Riksbankens förvaltning år 1989 (redog. 1989/90:15 och 19)
Betänkande 1989/90:FiU27
Finansutskottets betänkande 1989/90:FiU27
Riksbankens förvaltning år 1989 (redog. 1989/90:15 och 19)
1989/90
FiU27
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker i betänkandet att riksbanksfullmäktige beviljas ansvarsfrihet för sin förvaltning under 1989. Utskottet biträder också fullmäktiges förslag till disposition av riksbankens resultat och till kompensation för statens inkomstbortfall i samband med ändrat huvudmannaskap för mynttillverkningen. Utskottet föreslår att riksdagen fastställer riksbankens balansräkning och resultaträkning.
I detta sammanhang behandlar utskottet också fyra under allmänna motionstiden väckta motioner om utförsäljning av Sveriges guldreserv, om avskaffande av 10-öresmynt, om nickelfri legering i 10-kronors-mynt och om ökat oberoende för riksbanken. Motionerna avstyrks av utskottet.
Moderata samlingspartiet och folkpartiet har i en gemensam reservation ställt sig bakom förslagen i den sistnämnda motionen.
Redogörelserna
I detta betänkande behandlar utskottet två redogörelser rörande riksbankens verksamhet under år 1989 samt fyra under allmänna motionstiden väckta motioner.
Redogörelserna som avses är följande.
Fullmäktiges i riksbanken förvaltningsberättebe för år 1989 (redog. 1989/90:15). I berättelsen lämnar fullmäktige en redogörelse för den förda kredit- och valutapolitiken samt för bankens verksamhet i övrigt. Vidare lämnar fullmäktige förslag om disposition av riksbankens resultat.
Fullmäktige hemställer
1. att
riksdagen fastställer riksbankens i förvaltningsberättelsen åter
givna balans- och resultaträkningar för år 1989,
2. att
riksdagen beslutar att av riksbankens resultat,
6 752 924 014 kr., skall
a) 6 000 000 000 kr. levereras in till statsverket,
b) 752 924 014 kr. överföras till dispositionsfonden.
1 Riksdagen 1989/90. 5 saml. Nr 27
3. att riksdagen beslutar att från dispositionsfonden skall 1989/90:FiU27
1 000 000 000 kr. överföras till statsverket.
Riksdagens revborers berättebe över granskningen av riksbankens verksamhet under år 1989 (redog. 1989/90:19). Revisorerna tillstyrker att fullmäktige i riksbanken beviljas ansvarsfrihet för sin förvaltning under år 1989 och att riksdagen fastställer riksbankens balansräkning och resultaträkning för år 1989.
Utskottet har som underlag för sin prövning dessutom haft tillgång till fullmäktiges allmänna och särskilda protokoll från år 1989.
Motionerna
l989/90:Fi705 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att stärka riksbankens oberoende i enlighet med vad i motionen anförts.
l989/90:Fi719 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avskaffa 10-öringen som växelmynt. ,
1989/90:Fi724 av Nils T Svensson och Gunnar Nilsson (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att om ett 10-kronorsmynt införs skall detta bestå av en helt nickelfri legering.
1989/90:Fi729 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger riksbanksfullmäktige till känna vad i motionen anförts om att en utförsäljning av den svenska guldreserven bör ske.
Utskottet
1 motion Fi70S föreslår Lars Tobisson m.fl. (m) att riksdagen beslutar att stärka riksbankens oberoende i enlighet med vad som anförs i motionen. När finanspolitiken befinner sig i ett balansläge är det, anser motionärerna, främst penningpolitiken som bör utnyttjas i stabiliseringssyfte. Bl.a. med hänvisning till den ökade betydelse som tillmäts penningpolitiken är det, enligt deras mening, nu angeläget att ta ytterligare steg för att stärka riksbankens oberoende. I detta syfte föreslår motionärerna att den nuvarande kretsen av personer som inte är valbara till fullmäktige bör utökas från statsråd till samtliga anställda i statsdepartement. Inte heller uppdraget som riksdagsledamot bör vara förenligt med ledamotskap i riksbanksfullmäktige, anser motionärerna. Den nuvarande treåriga mandatperioden för fullmäktige valda av riksdagen bör dessutom utökas till sju år, varvid en plats skall förnyas varje år. Det författningsmässigt, reglerade ändamålet med riksbankens verksamhet bör kompletteras med en föreskrift av innebörd att riksbanken skall ha till uppgift att värna om kronans yttre och inre värde. Slutligen bör samrådet med riksdagen säkerställas
genom att riksbankschefen åläggs att framträda inför finansutskottet 1989/90:FiU27 vid fyra tillfållen per år, nämligen i nära anslutning till riksdagens högtidliga öppnande i oktober, vid överlämnandet av finansplanen i januari, vid överlämnandet av riksbankens årsberättelse i februari samt vid överlämnandet av den reviderade finansplanen i slutet av april.
