Särskolan och specialskolan
Betänkande 2005/06:UbU7
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 8 februari 2006
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Motioner om särskolan (UbU7)
Riksdagen sa nej till motionsförslag om särskolan och specialskolan från allmänna motionstiden 2005.
- Utskottets förslag till beslut
- Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag till beslut
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Motioner: 7
Motioner från ledamöterna
- Motion 2005/06:Ub234 av Sten Tolgfors m.fl. (M) Rätt att välja skola för barn med funktionshinder
- Motion 2005/06:Ub241 av Rigmor Stenmark och Birgitta Carlsson (C) Nationell skolorganisation för hörselskadade
- Motion 2005/06:Ub343 av Lars Leijonborg m.fl. (FP) En liberal politik för gymnasieskolan
- Motion 2005/06:Ub344 av Lars Leijonborg m.fl. (FP) En liberal politik för grundskolan
- Motion 2005/06:Ub426 av Birgitta Sellén m.fl. (C) Kunskap för alla
- Motion 2005/06:Ub564 av Inger Nordlander m.fl. (S) Skolans roll för samhällets framtida tillväxt
- Motion 2005/06:Ub593 av Inger Davidson m.fl. (KD) Elever i behov av särskilt stöd
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2005-11-10
Justering: 2006-01-26
Trycklov till Gotab och webb: 2006-01-30
Trycklov: 2006-01-30
Trycklov: 2006-01-31
Justering: 2006-01-26
Trycklov till Gotab och webb: 2006-01-30
Trycklov: 2006-01-30
Trycklov: 2006-01-31
Reservationer: 14
Betänkande 2005/06:UbU7
Betänkande 2005/06:UbU7
Alla beredningar i utskottet
2005-11-10
Motioner om särskolan (UbU7)
Utbildningsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motionsförslag om särskolan och specialskolan från allmänna motionstiden 2005.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2006-02-08
Debatt om förslag 2005/06:UbU7
Webb-tv: Särskolan och specialskolan
Dokument från debatten
- 2006-02-08Protokoll 2005/06:68
Protokoll från debatten
Anf. 59 Margareta Pålsson (M)
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1 men står självfallet också bakom alla andra moderata reservationer.
I Sverige finns en i många fall bra välfärd, men det finns stora grupper i samhället som inte får ta del av den. Jag tänker på arbetslösa ungdomar, på de nya svenskarna som aldrig har haft ett arbete, på människor som köar inom sjukvården och på barn som far illa. Det blir fler och fler barn i Sverige som skär sig själva, som har psykiska problem och som i en del fall försöker ta sina egna liv. Vi måste bli bättre på att se problemen tidigt och sätta in åtgärder innan det är för sent.
Vi moderater har stora krav på skolutbildningen, och det gäller alla elever. Tyvärr uppmärksammas sällan kvaliteten i skolan för barn med funktionshinder och för dem med särskilda behov.
För 14 dagar sedan besökte vi moderater i utbildningsutskottet Ekeskolan i Örebro. Det var ett studiebesök som inte lämnade någon oberörd, och jag rekommenderar både skolministern och er andra i utskottet att åka dit. Ett besök hade definitivt lett till att majoriteten hade haft svårare att hävda den handikappolitiska principen att barn med funktionshinder så långt möjligt ska erbjudas en anpassad utbildning i sin hemkommun, därför att de framgångar som eleverna på Ekeskolan nått hade i de flesta fall uteblivit om de gått i skolan i sina respektive hemkommuner.
Visst är den dagliga föräldrakontakten oerhört viktig, men på Ekeskolan får barnen också kamrater och ett socialt umgänge som de i många fall aldrig skulle fått ta del av i en vanlig skolklass. På Ekeskolan sker en verklig integration, men om de på hemmaplan inte accepteras, inte får delta i lekar och inte får vara med i klassens sociala liv blir de aldrig integrerade utan ständigt utanför.
Så är också undervisningen på Ekeskolan av högsta kvalitet. Den kompetens som de lärarna besitter kommer vi vanliga grundskollärare aldrig i närheten av. Skolans elever har så speciella funktionshinder att om en vanlig lärare får en sådan elev så är det mest troligt att det är den ende elev med den kombinationen av funktionshinder som den läraren kommer att ha. Därför är det självklart att eleverna på Ekeskolan får en mer individanpassad och bättre undervisning än de någonsin kan få i sin hemkommun.
Herr talman! Regeringen är i färd med att avveckla Ekeskolan och Hällsboskolan. Snart har ni socialdemokrater lyckats lägga ned Hällsboskolan. År 2000 var det 140 anställda som hade ungefär 125 elever från hela Sverige. I år är de ungefär 70 anställda och har ca 30 elever. Efter sommarlovet kommer det att vara 15 elever kvar, och de pendlar i de flesta fall med taxi dit. Vi inom alliansen vill i stället utveckla specialskolorna, och därför yrkar vi att beslutet att avveckla dem ska upphävas och att de elever som tidigare omfattades av den statliga specialskolans målgrupp ska ha rätt att välja skola.
Deras skolgång ska också lättare kunna utvidgas från de lagstadgade tio åren till att omfatta fler skolor. Man kan många gånger inte jämföra dessa elevers fysiska ålder med deras emotionella, och det blir ännu värre eftersom regeringen utgår från att deras utbildning och utveckling i stort sett är avslutad efter en tioårig skolgång. Vi vill i stället inrätta ett specialgymnasium på Ekeskolan för blinda och synskadade elever med multifunktionshinder, och vi tillför budgeten 300 miljoner kronor mer än majoriteten för att stärka specialskolan.
Valfriheten i livet är inte så begränsad för någon grupp i samhället som för elever med funktionshinder. De hänvisas ofta till kommunala skolor där det finns en hiss eller en ledig assistent. Ofta är kommunernas anledning till att vilja behålla funktionshindrade elever i de egna skolorna ekonomisk, eftersom det för det mesta är det billigaste alternativet. Bristen på speciallärare slår också hårt mot denna grupp, och efterhand som många av Sveriges speciallärare går i pension kommer funktionshindrade elever alltmer att hänvisas till outbildade assistenter - de elever som borde ha haft de proffsigaste och mest välutbildade lärarna till sitt förfogande. Vi har i andra sammanhang också påpekat att speciallärarutbildningen måste återinföras.
