Riksrevisionens rapport om förändrade inkomstskatteregler 2011–2023
Betänkande 2023/24:SkU18
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är klart för beslut
- Beslutat
- 4 april 2024
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Skrivelse om Riksrevisionens rapport om förändrade inkomstskatteregler 2011–2023 har behandlats (SkU18)
Riksdagen har behandlat en skrivelse från regeringen, som handlar om Riksrevisionens rapport om förändrade inkomstskatteregler 2011–2023.
Riksrevisionen har granskat om regeringen har gett en bra bild av hur föreslagna ändringar av jobbskatteavdraget och andra skatteregler för inkomst skapar förutsättningar för en hög sysselsättning, fler arbetade timmar och ett rättvist fördelat välstånd.
Riksrevisionens övergripande slutsats är att regeringen har gett en ofullständig och delvis förskönad bild och lämnar rekommendationer om hur exempelvis konsekvensanalyserna i propositioner med skatteförslag kan förbättras. Bland annat rekommenderas regeringen att redovisa effekter på sysselsättning och antal arbetade timmar oavsett i vilken riktning effekterna pekar. En annan rekommendation är att redovisa kvalitativa effektbedömningar i de fall det inte är möjligt med kvantitativa beräkningar.
Regeringen instämmer delvis i Riksrevisionens iakttagelser och anser att de rekommendationer som lämnas är rimliga och viktiga.
Riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna, det vill säga avslutar ärendet.
- Utskottets förslag till beslut
- Skrivelsen läggs till handlingarna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Från regeringen
- Riksrevisionens rapport om förändrade inkomstskatteregler 2011-2023Skrivelse 2023/24:42
Beredning, Genomförd
Justering: 2024-03-21
Trycklov: 2024-03-21
Alla beredningar i utskottet
Skrivelse om Riksrevisionens rapport om förändrade inkomstskatteregler 2011–2023 har behandlats (SkU18)
Skatteutskottet har behandlat en skrivelse från regeringen, som handlar om Riksrevisionens rapport om förändrade inkomstskatteregler 2011–2023.
Riksrevisionen har granskat om regeringen har gett en bra bild av hur föreslagna ändringar av jobbskatteavdraget och andra skatteregler för inkomst skapar förutsättningar för en hög sysselsättning, fler arbetade timmar och ett rättvist fördelat välstånd.
Riksrevisionens övergripande slutsats är att regeringen har gett en ofullständig och delvis förskönad bild och lämnar rekommendationer om hur exempelvis konsekvensanalyserna i propositioner med skatteförslag kan förbättras. Bland annat rekommenderas regeringen att redovisa effekter på sysselsättning och antal arbetade timmar oavsett i vilken riktning effekterna pekar. En annan rekommendation är att redovisa kvalitativa effektbedömningar i de fall det inte är möjligt med kvantitativa beräkningar.
Regeringen instämmer delvis i Riksrevisionens iakttagelser och anser att de rekommendationer som lämnas är rimliga och viktiga.
Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna, det vill säga avslutar ärendet.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2024-04-03
Debatt om förslag 2023/24:SkU18
Webb-tv: Riksrevisionens rapport om förändrade inkomstskatteregler 2011–2023
Dokument från debatten
- Onsdag den 3 april 2024Kammarens föredragningslistor 2023/24:91
- Protokoll 2023/24:91 Onsdagen den 3 aprilProtokoll 2023/24:91 Riksrevisionens rapport om förändrade inkomstskatteregler 2011-2023
- Onsdag den 3 april 2024 (preliminär)Talarlista 2023/24:20240403
Protokoll från debatten
Anf. 85 Sofie Eriksson (S)
Herr talman! Jag engagerade mig politiskt för att vara med och bekämpa orättvisor. Ju längre tid jag har varit aktiv inom politiken, desto tydligare har det blivit att det i grunden handlar om hur vi fördelar bördor, välstånd och trygghet.
När min mamma kom hem från jobbet med magsjuka tyckte jag, som har vuxit upp i ett tryggt land där man inte behöver fly från krig eller förtryck, att det, att få magsjuka på jobbet, var det absolut värsta jag kunde tänka mig. Mamma sa: "Ja, det är inte kul. Men det går över ganska snabbt. Det värsta är att jag förlorar pengar." Då lärde jag mig det som än i dag är mitt fulaste ord: karensdagen.
