Riksdagens arbetsformer m.m.
Betänkande 1996/97:KU13
Konstitutionsutskottets betänkande
1996/97:KU13
Riksdagens arbetsformer m.m.
Innehåll
1996/97 KU13
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet ett antal motioner från allmänna motionstiden, huvudsakligen om riksdagens arbetsformer. I olika avsnitt behandlas således - arbetsordningen för riksmötet, såsom behovet att hålla de plenifria veckorna fria även från annat riksdagsarbete, samordning mellan kammar- och utskottssammanträden samt en fast tidpunkt för votering i kammaren, - beslutsperioder för inriktningsbeslut, - utvidgning av allmänna motionstiden, - utskottens beredningsområden, - budgetkontor i riksdagen, - antalet ledamöter i utskotten, - partirepresentationen i de svenska delegationerna vid Europarådet och OSSE, - miljön för kammardebatter, såsom ledamöternas placering i kammaren och användning av de gamla kammarsalarna vid vissa debatter, - rätt till ledighet från riksdagsuppdraget för annan verksamhet, - informationsfrågor, - särskilda förvaltningsfrågor.
Utskottet avstyrker samtliga motioner. Utskottet understryker dock betydelsen av att de plenifria veckorna i möjligaste utsträckning hålls fria från utskottsaktiviteter och att planeringen både av kammarens och av utskottens arbete görs med denna utgångspunkt. Utskottet förutsätter vidare att frågan om voteringstider behandlas i talmanskonferensens arbetsgrupp för vissa riksdagsfrågor och övervägs i talmanskonferensen. Till betänkandet har avgivits fem reservationer och ett särskilt yttrande. M-ledamöterna har reserverat sig i frågan om inom vilket utgiftsområde utgifterna för fredsfrämjande truppinsatser bör ligga i framtiden, antalet ledamöter i utskotten och ledamöternas placering i kammaren. Fp- och mp-ledamöterna har reserverat sig för en mp-motion om att använda någon av de gamla kammarsalarna för debatter. V- ledamoten har reserverat sig för regel ändringar som säkerställer att samtliga riksdagspartier kan representeras i Europarådets och OSSE:s parlamentariska församlingar. Fp- och mp-ledamöterna har i ett särskilt yttrande i detta ämne uttalat sig för att de större partierna bör visa generositet genom att dela med sig av platserna i dessa församlingar.
Motionerna
1996/97:K304 av Eva Flyborg (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att ge talmanskonferensen i uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag till en reformerad motionstid i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:K305 av Sivert Carlsson och andre vice talman Görel Thurdin (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att ge talmanskonferensen i uppdrag att se över den allmänna motionsrätten och till riksdagen återkomma med förslag till ändring.
1996/97:K306 av Birger Hagård (m) vari yrkas att riksdagen beslutar uppdra åt förvaltningsstyrelsen att genom Riksdagsbiblioteket förbereda ett biografiverk över ståndsriksdagarnas ledamöter.
1996/97:K307 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att öka informationen om riksdagsbesluten till allmänheten.
1996/97:K308 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar öppna en 020-linje till Sveriges riksdag.
1996/97:K309 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen ger talmanskonferensen i uppdrag att utreda systemet med plenifria veckor i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:K310 av Britta Sundin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att inriktningsbesluten inom bl.a. försvars- och forskningspolitik bör fattas två år efter riksdagsvalet och omfatta fyra år.
1996/97:K312 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om partiers inbördes ordning vad gäller motioner och reservationer i betänkanden m.m.
1996/97:K314 av Lars Tobisson och Gunnar Hökmark (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att platsfördelningen i riksdagens plenisal skall ske efter partitillhörighet och inte efter valkrets.
1996/97:K315 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar ändra 4 kap. 3 § riksdagsordningen i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:K316 av Reynoldh Furustrand och Kjell Nordström (s) vari yrkas att riksdagen beslutar begränsa det "högtidliga öppnandet" till en gång per mandatperiod och att regeringsförklaring avges vid kammarens första sammanträde efter ordinarie val, extraval eller regeringsombildning.
1996/97:K318 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos talmanskonferensen begär förslag på sådana regeländringar att samtliga partier kan representeras i Europarådets och OSSE:s parlamentariska församlingar antingen som ordinarie, suppleanter eller observatörer.
1996/97:K319 av Peter Weibull Bernström och Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att riksdagsledamöterna ges rätt att väcka motioner vid varje tidpunkt riksmötet pågår.
1996/97:K320 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen uppdrar åt talmanskonferensen att utforma en modernare hantering av riksdagsbesluten i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:K321 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar pröva om debatter med anledning av utskottsbetänkanden kan hållas i första- eller andrakammarsalen, 2. att riksdagen beslutar att riksdagens utskott skall tillåtas sammanträda samtidigt som debatt i plenum pågår med anledning av andra utskottsbetänkanden, 3. att riksdagen beslutar införa fast tid för beslutsfattande i plenum.
1996/97:K322 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bidraget till folkhögskolorna borde föras till utgiftsområde 16 fr.o.m. budgeten 1998.
1996/97:K323 av Kristina Nordström och Anders Ygeman (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att folkbildningsfrågorna flyttas till utbildningsutskottets ansvarsområde.
1996/97:K324 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om allmänna motionstiden.
1996/97:K326 av Ewa Larsson (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger förvaltningsstyrelsen till känna vad i motionen anförts om att utreda möjligheterna att uppföra en fontän på Riksplan.
1996/97:K327 av Ronny Korsberg och Roy Ottosson (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att motioner skall få lämnas till riksdagen under hela riksdagsåret.
1996/97:K328 av Roy Ottosson (mp) vari yrkas att riksdagen beslutar inrätta ett budgetkontor med den inriktning som anges i motionen.
1996/97:K329 av Charlotta L Bjälkebring och Maggi Mikaelsson (v) vari yrkas att riksdagen uppdrar åt talmanskonferensen att återkomma med förslag i enlighet med motionen.
1996/97:K330 av Ingvar Eriksson och Karl- Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om laxtrappa i Stallkanalen.
1996/97:K331 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger talmanskonferensen till känna vad i motionen anförts om behovet av förändrat arbetssätt i kammaren genom utnyttjande av modern teknik, 2. att riksdagen som sin mening ger talmanskonferensen till känna vad i motionen anförts om behovet av omorganisation av riksdagsledamöternas arbete för att möjliggöra närvaro i kammaren under viktiga debattdagar.
1996/97:U217 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas 3. att riksdagen för 1998 beslutar överföra anslaget Fredsfrämjande insatser från utgiftsområde 6 till utgiftsområde 7 i enlighet med vad i motionen anförts.
1996/97:Ub10 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur ett särskilt budgetkontor kan inrättas vid riksdagen, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den kompetens ett budgetkontor vid riksdagen bör inneha.
Utskottet
Arbetsordningen för riksmötet
Gällande bestämmelser
En nyvald riksdag skall samlas på femtonde dagen efter valdagen, dock tidigast på fjärde dagen efter det att valets utgång har kungjorts (3:5 RF). En riksdags valperiod varar från det att den har samlats som nyvald riksdag och fram till dess den närmast därefter valda riksdagen samlas. Om inledningen av riksmöte under år då ordinarie riksdagsval inte hålls finns bestämmelser i riksdagsordningen. Ett riksmöte pågår till dess nästa riksmöte börjar (1:2 RO). Ett riksmöte öppnas vid ett särskilt sammanträde med kammaren senast på riksmötets tredje dag. Statsministern skall vid detta sammanträde avge regeringsförklaring, om inte särskilda skäl föranleder annat. Ordningen för öppningssammanträdet fastställs av talmannen efter samråd med vice talmännen (1:6 RO).
När inte annat är föreskrivet i regeringsformen eller riksdagsordningen, sammanträder kammaren på kallelse av talmannen (2:5 RO). Talmannen beslutar efter samråd med talmanskonferensen vilka längre uppehåll som skall göras i kammarens arbete under pågående riksmöte (2:6 RO). Detta gäller uppehåll om en vecka eller längre tid. Den enda bestämmelsen i riksdagsordningen om veckodag för sammanträden gäller frågestunder, som enligt huvudregeln skall anordnas varje torsdag då kammaren sammanträder för annat än bordläggning (6.3.1 RO). Utskotten skall sammanträda när riksdagsarbetet kräver det (4:11 RO). De sammanträder - utom första gången efter utskottsval, då det sker på kallelse av talmannen - på kallelse av ordföranden (4.11.1 RO). De får inte sammanträda samtidigt med kammaren, annat än om förhandlingen i kammaren inte avser ärendes avgörande eller val samt utskottet i förväg enhälligt har medgett det (4.11.2 RO).
Motioner
I motion 1996/97:K316 av Reynoldh Furustrand och Kjell Nordström (s) anser motionärerna att riksdagen bör besluta att det "högtidliga öppnandet" begränsas till en gång per mandatperiod och att regeringsförklaring skall avges endast vid kammarens första sammanträde efter ordinarie val, extraval eller regeringsombildning. Det är enligt motionärerna mindre motiverat att inleda riksmötena med högtidliga öppnanden när riksmöte pågår hela året och sommaruppehållen i allmänhet är kortare än tidigare. Genom att minska antalet sådana öppnanden skulle pengar sparas. Regeringsförklaringar varje år, även då regeringen är densamma som tidigare, innehåller enligt motionärerna mest upprepningar av vad som sagts tidigare.
I motion 1996/97:K309 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) begärs att talmanskonferensen skall ges i uppdrag att utreda systemet med plenifria veckor i syfte att hålla dessa veckor fria för arbete utanför riksdagen. Motionärerna anför att avsikten med att hålla var fjärde vecka plenifri var att ge ledamöterna ökade möjligheter att arbeta i den egna valkretsen samt att göra studieresor och studiebesök. Trots detta har det enligt motionärerna blivit allt vanligare att de plenifria veckorna fylls med utskottsaktiviteter som sammanträden och utfrågningar.
I motion 1996/97:K321 av Roy Ottosson m.fl. (mp) begärs att riksdagens utskott skall tillåtas sammanträda samtidigt som debatt i plenum pågår med anledning av andra utskotts betänkanden (yrkande 2). Motionärerna anför att dessa debatter ofta är tidsödande och föga besökta av ledamöter som inte sitter i det berörda utskottet, samtidigt som det ofta finns behov av mera sammanträdestid för utskottsarbete. I motionen begärs vidare att en fast tid införs för beslutsfattande i plenum (yrkande 3). Detta skulle underlätta för ledamöterna att planera mottagningar, besök och andra sammanträden. I motion 1996/97:K331 av Rigmor Ahlstedt (c) yrkande 2 begärs i stället ett tillkännagivande till talmanskonferensen om behovet av omorganisation av riksdagsledamöternas arbete för att göra det möjligt för dem att närvara i kammaren under viktiga debattdagar. Ledamöterna bör enligt motionären inte hindras från detta genom utskottsarbete och arbete i kommittéer.