Herr talman! Som lärare i grundskolan har jag flera gånger varit inblandad i diskussioner rörande elevers fortsatta skolgång i grundskolan eller i särskolan. Det finns många faktorer man måste ta hänsyn till och väga in i beslutet. Alltför ofta fokuseras det bara på dåliga studieresultat, men man får inte glömma bort den sociala situationen och hur framtiden kan komma att gestalta sig för de eleverna. För två barn på samma begåvningsnivå kan det vara rätt att flytta till särskolan för det ena och helt fel för det andra. Barn och vuxna utvecklas i olika takt och på olika sätt, och därför är det också viktigt att beslutet om särskoleplacering återkommande omprövas. Det är en viktig rättighet för föräldrarna, men speciellt viktigt för de elever som ligger i gränszonen för en placering.
Vidare måste det också bli tillåtet för en elev från särskolan att gå vidare till gymnasieskolans nationella program och inte enbart till gymnasiesärskolan. Det får inte vara omöjligt för en särskoleelev att gå på ett nationellt gymnasieprogram om eleven har den kompetens som behövs.
I dag, när kommunernas resurser ofta är knappa, blir alltför många elever placerade i särskolan i brist på andra lösningar. Därför kräver vi tydligare regler för vilka barn som ska bli placerade i särskolan - särskolan, som vi också i framtiden vill ha som en egen skolform.
Anf. 60 Ana Maria Narti (Fp)
Herr talman! Nu är vi där igen. Nu ska vi - jag vet inte för vilken gång i ordningen - återta den här debatten om särskolan och specialskolan. Vi ska som vanligt uttrycka vår besvikelse över det som har hänt med Ekeskolan och Hällsboskolan, och så ska vi försöka, så gott vi kan, att försvara de funktionshindrade barnens och deras föräldrars rätt att välja utbildningssystem.
Vi i alliansen vill stärka och utveckla de här skolformerna. Vi vill ha åtminstone ett riksgymnasium som är lämpligt för de här barnen. Vi vill förstärka positionen och kompetensen för speciallärarna, och vi vill också ha en utredning kring alla dessa frågor.
Därför yrkar jag nu bifall till reservation 14 under punkt 15.
Men varför måste vi så många gånger komma tillbaka till de här frågorna? Jag tror att det är - det brukar tyvärr hända ganska ofta i svensk politik - en fråga om dogmer. Vid en viss tidpunkt kristalliseras en uppfattning om en viss fråga, och då är det bara den uppfattningen som gäller. Ingen mångfald tillåts på området, utan alla ska gå i en enda riktning, och det är det enda som accepteras.
Visst finns det funktionshindrade barn som mår bra av att gå i en vanlig skola, men det finns säkert väldigt många som behöver andra former av undervisning. Dogmen har bestämt att funktionshindrade barn
ska
in i den vanliga skolan. Alltså: Man offrar kompetens och kunskap hos mycket väl förberedda och erfarna lärare som har jobbat länge med barn med mycket stora svårigheter, och man skapar mycket stora svårigheter för familjer med funktionshindrade barn - men dogmen ska förverkligas.
Jag hyser inga förhoppningar om att vi i dag ska lyckas bryta detta. I stället tror jag att också de här frågorna kommer att lösas när den borgerliga alliansen tar makten.
Anf. 61 Inger Davidson (Kd)
Herr talman! Precis som Ana Maria Narti kan jag konstatera att vi under den senaste tiden ganska ofta debatterat samma fråga, nämligen särskolan och de statliga specialskolorna, och jag kan instämma i att den här debatten antagligen bara blir en upprepning av redan välkända ståndpunkter eftersom regeringen inte vill flytta sig en enda tum. Positionen är helt fastlåst.
Jag kan inte undgå misstanken att det beror på att frågan berör en ganska liten grupp barn och föräldrar och att det dessutom gäller en grupp utan starka påtryckningsmöjligheter. Ofta har föräldrarna till barn med så stora behov som det här handlar om fullt sjå med att hålla näsan över vattenytan och hinner därför inte dessutom engagera sig politiskt eller fungera som lobbygrupp. Syns de inte så finns de inte. Då är det också lättare att köra över dem, och det är vad jag anser att regeringen och stödpartierna gör.
Om Socialdemokraterna lyssnade på föräldrarna och eleverna skulle de slå fast att särskolan även i fortsättningen får vara en egen skolform samt avfärda de förslag som innebär att särskolan som egen skolform på sikt ska upphöra. Att den frågan får fortsätta att hänga i luften skapar bara onödig oro. Att innehållet i särskolan på många områden ska utvecklas och att särskolan lokalmässigt kan integreras i grund- och gymnasieskolan är en sak, men utvecklingsstörda elever måste ha rätt att få en utbildning som är anpassad till deras behov i stället för att ständigt behöva jämföra sig med barn utan detta handikapp.
Reglerna för placering i särskolan måste också bli tydligare. När grundskolan saknar pengar för att stödja elever med särskilda behov tycks en utväg ha blivit att placera dessa elever i särskolan, elever som alltså inte hör hemma där. Det är förstås förkastligt. En placering i särskolan ska bara erbjudas elever med utvecklingsstörning och får aldrig vara en resursfråga. Placeringen bör dessutom omprövas regelbundet, och föräldrarna ska självfallet ha sista ordet. Försöksverksamheten med föräldrainflytande har slagit väl ut, och både Skolverket och Carlbeckkommittén tycker att val av skolform, att ge föräldrarna rätten till val av skolform, ska införas i lag. Men år efter år går och ingenting händer. I betänkandet hänvisar utskottsmajoriteten till en skrivelse som ska komma från regeringen senare i vår. Det låter inte särskilt handlingskraftigt. Inte heller nu blir det en proposition.
Herr talman! För övrigt anser Kristdemokraterna att beslutet att lägga ned de statliga specialskolorna Ekeskolan och Hällsboskolan ska rivas upp. Jag tänker envist fortsätta att upprepa detta eftersom det är ett dåligt beslut. Det är inte dåligt tänkt, nämligen att även multihandikappade barn och barn med grava språkstörningar ska ha rätt att bo hemma och undervisas i en skola nära hemmet. Det låter idealiskt, men i praktiken fungerar det inte eftersom de flesta kommuner aldrig får möjlighet att bygga upp den särskilda kompetens som krävs för att uppfylla dessa barns behov.
