Samhällets räddningstjänst

Betänkande 1999/2000:FöU5

Försvarsutskottets betänkande 1999/2000:FÖU05

Samhällets räddningstjänst, m.m.

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation

1999/2000

FöU5

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet 13 motioner från den allmänna motionsti-
den med yrkanden som har beröring med samhällets räddningstjänst. Det är
frågor som bl.a. rör det allmänna säkerhetsmedevetandet, transport av farligt
gods, monopolet inom sotningsväsendet, gemensam teknik för radiokommu-
nikation m.m.

Frågan om transport av farligt gods, som i dagarna fått ökad aktualitet ge-
nom den allvarliga gasololyckan vid bangården i centrala Borlänge, upp-
märksammas särskilt av utskottet. Utskottet utgår ifrån att regeringen följer
frågan om transport av farligt gods med uppmärksamhet och återkommer till
riksdagen med en redovisning i denna angelägna fråga.

När det gäller monopolet inom sotningsväsendet kan utskottet konstatera
att denna fråga under lång tid varit föremål för ett omfattande utrednings-
och beredningsarbete. Utskottet utgår ifrån att frågan kommer att beredas
skyndsamt inom Regeringskansliet och att regeringen återkommer till riks-
dagen med förslag i ärendet, senast under nästa riksmöte. Utskottet anser att
detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

En reservation (s, v, c) om monopolet inom sotningsväsendet har fogats till
betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1999

1999/2000:Fö213 av Åke Carnerö m.fl. (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett utbildningsprogram för tvärsektoriellt olycksförebyggande
arbete,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att vidareutveckla Räddningsverkets handlingsprogram vad gäller
den enskilda människans förmåga till förebyggande åtgärder,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning om vardagens hot och risker.

1999/2000:Fö401 av Henrik Westman (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av
utbildning i samhällets skydds- och räddningstjänstfrågor.

1999/2000:Fö701 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avregle-
ring av sotningsmonopolet.

1999/2000:Fö702 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
en katastroffond.

1999/2000:Fö703 av Kenneth Lantz (kd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om transporter av farligt gods,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ett samlat dokument över regelverk och ansvar när det
gäller transporter av farligt gods.

1999/2000:Fö704 av Karin Enström (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regler för vida-
retransporter av farligt gods.

1999/2000:Fö705 av Jarl Lander och Ann-Kristine Johansson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen an-
förts om ersättning för skador i samband med översvämningar av reglerade
vattendrag.

1999/2000:Fö706 av Jarl Lander och Anita Jönsson (s) vari yrkas att riksda-
gen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
nationella insatser vid kriser och katastrofer.

1999/2000:Fö707 av Lennart Daléus (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av brandförsvarsplaner för landets nationalparker,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en översyn av samordningsfrågor mellan olika myn-
digheter.

1999/2000:Fö801 av Bengt Silfverstrand och Marianne Jönsson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbud mot försäljning av smällare.

1999/2000:Fö802 av Torgny Danielsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överfö-
ring av uppgifter från Sprängämnesinspektionen till Räddningsverket.

1999/2000Fö803 av Gunnar Axén (m) vari yrkas att riksdagen som sin me-
ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om radiokommunika-
tion.

1999/2000:Ju223 av Berit Jóhannesson m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär att Räddningsverket får i uppdrag att
utveckla åtgärder i syfte att utöka andelen ungdomar med invandrarbakgrund
inom brandmannayrket.

Utskottet

Samhällets räddningstjänst m.m.
Motionerna

I kommittémotion Fö213 (kd) anför bl.a. Kristdemokraterna att det behövs
utbildning och information för att öka det allmänna säkerhetsmedvetandet i
vårt samhälle och förbättra den enskilda människans förmåga att förhindra
olyckor och möjligheter att agera på rätt sätt vid olyckor, katastrofer och
störningar i infrastruktursystemen. Vårt utbildningssystem har liksom de
frivilliga försvarsorganisationerna viktiga roller när det gäller att ge barn o
ungdomar kunskap (yrkande 1). Vidare anförs också att Räddningsverkets
program vad gäller den enskilda människans förmåga till förebyggande
åtgärder bör utvecklas vidare så att det förmedlas ut i samhällets olika verk-
samheter och når den enskilda människan på olika sätt (yrkande 4). En ut-
redning om vardagens hot och risker anser Kristdemokraterna bör tillsättas
med syfte att bilda utgångspunkt för kunskapslyft och informationsspridning
om de olyckor och påfrestningar vi kan utsättas för i det fredstida samhället
och hur olyckor kan förhindras (yrkande 5).

I motion Fö401 (m) av Henrik Westman framhålls också betydelsen av att
öka riskmedvetenheten i samhället genom utbildning. En möjlighet att för-
bättra medborgarnas kunskaper i framtiden är, enligt motionären, om man i
skolans utbildningsplan har en obligatorisk del som syftar till att öka risk-
medvetandet och som ger kunskap om hur man kan undvika olyckor.

