Riksdagens arbetsformer

Betänkande 1998/99:KU20

Konstitutionsutskottets betänkande 1998/99:KU20

Riksdagens arbetsformer

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1998/99

KU20

Sammanfattning

I betänkandet behandlas tolv motioner som väckts
under den allmänna motionstiden hösten 1998. I
motionerna behandlas tid för propositioners
avlämnande, utskottsorganisationen, motionstiden,
besvarande av interpellationer, budgetprocessen,
kommissioner, registrering av lobbyister, arbetsrum
för ledamöter i valkretsen och dureformens
återupprättande. Utskottet avstyrker samtliga
motionsyrkanden utom två, som ligger till grund för
ett förslag om ett tillkännagivande till
talmanskonferensen angående propositioner som
avlämnas under den allmänna motionstiden. Till
betänkandet fogas tre reservationer och ett
särskilt yttrande.

Motionerna

1998/99:K207 av Bertil Persson (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar att införa ett system med
registrering av lobbyister i enlighet med vad som
anförts i motionen.

1998/99:K220 av Christel Anderberg m.fl. (m) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag
till sådan ändring av regeringsformen och
riksdagsordningen att det blir obligatoriskt för
statsråden att besvara interpellationer som
talmannen eller riksdagen har medgivit får väckas
såvitt inte synnerliga skäl föreligger häremot.

1998/99:K236 av Carl G Nilsson och Göte Jonsson (m)
vari yrkas att riksdagen beslutar ändra reglerna om
allmän motionstid i enlighet med vad som anförts i
motionen.

1998/99:K245 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar ändra 4 kap. 3 §
riksdagsordningen i enlighet med vad som anförts i
motionen.

1998/99:K247 av Harald Nordlund (fp) vari yrkas att
riksdagen hos talmanskonferensen begär förslag till
sådana förändringar i riksdagsordningen att miljö-
och jordbruksutskottet förändras till
miljöutskottet.

1998/99:K266 av Kenneth Kvist m.fl. (v) vari yrkas
att riksdagen beslutar att 3 kap. 5 §
riksdagsordningen skall ges följande tillägg: Dock
får inte regeringen från den dag då
budgetpropositionen avlämnats till riksdagen och så
länge motioner får avlämnas med anledning av denna
(allmän motionstid) avlämna proposition till
riksdagen. Undantag härifrån kan riksdagen, efter
förslag av talmannen, bevilja om proposition i
ärende där ett dröjsmål skulle vara till allvarligt
men för riket. Om riksdagen, på förslag av
talmannen, bestämmer annat om allmän motionstid (10
§) gäller likväl propositionsförbud enligt stycket
ovan.

1998/99:K287 av Bertil Persson (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar att ledamöter skall beredas
arbetsrum på länsstyrelsen i valkretsen i enlighet
med vad som anförts i motionen.

1998/99:K322 av Charlotta L Bjälkebring (v) vari
yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring av
ledamots motionsrätt enligt vad i motionen anförts.

1998/99:K326 av Kenneth Kvist m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar uppdra åt
talmanskonferensen i den förestående allmänna
utvärderingen av budgetprocessen att utarbeta
förslag som stärker riksdagens ställning enligt vad
som i motionen anförts.

1998/99:K328 av Helena Bargholtz och Barbro
Westerholm (fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att riksdagen i
särskilda fall skall kunna tillsätta särskilda
riksdagskommissioner,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att regeringen skall
undvika att avge propositioner under riksdagens
allmänna motionstid,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att statsråden ej
skall ha rätten att vägra svara på interpellationer,

1998/99:K332 av Kenth Högström (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förlängd budgethantering
och motionstid i anslutning till valår.

1998/99:K342 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att
återupprätta dureformen, åtminstone i Riksdagshuset.

Utskottet

Tid för propositioners avlämnande

Gällande bestämmelser

Enligt 3 kap. 5 § riksdagsordningen bör regeringen
avlämna sina propositioner på sådana tider att
anhopning av arbete hos riksdagen om möjligt
förebyggs. Regeringen skall samråda med talmannen
därom.

Motion med anledning av proposition får enligt 3
kap. 11 § RO väckas inom femton dagar från den dag
då propositionen anmäldes i kammaren. I ärende som
måste avgöras skyndsamt kan riksdagen, om den finner
synnerliga skäl föreligga, på förslag av regeringen
besluta om kortare motionstid. Riksdagen kan om
särskilda skäl föreligger på förslag av talmannen
besluta att förlänga tiden för avlämnande av motion.

Motionerna

I kommittémotion 1998/99:K266 föreslår Kenneth Kvist
m.fl. (v) att riksdagen beslutar att 3 kap. 5 § RO
skall ges ett tillägg med innebörd att regeringen
från den dag då budgetpropositionen avlämnas till
riksdagen och så länge motioner får avlämnas med
anledning av denna inte får avlämna proposition till
riksdagen. Undantag härifrån kan riksdagen efter
förslag från talmannen bevilja om proposition i
ärende där ett dröjsmål skulle vara till allvarligt
men för riket. Om riksdagen på förslag av talmannen
bestämmer annan förläggning av allmän motionstid (3
kap. 10 § RO) skall likväl propositionsförbud gälla
enligt vad som sagts i stycket ovan. Motivet till
förslaget är att de propositioner som regeringen
lägger fram under den allmänna motionstiden rubbar
arbetsmöjligheterna med budget och egna initiativ
inte minst för små partigrupper. Bestämmelsen i RO
om att talmannen kan ingripa om regeringen inte
respekterar riksdagens arbetsbelastning tillämpas
sällan eller aldrig enligt motionärerna. Ordningen
bör enligt motionärerna vara den att regeringen
vänder sig till talmannen och talmanskonferensen och
anhåller om att få lämna en proposition med
angivande av motiv till att propositionen måste
läggas fram just under den allmänna motionstiden.
Frågan kan sedan underställas riksdagen för
avgörande.

I kommittémotion 1998/99:K328 framför Helena
Bargholtz och Barbro Westerholm, båda (fp), liknande
synpunkter som i den nyss nämnda motionen.
Motionärerna föreslår att riksdagen som sin mening
bör ge regeringen till känna vad i motionen anförts
om att regeringen skall undvika att avge
propositioner under riksdagens allmänna motionstid
(yrkande 8).