Jag har berättat om min mamma Monica förut i den här talarstolen. Det är för att hon och de andra i min familj på olika vis symboliserar grunden för mitt politiska engagemang. Genom min mamma fick jag som barn lära känna svensk äldreomsorg på nära håll. Jag såg hur pressen och vårdtyngden ökade. Det handlar om politik, om fördelning av bördor, välstånd och trygghet.
Min pappa Hans-Erik behövde inte bli fattig när han förlorade jobbet mitt i livet, med tre barn och radhus. Han kunde utbilda sig, byta bana och bli trafiklärare i stället. Jag märkte att han trivdes väldigt bra med sitt nya jobb. Tack vare en politik för ett livslångt lärande, en politik som skapade trygghet i omställning, blev det bra för vår familj och min pappa.
Min bror Henrik, som vi är väldigt stolta över, utbildade sig till läkare. Nästan ingen i vår släkt hade gått på universitetet före honom.
Min syster Anna-Carin, solen i mitt liv, kan alla telefonnummer utantill. Hon kommer ihåg alla människor hon någonsin träffat. Hon minns allas namnsdagar. Genom daglig verksamhet har hon bidragit med att städa, sköta disk, servera kaffe och socialisera med människor som inte alltid haft någon annan att prata med.
Herr talman! I dag ska vi debattera Riksrevisionens rapport om förändrade skatteregler. Vad har det med min familj att göra? Jo, det är genom vårt skattesystem som vi finansierar det som jag har pratat om: sjukförsäkringen, äldreomsorgen, utbildningssystemet, trygghetssystemen, sjukvården och arbetsmarknadspolitiken.
Diskussionen om skatterna blir lätt teknisk, svarta eller röda siffror på ett papper. Men i grunden handlar det som sagt om hur vi väljer att fördela bördor, välstånd och trygghet i vårt land. För mig har det alltid varit självklart att om vi delar på detta solidariskt blir samhället mycket trevligare för alla.
Tyvärr har klyftorna vuxit under lång tid och solidariteten urholkats. Det har blivit lite mer av "sköt dig själv och skit i andra", så länge man själv kan roffa åt sig och skydda sina egna barn från andras ungar. Problemet är bara att detta slår tillbaka. Om inte alla är fria och trygga är ingen det.
Herr talman! Vi lever i en historiskt osäker tid. Den ekonomiska nedgången och kostnadskrisen slår med full kraft mot hushållen, välfärden och sysselsättningen. Vi har en sjukvårdskris som löper genom landet. Bostadsbyggandet tvärbromsar. Arbetslösheten spås öka och tillväxten är negativ.
Sverige och svenska folket blir fattigare. Under den moderatledda alliansregeringen sänktes de totala skatterna med över 140 miljarder kronor. Till stor del genomfördes detta med lånade pengar. Detta var djupt problematiskt eftersom de underskott man lämnade efter sig minskade möjligheterna att finansiera välfärden och samhällets förmåga att ta itu med samhällsproblemen.
Under samma period skapades skatteklyftor utifrån inkomstkälla. Denna skatteklyfta är djupt orättvis: För förtidspensionerade, sjuka, funktionsnedsatta, arbetslösa och föräldralediga är skatten fortfarande högre än för förvärvsarbetande.
Herr talman! Riksrevisionen har granskat om regeringen har gett en bra bild av hur föreslagna ändringar av jobbskatteavdraget och närliggande skatteregler har påverkat sådant som sysselsättning, arbetade timmar och rättvist fördelat välstånd. Vi socialdemokrater instämmer i slutsatsen att det är bra att konsekvensanalyserna hela tiden utvecklas för att bli mer genomarbetade och rigorösa. Men man ska komma ihåg att Riksrevisionen i sin granskning inte har analyserat hur skattesänkningarna påverkat finansieringen av välfärden eller andra offentliga åtaganden.
Frågan hur skattesänkningarna har påverkat samhället är alltså mycket bredare än de frågor som Riksrevisionens rapport behandlar. Som Riksrevisionen påpekar har skattesänkningarna lett till att personer med de absolut lägsta inkomsterna inte har fått del av de sänkta skatterna i samma utsträckning som personer med högre inkomster. De stora skattesänkningarna har också försämrat skattesystemets förmåga att finansiera gemensamma åtaganden som välfärden i Sverige, tryggheten och försvaret av vårt land.