I motion Fö706 (s) av Jarl Lander och Anita Jönsson anförs att Sverige
saknar ett nationellt program och en nationell expertgrupp för psykologiskt
omhändertagande i samband med katastrofer. Motionärerna påtalar att i flera
länder i Europa och i alla de nordiska länderna - utom Sverige - finns natio-
nella, högspecialiserade grupper som ansvarar för de psykologiska insatser-
na.

I motion Fö707 (c) av Lennart Daléus pekar motionären på att nationalpar-
ken i Tyresta inte kunde skyddas effektivt när den hotades av brand, bl.a.
beroende på bristande organisation. Slutsatserna av Tyrestabranden är, enligt
motionären, att det rimligen bör finnas en effektiv organisation som kan
möta hot, som t.ex. brand. För alla nationalparker bör därför brandförsvars-
planer upprättas (yrkande 1). Dessutom måste samordningsfrågorna mellan
olika myndigheter vid katastrofer av detta slag bli föremål för en översyn
(yrkande 2).

I motion Ju223 (v) av Berit Jóhannesson m.fl. anförs att rekryteringen till
brandmannayrket är annorlunda än till andra yrkeskårer. Man rekryteras till
en brandstation och börjar arbeta där. Därefter sker utbildning på Statens
räddningsverks skolor. Invandrarungdomar har inte kontakter och känner inte
till dessa rutiner. Ett aktivt arbete för att intressera ungdomar med utländsk
bakgrund för brandmannayrket bör därför utvecklas. Ett samarbete mellan
Svenska Kommunförbundet, Statens räddningsverk och olika invandrarföre-
ningar kan vara första steget för att få fram positiva exempel i syfte att in-
tressera invandrarungdomar för brandmannayrket (yrkande 3).

Utskottet

Utskottet anser att frågor om den enskilda människans säkerhetsmedvetande
och utbildning i detta ämne är angelägna frågor. I kommittémotion Fö213
(kd) yrkandena 1 och 4 samt motion Fö401 (m) tas sådana frågor upp. Med
anledning av detta vill utskottet erinra om att grundskolans kursplaner inne-
håller målsättningar för kunskaper i första hjälpen vid olycksfall samt att
kunna simma och hantera nödsituationer vid vatten. Utskottet har erfarit att
Statens skolverk till Utbildningsdepartementet har lämnat ett förslag till nya
målformuleringar för grundskolans kursplaner som omfattar att eleverna
utvecklar kunskaper om handlande i nöd- och katastrofsituationer. Dessa
förslag är under beredning inom Regeringskansliet och kommer att behand-
las under våren 2000.

Utskottet har också erfarit att regeringen den 22 april 1999 uppdrog åt
Statens skolverk att sammanställa skolans insatser vid den katastrofsituation
som uppstod i samband med branden i Göteborg. Skolverket skall också
utarbeta rekommendationer för hur skolan i framtiden kan organisera sina
insatser vid katastrofhjälp samt att granska effektiviteten i skolornas brand-
försvarssatsningar.

Utskottet vill därtill framhålla att Statens räddningsverks handlingspro-
gram för att stärka den enskilda människans förmåga att hantera olyckor
fortskrider i samarbete med frivilligorganisationer och samverkande myn-
digheter. Detta arbete skall enligt regleringsbrev redovisas kontinuerligt till
Regeringskansliet. Av Räddningverkets årsredovisning för år 1999 framgår
att utbildning i skydd mot olyckor har genomförts i regi av Svenska brand-
försvarsföreningen, Svenska Röda korset och Sveriges civilförsvarsförbund.
Totalt har ca 254 000 personer utbildats, varav 100 000 i brandkunskap, 72
000 i första hjälpen och hjärt- och lungräddning samt 82 000 i säkerhet och
överlevnad.

Utskottet kan således konstatera att det pågår ett arbete, såväl inom Rege-
rinskansliet som inom Räddningsverket, i syfte att stärka den enskilda män-
niskans säkerhetsmedvetande. Som utskottet ser det ligger detta i linje med
vad som efterfrågas i motionerna. Utskottet föreslår därför att riksdagen inte
bifaller kommittémotion Fö213 (kd) yrkandena 1 och 4 samt motion Fö401
(m).

I motion Fö213 (kd) yrkande 5 föreslås att regeringen tillsätter en utredning
om vardagens hot och risker. Syftet med utredningen, enligt motionen, skall
vara att bilda utgångspunkt för kunskapslyft och informationsspridning om
de olyckor och påfrestningar vi kan utsättas för i det fredstida samhället och
hur olyckor kan förhindras. Mot bakgrund av vad utskottet ovan anfört be-
dömer utskottet att det inte föreligger något behov av att nu tillsätta en utre
ning i enlighet med vad som föreslås i motionen. Yrkande 5 i kommittémo-
tion Fö213 (kd) bör således inte bifallas av riksdagen.