Tidigare riksdagsbehandling m.m.

Riksdagen har vid det förra riksmötet vid sin
behandling av talmanskonferensens skrivelse (förs.
1997/98:TK1) angående frågor med anknytning till
budgetprocessen i vid mening avslagit en motion med
väsentligen samma innehåll som de här aktuella
motionerna (1997/98:KU27). Utskottet utgick i sin
bedömning från att talmannen i samråd med
talmanskonferensen fortlöpande bevakar denna fråga
gentemot regeringen och att någon ändring i
riksdagsordningen inte var påkallad.

Utskottet har från kammarkansliet inhämtat att
kontakter förekommit vid flera tillfällen under 1998
mellan kammarsekreteraren och Statsrådsberedningen,
varvid frågan om åtgärder för att förbättra
situationen diskuterats. Enligt kammarkansliet
kommer sannolikt en ordning att införas som innebär
att ett större antal propositioner lämnas till
riksdagen direkt efter juluppehållet i januari, en
åtgärd som är ägnad att fördela riksdagens
arbetsbörda jämnare över året. En sådan ordning kan
komma att träda i kraft från och med nästa riksmöte.

Utskottet har från kammarkansliet vidare inhämtat
vissa uppgifter angående avlämnande av propositioner
under tiden fram till den allmänna motionstidens
utgång under de tre senaste åren, dvs. riksmötena
1996/97, 1997/98 och 1998/99, då 34, 20 respektive
21 propositioner, exklusive budgetpropositionen,
överlämnades. Hösten 1998 gick motionstiden för
dessa propositioner i 15 fall ut den 28 oktober
eller tidigare, dvs. under loppet av den allmänna
motionstiden, medan i 6 fall tiden gick ut efter
denna tidpunkt. 5 propositioner avsåg
skatteutskottets och lika många justitieutskottets
beredningsområde. Resterande 11 propositioner
fördelades på 8 övriga utskott.

Av de sammanlagt 21 förslag som lämnades av
regeringen under den aktuella tiden avsåg 7
skrivelser och 14 propositioner. Propositionerna
avsåg i 9 fall förslag till lagstiftning med
ikraftträdande den 1 januari 1999 och i 2 fall från
den 1 juli 1999. Övriga fall avsåg lagstiftning med
ikraftträdande från dag som regeringen bestämmer
respektive fortsatt giltighet av existerande
lagstiftning.

Utskottets bedömning

Inledningsvis vill utskottet erinra om att ett av
syftena med budgetreformen är att riksdagen på
höstarna skall koncentrera sig på att arbeta med
budgetfrågor. Utskottet instämmer i vad som sägs i
motionerna om att propositioner i andra frågor som
läggs fram under den allmänna motionstiden starkt
försvårar möjligheterna för ledamöterna att arbeta
med budgetfrågor och egna initiativ under den
aktuella tiden.

Mot denna bakgrund anser utskottet att regeringen
bör respektera intentionerna bakom budgetreformen
och inte lägga fram propositioner under den allmänna
motionstiden, om inte synnerliga skäl föreligger.
Ett sådant skäl kan vara att en proposition måste
behandlas i samband med budgetpropositionen.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om möjligheten
för riksdagen att med tillämpning av bestämmelsen i
3 kap. 11 § första stycket RO besluta att förlänga
motionstiden för propositioner som läggs fram under
den allmänna motionstiden så att motionstiden går ut
t.ex. en vecka efter den allmänna motionstiden.

Utskottet är för närvarande inte berett att föreslå
en ändring av riksdagsordningen i enlighet med
motionärernas önskemål. Utskottet anser emellertid
att Riksdagskommittén i samband med sin utvärdering
av budgetreformen och därmed sammanhängande frågor
bör överväga en sådan regeländring. Detta bör med
anledning av motionerna K266 (v) och K328 yrkande 8
(fp) ges talmanskonferensen till känna.

Utskottsorganisationen

Gällande bestämmelser m.m.

Riksdagen väljer inom sig utskott, däribland ett
konstitutionsutskott och ett finansutskott, enligt
bestämmelser i riksdagsordningen (4:3 andra stycket
RF). Riksdagen tillsätter förutom de nämnda
utskotten ett erforderligt antal andra utskott.
Riksdagen kan även under valperioden tillsätta
utskott för längst den tid som återstår av
valperioden (4:2 RO). I tilläggsbestämmelse 4.2.1
anges de nuvarande 16 utskotten och i 4 kap 4-6 §§
och tilläggsbestämmelserna 4.6.1-16 anges utskottens
uppgifter m.m.

Varje utskott består av ett udda antal ledamöter,
lägst 15 (4:3 RO). Antalet fastställs av riksdagen
på förslag av valberedningen (tilläggsbestämmelse
4.3.1). Tilläggsbestämmelsen har haft denna lydelse
sedan den 1 juli 1990 och tillämpades första gången
efter riksdagsvalet 1991 (bet. 1989/90:KU36).

Antalet suppleanter i utskotten regleras av
gemensamma bestämmelser om val i riksdagen i 7 kap.
riksdagsordningen. Suppleanter skall utses till
minst samma antal som de ordinarie ledamöterna (7:8
RO).

Enligt tilläggsbestämmelse 4.2.1 skall riksdagen
tillsätta bl.a. ett miljö- och jordbruksutskott.
Denna benämning infördes 1998 på förslag av
talmanskonferensen (förs. 1997/98:TK1). Bakgrunden
till förslaget var att talmanskonferensen inte var
beredd att föreslå inrättandet av ett nytt
miljöutskott men fann det befogat att med hänsyn
till dåvarande jordbruksutskottets uppgifter föreslå
en ändring av utskottets namn till jordbruks- och
miljöutskottet. Utskottet tillstyrkte förslaget
(1997/98:KU27) och riksdagen följde utskottet.

