Riksdagsledamöternas och statsrådens arvoden
Betänkande 1992/93:KU21
Konstitutionsutskottets betänkande
1992/93:KU21
Riksdagsledamöternas och statsrådens arvoden
Innehåll
1992/93 KU21
Sammanfattning
I betänkandet lägger utskottet med anledning av ett antal motioner fram förslag om storleken av riksdagsledamöternas och statsrådens arvoden för tiden den 1 april 1993--den 31 december 1993. Förslaget innebär att arvodena inte skall höjas enligt de regler som normalt gäller utan att de i princip skall vara oförändrade.
Motionerna
1992/93:K304 av Rinaldo Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statsrådens och riksdagsledamöternas löner.
1992/93:K317 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar att lagen 1991:1876 om avvikelser från vissa bestämmelser i 1988 års lag förlängs enligt vad i motionen anförts.
1992/93:K327 av Pär Granstedt (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att förlänga giltigheten av lagen om avvikelse från arvodesbestämmelserna till den 31 december 1993,
3. att riksdagen beslutar att riksdagsmännens arvoden för 1993 skall räknas upp i enlighet med löneutvecklingen för jämförelsegruppen under 1993.
1992/93:K329 av Liisa Rulander m.fl. (kds) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar att arvodesnivån enligt nuvarande lag behålls oförändrad till dess en sådan översyn lett till beslut om nya regler.
1992/93:Fi204 av Bert Karlsson (nyd) vari yrkas
3. att riksdagen beslutar att riksdagsledamöternas löner inte får höjas i enlighet med vad som sagts i motionen.
Utskottet
Bakgrund
Riksdagsbeslut år 1984
År 1984 godkände riksdagen ett förslag från regeringen om inrättande av en särskild nämnd -- Statsrådslönenämnden -- vars uppgift var att besluta om statsrådens arvoden och övriga förmåner (prop. 1984/85:17, KU12, rskr. 40). Till grund för regeringens förslag låg ett betänkande från Statsrådslönekommittén (Ds C 1984:8). Kommittén föreslog även riktlinjer för arvodesnivån. Statsministerns arvode borde enligt riktlinjerna fastställas till det högsta löneplansbeloppet jämte 35 % därav. För övriga statsråd borde arvodet bestämmas till samma löneplansbelopp jämte 25 % därav. Vid ärendets behandling i riksdagen uttalade utskottet att riktlinjerna var väl avvägda.
Riksdagsbeslut år 1988
Våren 1988 beslutade riksdagen lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter, i det följande kallad ersättningslagen. I lagen finns bestämmelser om förmåner till riksdagsledamöterna. Enligt 3 § första stycket i dess nuvarande lydelse betalas ledamotsarvode med ett belopp för månad som motsvarar den genomsnittliga lönen för tjänster som rådmän, hovrättsråd och kammarrättsråd. I bestämmelsen sägs vidare att riksdagens förvaltningskontor årligen beräknar arvodet för tiden den 1 oktober--den 30 september.
I lagen finns även bestämmelser om tilläggsarvode för vice talman, ordförande och vice ordförande i utskott, egenpension, familjepension och inkomstgaranti. Egenpensionsförmånerna består enligt 13 § första stycket av ålders- och sjukpension. Enligt paragrafens andra stycke utgörs pensionsunderlaget vid varje tidpunkt av det arvode för månad som utgår till en ledamot. I 14 och 15 §§ finns bestämmelser om förutsättningarna för att en ledamot skall få ålderspension och om hur stor pensionen är. Enligt 15 § fjärde stycket utgör hel ålderspension för månad 16 % av pensionsunderlaget. Uppgår antalet riksdagsår inte till tolv, utgår enligt paragrafens femte stycke så stor del av hel ålderspension som svarar mot antalet riksdagsår.
Riksdagsbeslut i december 1990
Den 1 oktober 1989 höjdes arvodet för riksdagsledamöterna från 20153 kr med 944 kr (4,68 %) till 21 097 kr. Den 1 januari 1990 höjdes arvodet med 528 kr (2,5 %) till 21 625 kr. De två höjningarna utgjorde sammanlagt 1 472 kr eller 7,3 % av 20 153 kr.