De eleverna har, precis som alla andra, rätt att utvecklas till sin fulla potential och vistas i en social miljö där de känner sig trygga och kan göra sig gällande. Deras föräldrar måste dessutom kunna känna sig trygga med att barnen får det stöd de behöver. Innan föräldrarna sökt en plats i en specialskola har de ofta först kämpat en ojämn kamp med sin hemkommun för att det inte fungerade där.
I dag finns i praktiken inte ens den möjligheten. Visserligen finns den fortfarande på papperet, där det sägs att barn har rätt att prövas för en visstidsplacering vid ett så kallat resurscenter, men föräldrarna får ingen upplysning om det. Varken i Specialpedagogiska institutets informationsmaterial eller i andra sammanhang där det vore naturligt lyfts den möjligheten fram. Därför finns nu för första gången inte heller några sökande till utredningar och skolplaceringar, och då kan man förstås hävda att inte heller behovet finns. Vilken cynism! Finns inte de språkstörda och multihandikappade barnen längre? Förstärkningen av Resurscenter tal och språk har inte heller gjorts. I stället avvecklas verksamheten, och inga nya elever tas emot. Vad är det egentligen som händer?
Kristdemokraterna anser att en utvärdering av verksamheten vid Specialpedagogiska institutet behöver genomföras för att skapa klarhet i om institutet fullgör sitt uppdrag när det gäller att ge information till berörda föräldrar om möjligheten för multihandikappade barn och barn med grava språkstörningar att få undervisning vid resurscentret.
Att Hällsboskolan, med dess utredningsresurser och spetskompetens, långsamt svälts ut får också konsekvenser för intagningen till riksgymnasiet i Örebro. För att elever ska kunna söka dit måste de ha utretts vid Resurscenter tal och språk/Hällsboskolan, som det numera heter, och dit lyckas de alltså inte komma för utredning. Eleverna blir därför placerade i de vanliga gymnasieskolorna i hemkommunerna där det alltför ofta saknas kompetens. Dessutom saknas en social miljö som eleverna trivs i. Hur blir det med möjligheten för de språkstörda eleverna att söka till riksgymnasiet i Örebro? Det skulle jag vilja ha svar på i dag.
Socialdemokraternas senaste slogan är Alla ska med - så enkelt är det! Jag kan bara tolka det så att alla ska med på samma vagn oavsett vilka behov de har och antingen de själva vill eller inte. Majoriteten avgör vad som är bäst för alla. Det är en skrämmande människosyn som Kristdemokraterna absolut inte kan ställa upp på.
Jag yrkar bifall till reservationerna 10 och 13.
Anf. 62 Sofia Larsen (C)
Herr talman! Jag tycker att det är både konstigt och på sitt sätt skrämmande att vi återigen ska behöva ha den här debatten - en debatt om rätten till en bra skola och rätten för alla elever att lyckas i skolan. Den rätten ska finnas oavsett vilken bakgrund eleven har och oavsett om eleven har någon form av inlärningssvårigheter eller funktionshinder. Det måste finnas en utbildning som är anpassad efter den enskilde elevens behov, oavsett vad eleven har för möjligheter. Det måste också finnas tydliga valmöjligheter oavsett funktionshinder. Det finns inte i dag i välfärdssamhället Sverige.
För att vi ska få ett samhälle som är tillgängligt för alla och där alla har lika villkor kommer det att krävas en lång rad förändringar. För att lika möjligheter ska bli verklighet krävs också en attitydförändring. Den attitydförändringen måste först och främst ske hos regeringen, hos Socialdemokraterna, så att vi kan styra samhället mot lika villkor och lika möjligheter.
Vi vet att eleverna i särskolan blivit fler och fler under de senaste tio åren. Det gäller speciellt grundsärskolan. Variationerna i landet har varit stora, och det verkar finnas ganska stora skillnader mellan vilken praxis och vilket synsätt kommunerna har beträffande vilka barn som ska gå i särskolan. Det har visat sig att föräldrar till och med ställts inför ultimatumet att barnet antingen får gå i särskolan eller har möjlighet att gå kvar i den vanliga grundskolan men får då inte samma stöd och möjligheter som i särskolan.
Så kan vi naturligtvis inte ha det. En placering i särskolan får aldrig bli en resursfråga. Det får inte bli fråga om ifall barnet ska få möjlighet till stöd och hjälp, utan barnets egen förmåga att tillgodogöra sig undervisning ska ligga bakom beslutet om särskoleplacering. Ingenting annat ska styra det. Särskolan är oerhört viktig, och den ska finnas till för de elever som behöver den. Däremot får den inte bli ett stöd för sådana som är lite allmänt bråkiga i skolan eller som inte har alla ämnen. Det måste vara tydligt vilka som ska gå där och ha det stödet och den rättigheten.
Vuxna som har en utvecklingsstörning eller av andra orsaker gått i särskolan har i dag inte samma rättighet till vuxenutbildning som andra vuxna. Det är en tydlig diskriminering, och vi debatterade ju också diskrimineringslagstiftningen tidigare i dag. Alla ska ha rätt till livslångt lärande och möjlighet till vuxenutbildning oavsett vilken skolform man gått i tidigare. Det tycker jag och Centerpartiet är en självklarhet.
Herr talman! I dag är det så att ju mer olika människor är och ju fler särskilda behov de har desto sämre fungerar välfärdsstaten Sverige. De barn som har störst behov av att fritt välja skola har samtidigt minst möjligheter att kunna göra det.
Vi i Centerpartiet var tydliga motståndare när regeringen valde att avveckla specialskoleverksamheten för flerhandikappade barn på Ekeskolan och på Hällsboskolan. Vi har också sedan dess argumenterat och försökt få en opinion. Framför allt har vi försökt få med socialdemokrater, Vänstern och Miljöpartiet på att man ska upphäva beslutet. Tyvärr har det inte lyckats än.
Regeringen har gjort det ganska lätt för sig i debatten om specialskolorna. Man säger: Jo, men alla ska ha rätt att gå i sin hemkommun. Ja, självfallet. Det är inte det som den här diskussionen handlar om. Rättigheten att gå kvar i sin hemkommun ska finnas men man ska också få stöd till specialundervisning, stöd till specifik kompetens och till omhändertagande som i många fall kommunen varken har råd eller möjligheter att erbjuda.