Det är mycket angeläget att Sverige får till stånd en bred skattereform som syftar till att skattesystemet ska generera stabila skatteintäkter för finansieringen av våra gemensamma åtaganden, vara enkelt för enskilda och bygga på principen att skatt ska betalas efter bärkraft.
Herr talman! Vi yrkar inget annat i dag, men vi har lämnat in ett särskilt yttrande som påpekar att Riksrevisionens rapport inte behandlar vad pengarna hade kunnat gå till och hur resurseffektiviteten hade kunnat öka. Vi kan ju konstatera att självfinansieringsgraden med dessa skattesänkningar är låg. Det kostar mer än det smakar. Vi kan också konstatera att det påverkar ekonomin att skicka ut 100 miljarder kronor om året. Frågan är hur dessa pengar ska användas.
Självklart hade vi kunnat göra väldigt mycket med 100 miljarder kronor om året. Det hade påverkat sysselsättningen, inkomstfördelningen och framför allt möjligheten att finansiera vår välfärd.
Herr talman! I grunden handlar den ekonomiska politiken om hur vi väljer att fördela bördor, välstånd och trygghet i Sverige. Vi socialdemokrater menar att vi måste kunna göra detta betydligt mer rättvist än i dag.
Det är fullständigt orimligt att Sverige i dag betraktas som ett skatteparadis för de välbeställda samtidigt som det är sjukvårdskris, barnfamiljer vräks från sina hem, man ska genomföra stora försämringar i sjukförsäkringen och a-kassan, det är totalkrasch i bostadsbyggandet, va-systemen är underfinansierade och järnvägen havererar. Det är ovärdigt ett rikt land som Sverige att bördorna, välståndet och tryggheten är så orättvist fördelade som i dag.
(Applåder)
Anf. 86 Ilona Szatmári Waldau (V)
Herr talman! Sofie Eriksson talar sig varm för rättvisa skatter. Jag håller med. Hon kritiserar regeringen. Men jag vill ändå påminna om att Riksrevisionens granskning sträcker sig från 2011 till 2023 - fem år med moderata statsministrar och åtta år med socialdemokratiska. Lite självkritik vore alltså på sin plats.
År 2019 lade den dåvarande socialdemokratiska finansministern Magdalena Andersson fram ett förslag om att värnskatten skulle avskaffas, något som Socialdemokraterna i riksdagen röstade för.
Utan annat underlag än gissningar och antaganden landade promemorian i att förslaget över tid är självfinansierande till 100 procent och bedöms ha försumbar effekt på både antalet sysselsatta och antalet arbetslösa i ekonomin - exakt det som Riksrevisionen kritiserar i sin granskning. Det socialdemokratiskt ledda Finansdepartementet konstaterade att förslaget skulle gynna höginkomsttagare och män, och någon djupare analys av detta gjorde man aldrig.
Värnskattens avskaffande innebar stora skattesänkningar för dem som tjänade mest. Den som 2020 tjänade 25 000 i månaden fick en skattesänkning på 21 kronor, medan den som tjänade 70 000 fick en skattesänkning med nästan 1 000 kronor i månaden. LO:s ekonomer räknade ut att de 50 toppdirektörer som ingår i Sveriges ekonomiska maktelit i snitt fick 67 000 kronor i månaden i skattesänkning under 2020 genom Socialdemokraternas politik. Det blev alltså 21 kronor till den som tjänar 25 000 och 67 000 kronor till makteliten.
Detta är den politik som Socialdemokraterna förde under förra mandatperioden, när man var i majoritet. Hur går detta ihop med Sofie Erikssons retorik? Är det så att Socialdemokraterna säger en sak i majoritet och en annan i opposition?
Anf. 87 Sofie Eriksson (S)
Herr talman! Tack, Ilona Szatmári Waldau, för frågorna! Jag välkomnar en diskussion om dessa frågor.
Jag tror att det ganska säkert är känt för ledamoten att avskaffandet av värnskatten inte på något vis, inte någon sekund, var en fråga som Socialdemokraterna drev i förhandlingarna för att få regeringsmakten. Jag tror att hon vet att det inte var socialdemokrater som tyckte att det var rätt att genomföra det.
