktur som står emot EU:s olika idéer om hur vi i Sverige ska organisera oss på det här området.

Vi behöver se till att det finns möjlighet att ta sig till och från de små orterna likaväl som de stora, och då är den nationella infrastrukturen otroligt viktig.

Vi ska ha också tåg som fungerar. Oavsett om det är snabbtåg eller regionaltåg som går något långsammare måste vi se till att de finns för besökare så att vi utvecklar den viktiga besöksnäringen men framför allt för de människor som har valt att bo och leva på orter utanför storstäderna.

Anf. 53 Mattias Jonsson (S)

Herr talman! Vi debatterar nu betänkandet Regional tillväxtpolitik. Det finns några reservationer, men på det hela taget är vi ganska överens om många delar av betänkandet.

När det gäller många av reservationerna är ett arbete på gång. Inte minst Landsbygdskommittén, som många nämnt, arbetar för fullt.

Riksdagens mål för den regionala tillväxten är utvecklingskraft i alla delar av landet med stark lokal och regional konkurrenskraft. Regional hänsyn ska tas inom andra politikområden. Det som är viktigt är infrastruktur, kommunikationer, jobbpolitik, utbildningspolitik och det vi arbetar med i näringsutskottet: näringspolitik.

I juni 2015 tillsatte regeringen en parlamentariskt sammansatt kommitté som ska lämna förslag om inriktning på utformningen av en sammanhållen politik för en långsiktigt hållbar utveckling i Sveriges landsbygder. Redan den 31 mars 2016 - för några veckor sedan - överlämnade den eniga parlamentariska landsbygdskommittén sitt delbetänkande, På väg mot en ny politik för Sveriges landsbygder - landsbygdernas utveckling, möjligheter och utmaningar.

I betänkandet har kommittén kartlagt och analyserat hur Sveriges landsbygd har utvecklats under de senaste 40 åren och vilka effekter och vilken betydelse den förda politiken har haft på landsbygdens utveckling oavsett vem som har styrt landet. Kommittén beskriver också utvecklingen av områden, boenden, samhällsplanering, infrastruktur, kommersiell och offentlig service, kompetensförsörjning, näringsliv och företagande.

Några av kommitténs slutsatser är viktiga. För det första anser kommittén att Sverige behöver en mer sammanhållen och aktiv politik för landsbygdens utveckling.

För det andra menar kommittén att hushåll och företagande i Sverige måste kunna dra nytta av digitaliseringens möjligheter. Där slår man också fast att regeringen så snart som möjligt bör ta fram förslag till en ny målformulering på området så att hela befolkningen ska ha tillgång till infrastruktur med hög överföringskapacitet senast år 2525.

För det tredje behöver det enligt kommitténs mening skapas förutsättningar för att det ska finnas en kompetensförsörjning i hela landet.

För det fjärde anser kommittén att regeringen så snart som möjligt bör ta initiativ till det som vi har diskuterat mycket här i dag, nämligen omlokalisering av statliga myndigheter och arbetstillfällen så att de kan bidra till utveckling och att hela landet kan få tillväxt.

Herr talman! Det är glädjande att ett enigt utskott, i likhet med Landsbygdskommittén, föreslår ett tillkännagivande till regeringen med anledning av motionsyrkanden som rör lokalisering och organisering av statliga myndigheter. Utskottet anser att regeringen ska pröva möjligheterna att omlokalisera myndigheter till landsbygden. Regeringen bör i lämpliga sammanhang också återrapportera till riksdagen vilka åtgärder man vidtagit och hur de principer som riksdagen fastställt har tillämpats.

Herr talman! Politiken måste vara ett effektivt verktyg för en rättvis, inkluderande och hållbar utveckling i Sveriges alla regioner, såväl i gles- och landsbygder som i storstäder. På så vis kan politiken möta vår tids stora samhällsutmaningar, som är kopplade till demografi, globalisering, klimat och energi.

