Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället - åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen
Betänkande 1993/94:JoU23
Jordbruksutskottets betänkande
1993/94:JOU23
Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället -- åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen
Innehåll
1993/94 JoU23
Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 1993/94:163 om riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället -- åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen. Vidare behandlas 102 motionsyrkanden väckta dels med anledning av propositionen, dels under den allmänna motionstiden 1994. Av dessa motionsyrkanden har socialutskottet med yttrande överlämnat 14 yrkanden om avveckling av amalgamanvändningen för beredning i jordbruksutskottet. Efter förslag från socialutskottet har jordbruksutskottet till detta utskott för behandling överlämnat ett motionsyrkande om utbildning inom tandvården om bl.a. nya tandvårdsmedel som kan ersätta amalgam.
Utskottet anser i likhet med regeringen att kemikaliekontrollen ingår i arbetet för en långsiktigt hållbar utveckling. Riskbegränsningsarbetet och substitutionsprincipens tillämpning bör vidareutvecklas och särskild vikt bör läggas på samarbete inom EG/EFTA samt på insatser för hjälp till uppbyggnad av kemikaliekontroll i Baltikum och Östeuropa. Ökad vikt bör läggas vid stöd och vägledning till kommuner och små företag. Utskottet ansluter sig därmed till regeringens överväganden när det gäller kemikaliekontrollens fortsatta inriktning.
Arbetet med att finna metoder för urval av ämnen för riskbegränsningsarbetet bör intensifieras. Därvid bör såväl miljö- och hälsoegenskaper som exponering vägas in. Internationellt samarbete bör få ökad betydelse. Klorblekmedel i konsumentprodukter för maskindisk bör avvecklas till år 1995. Användningen av amalgam inom tandvården bör avvecklas senast till år 1997 och övrig kvicksilveranvändning till år 2000.
Insatserna för förhandsgranskning av biocider och bekämpningsmedel bör få ökad omfattning och internationellt samarbete bör få ökad betydelse.
Kemikalieinspektionens väglednings- och informationsarbete till kommuner bör ökas, och inspektionen bör ta initiativ till att också små företag får tillgång till stöd och vägledning.
Åtgärder för att få en slamkvalitet som innebär att slammet kan nyttjas av jordbruket bör vidtas utifrån lokala planer och lokala förutsättningar samt samordnas med de handlingsprogram för hållbar utveckling som arbetas fram i kommunerna. Arbetet med åtgärdsprogram för renare slam måste gå vidare i alla kommuner.
Producentansvar bör tillämpas i en vidare krets än som exemplifieras i kretsloppspropositionen.
Regeringens förslag om medelsanvisning m.m. tillstyrks. Därmed tillstyrker utskottet bl.a. regeringens förslag att Kemikalieinspektionen medges en ökad resursram på kemikalieområdet med 2 miljoner kronor för det ökade internationella arbetet, med 1 250 000 kr för förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel och med 3 miljoner kronor för förhandsgranskning av biocider. Vidare tillstyrker utskottet att till Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen anvisas 9 612 000 kr.
Ett antal motioner tar upp frågor som har behandlats utförligt av utskottet under innevarande valperiod. Enligt tidigare principbeslut av utskottet avstyrks de därför utan närmare sakbehandling.
Med anledning av två motioner (s, c) gör utskottet ett uttalande av innebörden att Sverige internationellt bör verka för att den globala kvicksilveranvändningen och därmed den internationella handeln med kvicksilver upphör. Regeringen bör även överväga om ett svenskt förbud mot export av kvicksilver härvid kan vara ett verksamt medel. Övriga i detta betänkande behandlade motioner avstyrks.
Till betänkandet har fogats 14 reservationer (s, nyd), ett särskilt yttrande (s) och en meningsyttring (v).
Propositionen
Regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet) föreslår i propositionen att riksdagen
1. godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Kemikalieinspektionens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordat under rubriken Sammanfattning i avsnitt 7,
2. till Kemikalieinspektionen för budgetåret 1994/95 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett anslag på 1 000 kr,
3. till Särskilda projekt för budgetåret 1994/95 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 9 612 000 kr.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen redovisas riktlinjer för den fortsatta inriktningen av kemikaliekontrollen. Vidare ges förslag till inriktningen av Kemikalieinspektionens verksamhet under perioden 1994/95--1996/97. Principer, metoder och anslagskonstruktion för Kemikalieinspektionens finansiering ses över.
Kemikaliekontrollen ingår i arbetet mot en långsiktigt hållbar utveckling. De huvudsakliga målen för Kemikalieinspektionens verksamhet under treårsperioden, dvs. produktmålet, hanteringsmålet och kunskapsmålet, kvarstår. Tillämpningen av substitutionsprincipen är viktig i detta arbete.
Det lokala och regionala arbetet, liksom det internationella, får ökad betydelse. Särskild vikt läggs på samarbetet inom EG/EFTA. Riskbegränsningsarbetet vidareutvecklas. Användningen av amalgam inom tandvården avvecklas senast till år 1997. Övrig kvicksilveranvändning avvecklas med inriktning på år 2000. Klorblekmedel i tvätt- och diskmedel avvecklas. Förhandsgranskning av biocider och biologiska bekämpningsmedel får ökad omfattning.
Motioner
Motioner med anledning av propositionen
1993/94:Jo39 av Leif Bergdahl och Lars Andersson (nyd) vari yrkas att riksdagen avslår den del av proposition 1993/94:163 som handlar om amalgam.
1993/94:Jo40 av Jan Jennehag m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om introduktion av nya varor och kemikalier, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att produkter måste följas av återvinnings- och destruktionsbeskrivning, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att produkter måste följas av en miljöklassning, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att principen om den omvända bevisbördan skall skrivas in i lagen om kemiska produkter, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillämpningen av substitutionsprincipen skall stärkas, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsumenters och yrkesutövares förstärkta möjligheter att handla miljömedvetet, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att miljömärkningen måste bli effektivare, 8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur berörd lagstiftning och dess tillämpning skall ändras för att bli mer verkningsfull, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Kemikalieinspektionen skall ges möjligheter att stärka informationsarbetet, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att minska kvicksilverutsläppen, 11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till att fastställa målet för att minska blyutsläppen, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att minska kadmiumutsläppen, 13. att riksdagen hos regeringen begär att Naturvårdsverket får i uppdrag att komma med förslag till kraftig minskning av metalläckaget från gruvavfall, 14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till miljöavgift på arsenik och krom i träskyddsmedel på 250 kr/kg resp. 150 kr/kg, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en handlingsplan för omhändertagandet av arsenik och krom.
1993/94:Jo41 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av internationellt arbete, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ekonomiska styrmedel för att främja säkrare kemikaliehantering och en övergång till mindre miljöfarliga kemikalier, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en total avveckling av stabila naturfrämmande ämnen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användning av miljökvalitetsnormer och vikten av att dessa måste ha en rättslig verkan.
1993/94:Jo42 av Marianne Andersson och Rosa Östh (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att Metallbiologiskt centrum i Uppsala kan fortsätta sin verksamhet.
1993/94:Jo43 av Marianne Andersson och Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att export av kvicksilver, kvicksilverhaltiga varor och produkter från Sverige skall förbjudas, 2. att riksdagen beslutar att import av kvicksilver, kvicksilverhaltiga varor och produkter till Sverige skall förbjudas, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett pantsystem på kvicksilverhaltiga lysrör och andra ljuskällor, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett svenskt internationellt agerande i syfte att få till stånd internationella överenskommelser för att stoppa internationell handel med kvicksilver.
1993/94:Jo44 av Max Montalvo (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen avslår den del av proposition 1993/94:163 som handlar om total övergång till oblyad bensin, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det måste skapas klara undantag för fordon, arbetsredskap o.d. med äldre motorer beträffande oblyad bensin.
1993/94:Jo45 av Håkan Strömberg m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att förbjuda export av rent kvicksilver och av sådana kvicksilverhaltiga produkter som innehåller kvicksilver och som därför är förbjudna att säljas i Sverige, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hantering av kvicksilver.
1993/94:Jo46 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en konvention för att begränsa utsläppen av spårämnen och långlivade organiska kemikalier, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regler för den kommunala tillsynen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsatsmedel i plaster, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bildandet av en konsultfirma på kemikalieområdet, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om optiska vitmedel i tvättmedel, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om amalgam i tandvården, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om blyanvändning vid jakt och fiske, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöfarliga batterier, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tryckimpregnerat virke, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bekämpningsmedel i jordbruket, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning och utveckling när det gäller avloppshantering.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1994
1993/94:Jo311 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Kretsloppsdelegationen och miljöanalys vad gäller återvinning av papper och förpackningar.
1993/94:Jo604 av Bengt Silfverstrand och Johnny Ahlqvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om returpappershantering.
1993/94:Jo605 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en sådan lagändring att förbud mot användning av blyhagel vid jakt och skytte införs fr.o.m. 1996.
1993/94:Jo613 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av skyndsamma insatser för utveckling av alternativa användningsområden för glasavfall.
1993/94:Jo617 av Bo Nilsson (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Boliden--Bergsöes anläggning för återvinning av förbrukade blybatterier är ett viktigt led i en kretsloppsanpassad samhällsutveckling, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anläggningen måste få ekonomiska möjligheter att fortsätta sin verksamhet, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att insamlingsavgifter/miljöavgifter höjs till 48 kr i enlighet med Naturvårdsverkets förslag, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att underskottet i batterifonden täcks upp inom givna ramar.
1993/94:Jo620 av Lars Sundin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ändring i förordningen om producentansvar, så att alla förpackningar behandlas lika.
1993/94:Jo627 av Jan Jennehag m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att den skyndsamt återkommer med förslag om hur kommunerna skall fås att genomföra riksdagens beslut om att förbränning och deponering av osorterat avfall skall upphöra, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att minska avfallsmängderna, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att få till stånd ett miljöanpassat vatten- och avloppssystem.
1993/94:Jo628 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av åtgärder för att stimulera till bättre rening av kommunernas avloppsvatten, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna för kommuner att recirkulera fällningskemikalier och nyttja spillvatten som resurs i energiodling, 3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift att inventera kommunernas sätt att ta hand om sitt avloppsslam.
1993/94:Jo631 av Magnus Persson (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att initiativ tas för att miljöhotande industrilämningar saneras.
1993/94:Jo639 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hanteringen av elektroniskt skrot, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av auktorisation för de återvinningsföretag som omhändertar elektroniskt skrot, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om producentansvar och kretsloppstankens förverkligande och utveckling.
1993/94:Jo640 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av reglerna för företag verksamma inom kemisektorn.
1993/94:Jo644 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av avfallslagstiftningen.
1993/94:Jo645 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att Naturvårdsverket får i uppdrag att uppmärksamma miljörisker som är förknippade med pappersåtervinning.
1993/94:Jo649 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till handlingsprogram för olika samhällssektorers anpassning till kretsloppssamhället, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett med 5 000 000 kr utvidgat resursutrymme för Kemikalieinspektionen (A 10).
1993/94:Jo654 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett åtgärdsprogram för att byta till en ekologisk produktionsbas.
1993/94:Jo657 av Bertil Måbrink (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om storskalig försöksverksamhet för återvinning av elektronikskrot i Ljusne, Gävleborgs län, samt i Bräkne-Hoby, Blekinge län, 2. att riksdagen begär att regeringen uppdrar åt Kretsloppsdelegationen att utarbeta ett nationellt program för återvinning av elektronikskrot.
1993/94:Jo659 av Magnus Persson (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöfarligt avfall, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljövänliga regionalpolitiska satsningar, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att särskilda medel ställs till förfogande för att öka intresset för miljövänliga satsningar på miljökontroll, 5. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av denna regionala satsning i syfte att tillvarata erfarenheterna för en samlad nationell satsning på miljön.
1993/94:Jo660 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återanvändning av bygg- och rivningsavfall.
1993/94:Jo668 av Siw Persson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla typer av batterier bör insamlas och återanvändas, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att en anläggning för upparbetning av alla typer av batterier etableras i Sverige.
1993/94:Jo674 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återvinning av datorer och elektronik.
1993/94:Jo680 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att Boverket får i uppdrag att tillsammans med berörda bygg- och bostadsaktörer presentera en handlingsplan för hur bygg- och bostadssektorn skall kunna ingå i kretsloppssamhället, 2. att riksdagen beslutar att återvinningen av byggavfall skall vara minst 30 % år 1996 och minst 60 % år 2000, 3. att riksdagen hos regeringen begär att Boverket får i uppdrag att återkomma med förslag -- bl.a. med beaktande av tänkbar användning av miljöavgifter -- om hur återanvändningen av byggnadsdetaljer skall öka.
1993/94:Jo681 av Sinikka Bohlin m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att Kretsloppsdelegationen får i uppdrag att utarbeta ett nationellt program för återvinning av elektronikskrot, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om storskalig försöksverksamhet för återvinning av elektronikskrot i Gävleborg och Blekinge.
1993/94:Jo687 av Arne Jansson och Laila Strid-Jansson (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vid givna förutsättningar skall energiåtervinning av pappersprodukter jämställas med återanvändning och materialåtervinning av pappersprodukter, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skogsindustrin själv skall få välja förhållandet av inblandningen av jungfrulig råvara och/eller returpappersprodukter.
1993/94:Jo692 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöcentraler.
1993/94:Jo694 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas 11. att riksdagen till Kemikalieinspektionen för budgetåret 1994/95 anvisar 2 000 000 kr utöver regeringens förslag, 28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avfall och producentansvar, 30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om differentierad avfallstaxa, 31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöfarligt avfall, 34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vatten- och avloppsproblemen.
Motioner överlämnade från annat utskott
1993/94:So441 av Alwa Wennerlund och Pontus Wiklund (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en avvecklingsplan för amalgamanvändning inom såväl privattandvården som folktandvården.
1993/94:So460 av Carl Olov Persson och Liisa Rulander (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett förslag till sådan ändring i tandvårdslagen att användandet av amalgam som tandlagningsmaterial kan avvecklas med omedelbar verkan.
1993/94:So463 av Gullan Lindblad och Birger Hagård (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en avvecklingsplan av amalgamanvändningen i all tandvård fram till 1997.
1993/94:So469 av Siw Persson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om totalförbud mot användning av amalgam, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pant på amalgamfyllningar, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en särskild fond för omhändertagande och destruktion av kvicksilver.
1993/94:So478 av Berith Eriksson m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en avvecklingsplan för amalgamanvändning framläggs med det snaraste.
1993/94:So486 av Bo Nilsson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att amalgamet avvecklas snarast, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att övervakningen av kvicksilverutsläpp från tandläkarmottagningar och krematorier måste fortsätta,
1993/94:So493 av Birgitta Dahl m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsens plan för avveckling av amalgam snarast verkställs, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvicksilver och miljön, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvicksilver och hälsan.
1993/94:So500 av Bert Karlsson (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avvecklingen av amalgam som tandlagningsmaterial bör starta omedelbart.
1993/94:So502 av Marianne Andersson och Gunhild Bolander (c) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att amalgamet avvecklas snarast, dock senast 1997.
Utskottet
Yttrande
Socialutskottet har med yttrande över propositionens avsnitt 5.2.2. Kvicksilver i produkter och amalgam jämte under detta avsnitt behandlade motioner överlämnat 14 motionsyrkanden om avveckling av amalgam inom tandvården till jordbruksutskottet för beredning (se bilaga).
Uppvaktning
Utskottet har uppvaktats av representanter för Metallbiologiskt centrum i Uppsala.
Grunder och riktlinjer för kemikaliekontrollen
Mål och principer
Kemikaliekontrollens syfte är att minska riskerna för skador på människor och miljö av kemiska ämnen, produkter och varor.
Ett ökat industriellt utnyttjande av kemiska ämnen och föreningar har bidragit till den utveckling som kunnat konstateras under senare år där miljöproblemen, från att ha varit i hög grad lokala, övergått till att bli av mer global karaktär. Spridningen av miljöfarliga ämnen har blivit alltmer diffus, vilket gör det svårt och kostsamt att kontrollera källan och reparera skador. Ökad hänsyn till detta måste tas redan på idé- och produktutvecklingsstadiet, vilket bl.a. innebär att varor och produkter måste utformas så att de utan skador på miljön kan ingå i naturens kretslopp. Vidare måste uttjänta varor och produkter tas om hand på ett så säkert och från miljösynpunkt acceptabelt sätt som möjligt. De riktlinjer som statsmakterna lagt fast (prop. 1992/93:180, JoU14, rskr. 344) för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling gäller således även på kemikalieområdet.
Uppbyggnaden av kemikaliekontrollen har skett mot tre övergripande mål:
Kunskapsmålet, som innebär att kemiska ämnen och produkter skall vara väl utredda med avseende på sina effekter på hälsa och miljö.
Produktmålet, som innebär att så ofarliga produkter som möjligt skall väljas. Skadliga ämnen skall så långt möjligt ersättas med mindre skadliga och helst helt ofarliga sådana.
Hanteringsmålet, som innebär att hälso- och miljörisker skall undanröjas genom säker hantering av kemiska ämnen och produkter.
Konsumenter och andra användare kan genom att efterfråga hälso- och miljöanpassade produkter och varor påverka produktutveckling och utbud. Standardisering, klassificiering och märkning fyller här viktiga funktioner, liksom information om lämplig hantering.
Kemikaliekontroll och hantering av kemiska produkter regleras i lagen (1985:426) om kemiska produkter (LKP) och förordningar meddelade med stöd av lagen. En utgångspunkt är därvid att tillverkare och importörer har huvudansvar för de kemiska ämnen, produkter eller varor som de levererar. De är skyldiga bl.a. att utreda kemikaliernas egenskaper samt att informera om skaderisker och om förebyggande åtgärder av betydelse från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Det åligger tillverkare och importörer att visa att deras varor och produkter inte är hälso- och miljöfarliga och att riskerna vid användning kan minimeras genom korrekt hantering. Myndigheternas uppgift är bl.a. att se till att företagen gör vad som behövs för att minska och undanröja miljö- och hälsorisker.
En vedertagen princip för miljöarbetet -- även internationellt -- är den s.k. försiktighetsprincipen, som får en allt större betydelse i arbetet för att uppnå en långsiktigt hållbar utveckling. Enligt försiktighetsprincipen skall vid varje ingrepp i miljön miljöeffekterna beaktas. Om ingreppet medför skada på miljön, eller om det råder osäkerhet om huruvida ingreppet medför skada eller inte, skall åtgärder vidtas för att förebygga skada. Bristande bevis om orsakssamband får inte åberopas för att underlåta att vidta försiktighetsmått. För kemikaliekontrollen innebär detta bl.a. att den som hanterar eller importerar en kemisk produkt skall vidta de åtgärder och försiktighetsmått som behövs för att hindra skada på människa eller miljö.
