Säkrare finansiering av framtida kärnavfallskostnader m.m.
Betänkande 1995/96:NU10
Näringsutskottets betänkande
1995/96:NU10
Säkrare finansiering av framtida kärnavfallskostnader m.m.
Innehåll
1995/96 NU10 Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels proposition 1995/96:83 om säkrare finansiering av framtida kärnav- fallskostnader m.m.,
dels fyra motioner som väckts med anledning av propositionen,
dels två motioner från allmänna motionstiden.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om vissa ändringar i den s.k. finansieringslagen. Lagen ålägger reaktorinnehavarna att täcka kostnaderna för hanteringen av kärnkraftens restprodukter. För detta ändamål uttas en avgift som för närvarande uppgår till i genomsnitt 1,9 öre per kWh. Pengarna sätts in på ett räntebärande konto i Riksbanken. I propositionen föreslås att avgiftsmedlen skall överföras till en särskild fond benämnd Kärn- avfallsfonden och som i myndighetsform skall svara för kapitalförvaltningen. Fondens medel skall enligt förslaget placeras i Riksgäldskontoret, företrädesvis i form av real inlåning. Avgiftsskyldigheten skall kompletteras med ett garantisystem som innebär krav på reaktorinnehavarna att ställa sådana säkerheter att de kan täcka kostnaderna för avfallshanteringen m.m. om fonderingen enligt finansieringslagen är otillräcklig.
Motioner med skilda krav på förändringar av förslagen i propositionen avstyrks av utskottet men följs upp i reservationer med begäran om att regeringen skall återkomma till riksdagen med ett reviderat lagförslag. I en reservation (m, kds) avvisas regeringens förslag att Kärnavfallsfondens tillgångar endast skall få placeras i Riksgäldskontoret; i stället efterlyses en friare placeringspolitik. Företrädaren för Centerpartiet framför farhågor för att det föreslagna garantisystemet med ställda säkerheter kan leda till ett minskat finansiellt utrymme för att utveckla alternativ energiproduktion, och han anser att enbart fondavsättningar bör tillåtas. Det föreslagna systemet med säkerheter accepteras däremot i en reservation (mp), där det dock anförs att säkerheterna bör sättas mycket högt. I andra reservationer (mp) ställs krav på att fondförvaltningen skall styras av ett realränteantagande på 0 %, samtidigt som argument framförs för att den årliga avgiften för reaktorinnehavarna skall höjas kraftigt. I en annan reservation (mp) argumenteras vidare för att även t.ex. miljöorganisationer skall kunna erhålla finansiellt stöd ur Kärnavfallsfonden för informationsinsatser inför diskussioner om slutförvaringen av kärnavfallet.
Propositionen
I proposition 1995/96:83 föreslås att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1992:1537) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.,
2. lag om ändring i lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.
Lagförslagen, som granskats av Lagrådet, återges i bilaga.
Motionerna
De motioner som väckts med anledning av propositionen är följande:
1995/96:N11 av Dan Ericsson (kds) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slutförvaringen av utbränt kärnbränsle,
2. avslår regeringens förslag att placera Kärnbränslefondens medel hos Riksgäldskontoret,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Kärnbränslefondsutredningens förslag om en fristående styrelse för fonden och dess förvaltning.
1995/96:N12 av Karin Falkmer m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att lagen om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. ges den utformning som föreslagits av Kärnbränslefondsutredningen i dess förslag till 7 ae §§.
1995/96:N13 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
1. beslutar att kalkylerna för avfallshanteringen baseras på realränta noll,
2. hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle att av lagtexten framgår att kalkylerna för avfallshanteringen baseras på realränta noll,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att snabbare bygga upp Kärnavfallsfonden,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avfallsavgiften snarast bör höjas till 5 öre per kWh producerad kärnkraftsel,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de ställda säkerheterna bör grundas på bedömningar på den ekonomiska säkerhetsmarknaden och inte på politiska bedömningar,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommuner, sakägare och miljöorganisationer skall få stöd ur kärnavfallsfonden för kompetensuppbyggnad och tillhandahållande av oberoende expertis,
7. som sin mening ger regeringen till känna att avgiften inte får beräknas på en längre driftstid per reaktor än 25 år.
1995/96:N14 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
1. hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen (1992:1537) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle som gäller fondavsättning,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagen (1988:1597) om finansiering av visst radioaktivt avfall m.m.
De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande:
1994/95:N426 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avgiften till de lagstadgade fonderna för omhändertagande av kärnkraftens avfall fr.o.m. den 1 juli 1995 bör höjas till 5 öre per kWh,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kalkyler för omhändertagandet av kärnkraftens avfall skall grundas på kalkylränta noll,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fonderade medel ej skall kunna placeras på värdepappersmarknaden,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ägarna till kärnkraftsbolagen skall lämna garantier för sina förpliktelser mot staten genom ett system med fullgoda säkerheter,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbetalning av medel till SKB för dess åtaganden, enligt vad i motionen anförts.
1994/95:N447 av Lennart Daléus (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kraftföretagens finansiella ansvar för avfallshantering etc.
Utskottet
Bakgrund
Det nuvarande systemet för finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. infördes år 1981 och grundas numera på bestämmelser i dels lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (den s.k. kärntekniklagen), dels lagen (1992:1537) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. (den s.k. finansieringslagen). I kärntekniklagen återfinns de grundläggande bestämmelserna om tillståndshavarnas ansvar, inkl. det ekonomiska ansvaret, för hantering och slutförvaring av kärnavfall. I syfte att säkerställa att medel finns tillgängliga när de olika åtgärderna i programmet för kärnavfallshantering skall genomföras, har införts ett särskilt system som innebär förpliktelse för reaktorägarna att betala en avgift i förhållande till den energi som levereras från reaktoranläggningen. Bestämmelser om detta avgiftssystem finns i finansieringslagen.
I sistnämnda bestämmelser fastslås att kärnkraftsproduktionen skall bära kostnaderna för hanteringen av kärnkraftens restprodukter. Beslut om avgift fattas årligen av regeringen, efter förslag av Statens kärnkraftinspektion (SKI), och uttrycks som ett visst belopp i öre per kWh el som levereras från reaktoranläggningen. Pengarna sätts in på ett räntebärande konto i Riksbanken.
Avgiften skall täcka kostnaderna för en säker hantering och slutförvaring av i reaktorn använt kärnbränsle, en säker avveckling och rivning av reaktoranläggningen samt kostnader för den forsknings- och utvecklingsverksamhet som erfordras för att komplettera reaktorinnehavarens motsvarande insatser. Avgiften skall vidare täcka de kostnader som staten har i dessa avseenden.
