Renovering och modifiering av artillerisystemet Haubits 77B
Betänkande 2005/06:FöU10
- 1, Förslag
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 17 maj 2006
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Artillerisystemet Haubits 77B ska renoveras och uppgraderas (FöU10)
Riksdagen sade ja till regeringens förslag att renovera och uppgradera Haubits 77B-systemet som är den pjäs som ingår i markstridskrafternas artilleri idag. Riksdagen anser att en uppgradering av haubitsarna är det mest lämpliga alternativet till att modernisera artilleriet men framhåller samtidigt att projektet bör omprövas om inte ett utländskt utvecklingssamarbete kommer till stånd.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionen.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag
Ärendets gång
Förslag
Motioner: 1
Propositioner: 1
Propositioner: 1
Från regeringen
- Renovering och modifiering av artillerisystemet Haubits 77BProposition 2005/06:132
Motioner från ledamöterna
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2006-05-02
Justering: 2006-05-04
Trycklov till Gotab och webb: 2006-05-05
Trycklov: 2006-05-05
Justering: 2006-05-04
Trycklov till Gotab och webb: 2006-05-05
Trycklov: 2006-05-05
Reservationer: 1
Betänkande 2005/06:FöU10
Betänkande 2005/06:FöU10
Alla beredningar i utskottet
2006-04-25, 2006-05-02
Artillerisystemet Haubits 77B ska renoveras och uppgraderas (FöU10)
Försvarsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag att renovera och uppgradera Haubits 77B-systemet som är den pjäs som ingår i markstridskrafternas artilleri idag. Utskottet anser att en uppgradering av haubitsarna är det mest lämpliga alternativet till att modernisera artilleriet men framhåller samtidigt att projektet bör omprövas om inte ett utländskt utvecklingssamarbete kommer till stånd.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2006-05-16
Debatt om förslag 2005/06:FöU10
Webb-tv: Renovering och modifiering av artillerisystemet Haubits 77B
Dokument från debatten
- 2006-05-16Protokoll 2005/06:124
Protokoll från debatten
Anf. 1 Allan Widman (Fp)
Herr talman! Denna vecka kommer Sverige att besluta om leverans av ett nytt artillerisystem. Denna fråga har väckt föga uppmärksamhet i massmedierna och i allmän debatt - enligt min mening mindre uppmärksamhet än skattemiljarderna och tillvägagångssättet egentligen motiverar.
Renoveringen och modifieringen av Haubits 77B är ett skolexempel på svensk försvarsmaterielpolitik. Den här politiken vilar på tre underliggande förutsättningar:
För det första kommer hänsynen till försvarsindustrins arbetstillfällen i Sverige alltid att vara politiskt viktigare än själva försvarsförmågan.
För det andra tror sig industri och respektive försvarsgrenar leva i en sorts symbios med varandra; utan flygindustri inget flygvapen och utan flygvapen ingen flygindustri och så vidare.
Många har till exempel förundrat sig över att en modern krigsmakt som den svenska har så få helikoptrar trots att behoven alltid har varit stora i detta glest bebodda och avlånga land. Kanske finns det flera olika förklaringar till detta, men den viktigaste är naturligtvis att vi inte har och aldrig någonsin har haft en svensk helikopterindustri. Men vi har, herr talman, förvisso företag som säljer stridsfordon, artilleri, stridsflygplan och stridsfartyg. Här har det inte funnits några brister, åtminstone inte kvantitativt.
För det tredje lämnar just försvarsmaterielsidan stor handlingsfrihet med avseende på formerna för beställning. Staten behöver inte handla upp i fri konkurrens, vilket gör att man mer eller mindre fritt kan välja vem man vill köpa av. Regeringen kan också mer eller mindre fritt välja vilka uppgifter i anskaffningen som ska vara hemliga. Det som ögat inte ser gråter det ju inte heller över. Med andra ord köper vi nästan alltid svenska särlösningar, och prislappen håller vi hemlig för skattebetalarna.