En annan princip av stor betydelse för kemikaliekontrollen är den s.k. substitutionsprincipen, som kan sägas vara en vidareutveckling av försiktighetsprincipen. Substitutionsprincipen innebär att sådana kemiska produkter skall undvikas som kan ersättas med mindre farliga produkter.
Skyldigheten att vidta försiktighetsmått och substitutionsprincipen finns reglerade i 5 § LKP.
Substitutionsprincipen ger tillverkarna ett stort ansvar. De skall vid utformning och tillverkning av sina produkter välja sådana ingående ämnen som medför minst negativ påverkan på hälsa och miljö. Importörerna skall i sin tur välja att ta in och leverera produkter som uppfyller dessa krav. Men också på konsumenter och yrkesmässiga användare vilar ett ansvar: de bör undvika att köpa och använda produkter som kan ersättas med andra, mindre skadliga. Även för miljömyndigheterna får principen direkt inverkan på arbetet. Myndigheterna kan exempelvis i sitt tillsynsarbete enligt 16 § LKP i det enskilda fallet kräva av företag att kemiska produkter byts ut mot andra mindre farliga.
Kemikalieinspektionen presenterade i början av februari 1994 en intern rapport om nuvarande tillsyn enligt LKP över i första hand hur miljöfarliga kemikalier släpps ut på marknaden samt en fördjupad diskussion av myndigheternas kemikalietillsyn under 1990-talet; Kemikaliekontroll -- tillsyn i leverantörsledet. Vid framtagning av rapporten har en grupp med representanter från länsstyrelser och kommuner biträtt. I rapporten förs bl.a. en utförlig diskussion om substitutionsprincipen och dess tillämpning. I rapporten framhålls att substitutionsprincipen främst är en fråga om produktval. Det är i hög grad en dynamisk process där främst användaren har möjlighet att genom substitution påverka utvecklingen.
I rapporten framhålls vidare att myndigheternas agerande, särskilt vid preciserade krav på substitution, bör baseras på en riskanalys. I annat fall uppstår risk för felaktiga kemikaliebyten eller att resurser läggs på utbyten som inte är motiverade från risksynpunkt.
Miljöskyddskommittén presenterade våren 1993 sitt förslag Miljöbalk (SOU 1993:27). I betänkandet redovisas bl.a. som en följd av en samlad miljölagstiftning vissa förslag till lagtekniska förändringar i LKP. Exempelvis föreslås att substitutionsprincipen övergår till att bli en allmän aktsamhetsregel tillämplig på hela miljöområdet. Utredningens betänkande har varit på remiss till ett stort antal instanser och bereds för närvarande inom regeringskansliet med sikte på en proposition till riksdagen under innevarande år.
Regeringen erinrar i sammanhanget om att substitutionsprincipen numera är internationellt vedertagen. I EG:s femte miljöhandlingsprogram finns en rekommendation om substitution av farliga processer och ämnen mot mindre farliga processer och ämnen. Synsättet finns uttryckt också i den handlingsplan för det 21:a århundradet (Agenda 21) som togs fram vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro sommaren 1992.
Kemikalieinspektionens verksamhet
Kemikalieinspektionen är central förvaltningsmyndighet för ärenden om hälso- och miljörisker med kemiska produkter och varor i den mån inte någon annan myndighet har detta till uppgift. Inspektionen är en specialiserad kemikaliemyndighet med ansvar att se till att kemikalier släpps ut på marknaden på ett från miljö-, arbetsmiljö- och konsumentskyddssynpunkt acceptabelt sätt. Verksamheten är i sin helhet finansierad genom avgifter på kemikalier och bekämpningsmedel samt miljöavgifter på bekämpningsmedel och handelsgödsel. De förstnämnda tas ut enligt förordningen (1989:216) om kemikalieavgifter resp. förordningen (1985:836) om bekämpningsmedel och förordningen (1991:1288) om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel. Miljöavgifterna tillförs inspektionen över statsbudgeten.
De huvudsakliga verksamhetsgrenarna hos Kemikalieinspektionen är riskbegränsning i fråga om dels allmänkemikalier, dels bekämpningsmedel, vidare tillsyn och vägledning riktat mot företag inom kemiindustrin och lokala och regionala miljömyndigheter samt kunskapsuppbyggnad rörande kemikaliers egenskaper, risker och förekomst.
Kemikalieinspektionen följer härvid utvecklingen i fråga om förekomst av kemiska produkter och de risker användningen av dessa kan medföra, utarbetar avvecklingsplaner för särskilt farliga ämnen i kemiska produkter och varor, prövar frågor om godkännande av bekämpningsmedel, för ett register över kemiska produkter, lämnar information inom kemikaliekontrollens område, stödjer regionala och lokala tillsynsmyndigheter samt medverkar i det internationella kemikaliekontrollarbetet. Kemikalieinspektionen utövar dessutom tillsyn enligt LKP över tillverkare, importörer och andra leverantörer av kemiska produkter.
Till Kemikalieinspektionen är organisatoriskt ett toxikologiskt råd knutet. I rådet finns bl.a. representanter från ansvariga myndigheter på området. Rådet är ett expertorgan för rådgivning och samråd i toxikologiska frågor till ansvariga myndigheter. Rådet skall verka för en hög vetenskaplig standard i myndigheternas analyser av risker med kemiska ämnen och ge myndigheterna vägledning i arbetet med kriterier och principer för vetenskapliga tolkningsfrågor.
Riksdagen beslutade år 1988 (prop. 1987/88:128, JoU24, rskr. 374) att användningen av bekämpningsmedel inom jordbruket skulle halveras till år 1990 jämfört med den genomsnittliga årliga användningen under perioden 1981--1985. Denna halvering uppnåddes år 1990. Riksdagen beslutade år 1990 (prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327) att en ytterligare halvering skall ske "till strax efter mitten av 1990-talet" jämfört med användningen år 1989. Totalt skall därmed en reducering med 75 % nås jämfört med använd mängd aktiv substans under perioden 1981--1985. Hittills har en minskning med 65 % uppnåtts.
Övriga myndigheters kemikaliekontroll
Förutom Kemikalieinspektionen har flera andra myndigheter betydelsefulla uppgifter inom kemikalieområdet. Arbetarskyddsstyrelsen, Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket har tillsammans utarbetat en gemensam strategi för kemikalieområdet för att stärka arbetet med att förebygga och undanröja kemiska hälso- och miljörisker. Dokumentet är ett led i ett utvecklat samarbete om problemidentifiering, prioritering och problemlösning.
Enligt förordningen (1985:835) om kemiska produkter utövas regional och lokal tillsyn såvitt gäller arbetsmiljö av yrkesinspektionen och såvitt avser försvarsmakten, i frågor som inte tillhör yrkesinspektionens område, av Försvarets sjukvårdsstyrelse. I övrigt utövar länsstyrelsen den närmare tillsynen inom länet och den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet den omedelbara tillsynen inom varje kommun. Dessa frågor utreds för närvarande av Miljöorganisationsutredningen (M 1993:04) i syfte att tydliggöra ansvarsfördelningen.
Arbetarskyddsstyrelsen har huvudansvar för förebyggande åtgärder mot och begränsning av den yrkesmässiga användningen av varor och produkter, inkl. avfall, i syfte att begränsa arbetstagares exponering för skadliga kemikalier i arbetsmiljön.
Statens naturvårdsverk har inom kemikalieområdet huvudansvar för förebyggande åtgärder mot och begränsning av hanteringen av varor och produkter, inkl. avfall, för att begränsa exponeringen av skadliga ämnen i den yttre miljön.
Läkemedelsverket är central myndighet för kontroll och tillsyn av läkemedel och vissa andra produkter som med hänsyn till egenskaper eller användning står läkemedel nära, i den utsträckning sådana frågor inte handläggs av annan myndighet.
Jordbruksverket är uppbördsmyndighet för miljöavgiften på handelsgödsel samt för den avgift som infördes den 1 januari 1994 på kadmium i handelsgödsel. Jordbruksverket är vidare tillsynsmyndighet enligt förordningen (1985:839) om kadmium i fråga om kadmiumhalten i gödselmedel. Miljöavgiften på bekämpningsmedel administreras av Riksskatteverket. Miljöavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel har bl.a. använts till åtgärdsprogram för miljöförbättringar inom jordbruket.
Boverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om byggd miljö och hushållning med naturresurser, fysisk planering, byggande och boende.
Försvarets sjukvårdsstyrelse ansvarar för den regionala och lokala tillsynen enligt förordningen (1985:835) om kemiska produkter i fråga om försvarsmaktens användning av kemiska produkter som inte ankommer på yrkesinspektionen.
Livsmedelsverket ansvarar för normgivning, tillsyn och kontroll, information och påverkan samt kunskapsuppbyggnad inom livsmedelsområdet. Verksamhet som berör kemikalieområdet är bl.a. att leda och samordna livsmedelskontrollen, undersöka livsmedels sammansättning och ge råd och anvisningar i livsmedelsfrågor. Verket samordnar kontrollen av bekämpningsmedelsrester i livsmedel.
Motioner om vissa kretsloppsfrågor m.m.
Utskottet behandlar under detta avsnitt ett antal motionsyrkanden som berör frågor om bl.a. miljöklassning, substitutionsprincipen och återvinning. Dessa frågor har antingen behandlats utförligt av utskottet under innevarande valperiod (1992/93:JoU14, 1993/94:JoU16 m.fl.) eller förväntas bli aktuella i samband med ett till innevarande riksmöte aviserat förslag om miljöbalk. Enligt tidigare principbeslut av utskottet avstyrks därför motionerna Jo40 yrkandena 3, 4, 5, Jo43 yrkande 3, Jo46 yrkande 1, Jo311 yrkande 6, Jo604, Jo639, Jo640, Jo644, Jo645, Jo657, Jo660, Jo674, Jo680, Jo681 och Jo694 yrkandena 30 och 31 utan närmare sakbehandling.
Internationellt kemikaliearbete
Propositionen
Internationell samverkan är nödvändig för att på ett kostnadseffektivt sätt begränsa och minska risker med kemikalier. Detta sker i flera fora.
Inom EG bedrivs sedan flera år ett aktivt arbete med kemikaliekontroll. EG har nyligen lagt fram ett femte handlingsprogram för miljön, där bl.a. positionerna på kemikalieområdet flyttas fram.
Inom FN arbetar World Health Organization, International Labor Organization och FN:s miljöprogram, UNEP, tillsammans inom det gemensamma programmet IPCS, International Program on Chemical Safety, vars primära syfte är att bistå utvecklingsländer med kunskap om kemiska produkters hälsorisker.
UNEP driver sedan år 1976 ett internationellt register för potentiellt giftiga kemikalier, IRPTC. Det är ett globalt informationssystem för farliga kemikalier med mål att bl.a. göra data om kemikalier tillgängliga för dem som önskar, framför allt länder som saknar egna resurser och kompetens för utvärdering av kemikaliers egenskaper.
Inom OECD bedrivs ett omfattande arbete med att förbättra kunskapen om existerande kemikalier, harmonisera klassificering av kemikalier och utarbeta gemensamma riskbegränsningsprogram.
Under 1970-talet noterades en ökande okontrollerad export till utvecklingsländer av framför allt bekämpningsmedel och läkemedel som förbjudits i exportlandet. Detta ledde till ett arbete inom UNEP för framtagande av riktlinjer beträffande information om kemikalier i internationell handel. Riktlinjerna antogs av UNEP:s styrelse år 1987 och benämns London Guidelines.
För att ytterligare kontrollera och begränsa export av farliga kemikalier har förslag till krav på godkännande från importlandet utarbetats, den s.k. PIC-proceduren (Prior Informed Consent) som är tänkt att utgöra ett tillägg till London Guidelines.
Förutom dessa instanser som mer eller mindre direkt behandlar kemikaliekontroll, finns ett antal konventioner inom vilka internationellt miljöövervakningsarbete bedrivs. Nämnas kan de regionala havskonventionerna, de s.k. Oslo- och Pariskonventionerna från år 1971 resp. år 1974. Oslokonventionen är en konvention om förhindrande av havsföroreningar genom dumpning från fartyg och luftfartyg, och Pariskonventionen rör förhindrande av havsföroreningar från landbaserade källor. Båda konventionerna omfattar Nordostatlanten inkl. Nordsjön med Kattegatt och Skagerrak.
Helsingforskonventionen syftar till att skydda Östersjöns marina miljö mot alla former av havsföroreningar. Alla Östersjöstater förutom Lettland är med. Konventionen omförhandlades år 1992, och i detta sammanhang infördes begreppen om försiktighetsprincipen, bästa tillgängliga teknik och bästa miljöpraxis.
Vad gäller kemikaliesäkerhet och kemikalieolyckor har Sverige inom ramen för ECE (FN:s ekonomiska kommission för Europa) undertecknat en konvention om industriolyckor. Samarbetet inom ramen för ECE-konventionen motsvaras inom EG av ett samarbete enligt ett direktiv beträffande kemikalieolyckor, det s.k. Sevesodirektivet. Direktivet ses för närvarande över. Dessutom har Sverige medverkat vid framtagning av en ILO-konvention om förebyggande av storolyckor inom industrin. I OECD deltar Sverige bl.a. i en expertgrupp för kemikalieolyckor.
Helsingforskommissionen arbetar med sanering efter och bekämpning av kemikalieolyckor i Combatting Committee. Det finns också överenskommelser om samarbete i Norden och i Nordsjön i fråga om utsläpp av olja och andra skadliga ämnen till sjöss.
Motionen
I motion Jo41 (kds) yrkande 1 betonas vikten av internationellt arbete. Klassificering och märkning av kemikalier bör harmoniseras och illegal handel med giftiga och farliga produkter förhindras.
Utskottets överväganden
Sverige har av tradition en hög ambitionsnivå inom miljöområdet såväl nationellt som internationellt. De övergripande målen för den svenska miljöpolitiken är giltiga också för Sveriges agerande i det internationella miljösamarbetet.
För att ytterligare kontrollera och begränsa export av farliga kemikalier har förslag till krav på godkännande från importlandet utarbetats, den s.k. PIC-proceduren (Prior Informed Consent), som är tänkt att utgöra ett tillägg till UNEP:s riktlinjer från år 1987 (London Guidelines). PIC-förfarandet finns med i Agenda 21, och frågan skall diskuteras vidare vid FN:s konferens om kemikaliesäkerhet i Sverige i april 1994. EG:s femte miljöhandlingsprogram omfattar perioden 1993--2000. Ministerrådet har i resolution 93/C138/01, i vilken programmets allmänna inriktning och strategi understöds, förordat att substitution av farliga processer och ämnen mot mindre farliga skall användas som en väg att förhindra utsläpp av farliga föreningar. I Romfördragets artikel 130r-2 utsägs klart att Gemenskapens miljöpolicy skall baseras på försiktighetsprincipen. Som miljöministern anför måste Sveriges insatser vid ett eventuellt medlemskap i EU innebära ytterligare åtgärder för att uppnå resultatet att högsta tillämpade nivå på miljöskyddet skall gälla och att inga standarder skall sänkas. Härutöver vill utskottet erinra om att målet för det framtida GATT-arbetet är att få till stånd förhandlingar om miljö och handel med syfte att skapa utrymme för handelsåtgärder för miljöskydd som vidtagits i enlighet med internationella miljööverenskommelser. Förhandlingarna bör därför syfta till en tolkning/förändring av de internationella handelsreglerna, som möjliggör avsteg från grundläggande principer om icke-diskriminering och nationell behandling när så är nödvändigt för att uppnå och genomföra internationellt överenskomna miljömål och åtgärdsprogram. Ett sådant regionalt avtal utgör OECD:s arbete på avfallsområdet som i första hand har varit inriktat på att finna medel för kontroll av gränsöverskridande transporter av miljöfarligt avfall. I sammanhanget vill utskottet erinra om att länderna under Baselkonventionen nyligen har enats om totalt förbud mot export av miljöfarligt avfall till u-länderna och länderna i Öst- och Centraleuropa. Med det anförda finner utskottet att syftet med motion Jo41 yrkande 1 är i allt väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandet påkallar inte någon vidare åtgärd från riksdagens sida.
Kemikaliekontrollens inriktning
Propositionen
Kemikaliekontrollen ingår i arbetet mot en långsiktigt hållbar utveckling. Miljöministern anför att riskbegränsningsarbetet och substitutionsprincipens tillämpning bör vidareutvecklas. Miljöministern framhåller vidare att särskild vikt bör läggas på samarbete inom EG/EFTA samt på insatser för hjälp till uppbyggnad av kemikaliekontroll i Baltikum och Östeuropa. Ökad vikt bör läggas vid stöd och vägledning till kommuner och små företag.
Motionerna
I motion Jo649 (v) yrkande 1 begär Vänsterpartiet förslag om handlingsprogram för olika samhällssektorers anpassning till kretsloppssamhället, och i motion Jo654 (s) framhålls behovet av ett åtgärdsprogram för att byta till en ekologisk produktionsbas.
I motion Jo40 (v) betonas att genom förbud, överenskommelser, information, miljöavgifter, skatter och administrativa styrmedel måste många ämnen elimineras ur materialflödena. Vid introduktion av nya varor och kemikalier skall eventuella kostnader för varans fullständiga cykliska förlopp ingå i produktens pris (yrkande 1), och produkter måste följas av återvinnings- och destruktionsbeskrivning (yrkande 2). Regeringen bör återkomma med förslag om hur berörd lagstiftning och dess tillämpning skall ändras för att bli mer verkningsfull (yrkande 8). Motionären i motion Jo41 (kds) framhåller behovet av ekonomiska styrmedel för att främja säkrare kemikaliehantering och övergång till mindre miljöfarliga kemikalier (yrkande 2) och total avveckling av stabila naturfrämmande ämnen (yrkande 3). Användningen av miljökvalitetsnormer betonas liksom vikten av att dessa måste ha rättslig verkan (yrkande 4).
Miljövänliga regionalpolitiska satsningar efterlyses i motion Jo659 (s). Regionala och lokala samarbetsorgan bör bildas och miljövänliga regionalpolitiska satsningar, liksom satsningar på miljövänliga investeringar främjas. Regionalpolitiska medel bör användas för att stimulera den eller dem som producerar miljövänliga produkter (yrkande 2). Särskilda medel bör ställas till förfogande för att öka intresset för miljövänliga satsningar på miljökontroll (yrkande 3), och en utvärdering bör göras av denna regionala satsning i syfte att tillvarata erfarenheterna för en samlad nationell satsning på miljön (yrkande 5).