Avgiftsuttaget från de olika anläggningarna varierar. Sedan år 1984 har avgiften legat på samma genomsnittliga nivå, 1,9 öre per kWh. Den kostnadsmassa som fördelas ut på reaktorinnehavarna är den uppskattade kostnaden för samtliga åtgärder fram till år 2060 då allt använt kärnbränsle beräknas ha blivit placerat i slutförvar. Till grund för beräkningen av avgiftens storlek ligger en 25-årig drifttid och en årsproduktion om 67 TWh.
Mellan åren 1982 och 1994 har inbetalats totalt ca 16,7 miljarder kronor i avgifter. Under samma period har räntorna på de fonderade medlen uppgått till ca 7,3 miljarder kronor. Tillsammans med vissa andra inbetalningar har finansieringssystemet under nämnda period tillförts totalt ca 24 miljarder kronor. Utbetalningarna har under motsvarande tid uppgått till ca 8,6 miljarder kronor. Detta betyder att behållningen i fonden vid utgången av år 1994 uppgick till ca 15,4 miljarder kronor.
Allmänt om regeringens förslag
I maj 1993 beslutade den dåvarande regeringen att låta tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av kapitalförvaltningen av de medel som inbetalas enligt finansieringslagen. Utredningen - den s.k. Kärnbränslefondsutredningen (särskild utredare: överdirektör Olof Söderberg) - överlämnade i juni 1994 till regeringen betänkandet Säkrare finansiering av framtida kärnavfallskostnader (SOU 1994:107). Betänkandet bildar utgångspunkt för regeringens överväganden i den nu aktuella propositionen 1995/96:83.
I propositionen föreslår regeringen att reaktorinnehavarnas nuvarande skyldigheter att betala avgifter enligt finansieringslagen skall kompletteras med en skyldighet att ställa säkerheter för dessa kostnader. Krav skall ställas på reaktorinnehavarna att lämna säkerheter till staten för täckande av framtida kostnader för avfallshanteringen om fonderingen enligt finansieringslagen skulle visa sig vara otillräcklig. Regeringen föreslår vidare att finansieringslagen kompletteras med en regel som innebär att avgiftsmedlen förs över till en särskild fond benämnd Kärnavfallsfonden, vars tillgångar skall placeras hos Riksgäldskontoret. Fondens verksamhet skall bedrivas i myndighetsform under samma namn och ledas av en styrelse på högst sju personer med sakkunskap inom bl.a. finansiell ekonomi. Kärnavfallsfondens uppgift skall omfatta enbart förvaltning av fondmedlen. SKI kommer även fortsättningsvis att svara för prövning av avgifternas storlek, lämna ett årligt avgiftsförslag till regeringen och vaka över användningen av avgiftsmedlen. SKI skall ges rätt att begära utbetalning av medel från fonden till de ändamål de är avsedda för.
I propositionen sägs att den årliga avgiften skall vara beräknad så att fonduppbyggnaden, inkl. den förväntade framtida avkastningen, täcker kostnaderna för att ta hand om den mängd använt kärnbränsle och kärn- avfall m.m. som genereras vid en drift av reaktorerna i 25 år ( intjänande- tiden ), eller om reaktorn går mer än 25 år, den avfallsmängd som då producerats. De kostnader som intjänandetiden skall täcka uppstår under 60 år fram t.o.m. 2050-talet. Enligt vissa beräkningar uppgår de totala återstående kostnaderna till ca 45 miljarder kronor. Denna s.k. baskalkyl utgår från i dagsläget kända förhållanden och känd teknik för avfallshanteringen, vilket är styrande för beräkningen av de totala kostnaderna.
I finansieringsåtagandet skall också, enligt regeringens förslag, ingå att täcka verksamheten vid Statens råd för kärnavfallsfrågor (KASAM), som har till uppgift att granska den forsknings- och utvecklingsverksamhet som bedrivs av det av kärnkraftsproducenterna gemensamt ägda Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB). Vidare skall statens, reaktorinnehavarnas och komunernas kostnader för information till allmänheten i frågor som rör hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall täckas av avgiften. Enligt förslag i propositionen skall den föreslagna förvaltningen av medel även tillämpas för de avgiftsmedel som fonderas enligt lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m. (den s.k. Studsvikslagen).
Förvaltningen av fondmedlen
En central del i Kärnbränslefondsutredningens förslag var att Kärnavfallsfonden - med angivna begränsningar - skulle ges möjlighet att placera fondens tillgångar i t.ex. aktier och räntebärande instrument. Regeringen avvisar i propositionen detta förslag om en friare placeringspolitik. I stället bör, menar regeringen, alternativet med inflationsskyddad inlåning av fondens medel i Riksgäldskontoret väljas. Regeringen anser att möjligheten till högre avkastning som en friare placeringspolitik kan generera måste underordnas de säkerhetskrav som bör ställas på dessa medel. Inlåning i Riksgäldskontoret är riskfri och kan därjämte ge en förutsägbar real avkastning. Regeringen anför i propositionen att marknaden för realränteobligationer är tillräckligt utvecklad för att det skall vara möjligt att prissätta inlåning till real avkastning för fondens medel. Dock påpekas i propositionen att fondens styrelse inte skall vara hänvisad enbart till real inlåning utan skall kunna välja inlåning i nominella termer om det bedöms ge bättre avkastning eller är lämpligt av andra skäl.
En annan samhällsekonomiskt positiv bieffekt av den föreslagna placeringspolitiken är att statens upplåningsbehov kommer att minska i motsvarande mån som inlåningen i Riksgäldskontoret ökar, framhåller regeringen.
I motion 1995/96:N12 (m) avvisas förslaget att Kärnavfallsfondens medel skall placeras i Riksgäldskontoret. Regeringens förslag påminner, enligt motionärerna, om den placeringsplikt som gällde före kreditavregleringen. I stället borde regeringen ha följt utredningens förslag att låta styrelsen bygga upp - inom de föreslagna ramarna - en långsiktig, diversifierad portfölj, vilket kan bedömas ge den bästa avkastningen till lägsta motsvarande risk. Om riksdagen skulle biträda regeringens förslag skulle det innebära att dagens nominella ränterisk byts ut mot en okänd realränterisk, sägs det. Vidare påpekar motionärerna att regeringens argument om ett minskat statligt upplåningsbehov som en följd av förslaget inte är korrekt; statens återstående lånebehov minskar, men det påverkar inte statens totala upplåningsbehov.