Enligt tilläggsbestämmelse 4.6.13 skall miljö- och
jordbruksutskottet bereda ärenden om jordbruk,
skogsbruk, trädgårdsnäring, jakt och fiske. Det
skall även bereda ärenden om kärnsäkerhet, naturvård
samt ärenden om miljövård i övrigt som inte tillhör
annat utskotts beredning. Näringsutskottet skall
enligt tilläggsbestämmelse 4.6.14 bereda ärenden om
bl.a. industri och hantverk, handel, energipolitik,
regionalpolitik, statlig företagsamhet samt pris-
och konkurrensförhållanden i näringslivet.

Motionerna

I kommittémotion 1998/99:K245 hemställer Per Unckel
m.fl. (m) att riksdagen beslutar ändra 4 kap. 3 §
riksdagsordningen så att antalet ledamöter i varje
utskott skall vara 15. Enligt motionen innebär den
nuvarande ordningen att utskotten har 17 ledamöter
att det tillgängliga antalet suppleanter blir
mindre. Bristen på suppleanter kan enligt
motionärerna påverka utskottsarbetet på ett negativt
sätt. Därför föreslås en återgång till den tidigare
ordningen med 15 ledamöter i varje utskott.

Harald Nordlund (fp) föreslår i motion 1998/99:K247
att riksdagen hos talmanskonferensen begär förslag
till sådana ändringar i riksdagsordningen att miljö-
och jordbruksutskottets namn ändras till
miljöutskottet. Skälet till förslaget är att
regeringen i budgetpropositionen argumenterat för
att natur- och miljöfrågor bör beredas fristående
från frågor om bl.a. jord- och skogsbruk. Mot denna
bakgrund bör enligt motionären miljö- och
jordbruksutskottets namn ändras till miljöutskottet.
Vidare bör jordbruks-, skogs- och fiskefrågor
överföras till näringsutskottet.

Utskottets bedömning

I motion 1998/99:K245 (m) yrkas att antalet
ledamöter i utskotten skall vara 15. Utskottets
argument inför införandet av tilläggsbestämmelse
4.3.1 (1989/90:KU36) var att det är önskvärt med en
viss flexibilitet i ledamots-antalet och att det
endast kunde bli tal om en utökning med några
enstaka platser utöver antalet 15 som fastslås i
riksdagsordningens huvudbestämmelse. Utskottet, som
inte finner anledning att frångå denna bedömning,
vill erinra om att antalet i riksdagen
representerade partier är en av de faktorer som
ligger till grund för en utökning av antalet
utskottsplatser. En reducering av utskottsplatserna
skulle gå ut över de mindre partiernas möjlighet att
bli representerade i utskotten. Utskottet avstyrker
med hänvisning till detta motion K245 (m).

I motion K247 (fp) föreslås en ändring av namnet på
miljö- och jordbruksutskottet och att jordbruks-,
skogs- och fiskefrågor förs över till
näringsutskottet. Utskottet vill i detta sammanhang
erinra om att den nuvarande benämningen infördes så
sent som våren 1998. Frågan om en överföring av
ansvarsområdena enligt motionens intentioner bör
enligt utskottets mening tas upp i samband med en
allmän översyn av ärendefördelningen mellan
utskotten. Någon sådan synes inte motiverad för
närvarande. Motion K247 (fp) avstyrks således.

Motionstiden

Gällande regler

Varje riksdagsledamot får väcka förslag - motion - i
fråga om allt som kan komma under riksdagens
prövning, om inte annat är bestämt i regeringsformen
(4:3 RF). Motion med anledning av proposition får
normalt väckas inom femton dagar från det
propositionen anmäldes i kammaren (3:11 RO). En gång
om året får motioner väckas i fråga om allt som kan
komma under riksdagens prövning (allmän motionstid).
Den allmänna motionstiden pågår normalt samtidigt
med motionstiden för budgetpropositionen (3:10 RO).
Motioner får också i vissa fall väckas gemensamt av
minst tio ledamöter med anledning av händelse av
större vikt utan inskränkning till viss tid (3:15
RO).

Motionerna

I motion 1998/99:K236 hemställer Carl G Nilsson och
Göte Jonsson, båda (m), att riksdagen beslutar ändra
reglerna om allmän motionstid i enlighet med vad som
anförts i motionen. Enligt motionärerna borde
riksdagen kunna ha samma system som kommuner och
landsting, nämligen att motionsrätt i princip råder
under hela året. Riksdagen skulle då förmodligen få
färre "okynnesmotioner" att hantera och medierna
skulle få en rimlig möjlighet att bevaka
ledamöternas och riksdagens arbete. I motionen
föreslås att motionstiden med anledning av
propositioner eller skrivelser från regeringen skall
vara minst två veckor medan motioner i övriga ämnen
skall kunna väckas under övrig riksmötestid och
utskottsbehandlas senast inom ett år.

Liknande synpunkter framför i motion 1998/99:K322 av
Charlotta L Bjälkebring (v) som föreslår att allmän
motionsrätt införs hela året. En sådan ordning
skulle medföra att ledamöterna kunde mer
koncentrerat ägna sig åt budgeten under de aktuella
veckorna och att arbetsbelastningen skulle bli
jämnare över året.

Frågans tidigare behandling i riksdagen

Under de senaste åren har riksdagen årligen
behandlat motioner med samma innehåll som den här
aktuella motionen. Frågan om tiden för motionsrätt
behandlades i utskottets av riksdagen godkända
betänkande 1996/97:KU13, varvid utskottet anförde
att frågan om utvidgade möjligheter att väcka
motioner i allmänna ämnen hade aktualiserats
motionsledes under lång tid. Enligt utskottet
innebär nuvarande bundenhet till en kort, hektisk
tid, som också utgör motionstid för de förslag som
regeringen lägger fram i budgetpropositionen, risk
för att motioner utformas under stor stress. Vidgade
möjligheter att väcka motioner skulle kunna innebära
att större omsorg kunde läggas ned på varje motion.
Ledamöterna skulle med en sådan ordning inte känna
sig tvingade att motionera i ett ämne främst därför
att de måste "passa på". Det var därför enligt
utskottets mening möjligt att det sammanlagda
antalet motioner skulle minska under ett riksmöte.
En oinskränkt rätt att motionera kunde dock
utnyttjas på ett sätt som försvårar en effektiv
ärendebehandling och gör att framför allt utskotten
får ägna oproportionerligt mycket tid åt att hantera
enskilda motioner. Systemet med en fast allmän
motionstid underlättar för utskotten att överblicka
och planera kommande arbete.

