Särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension
Betänkande 1990/91:SfU19
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1990/91:SFU19
Särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension
Innehåll
1990/91
SfU19
FEMTE HUVUDTITELN (Tilläggsbudget 2)
Sammanfattning
I proposition 1990/91:119 läggs fram förslag om ett särskilt kommunalt bostadstillägg för att kompensera pensionärer med ingen eller låg ATP för boendekostnadsökningar utöver dem som skattereformen medfört. Avsikten är att en pensionär utan särskild framställning skall garanteras en skälig levnadsnivå med utgångspunkt i socialbidragsnormen i den egna kommunen. I propositionen föreslås att staten skall stå för kostnaden för det särskilda tillägget för tiden januari -- april 1991 och att kommunerna därefter står för kostnaden med ett statsbidrag på 25% av kostnaderna.
Utskottet föreslår följande ändringar i regeringens förslag.
Bostadskostnaden skall anses skälig om den inte överstiger högsta godtagbara belopp som följer av den norm socialstyrelsen och riksförsäkringsverket rekommenderar för bostadskostnader vid beräkning av underhållsbidrag eller det högre belopp som följer av kommunens socialbidragsnorm.
Med skälig levnadsnivå avses lägst det belopp som följer av socialstyrelsens allmänna råd om vägledande socialbidragsnorm.
Särskilt KBT för tiden januari -- maj 1991 beräknas med tillämpning av de normer som gällde den 1 februari 1991, men vid beräkning av särskilt KBT för tid därefter beaktas ändringar av normerna som avser tid efter den 1 februari 1991.
Staten svarar för kostnaden för särskilt KBT för tiden januari -- april 1991, och kommunen erhåller statsbidrag med 40 % av sina kostnader för särskilt KBT avseende tiden maj -- december 1991.
Propositionen
I proposition 1990/91:119 om särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension har regeringen (socialdepartementet) föreslagit riksdagen att
1. anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension,
2. till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension på tilläggsbudget 2 till statsbudgeten för budgetåret 1990/91 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag på 150000000 kr.
Lagförslaget återfinns i bilaga 1 till betänkandet.
Motionerna
1990/91:Sf35 av Mona Saint Cyr (m) vari yrkas
1. att riksdagen för att för 1991 kompensera pensionärerna, hos regeringen begär ett sådant förslag som lägger betalningsansvaret på beslutsfattarnivå,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att beslut, som påverkar kommunernas ekonomi, från begynnelsen skall förses med tillfredsställande och uttömmande kostnads- och konsekvensanalyser.
1990/91:Sf36 av Margareta Gard (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att staten skall stå för hela kostnaden 1991 vad gäller det särskilda kommunala bostadstillägget för pensionärer.
1990/91:Sf37 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om ett särskilt kommunalt bostadstillägg enligt motionens förslag,
2. att riksdagen beslutar att till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension på tilläggsbudget 2 till statsbudgeten för budgetåret 1990/91 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag på 1000000000 kr.,
1990/91:Sf38 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas
3. att riksdagen beslutar om en tillfällig höjning av pensionstillskottet till ensam ålderspensionär till 57 % av basbeloppet, fr.o.m. 1 juli t.o.m. 31 december 1991,
4. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:119 i denna del beslutar om sådan ändring i förslaget om lag om särskilt bostadstillägg till folkpension innebärande att det särskilda kommunala bostadstillägget helt skall finansieras av staten i enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:Sf39 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att staten skall stå för hela kostnaden år 1991 för det särskilda kommunala bostadstillägget för pensionärer,
2. att riksdagen beslutar att ålders- och förtidspensionärer utan KBT får rätt att ansöka om särskilt KBT för 1991, om de eljest skulle hamna under kommunens socialbidragsnivå.
1990/91:Sf40 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att 150000000 kr. anslås av statliga medel för att kompensera lågpensionärernas hyreshöjningar.
1990/91:Sf41 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det särskilda kommunala bostadstillägget till folkpension skall betalas ut utan dröjsmål,
3. att riksdagen beslutar att det särskilda kommunala bostadstillägget i sin helhet finansieras av staten,
4. att riksdagen på tilläggsbudget 2 till statsbudgeten för budgetåret 1990/91 under femte huvudtiteln anslår 150000000 kr. utöver regeringens förslag eller således 300000000 kr.
Motionerna 1990/91:Sf37 yrkande 3, 1990/91:Sf38 yrkandena 1 och 2, 1990/91:Sf39 yrkandena 3 och 4, 1990/91:Sf40 yrkande 2 och 1990/91:Sf41 yrkande 2 behandlas i utskottets betänkande 1990/91:SfU11. Detta gäller även motion 1990/91:Sf42 som är väckt med anledning av propositionen.