Förslag om hur kommunerna skall förmås att genomföra riksdagens beslut om att förbränning och deponering av osorterat avfall skall upphöra efterlyses i motion Jo627 (v) yrkande 1. Genom bl.a. total källsortering, återföring till växtnäring, standardisering av förpackningar och produktion nära konsumenterna bör enligt motionens yrkande 2 avfallsmängderna minskas.
Enligt motion F FJo40 (v) yrkande 13 bör Naturvårdsverket ges i uppdrag att framlägga förslag om kraftig minskning av metalläckaget från gruvavfall. I motion Jo631 (s) efterlyses initiativ för sanering av miljöhotande industrilämningar.
Vid givna förutsättningar skall enligt motion Jo687 (nyd) energiåtervinning av pappersprodukter jämställas med återanvändning och materialåtervinning av pappersprodukter (yrkande 1), och skogsindustrin bör själv välja förhållandet av inblandningen av jungfrulig råvara och/eller returpappersprodukter (yrkande 2).
Behovet av skyndsamma insatser för forskning och utveckling av alternativa användningsområden för glasavfall påtalas i motion Jo613 (c).
Utskottets överväganden
Våren 1993 beslutade riksdagen om riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling (prop. 1992/93:180, JoU14, rskr. 344). Utskottet anförde då att de politiska besluten måste inriktas mot ett resurssnålt kretsloppssamhälle. En långsiktigt hållbar utveckling kräver ett mer resurshushållande samhälle och en renare varuproduktion än i dag. För att åstadkomma detta måste produktionen miljöanpassas och inriktas på att ge varor sådan utformning och materialsammansättning att återanvändning, återvinning eller återföring till naturens kretslopp underlättas och avfallet minimeras. Avfall som ändå uppkommer skall omhändertas på ett miljömässigt godtagbart sätt. Ett mer långsiktigt tänkande måste bli vägledande för näringsliv, individer och myndigheter. För detta krävs att staten undviker detaljreglering och ger individer och företag långsiktiga spelregler. Återanvändning måste i princip prioriteras före materialåtervinning, energiutvinning och i sista hand deponering. I detta val bör den metod som bäst hushållar med resurser prioriteras.
Ett led i det långsiktiga arbetet för ett resurssnålt kretsloppssamhälle utgör regeringens proposition 1993/94:111 Med sikte på hållbar utveckling; Genomförande av besluten vid FN:s konferens om miljö och utveckling -- UNCED som nyligen har behandlats av utskottet (JoU19). I propositionen redovisas den huvudsakliga inriktningen av arbetet med genomförande av Riobesluten i Sverige och av den svenska strategin för det globala samarbetet för hållbar utveckling. Arbetet enligt de riktlinjer för den fortsatta inriktningen av kemikaliekontrollen som regeringen presenterar i förevarande proposition kommer att ytterligare påskynda utvecklingen mot ett kretsloppsanpassat samhälle. Utskottet vill även framhålla att det förslag till miljöbalk som för närvarande förbereds i regeringskansliet är ägnat att bidra till en ekologiskt hållbar utveckling.
Kunskapen och informationen om kemiska ämnen och produkter har förbättrats men mycket återstår att göra. Arbete med att byta ut farliga produkter pågår men det finns fortfarande betydande behov av och möjligheter till ytterligare riskminskningar genom bättre val bland befintliga produkter och framför allt genom utveckling på sikt av nya produkter och processer. Detta gäller för såväl kemikalier som bekämpningsmedel. I sammanhanget vill utskottet hänvisa till vad som på annan plats i detta betänkande (nedan s. 28 f.) anförs om styrande avgifter på bekämpningsmedel och kemikalier. Utskottet vill även erinra om den utredning som regeringen nyligen har inlett för att belysa möjligheterna att använda bioråvaror i stället för fossila råvaror. Slutligen vill utskottet hänvisa till de satsningar som görs och har gjorts för att främja produktion av motoralkoholer och förnybara energislag. Vad utskottet ovan anfört tillgodoser i allt väsentligt syftet med motionerna Jo40 yrkandena 1 och 8, Jo41 yrkandena 2 och 3 och Jo654. Motionerna bör i dessa delar inte medföra någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Med vad utskottet ovan anfört finner utskottet att syftet med motion Jo649 yrkande 1 i allt väsentligt kan anses tillgodosett utan det särskilda handlingprogram som efterlyses i motionen. Motionsyrkandet avstyrks.
Utskottet har vid flera tillfällen och senast i samband med en proposition om bättre kontroll över miljöfarligt avfall (prop. 1993/94:110, JoU16) uttalat, att huvudansvaret för att målen för avfallets hantering uppnås ligger på den som tillverkar, importerar eller säljer varor. Utskottet har även framhållit att konsumenternas aktiva medverkan är av vital beydelse för att miljöarbetet skall bli framgångsrikt. Inte minst genom sina produktval kan konsumenterna göra en stor insats för en utveckling mot mer miljöanpassad avfallshantering. Korrekt och tydlig information är en förutsättning för att konsumenten skall kunna ta detta ansvar. Det föreligger således en betydande samstämmighet mellan å ena sidan den av riksdag och regering eftersträvade ambitionsnivån i detta avseende och å andra sidan det förslag som förs fram i motion Jo40 yrkande 2. Enligt utskottets mening kan emellertid syftet med motionsyrkandet i allt väsentligt tillgodoses genom andra åtgärder än dem som förordas i motionsyrkandet, som således avstyrks.
De synpunkter och förslag som förs fram i motion Jo41 yrkande 4 behandlas i den proposition om miljöbalk som regeringen kommer att framlägga för riksdagen under innevarande riksmöte. I avvaktan härpå avstyrker utskottet motionsyrkandet.
I Agenda 21 finns en rekommendation om att alla lokala myndigheter i världen skall utarbeta lokala handlingsprogram, lokala Agenda 21, för en hållbar utveckling inför nästa århundrade. Kommuner har med sina skilda funktioner i samhället möjligheter att skapa förutsättningar för en mer effektiv resurshushållning och ökad kretsloppsanpassning i arbetet med att utforma lokala Agenda 21. Det kan konstateras att en utveckling mot ett kretsloppsanpassat och uthålligt samhälle på alla områden kräver ett ökat lokalt engagemang. Enligt utskottets mening finns det ingenting som hindrar att de förslag som förs fram i motion Jo659 kan komma att utgöra inslag i denna utveckling. Utöver detta uttalande är utskottet inte berett att tillmötesgå motionens yrkanden 2, 3 och 5 som avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda.
Enligt riksdagens beslut våren 1990 (prop. 1989/90:100, bilaga 16, JoU16, rskr. 241) skall målet vara att förbränning och deponering av osorterat avfall i allt väsentligt helt skall ha upphört vid utgången av år 1993. Våren 1993 antog riksdagen riktlinjer för en kretsloppsanpassad utveckling (prop. 1992/93:180, JoU14, rskr. 344). Utskottet anförde då att de politiska besluten måste inriktas mot ett resurssnålt samhälle. För att åstadkomma detta måste produktionen miljöanpassas så att varor ges sådan utformning och materialsammansättning att återanvändning, återvinning eller återföring till naturens kretslopp underlättas och avfallet minimeras. Avfall som ändå uppkommer skall omhändertas på ett miljömässigt godtagbart sätt. I detta syfte har införts regler om bl.a. substitutionsprincipen, producentansvarets uformning, förpackningar, omhändertagande och återvinning. De riktlinjer för den fortsatta inriktningen av kemikaliekontrollen som framläggs i nu aktuell proposition är ytterligare ett led i inriktningen mot en hållbar utveckling. I sammanhanget vill utskottet erinra om regeringens beslut den 27 maj 1993 att tillsätta en utredning för att klarlägga vissa frågor rörande beskattning av avfall. Syftet är bl.a. att få till stånd minskade avfallsmängder. Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 1994 (dir. 1993:68). Utskottet har inhämtat att inom Civildepartementet pågår arbete med ändring av va-lagen beträffande den kommunala avgiftsmakten (taxor) inför en kommande proposition. Det kan vidare konstateras att forsknings- och utvecklingsarbetet på området är betydande. Utskottet vill i det sammanhanget erinra om den forskning som bedrivs av Avfallsforskningsrådet, där rådet har valt att för budgetåret 1994/95 prioritera fyra nyckelområden för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling nämligen systemkunskap, miljöanpassade produkter, miljöanpassad restproduktanvändning och miljöanpassade avfallsdeponier (prop. 1993/94:100, bilaga 15, JoU15, rskr. 209). Mot denna bakgrund finner utskottet, som delar flera av de synpunkter som framförs i motion Jo627, att syftet med motionens yrkanden 1 och 2 i allt väsentligt kan anses tillgodosett utan något riksdagens uttalande i frågan. Motionsyrkandena avstyrks.
Enligt riksdagens beslut våren 1991 (prop. 1990/91:90, JoU30, rskr. 338) pågår ett femårigt program för sanering och återställning av miljöskadade områden. Inom ramen för detta program bedriver Naturvårdsverket sanerings- och återställningsåtgärder. Programmet löper ut i och med budgetåret 1995/96, och en eventuell fortsättning av programmet skall föregås av en utvärdering mot slutet av femårsperioden. För nästkommande budgetår har riksdagen beviljat 29 880 000 kr, varav 10 miljoner kronor för bl.a. insamling och slutförvar av kvicksilverhaltigt avfall (prop. 1993/94:100, bilaga 15, JoU15, rskr. 209). Naturvårdsverket har nyligen presenterat en lägesrapport med ett handlingsprogram för efterbehandling av förorenade områden. Verket har identifierat ca 1 200 potentiella efterbehandlingsprojekt i anslutning till industriell verksamhet som preliminärt har delats in i fyra riskklasser. I rapporten uttalar Naturvårdsverket sin avsikt att komplettera/uppdatera den s.k. Branschkartläggningen och göra en fördjupad utvärdering av materialet, sammanställa en "riksobjektlista" med de, utifrån tillgängliga kunskaper, mest angelägna efterbehandlingsobjekten samt utarbeta en vägledning för inventeringar av efterbehandlingsbehov. Verket har nyligen i sin anslagsframställning för perioden 1995/96--1997/98 begärt medel för ändamålet. Mot denna bakgrund anser utskottet det angeläget att få till stånd ett långsiktigt och rationellt arbete inom efterbehandlingsområdet i Sverige och förutsätter att regeringen nära följer utvecklingen på området och vidtar erforderliga åtgärder. Med det anförda finner utskottet att syftet med motionerna Jo40 yrkande 13 och Jo631 kommer att bli tillgodosett utan någon vidare riksdagens åtgärd.
Som utskottet tidigare anfört när det gäller industrins anpassning till kretsloppssamhället bör i princip materialåtervinning prioriteras före energiåtervinning (1992/93:JoU14). Detta val bör dock alltid ske med utgångspunkt i den metod som bäst hushållar med resurser. Krav på viss inblandning av returfibrer i pappersprodukter har inte aktualiserats i samband med frågan om införande av producentansvar för returpapper. Mot bakgrund av det anförda finner utskottet inte anledning att föreslå något särskilt uttalande med anledning av motion Jo687. Motionen avstyrks.
Med anledning av motion Jo613 vill utskottet erinra om att producentansvaret för bl.a. glasförpackningar sedan den 1 januari 1994 regleras i förordningen (1993:1154) om producentansvar för glasförpackningar och förpackningar av wellpapp. I förordningen regleras också producentens skyldighet att se till att använda och utsorterade förpackningar forslas bort och återanvänds, materialåtervinns eller omhändertas på annat miljömässigt godtagbart sätt. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen i den mån den inte kan anses tillgodosedd.
Riskbegränsning allmänkemikalier
Propositionen
Arbetet med att finna metoder för urval av ämnen för riskbegränsningsarbetet bör intensifieras. Såväl miljö- och hälsoegenskaper som exponering bör vägas in.
Internationellt samarbete bör få ökad betydelse.
Tvätt-, disk- och rengöringsmedel
Klorblekmedel i konsumentprodukter för maskindisk bör avvecklas till år 1995.
Kvicksilver i produkter och amalgam
Diffus spridning av kvicksilver hör inte hemma i ett kretsloppssamhälle. Användningen av amalgam inom tandvården bör avvecklas senast till år 1997. Övrig kvicksilveranvändning bör avvecklas till år 2000.
Bly
I syfte att få till stånd en total övergång till oblyad bensin kommer regeringen att under år 1994 efter genomförd notificeringsprocess ändra förordningen om motorbensin så att de nu gällande övergångsbestämmelserna ersätts av ett krav på undantagsregler för i förordningen särskilt angivna fall. Regeringen bedömer att den kvarvarande försäljningen av blyad bensin därmed helt kommer att upphöra.
Regeringen betonar vikten av att övergång till alternativa hagel sker vid våtmarksjakt. Regeringen har erfarit att Naturvårdsverket avser att inom kort meddela förbud mot användning av blyhagel inom vissa särskilt känsliga våtmarksområden. Förbudet avses träda i kraft den 1 juli 1994.
Motionerna
Motionärerna i motion Jo46 (s) yrkande 5 begär att Kemikalieinspektionen ges i uppdrag att inleda en diskussion med tillverkare/importörer och handeln med målsättning att användningen av optiska vitmedel i tvättmedel skall upphöra senast år 1995.
All användning av kvicksilver utom för forskningsändamål bör enligt motion Jo40 (v) yrkande 10 förbjudas till år 1998. Export från Sverige av kvicksilver och kvicksilverhaltiga varor och produkter bör förbjudas enligt motion Jo43 (c) yrkande 1 liksom import av kvicksilver, kvicksilverhaltiga varor och produkter (yrkande 2). Sverige bör i olika internationella sammanhang inleda diskussioner i syfte att få till stånd internationella överenskommelser för att stoppa internationell handel med kvicksilver (yrkande 4). I motion Jo45 (s) efterlyses åtgärder för förbud mot export av rent kvicksilver och av sådana kvicksilverhaltiga produkter som innehåller kvicksilver och därför är förbjudna att sälja i Sverige (yrkande 1). Sverige bör agera för att den internationella hanteringen av kvicksilver skall upphöra (yrkande 2).
Enligt motionärerna i motion Jo39 (nyd) bör amalgam inte förbjudas, medan skyndsamma avvecklingsplaner för användningen av amalgam inom tandvården begärs i motionerna Jo46 (s) yrkande 7, So441 (kds) yrkande 1, So460 (kds) yrkande 1, So463 (m), So469 (fp) yrkande 1, So478 (v) yrkande 1, So486 (s) yrkande 1, So493 (s) yrkande 1, So500 (nyd) och So502 (c) yrkande 1. Även starka miljöskäl talar enligt motion So493 (s) yrkande 2 för en snar avveckling av amalgamanvändningen. I motion So469 (fp) yrkas att pant införs på amalgamfyllningar (yrkande 2) och att en särskild fond inrättas för omhändertagande och destruktion av kvicksilver (yrkande 3). Motionärerna i motion So486 (s) betonar i yrkande 2 att övervakningen av kvicksilverutsläpp från tandläkarmottagningar och krematorier måste fortsätta. Behovet av forskning och utbildning om kvicksilvers påverkan på hälsan framhålls i motion So493 (s) yrkande 3.
Vikten av att Metallbiologiskt centrum i Uppsala kan fortsätta sin verksamhet betonas i motion Jo42 (c).
Regeringen bör enligt motion Jo40 (v) yrkande 11 få till uppdrag att återkomma med förslag om hur det fastställda målet för minskning av blyutsläppen skall nås.
Motionären i motion Jo44 (nyd) motsätter sig en total övergång till oblyad bensin (yrkande 1), och, i det fall miljöivrarnas idealism skulle segra över förståndet, måste tydliga undantag skapas från kravet på oblyad bensin för fordon, arbetsredskap m.m. med äldre motorer (yrkande 2).
En översyn av hanteringen av miljöfarliga batterier begärs i motion Jo46 (s). Genom bättre och mer rationell insamling och organisation kan kostnaderna för insamlingen sänkas. Om så behövs bör avgifterna höjas (yrkande 9). Enligt motion Jo668 (fp) bör alla typer av batterier insamlas och återanvändas (yrkande 1) och en anläggning för upparbetning av alla typer av batterier etableras i Sverige (yrkande 2). Den viktiga roll som Boliden-Bergsöes anläggning för återvinning av förbrukade blybatterier spelar i en kretsloppsanpassad samhällsutveckling framhålls i motion Jo617 (kds) yrkande 1, och anläggningen måste få ekonomiska möjligheter att fortsätta sin verksamhet (yrkande 2). Insamlings-/miljöavgifterna bör i enlighet med Naturvårdsverkets förslag höjas till 48 kr (yrkande 3) och underskottet i batterifonden täckas upp inom givna ramar (yrkande 4).
I motion Jo46 (s) yrkande 8 föreslås att användningen av bly vid jakt och fiske förbjuds senast år 1997. Enligt motion Jo605 (s) bör lagstiftningen ändras så att förbud mot användning av blyhagel vid jakt och skytte införs fr.o.m. år 1996.
Utskottets överväganden
Tvätt-, disk- och rengöringsmedel
Med anledning av motion Jo46 yrkande 5 vill utskottet erinra om det arbete som pågår inom EG när det gäller ämnen i tvätt- och rengöringsmedel. Tillsammans med myndigheter, branschorganisationer och företag arbetar EG med miljökartläggningar och riskutvärdering. Kemikalieinspektionen följer nära detta arbete. Som miljöministern anför ankommer det på Kemikalieinspektionen att följa utvecklingen inom tvätt- och rengöringsmedelsområdet och på Naturvårdsverket att följa utvecklingen på det yttre miljöområdet. Utskottet ser positivt på den snabba ökningen av bastvättmedel utan optiska vitmedel och konstaterar att den största förbrukningen av optiska vitmedel sker inom pappersindustrin. Utskottet förutsätter emellertid att myndigheterna håller regeringen underrättad om angivna avvecklings- och begränsningsåtgärder genom lägesrapporter till år 1996 resp. år 1999 samt vid behov föreslår eventuella åtgärder rörande det fortsatta begränsningsarbetet. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo46 yrkande 5 i den mån motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.
Kvicksilver i produkter och amalgam
Som anförs i propositionen har diffus spridning av kvicksilver inte någon plats i ett kretsloppssamhälle. Utskottet gör samma bedömning som miljöministern och förordar att användningen av amalgam inom tandvården bör avvecklas senast till år 1997 och övrig kvicksilveranvändning till år 2000. Denna uppfattning delas av socialutskottet. I likhet med socialutskottet anser jordbruksutskottet det mycket angeläget att så snart som möjligt finna alternativ till kvicksilver som konserveringsmedel i läkemedel. Som socialutskottet anför är det dock svårt att nu bedöma när en sådan avveckling helt kan ske, varför någon tidpunkt för närvarande inte bör anges. Mot denna bakgrund avstyrker jordbruksutskottet motion Jo40 yrkande 10.