Regeringens välvilja, när man pratar om integration, leder tyvärr i många fall till en segregation i stället för att människorna och de här eleverna ges specifika och riktiga möjligheter. Jag tycker att det synsätt som Socialdemokraterna har är en förmyndarpolitik av väldigt stora mått. Att man kan stå i en talarstol och fatta ett beslut och mena att man vet vad de här eleverna och familjerna bäst behöver är för mig ofattbart.
För mig är det självklart att låta de elever, och familjer, som önskar det få möjligheten att gå i en specialskola. Därför vill jag bifalla reservation 10 under punkt 10. Den reservationen innebär att man återinför specialskolorna Ekeskolan och Hällsboskolan.
Avslutningsvis vill jag också säga att det är oerhört viktigt att de här barnen, blinda och synskadade barn med multifunktionshinder, har möjlighet att gå vidare i skolan och få en gymnasieutbildning. I dag är det väldigt svårt. Den möjligheten finns inte. Vi vill ha ett riksgymnasium för detta. Det ska inte vara din bakgrund, ditt funktionshinder eller i vilken takt du behöver läsa som är det viktiga, utan möjligheten till utbildning ska finnas.
Anf. 63 Christer Adelsbo (S)
Herr talman! Det betänkande som vi nu ska behandla innehåller 28 motionsyrkanden och 14 reservationer. De avser bland annat frågor om särskolan som egen skolform, tydligare regelverk för placering i särskolan, föräldrainflytande vid placering i särskolan, statens ansvar för specialskolans elever samt begäran om parlamentarisk granskning av skolans kvalitet för elever med funktionshinder.
Som har nämnts lite grann bygger mycket av majoritetens ställningstagande på de förslag som har lagts fram av Carlbeckkommittén och som för närvarande bereds inom Regeringskansliet. Men det finns några ställningstaganden som jag vill lyfta fram.
Samtliga borgerliga partier står bakom en reservation där man tar upp att särskolan även fortsättningsvis ska finnas kvar som en egen skolform. I Carlbeckkommitténs förslag säger man att den nuvarande särskolan i framtiden ska utgöra två skolformer, grundsärskolan och gymnasiesärskolan, med varsitt kapitel i skollagen, som en parallell till grundskolan och gymnasieskolan. Man föreslår också en utvecklad samverkan mellan skolformerna grundsärskolan och grundskolan och mellan gymnasiesärskolan och gymnasieskolan. Det här är enligt kommittén också en förutsättning för att man på sikt ska kunna ta ställning till behovet av skilda skolformer, och det är en slutsats som även jag delar.
Något som är viktigt att påtala i det här sammanhanget är att barn och ungdomar i en sammanhållen skola får möjlighet att möta varandra och utveckla förståelse för och tolerans mot olikheter. Strävan måste vara att i så stor utsträckning som möjligt undervisa alla elever tillsammans.
Herr talman! Det finns också en reservation där man tar upp frågan om en parlamentarisk utredning för granskning av skolans kvalitet för elever med funktionshinder.
Specialpedagogiska institutet redovisade för drygt två år sedan ett regeringsuppdrag där man hade kartlagt och analyserat kommunernas förutsättningar för att ordna undervisning för elever med synskada och ytterligare funktionshinder samt tal- och språkstörda elever. Man kom bland annat fram till att det finns flera goda exempel på utbildning av hög kvalitet men att skolsituationen varierar kraftigt mellan kommunerna. Det finns en medvetenhet och ett stort intresse för att utveckla utbildningen. Och det finns ett behov av insatser från Specialpedagogiska institutet i form av stöd.
Socialstyrelsen har också i ett regeringsuppdrag kartlagt på vilket sätt landstingens barn- och ungdomshabilitering är tillgänglig för barn och ungdomar i olika åldrar med olika funktionshinder.
Specialpedagogiska institutet har också i regleringsbrev av regeringen fått i uppdrag att i samarbete med Socialstyrelsen, Skolverket och Specialskolemyndigheten tydliggöra ansvarsfördelningen samt effektivisera samverkan mellan olika huvudmän när det gäller stödet till barn och ungdomar med omfattande funktionshinder.
I sammanhanget kan man också nämna att Skolverket, Myndigheten för skolutveckling och Specialpedagogiska institutet har träffat en överenskommelse om omfördelning av ansvar i handlingsplanen för arbetet med att uppnå de handikappolitiska målen. Det innebär att Specialpedagogiska institutet nu kan stödja kommunerna mer aktivt när det gäller att uppnå de handikappolitiska målen för skolan.
Herr talman! Samtliga borgerliga partier står också bakom en reservation som handlar om statens ansvar för specialskolans elever. Man anser att beslutet att lägga ned vissa av de statliga specialskolorna var felaktigt. Frågan om omprövning av nämnda beslut har, som vi tidigare har hört, behandlats återkommande av riksdagen vid flera tillfällen, senast våren 2005. Majoriteten finner inte heller denna gång att det finns skäl för riksdagen att ändra sitt tidigare ställningstagande. Det är viktigt att här framhålla den positiva utveckling som faktiskt sker vid resurscentren.
Specialpedagogiska institutets nationella resurscenter har i dag verksamhet inom fyra områden. Det finns fördjupad kompetens kring specialpedagogiska konsekvenser för elever med synskada med eller utan ytterligare funktionsnedsättning, dövhet eller hörselskada kombinerat med utvecklingsstörning, medfödd dövblindhet respektive grava tal- och språkstörningar.
En grundläggande och viktig handikappolitisk princip är att barn och ungdomar med funktionshinder ska erbjudas utbildning i sin hemkommun och därmed kunna bo hemma med sina föräldrar. Ibland har inte kommunen tillräcklig kompetens för att göra detta möjligt. För de elever och kommuner som behöver extra specialpedagogiskt stöd finns möjlighet till utbildning vid Ekeskolan, vid Resurscenter syn, eller Hällsboskolan, vid Resurscenter tal och språk. Denna skolgång, kallad visstidsutbildning, utgår från den enskilda elevens behov och har som mål att finna arbetsformer för en likvärdig utbildning vid elevens hemskola. Det är dock viktigt att påpeka att elever vid Resurscenter syn och Resurscenter tal och språk ska kunna få sin undervisning där så länge de har behov av detta. Utbildningen ska fortgå så länge elevens behov kräver det och det inte finns förutsättningar att ordna utbildning av motsvarande kvalitet i hemskolan eller i hemkommunen. Men även om denna möjlighet finns är det viktigt att fokusera på den funktionshindrades rätt.
