Riksrevisionens rapport om Polismyndighetens hantering av mängdbrott
Betänkande 2023/24:JuU7
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 22 november 2023
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Riksrevisionens rapport om Polismyndighetens hantering av mängdbrott (JuU7)
Riksrevisionen har granskat om Polismyndighetens hantering av mängdbrott är effektiv. Resultatet av granskningen presenteras i rapporten Polisens hantering av mängdbrott – en verksamhet vars förmåga behöver förstärkas. I rapporten lämnar Riksrevisionen rekommendationer till Polismyndigheten.
Riksdagen har behandlat en skrivelse från regeringen om Riksrevisionens granskning. I skrivelsen redogörs för åtgärder som Polismyndigheten har vidtagit inom ramen för ett större förändringsarbete som tar sikte på hur myndigheten arbetar med mängdbrott. Riksdagen ser positivt på de redovisade åtgärderna och bedömer att de innebär att Riksrevisionens rekommendationer tas om hand på ett adekvat sätt. Av skrivelsen framgår också att regeringen har för avsikt att särskilt följa upp vilka åtgärder Polismyndigheten vidtar för att förstärka utredningsförmågan kopplat till mängdbrott.
Riksdagen lade regeringens skrivelse till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.
- Utskottets förslag till beslut
- Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på motionsyrkandena.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Skrivelser: 1
Från regeringen
- Riksrevisionens rapport om Polismyndighetens hantering av mängdbrottSkrivelse 2022/23:129
Motioner från ledamöterna
Beredning, Genomförd
Justering: 2023-11-16
Trycklov: 2023-11-16
Betänkande 2023/24:JuU7
Alla beredningar i utskottet
Riksrevisionens rapport om Polismyndighetens hantering av mängdbrott (JuU7)
Riksrevisionen har granskat om Polismyndighetens hantering av mängdbrott är effektiv. Resultatet av granskningen presenteras i rapporten Polisens hantering av mängdbrott – en verksamhet vars förmåga behöver förstärkas. I rapporten lämnar Riksrevisionen rekommendationer till Polismyndigheten.
Justitieutskottet har behandlat en skrivelse från regeringen om Riksrevisionens granskning. I skrivelsen redogörs för åtgärder som Polismyndigheten har vidtagit inom ramen för ett större förändringsarbete som tar sikte på hur myndigheten arbetar med mängdbrott. Utskottet ser positivt på de redovisade åtgärderna och bedömer att de innebär att Riksrevisionens rekommendationer tas om hand på ett adekvat sätt. Av skrivelsen framgår också att regeringen har för avsikt att särskilt följa upp vilka åtgärder Polismyndigheten vidtar för att förstärka utredningsförmågan kopplat till mängdbrott.
Justitieutskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna, det vill säga avslutar ärendet.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2023-11-22
Debatt om förslag 2023/24:JuU7
Webb-tv: Riksrevisionens rapport om Polismyndighetens hantering av mängdbrott
Dokument från debatten
- Onsdag den 22 november 2023Kammarens föredragningslistor 2023/24:34
- Protokoll 2023/24:34 Onsdagen den 22 novemberProtokoll 2023/24:34 Riksrevisionens rapport om Polismyndighetens hantering av mängdbrott
Protokoll från debatten
Anf. 26 Petter Löberg (S)
Fru talman! Detta ärende har ungefär samma tema som det förra. Riksrevisionen har gjort en mycket ambitiös och omfattande genomgång av Polismyndighetens hantering av det som ibland av oss lite slarvigt kallas för mängdbrottslighet, vardagsbrottslighet eller liknande. Med detta avses brott som är av relativt enkel beskaffenhet och där förundersökningen i allmänhet sköts och leds av Polismyndigheten själv.
Det kan tyckas vara brottslighet av enkel beskaffenhet. Men för dem som drabbas kan resultatet bli livslånga lidanden. Det kan handla om djupt integritetskränkande upplevelser som tar många år att hämta sig från, om någonsin. Det kan handla om stora ekonomiska värden för näringsidkare och privatpersoner. Även om det är fråga om ett mängdbrott eller vardagsbrott kan det för den enskilde ha otroligt stor betydelse.
Huvudkritiken i Riksrevisionens rapport handlar om att resultaten när det gäller personuppklaringen har försämrats trots de stora resurstilldelningarna. Polismyndigheten har fått fler anställda, genomfört en omorganisation och fått de redskap och verktyg från politiken som man har pekat på när det gäller brottsverktyg, kameraövervakning, resurstilldelning etcetera. Ändå ser vi en minskad och försämrad personuppklaring.
I grund och botten kokar detta ned till vad som är medborgarnas berättigade förväntningar. Det handlar om att vi kräver leverans. Vi i politiken har prioriterat rättskedjans resurser i förhållande till andra nyttigheter i samhället. Vi hade kunnat lägga dessa pengar på nödvändiga infrastruktursatsningar som har fått sättas på väntelistor. Pengarna hade kunnat gå till barn- och ungdomspsykiatrin där det pågår ett haveri. Pengarna hade kunnat gå till att förbättra kontinuiteten för våra äldre inom hemtjänsten. Men vi har valt att prioritera rättskedjans olika delar därför att vi har sett att de samhällsutmaningar som vi har stått inför har gjort dessa prioriteringar nödvändiga. Därför har rättskedjan fått historiskt stora resurstilldelningar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Polis-myndighetens han-tering av mängdbrott
I detta ärende har vi socialdemokrater ett särskilt yttrande. Det handlar, som i det förra fallet, om att man bör lyssna på Riksrevisionens rekommendationer. Jag ska inte gå igenom den långa och digra listan som har presenterats. Men i grund och botten handlar det om att vi återigen behöver få en högre uppklaringsprocent och ett större fokus på den lokala nivån för att hindra att privatpersoner, näringsidkare och organisationer får sin trygghet och säkerhet naggad i kanten. Det handlar om allmänhetens förtroende för rättssamhället i stort.