Enligt Baselkonventionen skall export av miljöfarligt avfall begränsas och i varje fall ske på ett kontrollerat sätt. Grundtanken är att varje stat skall ha sin suveräna rätt att förbjuda införande eller omhändertagande av utifrån kommande farligt avfall eller annat avfall på sitt territorium. Gränsöverskridande transporter skall endast godkännas om de kan företas under sådana förhållanden att avfallet inte utgör fara för människors hälsa och miljö och under sådana förhållanden som står i överensstämmelse med stadgarna i konventionen. Konventionen ger vissa möjligheter till internationell samverkan på avfallsområdet, och samarbetet kan ske genom bilaterala, multilaterala eller regionala överenskommelser. Ett sådant regionalt avtal utgör OECD:s arbete på avfallsområdet som i första hand har varit inriktat på att finna medel för kontroll av gränsöverskridande transporter av miljöfarligt avfall. I sammanhanget vill utskottet erinra om det totala förbud mot export av miljöfarligt avfall till u-länderna och länderna i Öst- och Centraleuropa som länderna under Baselkonventionen nyligen har enats om. Utskottet vill vidare erinra om att hanteringen vid import och export av kvicksilver regleras i lagen (1985:426) om kemiska produkter. Som anförs i motionerna Jo43 och Jo45 klassificeras återvunnet kvicksilver inte som avfall och omfattas därför inte av vare sig förordningen om export och import av farligt avfall eller av Baselkonventionens bestämmelser. Det föreligger således inte några hinder mot export av detta kvicksilver. I samband med det pågående riskbegränsningsarbetet beträffande kvicksilver finns det en risk att vissa oförutsedda och icke önskade konsekvenser uppstår eftersom hanteringen av ämnet inte är reglerad i samtliga led. Detta gäller bl.a. återvunnet kvicksilver, begagnade kvicksilverhaltiga varor och andra restprodukter som betingar ett värde på den internationella marknaden. Denna ordning finner utskottet otillfredsställande. Regeringen bör därför internationellt verka för att den globala kvicksilveranvändningen och därmed den internationella handeln med kvicksilver upphör. Regeringen bör även överväga om ett svenskt förbud mot export av kvicksilver kan vara ett verksamt medel i denna strävan. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo43 yrkandena 1, 2 och 4 och Jo45 bör ges regeringen till känna.
Det kan konstateras att användningen av amalgam spontant minskar mycket kraftigt. Av propositionen framgår att regeringen avser att inleda överläggningar med företrädare för tandvårdshuvudmännen om en avveckling av amalgam inom barn- och ungdomstandvården fr.o.m. den 1 juli 1995. I likhet med regeringen anser utskottet även att användningen av amalgam i vuxentandvården bör upphöra så snart som möjligt, dock senast till år 1997. Samma uppfattning kommer till uttryck i socialutskottets yttrande.
Utskottet vill betona vikten av att samtliga vårdgivare och andra berörda organ inom tandvården medverkar till att åstadkomma en så snar avveckling av amalgam som möjligt. Det är även betydelsefullt för alla berörda organ att uppmärksamma den internationella utvecklingen vad gäller avvecklingen av amalgam och utvecklingen av ersättningmaterial. Som anförs i propositionen bör det ankomma på Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket att följa hur arbetet med att avveckla kvicksilveranvändningen fortgår och att hålla regeringen underrättad därom samt vid behov föreslå åtgärder. Utskottet noterar även regeringens avsikt att ge Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket i uppdrag att till den 1 juli 1996 och den 1 juli 1998 till regeringen redovisa hur avvecklingen fortgår. Om avveckling av kvicksilveranvändningen inte kommer till stånd bör enligt utskottets mening förbud övervägas. Det anförda innebär att syftet med motionerna Jo46 yrkande 7, So441 yrkande 1, So460 yrkande 1, So463, So469, So478 yrkande 1, So486 yrkandena 1 och 2, So493 yrkandena 1, 2 och 3, So500 och So502 yrkande 1 i allt väsentligt kan anses tillgodosett. Motionsyrkandena bör inte medföra någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo39.
I samband med sin behandling av årets budgetproposition i den del propositionen avser anslaget till Statens lantbruksuniversitet (prop. 1993/94:100, bilaga 10, litt. I 1, UbU5) tar utbildningsutskottet upp frågan om ekonomiskt stöd till forskningen vid Metallbiologiskt centrum i Uppsala. Utbildningsutskottet betonar forskningsverksamhetens vikt och utgår från att berörda myndigheter prövar möjligheterna att göra erforderliga insatser för ifrågavarande forskning. Något särskilt uttalande i frågan ansåg utbildningsutskottet inte påkallat. I sitt yttrande instämmer socialutskottet i dessa uttalanden. Jordbruksutskottet gör samma bedömning som utbildningsutskottet och socialutskottet och finner syftet med motion Jo42 tillgodosett utan någon vidare riksdagens åtgärd.
Bly
Inledningsvis vill utskottet erinra om riksdagens beslut år 1991 (prop. 1990/91:90, JoU30, rskr. 338) att användningen av bly på sikt bör avvecklas genom i huvudsak frivilliga åtgärder. I enlighet med de konventioner Sverige anslutit sig till har riksdagen lagt fast målet att Sveriges utsläpp av bly skall minskas med 70 % över tidsperioden 1985--1995. Enligt vad utskottet erfarit sker arbetet med att begränsa blyanvändningen nu med ökad hastighet. Utskottet har vidare erfarit att myndigheterna avser att ytterligare verka för utveckling av alternativ till bly samt följa det fortsatta avvecklingsarbetet av blyanvändning. Det finns emellertid områden där det med dagens kunskap inte erbjuds möjliga alternativ eller där sådana alternativ bedöms ta lång tid att utveckla, t.ex. bly i brons, i bildskärmsglas och för strålskydd. Utskottet förutsätter att regeringen följer utvecklingen på området och vid behov vidtar erforderliga åtgärder. Härmed finner utskottet att syftet med motion Jo40 yrkande 11 i väsentliga delar kommer att bli tillgodosett utan något riksdagens uttalande i frågan. Motionsyrkandet avstyrks.
Som framgår av propositionen kommer regeringen, i syfte att få till stånd en total övergång till oblyad bensin, att under år 1994 efter genomförd notificeringsprocess ändra förordningen om motorbensin så att de nu gällande övergångsbestämmelserna ersätts av ett krav på undantagsregler för i förordningen särskilt angivna fall. Därmed kommer den kvarvarande försäljningen av blyad bensin att helt upphöra. Utskottet delar regeringens uppfattning och avstyrker motion Jo44 yrkande 1. Med anledning av motionens yrkande 2 vill utskottet hänvisa till sitt uttalande våren 1993 då utskottet förutsatte att, vid en avveckling av användningen av blyad bensin, hänsyn tas till veteranfordonens särskilda krav vad gäller bränslen (1992/93:JoU14). Mot denna bakgrund förutsätter utskottet att det krav på undantagsreglernas utformning som framförs i motionens yrkande 2 kommer att bli tillgodosett utan något riksdagens uttalande i frågan. Motionen avstyrks även i denna del.
För att säkerställa en hög insamling av blybatterier i Sverige utgår en miljöavgift på alla blybatterier som tillverkas eller importeras. Avgiften finansierar kostnaderna för information, insamling och slutligt omhändertagande av blybatterierna. Det finns ett fungerande system för insamling av uttjänta blybatterier i Sverige, och insamlingen har nått en hög nivå. Utskottet har erfarit att Naturvårdsverket och Returbatt AB den 22 september 1993 ingick en överenskommelse där Returbatt AB åtar sig det fullständiga ansvaret för att fördela beviljade medel ur batterifonden. Om det senast under sommaren 1994 kan förutses att tillgängliga medel inte kommer att räcka till för att i fortsättningen säkra en god insamling och ett miljöriktigt omhändertagande av batterierna skall Naturvårdsverket och Returbatt AB gemensamt hemställa hos regeringen om höjning av avgiften från den 1 januari 1995 med 8 kr per batteri eller vad som behövs för att reglera underskottet inom fem år från detta datum. Utskottet vill även erinra om Nordiska ministerrådets miljösamarbete, där en ad hoc-grupp med avfallsexperter har enats om att föreslå en gemensam nordisk strategi för att få till stånd en samordning av Danmarks, Finlands, Norges och Sveriges insamlings- och återvinningssystem för uttjänta batterier. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo46 yrkande 9 och Jo617 yrkandena 3 och 4 i den mån motionsyrkandena inte kan anses tillgodosedda.
Utskottet har inte underlag för att gå in på frågan om resurser till ett enskilt företag och avstyrker därför motion Jo617 yrkandena 1 och 2.
I likhet med motionärerna i motion Jo668 anser utskottet att miljöpolitiken skall underlätta anpassningen till ett kretsloppssamhälle bl.a. genom att skapa goda förutsättningar för återanvändning och återvinning. Vad gäller motionen i den del den avser kvicksilverbatterier vill utskottet hänvisa till sitt nyligen gjorda uttalande (1993/94:JoU16) att återvinning och förnyad användning av kvicksilver medför så stora risker för miljön att andra lösningar bör sökas. Utskottet vill även hänvisa till vad som ovan anförts om en nordisk samordning av insamlings- och återvinningssystemen för uttjänta batterier. Kvicksilverhaltiga restprodukter och avfall måste behandlas på ett sätt som gör det möjligt att förvara kvicksilvret i lämplig form och långtidssäkert (1993/94:JoU16). Enligt vad utskottet erfarit undersöker SAKAB möjligheterna att åstadkomma en miljösäker förvaring av kvicksilveravfallet. I övrigt förutsätter utskottet att regeringen noga följer utvecklingen i syfte att vid lämplig tidpunkt införa regler om producentansvar för samtliga typer av batterier. Utskottet saknar dock anledning att uttala sig till förmån för en sådan anläggning som beskrivs i motionen. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo668 i den mån motionen inte kan anses tillgodosedd.
Riksdagen beslutade år 1991 (prop. 1990/91:90, JoU30, rskr. 338) att överenskommelser skall ingås om frivillig övergång från blyhagel till hagel som inte är miljöfarliga samt att en snabb övergång bör ske vad gäller jakt i våtmarker och andra känsliga områden. Riksdagen uttalade att övergången i sin helhet bör vara genomförd i början av 2000-talet.
Enligt vad utskottet erfarit är omställningen till alternativa hagel fortfarande av ringa omfattning. Genom insatser från Kemikalieinspektionen har emellertid jägar- och sportskytteorganisationer gjort frivilliga åtaganden om omställningsåtgärder. Dessa åtaganden leder olika långt. Jägareförbunden har gjort utfästelser som bl.a. innebär att övergång till alternativa hagel bör vara genomförd till den 1 juli 1994. Det innebär vidare en övergång till alternativa hagel vid övningsskytte samt vid allt tävlingsskytte i jägareförbundens regi från jaktskyttesäsongen år 1995. Skjutprov med järnhagel kommer att införas vid jägareexamen. Sportskytteförbundet har åtagit sig att bl.a. bedriva fortsatt arbete för övergång till alternativa hagel genom att verka internationellt för en förändring av det olympiska reglementet. Förbundet har vidare åtagit sig att verka för att blyhagel inte används vid sportskytte efter den 1 september 2004 i skyttegravar på det olympiska programmet och efter den 1 september 2000 i övriga grenar. Utskottet har inhämtat att NUTEK (Närings- och teknikutvecklingsverket) finansierar två projekt i syfte att minska blyanvändningen i aluminium. Det ena projektet syftar till att finna ersättning för blyhagel främst för sportskyttet medan det andra avser ersättning av mantlade blykulor med mjukjärnskulor.
I likhet med regeringen vill utskottet betona vikten av att övergång till alternativa hagel sker vid våtmarksjakt. I detta arbete bör Naturvårdsverkets aviserade förbud mot användning av blyhagel inom vissa särskilt känsliga våtmarksområden bli av avgörande betydelse.
Sammantaget bör de ovan nämnda åtgärderna, ett successivt utbyte av vapenbeståndet samt utvecklandet av nya alternativa hagelmaterial enligt utskottets mening kunna leda till att en övergång från blyhagel till alternativa hagel vid jakt till övervägande del skett till år 2000. Med det anförda finner utskottet syftet med motionerna Jo46 yrkande 8 och Jo605 i allt väsentligt tillgodosett. Motionerna bör inte medföra någon vidare åtgärd från riksdagens sida.
Riskbegränsning bekämpningsmedel
Propositionen
Biocider
Insatserna för förhandsgranskning av biocider och bekämpningsmedel bör enligt miljöministern få ökad omfattning. Internationellt samarbete bör få ökad betydelse.
Bekämpningsmedelsanvändningen inom jordbruket
Det är enligt miljöministern väsentligt att nå en bättre internationell samordning av åtgärder för minskade risker av bekämpningsmedel.
Regeringen finner det angeläget att arbetet med att reducera risker med och användning av bekämpningsmedel inom jordbruket fortsätter i den riktning som nu sker samt att utvecklingen av bekämpningsmedelsanvändningen inom jordbruket följs. Det ankommer på myndigheterna att vid slutrapporteringen av halveringsprogrammet redovisa behov och åtgärder för en ytterligare reduktion av riskerna.
Motionerna
I motion Jo40 (v) yrkande 14 begärs förslag om miljöavgift på arsenik och krom i träskyddsmedel på 250 kr/kg resp. 150 kr/kg, och enligt motionens yrkande 15 bör en handlingsplan utarbetas för omhändertagande av arsenik och krom. En särskild miljöavgift för tryckimpregnerat virke bör införas enligt motion Jo46 (s) yrkande 10.
En översyn av miljöavgifterna på bekämpningsmedel och differentiering av avgifterna beroende på farlighetsklass begärs i motion Jo46 (s) yrkande 11. I motionen framhålls det angelägna i att aktivt driva dessa frågor internationellt.
Utskottets överväganden
Biocider
Som anförs i propositionen bör insatserna för förhandsgranskning av biocider och bekämpningsmedel få ökad omfattning och det internationella samarbetet ökad betydelse.
Kemikalieinspektionens föreskrifter om träskyddsbehandlat virke (KIFS 1990:10) trädde i kraft den 1 januari 1992. Föreskrifterna innebär kraftiga inskränkningar i användningen av träskyddsbehandlat virke, eftersom sådant virke tidigare användes på sätt som nu förbjudits. Arsenik- och krommedel får endast användas när behov av långvarigt skydd föreligger. Kemikalieinspektionen har genom olika tillsynsåtgärder följt upp efterlevnaden av föreskrifterna, och av inspektionens redovisning framgår att användningen har minskat betydligt under de senaste fem åren. I likhet med regeringen vill utskottet betona vikten av att Kemikalieinspektionen och övriga tillsynsmyndigheter noga följer att den förväntade minskningen av krommedelsanvändningen inte leder till ökad användning av de billigare arsenikmedlen. Mot denna bakgrund finner utskottet att syftet med motionerna Jo40 yrkandena 14 och 15 och Jo46 yrkande 10 i väsentliga delar kommer att bli tillgodosett utan införande av den särskilda miljöavgift som föreslås i motionerna. Motionsyrkandena avstyrks.
Bekämpningsmedelsanvändningen inom jordbruket
I likhet med miljöministern anser utskottet det väsentligt med en bättre internationell samordning av åtgärderna för minskade risker av bekämpningsmedel. I sammanhanget vill utskottet erinra om det arbete som, med deltagande av Kemikalieinspektionen, inom detta område har initierats inom OECD. Utskottet finner det angeläget att arbetet med att reducera risker med och användning av bekämpningsmedel inom jordbruket fortsätter i den riktning som nu sker samt att utvecklingen av bekämpningsmedelsanvändningen inom jordbruket följs. Som miljöministern anför ankommer det på myndigheterna att vid slutrapporteringen av halveringsprogrammet redovisa behov och åtgärder för en ytterligare reduktion av riskerna. I avvaktan härpå avstyrker utskottet motion Jo46 yrkande 11 i den mån motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.
Tillsyn och vägledning
Propositionen
I propositionen framhålls att ökad vikt bör läggas vid stöd och vägledning till kommuner och små företag. Det framhålls vidare som nödvändigt att även små företag tar sitt ansvar beträffande kemikaliekontrollen. Det gäller företag och verksamheter i alla hanteringsled: tillverkare, importörer, återförsäljare och användare. För att detta skall vara möjligt behöver de bättre tillgång till kunskapsstöd, information och rådgivning. Kemikalieinspektionen bör därför i ökad omfattning verka för informations- och vägledningsarbete till denna grupp. Regeringen uttalar sin avsikt att uppdra åt Kemikalieinspektionen att utreda hur kunskaps- och kompetensöverföring till verksamheter utan tillräckliga resurser inom området kemikaliekontroll bör utformas.
Motionerna
Enligt motion Jo46 (s) måste den kommunala tillsynen utvecklas och mer precisa regler, liksom anvisningar för vilka resurser som krävs för en effektiv tillsyn, bör utarbetas. Kännbara straff för överskridande av gränsvärden bör införas (yrkande 2). I motion Jo40 (v) framhålls att konsumenters och yrkesutövares möjligheter att handla miljömedvetet behöver förbättras (yrkande 6), och Kemikalieinspektionen bör ges möjligheter att stärka informationsarbetet (yrkande 9). En konsultfirma på kemikalieområdet efter mönster från Institutet för vatten- och luftvård bör bildas enligt motion Jo46 (s) yrkande 4. Motionärerna i motion Jo692 (nyd) yrkande 6 anser att det i varje kommun bör finnas minst en miljöcentral där även miljöfarliga ämnen och andra produkter kan lämnas in. Enligt motion Jo46 (s) yrkande 3 bör regeringen snarast redovisa Kemikalieinspektionens uppdrag om översyn av tillsatser i plaster och framlägga förslag om riskbegränsning. Behovet av en mer effektiv miljömärkning påtalas i motion Jo40 (v) yrkande 7.