Sverige står samtidigt inför stora utmaningar. Vi ska dock komma ihåg att utsikterna för svensk ekonomi är goda. Tillväxten är i dag hög. Arbetslösheten faller, och det stora budgetunderskottet efter den förra regeringen har faktiskt minskat kraftigt.

I den vårbudget som regeringen presenterade i förra veckan prioriteras det gemensamma samhällsbygget framför stora skattesänkningar och nedskärningar, samtidigt som vi tar hand om de omedelbara utmaningar som Sverige står inför. Redan nu investerar vi 60 miljarder kronor i vårt gemensamma samhällsbygge, och i höst lägger vi fram förslag om att stärka välfärden med 10 miljarder kronor årligen till kommuner och landsting. Det är faktiskt det största enskilda, permanenta tillskottet sedan det allmänna statsbidraget infördes. Detta är viktigt att nämna, för alla delar av vårt land ska leva och utvecklas, och menar vi allvar med den regionala tillväxtpolitiken måste skattesänkarpolitiken stoppas och investeringar göras av allas vårt Sverige.

Steg för steg stärks vårt gemensamma samhällsbygge. Fler kommer i arbete. Skolorna börjar anställa. Sverige leder i dag klimatomställningen. Välfärden stärks. Det är en politik som tar ansvar för hela Sverige och faktiskt visar resultat.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

(Applåder)

Anf. 54 Josef Fransson (SD)

Herr talman! Vi har inte hand om infrastrukturfrågor i vårt utskott, men vi har hand om regional utvecklingspolitik och tillväxtpolitik. Sverigeförhandlingen, som nu diskuteras och projekteras, är, menar jag, otroligt viktig när det gäller just den regionala utvecklingen i resterande Sverige.

Upp till 320 miljarder för ett ofullständigt projekt - det är vad man räknar med att detta ska kosta. Då har man inte med den viktiga sträckan Järna-Stockholm. Den flaskhalsen är kvar. Man har inte löst sträckan Lund-Malmö. Man har inte löst infarten i Göteborg. Sedan vill man gräva ned stationerna i Linköping och Jönköping. Det behövs anslutande banor. Här har vi nog ett paket där kostnaden går på ytterligare 100 miljarder, skulle jag vilja hävda, mellan tummen och pekfingret. Då är vi uppe i över 400 miljarder.

I stället skulle vi kunna satsa på utbyggd regional trafik på vissa ställen där samhällsnyttan är stor. Vi kan trimma sträckan Stockholm-Göteborg på befintlig stambana, enligt vissa bedömare från dagens tre timmar till ungefär två och en halv timme, till en kostnad av ungefär 15 miljarder kronor.

Det finns mängder av viktiga och nödvändiga infrastrukturprojekt, och så lägger man fram sådana här sciencefictionprojekt som kommer att äta upp infrastrukturbudgeten för motsvarande 20 år framöver, om vi utgår från den investeringstakt som jag beskrev i mitt anförande.

Hur ser Socialdemokraterna på den här frågan i dag? Är det inte dags att dra i nödbromsen?

Anf. 55 Mattias Jonsson (S)

Herr talman! Tack för frågan, Josef Fransson! Ska vi dra i nödbromsen, som Josef Fransson uttryckte det? Det pågår ju förhandlingar, och jag vill inte föregripa vad de kommer att landa i. Helt klart är att behoven är oerhört stora när det gäller investeringar i infrastrukturen i många delar av vårt land. Det är klart att man hade önskat att det fanns mer resurser än de som i dag finns för att investera i infrastrukturen så att Sverige är konkurrenskraftigt och så att vi har bra kommunikationer till våra hamnar och företag som får ut sina varor och produkter på världsmarknaden mot bakgrund av den exportstrategi som beslutades här i kammaren för några veckor sedan.

