Riksdagens revisorers förslag angående polisen
Betänkande 1993/94:JuU8
Justitieutskottets betänkande
1993/94:JUU08
Riksdagens revisorers förslag angående polisen
Innehåll
1993/94 JuU8
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet ett förslag från Riksdagens revisorer angående polisen och fyra motioner som väckts i anslutning härtill. Med anledning av förslaget och en motion tar utskottet ställning för att en bred parlamentarisk utredning bör tillsättas på polisområdet.
Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande (kds).
Riksdagens revisorers förslag
I förslag 1993/94:RR2 hemställer Riksdagens revisorer
1. beträffande styrningsfrågor att riksdagen ger regeringen till känna vad revisorerna har anfört,
2. beträffande strukturfrågor att riksdagen ger regeringen till känna vad revisorerna har anfört om en översyn av polisväsendets struktur, kommunalt engagemang i samhällets brottsbekämpning samt försöksverksamhet med central styrning av de specialiserade trafikövervakningsfunktionerna,
3. beträffande effektivitetsfrågor att riksdagen ger regeringen till känna vad revisorerna har anfört om försöksverksamhet,
4. beträffande verksamhetsinriktning och tillsynsfrågor att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört.
Motionerna
1993/94:Ju3 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsättandet av en parlamentarisk kommitté angående polisens framtida organisation och verksamhet,
1993/94:Ju4 av Fanny Rizell (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en sammanställning av forskningen om moralbildningens betydelse för en minskad brottslighet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande en fördjupad forskning om moralbildningens betydelse för en minskad brottslighet,
1993/94:Ju5 av Ingbritt Irhammar och Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den ekonomiska brottsligheten.
1993/94:Ju6 av Karl Gustaf Sjödin (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den operativa verksamheten för trafikpolisen, ekopolisen samt brottsförebyggande verksamhet och övriga strukturfrågor.
Utskottet
Revisorernas förslag
Inledning
Riksdagens revisorers granskning har inriktats på den lokala polisorganisationen men har samtidigt haft en övergripande karaktär. Revisorernas intresse har främst gällt styrningsfrågor, strukturfrågor, effektivitetsfrågor samt frågor om verksamhetsinriktning och tillsyn. Syftet med granskningen har varit att identifiera hinder för en effektivare brottsbekämpning, främst inom polisverksamheten som sådan men till en del också i polisens omvärld.
Styrningsfrågor
Revisorerna tar inledningsvis upp frågan om styrningen av polisen. Enligt revisorerna fungerar denna inte tillfredsställande. Revisorerna pekar på svårigheterna för statsmakterna att få genomslag i polisorganisationen för de uttalanden beträffande prioriteringar inom polisverksamheten som görs. Ett problem sammanhänger enligt revisorernas mening med den mycket svåra uppgiften att peka ut prioriterade brottsområden och samtidigt betona vikten av att all brottslighet skall beivras. Ett annat problem har samband med polisorganisationens trögrörlighet. Ett tredje problem är detaljeringsgraden i de centrala policyuttalandena.
Enligt revisorerna bör den centrala policystyrningen vara så övergripande och långsiktig att det fortfarande är meningsfullt att utöva lokal policystyrning. Det måste med andra ord finnas ett betydande utrymme för lokala bedömningar och beslut om hur polisen skall arbeta. Samtidigt måste styrningen kombineras med bättre uppföljning från såväl regeringens som Rikspolisstyrelsens sida. Revisorerna konstaterar vidare att den styrning som länsstyrelserna utövat förefaller att ha varit marginell. På lokal nivå slutligen indikerar granskningen enligt revisorerna att de flesta av landets polisstyrelser inte alls utövar det inflytande över verksamhetens inriktning som förutsätts i polislagen och polisförordningen.
Strukturfrågor
Revisorerna konstaterar att länsstyrelserna har fått regeringens uppdrag att genom rationaliseringar inom polisväsendet åstadkomma stora besparingar. Enligt revisorerna finns det risk för att de ekonomiska hänsynen får andra viktiga intressen att vika på ett sätt som inte är godtagbart. Vidare kan det inte uteslutas att brådskan förhindrar att verkligt goda lösningar kommer fram och hinner förankras bland medborgare och beslutsfattare. Delegeringsförfarandet kan också leda till att polisväsendet får högst varierande struktur i olika län, något som enligt revisorerna kan komma att innebära allvarliga olägenheter av den art man hade före polisväsendets förstatligande år 1965.