Målsättningen ska alltid vara att man ska kunna erbjuda eleverna utbildning i hemkommunen och att de därmed har möjlighet att bo hemma. Att ha närhet till familj och vänner är av mycket stor betydelse. Detta är också något som har väldigt starkt stöd inom handikapprörelsen.
Herr talman! I övriga reservationer tar man upp frågor som alla har behandlats av Carlbeckkommittén och är under beredning inom Regeringskansliet.
Sist men inte minst vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner och reservationer.
Anf. 64 Margareta Pålsson (M)
Herr talman! Det finns 20 000 språkstörda förskolebarn i Sverige. 10 % av dem behöver specialistkompetens, och 2 % av dem har grava språkstörningar. En del av dem hade med den tidigare ordningen haft en plats på Hällsboskolan.
Nu skulle jag vilja fråga Christer Adelsbo om han tycker att det är positivt att Hällsboskolan snart är avvecklad, om han tycker att det är positivt att dessa elever aldrig får möjligheten att välja om de ska studera vid Hällsboskolan eller i hemkommunen, som det var tidigare?
Jag vill poängtera att vi inom alliansen aldrig någonsin har sagt att det inte är bra att elever i första hand får gå i sin hemskola. Det är naturligtvis positivt och viktigt. Men det finns en grupp elever som har så svåra handikapp att det är inte är tillfyllest med den undervisningen. Tycker Christer att det är positivt att Hällsboskolan snart är avvecklad?
Anf. 65 Christer Adelsbo (S)
Herr talman! Det är inte bara fråga om vad jag tycker. I princip all expertis på området påtalar hur viktigt det är att elever med funktionshinder inkluderas med övriga elever i största möjliga mån. Man menar rent krasst att det är alldeles felaktigt att gå den motsatta vägen. Man menar att det också är direkt olyckligt om man skulle ta stegen tillbaka och lämna detta. Delar inte ni moderater denna uppfattning? Det ställdes en fråga om att välja bort. Det är oerhört viktigt att alla barn som vill vara hemma ska få den möjlighet och inte hänvisas till att välja bort.
Anf. 66 Margareta Pålsson (M)
Herr talman! Om vi återgår till mina 20 000 språkstörda förskolebarn har vi inte tänkt oss att de ska placeras på Hällsboskolan allihop. Det är inte fråga om det. Vem som står för valfrihet inom skolsystemet är nog alla på det klara med. Jag talar om dem som har ett multifunktionshinder och lärare som har en utbildning som är liknande min som ska ta hand om dessa elever på hemmaplan.
Jag undrar om du verkligen tror, Christer, att lärare med den vanliga utbildningen är de rätta för de elever som jag mötte på Ekeskolan. Jag tar för givet att du själv har varit där, eftersom det är du som företräder dessa frågor i utskottet. Tror du verkligen att lärare med vanlig utbildning som får en assistent till sitt förfogande är de rätta?
Vi vet alla hur det är med utbildningen för assistenter i detta land. De har tyvärr ofta ingen pedagogisk utbildning. Tror du att de klarar av att ge utbildning för de elever som annars kunde ha fått en plats på Hällsboskolan och Ekeskolan?
Anf. 67 Christer Adelsbo (S)
Herr talman! Du är inte ensam om att säga detta, utan det är flera som mer eller mindre talar om att kommunerna inte har några som helst möjligheter att klara detta. Det är ganska fantastiskt. Det finns många goda exempel som har kommit genom åren där man klarar detta alldeles utmärkt.
Det är också ganska intressant när man tittar på det. Även om vi inte själva alltid tycker att vi har kommit så långt i arbetet med inkluderad skola fungerar vi trots det som inspirationskälla för specialpedagoger i andra länder som är och tittar på hur vi gör i Sverige.
Bland annat har man i Holland ett skolsystem där man av tradition har haft på det sättet som flera av er i alliansen förespråkar. Man har fler specialskolor inriktade på olika typer av funktionshinder eller andra problem. Alla dessa stod i princip utanför det vanliga grundskolesystemet. Nu håller man på att förändra detta.
Man studerar bland annat Sverige och hur vi arbetar här. Man säger bland annat så här: Vi har imponerats av den svenska skolans hållning gentemot barnen, såväl stora som små. Ni visar respekt för barnen och deras åsikter. Ni lyssnar och arbetar utifrån barnens rättigheter.
Det är sådant som gör att man känner att det är rätt. Vi har också varit och fått inspiration. Vi har bland annat tittat på Kanada, där man har kommit väldigt långt i dessa frågor. Det är en föregångare i arbetet med inkluderad skola.
Anf. 68 Inger Davidson (Kd)
Herr talman! Jag har tre frågor till Christer Adelsbo. Carlbeckkommitténs förslag bereds för närvarande i Regeringskansliet. Jag har tappat räkningen på hur många år det har pågått. Jag skulle gärna vilja ha reda på hur många år det är. Det är min första fråga.
Den andra är: Hur blir det med möjligheten för språkstörda barn att i fortsättningen söka till riksgymnasiet i Örebro? De kan snart inte längre få utredningen i Hällsbo, eftersom den skolan håller på att tyna bort med er goda vilja och ert goda medvetande. Hur ska de då kunna söka dit utan att kunna bli utredda? Det är min andra fråga.
Den tredje är det inte jag själv som ställer. Den finns i ett brev som jag har fått en förtvivlad mamma. Hon har en 14-årig son som hon har fått kämpa för väldigt länge för att han ska få den undervisning i specialskola som han behöver. Hon skriver så här: Så hur bra undervisning han än har fått har den aldrig kunnat kompensera de sociala behov alla barn har av att identifiera sig. Försök att föreställa er att dag ut och dag in alltid vara sämst, alltid komma sist, att inte bli förstådd på grund av att ingen förstår vad du säger och att aldrig någon frågar om du vill vara med på rasten. Jag skulle vilja ha ett ärligt svar om någon tror att man kan bli en självständig individ med god självkänsla av att vistas i en sådan miljö.
Den frågan går vidare till dig.
Anf. 69 Christer Adelsbo (S)
Herr talman! Eftersom jag själv har suttit med i Carlbeckkommittén hade jag önskat att det kanske hade behandlats lite snabbare. Just nu är det i varje fall en skrivelse på gång som tar upp många av de punkter som finns med i motioner. Jag ser fram emot att det snart ska komma.