Utskottet
Inledning
I propositionen anges att den nyligen genomförda skattereformen för det stora flertalet inkomsttagare har medfört lägre inkomstskatt än tidigare. Skattereformen har finansierats genom bl.a. höjda indirekta skatter, höjd fastighetsskatt och reducerade räntebidrag. Pensionärer som saknar eller har låg ATP har inte fått någon skattelättnad men däremot vissa kostnadsökningar för främst boendet. För att kompensera de sämst ställda pensionärerna för effekterna av skattereformen har pensionstillskottet och den övre beloppsgränsen för statsbidrag till kommunalt bostadstillägg tidigare höjts. Ökningen av boendekostnaderna under år 1991 har emellertid kommit att i många fall väsentligt överstiga den ökning som betingats av skattereformen. Ökningen av hyreskostnaderna beräknas per den 1 februari 1991 till i genomsnitt ca 24 % och av denna härrör 13,9 procentenheter från skatteomläggningen.
Många av de sämst ställda pensionärerna har hamnat i en svår ekonomisk situation under år 1991 till följd av de ökade bostadskostnaderna, och i propositionen föreslås att de bör få en särskild förstärkning av bostadsstödet under år 1991. Utgångspunkten skall vara att en pensionär utan särskild framställning bör garanteras en skälig levnadsnivå med utgångspunkt i socialbidragsnormen i den egna kommunen. I propositionen läggs fram förslag om ett särskilt kommunalt bostadstillägg som komplement till det nuvarande kommunala bostadstillägget till folkpension för att kompensera pensionärer med ingen eller låg ATP för boendekostnadsökningar utöver dem som skattereformen medfört.
Beräkningen av det särskilda bostadstillägget
Det nuvarande kommunala bostadstillägget till folkpension utges enligt grunder som kommunen själv bestämmer. Statsbidrag lämnas med 25 % av kommunens kostnader för KBT under förutsättning att bostadstillägget före inkomstprövning täcker minst 80 % av den del av den månatliga bostadskostnaden som ligger mellan 80 och 1900 kr. för ogift pensionär samt mellan 80 och 2050 kr. för makar. Kommunerna har möjlighet att låta KBT utgå även för högre bostadskostnader än de angivna -- dessa merkostnader ingår inte i statsbidragsunderlaget -- och KBT-beloppet varierar mycket mellan kommunerna. Det kommunala bostadstillägget är inkomstprövat. Reglerna härom innebär i princip att förmånen minskas med den försäkrades inkomster vid sidan av folkpensionen. Även viss förmögenhet beaktas vid inkomstprövningen. Om den årliga sidoinkomsten överstiger 750 kr. för den som är gift och 1000 kr. för annan minskas tillägget med 35 % av inkomstdelen över denna summa.
Under år 1990 utgav alla kommuner KBT med högre belopp än statsbidragsreglernas miniminivå. Enligt vad som anges i propositionen har flertalet kommuner därefter höjt KBT-beloppen, medan 31 kommuner har oförändrade KBT-belopp och 23 kommuner har sänkt beloppen. I de fall kommunen sänkt beloppen har det endast i några få kommuner inneburit en faktisk försämring.
Det särskilda kommunala bostadstillägget, som nu föreslås, skall fylla ut skillnaden mellan, å ena sidan, den pensionsberättigades allmänna pension och övriga inkomster enligt reglerna för beräkning av årsinkomst vid prövning av KBT och, å andra sidan, socialbidragsnormen i den pensionsberättigades kommun. Från inkomsterna skall avdrag göras för skälig boendekostnad.
Tillägget skall administreras av riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. Uträkningen skall ske med ledning av uppgifter som finns hos försäkringskassorna. Följande modell föreslås.
Pensionärens folkpension och pensionstillskott samt ATP, till den del den reducerat pensionstillskottet, KBT och, i förekommande fall, särskilt pensionstillägg för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn läggs samman med 50 % av den framräknade årsinkomsten för KBT. Vid beräkning av inkomst för en förtidspensionär avgår från pensionstillskottet ett belopp som utgör 25 % av basbeloppet, dvs. vad som schablonmässigt svarar mot skatten på den del av pensionstillskottet som är högre än för en ålderspensionär. Det sammanlagda beloppet för folkpension, pensionstillskott och ATP, till den del den reducerat pensionstillskottet, beräknas alltid till lägst 1,5 gånger basbeloppet för den som är ogift och till lägst 1,325 gånger basbeloppet för den som är gift. Arbetsinkomst vid sidan av ålderspension medräknas inte. Inte heller innehav av förmögenhet på annat sätt än vad som sker vid beräkning av årsinkomst för ordinärt KBT.
