Särskilda regler under en övergångsperiod förarbetstagare från EU:s nya medlemsstater

Anf. 2 Bo Könberg (Fp)

Fru talman! Nu på lördag finns det all anledning att fira. Europa görs äntligen helt. Jaltaöverenskommelsen är slutligen begraven. Det som påbörjades för 15 år sedan då Ungern öppnade sin gräns mot Österrike, och som inledde kommunismens fall i den östra delen av vår världsdel, håller nu på att fullbordas på det viset att nästan alla länder i Europa är med i samma union. Demokrati, rättsstat och marknadsekonomi har nu uppstått i länder som förut var förslavade under nazismen och kommunismen. Det är förstås lättare för oss att fira det som ska ske den 1 maj än för de partier som är emot Europeiska unionen och som vill att Sverige ska gå ur. Men vi som verkligen kan fira ska förstås göra det. En av de saker som händer i och med medlemskapet är att fri rörlighet skapas. Vi vill ha fri rörlighet. Vi hälsar alla välkomna till vårt land som vill arbeta i vårt land. Vad innebär då den fria rörligheten i dagens EU några dagar innan utvidgningen äger rum? För pensionärer och studenter innebär det att man ska kunna visa att man kan försörja sig. Sedan får man bosätta sig i vilket land man vill inom Europeiska unionen. Vad innebär det då för arbetstagare? Det som vi välkomnar är att alla som vill komma hit till vårt land och försörja sig själva ska få göra det. De kommer att bidra till sitt eget välstånd, och de kommer att bidra också till vårt välstånd. Men hur ser då dagens regler ut för arbetstagare inom EU? Den frågan har vi diskuterat i veckor och närmast i månader. Det finns på ytan olika besked om detta, så sent som i tidningar som utkom denna morgon. Men, fru talman, frågan togs upp ordentligt i den utfrågning som socialförsäkringsutskottet hade i samband med detta ärende, nedtecknades stenografiskt och finns redovisat i de handlingar som finns på borden i dag. Jag ställde till de närvarande juristerna, både universitetsjurister och departementsjurister, frågan: Kan Sverige i dag införa en permanentregel som säger att arbetssökande från de gamla EU-länderna och de nya EU-länderna ska kunna försörja sig? Svaret var mycket tydligt. Vi kan inte göra det. Jag hoppas att vi under den här debatten ska kunna klara ut vad som gäller, även om vi landar på olika ståndpunkter. Jag vill gärna höra kommentarer på den här punkten. Är det så att vi alla är överens om att den önskvärda regeln - jag tror att nästan alla här i kammaren önskar den - att man ska kunna försörja sig själv tyvärr inte just nu kan genomföras för de gamla EU-länderna? Slutsatsen är att vill vi ha en sådan regel med detsamma får vi tyvärr genomföra en reform med en övergångsregel. Jag säger en övergångsregel, för Folkpartiets förslag är denna enda övergångsregel, nämligen att man ska försörja sig själv om man ska arbeta i vårt land. Den regeln vill vi så fort som möjligt ha genomförd för hela EU-området. Vi beställer i våra reservationer en permanent regel, alltså för alla. Den kan inte införas för svenskar eftersom svenskar definitionsmässigt har uppehållstillstånd i vårt land, men för alla de andra medlemsländerna. Det här borde förstås ha gjorts tidigare. Det kan vi klanka på regeringen för. Vi kan klandra oss själva för att vi inte har tagit upp frågan tidigare. Men nu är frågan på bordet. Regeringen har sent omsider tagit upp frågan, senast på Europeiska rådet. Vi får väl se med vilken kraft man kommer att driva den. Det förslag som ligger till grund för dagens debatt, regeringens skrivelse, går alldeles, alldeles för långt. Skrivelsen innehåller en mängd olika bestämmelser som går långt utöver detta enkla krav som vi från Folkpartiet har ställt upp, att man ska kunna försörja sig själv. Det innehåller ett arbetsmarknadspaket som man har sytt ihop med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det är ett paket som i den allmänna debatten har kommit att kallas LO-paketet. Det finns skäl för det namnet. Det handlar om att man försvårar för företag i vårt land genom att man tar upp frågor som att ansvaret för uppdragstagarens skatter och avgifter ska läggas på uppdragsgivaren. När det gäller bemanningsföretagen flaggar man för att det ska behövas auktorisation. F-skattsedlar, som det är krångligt nog att få i vårt land, ska bli mycket krångligare. Man flaggar för att bevakning av kollektivavtal ska kunna ske på arbetsplatser där de fackliga organisationerna inte har någon medlem. För säkerhets skull har man skrivit ihop sig om att detta ska tas upp skyndsamt. Man säger sig vilja överväga vetorätt mot entreprenader för de fackliga organisationerna. Och i detta mycket långtgående paket har man fått stöd inte bara av Vänsterpartiet utan också av Miljöpartiet. Den glädjande händelse som äger rum den 1 maj tas som intäkt för att genomföra krångel och inskränkningar för svensk företagsamhet, för småföretag och för nya företag. Den delen har man sytt ihop med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Men själva förslaget i övrigt innehåller långtgående bestämmelser. Det handlar om att man måste söka från hemlandet. Det talas om att man måste ha bostad ordnad. Det talas om att lönerna och övriga villkor måste vara helt i överensstämmelse med kollektivavtal, något som rimligen går en bra bit längre än det enkla kravet på egen försörjning. Så illa kan det väl inte vara, fru talman, att svensk fackföreningsrörelse, världens starkaste fackföreningsrörelse, efter hundra års kamp inte har lyckats ordna bättre villkor för sina medlemmar än precis på gränsen till försörjningsstöd och socialbidrag. Så är det naturligtvis inte. Man är inte tydlig om kraven på nya permanentregler vad gäller försörjning. Man är inte tydlig vad gäller de regler som har att göra med förordning 1408, om bidrag till andra länder. Man vill dessutom se till att människor i praktiken inte kan få tillstånd att arbeta för kortare tid, och om de blir av med jobbet kommer de också att bli av med arbetstillståndet. Vår bedömning är att vår regel tyvärr behövs och att den bör genomföras inom hela EU. Moderaterna har ett liknande förslag, även om ordet övergångsregel tydligen inte får användas. Mitt intryck är dock att Moderaterna nu insett, åtminstone efter vår utfrågning, att det är fråga om en övergångsregel i väntan på att få den permanentregel som man förstås önskar även från moderat håll. En annan skiljelinje är att vi för vår del har sagt: Låt oss pröva regeln under åtta månader. Någon tidsgräns finns inte i det moderata förslaget. Det finns således tre huvudlinjer i debatten. Hur de förhåller sig till varandra är enkelt att gruppera. Regeringens förslag går långt. Det finns en lättare variant som föreslås av Folkpartiet och Moderaterna. Det finns fyra partier som säger nej till varje form av reglering. När arbetsmarknadsutskottet behandlade frågan kunde alla partier utom Socialdemokraterna ena sig om att säga nej till regeringens skrivelse. Om samma hanteringsordning hade använts i socialförsäkringsutskottet skulle förstås det socialdemokratiska förslaget fallit. Det socialdemokratiska förslaget har stöd av bara ca 40 % av riksdagen. Därefter skulle utskottet ha kunnat ta ställning till om man vill ha regler typ dem som föreslås av Folkpartiet och Moderaterna. Det hade förstås tvingat Socialdemokraterna att bedöma om det var bättre med detta än ingenting alls. Jag antydde att det rimligen borde vara så att sett från Socialdemokraternas utgångspunkt är det bättre med denna regel än ingen alls. I stället blir det så att i slutomgången ställs två ytterkantsförslag mot varandra. Det är ett förslag som stöds av ungefär 40 % av kammaren och ett annat förslag som stöds av 30 %. Syftet med den uppläggningen från de partier som står bakom de två förslagen är förstås att tvinga Moderaterna och Folkpartiet att ta ställning eller lägga ned rösterna i en slutomröstning. Vi har från Folkpartiets sida tidigt deklarerat hur vi avser att rösta: självklart på vårt eget förslag så länge det finns med. I en eventuell slutomgång där den socialdemokratiska skrivelsen ställs mot avslag kommer vi att stödja avslag. Det är bättre än att införa det långtgående s-paketet. Allt talar för att det blir nej i slutomgången. Vi tycker att det är bra att det blir nej till den socialdemokratiska skrivelsen, och vi tycker att det är djupt beklagligt att man inte skulle ha kunnat enas om den övergångsregel som vi har föreslagit. Om det blir problem i framtiden kommer sannolikt ett nytt förslag. Låt oss i första hand hoppas att det inte blir några problem och att i den meningen denna debatt har varit onödig. Men om det blir problem, låt oss hoppas att det blir ett klart och klokt förslag, ungefär som det Folkpartiet och Moderaterna har lagt fram, som därmed får en god chans att gå igenom. Fru talman! Det finns flera reservationer som vi stöder från Folkpartiets sida. Jag yrkar bifall till folkpartiförslaget i reservation nr 3, det borgerliga förslaget om arbetsmarknadspolitiken i reservation nr 5 och bifall till reservation nr 8, som handlar om en ny permanentregel inom EU. (Applåder)

Per Westerberg (M)

Anf. 1 Per Westerberg (M)

Fru talman! Arbete och företagande bygger välfärden. Genom hårt arbete och företagande gick Sverige från 1870 till 1930 från ett av världens fattigaste länder till ett av världens tio rikaste länder. Det var kapitalism och hårt arbetande människor men även arbetskraftsinvandring och import av utländskt kapital som byggde Välfärds-Sverige. Det gav Sverige kanske världens högsta tillväxt under hela 60-årsperioden 1870-1930. Men i dag tycks arbetskraftsinvandring ha blivit ett hot snarare än en tillgång, åtminstone för svensk socialdemokrati. Vi moderater säger ja till arbetskraftsinvandring, men med krav på egen försörjning. Vi säger nej till bidragsinvandring, och vi säger nej till överutnyttjande av bidragssystemen - detta oavsett nationalitet, svensk eller utländsk. Vi gör det därför att det är till gagn för Sverige, för Europa och dess folk. Om några dagar, den 1 maj, inträder tio nya medlemmar i den europeiska unionen. Det borde vara en glädjens dag för Europas folk med dess historia men har i stället delvis blivit det motsatta. Regeringens skrivelse nr 119 om särskilda regler under en övergångsperiod för arbetstagare från nya medlemsstater enligt anslutningsfördraget är en skammens skrivelse. Det är så att man skäms som svensk när en socialdemokratisk regering lägger fram ett sådant förslag, trots att jag som bekant är moderat. Berlinmurens fall 1989 - denna mur som så länge stängt ute Östeuropas folk från världen - borde ha varit slutet på Europas delning, i synnerhet efter de tio nya östeuropeiska ländernas inträde i den europeiska unionen. Men icke så. Dagens socialdemokratiska förslag vill resa nya murar för att utestänga Östeuropas folk från den europeiska gemenskapen på ett fullständigt oacceptabelt sätt. Det sker bland annat genom införande av särskilda diskriminerande regler för östeuropéer under några års tid för att få arbetstillstånd med krav på att arbete och bostad bör vara ordnade redan från hemlandet, specialkontroller av arbetsgivare och möjlighet att återinföra arbetsmarknadsprövning. Så mycket hårdare krav kan egentligen inte uppställas. Om arbetsmarknadsprövning införs kommer i princip samma krav att gälla som för personer utanför den europeiska unionen. Och från dessa länder har ju som bekant praktiskt taget alla utestängts när det gäller invandring för arbete. Men det räcker inte med detta. Med hjälp av Vänsterpartiet och Miljöpartiet kräver man dessutom - som om övriga krav inte räckt till - ökade krav på kontroll av anställningsbevis, särskilda kontroller av småföretag som anställer östeuropéer, hot om krav på reglering av vissa företag som kan förmodas anställa östeuropéer, större misstro mot nya företag och kontroll av att fackliga avtal efterlevs, nära nog godtyckligt uppgiftsinsamlande om företag och företagare samt långtgående samkörning av register. Detta är - jag upprepar det - ett skammens förslag. Socialdemokraternas ansvar är tungt. Men även Vänsterpartiets och Miljöpartiets ansvar är betydande i slutändan. Den socialdemokratiska politiken har misslyckats. Av den fria rörligheten i Europa blev i Socialdemokraternas Sverige bara hot, regleringar och motstånd. Vi har i dag ingen regeringsduglig regering på detta område. Majoriteter saknas de facto. Socialdemokraterna obstruerar riksdagens beslut att ta fram en rättssäker och snabb asylprocess. Socialdemokraterna obstruerar riksdagens begäran om förslag på en ordnad politik för arbetskraftsinvandring. Socialdemokraterna vänder kappan efter vinden och sätter upp nya diskriminerande hinder för invånarna i bland annat våra grannländer Estland, Lettland, Litauen och Polen. Man sviker stödet för Östeuropas integration i Västeuropa. Det är, fru talman, senare års misslyckanden som skapat problemen inom invandringen i Sverige och gjort att våra invandrare har blivit västvärldens sämst integrerade i samhället och de med relativt sett sämst sysselsättningsgrad. En invandrare som blir bidragsberoende kan kosta samhället 200 000 kr per år, medan en som kommer i arbete tidigt bidrar med lika mycket. Sverige har misslyckats på det området. Det visar mycket tydligt en studie som OECD har gjort. Men, fru talman, det är inte människorna det är fel på utan på politiken. Välstånd skapas genom arbete och företagande. Det är bara genom att avskaffa onödiga regleringar och genom att öppna gränser som vi kan skapa den möjlighet till handel och utbyte som i sin tur lägger grund för tillväxt och välstånd. Det är viktigt att slå vakt om rätten för medborgare i EU-kretsen att kunna bosätta sig, arbeta och försörja sig var de vill på egenförsörjningens grund. Statsministern, som aldrig lyckats upptäcka bidragsfusk här hemma i Sverige, vädrar nu hjärnspöken när det gäller förmodade drivkrafter hos människor med annan nationalitet än svensk. Hans ordval om social turism är kanske det öppnaste uttryck för att flirta med främlingsfientliga intressen som yttrats av en ledande politiker i Sverige i modern tid. I sitt vaktslående om bidragssystemens överlevnad görs människor till problem. För oss är utgångspunkten den omvända. Vi vill ge människor instrument för att själva kunna växa. Vi välkomnar de medborgare som vill komma till Sverige och arbeta för att lägga grund för ett eget bättre liv med egen försörjning. Det är bra för den enskilde, men det är också bra för Sverige och för Europa. Står bidragssystemen i vägen för att göra detta möjligt får systemen maka på sig, inte människorna. Därför är - det vill jag upprepa - våra utgångspunkter naturliga, 1. ja till arbetskraftsinvandring, med krav på egen försörjning, 2. nej till bidragsinvandring, 3. nej till överutnyttjande av bidragssystemen - oavsett nationalitet, svensk eller utländsk. Det står väl i överensstämmelse med Europeiska unionens grundföresatser. Jag avvisar därmed med kraft regeringens och Socialdemokraternas skrivelse. Jag yrkar bifall till reservation nr 2, vår egen, men står självfallet bakom alla våra reservationer. Skulle vårt förslag till humana regler för fri rörlighet i Europa och arbetskraftsinvandring baserad på egen försörjning falla kommer vi i andra hand att stödja reservation nr 1. Vi är självfallet öppna för diskussioner om problem uppstår i framtiden. (Applåder)

Sven Brus (Kd)

Anf. 3 Sven Brus (Kd)