Det finns också ett område som i delar är tillväxthämmande, nämligen att vi har brist på bostäder i landet. Detta är en fråga som är kopplad till infrastrukturen och som är oerhört viktig att satsa på så att de företag som etablerar sig kan anställa och dra kompetens till det område där de har sitt företag. Då måste man ha någonstans att bo.

Både investeringar i bostäder och investeringar i infrastruktur är prioriterade av regeringen. Det görs satsningar för fler bostäder i dag, och Sverigeförhandlingen pågår. Exakt vilka prioriteringar detta kommer att utmynna i ska jag inte föregripa i den här kammaren just nu.

Anf. 56 Josef Fransson (SD)

Herr talman! I min värld borde den här debatten redan vara färdig. De uppgifter som har kommit fram när det gäller det här projektet borde ge ett ganska entydigt resultat: Det här är inget bra projekt. Det är inget vettigt projekt. Det är kanske den största enskilda investeringen i svensk historia och kanske den största värdeöverföringen från landsbygd till stad någonsin.

Jag kan verkligen inte se hur detta kan vara ett rationellt sätt att utveckla Sverige. Det är väldigt få som får nytta av detta, och nyttan är enligt mitt sätt att se det högst begränsad.

Vi talar om bostäder här, men det är ju inte så att man arbetspendlar långa sträckor till Stockholm bara för att bostäderna är så billiga i Göteborg eller i Jönköping. Vill vi ha arbetspendling och utveckla bostadsmarknaden måste vi satsa på de regionala stråken, så att folk kan bo några mil från sin arbetsplats och pendla på ett smidigt sätt. Det är så, menar jag, man utvecklar infrastrukturen på bästa sätt.

Sedan får man inte låsa fast sig i den här tekniken. Det är astronomiska summor vi pratar om för någonting som vi ska få 20 år fram i tiden. Samtidigt går utvecklingen jättesnabbt framåt med elektrifierade vägar, elbilar och självkörande bilar som kan plocka upp en utanför huset och köra en på ett väldigt miljövänligt sätt direkt till arbetet. Man behöver inte ta sig till en tågstation först eller någon form av transfer. Det här kommer, som jag sa i mitt anförande, att revolutionera hela vår syn på transportsätt.

Nej, det här är ett bakvänt tankesätt. Det borde aldrig ha satts igång i ett glesbefolkat land som Sverige. Jag tycker att det är dags att sätta ned foten, för det här kostar minst 1 miljon om dagen så länge man håller på och projekterar. Jag tycker att det är ett extremt slöseri med skattemedel att hålla på och projektera det här.

Anf. 57 Mattias Jonsson (S)

Herr talman! Det är precis som Josef Fransson inledde med att säga i replikskiftet, att det här är en fråga som kanske i huvudsak diskuteras i ett annat utskott. Men det här är näringsutskottet. Och när det gäller näringslivet och möjligheterna för jobbskapande och att få ut varor, produkter och tjänster på världsmarknaden är man självklart beroende av fungerande transporter, fungerande infrastruktur och regioner där man kan arbetspendla. Man kan kanske öka arbetsmarknadsregionerna med de satsningar som är på gång och göra saker, inte minst kopplat till Sverigeförhandlingen.

Vad det kommer att utmynna i återstår att se. Jag är tacksam för den tydlighet som Sverigedemokraterna uppvisar.

Anf. 58 Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Herr talman! Finanspolitik bygger på att elda på när det går dåligt för att upprätthålla och utveckla ett land som är på väg nedåt. I högkonjunktur brukar man försöka hålla igen för att skaffa sig en krockkudde för sämre tider.

Just nu är det högkonjunktur. Samtidigt eldar regeringen på. 450 jobb är på väg bort från Findus, med sysselsättningseffekter i stora delar av Skåne och upp till Halland. Det handlar om 500 kontrakterade lantbrukare - det är ett lågt värde. Det är regionala och lokala leverantörer och underleverantörer. Forskning är på väg bort.