I sin bedömning hänvisade utskottet till sin
tidigare behandling av frågan (bet. 1995/96:KU22) då
utskottet ansåg att det i samband med den nya
ordningen för budgetprövningen kunde vara naturligt
att vissa förändringar beträffande
motionsverksamheten övervägdes och att det på sikt
kunde finnas skäl att överväga vissa förändringar i
motionsrätten. Med hänsyn till budgetpropositionens
centrala roll i riksdagsarbetet fanns det emellertid
anledning att avvakta utfallet av den nya ordningen
under en viss tid. Utskottet ansåg vid sin
behandling av frågan i det nämnda betänkandet under
1996/97 års riksmöte att detta uttalande alltjämt
var giltigt och att frågan borde tas upp när
erfarenheter av den nya budgetprövningen föreligger.
Vid sin senaste behandling av frågan (1997/98:KU27)
fann utskottet ingen anledning att inta en annan
position. Motioner i vilka förordades en utökning av
tiden för den allmänna motionstiden avstyrktes.

Utskottets bedömning

Utskottet har relativt nyligen (bet. 1996/97:KU13)
redovisat de viktigaste argumenten för och emot en
fri motionsrätt. Vid sin senaste behandling (bet.
1997/98:KU27) upprepade utskottet ett tidigare
uttalande med innebörd att frågan om ändring
beträffande motionsverksamheten har nära samband med
budgetprocessen och att frågan därför borde tas upp
när det fanns en större samlad kunskap om den nya
budgetprocessen.

Som nämnts i det föregående har riksdagen nyligen
tillsatt en kommitté, Riksdagskommittén, bl.a. med
uppgift att se över och utvärdera vissa frågor som
rör riksdagens budgetprocess. I detta sammanhang kan
frågor som rör motionsrätten aktualiseras. Något
särskilt uppdrag till kommittén behövs enligt
utskottet inte. Motionerna K236 (m) och K322 (v)
avstyrks.

Besvarande av interpellationer

Gällande regler och deras tillämpning

Enligt 12 kap. 5 § regeringsformen får
riksdagsledamot enligt bestämmelser i
riksdagsordningen framställa interpellation eller
fråga till statsråd i angelägenhet som angår dennes
tjänsteutövning. De närmare bestämmelserna finns i 6
kap. 1 § riksdagsordningen. Interpellation skall ha
bestämt innehåll och vara försedd med motivering.
Interpellation besvaras inom två veckor från det att
den ingetts. Gör kammaren ett uppehåll i sitt arbete
under tvåveckorsperioden, förlängs tiden med vad som
motsvarar uppehållet. Om svar inte lämnas inom den
angivna tiden skall statsrådet meddela riksdagen
varför svar uteblir eller anstår. Sådant meddelande
får inte följas av överläggning. Interpellation
förfaller om den ej besvarats vid det riksmöte då
den väckts.

Utskottet har från kammarkansliet inhämtat vissa
uppgifter angående interpellationer och deras
handläggning. Under den förra mandatperioden,
1994-1998 framställdes 154, 261, 372 respektive 313
interpellationer vid respektive riksmöte. Av dessa
blev under de tre senaste åren 22 (8,4 %), 11 (3 %)
respektive 9 (2,9 %) obesvarade.

Ett närmare studium av siffrorna visar att
orsakerna till uteblivna svar under 1996/97 i ett
fall var resa. I ett annat fall anordnades en
särskild debatt om det ämne som togs upp i
interpellationen. I övrigt anfördes som skäl
arbetsanhopning eller arbetsanhopning i kombination
med fulltecknad sista svarsdag samt i ett fall att
man inte kunnat finna en gemensam debattdag. Under
1997/98 var två statsråds resor huvudsakligt skäl
till att svar uteblev.

Bland orsakerna till att svar försenats låg den
helt dominerande delen på fem kategorier: resa i
tjänsten, arbetsanhopning, ingen debattdag som
passar både den frågande och den svarande, att
riksdagen har plenifritt samt att det är fullt på
svarslistan debattdagen. Dessa orsaker svarade mot
mer än 90 % av samtliga anförda orsaker.

Motionerna

I motion 1998/99:K220 hemställer Christel Anderberg
m.fl. (m) att riksdagen hos regeringen begär förslag
till sådan ändring av regeringsformen och
riksdagsordningen att det blir obligatoriskt för
statsråden att besvara interpellationer som
talmannen eller riksdagen har medgivit får väckas
såvitt inte synnerliga skäl föreligger häremot.
Enligt motionärerna förekommer det särskilt mot
slutet av ett riksdagsår i oacceptabel omfattning
att interpellationer får förfalla under åberopande
av "arbetsanhopning". Huvudregeln bör vara att alla
interpellationer och frågor skall besvaras. Undantag
skall medges endast om det finns synnerliga skäl,
t.ex. hänsyn till förhållandet till främmande makt.

I kommittémotion 1998/99:K328 hemställer Helena
Bargholtz och Barbro Westerholm, båda (fp), att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att statsråd ej skall ha
rätten att vägra svara på interpellationer (yrkande
9). Enligt motionärerna är interpellationerna ett av
riksdagsledamöternas främsta instrument för att
tvinga fram en debatt i aktuella frågor, även i de
fall statsråd gärna skulle slippa debatten. Det är
därför inte acceptabelt att statsråd skall kunna
vägra svara på inlämnade och godkända
interpellationer. Endast synnerliga skäl skall
accepteras som undantag från denna princip.

Tidigare behandling

Utskottet behandlade den här aktuella frågan i sitt
betänkande 1997/98:KU27 med anledning av en motion
med i stort sett samma innehåll som de nyss nämnda
motionerna. Utskottet avstyrkte motionen utan
närmare motivering. Mot beslutet reserverade sig
representanterna för Folkpartiet liberalerna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet samt Moderata
samlingspartiet, som anslöt sig till reservationen
vid kammarbehandlingen.