Fru talman! För mindre än 24 timmar sedan stod jag tillsammans med flera från socialförsäkringsutskottet utanför EU-parlamentet i Bryssel och beskådade den dryga meter av Berlinmuren som har rests där. Den är fylld med graffiti, och den står där som en påminnelse om ett Europa som vi har lämnat bakom oss. Jag tror att vi alla som stod där - åtminstone jag - kände en kall vind i den varma vårsolen. Det var en kall vind av ett Europa som vi dessbättre har lämnat bakom oss. Den 1 maj detta år inträffar en verklig milstolpe i Europas historia. Då välkomnas tio nya stater in i EU-gemenskapen. De flesta av de här länderna och folken har en fasansfull historia av förtryck bakom sig. Det är en historia i nutid. Man har upplevt hur människovärdet förtrampats under nazism och kommunism. Nu håller Europa på att läkas samman. Vi kan resa en liten bit av Berlinmuren som ett monument - en påminnelse. Men muren är borta! Efter årtionden av isolering och utanförskap öppnas dörrarna till gemenskap för de europeiska grannarna. Den 1 maj 2004 kommer att skrivas in i vår världsdels historia som en milstolpe. Uppfattningen att det som nu sker är något positivt delas ju till och med av sådana i vårt land som tycker att Sverige borde lämna den europeiska gemenskapen. Det kan tyckas märkligt att någon menar att gemenskap är bra för andra men inte för oss. Men i den här debatten, fru talman, är det något som känns ännu märkligare, och det är den svenska regeringens förhållningssätt till EU:s utvidgning. Sveriges ståndpunkt har länge varit att vi ska behandla människor från de nya medlemsstaterna på samma sätt som människor från de gamla, det vill säga att vi inte ska tillämpa några särskilda regler under den övergångsperiod som anslutningsfördraget i och för sig medger kan göras. Det var mindre än tre år sedan som Göran Persson tillsammans med Tony Blair skrev en gemensam artikel i Financial Times där de båda regeringscheferna gav utvidgningen högsta prioritet och dessutom kritiserade krafter i Europa, inom EU, som verkade vilja bromsa vad som sker. Persson och Blair markerade tydligt mot sådana politiker som "betonar svårigheterna, inte de historiska möjligheterna". För mindre än två år sedan lovade också Sveriges statsminister de nya medlemsländerna att Sverige inte ska tillämpa några övergångsregler. Så lät det alltså då. Nu däremot är det statsministerns tal om "social turism" som uttrycker den svenska regeringens syn på den växande EU-familjen. I fokus är inte längre möjligheter utan svårigheter. Dessutom handlar det om förmodade och tänkta svårigheter. Man kan inte frita sig från känslan av att Göran Persson och regeringen satt fingret i luften och känt av den oro som kan finnas i folkdjupet mot det nya och okända som vi är på väg in i. Var finns det politiska ledarskap som ser framåt och bildar opinion, inte bara sätter fingret i luften och känner av? Det är trots allt hoppfullt i sammanhanget att bland annat utrikesministern och andra regeringsföreträdare har uttryckt en annan människosyn och avfärdat talet om "social turism" som "ett obegripligt uttryck utan relevans". Men regeringens nya synsätt ligger ändå fast, och konsekvenserna av det är förslaget i den skrivelse vi behandlar i kammaren i dag. Fru talman! Vi kristdemokrater ser på Europeiska unionen som vår tids största freds- och demokratiprojekt. Idén om ett enat Europa växte fram på kristdemokratiskt initiativ ur askhögar och ruiner efter andra världskriget. Några principer var vägledande då och måste vara vägledande för oss i dag också. För det första: Motsättningar ska inte lösas med våld. För det andra: Samarbete och handel mellan länder minskar risken för krig. För det tredje: Respekt för mänskliga fri- och rättigheter och demokrati ska vara en utgångspunkt. För det fjärde: Europas ekonomiskt starka nationer ska hjälpa och stödja dem som inte har kommit lika långt i utvecklingen. Det är några grundprinciper som är vägledande och som fortsatt måste vara vägledande. Det europeiska samarbetet ligger helt i linje med kristdemokratiska värderingar. Det handlar om gemenskap och ansvar. Även ur ett strikt svenskt perspektiv finns det stora vinster med utvidgningen. Den politiska och sociala utvecklingen i våra grannländer gynnar givetvis även oss, inte minst genom att säkerheten ökar i vårt närområde. De nya medlemsländerna är en snabbväxande region, och här öppnas också en stor marknad för Sverige. Dessutom kan vi samarbeta ännu mycket bättre när det gäller gränsöverskridande brottslighet och miljöfrågor. Sverige behöver dessutom kvalificerad arbetskraft som vill komma hit och bidra till vår ekonomi och välfärd. Fru talman! Erfarenheten från den förra EU-utvidgningen har inte visat på det slags massrörelser över gränserna eller missbruk av sociala system som regeringen nu målar upp. Det har visat sig att det främst är välutbildade personer i arbetsför ålder som söker sig till ett annat medlemsland för att arbeta. Det finns alltså starka skäl - både ekonomiska och mänskliga - att skapa regler som möjliggör en sådan arbetskraftsinvandring också till Sverige. I en globaliserad värld är det naturligt att människor kan röra sig över nationsgränser och bygga sig en ny framtid i ett annat land än i födelselandet. Ett Sverige som öppnar för arbetskraftsinvandring ger människor möjligheter att utvecklas personligt, samtidigt som det skulle göra Sveriges ekonomi mer dynamisk. Det är väl ett behov som vi alla kan vara överens om att vi har. Den senaste tiden har vi sett radikala förskjutningar i vår omvärld när det gäller synen på utvidgningen och på arbetskraftsinvandringen. Ett flertal länder har aviserat att man kommer att införa olika typer av nationella övergångsregler. I skenet av det som händer i Europa har den socialdemokratiska regeringen i Sverige också fått kalla fötter. Från tidigare öppenhet har man gått till att underblåsa faror och oro. Det olyckliga talet om "social turism" har lett till att många människor i dag är oroliga inför framtiden och hur det ska gå för Sverige - en oro som regeringen i hög grad bär ansvaret för men som vi nu trots allt måste ta på allvar och förhålla oss till. Det är i ljuset av den utvecklingen som vi kristdemokrater har formulerat vår hållning till frågan om övergångsregler. Fru talman! Vår entydiga ståndpunkt är att Sverige inte ska införa övergångsregler. Däremot menar vi att regeringen ska utforma en sorts "kontrollsystem" och komma tillbaka till riksdagen med en årlig skrivelse där man redogör för utvecklingen. Det ska handla om inflödet av arbetstagare, den påverkan man kan se på arbetsmarknaden och de sociala systemen. Regeringen ska vara skyldig att lämna denna redovisning under tre år. Utöver den årliga skrivelsen ska regeringen naturligtvis följa utvecklingen fortlöpande, och vid eventuella förändringar av dramatisk karaktär ska man komma tillbaka till riksdagen med en proposition. Det är summan av vårt förslag. På detta sätt kommer det att finnas kontrollstationer som hanterar eventuella problem som kan uppstå. Genom ett sådant system bedömer vi att den oro som har spritt sig och som många kan känna inför förändringen också kan mötas och stillas. Samtidigt informeras riksdagen om vad som händer. Fru talman! Vi kristdemokrater anser också att regeringen bör verka för att ändra den negativa spiral som uppstått under den senaste tiden bland de gamla medlemsstaterna. Sådana länder som tidigare inte tänkt införa övergångsregler har nu, på grund av andras ställningstaganden, sett sig tvingade att göra det. Vi menar att Sveriges regering borde ta initiativ för att vända den negativa spiralen i positiv riktning. Fru talman! Den senaste tidens debatt om övergångsregler har tydligt belyst det vi kristdemokrater krävt länge, nämligen en total översyn av dagens socialförsäkringssystem - en översyn som med all sannolikhet pekar på behovet av en bred reform. Det är inte nya EU-medborgare som i första hand är problemet, utan det är systemets brister som vi nu bör titta på. Vi välkomnar att regeringen äntligen arbetar med det här, och vi väntar otåligt på de direktiv som enligt uppgift nu bereds. Slutligen, fru talman: Riksdagsbehandlingen av frågan om övergångsregler har haft inslag av både kritik mot beslutsprocessen och spekulationer om taktiska manövrer i dagens omröstning. Jag är glad att det nu verkar bli de två tydliga alternativen, ja eller nej till övergångsregler efter den 1 maj, som ställs mot varandra. Jag vill betona att vårt tydliga nej, som fyra partier står bakom, sannerligen inte är något ytterkantsförslag, utan det är det rimliga förslag som är i linje med den grundsyn som vi i dessa partier har till EU och vårt samarbete. Jag står självfallet bakom samtliga reservationer som vi kristdemokrater har tillsammans med andra partier. Jag yrkar bifall endast till reservation nr 1. (Applåder)

Anf. 6 Bo Könberg (Fp)

Fru talman! Den totala översyn som Sven Brus nämner förmodar jag är den socialförsäkringsreform som inte minst Folkpartiet har arbetat för i många år. Nu har regeringen inte varit så rasande snabb. Vi firar i sommar sjuårsjubileum av vårt förslag och Lars Leijonborgs brev till de olika partiledarna i den frågan. Det kan finnas en viss risk att processen när väl arbetsgruppen eller utredningen tillsätts inte blir alltför snabb. Min fråga är nu, när vi är överens om sakläget att det inte går att ställa krav på försörjning på alla EU:s medborgare meddetsamma: Varför vill Sven Brus och kd vänta flera år på att detta ska ske?

Anf. 8 Ulla Hoffmann (V)

Fru talman! Första maj är den dag då arbetare över hela världen sluter sig samman och slåss för arbetsrätt, för arbetarnas villkor, för starka fackliga rättigheter. Och man gör det i Polen, Lettland, Estland, Litauen, Tjeckien, Ungern, Slovenien, Slovakien och Sverige. Vi som är ute och demonstrerar första maj, oavsett var, gör det för att vi tror på internationell solidaritet. Den 1 maj är också den dag då EU:s så kallade östutvidgning blir verklighet. Den 17 december 2003 godkände riksdagen anslutningsfördraget som ansluter åtta av de forna öststaterna och Cypern och Malta. Riksdagen sade då, precis som regeringen, att den svenska arbetsmarknaden inte kommer att drabbas av några störningar av att fri rörlighet för de nya medlemsstaternas medborgare genomförs. Sedan dess har det hunnit rinna mycket vatten under broarna, framför allt under regeringens och Socialdemokraternas broar. Från att internationellt säga att Sverige inte kommer att använda sig av övergångsregler för de nya EU-medborgarna utan att fri rörlighet är det som gäller har nu regeringen ändrat uppfattning och anslutit sig till de EU-stater som anser att fri rörlighet endast ska gälla dem som kommer från Västeuropa, inte dem som kommer från Östeuropa. Trots att murar fallit och alla har poängterat vikten av ett enat Europa fortsätter den mentala muren mellan väst och öst. Fru talman! Vad är det då som regeringen och Socialdemokraterna föreslår i det betänkande som vi nu debatterar? Jo, man vill fortsätta att i väsentliga delar betrakta medborgare i åtta av de tio nya medlemsländerna som tredjelandsmedborgare, det vill säga att de även i fortsättningen ska tvingas söka arbetstillstånd för att få jobba i Sverige. Anledningen är, enligt regeringen, att risken för snedvriden konkurrens och lönedumpning är stor genom att de ekonomiska skillnaderna och skillnaderna i välfärdssystemen är stora. Regeringen vill skydda arbetstagare från de nya medlemsstaterna från exploatering, säger man. Och det låter ju bra. Faktum är att vi redan nu har ett ytterst bekymmersamt läge på arbetsmarknaden. Exempel på lönedumpning och risk för att kollektivavtalen urholkas är akuta problem inte minst inom bygg-, transport- och tjänstesektorn. Vänsterpartiets uppfattning är att ett tillstånd med förlängt arbetstillstånd till och med kan förvärra situationen på arbetsmarknaden. Risken är uppenbar att vi får ett slags gästarbetarsystem, där arbetare från öststaterna utnyttjas och exploateras. LO har belyst en rad problem där särskilda åtgärder är nödvändiga. Vi delar den uppfattningen och är därför nöjda över att vi tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet förhandlat fram ett arbetsmarknadspaket för att åtgärda de problem som vi ser på arbetsmarknaden och som kommer att gälla alla, inte enbart Östeuropa, som Per Westerberg försökte antyda. I stället för att införa övergångsregler med en tidsfrist på två år innan något görs åt arbetsmarknaden gör vi nu ett tillkännagivande och säger att det är bråttom för regeringen att komma tillbaka med förslag som stärker arbetsrätten och de fackliga organisationernas ställning. Camilla Sköld Jansson kommer senare att i sitt anförande närmare belysa och diskutera de åtgärder som samarbetspartierna nu gör ett tillkännagivande om. Fru talman! Regeringen och Socialdemokraterna har också hävdat att man vill ha övergångsregler för att skydda våra sociala välfärdssystem. Det är viktigt i de här sammanhangen att komma ihåg att det inte är arbetare från Östeuropa som leder till försämringar i våra socialförsäkringssystem utan att det är EU-samarbetet generellt som sätter press på en harmonisering av välfärdssystemen. Det har funnits en del grumlig argumentation i debatten. Till exempel har statsministern och andra ministrar talat om "social turism". Begreppet blir inte bättre av att det använts av EG-domstolen när det samtidigt används av Pia Kjaersgaard. Det är ungefär som att man använder sig av begreppet "asylshopping" när man talar om människor som flytt undan krig och förföljelse för att leda människors tankar åt fel håll, nämligen misskreditera människor med utländsk bakgrund. Det exempel som ministrar och andra använt är att det är möjligt för en polsk arbetare att arbeta i tio timmar i Sverige och försörja sin trebarnsfamilj hemma i Polen med de tre svenska barnbidragen. Jag antar att regeringen har suttit hemma i sin kammare och räknat på det här: Hm, här har vi en trebarnsfamilj i Polen. De är fattiga. De vill nog skicka pappan till Sverige för att utnyttja de svenska socialsystemen. Den människosyn som ligger till grund för dessa påståenden är faktiskt inte trevlig. Det är att spela på strängar som inte borde finnas på den svenska lyran och som vi nogsamt borde undvika att spela på. Nu har det visat sig att det inte finns någon tiotimmarsregel i EU. Vad som finns är ett antal EG-domar där man från fall till fall har tagit ställning i olika situationer. Men någon tiotimmarsregel finns inte. Och enligt en enig expertis får Sverige inte införa några som helst regler som diskriminerar människor från andra EU-länder. Ska man införa särskilda kvalifikationsregler för EU-medborgare kommer dessa att gälla även för dem som bor här. Vill vi göra det svårare för en polsk pappa att få barnbidrag för sina barn innebär det att vi samtidigt gör det svårare för en ensamstående mamma att få barnbidrag här i Sverige. Vi kan inte införa ett försörjningsansvar för EU-medborgare som inte bor i Sverige, för då måste vi också införa försörjningsansvar för dem som bor här. Jag hoppas att det står klart för dem som lyssnar på den här debatten att vi inte får införa några särregler som diskriminerar EU-medborgare i våra socialförsäkringssystem. När vi gick med i EU var ett av syftena harmonisering, harmonisering av arbetskraft, harmonisering av pensioner och harmonisering av socialförsäkringssystem. Det sociala välfärdssystemet, som vi ser det, är ett av våra redskap för att utjämna klass- och könsskillnader. Vi har konstruerat det så för att våra ekonomiska resurser ska komma alla invånare till del som en rättighet - inte som välgörenhet. Det är samarbetet inom EU som generellt sätter en ökad press på harmonisering av välfärdspolitiken - inte östutvidgningen. Att hävda att vi måste luckra upp socialförsäkringssystemen under förevändning att de också kan komma andra EU-medborgare till del är att spela under täcket med att man vill förändra reglerna för de generella välfärdssystemen. Glöm inte att de förändringar som görs gäller alla, även oss som bor här i Sverige. Fru talman! Vi är fyra partier som har enats i en reservation mot övergångsregler. Vi är inte överens om att man ska stärka facken och skärpa arbetsrätten, men vi vill inte stänga dörren för människor från Östeuropa. Vi vill inte dela in EU i ett A-lag och ett B-lag. Vi vill inte ha ett gästarbetarsystem där utländsk arbetskraft från vissa länder inte har samma rättigheter som andra. Vi vill ha solidaritet och icke-diskriminering av människor. Vi kommer visserligen inte att demonstrera tillsammans under de röda fanorna den 1 maj, men vi är djupt övertygade om att vi inte vill diskriminera människor från andra länder, och vi tror inte att människor från Östeuropa vill komma till Sverige för att leva på bidrag utan för att arbeta och förverkliga sina drömmar. Fru talman! Som det ser ut i dag har regeringens förslag inte något stöd i riksdagen vad gäller övergångsreglerna. Det har dock förekommit en del spekulationer om voteringen om övergångsregler. Vad jag förstår har nu socialdemokraterna avfärdat alla sådana spekulationer. Det gläder mig. Fru talman! Jag står självklart bakom samtliga Vänsterpartiets reservationer, men jag yrkar bifall till reservation 1 under punkt 1 och till utskottets förslag i den del som rör åtgärder på arbetsmarknaden.

Per Westerberg (M)

Anf. 11 Per Westerberg (M)

Fru talman! Men det är ganska märkligt att man försöker få skärpa i alla dessa förslag just i samband med att man ska öppna sig mot de tio nya EU-medlemsstaterna. Självfallet är vi emot lönedumpning. Självfallet är vi emot oseriösa företag. Det har vi bra regler för redan i dag. Men vad ni gör när ni lägger fram det här förslaget i samband med den här skrivelsen är att ni riktar en misstro mot nya människor, invandrare, som vill arbeta i Sverige eller jobba i företag. De är någon form av sämre sortens människor, eller kan lätt antydas vara det, och det är sämre sortens företag här i landet som är det stora problemet. Därmed bidrar ni till den barriär och de svårigheter som den här skrivelsen medför. Sedan återkommer jag till min fråga som jag ställde förra gången, den om egen försörjning. I grunden och i grundfördragen i EU ska, även om rättspraxis har varit annorlunda, arbetskraftsinvandring, när man rör sig över gränserna, syfta till egen försörjning. Ställer Vänsterpartiet upp på den tesen, eller vill man ha annan rörelse över gränserna?

Anf. 12 Ulla Hoffmann (V)

Fru talman! Nu säger jag detta en gång till. Vi har motionerat ett antal år om just precis de här reglerna. Vi har velat få en skärpning av reglerna kring F-skattsedeln. Vi har velat få en förändring av MBL, § 19, för att stärka fackens rätt att kontrollera att kollektivavtalen efterlevs. Vi har gjort detta i ett antal år. Först nu - varför det är så får Per Westerberg fråga Socialdemokraterna - har vi fått en möjlighet att genomföra detta. Det finns ingen stämpling över huvud taget, och jag vägrar att acceptera guilt by association . Vi har drivit denna fråga länge. Därför är vi också glada åt att det här genomförs. När det gäller arbetskraftsinvandringen har vi sagt att vi är öppna. Vi vill alltså att människor ska kunna röra sig och komma till Sverige. Vi delar ju ibland ståndpunkter vad gäller flyktingpolitiken, men vi vill inte ha ett gästarbetarsystem som till exempel finns i Tyskland. Vi tycker att det är väldigt viktigt att man, när den här utredningen som nu förmodligen kommer att komma i gång görs, ser till att arbetskraft, människor som kommer hit, inte exploateras, inte utnyttjas till svart arbetskraft på ett eller annat sätt. För oss är det viktigt att människor ska kunna komma hit, men de ska inte kunna utnyttjas.

Anf. 14 Ulla Hoffmann (V)

Fru talman! Ingenting skulle väl glädja mig mer än om Bo Könberg skulle gå ut och demonstrera under de röda fanorna första maj. Han är förstås självklart välkommen. Jag kommer med stolthet att gå ut just denna första maj, för mitt parti säger nej till övergångsreglerna. Jag talade tidigare om att det är som att de här övergångsreglerna bygger upp en mental mur mellan öst och väst, och det är inte syftet. Vi vill inte vara med i EU, det är helt riktigt. Vi tycker att EU är en odemokratisk sammanslutning. Därför arbetar vi förstås för ett utträde. Men det viktigaste är att vi också finns i EU-parlamentet och arbetar och är kritiska för att försöka öka den demokrati som ändå finns. Vi arbetar aktivt. Därför är det förstås väldigt viktigt att se till att det kommer så många EU-kritiska vänsterpartister som möjligt till EU-parlamentet efter valet. När det gäller försörjningsansvaret var Bo Könbergs fråga, om jag förstod den rätt, om vi ställer oss bakom att det att ska införas ett försörjningsansvar för EU-medborgare inom den fria rörligheten. Vi ska inte ställa andra krav på andra EU-medborgare än dem vi ställer på de svenska medborgarna. Av den anledningen kan vi inte genomföra ett ensidigt försörjningskrav från svensk sida.