Vi som har jobbat med rättspolitik ett antal år kontaktas av många människor som berättar om sina erfarenheter när de har ringt till polisens kontaktcentrum och försökt anmäla ett inbrott i ett källarförråd, att de har blivit av med utemöbler utanför sitt hus eller att de har blivit hotade på jobbet. Påfallande ofta får vi höra historier som vi som politiker kanske inte riktigt vill höra om att människor upplever att de inte blir lyssnade på, att utredningsinsatserna är för dåliga eller obefintliga eller att de får besked om att ärendet avskrivits i brist på spaningsuppslag trots att de kanske personligen vet vem som har utfört brottet eller vilka grupper som det kan vara fråga om. Vi vill ju att det ska fungera bra. Det blir alltså en förtroendeklyfta mellan allmänheten och polisen som är oerhört förödande.
Men det är också höga kostnader för samhället förenade med detta. Och det finns, vilket är viktigt att säga, väldigt tydliga kopplingar mellan den så kallade vardagsbrottsligheten och den grovt organiserade brottsligheten.
Vi pratar många gånger i dag om att unga människor gromas in i gängmiljöer. Det påminner om den typen av beteenden. Det är lite grann detta som det handlar om, alltså att man får unga människor att göra mindre allvarliga brott initialt. De dras in i detta och sätts i skuld. Människor har hållhakar på varandra, som i sin tur kan emanera från brottslighet som från början inte är speciellt allvarlig. Men sakta men säkert dras unga människor in i detta och utför allt värre brott. Det finns alltså direkta och avgörande kopplingar mellan dessa delar av den kriminella verksamheten i vårt land.
En sak i Riksrevisionens rapport är extra central, och det är när man tydligt säger att resurserna inte räcker till lokalpolisområdena även om satsningarna på regional nivå delvis kommer lokalpolisområdena till godo. Fortfarande är det så att polisens karriärmöjligheter har gått inåt och uppåt. Vi har sett att man har blivit midjetjock och att lokalpolisområdena inte får de resurser som krävs. Och väldigt många av dessa mängdbrott hanteras på den nivån.
Men, som sagt var, vi har väldigt effektiva kontrollinstrument i vårt samhälle, och staten har Riksrevisionen, Statskontoret, Brå och många andra som är otroligt duktiga utvärderingsinstrument som vi ska vara tacksamma för. De ger oss redskap att fatta klokare beslut på sikt, och de ger också myndigheterna vägledning att spetsa sin myndighetskompetens. Jag tror att denna rapport har varit en ögonöppnare både för Polismyndigheten och för oss politiker.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Polis-myndighetens han-tering av mängdbrott
(Applåder)
Anf. 27 Katja Nyberg (SD)
Fru talman! En viktig del av demokratins grund består av människors förtroende för rättsstaten och att staten uppfyller sitt ansvar för säkerhet och brottsbekämpning. För att värna demokratiska värden som trygghet, säkerhet och yttrandefrihet måste allt från mängdbrottslighet till grov brottslighet bekämpas.
Fler poliser är en absolut nödvändighet för att vi ska kunna hantera de utmaningar som vi står inför i dag. Men tillväxten får inte ske till varje pris. Den måste ske med den polisiära kompetensen i behåll, och den måste ske med utrymme för kompetensutveckling.
Utredningar från Riksrevisionen visar att kombinationen tillväxt och kompetens är nödvändig för att polisen ska kunna uppvisa bättre resultat såväl när det gäller mängdbrott som när det gäller dödsskjutningar i gängmiljö. Det relevanta är med andra ord inte enbart fler poliser utan fler duktiga, effektiva och kompetenta poliser.
Fru talman! Polisens hantering av mängdbrott är väldigt ineffektiv. Riksrevisionen har granskat hur polisen hanterar mängdbrott, som utgör cirka 80 procent av alla anmälda brott. Trots stora anslagsökningar, fler anställda och en genomgripande omorganisation har resultaten av mängdbrottshanteringen blivit sämre sett till uppklaring.
När extremt allvarliga brott, katastrofer eller ordningsstörningar sker tvingas polisen prioritera. Det går ut över lägre prioriterad verksamhet som vardagsbrott, ordningshållning och brottsförebyggande arbete. Men det går inte att enbart skylla på den ökade grova kriminaliteten. Om Polismyndigheten ska kunna nyttja sina resurser på bästa sätt måste det skapas ett större utrymme för verksamhetsutveckling, strategiskt beslutsfattande och medbestämmande. Ledning, styrning och organisationskultur behöver justeras för att Polismyndigheten på ett effektivt sätt ska kunna utföra sitt uppdrag.