Samtidigt har vi landsting och kommuner som gör inköp för 1 000 miljarder. De skulle kunna vara en del av det lantbruk vi har och av landsbygden och sälja sina råvaror till kommuner och landsting. Man försvårar för dessa företag att delta i de upphandlingarna.

På energiområdet är det kärnkraftsavveckling i förtid med uppåt 21 000 jobb i fara och tekniktapp. Spotify har svårt att rekrytera och hitta bostäder. Det är en tjänstesektor som vi behöver och som vi behöver se växa, där människor kan få sitt första jobb. Det handlar om instegsjobb och om att starta företag för att andra ska kunna gå till sina arbeten i en modern välfärd med vardagspussel, inte minst för kvinnor.

Det handlar om alla dessa frågor kring saker och ting som man kan se bakom nästa husknut.

Med detta sagt och med tanke på svårigheterna och det som håller på att hända i Sverige vill jag fråga Mattias Jonsson: Vad är planen framåt?

Anf. 59 Mattias Jonsson (S)

Herr talman! Jag måste börja med att säga att jag är oerhört glad och stolt över att vi har en socialdemokratiskt ledd regering ihop med Miljöpartiet i den här tiden. Du nämner själv det bedrövliga beslut som är taget vad gäller kopplingen till Findus.

Vi har en regering som nu har gjort satsningar på a-kassan. Vi gör satsningar på den svenska modellen. Jag lyssnar på debatten. Jag hade önskat att de olika politiska partierna, oavsett var de har sitt ursprung, kunde stå upp för de anställda och för ett företagande kopplat till livsmedelsindustrin på ett bättre sätt än att föra en debatt med pajkastning. Det är ett lågvattenmärke.

Sedan gäller det planen framåt. Ja, vi gör investeringar i den svenska modellen. Jag nämnde det i mitt anförande. Vi stärker historiskt, med 10 miljarder, den svenska modellen i samhället.

Jag kan bara notera att Ann-Charlotte Hammar står för den politik där ni har annonserat att ni sänker skatten, eller rättare sagt: Ni sänker a-kassan och för de sjuka med 29 miljarder. Där ligger de stora sänkningarna. Ni går tillbaka till den gamla förda politiken, som inte gynnar Sverige och som inte utvecklar Sverige. Vi gör satsningar på Sverige. Det är svaret på vad vi satsar på framåt.

Anf. 60 Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Herr talman! Ja, man kan vända och vrida på en fråga och få det till vad man vill. Det finns ingen som inte är orolig och bekymrad över vad som händer. Det som bekymrar mig, Mattias Jonsson, är faktiskt de höga skatterna som sätts på företagande och allt regelkrångel och att man försätter ett lantbruk i detta på det här sättet. Jag vill att det här ska tas till vara. Det är det jag står här och säger.

Jag frågar: Vad är planen för att ta till vara arbetstillfällen, möjligheter i Skåne och forskning så att vi inte står utan detta i framtiden? Man gör mat till äldreomsorg, till skolor och till människor som mår dåligt och har svårt att äta.

Jag är bekymrad. Jag är jätteorolig. Det är därför jag lyfter frågan. Det handlar inte om någonting annat än att det finns en enighet om att lösa detta på lokalplanet. Men jag måste ställa frågan till regeringen: Hur kan svaren vara högre skatt och mer regelkrångel och problem för företag framåt? Det är det jag vill att du svarar på, Mattias Jonsson. De ska inte ha sänkta skatter. De ska alltså ha högre skatter. Hjälper det befolkningen i Sverige och företagandet?

Anf. 61 Mattias Jonsson (S)

Herr talman! Jag tror att vi måste våga lyfta blicken. Man har nu vidtagit åtgärder. Det är bland annat sänkningar av arbetsgivaravgiften för unga. Man kan efter det konstatera att det har kostat över 100 miljarder ackumulerat under er tid, och det har ökat ungdomsarbetslösheten. Det är den ena skattesänkningen efter den andra som inte har bitit när det gäller att få ned arbetslösheten. Då måste man våga ompröva politiken och göra satsningar som biter.