Man talar mycket och tar upp enskilda fall. Det är ganska enkelt att göra på det viset och ta upp enskilda fall. Det kan jag givetvis också göra. Det finns många fina exempel där det har fungerat väldigt väl med inkludering och så vidare.
Visst finns det kommuner där man kanske inte klarar av detta. Men då finns det också möjligheter att söka till Ekeskolan och Hällsboskolan. Handikapprörelsens åsikt är - det har jag sagt förut, och det vet du om - att det är viktigt att man fokuserar på den funktionshindrades rätt.
Eleverna ska alltid erbjudas utbildning i sin hemkommun och därmed kunna bo hemma. Man menar att närheten till familj och vänner är av mycket stor betydelse. Det är ingen lösning att gå tillbaka till det gamla sättet och bygga ut och göra fler specialskolor. Då tvingar man i princip barn dit.
Vi vet att det var kommuner som gjorde det ganska lätt för sig tidigare genom att inte ta tag i det utan i stället lämnade i väg barnen. Det var väl inget val att tala om. Nu ställer man hellre kravet på kommunerna att de ska göra någonting, och de flesta gör faktiskt också det.
Anf. 70 Inger Davidson (Kd)
Herr talman! Jag fick svaret på den första frågan att det är en skrivelse på gång, men jag fick inte svar på hur länge frågan har beretts. Den frågan kvarstår alltså.
Det är väldigt viktigt att lyfta fram enskilda fall. Det är just de det handlar om i det här sammanhanget. Det handlar inte om de enskilda fall där det har gått bra. De är vi alla överens om. Vi vill att barnen ska erbjudas plats i sin hemkommun. Vi vill att de ska kunna bo kvar hemma. Vi tycker att det är bra att utvecklingen går åt det hållet att fler kan göra det.
Men det finns en liten grupp som består av enskilda fall där det inte fungerar. Föräldrarna är helt medvetna om att det inte fungerar och inte kommer att fungera. De tycker att det är sorgligt att lämna barnen och att det blir långt att åka. Men de inser samtidigt: Det här är till min sons eller min dotters bästa, och de slåss med näbbar och klor. Det är de enskilda fallen som jag också hjälper till att slåss för.
Jag fick heller inte svar på hur det blir med riksgymnasiet. Kan språkstörda elever fortfarande söka dit? Du sade nu i ditt svar att elever fortfarande har möjlighet att söka till Hällsboskolan. Det är en bra markering från Socialdemokraterna som föräldrarna kan stödja sig på. Men kan eleverna också söka till riksgymnasiet utan att ha möjlighet att bli utredda först om Hällsboskolan läggs ned?
Anf. 71 Christer Adelsbo (S)
Herr talman! När det gäller Carlbeckkommittén är den under beredning just nu. Hur länge det har pågått vågar jag inte säga här. Men det är någonting som är på gång i närtid.
Man kan ta upp enskilda fall och så vidare. Men en skola för alla är oerhört viktigt att sträva efter. Vi ska hela tiden titta på individens behov. Vi ska försöka göra allt vi kan för att klara det på hemmaplan.
Regeringen har beslutat att utbildning för elever vid resurscenter för elever med syn- och språkproblem ska fortgå så länge elevens behov kräver det och det inte finns förutsättningar att anordna utbildning av motsvarande kvalitet i hemskolan eller i hemkommunen.
Det är ändå en trygghet för elever och föräldrar. De ska inte bli lidande om man inte klarar av att lösa det på ett tillfredsställande sätt i hemkommunen. Men målet ska ändå hela tiden vara att hitta en lösning på hemmaplan. Det måste ändå vara det som man ska sträva efter.
Anf. 72 Sofia Larsen (C)
Herr talman! Jag blir oerhört upprörd när jag sitter i min stol och lyssnar på Christer Adelsbo. Det handlar inte om att de elever vi pratar om inte ska ha möjlighet att bo kvar hemma, hos sina föräldrar i sin egen hemkommun. Debatten handlar inte om att det ska finnas en möjlighet för dem att gå i skolan i hemkommunen. Det handlar inte om det, för det är vi alla överens om. Det är jätteviktigt att den möjligheten ska finnas och att förutsättningarna finns. Självklart, det behöver vi inte diskutera mer. Men det är när det inte funkar för de här eleverna och familjerna och eleven i sig mår väldigt dåligt och inte får den vård och den utveckling som den behöver som du och dina kamrater i Socialdemokraterna säger: Stopp, det finns ingen vidare möjlighet för dig. Det är det som gör mig så upprörd. I Socialdemokraternas värld är likvärdighet lika med likadant. Är det likadant är det likvärdigt. I min värld är det inte så. Det ska finnas en valmöjlighet där jag själv kan bestämma om jag ska vara hemma hos mina föräldrar i min hemkommun eller om jag ska gå vidare till en annan skola. Det är likvärdighet för mig.
Det är rättvisa och möjligheter för de unika elever som det här handlar om. Varför, Christer Adelsbo, är valfrihet någonting så otäckt för er i socialdemokratin?
Anf. 73 Christer Adelsbo (S)
Fru talman! Upprörd kan man lätt bli. Det kan jag också bli över det cyniska sättet. Man vill faktiskt gå ett steg tillbaka. Vilka man än pratar med inom expertisen och verksamheterna säger de: Gå inte tillbaka till det gamla sättet utan ha målet att hitta de olika möjligheterna. Om man ute i kommunerna inte klarar av det finns det en möjlighet att söka till andra skolor. Men man får inte ge upp. Det var tyvärr så att vissa kommuner gjorde det lätt för sig tidigare. I stället för att ta ansvaret och försöka hitta lösningar inom hemkommunen skickade man i väg eleverna. Det är inte den bästa lösningen för majoriteten av de här barnen.
Ytterligare en gång: Om man inte kan lösa detta i hemkommunen finns det möjligheter i dag att söka på Ekeskolan och Hällsboskolan.
Anf. 74 Sofia Larsen (C)
Fru talman! Det Socialdemokraterna gjort i det här fallet när det gäller specialskoleverksamheten i Ekeskolan och i Hällsboskolan är att de har medverkat till att möjligheten för de elever som bäst behöver gå på dessa skolor har dragits in. Det finns inte alls samma möjligheter som det fanns tidigare för de här eleverna. Ni vill fortsätta att sätta käppar i hjulet för dessa. Det är för mig ofattbart.