Fru talman! Det finns en tydlig gemensam nämnare för många barn, ungdomar och unga vuxna som blir medlemmar i de kriminella gängen. Mord, mordförsök och andra grova brott genomförs av brottslingar som en gång började sin kriminella bana med enklare brott, till exempel att stjäla varor i butik. Problemet är att det inte ledde till någon konsekvens. De lärde sig då att det är riskfritt att begå brott.
Sverige har i dag störst antal stölder per invånare i EU. Varje år stjäls det för cirka 8 ½ miljard svenska kronor i butiker runt om i Sverige. Tillsammans med kostnaderna för brottspreventivt arbete i handeln uppgår kostnaderna för trygghet och säkerhet till drygt 25 miljarder kronor.
För att stävja denna brottslighet krävs samarbete mellan handlare, kommun och polis. Det krävs även att polisen utreder mängdbrott. Som det är nu läggs flertalet utredningar ned - många gånger genom så kallad direktavskrivning - även när det finns bevismaterial att tillgå.
Vad beror dessa brister på? Enligt Riksrevisionen beror detta bland annat på att polisen inte har lyckats bemanna lokalpolisområdena i tillräcklig utsträckning och inte har genomfört nödvändig kompetensutveckling. Gränsen för civilanställda är också för snävt satt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Polis-myndighetens han-tering av mängdbrott
Det finns dessutom brister i de initiala utredningsåtgärderna - PKC eller 114 14 - som behöver åtgärdas. Detta beror bland annat på en alltför hög arbetsbelastning, bristande kompetens och att PKC inte råder över den personal som utför brottsplatsundersökningar. Även de e-anmälningar som anmälaren gör själv kan leda till att allvarliga brott rubriceras felaktigt och läggs på hög. Det är en tidsödande uppgift för PKC att behöva komplettera dessa anmälningar, och en del ärenden som borde hanteras akut hamnar långt ned i en hög av anmälningar.
Konsekvensen blir att den operativa nivån får en omfattande arbetsbelastning som resulterar i bristande utredningsåtgärder. Det riskerar i sin tur att leda till att brott som har förutsättningar att utredas i stället blir liggande under så lång tid att de inte längre går att utreda, eftersom bevisningen har försvagats. En annan konsekvens kan vara att handläggningen avslutas utan att någon utredning inleds över huvud taget trots att ärendet skulle ha kunnat utredas vidare.
Polisen medger själv att det finns brister i de beslut som fattas om att inte inleda förundersökning, så kallad direktavskrivning, men trots Riksrevisionens kritik och Polismyndighetens medvetenhet om oförmågan att hantera mängdbrott på ett tillfredsställande sätt har läget inte förbättrats. Det var 13 år sedan Riksrevisionen gjorde en liknande granskning, och i princip kvarstår samma problem. Det är anmärkningsvärt att Polismyndigheten inte klarar av att hantera mängdbrott mer effektivt.
Fru talman! Den som har blivit utsatt för inbrottsstöld i sin bostad vet att det är en enorm kränkning av den personliga sfären. Att en utredning lagts ned med motiveringen att brott ej kan styrkas förstärker känslan av otrygghet. Det förstärker känslan av misstro och undergräver på sikt förtroendet för hela rättssystemet.
Tilliten till rättsstaten och rättsväsendet skiljer sig åt mellan olika delar av landet och mellan olika grupper. I vissa områden finns det egna rättskipande grupperingar. Övergripande finns det en bild av att polisen abdikerat från vardagsbrotten när resurserna inte räcker till och när man inte heller uppvisar tillräckliga resultat när det gäller de allra grövsta brotten. Det är provocerande, fru talman, och det är ett direkt hån mot de utsatta att de möts av en verklighet där staten i realiteten har kapitulerat.
Läget är allvarligt. Om Polismyndigheten inte kommer till rätta med de tillkortakommanden som granskningen har synliggjort kommer det på sikt att leda till att brottsutsatta privatpersoner, näringsidkare och organisationer inte får sin trygghet och säkerhet tillgodosedd. En direkt konsekvens av detta är att allmänhetens förtroende för rättsväsendet riskerar att minska.
I och med att vi kommer att få en ny högsta polisledning har vi dock en reell chans att vända på utvecklingen. Det känns hoppfullt.
Anf. 28 Fredrik Kärrholm (M)
Fru talman! Riksrevisionens rapport väcker allvarliga frågor om polisens förmåga att hantera den typ av brott som utgör mer än 80 procent av alla anmälda brott i vårt samhälle, nämligen mängdbrott. Mängdbrott, såsom stöld, skadegörelse, bedrägeri och misshandel, är brott som allvarligt skadar dem som utsätts för dem. Dessutom har mängdbrotten ofta en koppling till organiserad brottslighet, vilket vi bör påminna oss om. Därför är det av yttersta vikt att polisen har förmågan att effektivt bekämpa och utreda mängdbrott.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Polis-myndighetens han-tering av mängdbrott
Riksrevisionens rapport ger oss en tydlig indikation på att resultaten av polisens hantering av mängdbrott har försämrats när det gäller uppklaring trots betydande anslagsökningar, en ökning av antalet anställda och en genomgripande omorganisation. Det är mycket oroande.