För några veckor sedan pratade jag med några näringslivsföreträdare som uttryckte det så här: Nu står stjärntecknen rätt för att tillväxten ska vara optimal, för att vi ska kunna anställa och leva bra i Sverige och utvecklas.

Vi har 100 000 lediga jobb i dag i landet. Det har ökat. Arbetslösheten går ned. Tillväxten ökar. Statens finanser ser bättre ut än på väldigt länge. Då måste vi också våga satsa på den svenska modellen, på välfärden, samtidigt som vi möter företagens behov med det vi kallar för 2016 - yrkesutbildningens år. Det handlar om att möta det behov som företagarna har och om att komplettera med utbildning så att man kan bli anställbar och komma ut på arbetsmarknaden.

Det som ni skar ned på lägger vi resurser på och satsar på i dag. Det är utveckling för Sverige kopplat till en ny exportstrategi, nyindustrialisering och Landsbygdskommittén, som ligger på rulle. Och vi har Energikommissionen för att få hållbara energislag och hållbar prisutveckling för företagarna i landet.

Det är framtidens politik.

(Applåder)

Peter Helander (C)

Anf. 62 Peter Helander (C)

Herr talman! Jag har två frågor som jag vill ställa till Mattias Jonsson och som jag tror att många runt om i landet också vill få lite klarhet i.

Den första handlar om lokalt ledd utveckling och Leaderområden, som jag har berört i anförandet. Jag undrar lite grann hur Mattias Jonsson och Socialdemokraterna ser på att fem områden i Sverige - 31 kommuner, 437 000 invånare och åtta län - har valts bort och står utanför detta utvecklingsprogram och om Mattias Jonsson har en synpunkt på att Jordbruksverket har JO-anmälts, som vi hörde Håkan Svenneling prata om i sitt anförande. Tycker Socialdemokraterna att beslutet gör att Sverige har en sammanhållen landsbygdspolitik, och är det en bra regional tillväxtpolitik att göra på detta sätt?

Min andra fråga handlar om den väl fungerande ideella verksamhet som Winnet har bedrivit och som man har jobbat med i 15 års tid för att öka kvinnors deltagande i företagande och för att öka jämställdheten. I stället ska man nu bygga upp en ny organisation som utgår från länsstyrelsen och regionerna. Tycker Mattias Jonsson att det är ett bra beslut?

Anf. 63 Mattias Jonsson (S)

Herr talman! Tack, Peter, för frågorna! Jag tyckte att det fanns mycket i ditt anförande tidigare som var tilltalande. Det var ett till stora delar bra anförande.

Vad gäller lokalt ledd utveckling står vi för och har vi debatterat just att vi tror att medel verkar bättre om man lokalt får möjlighet att se till att de får bäst effekt. Det handlar om att man kan fatta beslut lokalt så att det inte är, om man får uttrycka det så, i Stockholm alla beslut fattas. Det är ute i landet som man fattar de besluten.

Den här anmälan ska jag inte gå in på i den här debatten, för jag kan den alldeles för dåligt.

På frågan om vi är nöjda med landsbygdspolitiken svarar jag att hade vi varit helt nöjda så hade vi inte startat Landsbygdskommittén. Vi kan konstatera, vilket jag också sa i mitt anförande, att egentligen oavsett vilken regeringsfärg vi har haft de senaste 40 åren hade man behövt prioritera annorlunda. När vi blickar i backspegeln kan vi ju se hur landsbygdsutvecklingen har varit, vilka beslut som har tagits och vilka effekter det har fått.

Nu har vi ändå ett delbetänkande där vi är eniga. Vi har en sammansatt kommitté som fortsätter att spetsa till ytterligare förslag där vi förhoppningsvis kan få breda överenskommelser som läggs fram i den här kammaren så att vi kan få en bättre landsbygdspolitik.