I motion Fö706 (c) framhålls att Sverige saknar en nationell expertgrupp för
psykologiskt omhändertagande i samband med katastrofer. I mars 1999
behandlade utskottet liknande motionsyrkanden (bet. 1998/99:FöU3 s. 11).
Utskottet anförde då bl.a. att Socialstyrelsen och Statens räddningsverk i
december 1997 redovisat ett uppdrag om psykiskt och socialt omhänderta-
gande vid svåra olyckor och katastrofer, s.k. POSOM-verksamhet. Av redo-
visningen framgår att det är såväl Socialstyrelsens som Räddningsverkets
uppfattning att katastrofberedskapen skall ses som en helhet där det psykiska
omhändertagandet ingår som en viktig del. Det övergripande ansvaret för
dessa frågor ligger inom Socialstyrelsens ansvarsområde medan Räddnings-
verket skall svara för vissa utbildningsinsatser.

Utskottet har erfarit att samtliga kommuner i Sverige blivit erbjudna s.k.
POSOM-utbildning och att det i ca 85 % av kommunerna nu finns POSOM-
grupper. Dessa grupper består av deltagare från socialkontor, räddningstjänst,
skola, kyrka, polis och primärvård. Utöver POSOM-verksamheten finns
också specialister organiserade i en ledningsgrupp inom akutsjukvården.
Denna s.k. PKL-grupp (psykiatrisk och psykologisk katastrofledningsgrupp)
består av bl.a. psykiatriker, psykologer, kuratorer och sjukhuspräster.

I det ovan nämnda utskottsbetänkandet (bet. 1998/99:FöU3) pekade också
utskottet på det informella nätverk - Nätverket Enar - som Svenska kyrkans
kriscentrum på Vårsta i Härnösand samordnar. Nätverket består av ett fem-
tontal myndigheter och organisationer, bl.a. Försvarsmakten, Landstingsför-
bundet, Statens räddningsverk, Rädda Barnen, Rikspolisstyrelsen, Socialsty-
relsen, Skolverket, Svenska Kommunförbundet och Överstyrelsen för civil
beredskap. Nätverket bildades år 1997 och är ett informellt nätverk mellan
olika aktörer inom området psykiskt och socialt kris- och katastrofarbete. Vid
en svår händelse skall medlemmarna i nätverket omedelbart kunna samverka
och stå till förfogande för bl.a. riksdag, regering, myndigheter, organisatione
och enskilda.

Utskottet har också erfarit att professor Lars Weisaeth vid kontoret för ka-
tastrofpsykiatri i Oslo i förordet till sin bok om Krishantering - en handbok
för vanligt folk bl.a. uttalat att den svenska POSOM-verksamheten har gjort
att Sverige, internationellt sett, i dag ligger i täten inom detta område.

Enligt utskottets bedömning bedrivs en rad olika aktiviteter inom området
för psykiskt och socialt omhändertagande vid svåra olyckor och katastrofer.
Dessa olika aktiviteter anser utskottet vara mycket värdefulla och angelägna.
Utskottet kan konstatera att dessa aktiviteter ligger väl i linje med vad som
efterfrågas i motionen. Utskottet anser därför att motion Fö706 (s) inte behö-
ver bifallas av riksdagen.

I motion Fö707 (c) yrkande 1 tar motionären upp behovet av brandförsvars-
planer för landets nationalparker. När det gäller branden i Tyresta national-
park, som motionären hänvisar till, har utskottet erfarit att Statens natur-
vårdsverk ännu inte avslutat sitt utvärderingsarbete med anledning av bran-
den. I detta arbete, som förväntas bli avslutat under våren 2000, kommer
även frågan om behovet av att upprätta brandförsvarsplaner att övervägas.

Utskottet ser positivt på att frågan om brandförsvarsplaner för våra natio-
nalparker uppmärksammats i det utvärderingsarbete av Tyrestabranden som
nu pågår. Utskottet utgår i från att detta arbete leder fram till att sådana pl
ner kommer att upprättas om behov därav bedöms föreligga. Mot bakgrund
av vad utskottet nu anfört torde yrkandet i motion Fö707 (c) bli tillgodosett.
Utskottet föreslår därför att riksdagen inte bifaller motion Fö707 (c) yrkande
1.

I samma motion pekar också motionären på att samordningsfrågorna
mellan olika myndigheter bör ses över när det gäller katastrofer liknande
branden i Tyresta nationalpark (yrkande 2). Utskottet vill med anledning av
detta yrkande erinra om att regeringen nyligen förordnat en särskild utredare
att analysera och lämna förslag till principer för att åstadkomma en förbättrad
helhetssyn när det gäller planeringen för civilt försvar och beredskapen mot
svåra påfrestningar på samhället i fred. I uppdraget ingår att ta ställning til
om nuvarande funktionsindelning, myndighetsuppgifter och samordnings-
system behöver ändras (dir. 1999:63).