Utskottets bedömning

Utskottet delar motionärernas uppfattning att
interpellationer är ett viktigt instrument i
riksdagens kontroll av regeringen. Även om det inte
finns en lagstadgad skyldighet för statsråden att
besvara interpellationer är det utskottets bestämda
uppfattning att ett statsråd endast i undantagsfall
och om synnerliga skäl föreligger bör kunna avstå
från att besvara en interpellation.

Utskottet utgår från att regeringen framgent
beaktar vad utskottet här anfört och finner därför
för närvarande ingen anledning att föreslå en
skärpning av bestämmelserna i riksdagsordningen på
det sätt som motionärerna vill. Med detta får
motionerna K220 (m) och K328 yrkande 9 (fp) anses
besvarade, varför de avstyrks.

Budgetprocessen

Gällande bestämmelser

Enligt 9 kap. 3 § första stycket regeringsformen
företar riksdagen budgetreglering för närmast
följande budgetår eller, om särskilda skäl
föranleder det, för annan budgetperiod. Riksdagen
bestämmer därvid till vilka belopp statsinkomsterna
skall beräknas och anvisar anslag till angivna
ändamål. Besluten härom upptas i en statsbudget.
Regeringen avger enligt 6 § förslag till statsbudget
till riksdagen.

De närmare bestämmelserna om budgetpropositionen
och budgetprocessen återfinns i 3 kap.
riksdagsordningen (RO). Enligt tilläggsbestämmelse
3.2.1 skall budgetpropositionen avlämnas senast den
20 september. Under år då riksdagsval hålls i
september skall budgetpropositionen avlämnas senast
en vecka efter riksmötets öppnande. Om hinder för
att genomföra detta möter till följd av
regeringsskifte, skall budgetpropositionen avlämnas
inom tio dagar efter det att en ny regering har
tillträtt, dock senast den 15 november.

Den ekonomiska vårpropositionen med förslag till
riktlinjer för den framtida ekonomiska politiken
skall enligt tilläggsbestämmelse 3.2.1 tredje
stycket avlämnas senast den 15 april. Sådana
riktlinjer kan enligt 39 § lagen (1996:1059) om
statsbudgeten avse det belopp statens utgifter högst
får uppgå till (tak för statens utgifter,
utgiftstak) eller de belopp utgifterna inom olika
utgiftsområden eller grupper av utgiftsområden högst
får uppgå till (utgiftsramar). Utgiftstak och
utgiftsramar regleras härutöver i 40-43 §§
budgetlagen.

Motionerna

I kommittémotion 1998/99:K326 hemställer Kenneth
Kvist m.fl. (v) att riksdagen beslutar uppdra åt
talmanskonferensen i den förestående allmänna
utvärderingen av budgetprocessen att utarbeta
förslag som stärker riksdagens ställning enligt vad
i motionen anförts (yrkande 1). Enligt motionen har
riksdagens inflytande inom politiken under senare år
beskurits främst som en följd av Sveriges medlemskap
i EU. Den nya budgetprocessen är enligt motionen ett
uttryck för samma tendens. Vänsterpartiet intar en
kritisk hållning till budgetprocessen, och
motionärerna noterar med tillfredsställelse att
konstitutionsutskottet i sitt betänkande
1997/98:KU27 instämt i talmanskonferensens mening
att en utvärdering av budgetprocessen bör komma till
stånd i början av den nu inledda mandatperioden.
Motionärerna instämmer i utskottets uttalande att
utvärderingen bör inriktas på att stärka riksdagens
inflytande. I motionen anförs också att
riksdagsbehandlingen av vårpropositionen i
realiteten innebär en behandling också av kommande
årsbudget, vilket inte stämmer överens med
intentionerna med den nya budgetprocessen. Den
nämnda utvärderingen bör bedrivas med stor
skyndsamhet. Den bör ges i uppdrag att utarbeta
konkreta förslag ägnade att öka riksdagens
inflytande över den ekonomiska politiken, i samklang
med regeringsformen.

I motion 1998/99:K332 föreslår Kenth Högström (s)
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förlängd
budgethantering och motionstid i anslutning till
valår. Motionären motiverar sitt förslag med att de
nyvalda ledamöterna har svårt att under den korta
tid som står till förfogande under hösten efter ett
val hinna med den nödvändiga inskolningen i
budgetarbetet. Mot denna bakgrund bör sådana
justeringar av budgetprocessen göras att ledamöterna
ges åtminstone 4-6 veckors hanteringstid med
åtföljande förlängd motionstid. Om detta leder till
att budgetåret förskjuts en månad just efter ett
valår, torde en förlängning av det innevarande
budgetåret med vissa övergångsregler vara möjlig att
genomföra.

Bakgrund

Den utvärdering av budgetprocessen som åsyftas i
motion K326 (v) beslutades av riksdagen våren 1998
på förslag av konstitutionsutskottet (bet.
1997/98:KU27). Utskottet sade sig i betänkandet dela
talmanskonferensens uppfattning att en mera allmän
utvärdering av budgetprocessen borde komma till
stånd efter det att budgetprocessen efter 1998 års
val genomförts. Denna utvärdering var så mycket mer
angelägen som det fanns kritik bland såväl enskilda
ledamöter som partigrupper mot hur budgetreformen
fungerat. Utvärderingen borde enligt utskottets
mening ske med inriktning på att stärka riksdagens
inflytande, varvid frågor som behandlades i några
motioner som väckts med anledning av
talmanskonferensens förslag (förs. 1997/98:TK1)
respektive under den allmänna motionstiden 1997
borde behandlas. Vad utskottet anfört om
inriktningen av utvärderingen har riksdagen, på
utskottets förslag, som sin mening gett
talmanskonferensen till känna.

Talmanskonferensen har den 2 december 1998 beslutat
om direktiv till en parlamentarisk kommitté med
uppdrag att se över och utvärdera vissa frågor som
rör riksdagens arbetsformer, däribland
budgetprocessen m.m. Av direktiven framgår att i
uppdraget i denna del även bör ingå de särskilda
frågor med anknytning till budgetprocessen som
konstitutionsutskottet och riksdagen ansett bör
övervägas och andra näraliggande frågor som kan
komma att väckas under utredningsarbetets gång.