Winnet har bedrivit verksamhet i ca 15 år, och det var den tidigare socialdemokratiska regeringen som sjösatte det. Jag tror att det var Ulrica Messing som drev den frågan i regeringen på den tiden. Det är inte så att vi drar in några pengar, utan de 36 miljoner som ligger och har legat till Winnet går i dag via Tillväxtverket. Pengarna är alltså inte borta, utan de verkar i regionerna i dag.

Peter Helander (C)

Anf. 64 Peter Helander (C)

Herr talman! Det är i alla fall inget klart besked om man tycker att det är bra att de här fem områdena undantas. Eftersom majoriteten i utskottet inte ställer upp bakom den reservation vi har förmodar jag att man inte fullt ut delar synen på att det är olyckligt att dessa fem områden försvinner.

När det gäller Winnet håller jag med om att det inte handlar om pengarna. Men man slår sönder en väl fungerande verksamhet och ska i stället styra upp den via regioner och länsstyrelser.

Winnet är ju en ideell verksamhet som har fungerat jättebra och arbetat lokalt. Därför tycker jag att det är olyckligt att regeringen har lagt en budget där man slår sönder verksamheten, även om man inte tar bort pengarna.

Anf. 65 Mattias Jonsson (S)

Herr talman! Även lokalt ledd utveckling är en fråga för Landsbygdskommittén. Jag vill betona att frågan om hur vi lokalt ska jobba med den typen av frågor finns där och förs där.

Tillbaka till Winnet och att det har fungerat väldigt bra: Ja, det har det gjort i många delar. Men det har också funnits rapporter med en viss kritik, ska vi vara ärliga och säga, av Winnets verksamhet.

Sverige har världens första feministiska regering, och det är oerhört viktigt. Vi har en satsning på jämställdhetsarbetet och kvinnors företagande, och vi styr nu om pengarna till regionerna. Det finns alla möjligheter för Winnet att finnas med i det arbetet, fast pengarna styrs på ett annat sätt.

Det har varit programperioder på tre år, och detta löpte nu ut. Nu är det helt enkelt en annan typ av styrning av medlen, men jämställdhet och kvinnors företagande är prioriterat för regeringen och S och MP här i riksdagen.

Elisabet Knutsson (MP)

Anf. 66 Elisabet Knutsson (MP)

Herr talman! Den regionala tillväxten är nödvändig för att ge människor möjlighet att bo och verka över hela landet. När jag tittar på statistik över befolkningens rörelse från stad till land ser jag att det inte är så dramatiskt som jag trodde. När vi pratar om detta är det som om alla från landet flyttar in till staden, men så är det faktiskt inte. Det finns många som flyttar ut på landsbygden också.

I tidningen Land den 19 augusti 2015 läste jag om ledamoten Anna-Caren Sätherbergs Åre. De ökade sitt invånarantal med 135 personer. Detta sker även på många andra orter.

I en intervju med Lina Bjerke, som är doktor i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Jönköping, lyfter hon fram ett antal viktiga parametrar för att öka inflyttningen till landsbygdskommunerna. Vi behöver bra skolor och bra barnomsorg, och här satsar faktiskt regeringen på fler vuxna i skolan, vilket ger bättre och tryggare skolor och fler arbetstillfällen. Vi satsar också mer pengar ute i kommunerna. Mycket tillfaller de små kommunerna på landsbygden.

En bra och välutbyggd infrastruktur som ger möjlighet dels till pendling till närliggande större orter, dels ett väl utbyggt bredband som ger snabb och tillförlitlig uppkoppling kan öka möjligheterna dels för företag att etablera sig, dels för enskilda att arbeta och studera på distans.

De små landsbygdskommunerna kan ofta också bjuda på lägre bostadspriser, lägre stressnivå och bra möjlighet till rekreation. Viktigt är även ett gott företagsklimat som möjliggör nyetablering och utveckling av redan etablerade företag. Många av dem som driver företag är enskilda företagare som nu kommer att få möjlighet att anställa en person med sänkt arbetsgivaravgift under ett år.