Folkpartiet liberalerna yrkade på att vi inte skulle beställa de nya kanonerna nu. Skälen härtill var flera. Viktigast var naturligtvis att det på den öppna marknaden redan finns kanoner med de egenskaper som nu efterfrågas. För dessa kanoner är utvecklingskostnaderna redan betalda och de barnsjukdomar som alltid förekommer redan åtgärdade. Bara detta att de redan finns innebär med garanti att de blir billigare och bättre än de kanoner som kanske kan levereras av svensk industri om fem år.
I det här sammanhanget är tillverkningsseriernas längd av utomordentlig betydelse. Sverige är ett litet land med en ständigt krympande insatsorganisation. I dag bedöms vårt behov av artilleri att uppgå till 24 kanoner. Med så få kanoner att fördela utvecklingskostnader på blir styckpriset orimligt högt. Vem skulle komma på tanken, herr talman, att ta fram 24 exemplar av en personbil eller ens ett civilt flygplan?
Försvarsmaterielmarknaden är köparens marknad. Överkapaciteten är enorm. En som köper i stället för att själv utveckla har en helt annan förhandlingsposition. Det räcker med att se på de så kallade motköp som aktualiseras i samband med större internationella affärer.
Lika viktigt är dock att den materiel som det svenska försvaret anskaffar passar med den materiel som används av andra länder. Här har valet av svenska särlösningar inneburit stora problem och kostnader genom åren.
När ÖB nu vill uppgradera ett antal JAS-plan samtidigt som han avvecklar andra beror det bland annat på att våra äldre plan inte kan samverka och kommunicera med flygplan från till exempel Nato. Motsvarande bekymmer finns i princip på alla materielområden.
Men om nu Folkpartiet har rätt i dessa avvägningar, är då regeringen och majoriteten i försvarsutskottet ute och cyklar? Nej, inte alls! Jag har goda skäl att tro att Sveriges försvarsminister starkt reagerade mot det föreliggande förslaget när det första gången kom på hennes bord - liksom Lars Ångström och Miljöpartiet reagerade då frågan i höstas var uppe här i riksdagen. Jag tror att det också finns en del företrädare i högkvarteret som har varit måttligt entusiastiska över det projekt som nu ska beslutas.
Problemet är bara att motstående intressen är starka. Fack och arbetsgivare vill ha produktionen i gång. Delar av försvaret vill ha sina kanoner, och övriga vill inte stöta sig. Summan av kardemumman blir att den politiska debatten dör ut. Under tystnad söker blickarna sig mot taket.
Herr talman! Ett enigt försvarsutskott har vid ett par tillfällen efterlyst ett ökat inflytande över viktigare materielbeställningar. Så särskilt mycket har, åtminstone enligt Folkpartiets mening, hittills inte hänt. Men det är viktigt att poängtera att själva förutsättningen för ett sådant inflytande är att partierna här i riksdagen åtminstone någon gång är beredda att säga ifrån. Ännu har vi inte nått dit.
I andra länder, till exempel i USA, är öppenheten och ifrågasättandet mycket friskare. På kongressens hemsida kan man följa alla stora utvecklingsprojekt, tidsramar, leverantörer, prislappar och så vidare. I USA kallas ansvariga industriföreträdare och representanter för försvarsmakten till förhör när det strular till sig. Herr talman! Man skräder inte orden vid de tillfällena.
Jag välkomnar att utskottet har ställt krav, om än otydligt, när det gäller interoperabilitet och att regeringen bör återkomma om de ekonomiska ramarna för projektet överskrids. Detta är steg i rätt riktning men naturligtvis otillräckligt.
Herr talman! Folkpartiet är inte motståndare till jobb i skogslänen. Folkpartiet tycker också att näringspolitik är viktigt. Folkpartiet är inte heller motståndare till att behålla artillerifunktionen inom det svenska försvaret, snarare tvärtom.