Självklart ska kommunen arbeta och stödja, men om de enskilda vill välja någonting annat är det stopp i er politik. Varför vill ni fortsätta att rasera den möjligheten? Varför vill ni fortsätta att sätta käppar i hjulet?
Din argumentation går inte hem när du säger att det ska finnas en rättighet i kommunen och att valmöjligheten ska finnas. Det finns ingen valmöjlighet. Det finns ingen nu, och den kommer att bli, om möjligt, ännu mindre framöver. Om du nu menar att den rättigheten ska finnas, varför sätter ni käppar i hjulet för den?
Anf. 75 Christer Adelsbo (S)
Fru talman! Det här är ganska intressant. Alliansen kanske borde ta sig en funderare på varför antalet sökande minskar. Det kanske är på det viset att man ute i kommunerna blir bättre och bättre på att lösa situationerna. Så är det i verkligheten. Man har blivit bättre och bättre och kan ta emot fler och har hittat bättre lösningar. Det har varit en väldigt positiv utveckling av Resurscenter syn och Resurscenter språk. Specialpedagogiska institutet har hittat sin roll mer och mer och kan hjälpa alltfler kommuner med att hitta lösningarna på hemmaplan.
Jag tycker att det är oerhört förvånande att ni så eniga i den borgerliga alliansen verkligen går emot alla andra och alla experter och vill gå tillbaka och till och med går ut säger att ni vill utveckla detta och ha fler specialskolor. Det är för mig helt fantastiskt att höra.
Anf. 76 Ana Maria Narti (Fp)
Fru talman! Jag vill fråga: Är alla handikappade barn med flera handikapp precis likadana? Vi envisas, sägs det, med att gå vidare på en viss linje. Vi vill ha flera former av undervisning för de här barnen, men vi går mot expertisen, sägs det. Vi skulle aldrig någonsin inta denna ställning om vi inte visste att vi har föräldrarna med oss. Är föräldrarna sina barns fiender? Två enkla frågor.
Anf. 77 Christer Adelsbo (S)
Fru talman! Det är en enkel fråga. Som jag sade kan jag ta fram hur många exempel som helst, Ana Maria Narti, där man har löst frågan på hemmaplan på ett mycket bra sätt, och alla är otroligt nöjda. Finns det fall där man inte löser detta finns det andra förutsättningar.
En annan sak som man kan diskutera är en sammanhållen skola för barn och ungdomar med möjlighet att mötas och utveckla sin förståelse och tolerans och så vidare. Där har man varit ganska njugg från Folkpartiets sida. Strävan i skolan och i vuxenutbildningen ska vara att i så stor utsträckning som möjligt undervisa elever med olika funktionshinder tillsammans med övriga elever. Det vore rätt intressant att veta om Ana Maria Narti delar uppfattningen att det ska vara målet.
Anf. 78 Ana Maria Narti (Fp)
Fru talman! Jag tror att det är känt att vi är anhängare av en mycket stor variation av skolor och en mycket stor variation av pedagogiska inriktningar, och i fallet funktionshindrade barn arbete med det specifika funktionshindret.
Nej, jag personligen är till och med motståndare till betongmodellerna där alla ska lära på precis samma sätt. Vi talar inte om de barn som mår bra i kommunerna. Vi talar om de barn vars föräldrar vill ha de två skolor som vi diskuterar. Jag kom in i riksdagen 1999, och sedan dess mal vi samma fråga fram och tillbaka, och det händer ingenting.
Anf. 79 Christer Adelsbo (S)
Fru talman! I senaste numret av Lika värde är det ett reportage från Nordanstigs kommun. Det handlar om Niklas och hans familj som tidigare hade som enda alternativ särskolan i Hudiksvall. Mamman i familjen säger nu att de har velat undvika särskolan och är mycket glada för att Nordanstigs kommun har tagit de första stegen med målet att bli en skola för alla. Niklas själv säger att han trivs i skolan och att han känner att han kan lära sig mer. Han åker skolbuss med alla andra elever från sin hemort. Det är en viktig pusselbit i vardagen. Att fara i väg med jämnåriga kompisar och gå på samma skola är ett bra sätt att känna samhörighet.
De elever som behöver särskilt stöd har ofta lektioner tillsammans i mindre grupp. Man börjar varje dag med en samling, och de är alltid med helklass på lektioner i bild, slöjd, idrott samt på utflykter. Dessutom har man minst en lektion med samverkan i den stora gruppen, exempelvis svenska eller matte. På rasterna är man alltid tillsammans. Målet för de elever som behöver extra stöd är att träna kunskap och sociala färdigheter för att på sikt kunna delta mer i helklass.
Nordanstigs kommun gjorde i fjol intervjuer med elever, inkluderande särskoleelever, från årskurs 6 till 9.
Av resultatet framgår tydligt att eleverna trivs i sina skolmiljöer. De har kamrater, och flera har framtidsplaner. Man säger bland annat att intervjuerna visar att tanken på en skola för alla är klok och fungerar. Det gör att man har fått ytterligare stöd för att erbjuda alla möjligheten att gå i skola på hemorten oavsett om de har lätt för sig eller har ett funktionshinder.
Det här är ett exempel av många på att man jobbar med inkluderad skola, det vill säga en skola för alla. Det är kanske dags för den borgerliga alliansen att ta väck skygglapparna och titta lite grann på alla de goda exempel som finns.
Anf. 80 Lennart Gustavsson (V)
Fru talman! Jag tänker kort uppehålla mig vid diskussionen om särskolans framtid. Jag hade förmånen att medverka i den så kallade Carlbeckkommittén, som har nämnts flera gånger här. Uppdraget var att se över utbildningen för barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning.
Utredningen lämnade sitt slutbetänkande i oktober 2004, Inger Davidson. Man kan konstatera att beredningsarbetet sedan inte har gått med rasande fart. Där kan jag ge kritikerna rätt.
Men min fråga i debatten om särskolan är om alla har läst utredningen. Det finns en utomordentlig sammanfattning på s. 25.
Den första borgerliga reservationen kräver att särskolan ska vara kvar som egen skolform. Vad säger då kommittén? Jo, att särskolan i framtiden ska utgöras av två skolformer, nämligen grundsärskola och gymnasiesärskola. Jag vet inte vad som är det egentliga problemet. Jag tror inte att det är att man reagerar mot resonemanget om inkluderande skola, en skola för alla.