Bakgrund
Den regeringsförklaring som skall avges vid riksmötets öppningssammanträde är ett särskilt slags muntligt meddelande, som närmast svarar mot det tidigare trontalet. Regeringsförklaringen skall enligt vad avsikten är följas av en debatt vid ett senare sammanträde. Regeringsförklaringen utgör grundvalen för den stora allmänpolitiska debatten i riksmötets inledande skede. Sådana särskilda skäl som kan föranleda att regeringen inte avger en förklaring i samband med riksmötets öppnande kunde enligt Grundlagberedningen vara att regeringen är en expeditionsministär eller en ren ämbetsmannaregering. Kostnaden för riksdagens högtidliga öppnande beräknas av riksdagens förvaltningskontor till omkring en miljon kronor.
År 1995 avskaffades, i samband med en större förändring av riksdagens arbetsformer (förslag 1993/94:TK1-3, bet. 1993/94:KU18), begreppen lagtima och urtima riksmöten, och bestämmelsen om avslutning av lagtima riksmöten senast den 15 juni. I stället gäller att ett riksmöte pågår till dess nästa riksmöte börjar. Den av talmanskonferensen tillsatta Riksdagsutredningen, som förberedde förändringen, ansåg att riksdagsåret borde planeras flexiblare, och att talmannen och talmanskonferensen borde få vidgade befogenheter och ökat ansvar när det gäller den årliga planeringen av riksdagsarbetet. Plenifria veckor borde läggas in regelbundet i kammarens arbetsschema och längre plenifria uppehåll göras kring jul, påsk och under sommaren. I den utsträckning det ansågs behövligt förutsattes utskotten sammanträda även under plenifria veckor/perioder. Utskottet behandlade tillsammans med Riksdagsutredningens förslag också en motion om att var tredje eller var fjärde vecka under riksmötet skulle vara sammanträdesfri. Utskottet framhöll att planeringen av förläggningen av sammanträden ankom på talmannen i samråd med talmanskonferensen och att det demokratiska motivet till de sammanträdesfria veckorna var att ledamöterna då utför viktiga delar av det politiska arbetet i sina valkretsar. Utskottet förutsatte att talmanskonferensen i den framtida planeringen av kammarens arbetsschema beaktade de synpunkter som Riksdagsutredningen och motionären framfört. Ett normalt veckoschema under pågående riksmöte innebär tid för utskottssammanträden tisdag kl. 10.00 eller senare fram till kl. 14.00 och torsdag morgon fram till kl. 12.00, arbetsplenum i kammaren onsdag kl. 9.00 och eventuellt torsdag kl. 12.00 med fortsättning efter frågestund kl. 14.00 samt sammanträde för interpellationssvar tisdag kl. 14.00 och fredag kl. 9.00. Partigrupperna sammanträder vanligen på tisdagseftermiddagarna ca kl. 16.30-18.00.
Utskottets bedömning
Riksmötets inledning
Utskottet delar inte motionärernas uppfattning om att riksmöten under löpande valperiod inte bör inledas med ett högtidligt öppnande. Utskottet finner inte heller anledning att ändra riksdagsordningens regler om avgivande av regeringsförklaring. Motion 1996/97:K316 avstyrks.
Sammanträdesfria veckor
Vid behandlingen av Riksdagsutredningens förslag om sammanträdesfria veckor framhöll utskottet att det demokratiska motivet till de sammanträdesfria veckorna är att ledamöterna då utför viktiga delar av det politiska arbetet i sina valkretsar. Utskottet vill åter understryka den stora betydelsen av detta. Utskottet vill också understryka att detta kräver möjlighet för ledamöterna att kunna planera både sådant arbete och deltagande i annan verksamhet utanför riksdagen. Samtidigt kan inte bortses från utskottens uppgift att bereda ärenden till kammaren. Denna uppgift kan ibland bli mer komplicerad och kräva mer arbete och utredning inom ett utskott än som rimligen kunnat förutses. Att helt utesluta möjligheten för utskotten att sammanträda under s.k. plenifria veckor kan således knappast anses möjligt. Utskottet vill dock starkt understryka vikten av god planering både för kammarens och utskottens arbete, där utgångspunkten är att utskottssammanträden under de plenifria veckorna inte skall förekomma. Vid planeringen av kammarens arbete måste sålunda också beaktas utskottens möjligheter att lägga upp sitt arbete effektivt med hänsyn till de tider som gäller för avlämnande av propositioner och motioner. Utskottet anser med det anförda att något tillkännagivande med anledning av motion 1996/97:K309 inte behövs.
Tid för kammar- och utskottssammanträden
Det utrymme som i riksdagens veckoschema avsatts för utskotten att sammanträda bör enligt utskottets uppfattning normalt vara tillräckligt, och ledamöterna bör inte, vilket förslaget i motion 1996/97:K321 yrkande 2 innebär, ställas inför valet att delta i kammarens eller utskotts arbete. Utskottet avstyrker motionen i denna del. Reglerna för utskottssammanträden under pågående kammararbete är som ovan framgått restriktiva. Någon ytterligare inskränkning i utskottens sammanträdesutrymme med hänsyn till kammaren anser utskottet varken möjlig eller önskvärd. Vad gäller sammanträden i kommittéer och i andra sammanhang kan det inte anses vara en fråga för riksdagen att reglera. Utskottet avstyrker motion 1996/97:K331 yrkande 2. Vad beträffar frågan om en fast tid för beslutsfattande/votering anser utskottet att en sådan ordning har uppenbara fördelar. Det är viktigt för ledamöterna att kunna disponera sin tid på ett effektivt sätt. Det finns dock också nackdelar för kammararbetet. Debatter kan behöva brytas och tid gå till spillo, inte bara för middagsuppehåll, frågestunder m.m., utan också för att i förväg fastställda voteringsklockslag närmar sig. Sambandet mellan debatter och beslutsfattande kan bli än mera uttunnat än vad som nu är fallet. Även om fördelarna med fasta voteringstider är betydande, är utskottet inte berett att utan vidare förorda en sådan ordning. Utskottet vill erinra om att talmanskonferensens arbetsgrupp för vissa riksdagsfrågor har, som redovisas närmare i ett följande avsnitt, fått i uppdrag att göra en översyn av utskottsbetänkandenas utformning och att bakgrunden till uppdraget var bl.a. en önskan att antalet voteringar i möjligaste mån skulle begränsas. Utskottet förutsätter att den fråga som aktualiseras i motionen behandlas i arbetsgruppen och blir föremål för övervägande i talmanskonferensen. Med det anförda avstyrks motion 1996/97:K321 yrkande 3.
Inriktningsbeslut
Motion
I motion 1996/97:K310 av Britta Sundin m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om att inriktningsbesluten inom bl.a. försvars- och forskningspolitik bör fattas två år efter riksdagsvalet och omfatta fyra år. Motionärerna anser att beslutsperioder som avviker från riksdagens valperiod leder till att riksdagens inflytande över besluten minskar, och beslutsperioderna bör därför omfatta lika lång tid som valperioden.
Bakgrund
Riksdagen godkände under 1978/79 års riksmöte vissa riktlinjer för forskningsplanering (prop. 1978/79:119, bet. 1978/79:UbU44). I propositionen refererades till Forskningsrådsutredningens förslag att regeringen en gång per valperiod skulle lägga fram en principproposition om den samlade FoU-politiken, ett regeringens FoU-program, för riksdagen. Programmet skulle avse en femårsperiod och planeringen alltså göras rullande. Föredragande statsrådet ansåg att riksdag och regering borde rikta ökad uppmärksamhet mot de långsiktiga och övergripande FoU-frågorna för att skapa förbättrad överblick och sammanhang, och statsrådet ansåg utredningens förslag om regeringsprogram för FoU i huvudsak väl avvägt. En viktig effekt av regelbundna FoU-program, utöver förbättrade planeringsmöjligheter för myndigheter med ansvar för FoU, borde enligt statsrådet bli en intensifierad politisk och allmän debatt om forskningsfrågor både i riksdagen och annorstädes.
Inom försvaret arbetas sedan länge med femåriga planeringsramar. Riksdagen har också med fyra à fem års intervaller fattat fleråriga försvarsbeslut. Utöver förslag till treårsinriktning som regeringen lämnat i budgetpropositionen, har regeringen i försvarsbeslutspropositionen (prop. 1996/97:4) föreslagit en sammanlagd ekonomisk ram för försvarsbeslutsperioden 1997-2001.
I budgetpropositionsutredningens betänkande Ny budgetproposition (SOU 1990:83 s. 46) hänvisas till den indelning av myndigheter och verksamheter i treåriga budgetcykler som regeringen gjorde i budgetpropositionen 1989. Där redovisades att en viktig del av utvecklingen av styrningen av den statliga verksamheten består av en omläggning av budgetprocessen. Avsikten var att åstadkomma ett mer dndamålsenligt innehåll i budgetprocessen genom återkommande fördjupad redovisning, analys och prövning vart tredje år av hela den verksamhet som en myndighet ansvarar för. I utredningsbetänkandet diskuterades också riksdagens inflytande under treårsperioden. Som en nackdel i treårsrytmen nämndes att den kunde göra det svårare för riksdagen att reagera när det är politiskt motiverat att reagera, men att riksdagen inte var helt ovan vid den typ av planeringsramar som blir vanliga i det nya systemet. Besluten om femåriga försvarsramar var det mest uppenbara exemplet, men även inom andra områden hade man funnit arbetsrutiner som kunde visa vägen, och som ett exempel nämndes utbildningsutskottets arbete med den vart tredje år återkommande forskningspropositionen.
Utskottets bedömning
Utskottet anser inte att det finns anledning för riksdagen att göra något allmänt tillkännagivande av det slag som aktualiseras i motion 1996/97:K310. Om det inom ett visst utskotts beredningsområde uppstår behov av att ändra sådana beslutsperioder som avses i motionen, kan givetvis detta utskott ta initiativ till en sådan ändring.