Utskottet vill också erinra om de sektorsvisa genomgångarna som nu görs
inom olika departement angående behov av åtgärder och författningsregle-
ring inom områden som kan bli berörda vid svåra påfrestningar på samhället
i fred. I dessa genomgångar skall särskild uppmärksamhet ägnas åt frågor
som rör ledning, samordning och samverkan mellan staten och kommunerna
och mellan olika myndigheter. Utskottet bedömer att det pågående bered-
ningsarbetet inom Regeringskansliet, som utskottet nu redogjort för, ligger i
linje med vad som efterfrågas i motionen. Motion Fö707 (c) yrkande 2 behö-
ver därför inte bifallas av riksdagen.

I motion Ju223 (v) tas frågan upp om utbildning av ungdomar med invand-
rarbakgrund inom brandmannayrket. Utskottet vill med anledning av denna
fråga nämna att regeringen den 18 november 1999 uppdrog åt en särskild
utredare att lämna förslag till en reformerad räddningstjänstlagstiftning
(1999:94). I detta uppdrag ingår bl.a. att lämna förslag om räddningstjänst-
personalens kompetens och utbildning. För denna del av uppdraget uppdrogs
samma dag åt Statens räddningsverk och Svenska Kommunförbundet att se
över den kommunala räddningstjänstutbildningen.

Utskottet utgår ifrån att frågan om utbildning av ungdomar med invandrar-
bakgrund inom brandmannayrket kommer att behandlas i det nu pågående
beredningsarbetet. Utskottet anser inte att det finns anledning att nu föregrip
detta arbete. Något uttalande från riksdagen anser utskottet därför inte vara
påkallat. Av det anförda följer att motion Ju223 (v) yrkande 3 inte bör bifal-
las av riksdagen.

Transport av farligt gods

Motionerna

I motion Fö703 (kd) av Kenneth Lantz anförs att regeringen och statliga verk
tillsammans har det totala ansvaret för övervakning och kontroll när det
gäller transporter av farligt gods. Det är viktigt att rollfördelningen är tydl
och att departementen har den kompetens som krävs. Lika viktigt är det att
det samlade regelverket för transporter av farligt gods är konsekvent och
tydligt (yrkande 1). Vidare anförs i motionen att eftersom Sverige inte har ett
departement eller statligt verk med ett samlat ansvar inom området bör en
rapport tas fram som visar hur det totala ansvaret nu är fördelat mellan olika
departement och myndigheter. Det måste finnas en tydlighet i relation till de
näringar som berörs om vart man skall vända sig vid behov av rådgivning
och konsultationer (yrkande 2).

I motion Fö704 (m) av Karin Enström föreslås att tank- och lastfartyg med
farligt gods styrs om till hamnar där befolkningskoncentrationen är betydligt
lägre än i Stockholm och där det är möjligt att omlasta direkt till järnväg ell
där vägnätet har bättre kapacitet. Motionären pekar på flera fördelar, bl.a. at
miljöbelastningen i den redan hårt ansträngda Stockholmsregionen minskar,
framkomligheten och trafiksäkerheten ökar och transporter av farligt gods
minskar i befolkningstäta områden.

I motion Fö802 (s) av Torgny Danielsson m.fl. framhålls att det huvudsak-
liga tillsynsansvaret för lagstiftningarna om räddningstjänst, transport av
farligt gods och allvarliga kemikalieolyckor respektive brandfarliga och
explosiva varor är delat på Statens räddningsverk respektive Sprängämnesin-
spektionen. Detta skapar onödigt dubbelarbete och förhindrar effektiv mål-
styrning. I samband med den stundande översynen av räddningstjänstlag-
stiftningen anser motionärerna att det finns starka skäl att på nytt överväga
frågan om att överföra uppgifter från Sprängämnesinspektionen till Statens
räddningsverk.

Utskottet

I motionerna Fö703 (kd) yrkandena 1 och 2 samt Fö802 (s) tas frågor upp
som bl.a. rör regelverk, rollfördelning, samordningsansvar m.m. inom områ-
det för transport av farligt gods. Utskottet har vid flera tillfällen behandlar
dessa frågor, senast i maj 1998 (bet. 1997/98:FöU8).

Inledningsvis vill utskottet framhålla att regelverken för transport av farligt
gods är i mycket hög grad internationella. Av regeringens utförliga redovis-
ning om bl.a. samordning och myndighetsansvar på området i skrivelsen
(skr. 1997/98:78) Transport av farligt gods framgår att de övergripande re-
kommendationerna för transport av farligt gods utarbetas av FN:s ekonomis-
ka och sociala råd. Med FN-rekommendationerna som grund utarbetas regler
för varje transportslag av olika organ inom FN och den internationella järn-
vägsunionen (OTIF). Det är detta arbete som har resulterat i de ovan nämnda
särskilda reglerna för bl.a. transport av farligt gods på väg (ADR) och på
järnväg (RID). Dessa regler har numera antagits av EU. Genom ADR- och
RID-direktiven tillämpas således de internationella bestämmelserna för far-
ligt gods-transporter på väg och på järnväg även vid nationella transporter.