Kommittén skall dels utvärdera den nya
budgetprocessen, dels överväga behovet av
förändringar. I uppdraget ingår att undersöka om
intentionerna bakom omläggningen har uppfyllts och
vilka konsekvenser i övrigt omläggningen medfört som
påverkar riksdagens ställning. Av särskilt intresse
är att bedöma konsekvenserna för riksdagens arbete
av det nya steget i budgetprocessen med utgiftstak
och en preliminär fördelning på utgiftsområden i den
ekonomiska vårpropositionen. Kommittén skall också
analysera konsekvenserna för riksdagen och
budgetberedningen av de komplikationer ett val kan
medföra.

Till kommittén skall i denna del enligt direktiven
knytas dels en parlamentarisk referensgrupp, dels en
expertgrupp som skall samråda med Regeringskansliet
och andra berörda myndigheter. Utredningsarbetet
skall vara avslutat senast under hösten 2000.

Utskottets bedömning

De frågor som aktualiseras i motion K326 yrkande 1
(v) har enligt utskottets mening en direkt
anknytning till Riksdagskommitténs uppdrag. Det
gäller också i viss mån motion K332 (s). Något
initiativ från riksdagen är därmed inte påkallat.
Motionerna avstyrks.

Kommissioner

Gällande regler m.m.

Statliga myndigheter lyder enligt 11 kap. 6 §
regeringsformen under regeringen, om myndigheten
inte enligt regeringsformen eller annan lag lyder
under riksdagen. Utredningsväsendet ligger, med
undantag för frågor om riksdagsarbetet, under
regeringen. Författningsutredningen framhöll i sitt
betänkande Sveriges statsskick (SOU 1963:17)
beträffande riksdagens granskande funktion att
riksdagen i förhållande till rikets styrelse och
förvaltning har en särskild och alltmer väsentlig
kontrollfunktion. Utredningen underströk att det
från funktionsuppdelningssynpunkt är av betydelse
att kontrollfunktionen utövas enligt bestämda i
grundlagen (12 kap. RF) fastställda former:
möjligheten till misstroendeförklaring,
interpellations- och frågeinstitutet,
konstitutionsutskottets granskningsverksamhet,
Riksdagens ombudmän (JO) samt Riksdagens revisorer.

Bland regeringens kommittédirektiv har under de
senaste tio åren redovisats ett tjugotal direktiv
till kommissioner. Flertalet av kommissionerna har
omfattats av kommittéförordningens regler med status
som egna myndigheter.

Motionen

I kommittémotion 1998/99:K328 hemställer Helena
Bargholtz och Barbro Westerholm, båda (fp), att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att riksdagen i särskilda
fall skall kunna tillsätta särskilda
riksdagskommissioner (yrkande 7). Enligt motionen
visar debatten om den s.k. IB-affären på ett behov
av att riksdagen skall kunna utse särskilda
riksdagskommissioner. Dessa bör vara komplement till
den granskning som konstitutionsutskottet löpande
gör och avse sådana mera omfattande undersökningar
som KU svårligen kan klara inom ramen för den
ordinarie granskningen. I varje särskilt fall bör
ställning tas till om dessa kommissioner skall ha
möjlighet att ta upp vittnesmål under
sanningsförsäkran och ha möjlighet att befria
personer från gällande tystnadsplikter.

Frågans tidigare behandling

Konstitutionsutskottet behandlade under förra
riksmötet den här aktuella frågan med anledning av
en motion (fp) med i stort samma innehåll som motion
K328. Utskottet konstaterade att frågan om
inrättandet av ett kommissionsinstitut i enlighet
med motionens intentioner var av den digniteten att
den borde behandlas inom ramen för en översyn av
författningen i mer samlad form. Utskottet såg vid
det aktuella tillfället inget skäl att föreslå ett
sådant översynsarbete och avstyrkte motionen
(1997/98:KU27). Mot detta reserverade sig
Folkpartiets representanter.

Utskottets bedömning

Utskottet finner ingen anledning att ändra sin
tidigare intagna ståndpunkt, varför motion K328
yrkande 7 (fp) avstyrks.

Registrering av lobbyister

Motionen

I motion 1998/99:K207 hemställer Bertil Persson (m)
att riksdagen beslutar att införa ett system med
registrering av lobbyister i enlighet med vad som
anförts i motionen. Motionären framhåller bl.a. att
det är angeläget att det informationsutbyte som
lobbyverksamheten representerar lyfts fram i ljuset
och att man finner allmänt accepterade och väl
förankrade former för verksamheten.
Riksdagsledamöterna bör alltid vara klara över
rollfördelningen vid överläggningar med
professionella lobbyister. Det är också enligt
motionären angeläget att eventuellt förekommande
desinformation kan beivras. Med hänvisning till
regelverket beträffande lobbyverksamhet i den
amerikanska kongressen och EU-parlamentet
argumenterar motionären för att liknande regler
införs även för den svenska riksdagen.

Frågans tidigare behandling m.m.

Med anledning av en motion (m) vars innehåll i stort
sett stämmer överens med den här aktuella motionen
gjorde utskottet under förra riksmötet en allmän
genomgång av förhållandena i vad avser
lobbyverksamhet i Sverige och andra länder, där
olika typer av registreringsförfarande tillämpas,
samt i EU-parlamentet. Exempel på företag och
organisationer som bedriver lobbyverksamhet
redovisades också. Beträffande detaljerna i
redovisningen hänvisas till betänkandet (bet.
1997/98:KU27).

Utskottet anförde i sin bedömning att frågan om
lobbyism som riktar sig mot regering och riksdag
syntes ha utvecklats i olika avseenden under senare
år. Samtidigt konstaterade utskottet att det
saknades en systematisk genomgång av lobbyismens
former, omfattning och effekter på det demokratiska
systemet i Sverige. Mot denna bakgrund föreföll det
lämpligt att avvakta resultatet av det
utredningsarbete som Demokratiutredningen (SB
1997:01) skall göra enligt sina direktiv (dir.
1997:101). Utskottet fann mot den angivna bakgrunden
ingen anledning att föreslå någon annan åtgärd från
riksdagen vid den aktuella tidpunkten. Motionen
avstyrktes.