Motionstid
Gällande bestämmelser
Varje riksdagsledamot får väcka förslag - motion - i fråga om allt som kan komma under riksdagens prövning, om inte annat är bestämt i regeringsformen (4:3 RF). Motioner med anledning av regeringens propositioner får normalt väckas inom femton dagar från det propositionen anmäldes i kammaren (3:11 RO). En gång om året får motioner väckas i fråga om allt som kan komma under riksdagens prövning (allmän motionstid). Den allmänna motionstiden pågår normalt samtidigt med motionstiden för budgetpropositionen (3:10 RO) . Motioner får också i vissa andra fall väckas gemensamt av minst tio ledamöter med anledning av händelse av större vikt utan inskränkning till viss tid (3:15 RO).
Motioner
Den allmänna motionstiden och möjligheten för ledamöterna att lämna in motioner i allmänna ämnen utan anknytning till avlämnade propositioner tas upp i flera motioner. I motion 1996/97:K304 av Eva Flyborg (fp) anser motionären att talmanskonferensen bör få i uppdrag att lägga fram förslag till en reformerad motionstid så att ledamöterna alltid kan väcka motioner, när omständigheterna påkallar det, eller så att den allmänna motionstiden fördelas på tre eller fyra gånger per år. I motion 1996/97:K319 av Peter Weibull Bernström och Marietta de Pourbaix- Lundin (m) anser motionärerna att riksdagen bör besluta att riksdagsledamöterna ges rätt att väcka motioner vid varje tidpunkt riksmötet pågår. I motion 1996/97:K327 av Ronny Korsberg och Roy Ottosson (mp) begärs ett tillkännagivande om att motioner skall få lämnas till riksdagen under hela riksdagsåret. I motion 1996/97:K305 av Sivert Carlsson och andre vice talman Görel Thurdin (c) begärs också ett uppdrag till talmanskonferensen att se över den allmänna motionsrätten och återkomma med förslag till ändring. Motionärerna anser att såväl demokratiska som arbetsmässiga skäl talar för att en ny och mindre restriktiv ordning bör införas. Den allmänna motionstiden bör enligt motionärerna utökas till att omfatta någon eller några ytterligare perioder utöver den som nu gäller. I motion 1996/97:K324 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om att allmänna motionstiden bör skiljas från motionstiden för budgetpropositionen och förläggas till annan tid, förslagsvis januari.
Tidigare riksdagsbehandling
Utskottet behandlade senast frågan om tiden för motionsrätt i sitt av riksdagen godkända betänkande 1995/96:KU22. Utskottet ansåg därvid att det i samband med den nya ordningen för budgetprövningen kunde vara naturligt att vissa förändringar beträffande motionsverksamheten övervägdes och att det kunde finnas skäl att på sikt överväga vissa förändringar i motionsrätten. Med hänsyn till budgetpropositionens centrala roll i riksdagsarbetet fanns det emellertid anledning att avvakta utfallet av den nya ordningen under en viss tid. De föreliggande motionerna om utvidgning av allmänna motionstiden avstyrktes.
Utskottets bedömning
Frågan om utvidgade möjligheter att väcka motioner i allmänna ämnen har aktualiserats motionsledes under lång tid. Nuvarande bundenhet till en kort hektisk tid, som också utgör motionstid för de förslag som regeringen lägger fram i budgetpropositionen, innebär risk för att motioner utformas under stor stress. Vidgade möjligheter att väcka motioner skulle kunna innebära att större omsorg kunde läggas ned på varje motion. Ledamöterna skulle inte känna sig tvingade att motionera i ett ämne, främst av det skälet att nästa allmänna motionstid ligger långt fram i tiden och de därför måste passa på . Det är därför möjligt att det sammanlagda antalet motioner som väcks under ett riksmöte skulle minska. En oinskränkt rätt att under ett riksmöte motionera i alla ämnen kan dock också utnyttjas på ett sätt som försvårar en effektiv ärendebehandling och gör att framför allt utskotten får ägna oproportionerligt mycket tid åt att hantera enskilda motioner. Systemet med en fast allmän motionstid underlättar för utskotten att överblicka och planera kommande arbete.
Vid sin senaste behandling av frågan ansåg utskottet att det i samband med den nya ordningen för budgetprövningen kunde vara naturligt att vissa förändringar beträffande motionsverksamheten övervägdes och att det kunde finnas skäl att på sikt överväga vissa förändringar i motionsrätten. Med hänsyn till budgetpropositionens centrala roll i riksdagsarbetet fanns det emellertid anledning att avvakta utfallet av den nya ordningen under en viss tid. Utskottet anser att detta uttalande alltjämt äger giltighet och anser att frågan bör tas upp när erfarenheterna av den nya budgetprövningen föreligger. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1996/97:K304, 1996/97:K305, 1996/97:K319, 1996/97:K324 och 1996/97:K327.
Utskottens beredningsområden m.m.
Gällande ordning
Förutom vissa speciella uppgifter som konstitutionsutskottet och finansutskottet har enligt regeringsformen regleras utskottens uppgifter i riksdagsordningen. I huvudbestämmelser anges vissa särskilda uppgifter för konstitutionsutskottet, finansutskottet och skatteutskottet. Riksdagen föreskriver genom tilläggsbestämmelser efter vilka grunder övriga ärenden skall fördelas mellan utskott. Genom tilläggsbestämmelser föreskrivs att kulturutskottet skall bereda ärenden som rör bl.a. folkbildning, och att utbildningsutskottet skall bereda ärenden om högre utbildning och forskning samt skolväsendet. Ärenden om anslag inom utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid tillhör kulturutskottets beredning. Ärenden om anslag inom utgiftsområdena 15 Studiestöd och 16 Utbildning och universitetsforskning tillhör utbildningsutskottets beredning. Utrikesutskottet skall bereda ärenden om bl.a. rikets förhållande till och överenskommelser med andra stater och mellanfolkliga organisationer samt bistånd till annat lands utveckling. Ärenden om anslag inom utgiftsområdena 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan samt 7 Internationellt bistånd tillhör utrikesutskottets beredning. Försvarsutskottet skall bl.a. bereda ärenden om den militära och - i den mån sådana ärenden inte tillhör något annat utskotts beredning - den civila delen av totalförsvaret samt ärenden om samordningen inom totalförsvaret och om fredsräddningstjänst. Ärenden om anslag inom utgiftsområde 6 Totalförsvar tillhör försvarsutskottets beredning.
Motioner
Folkbildningsfrågor
Beredningsansvaret och utgiftsområdestillhörigheten för folkbildningsfrågor tas upp i två motioner. Båda motionerna syftar till att folkbildningen skall knytas närmare till andra utbildningsfrågor än till kulturfrågor. I motion 1996/97:K323 av Kristina Nordström och Anders Ygeman (s) begär motionärerna att riksdagen beslutar att folkbildningsfrågorna flyttas till utbildningsutskottets ansvarsområde. Motionärerna anför att det är missvisande att beskriva folkbildningen som enbart kulturell verksamhet. Folkbildningen måste enligt motionärerna ses som ett utbildningsarbete, och härtill hörande frågor bör därför beredas inom utbildningsutskottet. I motion 1996/97:K322 av Jan Backman (m) begärs ett tillkännagivande om att statsbidraget till folkhögskolorna borde föras till utgiftsområde 16 (utbildning och universitetsforskning) fr.o.m. budgeten 1998. Motionären anför att folkhögskolorna utgör en viktig del av den samlade vuxenutbildningsverksamheten i Sverige. Under förra budgetåret utgjordes enligt motionären 85 % av verksamheten av långa kurser med 23 500 studerande och 55 % av allmänna behörighetsgivande kurser (1-3 år långa) med 11 700 studerande. Motionären anser det uppenbart att folkhögskolornas anslag bör behandlas i samma ordning som övrig vuxenutbildning och att det inom utgiftsområde 16 bör föras till anslaget Särskilda utbildningsinsatser för vuxna.
Fredsfrämjande insatser
I motion 1996/97:U217 av Göran Lennmarker m.fl. (m) yrkande 3 begär motionärerna att riksdagen beslutar att för 1998 överföra anslaget Fredsfrämjande truppinsatser som nu ligger inom utgiftsområde 6 (totalförsvar) till utgiftsområde 7 (internationellt bistånd) under benämningen Fredsfrämjande insatser.
Bakgrund
Indelningen av budgeten i utgiftsområden härstammar från de överväganden som gjordes av Riksdagsutredningen i förslag 1993/94:TK3 (se bet. 1993/94:KU18) och av en arbetsgrupp inom talmanskonferensen i förslag 1995/96:TK2 (se bet. 1995/96:KU21).
Indelningen av den statliga budgeten i utgiftsområden beslöts under förra årets riksmöte (förslag 1995/96:TK2, bet. 1995/96:KU21). Riksdagen godkände därvid ett förslag som innebar följande omfattning av utgiftsområdena 5-7.
Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan
Utrikesförvaltning Bidrag till vissa internationella organisationer Förenta nationerna Nordiska ministerrådet Europarådet m.fl.
Information om Sverige i utlandet Svenska Institutet
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) Nedrustning och säkerhetspolitiska frågor SIPRI Utrikespolitiska Institutet
Utgiftsområde 6 Totalförsvar
Försvarsmakten Övriga försvarsmyndigheter Fredsbevarande verksamhet (FN-styrkorna)
Kustbevakningen
Civil ledning och samordning Övrigt civilt totalförsvar Försörjning med industrivaror och beredskapslagring Befolkningsskydd och räddningstjänst Psykologiskt försvar
Krigsarkiv och museer
Flygteknik Försvarsforskning
Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Utvecklingssamarbete genom internationella organ, Sida m.fl.