EU har även antagit direktiv för tillsyn och kontroll av vägtransporter av
farligt gods samt direktiv om särskilt utsedda säkerhetsrådgivare vid företag
som transporterar farligt gods. Lagändringarna i lagen (1982:821) om trans-
port av farligt gods rörande säkerhetsrådgivare trädde i sin helhet i kraft den
1 januari 2000. Av Räddningsverkets årsredovisning för år 1999 framgår att
införandet av säkerhetsrådgivare på några års sikt förväntas öka kunskapen
om transport av farligt gods och ge säkrare transporter. Räddningsverket
bedömer att examinationen av de ca 400 säkerhetsrådgivare som utbildats
täcker en femtedel av behovet.

När utskottet i maj 1998 behandlade frågan om ansvarsfördelningen vid
transport av farligt gods kunde utskottet konstatera att regeringens ställ-
ningstagande i denna fråga var ett oförändrat myndighetsansvar inom områ-
det transport av farligt gods, men med en förstärkt samordningsroll för Sta-
tens räddningsverk. Regeringen avsåg bl.a. att ge Räddningsverket ett tydli-
gare mandat att samordna säkerhetsföreskrifterna för de olika transportslagen
och att inrätta ett särskilt råd, knutet till Räddningsverket. Utskottet föruts
att regeringen noga skulle följa utvecklingen av den i skrivelsen aviserade
nyordningen inom området och återkomma till riksdagen om de av utskottet
upprepade påpekandena om problemen med ansvarsfördelning och samord-
ning inte löses på ett tillfredsställande sätt.

Utskottet har erfarit att det numera i Räddningsverkets instruktion finns
föreskrifter om det särskilda rådet för samordning av säkerhetsföreskrifterna.

Enligt utskottets mening har ännu inget framkommit, som skulle aktualise-
ra ett ändrat ställningstagande från utskottets sida i denna fråga. Utskottet
förutsätter att regeringen även fortsättningsvis återkommer till riksdagen om
problem med ansvarsfördelning och samordning inte kan lösas på ett tillfred-
ställande sätt. Mot bakgrund av vad utskottet ovan anfört bör därför motion
Fö703 (kd) yrkandena 1 och 2 samt motion Fö802 (s) inte bifallas av riksda-
gen.

Utskottet vill med anledning av yrkandet i motion Fö704 (m) om omstyrning
av farligt gods erinra om vad utskottet ovan anfört om de gällande interna-
tionella bestämmelserna för farligt gods-transporter på väg och på järnväg.
Dessa bestämmelser gäller även vid nationella transporter. Av regeringens
skrivelse (skr. 1997/98:78) Transport av farligt gods framgår att säkerhetsar-
betet med transport av farligt gods på regional och lokal nivå utgörs främst
av vägvalsstyrning, kommunala riskanalyser och fysisk planering.

Med vägvalsstyrning avses alla de åtgärder som kan vidtas för att få trans-
porterna av farligt gods att gå på de vägar där i första hand konsekvenserna
av en olycka blir så lindriga som möjligt. I ett regeringsuppdrag år 1998
redovisar Räddningsverket att detta arbete kontinuerligt bedrivs på två fron-
ter. För det första pågår ständigt ett arbete med att finna metoder att i den
befintliga infrastrukturen styra transporter till vägar och leder som är mest
lämpliga. För det andra pågår ett arbete med att få in frågor rörande farligt
gods som ett naturligt underlag i den regionala och lokala planeringsproces-
sen. I denna del syftar arbete till att riskerna med transporterna av farligt
gods så långt som möjligt skall elimineras via ett genomtänkt samhällsbyg-
gande.

När det gäller vägvalsstyrning spelar länsstyrelserna en viktig roll då
många transportleder berör flera kommuner. I regeringens skrivelse (skr.
1997/98:78) Transport av farligt gods anförde därför regeringen att Rädd-
ningsverket, i enlighet med Länsstyrelse- och trafikutredningens förslag,
borde erhålla utökad föreskriftsrätt för att kunna stödja länsstyrelserna i
arbetet med vägvalsstyrning. Med stöd av trafikförordningen (1998:1276)
beslutar således länsstyrelsen om lokala trafikföreskrifter som gäller för
transport av farligt gods.

Ur risksynpunkt anser utskottet att vägvalsstyrning är ett mycket värdefullt
instrument för att kunna styra om transporter av farligt gods, så att befolk-
ningstäta och miljöansträngda områden avlastas från sådana transporter.
Utskottet inser dock att möjligheterna att styra om farligt gods i den befintli
ga infrastrukturen kan vara begränsade. Detta gäller inte minst i järnvägsnä-
tet. Utskottet bedömer mot den bakgrunden därför det som särskilt viktigt att
säkerhetsaspekten rörande transport av farligt gods tidigt kommer in i den
regionala och lokala planeringsprocessen. Detta bäddar, som utskottet ser
det, för en framtida säkrare ordning inom området för transport av farligt
gods.