Enligt vad utskottet erfarit kommer
Demokratiutredningen att inom ramen för ett samlat
betänkande att redovisa vissa slutsatser angående
synen på förhållandet mellan lobbyism och den
representativa demokratin.

Utskottets bedömning

Med hänvisning till det pågående arbetet inom
Demokratiutredningen avstyrker utskottet motion K207
(m).

Arbetsrum för riksdagsledamöterna i
valkretsen

Motionen

I motion 1998/99:K287 hemställer Bertil Persson (m)
att riksdagen beslutar att ledamöter skall beredas
arbetsrum på länsstyrelsen i valkretsen i enlighet
med vad som anförts i motionen. Enligt motionen har
personvalet medfört att kontakten mellan
riksdagsledamöterna och väljarna blivit ännu
viktigare än tidigare. Därför behöver ledamöterna
också tillgång till expedition i valkretsen. Det
formellt logiska är då enligt motionären att
riksdagsledamöterna bereds arbetsrum och
kontorsservice på länsstyrelserna i respektive
valkretsar.

Bakgrund

Frågan om riksdagsledamöternas tillgång till lokaler
och kansliresurser inom de valkretsar där de är
verksamma har behandlats av utskottet våren 1996
(bet. 1995/96:KU26) med anledning av en motion som
väckts av samme motionär som står bakom den här
aktuella motionen.

I det nämnda betänkandet redovisades bl.a.
riksdagens tidigare beslut och principuttalanden
angående ledamotsstödet (bet. 1988/89:KU39).
Utskottet uttalade i detta sammanhang att man genom
den höjda kostnadsersättningen försökte åstadkomma
så stor valfrihet som möjligt för de enskilda
ledamöterna vad gällde tekniska hjälpmedel m.m.
Avsikten var att ledamöterna skulle kunna utnyttja
den ökade kostnadsersättningen till att själva
införskaffa teknisk utrustning eller till att ordna
stöd i arbetet på hemorten i annan form.

I ett senare betänkande (bet. 1993/94:KU18)
behandlade utskottet motioner i vilka föreslogs att
de enskilda ledamöterna personligen borde få
disponera över en viss del av de ekonomiska resurser
som går till partierna. Enligt utskottets mening
stod det partierna fritt att låta ledamöterna
disponera en viss del av stödet till partigrupperna
i den mån det fanns ett starkt önskemål om detta.

I sin bedömning hänvisade utskottet till de nyss
refererade uttalandena, och mot denna bakgrund
avstyrktes den nämnda motionen (bet. 1995/96:KU26).

Riksdagen beslöt hösten 1997 på förslag av
konstitutionsutskottet att uppdra åt
förvaltningsstyrelsen att undersöka ledamöternas
åsikter om dispositionen av assistent/utredarstödet
och därefter eventuellt återkomma med förslag till
utformning av stödet (bet. 1997/98:KU1 s. 9).
Utskottets förslag grundades på motioner (m), (fp),
(c), (kd) och (mp), i vilka bl.a. frågan om en
större flexibilitet beträffande användningen av
assistent- och utredarstödet efterlystes. Utskottet
anförde i sin bedömning i denna del att det fanns,
mot bakgrund av att ledamöternas behov av stöd är
individuella, skäl att undersöka om ledamöterna var
nöjda med hur det nuvarande stödet disponeras.

Med anledning av riksdagens beslut har
förvaltningsstyrelsen tillsatt en beredningsgrupp
med uppgift att se över lagen (1994:1065) om
ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter bl.a.
med avseende på en prövning av alternativa former
för ett förbättrat politiskt sekreterarstöd till
ledamöterna och disponeringen av stödet.
Beredningsgruppen kommer enligt vad utskottet
erfarit att lämna sin rapport till
förvaltningsstyrelsen under våren 1999.

Utskottets bedömning

Med hänvisning till beredningsgruppens arbete och
aviserade rapport avstyrks motion K287 (m).

Dureformens återupprättande

Motionen

I motion 1998/99:K342 hemställer Gudrun Lindvall
(mp) att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av att
återupprätta dureformen, åtminstone i Riksdagshuset.
Enligt motionären har niandet börjat bli modernt
igen. Denna tilltalsform skapar ett onödigt avstånd
mellan människor, och därför bör dureformen
återupprättas. Riksdagen bör föregå med gott exempel
och ta bort niandet.

Bakgrund

I riksdagen beslöts 1977 att titlarna (herr, fru,
fröken) i tilltal i kammaren skulle ersättas med
endast namn. Året därefter skrevs för första gången
ett du in i protokollet sedan Birgitta Dahl (s)
vägrat godkänna att hennes tilltal till Olof
Johansson (c) i protokollet ändrades till ni. Praxis
i riksdagen i debattsammanhang är att ledamöterna
inte tilltalar varandra med du utan med namn. Det
främsta skälet till detta är att ledamöterna anses
primärt rikta sig till talmannen i sina anföranden
och därför tilltalar andra ledamöter via talmannen.
Denna ordning låter sig inte alldeles lätt förenas
med de reformer som genomförts under senare år,
t.ex. att ledamöterna tar repliker från bänkplats i
stället för talarstolen och att man använder sig av
två talarstolar vid interpellationsdebatterna för
att åstadkomma en rappare och mera direkt
debattstil. Eventuellt duande ledamöterna emellan
justeras i protokollet med ett undantag, nämligen i
samband med att ledamöterna harangerar varandra
inför förestående avgång.