U-landsforskning och u-landsutbildning Samarbete med Central- och Östeuropa (inkl. miljöbistånd)
Förslaget att föra utgifterna för fredsbevarande verksamhet (FN-styrkorna) till utgiftsområde 6 (totalförsvar) i stället för till utgiftsområde 5 (utrikesförvaltning och internationell samverkan) lades fram av utskottet med avvikelse från det förslag som talmanskonferensens arbetsgrupp utarbetat. Talmanskonferensen hade föreslagit att anslaget för dessa utgifter skulle föras till utgiftsområde 5. Utskottet redogjorde för den tidigare under riksmötet genomförda behandlingen av regeringens proposition Totalförsvar i förnyelse (prop. 1995/96:12). Däri hade anförts att medel från Utrikesdepartementets huvudtitel, anslaget B 9 Fredsbevarande verksamhet, borde föras till Försvarsdepartementets huvudtitel fr.o.m. år 1997. Försvarsutskottet (bet. 1995/96:FöU1) hade inledningsvis erinrat om att regeringen inte vid detta tillfälle begärt något ställningstagande från riksdagen i denna fråga. Försvarsutskottet hade dock - eftersom en av huvuduppgifterna för Försvarsmakten framgent skulle vara att kunna genomföra internationella fredsfrämjande insatser - ansett det rimligt att kostnaderna för verksamheten fördes upp på Försvarsdepartementets huvudtitel. De erfarenheter som gjordes i internationella insatser skulle enligt utskottets mening få en positiv effekt även för Försvarsmakten. Försvarsutskottet hade framhållit att riksdagen under våren 1996 i särskild ordning skulle komma att närmare besluta om utgiftsområdena inom statsbudgeten och det skulle först då bli aktuellt att ta ställning i denna fråga från riksdagens sida. Försvarsutskottet hade hemställt att riksdagen med bifall till propositionen skulle godkänna vad regeringen förordat. De moderata ledamöterna hade i ett särskilt yttrande i den här aktuella delen av ärendet konstaterat att något ställningstagande i detta avseende vid tillfället inte var aktuellt men understrukit motståndet till förändringen som redovisades i en egen motion. Riksdagen hade följt försvarsutskottet. Konstitutionsutskottet ansåg, med hänsyn till att riksdagen principiellt redan hade tagit ställning för det alternativ som innebar att utgifter för fredsbevarande verksamhet borde föras till Försvarsdepartementets huvudtitel, att utgifter för fredsbevarande verksamhet borde tillhöra utgiftsområde 6 (totalförsvar) och beredas av försvarsutskottet. Utskottet avstyrkte det yrkande om avslag på talmanskonferensens förslag som framställts under utskottsbehandlingen. I en reservation anförde utskottets moderata ledamöter att arbetsgruppens förslag hade antagits i politisk enighet och att talmanskonferensens beslut med anledning av förslaget också varit enhälligt. Bakom denna enighet låg överenskommelser mellan partierna och kompromisser i en rad enskilda sakfrågor. Reservanterna framhöll att en uppgörelse av detta slag krävde att partierna stod fast vid sina ståndpunkter också vid utskotts- och riksdagsbehandlingen. De påpekade vidare att frågan om vart utgifterna för fredsbevarande verksamhet skulle föras hade tagits upp under utskottsbehandlingen och att därigenom uppgörelsen brutits i denna del. Enligt reservanternas mening hade därmed uppgörelsen även i sin helhet brutits, och förslaget borde avslås.
Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1996/97:1) föreslagit att anslaget för Fredsbevarande verksamhet under Utrikesdepartementets huvudtitel fr.o.m. budgetåret 1997 delas upp på två utgiftsområden. Kostnader som avser fredsfrämjande verksamhet med trupp, inklusive PFF-övningar, belastar därmed utgiftsområde 6 (totalförsvar), medan annan fredsfrämjande verksamhet belastar utgiftsområde 5 (utrikesförvaltning och internationell samverkan). Anslaget Fredsbevarande verksamhet föreslås benämnas Fredsfrämjande verksamhet. Det skall användas för att bekosta insatser med observatörer, olika typer av övervakare, civilpoliser, för planerings- och förhandlingsarbete samt för att stödja seminarier, studier samt vissa utbildningsinsatser i och kring ämnet fredsfrämjande. Därutöver kan även finansieras svensk kursverksamhet inom PFF. Försvarsutskottet har i yttrande (1996/97:FöU1y) ansett att någon omprövning inte bör ske inför beredningen av budgeten för 1997 när det gäller frågan om inom vilket utgiftsområde utgifterna för Försvarsmaktens internationella fredsfrämjande verksamhet skall finansieras och hänvisat till att riksdagen under våren 1996 beslutat att dessa skall finansieras inom utgiftsområde 6 (totalförsvar). Till utgiftsområde 5 (utrikesförvaltning och internationell samverkan) föreslås i budgetpropositionen ca 2,8 miljarder kronor, varav till B 4 Fredsfrämjande verksamhet ca 0,150 miljarder kronor. Till utgiftsområde 6 (totalförsvar) föreslås ca 42,4 miljarder kronor, varav till A 2 Fredsfrämjande truppinsatser ca 0,473 miljarder kronor. Till utgiftsområde 7 (internationellt bistånd) föreslås ca 11,002 miljarder kronor. Till utgiftsområde 17 (kultur, medier, trossamfund och fritid) föreslås ca 7,2 miljarder kronor. Av detta belopp föreslås ca 2,4 miljarder kronor gå till Folkbildning. Till utgiftsområde 16 (utbildning och universitetsforskning) föreslås ca 25,4 miljarder kronor. Regeringens förslag till fördelning av statsbudgetens utgifter på utgiftsområden m.m. för år 1997 har den 22 november 1996 godkänts av riksdagen (bet. 1996/97:FiU1).
Utskottets bedömning
Frågan om utskottens beredningsområden, om indelningen av statsbudgeten i utgiftsområden och om vilka utgiftsområden som borde tillhöra vilket utskott behandlades av riksdagen så sent som våren 1996. Riksdagen har nyligen godtagit regeringens förslag till fördelning av utgifterna på utgiftsområden för år 1997 i aktuella delar. Utskottet anser inte att det finns anledning att nu ändra indelningen inför kommande budgetår. Frågan kan dock komma att aktualiseras vid en mera samlad bedömning av erfarenheterna av den nya ordningen för budgetprövning. Utskottet avstyrker med det anförda motionerna 1996/97:K322, 1996/97:K323 och 1996/97:U217 yrkande 3.
Budgetkontor i riksdagen
Motioner
I motion 1996/97:Ub10 av Birger Schlaug m.fl. (mp) begärs dels att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur ett särskilt budgetkontor kan inrättas vid riksdagen (yrkande 14), dels ett tillkännagivande om den kompetens ett budgetkontor vid riksdagen bör inneha (yrkande 15). Även i motion 1996/97:K328 av Roy Ottosson (mp) begärs att riksdagen beslutar inrätta ett budgetkontor.
Bakgrund
I olika sammanhang har önskemål framförts om en förstärkning av riksdagens resurser för beräkning av budgeteffekter av olika förslag som rör statsbudgetens inkomst- och utgiftssida. Frågan har aktualiserats av bl.a. riksdagens gruppledare och av olika ledamöter i ledamotsenkäten om förvaltningskontorets resurser. Inom riksdagens utredningstjänst har utförts en förstudie om ett budgetkontor i riksdagen. Frågan bereds nu av en beredningsgrupp under ordförandeskap av riksdagsdirektören.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att frågan om att inrätta ett budgetkontor i riksdagen är under beredning. Något tillkännagivande med anledning av motionerna 1996/97:K328 och 1996/97:Ub10 yrkandena 14 och 15 behövs därför inte.
Antalet ledamöter i utskott
Gällande bestämmelser
Enligt 4 kap. 3 § riksdagsordningen skall varje utskott bestå av udda antal ledamöter, lägst femton. I en tilläggsbestämmelse, 4.3.1, anges att antalet fastställs av riksdagen på förslag av valberedningen. Tilläggsbestämmelsen har haft denna lydelse sedan den 1 juli 1990 och tillämpades första gången efter riksdagsvalet 1991 (bet. 1989/90:KU36). Antalet suppleanter i utskotten regleras av gemensamma bestämmelser om val inom riksdagen i 7 kap. riksdagsordningen. Suppleanter skall utses till minst samma antal som de ordinarie ledamöterna (7:8 RO).
Motion
I motion 1996/97:K315 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) begärs att riksdagen beslutar ändra 4 kap. 3 § riksdagsordningen så att varje utskott skall bestå av 15 ledamöter. Motionärerna anser att den nuvarande ordningen med 17 ordinarie ledamöter i varje utskott medför brist på suppleanter och att detta kan påverka utskottsarbetet negativt. Numera är det enligt motionärerna inte ovanligt att partierna är underrepresenterade i utskottsarbetet, t.o.m. då betänkanden justeras.
Bakgrund med tidigare riksdagsbehandling
Då riksdagsordningen trädde i kraft föreskrevs i tilläggsbestämmelsen att varje utskott skulle bestå av 15 ledamöter. Bestämmelsen ändrades genom beslut av riksdagen (bet. KU 1988/89:1) efter riksdagsvalet 1988, då Miljöpartiet valdes in i riksdagen. Då skedde en utökning från 15 till 17 ordinarie platser i syfte att bereda även detta parti representation i utskotten. Utskottet återkom till frågan om utskottens storlek under det följande riksmötet, då bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse. I betänkandet 1989/90:KU36 hänvisades bl.a. till följande uttalande av Grundlagberedningen i samband med den nuvarande utskottsorganisationens tillkomst (SOU 1969:62 s. 69).
Bestämmandet av antalet platser i varje utskott påverkas - förutom av önskemålet om utskottssysselsättning för riksdagsledamöterna - av flera andra faktorer. En utgångspunkt är att alla riksdagsärenden skall få en likvärdig beredning. I konsekvens härmed bör man sträva efter att ge de skilda utskotten samma antal ledamöter. För att också i övrigt behandlingen skall ske i likartade yttre former, bör man undvika att bilda utskott, som för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter måste mera permanent - delvis med undanskjutande av utskottets plenum - förlägga arbetet till avdelningar. Om alla partier, som passerat fyraprocentsspärren, skall få minst en företrädare i utskott, måste antalet platser i utskottet uppgå till lägst 25. Ett så högt ledamotsantal bör inte stipuleras. Men det är viktigt att antalet platser inte sätts så lågt att även någorlunda stora partier blir utan utskottsrepresentation. Inget utskott bör därför ha mindre än 15 ordinarie ledamöter. Detta synes också vara ett lämpligt antal för att utskotten skall kunna arbeta i smidiga och effektiva former. Från denna synpunkt bör i vart fall en övre gräns för utskottens storlek gå vid ungefär 20 platser (ett så högt antal torde i praktiken komma att väljas i huvudsak bara för särskilt eller sammansatt utskott). För att lika röstetal skall undvikas bör utskotten ha udda ledamotsantal.
Utskottet påpekade att några nya synpunkter inte framkom vid riksdagsbehandlingen av ärendet (prop. 1970:40, bet. KU 1970:27). Beträffande behandlingen under 1970- och 1980-talen av frågan om principerna för utskottens sammansättning hänvisades till en redogörelse i betänkande 1988/89:KU1.
Utskottet anförde i sin bedömning under 1989/90 års riksmöte följande.