Riksrevisionen konstaterar att polisen inte har hanterat mängdbrott på ett tillräckligt effektivt sätt. Det finns flera faktorer som bidrar till denna bristande förmåga. En av dessa är Polismyndighetens fördelning av resurser. Man har inte lyckats skapa tillräcklig bemanning i lokalpolisområdena. De senaste åren har Polismyndigheten vuxit mer i toppen än i botten.
Tidigare i år presenterade Brottsförebyggande rådet sin delredovisning av utvärderingen av satsningen på 10 000 fler polisanställda. Av denna framgår att den lokala nivån överlag inte har tillförts resurser i den utsträckning som behövts. Verksamheter på central nivå har ökat mer än lokalpolisområdena.
Fru talman! Alldeles för många polisanställda planerar, administrerar, analyserar, skriver grandiosa strategier eller arbetar med diffus metodutveckling i långdragna projekt. Alldeles för få patrullerar gatorna och utreder brott. Alltför många sitter i möten och diskuterar hur saker ska göras. Alltför få gör faktiskt något.
Sveriges medborgare behöver färre byråkrater och fler riktiga poliser. Det finns många kompetenta poliser och civilanställda som vill göra ett bra jobb, på alla nivåer i organisationen, men de har svikits av Socialdemokraternas vanstyre. Det var under Morgan Johanssons vakt som denna utveckling skedde. Under Socialdemokraternas tid förvärrades brottsligheten. Under Socialdemokraternas tid vid makten fick polisen sämre förutsättningar. Under Socialdemokraternas tid vid makten blev anstalterna överfulla.
Det är nu nödvändigt att snabbt bygga fler anstalter. Ja, det är svårt. Ja, det är dyrt. Men alternativet är värre. Alternativet är att farliga och brottsaktiva personer inte låses in.
När Socialdemokraterna nu motsätter sig utbyggnaden av kriminalvården gör de sig till gängens bästa vänner. Att motsätta sig utbyggnad av kriminalvården innebär att man motsätter sig straffskärpningar. Straffskärpningar är nödvändiga för att bekämpa den organiserade brottsligheten. Medan Socialdemokraterna gör sig till gängens bästa vänner gör Moderaterna och regeringen vad som krävs för att vända utvecklingen och göra Sverige tryggare och säkrare.
Regeringen tar nu lyckligtvis tag i detta, och man tar också tag i Polismyndigheten. Ekonomistyrningsverket har fått i uppdrag att genomföra en fördjupad analys av Polismyndighetens resursstyrning, vilket är mycket viktigt. Den nya rikspolischefen har fått en tydlig inriktning för sitt uppdrag: att öka bemanningen lokalt och i kärnverksamheten. Detta följs nu noggrant upp.
Enligt Riksrevisionens rapport är en annan utmaning bristen på nödvändig kompetensutveckling inom Polismyndigheten. Dessutom har beslutet att begränsa anställningen av civilanställda påverkat förmågan att effektivt ta emot anmälningar, genomföra forensiska undersökningar och administrativt stödja personalen. Resultatet av dessa brister är en omfattande arbetsbelastning på den operativa nivån, vilket förvärrar situationen ytterligare.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Polis-myndighetens han-tering av mängdbrott
Riksrevisionen bedömer att läget är allvarligt, och jag delar den bedömningen. På Polismyndigheten måste man nu göra det rätta för att åtgärda de tillkortakommanden som granskningen synliggör. Riksrevisionen bedömer att om man inte gör det som krävs för att komma till rätta med problemen kan det på sikt leda till fler brottsutsatta personer, näringsidkare och organisationer och till att fler inte får sin trygghet och säkerhet tillgodosedd. Riksrevisionen bedömer också att allmänhetens förtroende för rättsväsendet riskerar att minska.
Detta är mycket allvarligt - och det är mycket allvarligt att Socialdemokraterna har låtit det bli så här illa.
Anf. 29 Ulrika Liljeberg (C)
Fru talman! Här i kammaren, i debatterna och i medierna pratas det i stort sett varje dag om skjutningar, våld och mord. De allvarliga brotten är alldeles för många, för grymma och för förödande. Men majoriteten av de brott som begås i Sverige är mängdbrott. Det är olaga hot, skadegörelser, stölder, misshandel, bedrägerier och ofredanden. De rör och berör många och drabbar enskilda, föreningar och småföretagare. Det är många brottsoffer.
Riksrevisionens rapport visar att mängdbrotten inte hanteras effektivt inom polisen, och revisionen bedömer läget som allvarligt. Att lösa mängdbrotten är en viktig del av upprätthållandet av samhällskontraktet: att man själv följer alla lagar och att man kan förvänta sig samhällets agerande och reaktion när man blir utsatt för brott, oavsett brottets straffvärde. Ett brott är ett brott. Att vi löser dessa brott är avgörande för förtroendet för och tilliten till polisen och rättsstaten.
Rapporten visar dessutom att det finns tydliga kopplingar mellan den grova organiserade brottsligheten och mängdbrotten - som om inte övriga skäl att ta tag i detta vore nog.
Fru talman! I stort sett alla förundersökningar avseende mängdbrott leds av en polis. Det gör att både skälen till problemet och lösningen på det huvudsakligen ligger inom polisen. Det kan vara en fråga om hur man använder lagstiftningen och hur man använder de ökade resurser man fått avseende pengar, teknik och medarbetare. Men det är även en fråga om ledarskap.