Mot den angivna bakgrunden bör, enligt revisorernas uppfattning, en långsiktig översyn av polisväsendets struktur nu inledas. I översynen bör som ett alternativ utredas möjligheten att i huvudsak låta varje primärkommun utgöra ett i operativ mening självständigt område där alla möjligheter till administrativ samordning tas till vara. I uppdraget bör även ingå att överväga behovet av juridisk kompetens. Revisorerna anser att översynen bör kunna ingå i de i 1993 års budgetproposition aviserade övergripande övervägandena kring polisens organisation och verksamhetsformer.
Revisorerna anser vidare att det finns skäl att utreda möjligheten att lagfästa ett kommunalt delansvar för brottsbekämpningen. Denna fråga torde enligt revisorerna med fördel kunna behandlas av Trygghetsutredningen (dir. 1993:37) vars uppgifter närmare beskrivs nedan.
En annan fråga som revisorerna tar upp är den regionala organisationen för bekämpning av ekonomisk brottslighet. Revisorerna anser att polisens ekorotlar saknar erforderliga resurser och den kompetens som behövs med hänsyn till den ekonomiska brottslighetens omfattning och karaktär. Sammanfattningsvis menar revisorerna att flera skäl talar för att polisens ekobrottsbekämpning bör samlas i en stor, nationellt organiserad ekopoliskår. Mot bakgrund bl.a. av remissutfallet i den delen samt det utredningsarbete som pågår på detta område avstår emellertid revisorerna från att lägga fram ett formellt förslag.
Revisorerna konstaterar vidare att det brister i effektiv styrning av polisens trafikövervakning och att effektiviteten i verksamheten är låg. Revisorerna är skeptiska till länsstyrelsernas möjligheter att åstadkomma den nödvändiga förnyelsen av trafikpolisen. Enligt revisorerna bör regeringen överväga en försöksverksamhet, innebärande att landets specialiserade trafikövervakningsresurser under förslagsvis en femårsperiod ställs till Rikspolisstyrelsens förfogande.
Effektivitetsfrågor
Enligt revisorernas uppfattning är de effektivitets- och produktivitetsmått som i dag utnyttjas inom polisväsendet behäftade med allvarliga svagheter. Revisorerna betonar vikten av att bättre mätinstrument utvecklas och kommer till användning. Inte minst efterlyses ett uppföljningsinstrument som bättre än det nuvarande belyser verksamhetens förebyggande eller proaktiva inriktning. Revisorerna betonar i sammanhanget betydelsen av att polisväsendet förfogar över duktiga chefer.
Revisorerna anser vidare att en ökad satsning på brottsförebyggande arbete kan komma att kräva nya interna organisationsformer. Revisorerna för fram som ett förslag att polispersonalen i ett distrikt delas upp på grupper med ansvar för var sitt geografiskt område. Inom detta område blir det gruppens uppgift att sköta såväl förebyggande som ordnings- och utredningsuppgifter. Endast vissa komplicerade arbetsuppgifter skall överlämnas till en liten stab av utredningsspecialister i polishuset. Revisorerna föreslår att regeringen tar initiativ till en försöksverksamhet med denna inriktning.
Polisens verksamhetsinriktning samt tillsynsfrågor
I fråga om polisens verksamhetsinriktning finner revisorerna att en ökad orientering mot ett brottsförebyggande och proaktivt arbetssätt skapar de största förutsättningarna för framgång. Revisorerna anser därför att mer av polisens resurser måste satsas på förebyggande åtgärder. Enligt revisorerna tyder deras granskning på att det finns outnyttjade resurser inom polisen som kan tas i anspråk för detta ändamål.