Det är därför extra roligt att läsa om rapporteringen kring småföretag. För andra året i rad ökar svenska småföretag sin lönsamhet i hela landet, enligt färska siffror från LRF Konsult. Almis nya mikrolån som är riktat till företag i uppstart och mikroföretag med upp till tio anställda kan ges med särskilt förmånliga villkor, till exempel en viss tids amorteringsfrihet och begränsade säkerheter för låntagarna. Detta kommer att göra det möjligt för många nya grupper att starta och växa.

Herr talman! Regeringen har som målsättning att hela Sverige ska ha förutsättningar till utveckling och att ge verktyg som underlättar för dem som önskar leva på landsbygden.

Den 25 juni 2015 tillsatte regeringen en parlamentariskt sammansatt kommitté som ska lämna förslag till inriktning och utformning av en sammanhållen politik för en långsiktigt hållbar utveckling i Sverige och dess landsbygd.

I slutet av mars lämnades ett delbetänkande. Landsbygdskommittén identifierade flera faktorer som gör att de anser att det finns goda förutsättningar för hållbar utveckling och tillväxt i Sveriges landsbygder.

Många av dessa faktorer sammanfaller med dem som Lina Bjerke tar upp. Landsbygderna är till exempel rika på naturresurser och råvaror, och kommittén menar att flera av landsbygdens näringar kommer att spela en avgörande roll för samhällets omställning till en biobaserad och klimatanpassad ekonomi.

Vidare har Sveriges landsbygder särskilda tillgångar i form av natur- och kulturlandskap. Kommittén framhåller också att det på många håll i Sverige finns världsunika platser och upplevelser, vilket gör att det finns goda möjligheter för utveckling och tillväxt inom besöksnäringen.

Slutligen betonar kommittén även att de kvinnor och män som har valt att bosätta sig, leva och driva verksamhet i Sveriges landsbygder är en viktig faktor som talar för en positiv utveckling. Kommittén framhåller att det finns många exempel på landsbygder som är fulla av engagerade, kreativa och aktiva människor och företag.

Landsbygdsprogrammet, som är en del av EU:s strategi för att nå målen i den gemensamma landsbygdspolitiken och som finansieras ungefär till hälften av Sverige och till hälften av EU, kommer under perioden 2014-2020 att göra en satsning med stöd till kommersiell service och lokal serviceutveckling inom ramen för programmet med 750 miljoner kronor. Detta kommer utan tvekan att ge möjlighet för fler små kommuner att öka servicen till sina invånare.

Att åka runt i landet och träffa olika personer och få ta del av deras berättelser är en av de saker som ger innehåll till mitt värv. För ett par veckor sedan hade jag privilegiet att åka norrut till Östersund, Sundsvall och Hudiksvall och besöka olika verksamheter. Jag var på Birka folkhögskola, som ligger i Krokoms kommun. Folkhögskolor har en stor betydelse för många ute i landet och ligger ofta lite i utkanten. Jag har både läst och arbetat som lärare på folkhögskola och vet att den atmosfären och den pedagogiken ger många en ny chans i livet.

På Birka finns många olika kurser, bland annat allmän linje för dem som inte har full gymnasiekompetens, musiklinje och en lite kortare kurs för nyanlända. Jag var i Ås, där vårt enda mathantverkscentrum Eldrimner ligger. Det ger landets småskaliga producenter av mat som mejeri, charkuteri, bröd, glass och mycket annat möjlighet till förstklassig utbildning. Det leder till att fler får kunskap om att starta till exempel gårdsmejerier och butiker med produkter tillverkade på gården. Med andra ord: Här växer mervärdet på gårdens produktion och en möjlighet för oss att få tillgång till ett genuint mathantverk.