Utskottet får med anledning härav anföra följande. Riksdagen antog hösteii 1988 nya lagar som reglerar riksbankens verksamhet. Grundläggande bestämmelser om riksbanken och dess uppgifter finns i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank, som i allt väsentligt trädde i kraft den 1 januari 1989. De nya föreskrifterna, som tillkom efter ett omfattande utredningsarbete av statsskuldspolitiska kommittén (SPOK), innebär bl.a. att fullmäktiges sammansättning och formerna för val av fullniäktige ändrats. Vidare har i regeringsformen (RF 9 kap. 12 §) och riksbankslagen tagits in en föreskrift om riksbankens ändamål. Av den framgår att riksbanken är ansvarig för valuta- och kreditpolitiken samt för ett säkert och effektivt betalningsväsen.
Den typ av frågor som tas upp i motionen har således nyligen varit föremål för överväganden (1988/89:FiU4). Så t.ex. avvisades i detta sarnmanhang tanken på att i lag gå alltför långt med preciseringen av riksbankens ändamål, eftersom målen för den ekonomiska politiken och de medel som används för att uppnå dessa mål kan skifta över tiden. Man stannade därför vid den valda lösningen med en övergripande verksamhetsbeskrivning. Något skäl att nu ompröva detta ställningstagande föreligger inte enligt utskottets mening.
I likhet med motionärerna ser utskottet det som angeläget att ett samrådsförfarande kan upprätthållas mellan riksdagen och riksbanken. En praxis har utvecklats som innebär att riksbankschefen kallas till utskottet minst två gånger varje år i anslutning till utskottets behandling av finansplanen och kompletteringspropositionen. Utskottet är oförhindrat att besluta om ytterligare överläggningar med riksbankschefen, och så har även skett urider vissa år. Det framstår därför inte som påkallat att i särskilda former institutionalisera detta samrådsförfarande.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrker utskottet motion Fi705 (m).
I motion Fi719 förordar Alf Wennerfors (m) att 10-öringen avskaffas som växelmynt. Konsumenterna är, hävdar motionären, irriterade på det lilla myntet av ringa värde vars tillverkningskostnader är stora. Om man avskaffar detta, som motionären anser helt onödiga och opraktiska växelmynt, gör man en betydande samhällsekonomisk besparing.
Såsom motionären uppger är utgivningen av I O-öresmynt förenad med betydande kostnader. Av de olika myntvalörerna är 10-öringen den mest kostsamma. Under 1989 beställdes 220 miljoner 10-öringar till en kostnad av 50 milj. kr. Mätningar visar att ca 10 % av de lO-öringar som är i cirkulation försvinner varje år. Det stora svinnet innebär att 80—100 miljoner 10-öringar måste tillverkas varje år enbart för att bibehålla samma antal mynt i cirkulation. Flera skäl talar således för att 10-öringen bör dras in.
I* Riksdagen 1989/90. 5 saml. Nr 27
Sedan 1989 är riksbanken ensam ansvarig för utgivningen av mynt. 1989/90:FiU27
Det ankommer således på riksbanken att avgöra om och när en eventuell indragning av 10-öresmyntet skall ske. Enligt vad utskottet inhämtat prövas frågan för närvarande av riksbanken.
Eftersom det är riksbankens sak att pröva den av motionären aktualiserade frågan och fullmäktige redan har sin uppmärksamhet riktad på problemet bör motionen inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet avstyrker därför motion Fi719 (m).
I motion Fi724 av Nils T Svensson och Gunnar Nilsson (båda s) begärs att riksdagen skall göra ett tillkännagivande om att ett eventuellt nytt 10-kronorsmynt skall ges ut / en helt nickelfri legering.