Också i motion 1995/96:N11 (kds) riktas kritik mot regeringens förslag i denna del. Till grund för denna kritik ligger främst vad regeringen anför i proposition 1995/96:25 (den s.k. tillväxtpropositionen, s. 9) om att förslaget inte bara leder till ett minskat upplåningsbehov utan också till en minskad statsskuld. Ett sådant synsätt vill motionären likställa med en konfiskation av det kapital som inbetalats av kärnkraftsföretagen. Detta gör att han avvisar regeringens förslag om överflyttning av medlen till Riksgäldskontoret. Det vore bättre att låta fondens styrelse själv få bedöma hur medlen bäst skall förvaltas, menar motionären.
I motion 1994/95:N426 (mp), som väcktes under allmänna motionstiden och sålunda innan propositionen avlämnades, framförs en motsatt uppfattning. Motionärerna avvisar det alternativ som utredningen förordade vad gäller placeringen av fondkapitalet. De anser att fonderade medel med hänsyn till riskerna inte skall kunna placeras i aktier och andra värdepapper. En sådan ordning skulle också innebära att kostnaderna för avfallet inte fullt ut belastar kärnkraften, eftersom värdepappersmarknaden är med och finansierar avfalls- och rivningskostnaderna, heter det i motionen.
Utskottet vill - i linje med vad som sägs i propositionen - understryka vikten av att fondmedlen placeras på ett sätt som både är säkert och som skyddar det insatta fondkapitalets reala värde. Utskottet påminner om den mycket långa tid under vilken fondkapitalet skall finnas tillgängligt för att finansiera de stora åtaganden som ligger i att klara deponeringen av restprodukterna från kärnkraftsproduktionen. Fondkapitalets nuvarande storlek innebär också att det genereras en hög avkastning från de insatta medlen. Under år 1994 var avgiftsintäkterna och den nominella ränteavkastningen ungefär lika stora, ca 1,3 miljarder kronor. Den konstruktion för fondförvaltningen som regeringen föreslår i propositionen - bildande av en särskild fond och en inflationsskyddad inlåning i Riksgäldskontoret - uppfyller på ett tillfredsställande sätt de sammanvägda krav som i detta sammanhang måste ställas på dels säkerhet, dels effektivitet i fondförvaltningen.
Utskottet gör den bedömningen att av de nyss nämnda intressena bör säkerhetskravet tillmätas en sådan betydelse att förslagen i motionerna 1995/96:N12 (m) och 1995/96:N11 (kds) om en friare placeringspolitik, för att eventuellt kunna uppnå en något högre avkastning, måste avvisas. Utskottet vill vidare bestämt ta avstånd från påståendet i sistnämnda motion om att placeringen av Kärnavfallsfondens tillgångar i Riksgäldskontoret är att betrakta som en konfiskation av kraftföretagens pengar. De medel som nämnda företag betalar in är en avgift som uttas med stöd av lagen, men som återförs till de betalande för det avsedda ändamålet. Utskottet finner skäl att betona att den inbetalade avgiften är specialdestinerad; medlen kan inte användas till något annat ändamål än att finansiera omhändertagandet av kärnavfallet m.m. Redovisningsmässigt gäller emellertid att överflyttningen av fondmedlen från Riksbanken till Riksgäldskontoret minskar det framtida upplåningsbehovet och att därigenom den av Riksgäldskontoret redovisade statsskulden framöver blir lägre än vad den annars skulle ha blivit.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1995/96:N12 (m) och 1995/96:N11 (kds) i berörda delar. Det aktuella yrkandet i motion1994/95: N426 (mp) får anses vara tillgodosett med det sagda och avstyrks även det.
Säkerheter för täckande av framtida kostnader
Som tidigare nämnts förordas i propositionen att reaktorinnehavarna skall ställa säkerheter till staten för täckande av framtida kostnader för avfallshanteringen om fonderingen enligt finansieringslagen skulle visa sig otillräcklig. Kärnkraftverken som sådana skall dock inte kunna utgöra säkerhet i någon form för de ändamål som anges i lagen. I propositionen framhålls därför att ägarna i flera fall kommer att behöva ställa säkerheter. De säkerheter som enligt regeringen bör kunna godtas är kreditförsäkringar, borgensåtaganden eller fastighetsinteckningar. Även andra typer av säkerheter kan komma i fråga.
I propositionen föreslås två typer av garantier, vilka gemensamt kallas säkerhetsbelopp. Säkerhetsbelopp I benämns i propositionen grundbelopp. Denna garanti skall säkerställa fonduppbyggnaden vid en eventuell avstängning av en reaktor innan reaktorns intjänandetid gått ut. I grundbeloppet ingår också kostnaden för rivning av kärnkraftverken. Grundbeloppet omfattar endast kostnader för det avfall som genererats t.o.m. det år då beräkningen utförs. Beräkningen företas varje år i anslutning till beräkningen av kostnaderna som ligger till grund för avgiftens storlek. Grundbeloppet fördelas på samma sätt som den årliga avgiften. Säkerhetsbelopp II benämns i propositionen tilläggsbelopp. Denna garanti skall säkerställa finansieringen av omhändertagandet om fondbehållningen är otillräcklig efter det att samtliga reaktorer ställts av. Beloppet skall täcka kostnaderna om vissa åtgärder visar sig vara dyrare än planerat, om delar av åtgärdsprogrammet måste vidtas tidigare än beräknat eller om realräntan visar sig ha varit överskattad. Storleken av säkerhetsbeloppet är beroende av den riskvärdering som görs vid olika tidpunkter. Tilläggsbeloppet fördelas ut på tillståndshavarna på liknande sätt som den årliga avgiften och grundbeloppet.
I motion 1995/96:N14 (c) anförs att den föreslagna modellen inte är förenlig med försiktighetsprincipen. Vidare gäller att det föreslagna garantisystemet leder till att kraftföretagen låser upp sina tillgångar som säkerhet för dessa garantier. Detta medför att tillgångarna inte kan nyttjas för andra dndamål som kommer att bli aktuella, t.ex. som säkerheter vid investeringar relaterade till förnyelsen av energisystemet. I motionen hänvisas också till Centerpartiets uppfattning att kraftföretagens samtliga tillgångar skall ingå som säkerhet när det gäller ansvar enligt atomansvarighetslagen (1968:45). Det aktuella finansieringssystemet skall enligt motionärerna bygga enbart på fondavsättningar som skall vara av sådan omfattning att de också täcker de i propositionen föreslagna säkerhetsbeloppen I och II.