I Östersund träffade jag även en kvinna som hade flyttat med sin familj från Stockholm för att leva ett mindre stressigt liv med möjlighet att ta en tur upp på fjället när de känner för det för att andas ren luft och njuta av naturen. För henne blev det möjligt eftersom det finns en statlig myndighet i Östersund där hennes utbildning och erfarenhet efterfrågades.

För att en bygd ska leva och utvecklas måste alla typer av arbete finnas. Då är statliga myndigheter och högskolor ett nav med goda utvecklingsmöjligheter, innovation och forskning.

Herr talman! Hela landet ska ha möjlighet att växa och utvecklas. Besöksnäringen är en näring som växer i hela Sverige. Vi har unika städer och en landsbygd som bjuder in med många olika vyer från norr till söder. Vi har Ishotellet, Kungsleden och mellanstora pittoreska städer med lång och spännande historia. Vi har hela vår fantastiska kust med en på flera ställen underbar skärgård. I södra Sverige har vi ett odlingslandskap med åkerbruk och fruktodlingar. Det är viktigt att se både stad och land och värdera deras olika möjligheter till utveckling.

Jag yrkar i detta fall bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på alla motioner.

(Applåder)

Anf. 67 Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Herr talman! Jag tänkte uppehålla mig vid mathantverk, Elisabet Knutsson. Jag kommer då tillbaka till den fråga som nu berör oss mycket hemma i Skåne med tanke på Findus och dess situation. Företaget har bedrivit forskning under lång tid och har i dag en odling som innebär att man kommer under nivåerna för barnmat i EU-direktiven. Man kan alltså få skördar som man inte riktigt kan få på samma sätt om man odlar ekologiskt. Man har en tillsats som växten använder, och när den är klar är tillsatsen borta. Det gör att produktionen blir stor och att man i stort sett får full täckning på det man gör.

När det gäller de värden som forskningen innebär och hela det kvalitativa arbetet är jag intresserad av att höra hur Elisabet Knutsson ser på detta. Det handlar om att vårda dessa värden. I dag importerar vi en stor del ekologiska grödor. Jag har inget emot ekologiska grödor. Men samtidigt finns här långt framskriden forskning som visar på goda resultat både när det handlar om att förse människor med livsmedel och när det handlar om att odla. Jag tycker att det vore förfärligt om detta försvann, och jag skulle därför vilja veta hur Elisabet Knutsson ser på det.

Jag vill också koppla på frågan om Kemikalieinspektionen, som den moderata kommittén har en motion om i näringsutskottet. Vi vill att myndigheten ska verka för att jobba sida vid sida med företag så att vi får en utveckling och inte bara en avveckling och ett stopp och belägg. Man borde i stället se kemikalier som en del av någonting positivt, och man borde kunna ersätta andra och ge hjälp och stöd på vägen. Jag skulle vilja veta vad Elisabet Knutsson har att säga om det.

Elisabet Knutsson (MP)

Anf. 68 Elisabet Knutsson (MP)

Herr talman! Det finns ingen som kan beklaga nedläggningen i Bjuv mer än alla vi som sitter här. Det finns nog ingen här som tycker att detta är bra. Det är inte så många månader sedan Bucht var nere och invigde denna fantastiska anläggning.

Hur ska vi som stat kunna gå in och stoppa en sådan nedläggning? I många fall säger företagen: Vi flyttar därför att arbetskraften är bättre på ett annat ställe. Vi flyttar därför att ekonomin är bättre på ett annat ställe. Men det är inte riktigt fallet här.

Som jag har uppfattat det finns en samling kring frågan att vi absolut vill ha Findus kvar. Jag vet att såväl statsministern som landsbygdsministern och näringsministern har varit nere i Bjuv och samtalat med Findus i frågan. Det är fantastiskt att få ha en spetskompetens på forskning inom livsmedel i vårt land. Jag tänker att vi måste kunna göra saker när vi väl har samlat ihop oss efter det som har hänt i Bjuv.