Andra gemensamma borgerliga reservationer handlar om behovet av ett tydligare regelverk för särskoleplacering, om föräldrars inflytande vid särskoleplacering, om rätten till omprövning av beslut om särskoleplacering. Här i debatten har frågan om rättigheterna till grundläggande utbildning för vuxna med utvecklingsstörning lyfts fram.
Fru talman! Jag vågar påstå att i samtliga fall kan jag inte se annat än att utredningen för ett resonemang som ligger helt i linje med vad reservanterna anför. Carlbeckkommittén föreslår en striktare bedömning av rätten till särskola och att bestämmelse om utredning inför beslut om mottagande i särskola skärps. Kommittén föreslår också att försöksverksamheten med ökat föräldrainflytande upphör och att rätten till val av skolform införs i skollagen. Dessutom föreslås det att det i förordningsform ska ställas krav på att beslut om rätten till särskola regelbundet ska omprövas.
Fru talman! Jag har full förståelse för borgerlighetens ambitioner att ordna utbildning för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning på bästa sätt. Men ibland är det på sin plats att föra resonemanget, i alla fall när det rör särskolan, utifrån det senaste dokument vi har om särskolan. Det är Carlbeckkommittén.
Nu pågår ett beredningsarbete. Det är bra att ni driver på, efterfrågar och kanske till och med kritiserar att det har lagts fram bara en skrivelse. Men låt oss diskutera utifrån det dokument vi faktiskt har.
Min förhoppning är att vi framöver ska ha en konstruktiv debatt om hur vi skapar en bra utbildning för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning. Det skulle vara hälsosamt att släppa på en del politiska låsningar. Låt oss förenkla skolformsdiskussionen - det får man göra ibland i debatten, det har jag lärt mig. Kunskapsmålen, betygssystemen och timplanerna skiljer.
Låt mig få avsluta med en fundering. Jag tror inte att vi kan svara nu, men det vore intressant om vi fick sätta oss ned och diskutera detta i en vidare bemärkelse. Ska vi fokusera på skolformerna, eller ska vi se till varje elevs behov? Ska vi utveckla möjligheten att skapa särskilda kunskapsmål med alternativa kunskapsmål? Hur hanterar vi olika skolformer i en situation där de riktade statsbidragen faktiskt har försvunnit? Det är frågor vi behöver titta djupare på och analysera mer innan vi gräver ned oss i alltför stora skyttegravar. Egentligen har vi alla en ambition att ordna undervisningen och utbildningen för dessa alla våra svagaste på ett så bra sätt som möjligt. Därför ska vi försöka vara så konstruktiva som möjligt.
Jag yrkar bifall till förslaget i utbildningsutskottets betänkande.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2006-02-08
Förslagspunkter: 15, Acklamationer: 11, Voteringar: 4
Protokoll med beslut
- 2006-02-08Protokoll 2005/06:68
Riksdagsskrivelser
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Särskolan som egen skolform
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2005/06:Ub343 yrkande 53, 2005/06:Ub344 yrkande 65, 2005/06:Ub426 yrkande 50 och 2005/06:Ub593 yrkande 12.- Reservation 1 (m, c, fp, kd)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (m, c, fp, kd) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 123 0 0 21 m 0 42 0 13 fp 0 43 0 5 kd 0 27 0 6 v 22 0 0 6 c 0 18 0 4 mp 13 0 0 4 - 2 0 0 0 Totalt 160 130 0 59 Rätt att gå i särskola
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2005/06:Ub343 yrkande 54 och 2005/06:Ub344 yrkande 66.- Reservation 2 (m, c, fp, kd)
Utveckling av särskolan
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2005/06:Ub343 yrkande 55 och 2005/06:Ub344 yrkande 67.- Reservation 3 (m, c, fp, kd)
Föräldrainflytande
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2005/06:Ub593 yrkande 6.- Reservation 4 (m, kd)
Tydligare regler för särskoleplacering
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2005/06:Ub593 yrkandena 7, 9 och 10.- Reservation 5 (m, c, fp, kd)
Rätt till omprövning av placering
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2005/06:Ub564 och 2005/06:Ub593 yrkande 8.- Reservation 6 (m, fp, kd)
Särskoleelevers fortsatta utbildning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2005/06:Ub593 yrkande 11.- Reservation 7 (m, c, fp, kd)
Statens ansvar för specialskolans elever
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2005/06:Ub234 yrkandena 1 och 3 samt 2005/06:Ub593 yrkande 16.- Reservation 8 (m, fp, kd)
Rätten att välja skola för barn med funktionshinder
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2005/06:Ub234 yrkande 5.- Reservation 9 (m, c, fp, kd)
Återinförande av de statliga specialskolorna
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2005/06:Ub234 yrkande 2, 2005/06:Ub343 yrkande 52, 2005/06:Ub344 yrkande 64 och 2005/06:Ub593 yrkande 17.- Reservation 10 (m, c, fp, kd)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 10 (m, c, fp, kd) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 123 0 0 21 m 0 42 0 13 fp 0 43 0 5 kd 0 27 0 6 v 22 0 0 6 c 0 18 0 4 mp 11 0 2 4 - 2 0 0 0 Totalt 158 130 2 59 Insatser för att stärka specialskolan
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2005/06:Ub234 yrkande 6.- Reservation 11 (m, c, fp, kd)
Skolreform för hörselskadade och döva barn
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2005/06:Ub241.Införande av riksgymnasium för blinda och synskadade barn
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2005/06:Ub234 yrkande 4 och 2005/06:Ub426 yrkande 49.- Reservation 12 (m, c, fp, kd)
Specialpedagogiska institutet
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2005/06:Ub593 yrkande 15.- Reservation 13 (kd)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 13 (kd) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 123 0 0 21 m 42 0 0 13 fp 42 0 1 5 kd 0 27 0 6 v 22 0 0 6 c 18 0 0 4 mp 13 0 0 4 - 2 0 0 0 Totalt 262 27 1 59 Parlamentarisk utredning
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2005/06:Ub234 yrkande 7.- Reservation 14 (m, c, fp, kd)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 14 (m, c, fp, kd) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 123 0 0 21 m 0 42 0 13 fp 0 43 0 5 kd 0 27 0 6 v 22 0 0 6 c 0 18 0 4 mp 13 0 0 4 - 1 0 0 1 Totalt 159 130 0 60