Centerpartiet inser att inte precis alla anmälda brott kan utredas. Det kommer alltid att finnas skäl att förundersökningsbegränsa när det är många fall av nästan samma sak, när det inte finns något brottsoffer och när det inte påverkar straffvärdet.
Låt mig dock understryka att företeelsen med direktavskrivningar tär på förtroendet och devalverar de lagar vi har stiftat här. När polisen lägger ned anmälningar direkt och säger att det saknas skäl att gå vidare när det uppenbarligen i många fall finns bevisning och goda chanser till lagföring är det ett misslyckande. Här behöver krafttag tas.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Polis-myndighetens han-tering av mängdbrott
Det som ofta framförs både här och på andra ställen av nuvarande regering och regeringsunderlag är att man har ärvt en situation och ett ledarskap från förra regeringen. Partier i regeringsunderlaget har till och med uttryckt att de inte har förtroende för rikspolischefen även om justitieministern har förtroende för densamme.
Det som har hänt sedan rapporten hanterades i utskottet är att regeringen har utsett en ny rikspolischef som åtnjuter hela regeringsunderlagets förtroende och tillträder inom kort. Vi har läst i medierna att alla partier - Liberalerna, Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna - har tagit del i processen och beslutet, så nu ser vi och alla brottsoffer fram emot ett regeringsunderlag som samlat tar sitt ansvar för polisens arbete och leverans när det gäller såväl grova brott som mängdbrott och som inte sätter sig på läktaren och skyller ifrån sig.
Jag ska avslutningsvis säga att jag ibland får höra att oppositionens roll är att önska att regeringen misslyckas. Men jag ska ärligt säga att jag för alla brottsoffers skull och för rättsstatens skull hoppas att nuvarande regering lyckas, för vi behöver en förbättring snabbt, här och nu, och kan inte vänta till nästa mandatperiod.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag och hänvisar även till det särskilda yttrandet.
Anf. 30 Torsten Elofsson (KD)
Fru talman! Vi debatterar nu Riksrevisionens rapport om Polismyndighetens hantering av mängdbrott. Det finns mycket att säga om detta, och ett par saker bör man bära med sig i debatten.
Riksrevisionen konstaterar att det finns ett antal anmärkningsvärda och allvarliga brister. Det handlar bland annat om att polisen inte lyckats bemanna lokalpolisområdena i tillräcklig utsträckning. Man har heller inte genomfört nödvändig kompetensutveckling, och man har satt för snäva gränser för antalet civilanställda.
Det finns även stora brister kopplade till polisens kontaktcenter, PKC. Det handlar om långa svarstider och bristande kompetens. Vi är säkert många som erfarit att man inte kommer fram till PKC när man har ringt och vill anmäla brott. Jag har mött många genom åren som är frustrerade, uppgivna och irriterade över denna brist. Det är även problem med anmälningar i och med att enskilda målsägare ålagts att själva anmäla brott via nätet. Man kan konstatera att dessa anmälningar i grunden orsakar ett omfattande merarbete inom polisen eftersom anmälningarna är så bristfälliga.
Riksrevisionen riktar även kritik mot den tidigare regeringen. I rapporten kan vi läsa att den tidigare regeringen genom anslagshöjningar visserligen gjort det möjligt för polisen att hantera mängdbrotten på ett effektivt sätt och att man också gett Polismyndigheten relevanta uppdrag och krävt återrapportering. Dock pekar Riksrevisionen i sin rapport på att den tidigare regeringen varit ganska passiv genom att inte föreslå lagändringar, vilket kan påverka förutsättningarna för Polismyndigheten.
Förhoppningsvis gör nuvarande regering vad som krävs och ger Polismyndigheten det stöd som behövs genom lagändringar och straffskärpningar. En del är redan på plats, men mycket mer är att vänta. Petter Löberg kan alltså vara lugn med att han inte kommer att vara arbetslös länge till, för framöver kommer det att landa en hel del i utskottet.
Låt mig också nämna att vi stärker det brottsförebyggande arbetet och sätter familjen i centrum. Vi satsar historiskt sett mycket på hela rättsväsendet, och vi bygger ut polis och rättsväsen i rekordfart. Vi vill givetvis även stärka utredningsverksamheten och den lokala närvaron.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Polis-myndighetens han-tering av mängdbrott
Som nämnts här utgör mängdbrotten en väldigt stor andel av de anmälda brotten, närmare 80 procent. Antalet anmälda brott låg 2022 på runt 1,2 miljoner. Det handlar om stöld, skadegörelse, bedrägeri, misshandel med mera - brott som drabbar enskilda personer och kommer dem väldigt nära. De kommer också nära bostadsområdena och påverkar vår upplevelse av trygghet väldigt mycket. De tillfogar givetvis de brottsdrabbade stor skada och innebär en stor kränkning.
Detta är också brott som ofta har en nära koppling till den grova organiserade brottsligheten. Många av de vardagsbrott som vi upplever - eller mängdbrott, beroende på vad man vill kalla dem - är ju instegsbrott, framför allt för unga som kommer in i brottsligheten och växer in i den. Om ingenting görs, om vi inte klarar upp detta, är många av dem snart inne i betydligt tyngre kriminalitet.