Utskottet anser att huvudregeln alltjämt bör vara att varje riksdagsutskott har 15 ledamöter. Med tanke på de skiftande partimässiga förhållandena i riksdagen är det dock önskvärt med en viss flexibilitet i ledamotsantalet utöver det minimiantal av 15 som fastslås i riksdagsordningens huvudbestämmelse. För att utskotten skall kunna arbeta i smidiga och effektiva former kan det dock endast bli aktuellt med en utökning med några enstaka platser. Undantagsvis kan man tänka sig att ledamotsantalet är olika i skilda utskott. Om riksdagen vill förändra utskottens ledamotsantal vid valperiodens inledning förutsätter den nuvarande regleringen att först ett konstitutionsutskott väljs enligt gällande regler. Detta konstitutionsutskott föreslår därefter riksdagen att anta en ny tilläggsbestämmelse. Sedan denna bestämmelse antagits och trätt i kraft kan utskottsvalen förrättas. Detta förfarande är enligt utskottet alltför tungrott. Därför bör - - - ledamotsantalet fastställas av riksdagen på förslag av valberedningen i samband med att utskottsvalen förrättas i början av varje valperiod. Beslutet om ledamotsantalet bör fattas av riksdagen innan valberedningens arbete med utskottsnomineringarna påbörjas.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning i frågan om ledamotsantalet i utskott och avstyrker motion 1996/97:K315.
Partirepresentation i Europarådet och OSSE
Gällande ordning
Bestämmelser
I 7 kap. riksdagsordningen finns gemensamma bestämmelser om val inom riksdagen. Dessa gäller också vissa andra val än sådana som avser riksdagens organ. Kammaren skall bland riksdagens ledamöter företa val av bl.a. 6 ledamöter i Europarådets svenska delegation och 8 ledamöter i den svenska delegationen till Parlamentariska församlingen i konferensen om säkerhet och samarbete i Europa, OSSE (7.1.1 RO). Suppleanter utses i samma ordning (7:8 RO). Dessa val skall beredas av en inom riksdagen utsedd valberedning. Val kan ske genom godkännande av en gemensam lista som upptar så många personer som valet avser. Om förutsättningar inte finns för sådant val, skall val ske med slutna sedlar. Om två eller flera personer skall utses genom val med slutna sedlar, fördelas platserna proportionellt mellan partier. Platserna fördelas mellan partier genom att de en efter en tilldelas det parti som för varje gång visar det största jämförelsetalet. Jämförelsetalet är lika med partiets röstetal så länge ingen plats har tilldelats partiet och erhålls därefter genom att partiets röstetal delas med det tal som motsvarar antalet platser som redan har tilldelats partiet ökat med ett. Metoden går under benämningen heltalsmetoden eller d´Hondts metod.
Organisationerna
Europarådet bildades år 1949 och fick från början två huvudorgan - en ministerkommitté och en rådgivande (parlamentarisk) församling. Den parlamentariska församlingen har en viktig uppgift som debattforum för aktuella politiska, ekonomiska, juridiska, sociala och kulturella frågor. Dess beslut har främst formen av rekommendationer till ministerkommittén men kan även vara uttalanden i form av resolutioner m.m. Församlingens medlemmar utses av respektive medlemslands parlament. Vid utgången av år 1996 hade församlingen 248 medlemmar. Sverige har 6 ordinarie ledamöter och lika många suppleanter. I Europarådets svenska delegation ingår under innevarande valperiod 4 ordinarie ledamöter från Socialdemokraterna och 2 från Moderata samlingspartiet. Suppleanterna utgörs av 3 s-ledamöter, 2 m-ledamöter och 1 c-ledamot.
Organisationen, tidigare konferensen, för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE, tidigare ESK) grundades vid toppmöte i Helsingfors år 1975. I OSSE deltar utom Europas stater Kanada, Förenta staterna och de centralasiatiska staterna i det f. d. Sovjet. Även andra länder har viss insyn i och visst samarbete med OSSE. År 1991 träffade de deltagande staterna en överenskommelse om att en parlamentarisk församling skulle inrättas. Församlingen skulle bestå av 245 ledamöter, varav Sverige skulle utse 8. I den svenska OSSE-delegationen ingår under innevarande valperiod 5 ordinarie ledamöter från Socialdemokraterna, 2 från Moderata samlingspartiet och 1 från Centerpartiet. Partirepresentationen är densamma bland suppleanterna.
Motion
I motion 1996/97:K318 av Bengt Hurtig m.fl. (v) begärs att riksdagen hos talmanskonferensen begär förslag på sådana regeländringar att samtliga partier kan representeras i Europarådets och OSSE:s parlamentariska församlingar antingen som ordinarie, suppleanter eller observatörer.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att det saknas möjlighet för Sverige att utöka antalet ledamöter i de svenska delegationerna till de nämnda organisationerna. Utskottet anser inte heller att det finns anledning att för dessa organ frångå de grundläggande principerna för val inom riksdagen. Utskottet hyser förståelse för önskemålen om insyn och delaktighet för riksdagens samtliga partier men anser att detta får uppnås genom studiebesök inom partiernas ram. Utskottet avstyrker motion 1996/97:K318.
Miljön för kammardebatter
Ledamöternas placering i kammaren
Gällande bestämmelser
För varje ledamot skall det finnas en särskild plats i plenisalen (2:3 RO). Ledamöterna tar plats i plenisalen valkretsvis, och särskilda platser skall finnas för talmannen och för vice talmännen (2.3.1 RO).
Motion
I motion 1996/97:K314 av Lars Tobisson och Gunnar Hökmark (m) yrkas att riksdagen beslutar att platsfördelningen i riksdagens plenisal skall ske efter partitillhörighet och inte efter valkrets. Enligt motionärerna tenderar debatterna i riksdagen att bli utdragna och svåröverskådliga när de förs med upp till sju partier som deltagare. Även ledamöternas placering i plenisalen spelar en roll härvidlag. Enligt en kartläggning av Interparlamentariska unionen, som motionärerna hänvisar till, hade endast 7 av 54 undersökta länder valkretsindelningen som grund för placeringen. I en klar majoritet av länderna satt ledamöterna grupperade efter politisk uppfattning. Motionärerna anför också att kommun- och landstingsfullmäktigeledamöter ofta sitter partivis, liksom fallet är i Europaparlamentet. En platsfördelning efter partitillhörighet skulle enligt motionärerna skänka debatten större livfullhet och överskådlighet. Eftersom en förändring i denna riktning inte lär kräva någon större ombyggnad eller installation av ny apparatur, bör etgärden enligt motionärerna kunna genomföras under innevarande eller senast inför nästa mandatperiod.
Tidigare riksdagsbehandling
Utskottet har vid flera tillfällen, senast i början av detta år (bet. 1995/96:KU22), avstyrkt motionsförslag med samma innehåll som det nu aktuella. I ett tidigare betänkande (bet. 1987/88:KU43) anförde utskottet med anledning av en motion bl.a. att en partivis placering av ledamöterna skulle vara en markering av den framträdande roll som de politiska partierna numera spelar i riksdagen. Den skulle enligt utskottet troligen också ha vissa andra fördelar från kontakt- och debattsynpunkt. Emellertid fanns det enligt utskottets bedömning inte någon tillräckligt stark opinion bland ledamöterna för att bryta traditionen. I ett senare betänkande (bet. 1992/93:KU9) anförde utskottet bl.a. att effekterna från debatt- och kontaktsynpunkt inte skulle bli de som avsågs i den då aktuella motionen. En omdisponering av plenisalen måste ske, om man vill skapa en tätare atmosfär vid debatterna, ansåg utskottet och avstyrkte motionen. Utskottet fann vid sin senaste behandling inte anledning att frångå den ståndpunkt som utskottet tidigare intagit i denna fråga. Riksdagen avslog också motionen.
Utskottets bedömning
Utskottet finner inte heller nu anledning att frångå sin tidigare ståndpunkt i denna fråga. Motion 1996/97:K314 avstyrks.
Användning av de gamla kammarsalarna
Gällande bestämmelse
I plenisalen skall det enligt riksdagsordningen finnas särskild plats för varje ledamot (2:3 RO).
Motion
I motion 1996/97:K321 av Roy Ottosson m.fl. (mp) yrkande 1 begär motionärerna att riksdagen prövar om debatter med anledning av utskottsbetänkanden kan hållas i första- eller andrakammarsalen. Motionärerna påpekar att dessa debatter i regel besöks av ganska få ledamöter och att kammaren därför ofta ger en känsla av ödslighet. Denna känsla skulle minskas om debatterna i stället kunde hållas i första- eller andrakammarsalen.
Tidigare riksdagsbehandling av frågan om debatter i annan lokal än plenisalen m.m.
Utskottet behandlade i sitt betänkande KU 1987/88:43 en motion om att riksdagen skulle besluta att på försök förlägga frågestunder och/eller interpellationsdebatter till endera av de gamla kammarsalarna och att riksdagen skulle uppdra åt förvaltningsstyrelsen att vidta nödvändiga arrangemang för att verkställa detta. Utskottet anförde att en flyttning av vissa debatter till mindre lokal inte skulle ha några påtagliga fördelar från debattsynpunkt. Däremot skulle det enligt utskottet innebära praktiska svårigheter. Utskottet avstyrkte mot denna bakgrund motionsförslaget. Utskottet behandlade i sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:KU18 (s. 20) en motion av samme motionär att ge förvaltningsstyrelsen i uppdrag att inreda en lokal lämpad för fråge- och interpellationsdebatter. Utskottet konstaterade då att förslaget var av intresse men av sådan art att det krävdes ytterligare utredning och vverväganden. Det fanns därför anledning att återkomma i dessa frågor vid ett senare tillfälle. Sedan slutet av 1980-talet har vissa förändringar gjorts i kammarens inredning så att vid interpellationsdebatter interpellanter och svarande statsråd placeras nedanför talmansstolen. Vid frågestunder finns de deltagande statsråden i stolar nedanför talmansstolen. Under förra riksmötet presenterades en programutredning om plenisalens inredning som innebar att plenisalen skulle byggas om och att platser skulle reserveras kollektivt för partierna men inte för enskilda ledamöter. Förslaget var förenat med kostnader och det har inte lett till någon åtgärd.
Utskottets bedömning
Inledningsvis konstaterar utskottet att riksdagens plenisal ofta är för stor för den aktivitet som pågår där. De tillfällen då den är fylld av ledamöter är betydligt färre än de tillfällen då den ger ett ödsligt intryck. Vid de tillfällen då alla ledamöter eller nästintill alla är närvarande, behövs emellertid platserna. Att var och en har sin bestämda plats i kammaren kan också ha andra fördelar. Utskottet har tidigare påpekat att det skulle innebära praktiska svårigheter att flytta vissa debatter till en annan lokal än kammaren. Detta gäller särskilt debatter av utskottsbetänkanden, dvs. arbetsplenum. Ett särskilt problem i dessa fall är att ingen av de gamla kammarsalarna är utrustad med voteringsanläggning. Det förefaller inte ändamålsenligt att förlägga just dessa debatter till annan lokal än kammaren och behålla kammaren för andra ändamål, såsom - utom interpellationsdebatter och frågestunder - fåtaliga tillfällen som öppningssammanträden och allmänpolitiska debatter. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion 1996/97:K321 yrkande 1.