Riksbanksfullmäktige har i slutet av mars 1990 beslutat att ge ut ett 10-kronorsmynt och en 20-kronorssedel. Det nya myntet som ersätter lO-kronorssedeln skall präglas i en gulmetall. För att utesluta allergiska reaktioner kommer myntet att utföras i en helt nickelfri legering. Det nya myntet kommer att ges ut inom de närmaste tre åren.
Eftersom motionärernas önskemål till fullo blivit tillgodosett genom fullmäktiges beslut erfordras inget ytterligare initiativ från riksdagens sida. Utskottet avstyrker därför motion Fi724 (s).
I motion Fi729 föreslår Ivar Virgin (m) att riksbankens innehav av guld successivt säljs ut på den öppna marknaden. Enligt motionären visar sig guld vid noggrannare analys vara en sämre tillgång i ett lands valutareserv än andra placeringar. En successiv utförsäljning på den öppna marknaden borde därför vara fördelaktig, hävdar motionären.
Utskottet får med anledning härav anföra följande. Riksbankens guldinnehav är en del av den svenska valutareserven. Vid utgången av 1989 uppgick detta till 188 586,9 kg, vilket är 109,9 kg mindre än året dessförinnan. Minskningen motsvarar den kvantitet guld som använts för tillverkning av minnesmynt. På riksbankens balansräkning är guldinnehavet upptaget med 1 167 milj. kr. Guldet har därvid värderats till 6 190:08 kr./kg fint guld. Räknat på marknadsvärdet motsvarar riksbankens guldinnehav ca 15 miljarder kronor.
Utskottet har vid de tre senaste riksmötena behandlat motioner med snarlika förslag av samme motionär. Dessa motioner har på förslag av finansutskottet avslagits av riksdagen (senast 1988/89:FiU27, rskr. 232). Utskottet har motiverat sitt ställningstagande med att guldinnehavet kan ses som en säkerhet avsedd att utnyttjas i sådana kris- och krigssituationer då andra handlingsalternativ inte står till buds för centralbanken. Av intresse är också, har utskottet ansett, att guldtillgångar i allmänhet har varit en mycket god placering sett över en längre tidsperiod.
Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om att riksbanken ansvarar för valutapolitiken. Detta ansvar — som för övrigt numera är grundlagsfåst (RF 9 kap. 12 §) — omfattar också förvaltningen av valutareserven och dispositioner som påverkar dess sammansättning. Det bör således inte ankomma på riksdagen att föreskriva hur valuta-
reserven skall vara uppbyggd och i vilka valutor den skall placeras. 1989/90:FiU27
Riksdagen bör inte genom uttalanden begränsa fullmäktiges handlingsfrihet i detta avseende.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi729 (m).
Från och med verksamhetsåret 1988 tillämpas nya principer för dbpo-sitionen av riksbankens resultat. För att motverka stora variationer låter man de fem senaste årens genomsnittliga resultat ligga till grund för dispositionerna. Varje år skall av detta genomsnittsresultat 80 % levereras in till statsverket och 10 % sättas av till dispositionsfonden. Inleveransen till statsverket avrundas till jämnt hundratal miljoner kronor.
Riksbankens resultat 1989 före bokslutsdispositioner är 7 574 milj. kr. För perioden 1985—1989 är det genomsnittliga resultatet 7 527 milj. kr. 1 enlighet med de nya riktlinjerna föreslår fullmäktige att 6 000 milj. kr. levereras in till statsverket och att 753 milj. kr. överförs till dispositionsfonden. Återstoden av 1989 års resultat före bokslutsdispositioner, 821 milj. kr., har satts av till resultatutjämningskonto.
I enlighet med de nya principerna inlevereras därjämte till statsverket en avkastning på medel som är innestående på s.k. särskilda räkningar i riksbanken. Avkastningen på dessa medel beräknas därvid som räntan på sex månaders statsskuldväxlar. Avkastningen, som redovisas som en räntekostnad i riksbankens resultaträkning, uppgick under 1989 till 2 921 milj. kr. och har i januari 1990 överförts till statsverket.
Riksbanken övertog från staten den 1 juli 1986 ansvaret för tillverkning och utgivning av mynt. I ett av de riksdagsbeslut som ligger till grund för förändringen (prop. 1985/86:108, FiU 25, rskr. 264) förutsattes att nyordningen skulle vara neutral från statsbudgetsynpunkt. Det uttalades att statsverket skulle kompenseras för bortfallet av myntningen och att bytet av huvudman inte skulle påverka statsbudgeten på ett ogynnsamt sätt. Regeringen och riksbanken förutsattes Samråda i denna fråga. Ett sådant samråd har nu ägt rum och utmynnat i en överenskommelse om att riksbanken skall leverera in ett engångsbelopp på 1 000 milj. kr. som kompensation för bytet av huvudman.