Utskottets överväganden
Det är nödvändigt att även små företag och verksamheter i alla hanteringsled tar sitt ansvar beträffande kemikaliekontrollen. Som anförs i propositionen bör därför ökad vikt läggas vid stöd och vägledning till kommuner och små företag. För att tillgodose företagens behov av kunskapsstöd, information och rådgivning bör Kemikalieinspektionen i ökad omfattning verka för informations- och vägledningsarbete till denna grupp. Kemikalieinspektionen bör därför utreda hur kunskaps- och kompetensöverföring till verksamheter utan tillräckliga resurser inom området kemikaliekontroll bör utformas. I arbetet med att uppfylla målen i Agenda 21 och för att nå en kretsloppsanpassad samhällsutveckling har de lokala och regionala miljömyndigheternas åtgärder fått ökad betydelse. I sammanhanget vill utskottet erinra om det omfattande informations- och vägledningsarbete som med denna inriktning bedrivs av Kemikalieinspektionen. Arbetet syftar till att göra LKP:s (lagen (1985:426) om kemiska produkter) tillämpningsområde tydligt, visa på möjligheter i tillsynen och ge faktaunderlag och råd i övrigt. Utskottet vill även framhålla att kommunerna i sin roll som stora inköpare i hög grad kan påverka handelns produktsortiment och produktutveckling. Utskottet vill även erinra om det material -- Vägledningspärmen -- för lokal tillsyn enligt LKP som Kemikalieinspektionen har utarbetat tillsammans med Naturvårdsverket. Som stöd till miljömyndigheterna ger inspektionen även ut faktablad om bekämpningsmedel och andra kemiska ämnen. Vidare har konkret vägledning i vissa tillsynsfrågor utarbetats t.ex. för kontroll av reglerna om träskyddsbehandlat virke och klorerade lösningsmedel samt för tillsyn i detaljhandeln. Inspektionen har även deltagit i skilda utbildningsaktiviteter riktade till bl.a. kommunala nämnder som har ansvar för hälso- och miljöskyddsfrågor. Enligt vad utskottet erfarit fungerar såväl tillsyns- som vägledningsverksamheten i stort sett bra och även hos lokala och regionala miljömyndigheter ökar kunskaperna om kemikalier och hur riskerna med användning av dem kan minimeras, liksom kunskaperna om lagstiftningen på området. Fortfarande kan det dock finnas ett utökat behov av kunskap och erfarenhetsutbyte om exempelvis substitutionsprincipen och dess tillämpning, vilket utgör en viktig del av kommunernas miljöarbete. Så till vida delar utskottet synpunkterna i motion Jo46 men är härutöver inte berett att tillmötesgå motionens yrkande 2. Motionsyrkandet avstyrks. Med vad utskottet i tillämpliga delar anfört ovan avstyrks även motionerna Jo40 yrkandena 6 och 9 och Jo46 yrkande 4 i den mån de inte kan anses tillgodosedda.
Som anförs i motion Jo692 utgör miljöcentralerna ett viktigt och praktiskt enkelt inslag i källsorteringen och har därmed sin givna plats i arbetet för ett kretsloppssamhälle. Det ankommer emellertid i första hand på kommunerna att utveckla formerna för omhändertagande av avfallet. Utskottet är därför inte berett att tillmötesgå motionens yrkande 6 om ett särskilt uttalande i frågan. Motionsyrkandet avstyrks i den mån det inte kan anses tillgodosett med vad utskottet anfört.
I enlighet med riksdagens beslut våren 1991 (prop. 1990/91:90, JoU30, rskr. 338) arbetar Kemikalieinspektionen med att ta fram ett samlat förslag om begränsningen av vissa tillsatsämnen i plaster. Första fasen beträffande mjukgörare och stabilisatorer beräknas slutföras under våren 1994. Utskottet förutsätter att de begränsningsåtgärder kommer att vidtas som berörda myndigheter i detta avseende finner lämpliga. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo46 yrkande 3 i den mån motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.
Med anledning av motion Jo40 vill utskottet erinra om att inom EG gäller sedan maj 1992 ett gemensamt miljömärkningssystem. Nationella märkningssystem är tillåtna åtminstone fram till år 1997, när en utvärdering av EG-systemet skall göras. Utskottet vill även erinra om Nordiska rådets arbete med det nordiska miljömärkningssystemet. Enligt vad utskottet erfarit har hittills ca 250 produkter licens att använda symbolen med en stiliserad svan. I likhet med motionärerna anser utskottet att ett verkningsfullt miljömärkningssystem måste vara tydligt, konsekvent och lätt att förstå men finner att arbetet med det nordiska miljömärkningssystemet i väsentliga delar är ägnat att tillgodose motionens yrkande 7. Motionsyrkandet avstyrks.
Slam
Propositionen
Åtgärder för att få en slamkvalitet som innebär att slammet kan nyttjas av jordbruket bör vidtas utifrån lokala planer och lokala förutsättningar samt samordnas med de handlingsprogram för hållbar utveckling som arbetas fram i kommunerna. Arbetet med åtgärdsprogram för renare slam måste gå vidare i alla kommuner.
Motionerna
Genom förbud på sikt mot all användning av kadmium utom för forskningsändamål, höjd miljöavgift och förbud mot användning av kadmiumbatterier från år 1996 samt genom en handlingsplan för omhändertagande av kadmiumhaltigt avfall och produkter bör enligt motion Jo40 (v) yrkande 12 kadmiumutsläppen minska. I motion Jo628 (kds) yrkande 3 begärs en utredning med uppgift att inventera kommunernas omhändertagande av avloppsslam.
Forskning och utveckling när det gäller avloppshantering betonas i motion Jo46 (s) yrkande 12. Toalettavloppet bör behandlas särskilt, miljöeffekterna av separering av urin och fekalier utredas och industrins avlopp hanteras på ett sätt som bättre stämmer med kretsloppstanken. I motion Jo628 (kds) begärs en utredning av åtgärder för att stimulera bättre rening av kommunernas avloppsvatten (yrkande 1). Åtgärder för ökade möjligheter för kommuner att recirkulera fällningskemikalier och nyttja spillvatten som resurs i energiodling efterlyses i motionens yrkande 2. Åtgärder bör enligt motion Jo627 (v) yrkande 3 vidtas för att få till stånd ett miljöanpassat vatten- och avloppssystem. Enligt motion Jo694 (s) yrkande 34 bör lagstiftningen skärpas för att åstadkomma minskade utsläpp från hushåll och industrier, Naturvårdsverket få i uppdrag att undersöka alternativ till nuvarande avloppshantering och större uppmärksamhet ägnas de markkemiska processerna.
Utskottets överväganden
Som anförs i propositionen måste arbetet med åtgärdsprogram för renare slam gå vidare i samtliga kommuner. Det bör ankomma på Naturvårdsverket att följa detta arbete och vid behov föreslå ytterligare åtgärder. Målsättningen måste vara att slammet får en sådan kvalitet att det kan nyttjas av jordbruket. Detta arbete bör vidtas utifrån lokala planer och lokala förutsättningar och samordnas med de handlingsprogram för hållbar utveckling som arbetas fram i kommunerna.
Med anledning av motionerna Jo628 och Jo40 vill utskottet erinra om riksdagens beslut våren 1993 (prop. 1992/93:180, JoU14, rskr. 344). Bl.a. ändrades 12 och 21 §§ va-lagen (1970:244, ändrad 1993:417) så att möjligheterna till en miljöriktig avlopps- och slamhantering förbättrades ytterligare genom att va-huvudmannen med stöd av 22 § kan föreskriva erforderliga villkor och begränsningar i rätten till utsläpp i det allmänna avloppsnätet. Vidare innehåller 11 § förordningen (1985:840, ändrad 1993:1271) om vissa hälso- och miljöfarliga produkter föreskrifter om gränsvärden för vissa metaller i avloppsslam som skall överlåtas eller saluhållas för jordbruksändamål. Utskottet har erfarit att Naturvårdsverket kommer att utfärda föreskrifter för användningen av slam inom jordbruket. Därigenom kommer bl.a. acceptabel årlig tillförsel av metaller via slam till jordbruksmark att regleras. Sammantaget innebär åtgärderna att tillförseln av tungmetaller vid användning av slam på jordbruksmark sänks kraftigt på kort sikt. Utskottet vill även erinra om den miljöavgift på kadmium i handelsgödsel med 30 kr/kg kadmium till den del kadmiuminnehållet överstiger 50 g/ton fosfor som utgår fr.o.m. den 1 januari 1994 (prop. 1993/94:3, JoU6, rskr. 43). I betänkandet uttalade utskottet att en utvärdering av avgiften bör ske år 1995 för att bl.a. bedöma avgiftens effektivitet, och då bör även övervägas om avgiften kan höjas för att styra kadmiumhalterna mot ännu lägre nivåer. I den nu aktuella propositionen aviserar regeringen ett uppdrag till Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Livsmedelsverket och Kemikalieinspektionen att i samband med en sådan utvärdering också redovisa kunskapsläget beträffande risker förenade med kadmium. Som framhålls i motion Jo628 ligger det i linje med kretsloppstanken att den näring som avloppsslammet innehåller också kan komma jordbruksmarken till godo. En förutsättning härför är emellertid att slammet har en sådan reningsgrad att tillförseln av kadmium totalt sett i vart fall inte överstiger bortförseln. För att åstadkomma detta är det därför angeläget att ett intensifierat arbete nu kommer till stånd för att ytterligare minska kadmiumtillförseln till jordbruksmarken. Det internationella arbetet på området inriktas också på att minska kadmiumhalterna, och det råder enighet om att användningen av kadmium på sikt bör upphöra. Som framgår av det anförda föreligger i detta avseende en betydande samsyn mellan utskottet och motionären. Utskottet finner att syftet med motion Jo628 yrkandena 2 och 3 i allt väsentligt kan anses tillgodosett utan något särskilt uttalande i frågan. Motionsyrkandena bör inte föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Med det ovan anförda finner utskottet syftet även med motion Jo40 yrkande 12 i väsentliga delar tillgodosett. Motionsyrkandet avstyrks.
Som utskottet anfört ovan bör de näringsämnen som finns i slam från de kommunala avloppsverken tas till vara i så hög grad som möjligt. Det omfattande miljöarbete som har bedrivits i Sverige har resulterat i förhållandevis låga metallhalter i slam. Avloppsanläggningar fyller sin miljövårdande uppgift om de dels för bort och renar avloppsvattnet på avsett sätt, dels om det slam som uppstår i denna process är så rent att det kan återföras i det biologiska kretsloppet. Med de i kretsloppspropositionen våren 1993 framlagda förslagen till ändringar i va-lagen förbättrades möjligheterna till en miljöriktig avlopps- och slamhantering ytterligare. Vidare vill utskottet erinra om det arbete som pågår inom Civildepartementet med ändring av va-lagen beträffande den kommunala avgiftsmakten (taxor) inför en kommande proposition. Även forsknings- och utvecklingsarbetet på området är betydande. Det bör också framhållas att många kommuner arbetar intensivt med framtagande av alternativa avloppssystem, och utskottet vill betona vikten av att forskningen och utvecklingen rörande alternativa system på olika sätt stimuleras. Det får förutsättas att regeringen utan något särskilt uttalande från riksdagen noga följer utvecklingen på området och om så erfordras vidtar lämpliga åtgärder. Med det anförda finner utskottet att syftet med motionerna Jo46 yrkande 12, Jo627 yrkande 3, Jo628 yrkande 1 och Jo694 yrkande 34 kan anses tillgodosett utan någon vidare riksdagens åtgärd.
Producentansvaret i kretsloppssamhället
Propositionen
Föreskrifter om producentansvar har införts från den 1 januari 1994 för vissa förpackningar, och en förordning om producentansvar för returpapper avses träda i kraft den 1 juli 1994. Vissa erfarenheter har nu vunnits av tillämpningen av producentansvaret. Detta föranleder regeringen att framhålla att bemyndigandet enligt renhållningslagen med all säkerhet måste tillämpas i en vidare krets än som exemplifieras i kretsloppspropositionen (prop. 1992/93:180).
Motionerna
Producentansvaret bör enligt motion Jo659 (s) yrkande 1 skärpas och definieras bättre i gällande förordningar. Enligt motion Jo694 (s) yrkande 28 bör bestämmelserna om producentansvaret skärpas, krav införas på miljöanalyser innan beslut fattas om omhändertagande av de uttjänta produkterna och producentansvaret vidgas så att den som introducerar en produkt på den svenska marknaden också har det ekonomiska ansvaret för det slutliga omhändertagandet. Vidare bör innehavarens skyldighet när det gäller miljöfarligt avfall regleras och ett rättsligt ansvar införas. I motion Jo620 (fp) begärs att förordningen om producentansvar ändras så att alla förpackningar behandlas lika.
Utskottets överväganden
Riksdagens beslut våren 1993 innebar bl.a. att som riktlinjer för en kretsloppsanpassad utveckling skall gälla att nya produktgrupper och varuområden successivt anges för producentansvar. För vissa varugrupper föreligger förutsättningar att inom en relativt snar framtid införa ett producentansvar. Som exempel nämndes skrotdäck, bilar, plaster, byggnadsmaterial samt elektroniska och elektriska produkter. I det sammanhanget konstaterade utskottet att producentansvaret lagtekniskt skulle kunna utformas enligt två alternativ. Det ena alternativet är att ge regeringen ett bemyndigande att föreskriva om producentansvar. Det andra alternativet är att redan nu införa ett krav på detta direkt i lagen. Som framhölls i propositionen var avsikten med det då framlagda lagförslaget att ett producentansvar skall kunna införas successivt på områden där detta är från miljö- och resurshushållningssynpunkt motiverat, ekonomiskt rimligt och tekniskt möjligt. Mot denna bakgrund ansåg utskottet att det inte var lämpligt att nu införa ett generellt krav på producentansvar direkt i lag. Med den av utskottet tillstyrkta lagstiftningstekniken skulle man kunna nå samma resultat som med ett direkt lagstadgande men stegvis när förutsättningarna finns (prop. 1993/94:180, JoU14, rskr. 344).
Vissa erfarenheter har nu vunnits av tillämpningen av producentansvaret och, i likhet med regeringen, anser utskottet att bemyndigandet enligt renhållningslagen med all säkerhet måste tillämpas i en vidare krets än som exemplifieras i kretsloppspropositionen. Utskottet vill även erinra om det förslag till miljöbalk som till innevarande riksmöte har aviserats av regeringen. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionerna Jo620, Jo659 yrkande 1 och Jo694 yrkande 28 i den mån motionsyrkandena inte kan anses tillgodosedda.
Kemikalieinspektionen
Propositionen
Kemikalieinspektionens huvuduppgift är att arbeta för att minska riskerna för skador på människa och miljö av kemiska ämnen och produkter. Kemikalieinspektionen skall vara samordnare och pådrivande i den svenska kemikaliekontrollen.
Kemikaliekontrollen är ett led i arbetet mot en långsiktigt hållbar utveckling.
De huvudsakliga målen för Kemikalieinspektionens verksamhet, dvs. produktmålet, hanteringsmålet och kunskapsmålet, betonas.
Kemikalieinspektionens verksamhet finansieras i dag genom avgifter. Principer och metoder för finansiering samt frågor om anslagskonstruktionen för Kemikalieinspektionen utreds.
Kemikalieinspektionen bör medges en ökad resursram på kemikalieområdet främst för det ökade internationella arbetet. Inspektionen bör därför för budgetåret 1994/95 medges en ökad utgiftsram på 2 miljoner kronor jämfört med nuvarande nivå samt medges att öka uttaget av kemikalieavgifter i motsvarande omfattning. Det ankommer på regeringen att besluta härom.
Inspektionen bör för budgetåret 1994/95 medges en ökad resursram på 1 250 000 kr för förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel och 3 miljoner kronor för förhandsgranskning av biocider.
Kostnaderna för verksamheten budgetåret 1994/95 beräknas till 71 871 000 kr, varav 62 259 000 kr skall finansieras med avgifter.
Under anslaget A 10. Kemikalieinspektionen föreslås för budgetåret 1994/95 ett anslag på 1 000 kr.
Under anslaget A 11. Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen föreslås för budgetåret 1994/95 ett reservationsanslag på 9 612 000 kr. Avgiftsintäkten beräknas till 62 259 000 kr.
Regeringen avser att inom kort utreda Kemikalieinspektionens finansiering i grunden och utforma förslag till en framtida finansieringsmodell. Arbetet skall bedrivas skyndsamt så att förslag kan presenteras i tid för regeringskansliets budgetarbete hösten 1994.
Motionerna
Ett med 5 miljoner kronor utvidgat resursutrymme begärs för Kemikalieinspektionen i motion Jo649 (v) yrkande 15, och 2 miljoner kronor utöver regeringens förslag bör enligt motion Jo694 (s) yrkande 11 anvisas till Kemikalieinspektionen för budgetåret 1994/95.
Utskottets överväganden
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om medelsanvisning för budgetåret 1994/95.
I propositionen uttalar regeringen sin avsikt att för budgetåret 1994/95 medge Kemikalieinspektionen en ökad utgiftsram om sammanlagt 6 250 000 kr jämfört med nuvarande nivå. Av medlen skall 2 miljoner kronor avse det ökade internationella arbetet, 1 250 000 kr förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel och 3 miljoner kronor förhandsgranskning av biocider. Samtidigt kommer inspektionen att medges en ökning av uttaget av kemikalieavgifter i motsvarande omfattning. Det ankommer på regeringen att fatta beslut härom.
Det anförda innebär att motionerna Jo649 yrkande 15 och Jo694 yrkande 11 kommer att bli tillgodosedda utan något särskilt riksdagens beslut i frågan. Motionerna bör inte påkalla någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Det bör tilläggas att, enligt vad Miljö- och naturresursdepartementet har uppgivit, kostnaderna för verksamheten budgetåret 1994/95 (71 871 000 kr) har beräknats exkl. pris- och löneomräkning. Detta innebär att de verkliga kostnaderna för nästa budgetår torde bli ca 1,2 miljoner kronor högre än vad som anges i propositionen. Eftersom kostnaderna skall finansieras med avgifter ankommer det på regeringen att fatta beslut härom.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande tidigare behandlade frågor om återvinning m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo40 yrkandena 3, 4 och 5, 1993/94:Jo43 yrkande 3, 1993/94:Jo46 yrkande 1, 1993/94:Jo311 yrkande 6, 1993/94:Jo604, 1993/94:Jo639, 1993/94:Jo640, 1993/94:Jo644, 1993/94:Jo645, 1993/94:Jo657, 1993/94:Jo660, 1993/94:Jo674, 1993/94:Jo680, 1993/94:Jo681 och 1993/94:Jo694 yrkandena 30 och 31,
2. beträffande internationellt kemikaliearbete
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo41 yrkande 1,
3. beträffande kemikaliekontrollens inriktning
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo40 yrkandena 1 och 8, 1993/94:Jo41 yrkandena 2 och 3 och 1993/94:Jo654,
men. (v) - delvis
4. beträffande handlingsprogram för samhällssektorernas anpassning till kretsloppssamhället m.m.
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo649 yrkande 1,
men. (v) - delvis
5. beträffande ekonomiska styrmedel m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo40 yrkande 2 och 1993/94:Jo41 yrkande 4,
men. (v) - delvis
6. beträffande miljövänliga regionalpolitiska satsningar
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo659 yrkandena 2, 3 och 5,
7. beträffande minskade avfallsmängder m.m.