Utskottets bedömning

Utskottet finner mot bakgrund av
vad som redovisats i det föregående
att det inte föreligger något behov
av att vidta någon åtgärd för att
ändra på den nuvarande ordningen
vad gäller tilltal i kammaren.
Tilltal ledamöterna emellan och
mellan ledamöterna och riksdagens
personal är enligt utskottets
mening en privat angelägenhet och
ingenting som riksdagen bör ha
någon uppfattning om. Motion K342
avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande tid för propositioners
avlämnande

att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:K266 och
1998/99:K328 yrkande 8 som sin mening ger
talmanskonferensen till känna vad utskottet
anfört,

2. beträffande antalet ledamöter i
utskotten

att riksdagen avslår motion 1998/99:K245,

res. 1 (m)

3. beträffande ändring av namn på miljö-
och jordbruksutskottet m.m.

att riksdagen avslår motion 1998/99:K247,

res. 2 (fp)

4. beträffande motionstiden

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K236 och
1998/99:K322,

5. beträffande besvarande av
interpellationer

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K220 och
1998/99:K328 yrkande 9,

6. beträffande budgetprocessen

att riksdagen avslår motionerna 1998/99:K326 yrkande 1 och
1998/99:K332,

7. beträffande inrättande av ett
kommissionsinstitut i riksdagen

att riksdagen avslår motion 1998/99:K328 yrkande 7,

res. 3 (fp)

8. beträffande registrering av
lobbyister

att riksdagen avslår motion 1998/99:K207,

9. beträffande arbetsrum för
riksdagsledamöterna i valkretsen

att riksdagen avslår motion 1998/99:K287,

10. beträffande dureformens
återupprättande

att riksdagen avslår motion 1998/99:K342.

Stockholm den 4 februari 1999

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

I beslutet har deltagit: Per Unckel
(m), Göran Magnusson (s), Pär Axel
Sahlberg (s), Kenneth Kvist (v),
Ingvar Svensson (kd), Jerry
Martinger (m), Mats Berglind (s),
Inger René (m), Kerstin
Kristiansson (s), Tommy Waidelich
(s), Mats Einarsson (v), Björn von
der Esch (kd), Nils Fredrik
Aurelius (m), Per Lager (mp), Åsa
Torstensson (c), Helena Bargholtz
(fp) och Britt-Marie Lindkvist (s).

Reservationer

1. Antalet ledamöter i utskotten (mom. 2)

Per Unckel, Jerry Martinger, Inger René och Nils
Fredrik Aurelius, samtliga (m), anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6
börjar med "I motion" och slutar med "motion K245
(m)" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör nuvarande ordning vad
gäller antalet ledamöter i utskotten skyndsamt
förändras. Utskottet föreslår därför en återgång
till 15 ordinarie ledamöter i varje utskott.
Riksdagsordningen bör således ändras så att det av 4
kap. 3 § framgår att varje utskott skall ha 15
ledamöter.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha
följande lydelse:

2. beträffande antalet ledamöter i utskotten

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K245 som sin
mening ger talmanskonferensen till känna vad
utskottet anfört.

2. Ändring av namn på miljö- och
jordbruksutskottet m.m. (mom. 3)

Helena Bargholtz (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6
börjar med "I motion K247 (fp)" och slutar med
"avstyrks således" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion K247
(fp) att natur- och miljöfrågor frågor bör beredas
fristående från frågor om bl.a. jord- och skogsbruk
och att miljö- och jordbruksutskottets namn mot
denna bakgrund bör ändras till miljöutskottet.
Jordbruks-, skogs- och fiskefrågor bör också
överföras till näringsutskottet. Riksdagen bör med
hänvisning till vad utskottet här anfört hos
talmanskonferensen begära förslag till ändringar med
denna inriktning i riksdagsordningen.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha
följande lydelse:

3. beträffande ändring av namn på miljö- och
jordbruksutskottet m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1998/99:K247 som sin
mening ger talmanskonferensen till känna vad
utskottet anfört.

3. Inrättande av ett kommissionsinstitut i
riksdagen (mom. 7)

Helena Bargholtz (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13
börjar med "Utskottet finner" och slutar med "K328
yrkande 7 (fp) avstyrks" bort ha följande lydelse:

Debatten om den s.k. IB-affären visar enligt
utskottets mening på ett behov av att riksdagen
skall kunna utse särskilda riksdagskommissioner, som
bör vara ett komplement till den granskning som
konstitutionsutskottet löpande gör och avse sådana
mera omfattande undersökningar som KU svårligen kan
klara av inom ramen för den ordinarie granskningen.
I varje särskilt fall bör enligt utskottets mening
ställning tas till om dessa kommissioner skall ha
möjlighet att befria personer från gällande
tystnadsplikter. Med hänvisning till detta bör
riksdagen uppdra åt talmanskonferensen att förelägga
riksdagen förslag till lag om riksdagskommissioner.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha
följande lydelse:

7. beträffande inrättande av ett
kommissionsinstitut i riksdagen

att riksdagen med bifall till motion
1998/99:K328 yrkande 7 som sin
mening ger talmanskonferensen till
känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Dureformens återupprättande (mom. 10)

Per Lager (mp) anför:

Du eller ni handlar om mycket mer än bara små ord
med två bokstäver. Det handlar om att bli tilltalad
av och våga tilltala andra på jämlikt vis. För många
har dureformen inneburit att de sluppit känslan av
att behöva "stå med mössan i hand". Det visar bl.a.
Dagens Nyheters artikel nyligen om äldre i
samhället, där svaret på frågan vilken händelse som
varit viktigast för dem personligen oftast varit:
dureformen. Människor blev mer jämlika och det var
lättare att föra samtal. Visst fanns det de som inte
uppskattade förändringen, men i ett samhälle där
personliga kvaliteter och människors lika värde och
möjligheter skall stå i centrum - inte klass och
börd - är duandet naturligt.

Tyvärr börjar niandet bli på modet igen. Det gäller
hela samhället. För många är ni enbart pluralform av
du och det nya niandet upplevs stötande. Det skapar
onödiga avstånd mellan människor. Man kan fråga sig
om populariteten för den äldre tilltalsformen bara
är mode eller egentligen tecken på att vi är på väg
in i ett nytt klassamhälle. Även i riksdagen tycks
det bli allt vanligare både internt mellan ledamöter
och personal och externt i kontakt med allmänheten.
Omskrivningar och tal i tredje person används också
allt oftare.

Det är dags att återupprätta dureformen, den
förenkling av tilltalet som Bror Rexed en gång
initierade på Medicinalstyrelsen. Riksdagen
(ledamöter och personal) borde, menar jag, föregå
med gott exempel genom att konse-kvent använda
tilltalsordet du internt och externt. Jag vill på
detta sätt fästa uppmärksamhet på en smygande
förändring och, vad jag anser, tillbakagång i vårt
sätt att kommunicera på jämlika villkor.