Användningen av ny teknik
Motion
I motion 1996/97:K331 av Rigmor Ahlstedt (c) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande till talmanskonferensen om behovet av förändrat arbetssätt i kammaren genom utnyttjande av modern teknik. Motionären anser att diagram och bilder bör kunna visas både för kammarens ledamöter och för närvarande allmänhet. Intresset för debatterna bör därigenom kunna stimuleras.
Bakgrund
I plenisalen finns utrustning för visning både av bilder och diagram. Från kammarkansliets sida brukar man dock, med hänvisning bl.a. till protokollföringen, erbjuda de ledamöter som vill hänvisa till bilder och diagram att i stället låta kopiera dem på papper för utdelning på ledamöternas bord.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att den utrustning som motionären efterlyser finns tillgänglig och att något tillkännagivande med anledning av motion 1996/97:K331 yrkande 1 således inte behövs.
Ledamöternas rätt till ledighet
Gällande bestämmelser om rätt till ledighet och ersättning under ledighet
En riksdagsledamot kan efter prövning få ledighet från sitt uppdrag (1:8 RO). Om ledamoten beviljas ledigt för minst en månad, skall uppdraget under den tiden utövas av en ersättare. Ansökan om ledighet skall avse viss tid och innehålla skälen för ansökan. Om ansökningen avser minst en månad, prövas den av riksdagen. Om den avser kortare tid eller tid under längre uppehåll i kammarens arbete, prövas den dock av talmannen.
Ledamöternas rätt till ekonomiska förmåner regleras i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter. Förmåner, bl.a. arvode, utgår inte för tid då ledamoten är ledig under en månad eller längre tid av något annat skäl än offentligt uppdrag, militärtjänstgöring, sjukdom, vård av barn m.fl. Med offentligt uppdrag avses annat offentligt uppdrag än tjänst. En ersättare i riksdagen har under den tid han eller hon tjänstgör samma ekonomiska förmåner som en ordinarie ledamot.
Motion
I motion 1996/97:K329 av Charlotta L Bjälkebring och Maggi Mikaelsson (v) begär motionärerna att talmanskonferensen skall få i uppdrag lägga fram förslag som innebär att varje ledamot en gång per mandatperiod skall ha rätt till en månads sammanhängande ledighet med bibehållen ersättning för att praktisera inom verksamhetsområdet för det utskott som ledamoten tillhör. Under denna ledighet skall ersättare kallas in, och därigenom skolas flera personer in i riksdagens arbete.
Bakgrund
Författningsutredningen berörde i betänkandet Sveriges statsskick (SOU 1963:18) frågan om vad som kan vara skäl för att bevilja ansökan om ledighet. Utredningen ansåg att, om det förelåg laga förfall borde givetvis ansökan beviljas, och för övriga fall borde liksom tidigare en liberal praxis tillämpas. En ledamot borde således kunna beviljas ledighet för enskilda angelägenheter, såsom familjeangelägenheter, skötande av egen tjänst eller eget företag, affärsresa m.m.
Utskottet behandlade i sitt av riksdagen godkända betänkande 1995/96:KU22 en motion om att ge ersättarna en mer aktiv roll i riksdagens arbete. Utskottet hänvisade till Grundlagberedningens betänkande Ersättare för riksdagsledamöterna (SOU 1970:17), där beredningen föreslog att det skulle finnas ersättare för riksdagsledamot som antingen är frånvarande eller är talman eller tillhör regeringen. Det främsta skälet till förslaget var enligt beredningen att ersättarsystemet skulle bidra till att upprätthålla den partimässiga balansen i riksdagen. I anslutning till behandlingen av frågan om en eventuell sänkning av antalet ledamöter i riksdagen vid ett införande av ett ersättarsystem anfördes att ersättare kan sägas fylla uppgiften att förmedla kontakter och impulser med väljaropinionen på ungefär samma sätt som de ordinarie ledamöterna. Utskottet redovisade att riksdagsförvaltningen i början av en ny mandatperiod kontaktar varje ersättare och översänder ett s.k. välkomstpaket, innehållande bl.a. en hälsning från riksdagsdirektören och allmän information om riksdagen och dess arbete. Ersättare får också ett reskort av samma slag som ledamöterna, vilket berättigar till fria resor som har samband med uppdraget med tåg, flyg och taxi. De som önskar får en gratisprenumeration på tidningen Från Riksdag & Departement. Ersättare som inte tjänstgör i riksdagen har rätt att efter rekvisition få sig tillsänd riksdagstrycket i de delar som ersättaren av sitt parti fått i uppgift att bevaka. Härutöver står tre till fyra bostadsrum ständigt i beredskap i förvaltningshuset för ersättarnas räkning. - Ersättarna får dock inte någon utbildning av det slag som de ordinarie ledamöterna får i form av introduktion för nyvalda. Utskottet konstaterade att ersättarnas möjligheter att allmänt hålla sig à jour med riksdagsarbetet är goda och att de därmed utan alltför stora svårigheter kan komma in i riksdagsarbetet för den händelse de kallas in för tjänstgöring. Utskottet ville erinra om att de politiska partierna i riksdagen givetvis har ett ansvar för att ersättarna får det stöd som de, utöver den service de får från riksdagsförvaltningen, behöver för att fullt ut kunna fungera i rollen som ersättare.
Utskottets bedömning
Riksdagen har normalt sommaruppehåll från mitten av juni till mitten av september samt över jul och ungefär var fjärde vecka. Dessa uppehåll bör enligt utskottets mening ge ledamöterna tillräckligt utrymme för sådan verksamhet som anges i motion 1996/97:K329, och utskottet avstyrker motionen.
Informationsfrågor m.m.
Motioner
I tre motioner tas upp frågor med direkt avseende på informationen till medborgarna och till organisationer och företag. I motion 1996/97:K307 av Bengt Kronblad m.fl. (s) begärs att riksdagen beslutar att öka informationen om riksdagsbesluten till allmänheten. Motionärerna påpekar att det under ett riksdagsår fattas ett stort antal beslut som berör enskilda, organisationer, företag, myndigheter och kommuner. De anser att det är svårt att hålla sig välinformerad om besluten och att riksdagen därför två gånger om året bör sammanställa en kort sammanfattande information som skickas ut till alla hushåll m.fl. I motion 1996/97:K308 av Karl-Göran Biörsmark (fp) begärs att riksdagen öppnar en 020-linje till Sveriges riksdag. I motion 1996/97:K320 av Birgitta Hambraeus (c) begärs att talmanskonferensen ges i uppdrag att utforma en modernare hantering av riksdagsbesluten i syfte att göra det lättare för icke invigda att snabbt få klart för sig vad ett riksdagsbeslut innebär. Motionären kritiserar hanteringen med riksdagsskrivelser som hänför sig till utskottsbetänkanden och anser att riksdagsbesluten i stället bör utformas som självständiga produkter. Med utgångspunkt i utskottens betänkanden borde enligt motionären med några enkla knapptryckningar exempelvis orden Utskottet hemställer kunna bytas ut mot orden Riksdagen beslutar . Ändringar i förhållande till regeringsförslag kunde markeras särskilt, och beslutad lagtext skulle bli direkt tillgänglig.
En annan motion, motion 1996/97:K312 av Barbro Johansson (mp), har också betydelse för informationen till allmänheten men får anses beröra i första hand betoningen av olika partiers inverkan på riksdagens arbete. Motionären begär ett tillkännagivande om ordningen för hur partier anges vad gäller motioner och reservationer i betänkanden m.m. Hon anser att det parti som lämnat in en motion bör anges först och partier som stöder motionen efter det partiet. Motsvarande bör gälla reservationer i utskottens betänkande, där det parti som står för den motion som reservationen gäller bör stå först, även om representanterna för ett större parti också reserverar sig för motionen. En sådan ordning skulle innebära att även personer utanför riksdagen skulle se vilket parti som ursprungligen lagt fram förslaget.
Bakgrund
Informationsverksamhet
Utskottet redovisade i sitt betänkande 1994/95:KU41 den samhällsinformation som riksdagen då svarade för och planerade. Ur betänkandet återges följande.
Riksdagens samhällsinformationsverksamhet är mycket omfattande. I vissa fall har riksdagen ensamställning, t.ex. beträffande Rixlex och Riksdagsbiblioteket. I andra sammanhang rör det sig om en nära samverkan med regeringskansliet, t.ex. beträffande tidningen Från Riksdag & Departement. Eftersom regeringskansliet saknar en central servicefunktion på samhällsinformationens område faller en betydande del av allmänna förfrågningar hos informationstjänsten i riksdagen. Förfrågningar beträffande äldre riksdagsbeslut besvaras i allmänhet av Riksdagsbiblioteket.
Om tidningen Från Riksdag & Departement angavs bl.a. följande.
Tidningens syfte inom den allmänna samhällsinformationen skall enligt 1975 års riksdagsbeslut vara att underlätta för personal i stat och kommun, företag och organisationer samt för förtroendevalda och övriga politiskt intresserade att följa verksamheten i riksdagen och regeringskansliet. Tidningens policy bygger på de redaktionella riktlinjer som riksdagen fastställde 1975. Dessa riktlinjer innebar närmast en minimibeställning av redaktionell bevakning av regeringen och riksdagen. Redaktionen utlovar numera en heltäckande bevakning av alla kommittédirektiv, utredningsbetänkanden, departementspromemorior, propositioner och utskottsbetänkanden och riksdagsbeslut som bygger på dessa. Sedan budgetåret 1992/93 tar tidningen in betalda annonser. - - - Det dominerande innehållet i tidningen är en löpande, heltäckande bevakning av den centrala statliga beslutsprocessen. Dessutom publiceras egna artiklar med anknytning till de ämnen tidningen behandlar. Nyutgivna SFS förtecknas fortlöpande. Återkommande inslag är krönikor över skattelagstiftning och annan lagstiftning, förteckningar över föregående års utgivning av SOU, Ds och kommittédirektiv samt sammanställningar av pågående och avslutade utredningar. Hösten 1993 framställdes en specialtidning om Sverige och EES inför EES-avtalets ikraftträdande den 1 januari 1994.