Vi kristdemokrater har under lång tid drivit på för att mängdbrottsligheten tydligt ska prioriteras upp. Det är som tidigare nämnts oacceptabelt att ärenden läggs på hög. Den mängd direktavskrivningar som görs kan inte tolereras. Det blir en felaktig signal till allmänheten men framför allt till den som är drabbad av brott och upplever att man inte får möjlighet till upprättelse.
Man kan dock konstatera att det finns metoder för att öka uppklaringen. Svenskt Näringsliv och Livsmedelshandlarna har tittat på tysk polis, som klarar upp ungefär 80 procent av butiksstölderna. Jag vet inte om vi ens kommer upp i en tvåsiffrig procentsats i Sverige. Man kan fundera på om det är ett strukturellt fel eller vad det annars beror på.
Oavsett vilket kan man konstatera att när vi träffar handlare säger de att de har slutat anmäla butiksstölder. Den siffra som vi senast fick oss till livs var att tre av tio anmälde brott. Sju av tio underlåter alltså att anmäla brott. Varför gör man då ingen anmälan? Jo, helt enkelt därför att man upplever att det inte är lönt. Man får inget gehör från polisen, utan ärendena skrivs av utan någon form av utredning över huvud taget, så kallad direktavskrivning. Man tror att polisen rycker på axlarna och bara pliktskyldigt tar emot anmälan, som sedan skrivs av utan åtgärd.
Som kristdemokrat talar jag gärna om de värderingar som byggt vårt samhälle starkt. Vi har i Sverige en lång tradition av hög tillit till vårt rättssystem. En polis som har tid att hantera vardagsbrottslighet är fundamental för att bevara denna tilltro till rättsstaten och ytterst till varandra som medmänniskor. Det gör nämligen något med oss, oavsett allvarlighetsgraden i det inträffade, att veta att rättskipningen inte fungerar som den ska. Maktlösheten blir påtaglig, samtidigt som signalen till brottslingen är att du kan komma undan med brott. Det är en mycket oroväckande utveckling som vi måste komma till rätta med.
Fru talman! Förtroendet för polisen är fortsatt högt i mätningar, framför allt när det gäller bemötande. Men när brottsdrabbade tillfrågas om hur de upplever polisens effektivitet tycker bara 20 procent, eller en av fem, att polisen är effektiv när det gäller att hantera brottsanmälningar.
Fru talman! En orsak till att få mängdbrott klaras upp och att det sker direktavskrivningar är att resurserna binds upp av det dödliga skjutvapenvåldet. Det är givetvis viktigt och prioriterat. Den tunga kriminaliteten har självklart hög prioritet. Men som jag sa har mängdbrotten inte sällan starka samband med den grova organiserade brottsligheten. Det gäller inte minst vid bedrägeribrott, narkotikabrott och vissa brott begångna av unga lagöverträdare. De som börjar med ett vardagsbrott slutar ofta med något betydligt grövre.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Polis-myndighetens han-tering av mängdbrott
För att bekämpa den grova brottsligheten måste vi därför också utreda mängdbrotten när prognosen för lagföring är god och se till att gärningspersonerna lagförs. Därför är det mycket angeläget att bekämpa den typen av brott.
Avslutningsvis, fru talman, måste vi ständigt jobba med den lokala polisnärvaron, där det måste finnas en kontinuitet. Det räcker inte med en kommunal polisnärvaro någon timme i veckan. Den bärande tanken med omorganisationen 2015 var en polis närmare medborgarna, en synlig polis med god lokal- och personkännedom och ett nära samarbete med kommun, näringsliv, föreningar och boende. Sverige ska vara ett tryggt land att bo i, oavsett var man bor.
Fru talman! Detta och mycket mer behövs. Kristdemokraternas intensiva arbete med att bekämpa brotten fortsätter - steg för steg, budget för budget och reform för reform. Du som är brottsoffer ska kunna lita på Sverige igen.
Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Anf. 31 Martin Melin (L)
Fru talman! Ämnet för dagen är mängdbrott och Riksrevisionens rapport om hur Polismyndigheten hanterar utredningar av mängdbrott. Som tidigare talare har tagit upp finns det en hel del kritik i rapporten.
Det kanske är på sin plats att först förklara vad mängdbrott är för den som inte vet det. Förenklat kan man säga att mängdbrott är vardagsbrott, det vill säga den typ av brottslighet som är vanligast i Sverige och som de flesta som råkar ut för brott drabbas av.
Jag har jobbat med att utreda mängdbrott. Jag vet hur svårt det kan vara men också hur ineffektivt utredningarna kan skötas och hur lätt ärenden avskrivs.
Kritiken från Riksrevisionen handlar bland annat om att för få brott där det finns en utpekad gärningsperson klaras upp. I många fall är det befogat. Det har skett ett brott, men utredningen leder inte till att någon kan åtalas. I värsta fall bedrivs ingen utredning alls.
Men, fru talman, för att belysa hur svårt det kan vara att utreda mängdbrott med en utpekad gärningsperson tänkte jag ta ett exempel som inte är alltför sällan förekommande. Vi har personen A som slår personen B. Personen B slår tillbaka. Vittnen är personerna C, D och E. Platsen är, låt säga, Medborgarplatsen klockan 3.22 en fredagsnatt. Det är stökigt och mycket folk. Polisen kommer till platsen och konstaterar att alla inblandade är berusade. Därför håller man bara korta förhör, och ingen grips.