I september 1990 var ledamotsarvodet således 21 625 kr. Vid en tillämpning av ersättningslagen skulle det ha höjts med 3 955 kr till 25580 kr fr.o.m. den 1 oktober 1990. Arvodet skulle efter den 1 oktober 1991 ha uppgått till 26 200 kr. På förslag av riksdagens förvaltningskontor har riksdagen emellertid beslutat om oförändrade arvoden för tiden den 1 oktober 1990--den 31 december 1991. Den 12 december 1990 stiftade riksdagen nämligen lagen (1990:1417) om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter (förs. 1990/91:11, KU18, rskr. 88). Enligt denna särskilda lag skulle för tiden den 1 oktober 1990--den 31 december 1991 i stället för 3 § första stycket ersättningslagen gälla att ledamotsarvodet skulle uppgå till ett belopp för månad som motsvarar ledamotsarvodet för september 1990, 21 625 kr.
Med anledning av en motion som väckts av Anders Björck (m) förordade utskottet att frågan om en samordning mellan statsrådens arvoden och riksdagsledamöternas arvoden skulle prövas snarast möjligt. Detta gav riksdagen som sin mening riksdagens förvaltningskontor och regeringen till känna (rskr. 1990/91:88).
Riksdagsbeslut i juni 1991
Regeringen tog upp riksdagens tillkännagivande i proposition 1990/91:170, som i övrigt gällde lagstiftning om sjukavdrag för statsråden m.m. Regeringen anförde att den hade ansett det vara av stort värde att ha en ordning som innebär att regeringen inte själv bestämmer sina arvoden. Enligt regeringens bedömning borde man också i fortsättningen ha en ordning med den innebörden. En konsekvens härav var enligt regeringen att den inte heller för framtiden ansåg sig böra redovisa någon uppfattning om på vilka grunder statsrådens arvoden bör fastställas. Riksdagens skrivelse föranledde därför ingen ytterligare åtgärd från regeringens sida.
Med anledning av propositionen i denna del väcktes två motioner -- den ena av Anders Björck m.fl. (m) och den andra av Bertil Fiskesjö m.fl. (c). I motionerna förespråkades en samordning av arvodena till riksdagsledmöterna och statsråden.
Vid behandlingen av ärendet konstaterade utskottet att statsrådsarvodet uppgick till 43 000 kr per månad eller 198,8 % av riksdagsledamotsarvodet och att statsministerns arvode uppgick till 46 500 kr eller 215 % av riksdagsledamotsarvodet.
I sin bedömning uttalade utskottet att det inte fanns skäl att ändra relationerna mellan statsrådens och riksdagsledamöternas arvoden. Procentsatsen 198,8 borde dock jämkas till 198 %. Utskottet uttalade att den samordning som utskottet tidigare uttalat sig för borde ske genom en lagreglering som knyter statsrådsarvodet till arvodet för riksdagsledamöter.
Utskottet lade på grundval av dessa överväganden fram förslag till sådan lagstiftning. Enligt förslaget skulle arvoden till statsråden betalas månadsvis med ett belopp som motsvarar 198 % av det arvode som betalas till ledamöter av riksdagen. Statsministerns arvode skulle dock uppgå till 215 % av ledamotsarvodet. Arvodet skulle avrundas till närmaste hela krontal. Den nya ordningen föreslogs gälla från den 1 juli 1991.
Utskottet föreslog också att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen till känna att Statsrådslönenämnden borde avvecklas.
Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (1990/91:KU48, rskr. 361, SFS 1991:832).
Riksdagsbeslut i december 1991
Regeringens särskilda förhandlingsgrupp, den s.k. Rehnberggruppen, föreslog den 20 december 1990 ett stabiliseringsavtal för hela arbetsmarknaden för tiden fram t.o.m. mars 1993. Förslaget innebär för hela avtalsperioden lönehöjningar på i genomsnitt 4,3 % på hela arbetsmarknaden.
På grundval av Rehnberggruppens rekommendationer slöt Statens arbetsgivarverk och arbetstagarorganisationerna den 15 mars 1991 ramavtal om löner m.m. för statstjänstemän m.fl. för tiden den 1 januari 1991--den 31 mars 1993. Ramavtalen gäller för de statstjänstemän som anges i 3 § första stycket ersättningslagen.