Anf. 15 Bo Könberg (Fp)

Fru talman! Jag tackar för invitationen att gå under Ulla Hoffmanns röda fanor. De röda fanor som just Ulla Hoffmann och hennes parti har haft sedan det bildades är jag inte särskilt intresserad av att gå under, speciellt inte den dag då vi firar åtta länder som har förslavats under kommunismen under en period då den hade stöd av det svenska vänsterpartiet. Det vore väl utomordentligt fel dag att göra det på. Med detta har jag inte sagt något om röda fanor som bärs av andra än Vänsterpartiet. Den fråga jag ställde var: Är det så att vi i dag har möjlighet att ställa försörjningskrav på dem som ska ha fri rörlighet som arbetstagare eller inte? Jag fattade Ulla Hoffmanns svar som att hon delar min bedömning av att det inte är möjligt. Kopplingen var lite konstig när hon kopplade detta till de svenska medborgarna. Det är ju redan i dag så, som bekant, att svenska medborgare inte behöver uppehållstillstånd. Däremot är det så att våra vänner i de andra europeiska länderna behöver uppehållstillstånd om de vistas någon längre tid i Sverige. Då är vi alltså överens om att om vi ska ställa krav på en egen försörjning behöver vi, om vi vill göra det meddetsamma, en övergångsregel i väntan på att man kan få en permanentregel inom hela unionen.

Anf. 16 Ulla Hoffmann (V)

Fru talman! Jag måste först säga att jag faktiskt inte förstår vart Bo Könberg vill komma när han diskuterar på det sätt som han gör om första maj. Jag förstår det inte. Och jag tycker inte att det är helt riktigt heller. Vi ställer oss inte bakom övergångsreglerna. Bo Könberg vill ha lite "övergångsregler light" men strävar ändå efter fri rörlighet. Vi strävar efter fri rörlighet - det är det vi säger. De fyra ja-partierna säger att de vill ha fri rörlighet. När det gäller försörjningskravet har jag inte förstått någonting annat än att en enig expertis säger att vi inte - oavsett om EU-medborgarna eller andra länders medborgare måste ha uppehållstillstånd för att komma hit - ensidigt kan införa ett försörjningskrav från Sveriges sida. Vi måste tänka annorlunda. Vi rör oss på en annan nivå nu. Därför skulle det vara intressant, men tyvärr kan inte Bo Könberg svara på det nu, att veta vad han menar med försörjningskrav. För vad jag blir orolig för är ju precis den reform, eller utredning, som Folkpartiet vill ha när det gäller socialförsäkringssystemet, och att det är det förslaget som kommer att komma i reformen, det vill säga att vi ska ha ett försörjningskrav där arbetstagarna ska ta ett större ekonomiskt ansvar för socialförsäkringarna på samma sätt som har gjorts med pensionssystemet.

Anf. 17 Birgitta Carlsson (C)

Fru talman! Jag vill börja mitt anförande med att yrka bifall till reservation 1. Jag står givetvis bakom övriga reservationer där Centerpartiet finns med men yrkar endast bifall till den här. Frågan om diskriminerande övergångsregler mot de nya EU-medborgarna har behandlats på ett beklämmande sätt. Socialdemokraternas, LO:s och i viss utsträckning även andra partiers agerande har varit vingligt, populistiskt och osakligt. Men det är värre än så. Denna osaklighet har lyckats skapa en betydande oro bland medborgarna. Jag har fått många reaktioner på Centerpartiets rakryggade agerande mot övergångsreglerna. Många av reaktionerna är positiva, inte minst från besvikna liberaler och socialdemokrater. Naturligtvis känner sig de människor från Polen och de baltiska staterna som jag har talat med både besvikna och förolämpade. Många reaktioner visar också att resonemanget om social turism har fått fäste i folkdjupet. Många människor känner faktiskt en oro över att bidragssystemen ska missbrukas. Men det är en oro som Göran Persson och hans ministrar, LO-ledningen och Byggnads affischkampanjer själva har skapat. Den oron fanns inte från början, och den är inte motiverad. Det just detta, fru talman, som är det allvarliga. Ledande politiker har spridit fördomar om våra grannfolk och misstämning kring EU:s historiskt viktigaste utvidgning. Detta har samtidigt öppnat dörren för en främlingsrädsla som vi inte hade tidigare, en främlingsrädsla som kan spridas över hela migrations- och integrationspolitiken. Stödet för en generös asylpolitik och för en välbehövlig liberalisering av reglerna för arbetskraftsinvandring sätts därmed på spel. Man har med berått mod släppt ut misstrons ande ur flaskan, och det kan visa sig betydligt svårare att locka in den igen. Låt mig, fru talman, kort beröra det osannolika i att det svenska bidragssystemet på ett systematiskt sätt skulle missbrukas av nya EU-medborgare. Sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna är kopplade till kvalifikationsvillkor och tidigare inkomster. Om personer blir arbetslösa eller sjuka efter att ha arbetat och betalat skatt och sociala avgifter är det inget konstigt med att de får skydd när svenska medborgare får det. Socialbidragen är och ska vara behovsprövade. Att kunna få ut väsentligt mer i bidrag än vad som krävs för nödtorftigt uppehälle låter sig inte göras om socialsekreterarna sköter sitt jobb. Barnbidragen då? Här har jag märkt att många människor är oroliga. Enligt EU:s regler ska ju förvärvsarbetande från andra EU-länder ha rätt till familjepolitiskt stöd för barn i hemlandet. Faktum är dock att barnafödandet är lägre i flertalet av de nya EU-länderna än i Sverige. I de baltiska länderna är det betydligt lägre, och i Polen är det på samma nivå som i Sverige. Bilden av fembarnsfamiljer i öst - som åtminstone en ledande politiker har talat om - som likt hungriga fågelungar väntar på att pappa ska skicka hem barnbidraget, bygger på falska föreställningar om hur de central- och östeuropeiska familjerna ser ut. Om det över huvud taget kommer några familjefäder från Baltikum och Polen till vårt land kommer de att betala betydligt mer i skatt och sociala avgifter än de får tillbaka i form av barnbidrag. Men den allra svagaste punkten i debatten är att den verkliga vinnarlotten för de nya EU-medborgarna ju faktiskt är att arbeta så mycket som möjligt - inte att ge sig i kast med den svenska bidragsbyråkratin. Regeringen och dess utredning har ju beskrivit den livsstil som krävs för att man ska ha någon framgång som social turist, och det är knappast någon attraktiv charterresa. Den livsstilen är helt enkelt inte konkurrenskraftig i ett läge där man har rätt att ta jobb på den fria arbetsmarknaden. Utsikten att tjäna tre, fyra, fem gånger så mycket som en polsk eller estnisk normallön under några arbetsamma år i Sverige måste ju vara oändligt mycket mer attraktivt än att ligga och trycka i ett barackläger, leva på soppa och mögligt bröd, vara utsatt för maffians godtycke och jobba tio timmar på ett påhittat jobb för att i bästa fall kunna spara ihop några hundra kronor på socialbidrag. Vad gäller risken för maffiavälde och oseriösa arbetsgivare är risken för det allt större ju mer vi reglerar tillträdet på den svenska arbetsmarknaden och tvingar människor att arbeta svart och uppehålla sig illegalt i landet. Fru talman! Jag vill också nämna något som ligger mig varmt om hjärtat, nämligen frågan om trafficking . Om dessa utnyttjade kvinnor får möjlighet att uppehålla sig lagligt i landet och att söka arbete här minskar möjligheten för hallickar och maffiaband att hålla kontroll över dem. Det är en aspekt som alldeles för sällan kommit in i denna debatt. Slutligen, fru talman, vill jag säga att den så kallade tiotimmarsregeln ju har avslöjats som något av en bluff. Vad EG-domstolen har gjort är att säkra rimliga rättigheter till socialt skydd för EU-medborgare som under längre tid arbetat och betalat skatt i ett annat EU-land. Talet om social turism är alltså nonsens. Debatten har redan visat att det egentligen handlar om något annat, nämligen fackföreningarnas rädsla för konkurrens på den svenska arbetsmarknaden. Det syntes redan i byggnadsfackets vedervärdiga affischkampanj som skrämde med svartmuskiga gästarbetare. Socialdemokraterna betalar tillbaka för LO:s lojala stöd till valmaskineriet och kanske också för Wanja Lundby-Wedins uppslutning i kampanjen för euron. För detta stöd var Socialdemokraterna beredda att sälja ut visionen om ett fritt och enat Europa bestående av jämlika medborgare. Det verkar som om vi nu har lyckats sätta stopp för denna byteshandel. Jag är mycket glad att folkpartister och moderater nu verkar ha återvänt till sitt engagemang för ett enat Europa. Om vi lyckas stoppa övergångsreglerna, fru talman, har vi segrat i en kraftmätning där mycket stod på spel. Det är förstås viktigt för våra systrar och bröder på andra sidan Östersjön att åtminstone Sverige erkänner dem som fullvärdiga Europamedborgare, och att åtminstone vi vägrar att dela in dem i ett A- och ett B-lag. Det är minst lika viktigt för oss själva. Vi har bevarat Sveriges anseende i de nya medlemsländerna. Vi har avvisat en smutsig kampanj som spelat på och spritt främlingsrädsla och ökad misstro mot Europatanken och - kanske allra viktigast - vi har bevarat tron på Sverige som ett öppet och välkomnande samhälle - en fyrbåk i det Europa där så mycket främlingsrädsla sprider sig. Att säga nej till övergångsregler är att säga ett helhjärtat ja till ett enat Europa. Det gör oss alla till vinnare. (Applåder)

Anf. 19 Birgitta Carlsson (C)

Fru talman! Egenförsörjning gäller precis som för svenska medborgare. Ambitionen är att varenda människa ska kunna klara sig på den lön man erhåller av arbete. Vi är väl medvetna om att inte alla människor klarar av det. Om vi menar något med att vi vill ha ett öppet Europa, om vi menar något med att vi ska ha fri rörlighet - de fyra fria rättigheterna som är grundbulten i hela EU-tanken - kan vi inte sätta upp särregler för vissa länder. Man ska då behandlas på samma sätt oavsett om man är svensk eller kommer från ett annat land och befinner sig här.

Anf. 22 Mona Jönsson (Mp)

Fru talman! Miljöpartiet arbetar för att Sverige ska vara ett öppet land gentemot omvärlden. De som vill komma hit och arbeta och bosätta sig ska kunna göra det i betydligt större utsträckning än i dag. Vi anser att det ska gälla för EU:s medlemsländer liksom för resten av världen. En av grunderna med EU är att man fritt ska kunna arbeta och flytta mellan de olika länderna och underlätta för människor att ta arbete där de behövs. Sverige är nu medlem i EU sedan flera år och har sagt ja till olika förslag när det gäller samarbetet. Vad är det då som gäller för personer som bor i EU och vill komma hit och arbeta? Jo, man får komma hit och söka arbete i tre månader utan att ha uppehållstillstånd. Om man inte fått något arbete gäller därefter utlänningslagen som säger att man måste ha uppehållstillstånd. Om man redan fått ett arbete innan man kommer hit är det bara att komma och arbeta. Personen i fråga får inte avvisas på grund av att han eller hon inte har uppehållstillstånd. Arbetet gäller både som uppehållstillstånd och arbetstillstånd. Man får sin lön genom arbetet i Sverige och betalar också sin skatt här. Många av oss svenskar har rest till andra EU-länder för att arbeta. Det gäller speciellt unga människor som genom arbetslivet vill få utlandserfarenheter och lära känna andra kulturer. Vi i Miljöpartiet anser inte att de nya medlemsländerna i EU ska behandlas annorlunda än nuvarande medlemsländer. Är man EU-medlem ska man vara fullvärdig medlem från första början. Många från de nya medlemsstaterna arbetar redan här i Sverige, ibland hos arbetsgivare som inte är speciellt seriösa utan utnyttjar dessa människor genom svartjobb och genom att ge dem lägre lön. Vi har sett fall inom byggbranschen. Vi i Miljöpartiet vill se till att man ska få arbetsförhållanden och arbetsvillkor lika som för svenska arbetare och vill därför att man ska bevaka att kollektivavtal följs bättre. Ulf Holm kommer i sitt anförande att ta upp hur vi ser på det. För att få behålla de rättigheter som man har haft i välfärdssystemet när man flyttar mellan de olika EU-länderna finns de så kallade samordningsreglerna. Ett exempel är när svenska pensionärer flyttar till Spanien eller södra Frankrike och då får behålla sin pension. En huvudprincip i tillämpningen av systemet för social trygghet för anställda är likabehandlingsprincipen. Den innebär att alla EU-medborgare som omfattas av rådets förordning ska ha samma skyldigheter och rättigheter som det egna landets medborgare. En nyligen presenterad studie från EU-kommissionen visar att migrationen från de nya EU-länderna till de nuvarande troligen inte kommer att uppgå till mer än 1 % av de nya EU-ländernas totala befolkning. De flesta som vill flytta från de nya EU-länderna är unga och välutbildade, precis som flera av de svenskar som flyttar till andra EU-länder för att arbeta. Enligt kommissionen visar erfarenheter från tidigare utvidgningar att ett EU-medlemskap snarare minskar utflyttningen än ökar den. I slutet av 70-talet emigrerade årligen 120 000 spanjorer till andra EU-länder, medan siffrorna sjönk till mellan 2 000 och 3 000 efter Spaniens EU-inträde. Erfarenheter visar att människor inte gärna bryter upp från sitt land för att bosätta sig i ett annat land med ett annat språk, annan kultur, andra traditioner och andra religioner. Det går bra för de nya EU-länderna. De har i dag den högsta tillväxttakten inom EU, och människors livsvillkor förbättras. Investeringarna, däribland från svenska företag, ökar dramatiskt, och nya arbetstillfällen skapas. Att människor i de nya EU-länderna skulle välja att flytta till Sverige i stor utsträckning om de kan få arbete och bättre arbetsvillkor på hemmaplan är inte troligt. Bland de svenska företag som flyttat tillverkning till de nya länderna är Ericsson som i förra veckan presenterade sina vinster. I en TV-intervju i samband med detta uttryckte arbetare att de var nöjda men att de samtidigt befarade att om deras löner steg skulle företaget flytta utomlands till länder där lönerna är lägre. Detta kallas för social dumpning, och det vänder sig Miljöpartiet emot och hoppas att svenska företag ska föregå med gott exempel för att inte sprida ett dåligt rykte om Sverige och svenska företag. Arbetslösheten i Sverige är just nu hög, och många grupper står helt utanför arbetsmarknaden, och det är oroande. Det är viktigt att se till att uppgången som vi nu kan se i den internationella konjunkturen och den ljusnande utvecklingen i den svenska ekonomin inte innebär att arbetslösheten permanentas på en hög nivå. Vi i Miljöpartiet är övertygade om att öppenhet på arbetsmarknaden gentemot de nya EU-länderna går att kombinera med en aktiv arbetsmarknadspolitik och motverkande av diskriminering på arbetsmarknaden så att fler som redan bor i Sverige också får arbete. För att arbetstagare från de nya EU-länderna och utlandsfödda som lever i Sverige i dag ska kunna få arbete som motsvarar deras kompetens och kvalifikationer är det nödvändigt att komma till rätta med diskrimineringen i arbetslivet. Inte minst Integrationsverkets senaste rapport visar att människor med annan bakgrund än den svenska diskrimineras. Denna omfattande etniska diskriminering kostar samhället många miljarder per år. Sverige måste ha en arbetsmarknad som välkomnar människor med olika bakgrunder. Det är i högsta grad en tillväxtfråga. Vi i Miljöpartiet anser att det borde inrättas en samlad myndighet som arbetar strategiskt mot all slags diskriminering. Vi anser också att det lokala arbetet mot diskriminering bör förstärkas. När de arbetsrättsliga lagarna kom på 1980- och 1990-talen anslogs stora resurser för utbildning till både arbetsgivare och fackliga förtroendevalda. Det blev en folkbildningskampanj. Vi i Miljöpartiet vill att man nu anslår pengar för en ny folkbildningskampanj mot diskriminering. Fru talman! Vi i Miljöpartiet vill att alla medlemsländer i EU ska behandlas lika och anser att de nya medlemmarna ska vara fullvärdiga medlemmar från den 1 maj. Jag vill också instämma i Birgitta Carlssons anförande angående det som rörde trafficking . Jag yrkar bifall till reservation 1. (Applåder)

Anf. 24 Mona Jönsson (Mp)

Fru talman! Vi blir gladare ju fler länder som ingår. Snart kanske vi har hela världen med, och då blir vi i Miljöpartiet jätteglada. När det gäller frågan om uppehållstillstånd och egenförsörjning ska jag säga följande. Det som vi talar om här i dag gäller om människor ska komma hit och arbeta. Och de som kommer hit har arbete, alltså har de redan uppehållstillstånd. Då gäller precis samma regler för våra medborgare som för dem.

Anf. 26 Mona Jönsson (Mp)

Fru talman! Vi har en regel som säger att om du har arbete behöver du inte uppehållstillstånd oavsett tid. Givetvis vill vi att alla ska kunna försörja sig på sin lön. Vi önskar också att de här i Sverige som är utslagna och som inte kan försörja sig utan behöver gå till socialen lättare skulle kunna komma in på arbetsmarknaden. Vi måste arbeta för att göra arbetsmarknaden tillgänglig för alla, vilket den inte är i dag.