En gång om året utges Riksdagens årsbok, som innehåller en översikt över vad som hänt under det senaste riksmötet.
I årets budgetproposition (prop. 1996/97:1), utgiftsområde 1 anslag B 2, redovisas följande.
Ett annat utvecklingsprojekt som pågår har till syfte att under kommande höst presentera riksdagen på en s.k. hemsida på Internet (World Wide Web). Riksdagen har ett omfattande informationsmaterial som avses göras tillgängligt för medborgarna via Internet. Det gäller information om såväl riksdagen som institution som beslutsprocessen och riksdagens dokument. Denna verksamhet som är helt ny kommer att under hela budgetåret 1997 bedrivas som ett projekt med en ekonomisk ram som projektet får hålla sig inom. Avsikten är att under budgetåret successivt utveckla system som möjliggör en långt driven automatik för att koda och lägga in information på vår hemsida. Avsikten är vidare att få erfarenhet och underlag för att senare kunna återkomma med förslag om permanent organisation för verksamheten från och med 1998.
Riksdagens förvaltningskontor har den 25 september 1996 fastställt riktlinjer för riksdagens informationsverksamhet. Enligt dessa riktlinjer skall riksdagsförvaltningen bl.a. tillhandahålla och aktivt sprida information i muntlig, skriftlig och elektronisk form. Detta gäller riksdagens grunddokument, det s.k. riksdagstrycket. Det gäller också dels bearbetad information för olika behov: basmaterial, referenslitteratur, fördjupningsmaterial, nyhetsinformation, dels individuellt anpassad information, t.ex. genom svar på frågor vid besök, per telefon och brev eller via e-post. Målen för riksdagens externa informationsverksamhet anges i riktlinjerna vara - att säkerställa att medborgarna har tillgång till information om riksdagen och dess arbete, - att öka medborgarnas kunskaper om och intresse för riksdagen och dess arbete och om de demokratiska vägarna för insyn i och påverkan på beslutsprocessen, - samt att medverka till att skapa respekt och förståelse för folkstyret.
Frågan om 020-nummer berörs av en pågående utredning. STATTEL-delegationen (C 1991:03) tillsattes av regeringen i april 1991 och har enligt sina direktiv (dir. 1991:29) i uppdrag att genomföra åtgärder för att effektivisera statliga myndigheters telekommunikationer. I direktiven uppmärksammas 020-tjänsten, som innebär att den som abonnerar på tjänsten står för trafikavgifterna för inkommande samtal med undantag för avgiften för den första markeringen, vilken den uppringande står för. Det betonas i direktiven att ett införande av en sådan tjänst bedöms kraftigt öka statens kostnader, varför även andra lösningar måste utredas. Delegationen beräknas slutföra sitt arbete före utgången av år 1996.
Utformningen av utskottsbetänkanden
Talmanskonferensens arbetsgrupp för vissa riksdagsfrågor fick den 5 april 1995 (talmanskonferensens protokoll 1994/95:6.7) ett uppdrag att se över utformningen av utskottsbetänkanden särskilt i fråga om tekniken för hemställan och reservationer. Arbetet leds av kammarsekreteraren. Med hänsyn till att även erfarenheterna av den nya ordningen för budgetprövningen bör beaktas, har arbetet enligt uppgift ännu inte tagit fastare form. Bakgrunden till uppdraget var enligt vad som framgår av protokollet en önskan bl.a. att antalet voteringar i möjligaste mån skulle begränsas. Inom förvaltningskontoret pågår fortlöpande ett utvecklingsarbete i syfte att med datorteknikens hjälp utveckla framställningen av utskottsbetänkanden och annat riksdagstryck.
Vad beträffar den inbördes ordningen mellan reservanter eller motionärer i riksdagstrycket gäller följande. De som deltagit i ett utskotts beslut anges i utskottsbetänkandet i den ordning som de valts in i utskottet. Samma ordning används för att ange vilka som reserverar sig mot beslutet. Av detta följer att en reservant som representerar ett mindre parti och som valts in sent, inte kommer att stå som första namn i en reservation, om reservationen stöds av andra ledamöter som valts in tidigare i utskottet. Ordningen mellan namnen påverkas inte av från vilket parti den motion kommer som ligger till grund för reservationen. Den inbördes ordningen mellan flera motionärer i en motion bestäms av motionärerna själva.
Tidigare utskottsbehandling av vissa frågor
Utskottet behandlade en motion om omformning av utskottsbetänkanden till riksdagsbeslut i sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91:KU42. Utskottet hänvisade därvid till ett pågående utvecklingsarbete inom förvaltningskontoret i syfte att med datorteknikens hjälp göra riksdagsbesluten mera lättillgängliga. Utskottet ansåg att motionens förslag borde övervägas i detta sammanhang och att någon riksdagens åtgärd därutöver inte var erforderlig.
Riksdagen har vid ett flertal tillfällen under senare år behandlat och avslagit motioner om inrättande av 020-nummer för samtal till riksdagen. Utskottet har härvid hänvisat till STATTEL- delegationens arbete med frågan om användning av 020-linjer inom statlig verksamhet. Vid behandling av frågan våren 1994 inhämtade utskottet också och redovisade upplysningar från Riksdagens förvaltningskontor om beräknade kostnader för 020-nummer till riksdagen (bet. 1993/94:KU35). Utskottet vidhöll sin tidigare inställning att STATTEL- delegationens arbete med frågan om användning av 020-linjer inom statlig verksamhet borde avvaktas. Vid sin senaste behandling av frågan (se bet. 1994/95:KU41) konstaterade utskottet att ingenting ändrats i sakfrågan sedan våren 1994 och att enligt den senaste kommittéberättelsen STATTEL-delegationen beräknades avsluta sitt arbete först före utgången av år 1996. Med hänvisning till detta och den tidigare redovisade kostnadsberäkningen avstyrktes den föreliggande motionen.
Riksdagen övertog den 1 januari 1996 från regeringskansliet ansvaret för information om Europeiska unionen. Det sekretariat för Europainformation som tidigare fanns inom Utrikesdepartementet hade ett 020-nummer, och då riksdagen övertog ansvaret för informationen genom EU-upplysningen behölls denna tjänst. Fr.o.m. den 1 januari 1997 kommer ett 020-nummer (020-349 000) att införas även för Press- och informationskansliet inom riksdagen. Utöver detta kan i sammanhanget nämnas att prenumerationsavgiften för tillgång till Rixlex via modem avskaffades vid halvårsskiftet, vilket gör att sökning i Rixlex kan göras på ett sätt som i praktiken motsvarar 020-nummer.
Utskottets bedömning
Som framgår ovan har Riksdagens förvaltningskontor nyligen fastställt riktlinjer för riksdagens informationsverksamhet. Att två gånger om året, så som föreslås i motion 1996/97:K307, göra utskick till samtliga hushåll m.fl. med information om de beslut som fattats under det senaste halvåret skulle medföra ansenliga kostnader, utan att nödvändigtvis vara det bästa sättet att sprida väsentlig information. Utskottet avstyrker motionen. Som också framgår ovan har användningen av 020-nummer i riksdagen ökat. Utskottet finner inte skäl att frångå sin tidigare bedömning i frågan om införande av ytterligare 020-nummer. Motion 1996/97:K308 avstyrks.
I fråga om utformningen av utskottsbetänkanden finns, som vidare framgår ovan, ett uppdrag för talmanskonferensens arbetsgrupp för vissa riksdagsfrågor att göra en översyn. Därvid kan även beaktas de intressen som nämns i motion 1996/97:K320. Utskottet vill också erinra om det teknikutvecklingsarbete som pågår inom förvaltningskontoret, och utskottet förutsätter att erforderlig uppmärksamhet därvid ägnas åt möjligheten att vid framställning av riksdagstryck plocka fram och återanvända texter från tidigare dokument i beslutskedjan, såsom propositioner och motioner för utskottsbetänkanden. Utskottet anser med hänsyn till det anförda att något uttalande av riksdagen med anledning av motionen inte behövs.
Den inbördes ordningen mellan reservanter i utskottsbetänkanden utgår som utskottet ovan redogjort för från ordningen för inval i utskottet. Utskottet anser inte att det finns skäl att frångå denna fasta ordning, särskilt som det inte kan uteslutas att en annan ordning skulle kunna leda till onödiga intresseavvägningar och bedömningsfrågor. Utskottet anser inte heller att det finns skäl för utskottet att göra något uttalande om den inbördes ordningen mellan motionärerna i en motion. Utskottet avstyrker således motion 1996/97:K312.
Särskilda uppgifter inom förvaltningen
Biografiverk
Motion
I motion 1996/97:K306 av Birger Hagård (m) begärs att riksdagen uppdrar åt förvaltningsstyrelsen att genom Riksdagsbiblioteket förbereda ett biografiverk över ståndsriksdagarnas ledamöter. Motionären påpekar att ett biografiverk över tvåkammarriksdagen 1867-1970 har utkommit i fem band och att därefter också två tilläggsband avseende tiden 1971-1993/94 har utkommit.
Bakgrund
Förvaltningsstyrelsen beslöt den 23 oktober 1996 att entlediga Biografikommittén, som slutfört sitt uppdrag. Från förvaltningskontoret har inhämtats att tidsåtgången för en person på deltid att utarbeta ett biografiverk enligt motionen kan uppskattas till ca 10 år och personalkostnaden till minst 200 000 kr om året. Till detta kommer kostnader för teknisk utrustning, resor och tryckning.
Utskottets bedömning
Uppgiften att iordningställa ett biografiverk över ståndsriksdagarnas ledamöter ligger inte självklart inom riksdagens ansvar, utan skulle kunna ses som en uppgift för fristående historisk forskning. Något sådant uppdrag som begärs i motionen vill utskottet därför inte ställa sig bakom. Utskottet anser dock liksom motionären att ett sådant verk vore av värde, och utskottet utgår från att förvaltningskontoret i mån av tillgängliga resurser medverkar till att verket kommer till stånd.
Utsmyckning m.m.
Motioner
I motion 1996/97:K326 av Ewa Larsson (mp) begär motionären att förvaltningsstyrelsen skall utreda möjligheterna att uppföra en fontän på Riksplan. Hon anser att en fontän, vattenspegel eller vattentrappa skulle hjälpa till att få den hårt exploaterade Helgeandsholmen lite mer mänsklig och grön, och hon vill gärna ha ett vattenspel färdigt till kulturhuvudstadsåret 1998.