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo627 yrkandena 1 och 2,
men. (v) - delvis
8. beträffande sanering och återställning av miljöskadade områden
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo40 yrkande 13 och 1993/94:Jo631,
res. 1 (s) men. (v) - delvis
9. beträffande materialåtervinning och energiutvinning
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo687,
res. 2 (nyd)
10. beträffande utveckling av alternativa användningsområden för glasavfall
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo613,
11. beträffande optiska vitmedel i tvättmedel
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo46 yrkande 5,
res. 3 (s)
12. beträffande avveckling av kvicksilveranvändningen
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo40 yrkande 10,
men. (v) - delvis
13. beträffande internationell handel med kvicksilver
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Jo43 yrkandena 1, 2 och 4 och 1993/94:Jo45 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 4 (s) - motiv.
14. beträffande avveckling av amalgamanvändningen
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo39, 1993/94:Jo46 yrkande 7, 1993/94:So441 yrkande 1, 1993/94:So460 yrkande 1, 1993/94:So463, 1993/94:So469, 1993/94:So478 yrkande 1, 1993/94:So486 yrkandena 1 och 2, 1993/94:So493 yrkandena 1, 2 och 3, 1993/94:So500 och 1993/94:So502 yrkande 1,
res. 5 (s) men. (v) - delvis
15. beträffande Metallbiologiskt centrum
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo42,
16. beträffande minskning av blyutsläppen
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo40 yrkande 11,
men. (v) - delvis
17. beträffande avveckling av användningen av blyad bensin
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo44,
res. 6 (nyd)
18. beträffande miljöfarliga batterier m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo46 yrkande 9, 1993/94:Jo617 och 1993/94:Jo668,
res. 7 (s)
19. beträffande blyhagel
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo46 yrkande 8 och 1993/94:Jo605,
res. 8 (s)
20. beträffande miljöavgifter på arsenik och krom m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo40 yrkandena 14 och 15 och 1993/94:Jo46 yrkande 10,
res. 9 (s) men. (v) - delvis
21. beträffande miljöavgifter på bekämpningsmedel
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo46 yrkande 11,
res. 10 (s)
22. beträffande tillsyn och vägledning
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo40 yrkandena 6 och 9 och 1993/94:Jo46 yrkandena 2 och 4,
res. 11 (s) men. (v) - delvis
23. beträffande miljöcentraler
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo692 yrkande 6,
res. 12 (nyd)
24. beträffande tillsatser i plaster
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo46 yrkande 3,
25. beträffande miljömärkning
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo40 yrkande 7,
men. (v) - delvis
26. beträffande kadmium i avloppsslam m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo40 yrkande 12 och 1993/94:Jo628 yrkandena 2 och 3,
men. (v) - delvis
27. beträffande miljöanpassade vatten- och avloppssystem m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo46 yrkande 12, 1993/94:Jo627 yrkande 3, 1993/94:Jo628 yrkande 1 och 1993/94:Jo694 yrkande 34,
res. 13 (s)
28. beträffande producentansvaret
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo620, 1993/94:Jo659 yrkande 1 och 1993/94:Jo694 yrkande 28,
res. 14 (s)
29. beträffande den övergripande målsättningen för verksamheten inom Kemikalieinspektionens ansvarsområde
att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om den övergripande målsättningen för verksamheten inom Kemikalieinspektionens ansvarsområde (avsnitt 7),
30. beträffande Kemikalieinspektionen
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1993/94:Jo649 yrkande 15 och 1993/94:Jo694 yrkande 11 till Kemikalieinspektionen för budgetåret 1994/95 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett anslag på 1 000 kr,
31. beträffande särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen
att riksdagen till Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen för budgetåret 1994/95 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 9 612 000 kr.
Stockholm den 14 april 1994
På jordbruksutskottets vägnar
Margareta Winberg
I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Inga-Britt Johansson (s), Åke Selberg (s), Lennart Brunander (c), Kaj Larsson (s), Max Montalvo (nyd), Ulla Pettersson (s), Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Lena Klevenås (s), Pehr Löfgreen (m), Lennart Fremling (fp) och Carl Olov Persson (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Sanering och återställning av miljöskadade områden (mom. 8)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Enligt riksdagens" och på s. 21 slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande lydelse:
Över hela vårt land finns ett stort antal industriområden som döljer miljöskadliga ämnen som utgör högriskavfall med fara för människor, djur och växter. År 1987 uppskattade Miljöskadefonden kostnaden för efterbehandling av miljöskadade områden till mellan 2 och 3 miljarder kronor. Av den lägesrapport som Naturvårdsverket nyligen har presenterat framgår att ett hundratal förorenade mark- och vattenområden, deponier m.m. måste åtgärdas, och ytterligare flera hundra områden behöver undersökas för att man skall kunna fastställa saneringsbehovet. Sammanlagt torde det vara fråga om sanering av flera tusen objekt till en betydligt högre kostnad än den tidigare beräknade. Med hänvisning härtill och till vad utskottet anförde i samband med behandlingen av proposition 1993/94:100, bilaga 15, JoU15 (res. 12) bör staten nu ta det övergripande ansvaret för sanering av miljöskadade områden. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo631 bör ges regeringen till känna. Med det anförda finner utskottet syftet med motion Jo40 yrkande 13 i allt väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandet bör inte medföra någon vidare åtgärd från riksdagens sida.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande sanering och återställning av miljöskadade områden att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo631 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar utan vidare åtgärd motion 1993/94:Jo40 yrkande 13,
2. Materialåtervinning och energiutvinning (mom. 9)
Max Montalvo (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Som utskottet" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
Det kan konstateras att eldning med fossila bränslen är ett av de största hoten mot vår miljö. Den svenska energipolitiken syftar till minskad användning av miljöfarliga fossila bränslen, och nyligen har miljöskatter införts på bl.a. denna typ av bränslen. Om energiåtervinning av papper ersätter eldning med fossila bränslen medför detta förbättrad miljö och bör därför betraktas positivt. Orsakerna till att papper i dag inte officiellt klassas som biobränsle kan vara brist på insikt om hur industrin fungerar. En av orsakerna är att papper kan innehålla kemikalier som tillkommit vid kokning eller blekning av massan. Dessa halter är dock mycket små, beroende på den miljösatsning som skogsindustrin har gjort. En annan orsak är att trycksvärtan innehåller vissa olämpliga kemikalier. Det bör dock framhållas att trycksvärta från returpapper oftast utskiljs och bränns vid pappersframställning. Skulle det genom forskning eller fullskaleprojekt kunna påvisas att eldning med returpapper kan jämställas med eldning av trä i syfte att åstadkomma återvinning av energi, är det enligt utskottets mening av vikt att energiåtervinning av returpapper ges samma förutsättningar som materialåtervinning. Framför allt anser utskottet det betydelsefullt att svensk industri har alternativ att välja mellan. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo687 yrkande 1 bör ges regeringen till känna.
Under en längre tid har konsumenternas efterfrågan på returbaserade produkter ökat. En högre konsumtion av returfiberbaserade pappersprodukter innebär att det inte längre framstår som naturligt att lokalisera produktionen av massa och papper till Sverige. Rationell produktion bör ske i nära anslutning till råvaran. I det fall råvaran i hög grad utgörs av returfiber anser utskottet det rimligt att anta att massa- och pappersbruk som kommer att använda returpapper också kommer att etableras nära konsumenten, dvs. nära de stora städerna i Europa. Mot denna bakgrund framstår det inte som självklart att bruken kommer att basera sin produktion på returfiber utan i stället framställa högkvalitativa produkter med jungfrulig råvara som grund. Virke är en av få förnyelsebara råvaror. Sverige har i dag ett ökande virkesförråd, och skogstillväxten överskrider med bred marginal de årliga avverkningarna. Som anförs i motion Jo687 talar inte ransoneringsskäl för en ökning av returfiberanvändningen i pappersproduktionen. Vad utskottet anfört med anledning av motionens yrkande 2 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande materialåtervinning och energiutvinning att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo687 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Optiska vitmedel i tvättmedel (mom. 11)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Med anledning" och på s. 24 slutar med "anses tillgodosett" bort ha följande lydelse:
Det kan konstateras att allmänhetens ökade medvetenhet har inneburit en snabb utveckling mot mindre miljöskadliga rengöringsmedel. Regeringen följer med uppmärksamhet utvecklingen vad gäller klorblekningskemikalier, tensider, fosfater och optiska vitmedel, och för flera av dessa ämnesgrupper finns mål för minskad användning. Det saknas emellertid målsättningar för optiska vitmedel. I likhet med motionärerna i motion Jo46 anser utskottet att regeringen bör ge Kemikalieinspektionen i uppdrag att inleda diskussioner med företrädare för tillverkare, importörer och handel om optiska vitmedel. Målsättningen bör vara att användningen av dessa kemikalier i tvättmedel skall upphöra senast år 1995. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo46 yrkande 5 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande optiska vitmedel i tvättmedel att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo46 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Internationell handel med kvicksilver (mom. 13, motiveringen)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Enligt Baselkonventionen" och på s. 25 slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
Enligt Baselkonventionen -- -- -- (= utskottet) -- -- -- utskottet otillfredsställande. Regeringen bör därför snarast vidta åtgärder som, i enlighet med Naturvårdsverkets framställning den 29 mars 1994, syftar till ett förbud mot svensk export av kvicksilver, kvicksilverberedningar och vissa kvicksilverhaltiga varor. Regeringen bör vidare aktivt verka för snara överenskommelser om upphörande av den internationella handeln med kvicksilver. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo43 yrkandena 1, 2 och 4 och Jo45 bör ges regeringen till känna.
5. Avveckling av amalgamanvändningen (mom. 14)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med "Det kan" och slutar med "riksdagens sida" bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motionerna Jo46 och So493 utgör användningen av amalgam inom tandvården i dag det största kvicksilverproblemet och är skadlig från både hälso- och miljösynpunkt. Både hälso- och miljöskäl talar således för att amalgamet bör avvecklas som tandlagningsmaterial. Eftersom fullgoda alternativ finns, bör amalgam över huvud taget inte förekomma inom barntandvården. Regeringen bör därför omedelbart inleda överläggningar med tandvårdens huvudmän och med företrädare för privattandläkarna för att en överenskommelse om förbud mot användning av amalgam inom barntandvården skall kunna uppnås senast till sommaren 1994. Regeringen bör därefter återkomma till riksdagen med förslag om lagstiftning om förbud mot amalgam inom barntandvården. Lagen bör träda i kraft senast den 1 januari 1995. Vidare bör ett lagförslag presenteras för riksdagen så att ett förbud mot övrig amalgamanvändning kan träda i kraft senast den 1 januari 1997. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo46 yrkande 7 och So493 yrkande 1 bör ges regeringen till känna. Med det anförda finner utskottet motionerna So441 yrkande 1, So460 yrkande 1, So463, So469 yrkande 1, So478 yrkande 1, So486 yrkande 1, So493 yrkandena 2 och 3, So500 och So502 yrkande 1 i allt väsentligt tillgodosedda. Motionsyrkandena bör inte medföra någon vidare åtgärd från riksdagens sida.
Med det ovan anförda avstyrker utskottet motionerna So469 yrkandena 2 och 3 och So486 yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande avveckling av amalgamanvändningen att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Jo46 yrkande 7 och 1993/94:So493 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1993/94:Jo39, 1993/94:So469 yrkandena 2 och 3 och 1993/94:So486 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar utan vidare åtgärd motionerna 1993/94:So441 yrkande 1, 1993/94:So460 yrkande 1, 1993/94:So463, 1993/94:So469 yrkande 1, 1993/94:So478 yrkande 1, 1993/94:So486 yrkande 1, 1993/94:So493 yrkandena 2 och 3, 1993/94:So500 och 1993/94:So502 yrkande 1,
6. Avveckling av användningen av blyad bensin (mom. 17)
Max Montalvo (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med "Som framgår" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Trots att utvecklingen de senaste åren har varit mycket positiv och försäljningen av blyad bensin har minskat högst påtagligt, avser regeringen att införa ett totalförbud mot försäljning av blyad bensin. Som anförs i motion Jo44 kan detta inte tolkas på annat sätt än att miljöfanatikerna har segrat över det sunda förnuftet. Detta slag av miljöåtgärder prioriteras av regeringen eftersom de inte medför kostnader för staten men orsakar inskränkningar i den enskildes personliga frihet. Förbjuds den blyade bensinen, kommer de flesta veteranfordon att bli stående och en mängd motorredskap att bli oanvändbara.
I propositionen sägs att myndigheterna i samarbete med berörda branscher har klarlagt möjligheten att använda alternativa tillsatser. Det skulle enligt utskottets mening vara av intresse att veta vilka branscher regeringen syftar på. Hade representanter för veteranfordonsägarna tillfrågats hade problemen med en total avveckling blivit belysta. Det kan inte fastställas att alternativa tillsatser fungerar i t.ex. en äldre luftkyld motor med lättmetalltopplock. Med alternativa tillsatser i bensinen visar sig skadorna på motorn inte omedelbart, men symptom i form av högre temperaturer och ljudmässiga förändringar har konstaterats, vilket oroar motorteknikerna.
Den positiva utvecklingen vad gäller försäljningen av blyad bensin bör enligt utskottets mening stimuleras genom bättre information om vilka fordon och motorredskap som kan komma i fråga för oblyad bensin och inte genom förbud. Vidare bör distributionsnätet för blyad bensin utformas så att det på alla större orter finns åtminstone en tapp för blyad bensin.