Mot bakgrund av de senaste årens allvarliga olyckor med farligt gods, inte
minst den nyligen inträffade olyckan i Borlänge, då ett godståg med gasol
spårade ur på bangården i centrala Borlänge, ser utskottet det som självklart
att regering och berörda myndigheter m.m. tar initiativ till förändringar som
ytterligare minimerar riskerna vid transport av farligt gods. Utskottet kan
glädjande nog redan nu konstatera att Banverket i samarbete med Rädd-
ningsverket bildat en arbetsgrupp för transport av farligt gods på järnväg.
Arbetsgruppen skall bl.a. kartlägga erfarenheter och risker samt föreslå
eventuella åtgärder som kan reducera riskerna.

Utskottet utgår ifrån att regeringen följer frågan om transport av farligt
gods med uppmärksamhet och återkommer till riksdagen med en redovisning
i denna angelägna fråga.

Mot bakgrund av det anförda bedömer utskottet att yrkandet i motion
Fö704 (m) på sikt torde bli tillgodosett. Motion Fö704 (m) behöver därför
inte bifallas av riksdagen.

Katastroffond

Motionerna

I motion Fö702 (v) av Stig Sandström m.fl. pekar motionärerna på att det är
näst intill omöjligt för den enskilde att försäkra sig mot olika typer av kata-
strofer. Ofta har det blivit så att staten i slutändan fått gå in och hjälpa de
drabbade. Motionärerna föreslår att en fond byggs upp för att kunna ge eko-
nomisk ersättning till de drabbade när oförutsägbara katastrofer inträffar.
Fondens storlek, som föreslås förvaltas av Överstyrelsen för civil beredskap,
bör uppgå till 400-500 miljoner kronor. En del av fondens medel bör också
kunna disponeras i förebyggande syfte.

I motion Fö705 (s) av Jarl Lander och Ann-Kristine Johansson anförs att
de flesta översvämningsskador oftast uppstår på grund av för hög avtappning
eller för kraftigt flöde i reglerade vattendrag i samband med kraftig neder-
börd eller snabb snösmältning i fjällvärlden. Det är skador i samband med
detta som allmänheten har svårt att få ersättning för. Privatpersoner som
drabbas har ytterst små möjligheter att få rimlig ersättning för skadad eller
förlorad egendom. Motionärerna föreslår, som ett förslag, att avsättning av
en liten del av kraftindustrins vinster görs, genom att konstruera en fond som
täcker denna typ av skador. Förhandlingar bör tas upp med de vattenproduce-
rande företagen om inrättandet av en riksomfattande fond som ersätter över-
svämningsskador efter reglerade vattendrag.

Utskottet

I motionerna Fö702 (v) och Fö705 (s) tas frågan upp om ersättning till en-
skilda i samband med inträffade katastrofer av olika slag. Utskottet har tidi-
gare behandlat liknande motionsyrkanden i betänkandet (bet. 1997/98:FöU5)
Ersättningsfrågor m.m. i samband med inträffade naturkatastrofer. Utskottet
har nu erfarit att regeringen år 1999 beslutat om direktiv för en översyn av
räddningstjänstlagen m.m. (dir. 1999:94) samt att det inom Regeringskansliet
skall genomföras departementsvisa genomgångar av åtgärder för författ-
ningsreglering i fråga om svåra påfrestningar på samhället i fred. Utskottet
bedömer att de olika frågeställningar som kommer att aktualiseras i dessa
sammanhang kommer att avse principer av det slag som tas upp i motioner-
na.

Utskottet vill också med anledning av yrkandena erinra om att det sedan år
1986 finns ett anslag på 25 miljoner kronor, som disponeras av Statens rädd-
ningsverk för förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor.
Systemet bygger på att kommunen föreslår förebyggande åtgärder och ansö-
ker om bidrag för åtgärderna hos Räddningsverket. Utskottet vill också erinra
om att det därutöver även finns ett anslag på 25 miljoner kronor för ersätt-
ning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. Genom detta anslag kan kom-
munen få ersättning för uppkomna kostnader vid genomförda räddningsin-
satser. Utbetalningar till kommunerna har bl.a. skett för kostnader i samband
med skogsbränder, jordskred, översvämningar, olyckor vid transport av
farligt gods m.m.

Mot bakgrund av det pågående beredningsarbetet inom Regeringskansliet i
de frågor som aktualiserats i motionerna, anser utskottet att ett eventuellt
uttalande från riksdagen bör anstå till dess detta beredningsarbete är avslutat
och regeringen lämnat riksdagen förslag i frågan. Motionerna Fö702 (v) och
Fö705 (s) bör därför inte bifallas av riksdagen.