Däremot menar vi att både arbetsmarknads- och näringspolitik bör bedrivas generellt och över de anslag som i statsbudgeten finns för ändamålet. Det materielanslag som försvarsutskottet hanterar ska syfta till att skapa bästa möjliga försvar till minsta kostnad.
Vi har objektivt försökt väga projektet Archer mot andra befintliga alternativ och Försvarsmaktens övriga behov. Detta, herr talman, har lett till att vi yrkar avslag på regeringens förslag och bifall till reservationen.
Anf. 2 Peter Jonsson (S)
Herr talman! Först yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationen från Folkpartiet, bland annat från Allan Widman.
Herr talman! Omställningen av den svenska försvarsmakten från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar pågår för fullt. Våra soldater och officerare befinner sig vid dagens datum i ett skede där vi alltmer visar vår förmåga att delta i internationella insatser och utveckla ett försvar som med en bred förmåga, kapacitet, nationellt är gott till mycket gott. Det gäller även utvecklingen inom försvarsmaterielområdet.
Herr talman! Det betänkande som vi i dag diskuterar handlar om förmågan vad gäller markstridskrafter. Det gäller att ha ett artilleri som är modernt men som också är anpassat till de soldater och officerare som ska verka inom detta område.
Majoritetens förslag till renovering och modifiering av Haubits 77B-systemet är klart och tydligt en anpassning till den omställning som nu pågår.
Renoveringen och modifieringen av Haubits 77B innebär bland annat att pjäsen uppgraderas och får en bättre skjutprestanda, längre räckvidd och en bättre kompabilitet gentemot internationell ammunition. Detta skapar alltså en helt ny förmåga hos artilleriet.
Vidare avses väsentliga delar av haubitsen bli monterade på en civil tung Volvo terrängvagn, en så kallad dumper. Detta ger på grund av att det är ett civilt standardfordon en minskad utvecklingskostnad och lägre livscykelkostnader.
För att åtgärda bristerna i skyddet av våra soldater monteras en splitterskyddad hytt på dumpern. Detta ger soldaterna en skyddad arbetsmiljö, ett omfattande ballistiskt skydd, minskydd, brandskydd samt bullerskydd. Modifieringen gör också att artilleripjäsen utifrån ett strategiskt, taktiskt och internationellt perspektiv blir mer rörlig och operativ.
Styrande för utformningen har också varit att man ska kunna flygtransportera systemet - i flygplan av typen A400M.
Men det är inte nog med detta. Pjäsenheten kan också transportera sig på egen hand över stora sträckor i en hastighet av 70 kilometer i timmen. Den kommer också att ha en god framkomlighet i svår terräng och kunna göra snabba omgrupperingar, vilket sammantaget ökar den taktiska och stridstekniska rörligheten avsevärt.
Utskottet konstaterar även att de kostnadsuppskattningar som redovisats för utskottet bygger på att Sverige får en utländsk samarbetspartner som delar på utvecklingskostnaderna.
Herr talman! I betänkandet finns det en reservation från Allan Widman och Heli Berg från Folkpartiet. Reservationen är från min utgångspunkt något märklig. Allans anförande här visade nog på detta.
Samtliga partier i denna kammare har varit med på och är förhoppningsvis överens om den omställning som nu pågår inom Försvarsmakten. Vi vill att våra soldater och officerare ska ha den allra bästa materiel som finns utifrån de behov som finns både vid internationella operationer och utifrån dagsaktuella och framtida operativa uppgifter.
Men till detta säger Folkpartiet delvis nej eftersom vi i dag inte har anmält artillerisystemet till det så kallade internationella styrkeregistret. Därför bör förslaget om renovering och modifiering av Haubits 77B avslås.
Herr talman! I en tidigare debatt här i kammaren försökte jag ge en mera målande bild av på vilket sätt man medverkar till en förändring. Jag pekade då på jämförelsen med ett tågs framfart. De som tror på den här förändringen kallar jag för lokförarna. De som satt i mittenvagnarna följde liksom bara med men var positiva till det som skedde. De som satt längst bak i vagnarna var väldigt oroliga. De tyckte inte om nyutveckling och drog i handbromsen. Det fanns också de som stod kvar perrongen. För dem hade tåget redan gått.