Överföringarna till statsverket under budgetåret 1989/90 skulle därmed uppgå till 9 921 milj. kr., varav 6 000 milj. kr. hänför sig 1989 års resultat, 2 921 milj. kr. till avkastningen på särskilda räkningar och 1 000 milj. kr. till bytet av huvudman för mynttillverkningen.
Utskottet har inget att erinra mot den av fullmäktige föreslagna dispositionen av 1989 års resultat, inte heller mot förslaget till kompensation för ändrat huvudmannaskap för mynttillverkningen. Utskottet har vid sin granskning av riksbankens förvaltning under 1989 inte funnit något som föranleder särskilt uttalande. I likhet med riksdagens revisorer tillstyrker utskottet därför att fullmäktige beviljas ansvarsfrihet för sin förvaltning under 1989.
Utskottet biträder också revisorernas förslag att riksdagen skall fast- 1989/90:FiU27
ställa den balansräkning och resultaträkning för 1989 som finns intagen i riksbankens förvaltningsberättelse. Balansräkningen och resultaträkningen finns även fogad till detta betänkande som bilaga 1 resp. 2.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande riksbankens oberoende
att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi705,
res. (m,fp)
2. beträffande avskaffande av 10-öringen att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi719,
3. beträffande nickelfritt 10-kronorsmynt att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi724,
4. beträffande riksbankens innehav av guld att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi729,
5. beträffande ansvarsfrihet för riksbankens förvaltning
att riksdagen beviljar fullmäktige i riksbanken ansvarsfrihet för förvaltningen av riksbanken under år 1989,
6. beträffande riksbankens balans- och resultaträkning
att riksdagen fastställer riksbankens i bilagorna 1 och 2 återgivna balansräkning och resultaträkning för år 1989,
7. beträffande dbposition av riksbankens resultat
att riksdagen beslutar att av riksbankens resultat skall deb 6 000 000 000 kr. levereras in till statsverket under budgetåret 1989/90, deb 752 924 014 kr. överföras till dispositionsfonden,
8. beträffande kompensation för bortfall av myntning
att riksdagen beslutar att från dispositionsfonden skall 1 000 000 000 kr. överföras till statsverket.
Stockholm den 26 april 1990 På finansutskottets vägnar
Anne Wibble
Närvarande: Anne Wibble (fp), Roland Sundgren (s), Lars Tobisson (m), Arne Andersson i Gamleby (s), Gunnar Björk (c), Per Olof Håkansson (s), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Arne Kjörnsberg (s), Filip Fridolfeson (m), Lars De Geer (fip), Ivar Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (vpk), Carl Frick (mp), Marianne Carlström (s) och Sonia Karlsson (s).
Reservation
Riksbankens oberoende (mom. 1)
Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfeson (m) och Lars De Geer (fp) anser
deb att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med "Utskottet får" och slutar med "motion Fi705 (m)" bort ha följande lydelse:
Såsom framhålls i motionen finns det internationellt en tendens att ge finanspolitiken en mer långsiktig inriktning mot strukturella mål, medan stabiliseringspolitiken i växande utsträckning bedrivs med penningpolitiska medel. Detta har lett till större effektivitet i kampen mot inflationen och därmed också till en mer balanserad tillväxt. Internationella jämförelser visar också att länder med oberoende centralbanker haft större framgång med stabiliseringspolitiken än länder vars centralbanker är mindre självständiga. I detta sammanhang intar Sveriges riksbank en mittenposition bland industriländernas centralbanker.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att nu vidta ytterligare åtgärder för att stärka riksbankens oberoende. Riksbankens möjligheter att föra en kraftfull penningpolitik skulle därmed förbättras vilket är angeläget i och med att penningpolitiken vuxit i betydelse. Hittills har den höga svenska inflationstakten inte kunnat nedbringas i nivå med vad som gäller i våra viktigaste konkurrentländer.