Från det sålunda framräknade beloppet dras pensionärens bostadskostnad till den del den anses skälig. Uppstår därvid ett underskott i förhållande till kommunens socialbidragsnorm utbetalas detta belopp som särskilt kommunalt bostadstillägg. I propositionen anges att avdrag för bostadskostnad normalt skall kunna göras motsvarande den bostadskostnad som används vid beräkningen av KBT, dvs. bruttokostnaden. Bostadskostnaden avräknas dock enbart i den mån den är skälig. Avsikten är att man därvid skall utgå från de grunder som kommunen kan ha bestämt för användning i samband med prövning av rätt till socialbidrag.
Rätten till särskilt kommunalt bostadstillägg är inte beroende av att socialbidrag inte utges. Med stöd av 17 kap. 1 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring kan kommun som till en pensionär utgett socialbidrag som i väsentlig mån haft betydelse för försörjningen få uppbära särskilt kommunalt bostadstillägg som beviljas pensionären retroaktivt för samma tid.
Lagen föreslås träda i kraft den 1 maj 1991 och gälla året ut. Den nya förmånen skall dock kunna utges retroaktivt från den 1 januari 1991 för pensionsberättigade som uppbär KBT vid tiden för ikraftträdandet. Det särskilda tillägget för tiden januari -- maj 1991 skall beräknas på grundval av den socialbidragsnorm som gällde i kommunen den 1 februari 1991. I övrigt skall enligt propositionen ändrade socialbidragsnormer efter lagens ikraftträdande beaktas.
I motion Sf37 invänder Lars Werner m.fl. att regeringens förslag är otillräckligt eftersom utsatta pensionärer genom det särskilda bostadstillägget endast skall nå upp till kommunens socialbidragsnivå. Förslagets konstruktion skapar dessutom orättvisor mellan boende i olika kommuner. Motionärerna hänvisar till att de i motion Sf331, som behandlas i utskottets betänkande SfU11, begärt att ytterligare en miljard kronor skall anslås till anslaget D 6. Ålderspensioner för budgetåret 1991/92 för extra ekonomiskt stöd till de sämst ställda pensionärerna. I yrkande 1 i motion Sf37 begär motionärerna att riksdagen skall besluta om ett högre särskilt KBT än vad som föreslagits av regeringen. Motionärna vill i yrkande 2 på tilläggsbudget anslå en miljard kronor för ändamålet under första halvåret 1991.
Sten Svensson m.fl. påpekar i motion Sf39 yrkande 2 att förslaget om särskilt bostadstillägg endast avser dem som redan är berättigade till KBT. Detta kan enligt motionärerna innebära att en pensionär utan eller med låg ATP tillerkänns en högre standard än den som till följd av en något högre ATP inte varit berättigad till KBT tidigare i år. Detta gäller naturligtvis främst i kommuner med relativt höga socialbidragsnormer. Enligt motionärerna bör riksdagen därför besluta att även pensionärer som inte tidigare haft KBT måste ha rätt att hos försäkringskassan begära utfyllnad till gällande socialbidragsnorm, om de annars skulle hamna under denna norm.
I motion Sf41 av Bengt Westerberg m.fl. understryker motionärerna vikten av att pensionärer med låg pension och hög hyra skall få kompensation för de prisökningar som inträffat. Motionärerna ser därför positivt på regeringens framlagda förslag till tillfälliga åtgärder under år 1991, och de begär i yrkande 1 ett tillkännagivande om att det särskilda kommunala bostadstillägget skall betalas ut utan dröjsmål.
I motion Sf38 (yrkande 3) anför Karin Israelsson m.fl. att regeringens förslag lämnar en mycket stor del pensionärer utan kompensation, bl.a. de folkpensionärer som inte har ATP och de som inte vill eller inte kan söka KBT. Riksdagen bör därför även besluta om en tillfällig höjning av pensionstillskotten. Motionärerna föreslår att pensionstillskottet till ensamstående ålderspensionär höjs från 54 % till 57 % av basbeloppet fr.o.m. den 1 juli t.o.m. den 31 december 1991.
Utskottet gör följande bedömning.
Avsikten med propositionens förslag är att en pensionär skall garanteras pensionsförmåner som enligt en schablonmässig bedömning räcker till en skälig levnadsnivå. Enligt förslaget skall en pensionär kunna ha medel för boendekostnaderna upp till en skälig nivå och därutöver ha medel som motsvarar socialbidragsnormen i kommunen.