I en replik efter den debatt vi hade uttryckte Allan Widman: Ja, det var nog han jag menade som satt längst bak och drog i handbromsen.
Det stämde nog då. Men utifrån den lilla debatt vi haft här i dag, utifrån reservationen i betänkandet från Allan Widman och Heli Berg och utifrån Folkpartiets syn på försvarsmaterielutvecklingen är frågan om inte Folkpartiet är det enda partiet som nu håller på att lämna tåget.
Herr talman! Inledningsvis nämnde jag att allt hänger ihop. Det vi gör nationellt i Försvarsmakten ska kopplas till vårt ökade internationella engagemang. Det vi använder nationellt ska vi också använda internationellt och tvärtom.
I det sammanhanget och utifrån den inriktningen är inget försvarssystem oviktigt. Grunden är ju att vi utifrån de försvarspolitiska mål som vi har satt upp och beslutat om här i riksdagen ska ge våra soldater och officerare förutsättningar att uppnå dessa mål med de bästa tänkbara villkoren. Men Folkpartiet håller, som sagt, inte med när det gäller artillerisystemet.
Mot den bakgrunden yrkar jag återigen bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationen.
Herr talman! Jag vill slutligen tacka utskottskamraterna för ett gott kamratskap under den gångna perioden.
Anf. 3 Allan Widman (Fp)
Herr talman! Jag kan gärna instämma i Peter Jonssons kamratliga hälsning här på slutet.
Om det är så att Folkpartiet hoppar av det där tåget är det mest närliggande skälet att vi förmodligen inte längre har råd att betala biljetten.
Jag blir lite förvånad. För ungefär sex månader sedan var det ett helt enigt försvarsutskott, där bland annat Peter Jonsson ingick, som beträffande det artillerisystem som nu är aktuellt skrev i sitt betänkande:
"Försvarsutskottet kan inte heller bedöma vilka framtida operativa behov som skall tillgodoses. Dessutom efterfrågar försvarsutskottet vilket behov som finns av artilleri i framtida internationella insatser då inga förband är anmälda till internationella styrkeregister ." Det här är ju en text som också Peter Jonsson ställde sig bakom för sex månader sedan. Vad är det som har fått honom att så radikalt ändra inställning till detta?
Sedan säger Peter Jonsson att det är en självklarhet att Sveriges soldater ska ha den bästa tillgängliga materiel som tänkas kan. Nu är ju inte Sverige ensamt om att framställa kanoner. Sådana framställs av ganska många länder världen över. Som framgår av ärendet finns det flera sådana här haubitsar som har prestanda och egenskaper som motsvarar dem som tas fram genom Archer. Vad är det för fel på de kanonerna? De kanonerna vet vi fungerar. De kanonerna vet vi fungerar också tillsammans med andra länders förband.
Avslutningsvis vill jag ställa en tredje fråga också. När jag var liten lärde jag mig att om man väljer en sak så innebär det ofta att man väljer bort något annat. Vi har inte pratat om prislappen för det här projektet i riksdagen - priset har av regeringen sagts vara hemligt - men jag kan garantera dem som lyssnar att prislappen är hiskeligt hög för det här projektet. Den motsvarar förmodligen den pengasumma som Sverige kanske hade behövt för att stärka vår förmåga till strategiska transporter. Min fråga till Peter Jonsson är: Hur löser vi nu
det
ekonomiskt?