I motionen redovisas ett antal konkreta förslag som var för sig är avsedda att stärka riksbankens ställning. Utskottet ser dessa förslag som en lämplig fortsättning på det förändringsarbete som inleddes för några år sedan med statsskuldspolitiska kommitténs (SPOK) översyn och som utmynnade i ett antal nya lagar inom riksbankens verksamhetsområde.
I syfte att stärka riksbankens oberoende bör sålunda valbarhetsvillkoren för ledamot i fullmäktige skärpas. Enligt nuvarande regler får fullmäktig inte vara statsråd, ej heller ledamot eller suppleant i kreditinstituts styrelse. Med tillkomsten av den nya riksbankslagen 1989 avskaffades regeringens rätt att utse ordförande i riksbanksfullmäktige. Förändringen vidtogs för att markera riksbankens ställning som riksdagsorgan. Såsom motionärerna påpekar får det därför anses strida mot den nya lagstiftningens andemening när man via val i riksdagen lät en statssekreterare i finansdepartementet sitta kvar som ordförande i riksbanksfullmäktige fram till våren 1990. Förbudet för ett statsråd, exempelvis finansministern, att ingå i fullmäktige borde i lika mån gälla dennes närmaste politiska medarbetare. Av motsvarande skäl bör i fortsättningen samtliga anställda i statsdepartementen uteslutas från valbarhet till riksbanksfullmäktige.
Det kan övervägas om inte kretsen av valbara personer bör begränsas ytterligare. Så t.ex. kan det sättas i fråga om uppdraget som riksdagsledamot skall vara förenligt med ledamotskap i riksbanksfullmäktige.
1989/90:FiU27
Ett annat sätt att stärka riksbanksfullmäktiges självständighet är att 1989/90:FiU27
förlänga mandatperioden för ledamöterna till sju år och att införa ett rullande valsystem där en plats förnyas varje år.
Ändamålet för riksbankens verksamhet kan enligt utskottets mening också behöva preciseras. I de lagar som reglerar riksbankens verksamhet är föreskrivet att riksbanken är ansvarig för valuta- och kreditpolitiken samt för ett säkert och effektivt betalningsväsende. Denna föreskrift bör enligt utskottets mening kompletteras med en mer preciserad målangivelse i enlighet med motionärernas förslag. Till de aktuella ändamålsparagraferna bör sålunda fogas ett ekonomisk-politiskt mål av innebörd att riksbanken skall ha till uppgift att värna om kronans yttre och inre värde.
Även om strävan skall vara att tillförsäkra riksbanken en mer självständig ställning kan, som motionärerna påpekar, inte dess verksamhet bedrivas frikopplad från den ekonomiska politiken i övrigt. Redan vid den föregående översynen av lagstiftningen tillkom regler om samrådsskyldighet med regeringen. Samrådet med riksdagen bör säkerställas genom att riksbankschefen framträder inför finansutskottet vid fyra tillSllen per år. Det bör ske i anslutning till riksmötets öppnande i oktober, vid överlämnandet av finansplanen i januari, vid framläggandet av riksbankens årsberättelse i februari samt vid överlämnandet av den reviderade finansplanen i slutet av april.
Regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag till lagreglering av vad utskottet här anfört.
deb att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande riksbankens oberoende att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi705 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om åtgärder för att stärka riksbankens oberoende.
Särskilt yttrande
Riksbankens oberoende (mom. 1)
Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anför:
Enligt vår mening ter det sig motiverat att se över riksbankens ställning för att finna former som ökar bankens självständighet och oberoende. Liksom fallet var med statsskuldspolitiska kommittén bör en sådan översyn göras inom ramen för en parlamentariskt sammansatt utredning.
1989/90: FiU 27
Riksbankens bokslut
1989/90:FiU27 Bilaga 1
Tillgångar, Mkr
Balans
1989
1988
1987
Guld ocli utländska tillgångar
Guld.....................................
Särskilda dragningsrätter i Internationella valutafonden .... Reservposition i Internationella
valutafonden....................................
Utländska banker oeh värdepapper
m. m., nettobelopp ........................
Guld oeh valutareserv...........
Sveriges andel i Internationella nteruppbyggnadsbankens grundfond,
inbelall belopp.......................
Övriga utländska iMlgängar .
Inhemska tillgångar
Skallkainmarväxlar .............
Övriga statspapper mm.........
Statspapper oeh obligationer..
Utlåning, riksgäldskonloret ..
Utlåning, banker...................