Sotning

Motionen

I motion Fö701 (mp) av Gudrun Lindvall m.fl. framhålls att det är på tiden
att sotningsväsendet avregleras. Den tingens ordning som gäller hör inte en
modern tid till. Den var möjligen motiverad under trästädernas tid, men
borde i dag kunna ersättas med ett modernare system. Med en certifiering av
kontrollanten, som naturligtvis kan vara sotare, torde inte brandskyddet
försämras. Motionärerna anför att vi ju ges ansvar att välja elektriker trots a
elfel orsakar fler bränder i dag än felaktigt hanterade eldstäder och rökgång-
ar. Monopolet leder inte bara till utebliven konkurrens, det leder också i
många fall till en arrogans från sotarmästaren mot kunden eftersom man
uppfattar sig som en myndighet.

Utskottet

Utskottet behandlade frågan om sotningsmonopolet i februari 1998 (bet.
1997/98:FöU2). Utskottet anförde då att utskottet vid ett flertal tillfällen
behandlat frågan om bristen på konkurrens inom sotningsväsendet. Den
särskilde utredaren med uppgift att föreslå förändringar som, utan att negativt
påverka brandskyddet, befrämjar en ökad konkurrens och utvecklar fastig-
hetsägarens inflytande över sotningen av den egna fastigheten har avslutat
sitt utredningsarbete. I mars 1998 överlämnade Sotningsutredningen sitt
slutbetänkande Sotning i framtiden (SOU 1998:45). Utredningen har lämnat
två alternativa förslag. Det ena avser förändringar inom ramen för befintliga
ansvarsförhållanden medan det andra förslaget innebär en avveckling av det
s.k. sotningsmonopolet.

Tre riksdagsledamöter har under innevarande riksmöte ställt frågor för
skriftliga svar till försvarsministern rörande monopolet inom sotningsväsen-
det. Vid tre tillfällen i december 1999 har försvarsministern svarat att mot
bakgrund av utredningsförslagen och de synpunkter som kommit fram i
samband med remisshanteringen bereds ärendet vidare i Regeringskansliet.
Försvarsministern svarade också att regeringen fäster stor vikt vid att sot-
ningssystemet är utformat på ett sätt som ger ett effektivt och väl fungerande
brandskydd i landet. Likaså att regeringen ser det som angeläget att så långt
möjligt inom ramen för detta övergripande krav befrämja en fungerande
konkurrens till nytta för fastighetsägare och hyresgäster.

Utskottet har i samband med sina tidigare beredningar av frågan om bris-
ten på konkurrens inom sotningsväsendet framhållit att utvecklingen inom
många områden i dag går mot avreglering och ökad konkurrens. Denna ut-
veckling har lett till en ökad effektivitet och en bättre kundanpassning inom
många områden. Utskottet ser det därför som positivt att ett av förslagen från
Sotningsutredningen är en avveckling av det s.k. sotningsmonopolet. Ut-
skottet utgår från att en eventuell förändring av ansvarsfrågan inte kommer
att påverka brandskyddet negativt.

Företrädare för Försvarsdepartementet har inför utskottet redogjort för sot-
ningsärendets beredning inom Regeringskansliet. Vid denna redogörelse
framkom att departementet bedömer att det behövs en ytterligare fördjupning
i vissa frågor, bl.a. konsekvenserna i glesbygden och de avtalsjuridiska as-
pekterna om marknaden blir konkurrensutsatt.

Utskottet kan således konstatera att frågan om monopolet inom sotnings-
väsendet bereds vidare inom Regeringskansliet. Frågan har, som framgått,
under lång tid varit föremål för ett omfattande utrednings- och beredningsar-
bete. Utskottet har naturligtvis förståelse för att konsekvenserna av ett hä-
vande av monopolet måste belysas grundligt, så att fördelarna med en kon-
kurrensutsatt marknad gagnar brandsäkerheten inom sotningsväsendet. Ut-
skottet utgår dock ifrån att de fördjupade analyser i ärendet som återstår
kommer att beredas skyndsamt och att regeringen återkommer till riksdagen
med förslag i ärendet, senast under nästa riksmöte.

Vad utskottet nu, bl.a. med anledning av motion Fö701 (mp), anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Övriga frågor

Motionerna

I motion Fö801 (s) av Bengt Silfverstrand och Marianne Jönsson hänvisas till
den utredning (dir. 1998:88) som skall se över reglerna för hantering av
pyrotekniska varor. I motionen föreslås att riksdagen gör ett uttalande, som i
avvaktan på ett samlat ställningstagande till den nämnda utredningen, gör det
möjligt för regeringen att omgående enligt dansk förebild förbjuda försälj-
ning av smällare.