Anf. 4 Peter Jonsson (S)
Herr talman! Det var många frågor på en gång. Jag tycker att Allan Widman borde ha läst betänkandet noggrant och tittat på både hur utskottet utifrån sin utgångspunkt tog ställning till den information som vi då hade och i samband med det gav i uppdrag till regeringen att återkomma med ytterligare information om på vilket sätt artillerisystemet skulle fungera i den miljö och den internationella förmåga där insatsen måste finnas som helhet i Försvarsmakten. Det underlaget har vi också fått informerat om för oss i utskottet vid ett antal tillfällen, också de ekonomiska bitarna.
Utifrån den utgångspunkten känner sig i dag utskottets majoritet nöjd med informationen när det gäller själva frågan. Däremot påpekar vi att det gäller att vi har ett samarbete med ett annat land för att vidareutveckla systemet så att det på det sättet blir mindre kostnader för vår del. Det finns i betänkandet.
I betänkandet finns också de alternativa lösningar som man har tittat på. Det handlar om en artilleripjäs från Tyskland respektive Storbritannien. Man säger att även under de förutsättningarna att man kan köpa ett av de systemen så att säga över disk - det andra, det brittiska, systemet finns ju inte än - så blir ändå modifiering och renovering av Haubits 77 billigare när det gäller kostnadsskäl. Där finns också en rimlig förklaring till att regeringen har presenterat just förslaget till den modifiering som i dag finns.
Prislappen vill jag inte diskutera eftersom det handlar om affärshemligheter och annat. Det viktigaste här är egentligen detta, tror jag: I samband med de strategiska lufttransporterna kommer vi också att lösa den förmågan när den tiden är kommen.
Anf. 5 Allan Widman (Fp)
Herr talman! Apropå efterfrågan i internationella insatser: Jag är medveten om att det är på stående fot, men kan Peter Jonsson räkna upp några internationella insatser där Sverige bidrar eller har bidragit genom att artilleriförband har varit den valda lösningen när det gäller understöd till stridande förband? Det hade varit intressant att få veta detta.
När det gäller strategiska transporter har Sverige ett mycket tydligt krav på sig. Vi har antagit utmaningen att vara så kallad
Framework Nation
för Nordic Battle Group. Det innebär att de förmågor som andra länder inte kan bidra med, de måste Sverige bidra med. Och inte nog med detta elände! Vi har dessutom en deadline för det här arbetet som närmar sig i svischande fart. Från dags dato är det ett år och sju månader kvar till Sverige ska kunna ta ansvar för de strategiska flygtransporterna av Nordic Battle Group. Jag är inte säker på att Peter Jonsson har besinnat det fulla ansvar som följer med den här uppgiften, men jag skulle ändå vilja vädja till honom att när han diskuterar materielprojekt i första hand styra tankarna i den riktning där vi har gjort åtaganden gentemot andra länder och där det gäller resurser som är vitala för Sveriges förmåga att kämpa för fred och frihet ute i världen.
Anf. 6 Peter Jonsson (S)
Herr talman! Vi har under de fyra år som den här mandatperioden omfattat hört diskussioner och debatter med Folkpartiet och Allan Widman där han inför varje fråga, oavsett om det har varit omställning av det svenska försvaret eller om det har varit försvarsmaterielprojekt som pågått, har varit oerhört negativ och skeptisk och inte över huvud taget trott på den utveckling som har skett. Nu har det visat sig att av alla de sanningar som vi har berättat för Allan Widman om - exempel är inriktningen att vi ska klara av att ställa om försvaret från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar och att vi ska se till att ha materiel som fungerar på ett bra sätt i de internationella operationerna - har vi genomfört nästan allt vi har talat om i de debatter vi har haft.
Det gäller nu även haubitssystemet, eftersom hela modifieringen i stor utsträckning utgår ifrån att det, som sades förut, ska vara transportabelt genom att man kan ha artilleripjäsen i A400M, exempelvis. Det gör den mer flexibel och mer möjlig att använda internationellt, om vi så vill. Vi vet ingenting om framtiden och på vilket sätt och med vilken förmåga vi kommer att agera internationellt, men vi ska ha hela förmågebredden klar för oss och kunna använda den. Det är det som vi pratar om när vi säger att hela försvaret måste ha kvar sina förmågor. Man måste ha ett effektivt materielförsörjningsprogram som på det sättet ger förutsättningar för att kunna klara detta.