Två månader senare har en utredare jobbat ned högen av utredningar och fått tag på det här ärendet. Brottet är misshandel av normalgraden, alternativt ringa misshandel - ett vardagsbrott, ett mängdbrott. Utredaren håller förhör via telefon med personen A, som säger att han knappt minns något. Han minns att det var någon som slog honom, men han minns inte hur personen såg ut, om det var med höger eller vänster hand, var han blev slagen eller om han slog tillbaka. Han minns helt enkelt inte händelsen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Polis-myndighetens han-tering av mängdbrott
Utredaren ringer sedan till personen B, som i princip säger samma sak. Han minns inte heller någonting, men han uppger att han tror att han knuffade någon efter att själv ha blivit knuffad.
Utredaren ringer därefter vittnena C, D och E. Vittnena C och D vill inte medverka. De vill inte vara med på bild alls. De vill inte prata med polisen. Vittnet E uppger att det var något bråk mellan två personer, men mer än så minns han inte. Han var för full.
Utredaren sammanställer detta, ett ärende av enkel beskaffenhet, och skickar det till en förundersökningsledare på polisen, som svarar med att avskriva det hela.
Detta var ett inte helt ovanligt exempel på ett ärende i statistiken med utpekad gärningsperson som inte ledde till åtal. Jag tror att alla förstår varför det inte gjorde det.
Fru talman! Ett annat vanligt mängdbrottsärende är anmälan om inbrott i källarkontor. En boende upptäcker att någon har klippt sönder låset in till källarkontoret och ur detta tillgripit fyra vinterdäck, värda låt säga 10 000 kronor. Brottstiden är någon gång mellan den 4 augusti och den 23 oktober. Det finns inga vittnen eller kvarlämnade spår på platsen.
Detta är ett klassiskt ärende, ett mängdbrott av enkel beskaffenhet, som avskrivs sekunden efter att anmälan har upprättats och godkänts - ett nummer i statistiken. Detta beror naturligtvis på att ett sådant ärende är omöjligt att klara upp och utreda - till den dag då den boende upptäcker att hans däck nu ligger ute till försäljning på Blocket.
Nu kommer det som Riksrevisionen bland annat är kritisk till och som allmänheten är kritisk till. Jag vet att det även finns poliser som är kritiska till hur det går till. Anmälaren, som blivit bestulen på sina däck och upptäcker dem på Blocket, ringer till polisen och berättar om annonsen om hans däck på Blocket. Han vill gärna att polisen följer med honom och hälsar på hos den som vill sälja hans däck. Polisen svarar att det inte finns några resurser. De kan inte följa med, tyvärr.
Detta hade kunnat vara en åtgärd som hade kunnat lösa ett inbrott alternativt ett häleri, kanske till och med flera sådana brott. En tjuv hade kanske kunnat gripas och sättas bakom lås och bom. I stället avskrivs ärendet med att spaningsuppslag saknas. Så får det inte gå till.
Att Riksrevisionen är kritisk till polisens utredningsresultat är inget nytt. Det är inte heller nytt att Polismyndighetens svar på kritiken är att de har gjort förbättringar. Så har det låtit genom åren. Vill man fördjupa sig i detta rekommenderar jag att man läser polisen och forskaren Stefan Holgerssons utmärkta rapporter. De finns på nätet.
Om man inte i större omfattning utreder de brott där det finns en utpekad gärningsperson eller stora möjligheter att identifiera en gärningsperson kommer förtroendet för polisen att dala. I dag är förtroendet för polisen väldigt högt. 70 procent har högt förtroende för polisen. Men bland dem som drabbats av brott och på så sätt kommit i kontakt med polisen är siffran betydligt lägre.
Fru talman! Regeringens direktiv till Polismyndigheten är numera att ambitionerna i det brottsbekämpande arbetet ska skärpas och höjas. Där har regeringen varit väldigt tydlig. Det vill jag skicka med till den nya rikspolischefen, som jag för övrigt vill gratulera till nya tjänsten - jag tror att hon kommer att göra ett mycket bra jobb. Men jag skickar med att jag kommer att bevaka väldigt noga hur Polismyndigheten tar till sig av Riksrevisionens rapport och de förbättringsåtgärder som föreslås.
Anf. 32 Pontus Andersson Garpvall (SD)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Polis-myndighetens han-tering av mängdbrott
Fru talman! Butiksstölderna i Sverige har fördubblats sedan 2010. År 2021 stals det för 8,5 miljarder i Sverige. Nästan hälften av detta beräknas vara stölder av livsmedel, exempelvis kött. Detta märks i landets livsmedelsbutiker. På många håll vågar butiker inte längre ha dyrt nötkött framme, just på grund av stöldrisken. Nyare butiker har infört utpasseringskontroller även vid vanliga kassor. Vissa särskilt brottsutsatta butiker har väktare på plats. Det innebär en kostnad för butiken, och den faller i sin tur över på kunden.
År 2021 infördes lagen om tillträdesförbud. Den innebär att personer som vid upprepade tillfällen utsätter butiken eller dess anställda för brott kan få tillträdesförbud till den specifika butiken under en tidsbegränsad period. Under de första två åren skickades 423 ansökningar in. Av dessa beviljades 198, ungefär 47 procent. Samtidigt fortsätter kostnaderna för butiksstölder att skjuta i höjden.