När det gäller frågan om tillsyn över polisverksamheten noterar revisorerna att Justitiedepartementet vidtagit åtgärder för att statsmakterna skall få ett bättre underlag för sina beslut. Revisorerna anser att Rikspolisstyrelsen framgent bör ta på sig ett större tillsynsansvar och ägna mer utrymme åt inspektionsverksamheten.
Motionerna
Fyra motioner har väckts med anledning av revisorernas förslag.
I motion Ju3 (s) kritiseras regeringen för att inte ha en tillräckligt sammanhållen och konsekvent polispolitik. På grund härav, och då den mängd förslag som presenterats angående polisen under senare tid behöver bli grundligt analyserade och utvärderade, föreslås att en parlamentarisk kommitté snarast tillsätts för att i ett sammanhang se över polisens framtida organisation och verksamhet.
I motion Ju4 (kds) ställs frågan om en eftersatt normöverföring till barn och ungdom samt ändrade normer bland vuxna kan vara en huvudorsak till den tilltagande brottsligheten. I motionen begärs mot denna bakgrund en sammanställning av forskningen om moralbildningens betydelse för minskad brottslighet samt en fördjupad forskning på detta område.
I motion Ju5 (c) anförs att bekämpningen av ekobrott bör ske med utgångspunkt från den närhetsprincip som gäller för övrig polisiär verksamhet. Motionärerna tar därför avstånd från revisorernas tankegångar om att inrätta en nationell kår av ekopoliser och menar att polisens resurser mot ekobrott även framdeles bör vara koncentrerade till ekorotlar på regional nivå.
I motion Ju6 (nyd) slutligen anförs att polisens trafikövervakning även i framtiden bör vara regionalt organiserad. Även de regionala resurserna för bekämpandet av ekobrott bör enligt motionen bibehållas. Vidare uttalas att närpolisverksamhet bör utgöra grunden för all polisverksamhet samt att de lokala polismyndigheterna bör rationaliseras bort och ersättas av en organisation med polisområden.
Bakgrund
Under 1980-talet genomfördes stegvis en reformering av polisväsendet på grundval av förslag från 1975 års polisutredning och 1981 års polisberedning. Ett huvudtema i reformarbetet var att effektivisera polisen genom att minska detaljstyrningen och öka det lokala självbestämmandet.
Genom riksdagsbeslut år 1991 på grundval av propositionen om fönyelse inom polisen skedde en fortatt utveckling av styrformerna inom polisen i riktning mot fortsatt decentralisering samt en ökad inriktning mot förebyggande polisarbete (prop. 1989/90:155, 1990/91:JuU1, rskr. 1).
Den 1 juli 1992 infördes ett nytt budgetsystem för polisens del med ramanslag och ett ökat inslag av mål- och resultatstyrning (prop. 1991/92:100 bil. 3, JuU23, rskr. 230). Inom det nya budgetsystemet har länsstyrelserna tilldelats viktiga uppgifter, främst genom att huvuddelen av medlen för polisens verksamhet fördelas över 24 länsramar. Varje länsstyrelse har sedan att fördela de tilldelade medlen mellan de egna polismyndigheterna.
Vid halvårsskiftet år 1992 genomfördes även en reform i fråga om den regionala ledningsorganisationen inom polisen som bl.a. innebar att den s.k. länspolismästarmodellen infördes i alla län (prop. 1991/92:52, JuU9, rskr. 124).
Ytterligare ett steg mot ökad decentralisering togs den 1 maj 1993 då, genom en ändring i polisförordningen (1984:730, omtryckt 1993:993), ansvaret att besluta om länens indelning i polisdistrikt övergick från regeringen till länsstyrelserna. Samtidigt gavs länsstyrelserna befogenhet att meddela bestämmelser om organisationen av funktionen vakthavande befäl och om frågor som rör arbetsfördelning och samverkan inom länens polis.
Efter de senaste årens reformer vilar det övergripande ansvaret för såväl verksamhet som ekonomi inom länens polis på länsstyrelserna. Dessa har att tillse att polisverksamheten inom resp. län bedrivs och utvecklas i enlighet med de mål och riktlinjer som statsmakterna lagt fast och inom den ekonomiska ram som bestämts.