Till slut tror jag inte att Allan Widman behöver vara orolig för Nordic Battle Group. Har vi åtagit oss en uppgift så kommer Sverige att genomföra den, precis som vi har genomfört de andra internationella operationerna, både förr i tiden och också i framtiden. Där hoppas jag att Allan Widman är trygg och att vi i samband med de besluten också är överens om vilken inriktning vi ska ta.
Anf. 7 Lars Ångström (Mp)
Herr talman! Ärade ledamöter i kammaren! Åhörarna! Protokollsläsarna! Jag håller med Allan Widman om det han skriver i sin reservation när det gäller artilleriförband i internationella insatser. Låt det stå väldigt klart att det inte hade blivit någon haubitsutveckling om Miljöpartiet själva hade fått bestämma. Det är möjligt att det inte heller hade blivit det om Folkpartiet hade fått bestämma med Allan Widman som försvarsminister. Men nu är det så att Allan Widman inte har fått med sig allianskamraterna på sin reservation, och vi har inte heller fått med oss Vänstern och regeringen på att inte gå vidare med det här projektet. Både Allan Widman och jag vet att det är så här det är i ett samarbete. Man ger, och man tar. Det är inte lätt, men det är helt nödvändigt. I dag ger Miljöpartiet, och jag återkommer alldeles strax till vad vi har tagit i stället.
Dock hade propositionen, som vi nu diskuterar, sett annorlunda ut om inte Miljöpartiet hade varit med och förhandlat om den - skam vore det väl annars. Nu finns det starka skrivningar om att det till exempel inte blir någon egenutveckling med mindre än att riksdagen får säga sitt först. Propositionen är på det sättet villkorad. Riksdagen har i detta fall makten och inflytandet över materielanskaffningen, precis som vi i utskottet har uttalat och riksdagen slagit fast så många gånger. Miljöpartiet tar dessa inflytandebeslut på allvar. Det är något som vi ständigt driver gentemot regeringen och Regeringskansliet. Vi har också sett till att Regeringskansliet kom till riksdagen och berättade vilka summor det handlade om för den här anskaffningen.
Miljöpartiet fortsätter också envist att försöka få regeringen att prioritera och fokusera när det gäller vad vi ska göra internationellt. Om man gör det så innebär det även att materielbeställningar och verksamhet fokuseras på det som är operativt nödvändigt. Hittills - det ska jag villigt erkänna - har vi haft begränsad framgång med det. Regeringen anser fortsatt att det är viktigare att vara rättvis och inte utesluta i stort sett några förband från att vara internationellt gångbara, vilket i sin tur leder till att industrin och särintressen inom Försvarsmakten kan fortsätta hävda att det är nödvändigt att utrusta alla vapengrenar med dyra materielsystem, eftersom de behövs för den internationella verksamheten. Regeringen väljer därmed hellre att vara rättvis i relation till Försvarsmakten och generös mot industrin än att fokusera på det som verkligen gör skillnad för de utsatta människor som är i desperat behov av hjälp runtom i världen.
Nu till vad Miljöpartiet har på sin pluslista.
På materielsidan, om vi håller oss till den, är det inte bara den stora framgången med Neuron. Vi har också stoppat förslaget att inleda konstruktionsfas för ubåt A26, som skulle ha kostat skattebetalarna 1 miljard kronor de närmaste åren. Likt Neuron saknas det försvarspolitiska operativa behov även av en ny ubåt sedan invasionshotet avskrivits. Utöver detta har vi också satt gröna avtryck i krishanteringspropositionen, skrivelsen om besparingar på försvarets stödmyndigheter samt planeringsanvisningarna till Försvarsmakten inför budgetpropositionen.