Enligt vad som sägs i motion 1995/96:N13 (mp) vore en mer försiktig framtidsuppfattning på sin plats, vad gäller fredliga förhållanden och stabil ekonomisk tillväxt, när ett garanti- och säkerhetssystem skall utarbetas. De ställda säkerheterna bör, anför motionärerna, grundas på bedömningar på den ekonomiska säkerhetsmarknaden och inte på politiska bedömningar.
I motion 1994/95:N447 (c) påpekas att det kan uppstå ett ekonomiskt glapp i finansieringshänseende i dels det fall då ett kärnkraftverk stängs innan det aktuella företaget hunnit betala in medel för hanteringskostnaderna, dels om kostnaderna för avfallshanteringen visar sig överstiga de resurser som avgiftsvägen betalats in från kraftföretagen. Riksdagen bör mot denna bakgrund, menar motionären, ge regeringen till känna vad som anförs i motionen om kraftföretagens finansiella ansvar för avfallshanteringen.
SKB:s beräkningar över rivningskostnaderna är mycket låga vid en internationell jämförelse, hävdas det i motion 1994/95:N426 (mp). Motionärerna anser att kärnkraftsbolagen skall lämna fullgoda säkerheter för de fortsatta förpliktelserna mot staten.
Utskottet vill framhålla att det av regeringen framlagda förslaget innebär en skärpning av reaktorinnehavarnas finansiella ansvar för kärnavfallet. Utskottet avvisar förslagen till riktlinjer som framförs i motion 1995/96: N14 (c) med innebörd att det aktuella garantisystemet enbart skulle bygga på fondavsättningar. Med regeringens förslag tydliggörs för reaktorinnehavarna och kraftföretagens ägare att staten pålägger dem ett åtagande att ta ett kostnadsmässigt ansvar för kärnkraftens restprodukter. Att bygga vidare på dagens system är inte en framkomlig väg. Avgifterna är mycket svåra att beräkna med hänsyn till de osäkerheter som kostnadskalkylerna med nödvändighet är behäftade med. Om fonderingen är otillräcklig vid ej förutsedda händelser, leder detta till att staten får träda in och ta ett kostnadsansvar för avfallshanteringen. Kostnaden för staten blir i sådana fall svår att finansiera. Detta är i rådande statsfinansiella läge inte en lämplig lösning på problemet.
De farhågor som förs till torgs i nyssnämnda motion om att ställda säkerheter skulle påverka utbyggnaden av alternativ energiproduktion kan utskottet heller inte ansluta sig till. Utbyggnaden av den alternativa elproduktionen styrs primärt av utbudet och efterfrågan på elmarknaden, dvs. de förväntningar som finns på marknaden av den framtida avkastningen av sådan produktion. Den av riksdagen nyligen beslutade elmarknadsreformen (prop. 1994/95:222, bet. 1995/96:NU1) innebär att sådana förväntningar kommer att vara bestämmande för möjligheterna att erhålla kapital för investeringar i alternativ energiproduktion i högre grad än sänkta belåningsvärden i kraftföretagens tillgångar till följd av att de ingår som generella säkerheter för avfallshanteringen.
Det som vidare framförs i motion 1995/96:N14 (c) angående reaktorinnehavarnas ansvar enligt atomansvarighetslagen saknar utskottet i detta sammanhang anledning att närmare beröra. I den lagen återfinns bestämmelser om reaktorinnehavarnas ansvar vid stora olyckor i samband med energiproduktion med kärnkraft. Detta är en fråga som i sak inte har något samband med det bakomliggande syftet för den administrativa reglering som finansieringslagen är ett uttryck för.
Vad gäller de övriga i detta sammanhang aktuella yrkandena i motionerna 1994/95:N426 (mp) och 1995/96:N13 (mp) anser utskottet att regeringens förslag innebär en god hantering av de osäkerheter som av naturliga skäl finns i denna fråga, med avseende på den långa tidshorisont som det rör sig om. Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen inte uttala sig om vilka beräkningar av rivningskostnaderna som är de mest korrekta att kalkylera med. Denna fråga är konstitutionellt överlämnad till SKI att närmare hantera och finna svaren på. Vad slutligen gäller motion 1994/95:N447 (c) gör utskottet den bedömningen att regeringens förslag ligger i linje med det yrkande som där framförs.
Med det anförda avstyrker utskottet samtliga i denna del berörda motioner.
Realräntans storlek
Med realränta avses den förräntning som erhålls sedan hänsyn tagits till inflationstakten. I propositionen framhålls att storleken på realräntan, dvs. de ränte- och inflationsantaganden som kan göras för tiden fram till år 2060, självfallet är av stor betydelse när det gäller bidraget till finansieringen av de framtida utbetalningarna. Avkastningen på fonderade medel kan under olika realränteantaganden beräknas svara för mellan en fjärdedel och hälften av det framtida kapitalbehovet.
SKI tillämpar för närvarande antagandet att den reala avkastningen för perioden fram till år 2050 uppgår till 2,5 % per år. Regeringen anger i propositionen för sin del ingen uppfattning om vilket realränteantagande som bör vara styrande för fondförvaltningen. Av propositionen framgår att Kärnavfallsfonden årligen skall lämna en rekommendation till SKI om vilket realränteantagande som bör användas vid avgiftsberäkningen.
I två motioner - 1994/95:N426 (mp) och 1995/96:N13 (mp) - framförs krav på att den realränta som avgiftssättningen skall basera sig på skall vara 0 %. De skäl som motionärerna anför som stöd för denna ståndpunkt är dels att man inte kan vara säker på att realräntan kommer att vara positiv under den aktuella tidsperioden, dels att det måste undvikas att kraftföretagen i syfte att vinna ränteinkomster uppskjuter åtgärder för omhändertagandet av avfallet. Att beräkningen av avgiftens storlek skall baseras på en realränta på 0 % bör skrivas in i finansieringslagen, föreslår motionärerna.
Enligt beräkningar som SKI har gjort i samband med sin skrivelse till regeringen angående avgifter för år 1996 (SKI rapport 1995:52) skulle den genomsnittliga avgiften behöva stiga från dagens 1,9 öre till 4,8 öre per kWh om realräntan sattes till 0 %.