Beträffande boendekostnaden anges i propositionen att den normalt skall motsvara den bostadskostnad som används vid beräkningen av KBT, dvs. bruttokostnaden. Bostadskostnaden avräknas dock enbart i den mån den är skälig, vilket innebär att den maximeras till sådan godtagbar kostnad som kommunen kan ha bestämt för användning i samband med prövning av rätt till socialbidrag. Enligt propositionen anknyter en sådan begränsning vanligen till de belopp för boendekostnad som rekommenderas av socialstyrelsen och riksförsäkringsverket vid beräkning av underhållsbidrag. Utskottet vill nämna att enligt socialstyrelsens och riksförsäkringsverkets normer för skälig bostadskostnad vid beräkning av underhållsbidrag är högsta godtagbara bostadskostnad för 1--2 vuxna fr.o.m. den 5 november 1990 följande: Storstockholm 3 425 kr., Storgöteborg 3775 kr., övriga kommuner med mer än 75 000 invånare 3 225 kr. och övriga kommuner med mindre än 75 000 invånare 3 025 kr. per månad. Normerna har höjts fr.o.m. den 15 mars 1991 till 3950, 4375, 3750 resp. 3500 kr. per månad.
Enligt utskottets bedömning är det rimligt att vid beräkningen av det särskilda kommunala bostadstillägget begränsa boendekostnaderna till vad som på orten kan anses vara en skälig nivå. Utskottet anser att bostadskostnaden måste anses skälig om den inte överstiger vad som gäller enligt socialstyrelsens och riksförsäkringsverkets rekommendationer vid beräkning av underhållsbidrag. Detta är också den nivå som kommunerna vanligen tillämpar i socialbidragsärenden. Om en kommun tillämpar en högre nivå skall emellertid bostadskostnaden anses skälig upp till denna nivå. Utskottet föreslår att vad som avses med skäliga bostadskostnader bör anges i ett nytt fjärde stycke i lagens 2 §.
Vad gäller de medel, som pensionären efter avdrag för bostadskostnaden skall beräknas ha kvar för skälig levnadskostnad, föreslås i propositionen att den norm för socialbidrag skall användas som fastställts i kommunen och som används vid prövning av rätt till ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen för de kommuninvånare som ansöker om socialt stöd. I propositionen erinras om att den enskilde genom bistånd enligt socialtjänstlagen (1980:620) skall tillförsäkras en skälig levnadsnivå och att det i första hand ankommer på kommunen att bestämma vad som utgör sådan nivå. Socialbidrag utges efter en behovsprövning i varje särskilt fall. Med syfte att förenkla handläggningen av socialbidragsärendena kan kommunernas fullmäktige eller socialnämnd fastställa vägledande socialbidragsnormer. Vidare anges att de belopp som framgår av Allmänna råd från socialstyrelsen 1985:1, Socialbidrag, och i kompletterande meddelandeblad kan vara hjälpmedel vid fastställande av dessa normer. Bidragsbeloppen är enligt dessa allmänna råd baserade på konsumentverkets hushållsbudgetar och anknutna till basbeloppet samt därigenom värdesäkrade. Denna basbeloppsanknytning tillämpas så gott som undantagslöst i landets kommuner. I propositionen anges också att socialbidragsnormen enligt de allmänna råden för ensamstående var 115 % av basbeloppet och för samboende 190 % av basbeloppet. Boendekostnaden ligger alltid utanför normen. Till följd av skatteomläggningen har socialstyrelsens normbelopp höjts fr.o.m. år 1991 till 116 % av basbeloppet för ensamstående och 192 % av basbeloppet för samboende, motsvarande 3 114 kr. per månad för ensamstående och 5 160 kr. per månad för samboende (Meddelandeblad nr 2/91).
I propositionen redovisas att i februari 1988 hade samtliga kommuner fastställt vägledande socialbidragsnormer, basbeloppsanknutna i alla kommuner utom tre. 53 kommuner hade dock två olika normer, en för korttidsbidrag och en för mera långvariga socialbidrag. 23 kommuner hade 130 % av basbeloppet eller mer som norm. De flesta kommuner hade normen 100--114 % av basbeloppet för ensamstående. De tre kommunerna med lägsta normen låg i intervallet 93--95 %.