I det fall miljöivrarnas idealism skulle segra över förståndet vill utskottet betona vikten av att det skapas tydliga regler som medger undantag från förbudet för äldre fordon, arbetsredskap m.m. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo44 bör ges regeringen till känna. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo40 yrkande 11.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande avveckling av användningen av blyad bensin
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo44 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Miljöfarliga batterier m.m. (mom. 18)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med "För att" och på s. 27 slutar med "anses tillgodosedd" bort ha följande lydelse:
I dag sker insamling av kvicksilveroxid-, bly- och kadmiumbatterier. Kostnaderna för insamling, omhändertagande och information skall täckas av en avgift som tas ut vid tillverkning eller import av batterierna. Avgifterna täcker emellertid inte kostnaderna för förfarandet. Utskottet, som därmed ansluter sig till motion Jo46 yrkande 9, anser att en översyn bör göras av hanteringen av miljöfarliga batterier. Med mer effektiv och rationell insamling och organisation bör kostnaderna kunna sänkas. I annat fall bör avgifterna höjas. Vad utskottet anfört med anledning av motionsyrkandet bör ges regeringen till känna. Med det anförda finner utskottet syftet med motion Jo617 yrkandena 3 och 4 tillgodosett. Motionsyrkandena bör inte medföra någon ytterligare riksdagens åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande miljöfarliga batterier m.m. att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo46 yrkande 9 och med avslag på motionerna 1993/94:Jo617 yrkandena 1 och 2 och 1993/94:Jo668 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar utan vidare åtgärd motion 1993/94:Jo617 yrkandena 3 och 4,
8. Blyhagel (mom. 19)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med "Enligt vad" och på s. 28 slutar med "riksdagens sida" bort ha följande lydelse:
Av propositionen framgår att regeringen förordar en frivillig övergång från blyhagel till hagel som inte är miljöfarliga. Som anförs i motion Jo46 bör en snabbare avveckling inledas av användningen av bly för jakt och fiske, och blyammunition och blysänken bör förbjudas senast år 1997. Undantag bör tills vidare göras för blyhagel i samband med tävlingsskytte, men Sverige bör agera internationellt för att användningen av blyhagel avvecklas även inom tävlingsskyttet. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo46 yrkande 8 och Jo605 i motsvarande del bör ges regeringen till känna. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo605 i återstående del.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande blyhagel att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Jo46 yrkande 8 och 1993/94:Jo605 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar utan vidare åtgärd motion 1993/94:Jo605 i återstående del,
9. Miljöavgifter på arsenik och krom m.m. (mom. 20)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med "Kemikalieinspektionens föreskrifter" och slutar med "Motionsyrkandena avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att, trots miljöriskerna, tryckimpregnerat virke som innehåller arsenik, krom och koppar har fått allt större användning. Alternativa impregneringsmetoder saknas, och i likhet med motionärerna i motion Jo46 finner utskottet det angeläget att finna mer miljövänliga metoder. I avvaktan härpå är det nödvändigt att begränsa användningen av det arsenikimpregnerade virket. Kemikalieinspektionen har genom information och rådgivning medverkat till minskad användning, men fortfarande förekommer alltför stora mängder av detta virke i samhället. För att ytterligare minska användningen bör en särskild miljöavgift införas för tryckimpregnerat virke. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag härom. I det sammanhanget bör även beaktas vad utskottet nedan (res. 10) anför om miljöavgifter på bekämpningsmedel. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo46 yrkande 10 bör ges regeringen till känna. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo40 yrkandena 14 och 15 i den mån motionsyrkandena inte kan anses tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande miljöavgifter på arsenik och krom m.m. att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo46 yrkande 10 och med avslag på motion 1993/94:Jo40 yrkandena 14 och 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Miljöavgifter på bekämpningsmedel (mom. 21)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med "I likhet" och slutar med "anses tillgodosett" bort ha följande lydelse:
I likhet med motionärerna i motion Jo46 vill utskottet betona vikten av en översyn av miljöavgifterna på bekämpningsmedel i syfte att differentiera avgifterna beroende på farlighetsklass. Utskottet finner det angeläget att, i likhet med vad som gäller för övriga miljöavgifter, även frågan om denna typ av avgifter aktivt drivs i internationella sammanhang. Framför allt är det väsentligt att EU accepterar miljöavgifter på bekämpningsmedel. Utskottet, som därmed ansluter sig till motionens yrkande 11, anser att regeringen snarast bör lägga fram förslag om differentierade miljöavgifter för bekämpningsmedel. Som utskottet anfört ovan (res. 9) bör lämpligen förslag om miljöavgift på träskyddsmedel behandlas i detta sammanhang. Vad utskottet anfört med anledning av motionsyrkandet bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande miljöavgifter på bekämpningsmedel att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo46 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Tillsyn och vägledning (mom. 22)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med "Det är" och på s. 31 slutar med "anses tillgodosedda" bort ha följande lydelse:
Det är -- -- -- (= utskottet) -- -- -- och miljöskyddsfrågor. Som anförs i motion Jo46 bör den kommunala tillsynen utvecklas ytterligare. Tydligare regler och anvisningar för vilka resurser som krävs för en effektiv tillsyn bör utarbetas. Enligt vad utskottet erfarit är kommunernas tillsyn över mindre företag ofta bristfällig och behöver förbättras. Kännbara påföljder för överskridande av gränsvärden bör införas. Utskottet delar regeringens synpunkter på behovet av rådgivning för de mindre företagen när det gäller kemikalieanvändning. Som anförs i motion Jo46 bör emellertid inte en myndighet som Kemikalieinspektionen ha denna rådgivande funktion gentemot företagen. För ändamålet bör i stället ett konsultföretag bildas för kemikalie- och miljöteknikinformation. Företaget bör ägas av staten och branschorganen enligt mönster från Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning, vilket garanterar ett statligt inflytande. I ett sådant företag kan kompetens på kemikalie- och miljöteknikområdet samlas, och företagen skulle via egna experter och databaser snabbt kunna få hjälp att lösa sina problem. I inledningsskedet bör bidrag kunna utgå till de mindre företagen för att ge dem möjlighet att utan alltför stora kostnader anlita konsultföretaget. I det fall regeringskansliet saknar kompetens att driva denna fråga bör Kemikalieinspektionen ges i uppdrag att bereda och diskutera frågan med berörda branschorgan. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo46 yrkandena 2 och 4 bör ges regeringen till känna. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo40 yrkandena 6 och 9.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande tillsyn och vägledning att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo46 yrkandena 2 och 4 och med avslag på motion 1993/94:Jo40 yrkandena 6 och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Miljöcentraler (mom. 23)
Max Montalvo (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med "Som anförs" och slutar med "utskottet anfört" bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Jo692 bör i varje kommun finnas minst en miljöcentral där kommuninnevånarna på ett enkelt sätt kan lämna produkter som kan återvinnas och återanvändas, men där även miljöfarliga ämnen och andra produkter samt avfall kan lämnas in. Utskottet vill i sammanhanget framhålla miljöcentralerna som ett viktigt inslag i det framtida kretsloppssamhället. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo692 yrkande 6 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande miljöcentraler att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo692 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Miljöanpassade vatten- och avloppssystem m.m. (mom. 27)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med "Som utskottet" och på s. 34 slutar med "riksdagens åtgärd" bort ha följande lydelse:
Som anförs i motionerna Jo46 och Jo694 blir det nödvändigt att i en nära framtid ompröva nuvarande vatten- och avloppsteknik. De storskaliga lösningarna med omfattande och kostnadskrävande ledningssystem kräver stora resurser, och industrins utsläpp måste anpassas till kretsloppstanken. Det är därför enligt utskottets mening angeläget att aktivt stödja forskning och utveckling på vatten- och avloppsområdet. Möjligheterna att behandla toalettavfallet separat liksom miljöeffekterna av separering av urin och fekalier bör utredas. Utskottet, som därmed ansluter sig till motionerna Jo46 yrkande 12 och Jo694 yrkande 34, anser att Naturvårdsverket bör få till uppdrag att undersöka alternativ till nuvarande avloppshantering. I anslutning därtill bör ett försöksprojekt inledas med ett alternativt system i medelstor skala. För projektet bör arbetsmarknadsmedel anvisas. Utskottet ser allvarligt även på det ökande läckaget från marken, särskilt kväveutsläppen från skogs- och jordbruksmarker. Med ökad försurning läcker även metaller ut i ökad mängd. Inom vattenvården bör därför större uppmärksamhet ägnas åt de markkemiska processerna. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo46 yrkande 12 och Jo694 yrkande 34 bör ges regeringen till känna. Med det anförda finner utskottet syftet med motionerna Jo627 yrkande 3 och Jo628 yrkande 1 i väsentliga delar tillgodosett. Motionsyrkandena bör inte påkalla någon ytterligare riksdagens åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande miljöanpassade vatten- och avloppssystem m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Jo46 yrkande 12 och 1993/94:Jo694 yrkande 34 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar utan vidare åtgärd motionerna 1993/94:Jo627 yrkande 3 och 1993/94:Jo628 yrkande 1,
14. Producentansvaret (mom. 28)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med "Riksdagens beslut" och på s. 35 slutar med "anses tillgodosedda" bort ha följande lydelse:
Som miljöministern anför bör producentansvaret tillämpas i en vidare krets än som anges i kretsloppspropositionen. Bestämmelserna måste emellertid skärpas betydligt och producentansvaret definieras bättre i aktuella förordningar än vad som är fallet beträffande glasförpackningar och wellpapp. Det bör fastställas att den som introducerar en produkt på den svenska marknaden också har det ekonomiska ansvaret för det slutliga omhändertagandet. När det gäller miljöfarligt avfall är det också angeläget att reglera innehavarens skyldighet som dessutom bör kompletteras med ett rättsligt ansvar. Härutöver bör krav införas på miljökonsekvensanalyser före omhändertagande av uttjänta produkter. Det är även av vikt att krav på återvinning införs för ytterligare produktgrupper. I detta arbete bör prioriteras produkter som datorer, TV-apparater, bildäck och bilar. Härigenom kommer också sysselsättningen att gynnas. Som exempel kan nämnas att ett företag i Blekinge för återvinning av delar i datorer har ett femtontal anställda. Med ett utvidgat producentansvar skulle behovet av denna typ av företag öka snabbt.
I samtliga kommuner finns i dag väl fungerande insamlingssystem för avfall. Dessa system får inte försvagas. Därför bör det kommunala ansvaret för insamling även av de produkter som omfattas av producentansvaret finnas kvar. I de fall det anses motiverat av miljöskäl bör möjlighet finnas till dispens.
Övergripande mål för producentansvaret bör vara dels minskade avfallsmängder och därmed bättre hushållning med resurser, dels borttagande av skadliga ämnen och kemikalier från kretsloppet. Med ett producentansvar för samtliga ämnen och produkter kommer många skadliga kemikalier automatiskt att försvinna eftersom kostnaderna för återvinning eller slutligt omhändertagande fördyrar produkterna. Härigenom förvandlar producenten själv lagstiftningen till ett ekonomiskt styrmedel.
Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion Jo694 yrkande 28 bör ges regeringen till känna. Med det anförda finner utskottet syftet med motion Jo659 yrkande 1 i allt väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandet bör inte medföra någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Med vad utskottet anfört ovan avstyrks motion Jo620.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande producentansvaret att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo694 yrkande 28 och med avslag på motion 1993/94:Jo620 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar utan vidare åtgärd motion 1993/94:Jo659 yrkande 1,
Särskilt yttrande
Kemikaliekontrollens inriktning (mom. 3)
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s) anför:
I betänkandet framhåller utskottets majoritet att det förslag till miljöbalk som för närvarande förbereds i regeringskansliet är ägnat att bidra till en ekologiskt hållbar utveckling. Vi delar inte den inställningen eftersom förslaget har så många brister att det i stället kommer att skapa oklarheter och försämra möjligheten att bedriva en ekologiskt hållbar miljöpolitik.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Jan Jennehag (v) anför:
Kemikaliekontrollens inriktning
Genom en kombination av bl.a. förbud, frivilliga branschöverenskommelser, information, miljöavgifter, skatter och administrativa styrmedel bör en optimal lösning kunna uppnås vad gäller problemen med användningen av oönskade kemikalier. Riksdagen bör därför bifalla motion Jo40 yrkande 1 (Hemställan mom. 3).
Ytterst få brott mot kemikalielagstiftningen blir i dag föremål för polisanmälan och ännu färre prövas i domstol. Skulle en rättegång resultera i fällande dom, är straffsatserna föga kännbara. Denna tandlöshet innebär att brott mot kemikalielagstiftningen och annan miljöfarlig verksamhet får onödigt stor omfattning. Regeringen bör därför få i uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag om ändring av lagstiftningen så att den blir mer verkningsfull. Riksdagen bör således bifalla motion Jo40 yrkande 8 (Hemställan mom. 3).
Handlingsprogram för samhällssektorernas anpassning till kretsloppssamhället m.m.
Vänsterpartiet anser att det nu är hög tid att bedriva ett handlingsinriktat arbete för ett kretsloppssamhälle. Det finns i dag kunskap om hur branscher och verksamheter bidrar till miljöproblemen. Med en redovisning av dessa uppgifter som grund bör handlingsplaner upprättas för olika samhällssektorer.
Även särskilda branschprogram bör upprättas, redovisas och följas upp kontinuerligt. Branschvisa genomgångar bör kompletteras med informationskampanjer till allmänheten om hur negativa miljökonsekvenser kan undvikas. Branscher som, utöver bilbranschen, bör komma i fråga för dessa program är t.ex. stålindustrin, jordbruket, byggindustrin, kemikalieindustrin och skogsindustrin. Riksdagen bör således bifalla motion Jo649 yrkande 1 (Hemställan mom. 4).
Ekonomiska styrmedel m.m.
Vänsterpartiet anser att nya produkter och ämnen på sikt måste följas av återvinnings- och destruktionsbeskrivning och att eventuella kostnader för varans fullständiga cykliska förlopp skall ingå i produktens pris. Riksdagen bör därför bifalla motion Jo40 yrkande 2 (Hemställan mom. 5).
Minskade avfallsmängder m.m.
Trots att riksdagen har beslutat att deponering och förbränning av osorterat avfall skall ha upphört år 1993 har Naturvårdsverket konstaterat att detta mål inte uppnåtts. Riksdagen bör därför bifalla motion Jo627 yrkande 1 och ge regeringen i uppdrag att skyndsamt framlägga förslag om åtgärder för genomförande av riksdagens beslut i frågan (Hemställan mom. 7).
För att åstadkomma en nödvändig minskning av avfallsmängderna bör krav införas på total källsortering av sopor från hushåll och industri. Sorteras soporna så lokalt som möjligt kan de också hanteras mer effektivt i nästa led. Härigenom minskar behovet av transporter och deponering. Prioriteras återbruk före återvinning tas mindre energi i anspråk. Det är en tillgång i sig att återföra det organiska avfallet så nära bostäderna som möjligt. Dels minskar transportbehovet, dels uppnås ett pedagogiskt syfte genom att vissa delar av avfallet utgör god växtnäring. Det bör vidare införas ett recirkulationssystem för t.ex. glasburkar och wellpappkartonger. En sådan recirkulation förutsätter ett enhetligt system. Förpackningar, glasburkar och kartonger bör därför standardiseras. Om produktionen sker närmare konsumenten minskar såväl emballeringsbehovet som kostnaden för återtagning av förpackningar. Dessa förslag bör beaktas i arbetet för ett kretsloppssamhälle. Riksdagen bör därför bifalla motion Jo627 yrkande 2 (Hemställan mom. 7).
Sanering och återställning av miljöskadade områden
Läckage från gruvavfall är en stor utsläppskälla för ett flertal metaller. Naturvårdsverket bör därför få i uppdrag att lägga fram förslag som innebär en kraftigt höjd ambitionsnivå när det gäller att minska dessa utsläpp. Riksdagen bör således bifalla motion Jo40 yrkande 13 (Hemställan mom. 8).
Avveckling av kvicksilveranvändningen
Vänsterpartiet anser att användningen av amalgam bör förbjudas till år 1996, att all användning av kvicksilver med undantag för forskningsändamål bör förbjudas till år 1998 och att kloralkaliindustrin skall ha avvecklat kvicksilveranvändningen till år 2000. Kommunerna bör vidare från den 1 juli 1994 åläggas ansvaret för återvinning av lysrör, lampor och andra kvicksilverhaltiga produkter, och Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att lämna förslag till åtgärder mot kvicksilverhaltiga fiberbankar från cellulosaindustrin. Riksdagen bör således bifalla motion Jo40 yrkande 10 (Hemställan mom. 12).
Avveckling av amalgamanvändningen
Regeringen har föreslagit en avveckling av amalgam av miljöskäl till år 1997. Som anförs i motion So478 är givetvis amalgamet såväl hälso- som miljöfarligt redan i dag. Det finns därför ingen anledning att vänta ytterligare med avvecklingen. Riksdagen bör således bifalla motion So478 yrkande 1 att en avvecklingsplan för amalgamanvändningen framläggs snarast (Hemställan mom. 14).
Minskning av blyutsläppen
Det kan konstateras att riksdagens beslut år 1991 om minskning av blyutsläppen med 70 % från år 1985 till år 1995 inte kommer att uppfyllas. Detta beror till största delen på att mängden bly i konsumtionsvaror har underskattats. Vänsterpartiet anser därför att regeringen bör framlägga förslag om hur det fastställda målet skall uppnås. Riksdagen bör således bifalla motion Jo40 yrkande 11 (Hemställan mom. 16).
Miljöavgifter på arsenik och krom m.m.
Vänsterpartiet föreslår att miljöavgifter införs från den 1 januari 1994 för arsenik med 250 kr/kg och för krom med 150 kr/kg. Riksdagen bör således bifalla motion Jo40 yrkandena 14 och 15 (Hemställan mom. 20).
Tillsyn och vägledning
Möjligheterna för konsumenter och yrkesmässiga användare av kemiska varor och produkter att handla miljömedvetet måste förbättras avsevärt. Det finns ett stort behov av ytterligare information och utbildning på kemikalieområdet. Kemikalieinspektionen bör ges resurser att bevilja bl.a. kommuner och ideella organisationer medel för informations- och utbildningsverksamhet i syfte att minska hushållens kemikalieanvändning. Riksdagen bör därför bifalla motion Jo40 yrkandena 6 och 9 (Hemställan mom. 22).
Miljömärkning
För att underlätta för konsumenter och yrkesanvändare måste produkter märkas med uppgifter både om innehåll och miljöeffekt. Märkning med en symbol för miljövänlighet är ett första steg i rätt riktning men den måste följas av mer fullständiga beskrivningar. Miljömärkningen bör också vara tydlig, konsekvent och begriplig. Riksdagen bör således bifalla motion Jo40 yrkande 7 (Hemställan mom. 25).
Kadmium i avloppsslam m.m.
För att kadmiumutsläppen skall minska föreslår Vänsterpartiet att all användning av kadmium utom för forskningsändamål bör förbjudas på sikt. Vidare bör miljöavgiften höjas och förbud införas mot användning av kadmiumbatterier från år 1996. Eftersom mängden kadmium i produkter ökar är en beredskap nödvändig inför detta växande problem. Regeringen bör utarbeta en handlingsplan för omhändertagande av kadmiumhaltigt avfall och produkter som innehåller kadmium. Riksdagen bör således bifalla motion Jo40 yrkande 12 (Hemställan mom. 26).
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 3, 4, 5, 7, 8, 12, 14, 16, 20, 22, 25 och 26 borde ha hemställt:
3. beträffande kemikaliekontrollens inriktning
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:40 yrkandena 1 och 8 och med avslag på motionerna 1993/94:Jo41 yrkandena 2 och 3 och 1993/94:Jo654 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
4. beträffande handlingsprogram för samhällssektorernas anpassning till kretsloppssamhället m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo649 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
5. beträffande ekonomiska styrmedel m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo40 yrkande 2 och med avslag på motion 1993/94:Jo41 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
7. beträffande minskade avfallsmängder m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo627 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
8. beträffande sanering och återställning av miljöskadade områden
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo40 yrkande 13 och med avslag på motion 1993/94:Jo631 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
12. beträffande avveckling av kvicksilveranvändningen
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo40 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
14. beträffande avveckling av amalgamanvändningen
att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:Jo39, 1993/94:So463, 1993/94:So469 yrkandena 2 och 3, 1993/94:Jo486 yrkande 2, 1993/94:So502 yrkande 1 och med anledning av motion 1993/94:So478 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar utan vidare åtgärd motionerna 1993/94:Jo46 yrkande 7, 1993/94:So441 yrkande 1, 1993/94:So460 yrkande 1, 1993/94:So469 yrkande 1, 1993/94:So486 yrkande 1, 1993/94:So493 yrkandena 1, 2 och 3 och 1993/94:So500,
16. beträffande minskning av blyutsläppen
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo40 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
20. beträffande miljöavgifter på arsenik och krom m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo40 yrkandena 14 och 15 och med avslag på motion 1993/94:Jo46 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
22. beträffande tillsyn och vägledning
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo40 yrkandena 6 och 9 och med avslag på motion 1993/94:Jo46 yrkandena 2 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
25. beträffande miljömärkning
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo40 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
26. beträffande kadmium i avloppsslam m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo40 yrkande 12 och med avslag på motion 1993/94:Jo628 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
Socialutskottets yttrande 1993/94:SoU2y
Bilaga
Avveckling av amalgam
Till jordbruksutskottet
Jordbruksutskottet har beslutat bereda socialutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1993/94:163 Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället -- åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen, avsnitt 5.2.2. (kvicksilver i produkter och amalgam), jämte eventuella motioner som berör detta avsnitt. Jordbruksutskottet förutsätter att socialutskottet, med eget yttrande, överväger att till jordbruksutskottet överlämna vissa fristående motioner om användningen av amalgam i tandvården.
Amalgam
Propositionen
I propositionen konstaterar regeringen att användningen av amalgam inom tandvården har minskat kraftigt under senare år. Andelen amalgamfyllningar av samtliga fyllningar för vuxna i privattandvården minskade från ca 60 % år 1985 till ca 30 % år 1991. Antalet amalgamfyllningar för vuxna i privattandvården och folktandvården minskade med ca 30 % mellan åren 1991 och 1993.
I amalgam för tandvårdsbruk ingår kvicksilver med 50 %. Totalt i Sverige beräknas mängden upplagrad amalgam i tänder för närvarande vara 40--60 ton. Denna kvicksilvermängd kan förr eller senare komma ut i miljön genom utsläpp från krematorierna eller genom avfall från tandvårdsmottagningar.
En ofta återkommande synpunkt när det gäller frågan om avveckling av amalgam är att de alternativ som i dag finns inte är tillräckligt utvecklade. De innebär dessutom betydligt högre kostnader för patienten. En annan synpunkt är att det i vissa fall inte heller är tillräckligt dokumenterat att alternativen i sig är riskfria ur hälsosynpunkt. Nu tillgängliga alternativ till amalgam utvecklas och förbättras dock kontinuerligt. Detta innebär enligt regeringens uppfattning att de bör kunna användas i ökande utsträckning. I takt med en ökad användning kan kostnaden för vissa av dessa material också förväntas minska.
När det gäller hälsorisker med nya material erinrar regeringen om den nya lag om medicintekniska produkter som har införts i Sverige fr.o.m. den 1 juli 1993. För dentala material gäller, i överensstämmelse med motsvarande direktiv inom EG, att närmare föreskrifter kommer att utfärdas senast till den 1 januari 1995. Detta kommer för dentala material att i allmänhet innebära krav på certifiering.