Utskottet delar inte de farhågor som framförs i de nu berörda motionerna. Under perioden 19831994 har den genomsnittliga reala avkastningen på fondmedlen uppgått till 4,1 %. Som tidigare nämnts tillämpar SKI för närvarande ett antagande om en realränta på 2,5 %. Utskottet finner det vidare överdrivet att kraftföretagen skulle avstå från att vidta erforderliga förberedelseåtgärder i syfte att vinna ränteinkomster. I det basscenario som ligger till grund för nuvarande avgiftsberäkningar är de framtida kostnaderna fördelade per år på ett sådant sätt att avfallet i sin helhet skall vara omhändertaget år 2060. Med det anförda avstyrker utskottet de aktuella yrkandena i här berörda motioner.
Beräkning av avgiftens storlek
Som tidigare nämnts fastställs avgiftens storlek årligen av regeringen efter förslag av SKI. Till grund för SKI:s förslag ligger kostnadsberäkningar utförda av SKB.
De faktorer som påverkar den årliga avgiftens storlek och det framtida avgiftsbehovet är - förutom realräntans storlek - den nuvarande fondbehållningen, de framtida kostnaderna och storleken på de framtida elleveranserna. I nuvarande avgiftsberäkningssystem ingår ett påslag för osäkra kostnader. I SKI:s skrivelse till regeringen inför fastställandet av avgiften för år 1996 uppgår detta påslag till i genomsnitt 27 %. De framtida kostnaderna skall beräknas efter den mängd använt kärnbränsle och kärnavfall m.m. som genereras vid drift av reaktorerna i 25 år (intjänandetiden), eller om reaktorn går mer än 25 år, den avfallsmängd som då producerats.
Enligt den nu aktuella propositionen är metoden för att räkna fram och sättet att formellt bestämma den årliga avgiften oförändrad, utom i två avseenden. Regeringens förslag innebär att avgiftssystemet renodlas så att något påslag för osäkerhet i beräkningarna inte längre skall göras. I stället skall osäkerheten täckas av de föreslagna garantibeloppen, vilket utskottet har behandlat i det föregående. Den andra nyheten är att till avgiftsunderlaget skall föras även kostnaderna för Statens råd för kärnavfallsfrågor (KASAM), liksom statens, kommunernas och reaktorinnehavarnas kostnader för information till allmänheten i frågor som rör hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall.
I motionerna 1994/95:N426 (mp) och 1995/96:N13 (mp) yrkas på att den aktuella avgiften skall höjas till 5 öre per kWh. Enligt motionärerna är det nödvändigt att det snabbt byggs upp ett kapital som möjliggör direktfinansiering av hela den fasta och rörliga kostnaden för etablerandet av ett slutförvar för avfallet samt kostnaderna för rivningen av kärnkraftverken. De 16 miljarder kronor som i dagsläget är fonderade är otillräckliga om kärnkraften snabbt skulle behöva avvecklas, anförs det i den sistnämnda motionen. Där framställs också ett yrkande om att avgiften inte bör baseras på en längre drifttid än 25 år.
Utskottet vill anföra följande med anledning av de här aktuella motions- yrkandena. Enligt finansieringslagen ankommer det, som tidigare redovisats, på regeringen att fastställa den aktuella avgiftens storlek med utgångspunkt från i lagen angivna riktlinjer för avgiftsuttaget. Riksdagen saknar alltså anledning att närmare behandla frågan om nivån på avgiften. Vad som redovisas i propositionen om beräkningen av avgiften har utskottet inget att erinra emot. Med det anförda avstyrks motionerna 1994/95: N426 (mp) och 1995/96:N13 (mp) i här berörda delar.
Information angående slutförvaringen av använt kärnbränsle
Kommuner, sakägare och miljöorganisationer måste få stöd ur Kärnavfallsfonden för kompetensuppbyggnad och tillhandahållande av oberoende expertis, anförs det i motion 1995/96:N13 (mp). Detta är nödvändigt för att det skall säkerställas att opartisk information kan tas fram inför diskussioner om slutförvaringen av kärnavfall. Motionärerna hävdar att det finns flera aktuella exempel på att staten och kommuner har gått ut med information som inte kan anses opartisk. Inför folkomröstningen i Storuman om lokalisering av kärnavfallslager valde kommunen att popularisera information från SKB i stället för att ge allmänheten opartisk information, heter det i motionen.
I denna fråga får utskottet anföra följande. I förhållande till nuvarande lydelse av finansieringslagen införs med regeringens förslag bestämmelser om att medel ur Kärnavfallsfonden får användas för informationsinsatser som riktar sig till allmänheten. De kostnader som staten, kommunerna eller reaktorinnehavarna har för information till allmänheten i frågor som rör hantering och slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall får täckas från Kärnavfallsfonden. Avsikten är inte att t.ex. organisationer skall kunna erhålla medel för att informera om kärnavfallsfrågor. För att kommunerna skall kunna lämna information måste de följa och bedöma frågor om slutförvar. Utskottet anser att det av motionärerna utpekade behovet av oberoende expertis som skall bistå med alternativa bedömningar i förhållande till dem som tillhandahålls av den aktuella kommunen, får framföras i dialog med den berörda kommunen inom ramen för den normala demokratiska processen. Enligt utskottets uppfattning är det inte lämpligt att medel ur Kärnavfallsfonden används för opinionsbildande verksamhet.
Med det anförda avstyrker utskottet ifrågavarande motionsyrkande.
Regeringens lagförslag
Med hänvisning till vad som anförts i de olika avsnitten i det föregående tillstyrker utskottet regeringens förslag om ändringar i dels finansieringslagen, dels Studsvikslagen. I sistnämnda lag föreslår dock utskottet att lydelsen ändras så att den blir likalydande med motsvarande bestämmelse i finansieringslagen (1 a §). Förändringen innebär att orden Statens kärnkraftinspektion byts ut mot orden den myndighet som regeringen bestämmer i 3 § andra stycket.
Övriga frågor
Metod för slutförvaringen av använt kärnbränsle
Med hänvisning till vad som sägs i propositionen (s. 24) om tillslutning av slutförvaret påpekas i motion 1995/96:N11 (kds) att slutförvaringsmetoden ännu inte är bestämd. Om i stället för den metod som nu närmare studeras, och på vilken avgiftsuttaget baseras, väljs ett alternativ med fortsatt förvar med möjlighet att komma åt avfallet påverkas basscenariot och därmed grunderna för avgiftssättningen, framhåller motionären. Han menar att det inte nu finns anledning att spekulera i slutförvaringsmetod.
