Anf. 75 Ulf Berg (M)
Fru talman! Riksrevisionen har granskat regeringens redovisning av två av de finansiellt mest betydande uppskovsreglerna i skattesystemet, dels uppskov med beskattning av vinst i samband med försäljning av och köp av en ny permanentbostad, det så kallade bostadsuppskovet, dels avdrag för privatpersoners pensionssparande, det så kallade pensionsspardirektivet. Det finns inga exakta siffror, men uppskattningar gör gällande att det är hisnande uppskovsbelopp som det rör sig om. Den troliga siffran ligger mellan 600 och 700 miljarder kronor. Riksrevisionen har uttalat kritik mot att det i statens budget inte klart kan utläsas hur det påverkar statens budget. Regeringen har tillsatt en utredare som har till uppgift att se över dessa frågor och komma med förslag till förbättringar. Det finns inga skilda uppfattningar om detta behov.
Fru talman! Jag tänker dock uppehålla mig vid just dessa frågor lite närmare om huruvida vi kan fortsätta att öka detta uppskovsberg. I skatteutskottets betänkande kan vi läsa att med dagens skattesatser innebär detta utestående skatter på 170-200 miljarder kronor. Dessa belopp kan jämföras med statens totala utlåning, som vid utgången av 2007 uppgick till drygt 198 miljarder kronor. Till större delen, ca 90 procent, utgjordes dessa av studielån. Skatteuppskoven har även uppvisat en betydligt snabbare tillväxttakt än den statliga utlåningen. Detta gäller särskilt bostadsuppskoven, som ökat med över 600 procent sedan år 2000.
Kan denna utveckling få fortsätta i den internationella ekonomi vi lever i tack vare vårt EU-medlemskap? Jag är mycket tveksam till detta. Om jag börjar med att se på effekterna av det privata pensionssparandet kan det vara mycket svårt att säkra att staten får in de uppskjutna skatteintäkterna. Tidigare var det bara godkänt med nationella bolag som kunde erbjuda dessa tjänster, och då var det naturligtvis enklare att tillse att skatt inbetalades i samband med att pensionen började betalas ut. I dag är det öppet för bolag inom EU-familjen att tillhandahålla pensionsförsäkringar, och i samband med ökad rörlighet är det inte säkert att Sverige är bostadsort vid pensioneringen. Det leder naturligtvis till ökade svårigheter att kontrollera att staten får in de skatteintäkter man rätteligen borde få.
Det finns också skäl att påtala de förändringar vi genomfört med att sätta ett tak på 12 000 kronor per år som är avdragsgilla vid privat pensionssparande. Kraftiga skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare samt förskjutning av brytpunkten för statlig skatt har medfört att det är mycket troligt att det är olönsamt med dagens pensionssparande för de stora grupper som i dag inte betalar statlig skatt. Tidigare var marginalskatterna extremt höga, vilket också gynnade pensionssparandet. Även i dag bidrar skattesystemet till bra lönsamhet, i de fall inkomsterna når nivåer där den så kallade värnskatten slår till.
Det är också svårt, för att inte säga omöjligt, att veta vilka skattesatser som gäller den dag man ska ta ut sin pensionsförsäkring. Det leder till att det blir invecklat att räkna på lönsamheten. Sammantaget, med tanke på svårigheterna för den enskilde samt svårigheten för staten att kontrollera att den uppskjutna skatten erläggs, finns det orsak att se om stimulans för privat pensionssparande kan ske på annat sätt, exempelvis en skattereduktion direkt det år sparandet genomförs. På detta sätt skulle uppskoven på sikt försvinna i samband med att pensionsförsäkringar tas ut och inga nya tillkommer. Jag vill dock påpeka att det finns anledning att titta djupare på denna fråga och belysa den utifrån många sidor innan man skrider till verket. Riksrevisionen sätter dock fingret på en problematik som man bör se över på ett bredare sätt än att bara fundera över hur den ska redovisas i den statliga budgeten.
Den andra regeln som leder till stora uppskovsbelopp, och som sagt ökat med över 600 procent sedan sekelskiftet, är regeln om uppskov med beskattning av vinst i samband med försäljning och köp av ny permanentbostad. Även här leder vårt medlemskap till ökad frihet för den enskilde att skjuta på beskattningen vid förvärv av fastigheter även inom EU.
På samma sätt som privat pensionssparande internationaliseras får även dessa regler samma problem med att det blir betydligt krångligare att säkerställa att skatten kommer att erläggas långt senare än när uppskovsbeloppet uppkommit. Hittills har Skatteverket på ett bra sätt haft acceptabel kontroll på uppskovsbeloppen. I samband med avskaffandet av fastighetsskatten föreslog Skatteverket att uppskoven skulle avskaffas. Det skulle ske med sänkt skatt på den eventuella vinsten vid fastighetsförsäljningen. Samtidigt skulle befintliga uppskov betalas av på förslagsvis 20 år. Det kan vara ett sätt att på sikt minska de ofattbara summor som man i dag bedömer att uppskoven utgör.
Även här är det svårt för enskilda att göra bedömningar och på ett förutsägbart sätt fatta kloka ekonomiska beslut. Vid beslut om uppskov i dag ska det göras bedömningar av uppskovsräntans framtida storlek och av vilken nivå som kapitalvinstskatten är på den dag uppskovsbeloppen tas fram till beskattning.
Jag ser två vinnare om reglerna kan göras enkla. Det är den enskilda medborgaren, som enkelt ser vad fastighetsaffären får för skatteeffekt, men också staten, som med betydligt större träffsäkerhet kan planera för vilka eventuella skatteinkomster som uppkommer vid vinst i samband med försäljning av permanentbostad.
En låg kapitalvinstskatt som slår igenom direkt vid försäljningen vore det definitivt inte fel att titta vidare på.
Fru talman! Det finns säkert anledning att återkomma i dessa frågor, och Riksrevisionens rapport pekar på ett antal åtgärder som man behöver se över, även om jag har tagit mig friheten att peka på ytterligare frågor som det finns skäl att söka svar på. Jag yrkar bifall till förslaget i skatteutskottets betänkande nr 3.