För närvarande sker en spontan, mycket kraftig minskning av amalgamanvändningen. Så gott som samtliga tandvårdshuvudmän tillstyrker en avveckling av amalgam inom barn- och ungdomstandvården. Regeringen avser att ta upp överläggningar med företrädare för tandvårdshuvudmännen om en avveckling av amalgamet inom barn- och ungdomstandvården fr.o.m. den 1 juli 1995.
När det gäller vuxentandvården anser regeringen att användningen av amalgam bör upphöra så snart som möjligt, dock senast till år 1997.
Regeringen betonar vikten av att samtliga vårdgivare och andra berörda organ inom tandvården medverkar i att åstadkomma en så snar avveckling av amalgam som möjligt. Det är enligt regeringen även betydelsefullt för alla berörda organ att uppmärksamma den internationella utvecklingen vad gäller avvecklingen av amalgam och utvecklingen av alternativa ersättningsmaterial. Det ankommer på Socialstyrelsen och Kemikalieinspektionen att noga följa detta begränsningsarbete och att hålla regeringen underrättad om utvecklingen samt att vid behov föreslå åtgärder. Regeringen avser att ge Kemikalieinspektionen i uppdrag att i samråd med Socialstyrelsen senast den 1 juli 1996 till regeringen redovisa en utvärdering av hur avvecklingen av amalgam fortgår.
Socialstyrelsen har angivit att det finns ett behov av en ökad satsning på utbildning om tandfyllningsmaterial inom såväl grundutbildningen som efterutbildningen av tandvårdspersonal. Regeringen avser att ge Socialstyrelsen i uppdrag att diskutera med företrädare för de odontologiska fakulteterna om hur en förstärkning av kunskaperna om dentala biomaterial i grundutbildningen skall kunna ske. Frågan om en ökad satsning på materialkunskap och om tekniker vid behandling med alternativa material i efterutbildningen kommer att behandlas av den samordningsdelegation som regeringen har tillkallat med anledning av det av regeringen föreslagna förändrade ersättningssystemet för vuxna.
Motioner om avveckling av amalgam m.m.
I en motion yrkas att riksdagen avslår propositionen i denna del.
I motion Jo39 av Leif Bergdahl m.fl. (nyd) yrkas att riksdagen avslår den del av propositionen som handlar om avveckling av amalgam. Enligt motionärerna saknas det belägg för att amalgamfyllningar skulle vara skadliga. Det finns därför ingen anledning att förbjuda amalgamanvändandet.
I flera motioner dels med anledning av propositionen, dels från allmänna motionstiden framförs likartade yrkanden om avveckling av amalgam.
I motion Jo40 av Jan Jennehag m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att minska kvicksilverutsläppen (yrkande 10). Motionärerna anser bl.a. att användningen av amalgam förbjuds till år 1996.
I motion Jo46 av Margareta Winberg m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om amalgam i tandvården (yrkande 7). Både hälso- och miljöskäl talar enligt motionärerna för att amalgamet skall avvecklas som tandlagningsmaterial. Regeringen bör omedelbart inleda överläggningar med tandvårdens huvudmän och få deras medverkan till att snarast möjligt avveckla användningen av amalgam. Amalgam bör över huvud taget inte användas inom barntandvården.
I motion So441 av Alwa Wennerlund och Pontus Wiklund (kds) begärs ett tillkännagivande om en avvecklingsplan för amalgamanvändning inom såväl privattandvården som folktandvården (yrkande 1). Motionärerna anför att det under senare årtionden i Sverige och i andra länder blivit en alltmer utbredd uppfattning att amalgam kan ge olika kroppsliga och psykiska symtom hos människor.
I motion So460 av Carl Olov Persson och Liisa Rulander (kds) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett förslag till sådan ändring i tandvårdslagen att användandet av amalgam som tandlagningsmaterial kan avvecklas med omedelbar verkan (yrkande 1).
I motion So463 av Gullan Lindblad och Birger Hagård (m) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en avvecklingsplan av amalgamanvändningen i all tandvård fram till 1997.
I motion So469 av Siw Persson och Kenth Skårvik (fp) begärs ett tillkännagivande om totalförbud mot användning av amalgam (yrkande 1). I motionen anförs att tandvården i alltför många år har bidragit till nedsmutsningen av naturen och belastningen på människan genom användningen av amalgam.
I motion So478 av Berith Eriksson m.fl. (v) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en avvecklingsplan för amalgamanvändning framläggs med det snaraste (yrkande 1). Socialstyrelsen föreslår en avveckling av amalgam av miljöskäl till år 1997. Om amalgamet är farligt 1997 så är det, framhåller motionärerna, naturligtvis farligt redan nu.
I motion So486 av Bo Nilsson m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om att amalgamet avvecklas snarast (yrkande 1). Av hänsyn bl.a. till miljön måste amalgamet förbjudas enligt motionärerna. Tandvården är numera den enda stora användaren av kvicksilver där det inte finns beslut om någon avvecklingsplan.
I motion So493 av Birgitta Dahl m.fl. (s) begärs att Socialstyrelsens plan för avveckling av amalgam snarast verkställs (yrkande 1). Enbart miljöskäl är enligt motionärerna tillräckligt för att motivera ett politiskt beslut att avveckla amalgam från tandvården, men även hälsoskäl talar för detta.
I motion So500 av Bert Karlsson (nyd) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om att avvecklingen av amalgam som tandlagningsmaterial bör starta omedelbart. Motionären anför att kvicksilver är ett gift som snart inte får användas någon annanstans än inom tandvården och att amalgamet används därför att det anses vara ett billigt material medan det är samhället som får betala miljökostnaderna.
I motion So502 av Marianne Andersson och Gunhild Bolander (c) begärs förslag om att amalgamet avvecklas snarast, dock senast 1997 (yrkande 1). Amalgamet är enligt motionärerna den största källan till tungmetallbelastning hos människor. Utsläppen från tandkliniker och krematorier är en allvarlig källa till kvicksilverbelastning i naturen som måste stoppas, samtidigt kan man inte bortse från den hälsofara det innebär att tandamalgam finns i munnen på de flesta människor.
Tre motioner från den allmänna motionstiden innehåller förslag i syfte att minska utsläppen av amalgam.
I motion So469 av Siw Persson och Kenth Skårvik (fp) begärs ett tillkännagivande om pant på amalgamfyllningar (yrkande 2) och en särskild fond för omhändertagande och destruktion av kvicksilver (yrkande 3). I motionen anförs att till dess att amalgam totalförbjuds bör enligt motionärerna varje ny amalgamfyllning beläggas med en pant. De medel som samlas in bör avsättas i en fond för omhändertagande och destruktion av kvicksilvret så att giftet inte sprids vidare.
I motion So486 av Bo Nilsson m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om att övervakningen av kvicksilverutsläpp från tandläkarmottagningar och krematorier måste fortsätta (yrkande 2).
I motion So493 av Birgitta Dahl m.fl. (s) begärs att det ges regeringen tillkänna vad som anförts om kvicksilver och miljön (yrkande 2) och om kvicksilver och hälsan (yrkande 3). Enbart miljöskäl är enligt motionärerna tillräckligt för att motivera ett politiskt beslut att avveckla amalgam från tandvården, men även hälsoskäl talar för detta.
I motion Jo42 av Marianne Andersson och Rosa Östh (c) begärs ett tillkännagivande om vikten av att Metallbiologiskt centrum i Uppsala kan fortsätta sin verksamhet. Ett av de viktigaste forskningsområdena inom Metallbiologiskt centrum i Uppsala är enligt motionärerna att diagnostisera tungmetallbelastning hos människor och djur.
I motion Jo46 av Margareta Winberg m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om utbildning av tandläkare (yrkande 6). I samband med avveckling av amalgam i tandvården måste tandläkarna ges möjlighet till utbildning om nya tandvårdsmaterial samt få kunskap i immunologi och biverkningsrapportering.
Tidigare behandling m.m.
Utskottet har i oktober 1988 hållit en offentlig utfrågning för att få frågorna om forskning, förbud mot användning av amalgam och vårdåtgärder belysta.
Frågan om riskerna vid användning av amalgam inom tandvården och andra närliggande frågor har behandlats i socialutskottet vid flera tillfällen. I betänkandet 1988/89:SoU7 konstaterade utskottet att Socialstyrelsen funnit att amalgam fortfarande kunde användas som tandersättningsmaterial i avvaktan på att nya material finns tillgängliga som generell ersättning för amalgam. Utskottet avstyrkte motioner som gällde förbud mot användning av amalgam.
I betänkandet 1993/94:SoU3 behandlade utskottet vissa tandvårdsfrågor däribland frågor kring amalgam. I betänkandet konstaterade utskottet att frågan om avveckling av amalgam liksom frågan om registrering av biverkningar från dentala material bereddes inom regeringskansliet samt att avfallskraven och behovet av utbildningsinsatser för tandvårdspersonal övervägdes i sammanhanget. Utskottet ansåg därför att riksdagen inte borde föregripa regeringens behandling av frågorna.
Utbildningsutskottet har vid behandlingen av årets budgetproposition och bl.a. en motion som innefattar en begäran om uttalande av riksdagen om vikten av ekonomiskt stöd till forskningen vid Metallbiologiskt centrum i Uppsala (bet. 1993/94:UbU5 s. 11) anfört följande.
Ett metallbiologiskt centrum inrättades i Uppsala den 1 juli 1992 med uppgift att fungera som samverkansorgan för forskning och information om hur spårelement påverkar hälsan hos människor och djur. Det är fr.o.m. innevarande budgetår knutet till SLU, som enligt förslag i forskningspropositionen våren 1993 tillfördes 1 miljon kronor för att säkra basfinansieringen (prop. 1992/93:170 avsnitt 9, bet. 1992/93:UbU13, rskr. 389). Utskottet instämmer i vad motionärerna anför om att verksamheten vid Metallbiologiskt centrum är viktig och utgår från att berörda myndigheter prövar möjligheterna att göra erforderliga insatser för ifrågavarande forskning. Något särskilt uttalande av riksdagen om vikten av fortsatt ekonomiskt stöd anser utskottet inte påkallat. Yrkandet bör därför avslås.
Under allmänna motionstiden väcktes ett antal motionsyrkanden om bl.a. utbildning om amalgamsanering och nya tandvårdsmaterial. Utskottet kommer inom kort att behandla dessa yrkanden i ett betänkande.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens bedömning att användningen av amalgam skall avvecklas senast till år 1997. Motionsyrkandena om avveckling av amalgam inom tandvården får, enligt utskottet, anses i huvudsak tillgodosedda genom propositionen. Jordbruksutskottet bör enligt socialutskottet avstyrka motionerna Jo39 (nyd), Jo40 (v) yrkande 10, Jo46 (s) yrkande 7, So441 (kds) yrkande 1, So460 (kds) yrkande 1, So463 (m), So469 (fp) yrkande 1, So478 (v) yrkande 1, So486 (s) yrkande 1, So493 (s) yrkande 1, So500 (nyd) samt So502 (c) yrkande 1.
Jordbruksutskottet bör enligt socialutskottet även avstyrka motionerna So469 (fp) yrkandena 2 och 3, So486 (s) yrkande 2 samt So493 (s) yrkandena 2 och 3.
Socialutskottet har tidigare framhållit betydelsen av den forskning som bedrivs om tungmetaller. Utbildningsutskottet har också uttalat att verksamheten vid Metallbiologiskt centrum i Uppsala är viktig. Socialutskottet instämmer från sina utgångspunkter i de tidigare uttalandena om betydelsen av verksamheten vid Metallbiologiskt centrum i Uppsala. Motion Jo42 (c) får anses tillgodosedd och avstyrks därför.
Utskottet delar inställningen i motion Jo46 (s) yrkande 6 att det är angeläget att tandläkarna ges utbildning om bl.a. nya tandvårdsmaterial som kan ersätta amalgam. Utskottet kommer inom kort att behandla denna och vissa andra frågor med anknytning till amalgam. Utskottet föreslår att jordbruksutskottet överlämnar motionsyrkandet till socialutskottet för beredning.
Socialutskottet beslutar att med detta yttrande överlämna följande motioner till jordbruksutskottet, 1993/94:So441 yrkande 1, 1993/94:So460 yrkande 1, 1993/94:So463, 1993/94:So469, 1993/94:So478 yrkande 1, 1993/94:So486 yrkandena 1--2, 1993/94:So493 yrkandena 1--3, 1993/94:So500 samt 1993/94:So502 yrkande 1.
Kvicksilver i produkter
Propositionen
I enlighet med de konventioner Sverige anslutit sig till har riksdagen lagt fast målet att Sveriges utsläpp av kvicksilver skall minskas med 70 % räknat över tidsperioden 1985--1995 samt att kvicksilveranvändningen skall minskas med 75 % fram till år 2010.
Enligt förordningen (1991:1290) om vissa kvicksilverhaltiga varor gäller förbud mot import, yrkesmässig tillverkning och försäljning av kvicksilvertermometrar, apparater och elektriska komponenter samt andra mätinstrument som innehåller kvicksilver. Avvecklingen av sådana varor som omfattas av förbud har skett snabbt. En mindre mängd kvicksilver kommmer att omsättas några år framöver i varor som undantagits förbud. Vissa undantag omfattar även försörjning av reservdelar under ytterligare tio år. Kvicksilver i enstaka analysinstrument kan av kemiska eller fysiska skäl inte ersättas.
Regeringen bedömer att avvecklingen av kvicksilveranvändningen med några undantag bör kunna ske med inriktning på år 2000.
Introduktion av nya alternativ till kvicksilver bör inte komma till stånd med mindre än att de kontrollerats och befunnits godtagbara från miljö- och hälsosynpunkt. Regeringen pekar på att det också är viktigt att lägga fast hur sådana ersättningsprodukter skall omhändertas när de kasseras.
Det ankommer på Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket att följa hur arbetet med att avveckla kvicksilveranvändningen fortgår och att hålla regeringen underrättad därom samt att vid behov föreslå åtgärder. Regeringen avser att ge Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket i uppdrag att till den 1 juli 1996 och 1 juli 1998 till regeringen redovisa hur avvecklingen fortgår. Om en avveckling av kvicksilveranvändningen inte kommer till stånd kommer regeringen att överväga att införa förbud.
Tidigare behandling
Socialutskottet har tidigare behandlat frågan om kvicksilver i produkter, förutom när det gäller kvicksilver i amalgam, även när det gäller kvicksilver som konserveringsmedel i vissa läkemedel.
Utskottet behandlade den senare frågan bl.a. i betänkandet 1993/94:SoU7 där utskottet avstyrkte en motion om övergång till kvicksilverfria vacciner. Utskottet konstaterade att antalet sådana läkemedel fortsätter att minska och vidhöll sin tidigare inställning att det är angeläget att finna alternativ till kvicksilver som konserveringsmedel i läkemedel men att något förbud mot kvicksilver i läkemedel för närvarande inte borde införas.
Utskottet har i betänkandet 1993/94:SoU20 nyligen avstyrkt en motion om förbud mot kvicksilver som konserveringsmedel i läkemedel med hänvisning till att frågan om avveckling av användningen av kvicksilver inom kort skulle komma att övervägas av riksdagen.
Utskottets bedömning
Utskottet har inget att erinra mot regeringens principiella inställning att kvicksilveranvändningen bör avvecklas till år 2000. Utskottet anser att det är mycket angeläget att så snabbt som möjligt finna alternativ till kvicksilver som konserveringsmedel i läkemedel. Det är dock svårt att nu bedöma när en sådan avveckling helt kan ske, varför någon tidpunkt för närvarande inte kan anges.
Stockholm den 12 april 1994 På socialutskottets vägnar Bo Holmberg
I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Göte Jonsson (m), Anita Persson (s), Ulla Orring (fp), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s), Leif Bergdahl (nyd), Maj-Inger Klingvall (s), Hans Karlsson (s), My Persson (m), Martin Nilsson (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Ulla Tillander (c) och Chatrine Pålsson (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
Amalgam
1. Bo Holmberg, Anita Persson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger Klingvall, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s) anser att utskottets bedömning beträffande amalgam bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att amalgamanvändningen i tandvården är det största kvicksilverproblemet. Regeringen bör omedelbart inleda överläggningar med tandvårdens huvudmän och få deras medverkan till att snarast möjligt avveckla denna användning. När det gäller barn bör amalgam över huvud taget inte användas. Riksdagen bör uppmana regeringen att omedelbart inleda överläggningar med tandvårdens huvudmän samt med representanter för privattandläkarna för att senast till sommaren 1994 komma överens om förbud mot amalgam inom barntandvården. Riksdagen bör besluta att regeringen skall återkomma till riksdagen med ett lagförslag för att stoppa amalgam i barntandvården. Lagen bör träda i kraft senast den 1 januari 1995.
När det gäller vuxentandvården bör regeringen återkomma till riksdagen med ett lagförslag om förbud mot amalgam inom tandvården som kan träda i kraft senast den 1 januari 1997.
Enligt socialutskottet bör jordbruksutskottet föreslå riksdagen att med bifall till motion Jo46 (s) yrkande 7 samt med anledning av propositionen och motionerna Jo39 (nyd), Jo40 (v) yrkande 10, So441 (kds) yrkande 1, So460 (kds) yrkande 1, So463 (m), So469 (fp) yrkande 1, So478 (v) yrkande 1, So486 (s) yrkande 1, So493 (s) yrkande 1, So500 (nyd) samt So502 (c) yrkande 1 ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Leif Bergdahl (nyd) anser att utskottets bedömning beträffande amalgam bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att ett stort antal vetenskapliga studier under 1900-talet inte har kunnat påvisa några skadliga effekter av amalgamfyllningar, med undantag av lokala reaktioner i munnen hos ett fåtal personer. Både Socialstyrelsen och Medicinska forskningsrådet menar att det saknas belägg för att amalgamfyllningar skulle vara skadliga. Riksdagen bör därför avslå den del av propositionen som handlar om amalgam.
Enligt socialutskottet bör jordbruksutskottet föreslå riksdagen att med bifall till motion Jo39 (nyd) avslå den del av propositionen som behandlar amalgam och motionerna Jo40 (v) yrkande 10, Jo46 (s) yrkande 7, So441 (kds) yrkande 1, So460 (kds) yrkande 1, So463 (m), So469 (fp) yrkande 1, So478 (v) yrkande 1, So486 (s) yrkande 1, So493 (s) yrkande 1, So500 (nyd) samt So502 (c) yrkande 1.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Eva Zetterberg (v) anför:
Regeringen har föreslagit en avveckling av amalgam av miljöskäl till år 1997. Jag konstaterar i likhet med motionärerna i motion So478 yrkande 1, att amalgamet naturligtvis är farligt redan nu. Det finns enligt min mening ingen anledning att vänta med avvecklingen till år 1997.