Det förslag som nu läggs fram i propositionen innebär att en pensionär genom en schablonmässig bedömning skall få medel som räcker till en skälig levnadsnivå. Utskottet kan inte utesluta att en sådan schablonmässig bedömning grundad på den enskilda kommunens norm kan leda till att vissa pensionärer inte når upp till en skälig levnadsnivå. Utskottet föreslår därför den ändringen i propositionens förslag att vid den schablonmässiga beräkningen av vad som vid utgivande av särskilt kommunalt bostadstillägg skall anses som skälig levnadsnivå skall lägst tillämpas den nivå som nu följer av socialstyrelsens allmänna råd om vägledande socialbidragsnorm -- vilken grundar sig på konsumentverkets kostnadsberäkningar -- dvs. för närvarande 3114 kr. för ensamstående och 5 160 kr. för samboende, allt per månad. En ändring av denna innebörd bör göras i lagförslagets 2§.
I propositionen föreslås att vid beräkning av det särskilda bostadstillägget för tiden januari -- maj 1991 skall tillämpas den socialbidragsnorm som gällde den 1 februari 1991. För att bidraget snabbt skall kunna betalas ut anser utskottet det nödvändigt att beräkningen för denna tid görs med tillämpning av normer som var vägledande den 1 februari 1991 eller fastställts av kommunen senast vid denna tidpunkt. I specialmotiveringen till 2 § anges härutöver att ändrade socialbidragsnormer efter lagens ikraftträdande skall beaktas. Utskottet anser det emellertid skäligt att även socialbidragsnormer som kommunen beslutar skall gälla redan efter den 1 februari 1991 beaktas vid beräkning av det särskilda bostadstillägget för juni månad 1991 och därefter. Motsvarande gäller de ändrade normer för bostadskostnad som socialstyrelsen och riksförsäkringsverket rekommenderar för tid efter den 1 februari 1991.
De av utskottet föreslagna förändringarna beräknas medföra ytterligare kostnader för det särskilda kommunala bostadstillägget med 30 milj.kr. under år 1991. Därmed kommer stödet till de sämst ställda pensionärerna att ytterligare förstärkas. De gjorda förändringarna innebär således att motionärerna i motion Sf37 i viss mån tillgodoses. Utskottet är inte berett att tillstyrka en höjning av pensionstillskotten i enlighet med vad som begärs i yrkande 3 i motion Sf38, och utskottet avstyrker motionen.
Vad avser yrkandet i motion Sf39 om att särskilt KBT skall kunna utges även till pensionärer som inte är berättigade till KBT, men inte når upp till socialbidragsnormen i sin hemkommun, vill utskottet erinra om att KBT på grund av avtrappningsreglerna kan utges vid förhållandevis höga inkomster. Socialbidragsnormen är avsedd att täcka sedvanliga utgifter. I den mån en pensionär har så höga inkomster att KBT inte kan utgå, men samtidigt har så höga utgifter att återstoden av inkomsterna inte täcker skäliga levnadskostnader enligt den norm som tillämpas, anser utskottet att det bör vara en fråga för hemortskommunen att pröva om han är berättigad till socialbidrag för de extra utgifterna. Utskottet kan således inte tillstyrka att särskilt KBT skall utges i sådana situationer, och utskottet avstyrker bifall även till motion Sf39 yrkande 2.
Utskottet delar uppfattningen i motion Sf41 att särskilt KBT skall utbetalas utan dröjsmål. Enligt vad utskottet erfarit är avsikten att utbetalningarna skall ske i samband med pensionsutbetalningarna i maj månad, dvs. de första pensionsutbetalningarna efter det att riksdagen har fattat belut om den nya lagstiftningen. Utskottet anser att motion Sf41 yrkande 1 får anses tillgodosedd med detta.
Finansieringen
Bestämmelserna om särskilt kommunalt bostadstillägg föreslås träda i kraft den 1 maj 1991 och gälla till utgången av samma år. Bostadstillägget skall utges retroaktivt fr.o.m. januari 1991. Kostnaden för det särskilda tillägget beräknas till totalt 300 milj.kr. under år 1991.
I propositionen anges att om det särskilda kommunala bostadstillägget inte införs har pensionären rätt att erhålla socialbidrag från kommunen. En motsvarande kostnad uppstår nu i stället för den nya förmånen och enligt vad som anförs i propositionen är det därför principiellt riktigt att resp. kommun bestrider denna kostnad. Det är emellertid skäligt att staten på samma sätt som för de ordinära kommunala bostadstilläggen bidrar till finansieringen med 25 %. I propositionen anförs vidare att när det gäller kostnaderna för retroaktiv utbetalning kan ansvaret däremot inte påläggas kommunerna. Staten bör därför ta det fulla kostnadsansvaret för de utbetalningar som avser tiden 1 januari -- 30 april 1991. I propositionen begärs att riksdagen på tilläggsbudget 2 för anslaget D 3. Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension anvisar 150 milj.kr. för budgetåret 1990/91.