Den 25 juni 1992 uppdrog regeringen till Rikspolisstyrelsen att genomföra en översyn av den egna organisationen. Rikspolisstyrelsen skulle enligt direktiven bl.a. belysa behovet av förändringar av den centrala polisorganisationen. Det skulle ske mot bakgrund av den förändrade roll och det ökade ansvar som landets länsstyrelser fått på polisområdet och som blivit följden av införandet av ett nytt budgetsystem. Genom tilläggsdirektiv i december 1992 uppdrogs åt Rikspolisstyrelsen att också utreda hur Rikskriminalpolisen och den regionala polisen skulle kunna omorganiseras i syfte att bekämpa ekonomisk brottslighet och annan kvalificerad brottslighet.
Rikspolisstyrelsen redovisade i mars 1993 sina överväganden i en översynsrapport (RPS-rapport 1993:3). I rapporten behandlas i olika avsnitt Rikspolisstyrelsens uppgifter och organisation, register- och dataverksamheten vid Rikspolisstyrelsen, verksamheten vid Förvaltningskontoret Kronoberg samt den regionala kriminalpolisverksamheten och Rikskriminalpolisens uppgifter och organisation.
Enligt översynsrapporten bör Rikspolisstyrelsen i framtiden ägna sig åt tre huvudområden; tillsyn och utveckling, administration och förvaltning samt operativa polisuppgifter, och det redogörs närmare för hur detta skall kunna ske organisatoriskt och arbetsmässigt.
När det särskilt gäller den centrala kriminalpolisverksamheten föreslår Rikspolisstyrelsen att Rikskriminalpolisens roll och uppgifter i allt väsentligt förblir oförändrade. Rikspolisstyrelsen presenterar i det sammanhanget också olika modeller när det gäller den regionala organisationen och resursfördelningen för bekämpande av ekonomisk brottslighet.
I maj 1993 uppdrog regeringen åt en särskild utredare (RPS-utredningen) att göra vissa kompletteringar till den organisationsöversyn som Rikspolisstyrelsen genomfört. Kompletteringarna skulle avse den centrala polisorganisationen, dels i ett statsmaktsperspektiv, dels i ett EG-perspektiv.
RPS-utredningen avlämnade i oktober 1993 betänkandet (SOU 1993:92) Den centrala polisorganisationen. I betänkandet föreslås att den centrala polisorganisationen liksom hittills skall bestå av en enda förvaltningsmyndighet som i sig innehåller såväl Rikskriminalpolisen som SÄPO. Rikskriminalpolisen och SÄPO skall dock vara helt självständiga i polisoperativa frågor. Förvaltningsdelen av myndigheten skall koncentrera sig på verksfunktionerna -- ekonomi- och personaladministration, tillsyn, uppföljning och utvärdering, teknisk utveckling m.m. -- på ett helt annat sätt än hittills. För att markera betydelsen av dessa uppgifter, och för att stryka under att de utgör en mycket väsentlig del av den centrala polisorganisationen, bör myndigheten enligt RPS-utredningen benämnas Polisverket. Det visar också enligt utredningen att myndighetens uppgift inte är att styra polisen i riket. Som en följd av detta bör chefen för Polisverket ha tjänstetiteln generaldirektör. Polisverket bör enligt utredningsförslaget ha en lekmannastyrelse med generaldirektören som ordförande. Därigenom får Rikskriminalpolisen och SÄPO det erforderliga lekmannainflytandet. Den nya organisationen föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.
Rikspolisstyrelsens utredningsrapport och RPS-utredningens betänkande är nu föremål för remissbehandling.
Härutöver kan nämnas att polisverksamheten för närvarande är föremål för visst utredningsarbete genom den ovannämnda Trygghetsutredningen. Utredningen har i uppdrag att se över rollfördelningen mellan polisen, kommunerna och enskilda när det gäller att skapa trygghet mot brott, särskilt vardagsbrottslighet, och ordningsstörningar. Utredningen skall enligt direktiven bl.a. pröva olika vägar för att ge kommunerna en större roll när det gäller att inom ramen för det polisiära verksamhetsområdet skapa trygghet mot att utsättas för brott. Utredningen skall bl.a. pröva frågan om en kommunal organisation för att övervaka ordning och trafik. I direktiven anförs att detta kan kräva ett omfattande lagstiftnings- och organisationsarbete som inte bör inledas förrän riksdagen från principiella utgångspunkter har tagit ställning till en reform med denna inriktning. Kommitténs arbete skall vara avslutat före utgången av mars 1995. Ett delbetänkande skall redovisas före utgången av juni 1994.