Vattnet och dess symbolvärde för Stockholm tas upp också i motion 1996/97:K330 av Ingvar Eriksson och Karl- Gösta Svenson (m). Motionärerna önskar ett tillkännagivande till regeringen om att det bör inrättas en laxtrappa i Stallkanalen. Den fördämning som skall höja vattenståndet vid Riksdagshuset hindrar nämligen fisken. En enkel laxtrappa eller annan anordning skulle enligt motionärerna kunna göras till rimligt låg kostnad och finansieras inom ramen för riksdagsbyggnadernas underhållsbudget med eventuellt bidrag från Stockholms kommun.
Bakgrund
Bland aktuella byggprojekt inom fastighetsenheten omfattar ett projekt frågan om dammbyggnader i Stallkanalen och Norrström. Pågående utredningsarbete innehåller förslag med möjlighet för fiskvandring m.m. I fråga om den ifrågasatta fontänen på Riksplan har från förvaltningskontoret påpekats att Riksplan utformades som en arkitektonisk och genomarbetad helhet av erkända arkitekter i samband med ombyggnadsprojektet 1983. Vidare har påpekats att samråd bör ske med bl.a. Stockholms stad om eventuella förändringar och att uppförande av en fontän skulle vara förenat med ansenliga kostnader.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att frågan om dammbyggnader och vattenföringen kring Helgeandsholmen behandlas inom riksdagens förvaltning. Utskottet anser inte att någon ytterligare utredning av frågan bör ske inom ramen för utskottsbehandlingen utan utgår från att förvaltningskontoret bevakar att behövliga åtgärder vidtas. Utskottet finner inte heller anledning att gå närmare in på frågan om en fontän på Riksplan. Något uppdrag till förvaltningsstyrelsen bör inte ges. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1996/97:K326 och 1996/97:K330.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande riksmötets inledning att riksdagen avslår motion 1996/97:K316, 2. beträffande sammanträdesfria veckor att riksdagen avslår motion 1996/97:K309, 3. beträffande kammar- och utskottssammanträden att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K321 yrkande 2 och 1996/97:K331 yrkande 2, 4. beträffande fast tidpunkt för votering att riksdagen avslår motion 1996/97:K321 yrkande 3, 5. beträffande inriktningsbeslut att riksdagen avslår motion 1996/97:K310, 6. beträffande allmän motionstid att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K304, 1996/97:K305, 1996/97:K319, 1996/97:K324 och 1996/97:K327, 7. beträffande utgiftsområden m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K322, 1996/97:K323 och 1996/97:U217 yrkande 3, res. 1 (m) 8. beträffande budgetkontor att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K328 och 1996/97:Ub10 yrkandena 14 och 15, 9. beträffande antalet ledamöter i utskott att riksdagen avslår motion 1996/97:K315, res. 2 (m) 10. beträffande partirepresentation i olika organ att riksdagen avslår motion 1996/97:K318, res. 3 (v) 11. beträffande ledamöternas placering i kammaren att riksdagen avslår motion 1996/97:K314, res. 4 (m) 12. beträffande debatter om utskottsbetänkanden i de gamla kammarsalarna att riksdagen avslår motion 1996/97:K321 yrkande 1, res. 5 (fp, mp) 13. beträffande teknikutrustning i kammaren att riksdagen avslår motion 1996/97:K331 yrkande 1, 14. beträffande ledighet för praktik att riksdagen avslår motion 1996/97:K329, 15. beträffande informationsfrågor att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K307, 1996/97:K308, 1996/97:K312 och 1996/97:K320, 16. beträffande biografiverk att riksdagen avslår motion 1996/97:K306, 17. beträffande utsmyckning m.m. kring riksdagens hus att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K326 och 1996/97:K330.
Stockholm den 5 december 1996
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Birgitta Hambraeus (c), Pär-Axel Sahlberg (s), Jerry Martinger (m), Mats Berglind (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Birgitta Gidblom (s), Margitta Edgren (fp) och Bengt Hurtig (v).
Reservationer
1. Utgiftsområden m.m. (mom. 7)
Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Inger René (alla m) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Utskottets bedömning som börjar på s. 14 bort ha följande lydelse: Anslaget till de internationella fredsbevarande styrkorna bör, som föreslås i motion U217, fr.o.m. budgetåret 1998 överföras från utgiftsområde 6 Totalförsvar till utgiftsområde 7 Internationellt bistå. Någon ändring i fråga om beredningsansvar och utgiftsområdestillhörighet för folkbildningsfrågor är utskottet däremot inte nu berett att förorda.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande utgiftsområden m.m. att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:K322 och 1996/97:K323 och med anledning av motion 1996/97:U217 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Antalet ledamöter i utskott (mom. 9)
Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Inger René (alla m) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Utskottets bedömning på s. 17 bort ha följande lydelse: Frågan om antalet utskottsplatser har behandlats vid ett flertal tillfällen både av offentliga utredningar och i riksdagen. Såväl Grundlagberedningen som Folkstyrelsekommittén fann att det inte var lämpligt att föreslå så många ordinarie platser i utskotten att det skulle garantera utskottsrepresentation för samtliga partier som passerat 4- procentsspärren. Enligt Grundlagberedningen skulle man med 15 platser i varje utskott garantera att någorlunda stora partier erhöll utskottsrepresentation. Samtidigt ansågs detta vara ett lämpligt antal för att utskotten skulle kunna arbeta i smidiga och effektiva former. Denna uppfattning har inte ifrågasatts, vare sig i Folkstyrelsekommittén eller när frågan om utskottens sammansättning behandlats i riksdagen. De farhågor mot en utökning av antalet utskottsplatser som uttrycktes i en reservation till utskottets betänkande KU 1988/89:1 har enligt utskottets uppfattning besannats. Bl.a. har utskottsarbetet påverkats negativt av att det större antalet ledamöter medfört brist på suppleanter så att partierna haft svårt att vara fullt representerade i utskottet t.o.m. då betänkandena justeras. Med hänsyn till det anförda föreslår utskottet att riksdagen med anledning av motion 1996/97:K315 beslutar ändra riksdagsordningen så som framgår av hemställan.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande antalet ledamöter i utskott att riksdagen med anledning av motion 1996/97:K315 antar följande
Förslag till lag om ändring i riksdagsordningen
Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen dels att 4 kap. 3 § skall ha följande lydelse, dels att tilläggsbestämmelsen 4.3.1 skall upphöra att gälla.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap. 3 § Varje utskott Varje utskott skall bestå av udda skall bestå av antal ledamöter, femton ledamöter. lägst femton.
__________________ Denna lag träder i kraft den dag då nästa nyvalda riksdag samlas.
3. Partirepresentation i olika organ (mom. 10)
Bengt Hurtig (v) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Utskottets bedömning på s. 18 bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening är det av stor betydelse att samtliga riksdagspartier får möjlighet till insyn och delaktighet i de parlamentariska församlingarna inom Europarådet och OSSE. Eftersom det med nuvarande regler inte finns möjlighet att säkerställa en sådan ordning anser utskottet att riksdagen bör ge talmanskonferensen i uppdrag att lämna förslag till de ändringar i valreglerna som behövs.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande partirepresentation i olika organ att riksdagen med anledning av motion 1996/97:K318 som sin mening ger talmanskonferensen till känna vad utskottet anfört,
4. Ledamöternas placering i kammaren (mom. 11)
Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Inger René (alla m) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Utskottets bedömning på s. 20 bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar att det i dag finns ett ökat intresse för en partivis placering av ledamöterna i plenisalen. Med hänsyn till detta och till de argument som tidigare förts fram och som utvecklas i motion 1996/97:K314 bör riksdagen besluta om sådan ändring av riksdagsordningen som begärs i motionen.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande ledamöternas placering i kammaren att riksdagen med anledning av motion 1996/97:K314 antar följande
Förslag till lag om ändring i riksdagsordningen
Härigenom föreskrivs att tilläggsbestämmelsen 2.3.1 i riksdagsordningen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap. 2.3.1 Ledamöterna tager Ledamöterna tager plats i plenisalen plats i plenisalen valkretsvis. partivis. Särskilda Särskilda platser platser skall skall finnas för finnas för talmannen och vice talmannen och vice talmännen samt för talmännen samt för statsråden. statsråden.
__________________ Denna lag träder i kraft den 1 september 1997.
5. Debatter om utskottsbetänkanden i de gamla kammarsalarna (mom. 12)
Birgit Friggebo (fp), Peter Eriksson (mp) och Margitta Edgren (fp) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Utskottets bedömning på s. 21 som börjar med Inledningsvis konstaterar och slutar med yrkande 1 bort ha följande lydelse: Riksdagens plenisal är ofta för stor för den aktivitet som pågår där. Det är endast vid få tillfällen som den är fylld av ledamöter. Debattatmosfären blir därmed ödslig, och utskottet anser att det finns goda skäl att försöksvis hålla vissa debatter i första- eller andrakammarsalen. I motion K321 berörs endast debatter med anledning av utskottsbetänkanden, och utskottet får därför inskränka sitt förslag till att omfatta dessa debatter. Som utskottet konstaterade vid sin behandling av en liknande motion under 1993/94 års riksmöte kan förslaget kräva ytterligare utredning och överväganden. Bl.a. bör erinras om att det i riksdagsordningen föreskrivs att det för varje ledamot skall finnas en särskild plats i plenisalen. Även om det inte finns någon bestämmelse om att kammarens sammanträden skall hållas i plenisalen, ligger det nära till hands att det har förutsatts att sammanträdet hålls i en lokal där varje ledamot har en särskild plats. Vidare inser utskottet att det, främst för kammarkansliets del, kan vara förenat med praktiska svårigheter att växla mellan olika sammanträdeslokaler. Talmanskonferensens arbetsgrupp för vissa riksdagsfrågor bör därför få i uppdrag att överväga vilka åtgärder som krävs för att de nämnda debatterna på försök skall kunna hållas i första- eller andrakammarsalen.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande debatter om utskottsbetänkanden i de gamla kammarsalarna att riksdagen med anledning av motion 1996/97:K321 yrkande 1 som sin mening ger talmanskonferensen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Partirepresentation i olika organ (mom. 10)
Birgit Friggebo (fp), Peter Eriksson (mp) och Margitta Edgren (fp) anför:
Vi anser det vara av stor betydelse att samtliga riksdagspartier får insyn i och har möjlighet att delta i Europarådets och OSSE:s parlamentariska församlingar. Vi anser det emellertid inte vara lämpligt med någon särreglering av dessa val, som avviker från de grundläggande och väl etablerade principerna för val inom riksdagen. Vi anser därför att de större partierna bör visa större förståelse för behovet av allsidig representation inom de nämnda församlingarna och medverkar till att en sådan kommer till stånd.