Enligt utskottets uppfattning utpekas inte i propositionen någon särskild slutförvaringsmetod som grund för kostnadsberäkningen i avgiftsunderlaget. Det slutliga ställningstagandet till hur det använda kärnbränslet skall förvaras måste baseras på ett grundligt forsknings- och utvecklingsarbete. Det är, menar utskottet, av väsentlig betydelse att detta arbete bedrivs utan låsningar i något avseende. Kärnkraftsföretagen skall vart tredje år utforma ett allsidigt program för den berörda forsknings- och utvecklingsverksamheten. Programmet skall inkludera redovisningar av alternativa hanterings- och förvaringsmetoder.
Med det anförda avstyrker utskottet motion 1995/96:N11 (kds) i här ak-tuell del.
Utbetalning av medel
I motion 1994/95:N426 (mp) påpekas att Riksrevisionsverket (RRV) har riktat anmärkningar mot SKI för dess förtidsutbetalningar till SKB ur avfallsfonden. Motionärerna anser att utbetalningar till SKB i stället för som nu i förväg skall ske i efterhand för de uppgifter som sammanfaller med företagens åtaganden.
De avgifter som reaktorinnehavarna inbetalar sätts in, som tidigare redovisats, på räntebärande konto i Riksbanken och fonderas. Enligt den finansieringsförordning (1981:671) i vilken bestämmelser om in- och utbetalning från fonden finns, skall avgifter inbetalas kvartalsvis senast en månad efter varje kvartals utgång, medan utbetalning av avgiftsmedel sker förskottsvis för varje kvartal. Utbetalning sker efter en årligen upprättad betalningsplan till SKB som på betalningsdagen för pengarna vidare till varje kraftföretags eget konto. I den aktuella revisionsrapporten (F 1993: 30) kritiserade RRV att de räntevinster som systemet genererar tillfaller kraftföretagen och inte fonden därför att vedertagna kassahållningsprinciper inte iakttas. RRV:s slutsats var att om reglerna i förordningen ändrades så att avgifterna i stället togs in i förskott och att utbetalningarna verkställdes i efterhand skulle räntevinster på hundratals miljoner kronor för tiden fram till år 2010 kunna uppnås. I rapporten hävdar RRV att fonden mellan eren 1982 och 1993 gått miste om mellan 1,2 och 2,9 miljarder kronor i uteblivna räntevinster till följd av att felaktiga betalningsrutiner har tillämpats.
RRV:s rapport är i sammandrag återgiven i en bilaga till propositionen. Däremot kommenteras inte RRV:s slutsatser i de aktuella förslagsdelarna i propositionen.
Enligt utskottets bedömning belyser RRV:s synpunkter i frågan värdet av en god kassahållning av de medel som förvaltas inom ramen för avgiftsfonden. Det är dock inte en fråga för riksdagen att ta ställning till rutinerna för in- och utbetalning av de aktuella medlen. Utskottet förutsätter att Kärnavfallsfonden kommer att tillse att fondmedlen förvaltas på ett effektivt sätt även i det nu aktuella avseendet.
Med det anförda avstyrker utskottet det berörda yrkandet i motion 1994/95:N426 (mp).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande förvaltningen av fondmedlen
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:N426 yrkande 3, 1995/96: N11 yrkandena 2 och 3 och 1995/96:N12,
res. 1 (m,kds)
2. beträffande säkerheter för täckande av framtida kostnader
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:N426 yrkande 4, 1994/95: N447, 1995/96:N13 yrkande 5 och 1995/96:N14,
res. 2 (c)
res. 3 (mp)
3. beträffande realräntans storlek
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:N426 yrkande 2 och 1995/96: N13 yrkandena 1 och 2,
res. 4 (mp)
4. beträffande beräkning av avgiftens storlek
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:N426 yrkande 1 och 1995/96: N13 yrkandena 3, 4 och 7,
res. 5 (c) - villk. res. 2
res. 6 (mp)
5. beträffande information angående slutförvaringen av använt kärnbränsle
att riksdagen avslår motion 1995/96:N13 yrkande 6, res. 7 (mp)
6. beträffande regeringens lagförslag
att riksdagen antar de i proposition 1995/96:83 framlagda förslagen till
aaa) lag om ändring i lagen (1992:1537) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.,
b) lag om ändring i lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m., dock med ändring att i 3 § andra stycket orden Statens kärnkraftinspektion skall bytas ut mot orden den myndighet som regeringen bestämmer ,
res. 8 (m,kds) - villk.res. 1
res. 9 (c) - villk. res. 2 och 5
res. 10 (mp) - villk. res 3, 4, 6 eller 7
7. beträffande metod för slutförvaringen av använt kärnbränsle
att riksdagen avslår motion 1995/96:N11 yrkande 1,
8. beträffande utbetalning av medel
att riksdagen avslår motion 1994/95:N426 yrkande 5.
res. 11 (mp)
Stockholm den 7 december 1995
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Mats Lindberg (s), Bo Bernhardsson (s), Sylvia Lindgren (s), Chris Heister (m), Barbro Andersson (s), Lennart Beijer (v), Marie Granlund (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kds), Laila Bäck (s), Sten Tolgfors (m), Roland Larsson (c) och Torsten Gavelin (fp).
Reservationer
1. Förvaltningen av fondmedlen (mom. 1)
Karin Falkmer (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m), Göran Hägglund (kds) och Sten Tolgfors (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 6 med Utskottet vill och slutar på s. 7 med även det bort ha följande lydelse:
Utskottet har svårt att finna logiken i regeringens förslag i denna del. Här tillsattes med vällovligt syfte Kärnbränslefondsutredningen med uppdrag att göra en översyn av den aktuella kapitalförvaltningen. Efter ca ett års arbete lägger så utredningen fram förslag om bildande av en särskild myndighet - Kärnavfallsfonden - som skall ges rätt till en friare placeringspolitik för att därigenom tillförsäkra fondmedlen en högre avkastning än vad som är möjligt för närvarande. Regeringen instämmer i utredningens förslag om bildande av denna fond, som skall ges ansvar för förvaltningen av de inbetalade medlen. Men - och här upphör plötsligt logiken i regeringens förslag - fonden skall kunna placera medlen enbart på konto i Riksgäldskontoret. En sådan omflyttning av fondmedlen hade inte behövt föregås av det omfattande arbete som Kärnbränslefondsutredningen lagt ned på frågan. Det nu aktuella förslaget i propositionen synes endast ha som utgångspunkt att regeringen, efter omflyttningen av fondmedlen, vill uppvisa ett minskat statligt upplåningsbehov framöver. Med hänsyn till vad som sägs i den s.k. tillväxtpropositionen om att förslaget också leder till en minskning av statsskulden vill utskottet understryka att fondmedlen inte kan användas till något annat ändamål än att finansiera omhändertagandet av kärnavfallet.