Herr talman! Frågan som jag ställer mig när jag läser Allan Widmans reservation är: Hur hårt skulle Widman trycka på gentemot sina borgerliga kolleger i ett samarbete där riktigt ansvar utkrävs och där beslutsfattandet är skarpt? Tror Widman att han skulle få med sig industrikramande moderater och bakåtsträvande centerpartister på att bara köpa från hyllan? Det är en sak att själv skriva en ensam folkpartireservation, men Allan Widman har ju också skrivit under gemensamma reservationer för maktalliansen, där man till exempel skriver att stora delar av försvarsindustrin är hotad på grund av försvarsbeslutet 2004. Hans kollega i alliansen, utskottets ordförande, har ju till och med sagt att vi inte ska skrota eller sälja JAS, som ingen behöver, utan att de hellre ska stå och kosta pengar i något förvar någonstans. Nog hade Widman varit tvungen att kompromissa, alltid, och jag vågar inte tänka på hur de beslut skulle se ut där Widman fått bita i det sura äpplet - inte med sådana samarbetspartner.
Därför, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkande FöU10.
Anf. 8 Allan Widman (Fp)
Herr talman! Lars Ångström har helt rätt i att politik är det möjligas konst och att mycket av det som vi tänker fritt och stort till syvende och sist måste monteras in i någon sorts låda med väggar och tak.
Jag är inte säker på att Folkpartiets röst i materielpolitiken skulle vara sämre när det gäller resultatet och påverkan än vad Miljöpartiets röst har varit de gångna åren. Du pekade själv, Lars, på en, tycker jag, lång rad av mindre framgångsrika ingrepp från er sida. Jag har noga följt processen och jag konstaterar att ni har försökt men att resultatet väl har varit sisådär.
Just därför att politiken är det möjligas konst, är det väldigt viktigt att vi för en debatt om de här sakerna. Jag är övertygad om att varenda gång Miljöpartiet tar upp frågorna i Regeringskansliet och varenda gång Folkpartiet skriver en motion eller följer upp med en reservation, rör vi sakerna och tingen i rätt riktning. Därför är detta viktigt.
När det nu är den sista debattdagen för detta riksdagsår för försvarsutskottets räkning och kanske faktiskt den sista för alltid för vissa ledamöter, vill jag ändå säga att jag har uppskattat Lars Ångströms bidrag i den försvarspolitiska debatten.
Till sist måste jag peka på något som är viktigt, och det är skillnaden mellan Miljöpartiet och Folkpartiet när det gäller försvarspolitiken. Vi är överens om att behovet av tungt artilleri i internationella insatser är måttligt. Men till skillnad från Miljöpartiet vågar vi inte avskriva möjligheten att Sverige någon gång i framtiden kan hotas militärt av andra makter. Det gör att vi vill att artillerifunktionen ska vara kvar. Det handlar inte om artilleri eller inte artilleri i dag. Det handlar om vilket artilleri och till vilken kostnad.
Anf. 9 Lars Ångström (Mp)
Herr talman! Tillåt mig att rätta Allan Widman. Det är den näst sista diskussionsdagen för utskottet.
Men han har helt rätt i att det finns en skillnad i Miljöpartiets och Folkpartiets försvarspolitiska syn i den bemärkelsen att vi menar att det är viktigt att ta konsekvenserna av den enighet som finns om att invasionshotet inte längre finns, om att prioritera resurserna på de operativa behoven och att i en sådan prioritering ha förmåga och styrka att avveckla sådant som inte behövs, att faktiskt välja bort och inte fortsätta tro att man kan ha allting kvar utifall det om 30 eller 40 år skulle hända någonting. Det blir en ohållbar politik och framför allt en ineffektiv politik som minskar Sveriges förmåga att bidra i internationella sammanhang.