Anf. 27 Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Jag ska inledningsvis yrka bifall till utskottsmajoritetens förslag i betänkandet. Sedan kan vi gå in på själva debatten. Det är naturligtvis en fantastisk händelse att vi nu kan se hur vår europeiska union utvidgas till 25 länder. I någon mening försvinner faktiskt den gamla Öst- och Västeuropauppdelningen, och vi kanske kan få se en ny europeisk identitet växa fram. Jag hoppas verkligen det. För oss i Sverige har detta varit viktigt eftersom vi har drivit frågan om utvidgningen, och vi har stött de forna öststaternas kamp för att komma ifrån det gamla Östeuropa och bli medlemmar i unionen. Det är inte alltid utan motstånd som vi har haft den kampen. Både här i Sverige och i övriga europeiska länder har det funnits de som inte riktigt gillat utvidgningen. Nu är den här, och jag tycker att vi ska glädjas åt den. Men desto mer angeläget är det då att utvidgningen faktiskt sker under ordnade former och att den sker i en takt som förhindrar uppkomsten av nationella opinioner som är mot utvidgningen. Det är därför som en rad övergångsregler - jag tror att det är över 200 - träder i kraft den 1 maj. I vissa fall är det övergångsregler som de nya länderna vill ha för att se till att inte fastigheter eller mark försäljs eller regler som gäller krav på miljöområdet. Ibland är det på motsvarande sätt de gamla EU-länderna som har sina övergångsregler, och några av dem diskuterar vi här i dag. I samtliga länder införs faktiskt övergångsregler gentemot de nya EU-länderna. De införs successivt för att sedan kunna avvecklas eftersom hela utgångspunkten är att vi ska ha en full integration i Europa. Själva företeelsen med övergångsregler är inte ny, om någon tror det. Vid varje tillfälle då unionen fått nya medlemmar har vi faktiskt haft övergångsregler. Både vid Sveriges tillträde och vid Portugals, Greklands och Spaniens tillträde hade vi övergångsregler. Den svenska regeringen har kommit fram till att det är nödvändigt. Det har också i princip samtliga Europas regeringar gjort. Det behövs övergångsregler för att integration av arbetsmarknaden ska kunna ske utan sociala spänningar eller problem på arbetsmarknaden. Vi öppnar ju vår arbetsmarknad, och vi välkomnar arbetstagare från de nya medlemsländerna. Men under en övergångsperiod vill vi behålla möjligheten att kontrollera att det faktiskt handlar om riktiga anställningar, att det är bra arbetsvillkor och att det är lön enligt avtal så att vi inte hamnar i en situation med lönedumpning. På det sättet förbereder vi för den fria rörligheten i det utvidgade EU utan att för den skull äventyra den ordning och reda som behöver gälla på svensk arbetsmarknad. Våra förslag är i grunden ganska enkla. Vi vill att man under en period av två år uppfyller följande krav för att få arbetstillstånd: Dels ska man ha ett erbjudande om anställning av viss varaktighet, dels ska det vara avtalsenlig lön och dels ska det röra sig om en heltidsanställning eller i varje fall en sådan omfattning på arbetet att det går att försörja sig. Vi ställer inga särskilda bostadskrav, krav som är annorlunda än vad som gäller för övriga EU-medborgare. Jag säger detta eftersom jag noterade att Bo Könberg anförde det. Efter ett års fortlöpande anställning gäller inte längre de här särskilda reglerna, utan då får man fri rörlighet precis som alla övriga unionsmedborgare. Alla dem som inte vill ha övergångsregler måste man rimligtvis fråga: Varför är det fel att under en övergångsperiod försäkra sig om att man faktiskt har en anställning och att den är till avtalsenlig lön? Eller, rättare sagt: Varför är en del så angelägna om att inte ha kravet på till exempel avtalsenlig lön? Man skulle kunna misstänka att det finns en del som ändå ser möjligheterna i den lönekonkurrens och lönespiral som vi skulle kunna se på en öppen marknad i Europa. Jag har hört åkeriföretagens representant uttala att han nu efter den 1 maj uppmanar åkerierna att anställa chaufförer från de forna östländerna för att därmed bringa ned kostnadsläget, som det heter. Jag förstår att konkurrensen är hård på många marknader. Men för mig som socialdemokrat är det oacceptabelt att Europas marknad ska bringas fram genom konkurrens med lönedumpning och försämrade trygghetsregler. Det är inte på det sättet vi ska konkurrera eller driva tillväxt i Europa. Vi har tyckt att det är rimligt med övergångsregler, och vi har konstaterat att över hälften av EU:s medlemsländer faktiskt vill ha ännu strängare regler än de som regeringen företräder. Över hälften av EU:s regeringar inför kvoter eller arbetsmarknadsprövning. Vi har utöver själva övergångsreglerna föreslagit en del andra åtgärder som ska gälla på arbetsmarknadens område. Vi gör det för att se till att ha ordning och reda på arbetsmarknaden. Redan i dag kan vi ju se hur man i vissa branscher kringgår den arbetsrättsliga lagstiftningen genom att använda sig av F-skattsedeln fastän det i realiteten är arbetstagare som man anställer. Således föreslår vi ett antal åtgärder för att säkerställa att F-skattsedeln används till det som den faktiskt är till för - inte för att kringgå arbetsrätten. Vi föreslår också att medbestämmandelagen förstärks i 19 §, så att fackliga organisationer får ökade möjligheter att säkerställa att man följer tecknade kollektivavtal. Det här är bara några av de förslag som regeringen har i skrivelsen. Men det är också krav som framförs i motioner från Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Därmed finns det en majoritet i riksdagen för dessa. Detta är angeläget och viktigt. Kanske inte minst i ett läge där Sverige riskerar att bli enda landet i Europa som inte har övergångsregler blir det desto viktigare att snabbt kunna komma till skott med förslag om F-skattsedel och MBL. Därför har vi i vårt betänkande ett särskilt tillkännagivande där vi uppmanar regeringen att skyndsamt återkomma. Tillsammans med förslaget om övergångsregler har regeringen lagt fram ett förslag som vi tror på ett gott sätt hanterar den utmaning som utvidgningen faktiskt innebär och som dessutom ger oss en övergångsperiod för att kunna överblicka effekterna inom övriga välfärdssystem. Trots det har det varit väldigt svårt att finna en majoritet för regeringens hela skrivelse. Sannolikt blir Sverige det enda landet i EU som inte har övergångsregler. Ja, det gäller inte bara i EU, för även Norge tänker ha övergångsregler. Jag ska nu helt kort kommentera övriga partiers ställningstaganden. När det gäller de fyra partier som helt och hållet tar avstånd från alla former av övergångsregler kan jag konstatera att bevekelsegrunderna är något skiftande. Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som ju själva vill gå ur EU och som för inte så länge sedan dessutom var väldigt skeptiska till att forna östländer ville gå med i Europeiska unionen, argumenterar nu friskt för den ökade rörligheten. Jag är naturligtvis glad över att de båda partierna nu ställer sig bakom de förslag som finns i regeringens skrivelse på arbetsmarknadens område. Detta är viktigt för att värna kollektivavtalens ställning. Men samtidigt borde Vänsterpartiet och Miljöpartiet inse att det tar tid att genomföra förslagen om F-skattsedeln, medbestämmandelagen och en del annat. Under den perioden ökar risken avsevärt att vi får problem på arbetsmarknaden. Det är ett problem som vi redan i dag känner till i södra Sverige och som nu kan bli värre. Av det skälet tycker inte vi att det är värt att riskera något, utan vi tycker att vi ska ha övergångsregler under en period. Det är alltså en stor risk som Vänsterpartiet och Miljöpartiet tar - en risk för att vi får lönedumpning i ökad utsträckning och för att kollektivavtalen urholkas. Jag är inte beredd att riskera detta, utan jag vill i den här frågan ha både livrem och hängslen eftersom det i grunden handlar om hur den svenska arbetsmarknaden ska fungera. Kristdemokraterna, som också ingår i den här fyrpartifamiljen, har argumenterat mot övergångsregler. Ändå verkar man - det har framgått både i talarstolen här i dag och på TT i går - tycka att regeringen ska ha möjlighet att återkomma om det visar sig bli problem. Uppenbarligen ser man riskerna med utvidgningen. Men sannolikt är viljan att säga nej till regeringen större än förmågan att ta ansvar. Min fråga till Kristdemokraterna blir därför onekligen: När tycker Kristdemokraterna att det är rimligt att i så fall införa övergångsregler - i vilken situation vill man ha det? Centerpartiet har, till skillnad från Kristdemokraterna, hela tiden haft en klar linje. Det är väl till och med så att redan innan regeringens skrivelse var presenterad hade partiledaren klart deklarerat att man inte stödde den. Och det tog inte lång tid förrän utspelen haglade från Centerpartiet. Bland annat hävdades det att hela förslaget om övergångsregler egentligen gjordes av regeringen bara för att kunna skylla försämringar i socialförsäkringssystemen på balterna. Det är så man häpnar när man hör den typen av argumentation! I denna kammare brukar det vara Centerpartiet som vill ändra på de grundläggande principerna för socialförsäkringssystemen, vilket vi vid åtskilliga tillfällen i denna kammare har röstat ned med bred majoritet. Men framför allt skulle i så fall, med den logik som Centern och dess partiledare framhäver, Centerpartiet i Finland vilja göra samma förändringar i socialförsäkringssystemen - eller den kristdemokratiska regeringen i Norge, regeringen i Danmark eller för övrigt alla övriga europeiska regeringar. Om det är så sitter Centerpartiet inne med information som ingen av oss andra har. Givetvis är det så att Europas samtliga regeringar, oavsett partifärg, gör bedömningen att vi för att få en lyckad integration behöver ett antal övergångsregler på arbetsmarknaden. Regeringarna i hela Europa har, kanske till skillnad från Centerpartiet i Sverige, ansvaret för hela landet. Moderaterna och Folkpartiet, avslutningsvis, har haft sina interna diskussioner. Det ska man ha respekt för eftersom det är komplexa frågeställningar. Men till slut har man landat i ställningstaganden som i ett EU-perspektiv är tämligen unika. Det finns inga EU-länder som har motsvarande förslag. Närmast till hands ligger kanske Storbritannien. Men mycket talar nu för att även de tvingas ändra sitt förslag eftersom det strider mot EU-rätten, för så är det. Det som Moderaterna och Folkpartiet säger i sina förslag är det i princip omöjligt att genomföra. Inte minst gäller det Folkpartiets förslag som bygger på att vi inom åtta månader skulle kunna förhandla om förordning 1408. Det bör noteras att den här förordningen har förhandlats i åtskilliga år. Jag tror att man började med förhandlingen år 1998, och nyligen avslutades den. Att då klara av att förhandla på åtta månader, och då inte bara med 15 EU-stater utan med 25 EU-stater, är naturligtvis inte möjligt. Dessutom kräver en förändring av förordning 1408 ett enhällighetsbeslut - alla måste vara med på tåget. Alla vet vi att det inte går med den beslutsprocess som vi har inom Europeiska unionen. Men visst, det kan vara svårt att i alla delar se igenom de komplexa regelverk som det här handlar om. Desto viktigare är det således att vi under utskottsbehandlingen försökte få en process med utfrågning och information som gjorde det möjligt att hitta gemensamma ställningstaganden. Med Folkpartiet hade vi seriösa diskussioner. Jag kan bara beklaga att vi inte lyckades nå en överenskommelse. Det hade varit bra för Sverige, och det hade varit bra för uppslutningen kring utvidgningen av Europeiska unionen. Men hos Moderaterna uppfattade jag aldrig att det fanns något intresse för en överenskommelse. Jag säger detta mer som en upplysning till åhörare och medier. Jag vet ju att en del undrar: Hur kan det komma sig att ni, trots att tre partier i riksdagen säger sig vilja ha övergångsregler, inte kommer fram? Ja, det är faktiskt så att fem partier definitivt inte ville ha några övergångsregler. Jag räknar in Moderaterna bland dessa. Nu blir Sverige alltså sannolikt det enda landet utan övergångsregler i Europa. Jag kan beklaga det och även konstatera att ansvaret vilar tungt på de partier som försatt Sverige i en sådan situation. För oss som värnar utvidgningen och den europeiska unionens framtid är integrationen av de tio nya länderna oerhört viktig. Min övertygelse är att övergångsregler hade gett oss tid att förbereda den här integrationen på ett bra sätt. Jag är dock väldigt nöjd - man måste ju alltid glädja sig åt något denna dag - med att vi här i kammaren kunnat få stöd för de förslag som syftar till att värna kollektivavtalens ställning på arbetsmarknaden. Med de förslagen ökar i alla fall möjligheterna att bibehålla ordning och reda på svensk arbetsmarknad. Det är nog så viktigt om vi ska ha ett brett stöd för den historiska process som utvidgningen av den europeiska unionen faktiskt innebär. (Applåder)

Anf. 29 Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Det är i och för sig intressant att höra Per Westerberg karakterisera ett förslag som har stöd av 40 % av Sveriges riksdag som en ytterlighet och extremt och ett förslag som har stöd 30 % av Sveriges riksdag också som en ytterlighet och extremt. Det är fascinerande. Självklart är det inte möjligt för oss att rösta på det moderata förslaget, dels därför att det är dåligt, ogenomförbart och ogenomtänkt, dels därför att det strider mot de grundläggande principerna för den europeiska unionen. Jag tycker att det finns ganska starka skäl för att inte rösta på ett moderat förslag som knappast kan ses som ett seriöst förslag för att konstruera övergångsregler. Sedan talar Per Westerberg om en järnridå och att vi nu sätter gränser. Det är också fascinerande. Nästan samtliga Europas regeringar gör samma bedömning som vi. I de flesta av de europeiska regeringarna är det tyvärr borgerliga majoriteter och Per Westerbergs syster- eller broderpartier som sitter i regeringsställning. Ska jag tolka det som att Moderaterna nu går till hårt angrepp mot samtliga Europas regeringar för att de bygger järnridåer? Det är väl ungefär så man ska se det. Jag ser det som att regeringar har att ta ansvar för att integrationen blir lyckad. De har att se till att man klarar av en integration utan att det blir stora konflikter på arbetsmarknaden eller problem med de sociala välfärdssystemen. Av det skälet har vi valt en försiktighetsprincip. Moderaterna har, med den erfarenhet vi har av deras regeringsagerande, aldrig haft någon försiktighetsprincip utan har glatt kunnat äventyra såväl Sveriges ekonomi som utrikesrelationer. Som sagt röstar vi inte för Moderaternas förslag, för det är inte hållbart. Men för säkerhets skull en fråga tillbaka: Vilket tidsperspektiv har Moderaterna i så fall för att man ska kunna förhandla om 1408 och 1612? Folkpartiet har angett åtta månader, vilket jag tror blir svårt. Men Moderaterna måste ändå någon gång ha övervägt möjligheten att göra detta. I vilket tidsperspektiv, Per Westerberg, kan ni tänka er att man inom Europeiska unionen med 25 länder ska kunna förhandla om 1612 i den riktning som ni skulle vilja ha?

Anf. 32 Bo Könberg (Fp)

Fru talman! Det finns rätt olika utgångspunkter för regeringens skrivelse och Socialdemokraternas förslag till beslut i kammaren å ena sidan och det som Folkpartiet och delvis Moderaterna har framfört å den andra. Från Socialdemokraternas sida handlar det väldigt mycket om att införa regler på arbetsmarknaden. Man har lyckats sy ihop en uppgörelse med Vänsterpartiet - det var inte så förvånansvärt - men också med Miljöpartiet om att genomföra de föreslagna förändringarna på arbetsmarknaden. Vi från Folkpartiets och Moderaternas sida har pekat på ett enda krav - att det ska finnas en möjlighet att försörja sig på den lön man får. Det är inget dramatiskt önskemål, kan man tycka, utan ett som jag tror att en mycket stor majoritet av svenska folket står bakom. I min inledning gick jag igenom ett antal av de skillnader som finns mellan förslagen. Det stämmer att vi har fört samtal för att se om det var möjligt att få en bra regel, liknande Folkpartiets övergångsregel. Nu fann vi inte varann, trots att vi gjorde försök från båda sidor, vill jag gärna säga. När Tomas Eneroth påstod att Folkpartiet lägger fram förslag i kammaren som inte stämmer med EU-rätten blev jag förstås förvånad. Det visade sig efter några andetag att det handlade om en bedömning av hur snabbt man kan ändra i EU:s förordningar för att få en permanent bestämmelse för hela EU. Där blandade Tomas Eneroth ihop ett par olika förordningar. Den som vi tror att man mycket snabbt kan få en ändring på är den som kallas 1612 och som har att göra med rörlighet. Vad gäller möjligheten att få ut socialförsäkringar i olika länder tror även jag att det kan ta längre tid än åtta månader. Det här borde ha gjorts för länge sedan, exempelvis redan när Rolléns utredning kom. Regeringen bär ett större ansvar för att det inte skedde än vad vi gör, men vi är också medskyldiga eftersom vi inte agerade tidigare - något som kan betraktas som ett undantag när det gäller den liberala sidan. Om alla länder inom EU gör bedömningen att det skulle vara bra med ett försörjningskrav - och jag tror att nästan alla har det kravet - borde det gå mycket snabbt att ändra detta, speciellt om det i flera länder används som skäl för att införa mycket långtgående övergångsregler. I Tomas Eneroths värld kommer det väl en dag när han måste göra någonting med sin övergångsregel. Ska det ta två, fem eller sju år?

Anf. 33 Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Jag gläds åt Bo Könbergs optimism inför möjligheterna att hitta en överenskommelse inom Europeiska unionen där 25 parter ska förhandla fram nya förordningar på åtta månader och sedan fatta ett enhälligt beslut. Vi - och jag vågar påstå de allra flesta - har gjort bedömningen att detta inte är möjligt. Det kanske var av internorganisatoriska skäl som Folkpartiet landade på åttamånadersgränsen. Men det är ju knappast en rimlig tidsutdräkt. Icke desto mindre uppskattar jag att det fanns förutsättningar att föra samtal med Folkpartiet. Bo Könberg har genom ett antal frågor till alla debattörer fått bekräftat vad som gäller för försörjningskravet. Så det finns alla skäl att arbeta vidare för möjliga lösningar i den framtida europeiska unionen. Samtidigt kan jag inte låta bli att ställa frågan tillbaka till Bo Könberg: Vad är det som är så farligt med att under en övergångsperiod ställa krav på avtalsenliga villkor? Folkpartiet var ändå det parti som tillsammans med fackföreningsrörelsen en gång var med om att instifta kollektivavtalen - åtminstone motsatte man sig inte dem. Jag vill därför av ren nyfikenhet fråga: Varför är det så farligt att ha avtalsenliga löner på svensk arbetsmarknad?