Av det sagda torde framgå att utskottet - i linje med vad som anförs i motionerna 1995/96:N12 (m) och 1995/96:N11 (kds) - inte kan godta regeringens förslag att Kärnavfallsfondens medel skall placeras i Riksgäldskontoret. Utskottet förordar i stället en fri placeringsrätt för fondens tillgångar inom de ramar som Kärnbränslefondsutredningen utpekade och som återfinns i det lagförslag som utredningen lade fram i sitt betänkande (SOU 1994:107). Enligt detta alternativ kan fonden bygga upp en långsiktig, diversifierad portfölj, vilket kan bedömas ge den bästa avkastningen till lägsta motsvarande risk. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om ändrade placeringsregler för Kärnavfallsfonden i enlighet med det nu sagda.
Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1995/96:N12 (m) och 1995/96:N11 (kds) i berörda delar. Härav följer att utskottet avstyrker motion 1994/95:N426 (mp) i motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande förvaltningen av fondmedlen
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:N11 yrkandena 2 och 3 och 1995/96:N12 och med avslag på motion 1994/95:N426 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Säkerheter för täckande av framtida kostnader (mom. 2)
Roland Larsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med Utskottet vill och slutar på s. 9 med berörda motioner bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är regeringens förslag inte förenligt med försiktighetsprincipen. Finansieringssystemet bör bygga på enbart fondavsättningar enligt gällande beräkningsmodeller. Utskottet vill instämma i de farhågor som framförs i motion 1995/96:N14 (c) för att kraftföretagen med regeringens förslag om garantier låser upp sina tillgångar i de säkerhetsbelopp som föreslås i propositionen på sådant sätt att investeringar i alternativ energiproduktion försvåras. Det garantisystem som regeringen föreslår i propositionen bör därför, enligt utskottets uppfattning, ersättas med enbart fondavsättningar. Fondavsättningarna skall vara av sådan omfattning att de täcker de i propositionen föreslagna säkerhetsbeloppen I och II. Utskottet ansluter sig också till den uppfattning som redovisas i nämnda motion om att kraftföretagens samtliga tillgångar skall inräknas när det gäller utkrävande av det finansiella ansvaret enligt atomansvarighetslagens bestämmelser. Med hänvisning till det anförda bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag till nya riktlinjer för säkerheter för att täcka framtida kostnader för avfallshanteringen i enlighet med här berörda yrkanden.
Med det nu sagda tillstyrker utskottet motion 1995/96:N14 (c) och avstyrker de berörda yrkandena i motionerna 1994/95:N447 (c), 1994/95: N426 (mp) och 1995/96:N13 (mp).
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande säkerheter för täckande av framtida kostnader
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:N14 och med avslag på motionerna 1994/95:N426 yrkande 4, 1994/95:N447 och 1995/96:N13 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Säkerheter för täckande av framtida kostnader (mom. 2)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med Utskottet vill och slutar på s. 9 med berörda motioner bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka det som anförs i motion 1994/95:N426 (mp) om att ägarna till kärnkraftsbolagen skall lämna garantier för sina fortsatta förpliktelser mot staten genom ett system med fullgoda säkerheter. Utskottet anser att regeringen bör göras uppmärksam på att SKB:s beräkningar över rivningskostnaderna är mycket låga vid en internationell jämförelse. Likaså vill utskottet instämma i det som sägs i motion 1995/96:N13 (mp) om att säkerheterna bör sättas mycket högt redan i utgångsläget. Dessa säkerheter skall vara bestämda från ekonomiska utgångspunkter och inte utifrån politiska bedömningar. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag till nya riktlinjer för säkerheter för att täcka framtida kostnader för avfallshanteringen i enlighet med här berörda yrkanden.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1994/95:N426 (mp) och 1995/96:N13 (mp) i aktuella delar. Det sagda ligger också i linje med vad som sägs i motion 1994/95:N447 (c). Utskottet avstyrker däremot motion 1995/96:N14 (c).
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande säkerheter för täckande av framtida kostnader
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:N426 yrkande 4 och 1995/96:N13 yrkande 5, med anledning av motion 1994/95: N447 och med avslag på motion 1995/96:N14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Realräntans storlek (mom. 3)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med Utskottet delar slutar med berörda motioner bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i de farhågor som framförs i motionerna 1994/95: N426 (mp) och 1995/96:N13 (mp). För den långa tidsperiod det är fråga om kan det inte garanteras att realräntan blir positiv. Ett antagande om en positiv realränta har också den effekten, att ju längre det slutliga omhändertagandet av kärnavfallet skjuts upp desto mindre medel behöver betalas in. För att motverka ett sådant beteende och lägga en grund för en snabbare fonduppbyggnad via höjda avgifter bör realräntan sättas till 0 %. Utskottets uppfattning är att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till sådan ändring av finansieringslagen med innebörd att en realränta om 0 % skall tillämpas. Med det sagda tillstyrker utskottet här berörda mo-tionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande realräntans storlek
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:N426 yrkande 2 och 1995/96:N13 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Beräkning av avgiftens storlek (mom. 4)
Under förutsättning av bifall till reservation 2
Roland Larsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med Utskottet vill och slutar med berörda delar bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående avvisat regeringens förslag om säkerheter för täckande av framtida kostnader. Det föreslagna garantisystemet bör ersättas med enbart fondavsättningar. Denna förändring av förslaget i propositionen innebär att också riktlinjerna för beräkningen av avgiftens storlek måste justeras i enlighet härmed.