I flera motioner begärs att det särskilda kommunala bostadstillägget helt skall finansieras av staten. Beslut härom begärs i motionerna Sf39 av Sten Svensson m.fl. (yrkande 1), Sf41 av Bengt Westerberg m.fl. (yrkande 3) och Sf38 av Karin Israelsson m.fl. (yrkande 4). I yrkande 4 i motion Sf41 begärs att ytterligare 150 milj.kr. skall anslås för ändamålet på tilläggsbudget 2. Även Ragnhild Pohanka m.fl. anser i motion Sf40 (yrkande 1) att staten skall svara för hela kostnaden, och de begär att ytterligare 150 milj.kr. skall anslås för ändamålet. I motionerna Sf35 av Mona Saint Cyr (yrkande 1) och Sf36 av Margareta Gard begärs likaså att staten skall stå för hela finansieringen av kompensationen till pensionärerna. I motion Sf35 anförs vidare att förslag som regeringen lägger fram och som påverkar kommunernas ekonomi redan från början skall förses med tillfredsställande och uttömmande kostnads- och konsekvensanalyser, och motionären begär i yrkande 2 ett tillkännagivande härom. Som ovan nämnts har också i motion Sf37 begärts att ytterligare medel skall anslås på tilläggsbudget.
Som angivits i propositionen har pensionären rätt att erhålla socialbidrag från kommunen om det särskilda kommunala bostadstillägget inte införs. Utskottet anser det därför skäligt att kommunen svarar för kostnaderna för det särskilda kommunala bostadstillägget med ett visst bidrag från staten. Utskottet har ovan föreslagit vissa ändringar i regeringens förslag. Bl.a. föreslås att skälig levnadsnivå lägst skall beräknas enligt socialstyrelsens norm, vilket medför att vissa pensionärer kan komma att erhålla högre särskilt kommunalt bostadstillägg än vad de annars skulle ha erhållit i socialbidrag. Utskottet anser det därför rimligt att staten bidrar till kommunernas kostnader med något mer än 25 %, och utskottet föreslår att statens bidrag till det särskilda bostadstillägget bestäms till 40 % av kommunens kostnader. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. De närmare bestämmelserna utfärdas av regeringen. I enlighet med vad som föreslås i propositionen bör staten däremot ta det fulla kostnadsansvaret för de retroaktiva utbetalningarna, dvs. bostadstillägget för tiden 1 januari -- 30 april 1991. Utskottet har ovan beräknat att de förändringar i tillämpningsreglerna som utskottet föreslår kan medföra ökade kostnader med 30 milj.kr. under år 1991. Vad avser innevarande budgetår är det dock tillräckligt att, på sätt som föreslås i propositionen, 150 milj.kr. anvisas på tilläggsbudget. För nästa budgetår avser regeringen enligt propositionen att återkomma med förslag till medelsanvisning i kompletteringspropositionen.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf35 yrkande 1, Sf36, Sf38 yrkande 4, Sf39 yrkande 1, Sf40 yrkande 1 och Sf41 yrkandena 3 och 4.
Beträffande yrkande 2 i motion Sf35 om kostnads- och konsekvensanalyser vill socialförsäkringsutskottet erinra om att konstitutionsutskottet för närvarande granskar förekomsten och utformningen av konsekvensanalyser i propositioner avlämnade under år 1990. I ett nyligen avgivet yttrande till konstitutionsutskottet (1990/91:SkU4y) har skatteutskottet (majoriteten) anfört bl.a. att de samhällsekonomiska konsekvenserna i propositioner redovisas endast i vad avser utfallet på statsbudgeten och för kommunerna men utan fördelning på olika delposter och utan bakgrund till beräkningarna. De propositioner som har lagts fram under år 1990 rörande skattereformen tillgodoser enligt skatteutskottets uppfattning de berättigade krav som kan ställas på att förslagen i sin helhet och i olika detaljer blivit tillräckligt utredda och analyserade. Reformen har dock sådan omfattning att den på sikt kan antas leda till stora förändringar i medborgarnas och företagens beteenden i olika hänseenden och i hela vårt samhällsliv. Utfallet påverkas även av att andra förutsättningar också ändras på grund av faktorer som inte har något direkt samband med reformen. Skatteutskottet framhåller att det givetvis är av vikt att reformen noga följs upp och att dess effekter i olika hänseenden analyseras.