Däremot finns ett parti som var med och förhandlade fram avskaffandet av värnskatten som också nu är med och driver igenom breda skattesänkningar för de absolut mest välbeställda, och det är Liberalerna.
Jag tror att det är känt för de allra flesta - vi har tagit upp detta många gånger - att det var Liberalerna som i förhandlingarna om Januariavtalet krävde en stor skattesänkning för de absolut rikaste. Det var inte Socialdemokraterna. Vi prioriterade andra frågor - mer pengar till välfärden, exempelvis.
Men för att få ihop en majoritet i riksdagen, som har varit dominerad av högerkrafter under väldigt många år, vilket har gjort det svårt att bedriva en progressiv skattepolitik, måste man ibland kompromissa. Det kanske är detta som är skillnaden mellan socialdemokrater och vänsterpartister: Vi vågar faktiskt göra saker som också är tuffa och som vi inte alltid tycker är suveräna för att få till stånd en stabil majoritet och en möjlighet att styra landet, för att också kunna genomföra viktiga saker som att skicka mer pengar till välfärden.
Jag kan klargöra det ännu en gång om det har varit oklart: Avskaffandet av värnskatten lades inte på något vis fram av socialdemokrater utan av liberaler. Liberalerna driver i regeringsställning fortfarande på för att höginkomsttagare ska få stora skattesänkningar. Det är inte Socialdemokraternas politik.
(Applåder)
Anf. 88 Ilona Szatmári Waldau (V)
Herr talman! Tack, Sofie Eriksson, för svaret! Oavsett vad ledamoten säger här var det en socialdemokratisk regering som stod bakom förslaget, och varje socialdemokrat i den här kammaren röstade för att avskaffa värnskatten.
Jag vill också påpeka att man i promemorian kom fram till att självfinansieringsgraden skulle bli 100 procent. De 6,1 miljarder i skatteintäkter som försvann skulle betala sig över tid, och man konstaterade att det skulle ha försumbar effekt på antalet sysselsatta och arbetslösa.
Socialdemokraterna i regeringsställning tillhörde då de som utan evidens trodde att sänkta skatter för höginkomsttagare innebär att de arbetar mer, trots att LO i sitt remissvar påpekade att endast 3 procent av dem som betalar statlig inkomstskatt arbetar deltid.
Inte heller sades det ett ord om hur dessa försvunna miljarder skulle kunna resultera i färre anställda i välfärden. Det vore intressant att höra Sofie Eriksson utveckla Socialdemokraternas försvar för avskaffandet av värnskatt kopplat till Riksrevisionens kritik. Jag tycker inte att det räcker att säga att det var andra partier som drev igenom det. Jag vill höra hur man ser på detta kopplat till Riksrevisionens kritik.
Sedan vill jag gå in på att Socialdemokraterna har godkänt och behållit alla de ökningar av jobbskatteavdraget som högern drivit igenom, med samma dåliga underlag. Senast var det Magdalena Anderssons regering 2022.
Vi vet hur mycket jobbskatteavdragen kostar - 128 miljoner i uteblivna skatteintäkter. Och ingen forskning visar att de har några positiva effekter på sysselsättningen.
Jag skulle vilja fråga ledamoten hur det kommer sig att Socialdemokraterna i regeringsställning har behållit de jobbskatteavdrag som borgerliga regeringar har infört och som i sin konstruktion gynnar höginkomsttagare.
Anf. 89 Sofie Eriksson (S)
Herr talman! Ilona Szatmári Waldau behöver inte övertyga mig om varför det är fel att göra stora skattesänkningar för höginkomsttagare. Det trodde jag skulle vara tydligt efter mitt anförande.
Jag kan konstatera att det är precis så som framförs här. Vi har nu fått svart på vitt i den här rapporten att självfinansieringsgraden är låg. Argumenten för att genomföra denna typ av skattesänkningar, framför allt för höginkomsttagare, är svaga. Jag håller med om det. Men det är väldigt tydligt att vi har haft en högermajoritet i riksdagen som har försvårat, ja näst intill omöjliggjort, bedrivandet av en progressiv skattepolitik.