En omständighet av stor betydelse för polisväsendets organisation och verksamhet är de besparingar och rationaliseringar som under kommande år skall ske inom polisverksamheten.
Sålunda har riksdagen med anledning av regeringens proposition om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin beslutat att sammanlagt 500 miljoner kronor skall sparas inom Justitiedepartementets arbetsområde. Besparingarna kommer att genomföras huvudsakligen genom rationaliseringar inom polisens område under en treårsperiod (prop. 1992/93:50, FiU1, JuU2y, rskr. 134).
I årets budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 3 s. 69) anför justitieministern att Rikspolisstyrelsen bör vara motor i rationaliseringsarbetet och se till att statsmakternas intentioner fullföljs inom polisorganisationen. Därvid bör enligt justitieministern beaktas de uttalanden som justitieutskottet gjorde vid behandlingen av propositionen om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin (se 1992/93:JuU2y) och som innebär att besparingarna på polisens område i huvudsak bör avse administrativa funktioner samt att det bör undvikas att nedskärningar görs i den redan ansträngda operativa verksamheten.
Regeringen har i planeringsdirektiven för polisväsendet för budgetåret 1993/94 (s. 4 f) uppdragit åt länsstyrelserna att utarbeta en plan för rationaliseringar inom länens polis under tiden t.o.m. budgetåret 1995/96 inom ramen för den fördelning av besparingarna som Rikspolisstyrelsen beslutar om. Regeringen har vidare uppdragit åt Rikspolisstyrelsen att nära följa rationaliseringsarbetet och bl.a. granska länsstyrelsernas rationaliseringsplaner. Rikspolisstyrelsen skall två gånger om året samt annars vid behov avrapportera till Justitiedepartementet hur rationaliseringsarbetet inom polisen fortskrider.
I sin anslagsframställning för budgetåret 1994/95 (s. 56) konstaterar Rikspolisstyrelsen att det i samtliga län pågår strukturöversyner av olika slag och att flertalet länsstyrelser avser att fatta beslut om polisorganisationen under hösten 1993. Av Rikspolisstyrelsens sammanställning framgår att somliga länsstyrelser beslutat att minska antalet polisdistrikt eller att helt avskaffa dessa. Andra åter har i princip tagit ställning för att behålla nuvarande organisation.
Justitieministern lämnade den 11 november i år muntlig information till riksdagen om polisen (snabbprot. 1993/94:22 s. 33 f). Justitieministern anförde då att hennes ambition är att statsmakterna skall kunna fatta beslut om den centrala polisorganisationens framtid med sedvanlig bred politisk enighet. Hon förklarade sig därför beredd att genomföra en parlamentarisk beredning av de föreliggande organisationsförslagen. Den parlamentariska beredningen borde enligt justitieministern också studera och utvärdera det nu pågående rationaliseringsarbetet på lokal och regional nivå med hänsyn till rationaliseringsarbetets stora betydelse för polisverksamheten i landet.
Utskottets bedömning
Utskottet kan konstatera att ett betydande reformarbete har ägt rum på polisens område under senare år. Rikspolisstyrelsens roll som central förvaltningsmyndighet har därmed kommit att delvis förändras. Den centrala förvaltningsmyndighetens uppbyggnad och arbetsuppgifter har mot bl.a. denna bakgrund nyligen utretts, dels av Rikspolisstyrelsen själv, dels av en av regeringen tillsatt särskild utredare. I synnerhet den sistnämnde har lagt fram betydande ändringsförslag.
Enligt utskottets uppfattning bör beslut om större förändringar av den centrala polisorganisationen fattas i största möjliga samförstånd och efter ett noggrant beredningsarbete. De förslag som lagts fram beträffande Rikspolisstyrelsen bör därför få en fortsatt genomlysning inom ramen för en bred parlamentarisk utredning.