Med anledning av vad skatteutskottet anfört i sitt yttrande anser socialförsäkringsutskottet att något uttalande från riksdagens sida med anledning av motion Sf35 yrkande 2 inte är påkallat.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande höjt pensionstillskott att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf38 yrkande 3, res. 1 (c)
2. beträffande den som inte har ordinärt KBT att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf39 yrkande 2, res. 2 (m, fp)
3. beträffande skyndsam utbetalning av särskilt KBT att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf41 yrkande 1,
4. beträffande kostnadsansvaret för särskilt KBT att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Sf35 yrkande 1, 1990/91:Sf36, 1990/91:Sf38 yrkande 4, 1990/91:Sf39 yrkande 1, 1990/91:Sf40 yrkande 1 i denna del och 1990/91:Sf41 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört beträffande statsbidrag, res. 3 (m, fp, c, mp)
5. beträffande lag om särskilt kommunalt bostadstillägg att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1990/91:Sf37 yrkande 1 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension med den ändringen såvitt avser 2 §
dels att första stycket erhåller följande lydelse:
Det särskilda kommunala bostadstillägget utges om den pensionsberättigades inkomster efter avdrag för skälig bostadskostnad understiger kommunens socialbidragsnorm eller det högre belopp som följer av socialstyrelsens allmänna råd om vägledande socialbidragsnorm, allt räknat per månad. Tillägget utgör i sådant fall skillnadsbeloppet.
dels att ett fjärde stycke införs med följande lydelse:
Bostadskostnaden skall anses skälig om den inte överstiger den högsta godtagbara kostnad som följer av den norm socialstyrelsen och riksförsäkringsverket rekommenderar för bostadskostnader vid beräkning av underhållsbidrag eller det högre belopp som följer av kommunens socialbidragsnorm, res. 4 (m, fp, c, mp) - villk. 3
6. beträffande medelsanvisningen att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1990/91:Sf37 yrkande 2, 1990/91:Sf40 yrkande 1 i denna del och 1990/91:Sf41 yrkande 4 till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension på tilläggsbudget 2 till statsbudgeten för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 150000000 kr., res. 5 (m, fp, c, mp) - villk. 3
7. beträffande kostnads- och konsekvensanalyser att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf35 yrkande 2. res. 6 (m, mp)
Stockholm den 9 april 1991
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Doris Håvik
Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s), Ulla Johansson (s), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik (s), Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm (s), Margareta Persson (s), Hans Dau (m), Barbro Sandberg (fp), Margó Ingvardsson (v), Ragnhild Pohanka (mp), Maud Björnemalm (s), Bertil Persson (m) och Marianne Jönsson (c).
Reservationer
1. Höjt pensionstillskott (mom. 1)
Karin Israelsson och Marianne Jönsson (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Utskottet är" och slutar med "avstyrker motionen." bort ha följande lydelse:
Den kompensation till pensionärerna som ges genom det särskilda kommunala bostadstillägget är enligt utskottets mening inte tillräcklig. Ekonomisk kompensation behövs för alla de 644000 pensionärer som uppbär pensionstillskott. Utskottet förordar att denna kompensation sker genom att pensionstillskottet för tiden juli -- december 1991 höjs till 57% av basbeloppet för en ensam ålderspensionär. Regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag i enlighet med det anförda.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande höjt pensionstillskott att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Sf38 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Den som inte har ordinärt KBT (mom. 2)
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Hans Dau (m) och Barbro Sandberg (fp) och Bertil Persson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Vad avser" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag om utfyllnad till gällande socialbidragsnorm avser endast dem som redan tidigare är berättigade till KBT. Utskottet anser att rätten till särskilt KBT bör omfatta även övriga pensionärer som hamnar under socialbidragsnormen i sin kommun.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
2. beträffande den som inte har ordinärt KBT att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf39 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Kostnadsansvaret för särskilt KBT (mom. 4)
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Hans Dau (m), Barbro Sandberg (fp), Ragnhild Pohanka (mp), Bertil Persson (m) och Marianne Jönsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Som angivits" och slutar med "och 4" bort ha följande lydelse:
Med hänsyn till att kommunerna antagit sina budgetar för innevarande år och därmed skattesatserna är fastlagda anser utskottet att det är rimligt att kostnaderna för det föreslagna särskilda bostadstillägget stannar på staten.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 4. beträffande kostnadsansvaret för särskilt KBT att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:35 yrkande 1, 1990/91:Sf36, 1990/91:Sf38 yrkande 4, 1990/91:Sf39 yrkande 1, 1990/91:Sf40 yrkande 1 i denna del och 1990/91:Sf41 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Lag om särskilt kommunalt bostadstillägg (mom. 5) Vid bifall till reservation 3