Vi vill genomföra en bred skattereform, som skulle leda till att de som har mest får bidra mer men kanske också till att de som har minst kan få en lättnad. Men vi tror att det är viktigt att göra en bred och stor skattereform eftersom avstegen från den tidigare skattereformen är så många. Därför behöver vi göra detta brett. Men vi tycker att de som har absolut mest mycket väl borde kunna bidra mer.
Sedan gäller det detta med olika konsekvensanalyser. Vi nämner det i vårt särskilda yttrande. Jag nämnde det också i talarstolen. Vi tycker att det är viktigt att de hela tiden utvecklas. Det har jag faktiskt berört i mitt inledande anförande.
Men jag vill återigen återkoppla till att det inte var socialdemokrater som hade som sin viktigaste fråga i regeringsförhandlingarna att man skulle sänka skatten för de absolut rikaste i vårt land. Nej, det var inte socialdemokrater. Det var Liberalerna, som hade möjligheten att driva på för en massa olika typer av frågor men som valde denna. Det får faktiskt stå för dem. Det var de som prioriterade detta när de satt vid förhandlingsbordet. Detta kan inte läggas på vårt bord. Vi prioriterade andra frågor som var viktiga för vår del, som vi fick igenom. Det handlade bland annat om att ha en robust finansiering av välfärden. Det är klart att vi behöver en skattereform för att klara det långsiktigt. Jag tackar för möjligheten att säga det.
(Applåder)
Anf. 90 Crister Carlsson (M)
Fru talman! Vi debatterar nu Riksrevisionens rapport om förändrade inkomstskatteregler 2011-2023. Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.
Riksrevisionen har granskat de väsentligaste förändringarna av skatteregler för förvärvsinkomster som genomfördes 2011 till 2023. Granskningen visar att de förändrade skattereglerna har lett till att inkomstskatten har sänkts med sammanlagt nästan 100 miljarder kronor. Detta omfattar flera regeringar tillbaka: regeringen Reinfeldt, regeringen Löfven, regeringen Andersson och nuvarande regering.
Riksrevisionen har granskat om regeringen har gett en bra bild av hur föreslagna ändringar av jobbskatteavdraget och närliggande skatteregler skapar förutsättningar för en hög sysselsättning, fler arbetade timmar och ett rättvist fördelat välstånd. Riksrevisionens övergripande slutsats är att regeringen har gett en delvis förskönad bild, och rekommendationer lämnas om hur konsekvensanalyserna i propositionerna kan förbättras.
Regeringen delar Riksrevisionens bedömning att det i konsekvensanalyser av inkomstskatteförslag under den aktuella perioden har förekommit brister kring de förväntade effekterna på sysselsättning, antalet arbetade timmar och inkomstfördelning. Regeringen anser också att de rekommendationer som Riksrevisionen lämnar till regeringen om konsekvensanalyser för inkomstskatteförslag är rimliga och viktiga.
Fru talman! Det är regeringens utgångspunkt att alltid beskriva konsekvenserna av ändrade skatteregler så korrekt och rättvisande som möjligt. Fördelningseffekter av inkomstskatteförslag redovisas i normalfallet för hela befolkningen.
Regeringen delar Riksrevisionens bild att det saknas relevanta modeller för att analysera de äldres arbetsutbud. En sådan modell hade varit önskvärd och användbar i samband med att förslaget togs fram.
Enligt granskningen har förändringarna i inkomstskatterna mellan 2011 och 2023 resulterat i skattesänkningar på cirka 100 miljarder kronor per år, men ändringarna har lett till att incitamenten att arbeta har stärkts.
Riksrevisionens granskning bekräftar att det finns väldigt positiva sysselsättningseffekter av att sänka skatter på lägre inkomster och även se till att marginalskatter minskar. Därför var det bra att regeringen i budgetpropositionen för 2024 tog fram ett förstärkt jobbskatteavdrag som riktar sig främst till heltidsarbetande med låga och medelhöga inkomster.
Effekterna blir att drivkrafterna för att arbeta ökar. Den sänkta inkomstskatten har lett till högre sysselsättning och fler arbetade timmar. Färre hushåll bedöms till följd av den sänkta skatten ha en låg ekonomisk standard.
De senaste jobbskatteavdragen på omkring 30 miljarder kronor har resulterat i att 25 000 fler människor har kommit i arbete, enligt Riksrevisionen. Detta ger i sin tur en större skattebas som ökar skatteintäkterna för staten, det vill säga att vi alla kan få en större bit av den stora skatteekonomiska tårta som vi tar av.