I motion Fö803 (m) av Gunnar Axén pekar motionären på att kombinatio-
en av en gammal utrustning och de möjligheter som ny teknik ger leder till
att behovet av en snabb uppgradering av kommunikationsutrustning för
bland annat polis och den kommunala räddningstjänsten är stort. Frågan har
utretts under en längre tid och det är dags att åtgärder vidtas för att dra så
nytta som möjligt av gemensam teknik. Risken är annars stor att en rad myn-
digheter bygger egna system som inte förmår kommunicera med varandra.
Motionären pekar på att i en statlig utredning (SOU 1998:143) Ett tryggare
Sverige rekommenderas att ett nationellt system byggs med TETRA som
standard.

Utskottet

Med anledning av yrkandet i motion Fö801 (s) om förbud mot försäljning av
smällare har utskottet erfarit att Pyroteknikutredningens betänkande (SOU
1999:128) har överlämnats till försvarsministern och att betänkandet nu
remissbehandlas. Utskottet bedömer att ett eventuellt uttalande från riksda-
gen bör anstå till dess beredningen inom Regeringskansliet i detta ärende är
avslutat och förslag i frågan föreligger. Motion Fö801 (s) bör därför inte
bifallas av riksdagen.

När det gäller gemensam teknik för radiokommunikation har utredningen
(SOU 1998:143) Ett tryggare Sverige överlämnat sitt betänkande i december
1998. Utredningen har enligt sina direktiv (dir. 1997:92) haft till uppgift att
utreda och lämna förslag på teknisk lösning, samverkansformer samt en
lösning av ägarfrågorna när det gäller ett gemenamt radiosystem för polisen,
den kommunala räddningstjänsten samt hälso- och sjukvården m.fl. Även att
lämna förslag om lämplig huvudman för radiosystemet samt finansierings-
former ingick i uppdraget.

Utredningens slutsats är att radiosystemet TETRA (Terrestrial trunked ra-
dio) uppfyller uppställda krav för radiokommunikation för de samhällsvikti-
ga verksamheterna. Denna slutsats stöds av tidigare studier som gjorts både
inom Sverige och i andra länder. De aktörer som utredningen anser bör delta
i det gemensamma nätet är polisen och tullen, kommunal och statlig rädd-
ningstjänst, landstingen, Försvarsmakten samt SOS Alarm. Utredningen har
remissbehandlats och beredning av ärendet pågår för närvarande inom Rege-
ringskansliet.

Enligt utskottets mening är det av största vikt för medborgarnas trygghet
att samhället har väl fungerande kommunikationer för hantering av olyckor,
katastrofer, brottsbekämpning, samhällstörningar m.m. Utskottet har förstå-
else för att polis, räddningstjänst och sjukvård med flera måste ha goda
kommunikationer såväl inom sin egen organisation som mellan de samver-
kande organisationerna för att kunna fullgöra sina uppgifter på bästa sätt.
Utskottet ser det därför som positivt att regeringen initierat en utredning och
att frågan nu bereds vidare inom Regeringskansliet. Ett uttalande från riksda-
gen - utöver vad som ovan anförts - anser utskottet bör anstå till dess rege-
ringen tagit ställning i frågan och förslag till riksdagen föreligger. Motion
Fö803 (m) bör därför inte nu bifallas av riksdagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande samhällets räddningstjänst m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Fö213 yrkandena 1, 4
och 5, 1999/2000:Fö401, 1999/2000:Fö706, 1999/2000:Fö707 yrkan-
dena 1 och 2 samt 1999/2000:Ju223 yrkande 3,

2. beträffande transport av farligt gods

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Fö703 yrkandena 1 och
2, 1999/2000:Fö704 samt 1999/2000:Fö802,

3. beträffande katastroffond

att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Fö702 och 1999/2000:
Fö705,

4. beträffande sotningsmonopolet

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Fö701 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. (s, v, c)

5. beträffande försäljning av smällare

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fö801,

6. beträffande gemensam teknik för radiokommunikation

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fö803.

Stockholm den 25 april 2000

På försvarsutskottets vägnar

Henrik Landerholm

I beslutet har deltagit: Henrik Landerholm (m), Christer Skoog (s), Karin
Wegestål (s), Stig Sandström (v), Åke Carnerö (kd), Rolf Gunnarsson (m),
Ola Rask (s), Håkan Juholt (s), Berit Jóhannesson (v), Margareta Viklund
(kd), Lars Ångström (mp), Erik Arthur Egervärn (c), Runar Patriksson (fp),
Laila Bäck (s), Björn Leivik (m) och Lars Lindblad (m).

Reservation

Sotningsmonopolet (mom. 4)

Christer Skoog, Karin Wegestål, Laila Bäck, Ola Rask och Håkan Juholt
(alla s), Stig Sandström och Berit Jóhannesson (båda v) samt Erik Arthur
Egervärn (c) anser

dels att den del av utskottets anförande på s. 11 som börjar med "Vad ut-
skottet" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:

Mot bakgrund av vad utskottet nu anfört behöver motion Fö701 (mp) inte
bifallas av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande sotningsmonopolet

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Fö701,