Anf. 34 Bo Könberg (Fp)

Fru talman! Det krav som vi och Moderaterna för fram innebär att man ska få uppehållstillstånd för arbete i alla EU:s länder om man kan försörja sig på sin lön. Det är ett mycket rimligt krav som borde vara lätt att få genomfört. Om olika länder tog tag i det på allvar borde det gå mycket snabbt att införa en sådan bestämmelse. Det är mycket svårt att argumentera för den linje som EG-domstolen har intagit på ett antal punkter. Nu tror några jurister dessutom att man är på väg att svänga, men det får vi väl se. Jag går sedan över till den fråga som Tomas Eneroth ställde till mig om avtalsenliga löner. Jag snuddade vid den i min inledning. Om man är överens om egenförsörjning - och jag tror ibland att Tomas Eneroth och jag är det - är det lite märkligt att hävda att det, om någon över huvud taget ska få ett jobb i Sverige, måste slås fast i lagstiftningen att det är den lön som anges i kollektivavtal som ska gälla. Svenska fackföreningar kommer att göra allt vad de kan för att åstadkomma detta. Så är ju den svenska modellen som vi har valt i stället för minimilöner. Tomas Eneroth träffar väl några av fackföreningarna ibland. Frågar han dem finner han att de egentligen är emot minimilöner i Sverige. Det är bara det att man har så att säga smugglat in det i det här paketet. Vi tycker att man ska ställa krav på egenförsörjning. Svensk fackföreningsrörelse har efter hundra år lyckats ordna en nivå på kollektivavtalsenliga löner som ligger en bit ovanför det rena försörjningskravet.

Anf. 35 Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Tack för beskedet från Bo Könberg. Jag ser att det finns förutsättningar för att föra diskussioner även framöver, inte minst om nu Folkpartiet i denna del visar stor tilltro till svensk fackföreningsrörelse och dess förmåga att upprätthålla kollektivavtalen. Det är glädjande. Jag kan bara konstatera att den tendens som vi ser, inte minst i södra Sverige, visar på de möjligheter som en del arbetsgivare använder sig av för att kringgå den arbetsrättsliga lagstiftningen. Som Folkpartiet och Bo Könberg säkert förstår är det väldigt angeläget för mig som socialdemokrat att se till att värna dessa skyddsregler. Vi ska inte konkurrera med lönedumpning eller med försämrade anställningsregler i Europa. Vi ska konkurrera på goda och lika villkor med kvalitet och bra produkter, men inte genom social dumpning eller genom försämrade trygghetsregler.

Anf. 37 Tomas Eneroth (S)

Fru talman! När det gäller detta med att ironisera tyckte jag att det var väldigt underligt att Centerpartiet hade en mycket klar uppfattning innan ens regeringens skrivelse hade presenterats. Jag gillar ändå tanken på att de sju partierna i Sveriges riksdag möts för att utröna om det finns förutsättningar för att hitta överenskommelser. Men jag beklagar att en partiledare så långt i förväg binder upp ett parti så att det över huvud taget inte kan vara med i en diskussion - detta sett mer i formell mening för att det ska vara möjligt att bilda majoriteter i riksdagen. Det var ju Bo Könberg som ställde en fråga till Göran Persson om en socialförsäkringsutredning långt innan frågan om övergångsregler var aktuell. Det huvudsakliga skälet för att man behöver göra en översyn av socialförsäkringssystemen hänför jag till att de måste vara hållbara med tanke på den demografiska utmaning som vi står inför. Vi känner alla till - inte minst vi som arbetar i socialförsäkringsutskottet - de utmaningar som finns med de stora pensionsavgångarna och med den påfrestning som sjukförsäkringssystemet är utsatt för. Snarare är det centerföreträdare som har sagt att detta gör vi enbart för att sedan kunna skylla försämringar på balterna. Då återkommer jag till den fråga som jag hade till Centerpartiet: Föreslår Centerpartiet i Finland förändringar och försämringar i socialförsäkringssystemen för att kunna skylla dessa på balterna? Gör den kristdemokratiska regeringen i Norge, den danska regeringen eller övriga regeringar det? Eller hur ska man tolka det faktum att samtliga Europas regeringar - med undantag av Greklands regering - gör bedömningen att det behövs övergångsregler? Det har naturligtvis inte alls att göra med förändringar eller försämringar i socialförsäkringarna, utan det har att göra med att man gör bedömningen att integrationen kräver tid. Vi behöver tid för att se över systemen, och det skaffar vi oss om vi inför övergångsregler. Med den linje som Birgitta Carlsson och Centerpartiet företräder finns det ingen tid, utan då blir Sverige det enda land som har en helt fri rörlighet redan från den 1 maj. Det kommer att innebära påfrestningar för Sverige, och det ansvaret får Centerpartiet ta.

Anf. 38 Birgitta Carlsson (C)

Fru talman! Av princip brukar jag inte göra bedömningar av olika regeringar i olika länder. De får stå för sina åsikter. Det var faktiskt inte så att vår partiordförande låste upp partiet. Vårt parti hade den uppfattningen innan, och att hon i ett tidigt skede står för och deklarerar den kan jag inte se som någon nackdel. Att klargöra var man står i olika frågor måste ju vara en frihet som alla partier har. När det gäller fri rörlighet, social turism och att man är så rädd för att de sociala systemen ska utnyttjas, tror verkligen Tomas Eneroth att en av föräldrarna i familjer med inte särskilt många barn i dessa länder kommer att söka sig hit för att arbeta här i syfte att få del av bidragen? Tror verkligen Tomas Eneroth att det är detta som lockar människor till Sverige? Jag tror inte det, utan jag tror att man kommer hit för att söka sig arbete för att kunna förbättra sin egen livssituation. I fråga om att människor söker sig hit för att utnyttja systemen klargjorde jag väldigt tydligt i mitt anförande hur små de möjligheterna är. För att få socialbidrag måste man kvalificera sig och visa att man inte har någon inkomst. Med den höga levnadsnivå som vi har i Sverige tror jag inte en endaste gång att människor skulle komma hit för leva under dessa villkor. Om de arbetar, betalar skatt och sociala avgifter här är det inte mer än rimligt att de får ersättning för de barn som de eventuellt har i sina hemländer. Att tro att de skulle utnyttja systemen på det sätt som ni försöker göra gällande tycker jag känns djupt beklagligt.

Sven Brus (Kd)

Anf. 42 Sven Brus (Kd)

Fru talman! Vi ser inte den situationen framför oss, men på grund av den oro som har skapats är det bra att vi följer upp detta. Tomas Eneroth har sagt här tidigare att övergångsregler ger oss tid att förbereda oss. Han får det att framstå som att den 1 maj 2004 kommer neddimpande framför fötterna på oss utan att vi haft minsta tid att förbereda oss för det. Så är faktiskt inte fallet. Det här är en process som har rullat under lång tid, precis som Birgitta Carlsson har sagt här. Det finns anledning att understryka den här frågan: Varför ska vi förlägga tiden för förberedelse och begrundan av de problem som finns till efter den 1 maj 2004? Varför har regeringen och Socialdemokraterna inte förberett sig bättre före den 1 maj 2004? Och varför har man inte varit med och påverkat den negativa spiral som nu har uppstått bland Europas länder? Tomas Eneroth säger att den svenska regeringen gör samma bedömning som andra regeringar. Ja, men vad är hönan och vad är ägget, för att travestera ett uttryck? Vad har den svenska regeringen gjort för att påverka andra länder inom unionen och till exempel Norge och andra länder i en positiv riktning?

Anf. 43 Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Jag kan väl säga till Sven Brus att jag är övertygad om att Barbro Holmberg som minister och medlem av regeringen på ett bättre sätt än jag kan klargöra vad regeringen gjort. Jag kan ändå konstatera att till exempel Norge, som dock inte är medlem i EU men som ändå vill ha övergångsregler, har en kristdemokratisk regering. Jag är lite nyfiken på om Kristdemokraterna har valt att ta kontakt med dem om deras ställningstagande. Naturligtvis har det också tidigare funnits tid att förbereda sig. Hela den utredning som Berit Rollén genomförde var ett led i förberedelserna. Regeringens linje har varit att helst undvika övergångsregler. Men vi kan faktiskt inte blunda för det faktum att Sverige nu i slutändan blir det sista landet, kanske det enda, som inte har övergångsregler. Det är klart att det förändrar förutsättningarna. Jag inser att det kan vara svårt att ändra tidigare tagna politiska positioner, men som politiker måste vi nog ta ansvaret att också se vad som händer i vår omvärld. Regeringen har gjort det, och jag konstaterar att också Folkpartiet har gjort den reflexionen. Det är faktiskt så att alla övriga regeringar i hela Europa, oavsett partifärg, har gjort bedömningen att det behövs övergångsregler. Därför behöver vi i Sverige också under en kort tid dessa övergångsregler. Det är vår förhoppning att vi ska kunna avveckla dem så snart som möjligt för att då fullt ut kunna få en fri rörlighet, men inte till priset av att vi urholkar den ordning och reda som vi har på svensk arbetsmarknad. Den vill inte jag äventyra.

Anf. 44 Ulla Hoffmann (V)

Fru talman! Tomas Eneroth ställde i sitt anförande en del frågor till Vänsterpartiet. Jag tänkte ta chansen att svara på dem nu och samtidigt ställa en fråga till Tomas Eneroth. Tomas Eneroth menar att eftersom vi är negativa till EU vill vi lämna EU, och det håller jag med om. Så är det. Men nu är vi där, och då är vår uppfattning att man inte ska diskriminera. De nya länderna ska vara fullvärdiga medlemmar från första början. Vi vill inte diskriminera. Vad sedan gäller östutvidgningen påstod Tomas Eneroth att vi hade sagt en massa saker. Vi har hela tiden hävdat att det är upp till varje nation att i omröstningar själva avgöra om man vill gå med eller inte. Nu har länderna valt, och nu ser det ut som det gör. En annan fråga var varför det är fel att kräva övergångsregler. Det låter på Tomas Eneroth som om övergångsreglerna skulle ge någon form av tidsfrist för att kunna vidta vissa åtgärder på arbetsmarknaden. Det finns ingen sådan tidsfrist. Problemen är här, och problemen måste lösas nu. I nästa andetag säger Tomas Eneroth visserligen att det blir viktigt att göra det kvickt när vi inte får övergångsregler. Precis, det är viktigt att göra det kvickt, därför att de problem som vi ser finns redan i dag. Så till min fråga: Om nu Socialdemokraterna vet om, vilket Tomas Eneroth säger att man gör, att F-skattsedeln utnyttjas, att begreppet arbetstagare och uppdragstagare är otydligt, att svart arbetskraft utnyttjas och att lönernas dumpas, varför har då inte Socialdemokraterna gjort någonting åt detta tidigare? Det är min fråga.

Anf. 45 Tomas Eneroth (S)

Fru talman! Vi har visst gjort saker på detta område tidigare. Ibland har vi haft precis samma uppfattning som Vänsterpartiet i dessa frågor. Det kan också vara så att vi inte alltid haft majoritet i kammaren för att kunna genomdriva dem. Det bör man notera. Nu har vi till vår glädje också fått möjlighet att tillsammans med Miljöpartiet få stöd för de här förslagen i riksdagen. Det är jag väldigt glad över, för det är viktigt. Sedan noterar jag glädjen i Ulla Hoffmanns konstaterande att man ska respektera de andra ländernas vilja att vara medlemmar i Europeiska unionen. Men om det nu ändå är så att Vänsterpartiet vidhåller uppfattningen att Sverige faktiskt ska gå ut ur Europeiska unionen är jag ändå bara lite nyfiken: Hur kommer det då att bli med den fria rörligheten och möjligheterna att från svensk sida värna den? Har Vänsterpartiet funderat på den frågan?

Anf. 46 Ulla Hoffmann (V)

Fru talman! Tomas Eneroth svarar inte på min fråga när han säger att vi inte tidigare skulle ha kunnat få en majoritet för detta i riksdagen. Det har varit ganska mycket taktiserande i den här frågan. Någon berättade tidigare att det bakom arbetsmarknadsutskottets yttrande till socialförsäkringsutskottet gick att få ett enigt utskott vad gällde övergångsreglerna men inte vad gällde de åtgärder som behövde göras på arbetsmarknaden. Det var samma partier som i så fall skulle ha gjort detta i arbetsmarknadsutskottet. Kan detta möjligtvis ha berott på att Tomas Eneroth då höll på med att försöka förhandla med andra, något som då kunde ha lett till att vi kunde ha fått ett mer gediget beslut om reglerna på arbetsmarknaden? Jag skulle som sagt vilja få svar på min fråga varför regeringen inte tidigare har genomfört den här förstärkningen av arbetsrätten och av de fackliga organisationerna. Det har funnits motioner från Vänsterpartiet, men de har alltid avslagits.

Anf. 48 Barbro Holmberg (S)

Fru talman! Regeringens budskap till arbetstagare i de nya medlemsstaterna är: Ni är väldigt välkomna till Sverige. Kom hit och arbeta, så ska vi se till att ni inte utnyttjas på den svenska arbetsmarknaden. Vi ska också se till att ni får bra arbetsvillkor och en anständig lön som man kan försörja sig på. Det är innehållet i regeringens förslag till särskilda regler under en övergångsperiod. Det här säger nu flera partier nej till. Det ligger i dag i riksdagens hand om Sverige ska bli det enda land i EU och i EES-området som inte inför någon form av övergångsregler. Som Tomas Eneroth har påpekat har samtliga regeringar, oavsett ideologisk uppfattning, gjort precis samma bedömning som den svenska regeringen, att vi behöver övergångsregler för att vi ska få en smidig integration mellan de nya och de gamla medlemsländerna. Fru talman! Alla talare har här betonat utvidgningens betydelse. Det som händer nu på lördag är att EU får tio nya medlemsländer, och det är en milstolpe i Europas historia, som också Sven Brus sagt. Utvidgningen innebär att vi tar ett väldigt viktigt steg mot ett enat Europa och att vi får en ökad integration ekonomiskt, politiskt och socialt. Vi får mycket bättre förutsättningar för att öka tillväxten. Vi får bättre förutsättningar att få en skjuts på den ekonomiska utvecklingen i hela Europa och därmed också i Sverige. Det är också precis därför som det är så viktigt att den här utvidgningen sker på ett bra sätt. Det gäller för oss i de gamla medlemsstaterna, och det gäller också för de nya medlemsstaterna. Som Tomas Eneroth påpekade är det som vi diskuterar här i dag en av 200 övergångsregler som nu träder i kraft den 1 maj. Alla dessa övergångsregler är uttryck för en gemensam strävan att vi ska få en så smidig övergång som möjligt. Dessa bestämmelser har alla sin grund i att vi har kommit olika långt. Det ser olika ut - vi har olika levnadsstandarder och olika lönenivåer, och de nya medlemsstaterna behöver tid för att anpassa sig till de nya förhållandena. Precis på samma sätt anser regeringen att Sverige behöver tid för att förbereda sig för en helt fri rörlighet. Regeringen har också pekat på riskerna med att inte göra någonting. EU-reglerna i kombination med våra egna regler gör att vi kan hamna i en situation där ett A- och ett B-lag växer fram på den svenska arbetsmarknaden. Då släpper vi nämligen loss ekonomiska drivkrafter som kan försätta arbetstagare från de nya medlemsländerna i en väldigt sårbar situation. Enligt EU-reglerna kan en person komma hit och arbeta kanske bara några timmar i veckan till mycket låg lön och samtidigt vara berättigad till förmåner i hela det sociala välfärdssystemet. Det innebär att när arbetsgivare rekryterar arbetskraft från de nya medlemsstaterna kan de vid sidan av den lön som de har att erbjuda också erbjuda det svenska välfärdssystemet. Även om det inte uttalas blir det en del av anställningserbjudandet som arbetstagaren lockas av. Anledningen till att arbetstagaren kan lockas av låga löner, farlig arbetsmiljö och dåliga anställningsvillkor är naturligtvis de skillnader som finns mellan de nya medlemsstaterna och de gamla medlemsstaterna i levnadsnivå. Problemet är inte att familjeförmåner utgår till människor som arbetar i Sverige. Det är en väldigt viktig princip att människor som arbetar i Sverige ska ha precis samma rättigheter och skyldigheter som människor som bor i Sverige. Problemet är skillnaderna. Problemet är att tre svenska barnbidrag motsvarar en normallön i många av de nya medlemsstaterna. Om man inte inser att det kan leda till problem menar jag att man blundar för verkligheten. Fru talman! Debatten om övergångsreglerna har i väldigt många avseenden varit märklig. Jag tror också att många som tittar på debatten just nu tycker att den är ganska obegriplig. Å ena sidan är de tre största partierna överens om att vi behöver någon form av särskilda regler under en övergångsperiod. Å andra sidan aviserar både Moderaterna och Folkpartiet att man ska taktikrösta så att förslaget om särskilda regler faller när de egna förslagen har fått stryka på foten. Här i kammaren vet vi alla att detta inte är det normala sättet att agera. Det finns också en förklaring till att det inte är normalt att agera på det sättet. I riksdagen ska det vara innehållet i förslagen som är det viktigaste, inte spelet kring dem, inte partitaktiken eller partiegoismen och att låta det gå före de bedömningar man gör av vad som är bäst för Sverige. Helt obegripligt är det också att både Moderaterna och Folkpartiet håller fast vid förslag som bevisligen inte går att genomföra. Folkpartiet föreslår en övergångsperiod på åtta månader, och det är inte realistiskt. Vi behöver tid att se över såväl EU:s regler som våra egna nationella system för att det här ska bli hållbart i ett utvidgat EU, och det klarar man inte på åtta månader. Moderaterna vill använda utvidgningen till att införa ett gästarbetarsystem, och det vill man göra genom att man begränsar tillgången till välfärdssystemet för andra än svenska medborgare. Här är EG-rätten mycket tydlig: Arbetstagare från andra länder får inte diskrimineras. Därför är Moderaternas förslag, menar jag, varken önskvärt eller genomförbart. Fru talman! Regeringen vill under en övergångstid att vi ska se till att de som kommer hit och arbetar får ett riktigt arbete med en lön som de kan försörja sig på. Utan sådana regler riskerar vi att få en dumpning av löner och anställningsvillkor på den svenska arbetsmarknaden. Jag säger inte att det blir så, men jag säger att det kan bli så. Jag säger att det finns en uppenbar risk för att det blir så. Den fråga som riksdagen i dag har att ta ställning till är: Ska vi ta den risken? Jag menar att vi måste förebygga att problem uppstår - inte ta risken att vi får stora problem i Sverige. Slutligen: Regeringens skrivelse tar fasta på både vad som är bäst för Sverige och vad som är bäst för Europa. Jag tror att det hör ihop.