Det behöver löna sig bättre att jobba. Vi ser i dag en tudelad arbetsmarknad där vissa grupper hamnar i kläm och inte jobbar i samma utsträckning som andra grupper.
Svenska hushåll har drabbats av det besvärliga ekonomiska läget genom höga räntor och ökade priser. Regeringens ekonomiska plan ligger därför fast: Inflationen ska bekämpas samtidigt som utsatta hushåll och välfärden stöttas, arbetslinjen ska återupprättas och strukturreformer ska genomföras för att få upp den låga tillväxten.
År 2016 infördes avtrappningen av jobbskatteavdraget, och Riksrevisionen visar att detta haft betydande negativa effekter på antalet arbetade timmar och att det är tveksamt om det har lett till ökade skatteintäkter.
Fru talman! Riksrevisionen rekommenderar regeringen att förbättra konsekvensanalyserna i propositioner med skatteförslag, bland annat genom att redovisa effekter på sysselsättning och antal arbetade timmar, oavsett i vilken riktning effekterna pekar, och redovisa kvalitativa effektbedömningar i de fall det inte är möjligt med kvantitativa beräkningar.
(Applåder)
Anf. 91 Ilona Szatmári Waldau (V)
Fru talman! Riksrevisionens granskning visar att skattesänkningar genomförts utan tillräckligt underlag och tillräckliga analyser.
Granskningen visar att regeringen eller snarare regeringarna, eftersom skattesänkningar gjorda av både socialdemokratiskt ledda regeringar, alliansregeringar och den nuvarande högerkonservativa regeringen finns med i granskningen, alla har gett en ofullständig och delvis förskönad bild av hur föreslagna ändringar av inkomstbeskattningen skapar förutsättningar för en hög sysselsättning, fler arbetade timmar och ett rättvist fördelat välstånd. Riksrevisionen bedömer att regeringen tydligare borde ha redovisat skatteförslagens förväntade effekter så att riksdagen hade haft bättre beslutsunderlag.
De nuvarande skattepolitiska riktlinjer som riksdagen fattade beslut om 2015 har bland annat mål om en generell och rättvist fördelad välfärd och att säkerställa högre sysselsättning. Utvecklingen har dock gått åt fel håll, och klyftorna mellan människor har ökat och välfärden urholkats.
Riksrevisionen konstaterar att självfinansieringsgraden är låg, det vill säga sänkta skatter har inte lett till ökade skatteinbetalningar genom att människor arbetar mer och längre. Sänkta skatter innebär i stället sänkta inkomster för staten och därmed mindre pengar till välfärden, i förlängningen färre arbetade timmar då anställda i välfärden sägs upp. Bara regionerna räknar med att minska antalet anställda med 5 600 personer i år för att få budgeten att gå ihop, och till detta kommer både stat och kommuner. Sänkta skatter innebär alltså att färre jobbar.
Utgångspunkten i Riksrevisionens granskning är att sänkta skatter leder till att människor arbetar mer eller åtminstone att detta borde vara målet. Här förs inget resonemang om att minskade skatteintäkter leder till minskade resurser, vilket i sin tur leder till färre anställda i välfärden.
Inte heller tar man hänsyn till att nästan alla höginkomsttagare redan jobbar heltid. I stället tycks man utgå från att höginkomsttagare kommer att arbeta mer om de får behålla mer av sin lön från övertids- och extraarbete. Detta synsätt är såklart inte Riksrevisionens fel, utan det är så alla regeringar har resonerat under granskningsperioden när de har sänkt skatter.
Vi har i dag ett samhälle där vissa redan arbetar för mycket och blir utarbetade och utbrända medan andra inte har ett jobb att gå till. Att då föra en skattepolitik som går ut på att vissa, det vill säga höginkomsttagare, ska arbeta ännu mer är bakvänt. Ska läkaren, som redan arbetar för långa skift, lägga på ytterligare ett skift? Ska chefen som knappt träffar sina barn bosätta sig på jobbet?
I grunden säger detta något om människosyn. Sjukvårdsbiträdet ska ha så låg lön att hen måste arbeta extra för att få ekonomin att gå ihop. Vd:n ska få mer i plånboken för att uppmuntras att arbeta mer. Det är olika villkor för olika människor.