Enligt ramavtalen utgavs för individuella löner den 1 januari 1991 ett icke nivåhöjande utrymme om 1,15 % såsom en generell lönehöjning räknat på månadslön. Fr.o.m. den 1 juli 1991 höjdes månadslönen vid heltidsanställning med vissa krontal för arbetstagare som har lägre månadslön än 14 200 kr. Fr.o.m. den 1 april 1992 stod till de lokala parternas förfogande ett löneutrymme som skulle fördelas i lönesystemen. Utrymmet skulle fördelas per den 1 april 1992. Efter lönerevisionen skulle en anställd ha erhållit en höjning av månadslönen med minst 320 kr vid heltidsanställning.
I sammanhanget skall nämnas att de berörda statstjänstemännen till följd av avtal den 15 mars 1991 om slutlig reglering av tidigare träffat ramavtal om löner för åren 1989--1990 hade erhållit en prisutvecklingsgaranti om 1,2 % från den 1 oktober 1990.
Sommaren 1991 förelade regeringen riksdagen proposition 1990/91:200 om statsrådens arvoden. I propositionen anfördes att regeringen såg det som en självklar förutsättning för en effektiv stabiliseringspolitik att den av regeringen förordnade särskilda förhandlingsgruppens rekommendationer i alla delar följdes. Det innebar enligt propositionen bl.a. att några lönehöjningar per den 1 januari 1992 inte var avsedda. Enligt propositionen borde detta självfallet också gälla arvodena till riksdagens ledamöter och till statsråden.
I propositionen konstaterades att det ankommer på riksdagen att besluta om arvodena åt riksdagsledamöterna för tid efter den 31 december 1991. För det fall riksdagen inte förlängde giltighetstiden för lagen (1990:1417) om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter, förklarade regeringen att den för sin del ville att statsrådens arvoden under alla omständigheter också för tid efter den 31 december 1991 skulle bestämmas i enlighet med förhandlingsgruppens riktlinjer.
I en motion som väcktes med anledning av propositionen av Jan Bergqvist m.fl. (s) begärdes att riksdagsledamöternas arvoden även efter utgången av år 1991 skulle följa de riktlinjer som Rehnberggruppen hade lagt fast.
I sin bedömning uttalade utskottet att riksdagsledamöternas arvoden borde anpassas till de centrala avtal som hade träffats på grundval av Rehnberggruppens rekommendationer. Utskottet kom fram till att ledamotsarvodena borde räknas upp med 605 kr per månad fr.o.m. den 1 januari 1992. Från den dagen borde ledamotsarvodet följaktligen uppgå till 22 230 kr. Vidare borde enligt utskottet arvodet fr.o.m. den 1 april höjas med ett belopp som motsvarar den genomsnittliga höjning av månadslönen som kunde tillkomma jämförelsegruppen fr.o.m. den dagen.
Utskottet ansåg att också statsrådens arvoden borde anpassas till de centrala avtal som hade träffats på grundval av Rehnberggruppens rekommendationer. Utskottet konstaterade att statsrådens arvoden höjdes senast den 1 januari 1990 och att också de borde höjas fr.o.m. den 1 januari 1992. Enligt utskottet borde fr.o.m. den dagen arvodena höjas för statsministern med 1 099 kr till 47 593 kr och för övriga statsråd med 1 012 kr till 43 830 kr.
Utskottet ansåg vidare att statsråden fr.o.m. den 1 april 1992 även borde få samma höjning av sina arvoden som kunde komma jämförelsegruppen till del fr.o.m. den dagen.
Utskottet föreslog att såväl riksdagsledamöternas som statsrådens arvoden skulle regleras genom särskild lagstiftning som för tiden den 1 januari 1992--den 31 mars 1993 skulle gälla i stället för 3 § första stycket ersättningslagen resp. 1 § lagen om arvoden till statsråden m.m.
Utskottet ansåg vidare att det fanns skäl för en annan konstruktion för fastställandet av statsrådens arvoden än den som gäller enligt lagen om arvoden till statsråden m.m. Utskottet uttalade att det fick ankomma på regeringen att låta utreda frågan och snarast återkomma med förslag i ämnet till riksdagen. Detta borde enligt utskottets mening riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Reservationer anmäldes. Vad gäller riksdagsledamöternas arvoden ansåg ledamöterna från Moderata samlingspartiet och Folkpartiet liberalerna att arvodet fr.o.m. den 1 januari 1992 borde utgå enligt huvudregeln och sålunda uppgå till 26 200 kr per månad. I fråga om storleken av statsrådens arvoden ansåg ledamöterna från Moderata samlingspartiet att det inte fanns skäl att införa någon särreglering. Ledamöterna från Moderata samlingspartiet, Centern och Folkpartiet liberalerna ansåg vidare att det inte fanns skäl att ompröva konstruktionen för bestämmandet av statsrådens arvoden.