Anf. 50 Barbro Holmberg (S)

Fru talman! Att man inte kan ställa krav på egenförsörjning på alla arbetstagare i EU är ingen åsikt - det är ett faktum, och där är alla jurister väldigt eniga. EU-kommissionen har också givit väldigt tydligt uttryck för det. Däremot kan man under en övergångsperiod ställa krav på de nya medlemsstaternas arbetstagare om just egenförsörjning, och det är det vi menar att man ska kunna göra under en övergångsperiod, så att vi kan vara säkra på att arbetsmarknaden kan ta emot de nya medlemsländernas arbetstagare och att det blir en smidig integration. Per Westerberg frågar hur många som kommer att ta sig igenom detta krångliga. Ja, alla som har ett arbete, Per Westerberg! Alla som har ett arbete i Sverige kommer att ta sig igenom detta. Det är inte så att vi förhindrar människor att arbeta, men vi vill ha en kontroll över att det är fråga om riktiga arbeten och, Per Westerberg, att det också är fråga om en lön som man kan försörja sig på. Per Westerberg har också dragit in ett nytt begrepp i debatten, nämligen "bidragsinvandring". Jag undrar vad det betyder.

Per Westerberg (M)

Anf. 51 Per Westerberg (M)

Fru talman! Det begreppet betyder att det är arbetskraftsinvandring som man kan försörja sig på. Vad vi säger - det står i vår motion, om invandrarministern har läst den - är att vi syftar till att det ska gälla all fri rörlighet i Europa, men att vi till att börja med inför det för åtta av de nya länder som nu kommer in den 1 maj. Det är klart utsagt, och det är ingen motsättning. Det är att läsa våra förslag mycket slarvigt. Regeringen hade mycket väl kunnat gå på det förslaget och då uppnått en human syn på den fria rörligheten och också på arbetskraftsinvandring som man kan försörja sig på. Men invandrarministern svarar inte riktigt på min fråga: Hur många tror hon kommer att slippa igenom när man ska söka arbete från hemlandet, helst med arbetstillstånd via ambassaden, helst ska ha skapat sig en bostad innan och den svenska regeringen dessutom hotar med arbetsmarknadsprövning, då man ju vet att nästan ingen enda kommer igenom när det gäller invandring för arbete för personer utanför EU? Sedan kanske invandrarministern även kan berätta för mig varför man måste sätta upp alla dessa stora, restriktiva, kontrollerande, reglerande regler bara för dem som kommer från det gamla Östeuropa respektive för svenska småföretag. Vad ska det vara bra för? Varför detta överbeskyddande? Behöver man inte skydda svensk arbetskraft på samma sätt? Varför ska man ha särskilda regler just nu för de svenska småföretagen? Skapar det några fler arbetstillfällen? Skapar det någon välfärd? Det skapar mer byråkrati, det skapar en spänning och det skapar en attityd som är utomordentligt negativ mot de nya länder som kommer in den 1 maj.

Anf. 52 Barbro Holmberg (S)

Fru talman! Jag tycker att jag svarade på Per Westerbergs fråga: Hur många kommer att slippa igenom? Jo, som sagt: Alla som får ett arbete kommer att få möjlighet att arbeta i Sverige. Vi ställer inte upp några hinder för människor. Människor kan komma hit och vistas här i både tre och sex månader, men vi säger att vi vill ha kvar arbetstillståndet under en övergångsperiod, så att vi också ska kunna ha en möjlighet att kontrollera att det faktiskt är ett riktigt arbete, så att vi inte heller får en snedvriden konkurrens på arbetsmarknaden, vilket jag antar att också Per Westerberg i så fall skulle vara emot. Vi vill inte ha ett utnyttjande av människor på svensk arbetsmarknad. Vi vill heller inte ha en snedvriden konkurrens på svensk arbetsmarknad.

Anf. 54 Barbro Holmberg (S)

Herr talman! Jag ska säga lite grann om bakgrunden till regeringens förslag. Som alla vet tillsattes en utredning för att se över hur vi skulle förbereda oss och vilka regeländringar som skulle krävas för en fri rörlighet inom EU. Den utredningen lade fram sitt förslag för ungefär ett år sedan och pekade på en rad olika problem. Utredningen var ute på remiss. Den utsattes för en enorm kritik. Därför var utgångspunkten och ambitionen i Regeringskansliet vid beredningen av detta att vi skulle försöka hitta metoder för att undvika övergångsregler. Vi tog också fram en rad olika kontrollåtgärder och uppföljningsåtgärder för att se om vi kunde åtgärda problemen på något sätt. Vid en sammantagen bedömning kunde vi se att detta inte räckte. Det gör inte det. Vi ser hur EU-reglerna ser ut i förhållande till våra egna nationella system men också till den verklighet som jag har försökt beskriva. Det är faktiskt en skillnad mellan de nya och de gamla medlemsstaterna. Allt detta sammantaget kan leda till att vi släpper loss ekonomiska incitament, ekonomiska drivkrafter, som gör att människor utnyttjas på arbetsmarknaden. Dessutom följde regeringen hela tiden andra länders ställningstaganden i den här frågan. Här kunde vi se att alltfler länder bestämde sig för att man behöver en tid av förberedelser innan man går in i helt fri rörlighet. Sammantaget bestämde regeringen sig för att föreslå att vi ska öppna för arbetskraftsinvandring från de nya medlemsstaterna. Det är helt klart. Men vi behöver tid för att se över våra system. Under den tiden måste vi ha ett kontrollsystem för att se till att det är riktiga arbeten och en lön som man kan leva på.

Anf. 56 Barbro Holmberg (S)

Herr talman! Den här frågan har inte varit uppe på något ministerrådsmöte över huvud taget. Men självklart har frågan diskuterats bilateralt. Där har man kunnat se att vi måste göra en analys. Det handlar inte bara om en syn på saker och ting. Det handlar också om hur verkligheten ser ut. Jag menar att politik ändå måste utgå från den verklighet vi faktiskt lever i. Vi måste titta på: Hur ser reglerna ut, hur ser verkligheten ut, och vad kan det få för konsekvenser? Det är så politik utformas. Man tar ansvar för landet och för landets utveckling.

Anf. 57 Bo Könberg (Fp)

Herr talman! I kammaren finns just nu två förslag som innehåller övergångsregler. Det finns först Folkpartiets och Moderaternas förslag som i praktiken innehåller en övergångsregel. Det är en övergångsregel om egenförsörjning, som det verkar finnas brett gehör för i denna kammare, åtminstone vad gäller Socialdemokraterna, Folkpartiet och Moderaterna. Det andra förslaget är den socialdemokratiska regeringsskrivelsen som man kan säga innehåller två paket. Det är ett s-paket med långtgående regler vad gäller hur man ska kunna få arbetstillstånd och ett LO-paket. Det senare har man förhandlat ihop med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det är de två förslagen som står emot varandra. Det förefaller av diskussionen som att vi skulle vara överens om att det vore bra om EU:s regelsystem ändrades så att man fick en permanentregel som gällde alla medlemmarna i EU och även länder som Norge som är anslutna till det hela. Då skulle man få en regel för arbetstagare som mycket liknar den som sedan länge finns för pensionärer och studenter. Den tillämpas denna dag, just nu, i Sverige om en pensionär eller student vill flytta, eller om en svensk pensionär eller student vill flytta. Vi har tjatat på regeringen om det. Vi borde ha börjat tidigare. Regeringen borde ha börjat ännu tidigare. Frågan är hur Barbro Holmberg ser på tiden, eftersom hon klankar på vårt förslag. Tänker hon använda två år, fem år eller sju år? Jag ställde frågan till utskottsordföranden, men jag kanske kan få svar nu. Sedan säger Barbro Holmberg att det är obegripligt och taktikröstning när vi och Moderaterna gör bedömningen att det i en slutomgång är bättre, tyvärr, med ingen regel alls än med s- och LO-paketen. Det är väl inte så konstigt. Vi skulle kunnat ha en bättre voteringsordning. Det är självklart att en minoritetsregering gärna vill få igenom sina förslag. Det är inget konstigt att den får det de gånger den befinner sig i mitten. Det är irriterande för oppositionen, men det är inget konstigt. Att en minoritetsregering däremot ska få igenom sina förslag som någon självklarhet när den befinner sig i ena kanten måste man vara socialdemokratisk minister för att tro och tycka.

Anf. 58 Barbro Holmberg (S)

Herr talman! Det tar längre tid än åtta månader att förändra EU:s regelsystem. Det gäller särskilt ett regelsystem som är grundat i fördraget. Det handlar om förordningar som är över 20 år gamla och som har vuxit fram just för att underlätta den fria rörligheten i Europa. Här måste man göra en väldigt noggrann analys först och främst av vad det är man måste förändra så att man så att säga inte kastar ut barnet med badvattnet. Vi vill alla ha en fri rörlighet. Vi vill också alla ha en social trygghet för människor som rör sig i Europa och arbetar. Här måste vi göra en väldigt noggrann bedömning. Vad är det som ska ändras? Hur ska det ändras? Statsministern har tagit upp frågan i EU. Det är också något som man kommer att titta på. Jag menar att det handlar om år. Det handlar inte om månader.

Anf. 59 Bo Könberg (Fp)

Herr talman! Jag är lite orolig. Om den svenska regeringen har den hållning som Barbro Holmberg har tar det förstås en bra tid. Om man skulle ha en annan hållning kan det ta mycket kortare tid. Det är inte så att det är några dramatiska eller konstiga förändringar som vi nu talar om. Jag tror nästan att jag och Barbro Holmberg är rätt överens om innehållet i sak. Inom ramen för den fria rörlighet som väldigt många av oss vill ha ska man kunna ställa krav på egenförsörjning för arbetstagare på liknande sätt som gäller sedan årtionden för pensionärer och studenter. Barbro Holmberg försöker att måla upp detta som något oerhört komplicerat i sak. Det är bara att övertyga de andra länderna om att det behövs att man ska ha ett krav på egenförsörjning och inte följa de rätt konstiga utslag som har kommit från EG-domstolen. Eftersom detta i många länder, och i nästan alla länder i Europa, handlar om att man inför övergångsregler vore det inget konstigt att driva det. Det vore dessutom extra angeläget, tycker man, sett till Barbro Holmbergs övriga argumentation på den här punkten. Man vill ju ha övergångsregler under kortare tid, säger man. Varför vill man ha det under kortare tid? Jo, därför att man ska ändra de permanenta reglerna, antar jag. Låt oss inte bråka just nu om det ska vara åtta, nio eller tolv månader, utan gå hem och utför arbetsuppgiften.

Anf. 60 Barbro Holmberg (S)

Herr talman! Jag ska gå hem och utföra arbetsuppgiften. Det är klart att det inte är konstigt att driva de här frågorna. Vi får inte glömma att detta är regler som har gällt för Sverige sedan vi gick med i EU - sedan år 1996. Jag har inte sett Bo Könbergs parti ta upp problemen med reglerna tidigare. Inte heller Per Westerbergs parti har någonsin tagit upp att det finns problem med reglerna. Problemen blir faktiskt tydliga just när vi nu står inför en utvidgning. Det är verkligheten som gör att det uppstår problem, nämligen att det finns en skillnad i levnadsnivå och lönenivå mellan länderna. Det är det som har satt fokus på reglerna. Jag menar att det inte är något konstigt med att ta upp de här frågorna, som har kommit i en helt ny dager inför utvidgningen. Det är någonting som statsministern har gjort, som jag kommer att göra och som flera andra ministrar också kommer att göra. Detta kommer vi att driva vidare inom EU.

Anf. 64 Ulla Hoffmann (V)

Herr talman! Ibland förstår jag inte, men det här förstår jag. Jag förstår det resonemang som statsrådet för just nu vad gäller lönedumpning, utnyttjande av socialförsäkringssystemet och det faktum att man vill hindra alla EU-medborgare att fritt kunna röra sig. Men jag förstår inte hur Barbro Holmberg som socialdemokrat kan resonera på det viset. Det finns en uppenbar risk för lönedumpning, säger statsrådet. Ja, och den risken finns redan nu! Det är därför det är enormt viktigt att vi genomför arbetsmarknadspaketet och att vi inte använder oss av tidsfristen två, fem eller sju år, som Socialdemokraterna har diskuterat. Vi måste kunna genomföra det mycket snabbare - nu! Jag skulle gärna vilja ha svar på min fråga. Den gäller de regler som statsrådet vill genomföra för att förändra i socialförsäkringssystemen för att inte den situation ska kunna uppstå som statsrådet tror att jag inte förstår, men som jag vet att jag förstår. De reglerna kommer också att gälla alla som bor här i Sverige, för vi får inte diskriminera. Genomför man några försämringar i socialförsäkringssystemen för att förhindra att de utnyttjas så kommer det att gälla alla. Förutom det jag sade om taktikröstningen vill jag säga att vi inte kommer att stödja vare sig Folkpartiets eller Moderaternas reservation, utan det är precis tvärtom. Det är det jag skulle vilja upplysa om till sist.

Anf. 65 Barbro Holmberg (S)

Herr talman! Helt klart är det precis som Ulla Hoffmann säger; gör man ändringar i några system så måste det gälla alla. Det är helt riktigt. Det måste gälla oss som bor i Sverige och det måste gälla alla EU-medborgare. Det är det som är lite grann av dilemmat här, och det är därför Moderaternas förslag inte går att genomföra. Jag vill ha allt. Jag vill ha fri rörlighet i Europa. Jag vill också värna välfärdssystemet. Jag vill inte göra några förändringar i det som sänker nivåerna och som leder till att vi får ett sämre system än vad vi har i dag. Jag vill också ha en trygghet på arbetsmarknaden. Alla de tre sakerna går att förena. Vi behöver inte välja. Men vi behöver lite tid på oss för att se till att vi är säkra på att systemen faktiskt håller. Det är den tiden som jag menar att de särskilda reglerna kan ge oss om vi inför dem under en övergångsperiod.

Anf. 68 Birgitta Carlsson (C)

Herr talman! De ska få komma hit och söka arbete. Om de får ett arbete måste de hem för att skaffa sig det här intyget för att få arbeta här. Är det att vara rädd om de här människorna? Tänk vad mycket pengar det kostar! De åker hit för att vara här, och sedan måste de åka hem för att söka det här intyget. Det kostar i tid, när de skulle kunna jobba här, och också i pengar för resorna hem. I tillväxtdebatter pratar vi väldigt gärna om hur viktigt det är för till exempel Sverige att tillväxten är stor i Stockholm. Det har hela landet nytta av. Varför kan vi inte också se att det är viktigt för Europa att många människor är en del av arbetskraften? Det gör att hela Europa utvecklas och att levnadsstandarden i hela EU-området ökar. Som det nu ser ut verkar det nästan vara ett problem att alla länder får möjligheter att växa.

Anf. 70 Mona Jönsson (Mp)

Herr talman! Jag tillhör den grupp i utskottet som kom från Bryssel sent i går kväll. Där nere träffade vi människor som har med de här frågorna att göra för att vi skulle få lite mer klart för oss vad det handlar om. Vi träffade bland annat en person från direktoratet för sysselsättning. Han sade också att det är många övergångsregler. Det är närmare 300, och de flesta handlar om miljöfrågor och jordbruksfrågor, inte om de här frågorna. Han sade också att det är viktigt att länderna inte gör hybridlösningar, som han kallade det för, det vill säga tillåter att människor från de nya staterna kommer in och får arbeta men försvårar ett uppnående av den likabehandling som gäller överallt i EU. Från direktoratet är man beredd att pröva det i domstol ganska snabbt om man ser att det har införts hybridlösningar, som han kallade det för. Jag skulle vilja ha en kommentar från Barbro Holmberg om just detta.

Anf. 71 Barbro Holmberg (S)

Herr talman! Det är helt riktigt. Det är väldigt viktigt att se till att det inte blir hybridlösningar eller lösningar som strider mot de grundläggande principerna inom EU. Det är det jag menar att Moderaternas förslag faktiskt gör. Man kan inte ta en grupp och säga att här ställer vi krav på egenförsörjning medan man inte ställer det på alla. Ska man ändra reglerna ska de gälla lika för alla. Det är en grundläggande princip inom EU som jag verkligen välkomnar. Det känns väldigt tryggt att vi står på den grundläggande principen att det inte är ett gästarbetarsystem vi ska ha. Vi ska ha en fri rörlighet i Europa där alla har samma rättigheter och samma skyldigheter. Det är väldigt viktigt att vi har det.

Anf. 72 Mona Jönsson (Mp)

Herr talman! Jag frågade hur Barbro Holmberg ser på att direktoratet eller kommissionen tänker dra i gång procedurer så fort man ser att det blir så kallade hybridlösningar, som jag tycker att regeringens förslag är. Hur ställer sig Barbro Holmberg till det?

Anf. 73 Barbro Holmberg (S)

Herr talman! Jag menar att regeringens förslag inte är någon hybridlösning. Regeringens förslag bygger på väldigt noggranna genomgångar av hur EG-rätten ser ut, och det är det jag har försökt förklara. Hur har praxis utvecklats inom EG-rätten? Det är grunden för de förslag som regeringen har utarbetat.