Fru talman! När Socialdemokraterna och Miljöpartiet avskaffade värnskatten för att med Centerpartiets och Liberalernas stöd få bilda regering gav man arbetaren med 25 000 i månadsinkomst en skattesänkning på cirka 20 kronor i månaden medan de som tjänade 70 000 kronor fick nästan 1 000 kronor i månaden i skattesänkning. Ännu högre inkomster gav ännu större skattesänkningar, i snitt 67 000 kronor i månaden i skattesänkning för de 50 toppdirektörer som ingår i Sveriges ekonomiska maktelit, enligt en uträkning gjord av LO.
Det som Sverige behöver nu är en ny stor skattereform som ökar skatteintäkterna, värnar välfärden och stärker likformigheten i skattesystemet - ett skattesystem som värnar låginkomsttagare och beskattar höginkomsttagare och förmögenheter.
Riksrevisionen utgår från ett vedertaget antagande om att sänkt skatt på lång sikt leder till högre sysselsättning och fler arbetade timmar. Samtidigt finns det flera undersökningar som inte stöder detta antagande. Vissa forskare ser tendenser till att exempelvis höginkomsttagare arbetar mindre om de får sänkt skatt. Ett annat exempel är en forskningsstudie som visar att sänkt skatt för höginkomsttagare ökar den ekonomiska ojämlikheten utan att nämnvärt påverka arbetslösheten eller den ekonomiska tillväxten. Forskningen ger inget entydigt svar på hur starkt det eventuella sambandet mellan skatter och sysselsättning är i Sverige. Det enda som är helt säkert är att skattesänkningar leder till minskade skatteintäkter.
Jag konstaterar också att de simuleringsmodeller som har varit en viktig del i Riksrevisionens beräkningar påverkas av vilka faktorer som matas in i modellen och därmed inte kan ses som fakta.
När den socialdemokratiska regeringen tog bort värnskatten utgick man från samma simuleringsmodeller och gjorde ingen analys av var de 6,1 miljarder som försvann ur statsbudgeten skulle tas. I dag kan vi konstatera att de miljarder som försvunnit ur statsbudgeten till följd av såväl borgerliga som socialdemokratiskt ledda regeringars skattesänkningar skulle behövas för en välfärd som fungerar.
Med detta, fru talman, har jag inget annat att anföra eller yrka bifall till än skatteutskottets förslag till beslut.
Anf. 92 Annika Hirvonen (MP)
Fru talman! Jag ska inte förlänga debatten så mycket. Det mesta är redan sagt. Vi kan gemensamt konstatera att Riksrevisionens rapport visar att beräkningarna om hur självfinansierande olika skattesänkningar har varit helt enkelt har varit alldeles för optimistiska. Det tyder på att man behöver arbeta om modellerna och att skattesänkningar helt enkelt inte finansierar sig själva i den omfattning som man räknat på genom åren.
Vi från Miljöpartiets sida tycker att man behöver se över beskattningen och inte minst jämna ut beskattningen av arbete i förhållande till den mycket lägre beskattningen som personer som tjänar pengar på att de redan äger mycket har. Det är en av de viktigaste reformerna. Vi tycker att det är viktigt att regeringen går vidare och tar till sig av rekommendationerna så att det blir en bättre redovisning i framtiden.
Jag skulle också vilja säga några ord om frågan om äldres arbetsutbud. Även om det är svårt att ta fram modeller som kan förutse hur reformer påverkar hur mycket äldre personer väljer att arbeta eller inte, tror jag att den frågan är viktig att hålla ögonen på framåt. I takt med att vi får en allt äldre befolkning behöver vi mer kunskap om vad som påverkar äldres möjligheter och vilja att fortsätta att arbeta. Det är förstås inte bara en fråga om skatter. Jag är övertygad om att frågor kopplade till hälsa och möjlighet att arbeta mindre, att välja själv hur mycket man ska jobba och ha mer flexibilitet, kan spela en nog så stor roll. Jag tycker ändå att det är värt att nämna eftersom regeringen nöjer sig med att konstatera att det är svårt.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 april.)
Beslut, Genomförd
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Riksrevisionens rapport om förändrade inkomstskatteregler 2011-2023
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger skrivelse 2023/24:42 till handlingarna.