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Hans Dau (m), Barbro Sandberg (fp), Ragnhild Pohanka (mp), Bertil Persson (m) och Marianne Jönsson (c) anser att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
5. beträffande lag om särskilt kommunalt bostadstillägg att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på motion 1990/91:Sf37 yrkande 1 antar det i bilaga 2 såsom reservanternas förslag betecknade förslaget till lag om särskilt bostadstillägg till folkpension
5. Medelsanvisningen (mom. 6) Vid bifall till reservation 3
Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Hans Dau (m), Barbro Sandberg (fp), Ragnhild Pohanka (mp), Bertil Persson (m) och Marianne Jönsson (c) anser att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
6. beträffande medelsanvisningen att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1990/91:Sf37 yrkande 2, 1990/91:Sf40 yrkande 1 i denna del och 1990/91:Sf41 yrkande 4 till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension på tilläggsbudget 2 till statsbudgeten för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 165000000 kr.,
6. Kostnads- och konsekvensanalyser (mom. 7)
Gullan Lindblad (m), Hans Dau (m), Ragnhild Pohanka (mp) och Bertil Persson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Beträffande yrkande" och slutar med "är påkallat." bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion Sf35 är det av största vikt att regeringens förslag innehåller sådana analyser av kostnadskonsekvenser som länge efterlysts i motioner. Sådana analyser behövs inte minst för kommunernas del. Detta bör med bifall till yrkande 2 i motionen ges regeringen till känna.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 7. beträffande kostnads- och konsekvensanalyser att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf35 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Ragnhild Pohanka (mp) anför:
I reservation 3 har föreslagits att staten skall bära hela kostnaden för det särskilda bostadstillägget till folkpension därför att kommunerna redan antagit sina budgetar för innevarande år. Jag anser att även det förhållandet att staten ålagt kommunerna skattestopp, och kommunerna därmed inte kan få utrymme för nya utgifter som staten ålägger dem, gör att staten bör stå för hela kostnaden.
I propositionen framlagt lagförslag Bilaga 1
Av reservanterna framlagt lagförslag Förslag till Lag om särskilt bostadstillägg till folkpension Bilaga 2
1 § Till den som uppbär kommunalt bostadstillägg enligt 2 § första stycket lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension skall utges ett särskilt bostadstillägg enligt vad som anges i denna lag.
2 § Det särskilda bostadstillägget utges om den pensionsberättigades inkomster efter avdrag för skälig bostadskostnad understiger kommunens socialbidragsnorm eller det högre belopp som följer av socialstyrelsens allmänna råd om vägledande socialbidragsnorm, allt räknat per månad. Tillägget utgör i sådant fall skillnadsbeloppet.
Vid tillämpning av första stycket beaktas följande inkomster, nämligen
a) folkpension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, dock inte handikappersättning, b) pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott, dock minskat med 25 procent av basbeloppet när fråga är om pensionstillskott till förtidspension, c) tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring till den del pensionen föranlett minskning av pensionstillskott, d) särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn, e) kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension, f) hälften av den inkomst som medräknas vid bestämmande av årsinkomst enligt 5 § sistnämnda lag.
Inkomsterna enligt andra stycket a)--c) skall sammanlagda alltid anses utgöra lägst 1,5 gånger basbeloppet för den som är ogift och lägst 1,325 gånger basbeloppet för den som är gift.
Bostadskostnaden skall anses skälig om den inte överstiger den högsta godtagbara kostnad som följer av den norm socialstyrelsen och riksförsäkringsverket rekommenderar för bostadskostnader vid beräkning av underhållsbidrag eller det högre belopp som följer av kommunens socialbidragsnorm.
3 § Frågor om förmåner enligt denna lag prövas utan ansökan av den allmänna försäkringskassa, hos vilken den pensionsberättigade är inskriven.
4 § Kommunen skall snarast underrätta den allmänna försäkringskassan om de beslut som fattas i fråga om socialbidragsnormer. Om ett beslut innebär att någon sådan norm ändras, skall underrättelse lämnas i god tid före den dag då den ändrade normen skall börja tillämpas.
5 § Om inte annat följer av denna lag, skall vad som föreskrivs om kommunalt bostadstillägg i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension eller i annan författning tillämpas på det särskilda bostadstillägget.
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 1991 och gäller till utgången av år 1991. Lagen skall dock tillämpas från och med den 1 januari 1991 för den som vid ikraftträdandet uppbär kommunalt bostadstillägg enligt 2 § första stycket lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.
2. I fråga om särskilt bostadstillägg för tid före ikraftträdandet och för maj 1991 skall vid beräkning enligt 2 § tillämpas den socialbidragsnorm som gällde den 1 februari 1991 samt de uppgifter om den pensionsberättigades inkomster och bostadskostnad, som skall läggas till grund för prövning av dennes rätt till tillägget för maj 1991.