Erik Ullenhag (Fp)

Anf. 74 Erik Ullenhag (Fp)

Herr talman! Det är skam, det är fläck på EU:s banér att medborgarrätt heter ursprung. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 5. Jag är en av de yngre i den här kammaren, och ändå minns jag att jag gick till skolgården och fick budskapet att Brezjnev var död. Man märkte hur det rörde sig, framför allt bland vuxna i ens närhet. Man funderade på om det skulle hända någonting, men det hände ingenting. Andropov kom i stället. Det var ytterligare en äldre herre som stod på första maj och hade dessa märkliga uppvisningar som man hade lite svårt att förstå som barn. Vi trodde nog att muren alltid skulle stå där, men muren föll. Om tre dagar kommer tiotals miljoner av de människor som levde under förtryck och ofrihet in i en union som syftar till att bygga fred, frihet och demokrati. Tre dagar före den händelsen har vi i Sverige fastnat i en futtig debatt där vi ser problem med övergångsreglerna. Vad hände? Göran Persson och andra socialdemokratiska ministrar åkte runt i Europa och lovade i Budapest, i Prag och i Riga att vi i Sverige skulle stå upp för att alla ska behandlas lika. Hur kom det sig att Göran Persson gav ett helt annat budskap i en Ekointervju i november 2003? Jo, han såg på TV. Han såg ett mycket vinklat program, Uppdrag granskning, där man beskrev enorma problem med den massinvandring som skulle komma till Sverige. Jag tror inte att Göran Persson trodde på programmet. Däremot tror jag att Göran Persson trodde att svenska folket trodde på programmet. Det är i och för sig bra att lyssna på opinionen, men den här gången valde man att lyssna på en opinion som man själv trodde hade fel. I debatten kring övergångsregler har egentligen två spår förts fram. Det ena är förslag som handlar om att stoppa människor som vill komma till Sverige för att arbeta, det vill säga hindra arbetskraftsinvandring. Låt oss fundera en smula över om de argument som förs fram håller. LO och andra har varnat för ökad risk för svartarbete. Häromdagen blev jag uppringd av en person. Det händer ju att man som politiker blir kontaktad. Han berättade för mig att han hade haft kontakt med en utländsk man som hade jobbat i Sverige, blivit väldigt utnyttjad, arbetat svart och varit här illegalt. Han hade sagt till honom att han skulle vända sig till facket för att de kunde hjälpa honom. Den här mannen hade vänt sig till facket, och facket hade gått till polisen. Nu är den här mannen utvisad ur Sverige. Alla vet att risken för svartarbete minskar om reglerna luckras upp. Om det blir lättare att ta sig legalt till ett land, finns det mindre anledning att leva där illegalt. I det fallet finns det, i alla fall som jag ser det, inget argument för regler för att hindra människor att komma och arbeta. Dessutom säger man att det finns en risk att människor från Polen, Ungern och Lettland kommer att bli utnyttjade av svenska arbetsgivare. Om det vore så är det väl jättebra att göra någonting. Men vadan detta dåliga självförtroende hos arbetarrörelsen? Sverige har världens starkaste fackförening. Jag känner mig ganska trygg för att LO, TCO, SACO och andra kommer att se till att vi inte accepterar ett missbruk, en lönedumpning eller något annat, precis som man har gjort under hela 1900-talet. Det andra spåret som förs fram är det som Göran Persson framförde i november i radio, nämligen att vi vill ha arbetskraftsinvandring till Sverige, men vi vill inte ha social turism. Jag tror att vi alla är överens om att det inte är bra om människor kommer till Sverige och fastnar i bidragsberoende. Men finns det en risk för att det kommer många människor till Sverige och fastnar i bidragsberoende? När man tittar på framtiden kan det vara bra att titta på historien. Vad hände vid tidigare utvidgningar? Unionen har ju växt gång på gång. När södra Europa kom in valde ett antal italienare, spanjorer och greker som bodde i Sverige, som då var utanför EU, att flytta hem till Italien, Spanien och Grekland eftersom de såg en framtidstro i de länder som hade fått komma in i EU. Det som hänt sedan Sverige gick in i EU är att vi har fått ett antal personer som har rört sig med bidrag. Det är alldeles riktigt. Det bor ungefär 25 000 svenskar på Costa del Sol, den spanska solkusten. En hel del av dem lever på svensk sjukpenning, svensk a-kassa eller har tagit med sig pensionsförmåner och jobbar svart på den spanska solkusten. Det kan vara ett problem, men det är inte det debatten har handlat om. Trots att debatten har pågått ganska lång tid finns det fortfarande inte någon som har visat på en enda portugis, italienare eller grek som är i Sverige och utnyttjar det svenska bidragssystemet. Visst håller jag med ministern om att det är bättre villkor i Spanien, Italien och Grekland än vad det är i de nya medlemsländerna. Men om inte en enda från de länderna har kommit till världens bästa land för att leva på bidrag, varför tror vi att polacker, ungrare och andra i så oerhört hög grad kommer att göra det? Rättsläget är oklart. Den fria rörligheten handlar i huvudsak om fri rörlighet för arbetskraft. Om det behövs förändringar ska vi göra det. Men då ska vi väl göra det så det blir lika för alla, för spanjorer, greker, portugiser, svenskar, ungrare och polacker. Tyvärr tror jag att vi, svenska folket, har börjat vänja oss vid att vi har en statsminister i Sverige som lite grann fungerar som en dålig bilförsäljare. Den dåliga bilförsäljaren säger ungefär vad som helst för att få bilen såld. Göran Persson tycker ungefär vad som helst för att få behålla makten. Den dåliga bilförsäljaren smiter undan vad han tidigare har sagt. Han vill inte ta ansvar för en bil och betala skadestånd ifall den var rostig, dålig eller inte gick. Göran Persson tar avstånd från vad han tidigare har sagt för att slippa ta det politiska ansvaret. Bilförsäljar-Persson har varit tydligare än någonsin i debatten om övergångsregler. Först åkte han runt i Östeuropas huvudstäder och lovade: Vi står på er sida. Sedan såg han på TV, blev rädd för att han kunde tappa väljare och sade: Vi behöver övergångsregler. Vi vill inte ha någon social turism. Sedan märkte han att det blåste kring begreppet social turism. Då går Göran Persson ut och säger: Jag har aldrig sagt det. Det var någon annan. I opposition kan man vara glad för den typen av politiska ledare, om det inte vore så att det vi ägnar oss åt faktiskt är ganska viktigt. Den 10 juli 1993 hade Ny demokrati ett möte i Söderköpings hamn. Då sade Bert Karlsson: Bosnierna är lyxturister som inte har i Sverige att göra. I november 2003 kommer Göran Perssons tal om social turism. Vi har ett ansvar som politiker att vara opinionsledare, att stå upp för tolerans, öppenhet och vissa värderingar. Visst har Göran Persson varit opinionsledare i den här debatten, men i fel riktning. Jag tror att Göran Persson har skrämt upp människor som tidigare inte var speciellt oroliga för utvidgningens konsekvenser. Nu blir det med stor sannolikhet och lyckligtvis nej i eftermiddag till övergångsregler. Det är bra för Europa, för synen på Europa, och det är mycket bra för Sverige. Vi vet. Vi brukar titta på USA och vara avundsjuka: Vad bra det är för USA att ha rörlighet. Det skapar välstånd och välfärd i ett land. Det får vi med ett nej till övergångsregler. Vi vet att vi kommer att kunna öka det svenska inflytandet i Europa ifall vi står fast vid de löften vi tidigare har gett till ungrare, polacker, slovener och de andra. Vi bygger nya koalitioner, och det kommer att gynna Sverige. Vi vet att vi behöver många människor som kommer till Sverige och arbetar om vi ska se till att mina barn och mina föräldrar ska få en välfärd att tala om. Då kommer det att vara en konkurrensfördel att vi från början sade nej till övergångsregler. Vi kommer att kunna gå härifrån i eftermiddag och känna att vi har ställt upp för ett Sverige som välkomnar de nya medlemsländerna med en öppen famn i stället för en armbåge. (Applåder)

Mauricio Rojas (Fp)

Anf. 75 Mauricio Rojas (Fp)

Herr talman! Många har undrat varför Göran Persson bytte åsikt och den 21 november började tala om social turism. Erik Ullenhag har några gissningar: Det var ett TV-program, och av ren opportunism valde Göran Persson att följa en eventuell opinion mot hotande främlingar. Andra har sagt att det är fackföreningar som har tryckt på såsom de har gjort sedan 60-talet. Det var fackföreningsrörelsen som stängde Sverige för arbetskraftsinvandring. I 35 år har vi haft en sådan politik, så det vore inte konstigt. Båda dessa förklaringar kan tänkas, opportunism eller traditionella påtryckningar från fackföreningsrörelsen. Jag tror tyvärr att det är mycket värre än så. Förslaget om övergångsregler är inte någon isolerad företeelse. På sistone har vi sett en offensiv från socialdemokratiskt håll vad gäller invandrings- och flyktingfrågor. Ett av inslagen är att ta bort rätten för de asylsökande att överklaga beslut utan att göra det säkrare och mer rättstryggt för dessa människor. Regeringen struntar i vad riksdagen vill och vill bara ha hårdare tag. Man vill också ta bort rätten att välja bosättningsort för människor som söker asyl och väntar. Samtidigt finns det socialdemokratiska kommunalråd i Malmö och Göteborg som säger: Stopp! Det är för många. Det är svårt. Det håller inte. Vi ser Byggnadsarbetarförbundet lansera en vedervärdig kampanj av sällan skådad art mot polska arbetare. Det är något som i dag är berömt i hela Europa, tyvärr, på det sätt som man kan bli berömd för sådana tråkiga och mycket beklagliga inslag. För några dagar sedan aviserar arbetsmarknadsministern att vi har svängt om vad gäller EU:s tjänstehandelsdirektiv. Det ska inte bli lätt för andra att komma hit och jobba på något sätt. Så kan man fortsätta. Det är inte en, det är många åtgärder, mycket aggressiva och bestämda, alla restriktiva. Alla appellerar till en och samma sak: hotet från andra. Vi ska försvara den nationella gemenskapen. Detta kan inte vara någon slump. Erik, jag tror att du har fel. Det var inte ett TV-program. Det är mycket värre än så. Vi står, tror jag, inför en mycket viktig strategisk förändring av socialdemokratin i de här frågorna. Socialdemokratin kommer att använda och har de senaste månaderna använt främlingsrädsla som ett centralt argument för att få gehör hos svenska folket. Jag tror att förklaringen heter folkomröstningen. Göran Persson förlorade mycket där. Det var en ledare som förlorade sin viktigaste strid. Socialdemokratin kunde se att man hade förlorat och tappat greppet över väljarna, det svenska folket. Då behövde man en ny fråga, något samlande. Det är det man har hittat, främlingsrädslan och att appellera till att vara det parti som ska försvara den nationella gemenskapen, kosta vad det kosta vill. Det är egentligen inte det mest bekymmersamma. Några tror att vi i dag kommer att besegra socialdemokratin och Göran Persson. Tyvärr tror jag att vi misstar oss. Göran Persson vill inte något annat än att förlora i dag för att i morgon kunna säga: Vi är det enda parti som bryr sig om människorna, om den nationella gemenskapen och tryggheten. Göran Persson har sagt: Vi kommer efter sommaren. Då kommer det att finnas majoritet här i kammaren för övergångsreglerna. Jag undrar: Vad kommer Byggnadsarbetarförbundet och socialdemokratin att hitta under sommaren? Hur många polska svartarbetare kommer man att hitta och lyfta fram, hur många skandaler och problem? Den egna misslyckade integrationspolitiken kommer att visas upp: Titta på Rosengård! Titta på Rinkeby! Vi orkar inte mer. Det kommer att bli en vedervärdig sommar tillsammans med Byggnadsarbetarförbundets kampanj mot polska arbetare. Det är det som väntar oss. Socialdemokratin är inne på en helt annan linje och tvekar inte att använda främlingsrädsla för sina ändamål. Vad jag tror är att vi i Sverige är inne i en utveckling som i allt väsentligt motsvarar den danska utvecklingen. Men i Danmark behövdes ett Dansk folkeparti för detta. I Sverige är det socialdemokratin och fackföreningsrörelsen som gör jobbet.

Anf. 76 Camilla Sköld Jansson (V)

Herr talman! Som många har påpekat har vi kunnat se hur regeringen och framför allt Göran Persson har gjort en helomvändning i frågan om synen på utvidgningen och på människorna i de nya medlemsländerna. Många har med rätta varit upprörda över att vi har en statsminister som lånar uttryck från Pia Kjaersgaard, talar om så kallad social turism och beskriver människor från Polen och de andra länderna som presumtiva missbrukare av sociala förmåner. Lyssnar man noga till hur regeringen formulerar sig, hur Göran Persson har uttryckt sig under resans gång, vad som de facto sades när man på en presskonferens presenterade den här skrivelsen och Barbro Holmbergs redovisning i dag av vilket arbete som har bedrivits på Regeringskansliet är det glasklart: Regeringens ingång är inte arbetsmarknaden, utan det är talet som social turism och socialförsäkringssystemen det handlar om. Att det skulle handla om arbetsmarknaden är ett senare påfund. Det var faktiskt under den allra sista veckan när regeringen arbetade med den här skrivelsen som man ändrade inriktningen på sitt resonemang. Det var först då man lyfte fram arbetsmarknaden och värnandet av kollektivavtalen. Från Vänsterpartiets sida har vi varit konsekventa i vår syn. Redan våren 2003 började vi argumentera om och på olika sätt påtala de problem som faktiskt redan finns på arbetsmarknaden. Det finns redan exempel på lönedumpning. Det finns redan exempel på att arbetskraft utnyttjas på ett systematiskt sätt, något som i förlängningen faktiskt innebär ett hot mot kollektivavtalens ställning. Vår utgångspunkt har varit densamma som LO:s. Jag vill citera vad en enig LO-styrelse har sagt när det gäller förslag om övergångsregler: "LO delar inte utredningens bedömning" - det handlar alltså om Rolléns utredning - "om att det föreligger någon allvarlig risk för otillbörligt utnyttjande av välfärdssystemen. LO delar inte heller utredningens förslag om att det behövs generella övergångsregler för arbetskraftens fria rörlighet. Däremot menar LO att det finns påtagliga problem som i första hand kommer att medföra konsekvenser för arbetsmarknaden. Redan idag finns det på arbetsmarknaden - framför allt inom bygg-, transport- och tjänstesektorn - stora problem med ordning och reda. LO ser en överhängande risk i att dessa problem förvärras, men då främst till följd av fri rörlighet för tjänster och företags fria etableringsrätt" - alltså inte i förhållande till utvidgningen. "Detta reglerar inte övergångsregler", slår LO fast. När Mauricio Rojas för ett resonemang och har lite teorier om vad som ligger bakom regeringens agerande menar jag alltså att vi kan avfärda fackföreningsrörelsens, i varje fall LO:s, roll i det hela. Det är andra krafter som är i farten. Det som LO säger är viktigt: Övergångsregler är ingen lösning. Den uppfattningen delar vi i Vänsterpartiet. Problemen är här. Vi har redan övergångsregler. Vi har redan krav på arbetstillstånd. Vi har redan krav på att man ska ha kollektivavtalsenlig lön. Men krav räcker inte, utan det är andra saker som måste till. Det är också intressant att notera att det var först när socialdemokratin insåg att man nog inte skulle få någon majoritet för övergångsregler som man var beredd att uttala ett aktivt stöd för de olika förslagen från fackligt håll. Vi och Miljöpartiet bjöd faktiskt in socialdemokraterna i arbetsmarknadsutskottet till att göra ett gemensamt särskilt yttrande om att det fanns stöd för LO:s krav, men socialdemokratin valde att inte göra det. Jag påstår att detta har ett samband med att det försiggick diskussioner om att göra upp med Folkpartiet om övergångsregler. Jag är övertygad om att den upplösning vi nu förmodligen får se i de här frågorna är det allra bästa som kunde hända. Vi har nu en majoritet som uttalar att det är nödvändigt att stärka de fackliga organisationernas möjligheter att motverka löndedumpning och att försvara kollektivavtalen, huvudentreprenörer ska ha ett samlat ansvar för skatter och avgifter, vi måste förbättra kontrollen när det gäller F-skattsedlar, de fackliga organisationerna ska ha tillträde på arbetsplatser även där det inte finns medlemmar, och så vidare. Det här menar vi är en mycket stor framgång. Det är många av de här frågorna som vi har drivit i åratal och som också LO har lyft fram. Det är länge sedan vi hade en sådan tydlig och bra majoritet i Sveriges riksdag för en sådan radikal politik för att stärka fackföreningsrörelsen. Detta menar jag är tack vare att vi har avfärdat de orättvisa, diskriminerande övergångsreglerna. Det är nämligen diskriminering att säga: Kommer du från Spanien är du välkommen. Kommer du från Portugal är du välkommen. Kommer du från Polen - tyvärr, ställ dig i en annan kö, visa papper, du ska godkännas först. Därför är detta en seger i dag, eller två segrar: Vi kommer att avfärda diskriminerande regler, och vi kommer att visa att det finns en majoritet för stärkta fackliga rättigheter. Jag vill avslutningsvis komplettera de yrkanden som vi tidigare har lagt fram med att också yrka bifall till reservation 12 under punkt 8. I detta anförande instämde Ulla Hoffmann (v).

Anf. 78 Camilla Sköld Jansson (V)

Herr talman! Det finns mycket stora bekymmer på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsutskottet har bland annat gjort ett besök i Skåne där vi tittade just på hur det ser ut på byggnadssidan. Det finns förfärande exempel. Människor kommer hit och har undermåliga eller direkt farliga arbetsmiljöer. Man har bostäder som är undermåliga. Man har löner som är direkt ovärdiga. Det är mot den bakgrunden man måste se Byggnads agerande och den desperation som finns hos både Byggnads och Transport. När jag ser på hur LO har agerat tycker jag ändå att LO på ett bra sätt har lyckats sammanföra de olika viljor som finns inom fackföreningsrörelsen, och det tycker jag är viktigt att påpeka. Det sägs ju ofta i debatten att LO skulle vara för övergångsregler, men som jag har visat i LO:s remissvar är man emot dessa. Man vill ha de här stärkta fackliga rättigheterna som kommer att gynna, menar jag, både arbetstagarna och företagen. Vi vill ju inte ha oseriösa företag. Det vill ingen ha.

Mauricio Rojas (Fp)

Anf. 79 Mauricio Rojas (Fp)

Herr talman! Har jag förstått dig rätt säger du alltså att du har en förståelse för Byggnadsarbetareförbundets kampanj och för de metoder man använder för att lyfta upp de problem som finns. Dessa kan vi diskutera. Det kan finnas många problem. Men jag frågade om något väldigt specifikt: Tycker du att det är befogat och rätt att göra som de gör? I så fall, om du säger att det är okej att göra som Byggnadsarbetareförbundet gjort, är all kritik mot det Göran Persson har sagt och gjort föga trovärdig.