Den samlade bedömningen från handeln är att tillträdesförbudet inte fungerar. Det är en för krånglig och långdragen process. Eftersom butikernas polisanmälningar om stölder allt som oftast läggs på hög och senare läggs ned blir det än svårare att få ansökningar om tillträdesförbud beviljade.
Riksrevisionens samlade slutsats i granskningen av Polismyndighetens hantering av mängdbrott är att myndigheten inte hanterar mängdbrott effektivt. Om våra brottsbekämpande myndigheter inte lyckas förhindra mängdbrotten, vilka butiksstölderna är en del av, är min bestämda uppfattning att butikerna måste ges ökade möjligheter att själva agera, fru talman.
I grund och botten handlar det om äganderätten. Massor med butiksägare runt om i Sverige lägger ned sin själ i sin butik. Många av butikerna ligger i små samhällen och är en viktig del i att hålla dessa små samhällen levande. Butiksägarna vill inget hellre än att ha kunder, men när personer upprepade gånger missköter sig måste det bli enklare att porta dessa.
Det handlar om äganderätten. Det måste vara upp till butiken att på egen hand avgöra vem som inte hör hemma i deras butik, precis som att vi inte släpper in människor som misskött sig i våra hem. Det vore bisarrt om jag som husägare skulle behöva ansöka om vem som inte ska få komma in i mitt hus eller på min tomt.
Men detta är typiskt för Sverige. Vi har ett problem med butiksstölder. I stället för att med lagstiftning tydligt markera för den som äger en butik att den personen avgör vilka som inte tillåts vara på personens egendom blir det en halvmesyr. Den ser uppenbarligen bra ut på papper, men den fungerar inte i praktiken. Det handlar om butiksägares rätt till sin egendom. När samhället inte kan ge butiksägare den tryggheten måste det kunna vara upp till landets butiksägare att själva agera. Annars vinner de kriminella.
Riksrevisionens samlade slutsats i granskningen av Polismyndighetens hantering av mängdbrott är att myndigheten inte hanterar mängdbrott effektivt. Jag instämmer i kritiken och förväntar mig att man genomför de åtgärder som krävs för att återupprätta förtroendet för Polismyndighetens hantering av dessa typer av brott.
Anf. 33 Rasmus Ling (MP)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Polis-myndighetens han-tering av mängdbrott
Fru talman! Det är intressant att lyssna på debatten om Riksrevisionens rapport om hur Polismyndigheten hanterar så kallade mängdbrott.
Jag vill börja med att yrka bifall till den reservation i betänkandet som vi i Miljöpartiet har lagt fram tillsammans med Vänsterpartiet.
Polismyndigheten har det senaste decenniet vuxit oerhört mycket och snabbt. Det årliga anslaget är på väg upp mot 40 miljarder kronor. Det kan jämföras med omkring 23 miljarder 2014, då jag blev invald i riksdagen. Förutom anslagsökningarna har det inneburit fler anställda. Polisen har också getts fler redskap och verktyg på olika sätt. Men resultaten har inte förbättrats i motsvarande grad och är långt ifrån vad vi hade önskat. Det tror jag att vi i kammaren är helt överens om.
De så kallade mängdbrotten, alltså brott som begås i mängder, är de vanligaste brotten: narkotikabrott, bedrägerier och stölder. Här är Riksrevisionens kritik mot Polismyndigheten hård. Man hanterar inte detta effektivt. Förbättringspotentialen är ganska stor.
Problemet med mängdbrott är stort. Många berörs, bland annat företag, näringsliv och äldre. Det finns många brottsoffer runt om i landet. Därför är det viktigt att det kan fungera bättre och att polisen prioriterar den typen av brottslighet.
Fru talman! Polisen står nu inför en ny situation. En ny rikspolischef tillträder kommande vecka. Det ska även bli en biträdande rikspolischef. Det blir alltså en organisatorisk förändring i ledningen. Vi vill att den nya ledningen ska få så bra möjligheter som möjligt att verka för att bekämpa den grova organiserade brottsligheten men även dessa mängdbrott, de vanligast förekommande.
Det här är ett område som Miljöpartiet kommer att följa. Vi vill att regeringen ska säkerställa att rekommendationerna till Riksrevisionen verkligen genomförs. Vi tror att de är viktiga. Jag konstaterar att de flesta i kammaren inte vill göra så, men det är ju några timmar kvar till omröstningen klockan 16.
Fru talman! Jag yrkar bifall till Miljöpartiets reservation.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 20.)
Beslut, Genomförd
Protokoll med beslut
- Protokoll 2023/24:34 Onsdagen den 22 novemberProtokoll 2023/24:34
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Genomförande av rekommendationer
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2023/24:218 av Rasmus Ling (MP) och
2023/24:2669 av Märta Stenevi m.fl. (MP) yrkande 24.- Reservation 1 (V, MP)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (V, MP) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 90 0 0 17 SD 62 0 0 10 M 56 0 0 12 C 20 0 0 4 V 0 18 0 6 KD 15 0 0 4 MP 0 14 0 4 L 11 0 0 5 - 1 0 0 0 Totalt 255 32 0 62 Skrivelsen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger skrivelse 2022/23:129 till handlingarna.