Riksdagen följde utskottet (1991/92:KU5, rskr. 1991/92:62, 63, SFS 1991:1876, 1991:1877).
Höjning av arvodena per den 1 april 1992
I december 1992 blev det klart att det belopp som motsvarar den genomsnittliga höjning av månadslönen som fr.o.m. den 1 april 1992 tillkom jämförelsegruppen uppgick till 1 195 kr. Riksdagsledamöternas och statsrådens arvoden höjdes sålunda med detta belopp för tid fr.o.m. den 1 april 1992. Arvodena är således för riksdagsledamöterna 23 425 kr, för statsministern 48788 kr och för övriga statsråd 45 025 kr. Jämförelsegruppens genomsnittliga månadslön är efter höjningen 27764 kr.
Statsrådslöneutredningen m.m.
Med anledning av riksdagens beslut i december 1991 tillkallades efter regeringens bemyndigande den 2 april 1992 en kommitté med uppdrag att lämna förslag till konstruktionen av statsrådens arvoden m.m. Kommittén, som har antagit namnet Statsrådslöneutredningen, har nyligen redovisat resultatet av sitt arbete i betänkandet (SOU:1993:22) Vad är ett statsråds arbete värt? En proposition på grundval av betänkandet kan inom kort komma att föreläggas riksdagen.
Frågan om oförändrade arvoden för riksdagsledamöterna och statsråden efter utgången av mars 1993
Motionerna
I några motioner begärs en översyn av reglerna om hur riksdagsledamöternas arvoden skall bestämmas. Sådana krav förs fram i motionerna 1992/93:K329 av Liisa Rulander m.fl. (kds), 1992/93:K327 av Per Granstedt (c) och 1992/93:K317 av Gudrun Schyman m.fl. (v). I dessa och andra motioner förespråkas vidare att riksdagen beslutar att ledamöternas arvoden skall vara oförändrade efter den 31 mars 1993. Gemensamt för de skäl som anförs för detta är att en återgång till ett arvode som bestäms enligt ersättningslagen skulle innebära en höjning av arvodet som inte kan accepteras med hänsyn till den svåra ekonomiska situation som många människor i Sverige befinner sig i. I motion 1992/93:K304 i denna del av Rinaldo Karlsson (s) begärs sålunda att ledamotsarvodet skall vara oförändrat även efter den 31 mars 1993. Liknande uppfattningar förs fram i motionerna 1992/93:K329 yrkande 2 av Liisa Rulander m.fl. (kds) och 1992/93:Fi204 yrkande 3 av Bert Karlsson (nyd). I motion 1992/93:K317 yrkande 2 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anser motionärerna att den nu gällande lagen om avvikelser från vissa bestämmelser i ersättningslagen skall förlängas till den 1 november 1993 medan Per Granstedt (c) i motion 1992/93:K327 yrkande 1 anser att den bör förlängas till utgången av år 1993. Samme motionär förordar att arvodena för år 1993 räknas upp med löneutvecklingen för jämförelsegruppen under år 1993 (yrkande 3).
I motion 1992/93:K304 av Rinaldo Karlsson (s) i denna del anförs att även statsrådens arvoden bör vara oförändrade efter den 31 mars 1993.
Skrivelse från riksdagens förvaltningskontor
I en skrivelse den 17 februari 1993 från riksdagens förvaltningskontor till utskottet anförs att förvaltningsstyrelsen anser att en återgång till en tillämpning av ersättningslagen bör anstå i avvaktan på ytterligare överväganden.
Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening bör den i motionerna väckta frågan om reglerna för hur arvodena till riksdagens ledamöter skall bestämmas behandlas samtidigt med motsvarande fråga beträffande statsrådens arvoden. Dessa frågor kan inte avgöras förrän efter den 31 mars 1993 och utskottet avser att återkomma till dem i ett senare betänkande. Redan nu måste emellertid ställning tas till arvodesnivåerna för tiden fr.o.m. den 1 april 1993. Vid en tillämpning av ersättningslagen skulle arvodet för riksdagsledamöterna höjas med 4 339 kr till 27764 kr. Utskottet delar förvaltningsstyrelsens uppfattning att en återgång till ersättningslagen inte bör ske den 1 april 1993. Enligt utskottets mening bör inte heller statsrådens arvoden ändras från den dagen. För tiden fr.o.m. den 1 april 1993 bör således arvodet för riksdagsledamöterna vara 23 425 kr, arvodet för statsministern 48788 kr och arvodet för övriga statsråd 45025 kr. Utskottet anser emellertid att riksdagsledamöterna, statsministern och övriga statsråd bör tillgodoräknas de höjningar som jämförelsegruppen kan komma att få efter den 1 april 1993. De nu angivna beloppen bör därför höjas med det belopp som motsvarar den genomsnittliga höjning som kan tillkomma jämförelsegruppen för tiden efter den dagen.
Den nuvarande särregleringen av arvodena har kommit till uttryck i en tidsbegränsad lagstiftning om avvikelser från vissa bestämmelser i ersättningslagen och lagen om arvoden till statsråden m.m. De arvodesnivåer som utskottet förordat i det föregående bör gälla intill dess frågan om reglerna för hur arvodena skall bestämmas blivit avgjord. Ett sådant avgörande bör enligt utskottets mening föreligga under innevarande år. Regleringen av arvodesnivåerna fr.o.m. den 1 april 1993 bör därför göras begränsad i tiden fram till utgången av december 1993. Detta bör dock inte hindra att regleringen bringas att upphöra tidigare, om det föranleds av överväganden i samband med att ställning tas till frågan om ordningen för hur arvodena skall bestämmas.
Med det anförda tillgodoses syftena med motionerna 1992/93:K304, 1992/93:K329 yrkande 2, 1992/93:Fi204 yrkande 3, 1992/93:K317 yrkande 2 och 1992/93:K327 yrkandena 1 och 3.
Utskottet lägger i en bilaga till detta betänkande fram de lagförslag som föranleds av vad utskottet nu har förordat.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande riksdagsledamöternas arvoden
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:K304 i denna del, 1992/93:K317 yrkande 2, 1992/93:K327 yrkandena 1 och 3, 1992/93:K329 yrkande 2 och 1992/93:Fi204 yrkande 3 antar utskottets i bilagan framlagda förslag till lag om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter,
2. beträffande statsrådens arvoden
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:K304 i denna del antar utskottets i bilagan framlagda förslag till lag om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m.
Stockholm den 9 mars 1993
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s), Ingvar Johnsson (s), Hans Göran Franck (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd), Inger René (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Elvy Söderström (s) och Björn von der Esch (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Av utskottet framlagda lagförslag
Bilaga
1 Förslag till Lag om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter
Härigenom föreskrivs följande.
För tiden den 1 april 1993--den 31 december 1993 skall i stället för bestämmelserna om ledamotsarvode i 3 § första stycket lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter gälla att ledamotsarvodet skall betalas med 23 425 kronor i månaden. Arvodet skall dock för angiven tid höjas med det belopp som motsvarar den genomsnittliga höjning av månadslönen som för tid fr.o.m. den 1 april 1993 kan tillkomma de statstjänstemän som anges i 3 § första stycket nämnda lag.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1993, då lagen (1991:1876) om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter skall upphöra att gälla.
2 Förslag till Lag om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m.
Härigenom föreskrivs följande.
För tiden den 1 april 1993--den 31 december 1993 skall i stället för bestämmelserna om statsrådens arvoden i 1 § lagen (1991:359) om statsrådens arvoden m.m. gälla att arvodet till statsministern skall betalas med 48788 kronor i månaden och att arvodet till övriga statsråd skall betalas med 45025 kronor i månaden. Arvodena skall dock för angiven tid höjas med det belopp som motsvarar den genomsnittliga höjning av månadslönen som för tid fr.o.m. den 1 april 1993 kan tillkomma de statstjänstemän som anges i 3 § första stycket lagen (1988:589) om ersättning m.m. till riksdagens ledamöter.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1993, då lagen (1991:1877) om avvikelser från vissa bestämmelser i lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m. skall upphöra att gälla.