Anf. 80 Camilla Sköld Jansson (V)

Herr talman! Det jag känner till om Byggnads sätt att arbeta är det som presenterades vid det studiebesök som arbetsmarknadsutskottet gjorde i Skåne. I det arbete som presenterades där har inte jag upptäckt att det finns någonting som skulle bryta mot några lagar. Man visade att man besökte arbetsplatser, att man informerade om fackliga rättigheter etcetera. Den bild som gavs där tycker jag var väl motiverad. Det är också fullt befogat både för Byggnads och för Transport att känna oro inför sina branscher. Jag hoppas att de förbunden nu också sluter upp och hjälper till att driva på så att det uttalande som riksdagen nu gör till regeringen om att förstärka de fackliga rättigheterna "omedelbums" verkställs.

Ulf Holm (Mp)

Anf. 82 Ulf Holm (Mp)

Herr talman! Som nämnts tidigare i dagens debatt av min partikollega Mona Jönsson är Miljöpartiet motståndare till diskriminerande regler för de nya medborgarna i EU. Jag anser att förslaget om övergångsregler skapar en djup spricka i EU och gör att länderna delas upp i ett A- och ett B-lag där den fria rörligheten för människor begränsas. Jag beklagar också djupt att den socialdemokratiska regeringen med statsminister Persson i spetsen skapat en oro hos många människor genom att tala om social turism. Regeringens ställningstagande för de här diskriminerande övergångsreglerna är mer grundat på rädsla och okunskap än på relevanta fakta. Med förslaget till övergångsregler vill uppenbarligen s-regeringen isolera Sverige från människor utanför vårt land som vill jobba i vårt land. Fri rörlighet för kapital ska gälla för såväl gamla som nya EU-länder. Däremot ska inte fri rörlighet för människor finnas. Det är en ganska häpnadsväckande s-politik. I detta sammanhang ska man också komma ihåg att det var Socialdemokraterna som argast argumenterade för en parlamentarisk utredning om arbetskraftsinvandring från länder utanför EU- och EES-området. Slutsatsen är uppenbarligen att Socialdemokraterna är rädda för människor utanför Sveriges gränser. Socialdemokraterna bör faktiskt ta sig en ordentlig funderare över den politiken. Det finns redan i dag stora problem på den svenska arbetsmarknaden som kräver politisk handling. Det gäller förekomsten av svartarbete, lönedumpning, ekonomisk brottslighet, företag som undanhåller skatter och avgifter, diskriminering och arbetstagare som utnyttjas hänsynslöst. Det är problem som påstås kunna förvärras i samband med utvidgningen. Från Miljöpartiets sida anser vi att dessa problem måste åtgärdas oavsett utvidgningen. Vi är beredda att arbeta konstruktivt för att få en bättre fungerande svensk arbetsmarknad. Miljöpartiet har därför haft en arbetsgrupp tillsammans med LO om dessa frågor, ett samarbete som har präglats av konstruktiva samtal för att hitta lösningar på problem på en rad punkter och där vi också hittat en samsyn på några av frågorna. En arbetsmarknad måste präglas av jämlikhet och likabehandling. De förslag som vi lägger fram från Miljöpartiets sida ska vara generella och lika för alla, oavsett om det är nya eller gamla EU-medborgare. Vi vänder oss starkt mot uppfattningen att vi först måste se till att de som finns i Sverige får arbete innan vi har öppenhet gentemot människor i andra länder. Det finns inte i samhället ett visst antal arbeten att fördela. Varje människa som flyttar hit för att arbeta och bosätta sig är en tillgång för landet. Det leder till ny företagsamhet och fler arbetstillfällen och får positiva effekter på integrationen. För att arbetstagare från de nya EU-länderna och utlandsfödda som lever i Sverige redan i dag ska kunna få ett arbete som motsvarar deras kompetens och kvalifikationer är det nödvändigt att komma till rätta med den stora diskrimineringen i arbetslivet. Inte minst Integrationsverkets senaste rapport visar att människor med annan bakgrund än den svenska diskrimineras kraftigt på den svenska arbetsmarknaden. Denna omfattande etniska diskriminering kostar samhället många miljarder varje år. Om utlandsfödda slutade diskrimineras på arbetsmarknaden skulle på lång sikt BNP öka med nästan 90 miljarder kronor. Vi vill bekämpa all form av diskriminering på arbetsmarknaden och föreslår i vår motion därför aktiva insatser och ökade ansträngningar mot diskriminering i arbetslivet. Vi tycker att statliga medel för en folkbildningskampanj mot diskriminering i arbetslivet ska genomföras och drivas av parterna. Vi är övertygade om att enda sättet att få ett starkt skydd mot diskriminering är att de fackliga organisationerna driver dessa frågor lokalt. Vi måste ha en aktiv offentlig upphandling. Sverige måste därför ratificera ILO-konvention nr 94. Offentlig upphandling kan och ska användas som ett verktyg för att vidmakthålla och främja sociala förbättringar i samhället. Den möjligheten används för närvarande i alltför liten utsträckning. EG-reglerna hindrar inte att samhället uppställer sociala krav på leverantörer av varor och tjänster. Vi vill också använda den offentliga upphandlingen som ett aktivt verktyg för att motverka diskriminering. Den offentliga upphandlingen omfattar ca 400 miljarder kronor. Genom att införa antidiskrimineringsklausuler i den offentliga upphandlingen förbehåller sig kommuner, landsting och staten rätten att häva avtal med företag som diskriminerar anställda på grund av etnicitet och kön. Vi vill också ha en ny samlad myndighet. Sverige måste ha en arbetsmarknad som välkomnar människor med olika bakgrund. Det är i högsta grad en tillväxtfråga. Det borde därför inrättas en samlad myndighet som arbetar strategiskt och samhällsanalytiskt mot all slags diskriminering. Vi behöver också åtgärder på den svenska arbetsmarknaden, som jag sade inledningsvis. Miljöpartiet föreslår ett större socialt ansvar för storföretagen genom att minska möjligheterna till fusk hos underentreprenörer och för att säkra betalningar för skatter och sociala avgifter. I kedjor med många underentreprenörer tycks det inom vissa branscher finnas en stor illegal verksamhet där anställda får svarta löner, ibland väldigt låga, och framför allt saknar det skydd som kollektivavtal ger. De hamnar också utanför en del av samhällets skyddssystem. Staten förlorar skatteintäkter, och de seriösa företagarna som vill göra rätt för sig slås ut och har ingen möjlighet att konkurrera med dem som fuskar med underbudskonkurrens. Vi är därför från Miljöpartiets sida beredda att diskutera ett obligatoriskt system för entreprenörsavdrag eller ett annat system där ansvar för betalningar av skatter och sociala avgifter läggs på huvudentreprenören. I ett sådant arbete bör särskilt småföretagens villkor beaktas liksom eventuella likviditetsproblem. Auktorisation av bemanningsföretag är nödvändigt för att oseriösa företagare inte ska kunna konkurrera med att betala låga eller svarta löner. En nämnd bör bildas som har till uppgift att utöva denna tillsyn. Frågor om arbetsmarknadsetik och affärsetik kan utvecklas av nämnden enligt praxis. Om inte företagen uppfyller kraven på auktorisation kan denna återkallas. Efterkontrollen av F-skattsedlar ska skärpas så att dessa inte används för att underlätta ekonomisk brottslighet. Detta ska göras utan att göra det svårare för människor att starta egna företag genom ökad byråkrati. Gränsen mellan arbetstagare och företagare är i dag inte helt tydlig. Detta utnyttjas av oseriösa företagare, konsulter och förmedlare genom att F-skattsedel används på ett felaktigt sätt. Är man arbetstagare ska man omfattas av de arbetsrättsliga lagarna och det skydd som de erbjuder. Vi anser att det ska vara lätt att få F-skattsedel och driva företag. Våra förslag handlar om att skärpa efterkontrollen av dem som beviljas F-skattsedel, inte att sätta upp olika kvalificeringsgrunder för att få F-skattsedel. Några av de punkter vi gärna lyfter upp är att vid anmälan från privatperson eller facket ska Skatteverket, om skälig misstanke om brott föreligger, omedelbart göra en uppföljning av om villkoren för att få F-skattsedel fortfarande gäller. Gäller ej de förhållanden som innehavaren av F-skattsedeln intygat om ska F-skattsedeln givetvis dras in. Skatteverket bör därför bygga upp en särskild granskningsenhet som tar emot anmälningar och gör denna uppföljning. Det måste också vara möjligt för Skatteverket att göra oanmäld revision hos dem som innehar F-skattsedel. För att detta ska bli möjligt krävs en lagändring. Det ska också införas högre straffavgifter för de företag som använder svart arbetskraft. Sanktionerna bör vara omedelbara, vilka de inte är i dag. Vi har många förslag om att Skatteverket ska göra saker. Det är viktigt. Därför är jag glad över att Miljöpartiet fick igenom i vårbudgetförhandlingarna att Skatteverket redan nu ska få ytterligare 20 miljoner för att omedelbart sätta i gång arbetet. Herr talman! Vi är också beredda att pröva möjligheten för fackliga organisationer att bättre bevaka att arbetsgivare följer de kollektivavtal de har förbundit sig att följa i företag som saknar medlemmar i facket. Därmed får vi en effektiv kontroll mot lönedumpning. Med en fungerande arbetsmarknad behövs inga begränsningar i de nya EU-medborgarnas möjligheter att komma till Sverige för att arbeta. Vi måste kombinera öppenhet med rättvisa och jämlika spelregler på arbetsmarknaden. Syftet med förändringarna är alltså att möjliggöra en effektiv avtalskontroll. De förslag som vi har tittat på i medbestämmandelagen § 19 har inte till syfte att sprida uppgifter om enskilda personers löner i allmänhet utan just att följa upp att kollektivavtalen följs. Vi kommer från Miljöpartiets sida att aktivt arbeta i riksdagen för att de förslag som vi har lagt fram också ska bli verklighet - just för att en bättre arbetsmarknad ska finnas i Sverige oavsett utvidgningen. Många av förslagen kräver lagändringar och tar därmed tid att genomföra. Vi bedömer däremot att dessa förslag inte behöver genomföras innan den fria rörligheten för de nya EU-medborgarna börjar gälla den 1 maj. Det är ett arbete som vi har att återkomma till i riksdagen så fort regeringen har plockat fram de nödvändiga underlagen.

Anf. 87 Anders Karlsson (S)

Herr talman! Jag skulle vilja se det så här. Nu gör man det som ett tillkännagivande, som föreslås i betänkandet. Det gäller de fackliga organisationerna och möjligheterna att stärka skyddslagstiftningen i arbetsrätten. Men det tar tid att genomföra det. För att kunna genomföra den förändringen behöver man flytta fram inträdet på arbetsmarknaden kanske två år. Det är för att klara den skyddslagstiftning som jag tror att vi egentligen är ganska överens om. Vi var i alla fall överens när vi var i Malmö om att så som arbetsmarknaden såg ut där kan det inte se ut. Det handlar bara om att flytta fram inträdet för fri rörlighet i exempelvis två år, för att vi ska klara av att fixa regelsystemet så att ingen ska behöva jobba under de vidriga förhållanden som vi fick ta del av när vi var i Malmö med arbetsmarknadsutskottet.

Anf. 89 Anders Karlsson (S)

Herr talman! Jag vet inte om det är samma historia vi pratar om. Jag kommer från en kommun som har haft väldigt mycket arbetskraftsinvandring. Men vi ska skilja på arbetskraftsinvandring och asylbehovet. Arbetskraftsinvandringen har varit väldigt utbredd i Sverige, inte minst från de sydeuropeiska länderna, inklusive Jugoslavien, och mycket från Finland. De har kommit till min hemkommun och har tagits emot av de fackliga organisationerna och befolkningen med öppna armar. Det är inget unikt, utan det finns på många andra ställen i Sverige. Att säga att vi inte skulle bejaka arbetskraftsinvandring är direkt felaktigt. Vi har gjort det. Däremot fick vi oerhörda problem på arbetsmarknaden i början på 90-talet, då vi hade nära 10 % öppen arbetslöshet. Vid det tillfället fanns inget behov av arbetskraftsinvandring. Låt oss hålla isär arbetskraftsinvandring och allmän asylpolitik, alltså att komma till Sverige på grund av skyddsbehov.

Anf. 91 Anders Karlsson (S)

Herr talman! Man har varit välkommen att komma till Sverige och arbeta om det har funnits ett behov av den arbetskraft som vill komma hit. Däremot har vi i dag en arbetslöshet som motsvarar ungefär 6 % öppen arbetslöshet - alltså alldeles för stor. Vi har 340 000 människor utanför arbetsmarknaden. Vi har i Sveriges riksdag ett ansvar att se till att de människorna först och främst kommer i arbete innan vi ser till att öppna för dem från tredje världen och säger välkommen hit som arbetskraftsinvandrare. Låt oss se till att de människorna kommer i jobb, inte minst människor med ungefär samma bakgrund som din, Mauricio, som har kommit hit och har svårt att komma ut på arbetsmarknaden. Sedan kan vi se till att tredje världens medborgare är välkomna hit som arbetskraftsinvandrare, när vi har behov av den arbetskraften.

Ulf Holm (Mp)

Anf. 92 Ulf Holm (Mp)

Herr talman! Jag vill också kommentera historien när det gäller arbetskraftsinvandring. Socialdemokraterna och Vänstern röstade förra året emot förslaget om att förenkla regelverket. Och här står du nu och berättar om hur öppet Socialdemokraterna har jobbat för en ökad arbetskraftsinvandring och att ni ser positivt på det och så vidare. Det är en falsk historieskrivning. Tidigare, och till och med i dag, har det varit fruktansvärt svårt att få tillstånd att jobba i Sverige. Antalet som kommer hit på grund av arbetskraftsinvandring kan vi räkna i hundratal. Det är i princip bara börsföretagare, forskare och fotbollsspelare som är välkomna hit. Det är Socialdemokraternas arbetkraftsinvandring, och den vänder jag mig starkt mot. Det måste vara enklare för alla att komma hit. Det finns inte ett statiskt antal jobb i Sverige. Jag är helt övertygad om att ju fler som kommer hit och jobbar, desto mer ökar också den totala arbetsmängden. Det kommer alla till godo.

Anf. 93 Anders Karlsson (S)

Herr talman! Nej, historieskrivningen är definitivt inte falsk och osann. Vi har bejakat arbetskraftsinvandring, men, märk väl, i ordets rätta bemärkelse: arbetskraftsinvandring för att ge människor möjlighet att komma hit och få ett arbete och sysselsättning och kunna försörja sin familj. Om vi står inför det faktum, som jag tror att vi är ganska överens om i Miljöpartiet och socialdemokratin, att vi måste se till att de människor som i dag står vid sidan av arbetsmarknaden först och främst ska komma ut på arbetsmarknaden är vi också beredda att ta in arbetskraftsinvandrare när vi har fått ned de talen. Vi behöver alltid arbetskraftsinvandring i Sverige, och vi har det fortfarande. Det är ungefär 25 000 som varje år kommer hit i arbetskraftsinvandring inom olika sektorer. Det är nödvändigt. De har specialkompetens och så vidare som vi inte har. Det ska vi bejaka, och det gör vi också.

Anf. 95 Anders Karlsson (S)

Herr talman! Ulf Holm! Jag tror inte att vi är överens. Du säger att du inte tror att problemen blir större. Jag tror att de kan bli större, och för att garantera att de inte ska bli större vill vi införa övergångsregler. Jag kan ha fel. Ulf Holm kan också ha fel. Jag hörde i Bo Könbergs inlägg att det skulle vara ungefär kollektivavtalslön, men det var inte viktigt om det var kollektivavtalslön. Jag tror att vi är överens med Miljöpartiet och med Vänstern om att det, om man jobbar i Sverige, ska vara de kollektivavtalslöner som finns, alltså motsvarande löner som finns i Sverige. Det är inget som hindrar folk från att komma hit och jobba. Man ska gå till sin ambassad eller sitt hemland och ansöka och säga: Jag har ett jobb på Nilssons mekaniska i Älmhult. Där kan jag börja. Jag får avtalsenlig lön. Jag har fixat alltihop. Det är en varaktig anställning. Ja visst: Välkommen hit och jobba! Om det än står 15, 20, 25, 100 metallarbetare med samma kompetens i Älmhult utan arbete så har man möjlighet att komma hit. Vi stänger inte ute någon. Vi vill bara garantera, återigen, att skyddslagstiftningen för arbetstagare även ska gälla de människor som kommer hit från de nya EU-länderna.

Anf. 96 Camilla Sköld Jansson (V)

Herr talman! Jag och Anders Karlsson är överens om problembeskrivningen, hur det ser ut på arbetsmarknaden. Vi är också överens om vikten av att stärka kollektivavtalen och de fackliga rättigheterna. Däremot är vi, som bekant, inte överens när det gäller synen på övergångsregler. Vad jag inte förstår och vad ingen, inte heller från fackligt håll, hitintills har lyckats förklara är på vilket sätt krav på arbetstillstånd löser de problem som vi har på arbetsmarknaden. På vilket sätt löser det problemet för de polska arbetarna i Skåne? På vilket sätt löser det problemet med den lönedumpning som vi ser bland chaufförer? På vilket sätt löser det problemet med missbruk av F-skattsedlar?

Anf. 99 Anders Karlsson (S)

Herr talman! Ja, om det är vi överens, Camilla Sköld Jansson. Självklart är vi det. Men det här gäller innan de har sina instrument i handen. Någon sade tidigare - det kanske var Erik Ullenhag - att vi har världens starkaste fackförening. Ja, den skulle jag kunna jämföra med symfoniorkestern från Wien som jag brukar lyssna på, på TV, på nyårsdagen. Den är kanske världens främsta. I alla fall är den en av världens främsta. Men hur bra spelar den om instrumenten inte räcker till? Det är precis så det är på arbetsmarknaden i dag. De lagar som de fackliga organisationerna har, svensk skyddslagstiftning, räcker inte till därför att samhället ser annorlunda ut i dag än det gjorde när man stiftade dem. De lagarna räcker inte till, och då har man inte instrumenten för att klara av det här. Då säger vi: Låt oss införa övergångsregler under två år, så att man verkligen ser till att de människor som kommer hit har avtalsenliga löner, att de jobbar under riktiga villkor. Detta ska då göras för att skydda de människorna. Under den tiden fixar vi fram instrumenten, så att vi kan spela musiken rätt.