Utlåning, allniänhelen............
Utlåning................................
Övriga inhemska tillgångar .
Summa tillgångar
Inom linjen förda poster 1989: I b55 mkr not .'8
|
1 167 |
1 168 |
1 168 |
|
2 145 |
2 482 |
1 735 |
|
2 075 |
2 1180 |
2 296 |
|
-■S 317 |
48 011 |
45 089 |
|
60 704 |
53 741 |
50 288 |
|
593 |
444 |
444 |
|
5 |
3 |
3 |
|
|
13 685 |
18 .\'i4 |
|
58 461 |
79 225 |
77 343 |
|
58 461 |
92 910 |
95 697 |
|
."0 442 |
_ |
- |
|
27 868 |
17 403 |
2 402 |
|
39 |
141 |
.340 |
|
58 349 |
17 544 |
2 742 |
|
103 |
42 |
3 228 |
178 215 164 684 152 402
10
|
räkning |
Skulder och eget kapital, Mkr
1989 1988 1987
|
2 017 |
2 035 |
2 047 |
|
90 |
1 |
35 |
|
|
7 |
8 |
|
_ |
_ |
19 |
|
5 381 |
3 641 |
2 585 |
|
5 381 |
3 648 |
2 612 |
|
12 107 |
11 518 |
7 556 |
|
3 759 |
4 238 |
- |
|
15 866 |
15 756 |
7 556 |
|
17 .335 |
14 765 |
12 982 |
|
452 |
.■88 |
1 034 |
|
1 019 |
1 375 |
2 088 |
|
_ |
- |
4 370 |
|
7 724 |
6 791 |
7 538 |
|
26 530 |
23 519 |
28 012 |
|
3 012 |
2 175 |
327 |
|
66 079 |
.'9 451 |
56 303 |
|
2 229 |
2 063 |
1 922 |
|
68 308 |
61 514 |
58 225 |
|
30 755 |
29 934 |
27 900 |
|
19 503 |
18 678 |
18 670 |
|
6 753 |
7 424 |
7 018 |
Utländska skulder
Nettotilldelning av särskilda dragnings
rätter i Internationella valutafonden . . .
Övriga utländska skulder..........
Inhemska skulder
Checkräkning, staten...............
Checkräkning, banker..............
Checkräkning, övriga...............
Checkräkning..........................
Kassakravsmedel, banker.........
Kassakravsmedel, finansbolag .
Kassakravsmedel ..................
Konton för investering m.m.......
Särskilda investeringskonton ..
Förnyelsekonton......................
Likviditetskonton, kommuner .
Likviditetskonton, företag .......
Särskilda räkningar..................
Övriga inhemska skulder..........
(Jtelöpande sedlar och mynt
Sedlar.....................................
Mynt ...................................
Utelöpande sedlar oeh mynt ...
Resultatutjämningskunto ...
Eget kapital .........................
Årets resultat................................
Summa skulder och eget kapital 178 215 164 684 152 402
1989/90:FiU27 Bilaga 1
11
Resultaträkning
Mkr
1989/90-.FiU27 Bilaga 2
1989 1988 1987
Utländska rörelsen
Ränteintäkter........................... ............ 4 049 3 023 4 202
Räntekostnader ..................... .......... - 171 - 135 - 158
Omvärdering av valutor ......... ........... -1 476 - 164 -2 063
Summa utländska rörelsen 2 402 2 724 1 981
Inhemska rörelsen
Ränteintäkter av statspapper m.m. ... 5 494 7 915 8 822
Ränteintäkter av utlåning till banker
m m........................................ ............ 4 062 I 618 711
Räntekostnader ..................... ........... -3 883 -2 858 -1 195
Omvärdering av värdepapper . ................... - - 13 321
Summa inhemska rörelsen 5 673 6 675 21 659
För\altningsiniåkter ................ ....... 69 65 64
Förvaltningskostnader............... ... - 582 - 553 - 486
Övriga intäkter...................... ......................................... 24
Övriga kostnader ................ - 12
Extraordinära intäkter ............ - 547
Resultat före bokslutsdispositioner........ 7 574 9 458 23 218
Bukslutsdisposition
Avsätlnini; till resultal-
utjämning"skonto...................... ... - 821 -2 034 -16 200
Ärels resultat ................................... 6 753 7 424 7 018
gotab 96560, Stockholm 1990 12