I övrigt finner utskottet inte anledning till någon erinran mot vad som redovisas i propositionen om beräkningen av avgiften. Som tidigare nämnts ankommer det på regeringen att fastställa avgiftens storlek med utgångspunkt från angivna riktlinjer för avgiftsuttaget. Riksdagen saknar alltså anledning att närmare behandla frågan om nivån på avgiften. Med det anförda avstyrks motionerna 1994/95:N426 (mp) och 1995/96:N13 (mp) i här berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande beräkning av avgiftens storlek
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:N426 yrkande 1 och 1995/96:N13 yrkandena 3, 4 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Beräkning av avgiftens storlek (mom. 4)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med Utskottet vill och slutar med berörda delar bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det som anförs i motionerna 1994/95:N426 (mp) och 1995/96:N13 (mp) beträffande avgiftens storlek och utgångspunkterna för beräkningen av denna, visar på en rad allvarliga brister när regeringens förslag till ändrad finansieringslag skall tillämpas. Det föreslagna systemet leder till att alltför låga avgifter uttas av kraftföretagen i förhållande till de kostnader som i verkligheten kommer att uppstå när kärnkraftsavfallet skall tas om hand. I än högre grad gäller detta vid en förtida avveckling av kärnkraften. Utskottet anser därför att en höjning av avgiftsuttaget i den storleksordning som anges i de här aktuella motionerna - till 5 öre per kWh - är nödvändig och menar att regeringen bör beakta detta vid fastställandet av avgiften för år 1996. Utskottet vill i detta sammanhang också invända mot att regeringen i propositionen utpekar att en driftstid överstigande 25 år av kärnkraftsreaktorerna skulle kunna vara möjlig. Detta strider enligt utskottets uppfattning mot resultatet av 1980 års folkomröstning om kärnkraften. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till nya riktlinjer för avgiftssättningen i enlighet med här berörda yrkanden.
Med ett uttalande av riksdagen i enlighet med det nu sagda blir de aktuella yrkandena i motionerna 1994/95:N426 (mp) och 1995/96:N13 (mp) helt eller väsentligen tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande beräkning av avgiftens storlek
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:N13 yrkandena 3 och 7 och med anledning av motionerna 1994/95:N426 yrkande 1 och 1995/96:N13 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Information angående slutförvaringen av använt kärnbränsle (mom. 5)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med I denna och slutar med ifrågavarande motionsyrkande bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion 1995/96:N13 (mp) om att också berörda sakägare och miljöorganisationer bör kunna få stöd ur Kärnavfallsfonden i syfte att säkerställa kompetensuppbyggnad och opartisk information inför diskussioner om slutförvaringen av kärnavfall. Lokalbefolkningen, sakägare och miljöorganisationer har behov av att för en miljökonsekvensbeskrivning få stöd av oberoende expertis. Utskottet instämmer i att medel ur Kärnavfallsfonden bör kunna användas för att finansiera sådan, ofta dyrbar, expertis. Regeringen bör återkomma med förslag till de lagändringar som erfordras för att dessa utbetalningar skall kunna genomföras.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1995/96:N13 (mp) i här berörd del.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande information angående slutförvaringen av använt kärnbränsle
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:N13 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Regeringens lagförslag (mom. 6)
Under förutsättning av bifall till reservation 1
Karin Falkmer (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m), Göran Hägglund (kds) och Sten Tolgfors (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med Med hänvisning och slutar på s. 12 med andra stycket bort ha följande lydelse:
Med hänvisning till vad som anförts i det föregående angående förvaltningen av fondmedlen avstyrker utskottet regeringens förslag till lagändringar i propositionen. Regeringen bör återkomma med ett reviderat lagförslag i enlighet med vad utskottet tidigare anfört.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande regeringens lagförslag
att riksdagen
dels avslår proposition 1995/96:83,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Regeringens lagförslag (mom. 6)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 2 och 5
Roland Larsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med Med hänvisning och slutar på s. 12 med andra stycket bort ha följande lydelse:
Med hänvisning till vad som anförts i det föregående om säkerheter för täckande av framtida kostnader och om beräkning av avgiftens storlek avstyrker utskottet regeringens förslag till lagändringar i propositionen. Regeringen bör återkomma med ett reviderat lagförslag i enlighet med vad utskottet tidigare anfört.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande regeringens lagförslag
att riksdagen
dels avslår proposition 1995/96:83,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Regeringens lagförslag (mom. 6)
Under förutsättning av bifall till reservation 3, 4, 6 eller 7
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med Med hänvisning och slutar på s. 12 med andra stycket bort ha följande lydelse:
Med hänvisning till vad som anförts i det föregående avstyrker utskottet regeringens förslag till lagändringar i propositionen. Regeringen bör återkomma med ett reviderat lagförslag i enlighet med vad utskottet tidigare anfört.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande regeringens lagförslag
att riksdagen
dels avslår proposition 1995/96:83,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
11. Utbetalning av medel (mom. 8)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med Enligt utskottets och slutar med motion 1994/95:N426 (mp) bort ha följande lydelse:
De synpunkter som RRV framfört på kassahållningen i den nuvarande avfallsfonden visar att kraftföretagen gjort oskäliga räntevinster till följd av felaktiga utbetalningsrutiner från SKI:s sida. Utskottet anser att regeringen i propositionen närmare borde ha kommenterat den framförda kritiken från RRV:s sida. De möjligheter som kraftföretagen på detta sätt har vunnit att hitta lämpliga placeringar av fondmedlen till god avkastning strider principiellt mot den placeringspolitik som statsmakterna har bestämt. Det bör ankomma på Kärnavfallsfonden att tillse att fondmedel ej utbetalas på ett ineffektivt sätt med åtföljande ränteförluster. Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Med det sagda tillstyrker utskottet motion 1994/95:N426 (mp) i här aktuell del.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande utbetalning av medel att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N426 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Regeringens lagförslag
1. Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1537) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m.
2. Förslag till lag om ändring av lagen (1988:1597) om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m.m.
Innehållsförteckning
Ärendet 1
Sammanfattning 1
Propositionen 2
Motionerna 2
Utskottet 3
Bakgrund 3
Allmänt om regeringens förslag 4
Förvaltningen av fondmedlen 5
Säkerheter för täckande av framtida kostnader 7
Realräntans storlek 9
Beräkning av avgiftens storlek 10
Information angående slutförvaringen av använt kärnbränsle 11
Regeringens lagförslag 11
Övriga frågor 12
Metod för slutförvaringen av använt kärnbränsle 12
Utbetalning av medel 12
Hemställan 13
Reservationer 14
1. Förvaltningen av fondmedlen (m, kds) 14
2. Säkerheter för täckande av framtida kostnader (c) 15
3. Säkerheter för täckande av framtida kostnader (mp) 16
4. Realräntans storlek (mp) 17
5. Beräkning av avgiftens storlek (c)1 7
6. Beräkning av avgiftens storlek (mp) 18
7. Information angående slutförvaringen av använt kärnbränsle (mp) 18
8. Regeringens lagförslag (m, kds) 19
9. Regeringens lagförslag (c) 19
10. Regeringens lagförslag (mp) 20
11. Utbetalning av medel (mp) 20
Bilaga
Regeringens lagförslag 21
Gotab, Stockholm 1995