Låt mig slutligen säga att jag önskar Allan Widman lycka till som en möjlig borgerlig försvarsministerkandidat, och jag önskar honom lycka till med att ha ett större inflytande än vad Folkpartiet har haft tidigare på försvarspolitikens utformning. Jag minns någon gång i mitten av 90-talet eller strax innan, då Folkpartiets partiledare Bengt Westerberg väldigt klarsynt uttryckte möjligheten att minska Sveriges militärutgifter. Det var ingen originell idé, för det var ju precis det som hade hänt över hela Europa sedan ett antal år tillbaka. Men han var en av de få i Sveriges riksdag som stod upp och sade detta, vilket tyvärr inte resulterade i någon enda millimeters förskjutning. Därför önskar jag Allan Widman bättre lycka i ett eventuellt borgerligt samarbete i framtiden, som jag hoppas blir i opposition.
Anf. 10 Allan Widman (Fp)
Herr talman! Efter alla dessa vänligheter känns det på sin plats att som ett fullödigt oppositionsparti återknyta till sakfrågan. Då vill jag kommentera Lars Ångströms senaste inlägg med att 24 kanoner kommer inte om 5, 10 eller 15 år att kvantitativt innebära något för Sveriges försvarsförmåga. Det vi nu köper är inte materiel i första hand. Det vi nu köper är kompetens. Vi köper möjligheten av att kunnandet när det gäller indirekt eld ska finnas med in i Försvarsmaktens framtid.
Jag vet inte om vi egentligen ska diskutera JAS-flygplanen i det här sammanhanget, men eftersom Lars Ångström ändå kastade ut ett kort också i den delen vill jag säga att jag är övertygad om att tiden och ÖB:s tydliga inriktning när det gäller frågan om det svenska flygvapnet kommer att verka i en positiv riktning.
Slutligen när det gäller en framtida avsättning för de JAS-flygplan som Sverige eventuellt kommer att besluta inte behövs just för användning i Baltikum kan jag glädja mig åt att Folkpartiet och Miljöpartiet just i den delen är överens.
Anf. 11 Lars Ångström (Mp)
Herr talman! Låt mig säga att vi har diskuterat frågan men inte fattat något beslut om detta.
Vad jag vill påminna Allan Widman om är dock Folkpartiets ansvar för denna gigantiska mängd JAS-flygplan som Sverige nu håller sig med, som vi inte behöver, som militären inte vill ha och som har kostat skattebetalarna 10, 20, 30 miljarder helt i onödan.
Det är sorgligt, tycker jag, att alltför få både partier och riksdagsledamöter som varit med och beslutat om delserie 3 så sent som 1997 inte har förmåga att på något sätt ta ansvar för detta. Här står vi som om en klar blixt från himlen har slagit ned och säger: Hoppsan, här har vi JAS-plan för 20 miljarder som skattebetalarna har betalat och som vi inte vet vad vi ska göra med. Det är ingen överraskning, utan det är någonting som vi har känt till och som många har varit med och tryckt på knappen för utan att vara beredda att i dag ta ansvar. Med ansvar menar jag inte att man ska utdöma något slags juridiskt ansvar eller ha några utredningar, utan det räcker med att säga att vi hade fel. Det är vad väljarna förväntar sig när det gäller ansvar från politiker. Som politiker ska man kunna erkänna att man faktiskt hade fel och kanske be om ursäkt för att 20 miljarder gick helt i onödan till något som inte behövdes.
Men det finns möjligheter att rätta till detta. Möjligheten att faktiskt ta ansvar finns ju kvar varje dag för dem som har varit med och fattat de här besluten.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2006-05-17
Förslagspunkter: 1, Voteringar: 1
Protokoll med beslut
- 2006-05-17Protokoll 2005/06:125
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Renovering och modifiering av Haubits 77B
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen bifaller proposition 2005/06:132 och avslår motion
2005/06:Fö5 av Allan Widman m.fl. (fp).- Reservation 1 (fp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (fp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 122 0 0 22 m 45 0 0 10 fp 0 40 0 8 kd 26 0 0 7 v 22 0 0 6 c 16 0 0 6 mp 14 0 0 3 - 1 0 0 1 Totalt 246 40 0 63