Den centrala polisorganisationens uppbyggnad och arbetsuppgifter måste speglas mot den polisverksamhet som bedrivs på regional och lokal nivå. Denna verksamhet har särskilt kommit i blickpunkten genom de besparingar på polisområdet som riksdagen beslutat om. En konsekvens av besparingarna kan bedömas bli omfattande organisatoriska förändringar, bl.a. i form av sammanslagningar av polisdistrikt.
Enligt utskottets uppfattning finns det skäl för att också det förändringsarbete som sker på regional och lokal nivå blir föremål för utvärdering i parlamentariska former. Den parlamentariska utredningen bör därför få till uppgift att göra en sådan utvärdering.
I sammanhanget vill utskottet med skärpa betona vikten av att det pågående förändringsarbetet inom polisen inte avstannar. Utskottet noterar här att det finns långt framskridna planer på genomgripande förändringar, t.ex. i Stockholms län. Förändrings- och rationaliseringsarbetet bör alltså fortsätta med oförminskad kraft. Detta framstår som särskilt nödvändigt mot bakgrund av de av riksdagen beslutade besparingarna inom polisväsendet. Utskottet vill i sammanhanget påminna om sitt tidigare ställningstagande att besparingar inte får gå ut över det direkt polisoperativa arbetet. Länsstyrelserna har således att bedriva ett fortsatt rationaliseringsarbete för att uppnå sina sparmål i enlighet med fattade beslut. Utskottet vill här också erinra om Rikspolisstyrelsens uppdrag att vara motor i och granska länsstyrelsernas rationaliseringsarbete.
Det får ankomma på regeringen att utarbeta närmare direktiv för den utredning utskottet här förordar.
Vad utskottet nu har anfört beträffande en parlamentarisk utredning bör riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag i denna del och motion Ju3 som sin mening ge regeringen till känna.
Den utredning som utskottet här har tagit ställning för bör enligt utskottets uppfattning inte föregripas av riksdagen med några uttalanden i övrigt rörande de förslag som Riksdagens revisorer har lagt fram beträffande polisen. Riksdagen bör heller inte ta något initiativ med anledning av motionerna Ju4, Ju5 och Ju6.
Utskottet avstyrker bifall till Riksdagens revisorers förslag och de sistnämnda motionerna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande parlamentarisk utredning att riksdagen med anledning av Riksdagens revisorers förslag 1993/94:RR2 i denna del (mom. 2 delvis) och motion 1993/94:Ju3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. beträffande övriga förslag att riksdagen avslår dels revisorernas förslag i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan ovan, dels motionerna 1993/94:Ju4, 1993/94/Ju5 och 1993/94:Ju6.
Stockholm den 25 november 1993
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
I beslutet har deltagit: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Jerry Martinger (m), Göthe Knutson (m), Birthe Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c), Nils Nordh (s), Göran Magnusson (s), Liisa Rulander (kds), Karl Gustaf Sjödin (nyd), Sigrid Bolkéus (s), Siw Persson (fp), Alf Eriksson (s), Kristina Persson (s) och Tomas Högström (m).
Särskilt yttrande
Parlamentarisk utredning (mom. 1)
Liisa Rulander (kds) anför:
Det finns ett uttalat behov av omorganisation inom polisen i dag. Nya former av kriminalitet kräver att polisen får reell möjlighet att bekämpa även denna brottslighet. Ett exempel på sådan brottslighet är ekobrotten. Visserligen anser (kds) att enbart polisiära insatser inte är tillräckliga. Kampen mot ekobrott bör föras utefter tre linjer; lagstiftning, organisation och kriminalpolitik. Men när nu majoriteten i utskottet förordar en parlamentarisk utredning finns möjligheter att utifrån ett brett politiskt perspektiv väga samman utredningarna från Riksdagens revisorer, departement och RPS. Då utskottet utan tidsangivelse ger regeringen möjlighet att utarbeta direktiv till denna utredning yrkar jag bifall till utskottets hemställan.